Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag för budgetåret 1963/64 till hemvärnet och vissa frivilliga försvarsorganisationer m. m

1963-03-08 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:80, Angående vissa anslag för budgetåret 1963/64 till hemvärnet och vissa frivilliga försvarsorganisationer m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Mnj:ts proposition hr 80 år .1963

1

Nr 80

i — v. U . . '' :v* t tv- i \

vv'' Katigt. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

för budgetåret 1963/64 till hemvärnet och vissa frivilliga

försvarsorganisationer m. m.; given Stockholms slott

den 8 mars 1963.

Kuh%I. Maj :t Vill härmed, under åberopande åv bilagda Utdrag av ''statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt. ''

V.j 4.1,7’

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson .

• G- •»-, . ''Of.v 7; ■ .* '' ?*«

- ■ 7., rr;j,;:inb>iy „i. arom

J -U 1 '' i<h ri-.ai

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås förbättrade förmåner till instruktörer vid hemvärnet

och de frivilliga försvarsorganisationerna samt förbättrade reseförmåner

för hemvärnspersonal och medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer.

Kostnaderna för förbättringarna uppskattas till sammanlagt 2,4 miljoner

kronor, varav 1,7 miljon kronor för förmåner till instruktörer och

0,7 miljon kronor för reseförmånerna.

För budgetåret 1963/64 begäres till Armén: Hemvärnets övningar 3 450 000

kr., Marinen: Bidrag till sjövärnskåren 485 000 kr., Frivilliga befälsutbildningsrörelsen

m. m. 4 200 000 kr. samt Lottaorganisationen 1 400 000 kr.

I

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 80

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1963

it'''' •//;

Utdrag au protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

mars 1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, afGeijerstam, Hermansson, Holmvqist, Aspling.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga

om vissa anslag för budgtåret 1963/64 till hemvärnet och frivilliga försvarsorganisationer

m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars och den 20 oktober 1961

tillkallade chefen för försvarsdepartementet sakkunniga (Försvarets lärarutredning1)

för att verkställa utredning rörande vissa lärarbefattningar

inom försvaret m. m. Utredningen har den 3 december 1962 avgivit betänkande

(SOU 1962:56) rörande förmåner i frivilligt instruktörsarbete inom

krigsmakten.

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,

chefen för armén efter hörande av rikshemvärnschefen, chefen för marinen

efter hörande av chefen för sjövärnskåren, chefen för flygvapnet, försvarets

civilförvaltning, statskontoret, civilförsvarsstyrelsen, Centralförbundet

för befälsutbildning, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Tjänstemännens

Centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S), Statstjänstemännens

Riksförbund (SR) och Sveriges Akademikers Centralorganisation

(SACO).

I årets statsverksproposition (bil. 6, p. 62) anmäldes, att förslag om förbättrade

reseförmåner för hemvärnspersonal och övrig frivillig personal

förbereddes inom försvarsdepartementet. I nämnda proposition (bil. 6, p.

62, 88, 166, 167 och 175) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition rörande dels det i förenämnda betänkande avgivna

förslaget om instruktörsförmåner, dels ock förbättrade reseförmåner

för hemvärnspersonal m. fl. för budgetåret 1963/64 beräkna dels till

1 Krigsrådet G. E. Hallin, ordförande, kanslirådet N. M. af Malmborg och studierektorn A. E.

Andersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963

3

Armén: Hemvärnets övningar ett reservationsanslag av 2 950 000 kr., dels

till Marinen: Bidrag till sjövämskåren ett reservationsanslag av 400 000 kr.,

dels till Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m. ett reservationsanslag av

3 625 000 kr., dels ock till Lottaorganisationen ett reservationsanslag av

1 185 000 kr.

Jag redogör nu först för gällande bestämmelser om frivillig verksamhet

inom krigsmakten, försvarets lärarutrednings överväganden och förslag beträffande

instruktörsförmåner samt huvudinnehållet i de över förslaget avgivna

remissyttrandena. Jag redogör därefter för gällande bestämmelser

om reseförmåner för hemvärnspersonal och övrig frivillig personal samt

framställningar från myndigheter m. fl. om förbättrade sådana förmåner.

Vidare torde jag få anmäla framställningar från myndigheter om medelsanvisning

för i det föregående angivna ändamål. Slutligen framlägger jag

mina egna synpunkter och förslag i ett sammanhang.

II. Förmåner i frivilligt instruktörsarbete inom krigsmakten

Gällande bestämmelser m. m.

Den frivilliga utbildningsverksamheten inom krigsmakten berör direkt

eller indirekt huvuddelen av de frivilliga försvarsorganisationerna. Utbildningen

avser personal för krigsmaktens samtliga vapenslag och inom dessa

kategorierna från menig till kapten.

Utbildningsverksamheten omfattar i stort utbildning av värnpliktigt befäl

m. fl., utbildning av manlig ungdom, utbildning av kvinnlig A- och Bpersonal1

samt övrig utbildning (främst manlig B-personal).

Gemensamt för utbildningen av de olika kategorierna är att den anordnas

såsom lokala kurser i form av fritidsutbildning, s. k. hemortsutbildning,

eller centrala kurser, s. k. lägerkurser. Största omfattningen har hemortsutbildningen.

Denna sker i form av kvällskurser, heldagskurser och veckoslutskurser.

Lägerkurserna har som regel en längd av en eller flera veckor.

Verksamheten är i huvudsak förlagd till deltagarnas fritid.

Lärare rekryteras om möjligt ur kursanordnande försvarsområde och

förband. Om på grund av personalbrist aktivt befäl icke kan ställas till förfogande

som lärare, tillfrågas och beordras efter frivilligt åtagande reservbefäl

eller värnpliktigt befäl, godkända som instruktörer.

Tillgången på aktivt befäl inom huvuddelen av krigsorganisationens förband

är begränsad. Flertalet befälsbefattningar måste därför bestridas av

värnpliktigt befäl. Den frivilliga b efälsutbild ningen är härvid

ett betydelsefullt komplement till den utbildning som kan ineddelas

1 A-personal = för heltidstjänstgöring inom krigsmakten avsedd avtalsbunden frivillig personal.

B-personal = för deltidstjänstgöring inom det totala försvaret utom civila trafikväsendet

avsedd avtalsbunden frivillig personal.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. I samt. Nr 80

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963

inom ramen för värnpliktslagen. Den frivilliga befälsutbildningen omfattar

dels allmän befälsutbildning och specialutbildning, exempelvis för reservbefäl,

dels ock befordrings- och repetitionskurser.

Utbildningen av manlig ungdom syftar huvudsakligen till att

bereda lämplig fritidssysselsättning, att förbereda värnpliktstjänstgöringen,

att väcka intresse för befälsutbildning och att bidra till ungdomens karaktärsdaning.

Inom krigsorganisationen erfordras ett stort antal kvinnor — lottor,

bilkårister, rödakorspersonal och stjärnsystrar. De tecknar efter genomgången

frivillig utbildning i fred avtal om tjänstgöring vid krigsmaktens

förband vid mobilisering och krig. De som tecknat avtal om heltidstjänst

vid krig eller krigsfara (A-personal) krigsplaceras i vissa befattningar vid

staber eller förband. Därigenom ersätts eljest erforderliga värnpliktiga,

vilka således kan lösgöras för stridsuppgifter. Behov föreligger emellertid

även av kvinnlig personal för uppgifter av mera tillfällig natur, exempelvis

förplägnadstjänsten vid mobilisering (B-personal). Såväl A- som B-personal

tjänstgör efter frivilligt åtagande bl. a. vid repetitionsövningar i krigsförband.

Utöver nu nämnd utbildning förekommer kurser i radiosignaltjänst och

utbildning av hundförare och instruktörer i hundtjänst.

I förenämnd utbildning har enligt lärarutredningen under senare år deltagit

ungefär 27 000 personer per arbetsår, varav 8 800 i utbildning av värnpliktigt

befäl m. fl., 10 200 i utbildning av manlig ungdom, 7 200 i utbildning

av kvinnlig personal samt 800 i övrig utbildning.

Utöver i det föregående angiven, av de frivilliga försvarsorganisationerna

bedriven frivillig utbildningsverksamhet finns inom det militära försvaret

viss utbildning av närbesläktad karaktär, nämligen verksamheten inom

hemvärnet och sj övärnskåren.

Hemvärnet indelas med hänsyn till sina uppgifter i allmänt hemvärn och

driftvärn.

Personalen i allmänna hemvärnet utgörs till huvuddelen av hemvärnsmän,

extra hemvärnsmän och hemvärnsrekryter. Till hemvärnsman (hemvärnsrekryt)

antas i första hand den som är i värnpliktshänseende övereller

underårig eller frikallad från värnpliktens fullgörande eller är krigsplacerad

vid hemvärnet. I fråga om målet för utbildningen gäller, att hemvärnsförbanden

skall utbildas främst för att inom gruppens eller plutonens

ram lösa uppgifter som fastställs med hänsyn till försvarsplanläggningen.

Driftvärnsförbanden utbildas för skydd av eget företags anläggningar och

arbeten. Härutöver förekommer specialutbildning för särskilda uppgifter,

t. ex. utbildning i kulsprute-, pansarvärns- och värnkanontjänst. Utbildningen

skall därjämte bidra till att stärka försvarsviljan.

Kontinuerlig utbildning bedrivs för att bibehålla och förkovra vunna

militära färdigheter och för att samöva och sammansvetsa förbanden. Varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr SO är 1063

hemvärnsman är i fred skyldig att årligen fullgöra minst 20 timmars utbildning.

Det stora flertalet fullgör dock väsentligt längre tid. I utbildningstiden

inräknas icke den tid som åtgår för att underhålla och förbättra skjutskicklighet

och allmän fältduglighet.

Hemvärnets ungdomsverksamhet, som de senaste åren omfattat ca 7 500

deltagare under värnpliktsåldern, har i stort samma syfte som motsvarande

verksamhet i frivilliga befälsutbildningsrörelsens regi.

Utbildningen inom hemvärnet äger rum dels såsom lokal fritidsutbildning

och dels vid särskilt anordnade kurser. Den förstnämnda är förlagd till

veckoslut eller vardagar. Utbildningstiden omfattar normalt på kvällar 3—4

timmar och på sön- och helgdagar 6—8 timmar.

Särskilda kurser anordnas vid hemvärnets stridsskola och av försvarsområdesbefälhavare.

Större driftvärn ordnar stundom egna kurser, som

omfattar från 3 dagar upp till 4 veckor.

Sjövärnskåren är organiserad på 16 sjövärnsflottiljer. Som flottiljchefer

tjänstgör i regel sjöofficerare på aktiv stat vid sidan av ordinarie tjänst.

Kårens personal utgörs av sjövärnsaspiranter och sjövärnsmän. Sjövärnsaspiranter

är ynglingar i åldern lo—17 år som antagits för aspirantutbildning.

Sjövärnsmän är värnpliktiga eller krigsfrivilliga i befäls eller menigs tjänstegrad.

Sjövärnsutbildningen omfattar huvudsakligen aspirantutbildning

och bedrivs helt i sjövärnskårens egen regi. Utbildningen av sjövärnsmän —

vilken syftar till befattningar i flottans krigsorganisation — sker inom

värnpliktstjänstgöringens ram. Utbildningen av sjövärnsaspiranter omfattar

tre sommarkurser och två mellanliggande vinterkurser. Sommarutbildningen

äger rum vid sommarskolor i sjövärnskårens regi och i vissa fall

Vid flottans förband. Sommarskolorna anordnas på 8 platser och pågår

under en tid av ca 4 veckor. Vinterutbildningen bedrivs antingen i form av

kvälls- och söndagsövningar under 80 timmar eller som brevskola. Antalet

aspiranter utgör ca 800.

Utbildningen av den frivilliga personalen i frivilligorganisationernas regi

omhänderhas av särskilda instruktörer, nämligen dels s. k. ordinarie instruktörer

vid försvarsoinrådesstaber, d. v. s. officerare, underofficerare eller underbefäl

på aktiv stat med placering som ordinarie instruktörer vid sådan

stab, dels luftbevakningsofficerare och luftbevakningsinstruktörer vid flygvapnet,

dels ock tillfälliga instruktörer, d. v. s. personer inom och utom

krigsmakten, vilka frivilligt åtagit sig att tjänstgöra som instruktörer.

De här avsedda ordinarie instruktörerna — sammanlagt ca 90 beställningshavare

— har som tjänsteuppgift att planlägga och leda den frivilliga

utbildningsverksamheten samt att själva medverka i instruktörsarbetet.

De täcker dock icke tillnärmelsevis behovet av instruktörer. På grund härav

utnyttjas även annan personal som instruktörer, nämligen personal som

efter frivilligt åtagande ställer sig till förfogande, vid sidan av egen tjänst

och i regel på fritid. Den personal som därvid i första hand kommer i fråga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KlingI. Maj.ts proposition nr SO är 1963

är militär och civilmilitär personal på aktiv stat vid fredsförbanden. Endast

i mindre omfattning förekommer det att annan personal engageras i verksamheten.

Till ordinarie instruktörer hänförs också hemvämsofficerarna och hemvärnsunderofficerarna

vid försvarsområdesstaberna. Dessa har i huvudsak

motsvarande uppgifter beträffande hemvärnets utbildningsverksamhet

som de i det föregående omnämnda ordinarie instruktörerna inom stabernas

utbildningsavdelningar. Det vid försvarsområdesstabernas utbildningsavdelningar

placerade underbefälet utnyttjas också inom hemvärnsverksamheten.

För denna måste, utöver förut nämnd personal, såsom frivilliga instruktörer

tas i anspråk jämväl annan personal, såsom aktivt befäl från förband,

värnpliktigt befäl, hemvärnsbefäl m. fl. ävensom specialister från

olika driftvärn. Antalet tillfälliga instruktörer vid hemvärnet som medverkat

under senaste utbildningsår torde totalt ha omfattat dels 350 aktiva

befäl och dels omkring 385 andra instruktörer av skilda kategorier.

För aspirantutbildningen vid sjövärnskåren anlitas instruktörer ur sjövärnsflottiljerna

och flottans personalkårer. Även andra militära instruktörer

kan förekomma. Antalet instruktörer har under det senaste utbildningsåret

utgjort vid hemortsutbildning 78 och vid sommarutbildning 47.

Nämnda år deltog intet aktivt befäl i instruktörsverksamheten. Alla instruktörer

vid sjövärnskåren tjänstgör efter frivilligt åtagande.

De nuvarande bestämmelserna beträffande arvodering av instruktörer vid

frivillig utbildningsverksamhet bygger på en differentiering av arvodet med

hänsyn till personalkategori samt utbildningsverksamhetens omfattning.

En översiktlig sammanfattning av för närvarande utgående arvoden lämnas

i sammanställningen å s. 7. Härutöver må nämnas följande.

Arvode till ordinarie instruktörer vid försvarsområdesstaber utgår vid

tjänstgöring som instruktör inom det av hemvärnet och frivilligorganisationerna

bedrivna frivilliga utbildningsarbetet. Såsom förutsättning för arvode

gäller att instruktör regelmässigt anlitas för instruktörsverksamhet vid

övningstillfällen — lektioner eller övningar — förlagda till sön- eller helgdag

eller till tid efter klockan 14 å vardag som infaller omedelbart före sön- eller

helgdag, övningstillfälle skall ha omfattat minst 3 timmar. Arvode utgår för

år med belopp som differentieras efter 4 arvodesgrupper och 2 personalkategorier.

Inom arvodesgrupperna uppdelas arvodesbeloppet — allt efter

omfattningen av den instruktionstjänstgöring vederbörande fullgör — på

följande sätt:

Arvodesgrupp

Minsta antal

övningstillfällen

övningstimmar

I

20

180

II

16

144

III

12

108

IV

8

72

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1963. / sand. Nr SO

tc

*

Sammanställning av förmåner i frivillig instruktörsverksamhet

Ordinarie instruk- törer vid försvars- områdesstaber.

Årsarvode i kr.

enligt

arvodesgrupp

Instruktörer i allmänhet

(inkl. instruktörer vid hemvärnet)

Instruktörer vid sjö värnskåren

övning eller läger- kurs om minst 3

dagars längd med i

medeltal 8 öv- ningstimmar om

dagen

övning av kortare varaktighet

Aspirant-

skola

sommar-

tid

Aspirantskola vintertid1 eller övning

av kortare varaktighet

utom

förlägg-

nings-

orten

på

förlägg-

nings-

orten

Lektion

om 1—3

timmar,

per

timme

övning

om 3—5

timmar

(em.- övning)

övning

om 6—8

timmar

(heldags- övning)

Övning

under

em. och

påföljan- de dag

(sam- manlagt

minst 10

timmar)

Lektion

om 1—3

timmar,

per

timme

Övning

om 3—5

timmar

(em.- övning)

Övning

om 6—8

timmar

(heldags- övning)

övning

under

em. och

påföljan- de dag

(sam- manlagt

minst 10

timmar)

I

II

III

IV

Arvode för dag

högst kr.

Arvode högst kr.

Arvode

i ett för

allt kr.

Arvode högst kr.

Överstelöjtnant,

major........

920

740

550

370

9: 25

9

18

27

45

9

18

27

45

Kapten, löjtnant

920

740

550

370

26

9: 25

9

18

27

45

540

9

18

27

45

Fänrik.........

800

650

480

320

24

9: 25

8

16

24

40

480

8

16

24

40

Förvaltare......

26

9: 25

9

18

27

45

Fanjunkare.....

920

740

550

370

26

9: 25

9

18

27

45

9

18

27

45

Sergeant.......

800

650

480

320

24

9: 25

8

16

24

40

480

8

16

24

40

överfurir, furir..

800

650

480

320

24

9: —

7

14

21

35

480

7

14

21

35

Menig..........

24

9: —

7

14

21

35

250

7

14

21

35

övr. instruktörer

24

8

16

24

40

7

14

21

35

Bitr. instruktör .

7

14

21

35

7

14

21

35

1 Till civil lärare må utgå arvode med högst 8 kr. för undervisningstimme.

Kungl. Maj.ts proposition nr SO år 1963

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 19G3

Vid arvoderingen av såväl ordinarie instruktörer som övriga instruktörer

tas ej i betraktande tid för förberedelse- och planläggningsarbeten i samband

med instruktörsverksamheten. Utöver arvode utgår i förekommande

fall reseförmåner och förmåner av traktamentsnatur.

För inhämtande av upplysningar rörande civilförsvarets utbildningsverksamhet

och ersättningsnormer torde få hänvisas till lärarutredningens betänkande

(s. 36—39).

Förslag av försvarets lärarutredning

Lärarutredningen framhåller, att frivilligutbildningen inom krigsmakten

utgör ett nödvändigt komplement till den obligatoriska utbildningen och

är en förutsättning för den nuvarande krigsorganisationen. I fråga om utbildningsbehovet

för framtiden anföres, att de vid armén numera införda

särskilda befälsövningarna (jfr prop. 1960: 109) endast omfattar personal i

officers- och underofficersbefattningar i huvudsak vid fältförbanden, medan

underbefälet — som antalsmässigt utgör den största delen av värnpliktsbefälet

— icke berörs av befälsövningarna. Härtill kommer att befälsövningarnas

antal icke heller medger att lokalförsvarsförbanden inkallas

annat än i undantagsfall, medan etappförband och personal i personalersättningsreserven

icke kommer att kunna inkallas. Befälsövningarna innebär

även ökad belastning på utbildningsorganisationen. Detta medför att antalet

aktiva instruktörer, som kan ställas till förfogande för krigsförbandens

utbildning, i flera fall minskas. Härigenom kommer ansvaret för dessa förbands

utbildning och ledning i högre grad än nu att åvila det värnpliktiga

befälet och reservbefälet. Samma förhållande gäller, om repetitionsövningarna

liksom skett under senare tid sprids ut över året. Dessa ökade krav

och större uppgifter för det krigsplacerade befälet motiverar än mer behovet

av frivillig utbildning. Enligt försvarsgrensledningamas bestämda

uppfattning är därför frivilligutbildningen framdeles minst lika oumbärlig

som i nuläget. Beträffande ungdomsutbildningen visar erfarenheterna att

den utgör en god rekryteringskälla och därför är av stor betydelse.

Av det förebragta materialet framgår enligt utredningen vidare, att nuvarande

instruktörsarvoden inom frivilligverksamheten anses för låga och

att risk föreligger för försämrad rekrytering och sänkt utbildningsstandard.

Lärarutredningen framhåller, att utredningen haft att göra sina bedömanden

utifrån att frivilligutbildningen avses skola öka såväl med avseende

på antal deltagare som i kvalitetshänseende. I fråga om utbildningens

kvalitetsnivå framhåller utredningen, att målet för befälsutbildningen

höjts genom den nya befälsordningen 1960, i princip tillämpad inom

frivilliga befälsutbildningsrörelsen från och med sagda år. Mot bakgrunden

av det sagda finner utredningen nödvändigt att sådana åtgärder vidtas, att

de för frivilligutbildningen ansvariga kan tillgodose behovet av lärare och

instruktörer genom härför väl lämpad personal. De faktorer som enligt ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963

redningens mening i första hand bör tas med i bedömningen vid bestämmandet

av arten och omfattningen av erforderliga åtgärder hänför sig till följande

områden, nämligen utbildningsnivån, kompetenskraven samt de förhållanden

—- bl. a. i arbetstidshänseende — under vilka frivilligutbildningen

bedrivs ävensom förhållandena i viss annan utbildningsverksamhet inom totalförsvaret.

Vid bedömning av frågan, huruvida särskild ersättning bör ifrågakomma

för instruktörspersonal enbart med hänsyn till arten av utbildningen konstaterar

utredningen, att målet för all befälsutbildning -— även av kvinnor

-— successivt har höjts ifråga om taktisk och stridsteknisk utbildning

samt truppföring. Krav på förmåga i trupputbildning har dessutom tillkommit.

För A-personal har utbildningen av instruktörer intensifierats. Nya

kurser för cheflottor, chefbilkårister o. s. v. har tillkommit. Såsom utgångspunkt

vid angivandet av gällande målsättning för utbildning av värnpliktigt

befäl har utredningen tagit vad som härom anförts av 1954 års befälsutredning

i dess betänkande »Arméns befäl» (SOU 1959:23). Lärarutredningen

har kommit till den uppfattningen, att frivilligutbildningen allmänt

sett icke kan sägas stå på sådan nivå att den motiverar särskilda förmåner

utöver lön åt instruktörspersonal och att kraven på instruktörernas kompetens

icke är så speciella, att man enbart för att finna personal som uppfyller

desamma måste tillgripa en arvodering, även om kraven på instruktörerna

i frivilligverksamheten ur skilda synpunkter måste ställas högt.

Lärarutredningen har vid sina överväganden beaktat de av Kungl. Maj :t

med stöd av 1962 års riksdags beslut (prop. 1962: 169) utfärdade bestämmelserna

om arbetstid för viss militär och civilmilitär personal. Bestämmelserna

innebär i huvudsak icke blott att en arbetstidsreglering genomförs för

i princip all militär och civilmilitär personal, utan även att denna personal

kommer att på i huvudsak samma sätt som civil personal bli delaktig av de

förmåner i form av övertidsgottgörelse, ersättning för arbete på obekväm

arbetstid och beredskapsersättning som enligt gällande avlöningsbestämmelser

kan utgå till personal med reglerad arbetstid. Nämnda bestämmelser

innehåller icke några särskilda föreskrifter beträffande den frivilliga

instruktörsverksamheten. Med hänsyn till att denna i väsentlig utsträckning

är förlagd till tid som eljest normalt är fritid och mot bakgrunden av

arbetstidsregleringen och därav följande förmåner vid arbete på övertid

och obekväm arbetstid anser utredningen det nödvändigt, att vid bedömningen

av huruvida särskild ersättning bör utgå till frivilliginstruktörerna

hänsyn tas till arbetstidsfrågan.

I fråga om hur arbetstidsfrågan för frivilliginstruktörer bör lösas erinrar

lärarutredningen om att militära arbetstidskonnnittén i sill betänkande

(SOU 1959: 26, s. 64) föreslog en strikt gränsdragning mellan åligganden i

tjänsten och frivilliga åtaganden. En sådan lösning av frågan skulle enligt

lärarutredningen leda till att tid för frivilligverksamhet i tjänsten icke finge

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Ma j. ts proposition nr SO år 1963

inräknas i arbetstiden ens om den skulle kunna planeras och schemaläggas.

För egen del förordar lärarutredningen, att under arbetstidsregleringen

skall falla tid som tas i anspråk för frivilligverksamhet under sådana förhållanden,

att den kan rymmas inom den veckoarbetstid som tillämpas för

instruktören i den tjänst i vilken han är placerad. Kan tiden icke inrymmas

i denna veckoarbetstid bör den falla utanför arbetstidsregleringen, och

det utförda arbetet betraktas därvid som rent fritidsarbete utanför tjänsten.

Härav följer, att utredningen anser deltagande i frivilligverksamhet icke

skola få ingå i arbetstiden under sådana förhållanden att därvid uppkommer

en övertidssituation.

Det nu anförda har närmast tagit sikte på instruktörer inom liemortsutbildningen.

Vad lägerkursutbildningen beträffar föredrar utredningen en anordning

som i motsats till vad som nu tillämpas innebär, att instruktör som

deltar i lägerkurs under tiden härför — i det fall semester icke utnyttjas

— beredes tjänstledighet med oavkortad lön. Om bestämmelser av sådan

innebörd icke nu kan meddelas anser utredningen, att nuvarande anordning

med kommendering efter frivilligt åtagande tills vidare bör bibehållas.

Med anledning av att instruktörsarvodena inom civilförsvarets utbildningsverksamhet

ligger på en högre nivå än inom krigsmaktens frivilligutbildning

har lärarutredningen närmare undersökt, huruvida några mera

väsentliga skiljaktigheter föreligger med avseende på utbildningsnivån mellan

de båda verksamhetsområdena. Utredningen anser, att några avgörande

skillnader i fråga om utbildningens art, mål och krav på instruktörer icke

föreligger, vilka skulle motivera väsentligt olika grunder för arvodering

av civilförsvarets och krigsmaktens frivilligutbildning. Utredningen understryker,

att de olika normerna för ersättning till instruktörer inom skilda

delar av totalförsvaret väckt irritation och medfört svårigheter att rekrytera

instruktörer.

Mot nu angiven bakgrund framlägger lärarutredningen förslag till förmåner

som enligt utredningens mening bör komma i fråga i förevarande

sammanhang. Förslaget sammanfattas i tablå å s. 11.

Förutsättning för att instruktörstillägg skall utgå bör enligt

lärarutredningen vara att instruktören fullgör med hans befattning förenat

instruktörsarbete och därvid som regel har att ta i anspråk obekväm

arbetstid. Instruktörstillägget skall utgå i stället för eventuellt ifrågakommande

obekvämhetstillägg. Med hänsyn till att samtliga ordinarie instruktörer

enligt vad statistiken utvisar kan förutsättas bli tagna i anspråk i

ungefär samma omfattning och då arvodet icke är kvalitetsbetingat (obekvämhetstillägget

är ej differentierat med hänsyn till lönegrad), föreslår

utredningen icke någon differentiering av ersättningen.

Såsom framgår av tablån å s. 11 skall frivilligarvodet ej differentieras

med avseende på »lektion» eller »övning», kvällskurs eller heldagskurs,

elevklientel eller instruktörens (löne)grad. Arvodet förutsättes kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963

11

Hemortsutbildning

Reseersättning, traktamente och naturaförmåner i

princip enligt allmänna resereglementet

LägerLurser

Ordinarie instruktörer

Instruktörer vid försvars- områdesstaber, luftbevak- ningsofficer, beställningsha- vare på aktiv stat med pla- cering som luftbevaknings- instruktör vid flygflottilj.

Instruktörslillägg

900 kr. för år

Tillfälliga instruktörer

Utbildning anordnad av fri- villig organisation, hemvär- net eller sjövärnskåren.

Frivilligarvode

18 kr. för undervisningstim- me om minst 45 minuter;

dock högst 100 kr. för ka- lenderdygn

Utbildningsverksamhet som pågår

under minst 3 på varandra följan- de kalenderdygn och som för varje

dygn innefattar övningsverksam- het minst 8 timmar. Om angivna

förutsättningar är uppfyllda, anses

jämväl sjövärnskårens aspirant- skolor sommartid som lägerkurs.

Resekostnadsersättning och trakta- mente enligt allmänna resereglemen- tet1

Lågerkurstillågg

(Utgår icke till icke ständigt tjänst- görande militär personal, som full- gör instruktörsverksamhet vid

lägerkurs under tid för inkallelse

till författningsenlig tjänstgöring

eller tjänstgöring för egen utbild- ning)

12 kr. för hel 24-timmarsperiod.

Halvt lägerkurstillägg, då sista

perioden icke uppgår till 24 men

överstiger 8 timmar

1 Om vederbörande frivilligorganisation tillhandahåller förläggning och fri förplägnad bör

instruktören ha att av sitt traktamente erlägga ersättning till organisationen enligt dennas

bestämmande.

tillkomma alla som ställer sig till förfogande vid utbildning anordnad av

frivilligorganisation, hemvärnet eller sjövärnskåren.

Såsom motivering för sitt förslag i vad det avser frivilligarvode anför lärarutredningen

i huvudsak, att enligt vad utredningen framhållit den frivilliga

instruktörsverksamheten icke kan motivera särskild arvodering enbart

vid en nivåmässig jämförelse med utbildningsverksamheten i övrigt inom

krigsmakten. Däremot anser lärarutredningen att frivilliginstruktörerna

bör honoreras för sin instruktörsverksamhet med hänsyn till att verksamheten

fullgöres efter frivilligt åtagande på fritid och regelmässigt på obekväm

arbetstid samt kräver förberedelse- och efterarbeten, som normalt

måste utföras på fritid. Härtill kommer att verksamheten ofta bedrives under

obekväma arbetsförhållanden och att den riktar sig till ett speciellt

elevklientel med heterogen sammansättning och annan karaktär än eleverna

i den normala trupputbildningen. Lärarutredningen anför vidare, att inom

utredningen ingående övervägts, huruvida tillräckliga skäl kan anses föreligga

att jämväl i fortsättningen bibehålla olika arvodesgrunder för kvällskurser

och heldagskurser. Vid övervägandena i frågan har utredningen

kommit till att skälen för en differentiering icke har den styrkan, att utredningen

vill förorda att frivilligarvodet bestäms till olika belopp med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963

hänsyn till utbildningens karaktär av kvällskurs eller heldagskurs. Timarvodet

bör alltså utgå med samma belopp i bägge fallen. Ett särskilt skäl

för ett sådant ställningstagande har utredningen ansett vara, att man med

ett odifferentierat arvode undviker de ojämnheter i arvoderingen rent sakligt

sett, som eljest skulle uppstå vid de relativt vanligen förekommande övningar

som omfattar ett kvällspass med lång förberedelsetid och mindre

fritidsinsats och ett dagpass med lindrigare förberedelsearbete men större fritidsinsats.

Lärarutredningen anser icke heller skäl föreligga att såsom

för närvarande differentiera arvodena med hänsyn till elevkategori, oaktat

viss utbildning ligger väsentligt högre än annan utbildning. Emellertid synes

enligt utredningen möjlighet böra finnas att i vissa fall ta hänsyn till

behovet av speciellt kvalificerade instruktörer. Utredningen föreslår därför

att högre arvode får utgå efter prövning av försvarets civilförvaltning i varje

särskilt fall.

I frågan om att bibehålla arvoden differentierade efter instruktörernas

grad eller införa enhetsarvode för all instruktörsverksamhet vid hemortsutbildning

har enligt utredningen från olika håll med skärpa framhållits

angelägenheten av att blivande arvodesregler ges en sådan utformning, att

det högre och bättre skolade befälet i större utsträckning än vad nu är fallet

finner det lockande att ställa sig till förfogande för frivilligverksamhet. En

förutsättning härför anses vara, att instruktörsarvodena är anpassade till

vederbörandes lön. Lärarutredningen finner angivna skäl för en differentierad

arvodering mycket beaktansvärda men anser att mot en sådan anordning

talar med större styrka — förutom vad utredningen anfört om differentieringar

— svårigheten att anknyta utanför statstjänsten stående personer

till ett löneklass- eller lönegradsreglerat arvodessystem samt den omständigheten

att inom civilförsvarets lokala utbildning icke förekommer

någon differentiering med hänsyn till instruktörens status. När utredningen

jämväl i förevarande sammanhang föreslår enhetsarvode för all instruktörsverksamhet

har utredningen förutsatt, att vid arvodesbeloppets fastställande

hänsyn tas till vad som anförts angående angelägenheten av att till verksamheten

kan knytas även ett ökat antal officerare.

Vid avvägningen av frivilligarvodets storlek har lärarutredningen — utöver

vad redan sagts — beaktat, att arvodena varit oförändrade sedan 1957

och att den reglerade arbetstiden i förening med grunderna för övertidsersättning

starkt understryker behovet av en uppräkning av nuvarande arvode.

Samma är förhållandet vid en jämförelse mellan frivilligarvodena

samt arvodena inom civilförsvarets lokala utbildning och enligt timlärarkungörelsen

utgående timarvoden.

Mot bakgrunden av det sagda finner utredningen uppenbart, att frivilligarvodet

måste anpassas så, att det kommer i rimlig relation till den ersättning

som numera kan utgå för annat till arten jämförbart arbete på fritid.

Av tablån å s. 11 framgår, att lärarutredningen föreslår, att under läger
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963

kurs skall till vissa instruktörer utgå förutom förmåner av traktamentsnatur

en särskild ersättning, s. k. lägerkurstillägg. Detsamma är

avsett att utgöra gottgörelse i första hand för bortfallet av möjligheterna att

erhålla med en arbetstidsreglering följande förmåner, men även för de

med lägerkurstjänstgöring förenade särskilda omständigheterna, såsom

speciella förläggningsförhållanden, bundenhet till arbetsplatsen, verksamhet

på icke arbetstid m. in. Detta lägerkurstillägg bör i princip konstrueras

på samma sätt som förbandsövningstillägget enligt arbetstidsbestämmelserna.

Lärarutredningens motiv för att icke göra vissa — i förenämnda sammanfattning

angivna — instruktörer berättigade till lägerkurstillägg är, att arbetstidsregleringen

beträffande beställningshavare på reservstat och personal

i reserven samt värnpliktigt och krigsfrivilligt befäl av lägst furirs

grad blir tillämplig endast vid frivllig tjänstgöring för att tillgodose föreliggande

behov av befäl.

Kostnaderna för föreslagna instruktörstillägg åt ordinarie instruktörer

beräknas av utredningen för arméns del kunna rymmas inom nuvarande

kostnadsram men vid flygvapnet medföra en kostnadsökning av 15 000 kr.

I fråga om instruktörer i övrigt beräknas utredningens förslag medföra en

kostnadsökning av 750 000 kr. beträffande hemvärnet, 80 000 kr. beträffande

sjövärnskåren och 850 000 kr. beträffande frivilligorganisationerna.

Den sammanlagda kostnadsökningen vid ett genomförande av utredningens

förslag beräknas alltså till ca 1,7 miljon kronor. Denna i och för sig betydande

ökning bör enligt utredningen bedömas bl. a. mot bakgrunden av

det sedan 1957 oförändrade arvodesläget för tillfälliga instruktörer, den betydande

förbättringen i statstjänstemännens löneförhållanden sedan 1957

samt den förbättrade situation i förmånshänseende som arbetstidsregleringen

kommer att medföra.

Enligt utredningens mening bör ökade kostnader till följd av förbättringar

i förmånerna för instruktörspersonalen kompenseras genom höjda

anslag och bidrag.

Yttranden

Huvudpunkterna i betänkandet har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av remissinstanserna. Dessa framhåller, att den av utredningen

lämnade översikten av frivillig utbildningsverksamhet och dennas organisation

inom totalförsvaret ger en överskådlig och riktig bild, som är ett

utmärkt underlag för bedömning av verksamhetens omfattning och värde.

Utredningens granskning av de faktorer som kan påverka rekryteringen

och dess prövning av skäliga grunder för ett ersättningssystem bedöms av

remissinstanserna i huvudsak ha medfört riktiga slutsatser. Enligt remissinstanserna

är det av vikt, att beslut snarast fattas i huvudsak enligt utredningens

förslag för att frivilligutbildningen skall kunna bedrivas i den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963

omfattning och med den effektivitet som är nödvändig. Vidare understrykes

betydelsen av likartade arvoderingsgrunder inom totalförsvaret.

Väsentligen en fråga har tilldragit sig remissinstansernas uppmärksamhet,

nämligen förslaget att avskaffa differentierade arvoden, överbefälhavaren,

försvarsgrenscheferna och Centralförbundet för befälsutbildning uttalar

sålunda farhågor för att de mera kvalificerade instruktörerna icke

kommer att kunna anlitas i erforderlig utsträckning på grund av att arvodet

är odifferentierat. Under förutsättning att de möjligheter till högre

arvoden åt »specialister» som utredningen föreslår får en sådan utformning

och tillämpning att kvaliteten på instruktörerna kan hållas på erforderligt

hög nivå godtager dock nämnda remissinstanser utredningens förslag

härutinnan. Statskontoret anser däremot ett borttagande av alla differentieringar

i fråga om kompetens etc. vara en betydande fördel.

Av remissyttrandena inhämtas i övrigt huvudsakligen följande. Överbefälhavaren

understryker frivilligverksamhetens betydelse. De frivilliga försvarsorganisationerna

ger ett tillskott till landets försvarskraft, som är

stort i förhållande till kostnaderna. Verksamheten bör ges ökat stöd och

den aktiva personalen bättre än hittills gottgöras för sina insatser. Överbefälhavaren

anser, att nuvarande anslutning till frivilligutbildningen — med

hänsyn till behovet på lång sikt av frivilligutbildad personal — kvantitativt

inte är tillräcklig. Med hänsyn till de alltmer ökade kraven på befälet i krigsorganisationen

är enligt överbefälhavaren en tidsmässig ökning i frivilligutbildningen

önskvärd. Enligt överbefälhavaren bör de ökade kostnaderna

för ett genomförande av förmånsregleringen tillgodoses på samma sätt som

vid generella löne- och arvodeshöjningar genom en motsvarande höjning av

kostnadsramen för det militära försvaret (basbelopp enligt 1962 års försvarsöverenskommelse).

Chefen för armén påpekar, att utredningens förslag att tillfälliga instruktörer

i vissa fall skall ges möjlighet att under veckoarbetstid utföra vissa förberedelse-

och efterarbeten icke helt står i överensstämmelse med arbetstidsbestämmelserna.

Tillämpningen av dessa synes chefen för armén kräva, att

sådant arbete utföres på instruktörens fritid. Chefen för armén anser, att

lägerkurstillägget är för lågt. En höjning av detsamma till minst samma

belopp som nu tillämpas för civilförsvarets centrala utbildning är enligt

arméchefen nödvändig för att icke tvångskommendering skall behöva tillgripas

med väsentligt högre kostnader som följd.

Chefen för marinen framhåller, att aspirantförmännen vid sjövärnskåren

på grund av ålder, civil sysselsättning (som regel skolynglingar) och genomgången

utbildning intar en särställning i förhållande till övriga instruktörer.

På grund därav föreslår chefen för marinen förmånerna för aspirantförmännen

vid hemortsutbildning till nio kronor för timme samt vid lägerkurser

till lägerkurstillägg och fri förläggning och förplägnad.

Chefen för flygvapnet föreslår, att instruktörstillägg enligt chefens för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963

flygvapnet närmare bestämmelser skall få tilldelas personal med huvudsaklig

arbetsuppgift som (ordinarie) instruktörer, oavsett om de uppehåller

befattning som luftbevakningsofficer eller icke. Enligt chefen för flygvapnet

är nämligen icke alla luftbevakningsofficerare lämpade för instruktörstjänst

och används icke heller härför.

Statskontoret framhåller, att när det gäller medverkan av instruktörer

i den frivilliga utbildningen av olika slag som bedrives i försvarsområdesstabernas

regi är dessa staber med nuvarande ordning i princip hänvisade

till personal vid närliggande förband. Den omständigheten att schemalagd

veckoarbetstid införts torde enligt statskontoret komma att medföra en

mera restriktiv inställning vid förbanden till instruktörernas möjligheter

att inplanera förberedelser för frivilligutbildning i schemat för ordinarie

arbetstid. Detta kommer enligt statskontoret att bli till förfång för frivilligverksamhet

i stabernas regi. Ämbetsverket fäster uppmärksamheten på att

svårigheterna att tillgodose instruktörsbehovet på många sätt skulle minska,

om ett närmare organisatoriskt sammanhang funnes mellan försvarsområdesstab

och på samma ort befintligt förband. En sammanslagen organisation

innesluter nämligen enligt statskontoret i sig större förutsättningar för

ett effektivt utnyttjande av instruktörspersonalen. — Statskontoret framhåller

vidare, att det inom de delar av landet där avstånden blir långa mellan

förläggningsort och ort för utbildning, i vissa lägen visat sig praktiskt

att ordna kursverksamheten under en serie av kvällar (och dagar) och

hålla instruktören(-erna) kvar på utbildningsorten under dagen. En sådan

till en serie kvällar komprimerad kurs får en viss likhet med en lägerkurs,

dock utan att verksamheten per dygn uppgår till minst 8 timmar. Vid en

sådan form av utbildning på kvällstid kan det enligt statskontoret sannolikt

i vissa fall från statsnyttans synpunkt bli ofördelaktigt med schemalagd

veckoarbetstid eller timtid för tillfälliga instruktörer (eller en kombination

av dem båda). För att ge utbildningsmyndigheten större rörelsefrihet

kan det därför möjligen övervägas, om ej bestämmelser borde tillkomma

för denna typ av utbildning och utformas i analogi med bestämmelserna

för lägerkurs. Kombinationsmöjligheterna, när det gäller personalens

effektiva utnyttjande — utan att instruktörernas personliga villkor behöver

försämras — synes enligt statskontoret öka genom åtgärden. — Statskontoret

anser, att för tillfälliga instruktörer, som på fritid har att utföra ett

mycket omfattande förberedelsearbete, bör öppnas möjlighet att erhålla

särskild gottgörelse för detta arbete.

TCO-S och SR hävdar, att bestämmandet av ersättningarna vid den frivilliga

utbildningen är en förhandlingsfråga.

SACO påpekar, att timlärare med akademisk kompetens vid sådan undervisning,

som avses i timlärarkungörelsen och som kan sägas motsvara

undervisning, som bedrives av ifrågavarande instruktörer, i den mån deras

akademiska utbildning har betydelse för undervisningen, får ersättning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Moj. ts proposition nr 80 år 1963

enligt löneklass AT 17 eller högre (i ortsgrupp 3 för närvarande 25 kr. 10

öre per undervisningstimme). Enligt SACO:s uppfattning saknas anledning

att sätta arvodet lägre inom den frivilliga utbildningsverksamheten. Sedan

instruktören vunnit erfarenhet i sin undervisning bör han enligt SACO

kunna få uppflyttning i löneklass.

Civilförsvarsstyrelsen delar icke lärarutredningens uppfattning, att några

avgörande skillnader, som motiverar väsentligt olika grunder för arvodering

av instruktörerna, icke föreligger mellan civilförsvarets obligatoriska

utbildning och krigsmaktens frivilliga utbildning. Ämbetsverket framhåller,

att medan krigsmakten för sin frivilligutbildning i huvudsak har ordinarie

instruktörer, d. v. s. personal på aktiv stat, har civilförsvaret för sin obligatoriska

manskapsutbildning endast deltidsanställda instruktörer. Det är

enligt civilförsvarsstyrelsen väsentligt att betona, att denna obligatoriska

utbildning icke bedrives med hjälp av någon frivillig försvarsorganisation.

Civilförsvarsinstruktörerna är rekryterade direkt av civilförsvaret, har genomgått

speciell instruktör sutbildning, har skrivit tjänstgöringsavtal med

civilförsvarsstyrelsen och ledes i sitt arbete av civilförsvarsstyrelsen och

länsstyrelserna. I sitt utbildningsarbete ställs civilförsvarsinstruktörerna i

en annan situation än instruktören i frivilligutbildningen. Den förstnämnde

har att instruera elever, som enligt i lag och författning givna bestämmelser

kallats till utbildning, medan den senare har elever, som frivilligt anmält

sig till viss vidareutbildning. Detta förhållande har enligt civilförsvarsstyrelsen

som regel till följd, att det spontana intresset för utbildningen är

helt olika hos de nämnda båda elevkategorierna.

III. Reseförmåner för hemvärnspersonal och övrig frivillig personal

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om reseförmåner till hemvärnspersonal återfinnes i hemvärnskungörelsen

och bestämmelser om reseförmåner till medlemmar i

vissa frivilliga försvarsorganisationer i Kungl. Maj :ts brev den 3 juni 1960

med bestämmelser om viss frivillig tjänstgöring och utbildning vid försvaret

m. m. Beträffande personal i sjövärnskåren är motsvarande bestämmelser

givna i Kungl. Maj :ts brev den 16 januari 1959 rörande förmåner

till personal vid sjövärnskåren m. m. Nämnda bestämmelser är i åtskilliga

hänseenden desamma som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen gäller för

värnpliktig vid författningsenlig tjänstgöring. Innebörden av för närvarande

gällande bestämmelser är i korthet följande.

Vid färd från bostaden till platsen för tjänstgöring och åter ävensom vid

resa för deltagande i sammanträden med representations- och verkställande

organ inom hemvärnsområde och försvarsområde är hemvärnspersonal

berättigad till fri resa under förutsättning att den kortaste färdvägen

mellan platserna överstiger 10 kilometer. Vid fri resa skall, där ej

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963

Kungl. Maj:t för visst fall annat föreskriver, som regel allmänt trafikmedel

begagnas, överstiger den kortaste färdvägen icke 80 kilometer, må dock

användas annat färdmedel än allmänt trafikmedel (oftast eget motorfordon).

Ersättning utgår vid sådant fall med i allmänhet 10 öre per kilometer.

Har flera, som är berättigade till nu nämnda ersättning, färdats gemensamt

med färdmedel, som tillhör någon av dem, äger denne åtnjuta särskild

gottgörelse för varje medresande med 5 öre per kilometer. Medresande må

därvid icke uppbära någon ersättning. Utan hinder av vad nu sagts må vid

resa i samband med utbildningskurser av lägertyp, därest kursen i fråga

pågår under minst sex dagar, vid fri resa användas eget fordon, varvid

i fråga om ersättning för resan förutberörda bestämmelser om ersättning

för resa med eget fordon skall äga tillämpning, dock att ersättningen för

sådan resa icke må överstiga 75 % av kostnad för resa med allmänt färdmedel.

Medlemmar av vissa frivilliga försvarsorganisationer,

nämligen Centralförbundet för befälsutbildning och till förbundet

ansluten organisation, Frivilliga motorcykelkåren, Föreningen svenska blå

stjärnan, Föreningen svenska röda korset samt Riksförbundet Sveriges lottakårer

är vid utbildning (lägerutbildning) om minst tre dagar i följd, in- och

utryckningsdagar inräknade, vilken krävs för att erhålla eller bibehålla kompetens

för krigsplacering vid krigsmakten m. m., berättigade till fri resa vid

inryckning till eller utryckning från sådan utbildning och äger därvid använda

eget fordon enligt enahanda grunder som i det föregående angivits

beträffande hemvärnsman; dock erhålles fri resa, endast om kortaste färdvägen

överstiger 20 kilometer. Förutberörda bestämmelser om rätt för hemvärnspersonal

att vid fri resa använda eget fordon vid vissa utbildningskurser

av lägertyp gäller också för nu ifrågavarande frivilliga personal. Vid

annan utbildning för krigsmaktens räkning (fritidsutbildning) utgår reseförmåner

enligt i det föregående för lägerutbildning angivna grunder.

Personal i sjövärnskåren, som tjänstgör vid kåren, äger under

beordrade tjänsteresor utom bostadsorten åtnjuta ersättning enligt samma

grunder som värnpliktig av motsvarande tjänstegrad.

Förslag ar chefen för armén m. fl.

Chefen för armen (skr. 22/11 1962) föreslår i huvudsak, att ersättningen

för anlitande av annat färdmedel än allmänt trafikmedel höjes från 10 till

20 öre per kilometer och att rätt att vid fri resa använda sådant färdmedel

skall föreligga om den kortaste färdvägen icke överstiger 150 kilometer

eller, beträffande resor inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden, 250

kilometer i stället för 80 kilometer för närvarande. Vidare föreslås, att bestämmelserna

om reseförmåner vid utbildningskurser av lägertyp ändras

så att de kommer att avse kurser som pågår minst fem dagar i stället för

som för närvarande sex dagar.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 dr 1963

Chefen för armén framhåller, att bilismen får allt större utbredning i det

moderna samhället. Bestämmelserna rörande hemvärnsmans rätt att mot

skälig ersättning använda egen bil vid resor i hemvärnets tjänst har icke

ändrats i takt med bilismens utveckling. Under sådana omständigheter är

det enligt arméchefen icke förvånande, att önskemål om generösare villkor

för resor i egna bilar under hemvärnstjänst ofta framföres av hemvärnsmännen.

Enligt arméchefen råder det ett mycket utbrett missnöje bland

hemvärnsmännen med de nu gällande bestämmelserna rörande användning

av egen bil i hemvärnets tjänst samt den ersättning som utgår härför. Särskilt

angelägna är hemvärnsmännen att få bättre villkor för färd med egen

bil till och från övningar. Ett ersättningsbelopp av 20 öre per kilometer

jämte 5 öre per kilometer för varje medåkande hemvärnsman torde knappast

täcka kostnaderna ens för mindre bilar. För att hemvärnsmännen

skall kunna nå övningsplatserna genom färd i egna bilar mot föreslagen

ersättning bör ersättning få utgå om den kortaste färdvägen är högst 150

i stället för högst 80 kilometer. Inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden

bör med hänsyn till de stora avstånden sådan rätt föreligga vid en

kortaste färdväg av högst 250 kilometer. Begränsning av ersättningen till

75 % av kostnaden för resa med allmänt färdmedel bör enligt arméchefen

icke förekomma bl. a. med hänsyn till del omfattande administrativa arbete

en sådan begränsning framtvingar. Arméchefen framhåller vidare, att föreslagen

ökning i hemvärnsmännens rätt att använda egna bilar vid färder

till och från övningar kommer att göra dessa resor endast obetydligt dyrare,

än om de skulle företagas med allmänna kommunikationsmedel. Härtill

kommer den mycket stora tidsvinst, som i regel kan påräknas vid färder

i bil direkt till övningsplatserna. Båda dessa omständigheter påverkar enligt

arméchefen gynnsamt hemvärnsmännens villighet att deltaga i övningar,

vilket är av avgörande betydelse för hemvärnets möjligheter att lösa

sina uppgifter i krig. Arméchefen beräknar, att ett genomförande av förslaget

medför ett ökat medelsbehov under hemvärnets övningsanslag av omkring

85 000 kr. Förslaget att låta reseersättning enligt föreslagna normer

utgå vid lägerkurs av fem dagar motiveras av arméchefen med att den allt

allmännare övergången till femdagarsvecka medför att veckokurser ofta

kommer att begränsas till fem dagar.

Chefen för armén erinrar i sammanhanget om att önskemål länge funnits

att rätt till fri resa skall föreligga för all frivillig personal oberoende av färdvägens

längd och anför, att Centralförbundet för befälsutbildning, som ansluter

sig till förslaget, önskar motsvarande förbättrade förmåner för sina

medlemmar.

Hemvärnsbefälets riksförbund (skr. 3/11 1962) föreslår i huvudsak samma

förbättring av reseförinånerna för hemvärnsmän som arméchefen gjort

i det föregående. Förbundet påpekar, att regler om ersättning för resor i

tjänsten som hemvärnschef eller hans närmaste medarbetare företager inom

bostadsorten (hemvärnsområdet) saknas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963

19

IV. Anslagsäskanden

Armén: Hemvärnets övningar

Anslag Nettoutgift Behållning

1961/62..................................... *2 150 000 2 187 730 18 279

1962/63..................................... 2 350 000

1963/64 (förslag)............................. 3 450 000

1 Härutöver har 75 000 kr. överförts från anslaget Reglering av prisstegringar.

Av reservationsbehållningen var vid utgången av budgetåret 1961/62 i

runt tal 15 000 kr. bundna.

Yrkande

Arméintendenturförvaltningen (skr. 14/8 1962) hemställer, att anslaget

höjes med 120 000 kr.

ökning

1. ökad anslutning till hemvärnet och ökat antal övningstimmar.................. 100 000

2. Prisstegringar

a) förläggningskostnader.........................................,,.......... 12 000

b) förplägnadskostnader..............,..................................... 7 000

c) allmän varuskatt...................................................... 1 000

120 000

M o t i v

1. Under juli—december 1961 ökade enligt arméintendenturförvaltningen

anslutningen till det allmänna hemvärnet med netto 1 523 man samtidigt

som antalet övningstimmar ökade med omkring 10 %. Då verksamheten

torde bli av minst samma omfattning under nästa budgtår, synes

det arméintendenturförvaltningen nödvändigt att räkna upp anslaget med

100 000 kr.

Rikshemvärnschefen har härutöver begärt höjning av anslaget med

100 000 kr. för krigsspelsövningar (jfr prop. 1962: 1, bil. 6, s. 164).

Marinen: Bidrag till sjövämskåren

Anslag Nettoutgift Behållning

1961/62..................................... 330 000 324 775 12 757

1962/63.................................’ . .. 390 000

1963/64 (förslag)............................. 485 000

Reservationsbehållningen var vid utgången av budgetåret 1961/62 i sin

helhet bunden.

Försvarets civilförvaltning (skr. 29/8 1962) hemställer, att anslaget höjes

med 10 000 kr.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963

Chefen för marinen anför, att det sammanlagda antalet aspiranter under

utbildningsåret 1962/63 ökat med 20 i förhållande till utbildningsåret dessförinnan.

Detta utökade antal synes marinchefen böra bibehållas tills vidare.

Med anledning härav bör anslaget uppräknas med 10 000 kr. Civilförvaltningen

har ingen erinran häremot.

Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m.m.

Anslag Nettoutgift Behållning

1961/62...................................... 2 630 000 2 649 525 32 438

1962/63...................................... 3 080 000

1963/64 (förslag).............................. 4 200 000

Reservationsbehållningen var vid utgången av budgetåret 1961/62 i sin

helhet bunden.

Från förevarande anslag utgår bidrag till Centralförbundet för befälsutbildning

med anslutna organisationer och till Frivilliga motorcykelkåren.

Försvarets civilförvaltning föreslår, att anslaget höjes med 206 000 kr.

Centralförbundet för befälsutbildning begär anslagshöjning med 306 000

kr., varav 60 000 kr. för ökad utbildningsfrekvens, 35 000 kr. för traktamenten

och portionsersättningar vid centrala lägerkurser (jfr prop. 1962: 1,

bil. 6, s. 297), 11 000 kr. för höjda järnvägstaxor, 50 000 kr. för höjda instruktörsarvoden

-— vid bifall till förslag härom — samt 150 000 kr. för förnödenheter

och materiel.

Flygvapenföreningarnas riksförbund anhåller, att bidraget för förbundets

del ökas med 290 000 kr., varav 190 000 kr. för utbildning i luftbevakningstjänst

och bastjänst samt 100 000 kr. för ammunition, administration och

rekrytering.

Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund anhåller, att dess bidrag på

grund av ökade utbildningskostnader höjes med 61 823 kr.

Frivilliga motorcykelkåren begär anslagshöjning med 10 000 kr., varav

5 000 kr. för utbildningsverksamheten och 5 000 kr. för förnödenheter och

materiel m. m.

Svenska brukshundklubben anhåller om oförändrat bidrag.

överbefälhavaren tillstyrker en uppräkning av anslaget med 206 000 kr.

Överbefälhavaren föreslår anslagshöjningar till Centralförbundet för befälsutbildning

med 166 000 kr., varav 155 000 kr. för utbildningsverksamheten

och 11 000 kr. för höjda järnvägstaxor, till Flygvapenföreningarnas

riksförbund med 20 000 kr., till Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund

med 10 000 kr. och till Frivilliga motorcykelkåren med 10 000 kr.

Civilförvaltningen biträder överbefälhavarens förslag.

Med anledning av att överbefälhavaren med hänsyn till att viss B-personal

är avtalsbunden för krigsmakten funnit det önskvärt, att åtgärder vidtages

för att utbildningskostnaderna för sådan B-personal helt eller delvis skall

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963

kunna bestridas av statsmedel, anför civilförvaltningen, att statsbidrag kan

erhållas för utbildning av personal för krigsmaktens räkning. Till sådan

personal har vid tillämpningen av gällande bestämmelser ansetts kunna

hänföras endast personal placerad i krigsbefattning (A-personal). Civilförvaltningen

anser — oavsett om den sålunda angivna tolkningen av bestämmelserna

är riktig eller ej — att den nuvarande tillämpningen är väl

snäv. Om fråga är om särskild utbildning av avtalsbunden B-personal och

utbildningen tillkommit efter därom av försvarsgrenschef till frivilligorganisation

framställt önskemål, bör enligt civilförvaltningen hinder icke möta

mot att kostnaderna för denna utbildning bestrides av statsmedel på samma

sätt som ifråga om A-personalens utbildning. Civilförvaltningen föreslår, att

en sådan ordning genomföres från och med nästa budgetår.

Lottaorganisationen

Anslag Nettoutgift Behållning

930 000 938 783 82 988

1 005 000

1 400 000

1961/62........

1962/63........

1963/64 (förslag)

Reservationsbehållningen var vid utgången av budgetåret 1961/62 i sin helhet

bunden.

Försvarets civilförvaltning hemställer, att anslaget höjes med 110 000 kr.

överstyrelsen för Riksförbundet Sveriges lottakårer har beräknat medelsbehovet

för nästa budgetår till 2 032 000 kr., vilket innebär en ökning i

förhållande till innevarande budgetår med 1 027 000 kr. Av ökningen avser

116 000 kr. administration och upplysningsverksamhet, 701 200 kr. utbildningskostnader

och 209 800 kr. förnödenheter och materiel. Äskandet avser

rekrytering och utbildning av A- och B-personal avtalsbunden med krigsmakten

och grundar sig för A-personal på uppgifter från försvarsgrenscheferna.

överbefälhavaren framhåller, att bristen på A-personal ökat under år

1961 från 33 % till 37 % med häri inräknad mobiliseringsreserv på 25 %.

överbefälhavaren tillstyrker därför en uppräkning av anslaget främst för en

intensifierad upplysnings- och utbildningsverksamhet. I enlighet härmed

tillstyrker överbefälhavaren följande ökningar, nämligen till administration

och upplysningsverksamhet med 21 000 kr., för utbildningskostnader

med 49 200 kr. och för förnödenheter och materiel med 9 800 kr. Vidare förutsätter

överbefälhavaren att lottaorganisationen erhåller kompensation för

pris- och lönestegringar med 30 000 kr. överbefälhavaren föreslår således

en ökning av anslaget med sammanlagt 110 000 kr.

Civilförvaltningen biträder förslaget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1903

V. Departementschefen

Som framgår av redogörelsen i det föregående är man allmänt medveten

om det frivilliga försvarsarbetets stora betydelse. Detta har särskilt understrukits

av bland andra överbefälhavaren. Även jag har tidigare i olika

sammanhang understrukit betydelsen av de frivilliga försvarsorganisationernas

verksamhet. Det framstår som betydelsefullt att frivilligverksamheten

inom försvaret får tillräckliga resurser för sin verksamhet. Åtgärder

bör alltså vidtagas så att frivillig utbildning kan ske i sådan omfattning att

fixerad organisation kan bibehållas. Jag vill också i sammanhanget peka på

de betydelsefulla ideella värden som frivilligverksamheten representerar.

Jag övergår så att dryfta frågor om förmåner åt ifrågavarande personal.

Lärarutredningen har behandlat frågor om förmåner till instruktörer

inom hemvärnet, sjövärnskåren och frivilliga försvarsorganisationer.

Utredningen skiljer på liemortsutbildning och lägerkurser; till

lägerkurser hänföres utbildningsverksamhet som pågår minst tre på varandra

följande dygn och som för varje dygn innefattar övningsverksamhet

om minst åtta timmar. I fråga om hemortsutbildningen skiljer utredningen

på ordinarie och tillfälliga instruktörer. Till ordinarie instruktörer hänföres

instruktör vid försvarsområdesstab samt luftbevakningsofficer och beställningshavare

på aktiv stat med placering som luftbevakningsinstruktör

vid flygflottilj. Ordinarie instruktör föreslås erhålla årligt instruktörstilllägg,

vilket — till skillnad från för närvarande utgående förmåner — föreslås

utgå med enhetligt belopp till alla instruktörer. Tillfällig instruktör,

som anlitas för utbildning anordnad av frivillig försvarsorganisation, hemvärnet

eller sjövärnskåren, föreslås erhålla frivilligarvode med visst belopp

för undervisningstimme om minst 45 minuter; viss maximering för dygn föreslås

emellertid i anslutning till vad som för närvarande gäller beträffande

civilförsvaret. Arvodet skall vara odifferentierat; dock föreslås försvarets

civilförvaltning erhålla befogenhet att ifråga om särskilt kvalificerad utbildning

medge högre arvode. Vid lägerkurs föreslås särskilt lägerkurstillägg

skola utgå; undantag göres dock ifråga om reservpersonal m. fl. under författningsenlig

tjänstgöring eller tjänstgöring för egen utbildning. Personal

på aktiv stat som anlitas för lägerkurs förutsättes i allmänhet erhålla tjänstledighet

med oavkortad lön. Resekostnadsersättning och traktamente till

instruktörer och vid lägerkurser förutsättes i princip utgå enligt bestämmelserna

i allmänna resereglementet.

Utredningens förslag har i allt väsentligt biträtts eller lämnats utan erinran

vid remissbehandlingen.

Lärarutredningen har i enlighet med givna direktiv framlagt konkreta

förslag till ersättningar vid olika slag av frivillig instruktörsverksamhet.

Dessa har i princip godtagits av hörda myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963

För egen del kan jag helt ansluta mig till huvudpunkterna i lärarutredningens

förslag. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att närmare reglera de

olika enskildheterna. I detta sammanhang anser jag mig därför endast böra

ta ställning i frågor av särskild betydelse för anslagsberäkningarna. Jag föreslår

sålunda, att arvode till ordinarie instruktörer — till vilka bör hänföras

av utredningen angivna befattningshavare — bör utgå med ett enhetligt

årligt belopp av 900 kr. En förutsättning bör emellertid härvid vara att

den ordinarie instruktören regelmässigt har schemalagd veckoarbetstid på

lördagar och söndagar under de delar av året då frivillig utbildning bedrives.

Arvodet bör anses utgöra ersättning för eljest utgående obekvämhetstitlägg.

I den mån ordinarie instruktör efter eget åtagande tas i anspråk för instruktörsarbete

utöver fastställd veckoarbetstid bör han jämställas med

tillfällig instruktör och äga uppbära frivilligarvode. Sådant bör i enlighet

med utredningens förslag som regel utgå med 18 kr. för undervisningstimme

om minst 45 minuter; dock bör det sammanlagda arvodet för kalenderdygn

icke få överstiga 100 kr. Ett högre arvode, 25 kr. för undervisningstimme

och högst 140 kr. för kalenderdygn, bör emellertid få utgå vid

särskilt kvalificerad undervisning. Till sådan bör hänföras utbildning för

värnpliktig officer för vilken kräves tillgång till högskoleutbildad instruktör.

Även vid annan jämförbar utbildning bör efter särskild prövning högre

arvode kunna få utgå. Lägerkurstillägg bör i allmänhet utgå med 12 kr.

för varje påbörjad 24-timmarsperiod under lägerkurs, bestämd i enlighet

med lärarutredningens förslag; omfattar perioden lördag, söndag eller helgdag

bör dock kurstillägget utgöra 20 kr. för lördag och 30 kr. för söndag och

därmed i ledighetshänseende jämställd dag. Tjänstgöring vid lägerkurs bör

för aktiv militär beställningshavare anses som sådant arbete av betydelse

för verket för vilket enligt 28 § A. I. 5. statens allmänna avlöningsreglemente

ordinarie och extra ordinarie tjänstemän må erhålla tjänstledighet med oavkortad

lön. Beträfande reseförmåner kan jag ansluta mig till vad lärarutredningen

föreslagit.

Föreslaget arvode till ordinarie instruktör bör utgå räknat från och med

den 1 januari 1963. I övrigt bör förslagen genomföras från och med den 1

juli 1963; dock bör nu föreslagna förmåner jämväl få utgå redan dessförinnan

då fråga är om instruktör vid lägerkurs som omfattar tid såväl före

som efter den 1 juli.

Kostnadsökningarna vid bifall till förevarande förslag kan på grundval

av utredningens bedömanden uppskattas till ca 1,7 miljon kronor. Härav

belöper 750 000 kr. på hemvärnets övningsanslag, 80 000 kr. på anslaget Bidrag

till sjövärnskåren samt ca 600 000 kr. och 240 000 kr. på anslagen till

frivilliga befälsutbildningsrörelsen och lottaorganisationen samt slutligen

50 000 kr. på andra anslag.

Jag upptar härefter till behandling frågan om reseförmåner för

bemvärnspcrsonal och medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer samt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963

personal i sjövärnskåren. Jag vill först erinra om 1962 års riksdags beslut

(prop. 1962: 101; SU 126; rskr. 294) om nya grunder för avlöning och

andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga. Beslutet innebär bland annat

att de civilförsvarspliktigas reseförmåner i princip är desamma som motsvarande

förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring inom krigsmakten, dock

att civilförsvarspliktig fortfarande skall vara berättigad till fria resor oavsett

färdvägens längd. Då tjänstgöringsförhållandena för hemvärnspersonal, för

medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer vid lägerutbildning och

hemortsutbildning samt för personal i sjövärnskåren under tjänstgöring

vid kåren är i viss mån likartade dem vid civilförsvaret föreslår jag, att

sådan personal hädanefter blir berättigad till fria resor oberoende av färdvägens

längd. På min anmodan har försvarets civilförvaltning (skr. 16/11

1962) beräknat den kostnadsökning som skulle uppstå vid genomförande av

detta mitt förslag. Civilförvaltningen beräknar att detta medför en kostnadsökning

av ca 475 000 kr. Härav faller i runt tal 115 000 kr. på hemvärnets

övningsanslag, 170 000 kr. på anslaget till frivilliga befälsutbildningsrörelsen,

40 000 kr. på anslaget till lottarörelsen och slutligen 145 000

kr. på anslaget Reseersättningar till värnpliktiga m. fl.

Chefen för armén m. fl. har föreslagit utökad rätt för ifrågavarande personal

att använda egen bil och höjd ersättning härför. Jag biträder detta

förslag. I enlighet härmed bör för personalen föreligga rätt att använda

eget fordon, om den kortaste färdvägen icke överstiger 150 kilometer eller,

beträffande resor inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden, 250 kilometer.

Ersättningen härför bör bestämmas till i allmänhet 20 öre per kilometer.

Vid resa i samband med utbildningskurs av lägertyp bör vidare eget

fordon få användas under förutsättning att kursen i fråga pågår under

minst fem dagar. Kostnadsjämförelse med allmänt fortskaffningsmedel vid

sådan resa bör icke göras på annat sätt enligt bestämmelserna i allmänna

resereglementet. Förslaget om bilresor medför en merkostnad av omkring

230 000 kr. för år fördelade med 85 000 kr. på hemvärnets övningsanslag,

75 000 kr. på anslaget till frivilliga befälsutbildningsrörelsen, 20 000 kr. på

anslaget till lottaorganisationen och 50 000 kr. på anslaget Reseersättningar

till värnpliktiga.

Slutligen vill jag i förevarande sammanhang erinra om att hemvärnspersonal

är berättigad till resekostnadsersättning enligt bestämmelserna i

allmänna resereglementet vid deltagande i rikshemvärnstingets och hemvärnets

centrala förtroenderåds sammanträden. Jag har i årets statsverksproposition

(bil. 6, s. 113) med anledning av förslag av chefen för armén

föreslagit förbättrade förmåner för hemvärnsmän i allmänna hemvärnet

vid resa för deltagande i sammanträden med försvarsområdes förtroendenämnd.

Arméchefens framställning i ämnet innefattade jämväl förslag om

viss förbättring av driftvärnsmäns förmåner vid resa till sammanträden

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr SO år 1063 25

med driftvärnsdistrikts förtroendenämnd. Detta förslag kan jag icke biträda.

Den av mig i det föregående föreslagna förbättringen av förmåner av olika

slag för hemvärnspersonal och övrig frivillig personal medför ett ökat medelsbehov

under förevarande anslag av sammanlagt i runt tal 2 150 000 kr.

I riksstatsförslaget för nästa budgetår har under förevarande anslag preliminärt

beräknats ett belopp av sammanlagt (2 950 000 + 400 000 + 3 625 000 +

1 185 000 = ) 8 160 000 kr. Vid bifall till mina förenämnda förslag bör ifrågavarande

anslag uppräknas med sammanlagt 1 375 000 kr. i förhållande till

vad som preliminärt beräknats i riksstatsförslaget. Härtill kommer merkostnader

på anslaget Reseersättningar till värnpliktiga m. fl. med ca

200 000 kr. Jag torde i annat sammanhang få återkomma med slutligt medelsäskande

för detta anslag vilket också upptagits med beräknat belopp i

riksstatsförslaget.

Ifrågavarande kostnadsökningar har den karaktär att de bör inrymmas i

kostnadsramen för det militära försvaret. Jag torde i annat sammanhang

få framlägga förslag till de begränsningar på andra anslag som till följd

härav för nästa budgetår erfordras för anpassning till kostnadsramen för det

militära försvaret.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t dels att besluta om erforderlig ändring

i hemvärnskungörelsen, dels ock att i övrigt utfärda bestämmelser i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig framlagda förslag.

Jag upptar slutligen till behandling myndigheternas anslag säskanden

under förevarande anslag för nästa budgetår.

Anslaget Armén: Hemvärnets övningar bör för nästa budgetår upptagas

med 3 450 000 kr., innebärande en höjning med 1 100 000 kr. Jag räknar

därvid med en uppräkning av anslaget, förutom för de ändamål som arméintendenturförvaltningen

föreslagit och för förbättrade förmåner enligt

mina förslag i det föregående, med ett belopp av 20 000 kr. för höjda järnvägstaxor.

Anslaget Marinen: Bidrag till sjövärnskåren bör uppföras med 485 000

kr., innebärande en höjning med 95 000 kr. Av anslaget beräknar jag ett belopp

av 120 000 kr. för mathållningskostnader.

Anslagen till frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. in. och lottaorganisationen

bör uppföras med 4 200 000 kr. respektive 1 400 000 kr., innebärande

höjningar med 1 120 000 kr. respektive 395 000 kr. Av anslagshöjningarna

hänför sig 150 000 kr. respektive 9 800 kr. till förnödenheter m. m. Vid beräkningen

av dessa anslag har jag inte räknat med utbildningskostnader för

B-personal.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:l

måtte föreslå riksdagen att

under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1963/64 anvisa

till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963

a) Armén: Hemvärnets övningar ett reservationsanslag

av 3 450 000 kr.;

b) Marinen: Bidrag till sjövärnskåren ett reservationsanslag

av 485 000 kr.;

c) Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m. ett reservationsanslag

av 4 200 000 kr.;

d) Lottaorganisationen ett reservationsanslag av 1 400 000

kr.; ; .... -v , • • . - ... ! ;. },,( !. • '' '' • i

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Berndt Bodin

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM «8

31*3*4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:166 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1963/61}. a1 i texten
  2. SU 1963:57 Statsutskottets utlåtande nr 57 år 1963 s. 8 i texten