Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt bemyndigande att meddela statliga exportkreditgarantier

1963-03-01 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:93, Angående fortsatt bemyndigande att meddela statliga exportkreditgarantier

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

1

Nr 93

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt bemyndigande

att meddela statliga exportkreditgarantier;

given Stockholms slott den 1 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att nu gällande bemyndigande att meddela statsgaranti

för exportkredit, som avser tiden intill utgången av budgetåret 1962/

63, förlängs att gälla tills vidare. Därjämte föreslås att maximibeloppet för

statens betalningsansvar utökas från 2 000 till 3 000 miljoner kronor, varav

500 miljoner kronor reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma

villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling.

1 liihang Ull riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 93

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om fortsatt bemyndigande

att meddela statliga exportkreditgarantier samt anför därvid

följande.

Gällande bestämmelser

Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit har i Sverige meddelats

alltsedan budgetåret 1933/34. Garantin har grundats på bemyndiganden, som

för viss tid givits av riksdagen, samt på författningar, som Kungl. Maj:t i

enlighet därmed utfärdat.

Nu gällande riktlinjer för garantigivningen godkändes av 1959 års riksdag

på förslag av Kungl. Maj :t (prop. 1959: 112; SU 74; Rskr 214). I anslutning

till dessa riktlinjer har den närmare utformningen av garantigivningen

sedan bestämts av Kungl. Maj :t, som den 28 maj 1959 utfärdade

kungörelse (nr 271) om statsgaranti för täckning av förlust i samband med

export in. in. Kungörelsen trädde i kraft den 1 juli 1959. De gällande bestämmelserna

innebär i huvudsak följande.

Statsgaranti må beviljas i Sverige verksam företagare

1. för täckning av förlust i samband med export;

2. för täckning av förlust i samband med lagerhållning utomlands; samt

3. för lån som lämnas av svensk bank eller annan svensk kreditgivare i

anledning av export eller lagerhållning utomlands.

Med export jämställs överlåtelse till utlandet, som avser uppfinning eller

resultat av teknisk konsulterande verksamhet, eller liknande avtal ävensom

utförande av entreprenadarbete utomlands.

Statsgaranti må endast då synnerliga skäl därtill föreligger beviljas när

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1063

3

fråga är om export eller lagerhållning av vara som icke är inhemsk. Siatsgaranti

enligt punkt 2 och 3 får endast beviljas efter särskilt bemyndigande

av Kungl. Maj:t. Sådant bemyndigande har lämnats i fråga om förluster

i samband med lagerhållning men däremot ännu icke beträffande garantier

vid långivning.

Garantin kan omfatta enbart kommersiella risker eller enbart politiska

risker eller också båda dessa risker. Till de kommersiella riskerna hänförs

förluster, som är föranledda av att köparen kommit på obestånd eller underlåtit

att fullgöra sina avtalsenliga förpliktelser. De politiska riskerna

omfattar förluster, som är föranledda av

1. att i utlandet meddelats opåräknat beslut i fråga om tillstånd till

import eller överföring av betalningsmedel eller vidtagits annan liknande

åtgärd;

2. att i utlandet införts allmänt moratorium eller inträffat annan opåräknad

händelse som medför betydande rubbning i de allmänna ekonomiska

förhållandena; eller

3. att i samband med varas transport till köparen inträffat opåräknad

händelse, vilken icke kan läggas vare sig säljaren eller köparen till last.

Garantin må enligt kungörelsen avse täckning av högst 90 procent av

förlusten. Kungl. Maj :t har dock förordnat att tills vidare icke får medges

högre garantiprocentsats än 85 procent. Såsom allmän riktlinje skall tilllämpas

garantiprocentsatser mellan 85 och 80 procent, såvitt angår politiska

risker, samt mellan 75 och 70 procent, såvitt angår kommersiella risker.

För beviljad garanti skall företaget erlägga premie, avpassad med hänsyn

till olika inverkande omständigheter, såsom förhållandena i importlandet,

betalningsvillkor och andra förefintliga riskmoment, så ock till administrationskostnader.

Ärenden rörande statsgaranti för exportkredit prövas och avgörs av exportkreditnämnden,

vars nu gällande instruktion är utfärdad den 30 juni

1959 (nr 407).

Enligt beslut av 1933 års riksdag skall exportkreditnämndens premieinkomster

överföras till en av riksgäldskontoret förvaltad fond, från vilken

skall täckas såväl förluster på verksamheten som nämndens administrationskostnader.

I den mån fonden icke förslår därtill skall riksgäldskontoret

förskottera medel till utgifterna för verksamheten.

Under tiden från nämndens tillkomst år 1933 till utgången av år 1962 har

garantier utfärdats för ett sammanlagt ansvarsbelopp av 2 204 miljoner

kronor. Under denna tid har premier influtit med 43,8 miljoner kronor,

vartill kommer ränteinkomster med 8,1 miljoner kronor eller sammanlagt

51,9 miljoner kronor. Utbetalningar för skadefall har — sedan återvinningar

fråndragits — uppgått till 10,0 miljoner kronor och nämndens

administrationskostnader till 5,3 miljoner kronor eller sammanlagt 15,3

miljoner kronor. Behållningen, d. v. s. nämndens reserv för att möta garantiförpliktelserna,

utgjorde alltså den 31 december 1962 36,6 miljoner kronor

fl llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 93

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

Efter medgivande av 1961 års riksdag (prop. 1961:195; SU 181; Rskr

393) fastställdes totalramen, för garantigivningen till ett belopp av 2 000

miljoner kronor att gälla intill utgången av budgetåret 1962/63. Tidigare

utgjorde maximibeloppet 1 000 miljoner kronor. Höjningen föranleddes av

att den tidigare garantiramen till större delen tagits i anspråk, varför höjning

måste ske för att garantiverksamheten icke skulle behöva inskränkas

på grund av bristande garantiutrymme. Inom den fastställda ramen har

Kungl. Maj :t efterhand ställt erforderliga belopp till exportkreditnämndens

förfogande för garantigivning. Senast genom beslut den 8 februari 1963 har

Kungl. Maj :t sålunda bemyndigat nämnden att intill utgången av budgetåret

1962/63 bevilja statsgarantier till ett belopp av högst 1 600 miljoner

kronor.

På förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1962 års riksdag (prop. 1962: 100; SU

138; Rskr 316) att inom den fastställda garantiramen av 2 000 miljoner kronor

tills vidare skulle reserveras 200 miljoner kronor för speciell garantigivning

vid export av intresse för u-länderna. I överensstämmelse härmed

bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 12 oktober 1962 exportkreditnämnden

att bevilja statsgarantier för sådana exportkrediter till ett belopp

av sammanlagt 200 miljoner kronor. Enligt de fastställda riktlinjerna

bör exporten, som exempelvis kan avse kapitalvaror eller tjänster i form

av entreprenad- eller konsultverksamhet, vara av betydelse för u-landets

ekonomiska och sociala framåtskridande och i förekommande fall stå i

samband med projekt som ingår i landets utvecklingsprogram. Vid ifrågavarande

garantigivning kan efter nämndens prövning i varje enskilt fall

tillämpas för u-landet gynnsammare villkor i fråga om kredittidens längd

m. in. än som normalt tillämpas i nämndens verksamhet.

Exportkreditnämndens framställning

I skrivelse den 8 februari 1963 har exportkreditnämnden — under erinran

att bemyndigandet att bevilja statsgarantier för exportkredit utlöper med

utgången av innevarande budgetår — hemställt om fortsatt bemyndigande

att meddela garantier för exportkredit. Nämnden aktualiserar dessutom

frågan om ökning av totalramen för garantiverksamheten.

Till belysning av utvecklingen av nämndens garantiansvar i vad avser

annan export än särskilda projekt av intresse för u-länderna lämnar nämnden

följande uppgifter beträffande dels de utfärdade respektive i utsikt

ställda beloppen vid utgången av vart och ett av budgetåren 1955/56—

1961/62 samt den 1 februari 1963, dels förändringarna i det totala garantiansvaret

mellan de olika tidpunkterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1963

5

Tidpunkt

Nämndens garantiansvar (miljoner kronor)

På grund av

utfärdade

garantier

På grund av

i utsikt ställda

garantier

Summa

Ökning i jäm- förelse med

närmast föregå- ende tidpunkt

30/6 1956 ..................

35

103

138

30/6 1957 ..................

36

120

156

18

30/6 1958 ..................

81

78

159

3

30/6 1959 ..................

155

168

323

164

30/6 1960 ..................

256

255

511

188

30/6 1961 ..................

309

426

735

224

30/6 1962 ..................

369

487

121

1/2 1963 ..................

420

810

1230

374

Av sammanställningen framgår att de utelöpande garantierna den 1

februari 1963 uppgick till 420 miljoner kronor, varjämte garantier ställts i

utsikt för ett belopp av 810 miljoner kronor. Det framgår också att efterfrågan

på nämndens garantier starkt ökat sedan frågan om nämndens bemyndigande

senast behandlades av statsmakterna. Härtill kommer den

speciella garantigivningen enligt beslut av 1962 års riksdag för exportprojekt

av intresse för u-länderna.

Enligt exportkreditnämndens uppfattning kan någon tvekan icke råda om

att nämndens bemyndigande bör förlängas. Nämnden reser emellertid för sin

del frågan om vilken tid det nya förordnandet lämpligen bör omfatta. Nämnden

erinrar om att förordnandet alltsedan nämndens tillkomst varit tidsbegränsat,

ehuru garantier utställts, där betalningsvillkoren föreskrivit slutbetalning

först sedan det vid tidpunkten för garantibeslutet gällande förordnandet

för nämnden utgått. Under senare tid har förordnandet avsett treårsperioder.

Nämnden framhåller att kredittiderna över lag tenderar att alltmer förlängas

och att vid den speciella garantigivningen för u-länder kredittider

skall kunna tillämpas, som överstiger vad som eljest godtages. Dessa förhållanden

gör att nämnden är och även i fortsättningen kommer att bli

engagerad i affärer som sträcker sig åtskilliga år framåt i tiden. Enligt

nämndens uppfattning kan det därför ifrågasättas, om det kan anses ändamålsenligt

att även i fortsättningen begränsa tiden för nämndens förordnande.

Härtill kommer den allmänna synpunkten att nämnden bestått sedan

1933 och att dess betydelse efter hand alltmer ökat. Avgörande skäl talar sålunda

enligt nämndens mening för att förordnandet förlängs att gälla tills

vidare. Härigenom skulle bl. a. vinnas den fördelen, att statsmakterna icke

skulle behöva ta upp frågan om nämndens verksamhet till behandling annat

än vid de tillfällen, då så är särskilt påkallat, t. ex. på grund av ifrågasatt

ändring i garantiutrymmet eller i reglerna för nämndens verksamhet.

När det gäller ramen för nämndens garantigivning erinrar nämnden om

alt den av riksdagen fastställda ramen för närvarande utgör 2 000 miljoner

kronor. Av detta belopp har 200 miljoner kronor reserverats för den särskil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

da garantigivningen på u-länderna. För garantier i allmänhet återstår alltså

1 800 miljoner kronor.

Nämnden påpekar att preliminära förfrågningar avseende mycket betydande

garantibelopp gjorts hos nämnden. Skulle dessa affärer bli aktuella

och garantier ställas i utsikt för dem, kan nämndens garantiansvar väntas

komma att närma sig det till förfogande stående beloppet 1 800 miljoner

kronor redan inom en relativt begränsad tid. Att mera exakt uppskatta behovet

av garantiutrymme i framtiden är icke möjligt. Enligt nämndens mening

får dock hittills vunna erfarenheter anses ge vid handen, att det är realistiskt

att — förutom en fortsatt allmän uppgång i efterfrågan på nämndens

garantier — även räkna med ett antal garantiansökningar avseende

mycket stora leveransprojekt. För att icke senare under innevarande år frågan

om garantiramens storlek skall behöva tas upp till förnyad prövning

från statsmakternas sida finner sig nämnden böra föreslå höjning av den nu

gällande ramen. Beträffande storleken av en sådan höjning föreslår nämnden

för sin del, att den nya ramen fastställs till 3 000 miljoner kronor, vilket

belopp då även bör inkludera den särskilda garantigivningen på u-länderna.

Rambeloppet bör därefter liksom för närvarande i mån av behov av

Kungl. Maj :t ställas till nämndens förfogande. Nämnden framhåller i detta

sammanhang, att det reella risktagandet blir avsevärt mindre än den föreslagna

ramen, enär även i utsikt ställda garantier, vilka erfarenhetsmässigt

till icke oväsentlig del förblir outnyttjade, inräknas i ramen.

Beträffande den särskilda garantigivningen på u-länderna har nämnden

hittills ställt garantier i utsikt med ett sammanlagt garantibelopp av 11,4

miljoner kronor. Nämndens engagemang i övrigt omfattar emellertid ett antal

exportaffärer, beträffande vilka det ifrågasatts att de skulle räknas som

u-landsprojekt. Med hänsyn till de betalningsvillkor som varit aktuella har

nämnden dock kunnat hänföra dem till den »normala» garantigivningen.

Enbart dessa projekt skulle ha tagit hela det nu anvisade u-landsbeloppet

200 miljoner kronor i anspråk. Mot bakgrunden av dessa erfarenheter samt

under beaktande av att dylika projekt i stor utsträckning är av typen kraftverksbyggen

och ofta kräver mycket stora garantibelopp, ifrågasätter nämnden,

huruvida icke utrymmet för den särskilda garantigivningen på u-länder

bör ökas, förslagsvis till 500 miljoner kronor.

I övrigt synes enligt nämndens uppfattning någon ändring för närvarande

icke vara påkallad av de riktlinjer för garantigivningen, som fastställts

av riksdagen.

Nämnden föreslår sålunda att statsgarantier för exportkredit tills vidare

skall kunna meddelas till ett högsta belopp av 3 000 miljoner kronor, häri

inräknat ett belopp av 500 miljoner kronor för den särskilda garantigivningen

på u-länderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr Dit är 1963

Remissyttranden

Yttranden över exportkreditnämndens framställning har avgivits av fullmäktige

i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

I fråga om exportkreditnämndens förslag om förlängning tills vidare av

bemyndigandet att bevilja statsgarantier för exportkredit finner riksbanksfullmäktige

att förslaget givits en övertygande motivering. Riksgäldsfullmäktige

påpekar att förslaget om förlängning på obestämd tid innebär eu principiell

omläggning av den alltsedan nämndens inrättande tillämpade ordningen

med bemyndiganden på viss tid. Denna ordning torde ha tillkommit

för att bereda riksdagen tillfälle att automatiskt och mer regelbundet få en

inblick i den av nämnden bedrivna verksamheten och sålunda icke enbart

vid tillfällen då riksdagens medverkan påkallas, exempelvis till följd av ifrågasatt

ändring av ramen för garantigivningen eller av gällande regler för

meddelande av exportkreditgarantier. Lämpligheten av en sådan omläggning

torde kunna ifrågasättas. Fullmäktige erinrar emellertid om att en redogörelse

för de av nämnden på statens vägnar meddelade garantierna varje

år lämnas i riksdagsberättelsen, varjämte nämnden i enlighet med sin instruktion

har att årligen till chefen för handelsdepartementet avge berättelse

över nämndens verksamhet under senast förflutna budgetår. Vid nu angivna

förhållanden har fullmäktige icke ansett sig böra avstyrka nämndens

ifrågavarande förslag, men fullmäktige framhåller i samband härmed att

det är önskvärt att i fortsättningen en fylligare redogörelse för nämndens

verksamhet lämnas i riksdagsberättelsen.

När det gäller exportkreditnämndens förslag om höjning av totalramen

för garantigivningen från 2 000 till 3 000 miljoner kronor konstaterar riksbanksfullmäktige

att en garantigivning som överstiger 2 000 miljoner kronor

— låt vara att häri inräknas även i utsikt ställda garantier — skulle innebära

en avsevärd utökning av nämndens nuvarande verksamhet. En sådan

ökning kunde tänkas bero på eu mera pessimistisk bedömning inom näringslivet

än för närvarande av de politiska riskernas tyngd. Den kunde avspegla

en väsentlig förlängning av kredittiderna — eventuellt i samband

med att exportindustrins förmåga att konkurrera beträffande priser och kvalitet

försvagats. Den kunde hänga samman med en förskjutning av exporten

mot mera kreditberoende marknader. Vare sig utvecklingen berodde på

detta eller hade andra orsaker, skulle den enligt fullmäktiges mening sannolikt

motivera, att fullmäktige bereddes tillfälle alt avge yttrande, innan väsentliga

belopp inom eu sålunda utökad ram friställdes av Kungl. Maj :t.

Riksgäldsf ullmäktige erinrar om att under de senaste två åren eu högst betydande

utvidgning skett av ramen för den statliga exportkreditgarantigivningen.

Motiveringen härför har varit den alltmer hårdnande konkurrensen

på utlandsmarknaderna, vilken bl. a. tagit sig uttryck i krav från de utländska

köparnas sida på ökade krediter och förlängda kredittider. Inrättandet

under statlig medverkan av ett särskilt institut för exportkrediter, riksda
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

gens år 1962 fattade beslut om särskilda kreditgarantier för export till u1

änder samt propositionen till innevarande riksdag om statligt stöd åt varvsindustrin

i form av kreditgarantier visar ytterligare, vilken vikt som numera

tillmäts den exportstödjande verksamheten. Av exportkreditnämndens

framställning framgår, att nämndens verksamhet befinner sig i snabb utveckling.

Med hänsyn härtill och då fullmäktige finner angeläget, att exportkrediter

skall kunna meddelas i den utsträckning, som svarar mot de av

riksdagen uppdragna riktlinjerna för denna verksamhet, har fullmäktige för

sin del icke något att erinra mot att ramen för nämndens kreditgarantigivning

nu fastställs till 3 000 miljoner kronor.

Med anledning av nämndens förslag att öka utrymmet för den särskilda

garantigivningen på u-länder från 200 till 500 miljoner kronor framhåller

riksbanksfullmäktige att den normala garantigivningen på u-länder, härunder

inbegripet i utsikt ställda garantier, redan nu är betydande. Med en vid

definition av u-landshjälp inkluderas ibland normala exportkrediter i sådan

hjälp, måhända delvis beroende på att ej sällan statliga bestämmelser i importlandet

hindrar importören från att verkställa betalning annat än efter

utnyttjande av leverantörskredit. Vanligare torde dock vara, att »exportkrediter

för särskilda exportprojekt av intresse för u-länder» uppfattas som en

slags u-landshjälp. Skäl kan, naturligtvis anföras till stöd för denna uppfattning.

Otvivelaktigt visar åtskilliga u-länder, särskilt de som råkat i akuta

betalningsbalanssvårigheter, intresse för att erhålla längre kredittider för

kapitalvaruimport än fem år, där gränsen för normala exportkrediter brukar

sättas. Å andra sidan låter sig knappast bestridas, att längre exportkrediter

från enskilda leverantörer ej sällan är det minst lämpliga sättet att bispringa

ett u-land. Vid ett realistiskt betraktelsesätt torde också den särskilda garantigivningen

på u-länder böra uppfattas som en anordning, väsentligen avsedd

att underlätta för den svenska exportindustrin att konkurrera om vissa

u-landsprojekt, som skulle komma till stånd även utan svensk medverkan.

Enligt fullmäktiges mening framstår det som ett ganska betydande allmänt

intresse, att nämndens garantivillkor för detta slag av internationell konkurrens

blir föremål för statsmakternas prövning, allteftersom nämndens

praxis härutinnan utkristalliserar sig.

Riksgäldsfullmäktige har icke någon invändning mot att, om så skulle befinnas

erforderligt, inom den totala ramen ett belopp av 500 miljoner kronor

tills vidare reserveras för garantigivning avseende från biståndssynpunkt särskilt

angelägna exportprojekt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 ur 1963

9

Departementschefen

Det huvudsakliga syftet med den statliga exportkreditgarantigivningen

kan sägas ha skiftat sedan garantisystemet tillskapades år 1933. Huvudvikten

låg då på att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen inom

landet. Även om de sysselsättningspolitiska synpunkterna därefter spelat en

roll som varierat med konjunkturerna är det numera de allmänna näringspolitiska

övervägandena som dominerar verksamhetens inriktning. På senare

tid har garantigivningens uppgift alltmera blivit att bereda svenska företag

möjligheter att i kredithänseende konkurrera med företag i andra

länder.

Garantigivningen sker för närvarande i enlighet med de riktlinjer som

fastställdes av riksdagen år 1959. De ändringar som detta år genomfördes

i garanti systemet syftade i första hand till en förstärkning av garantiskyddet

och en allmän effektivisering av verksamheten men avsåg också att tillgodose

behovet av att kunna fortlöpande anpassa garantigivningen till växlande

förhållanden på exportmarknaden. I samband därmed hade riksdagen

att ta ställning till vilka slag av krediter som kan omfattas av garantier,

den huvudsakliga omfattningen av risktäckningsområdet samt den högsta

tillåtna garantiprocentsatsen. I övrigt skulle det ankomma på Kungl. Maj:t

att i anslutning till de av riksdagen givna riktlinjerna bestämma den närmare

utformningen av garantigivningen.

Efterfrågan på garantier har ökat starkt under senare år. ökningen sammanhänger

främst med den växande konkurrensen på exportmarknaderna,

och denna konkurrens har fått till följd krav från de utländska köparnas sida

på ökade krediter och förlängda kredittider. Stegringen i efterfrågan har

vidare sin grund i det förhållandet att exporten till u-länder tenderar att

öka och att riskerna för exportörerna ofta bedöms vara större vid export

till dessa länder än till de traditionella exportmarknaderna.

Utvecklingen av nämndens verksamhet har visat att de statliga exportkreditgarantierna

i allt större utsträckning utnyttjas av näringslivet och att

garantierna kommit att ingå som ett naturligt led i den exportstödjande

verksamheten. Med hänsyn härtill torde någon tvekan icke råda om att

garantiverksamheten bör fortsätta även efter det att nu gällande bemyndigande

utlöper med innevarande budgetår. De hörda remissinstanserna har

också tillstyrkt exportkreditnämndens förslag härvidlag.

Bemyndigandet att meddela statsgarantier för exportkrediter bär hittills

lämnats för begränsad tid. Under senare år har bemyndigandet avsett treårsperioder.

Exportkreditnämnden har bl. a. med hänvisning till att garantier

i stor utsträckning lämnas för längre lid hemställt att någon tidsbegränsning

av bemyndigandet icke måtte fastställas.

Denna fråga bör enligt min mening bedömas mot bakgrunden av alt kredittiderna

tidigare i regel icke överskridit tre år, medan kreditgarantier

numera i stor utsträckning lämnas på fem år och understundom på tio år

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

och däröver. De ailt längre kredittiderna gör det naturligt att bemyndigandet

får gälla tills vidare. Eu sådan ändring skulle innebära att exportkreditnämndens

verksamhet endast behöver underställas riksdagens prövning när

fråga är om ändring av grunderna för garantiverksamheten eller om ändring

av storleken av garantiramen. I syfte att ge riksdagen tillfälle att kontinuerligt

följa utvecklingen bör lämpligen — såsom föreslagits av riksgäldsfullmäktige

— den redogörelse för nämndens verksamhet, som årligen lämnas

i riksdagsberättelsen, göras något utförligare än vad hittills varit fallet.

Exportkreditnämnden har icke ifrågasatt någon ändring av de riktlinjer

lör garantigivningen som fastställts av riksdagen. För egen del får jag förorda

att nytt bemyndigande utverkas att meddela garantier på oförändrade

grunder. Jag vill i detta sammanhang framhålla att exportkreditnämndens

ökade verksamhet kan föranleda en omprövning av nämndens organisation

och arbetsformer. I detta hänseende bör det emellertid liksom hittills ankomma

på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder.

En ökning av maximibeloppet för statens betalningsansvar i form av

statsgaranti för exportkredit har aktualiserats av nämnden. Nämnden framhåller

att det icke är möjligt att mera exakt förutse den framtida utvecklingen

av efterfrågan på garantier. En fortsatt allmän uppgång i efterfrågan

väntas och dessutom kan det bli aktuellt med ett antal garantiansökningar

avseende mycket stora leveransprojekt. Nämnden föreslår att totalramen för

garantigivningen höjs från 2 000 till 3 000 miljoner kronor. Någon erinran

mot en sådan höjning har icke framförts.

För egen del fäster jag i nuvarande läge särskilt avseende vid att tillräckliga

resurser för kreditgarantier står till förfogande såsom en handelspolitisk

beredskapsåtgärd. Förutsättningarna för den svenska exporten kan

nämligen komma att i väsentlig grad påverkas av utvecklingen av marknadssituationen

i Europa. Jag är därför beredd att ansluta mig till exportkreditnämndens

förslag och förordar att totalramen för garantigivningen fastställs

till 3 000 miljoner kronor. Liksom tidigare varit fallet får det ankomma

på Kungl. Maj :t att inom den föreslagna ramen efterhand ställa

erforderliga belopp till nämndens förfogande. Därmed finns det möjligheter

för Kungl. Maj:t att mera direkt följa utvecklingen. Om utnyttjandet av

ramen stiger i väsentligt hastigare takt än beräknat kan det finnas anledning

till en närmare undersökning av orsakerna till ökningstakten.

Exportkreditgarantier har i relativt stor utsträckning beviljats för export

till u-länder. Nämndens utestående totalengagemang för export till sådana

länder, när det gäller utfärdade eller i utsikt ställda garantier på sedvanliga

villkor, uppgick den 1 februari 1063 till 620 miljoner kronor, vilket motsvarar

ungefär hälften av samtliga garantier. Såsom framgår av nämndens

skrivelse har den speciella garantigivningen för projekt av särskilt intresse

för u-länder ännu icke utnyttjats i någon större utsträckning. Den 1 februari

1963 hade nämnden sålunda ställt i utsikt sådana garantier för ett

sammanlagt belopp av endast 11,4 miljoner kronor. Nämnden hänvisar

emellertid till att den under senare tid haft till prövning projekt som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

11

skulle ha tagit hela det nu reserverade beloppet i anspråk, om liberalare betalningsvillkor

än de normalt gällande hade varit erforderliga för att få

ifrågavarande affärer till stånd. Med hänsyn till de aktuella betalningsvillkoren

har det hittills varit möjligt att behandla dessa projekt enligt reglerna

för den normala garantigivningen. Mot denna bakgrund ifrågasätter nämnden

om1 icke det belopp som reserverats för den speciella garantigivningen

bör höjas från 200 till 500 miljoner kronor.

För egen del finner jag det angeläget att tillräckliga resurser står till buds

för garantigivningen vid sådan export till u-Iänder, som är av särskild betydelse

för dessas ekonomiska utveckling och som förutsätter speciellt gynnsamma

villkor. Med hänsyn härtill förordar jag att inom den totala ramen

reserveras 500 miljoner kronor för sådan garantigivning.

I de riktlinjer, som utfärdats för denna garantigivning, anges helt allmänt

att exporten bör vara av betydelse för u-landets ekonomiska och sociala framåtskridande.

Vid garantigivningen kan efter nämndens prövning i varje särskilt

fall tillämpas för u-landet gynnsammare villkor i fråga om kredittidens

längd in. in. än som normalt tillämpas. Härutöver bär några detalj föreskrifter

icke ansetts vara nödvändiga. Det är emellertid lämpligt att — såsom

riksbanksfullmäktige framhållit — garantivillkoren blir föremål för prövning

allteftersom nämndens praxis härutinnan får fastare form. Jag vill

i detta sammanhang erinra om att det åligger nämnden att i sin årliga berättelse

lämna särskild redovisning beträffande verksamheten för den här

avsedda garantigivningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen

att medgiva att staten må på oförändrade grunder tills

vidare åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för

exportkredit till ett belopp av högst 3 000 miljoner kronor,

varav 500 miljoner kronor reserveras för garantigivning på

särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för uländernas

ekonomiska utveckling.

Med bifall till vad föredraganden med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen; skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Beckman

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630366

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bemyndigande att meddela statliga exportkreditgarantier. a1 i texten