Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i utsökninglagen m. m

1964-03-06 · 72 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 67 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:126, Med förslag till lag om ändring i utsökninglagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

1

Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i utsökninglagen m. m.; given Stockholms

slott den 20 mars 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag om ändring i utsökningslagen;

2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877

(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå

iakttagas skall;

3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380)

om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955

(nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

in. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av ett delbetänkande från lagberedningen föreslås i propositionen

vissa partiella reformer inom utsökningsrätten. Reformerna, som

främst rör organisatoriska frågor, är föranledda dels av att utsökningsväsendet

enligt redan fattade beslut skall helt förstatligas den 1 januari

1965, dels av att städernas domstolsväsende kan komma att bli förstatligat

vid samma tidpunkt.

Förslaget innebär att länsstyrelserna tills vidare blir överexekutorer såväl

för stad som för landet. Kungl. Maj:t skall dock kunna förordna särskild

överexekutor för viss del av län. Därjämte får länsstyrelse befogenhet

alt förordna lämplig person att vara överexekutor för särskild förrättning,

t. ex. försäljning av fast egendom och fartyg. Kronofogde skall vara utmätningsman

med överexekutor som instans närmast över honom. Tillsynen

1 Ilihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt. Nr 126

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

över utmätningsmännen skall utövas av länsstyrelserna, i förekommande

fall med biträde av särskild överexekutor.

Dessutom förordas ändrade regler för kungörande av exekutiva auktioner.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1965.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

3

Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 1—6, 9, 10, 52, 85, 90, 97—99, 101, 104, 105, 127,

137, 141, 169, 173, 203 och 211 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives samt att 202 och 221 §§ samma lag skola upphöra

att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)2

1 §•

Utsökningsmål upptagas och prövas

av överexekutor, som är för landet

Konungens befallningshavande,

var inom sitt län, i Stockholm överståthållarämbetet,

i annan stad med

magistrat denna eller, där Konungen

det förordnar, viss ledamot av magistraten

samt i stad utan magistrat

Konungens befallningshavande eller

den Konungen därtill förordnar.

Är i stad utan magistrat Konungens

befallningshavande överexekutor,

skall staden med avseende å

vad i denna lag sägs räknas till landet.

Är i sådan stad annan än

Konungens befallningshavande överexekutor,

må Konungen förordna,

att staden skall i vad angår utmätningsman

och dennes verksamhet

räknas till landet.

Utsökningsmål upptagas och prövas

av överexekutor, om ej annat

stadgas.

Konungens befallningshavande är

överexekutor. Konungen äger dock

förordna särskild överexekutor för

viss del av lån. Ersättare för sådan

överexekutor förordnas, om ej annat

är stadgat, av Konungens befallningshavande.

Konungens befallningshavande

äger för särskild förrättning förordna

därtill lämpad person att vara

överexekutor.

2 §.

Utmätningsman är å landet lands- Kronofogde är utmätningsman,

fiskal, var inom sitt tjänstgöringsområde,

och i stad stadsfogde. Fin
1

Senaste lydelse av 97, 104, 105, 127 och 173 §§ se SFS 1912:211, av 3, 99 och 137 §§

se SFS 1917:307, av 169 § se SFS 1921:301, av 4 § se SFS 1925:176, av 98 § se SFS

1937:452, av 1, 10 och 90 §§ se SFS 1942:114, av 101 och 141 §§ se SFS 1944:68, av 9 §

se SFS 1945: 370, av 6 § se SFS 1946: 814, av 211 § se SFS 1954: 100, av 85 § se SFS 1955 :

234 samt av 2, 52 och 203 §§ se SFS 1963: 255.

2 Mindre språkliga ändringar har i regel icke utmärkts genom kursivering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 ar 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nes stadsfogde i stad, som enligt 1 §

skall räknas till landet, vare han utmätningsman

för staden. Erfordras

i stad mer än en stadsfogde, bestämme

Konungen deras antal och omfånget

för varderas befattning.

Utmätningsman har-----förrätta utmätning.

Om befogenhet-----förordnar Konungen.

3 §•

Konungens befallningshavande äge

för bestämt fall eller inom visst område

för ordna lämplig person att på

eget ansvar i landsfiskals ställe vara

utmätningsman. Om sålunda förordnad

utmätningsman gälle vad i

denna lag om landsfiskal stadgas.

Om förrättningsman, som överexekutor

särskilt förordnar för hållande

av auktion å utmätt egendom

eller fördelning av köpeskilling,

stadgas i 90, 98 och lbl §§. Vad nedan

i denna lag sägs med avseende

å utmätningsman skall i fråga om

uppdrag, för vilket förrättningsman

som nyss nämnts blivit särskilt förordnad,

i stället tillämpas å denne.

4

I Stockholm, så ock i annan stad,

där utmätning smannab efattning en

anses icke kunna av en stadsfogde

ensam fullgöras, må, om Konungen

finner gott sådant medgiva, stadsfogde

äga att för bestämt fall i sitt

ställe till utmätningsman sätta annan

man, som av överexekutor är

antagen. Ej må stadsfogde åt annan

uppdraga försäljning av fartyg, som

i 9b § sägs, ej heller fördelning av

köpeskilling för lös egendom i fall,

då enligt lbO eller lbl § sammanträde

för fördelningen erfordras; och

äge Konungen även i övrigt föreskriva

villkor för stadsfogdes rätt att i

sitt ställe sätta annan man.

Kronofogde utnämnes eller förordnas

av Konungen eller, om

Konungen så bestämt, av Konungens

befallningshavande.

Ersättare för kronofogde förordnas,

om ej annat är stadgat, av

Konungens befallningshavande.

§•

Kronofogde äger, enligt bestämmelser

som Konungen meddelar, sätta

annan befattningshavare i sitt

ställe såsom utmätningsman.

5

Emot överexekutor gälle enahanda

jäv, som i rättegångsbalken om

domare sägas.

§•

Förordnande, som Konungens befallningshavande

givit enligt 1 § eller

3 § 2 mom., eller uppdrag, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 dr 196b

5

(Nuvarande lydelse)

6

Föreligger för utmätningsman beträffande

visst mål omständighet,

som enligt rättegångsbalken skulle

utgöra jäv mot domare, må han ej

taga befattning med målet. Jäv må

ej grundas därå, att utmätningsmannen

såsom domare eller befattningshavare

vid domstol fattat beslut,

som rör saken, eller hos annan myndighet

än domstol tagit befattning

därmed eller i saken vittnat eller varit

sakkunnig, ej heller å åtgärd,

som utmätningsmannen vidtagit å

tjänstens vägnar, eller gärning, som

förövats mot honom i eller för hans

tjänst. Förekommer jäv mot landsfiskal

eller stadsfogde eller av överexekutor

särskilt förordnad förrättningsman,

anmäle han det genast

hos överexekutor, som, där jävet

prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman

i den jäviges ställe.

Över beslut, som i jävsfrågan gives

av överexekutorn, må klagan ej föras.

9

Landsfiskal och stadsfogde skola

hålla dagbok över alla mål, i vilka

utmätning eller annan deras åtgärd

enligt denna lag äskas, och däri

teckna dagen, då varje mål inkommit,

den åtgärd därmed vidtagits

och dagen, då det skett, eller hinder

som förefallit; vare ock pliktige att

ur dagboken meddela skriftligt in
-

(Föreslagen lydelse)

kronofogde givit enligt 4 §, må återkallas,

när skäl äro därtill.

§•

Mot överexekutor och utmätningsman

gälla samma jäv som i rättegångsbalken

stadgas i fråga om domare.

överexekutor eller utmätningsman

skall dock icke anses jävig

därför att han såsom domare eller

befattningshavare vid domstol

fattat beslut som rör saken. Ej heller

må jäv mot utmätningsman

grundas därpå, att han hos annan

myndighet än domstol tagit befattning

med saken eller vittnat eller

varit sakkunnig däri, eller på åtgärd,

som han vidtagit på tjänstens

vägnar, eller på gärning, som förövats

mot honom i eller för hans

tjänst.

Förekommer anledning att kronofogde

är jävig, skall det genast anmälas

hos Konungens befallningshavande,

som äger förordna annan utmätningsman

för målet. Förekommer

anledning att den som förordnats

av kronofogde är jävig i mål

som anförtrotts honom, skall det

omedelbart anmälas hos kronofogden,

som i sådant fall äger utse annan

för målet.

Talan mot beslut, varigenom utmätningsman

avvisat framställt jäv,

fullföljes hos överexekutor. över

överexekutors beslut må klagan ej

föras.

Oavsett jäv äger utmätningsman

vidtaga åtgärd, som ej utan fara kan

uppskjutas.

§•

Utmätningsman skall föra dagbok

enligt bestämmelser som meddelas

av Konungen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tyg, när sådant begäres. De närmare

föreskrifterna om bokens förande

meddelas av Konungen.

10 §.

Överexekutor åligger att noga tillse,

huru de utmätningsmän, som under

honom lyda, förrätta vad dem

enligt lag eller eljest i tjänsten betrott

varder.

Finnes utmätningsman icke behörigen

iakttaga sina tjänsteplikter,

äge överexekutor meddela honom

varning. Låter han sig icke därav

rätta eller har han begått fel av svårare

beskaffenhet, skall överexekutor

överlämna ärendet till vederbörande

åklagare, som har att pröva,

om åtal skall anställas inför domstol.

Har åtgärd vidtagits för utmätningsmans

ställande under åtal, äge

överexekutor avstänga honom från

tjänstgöring, intill dess över honom

blivit slutligen dömt eller domstolen

annorlunda förordnar.

Har Konungen beträffande stad

meddelat förordnande jämlikt 1 §

andra stycket sista punkten, ankomme

på Konungens befallningshavande

att i stället för överexekutor i

staden utöva befogenhet varom ovan

i andra och tredje styckena sägs.

52 §.

Har i —-------- —---- — eller vite.

Beslut om utmätningsmans avstängning

från tjänstgöring går i

verkställighet utan hinder av besvär.

Huru beslut-----— —- — och 7 kap.

Konungens befallningshavande utövar

tillsyn över utmätningsmännen.

Finnes särskild överexekutor, skall

han biträda vid tillsynen.

Kronofogde har tillsyn över dem

som äro underställda honom.

85

Då fast egendom eller luftfartyg

eller intecknade reservdelar till sådant

fartyg tagits i mät eller då utmätningsman

å landet tagit i mät

fartyg, varom i 9b § sägs, åligger

det utmätningsmannen att genast

anmäla det hos överexekutor. Har i

§•

När fast egendom, fartyg som

sägs i 9b § eller luftfartyg eller intecknade

reservdelar till luftfartyg

tagits i mät, åligger det utmätningsmannen

att genast anmäla det hos

överexekutor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 7

fråga om fast egendom å landet gäldenären

vid utmätningen uppgivit

auktionsställe, såsom i 98 § sägs,

give utmätningsmannen ock det tillkänna.

Då fast-------utmätningen skett.

Utmätes fartyg-------urskiljande erfordras.

Gäller utmätningen-------rörande luftfartyg.

Myndighet, vilken------är sagt.

Har domstol-------till överexekutor.

Sker utmätning-------till kommerskollegium.

90 §.

Skall lös egendom säljas, låte ut- Skall lös egendom säljas, skall utmätningsmannen

tid och ställe för mätningsmannen kungöra tid och

auktionen kungöras i kyrkan för ställe för auktionen i tidning inom

den församling, där försäljningen orten och på sätt som i övrigt finnes

sker, så ock, om gäldenär eller bor- lämpligt. Finnes för viss ort förordgenär

det äskar, eller eljest sådant nät, att auktion skall kungöras på

finnes lämpligt, i tidning inom or- särskilt sätt, skall det också lända

ten ävensom i kyrkorna för de för- till efterrättelse.

samlingar, som närmast därintill

äro. Finnes för viss stad förordnat,

att auktion skall kungöras på annat

sätt än nu är sagt, lände det till efterrättelse.

Är egendom------lämpligt finnes.

Å landet skall auktion å fartyg, Auktion å fartyg som sägs i 94 §

varom i 94 § sägs, förrättas av över- skall förrättas av överexekutor.

exekutor eller, då auktion ej skall Auktionen skall kungöras så som

ske å landskansli, av den som över- ovan om annan lös egendom är sagt.

exekutor för sådant ändamål till förrättningsman

särskilt förordnar;

och låte auktionsförrättaren kungöra

auktionen såsom ovan om annan

lösegendom är sagt.

Har Konungen beträffande stad

meddelat förordnande jämlikt 1 §

andra stycket sista punkten, ankomme

på överexekutor i staden att förrätta

auktion å fartyg, varom i 9b §

sägs; och låte överexekutor kungöra

auktionen på sätt ovan stadgas.

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom Auktion å utmätt fast egendom

skall förrättas av överexekutor, där förrättas av överexekutor.

ej i 98 § annorledes stadgas. Auktionen skall hållas på tid och

plats, som bestämmas efter hörande

av borgenären och gäldenären, om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

(Nuvarande lydelse)

98

A landet äge gäldenären bestämma,

om auktion å fast egendom skall

hållas å landskansliet eller å tingsställe

i orten. Uppgiver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktionen

där hållas, om överexekutor

prövar stället lämpligt. Har ej gäldenär

vid utmätningen eller, där intecknad

fordran fastställts till betalning

ur egendomen, sist å fjortonde

dagen efter det så skett, hos överexekutor

uppgivit auktionsställe, eller

äro flera, som äga auktionsställe

nämna, och kunna de ej därom sig

förena, bestämme överexekutor, var

auktionen skall hållas. Skall auktionen

hållas på annat ställe än landskansliet,

varde den förrättad av den,

som överexekutor för sådant ändamål

till förrättning sman särskilt

förordnar.

I stad skall auktion å fast egendom

förrättas å överexekutors ämbetsrum

eller annat ställe, där auktioner

i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom särskilda

överexekutorers områden gå i en

försäljning, varde auktionen förrättad

där huvudgården eller, om sådan

ej finnes, den till allmän bevillning

högst uppskattade fastigheten

är belägen; är det å landet, varde

auktionen hållen å landskansliet.

99

Då fast egendom d landet blivit

utmätt, insände utmätningsmannen

till överexekutor protokollet över utmätningen

med beskrivning och

värdering å egendomen jämte övriga

tillgängliga handlingar, varom i

79 § är nämnt.

(Föreslagen lydelse)

det kan ske utan oskäligt uppskov.

Auktionen må, om särskilda skål

äro därtill, hållas utanför överexekutors

område.

§•

Skola fastigheter inom skilda

överexekutorers områden gå i en

försäljning, skall auktionen förrättas

av den överexekutor, inom vars

område huvudgården eller, om sådan

ej finnes, den högst taxerade

fastigheten är belägen.

§•

Då fast egendom blivit utmätt,

skall utmätningsmannen till överexekutor

insända protokollet över

utmätningen med beskrivning och

värdering å egendomen jämte övriga

tillgängliga handlingar, varom i

79 § är nämnt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

(Nuvarande lydelse)

Tiden för auktionen varde av auktionsförrättaren

bestämd, och låte

han kungörelse därom, så ock om

egendomens beskaffenhet och auktionsstållet

införas i allmänna tidningarna

minst fyra veckor före

auktionsdagen ävensom intagas i

länskungörelserna; foge ock anstalt,

att kungörelsen varder ej mindre,

sist fyra veckor före auktionsdagen,

å landet uppläst i tingslagets kyrkor

och i stad anslagen å det ställe,

där auktionen hålles, än även, där

så ske kan, i tidning inom orten införd

minst fjorton dagar före nämnda

dag. Är för viss stad förordnat,

att auktion å fast egendom skall

jämväl på annat sätt kungöras, lände

ock det till efterrättelse.

Skall försäljning

(Föreslagen lydelse)

Kungörelse om tid och plats för

auktionen så ock om egendomens

beskaffenhet skall införas i allmänna

tidningarna minst fyra veckor

före auktionsdagen ävensom intagas

i länskungörelserna. Auktionen

skall jämväl kungöras i tidning

inom orten minst fjorton dagar före

auktionsdagen och i övrigt utlysas

på lämpligt sätt. Är för viss ort

förordnat, att auktion skall kungöras

på särskilt sätt, skall det också

lända till efterrättelse.

auktionsförrättaren avlämnad.

101 §.

104

Är ej auktion så kungjord, som i

101 § sägs, varde den inställd, och

sätte auktionsförrättaren ut annan

tid därtill. Ej må dock auktion inställas

förty att kungörelsen ej varit

i en eller annan kyrka uppläst

eller i tidning inom orten införd, där

den eljest allmänneligen ågått.

105

Då utlyst auktion i följd av laga

hinder inställes, varde, där så ske

kan, det i länskungörelserna så ock

å landet i tingslagets kyrkor och i

stad genom anslag, som förut är

sagt, före den utsatta dagen kungjort.

127

Kommer försäljning ej till stånd

förty att vid auktionen bud icke göres

eller antages, då skall, om utmälningssökanden

före förrättningens

slut det äskar, ny auktion hållas

å samma ställe fyra veckor därefter,

varom auktionsförrättaren

skall genast meddela underrättelse,

§•

Har kungörelse om auktion ej införts

i allmänna tidningarna, länskungörelserna

eller tidning inom orten,

efter vad i 101 § sägs, eller föreligger

eljest väsentlig brist med avseende

å kungörandet, skall auktionen

inställas och ny tid utsättas av

auktionsförrättaren.

§•

Då utlyst auktion i följd av laga

hinder inställes, skall det, om så

kan ske, kungöras i länskungörelserna

och tidning inom orten samt

på annat lämpligt sätt.

§•

Kommer försäljning ej till stånd

därför att vid auktionen bud icke

göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden

framställer yrkande

därom före förrättningens

slut, ny auktion hållas på tid och

plats som auktionsförrättaren bestämmer.

Auktionsförrättaren skall

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

(Nuvarande lydelse)

och foge han anstalt, att kungörelse

om tiden för den nya auktionen varder,

sist fjorton dagar före auktionen,

ej mindre uti länskungörelserna

införd samt å landet uppläst i

tingslagets kyrkor och i stöd anslagen,

som i 101 § stadgas, än även,

där så ske kan, i tidning inom orten

införd.

(Föreslagen lydelse)

låta införa kungörelse om den nya

auktionen i länskungörelserna och

tidning inom orten sist fjorton dagar

före auktionen samt i övrigt utlysa

denna på lämpligt sätt. Han

skall också i god tid avsända underrättelser

enligt vad i 103 § 2 mom.

sägs.

137 §.

Då utmätt--------till handa.

Innan dom--------

Har stadsfogde till utmätningsman

i sitt ställe satt annan man,

fullgöre dock själv vad, efter ty

ovan är sagt, utmätningsman åligger,

där han ej åt den, som förrättat

utmätningen, uppdragit att medlen

borgenären tillhandahålla, och

denne därom blivit underrättad.

eller borgen.

Har utmätning verkställts av någon

som kronofogde förordnat därtill,

skall kronofogden likväl fullgöra

vad som enligt det ovan sagda

åligger utmätningsmannen, om han

ej åt den, som förrättat utmätningen,

uppdragit jämväl att tillhandahålla

borgenären medlen.

141 §.

Nu har — —--------där infinna.

Finnes i--—-------till utdelning.

Erfordras å landet sammanträde

för köpeskillingens fördelning, skall

det äga rum inför överexekutor eller

den, som överexekutor för sådant

ändamål till förrättningsman särskilt

förordnar; och åligger det utmätningsmannen

att genast till

överexekutor insända de medel, som

fördelas skola, samt protokollet över

utmätningen och övriga till ärendet

hörande handlingar. Erfordras dylikt

sammanträde i stad och är utmätningsförrättaren

ej behörig att

sammanträdet hålla, insände han

genast till stadsfogden sagda medel,

protokoll och handlingar. Den, som

håller sammanträdet, förfare vidare

på sätt ovan är stadgat.

Har Konungen beträffande stad

meddelat förordnande jämlikt 1 §

andra stycket sista punkten, ankomme

på överexekutor i staden att hålla

sådant sammanträde som ovan i

tredje stycket sägs.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

169

Vill borgenär------hans

Yrkande om tvångsförvaltning göres

hos överexekutor, dock att, om

egendomen utbj udits å auktion, yrkandet

framställes hos auktionsförrättaren,

innan förrättningen avslutats.

Vid ansökningen foge sökanden

i huvudskrift den handling, på

grund av vilken betalning blivit sökt,

där densamma ej förvaras hos överexekutor

eller finnes hos utmätningsmannen,

i vilket senare fall

den av överexekutor från utmätningsmannen

infordras, överexekutor

införskaffe tilllika protokoll över

utmätningen, övriga i 79 § omförmälda

handlingar samt borgenärsförteckning

eller, där sådan ej finnes

upprättad, gravationsbevis, i

den mån nämnda handlingar ej äro

för överexekutor tillgängliga. Göres

yrkandet hos auktionsförrättare,

som förordnats jämlikt 98 §, åligge

honom att ofördröjligen göra anmälan

därom hos överexekutor och tilllika

insända ovan angivna handlingar,

i den mån de finnas hos honom.

Där så prövas nödigt, äge överexekutor,

innan beslut i ärendet

meddelas, förordna, att sammanträde

för behandling av förvaltningen

rörande frågor skall inför överexekutor

eller särskilt förordnad förrättningsman

hållas med gäldenären

och dem, vilka hava fordran eller

rättighet, som vilar å fastigheten.

Om kungörande av sådant sammanträde

samt om kallelser till detsamma

gälle vad i 173 § angående

där nämnt sammanträde är stadgat.

Sökanden skall —------

§•

fordran.

Yrkande om tvångsförvaltning göres

hos överexekutor. Om egendomen

utbjudits på auktion, skall yrkandet

framställas, innan förrättningen

avslutats. Vid ansökningen

skall sökanden i huvudskrift foga

den handling, på grund av vilken

betalning blivit sökt, om densamma

ej förvaras hos överexekutor eller

finnes hos utmätningsmannen. I

sistnämnda fall skall överexekutor

infordra handlingen från utmätningsmannen.

överexekutor skall

tillika införskaffa protokoll över utmätningen,

övriga i 79 § omförmälda

handlingar samt borgenärsförteckning

eller, om sådan ej finnes

upprättad, gravationsbevis, i den

mån nämnda handlingar ej äro tillgängliga

för överexekutor.

När så prövas nödigt, äger överexekutor,

innan beslut i ärendet

meddelas, förordna, att sammanträde

för behandling av frågor rörande

förvaltningen skall inför överexekutor

hållas med gäldenären och

dem, vilka hava fordran eller rättighet,

som vilar å fastigheten. Om

kungörande av sådant sammanträde

samt om kallelser till detsamma

skall gälla vad i 173 § är stadgat

angående där nämnt sammanträde.

diga kostnaden.

173 §.

Sedan redovisning inkommit, skall

för fördelning av behållningen sammanträde

hållas inför överexekutor

eller, där redovisningen avser fast

egendom å landet och överexekutor

Sedan redovisning inkommit, skall

för fördelning av behållningen sammanträde

hållas inför överexekutor.

Kungörelse om tid och plats för sammanträdet

skall införas i allmänna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

(Nuvarande lydelse)

prövar sådant lämpligare, inför utmätningsmannen

i orten. Förrättningsmannen

utsätte ofördröjligen

tid och ort för sammanträdet och

kungöre det minst tio dagar förut i

allmänna tidningarna samt, där så

ske kan, i tidning inom orten; låte

ock kungörelsen införas i länskungörelserna.

Borgenärerna och gäldenären

skola ock genom särskilda

kallelsebrev, efter ty i 103 § 2 mom.

stadgas, om sammanträdet underrättas.

202 §.

Vill någon klaga över utmätningsmans

åtgärd vid auktion å fast egendom,

skall han inkomma till överexekutor

med klagoskrift inom tre

veckor från auktionsdagen; dock att

klagan över borgenärsförteckningen,

dår ej fråga är om bestämmande av

lägsta budet eller andra villkor för

försäljningen, skall föras i den ordning

203 § stadgar.

(Föreslagen lydelse)

tidningarna och tidning inom orten

minst tio dagar före sammanträdet

samt intagas i länskungörelserna.

Till borgenärerna och gäldenären

skola också i god tid avsändas underrättelser

om sammanträdet genom

rekommenderade brev.

203 §.

Är någon missnöjd med utmätningsmans

förslag till fördelning av

köpeskilling för utmätningsvis såld

egendom eller av medel, som avses i

lb3 § 2 mom. eller som influtit under

tvångsförvaltning, skall han inkomma

till överexekutor med klagoskrift

inom tre veckor från den dag,

då förslaget avgavs.

Är någon missnöjd med utmätningsmans

förslag till fördelning av

köpeskilling för utmätningsvis såld

egendom, skall han inkomma till

överexekutor med klagoskrift inom

tre veckor från den dag, då förslaget

avgavs.

211 §.

Nöjes ej —----—--till efterrättelse.

över utslag-------talan däremot.

Ej må--------utmätningsman behörig.

Om klagan över beslut, varigenom

varning meddelats utmätningsman

eller han avstängts från tjänstgöring,

stadgas i 221 §.

221 §.

Utmätningsman, som icke åtnöjes

med beslut, varigenom med stöd av

10 § varning meddelats honom eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

han avstängts från tjänstgöring, må

däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär,

vilka skola hava inkommit till

socialdepartementet sist å trettionde

dagen efter det utmätningsmannen

erhöll del av beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande utsökningsmål anhängigt hos myndighet,

rsom enligt den nya lydelsen icke har att taga befattning därmed, skall målet

överlämnas till den myndighet på vilken prövningen av målet därefter

ankommer.

Vad i 202 och 221 §§ samt 203 § i dess äldre lydelse stadgas skall alltjämt

tillämpas, när någon vill klaga över åtgärd som vidtagits eller beslut som

meddelats före denna lags ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877 (nr

31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende

därå iakttagas skall

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 10 augusti 1877 om nya

utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall vid utgången

av december 1964 skall upphöra att gälla.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om

införsel i avlöning, pension eller livränta

Härigenom förordnas, att 21 § lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21 §.

Häftar någon------och undantag:

1) Vad i-------avgiva yttrande.

1 Senaste lydelse se SFS 1963:259.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2) Sedan tre-------äga tillämpning.

3) Beviljas införsel-------bidragets betalning.

Har gäldenär-----efter skatteavdraget.

4) Vad i — — — —--äga tillämpning.

5) Det åligge-------hos denne.

6) Arbetsgivaren vare-------hava innehållits.

7) I fråga-------meddelade bestämmelser.

8) Finnes beträffande viss stad

eller visst område på landet erforderligt,

att ärenden angående införsel

till gäldande av utskylder eller

avgifter skola kunna handläggas

jämväl av exekutionsbiträde, äge

Konungen därom förordna; och

skall i ty fall vad om utmätningsman

gäller tillämpas å sådant biträde.

9) Införsel må ej beviljas i sjukpenning

eller annan dagersättning,

som utgår på grund av sjukdom eller

olycksfall eller av annan sådan

anledning.

8) Införsel må ej beviljas i sjukpenning

eller annan dagersättning,

som utgår på grund av sjukdom eller

olycksfall eller av annan sådan

anledning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235)

med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m

Härigenom förordnas, att 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 med särskilda

bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

it

2 §.

Auktion skall förrättas av över- Auktion skall förrättas av överexekutor

eller, där auktion å landet exekutor.

skall hållas annorstädes än å landskansli,

av den som överexekutor för

ändamålet till förrättningsman särskilt

förordnar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

(Nuvarande lydelse)

18

Angående klagan över utmätningsmans

eller överexekutors åtgärd

vid auktion eller i fråga om

fördelning av köpeskilling eller av

medel, som eljest finnas att redovisa,

gälle vad i sådant hänseende är

i utsökningslagen stadgat beträffande

försäljning av fast egendom.

(Föreslagen lydelse)

§•

Angående klagan över överexekutors

åtgärd vid auktion eller i fråga

om fördelning av köpeskilling eller

av medel, som eljest finnas att redovisa,

gäller vad i sådant hänseende

är i utsökningslagen stadgat beträffande

fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vad i 18 § i dess äldre lydelse stadgas skall alltjämt tillämpas, när någon

vill klaga över åtgärd som vidtagits före denna lags ikraftträdande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196 i

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändringar

i utsökningslagen m. m. samt anför därvid följande.

Inom lagberedningen pågår för närvarande arbete med revidering av utsökningslagen

(UL). I avvaktan på en mera genomgripande omarbetning

av utsökningslagstiftningen avlämnade beredningen den 22 april 1963

ett delbetänkande — Utsökningsrätt II (SOU 1963: 28) — med förslag

till ny lagstiftning om lagsökning och betalningsföreläggande samt om

överexekutor och utmätningsmän m. m. Betänkandet är undertecknat av

justitierådet Gösta Walin, ordförande, samt hovrättsråden Ulf Lundvik

och I. Ulveson, ledamöter.1

Beredningen framhåller att arbetet på reformering av polis-, åklagaroch

exekutionsväsendet har aktualiserat överväganden, om och i vad mån

mål som avses i gällande lagsökningslag lämpligen bör flyttas till utmätningsman.

En sådan åtgärd inverkar på de organisatoriska spörsmål som

är under behandling. Ståndpunkt i saken anses därför böra tagas, innan

organisationen fixeras. Därjämte påpekar beredningen att vid det nordiska

samarbetet på exekutionsrättens område har upptagits till övervägande

fråga om omedelbar verkställighet av fordran på grund av skuldebrev. Detta

spörsmål hör enligt beredningens mening nära samman med lagstiftningen

om lagsökning och betalningsföreläggande och kan i sin mån även

1 Lagberedningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken ingår riksombudsmannen

J. Adolfsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren L. D. Cassel,

bitr. direktören i Svenska arbetsgivareföreningen E. L. W. Forstadius, ledamoten av riksdagens

första kammare, juristen i Tjänstemännens centralorganisation J. L. Geijer, juristen

i Landsorganisationen i Sverige S. Gustafsson, ledamoten av riksdagens andra kammare,

lantbrukaren G. R. Johansson i Dockered, advokaten U. N. Kihlman samt ledamoten

av riksdagens första kammare, journalisten Lisa Mattson. Beredningen har vidare

samrått med arbetsdomstolens förutvarande ordförande, numera avlidne justitierådet

G. Dahlman. I arbetet har deltagit följande experter hos beredningen, nämligen förste

stadsfogden, friherre J. O. Beck-Friis, byråchefen E. B. A. Ehnbom, stadsfogden N. O.

Frykholm, landsfiskalen A. Gustafson och professorn L. T. Welamson.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

inverka på organisationen av utsökningsväsendet. Behandlingen av dessa

frågor har föranlett beredningen att i avdelning 1 av betänkandet bl. a.

föreslå, att handläggningen av ansökningar om betalningsföreläggande överflyttas

från allmän domstol till utmätningsman. I samband härmed har förordats

att möjligheten att söka betalningsföreläggande vidgas till att omfatta

dels, med begränsade undantag, fordringar som grundas på skriftligt

fordringsbevis, dels vissa skadestånd. Nämnda avdelning innefattar förslag

till en särskild lagsökningslag och en särskild lag om betalningsföreläggande.

Vidare har beredningen i avdelning 2 av betänkandet föreslagit bl. a.

sådana ändringar i UL, som omedelbart erfordras på grund av det beslutade

förstatligandet av exekutionsväsendet den 1 januari 1965. Det planerade

förstatligandet av domstolsväsendet medför också att UL behöver

ändras i vissa stycken. Beredningen har i detta sammanhang tagit upp

jämväl dessa frågor. De ändringar, som föreslås med tanke på att städernas

domstolsväsende kan komma att förstatligas, är så avfattade att förslaget

kan genomföras, oavsett om detta förstatligande sker samtidigt eller

senare.

Utlåtanden över betänkandet har efter remiss den 27 maj 1963 avgivits

av rikets hovrätter, arbetsdomstolens ordförande (anmodad att yttra sig

endast över avdelning 1), statskontoret, riksrevisionsverket, rådhusrätterna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, överståthållarämbetet

och alla länsstyrelser, överexekutorerna i samtliga magistratsstäder och

i Karlshamn, Lysekil, Strömstad, Ulricehamn, Skövde och Hudiksvall (anmodade

att yttra sig blott över avdelning 2), besvärssakkunniga, doinstolskommittén

samt polisberedningen. Vid utlåtandena har fogats ett stort antal

yttranden från olika myndigheter och organisationer.

Tillfälle att avge yttrande över betänkandet har beretts Sveriges advokatsamfund,

Föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare,

Sveriges stadsfogdar, Sveriges landsfiskaler och Sveriges rättshjälpsjurister,

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,

Svenska exekutionsmännens riksförbund, Landsorganisationen i Sverige,

Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund,

Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, Sveriges köpmannaförbund,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund (numera

Svenska kommunförbundet) samt Sveriges jordbrukskasseförbund. Yttranden

har avgivits av alla utom Statstjänstemännens riksförbund.

Beträffande de av lagberedningen under avdelning 1 i betänkandet framlagda

förslagen om lagsökning och betalningsföreläggande har vid remissbehandlingen

framförts erinringar och synpunkter, som kan motivera för
2

Ilihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. flr 126

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

nyade överväganden av hithörande problem. Med hänsyn härtill och då en

lösning av de berörda frågorna utan större olägenheter kan anstå, finner

jag mig icke böra upptaga dem till behandling i detta sammanhang.

Jag anhåller att nu få upptaga de av lagberedningen i avdelning 2 behandlade

spörsmålen. I samband härmed vill jag erinra om att Kungl. Maj :t

förut denna dag på min hemställan beslutat remiss till lagrådet av lagförslag

rörande förstatligande av rådhusrätterna den 1 januari 1965. Till

grund för dessa förslag ligger ett av domstolskommittén den 1 oktober 1963

dagtecknat betänkande (SOU 1963: 56). Vidare bör nämnas att polisberedningen

avgivit ett den 31 augusti 1963 dagtecknat betänkande (nr 9; stencilerat)

med förslag rörande exekutionsväsendets blivande organisation och

att, enligt vad jag inhämtat, chefen för inrikesdepartementet denna dag ämnar

bl. a. på grundval av detta betänkande framlägga förslag angående exekutionsväsendet.

I. Allmänt

Myndigheterna inom utsökningsväsendet. Enligt UL finnes två exekutiva

myndigheter: överexekutor och utmätningsman. Besvärsinstanser är

överexekutor, hovrätt och högsta domstolen.

Utsökningsmål upptages och prövas i princip av överexekutor (1 §).

På landet (landskommuner, municipalsamhällen och köpingar) och i det

stora flertalet städer utan magistrat är länsstyrelsen överexekutor. Övriga

städer utan magistrat har särskild av Kungl. Maj:t förordnad överexekutor;

till uppdrag som sådan överexekutor anlitas regelmässigt kommunalborgmästare

eller häradshövding. I stad med magistrat är — frånsett

Stockholm, där överståthållarämbetet är överexekutor — magistraten eller,

då Kungl. Maj :t så förordnar, viss ledamot av magistraten överexekutor.

Numera förekommer det sällan att magistraten som sådan fungerar såsom

överexekutor.

Utmätningsman är på landet landsfiskalen (2 § 1 inom.). Jämväl i stad

utan magistrat är landsfiskalen i allmänhet utmätningsman; i en del städer

utan magistrat är dock stadsfogde utmätningsman. Stadsfogde är utmätningsman

i stad med magistrat. Erfordras mer än en stadsfogde, bestämmer

Kungl Maj :t antalet och arbetsfördelningen mellan dem.

Del åligger utmätningsman att, efter vad som sägs i UL, fullgöra vad

överexekutor förordnar, verkställa dom och i vissa fall utan föreskrift av

annan myndighet förrätta utmätning (2 § 2 mom.).

Utmätningsman är således verkställande myndighet. Vid verkställighetsåtgärderna

äger han med vissa begränsningar anlita underställda befattningshavare,

nämligen domsverkställare och exekutionsbiträden. Domsverkställare,

som finnes endast i vissa städer med stadsfogde, biträder med

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

exekution i enskilda mål, t. ex. med verkställighets- och handräckningsåtgärder

enligt UL. Exekutionsbiträde har huvudsakligen att syssla med indrivning

av skatter och böter, d. v. s. allmänna ärenden.

För behörighet till stadsfogdetjänst fordras enligt särskild förordning

att vederbörande antingen har avlagt juris kandidatexamen eller att han

meriterat sig på visst annat sätt. Flertalet stadsfogdar har avlagt juris

kandidatexamen, och för somliga städer har föreskrivits krav på dylik

examen. För behörighet att erhålla tjänst som landsfiskal kräves distriktåklagarexamen

eller juris kandidatexamen jämte viss ytterligare utbildning.

Lagberedningens förslag har, såsom framgått, främst föranletts av statsmakternas

beslut att exekutionsväsendet skall helt förstatligas den 1 januari

1965. Den närmare utformningen av det förstatligade exekutionsväsendets

organisation har övervägts av polisberedningen. Vid tiden för avgivandet

av lagberedningens betänkande förelåg emellertid ej något slutgiltigt

organisationsförslag från polisberedningen. Det har därför varit nödvändigt

för lagberedningen att — efter samråd med polisberedningen —

göra vissa antaganden rörande organisationens blivande gestaltning. Ej

heller har domstolskommitténs betänkande om rådhusrätternas förstatligande

varit tillgängligt för lagberedningen; även med domstolskommittén

har dock samråd ägt rum. I nu berörda hänseenden yttrar lagberedningen

följande.

Ännu kan icke i detalj angivas vad polisberedningen kommer att föreslå

i fråga om organisationen av exekutionsväsendet. Ej heller kan det

sägas, hur domstolsorganisationen i städerna skall gestaltas. Det är emellertid

genom riksdagens beslut om huvudmannaskapet för polisväsendet

in. in. fastslaget, att exekutionsväsendet skall helt förstatligas. Härav

lärer följa, att även överexekutorsuppgifterna, så länge överexekutor finns

kvar, måste omhänderhavas av statliga organ även för städernas del. Huvudlinjerna

för exekutionsväsendet torde i övrigt vara klara, och det lärer

därför ej möta hinder att förbereda reformerna genom utarbetande av förslag

om de ändringar i UL som nyss nämnts. De nya lagbestämmelserna

bör ej gå mera i detalj än att de frågor som i polisberedningen ännu står

öppna för diskussion kan regleras i administrativ ordning.

Vid sin behandling av spörsmålen angående lagsökning och betalningsföreläggande

i betänkandets avdelning 1 har lagberedningen gjort en del

allmänna uttalanden på den organisatoriska planet av intresse i detta

sammanhang. Beträffande det framtida exekutionsväsendet kan man enligt

beredningen sålunda utgå från att det kommer att genom det pågående

reformarbetet helt eller så gott som helt skiljas från polis- och åklagarväsendet.

Kronofogdar med stora distrikt, ungefär motsvarande domkretsarna,

kommer att bli utmätningsmän. De förutsättes ha avlagt juris

kandidatexamen. Även domkretsindelningen är under omprövning, och man

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

vet ej hur dessa båda organisatoriska frågor kommer att samordnas. I allt

fall räknar beredningen med att kronofogdarnas distrikt kommer att vara

ungefär lika stora som våra domsagor och att man skall sträva efter att så

snart som möjligt uppnå full konformitet.

Beredningen berör även frågan, hur exekutionsväsendet i organisatoriskt

hänseende bör stå i förhållande till domstolarna. I tidigare sammanhang

har man, påpekar beredningen, ofta utgått från att exekutionen hörde så

nära samman med rättskipningen, att den borde anförtros domstolarna.

Beredningen har vid sina överläggningar med polisberedningen som sin

mening uttalat att exekutionsväsendet icke bör direkt inlemmas i de allmänna

underrätternas organisation. Prövningen av olösta rättsliga frågor,

som kan uppkomma i samband med verkställigheten, bör visserligen

kunna uppdragas åt domstol. Själva bedrivandet av det exekutiva arbetet

_ organisationen av och ansvaret för detta — bör emellertid enligt lagberedningens

uppfattning ankomma på andra organ.

Enligt vad lagberedningen framhåller har önskemål om att domstolarna

skulle svara för exekutionsväsendet veterligen ej framförts från något

håll i samband med polisreformen. Beredningen anser sig därför kunna utgå

från att de blivande kronofogdarna i rent organisatoriskt hänseende blir

fristående från domstolsväsendet. Därmed är naturligtvis ej sagt att de

icke skall anses höra till rättsväsendet, ej heller att talan mot deras beslut

skall föras hos administrativ myndighet. Beredningen säger sig ämna framdeles

föreslå att talan i exekutiva mal må fullföljas från kronofogden till

domstol (företrädesvis direkt till hovrätt). En sådan ändring torde förutsätta

att det icke finnes någon överexekutor. Med de kvalifikationer som

kronofogdarna skulle besitta, när organisationen är genomförd, och i

betraktande av den tänkta storleken av deras distrikt kan något behov av

överexekutor svårligen kvarstå på längre sikt. Beredningen har därför

tänkt sig att överexekutorsinstitutionen skall avskaffas efter en kortare

övergångstid. Till stöd för att ej låta det ske omedelbart kan enligt beredningen

anföras att man kanske icke kan räkna med att kronofogdar

från början kommer att fylla de uppställda kompetenskraven. Avskaffandet

av överexekutor kräver dessutom genomgripande lagändringar. Åtgärden

föranleder även överväganden, hur man bör förfara med förrättandet

av exekutiva försäljningar av fast egendom. Beredningen har tänkt sig

att dessa förrättningar företrädesvis skulle omhänderhas av kronofogden

i länets residensstad. Motsvarande gäller vissa andra speciella förrättningar.

Vidare har beredningen förutsatt att kronofogden i residensstaden

skulle kunna vara föredragande hos länsstyrelsen i vissa ärenden, som

står exekutionsväsendet nära. Avskaffandet av överexekutorsinstitutionen

bör enligt beredningens mening av anförda skäl ansta till dess arbetet pa

översyn av UL avslutats.

I ett inledande allmänt avsnitt i avdelning 2 av betänkandet erinrar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj. ts proposition nr 126 år 196A

lagberedningen om att dess uppgift nu närmast är att anpassa UL till polisberedningens

förslag, enligt vilka exekutionsväsendet huvudsakligen skall

vila på kronofogdar med biträden och landet skall indelas i ett antal kronofogdedistrikt.

Någon allmän modernisering av UL kan ej åstadkommas

inom den begränsade tidrymd som står till förfogande, innan den

nya polis-, åklagar- och utmätningsorganisationen skall vara genomförd,

säger lagberedningen. Man måste därför i stort sett utgå från ULs nuvarande

ordning, och beredningen har inskränkt sig till en omarbetning av

1 kap. UL och därutöver i huvudsak allenast nödvändiga följdändringar.

En grundläggande fråga har enligt beredningen varit, hur det i den föreliggande

situationen bör förfaras i fråga om överexekutor. I sitt utlåtande

över stadsdomstolsutredningens betänkande om underrätterna (SOU

1961:6) har beredningen bestämt avvisat tanken att uppdela överexekutorsuppgifterna

på länsstyrelserna och underrätterna så som utredningen

föreslog. Beredningen vidhåller denna ståndpunkt.

Enligt lagberedningens uppfattning kan det ej heller bli fråga om att i

förevarande sammanhang helt avskaffa överexekutorsinstitutionen eller att

överflytta alla överexekutors uppgifter på underrätterna.

Med denna utgångspunkt förordar beredningen att överståthållarämbetet

och länsstyrelserna tills vidare blir överexekutorer, i den mån ej särskilt

undantag göres. För detta ändamål erfordras icke några större organisaloriska

förändringar. Hos överståthållarämbetet och länsstyrelserna finnes

redan personal som handhar överexekutors göromål. I städer med magistrat

finnes också personal, som är van att syssla därmed. Det blir en lämplighetsfråga

att bestämma, på vilka platser man bör behålla särskild överexekutor.

Det får emellertid iakttagas, anmärker beredningen, att överexekutors

distrikt måste omfatta minst ett kronofogdedistrikt. Med hänsyn

härtill kan man enligt beredningens mening knappast räkna med att särskild

överexekutor utses på mer än ett fåtal orter. Härav kan föranledas

att en viss förstärkning blir nödvändig i fråga om den personal, som hos

länsstyrelserna sysslar med överexekutors göromål. Den ökning av arbetsbördan,

som för länsstyrelsernas del skulle kunna följa av att antalet överexekutorer

vid sidan av dem minskas, kan motverkas genom att länsstyrelserna

får möjlighet att förordna därtill lämpade befattningshavare att

för särskilda förrättningar vara överexekutor. Beredningen åsyftar främst

försäljning av fast egendom liksom försäljning av fartyg eller luftfartyg,

när sådan någon gång förekommer. För detta ändamål bör kunna anlitas

förutvarande magistratsledamöter som sysslat därmed eller kronofogdar

som anses kompetenta därför. Beredningen framhåller redan i detta sammanhang

att den som skall förordnas för uppgiften bör handla såsom överexekutor

och att det sålunda icke, som nu ibland sker enligt UL, skall förekomma

en delegation som medför att ärendet förlägges till en lägre instans.

Beredningen föreslår därjämte en del ändringar i gällande bestämmelser

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

om kungörande av exekutiv auktion och om förfarandet vid dylik försäljning.

Yttrandena. Lagberedningens förslag till ändringar i UL har i sina huvuddrag

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det stora flertalet yttranden.

Även de enskilda punkterna av förslaget har i allmänhet godtagits i sak.

Remissinstanserna grundar sina ställningstaganden på förutsättningen att

lagberedningen senare kommer att föreslå mera genomgripande och slutgiltiga

ändringar i UL.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar att flertalet av de föreslagna lagändringarna

har föranletts av sådana förändringar i exekutionsväsendets

organisation, som redan har beslutats av statsmakterna. Bedömningen avförslagets

innebörd försvåras av bristen på överblick, hur organisationen

på längre sikt kommer att gestalta sig, och särskilt osäkerheten om vilket

organ som kommer att ersätta överexekutorsämbetet. I allmänhet synes

emellertid enligt hovrättens mening ingen erinran kunna göras mot det sätt

varpå ULs regler anpassats till polisreformen. Även de övriga jämkningar

i lagens bestämmelser som upptagits i betänkandet framstår för hovrätten

såsom välmotiverade.

I polisberedningens yttrande anföres:

Som lagberedningen angivit är det en förutsättning för att polisberedningens

arbete med exekutionsväsendets organisatoriska reformering skall

kunna genomföras den 1 januari 1965, att de frågor som behandlas i detta

avsnitt nu löses. Polisberedningen är enligt sina direktiv ålagd ett nära samarbete

med lagberedningen och har fortlöpande hållits underrättad om utredningen

av ifrågavarande spörsmål. De förslag som nu lagts fram har

tillkommit i samförstånd med polisberedningen, som helt ansluter sig till

principerna i de motiv lagberedningen anför för föreslagna förändringar.

Lagberedningen har framhållit, att någon allmän modernisering av utsökningslagen

icke kunnat åstadkommas inom den begränsade tid, som

stått till buds, och att förslagen inskränkts till de ändringar, som omedelbart

erfordras på grund av exekutionsväsendets förstatligande. Exekutionsväsendets

nydaning är genomgripande och många frågor står ännu olösta.

Även om utsökningslagens första kapitel framstår som föråldrat och icke

avspeglar de faktiska förhållandena är det också enligt polisberedningens

uppfattning lämpligt att genom några smärre jämkningar i lagen nu bereda

möjlighet för reformen och att övriga ändringar anstår tills verkningarna

av reformen kan överblickas bättre.

Länsstyrelsen i Stockholms län ■— som säger sig i förevarande sammanhang

icke ha anledning att gå in på frågan, huruvida överexekutorsinstitutionen

bör bibehållas eller avskaffas — finner angeläget att understryka

betydelsen av att pågående partiellt reformarbete icke bedrives så, att den

framtida lösningen av nämnda fråga i förväg bindes i ena eller andra riktningen.

Enligt länstyrelsen i Östergötlands län är de föreslagna ändring
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

arna av UL under förhandenvarande omständigheter visserligen väl motiverade,

men länsstyrelsen vill ändå framhålla det otillfredsställande som

ligger i att lagkomplex omarbetas styckvis tid efter annan för att tills vidare

gälla provisoriskt. Länsstyrelsen i Hallands län anser det vara angeläget

att det av lagberedningen förordade provisoriet icke blir för långvarigt,

då det uppenbarligen är behäftat med brister. Det framhålles att ett

system, där kronofogden kan vara ömsom utmätningsman och ömsom överexekutor,

kan medföra formella svårigheter vid fullföljd av talan.

Förslaget att överexekutorsinstitutionen skall behållas under en övergångstid

samt att överståthållarämbetet och länsstyrelserna därunder skall,

i den mån ej särskilda undantag göres, vara överexekutorer såväl för stad

som för landet har praktiskt taget genomgående tillstyrkts eller lämnats

utan invändningar. Bl. a. finner överexekutor i Västerås det vara från alla

synpunkter lämpligast att länsstyrelserna i avbidan på en ny UL blir överexekutorer

även i de städer, som nu har egen överexekutor. En uppdelning

av överexekutorsuppgifterna på flera händer skulle med all sannolikhet skapa

förvirring. Enligt överexekutor i Umeå måste en koncentration av överexekutorsärendena

till länsstyrelserna hälsas med tillfredsställelse från arbetssynpunkt.

Denna ordning främjar kravet på likformig bedömning av

ärendena och därmed kravet på rättssäkerhet. Även Tjänstemännens centralorganisation

framhåller att den föreslagna ordningen är lämplig och

ägnad att inom länen skapa enhetlig rättstillämpning.

I några få remissyttranden möter gensagor mot förslaget i förevarande

del. Rådhusrätten i Norrköping kan icke finna att tillräckligt bärande skäl

förebragts för att länsstyrelsen under en övergångstid, innan överexekutorsinstitutionen

avskaffas, skall vara överexekutor för hela länet. Så länge magistraterna

ännu består synes ingen saklig anledning föreligga att vidtaga

någon ändring. Och jämväl därefter fram till den tidpunkt, då överexekutorsinstitutionen

må komma att avskaffas, torde enligt rådhusrättens mening

överexekutorsgöromålen med fördel kunna handläggas av de befattningshavare

vid rådhusrätterna, som nu handhar dem och som regelmässigt

besitter stor vana och erfarenhet. Samma ståndpunkt intager överexekutor

i Norrköping. T.f. förste stadsfogden i Göteborg anser förslaget vara en

nödlösning, framtvingad av att man forcerat frågan om exekutionsväsendets

förstatligande. Med hänsyn till att överexekutorsorganrsationen torde slopas

efter en övergångstid bör enligt stadsfogdens mening så små förändringar

som möjligt göras i den nuvarande ordningen. Därför bör i varje

stad, som skall utgöra centralort för kronofogdedistrikt och i vilken rådhusrätt

finnes, ledamot av rådhusrätten utses till särskild överexekutor för

det distriktet. Härigenom skulle, säger stadsfogden, den stora erfarenhet av

exekutionsrättsliga spörsmål som nu finnes hos rådhusrätternas personal

kunna utnyttjas; därtill kommer att många av utsökningsmålen innehåller

sådana oivilrättsliga problem, som domstolsjuristerna har särskilt stor er
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

farenhet av. överexekutor i Hälsingborg påpekar i sitt yttrande att förslaget

i första hand är avsett att gälla endast under en övergångstid i avvaktan på

ny UL och att lagberedningen nu icke velat taga slutlig ställning till frågan

om överexekutorsinstitutionen för framtiden. Redan detta visar enligt

yttrandet att förslaget är ägnat att inge vissa betänkligheter; riktigare vore

att man, i avsaknad av bestämd målsättning för framtiden, ändrade så

litet som möjlig för övergångstiden. Sammanfattningsvis bör enligt yttrandet

överexekutorsuppgifterna i princip ankomma på allmän underrätt, vilket

alltså i magistratsstäderna innebär att nuvarande ordning bibehålies,

blott med en namnändring. I varje fall bör möjligheten av en sådan lösning

alltjämt hållas öppen. Undantag bör dock göras för förmanskapet över utmätningsmännen,

vilket bör ankomma på länsstyrelse.

I ett flertal yttranden betonas vikten och nödvändigheten av att länsstyrelserna

med hänsyn till den väntade arbetsökningen förses med tillräcklig

personal. Jämväl andra frågor på personalplanet beröres. Länsstyrelsen i

Stockholms län framhåller att förslagets genomförande för de flesta länsstyrelser

torde komma att medföra en väsentlig ökning av den redan nu

dryga arbetsbelastningen inom överexekutorsdetalj en. Detta blir särskilt

fallet, om och i den mån den föreslagna möjligheten att utse särskild överexekutor

för viss del av län icke kan utnyttjas. På grund härav och icke

minst med hänsyn till överexekutorsärendenas i allmänhet speciella natur,

som nödvändiggör särskild snabbhet i förfarandet, utgör erforderlig personalförstärkning

en nödvändig förutsättning för förslagets genomförande,

säger länsstyrelsen. Liknande synpunkter framföres bl. a. av länsstyrelserna

i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands samt Xorrbottens län

ävensom Sveriges akademikers centralorganisation. I yttrandet från länsstyrelsen

i Uppsala län isägs att den förordade omorganisationen visserligen

kommer att medföra en ökning i arbetsbördan för den personal hos länsstyrelserna,

som sysslar med överexekutorsärenden, och att härav måhända

kommer att följa vissa personalproblem. Den enligt förslaget föreliggande

möjligheten för länsstyrelserna att för särskilda fall förordna lämplig person

att vara överexekutor kommer enligt länsstyrelsens mening dock att

innebära viss lättnad i nämnda personals arbetsbörda.

Svenska exekutionsmännens riksförbund understryker angelägenheten av

att den nya organisationen av exekutionsväsendet icke från början blir underbemannad

till förfång för organisationens effektivitet. Särskilt i städerna

och i andra tätorter är arbetsbördan för befattningshavare inom exekutionsväsendet

redan för närvarande mycket betydande. Tjänstemännens

centralorganisation uttalar att ett genomförande av lagberedningens reformförslag

beträffande utsökningsrätten medför, att ett flertal olika personalorganisatoriska

frågor måste lösas i god tid före år 1965.

Landsorganisationen framhåller att man bör ordna en för de olika exekutionstjänstemännen

riktig utbildning, som motsvarar tidens krav. De bör

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

bl. a. vara väl orienterade om allmänna sociala hjälpåtgärder till undvikande

av konflikter mellan å ena sidan statens och enskildas krav på betalning

och å andra sidan statens, kommuners och andra organs strävan att hjälpa

personer som kommit i ekonomiska svårigheter. Samma synpunkter återkommer

i yttrandena från Tjänstemännens centralorganisation och stadsfogden

i Luleå.

EU par yttranden berör vissa kompetensfrågor. Överexekutor i Skövde

anmärker sålunda att den föreslagna centraliseringen innebär vissa nackdelar

ur allmänhetens synvinkel. För att motverka dessa borde det övervägas,

huruvida icke vissa mål och ärenden av rutinkaraktär i detta sammanhang

skulle kunna överflyttas till kronofogdarna. Överexekutor syftar då

närmast på nedsättning av penningar i allmänt förvar enligt lagen den 24

mars 1927 och nedsättning av hyra enligt 3 kap. 22 § nyttjanderättslagen;

därjämte borde ansökningar om vräkning jämlikt 192 § UL kunna handläggas

av kronofogdarna i de ganska vanliga fall, då ansökan grundar sig

på nyttjanderättens förverkande till följd av att arrende eller hyra icke

erlagts och ansökan icke bestrides av arrendator eller hyresgäst. Enligt

landsfiskalen i Avesta distrikt bör vid reformens genomförande uppdragas

åt kronofogdarna att omhänderha den försäljning av fast egendom och

fartyg, som enligt förslaget till en början skall ankomma på överexekutor.

Departementschefen. Sedan några år tillbaka pågår inom lagberedningen

arbete med en fullständig översyn av den i många hänseenden föråldrade

lagstiftningen på utsökningsrättens område. Detta arbete har redan lett till

ett antal nyligen genomförda delreformer. I avvaktan på det slutliga resultatet

av översynen har lagberedningen framlagt betänkande med förslag

till ytterligare reformer av partiell natur inom utsökningsrätten. Dessa avser

huvudsakligen organisatoriska frågor och är betingade främst av statsmakternas

beslut att exekutionsväsendet i sin helhet skall förstatligas den

1 januari 1965. Även det planerade förstatligandet av rådhusrätterna, vilket

inedtör bl. a. att magistraterna försvinner, har föranlett beredningen att förorda

omedelbara ändringar i UL. Enligt förslag som denna dag remitterats

till lagrådet för granskning avses rådhusrätterna skola förstatligas vid samma

tidpunkt som exekutionsväsendet. Det må emellertid framhållas att de

ändringar, som beredningen föreslagit med tanke på förstatligandet av städernas

domstolsväsen, är så avfattade att de kan genomföras oavsett om

detta förstatligande sker samtidigt med exekutionsväsendet eller först senare.

Lagberedningen framhåller i betänkandet att överexekutorsinstitutionen

enligt beredningens mening bör avskaffas i samband med den fullständiga

revisionen av UL men att den bör bibehållas tills vidare. Det framlagda förslaget

innebär att länsstyrelserna under övergångstiden blir överexekutorer

såväl för stad som för landet. Kungl. Maj :t skall dock kunna förordna sär
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

skild överexekutor lör viss del av län. Vidare lar länsstyrelsen rätt att för

vissa förrättningar, t. ex. försäljning av fast egendom och fartyg, förordna

lämpliga personer att vara överexekutorer. Enligt förslaget är kronofogde

utmätningsman med överexekutor som instans närmast över honom. Dessutom

föreslås jämkningar i reglerna om kungörande av exekutiv auktion

och om förfarandet i övrigt vid sådan försäljning.

De av lagberedningen föreslagna reformerna hänger nära samman med

frågan om hur utsökningsväsendet i det hela kommer att gestalta sig efter

förstatligandet. Hithörande spörsmål har utretts av polisberedningen. På

grundval av dess arbete ämnar chefen för inrikesdepartementet denna dag

tramlägga förslag till ny organisation av exekutionsväsendet. Enligt vad jag

inhämtat kommer förslaget att i korta drag innehålla följande.

Exekutionsverksamheten skiljes helt från polis- och åklagarväsendet. Antalet

exekutionsdistrikt minskas från nuvarande 379 till 81. Distrikten benämnes

kronotogdedistrikt. Inom varje distrikt koncentreras verksamheten

till en centralort. Utanför denna finnes i regel ett antal stationeringsorter

lör exekutionspersonal. Varje distrikt förestås av en kronofogde. För kronofogdetjänst

kräves juris kandidatexamen och tingsutbildning, med dispensmöjlighet

för dem som är utmätningsmän och icke har denna utbildning

samt dem som har behörighet för landsfiskalstjänst. I ett och samma

kronofogdedistrikt kan finnas flera kronofogdar och även en eller flera biträdande

kronofogdar. Dessutom skall i erforderlig omfattning finnas icke

rättsbildad exekutionspersonal: kronokommissarier, förste kronoassistenter,

kronoassistenter m. fl. Fördelningen av exekutiva göromål mellan kronofogde

och honom underställd personal sker genom att kronofogden sätter

annan befattningshavare i sitt ställe. Möjligheten att delegera till exekutionspersonalen

skall gälla för hela riket och utvidgas dessutom till att omfatta

uppdrag i såväl enskilda som allmänna mål. Särskilda utbildningskurser

för exekutionspersonal kommer att anordnas i syfte att göra personalen

skickad att handha sina uppgifter enligt den nya organisationen.

Hur den helt förstatligade domstolsorganisationen kommer att utformas

synes icke ha något omedelbart intresse i förevarande sammanhang.

Lagberedningens förslag har i sina huvuddrag blivit positivt bemött av

remissinstanserna. Sålunda har dessa nästan genomgående godtagit förslaget

att överexekutorsinstitutionen skall finnas kvar under en övergångstid

och att länsstyrelserna därvid skall — med möjligheter till vissa undantag

— vara överexekutorer i hela landet. Jämväl de enskilda bestämmelserna i

övrigt har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan invändningar.

Även för egen del kan jag i allt väsentligt biträda vad lagberedningen

föreslagit. Enligt mitt bedömande banar det framlagda förslaget på ett praktiskt

och ändamålsenligt sätt väg för det avsedda förstatligandet av ntsöknings-

och domstolsväsendet. I rådande läge synes det vara lämpligt och

närmast ofrånkomligt att tills vidare behålla överexekutorsinstitutionen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

Likaså är det naturligt att uppgiften som överexekutor i princip anförtros

åt länsstyrelserna även såvitt gäller magistratsstäderna. Länsstyrelserna

fungerar redan nu som överexekutorer för stora delar av riket och är således

väl förtrogna med ifrågavarande sysslor. Spörsmålet om överexekutorsinstitutionens

vara eller icke vara på längre sikt påkallar ej ställningstagande

i detta sammanhang. Här må endast konstateras att lagberedningens

förslag ej binder framtida lösningar i fråga om överexekutorsuppgifterna

i vare sig den ena eller den andra riktningen.

Såsom påpekats under remissbehandlingen kan den föreslagna lagstiftningen

antagas medföra ökad arbetsbelastning och därmed ökat personalbehov

för länsstyrelserna. Möjligheten för dessa att förordna överexekutor

för viss förrättning är dock ägnad att motverka en stegring av arbetsbördan.

I några remissyttranden har berörts organisations- och personalfrågor,

som angår utmätningsmännens verksamhet. Dylika spörsmål jämte åtskilliga

andra frågor inom området för administrativ reglering kommer att

anmälas av chefen för inrikesdepartementet.

De av beredningen föreslagna reglerna om kungörande av exekutiv auktion

är ej påkallade av exekutions- och domstolsväsendets förstatligande. I

likhet med remissorganen anser jag det dock vara lämpligt att i förevarande

sammanhang upptaga dessa frågor av begränsad räckvidd. Andra ändringar

i lagstiftningen inom utsökningsrätten, vilka kan framstå som motiverade

i och för sig, torde så långt möjligt böra anstå i avbidan på att

den samlade översynen inom beredningen slutförts. Även de nu föreslagna

bestämmelserna, som till stor del har karaktären av provisorium, kan då

behöva jämkas.

Jag övergår härefter till en närmare behandling av de av beredningen

framlagda lagförslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

II. De särskilda lagförslagen

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

1 §■

Gällande rätt. För de exekutiva myndigheterna har redogjorts i det föregående.

I 90, 97 och 98 §§ UL ges föreskrifter bl. a. om vilken utsökningsmyndighet

— överexekutor eller utmätningsman — som har att förrätta exekutiv

auktion på registrerat, sjögående fartyg (90 § 3 och 4 mom.) och på fast egendom

(97 och 98 §§). Fartygsauktion, varom här är fråga, förrättas i stad med

stadsfogde av denne och eljest av överexekutor (jfr 4 § och 85 § 1 mom.). Exekutiv

fastighetsförsäljning ombesörjes såväl på landet som i stad av överexekutor.

För landet och stad, som i ULs mening räknas till landet, är emellertid

särskilda bestämmelser meddelade för det fall, att auktionen skall hållas på

annat ställe än landskansliet. I sådant fall skall nämligen överexekutor förordna

särskild förrättningsman att hålla auktionen. Enligt 3 § 2 mom. är

den särskilt förordnade förrättningsmannen att anse som utmätningsman.

Detta innebär att klagan över auktion, som förrättningsmannen har hållit,

skall föras hos överexekutor. Särskild auktionsförrättare förordnas också då

auktion på utmätt luftfartyg eller på utmätta, intecknade reservdelar till

luftfartyg — vilka förrättningar enligt huvudregeln handhas av överexekutor

— skall hållas utanför landskansliet (2 § i 1955 års lag med särskilda bestämmelser

om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.).

Lagberedningen inleder sitt förslag — i huvudsaklig överensstämmelse

med gällande lag — med stadgande att utsökningsmål upptages och prövas

av överexekutor, där ej annat sägs. I enlighet med vad förut sagts bör länsstyrelse

(KB) i regel vara överexekutor under den övergångstid, som denna

institution enligt lagberedningens mening bör bibehållas. Stadgande härom

upptages i 2 mom. av 1 §. Såsom en andra punkt anges att Kungl. Maj:t

äger förordna särskild överexekutor för viss del av län. Härvid måste iakttagas

att kronofogdedistrikt ej bör delas så att det med olika delar faller

under olika överexekutorer. Då här endast är fråga om en övergångstid, bör

enligt beredningens mening ordinarie tjänster ej inrättas för ändamålet.

Frågan i vad mån särskild överexekutor bör förordnas blir beroende av

bl. a. kronofogdedistriktens utformning. Vad angår ersättare för särskild

överexekutor synes det beredningen böra tillkomma KB att förordna sådan,

om ej annat är stadgat.

Ett skäl som enligt beredningen på sina håll kan väntas bli åberopat för

att särskild överexekutor skall finnas är behovet av att få handräcknings
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

mål snabbt behandlade (jfr 8 kap. UL). När den nu förefintliga möjligheten

att förordna särskild överexekutor i stad utan magistrat infördes genom

lag av den 17 juni 1932, framhöll föredragande departementschefen som motiv

att det vid stads läggande under landsrätt kunde vara förenat med vissa

nackdelar att låta länsstyrelsen bli överexekutor för staden. Olägenheterna

härav kunde främst visa sig i fråga om handläggning av ärenden rörande

kvarstad, skingringsförbud och andra handräckningsåtgärder, där det var

av särskild vikt att överexekutor var lätt tillgänglig och snabbt kunde meddela

beslut. Framför allt gjorde sig denna synpunkt gällande i fråga om sjöstäder,

där fråga kunde uppkomma om kvarstad på fartyg. Med hänsyn härtill

ansågs det önskvärt att möjlighet bereddes att i stad utan magistrat uppdraga

utsökningsgöromålen åt särskild överexekutor för staden. Genom en

lagändring år 1942 öppnades senare möjlighet att ha särskild överexekutor

i stad utan magistrat, oaktat staden i utsökningshänseende förenades med

landsfiskalsdistrikt; även i det sammanhanget hänvisades till förhållandena

i stad med starkt utvecklad sjöfart. Enligt beredningens mening har dessa

synpunkter icke längre någon större betydelse. Med nutida kommunikationer

möter det ej svårighet att från de städer som kommer i fråga snabbt

uppnå förbindelse med residensstaden. Vidare finnes ofta möjlighet att utverka

kvarstad, skingringsförbud och annan handräckning hos domstolen

i orten i samband med att talan väckes eller ansökan om lagsökning göres.

Beredningen erinrar om att det på senare tid icke heller har varit brukligt

att utse särskild överexekutor för stad som lagts under landsrätt; på ett

par håll har särskild överexekutor indragits.

Med tanke särskilt på försäljning av fast egendom och fartyg samt vissa

andra specialobjekt upptages i 3 mom. av 1 § stadgande att KB äger för särskild

förrättning förordna därtill lämpad person att vara överexekutor. Möjligheten

att meddela sådant förordnande bör enligt vad beredningen förordar

ej vara inskränkt på annat sätt än som följer av att en fullt kompetent person

måste utses. Förordnande bör kunna meddelas, förutom befattningshavare

hos KB, jämväl dem som förut i egenskap av magistratsledamöter sysslat

med försäljning av fast egendom m. in. samt kronofogde. Det bör i detta

hänseende förfaras efter omständigheterna och förhållandena sådana de är

i varje särskilt län. Vem som än förordnas bör han vid förrättningen handla

i egenskap av överexekutor. Härav följer bl. a. att klagan över hans åtgärder

skall föras direkt till hovrätt. Det sist sagda hindrar ej, anmärker

beredningen, att KB bör följa de särskilt förordnades sätt att handha uppgiften.

I en senare bestämmelse — 5 § — föreslår beredningen också att förordnande

som KB meddelat skall kunna återkallas, när skäl är därtill.

Såvitt angår befattningshavare hos KB bör liksom nu, fortsätter beredningen,

genom instruktion eller den av KB antagna arbetsordningen bestämmas,

vem eller vilka tjänstemän som i allmänhet skall handlägga överexekutorsgöromål.

Inom ramen för dessa föreskrifter kräves ej särskilt förord
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

nande för den som innehar eller uppehåller tjänsten. Om KB i särskilt fall

vill göra avvikelse därifrån, skall däremot särskilt förordnande meddelas.

Vad angår förutvarande ledamöter av magistrat bör övervägas, i vad mån

det genom övergångsbestämmelser i samband med omorganisation av underrätterna

kan åläggas dem att mottaga förordnanden att verkställa särskilda

exekutiva förrättningar. Beredningen har emellertid ansett sig ej ha anledning

att taga ståndpunkt därtill. För kronofogdarnas del ligger det nära till

hands att ålägga dem skyldighet att mottaga uppdrag av hithörande beskaffenhet;

uppdragen hör ju till de typiska exekutiva uppgifterna. Enligt beredningens

mening bör också dessa uppdrag framdeles, om överexekutor avskaffas,

anförtros åt kronofogde, när denna nya institution hunnit anpassa

sig till sina övriga uppgifter. Som beredningen i olika sammanhang uttalat

kan det emellertid vara praktiskt ändamålsenligt att exekutiva försäljningar

av fast egendom eller liknande i första hand koncentreras till en kronofogde

i länet, nämligen den som finnes i residensstaden, med möjlighet att fördela

dessa ärenden även på annan kronofogde som har förutsättningar att mottaga

uppdragen. Vikarie bör finnas att tillgå, och det bör också tillses att nyrekryteringen

av kunniga auktionsförrättare ej åsidosättes.

Beredningen framhåller vidare att det i 1 § av gällande lag stadgas att,

om KB är överexekutor i stad utan magistrat, staden skall med avseende

på vad i UL sägs räknas till landet. Är i sådan stad annan än KB överexekutor,

må enligt stadgandet Kungl. Maj :t förordna att staden skall i vad angår

utmätningsman och dennes verksamhet räknas till landet. Beredningen föreslår

i det följande att skillnaden i UL mellan stad och landet utplånas och

enhetliga bestämmelser införes. Kronofogdeinstitutionen blir i princip enhetlig

för hela riket, och det finnes ej heller någon rationell indelningsgrund

för olika bestämmelser mellan egentlig stadsbebyggelse och landsbygd.

Yttrandena. Förslaget i 2 mom. att Kungl. Maj:t skall äga förordna särskild

överexekutor för viss del av län har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.

I anslutning till lagberedningens motiv till detta förslag yttrar

överexekutor i Södertälje att den rättssökande allmänheten i stad utanför

länsstyrelses kansliort ej ens med nutida kommunikationer kan få samma

kontakt med länsstyrelsen som med lokal överexekutor. Genom personligt

besök hos överexekutor kan i brådskande fall rättsförlust undvikas, då

vederbörande kan få förklarat för sig vad han har att iakttaga eller hänvisas

till biträde. Vidare sägs i yttrandet att det icke torde i och för sig

böra befaras att särskild överexekutor skulle handlägga ärenden av svår

beskaffenhet långsammare än länsstyrelse. Beträffande rutinärenden utvecklas

vissa specialiteter i olika städer, varför rutinärenden på sina håll

t.o.m. kan förväntas bli handlagda snabbare av särskild överexekutor i

stad. I större städer utanför länsstyrelses kansliort kan enligt yttrandet

sålunda, speciellt beträffande sjöstäder, övergångsvis finnas behov av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

särskild överexekutor. Möjligheten att förordna särskild överexekutor i

sjöstäderna frarahålles jämväl av överexekutor i Lysekil, överexekutor

i Ulricehamn påpekar också fördelarna från kommunikationssynpunkt

med en decentralisering.

Från några håll har likväl gjorts vissa anmärkningar mot förslaget om

särskild överexekutor. Sålunda anser länsstyrelsen i Norrbottens län att

överexekutorsgöromålen lämpligen bör handhas av länsstyrelserna och att

de icke bör kunna delas mellan flera överexekutorer i samma län. Stadsfogden

i Gävle anmäler viss tveksamhet beträffande förslaget. Enligt stadsfogdens

mening är det en fördel, om det för utmätningsmännen i varje

län bara finnes en chefsmyndighet, som övervakar handläggningen av

såväl skatteärenden som enskilda mål. överexekutor i Lund finner något

behov av särskild överexekutor knappast föreligga, i synnerhet som den

föreslagna ordningen skall gälla endast under en övergångstid i avvaktan

på en ny UL. Även överexekutor i Kristinehamn menar, under framhållande

av våra dagars väl utvecklade och snabba kommunikationer, att behovet

av särskild överexekutor är litet. Enligt överexekutor i Malmö synes

det endast i undantagsfall finnas anledning att förordna särskild överexekutor

för viss del av län, och det ifrågasättes om i sådana fall icke

den särskilde överexekutorns verksamhetsområde bör vara större än en

rådhusrätts domkrets. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att

särskild överexekutors distrikt skall kunna omfatta även en del av kronofogdedistrikt.

Beträffande frågan, vem som lämpligen bör förordnas till särskild överexekutor

för viss del av län, påpekar överexekutor i Linköping att lagberedningen

uppenbarligen tänkt sig, att den magistratsledamot (rådman)

som tidigare varit överexekutor skulle kunna få sådant förordnande; detta

skulle vara av permanent karaktär och avse ett distrikt, omfattande minst

ett kronofogdedistrikt. En dylik anordning kan enligt överexekutors mening

på grund av praktiska skäl icke genomföras. Då distriktet icke längre

skulle omfatta enbart »magistratsstaden» utan ett eller två kronofogdedistrikt,

skulle arbetsbördan ökas så väsentligt att vederbörande rådhusrättsledamot

icke skulle hinna med sina egentliga domaruppgifter.

Överexekutor i Eskilstuna framhåller att, med hänsyn till att särskild

överexekutors distrikt förutsättes omfatta minst ett kronofogdedistrikt,

ledamot av rådhusrätt ej synes kunna förordnas utan att särskild ersättning

för uppdraget utgår.

Vad angår den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. att ersättare för

särskild överexekutor normalt skall förordnas av KB ifrågasätter rådhusrätten,

överexekutor och t. f. förste stadsfogden i Göteborg, om det icke

vore lämpligare att Kungl. Maj:t samtidigt med att särskild överexekutor

förordnades också förordnade tillräckligt antal ersättare för denne; därigenom

skulle man hl. a. vinna att ersättare fanns tillgänglig även vid tillfäl
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

liga förfall. Länsstyrelsen i Södermanlands län säger att med ifrågavarande

ersättare och ersättare enligt förslagets 3 § 2 mom. tydligen avses bl. a.

semestervikarier. Det synes länsstyrelsen ej överensstämma med vanligt

språkbruk att använda termen »ersättare» om den som förordnas att under

ordinarie befattningshavares ledighet uppehålla dennes tjänst. I dylikt

fall torde den förordnade i allmänhet kallas »vikarie».

Det föreslagna stadgandet i 3 mom. att KB äger för särskild förrättning

förordna lämplig person till överexekutor har så gott som över lag tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter,

om icke en förenkling skulle kunna uppnås genom att länsstyrelsen

medgavs möjlighet att för viss tid förordna lämplig person att inom

kommun vara överexekutor. överexekutor i Lysekil betecknar lagberedningens

förslag som välbetänkt. Enligt överexekutors mening bör ifrågavarande

förordnanden till särskilda förrättningar meddelas icke enbart i

fråga om enklare uppgifter utan även för mera invecklade och sällan förekommande

fall, där det kan vara önskvärt att anlita en tjänsteman med

rutin på det speciella området och sådan icke finnes att tillgå inom den

egna länsstyrelsen. En samverkan mellan olika länsstyrelser bör ej vara

utesluten. Enligt överexekutor i Södertälje synes de av beredningen anförda

skälen för överexekutorsgöromålens överflyttning till länsstyrelserna,

där de i hithörande frågor mest rutinerade tjänstemännen skulle finnas,

tala för att som regel tjänsteman hos länsstyrelsen bör handlägga förevarande

ärenden. Detta bör då ske i tjänsten utan särskilt förordnande,

överexekutor finner det önskvärt att möjlighet att förordna förrättningsman

för särskild förrättning i görligaste mån begränsas. I lagtexten bör

enligt överexekutors mening intagas föreskrift om att förordnande må

ske »när särskild anledning därtill finnes» eller liknande. Länsstyrelsen i

Södermanlands län förmodar med hänsyn till den nu rådande svaga rekryteringen

till länsstyrelserna att beslutade personalförstärkningar ej omedelbart

får full effekt. Särskilt under första tiden efter övergången till

den nya ordningen torde det därför bli nödvändigt att utse personer utanför

länsstyrelsen till överexekutorer för handläggning av särskilda förrättningar.

Ett par remissorgan uttalar sig i avstyrkande riktning om förslaget i

3 mom. Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar att dess uppfattning, att

överexekutorsgöromålen bör koncentreras till länsstyrelserna, medför att

länsstyrelsen icke heller kan acceptera förslaget att förrättning skall kunna

läggas på särskilt förordnad person, vilken handlar som självständig

överexekutor. Eftersom länsstyrelse genom sin erfarenhet och rutin är

mest skickad att handlägga ärenden angående exekutiva fastighetsauktioner,

bör länsstyrelse även utom kansliorten handlägga dylika ärenden såsom

överexekutor. Under sådana förhållanden synes den föreslagna bestämmelsen

onödig. Anledning finnes icke heller att koncentrera sär
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

skilda befogenheter till kronofogde i residensstad, säger länsstyrelsen.

Den anmärker också om förhållandena i det egna länet att ifrågavarande

uppdrag aldrig tilldelas annan än befattningshavare vid länsstyrelsen.

Förrättningsmannens resekostnader uppväges enligt länsstyrelsens åsikt

mer än väl av att förrättningen hålles av person, som är väl insatt i dessa

ofta mycket komplicerade ärenden. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands

län är det från arbetssynpunkt icke rationellt att splittra det expeditionella

handhavandet av exekutiva ärenden, enkannerligen exekutiva auktioner,

på flera arbetsenheter. I yttrandet anmärkes också att det icke innefattar

någon arbetsbesparing, om man uppdrager åt befattningshavare inom

länsstyrelserna att utanför arbetsordningen ombesörja en exekutiv auktion.

Öoerexekutor i Luleå påpekar att det i paragrafens 1 mom. talas om utsökningsmål

och i 3 mom. om särskild förrättning. Det framgår ej av motiven,

säger överexekutor, om den senare beteckningen skall innebära något

mindre omfattande än utsökningsmål, med andra ord huruvida 3 mom.

skall omfatta alla slags utsökningsmål. Ordet förrättning och beredningens

exemplifiering tyder närmast på att man icke avsett att KB skall kunna

överlämna exempelvis besvär över utmätning eller handräckningsmål

till annan person.

Några remissorgan går närmare in på frågan, vilka personalkategorier

som bör anlitas såsom överexekutor för särskild förrättning. Exempelvis

anser rådhusrätten i Malmö att domare, vare sig förutvarande magistratsledamöter

eller andra, icke bör ingå i den personkrets som anses böra stå

till förfogande för att vara sådan överexekutor. Om domare skall vara skyldig

att vid sidan av sin ordinarie domartjänst mottaga förordnande av detta

slag, säger rådhusrätten, kan med hänsyn till det för förordnandet avsedda

uppdragets omfattning fråga uppkomma om längre eller kortare tids

ledighet från ordinarie tjänstgöringsuppgifter och förordnande av vikarie

för befattningshavaren. Därtill kommer att exekutiva förrättningar av detta

slag icke förekommer kontinuerligt utan som regel koncentrerade till vissa

tidsperioder. Det kan således icke på förhand beräknas, hur ofta förordnande

av överexekutor för särskild förrättning kan visa sig erforderligt.

Rådhusrätten anser det därför mest ändamålsenligt att för exekutiva försäljningar

av fast egendom eller liknande -— i fall där de icke kan förrättas

av överexekutor — redan från den nya organisationens genomförande anlitas

den kronofogde, som kommer att finnas i residensstaden, och att det

vid tillsättningen av denna kronofogdetjänst bör tillses alt vederbörande

har förutsättningar att mottaga uppdrag av detta slag. I yttrandet från överexekutor

i Södertälje framhållcs att, om förutvarande magistratsledamot

skall anlitas som särskild förrättningsman, han för att ernå och uppehålla

erforderlig erfarenhet måste förordnas att handlägga ärenden av ifrågavarande

slag även utanför staden. För en så omfattande tjänstgöringsskyldig3

lUhang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 120

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

het torde enligt överexekutors mening utrymme icke finnas inom den planerade

domstolsorganisationen. överexekutor i Kristianstad anmärker att

de förutvarande magistratsledamöternas rutin i handhavandet av berörda

förrättningar måste efter förslagets genomförande bli ännu mindre än för

närvarande. Enligt överexekutor i Västerås torde de allra flesta förutvarande

magistratsledamöter även i de större städerna ha mycket begränsad erfarenhet

på området på grund av att antalet exekutiva auktioner i regel varit

mycket ringa. Kronofogdarna anses närmast böra inkopplas på uppgiften.

Stadsfogden i Karlstad påpekar vikten av att kronofogden i residensstäderna

anlitas som överexekutor. Genom att kompetenskravet för kronofogden

höjes bör denne vara synnerligen lämpad att tjänstgöra med sådana

uppgifter. Stadsfogden kan för övrigt icke instämma med beredningens synpunkt

att den för särskilda förrättningar förordnade överexekutorn främst

bör syssla med försäljning av fast egendom eller av fartyg. Dessa uppgifter

har länsstyrelserna en suverän erfarenhet av, medan kronofogdarna härutinnan

endast besitter ringa erfarenhet. Fastmer synes enligt stadsfogdens

mening kronofogdarna i residensstäderna ha desto större kompetens för

övriga överexekutorsuppgifter. Stadsfogden understryker betydelsen av att

kronofogdarna ej åsidosättes, när det gäller berörda förordnanden. Vidare

påpekar stadsfogden att kronofogdes behörighet att tjänstgöra som överexekutor

bör utformas så, att kronofogden icke kommer i kompetenskonflikt.

Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län är det i och för sig tänkbart

att efter hand flytta över exekutiva auktioner till den i residensstaden verksamme

kronofogden, men det är knappast rationellt. Länsstyrelsen finner

handhavandet av dessa auktioner vara en så pass tidskrävande uppgift, att

kronofogden i allmänhet icke bör komma i fråga. Överexekutor i Eskilstuna

ifrågasätter, om de blivande kronofogdarna besitter erforderlig kompetens

för uppgiften att omliänderha exekutiv försäljning av fast egendom. Eftersom

exekutiv försäljning av fastighet är intimt förknippad med inskrivningsväsendet,

synes mycket tala för att ifrågavarande förordnanden i första

hand bör anförtros de ordinarie inskrivningsdomarna.

Lagberedningens förklaring att det bör övervägas, i vad mån det genom

övergångsbestämmelser i samband med omorganisation av underrätterna

kan åläggas förutvarande magistratsledamöter att mottaga förordnanden

att verkställa särskilda exekutiva förrättningar, har föranlett uttalanden av

ett stort antal remissinstanser. Dessa har så gott som undantagslöst avstyrkt

ett sådant åläggande för de förutvarande magistratsledamöterna. Domstolskommittén

hänvisar till sitt betänkande med förslag angående rådhusrätternas

förstatligande, vari bl. a. frågan om avveckling av magistraterna behandlats.

Något förslag i den av lagberedningen angivna riktningen har

kommittén icke i detta sammanhang upptagit. Enligt kommitténs mening

bör skyldighet att fullgöra uppgifter av förevarande slag icke lagstiftningsvägen

påläggas vare sig vissa enskilda domare eller vissa särskilda domar
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

kategorier. I den mån åsyftade förordnanden kan befinnas önskvärda, torde

de få bli beroende av överenskommelse med vederbörande domare från

fall till fall. Enligt stadsdomarföreningen synes det föresväva beredningen

alt man skulle skapa möjlighet för länsstyrelserna att vid behov tvångsvis

förordna underrättsdomare som tidigare varit ledamöter av magistrat —

men ej andra underrättsdomare — att vara överexekutor för särskilda förrättningar.

Om detta är beredningens mening, måste föreningen inlägga

en bestämd protest. Det torde för envar med rådhusrätternas arbete bekant

person vara uppenbart att man icke vid vilken tidpunkt som helst kan betunga

en lagfaren befattningshavare vid rådhusrätt utöver hans ordinarie

arbete med en måhända invecklad och tidskrävande överexekutorsförrättmng.

Förordnande enligt 1 § 3 mom. kan givetvis ej ifrågakomma för domare

annat än efter frivilligt åtagande, betonar föreningen. Överexekutor i

Kristianstad anser det ej överensstämma med erkända förvaltningsrättsliga

principer att utrusta länsstyrelse med behörighet att tvångsrekrytera befattningshavare,

som ej i något avseende lyder under länsstyrelsen. I yttrandet

från överexekutor i Södertälje föreslås att man i själva lagen stadgar,

att förutvarande magistratsledamot kan förordnas efter åtagande. Bland

övriga avstyrkande remissinstanser är Göteborgs rådhusrätt, överexekutorerna

i Nyköping, Linköping, Karlskrona, Malmö, Lund, Hälsingborg, Varberg,

Göteborg, Gävle och Östersund, t. f. förste stadsfogden i Göteborg samt

Sveriges akademikers centralorganisation. Enligt länsstyrelsen i Södermanlands

län är det angeläget att skyldigheten för personer, som ej lyder under

länsstyrelsen, att mottaga förordnande som överexekutor för särskild förrättning

blir författningsenligt reglerad, exempelvis genom att erforderliga

föreskrifter härom intages i vederbörande befattningshavares instruktioner.

I några yttranden påpekas nödvändigheten av att reglera frågan om ersättning

åt personer, som förordnats såsom överexekutor för särskild förrättning.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att, då det torde ankomma

på befattningshavare hos KB och kronofogde att såsom tjänsteåliggande efter

förordnande handlägga berörda förrättningar, för dessa tjänstemän ej

uppstår fråga om ersättning i särskild ordning. Till tidigare magistratsledamöter

— och eventuellt andra personer som anlitas — bör däremot enligt

länsstyrelsens mening ersättning utgå av allmänna medel. För dessa fall

erfordras alltså föreskrifter om ersättning. Länsstyrelsen tillägger att enahanda

behov av föreskrifter även uppstår angående sådana förrättningar,

som anges i 90 § 3 mom. av förslaget och i 7 kap. UL. Överexekutor i Gävle

förutsätter att den som förordnas enligt 3 mom. skall få särskild ersättning

och att detta regleras i administrativ ordning.

Lagberedningens uttalande att KB bör följa de särskilt förordnades sätt

att handha uppgiften och att förordnande skall enligt förslagets 5 § kunna

återkallas, när skäl är därtill, har föranlett överexekutor i Hälsingborg till

eu anmärkning. Enligt denne överexekutors åsikt kan föreskriften om åter
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

kallelse vara befogad för fall, där den förordnade är direkt försumlig; han

gör t. ex. ingenting åt ärendet eller blir aldrig färdig med det. I övrigt synes

uttalandet alltför vidsträckt, om meningen är att länsstyrelsen skall kunna

inverka på visst ärendes handläggning i sak. Det strider i så fall mot hävdvunna

principer om judiciell myndighets frihet i tjänsteutövningen och

även mot överexekutorernas nuvarande befogenheter i förhållande till utmätningsmännen.

Departementschefen. Enligt nuvarande regler är länsstyrelsen överexekutor

på landet och i flertalet städer utan magistrat. En del städer utan magistrat

har särskilt förordnad överexekutor. I städer med magistrat är denna

eller, vilket är det regelmässiga, viss ledamot av magistraten överexekutor;

ett undantag härifrån utgör Stockholm, där överståthållarämbetet är

överexekutor. Lagberedningen har under 1 § 2 mom. UL såsom huvudregel

föreslagit att länsstyrelsen skall vara överexekutor såväl på landet som i

samtliga städer. Som förut framgått biträder jag en sådan ordning, avsedd

att gälla tills vidare i avbidan på den fortsatta översynen av UL. I lagtexten

torde liksom för närvarande böra användas beteckningen Konungens befäl

1 ni n gsha va nde.

Beredningen har i samma mom. därjämte föreslagit att Kungl. Maj :t skall

äga förordna särskild överexekutor för viss del av ett län. Förslaget innebär

att den som sålunda förordnas har att fullgöra samtliga på överexekutor

ankommande uppgifter, bl. a. att vara besvärsinstans. Även detta förslag,

som i allmänhet har gillats vid remissbehandlingen, kan jag ansluta

mig till. Sannolikt kommer möjligheten att förordna särskild överexekutor

icke att behöva utnyttjas mer än på några få platser. Eftersom det rör sig

om en övergångsperiod, synes några ordinarie befattningar som särskild

överexekutor icke böra inrättas. Vidare bör, såsom beredningen har anmärkt,

särskild överexekutor ej förordnas så, att ett kronofogdedistrikt faller

under olika överexekutorer. En särskild överexekutors område bör med

andra ord omfatta åtminstone ett kronofogdedistrikt.

En fråga är, vilka personer som bör anlitas för uppgiften såsom särskild

överexekutor. Det ligger i sakens natur att endast personer med tillräcklig

kompetens och erfarenhet av förevarande rättsområde bör utses. Förutvarande

magistratsledamöter faller närmast i tankarna, men även andra

kan komma i fråga. Ersättning för uppdragets fullgörande skall självfallet

utgå.

Beredningens förslag att länsstyrelsen skall, när ej annat är stadgat, förordna

ersättare för särskild överexekutor anser jag mig kunna godtaga.

Gällande rätt innehåller närmare bestämmelser om vem som skall förrätta

exekutiva auktioner av olika slag. Auktion på registrerat sjögående

fartyg förrättas sålunda i stad med stadsfogde av denne och eljest av överexekutor.

Exekutiv försäljning av fastighet ombesörjes både på landet och

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1064

i stad av överexekutor. Angivna auktioner kan dock på landet ibland hållas

av särskild utav överexekutor förordnad förrättningsman. Sådan förrättningsman

är att betrakta som utmätningsman, och klagan över en av honom

verkställd auktion skall alltså föras hos överexekutor. För försäljning

av luftfartyg föreskrives en ordning liknande den som gäller för fastighetsför

sälj ning.

Enligt lagberedningens förslag skall nämnda försäljningar i fortsättningen

alltid förrättas av överexekutor. Emellertid föreslås i 3 mom. av 1 § att

länsstyrelsen skall äga för särskild förrättning förordna därtill lämpad person

att vara överexekutor. Detta innebär att den ordinarie överexekutorn i

viss utsträckning kan befrias från auktionerna och liknande göromål. Förslaget

att införa en dylik befogenhet för länsstyrelsen har så gott som genomgående

godtagits vid remissbehandlingen. Jag vill också för egen del

tillstyrka den förordade anordningen, som jag finner praktisk och ändamålsenlig.

Det är att märka att den som förordnas till ifrågavarande uppgifter

skall handla i egenskap av överexekutor; hans åtgärder skall i förekommande

fall således överklagas direkt hos hovrätt. Hur ofta och i vilka fall

länsstyrelsen kommer att begagna sig av här avsedda befogenhet, blir beroende

bl. a. av arbetsläget vid tillfället för förrättningen och av platsen för

denna.

I ett remissyttrande ifrågasättes, om icke länsstyrelse i förenklande syfte

borde medges rätt att förordna lämplig person inom kommun till överexekutor

för viss tid. Ett så generellt medgivande vill jag likväl icke förorda.

Meningen är att förordnande skall meddelas särskilt för varje förrättning

med beaktande av vederbörandes kvalifikationer och lämplighet för den

uppgift varom är fråga.

Med anledning av påpekande i ett annat yttrande vill jag framhålla att

förordnanden enligt 3 mom. icke avses kunna omfatta alla slag av utsökningsmål

utan endast viss konkret förrättning av typen exekutiv auktion,

fördelningssammanträde enligt 173 § i anledning av tvångsförvaltning och

liknande. Detta synes vara på ett godtagbart sätt markerat i den föreslagna

lagtexten. Hinder bör icke möta att ett förordnande utformas så, att det

kommer att omfatta samtliga led i förfarandet exempelvis vid försäljning

av fast egendom.

I likhet med beredningen anser jag att här avsedda förordnanden bör

kunna ges — förutom åt befattningshavare hos länsstyrelsen, vilka dock

normalt torde kunna anlitas till ifrågavarande göromål inom ramen för

gällande instruktion eller arbetsordning — åt förutvarande ledamöter av

magistrat och kronofogdar. Intet hindrar att jämväl personer utanför sagda

krets förordnas, om de blott kan anses kompetenta för uppgiften. Såsom

beredningen funnit ligger det nära till hands att stadga skyldighet för kronofogdar

att mottaga uppdrag av förevarandc art; detta får ske i administrativ

ordning. Annorlunda förhåller det sig med de förutvarande magistrats
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

ledamöterna. Rörande dessa har beredningen utan att själv taga någon

ståndpunkt ifrågasatt, om de icke genom övergångsbestämmelser i samband

med omorganisationen av underrätterna kunde förpliktas att mottaga

förordnanden att verkställa särskilda exekutiva förrättningar. Denna tanke

bar icke väckt genklang hos remissinstanserna. Jämväl enligt min mening

bör uppgifter av förevarande slag icke genom lagstiftning åläggas vare sig

enskilda domare eller särskilda kategorier av domare; dylikt åläggande för

de tidigare magistratsledamöterna bör sålunda ej komma i fråga. Nämnda

förordnanden torde i stället få bero av frivilliga åtaganden från vederbörande

domares sida. Ett remissorgan har föreslagit ett uttryckligt lagstadgande

om att förutvarande magistratsledamot kan förordnas efter åtagande.

Detta finner jag icke vara erforderligt.

Frågan om ersättning åt person, som förordnats till överexekutor för särskild

förrättning, får övervägas i annat sammanhang.

Lagberedningen har uttalat att länsstyrelsen bör följa den särskilt förordnades

sätt att sköta sin uppgift och i samband härmed erinrat om bestämmelsen

i förslagets 5 §, enligt vilken av länsstyrelsen meddelat förordnande

skall kunna återkallas, när skäl är därtill. Detta får givetvis icke uppfattas

så, att länsstyrelsen skall kunna påverka vederbörandes handläggning och

bedömning av ett ärende i sak.

Till sist vill jag instämma i vad lagberedningen anfört därom att det i

fortsättningen saknas grund för olika bestämmelser i UL för stad och land.

Någon föreskrift motsvarande den i nuvarande 2 mom. av 1 § erfordras därför

icke.

2 §•

Gällande rätt. Även här må hänvisas till tidigare redogörelse för de exekutiva

myndigheterna.

Lagberedningen framhåller att i nuvarande 2 § 1 mom. meddelade bestämmelser

om vilka som är utmätningsmän bör ersättas med föreskrifter

om de nya utmätningsmännen.

Kronofogdeinstitutionen blir uppenbart tyngdpunkten i den nya organisationen

för exekutiva göromål, påpekar beredningen. I sin egenskap av exekutionsorgan

synes kronofogdarna, liksom fallet varit med landsfiskaler,

stadsfogdar m. fl., böra betecknas som utmätningsmän. Detta bör enligt beredningen

dock icke gälla, när de av överexekutor särskilt förordnats att utföra

vissa överexekutors göromål. Beteckningen överexekutor bör alltså följa

göromålen. På motsvarande sätt bör, när underordnad befattningshavare

skall utföra utmätningsmans uppgifter på eget ansvar, den sålunda förordnade

betecknas som utmätningsman i den förrättningen. Vad sist sagts gäller

självfallet ej, när utmätningsman allenast anlitar biträde för genomförande

av sina egna uppdrag.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196''r

I beredningens förslag stadgas i 2 § att kronofogde är utmätningsman under

överexekutor. Därmed har beredningen givetvis icke velat säga, att även

överexekutor intager ställningen av utmätningsman, utan allenast antytt att

utmätningsman är underinstans i förhållande till överexekutor. Polisberedningen

förutsätter, säger lagberedningen, att det på sina håll skall finnas

två eller flera kronofogdar i ett och samma distrikt och att i viss utsträckning

även skall finnas biträdande kronofogdar. När lagförslaget talar om

kronofogde, avses även biträdande kronofogde. Polisberedningen behandlar

arbetsfördelningen. Flera alternativ kan tänkas, och det bör enligt lagberedningens

mening finnas utrymme att välja det alternativ som passar bäst för

de lokala förhållandena. Någon bestämmelse härom torde ej böra upptagas

i lag.

Yttrandena. En redaktionell ändring av det föreslagna stadgandet i 1 mom.

förordas av hovrätten för Västra Sverige. Det är enligt hovrättens mening

föga lyckligt att definitionen av utmätningsman fått en formulering, som

— även om den icke torde kunna missförstås av jurister och klargöres i motiven

—- kunde tänkas tyda på att enligt lagens terminologi även överexekutor

vore utmätningsman. Om definitionen icke anses kunna förtydligas på

annat sätt, torde den lämpligen kunna ändras enbart till ett konstaterande

att kronofogde är utmätningsman. Överexekutors överordnade ställning

framgår av 2 mom. i samma lagrum och av flera andra stadganden i UL, och

besvärsrätten till överexekutor klargöres i lagens 200 §. Något behov torde

enligt hovrätten därför ej finnas att jämväl i 2 § 1 mom. ge uttryck åt förhållandet

mellan myndigheterna. Polisberedningen anmärker att den föreslagna

formuleringen felaktigt ger intrycket dels att överexekutor är utmätningsman,

dels att nu införes ett förmanskap för överexekutor över utmätningsman.

Liknande påpekanden göres även av åtskilliga andra remissinstanser.

Departementschefen. För närvarande gäller som huvudregel att landsfiskal

är utmätningsman på landet, i den mening detta begrepp har enligt UL, och

stadsfogde utmätningsman i stad. Härom stadgas i 1 mom. av 2 §. I det förstatligade

exekutionsväsendet avses kronofogdarna träda i stället såsom utmätningsmän

i hela riket. Lagberedningen har föreslagit att 1 mom. i överensstämmelse

härmed skall ändras på det sättet, att kronofogde är utmätningsman

under överexekutor. Förslaget har vid remissbehandlingen icke

föranlett andra erinringar än att man från åtskilliga håll har förordat en

redaktionell jämkning av den föreslagna lagtexten. Dessa invändningar äger

enligt min mening visst fog. Det synes tillräckligt att i lagrummet föreskriva

allenast att kronofogde är utmätningsman utan angivande av att han är

underställd överexekutor. Kronofogdens ställning som underinstans i för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

hållande till överexekutor framgår bl. a. av 2 mom. i samma paragraf och

av 200 §.

3 §.

Gällande rätt. Enligt 3 § 1 mom. UL äger KB för bestämt fall eller inom

visst område förordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskals ställe

vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman gäller vad som

1 UL stadgas om landsfiskal. Denna möjlighet lär knappast utnyttjas.

I 2 mom. erinras att 90, 98 och 141 §§ innehåller bestämmelser om förrättningsman,

som särskilt förordnas att hålla auktion på utmätt egendom eller

fördelning av köpeskilling. Vad i UL sägs med avseende på utmätningsman

skall i fråga om uppdrag, för vilket förrättningsman sålunda förordnats, i

stället tillämpas på denne.

Lagberedningen. I 3 § av förslaget upptages som 1 mom. stadgande att

kronofogde utnämnes eller förordnas av Kungl. Maj :t. Härefter har som

2 mom. intagits föreskrift att KB förordnar ersättare för kronofogde, t. ex.

semestervikarie, när ej annat är stadgat (såsom i fråga om vikariatslöneförordnanden).

För biträdande kronofogde bör enligt beredningen i instruktion

eller arbetsordning anges antingen att han utan vidare inträder som vikarie,

om ej annat bestämmes, eller också att han är skyldig att mottaga förordnande

som vikarie. Eventuellt bör bådadera stadgas. Beredningen påpekar

att det, även när särskild överexekutor för visst område förordnats, enligt

förslaget skall tillkomma KB att förordna vikarie för kronofogde, som lyder

under den särskilt förordnade överexekutorn. KB torde ha större möjligheter

än den sistnämnde att handha detta åliggande på ett tillfredsställande

sätt. Utan särskild föreskrift torde det enligt beredningens mening vara

uppenbart att vad som i UL sägs om utmätningsman utan vidare skall tilllämpas

på vikarie för kronofogde.

Vad angår nuvarande 2 mom. av paragrafen förordar- beredningen att berörda

bestämmelser om förordnande av förrättningsman får utgå. Vid behov

skall KB i stället förordna någon enligt förslagets 1 § 3 mom. att verkställa

förrättning i överexekutors ställe. Det erinras om att den sålunda förordnade

skall handla som överexekutor och icke som utmätningsman. 2 mom. i

nuvarande 3 § bör därför enligt förslaget utgå.

Beredningen förutsätter att Kungl. Maj :t utfärdar särskild instruktion för

kronofogdarna. Det närmare innehållet överväges av polisberedningen. Därjämte

torde det, säger lagberedningen, bli erforderligt att KB enligt bemyndigande

av Kungl. Maj :t får fastställa särskild arbetsordning för större kronofogdedistrikt.

Yttrandena. Landsfiskalen-utmätningsmannen i Mölndals distrikt anser

att förordnande för utmätningsman bör utfärdas av KB.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

I anslutning till det förordade stadgandet i 2 mom. om förordnande av ersättare

för kronofogde säger sig t. f. förste stadsfogden i Göteborg ej ha kunnat

finna något skäl, varför icke särskild överexekutor för viss del av län

skall kunna förordna ersättare för kronofogde i den berörda delen. Tvärtom,

säger stadsfogden, torde den överexekutor under vilken kronofogde lyder ha

den största kännedomen om juristpersonalen på kronofogdekontoret och

därför också den största möjligheten att förordna lämplig ersättare.

Polisberedningen yttrar att de arbetsordningar för kronofogdedistrikt,

som kan bli erforderliga, i vart fall under en övergångstid torde få utarbetas

och fastställas centralt för att ett enhetligt arbetssätt skall åvägabringas i

hela landet. Frågan har nära samband med de dispenser från normalförfarande

och normalblanketter, vilka kommer att erfordras innan olika nu

tillämpade förfaringssätt sammansmältes.

Departementschefen. Jag biträder lagberedningens förslag till ändring av

denna paragraf, vilket förslag vid remissbehandlingen har lämnats utan erinran

praktiskt taget över hela linjen. Det synes dock icke nödvändigt att

kronofogdarna utnämnes av Kungl. Maj :t. Möjlighet bör öppnas att delegera

utnämningarna till länsstyrelserna. Erforderliga instruktioner och arbetsordningar

torde få utfärdas på administrativ väg.

4 §•

Gällande rätt. Enligt 4 § UL må stadsfogde i stad, om Kungl. Maj :t finner

gott medge det, i sitt ställe för bestämt fall till utmätningsman sätta annan

som är antagen av överexekutor. Stadsfogde må dock ej åt annan uppdraga

försäljning av fartyg som sägs i 94 §, ej heller fördelning av köpeskilling för

lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen

erfordras. Även i övrigt äger Kungl. Maj :t föreskriva villkor för stadsfogdes

rätt att i sitt ställe sätta annan.

Lagberedningen säger sig liksom polisberedningen anse att kronofogde

bör få en delegationsrätt. Den som förordnats blir — såsom framhållits vid

2 § — att anse som utmätningsman. Delegationsrätten bör enligt lagberedningens

mening begränsas genom bestämmelser av Kungl. Maj :t. I övrigt

finner beredningen ej behövligt att i lag närmare ange gränserna för ifrågavarande

befogenhet. Beredningen förutskickar att förslag till administrativa

föreskrifter utarbetas av polisberedningen på ett senare stadium, när detaljerna

i den nya organisationen är närmare utformade. Bestämmelse i enlighet

med det anförda har upptagits i 4 § av förslaget.

Yttrandena. Överexekutor i Gävle anmärker att enligt lagrummets nuvarande

lydelse stadsfogde i vissa fall äger i sitt ställe sätta annan, som är

antagen av överexekutor. I yttrandet förutsättes att även framdeles skall

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

krävas att den som utmätningsman sätter i sitt ställe skall vara antagen av

överexekutor; denna regel är enligt yttrandet så väsentlig att den bör införas

i paragrafen. Enligt stadsfogden i Karlstad är det av vikt att begränsningen

i kronofogdes delegationsrätt utformas med hänsyn tagen till de

ökade kvalifikationskraven och den tänkta utbildningen av den underordnade

personalen. Polisberedningen säger:

Lagberedningen föreslår att kronofogden i 4 § utsökningslagen ges rätt att

sätta annan befattningshavare i sitt ställe. Kungl. Maj :t skall meddela bestämmelser

härom. Polisberedningen förutsätter, att denna delegationsrätt

skall utan särskilt stadgande gälla också beträffande uppgifter som åligger

utmätningsman enligt stadgande i andra författningar, såvida annat inte

framgår av författningen. Med dessa utgångspunkter vill det synas som om

delegationsrätt inte skulle komma att föreligga i fråga om vissa uppgifter

som åligger utmätningsman jämlikt införsellagen. Enligt 21 § punkt 8 denna

lag äger nämligen Kungl. Maj :t förordna, att ärenden angående införsel

till gäldande av utskylder, avgifter eller böter skall kunna handläggas av

exekutionsbiträde såvitt gäller viss stad eller visst område på landet. Motsättningsvis

skulle delegationsrätt i övrigt inte finnas vad angår dessa uppgifter.

Sådan rätt bör givetvis föreligga här i samma utsträckning som enligt

den föreslagna 4 § utsökningslagen. Polisberedningens förslag till exekutionsväsendets

arbetsorganisation förutsätter att behörigheten för exekutionspersonalen

att meddela införsel blir mera allmän. Polisberedningen

föreslår därför att 21 § punkt 8 införsellagen upphävs i samband med att

förslaget till ny lydelse av 4 § utsökningslagen genomföres.

Departementschefen. Enligt förevarande paragraf i dess nuvarande utformning

kan efter Kungl. Maj :ts medgivande stadsfogde i vissa fall i sitt

ställe till utmätningsman sätta annan person, som är antagen av överexekutor.

Lagberedningen har ansett att en delegationsrätt bör tillkomma även

de nya utmätningsmännen. Sålunda bär föreslagits att kronofogde skall,

enligt bestämmelser som Kungl. Maj :t meddelar, äga sätta annan befattningshavare

i sitt ställe. Meningen är således att den närmare omfattningen

av kronofogdens delegationsrätt skall regleras genom administrativa föreskrifter.

Mot en dylik ordning, som i princip godtagits av remissorganen,

synes icke finnas någon anledning till erinran. Det torde icke vara erforderligt

att i lagen bibehålla kravet, att den som utmätningsmannen sätter i sitt

ställe skall vara antagen av överexekutor. För tydlighets skull bör anges att

delegeringsbefogenheten är begränsad till utmätningsmannafunktionerna.

Såsom polisberedningen anmärkt i sitt remissvar får av den ändrade lydelsen

av lagrummet anses följa, att delegationsrätten skall avse jämväl uppgifter

som ankommer på utmätningsman enligt författning vid sidan av

UL, såvida annat icke uttryckligen framgår av författningen. Härvidlag är

att märka att Kungl. Maj:t jämlikt 21 § punkt 8 införsellagen äger för viss

stad eller visst område på landet förordna, att ärenden rörande införsel

till gäldande av utskylder eller avgifter skall kunna handläggas av exekutionsbiträde;

denne skall därvid anses som utmätningsman (beträffande

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

förarbetena till denna bestämmelse må hänvisas till prop. 1934: 125, HU

37 och rskr 149 samt prop. 1946:261, L''U 46 och rskr 375). Motsvarande

gäller bl. a. införsel avseende böter. Med beaktande av vad polisberedningen

anfört i denna del vill jag förorda att punkt 8 i 21 § införsellagen uppliäves

i samband med att den ändrade lydelsen av 4 § UL genomföres. Samtidigt

bör nuvarande punkt 9 i 21 § ändras till punkt 8. Dessa ändringar

har upptagits i särskilt lagförslag. Någon ändring av 59 § uppbördsförordningen,

som också rör exekutionsbiträdes rätt att bevilja införsel, synes icke

vara av nöden.

5 §.

Lagberedningen. I såväl 1 § som 3 och 4 §§ av förslaget förutsättes att

KB respektive kronofogde skall kunna förordna ersättare för överexekutor

eller utmätningsman. Sådant förordnande bör enligt beredningens uppfattning

kunna återkallas, när skäl är därtill. Beredningen har upptagit stadgande

härom som 5 §. Verkan av återkallelsen blir att ordinarie överexekutor

respektive utmätningsman träder i funktion, om ej annan förordnas.

Departementschefen. Lagberedningens förslag beträffande förevarande paragraf

synes kunna godtagas. Förslaget innebär t. ex. att förordnande enligt

1 § 3 mom. UL att som överexekutor verkställa särskild förrättning eller

uppdrag enligt 4 § att ombesörja kronofogdes göromål kan återkallas, när

det finnes skäl därtill. Jfr också vad jag vid 1 § anfört rörande den föreslagna

5 §.

6 §.

Gällande rätt. Enligt 5 § UL gäller mot överexekutor samma jäv som i rättegångsbalken

sägs om domare (jfr 4 kap. 13 § i nämnda balk). I 6 § föreskrives

att, om för utmätningsman beträffande visst mål föreligger omständighet

som enligt rättegångsbalken skulle utgöra jäv mot domare, han ej

får taga befattning med målet. Jäv mot utmätningsman får ej grundas på

vissa i sistnämnda lagrum närmare angivna omständigheter, bl. a. att han

såsom domare eller befattningshavare vid domstol fattat beslut, som rör

saken, eller hos annan myndighet än domstol tagit befattning därmed. Förekommer

jäv mot landsfiskal eller stadsfogde eller av överexekutor särskilt

förordnad förrättningsman, skall han genast anmäla det hos överexekulor

som, därest jävet prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman

i stället, överexekutors beslut i jävsfrågan får ej överklagas.

Lagberedningen. Beträffande stadgandet i nuvarande 5 § om jäv mot överexekutor

säger beredningen att det har antagits, att ledamot av magistrat

icke är jävig att besluta om verkställighet av dom, i vars avkunnande han

deltagit såsom ledamot av rådhusrätten. Enligt förslaget slopas det nuvarande

sambandet mellan överexekutor och domstol i stad. Det kan emellertid

även framdeles tänkas förekomma att domare anlitas som överexekutor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

Jäv bör då icke få grundas på att han tidigare tagit befattning med saken

i rätten. För att någon tvekan icke skall behöva uppkomma på denna punkt,

föreslår beredningen ett uttryckligt stadgande härom.

I övrigt upptager 1 mom. i förslaget i sak samma regler om jäv mot

överexekutor och utmätningsman som meddelas i 5 och 6 §§ av gällande

lag. Reglerna om jäv mot överexekutor är avsedda att tillämpas även på

den som särskilt förordnals att för viss förrättning vara i överexekutors

ställe.

Tredje punkten i 6 § av gällande lag innehåller stadgande om skyldighet

för landsfiskal m. fl. att anmäla jäv hos överexekutor, som kan förordna

annan utmätningsman. I förslaget stadgas i 2 mom. att det skall anmälas

hos KB, när anledning förekommer att kronofogde är jävig, och att KB

skall förordna ersättare. Självfallet gäller detta även när vikarie för kronofogde

är jävig. Förekommer anledning att den som förordnats av kronofogde

är jävig, skall saken enligt förslaget anmälas hos kronofogden, som

då förordnar ersättare. Beredningen förutsätter att vederbörande självmant

anmäler tveksamma jävsfall, så att saken ej i onödan ställes på sin spets.

Det ligger emellertid i sakens natur, säger beredningen, att fortgången av

en utsatt förrättning icke får hindras av att part, kanske i förhalningssyfte,

framställer en ogrundad jävsinvändning.

Gällande lag anses enligt beredningen innebära att även den formella

prövningen av frågan, om jäv föreligger för utmätningsman, skall göras av

överexekutor. Förslaget utgår från att utmätningsmannen skall själv pröva

denna fråga. Om utmätningsmannen därvid avvisar framställd jävsinvändning,

skall enligt 3 mom. i förslaget talan i vanlig ordning fullföljas hos

överexekutor. I nuvarande 6 § föreskrives att klagan ej må föras över beslut,

som i jävsfråga meddelats av överexekutor. Förslaget upptager en motsvarande

bestämmelse.

Förslaget upptager vidare, i anslutning till 7 kap. 6 § rättegångsbalken,

en bestämmelse att utmätningsman oavsett jäv äger vidtaga åtgärd, som ej

utan fara kan uppskjutas.

Yttrandena. Enligt vad överexekutor i Linköping har sig bekant förekommer

det ofta att rådhusrättsledamöter blivit av statens hyresråd förordnade

såsom ordförande i hyresnämnd. I vilken omfattning dessa rådhusrättsledamöter

samtidigt enligt vederbörande rådhusrätts arbetsordning är

överexekutorer undandrager sig enligt yttrandet bedömning. Om den förordnade

överexekutorn emellertid skulle vara hyresnämndsordförande, kan

han på grund av jävsbestämmelserna icke förordna om vräkning av en hyresgäst,

vars ansökan om ogiltigförklaring av uppsägning ogillats antingen

av den hyresnämnd i vilken han varit ordförande eller, efter fullföljd därifrån,

av hyresrådet. Då det i dylika fall för överexekutorn uteslutande gäller

verkställighet till följd av ett lagakraftägande beslut eller utslag, synes

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

anledning icke föreligga att anse honom jävig på grund av att han såsom

ordförande i hyresnämnd fattat belut som rör saken. Befattningshavare vid

hyresnämnd borde därför, framhålles i yttrandet, i jävsavseende jämställas

med domare och befattningshavare vid domstol och lagrummet ändras

i överensstämmelse härmed.

T.f. förste stadsfogden i Göteborg anser att, om särskild överexekutor för

viss del av län förordnats, jäv för kronofogde inom berörda distrikt bör

anmälas hos denne.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter, om rätt till särskild talan

i jävsfrågan är påkallad.

Departementschefen. I denna paragraf har lagberedningen under 1 mom.

sammanfört bestämmelser om när jäv mot överexekutor och utmätningsman

skall anses föreligga. Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad

som antagits vara gällande rätt, och de har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.

Även jag ansluter mig till förslaget i denna del. Jämväl vad

den föreslagna paragrafen i övrigt innehåller anser jag mig kunna biträda.

9 och 10 §§.

Gällande rätt. I 9 § UL ges vissa bestämmelser om landsfiskals och stadsfogdes

dagbok. Bl. a. stadgas att de närmare föreskrifterna om bokens förande

meddelas av Kungl. Maj:t (jfr kungörelse i ämnet den 14 december

1917). 10 § innehåller föreskrifter om överexekutors skyldighet att öva tillsyn

över utmätningsman (1 mom.), om rätt att meddela varning (2 mom.)

och om avstängning från tjänstgöring (3 mom.). Därjämte stadgas som

4 mom. att, när Kungl. Maj :t beträffande stad meddelat förordnande enligt

1 § 2 mom. sista punkten, det ankommer på KB att i stället för överexekutor

1 staden utöva befogenhet som sagts i 2 och 3 mom. av 10 §.

Lagberedningen föreslår att i 9 § upplages endast bestämmelse om att

Kungl. Maj :t förordnar om utmätningsmans dagbok.

I huvudsaklig anslutning till förslag av stadsdomstolsutredningen föreslår

lagberedningen att i 10 § införes allenast allmänna bestämmelser om tillsynsplikt,

i första hand för KB. Där särskild överexekutor finnes, skall jämväl

denne utöva tillsyn över utmätningsmännen. Givet är, säger beredningen,

att KB härvid är den högre myndigheten med huvudansvaret. Särskilt förordnad

överexekutor bör emellertid vara KB behjälplig vid tillsynen. Som

2 mom. upptages i förslaget en bestämmelse att kronofogde skall ha tillsyn

över dem som är underställda honom.

I övrigt torde bestämmelser om disciplinär bestraffning m. in. enligt beredningens

mening böra meddelas i administrativ ordning. Bestämmelsen

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

i nuvarande 4 inom. skall, som en fÖljd av vad beredningen föreslagit under

1 §, utgå.

Lagberedningen framhåller vidare alt inom polisberedningen har övervägts

tanken, att det skulle inrättas en central statsmyndighet på exekutionsväsendets

område och att denna myndighet i så fall bl. a. borde få vissa tillsynsuppgifter.

Om en sådan myndighet skulle inrättas, kan det enligt lagberedningens

åsikt vara lämpligt att i UL erinras om den tillsyn, som må

komma att utövas av myndigheten.

Yttrandena. I fråga om tillsynen över utmätningsmannen hänvisar polisbc-redningen

till vad den yttrat därom i sitt betänkande rörande exekutionsväsendets

organisation (s. 53 f).1 Riksrevisionsverket, som tillstyrker att

länsstyrelserna skall utöva tillsyn över utmätningsmännen, anser att länsstyrelserna

även bör vara administrativa myndigheter för exekutionsväsendet.

Några remissorgan ställer sig avvisande till den föreslagna bestämmelsen,

enligt vilken tillsynen över utmätningsmännen skall kunna delas mellan

länsstyrelserna och särskild överexekutor. Överexekutor i Södertälje framhåller

att bestämmelsen medför svårigheter att i förekommande fall avgöra,

vem som brustit i tillsynsplikt. Bättre vore väl att endast länsstyrelse eller

endast särskild överexekutor är tillsynsmyndighet. Med stadgandet i förslagets

2 § att kronofogde är utmätningsman under överexekutor skulle enligt

yttrandet bäst rimma att tillsynen tillädes vederbörande särskilde överexekutor.

Överexekutor i Luleå säger att, om avsikten är att särskild överexekutor

endast på uttryckligt uppdrag av länsstyrelse och i särskilt angivna

hänseenden skall utöva tillsynen, intet är att erinra mot bestämmelsen. Skall

däremot länsstyrelsen och särskild överexekutor jämsides och utan någon

gränsdragning utöva tillsyn över utmätningsman, är det anledning befara

att fördelningen av ansvaret för bristande tillsyn kan leda till onödiga tvister.

Lämpligen borde enligt detta yttrande tillsynen åvila enbart särskild

överexekutor, där sådan förordnats, och eljest länsstyrelsen eller också särskild

överexekutors tillsynsskyldighet göras beroende av uppdrag från

länsstyrelsen. Enligt t. f. förste stadsfogden i Göteborg, vars yttrande i denna

del biträtts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, bör inspektion

— som avser genomgång och kontroll av kronofogdes handläggning av utsökningsmålen

men ej inventering av medelsförvaltningen — självfallet

handläggas av den som är överexekutor för distriktet. Stadsfogden ifrågasätter

dock, om icke denna inspektionsskyldighet över huvud kan tagas bort;

justitieombudsmannens regelbundet återkommande inspektion torde utgöra

1 Polisberedningen har i nämnda betänkande efter närmare utveckling av sina synpunkter

ansett sig böra förorda en tills vidare länsvis anordnad administration för exekutionsväsendet,

särskilt med hänsyn till att det icke finnes någon central myndighet, som är lämpad

att upptaga ifrågavarande arbetsuppgifter. Frågan bör emellertid enligt polisberedningen upptagas

till förnyad prövning i samband med den förutskickade reformen av överexekutionsinstitutionen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

en tillräcklig kontroll av kronofogdarnas handläggning av målen. Däremot

finnes enligt stadsfogdens mening intet att erinra mot att länsstyrelsens personal

eller annan myndighet verkställer inventering av kronofogdarnas medelsförvaltning.

överexekutor i Gävle finner det direkt olämpligt att jämväl

särskild överexekutor skall utöva tillsyn över utmätningsmännen. Svårigheter

uppstår, om länsstyrelsen och den särskilde överexekutorn, vilka båda

enligt förslaget utövar tillsyn över utmätningsmännen, har olika uppfattning

i ett givet fall. Däremot bör, anföres vidare, den särskilde överexekutorn

biträda länsstyrelsen vid dess utövning av tillsynen, och självfallet bör

han för länsstyrelsen anmäla förhållanden, som enligt hans mening påkallar

ingripande eller utredning av länsstyrelsen.

Besvärssakkunniga instämmer i motivuttalandet att bestämmelser om

disciplinär bestraffning av kronofogde bör meddelas i administrativ ordning.

Därjämte framhålles att bestämmelserna bör utformas efter förebild av vad

som i 22—28 §§ allmänna verksstadgan sägs om åtal och disciplinär bestraffning.

Meddelas allmänna bestämmelser i ämnet i en tjänstemannalag, bör

dessa enligt de sakkunnigas mening lämpligen gälla även för utmätningsmännen.

Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län bör i de anvisningar, som

Kungl. Maj:t förutsättes skola utfärda, inarbetas de föreskrifter som nu

återfinnes i kungörelsen den 29 juni 1945 med vissa bestämmelser angående

överexekutors tillsyn över utmätningsmans verksamhet.

Exekutionsdirektören i Stockholm påpekar att stadgandet i förslagets 10 §

2 mom. torde innebära, alt kronofogde har tillsynen över honom underställda

beträffande tillämpningen av bestämmelserna i UL. Det får dock enligt

exekutionsdirektörens uppfattning förutsättas att stadgandet icke utgör

hinder för att, särskilt i storstäderna, skapa moderna och rationella organisationsformer.

Departementschefen. I likhet med lagberedningen anser jag det vara tillfyllest

att i 9 § UL föreskrives, att Kungl. Maj :t förordnar om utmätningsmans

dagbok.

Tillsynen över utmätningsmännen ankommer för närvarande på överexekutor.

Detta är fastslaget i 10 §, som också innehåller bestämmelser bl. a.

om rätt för överexekutor att meddela utmätningsman varning och alt avstänga

honom från tjänstgöring, om han försummar sina tjänsteplikter.

Lagberedningen har föreslagit att dessa regler skall ersättas med eu föreskrift,

enligt vilken länsstyrelsen och, där särskild överexekutor finnes,

jämväl denne skall utöva tillsyn över utmätningsmännen. Beredningen har

anmarkt att länsstyrelsen härvid är den högre myndigheten med det huvudsakliga

ansvaret och att särskilt förordnad överexekutor bör vara länsstyrelsen

behjälplig vid tillsynen.

Den föreslagna ordningen har av det stora flertalet remissinstanser lämnats

utan erinran. Vidare må nämnas att polisberedningen i sitt betänkande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

om exekutionsväsendet har uttalat, att det torde vara en praktisk anordning

med länsstyrelse som tillsynsmyndighet, eftersom tillsynen, som utövas

genom årlig inspektion, kan sammankopplas med inventeringen hos kronofogdarna

i deras egenskap av förvaltare av allmänna medel. Enligt polisberedningens

mening torde emellertid fortbeståndet av tillsynen, d. v. s.

kontrollen av målens behöriga handläggning, vara avhängig av överexekutorsinstitutionens

framtida öde, enär inspektionens värde ligger i den exekutionsrättsliga

expertis med vilken den verkställes.

För min del anser jag att ansvaret för tillsynen över utmätningsmännen

bör läggas på länsstyrelsen. Finnes särskild överexekutor förordnad, bör han

likväl bistå länsstyrelsen vid tillsynens utövande. För att detta skall komma

klart till uttryck i lagtexten, vill jag förorda en jämkning av vad lagberedningen

föreslagit härutinnan. De nya tillsynsreglerna i UL föranleder jämväl

ändringar av 1945 års kungörelse med vissa bestämmelser angående

överexekutors tillsyn över utmätningsmans verksamhet, vilken kungörelse

också av andra skäl behöver ändras i förevarande sammanhang.

Jag tillstyrker förslaget att kronofogde skall ha tillsyn över honom underställd

personal.

Föreskrifter om disciplinär bestraffning och liknande torde icke böra intagas

i UL.

Med anledning av ett uttalande av beredningen vill jag nämna att någon

central statsmyndighet med egentliga tillsynsuppgifter på exekutionsväsendets

område för närvarande icke är avsedd att inrättas. Däremot torde

chefen för inrikesdepartementet komma att föreslå, att ett rådgivande och

samordnande centralt organ för en övergångstid upprättas i syfte främst

att bemästra uppkommande svårigheter i samband med exekutionsväsendets

förstatligande.

52 §.

Gällande rätt. Enligt stadgande i 52 § 2 mom. UL går beslut om utmätmätningsmans

avstängning från tjänstgöring i verkställighet utan hinder

av besvär.

Lagberedningen har såsom en följd av den förordade ändringen av 10 §

föreslagit att 2 mom. av 52 § utgår.

Departementschefen. Jag tillstyrker lagberedningens förslag.

85 §.

Gällande rätt. I 1 mom. första punkten av 85 § UL stadgas att, då fast

egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg tagits

i mät eller då utmätningsman på landet tagit i mät fartyg som sägs i 94 §,

det åligger utmätningsmannen att genast anmäla det hos överexekutor. Har

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

i fråga om fast egendom på landet gäldenären vid utmätningen uppgivit

auktionsställe såsom sägs i 98 §, skall enligt andra punkten av 85 § 1 mom.

utmätningsmannen också ge det tillkänna.

Lagberedningen. Liksom stadsdomstolsutredningen föreslår beredningen

att överexekutor skall övertaga stadsfogdes befattning med exekutiv försäljning

av registrerat sjögäende fartyg. I den mån det finnes lämpligt skall

emellertid länsstyrelsen enligt 1 § 3 mom. kunna förordna lämplig person

att som överexekutor förrätta försäljningen. 1 mom. första punkten i förevarande

paragraf har- ändrats i enlighet härmed. Beredningen förordar vidare

att andra punkten av samma mom. utgår och ersättes med en allmän

bestämmelse i 97 § om att auktionsställe skall utsättas efter hörande av

borgenären och gäldenären, när detta kan ske utan oskäligt uppskov.

Departementschefen. Den föreslagna ändringen av 85 § 1 mom. UL föranleder

icke någon erinran från min sida.

90 §.

Gällande rätt. Vid försäljning av lös egendom skall utmätningsmannen

enligt 90 § 1 mom. UL låta tid och ställe för auktionen kungöras i kyrkan

för den församling, där försäljningen sker, och, om gäldenär eller borgenär

begär det eller det eljest finnes lämpligt, i tidning inom orten samt i

kyrkorna för intilliggande församlingar. Finnes för viss stad förordnat att

auktion skall kungöras på annat sätt än vad nu sagts, skall det lända till

efterrättelse.

I 3 och 4 mom. av 90 § ges vissa bestämmelser om auktion på fartyg;

jfr det föregående vid 1 §.

Lagberedningen. Bestämmelserna om kungörelse i kyrka synes otidsenliga

och bör enligt beredningens mening utgå. En sådan ändring tillgodoser

också önskemål som riksdagen uttalat om ett successivt avskaffande av

kungörelse i dylik ordning, när det gäller världsliga angelägenheter (se L^

1955: 41 och rskr 1955: 376; se även L1U 1960: 15). Beredningen anser det

tillfyllest att tid och ställe för auktionen kungöres i tidning inom orten

och på sätt som i övrigt av auktionsförrättaren finnes lämpligt, t. ex. genom

anslag på olika ställen. Det torde ej sällan finnas en sedvana på platsen

som bör tagas till efterrättelse. Ofta torde enligt beredningens uppfattning

vara lämpligt att införa kungörelsen i två eller flera ortstidningar.

I en andra punkt av 1 mom. i gällande lag stadgas att, om det för viss stad

är förordnat att auktion skall kungöras på annat sätt än som gäller enligt

första punkten, detta skall lända till efterrättelse. I beredningens förslag

ersättes stadgandet med en mera generell föreskrift att, om det för viss

ort finnes föreskrivet att auktion skall kungöras på särskilt sätt, även det

skall lända till efterrättelse. Det blir här alltså fråga om att komplettera

4 Bihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt. Nr 126

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition, nr 126 år 1964

det förfarande som eljest gäller för kungörandet. Beredningen förordar i

detta sammanhang att nu förekommande bestämmelser för skilda orter

blir föremål för översyn och att alla onödiga särbestämmelser upphäves.

Beredningen anmärker att enligt 91 § kungörelse skall ske viss tid före

auktion, med visst förbehåll. Tiden måste beaktas i fråga om de kungörelseformer

som enligt förslaget alltid skall iakttagas. Även i övrigt bör kungörelse

ske i god tid, om det ej finnes ändamålsenligare att påminna om auktionen

någon senare dag. Beredningen nämner att den icke funnit skäl

ändra sista punkten i 91 § 1 mom., vari ges föreskrift om kungörelsetid

för det fall att auktion på lös egendom i stad skall kungöras mer än en

gång.

Enligt 90 § 3 mom. i gällande lag skall på landet auktion på fartyg, varom

sägs i 94 §, förrättas av överexekutor eller, då auktion ej skall ske på

landskansli, av särskilt förordnad person. I enlighet med vad förut sagts

om utplånande av skillnaden i UL mellan stad och land och avskaffandet

av den sorts förrättningsmän, som nämnes i stadgandet, föreslår beredningen

i anslutning till förslag av stadsdomstolsutredningen en allmän

bestämmelse om att auktion på fartyg, som sägs i 94 §, skall förrättas av

överexekutor.

I likhet med stadsdomstolsutredningen föreslår lagberedningen också att

4 mom. i nuvarande 90 § upphäves. Ändringen sammanhänger med vad

beredningen föreslagit under 1 §.

Lämpligen torde enligt beredningens mening i administrativ ordning

böra rekommenderas vissa förfaringssätt för kungörande, i den män detta

ej är närmare preciserat i lagen. Beredningen framhåller att kommunala

anslagstavlor icke alltid torde vara så lämpliga för sådant kungörande

som här avses. Det bör försiggå i former, vilka så mycket som möjligt följer

vad som praktiseras vid frivilliga auktioner.

Beredningen har också uppmärksammat frågan, vem som skall vidkännas

kostnaden för kungörande av auktion som måste inställas på grund

av tjänstefel eller annat missöde (jfr betänkandet s. 84 och det följande

vid 104 §). Enligt beredningens mening bör man självfallet inställa auktion,

när kungörandet ej är tillfredsställande, men å andra sidan är det

obilligt, om borgenär eller gäldenär då skall behöva vidkännas dubbla kostnader.

Beredningen förordar därför att det allmänna träder in och i hithörande

undantagsfall svarar för kostnaden, t. ex. då postgången ej fungerat

eller annons av annan anledning kommit in någon dag för sent. Det

allmänna har givetvis regressrätt mot den som varit försumlig, men den

bör enligt nutida betraktelsesätt lämpligen ej annat än undantagsvis utövas

mot tjänsteman som råkat göra sig skyldig till något förbiseende.

Yttrandena. Förslaget att upphäva föreskrifterna om att auktion skall

kungöras i kyrkan har icke givit upphov till några erinringar utan tvärt
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

om hälsats med tillfredsställelse i åtskilliga remissyttranden. Bl. a. framhåller

länsstyrelsen i Stockholms län att sådant kungörande i angelägenheter

av världslig natur icke torde ha någon uppgift att fylla i våra dagar.

Besvärssakkunniga upplyser att de i sitt förslag till lag om förvaltningsförfarandet

kommer att föreslå allmänna regler om kungörande av innebörd

bl. a. att kyrkokungörande avskaffas såsom allmän form för kungörande

och ersättes av kungörande genom anslag på tavla kombinerat med

annonsering i pressen och personliga meddelanden. Vidare avser de sakkunniga,

vilka liksom lagberedningen är av den uppfattningen att anslag

på kommunala anslagstavlor ofta nog ej utgör en tillräckligt effektiv form

för kungörande, att i stället föreslå anslag på postanstalts anslagstavla såsom

allmän form för anslagsdelgivning.

Landsfiskalen-utmätningsmannen i Borlänge distrikt påpekar, med instämmande

av Kopparbergs länsavdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler,

alt annonsering av auktion i tidning inom orten kan vålla borgenären

onödiga kostnader, då fråga är om lösöre av ringa värde. Sålunda

har inträffat att kostnaden för kungörelsens intagande i tidning överstigit

det belopp, som influtit vid auktionen. Det föreslås därför att kungörande

i tidning inom orten icke göres obligatoriskt. Stadsfogden i Umeå

betonar lämpligheten av att den föreskrivna annonseringen äger rum i två

eller flera ortstidningar. Med utgångspunkt i den förordade skyldigheten att

införa kungörelsen i ortstidning anför stadsfogden i Motala att utmätningsmannen

måste ikläda sig kostnader för annonseringen i ortspressen. I samband

med exekutionsväsendets förstatligande är också meningen att skapa

mycket stora exekutionsdistrikt jämfört med den nuvarande ordningen.

Även detta kan enligt stadsfogden antagas medföra ökade kostnader

för utmätningsmännen för tjänsteresor. I samband med de föreslagna lagändringarna

bör utmätningsmannen ges ökad rätt att av sökanden fordra

förskott utöver vad som nu stipuleras i 198 och 199 §§ UL.

Vad angår föreskriften om kungörande på lämpligt sätt säger sig länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län förutsätta att närmare anvisningar

härom utfärdas i administrativ ordning. Enligt länsstyrelsens mening kan

man tänka sig anslag hos överexekutor eller på vederbörande kronofogdekontor.

Stadsfogden i Karlstad och Norrbottens länsavdelning av Föreningen

Sveriges landsfiskaler anser att särbestämmelsen om kungörelse på vissa

orter icke hör hemma i en modern lagstiftning och att den bör utgå. Liknande

inställning kommer till uttryck i yttrandet från länsstyrelsen i Norrbottens

län.

I ett par yttranden bcröres frågan om kungörelsetidens längd. Landsfiskalen

i Klippans distrikt ifrågasätter, om icke med hänsyn till parterna bestämmelsen

i 91 § 1 mom. UL bör ändras så, att kungörelse om exekutiv

auktion på lösegendom skall tillställas gäldenär och borgenär inom nu stad
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

gad tid samt att kortare tid bestämmes för kungörelse i tidning. Även stadsfogden

i Karlstad finner det påkallat med en ändring i fråga om kungörelsetiden.

Denna borde enligt stadsfogdens mening kunna avpassas efter

lägligheten.

Departementschefen. Försäljning av utmätt egendom sker genom offentlig

auktion. Om kungörande av sådan auktion gäller skilda regler för lös och

för fast egendom. I 1 mom. av förevarande paragraf ges föreskrifter om

sättet för kungörande av tid och plats för auktion på lös egendom. Kungörelse

skall nu obligatoriskt äga rum i kyrkan för den församling där

auktionen är avsedd att hållas. Om det begäres eller eljest anses lämpligt,

skall kungörelse ske jämväl i tidning inom orten och i närliggande kyrkor.

Slutligen skall iakttagas de särskilda kungörelseregler som kan vara utfärdade

att gälla för viss stad.

Lagberedningen har föreslagit att angivna bestämmelser i UL skall ändras.

Enligt förslaget skall auktion alltid kungöras i ortstidning och på sätt

som i övrigt finnes lämpligt. Vidare skall de särskilda kungörelseformer,

som må vara föreskrivna för viss ort, lända till efterrättelse. Kungörandet

i kyrka har sålunda slopats. Detta har föranlett enbart positiva uttalanden

vid remissbehandlingen, och jag vill också tillstyrka att reglerna om kyrkokungörelse

utgår. Även i övrigt kan jag biträda vad beredningen förordat.

Kungörelse i ortspressen framstår som den naturliga grundformen för

ifrågavarande kungörelser och bör därför uttryckligen föreskrivas i lag.

Huruvida en eller flera tidningar skall anlitas, har auktionsförrättaren att

bedöma efter förhållandena på platsen och det utmätta godsets beskaffenhet

samt med beaktande av syftet att kännedom om auktionen skall spridas

på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Samma bedömningsgrunder

gäller vid tillämpning av bestämmelsen att kungörandet skall äga rum på

sätt som eljest finnes lämpligt. Såsom beredningen anmärkt finnes skäl

att granska de gällande särbestämmelserna för vissa orter. I anslutning

härtill vill jag erinra om att 1963 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t

(SU 124, rskr 274) hemställt om en översyn av gällande bestämmelser om

kungörelseförfarandet över huvud. Vid en sådan översyn torde nu berörda

frågor komma under övervägande.

Vid remissbehandlingen har väckts fråga om jämkning av nuvarande

föreskrifter om kungörelsetidens längd. Någon ändring i sådant hänseende

anser jag emellertid icke vara påkallad. Icke heller torde, såsom ifrågasatts

på ett håll, bestämmelserna om utsökningskoslnader böra ändras i förevarande

sammanhang.

Beredningen har särskilt framhållit att den ej funnit orsak att ändra

sista punkten av 91 § 1 mom. UL. Detta föranleder icke annat utalande från

min sida än att jag rent allmänt vill framhålla att — eftersom sär betydelsen

i UL av begreppen stad och land enligt förslaget upphör (jfr gällande

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 19Gb

1 § 2 mom.) — begreppet stad efter förslagets genomförande får en något

annan saklig innebörd än för närvarande.

I sina motiv har beredningen gjort vissa uttalanden angående det fallet

att kungörelseförfarandet råkat bli bristfälligt på grund av tjänstefel eller

missöde och auktionen därför måste inställas. Frågorna om vem som bör

svara för därav förorsakade onyttiga kostnader och om hur en eventuell

regressrätt för det allmänna gentemot försumlig tjänsteman skall utövas

är problem, som måste bedömas i ett vidare sammanhang. De föreslagna

lagändringarna påkallar icke i och för sig någon reglering av angivna spörsmål.

Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna nu framlägga några förslag

eller rekommendationer i angivna hänseende. Jag vill också nämna att

frågan har visst samband med den utredning angående införande av en

schablonmässigt beräknad exekutionsavgift, som beräknas bli slutförd inom

den närmaste tiden.

Beredningens av remissorganen godtagna förslag till ändring av 90 § 3

mom. och om upphävande av 4 mom. ligger i linje med den förordade lagstiftningen

i övrigt och synes icke ge anledning till erinran.

97—99 §§.

Gällande rätt. Auktion på utmätt fast egendom skall enligt 97 § UL förrättas

av överexekutor, där ej i 98 § annorledes stadgas; jfr härom vid 1 §.

I 98 § finnes bestämmelser om auktionsställe vid exekutiv försäljning

av fast egendom. Härvidlag gäller olika regler för land och för stad. På

landet och i stad, där KB är överexekutor, äger gäldenären bestämma, om

auktionen skall hållas på landskansliet eller på tingsställe i orten. Uppger

gäldenären annat ställe i orten, må auktionen hållas där, om överexekutor

prövat stället lämpligt. Har gäldenären ej uppgivit auktionsställe, bestämmer

överexekutor var auktionen skall äga rum. Samma är förhållandet,

om oenighet råder mellan flera som äger nämna auktionsställe. I stad med

magistrat eller stad med särskilt förordnad överexekutor skall auktionen

förrättas på överexekutors ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i

staden gemenligen hålles. Utöver dessa regler innehåller 98 § 3 mom. särskilda

föreskrifter om auktionsställe för det fallet att fastigheter inom skilda

överexekutorers områden skall gå i en försäljning. Auktionen skall då

förrättas »där huvudgården eller, om sådan ej finnes, den till allmän bevillning

högst uppskattade fastigheten är belägen». Denna föreskrift torde

även reglera vilken överexekutor som är behörig auktionsförrättare, då fastigheterna

är belägna inom olika överexekutorsområden. Härjämte innehåller

stadgandet den bestämmelsen att, om huvudgården eller den högst

taxerade fastigheten ligger på landet, auktionen alltid skall hållas på landskansliet.

Tiden för auktion på fast egendom bestämmes enligt 101 g 1 mom. av

auktionsförrättaren.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

99 § ålägger utmätningsman att till överexekutor insända vissa handlingar,

då fast egendom på landet blivit utmätt.

Lagberedningen uttalar i anslutning till 97 § att dess förslag innebär att

auktion på utmätt fast egendom alltid skall förrättas av överexekutor. När

någon särskilt förordnas att hålla sådan auktion, skall han alltså handla

i egenskap av överexekutor.

Vad angår de nuvarande bestämmelserna i 98 § anser beredningen att

dessa kan förenklas avsevärt. Det föreslås att i 97 § såsom 2 mom. införes

bestämmelse att auktion på fast egendom skall hållas på lämplig tid

och plats, som bestämmes efter hörande av borgenär och gäldenär, när detta

kan ske utan oskäligt uppskov. Att i lagen närmare ange platsen förefaller

beredningen överflödigt. Självfallet är att den skall bestämmas med

hänsyn till vad som på grund av traditionen och övriga omständigheter kan

antagas vara mest ändamålsenligt. Beredningen håller före att auktion ofta

lämpligen kan hållas i närheten av den plats där fastigheten finnes, exempelvis

i tingshus och liknande. Att tillerkänna gäldenären någon bestämmanderätt

i saken synes beredningen icke lämpligt. Men vad han anför

bör givetvis beaktas, liksom andra upplysta omständigheter. Vid utsättande

av tid för auktionen bör givetvis därom stadgade frister iakttagas (jfr gällande

88 c §).

I 97 § har beredningen även som 3 mom. upptagit föreskrift att auktion

må, om särskilda skäl är därtill, hållas utanför överexekutors område, exempelvis

av länsstyrelsen i Stockholms län på landskansliet i Stockholm.

Såsom 98 § har beredningen allenast upptagit stadgande att, om fastigheter

inom särskilda överexekutorers områden skall gå i en försäljning,

auktionen skall förrättas av den överexekutor inom vars område huvudgården

eller, om sådan ej finnes, den högst taxerade fastigheten är belägen.

Bestämmelsen överensstämmer med vad stadsdomstolsutredningen förordat.

Den nuvarande bestämmelsen i 98 § 3 mom. om att auktion skall hållas på

landskansli har liksom detalj bestämmelserna i tidigare mom. av 98 § fått

utgå i beredningens förslag.

I 99 § har beredningen, liksom stadsdomstolsutredningen, vidtagit den

jämkningen att begränsningen till fastighet på landet utgått.

Yttrandena. Under framhållande att gäldenärens medbestämmanderätt i

fråga om auktionsställe utövats i mycket ringa omfattning under senare år

tillstyrker länsstyrelsen i Västmanlands län att denna rätt borttages. Beträffande

det föreslagna stadgandet i 97 § 2 mom. anmärker länsstyrelsen

i Örebro län att någon skyldighet för överexekutor att hålla auktioner på

viss plats icke bör föreligga, även om borgenären och gäldenären är ense

om platsen. Hänsyn måste tagas bl. a. till övriga arbetsuppgifter som åligger

vederbörande och till den tidsspillan som uppstår för auktionsförrätta
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

ren jämte dennes biträde, om auktion skulle hållas utanför residensstaden.

Endast om flera auktioner kan hållas samma dag på samma plats, kan

enligt länsstyrelsen i varje fall för närvarande med hänsyn till den knappa

personaltillgången auktioner hållas på annan plats än landskansliet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter, om särskilt hörande av borgenär

och gäldenär angående platsen för auktionen bör föreskrivas i lag,

och fortsätter:

Vid bestämmandet av denna plats bör en avvägning mellan olika synpunkter

ske. Å ena sidan medför hållande av auktion å plats, som är avlägsen

från residensstaden, ökad arbetstid för auktionsförrättare och biträde

och även något ökade kostnader för auktionsförfarandet. Å andra sidan

kan, särskilt då det gäller mindre fastigheter, antalet spekulanter

ibland förväntas bli större därest auktion hålles å plats, som är närbelägen

i förhållande till den eller de fastigheter som avses skola försäljas. Självfallet

kan borgenär och gäldenär stundom ha intresse av var auktionen skall

hållas. Även för andra rättsägare, t. ex. inteckningshavare, kan emellertid

auktionsplatsen vara av intresse. Vore det icke tillräckligt att i lagen eller

lagmotiven angiva att skälig hänsyn bör tagas till de önskemål angående

plats för auktionen som må framställas före auktionens utsättande? De intressenter

som ha särskilda önskemål i detta hänseende torde ofta spontant

låta höra av sig. Detta synes även gälla önskemål beträffande tiden för

auktionen.

Den i 3 mom. av förslagets 97 § upptagna bestämmelsen om att auktion

i vissa fall kan hållas utanför överexekutors område utgör enligt länsstyrelsen

i Stockholms län med hänsyn till förhållandena i vart fall inom sagda

län ett nödvändigt komplement till paragrafen i övrigt.

Departementschefen. Ifrågavarande paragrafer avser exekutiv auktion på

fast egendom. De reglerar i sin nuvarande lydelse bl. a. vem som skall förrätta

sådan auktion och i vilken ordning platsen för auktionen skall bestämmas;

vem som skall bestämma tiden för auktionen regleras av 101 g

1 mom. UL. I överensstämmelse med grundtankarna bakom det framlagda

lagförslaget förordar lagberedningen en bestämmelse, enligt vilken nämnda

auktioner undantagslöst skall hållas av överexekutor. Vidare föreslås

en betydande förenkling av reglerna om var auktion skall äga rum. överexekutor

skall själv bestämma ej blott tiden utan även platsen för auktionen,

men i regel skall borgenären och gäldenären dessförinnan höras. Därjämte

ges enligt förslaget möjlighet att hålla auktion utanför vederbörande

överexekutors område.

Remissorganen har i allmänhet icke haft något att erinra mot vad sålunda

och i övrigt föreslagits med avseende på berörda paragrafer, och även

jag vill i sak tillstyrka att ändringarna genomföres. Med anledning av ett

uttalande vid remissbehandlingen må framhållas att överexekutor visserligen

icke bör vara bunden av vad borgenären och gäldenären samstämmigt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

kan förorda beträffande auktionsplatsen men att deras gemensamma synpunkter

i frågan bör tillmätas stor betydelse.

I gällande 3 mom. av 98 § talas om »särskilda överexekutorers områden».

För att tanken icke skall ledas till sådan särskild överexekutor som

avses i förslagets 1 § 2 mom., vill jag förorda att ordet särskilda utbytes

mot skilda.

101, 104 och 105 §§.

Gällande rätt. Kungörelse om den av auktionsförrättaren bestämda tiden

för auktion på fast egendom, beskaffenheten av egendomen och auktionsstället

skall enligt 101 § UL på föranstaltande av auktionsförrättaren införas

i allmänna tidningarna minst fyra veckor före auktionsdagen och dessutom

intagas i länskungörelserna. Vidare skall kungörelsen senast fyra

veckor före auktionsdagen på landet uppläsas i tingslagets kyrkor och i

staden anslås på auktionsstället. Där så kan ske, skall kungörelsen också

minst fjorton dagar före nämnda dag införas i tidning inom orten. Är

för viss stad förordnat att auktion på fast egendom skall kungöras jämväl

på annat sätt, skall det även lända till efterrättelse.

Har auktion ej kungjorts på nu angivet sätt, skall den enligt 104 § inställas

och annan tid för auktionen utsättas. Auktion får dock icke inställas

av den anledningen att kungörelsen ej varit uppläst »i en eller annan

kyrka» eller införd i ortstidning, om auktionen »eljest allmänneligen ågått».

I 105 § ges föreskrifter om förfaringssättet, då utlyst auktion inställes

till följd av laga hinder. Där så kan ske skall inställandet före den utsatta

dagen kungöras i länskungörelserna samt på landet i tingslagets kyrkor

och i stad genom anslag på auktionsstället.

Lagberedningen. Bestämmelserna i 101 och 105 §§ om kungörande har

jämkats i anslutning till vad beredningen förordat under 90 §, d. v. s. att

kungörande i kyrka skall upphöra och i övrigt i viss utsträckning förfaras

efter omständigheterna. Beredningen framhåller att förslaget liksom gällande

lag stadgar att kungörelse skall intagas i länskungörelserna. Det kan

enligt beredningens mening vara tveksamt, om denna kungörelseform bör

bibehållas, men i nuvarande läge har beredningen ej ansett sig böra göra

någon ändring i den delen. Under 90 § har beredningen beträffande kungörande

av auktion på lös egendom nämnt att de kommunala anslagstavlorna

icke alltid är så lämpade för anslag om sådana auktioner. Detsamma

gäller auktion på fast egendom. På sätt beredningen under samma paragraf

framhållit synes det lämpligt att i administrativ ordning rekommenderas

vissa förfaringssätt för kungörandet i den mån detta ej är preciserat

i lagen.

I sin nuvarande lydelse stadgar 101 § att det är auktionsförrättaren som

har att bestämma tiden för auktionen och utfärda kungörelse därom. Be
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

stäminelsen har fått utgå i förslaget. Enligt detta förrättas auktionen alltid

av överexekutor, den ordinarie eller en för ändamålet särskilt förordnad.

Frågan vem som skall utsätta tid och plats för auktionen och utfärda

kungörelse beror av hur långt saken avancerat, när särskild överexekutor

förordnas. Om ej ordinarie överexekutor dessförinnan vidtagit nödiga åtgärder,

ankommer det på den förordnade att ombesörja vad som erfordras

för att auktionen skall kunna genomföras.

Jämkningen i 101 § föranleder en följdändring i 104 §. Sålunda föreslås

att — om kungörelse ej har införts i allmänna tidningarna, länskungörelserna

eller tidning inom orten eller det eljest föreligger väsentlig brist med

avseende på kungörandet — auktionen skall inställas.

Såsom berörts vid 90 § förordar beredningen att, när auktion inställes

på grund av tjänstefel eller annat missöde, det allmänna skall svara för

de kostnader som genom auktionens inställande blivit onyttiga, med rätt

för det allmänna att i mån av befogenhet kräva åter sina utgifter av den

som är vållande. Beredningen anser att denna fråga kan regleras i administrativ

ordning.

Yttrandena. De i anslutning till ändringarna i 90 § föreslagna jämkningarna

i reglerna om kungörande i 101 och 105 §§, nämligen att kyrkokungörelse

skall upphöra och eljest i viss omfattning förfaras efter omständigheterna,

har över lag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen

i 1 ästmanlands län framhåller att önskemål om slopande av kungörelse

av exekutiv auktion i tingslagets kyrkor framförts sedan länge. Vidare anföres:
Vid

utsökningslagens tillkomst voro rikets domsagor i allmänhet indelade

i två eller flera tingslag. Med föranledande av bestämmelse i nya rättegångsbalken

utgör dock från och med år 1948 domsaga i regel endast ett

tingslag. På grund härav måste en exekutiv auktion i de allra flesta fall

kungöras i ett mycket stort antal församlingar. Kostnaderna för exekutiva

auktioner ha härigenom blivit större och länsstyrelserna och pastorsämbetena

ha fått ökat arbete. Det kunde ifrågasättas att bibehålla kungörandet

i den eller de församlingar, varest den fasta egendomen är belägen. Såsom

beredningen framhållit — och som riksdagen även i några sammanhang uttalat

— framstår emellertid kungörande i kyrka, eller som det nu heter

anslag i församling, som ett otidsenligt institut, som i avseende å världsliga

angelägenheter successivt bör avskaffas.

Ett stort antal remissorgan — främst länsstyrelser och andra överexekutorer

— menar att man även bör upphäva bestämmelserna i 101 och

105 §§ om att kungörelse skall intagas i länskungörelserna. Denna kungörelseform

anses nämligen icke längre tillgodose något praktiskt syfte. I yttrandet

från besvärssakkunniga anmärkes att, därest i en lag om förvaltningsförfarandet

meddelas allmänna regler om kungörande, behovet att

intaga kungörelsen i länskungörelserna bortfaller. Statskontoret erinrar i

5 llihang till riksdagens protokoll 19fri. 1 samt. AV 126

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

sitt yttrande om att kungörelsefrågan torde komma att utredas i särskild

ordning.

Utöver vad nu sagts må av remissyttrandena nämnas följande.

101 §. Överexekutor i Gävle anser att i detta lagrum bör, på motsvarande

sätt som skett i 97 § 2 mom., införas en bestämmelse om att borgenären

och gäldenären i regel skall höras i fråga om auktionens utlysande,

re bör den nuvarande bestämmelsen att kungörelse om auktionen skall

anslås på auktionsstället bibehållas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län säger att det i kungörelser om exekutiv

auktion på fast egendom ofta lämnas ganska utförliga redogörelser för den

fastighet som skall säljas. Detta medför att kungörelserna blir långa och

kostnaderna för deras införande i tidningarna ganska höga. Det kan enligt

länsstyrelsens mening ifrågasättas, om det icke är tillräckligt att i kungörelsen

nämna endast fastighetens namn, registerbeteckning och kommun

samt i övrigt hänvisa till upprättad fastighetsbeskrivning och meddela var

denna kan erhållas; i vart fall finnes icke anledning att göra kungörelsen

i allmänna tidningarna utförligare än vad nu förordats. Överexekutor i Söderhamn

menar att kungörelser om exekutiv auktion på fast egendom i

allmänna tidningarna och länskungörelserna måhända kunde begränsas

till att omfatta fastighetens beteckning samt tid och plats för auktionen

och sålunda icke innefatta jämväl egendomens beskaffenhet. Enligt länsstyrelsen

i Södermanlands län torde gällande föreskrifter i 101 § allmänt

anses innebära att kungörelsen i dess helhet, sålunda också beträffande

egendomens beskaffenhet, skall införas i tidning inom orten. Med den

föreslagna ändrade lydelsen av paragrafen lär detta ej längre vara nödvändigt.

Lagberedningen synes dock i sin motivering icke ha gjort något uttalande

på denna punkt. Enligt länsstyrelsens mening är det ej påkallat att

allt vad kungörelsen innehåller om egendomens beskaffenhet införes i ortstidning.

I fråga om tiden för kungörandet erinrar överståtlmllarämbetet om att

enligt nu gällande bestämmelser kungörelse om exekutiv auktion på fast

egendom bl. a. skall införas i allmänna tidningarna minst fyra veckor före

auktionsdagen och inom samma tid anslås på det ställe där auktionen skall

hållas samt, där så kan ske, införas i ortstidning minst fjorton dagar före

auktionsdagen. Är auktionen icke kungjord så som nyss sagts, skall den

inställas, dock icke om endast kungörelsen i ortspressen försummats. Lagberedningens

förslag till kungörande innebär en skärpning såtillvida, att

kungörelse i ortspressen alltid måste ske minst fjorton dagar före auktionsdagen

och att, om nämnda föreskrift icke iakttagits, auktionen

städse måste inställas. Med hänsyn till fördelen av att endast ha en kungörelsetid

att iakttaga, synes det ämbetet lämpligare med en föreskrift om

samtidigt kungörande i allmänna tidningarna och ortspressen, vilket kungörande

förslagsvis bör ske minst tre veckor före auktionsdagen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:Is proposition nr 12G år 19Gb 59

10b §. överexekutor i Gävle anser det vara önskvärt med något uttalande,

som klargör vad som avses med »eljest väsentlig brist».

105 §. Enligt överståthållarämbetets erfarenhet får tillkännagivande om

auktions inställande genom anslag på auktionsstället anses tillfredsställande.

Ämbetet finner sig därför böra avstyrka lagberedningens förslag om

kungörande i ortspressen av inställandet. Länsstyrelsen i Västmanlands

län anser alt förevarande lagrum bör ges sådan utformning, att överexekutor

får fullt fria händer att på lämpligt sätt bringa inställelse av utlyst

auktion till kända rättsägares och allmänhetens kännedom. I yttrandet från

länsstyrelsen i Örebro län föreslås att såväl bestämmelsen om kungörande

1 länskungörelserna som föreskriften om kungörande i ortstidning slopas

och att i paragrafen i stället stadgas att, där så kan ske, de som enligt 103 §

2 mom. fått meddelande om auktionen skall underrättas jämväl om alt

auktionen blivit inställd.

Departementschefen. UL upptager utförliga föreskrifter om hur exekutiv

auktion på fast egendom skall kungöras (101 §), när utlyst auktion skall

inställas på grund av brister i kungörandet (104 §) och hur meddelande

om inställd auktion skall kungöras (105 §). Lagberedningen har föreslagit

en förenkling och modernisering av dessa föreskrifter. Bl. a. skall enligt

förslaget de nuvarande kungörelserna i kyrka upphöra. Lika litet som

när det gäller auktion på lös egendom finnes enligt min mening något att

erinra häremot, och förslaget har i denna del också godtagits av alla remissinstanser.

En annan nyhet i förslaget är att man vid kungörandet av

auktion i viss utsträckning får förfara efter omständigheterna. Ej heller

på denna punkt har några invändningar rests vid remissbehandlingen, och

bestämmelsen synes också mig vara ändamålsenlig.

I ett annat avseende har i remissyttranden riktats anmärkningar mot

vad beredningen föreslagit. Sålunda har framför allt av länsstyrelser och

andra överexekutorer påpekats att kungörandet av auktion i länskungörelserna

icke längre fyller något praktiskt ändamål och att denna kungörelseform,

som är föreskriven för närvarande, därför bör avskaffas i detta

sammanhang. Beredningen har själv ansett tveksamt, om detta kungörelsesätt

bör bibehållas, men stannat för att i nuvarande läge icke förorda någon

ändring. Enligt min mening vill det synas som om några olägenheter

icke skulle följa, om man slopade kravet på offentliggörande i länskungörelserna.

Emellertid torde, såsom har påpekats i statskontorets yttrande,

hithörande frågor komma alt utredas i särskild ordning; härutinnan hänvisas

till den vid 90 § nämnda riksdagsskrivelsen med begäran om en översyn

av gällande regler om kungörelseförfarandet. Med hänsyn härtill är

jag icke beredd att nu föreslå någon ändring i vad beredningen förordat

i fråga om kungörande i länskungörelserna. Tilläggas må för övrigt att UL

opaginerad Kontrollera mot PDF

00

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

utöver förevarande bestämmelser innehåller jämväl andra stadganden om

dylikt kungörande; se t. ex. 127, 142 och 173 §§.

Vad lagberedningen eljest föreslagit beträffande kungörelser i samband

med auktion på fast egendom har lämnats utan erinran i det stora flertalet

yttranden, och jag kan också för egen del ansluta mig till dessa förslag.

Med anledning av skilda påpekanden och önskemål vid remissbehandlingen

vill jag likväl framhålla följande.

Det torde icke vara erforderligt att i 101 § föreskriva att borgenären

och gäldenären regelmässigt skall höras angående själva kungörandet av

auktion. Detta hindrar emellertid ej att de kan framföra synpunkter beträffande

valet av kungörelsesätt.

Beträffande kungörelses innehåll är någon ändring i vad som nu gäller

därom uppenbarligen ej åsyftad av beredningen och bör enligt min mening

ej heller företagas i detta sammanhang. Härav följer att någon särform

för kungörelse i tidning inom orten icke är avsedd.

I den föreslagna 104 § stadgas att auktion skall inställas bl. a. om »eljest

väsentlig brist» föreligger med avseende på kungörandet. Någon närmare

anvisning för tillämpningen av detta stadgande torde icke behövas.

Redan i lagtexten anges exempel på vad som är att betrakta såsom väsentliga

brister. I övrigt får från fall till fall bedömas, huruvida kungörandet

kan anses ha behörigen fyllt sin uppgift att locka spekulanter och varsko

intressenter.

Slutligen vill jag rörande lagberedningens uttalanden om det allmännas

ansvar för onyttiga kungörelsekostnader hänvisa till vad jag sagt härom

vid 90 §.

127 §.

Gällande rätt. I 127 § UL ges föreskrifter om hur man skall förfara, därest

vid fastighetsauktion bud icke göres eller antages. Då skall, om utmätningssökanden

före förrättningens slut begär det, ny auktion hållas på

samma ställe fyra veckor därefter. Auktionsförrättaren skall genast lämna

underrättelse därom. Vidare skall han senast fjorton dagar i förväg låta

kungöra tiden för den nya auktionen dels i länskungörelserna, dels på

landet genom uppläsning i tingslagets kyrkor och i stad genom anslag på

auktionsstället; där det kan ske, skall kungörelsen också införas i ortstidning.

Lagberedningen anser att det kan medföra olägenheter, att tid och plats

för den nya auktionen är fixerade på sätt som skett i nuvarande 127 §.

Det kan t. ex. visa sig att lokalen är upptagen eller dagen olämplig. Det

synes beredningen mera ändamålsenligt att auktionsförrättaren får bestämma,

när och var den nya auktionen skall hållas. Beredningen förordar att

stadgandet ändras i enlighet härmed.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungi. Maj:ts proposition nr 126 år 196i

Man kan icke räkna med att auktionsförrättaren kan, innan de vid auktionen

närvarande skiljes åt, lämna uppgift om tid och plats för den nya

auktionen. Det synes därför enligt beredningens mening lämpligt att det

ålägges honom att i god tid underrätta sakägare, som nämnes i 103 § 2

mom., på sätt där stadgas. Vad 127 § innehåller om sättet för kungörande

av den nya auktionen har i övrigt jämkats i anslutning till vad beredningen

förordat under 101 §. Utan uttrycklig föreskrift torde, säger beredningen,

vara tydligt att auktionsförrättaren bör iakttaga de särskilda bestämmelser

om kungörande som finnes meddelade för vissa orter, när det har

betydelse även för den nya auktionen.

Vad angår frågan om tiden för den nya auktionen erinrar beredningen

om att det enligt det förslag till ändrad lydelse av 88 c § UL, som framlagts

i prop. 1963:52 (jfr numera SFS 1963:255), åligger överexekutor

att utan onödigt uppehåll vidtaga erforderliga åtgärder för att försäljning

skall komma till stånd. Om ej hinder möter eller uppskov meddelas, skall

försäljning av fast egendom — fortfarande enligt sistnämnda lagrum —

ske inom fyra månader från utmätningen eller, när intecknad fordran fastställts

till betalning ur egendomen, från det försäljning begärdes. Något

behov av särskild tidsfrist för den nya auktionen kan enligt beredningens

uppfattning alltså icke anses föreligga. Är det icke möjligt att hålla auktionen

inom fyramånadersfristen, skall den utsättas att äga rum utan onödigt

uppehåll.

Yttrandena. Länsstyrelsen i Örebro län anser att kungörelse om den nya

auktionen bör införas jämväl i allmänna tidningarna. Intecknat skuldebrev

kan under tiden mellan auktionerna av gäldenären eller tidigare innehavare

av skuldebrevet ha belånats hos tredje man utan att denne därvid

underrättats om att fastighetens exekutiva försäljning är förestående,

varigenom han icke blir i tillfälle att bevaka sin rätt vid auktionen. Om

kungörelse införes även i allmänna tidningarna kan, framhåller länsstyrelsen,

i allt fall banker och liknande inrättningar ha möjlighet att bevaka

sin rätt vid auktionen.

Överexekutor i Gävle finner innebörden av uttrycket »i god tid»» i sista

punkten av paragrafen vara oklar. Det frågasättes en ordning enligt vilken

underrättelse skall avsändas snarast möjligt och senast fjorton dagar före

auktionsdagen.

Departementschefen. Lagberedningens förslag till ändring av ifrågavarande

paragraf, vilket i stort sett genomgående lämnats utan erinran vid remissbehandlingen,

kan jag biträda. Enligt gällande föreskrifter skall tiden

för ny auktion icke kungöras i allmänna tidningarna, och det torde ej

vara påkallat att i de blivande bestämmelserna införa en regel om obligatoriskt

kungörande i dessa tidningar. Icke heller synes nödvändigt att i

opaginerad Kontrollera mot PDF

«2

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

lagen fixera någon tidpunkt, före vilken underrättelser i enlighet med

103 § 2 mom. UL skall avsändas.

137 §.

Gällande rätt. I 3 mom. av denna paragraf stadgas om redovisning att

stadsfogde, som till utmätningsman i sitt ställe satt annan man (domsverkställare),

själv har att tillhandahålla borgenären medel, som influtit

vid utmätning förrättad av domsverkställaren. Han äger dock uppdraga åt

denne att tillhandahålla borgenären medlen; borgenären skall då underrättas

därom.

Lagberedningen föreslår att, om utmätning verkställts av någon som kronofogde

därtill förordnat, den senare likväl själv skall fullgöra vad som

enligt tidigare mom. i paragrafen åligger utmätningsmannen, när ej åt

den andre uppdragits jämväl att tillhandahålla borgenären medlen. Att

borgenären skall vara underrättad, för att uppdraget skall gälla, synes enligt

beredningens mening ej behövligt. Denne kan vid behov på förfrågan

få upplysning om hur det förhåller sig.

Beredningen tillägger att 3 mom. i 137 § väl kunde upphävas och ersättas

av administrativa föreskrifter i ämnet. Tillräcklig anledning härtill har

dock ej ansetts föreligga.

Departementschefen. Jag godtager lagberedningens förslag till ändring av

förevarande paragraf.

141 §.

Gällande rätt. Vanligen avslutas utmätning av lös egendom med att utmätningsmannen

tillhandahåller borgenären de medel, som influtit till

följd av utmätningen, och redovisar eventuellt överskott till gäldenären.

Något särskilt sammanträde härför behöves icke. Men om flera borgenärer

gör anspråk på att framför varandra få betalning ur influtna medel,

kan det bli nödvändigt att hålla ett fördelningssammanträde för avgörande

om medlens fördelning. Har utmätningen gällt annan lös egendom än

registrerat, sjögåendc fartyg, skall därvid bestämmelserna i 141 § UL om

fördelningssammanträde tillämpas. På landet och i stad, som i ULs mening

hör till landet, skall sammanträdet hållas inför överexekutor eller

den som överexekutor särskilt förordnar till förrättningsman. Landsfiskal

är alltså icke utan särskilt förordnande behörig att hålla fördelningssammanträde.

Däremot tillkommer sådan behörighet stadsfogde. Fördelningssammanträde

enligt 141 § hör till de förrättningar som jämlikt nuvarande

4 g är undantagna från delegation till domsverkslällare. I 141 § 3 mom. är

bestämmelser meddelade om de åtgärder landsfiskal och domsverkställare

har att vidtaga med avseende på utmätningsärendets överlämnande till

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

överexekutor respektive stadsfogde. Enligt 4 mom. skall i stad med särskild

överexekutor men med landsfiskal som utmätningsman fördelningssammanträde

hållas av överexekutor.

Lagberedningen framhåller — i likhet med stadsdomstolsutredningen —

att utmätningsmannens uppgifter vid fördelningssammanträde enligt 141 §

ej är särskilt invecklade eller krävande. Om vid sammanträdet uppnås enighet

mellan konkurrerande fordringsägare och gäldenären rörande fördelningen,

skall förrättningsmannen göra upp fördelningslängd i överensstämmelse

därmed. Kan överenskommelse ej träffas, har utmätningsmannen

att framlägga förslag till fördelning, vilket förslag länder till efterrättelse

som lagakraftvunnet, om det ej klandras hos överexekutor. Före 1917 års

reform av fögderiförvaltningen ägde även utmätningsman på landet, vid

den tiden kronofogde, hålla sammanträde för fördelning av köpeskilling

för lös egendom. Vid nämnda reform förutskickades att det framdeles, efter

en höjning av landsfiskalskårens standard, kunde komma i fråga att

anförtro landsfiskalerna att förrätta köpeskillingsfördelning enligt 141 §.

Självfallet är, säger beredningen, att kronofogdarna i den nya organisationen

bör omhänderha här ifrågavarande arbetsuppgift. Stadsdomstolsutredningens

förslag innebar också att landsfiskalerna generellt skulle anförtros

uppgiften. Beredningen föreslår att sammanträde, varom här är

fråga, alltid skall hållas av utmätningsman och att 141 § 3 mom. — liksom

4 mom. — upphäves. Närmare bestämmelser, t. ex. för det fall att kronofogde

åt biträde delegerat sin behörighet att verkställa utmätning, torde

böra meddelas i administrativ ordning.

Departementschefen. Den föreslagna ändringen av denna paragraf föranleder

icke någon erinran från min sida.

169 §.

Gällande rätt. Enligt 169 § 2 mom. UL gäller som allmän regel att yrkande

om tvångsförvaltning av fast egendom skall göras hos överexekutor. Från

denna regel stadgas det undantaget att, om egendomen redan utbjudits

på auktion, yrkandet må framställas hos auktionsförrättaren innan förrättningen

avslutats. Med undantaget kan avses endast det fallet att auktionen

skall hållas av sådan auktionsförrättare, som överexekutor på landet

enligt nuvarande 98 § förordnar för exekutiva fastighetsauktioner utanför

landskansliet. Auktionsförrättaren skall enligt 169 § 2 mom. sista punkten

anmäla yrkandet om tvångsförvaltning hos överexekutor och till denne insända

ulmätningsprotokoll och andra handlingar på sätt lagrummet närmare

föreskriver.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

Lagberedningen. Då enligt beredningens förslag sådan särskild auktionsförrättare

som sägs i 98 § ej längre skall förekomma, synes 169 § 2 mom.

böra ändras därhän att yrkande om tvångsförvaltning alltid skall göras

hos överexekutor. I tydlighetens intresse torde emellertid enligt beredningens

mening alltjämt böra anges att sådant yrkande, när egendomen utbjudits

på auktion, skall framställas innan förrättningen avslutats.

Yttrandena. I yttrandet från länsstyrelsen i Kronobergs län anmärkes att

länsstyrelse enligt det framlagda lagförslaget skall äga för särskild förrättning

förordna därtill lämpad person att vara överexekutor. Framställning

om tvångsförvaltning skall jämlikt 169 § göras hos överexekutor. Sådan

framställning kan även göras i samband med exekutiv auktion, som kan

hållas av särskild överexekutor vilken länsstyrelse förordnat. Med hänsyn

härtill synes enligt yttrandet en motsvarighet till bestämmelsen i 2 mom.

sista punkten av 169 § i dess nu gällande lydelse — enligt vilken det

åligger särskilt förordnad auktionsförrättare att, sedan yrkande om tvångsförvaltning

framställts, vidtaga vissa i lagrummet närmare angivna åtgärder

— lämpligen böra intagas i lagrummet i fråga.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att man bör upphäva bestämmelsen

i 3 mom. om att sammanträde för behandling av frågor rörande förvaltningen

skall kunna hållas inför särskilt förordnad förrättningsman. Sådant

sammanträde bör hållas av överexekutor, säger länsstyrelsen, som

också erinrar om att länsstyrelse enligt förslaget kan förordna lämplig

person till överexekutor för särskild förrättning.

Departementschefen. Vad lagberedningen föreslagit i fråga om 2 mom. av

förevarande paragraf kan jag i likhet med det stora flertalet remissorgan

biträda. Enligt den förordade lydelsen av lagrummet skall framställning

om tvångsförvaltning alltid göras hos överexekutor. Har någon blivit enligt

1 § 3 mom. UL förordnad att i egenskap av överexekutor förrätta auktion,

kan framställningen göras hos denne i samband med auktionen. För

detta fall synes någon uttrycklig föreskrift motsvarande sista punkten i

nuvarande 2 mom. icke vara nödvändig; är förordnandet begränsat till hållande

av auktionen, ligger det i sakens natur att den gjorda framställningen

skall anmälas till behörig överexekutor.

I 3 mom. av 169 § stadgas att överexekutor äger förordna om sammanträde

inför överexekutor eller särskilt förordnad förrättningsman för behandling

av frågor rörande tvångsförvaltningen. Enligt 1 § 3 mom. i det

framlagda förslaget skall lämplig person kunna förordnas att vara överexekutor

för särskild förrättning. Lika väl som sådan överexekutor, enligt

vad lagberedningen påpekat, skall kunna förordnas för att hålla fördelningssammanträde

jämlikt 173 § bör det vara möjligt att utse särskild överexekutor

att hålla förhandlingssammanträde enligt 169 § 3 mom. Med hän
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196t

syn härtill och då en enhetlig ordning bör eftersträvas, anser jag liksom

länsstyrelsen i Kalmar län att bestämmelsen i sistnämnda mom., att där avsedda

sammanträden skall kunna hållas inför särskilt förordnad förrättningsman,

nu bör upphävas.

173 §.

Gällande rätt. I 173 § UL stadgas om sammanträde för fördelning av behållen

avkastning av fastighet, som satts under tvångsförvaltning. Sådant

sammanträde hålles inför överexekutor. Denne kan dock, när fråga är

om fastighet på landet, förordna att sammanträdet i stället skall hållas

inför utmätningsman. Om fördelningen och verkställighet av beslut därom

gäller enligt 174 § — förutom vissa särskilda regler — vad som är

stadgat angående fördelning av köpeskilling för fast egendom.

Lagberedningen. Enligt förslaget skall utmätningsmannens befattning med

försäljning av och fördelning av köpeskilling för fast egendom upphöra.

I konsekvens härmed bör utmätningsmannen ej heller i denna sin egenskap

hålla sammanträde som här avses. Enligt beredningens förslag skall

därför sådant sammanträde alltid hållas inför överexekutor. KB kan

emellertid enligt 1 § 3 mom. i förslaget uppdraga åt kronofogde att hålla

sammanträdet. Han skall då handla som överexekutor och icke som utmätningsman.

Förslaget upptager vidare några jämkningar i reglerna angående kungörande

av och underrättelser om fördelningssammanträde.

Yttrandena. Rådhusrätten, överexekutor och t. f. förste stadsfogden i Göteborg

anmärker att i förslagets 127 § stadgas att överexekutor i god tid

skall avsända underrättelser enligt vad som sägs i 103 § 2 mom., medan i

173 § föreskrives att borgenärerna och gäldenär en i god tid skall underrättas

genom rekommenderade brev. Av sistnämnda stadgande kan man

enligt yttrandena möjligen få uppfattningen att det är nödvändigt, att underrättelsen

kommer vederbörande tillhanda. Om detta ej är avsikten, anses

stadgandet böra formuleras i överensstämmelse med 127 §.

Departementschefen. Förslaget till ändring av förevarande paragraf har i

sak godtagits över lag vid remissbehandlingen, och jag kan också för

egen del ge min anslutning därtill. Med hänsyn till den i några yttranden

påtalade olikheten i uttryckssätten beträffande vissa underrättelser vill

jag dock föreslå en redaktionell jämkning av lagtexten.

202 §.

Lagberedningen. I 202 § UL (ändrad lydelse fr. o. m. den 1 januari 1964)

meddelas bestämmelser om klagan över utmätningsmans åtgärd vid auktion

på fast egendom. Enligt beredningens förslag skall sådan auktion

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

alltid hållas av överexekutor. Vid sådant förhållande bör 202 § upphävas.

Beredningen har ej ansett erforderligt att fördenskull i nuvarande läge

ur 204, 205 och 209 §§ borttaga hänvisningarna till 202 §.

Departementschefen. Jag ansluter mig till vad förslaget innehåller i denna

del och förordar alltså att 202 § UL upphäves.

203 §.

Gällande rätt. 203 § UL upptager stadgande om vad den har att iakttaga,

som vill klaga över utmätningsmans förslag till fördelning av köpeskilling

för utmätningsvis såld egendom. Med sådan köpeskilling jämställes medel

som avses i 143 § 2 mom. (d. v. s. avkastning av utmätt fastighet och

ersättningsbelopp som försumlig inropare har att gälda, allt i fall då fastigheten

icke blivit såld) eller som influtit genom tvångsförvaltning.

Lagberedningen. Enligt förslaget (97 och 173 §§) skall utmätningsmannens

befattning med fördelning av de med köpeskilling jämställda medlen

upphöra, och de bör därför icke längre nämnas i förevarande paragraf.

Yttrandena. Besvärssakkunniga anför att i de klagoregler, som föreslås

i denna paragraf, ej anges det rättsmedel genom vilket talan skall föras.

Uppenbarligen avses talan skola föras genom besvär, vilket torde böra uttryckligen

utsägas i lagtexten. Vidare stadgas att den som är missnöjd

skall klaga. Någon klagoskyldighet kan givetvis ej åläggas den missnöjde.

Det bör följaktligen i stället föreskrivas att denne äger klaga. Slutligen

framhåller de sakkunniga att, därest såsom besvärstid skall gälla den i

förvaltningsförfarandet vanliga — d. v. s. tre respektive fem veckor —

vilket synes önskvärt, det ej erfordras föreskrift härom. Sådan finnes i

1954 års besvärstidslag. Eftersom tiden i förevarande fall föreslås skola

räknas icke från delgivningsdagen utan från den dag, då förslaget avgavs,

måste enligt de sakkunnigas mening den regeln dock ges att besvär

stiden skall räknas från dagen i fråga; härvidlag hänvisas till 29 §

allmänna verksstadgan rörande besvärstid vid klagan över beslut om

tjänstetillsättning eller förslag därtill.

Departementschefen. I de av besvärssakkunniga anmärkta hänseendena

överensstämmer lagberedningens förslag till ändring av förevarande paragraf

helt med dess nuvarande lydelse. Denna tillkom så sent som vid

1963 års ändringar i UL. Jag är icke beredd att nu taga upp de av besvärssakkunniga

berörda frågorna till förnyad prövning. Ändringsförslaget

har i övrigt lämnats utan anmärkningar och föranleder ej heller någon

erinran av mig.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 67

211 och 221 §§.

Gällande rätt. I 211 § 4 mom. och 221 § UL föreskrives om klagan över

beslut, varigenom med stöd av nuvarande 10 § varning meddelats utmätningsman

eller han avstängts från tjänstgöring.

Lagberedningen säger att vad beredningen föreslagit under 10 § föranleder

ändring av 211 § och upphävande av 221 §.

Departementschefen. Förslaget till ändring av 211 § och upphävande av

221 § UL tillstyrkes.

Övergångsbestämmelser

Lagberedningen har förutsatt att polisberedningen framlägger förslag om

en allmän bestämmelse, att vad som är stadgat om landsfiskal skall i tilllämpliga

delar gälla respektive polischef, distriktsåklagare och kronofogde

inom ramen för vederbörandes tjänst enligt nya ordningen och att

vad som stadgas om stadsfogde skall gälla kronofogde. En sådan allmän

bestämmelse anser lagberedningen ej höra hemma i övergångsbestämmelserna

till UL.

Beträffande UL föreslår lagberedningen att utsökningsmål, som vid

lagens ikraftträdande är anhängiga hos överexekutor eller utmätningsman

eller någon som särskilt förordnats, skall fullföljas av den som

Kungl. Maj :t bestämmer. Det måste, framhåller beredningen, klargöras

vilken överexekutor som skall övertaga göromålen hos de överexekutorer,

som försvinner, eller mål som överexekutor uppdragit åt utmätningsman

eller annan förrättningsman och vem som skall handlägga mål, vilka är

anhängiga hos landsfiskal eller stadsfogde, domsverkställare eller annat

biträde. Beredningen påpekar att den som av överexekutor förordnats att

hålla exekutiv auktion på fast egendom enligt 3 § 2 mom. i gällande lag

är underkastad reglerna för utmätningsman, medan han enligt förslaget

i motsvarande fall skall handla som överexekutor. ■—- Med anledning av

att enligt förslaget 202 och 221 §§ skall upphöra att gälla och ur 203 §

skall uteslutas vad där sägs om fördelning av vissa särskilda medel torde

vidare, fortsätter beredningen, böra stadgas att nämnda paragrafer i den

äldre lagen alltjämt skall tillämpas, när någon vill klaga över åtgärd som

vidtagits eller beslut som meddelats före nya lagens ikraftträdande.

Yttrandena. De föreslagna övergångsbestämmelserna har icke givit anledning

till andra erinringar än att besvärssakkiinniga påpekat att uttrycket,

att anhängiga utsökningsmål skall »fullföljas» av den som Kungl. Maj:t

bestämmer, lätt för tankarna till fullföljd av talan; till förebyggande av

felläsning torde därför ordet »fullföljas» böra bytas mot »slutföras».

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

Departementschefen. Med hänsyn till förstatligandet av exekutions- och?

domstolsväsendet torde de föreslagna lagändringarna böra träda i kraft

den 1 januari 1965.

Chefen för inrikesdepartementet kommer att föreslå en bestämmelse om

att vad som är stadgat om landsfiskal skall gälla utmätningsman vad angår

angelägenheter, som äger samband med exekutionsverksamhet, samt att vad

som föreskrives om stadsfogde skall gälla utmätningsman. I likhet med lagberedningen

anser jag att en dylik allmän bestämmelse icke bör upptagas i

ULs övergångsbestämmelser.

I fråga om ÖL har beredningen föreslagit ett stadgande enligt vilket

den fortsatta behandlingen av utsökningsmål, som vid lagens ikraftträdande

är anhängiga hos överexekutor eller utmätningsman eller någon

som särskilt förordnats, skall ankomma på den som Kungl. Maj :t bestämmer.

Några sakliga invändningar har vid remissbehandlingen ej riktats

mot detta förslag. Jag anser det emellertid icke vara nödvändigt att

övergångsfrågorna regleras genom administrativa föreskrifter på sätt

som beredningen förordat. Sålunda är givet att dylika föreskrifter ej erfordras

beträffande utsökningsmål, som vid ikraftträdandet redan är anhängiga

hos länsstyrelse i egenskap av överexekutor. Vad åter angår det

fallet att mål är anhängigt i magistratsstad hos magistraten eller ledamot

av denna eller i fögderistad bos särskilt förordnad person såsom överexekutor,

kommer prövningen av målet efter ikraftträdandet att ankomma

på länsstyrelsen i länet eller, där särskild överexekutor enligt 1 § 2

mom. finnes förordnad, på denne. Något särskilt övergångsstadgande för

att reglera detta torde icke behövas. Är någon enligt gällande lag förordnad

som förrättningsman alt hålla t. ex. exekutiv auktion på fast egendom,

anses han jämlikt 3 § 2 mom. handla i egenskap av utmätningsman.

Enligt förslaget skall emellertid sådana auktioner alltid hållas av

överexekutor. Om förrättningsmannen ej hunnit fullgöra sitt uppdrag

före lagens ikraftträdande, ankommer den vidare handläggningen således

på vederbörande överexekutor. Länsstyrelsen kan likväl, när det befinnes

ändamålsenligt och lämpligt, med stöd av förslagets 1 § 3 mom. förordna

samma person att i egenskap av överexekutor verkställa förrättningen.

En dylik ordning synes — icke minst med tanke på frågan om

fullföljd av talan -— vara mera praktisk än om man övergångsvis skulle

nödgas laborera med enligt den äldre lagen särskilt förordnade förrättningsmän.

Och att införa en generell övergångsbestämmelse om att sådana

förrättningsmän efter den nya lagens ikraftträdande automatiskt —

således utan möjlighet till bedömning av vederbörandes kvalifikationer —

skall anses handla såsom överexekutorer synes icke vara tillrådligt.

Med åberopande av det anförda vill jag förorda en övergångsbestämmelse

av innehåll att, om vid lagens ikraftträdande utsökningsmål är

anhängigt hos myndighet som enligt den nya lydelsen icke har att taga

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

befattning därmed, målet skall överlämnas till den myndighet på vilken

prövningen av målet därefter ankommer. De ytterligare bestämmelser, som

kan bli erforderliga på grund av att vissa göromål skall överflyttas, torde

få meddelas i administrativ ordning.

Vad lagberedningen i övergångsstadgandena förordat beträffande 202,

203 och 221 §§ ansluter jag mig till.

Man kunde ifrågasätta en övergångsbestämmelse för det undantagsfallet

ntt en exekutiv auktion, som skall hållas efter den nya lagens ikraftträdande,

måste kungöras före ikraftträdandet. Det torde likväl utan särskild bestämmelse

härom vara klart att den äldre lagens regler angående kungörelseförfarandet

därvid skall tillämpas och att auktionen skall anses rätteligen

kungjord, om dessa följts. Skulle auktionen inställas efter ikraftträdandet

till följd av laga hinder, skall avlysandet naturligen kungöras enligt de

nya bestämmelserna.

Följdändringar

Gällande rätt. 23 § av ULs promulgationslag innehåller bestämmelser, som

.ger Kungl. Maj :t befogenhet att för vissa magistratsstäder förordna, att

KB skall vara överexekutor och att magistraten skall utöva utmätningsmannens

befattning.

Enligt 1 § första stycket 1955 års lag med särskilda bestämmelser om

försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skall vid försäljning av utmätt

luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar till luftfartyg samt vid

fördelning av medel, som inflyter vid sådan försäljning, i princip tillämpas

samma föreskrifter som enligt UL gäller beträffande försäljning av fartyg,

vilket blivit infört i fartygsregistret. I 2 § av nämnda 1955 års lag ges

föreskrifter om vem som skall förrätta auktion (jfr vid 1 § UL). 18 §

innehåller regler angående klagan över utmätningsmans eller överexekutors

åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling m. m.

Lagberedningen finner att nuvarande bestämmelser i 23 § av ULs promulgationslag

kan upphävas. Sedan Enköping lagts under landsrätt, har

paragrafen nämligen ej numera någon tillämpning.

I 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt

luftfartyg m. m. bör enligt beredningen 2 och 18 §§ ändras till överensstämmelse

med vad beredningen förut föreslagit om överexekutor och auktionsförrättare.

Beredningen nämner till sist att vissa ändringar krävcs i 1899 års lag

om ersättning av allmänna medel för skada, som förorsakats av ämbels•eller

tjänstemän in. fl. Denna fråga sägs komma att behandlas av polisberedningen

(jfr även SOU 1961:6 s. 205).

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

Departementschefen. Jag finner ej skäl till erinran mot lagberedningens

förslag till följdändringar. Såsom framgått vid 4 § UL förordar jag jämväl

viss följdändring i 21 § införsellagen. Jag är ense med chefen för inrikesdepartementet

om att förslag till ändring av 1899 års lag om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller

tjänstemän m. fl., bör anmälas av honom i samband med anmälan av frågan

om exekutionsväsendets förstatligande.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats såsom bilaga till detta protokoll fogade förslag1 till

1) lag om ändring i utsökningslagen;

2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877

(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå

iakttagas skall;

3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den lb juni 1917 (nr 380)

om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 mai 1955 (nr

235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte

för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

1 Förslagen, som frånsett smärre redaktionella jämkningar överensstämmer med de vid

propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1961

71

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 mars

1961.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 11 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över j ustitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 6 mars 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag om ändring i utsökning slag en;

2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877

(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå

iakttagas skall;

3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den It juni 1917 (nr 380)

om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr

235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Bengt Rydin.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Krook

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 mars 196b.

Närvaran de:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 13 mars

1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 6 mars 1964 remitterade

förslagen till

1) lag om ändring i ut sökning slag en;

2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877

(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå

iakttagas skall;

3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den lb juni 1917 (nr 380)

om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955

(nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m.

Med förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att desamma efter smärre redaktionella jämkningar måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640239

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag till naturvårdsverksamhet, in. m., jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. 1LU 1964:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i utsökningslagen m. m. s. 1 i texten