Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr 258)

20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:142, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr 258)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lb2 år 196b

1

Nr 142

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen den 25

maj 1962 (nr 258); given Stockholms slott den 3

april 196b.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag om ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr

258).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en utvidgning av möjligheten till emissionskontroll

i fråga om kreditaktiebolagens upplåning i syfte att möjliggöra sådan

kontroll beträffande långfristiga reverslån.

1

Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. A’r 142

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1964

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr 258)

Härigenom förordnas, att 6 § ränteregleringslagen den 25 maj 1962 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Riksbanken äger föreskriva, att

obligationer, förlagsbevis eller andra

för den allmänna rörelsen avsedda

skuldebrev ej må utgivas utan

tillstånd av riksbanken. Vad nu sagts

skall dock ej gälla skuldebrev, som

utgivas av riksgäldskontoret.

Riksbanken äger föreskriva, att

obligationer, förlagsbevis eller andra

för den allmänna rörelsen avsedda

skuldebrev ej må utan riksbankens

tillstånd utgivas av annan än

riksgäldskontoret och att andra skuldebrev

än nyss sagts ej må utan sådant

tillstånd utgivas av kreditaktiebolag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1964

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 13 mars 1964.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i ränteregleringslagen

och anför därvid följande.

Inledning

Kreditmarknadens beredskapslagstiftning, som fick sin nuvarande utformning

år 1962, består av likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen

samt ränteregleringslagen, alla av den 25 maj 1962 (nr 256—

258). Bestämmelserna i dessa lagar, som gäller t. o. m. den 30 juni 1965,

skall äga tillämpning först efter förordnande av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande

förutsätter framställning av fullmäktige i riksbanken och kan

meddelas i den mån det på grund av utomordentliga omständigheter prövas

nödigt för att uppnå vissa syften, som anges i de olika lagarna. Något dylikt

förordnande har inte meddelats, men i stor utsträckning har överenskommelser

av samma innebörd träffats mellan riksbanken och berörda kreditinrättningar.

Ränteregleringslagen innehåller bestämmelser om räntereglering och

emissionskontroll. Denna kontroll är avsedd att komplettera en reglering

av kreditinrättningarnas utlåningsräntor och möjliggör dessutom en prioritering

av vissa kreditbehov. Möjligheten till emissionskontroll är begränsad

till obligationer, förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen avsedda

skuldebrev. Riksbanken kan vid en tillämpning av ränteregleringslagen

föreskriva, att sådana fordringsbevis inte får utges utan tillstånd av

riksbanken.

1 en inom finansdepartementet i februari 1964 upprättad promemoria (Fi

stencil 1964: 1) har mot bakgrunden av vissa strukturförändringar på kapitalmarknaden

föreslagits en ändring i ränteregleringslagen, varigenom

Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 saml. Nr 142

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 ur 196b

emissionskontroll blir möjlig även i fråga om sådana av kreditaktiebolag

utgivna skuldebrev som inte är avsedda för den allmänna rörelsen.

Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av bankinspektionen,

försäkringsinspektionen, generalpoststyrelsen, allmänna pensionsfondens

tre särskilda fondstyrelser gemensamt, fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Aktiebolaget Industrikredit, Aktiebolaget Företagskredit,

Aktiebolaget Svensk exportkredit, Kommunkredit aktiebolag, Kommunlåneinstitutet

aktiebolag, Svensk fartygskredit aktiebolag, Göteborgs intecknings

garanti aktiebolag, Hälsingborgs intecknings garanti aktiebolag, Sparbankernas

inteckningsakliebolag, Sparbankernas fastighetskreditaktiebolag,

Svenska intecknings garantiaktiebolaget och Svensk fastighelskredit aktiebolag.

Bland remissinstanserna föreligger delade meningar om förslaget. Samtidigt

som detta från åtskilliga håll accepterats som en konsekvensändring

i den gällande lagstiftningen om emissionskontroll har från andra håll riktats

principiell kritik mot denna lagstiftning och avstyrkts en utvidning

av emissionskontrollen.

Jag anhåller nu att få fa upp denna fråga till behandling.

Gällande ordning

Enligt 1 § ränteregleringslagen kan Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar

förordna, att lagens bestämmelser om befogenhet för riksbanken att

töreskriva anmälningsskyldighet, maximi- eller minimiränta eller skyldighet

att inhämta tillstånd till utgivande av vissa skuldebrev helt eller delvis

skall äga tillämpning. Med ränta likställs i lagen varje annan gottgörelse,

som utgör vederlag vid lån av pengar och inte enbart ersättning för särskilda

omkostnader i anledning av lånet (2 §). Lagens bestämmelser skall

emellertid inte tillämpas på ränta, för vars beräknande eller fastställande

gäller särskilda bestämmelser i lag eller annan allmän författning eller enligt

beslut av Kungl. Maj:t (3 §).

I fråga om inlåning av pengar omfattar riksbankens befogenhet att meddela

föreskrifter angående anmälningsskyldighet kreditinrättning och annan

vilken bedriver sådan inlåning på räkning som av bank allmänneligen

begagnas. När det gäller utlåning av pengar, kan anmälningsskyldighet

åläggas bankaktiebolag, sparbank, jordbrukskreditkassa, postsparbanken,

postgirorörelsen, försäkringsbolag och allmänna pensionsfonden. Anmälningsskyldighet

får enligt lagen föreskrivas i fråga om räntesatser och övriga

villkor, som tillämpas vid inlåning eller utlåning, liksom beträffande

ändring av inlåningsränta och höjning av utlåningsränta. I de båda sist
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1964

nämnda fallen får riksbanken dessutom föreskriva, att anmälan skall göras

minst åtta dagar före den avsedda ränteändringen och att anmälan skall

innehålla uppgift om skälen för ändringen (4 §).

För de typer av inlåning, som jag nyss berört, kan riksbanken fastställa

inaximi- eller minimiränta. Vidare kan riksbanken fastställa maximiränta

för utlåning av pengar från sådan kreditinrättning som jag nämnt i det

föregående. Föreskrifter om maximi- eller minimiränta får meddelas att

gälla viss tid, högst sex månader. Giltighetstiden kan förlängas, dock högst

med sex månader varje gång (5 §).

De närmare bestämmelserna om emissionskontroll finns i 6 § ränteregleringslagen.

Som jag redan nämnt, kan riksbanken enligt dessa bestämmelser

föreskriva, att obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna

rörelsen avsedda skuldebrev inte får utges utan tillstånd av riksbanken.

Skuldebrev, som riksgäldskontoret ger ut, är emellertid undantagna från

emissionskontroll.

Utöver de regler jag nu nämnt innehåller ränteregleringslagen bl. a. bestämmelser

om uppgiftsskyldighet och om påföljder vid överträdelse avriksbankens

föreskrifter (7—9 §§). Kungl. Maj:t har enligt 12 § rätt att

meddela de närmare bestämmelser, som fordras för tillämpning av lagen.

Förordnande om tillämpning av bestämmelserna i ränteregleringslagen

förutsätter enligt 1 § i denna lag, att ett sådant förordnande prövas nödigt

för att uppnå det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet.

Som jag förut nämnt, kan förordnande meddelas endast efter framställning

av riksbanksfullmäktige. Den kontroll över emissioner av obligations-

och förlagslån, som riksbanken för närvarande utövar, bygger emellertid

inte på något förordnande om tillämpning av ränteregleringslagens

bestämmelser utan på eu överenskommelse mellan riksbanken och de kreditinrättningar,

som kan delta i utbjudandet av sådana lån på marknaden.

Överenskommelsen innebär, att obligationer och förlagsbevis bjuds ut endast

efter medgivande av riksbanken.

Enligt lagen den 26 april 1963 (nr 76) om kreditaktiebolag avses med

sådant bolag aktiebolag, som har till ändamål att driva lånerörelse och att

genom utgivande av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda

förskrivningar upplåna för verksamheten erforderliga medel men i

vars verksamhet bankrörelse inte ingår.

Till kreditaktiebolagen hör till en början en grupp aktiebolag med staten

som delägare, vilka tillkommit för att täcka speciella lånebehov. Denna

grupp består av Aktiebolaget Industrikredit och Aktiebolaget Företagskredit,

vilka har till uppgift att lämna kredit åt mindre och medelstora näringsföretag,

samt Aktiebolaget Svensk exportkredit, som har till ändamål

att medverka vid finansieringen av svensk export. Senare denna dag ämnar

jag föreslå proposition till riksdagen med anhållan om bemyndigande för

Kungl. Maj :t alt träffa avtal om bildande av två aktiebolag för kreditgiv
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr U2 år 1961

ning till lantbruksnäringarna, Lantbruksnäringarnas primärkredit aktiebolag

och Lantbruksnäringarnas sekundärkredit aktiebolag.

Till kreditaktiebolagen hör vidare två bolag, som bildats för kreditgivning

till kommunerna, Kommunkredit aktiebolag och Kommunlåneinstitutet

aktiebolag, samt Svensk fartygskredit aktiebolag, vilket har till ändamål

att lämna kredit till skeppsfarten. Slutligen hör hit en grupp aktiebolag

med fastighetsbelåning som ändamål, nämligen Göteborgs intecknings

garanti aktiebolag, Hälsingborgs intecknings garanti aktiebolag, Sparbankernas

inteckningsaktiebolag, Sparbankernas fastighetskreditaktiebolag,

Svenska intecknings garantiaktiebolaget och Svensk fastighetskredit aktiebolag.

Promemorian

Motiven till nuvarande regler

I promemorian erinras till en början om att ränteregleringslagen i lägen,

där emissionskontroll anses nödvändig men inte kan uppnås genom överenskommelse,

ger Kungl. Maj:t möjlighet att förordna om sådan kontroll

efter framställning av riksbanksfullmäktige.

I fortsättningen erinras något om de motiv, som anfördes för de gällande

reglerna om emissionskontroll. Sålunda ansågs, att denna kontroll vid en

räntereglering var ett naturligt och nödvändigt komplement till föreskrifter

om kreditinrättningarnas utlåningsräntor. Vidare ansågs emissionskontroll

kunna bli behövlig som led i ett prioriteringssystem, avsett att säkerställa

finansieringen av vissa kreditbehov, och kontrollen framstod då som

ett komplement till placeringskvoter eller motsvarande regler för kreditinrättningarna.

Vid tillkomsten av ränteregleringslagen diskuterades även emissionskontrollens

täckningsområde med hänsyn till kontrollens syfte. Därvid nämndes

som en tänkbar invändning mot emissionskontroll som prioriteringsinstrument,

att denna kontroll skulle kunna sättas ur spel genom att ett

industriföretag i stället för att ge ut obligationslån sålde vanliga reverser

till placerarna, t. ex. genom förmedling av en affärsbank. I den proposition,

vari ränteregleringslagen föreslogs, framhölls emellertid, att denna invändning

bortsåg från att de viktigaste köparna av sådana reverser, försäkringsbolagen,

kunde underkastas särskilda placeringsregler med prioriteringssyfte.

Samma argument skulle även kunna användas om emissionskontrollen

sågs från ränteregleringssynpunkt, eftersom t. ex. räntesättningen

för försäkringsbolagens industrilånegivning vid behov kunde kontrolleras, heter

det vidare i promemorian. Av dessa skäl kunde det anses rimligt att i

riksbankens praxis och i ränteregleringslagen begränsa emissionskontrollens

omfattning till obligationer, förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen

avsedda skuldebrev.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 är 10(it

7

Emissionskontrollen i dagsläget

I promemorian skildras därefter emissionskontrollen i dagens läge. Därvid

framhålls till en början, att de senaste åren kännetecknats av eu avveckling

av de direkta regleringarna på kapitalmarknaden. Detta har enligt

promemorian möjliggjorts genom ett bättre statsfinansiellt läge, ett ökat utbud

av långt kapital — i hög grad beroende på tillkomsten av allmänna pensionsfonden

— och en rörligare räntepolitik. De direkta ränterekommendationerna

rörande bottenlån i bostads- och jordbruksfastigheter samt kommunlån

har slopats, liksom de rekommenderade plaeeringsreglerna för försäkringsbolag

och sparbanker. Emissionskontrollen har emellertid behållits.

Även i det mera balanserade kapitalmarknadsläget har efterfrågan på kapital

från bostadsbyggandets, kommunernas och näringslivets sida varit så

stor, att det tillgängliga utrymmet för obligationsemissioner i allmänhet inte

räckt till för att tillgodose låntagarnas önskemål. Kontrollen har därför

kommit att spela den avsedda rollen som hämsko på plötsliga eller över tiden

utspridda räntestegringsprocesser och som instrument för att möjliggöra

de nödvändiga stora upplåningsaktionerna från de bostadsfinansierande

institutens sida.

Enligt promemorian torde en kontroll från riksbankens sida över emissionsverksamheten

vara svår att undvara på grund av den struktur, som

kännetecknar vår obligationsmarknad. Härom heter det vidare.

På låntagarsidan märks de stora och i hög grad till några institutioner

koncentrerade lånebehoven för bostadsbyggandet, de numera mycket betydande

emissionerna för de största städerna och de ånyo växande statliga lånebehoven,

som skall inpassas i strömmen av de mindre emissioner som

sker direkt eller genom särskilda mellanhandsinstitut för näringslivet och

övriga kommuner. På placerarsidan förekommer även eu stark koncentration:

allmänna pensionsfonden synes komma att svara för drygt hälften av

placeringsbehoven och en stor del av återstoden faller på några stora försäkringsbolag

och på postbanken. Härjämte bör hänsyn tagas till affärsbankernas

roll. Genom egna placeringar på kort sikt och genom korta lån i olika

former till de ovannämnda storplacerarna bidrager de till att efterfrågan på

nyemissioner, som den visar sig på marknaden, kan ökas kraftigt i tider

med god affärsbankslikviditet och förväntningar om räntefall. Å andra sidan

kan placeringsintresset falla långt under sin långsiktstrend i situationer

med svag likviditet och förväntningar om stigande räntesatser vid emissionerna.

Det är givetvis icke normalt ett kreditpolitiskt intresse att oberoende

av konjunktursituationen stabilisera räntenivån på obligationsmarknaden,

men det är ofta klart motiverat att undvika kraftigare utslag av instabilitet

i räntebildningen, som skapas av den ovan beskrivna strukturen

på låntagar- och placerarsidorna. De svenska erfarenheterna rörande behovet

av emissionskontroll synes i själva verket överensstämma med dem som

gjorts i praktiskt taget alla betydande europeiska länder.

Med hänsyn till det anförda bör man, enligt vad som sägs i promemorian,

räkna med en situation, där eu — normalt inte alltför restriktiv

emis
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Ma j. ts proposition nr 7 £2 år 196i

sionskontroll tillämpas men där det inte är behövligt att i den ena eller den

andra formen reglera kreditinrättningarnas ntlåningsräntor eller placeringsfördelning.

Sådana regleringar torde allmänt uppfattas som mera besvärande.

Ett dylikt konstaterande resor emellertid, sägs det vidare, frågan om

emissionskontrollens tillämpningsområde. Särskilt aktualiseras frågan i vad

män emissionskontrollen kan sättas ur spel genom en ökning av reverslånemarknaden,

då kontrollen inte stöds av eller kan ses som komplement till

räntesättnings- och placeringsföreskrifter för kreditinrättningarna.

Kreditaktiebolagen och emissionskontrollen

I anslutning till vad som nu återgetts framhålls i promemorian, att en annan

förändring inträffat sedan det nuvarande tillämpningsområdet för emissionskontrollen

utbildades. Härmed avses tillväxten och tillkomsten av eu

råd kreditaktiebolag. Syftet med dessa institutioner är, heter det, att uppträda

som mellanhänder för att ge tillgång till kapitalmarknaden, i första

hand obligationsmarknaden, för låntagare som annars skulle möta svårigheter

på grund av begränsade lånebehov eller av säkerhetsskäl. Efter en

översikt över kreditaktiebolagen sägs, att betydelsen av denna typ kreditinrättningar

starkt ökat, både genom en stark expansion hos de äldre instituten

och genom den växande rörelsen hos de nytillkomna. Kreditaktiebolagens

sammanlagda upplåningskapacitet uppgår i dag till betydande belopp.

Deras årliga upplåning bär sålunda enligt promemorian stigit från

cirka 100 miljoner kronor år 1960 till närmare 1 000 miljoner kronor år

1962.

Kreditaktiebolagens upplåning på kapitalmarknaden kan ske genom emission

av obligationer och förlagsbevis men också i form av långfristiga reverslån,

framhålls det fortsättningsvis i promemorian. Reverslånen kan utan

några hinder förvärvas av t. ex. försäkringsbolag, däremot inte av affärsbanker

eller —- i flera fall — postbanken. Allmänna pensionsfonden kan

placera i reverslån efter det att Kungl. Maj :t i särskild ordning godkänt den

låntagande kreditinrättningen. Ett sådant godkännande har lämnats beträffande

Aktiebolaget Industrikredit och Aktiebolaget Svensk exportkredit.

Promemorian upptar vidare en redogörelse för ett yttrande av riksbanksfullmäktige

över en framställning om godkännande av Aktiebolaget Företagskredit

som sådan kreditinrättning, till vilken allmänna pensionsfonden

får lämna reverslån. Fullmäktige har i detta yttrande rest frågan om den inverkan,

som en tillväxt av reverslånemarknaden kan utöva på emissionskontrollens

och kapitalmarknadens funktionssätt. Därvid framhölls, att

emissionskontrollen måste betraktas som ett nödvändigt instrument för att

upprätthålla balans på kreditmarknaden utan alltför starka svängningar i

det allmänna ränteläget. Ur yttrandet återges i promemorian följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr l t2 år 19G''r

Ränteeffekterna av en vidgad reverslånemarknad, fri från det dämpande

inflytande som emissionskontrollen har, bör vidare inte underskattas. Det

har nämligen under de senaste åren ofta kunnat konstateras, att det varit

reverslånen som tenderat att leda ränteutvecklingen, när läget på kreditmarknaden

stramats åt. Detta är rätt naturligt med hänsyn till att reverslåneavtalet

vanligen är ett »bilateralt» avtal, där kontrahenterna har möjligheter

att utan insyn och utan andras mellankommande träffa överenskommelser

om lånevillkor. Hur vidsträckta dessa möjligheter kommer att vara, blir

beroende av hur effektiv den öppna prisbildningen på kapitalmarknaden är,

d. v. s. den prisbildning som framträder vid emissioner och omsättning av

obligationslån på marknaden och som inte minst är av betydelse för låntagarna,

när dessa behöver orientera sig om ränteutvecklingen. Ju mer dominerande

den öppna prisbildningen kan göras, desto mindre blir utrymmet

för en genom tvåsidiga överenskommelser avvikande räntebildning, som

framförallt tenderar att uppstå vid överefterfrågan på kredit. När en ränteförändring

äger rum på obligationsmarknaden, är den öppen och kontrollerbar

från de penningvårdande myndigheternas sida eller framkallad av dessa

som utslag av en avsiktlig politik. Äger den rum vid sidan av obligationsmarknaden

är det uppenbarligen andra krafter som gör sig gällande. Valet

mellan en successivt utvidgad reverslånemarknad å ena sidan och hävdandet

av obligationsmarknadens dominans å den andra blir därför ett val mellan

en alltmera svårpåverkbar ränteutveckling och en utveckling, där räntan

såsom ett instrument för den ekonomiska politiken självfallet bör vara

rörlig, men där ansvariga myndigheters ställningstaganden spelar en väsentlig

roll.

Genom kreditaktiebolagens tillväxt, sägs det sammanfattningsvis i promemorian,

har uppstått ett läge, i vilket reverslånemarknaden har möjligheter

att utvecklas i en omfattning som skulle kunna i avsevärd grad minska

emissionskontrollens effektivitet.

Förslag till utvidgning av emissionskontrollen

Mot bakgrunden av vad som sagts om kreditaktiebolagens växande betydelse

och dess inverkan på emissionskontrollen diskuteras i promemorian

vilka åtgärder som behöver vidtas. Avskaffandet av direkta ränte- och placeringsreglerande

åtgärder samt de ökade möjligheterna för tillväxten av en

stor reverslånemarknad sägs ha skapat ett dilemma, vilket måste lösas för

att bevara den kontroll över ränteläge och upplåningsverksamhet på kapitalmarknaden

som är nödvändig. En lösning skulle vara att på nytt införa er.

direkt reglering över räntevillkoren på åtminstone vissa reverslån. Eu annan

lösning skulle vara att utsträcka emissionskontrollen till större reverslån,

som lämnas av i första hand allmänna pensionsfonden och försäkringsbolagen.

Båda dessa lösningar synes emellertid innebära kraftigare ingrepp

än som är motiverat, heter det vidare.

1 promemorian förordas i stället en lösning av innebörd att långfristiga reverslån,

som upptas av kreditaktiebolag, från emissionskontrollsynpunkt likställs

med obligationslån. Detta ställningstagande motiveras med att det, så
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 196b

som framgår av det föregående, i huvudsak anses vara kreditaktiebolagens

reverslån, som skulle kunna leda till en tillväxt av reverslånemarknaden.

En sådan utveckling skulle enligt promemorian vara betänklig med hänsyn

både till emissionskontrollens effektivitet och till de mer allmänna önskemålen

om en marknad med öppen prisbildning. Med långfristigt lån kan enligt

promemorian avses lån med slutbetalning senare än fem år.

Enligt promemorian skulle den föreslagna åtgärden sannolikt i och för

sig reducera incitamenten att utnyttja reverslån i stället för obligationslån

och därmed bidra till en från mer allmänna synpunkter önskvärd dominans

för obligationslånen med deras för insyn öppna prisbildning.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Promemorians redovisning av emissionskontrollens funktion och användningsmöjligheter

i dagens ekonomiska situation föranleder åtskilliga remissinstanser

att yttra sig rent principiellt om nödvändigheten av fortsatt

emissionskontroll. De uttalanden, som i detta hänseende görs av bankernas,

sparbankernas och försäkringsbolagens intressesammanslutningar, är

kritiska mot emissionskontrollen som sådan och även mot en eventuell

utvidgning av kontrollens tillämpningsområde.

Svenska bankföreningen menar sålunda att det efter den successiva breddning

av placeringsutrymmet på kapitalmarknaden, som kännetecknat utvecklingen

under de senaste åren, inte längre torde vara behövligt att

genom regleringsåtgärder prioritera vissa kreditbehov. Svenska sparbanksföreningen

anser att utvecklingen snarast bekräftat föreningens tidigare

framförda uppfattning, att en lagstiftning om räntereglering och emissionskontroll

är obehövlig. Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar

att ett bibehållande av emissionskontrollen motverkar de syften, som man

velat vinna med den under de senaste åren genomförda avvecklingen av

andra regleringar och med en rörlig räntepolitik. Kontrollen kan enligt förbundets

mening försvåra en naturlig balans på kapitalmarknaden. En utvidgning

av kontrollområdet måste ytterligare accentuera kontrollens effekt

att motverka denna balans, säger förbundet.

Frågan om utvidgning av emissionskontrollen

Remissinstansernas huvudintresse är emellertid inriktat på det konkreta

förslag, som förts fram i promemorian. Den föreslagna utvidgningen

av emissionskontrollens tillämpningsområde uppfattas på flera håll som

en riktig och adekvat lösning i strävandet att under rådande utvecklingstendenser

upprätthålla emissionskontrollens effektivitet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 är 196b

11

Sålunda erinrar bankinspektionen om att förslaget i promemorian aktualiserats

av det läge, som uppstått på reverslånemarknaden genom kreditaktiebolagens

tillväxt. Inspektionen framhåller kreditaktiebolagens möjlighet

att låna direkt hos försäkringsbolag och allmänna pensionsfonden utan

att behöva gå vägen över obligationsmarknaden. Härigenom förlorar emissionskontrollen

något av sin betydelse som medel att påverka ränteutvecklingen,

påpekar inspektionen. Så länge denna kontroll anses erforderlig,

bör den enligt inspektionens uppfattning vara, såvitt möjligt, effektiv. Generalpoststyrelsen

finner för sin del, med hänsyn till de i promemorian

skildrade strukturförändringarna på kreditmarknaden, att den föreslagna

ändringen står i överensstämmelse med de intentioner, som ligger bakom

tillkomsten av beredskapslagarna om räntereglering och emissionskontroll.

Riksbanksfullmäktige framhåller, att de föreslagna ändringarna i ränteregleringslagen

erbjuder en metod att nå samma mål som fullmäktige

syftade till med sitt förslag i yttrandet över Aktiebolaget Företagskredits

tidigare omnämnda framställning. Den praktiska skillnaden är att åtgärden

utöver allmänna pensionsfonden även berör de få övriga placerande

institutioner, som kan komma i fråga i detta sammanhang, heter det vidare

i fullmäktiges yttrande.

De tre remissinstanser, som sist berörts, tillstyrker promemorians förslag

eller lämnar detta helt utan erinran. En ledamot av riksbanksfullmäktige

har emellertid reserverat sig mot fullmäktiges yttrande och anfört,

att fullmäktige bort avstyrka en komplettering av ränteregleringslagen.

Promemorieförslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran även av

försäkringsinspektionen, allmänna pensionsfondens tre särskilda fondstyrelser,

riksgälds fullmäktige, Aktiebolaget Industrikredit och Aktiebolaget

Företagskredit. Försäkringsinspektionen påpekar att reverser, som utfärdats

av kreditaktiebolag, inte kan användas för redovisning av försäkringsfondens

bundna sektor utan särskild prövning av inspektionen.

Även bland övriga remissinstanser finns emellertid företrädare för åsikten,

att utvecklingen på kreditmarknaden kan leda till ojämnheter i den

nuvarande emissionskontrollen. Sveriges jordbrukskassefärbund hänvisar

till att förbundet vid tillkomsten av ränteregleringslagen i princip accepterade

eu beredskapslagstiftning om emissionskontroll. Om ränteregleringslagen

fortfarande skall betraktas som en beredskapslag, endast avsedd

att tillämpas i verkligt kritiska lägen, är det enligt förbundets mening

konsekvent att i denna lag också införa kontroll över kreditaktiebolagens

långfristiga reverslån. Om sådana lån fått en viss omfattning,

beror detta nog inte bara på att de är enklare alt administrera utan även

på att de ger möjlighet att undandra sig den kontroll, som riksbanken

även i mindre kritiska lägen utövar på obligationsemissionerna och önskar

utöva på räntan, säger jordbrukskasseförbundet. Svenska intecknings garantiaktiebolaget

delar den i promemorian framförda åsikten att okon
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kiingl. Maj:ts proposition nr H2 år W6i

trollerad möjlighet att ta upp långfristiga reverslån kan innebära ett kringgående

av emissionskontrollen, som nu är inriktad på obligationer och

förlagsbevis.

På andra håll gör man bestämt motstånd mot tanken på en utvidgning

av emissionskontrollen. I betydande utsträckning motiveras detta med den

principiella uppfattningen, att emissionskontrollen som sådan är obehövlig

eller ekonomiskt skadlig i dagens läge, såsom hävdas i de tidigare berörda

yttrandena av Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen

och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Av de övriga synpunkter,

som framförs mot förslaget, må här återges följande.

Den föreslagna utvidgningen skulle innebära en diskriminering av reverslåneformen

som upplåningsinstrument, anser Svenska bankföreningen.

Eu sådan diskriminering är enligt promemorian åsyftad, sägs det vidare i

föreningens yttrande. Bankföreningen kan för sin del inte finna en dylik

målsättning godtagbar. De låntagare, som vänder sig till kapitalmarknaden,

bör ha rätt att själva välja den upplåningsform, som tekniskt och ekonomiskt

passar dem bäst. I vissa fall kan detta vara obligationslån men i

andra fall reverslån. Det skulle därför framstå som ett betänkligt frihetsingrepp

om riksbanken skulle kunna tvinga ett kreditaktiebolag, som av

kostnadshänsyn eller av andra skäl föredrar reverslåneformen, att i stället

använda sig av obligationslån, heter det vidare i bankföreningens yttrande.

Enligt föreningen skulle den föreslagna lagändringen i själva verket ställa

kreditaktiebolagen under direkt förmynderskap av riksbanken och ge denna

oinskränkt makt att begränsa eller rent av stoppa bolagens verksamhet.

Detta skulle innebära en utomordentligt stark utvidgning av de befogenheter

på kapitalmarknadsområdet, som riksdagen tidigare lämnat riksbanken

genom antagandet av den nuvarande lagstiftningen om likviditets-,

kassa- och placeringskvoter samt emissionskontroll. Även allmänna pensionsfondens

placeringsfrihet skulle enligt bankföreningen avsevärt beskäras

till nackdel såväl för försäkringstagarna som för de mindre och medelstora

näringsföretag, som för sin finansiering är beroende av upplåning

i Aktiebolaget Industrikredit och Aktiebolaget Företagskredit. Detta skulle,

hävdas det i yttrandet, stå i uppenbar strid mot de uttalanden, som från

statsmakternas sida gjordes vid fondens tillkomst.

Svensk fastighetskredit aktiebolag uppger sig inte ha kunnat finna, att

några skäl påvisats för behovet av en utsträckning av emissionskontrollen

till kreditaktiebolagens eventuella långfristiga upplåning. Den uppräkning

av nytillkomna kreditaktiebolag, som finns i promemorian, säger härvidlag

ingenting, heter det. Av intresse hade varit att få veta, om och i vilken

utsträckning dessa kreditaktiebolag beträtt eller torde komma att beträda

reverslånevägen för sin långfristiga upplåning och, om så skett, för vilka

ändamål de upplånade medlen använts. Skulle en långfristig upplåning ha

förekommit eller kan en sådan väntas uppkomma inom något eller några

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Ma j.ls proposition nr 11? år 196b

av bolagen och skulle denna upplåning till äventyrs kunna anses vara

av någon betydelse för kapitalmarknadens funktion och räntesättning, lär

riksbanken ha haft och ha möjligheter att vidta därav betingade lämpliga

åtgärder utan lagstiftning, menar detta kreditaktiebolag. Liknande synpunkter

framförs av Svenska intecknings garantiaktiebolaget.

Några kreditaktiebolag avstyrker förslaget med hänsvisning till sina speciella

förhållanden. Kommunkredit aktiebolag och Kommunlåneinstitutet

aktiebolag motiverar sålunda sitt avstyrkande med att behov av den avsedda

emissionskontrollen inte synes föreligga för utlåning till kommunerna.

Kommunkredit anför vidare.

Det i promemorian soin motiv för emissionskontrollen framförda önskemålet

att kontrollera räntesättningens skälighet är, då fråga är om långtidsbundna

kommunlån, dessutom redan tillgodosett dels genom författningsföreskrifter

i fråga om villkoren för upptagande av VA-lån, dels i Kungl.

Maj :ts beslut om beviljande av lånetillstånd i övriga fall. Det föreskrives

nämligen, att riksbanken skall pröva och godkänna räntevillkoren för kommunernas

upplåning i varje särskilt fall och därigenom indirekt ha möjlighet

att reglera villkoren för i promemorian avsedd reversupplåning.

Svensk fartygskredit aktiebolag anför, att dess uppgift är att till bästa

möjliga villkor försörja sjöfartsnäringen med krediter och att varje inskränkning

i bolagets möjligheter därutinnan uppenbarligen är till nackdel

för denna kapitalkrävande näringsgren. Bolaget avstyrker därför förslaget.

Flera kreditaktiebolag har berört frågan om förekomsten och betydelsen

för respektive bolags eget vidkommande av långfristig reversupplåning.

Svensk fastighetskredit aktiebolag uppger sålunda, att bolaget inte har gjort

någon sådan upplåning, och nämner, att bolaget inte heller ännu fått rätt

till reversupplåning hos allmänna pensionsfonden. I yttrandet från Svensk

fartygskredit aktiebolag sägs, att bolagets upplåning uteslutande skett i

form av obligationslån.

Sparbankernas inteckningsaktiebolag anför för sin del.

I bolagets verksamhet har upplåning mot revers alltid spelat eu väsentlig

roll. Vid utgången av år 1957 uppgick sålunda summan av reverslån till kr.

19 050 000:— medan samtidigt summan av utelöpande försålda obligationer

uppgick till kr. 18 139 000:—. Reversupplåningens relativa betydelse

har sedermera minskat. Vid utgången av år 1963 uppgick sålunda reversupplåningen

till kr. 83 347 000:—, varav kr. 8 455 000:— med säkerhet i

bolagets egna obligationer, medan samtidigt summan av utelöpande försålda

obligationer uppgick till kr. 420 574 000:—. Av reversupplåningen den

31 december 1963 hade reverser med ett sammanlagt belopp av kr.

4 675 000:— eu löptid på minst fem år.

Detta kreditaktiebolag framhåller vidare, att upptagandet av långa reverslån

— i bemärkelsen reverser med minst fem års löptid — är stadd på avskrivning

hos bolaget. Reverser av detta slag bjuds inte ut av bolaget. Då

kunder efterfrågar sådana reverser, försöker bolaget i största möjliga utsträckning

få denna efterfrågan ändrad till att avse obligationer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1964

Även för Göteborgs intecknings garanti aktiebolag spelar reversupplåningen

traditionellt en stor roll, uppges det i bolagets yttrande. För ett företag

av bolagets karaktär bör emellertid obligationsupplåningen givetvis vara

den primära kapitalanskaffningsformen. Reversupplåningens relativa betydelse

har växlat alltefter förutsättningarna på kreditmarknaden. En sådan

upplåning får enligt bolaget inte uppfattas som ett alternativ till obligationsupplåningen

utan som ett komplement till denna för finansiering av byggnadskrav

och obunden utlåning. Med hänsyn till byggnadskreditivens

kortfristighet synes dessa inte kunna finansieras med en bunden upplåningsform,

menar bolaget.

Liknande uppgifter framförs av Hälsingborgs intecknings garanti aktiebolag.

Bolaget uppger dock, att reversupplåningen i bolaget i sin helhet har

kortare löptid än fem år.

Enligt de senast berörda remissyttrandena skulle det i promemorian framförda

förslaget sakna omedelbar betydelse för en del av kreditaktiebolagen.

Detta sägs också i flera remissyttranden. Samtidigt framhålls emellertid

med eftertryck det angelägna i att inga för arbetet komplicerande förändringar

vidtas i fråga om den kortfristiga reversupplåningen. Det noteras

med tillfredsställelse att avsikten med förslaget inte varit att lägga hinder i

vägen för reversupplåning, när denna syftar till att finansiera långivning

som inte är tillräckligt enhetlig för att ligga till grund för obligationslån.

Förslagets tekniska utformning

De remissinstanser, som lämnat förslaget om utvidgning av emissionskonirollens

tillämpningsområde utan erinran, har inte heller riktat någon kriiik

mot förslagets tekniska utformning.

1 yttrandet från allmänna pensionsfondens tre fondstyrelser framförs den

principiella uppfattningen att kontrollmetoderna bör få en så generell utlämning

som möjligt, om statsmakterna finner en utvidgning av emissionskontrollen

erforderlig. Riksbanksfullmäktige understryker att kontrollen

inte bör lägga hinder i vägen för ett kreditaktiebolag att genom uppläggande

av reverslån täcka lånebehov, som genom sin korta löptid, bristande enhetlighet

hos lånevillkoren eller ringa belopp inte kan läggas till grund för

obligationsbelåning, eller lånebehov, som genom sin begränsade omfattning

saknar kreditpolitisk betydelse. Fullmäktige tillägger, att kontrollens tilllämpningsområde

torde få bestämmas av riksbanken med utgångspunkt

härifrån. Aktiebolaget Industrikredit och Aktiebolaget Företagskredit säger

sig inte ha något att erinra mot att ränteregleringslagen får den föreslagna

kompletteringen under förutsättning att upplåning liksom hittills kan få

ske alternativt genom revers- eller obligationslån, beroende på vilken form

som ställer sig förmånligast för respektive bolag. Liknande synpunkter

framförs av Aktiebolaget Svensk exportkredit.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1064

15

Andra remissinstanser önskar däremot en mindre långt gående formulering

av regeln om emissionskontrollens omfattning beträffande reverslånen

än den som föreslagits i promemorian.

Sveriges jordbrukskasseförbund anför sålunda att det framstår som angeläget

att riksbankens möjligheter att kontrollera reverslånen klart och tydligt

i lagtexten begränsas till långfristiga lån, d. v. s. reverslån som kan betraktas

som alternativ till obligationslån. Den föreslagna lydelsen av 6 § är

så generell, att varje reverslån kan förhindras, framhåller förbundet. I promemorian

sägs visserligen, att detta inte är avsikten, anför förbundet vidare.

Ett system med undantag, beviljade av riksbanken för vissa typfall, synes

dock kunna leda till visst godtycke och bör därför undvikas. Förbundet

vill följaktligen tillstyrka ändringen av 6 § endast under förutsättning att

det för kreditaktiebolagens reverslån klart anges, att riksbankens kontroll

avser enbart långfristiga reverslån. Enligt förbundets mening bör vidare finnas

möjlighet att överklaga riksbankens på ränteregleringslagen grundade

beslut hos Kungl. Maj :t.

I remissyttrandena från Sparbankernas inteckning saktiebolag, Göteborgs

intecknings garanti aktiebolag och Hälsingborgs intecknings garanti aktiebolag

uttrycks förvåning över att författningstekniska skäl åberopats för

den generella utformning, som författningstexten fått i promemorians förslag.

De tre nu nämnda remissorganen och Svenska intecknings garantiaktiebolaget

avstyrker ändringsförslaget. Om Kungl. Maj:t ändå skulle föreslå

riksdagen ändring i ränteregleringslagen, bör enligt dessa remissinstanser

lagtexten i varje fall avfattas så att av texten klart framgår, att emissionskontrollen

endast skall avse reverser med längre löptid än fem år. Svensk

fastighetskredit aktiebolag, som avstyrker förslaget, hävdar, att kortfristig

och obunden upplåning i allt fall bör undantas i lagtexten, önskemål om

uttrycklig författningsbestämmelse angående den löptid reverslånen skall

ha för att omfattas av lagstiftningen framförs också av Svenska sparbanksföreningen.

Departementschefen

Genom lagstiftningen om räntereglering och emissionskontroll har statsmakterna

fått möjligheter att påverka räntebildningen och att säkerställa

tillräckligt utrymme på kapitalmarknaden för upplåning som är särskilt

angelägen från allmän synpunkt. Lagstiftningen har karaktär av fullmaktslagstiftning

och har hittills inte behövt sättas i tillämpning. De intentioner,

som ligger bakom lagstiftningen, har nämligen kunnat förverkligas genom

frivilliga överenskommelser mellan riksbanken och kreditinstituten. Att

detta kunnat ske måste emellertid till stor del tillskrivas lagstiftningens

existens.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

liunyl. Ma j:Is proposition nr 142 ar 11)64

De motiv för en lagstiftning om emissionskontroll, som redovisades vid

tillkomsten av den gällande ränteregleringslagen år 1962, är fortfarande

aktuella. Utvecklingen sedan dess har inte försvagat utan tvärtom understrukit

behoven av eu fortsatt emissionskontroll. Den överenskomna kontrollen

har sålunda i hög grad ökat riksbankens möjligheter att påverka

ränlebildningen och fyllt sitt syfte att förebygga plötsliga eller i tiden utbredda,

icke önskvärda räntestegringsprocesser. Framför allt har kontrollen

varit nödvändig för att möjliggöra den stora och växande upplåning,

som krävts för att finansiera det under de senaste åren avsevärt stegrade

bostadsbyggandet.

Ett av de mera markanta dragen i utvecklingen på kapitalmarknaden

under senare år har varit tillkomsten av nya kreditaktiebolag och den väsentligt

ökade aktiviteten hos tidigare existerande kreditinstitut av detta

slag. En bild av expansionens omfattning får man av uppgiften, att kreditaktiebolagens

årliga upplåning ökat från cirka 100 miljoner kronor år 1960

till närmare 1 000 miljoner kronor år 1962. Denna expansion förefaller att

fortsätta. Till sitt huvudsakliga syfte har kreditaktiebolagen att kanalisera

långfristiga krediter till olika sektorer av lånemarknaden, såsom till bostadsbyggandet.

Särskild betydelse har denna kreditförmedlande verksamhet

fått genom allmänna pensionsfondens kraftiga tillväxt.

Ränteregleringslagens regler om emissionskontroll ger i sin nuvarande

utformning vid en tillämpning av lagen möjlighet för riksbanken att göra

utgivande av obligationer, förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen

avsedda förskrivningar beroende av riksbankens tillstånd. Någon motsvarande

möjlighet att kontrollera upplåning genom andra skuldebrev än sådana

som är avsedda för den allmänna rörelsen ger lagen däremot inte.

Kreditaktiebolagens upplåning sker för närvarande till övervägande delen

mot skuldebrev, som är avsedda för den allmänna rörelsen och som således

omfattas av ränteregleringslagen, främst obligationer och förlagsbevis.

Upplåningen kan emellertid även ske genom direkta låneavtal med enskilda

kreditgivare. Hos ett par kreditaktiebolag sker upplåningen till övervägande

delen på detta sätt. Det skuldebrev, som utfärdas i ett sådant fall,

kan inte underkastas emissionskontroll enligt ränteregleringslagen.

Eftersom det inte bör komma i fråga att ge avkall på ambitionerna att

bevara en hög och om möjligt stigande bostadsproduktion, är det väsentligt,

att emissionskontrollens effektivitet inte försvagas. Med hänsyn härtill har

inom finansdepartementet upprättats förslag till en sådan komplettering

av ränteregleringslagen, att möjligheten till emissionskontroll kommer att

omfatta alla av kreditaktiebolag utgivna skuldebrev. Från de håll, där man

accepterar den nuvarande emissionskontrollen, har detta förslag godtagits

som en logisk följd av utvecklingen och en adekvat komplettering av emissionskontrollen

över obligationsmarknaden. Även på en del håll, där man

i princip ställer sig mer avvisande till den nuvarande emissionskontrollen,

finner man den föreslagna kompletteringen av denna motiverad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1964

Enligt kreditakliebolagens egna redogörelser spelar förekomsten av långfristiga

reverslån för närvarande i de flesta fall en ganska underordnad roll.

Helt betydelselös är den emellertid inte. Det väsentliga ligger dock inte häri

utan i risken för en utvidgning av reverslånemarknaden, som skulle eliminera

eller i varje fall rubba förutsättningarna för den öppna prisbildningen

på obligationsmarknaden. Det är härvid att märka att även en relativt

begränsad reversupplåning i vissa lägen kan utöva ett störande inflytande

på den marknadsmässiga räntebildningen. Att denna sker öppet är

av vikt från allmän synpunkt, såväl av hänsyn till låntagarna som med

hänsyn till de penningvårdande myndigheternas behov att kunna följa och

påverka räntebildningen. Givetvis är det även av hänsyn till emissionskontrollens

funktion i övrigt av intresse att obligationsupplåning inte ersätts

av reversupplåning direkt hos enskilda långivare. För att hindra en sådan

utveckling vill jag nu tillstyrka det förslag till ändring i ränteregleringslagen,

som jag redan nämnt. Därmed torde förutsättningar skapas för motsvarande

utvidgning av den emissionskontroll, som riksbanken på grund

av överenskommelser med berörda kreditinstitut i praxis upprätthåller

utan formellt stöd i förordnande enligt lagen.

Som framgår av det sagda, är syftet med den föreslagna utvidgningen

av emissionskontrollen närmast att hindra, ett kringgående av den nuvarande,

till i huvudsak obligationslån begränsade kontrollen genom upptagande

av reverslån. Härav följer att sådan upplåning, som på grund av sin

kortfristighet inte lämpligen kan ske i obligationsform, inte heller bör omfattas

av den föreslagna utvidgningen. Som en riktpunkt för avgränsningen

av de emissionskontrollerade reverslånen har i promemorian angetts en

löptid på fem år. Med det begränsade syfte, som förslaget har, anser även

jag, att den förordade avgränsningen av emissionskontrollen över reverslånen

är lämplig. Enligt min uppfattning bör sålunda reverslån med kortare

löptid än fem år i princip vara undantagna från kontrollen. Från en

del håll har yrkats, att detta skulle komma till uttryck i författningstexten.

Att i lag fixera gränsen för kontrollen till viss avtalad löptid får emellertid

anses mindre lämpligt. Den formella löptiden för ett reverslån ger nämligen

inte alltid en rätt bild av den reella kredittiden, och en fixerad tidsgräns

som avgörande för emissionskontrollen kan dessutom inbjuda till

lånearrangemang i syfte att undgå denna. Möjlighet till kontroll bör därför

finnas även i fall, där löptiden för ett reverslån bestämts till kortare tid

än fem år. En generell utformning av lagtexten är därför att förorda. Jag

förutsätter emellertid att riksbanken vid en tillämpning av den föreslagna

bestämmelsen medger sådana allmänna undantag från kontrollen, att reversupplåning

på kortare lid än fem år normalt inte behöver underställas

riksbankens prövning.

Vad jag nu sagt om undantag från emissionskontrollen gäller även sådana

reverslån som är avsedda att täcka lånebehov av så begränsad stor
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1964

lek, att formerna för deras finansiering saknar kreditpolitisk betydelse, detta

oavsett den avtalade löptiden. Inte heller är det meningen att emissionskontrollen

i fortsättningen skall hindra reversupplåning i syfte att finansiera

långivning, som inte är tillräckligt enhetlig för att ligga till grund för

obligationslån. De sålunda förordade begränsningarna i emissionskontrollen

har allmänt tillstyrkts under remissbehandlingen av departementsförslaget.

Därvid har även framhållits, att en eventuell emissionskontroll inte

får bli administrativt betungande eller på annat sätt hindra en smidig handläggning

av upplåningen. I anslutning till dessa uttalanden vill jag framhalla

önskvärdheten av att riksbanken även för de fall av reversupplåning,

som jag nu nämnt, medger allmänna undantag från emissionskontrollen, i

den mån detta är möjligt.

Sveriges jordbrukskasseförbund har i sitt remissyttrande framställt önskemål

om en sådan ändring av ränteregleringslagen, att riksbankens beslut

enligt denna lag kan överklagas till Kungl. Maj:t. Såsom jag framhöll redan

vid lagens tillkomst, torde en sådan besvärsrätt knappast vara förenlig

med riksbankens ställning som riksdagens verk, och jag anser mig därför

inte kunna biträda önskemålet därom.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till lag om ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen den 25 maj 1962

(nr 258).

Författningsförslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet för denna

dag som Bilaga1.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

1 Bilagan har här uteslutits. Det vid propositionen fogade författningsförslaget är likalydande

med det i bilagan intagna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1964

19

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 1 april

1964.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 31 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet den 13 mars 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen

den 25 maj 1962 (nr 258).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Göran Wahlgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 196i

Vtdrcig av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 april 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 1 april 1964

avgivna utlåtande över det den 31 mars 1964 till lagrådet remitterade förslaget

till lag om ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen den 25 ma j

1962 (nr 258).

Föredraganden hemställer att lagförslaget, som lagrådet lämnat utan erinran,

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Monica Gustafson

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640284

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m., jämt a1 i texten