Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker, in. in

1964-04-17 · 34 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:149, Med förslag till lag om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker, in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tf proposition nr 149 år 1961

1

Nr 149

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa

saker, in. in.; given Stockholms slott den 17 april

1964. - , rf,„

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen

dels att antaga härvid fogade förslag till lag om tillämplig lag beträffande

internationella köp av lösa saker,

dels ock att bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna den i Haag den 15

juni 1955 daglecknade konventionen om tillämplig lag beträffande internationella

köp av lösa saker.

GUSTAF ADOLF

Rune Hermansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagstiftning för genomförande av 1955 års Haagkonvention

om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker.

Samtidigt föreslås att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att godkänna

denna konvention.

1 Bihang Ull riksdagens /protokoll /.%■''/. 1 sanil. AV 149

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Iiungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

Förslag

till

Lag

om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna lag äger tillämpning på sådana köp av lösa saker som hava

internationell karaktär.

Från lagens tillämpningsområde undantagas

1. köp av registrerade fartyg och luftfartyg;

2. köp av värdepapper; samt

3. försäljning genom judiciell myndighets åtgärd eller i exekutiv ordning.

Med köp likställes avtal om leverans av lösa saker som skola tillverkas,

såframt materialet skall tillhandahållas av den som åtagit sig leveransen.

2 §•

Bestämmelserna i denna lag avse icke köparens och säljarens rättshandlingsförmåga,

köpeavtalets form eller köpets rättsverkningar i förhållande

till andra än parterna.

3 §.

Köparen och säljaren äga genom uttrycklig bestämmelse överenskomma

att lagen i visst land skall tillämpas på köpet. Sådan överenskommelse är

även gällande, om den eljest otvetydigt framgår av avtalet.

Fråga, huruvida giltig överenskommelse om tillämpning av visst lands

lag kommit till stånd, bedömes enligt lagen i detta land.

4 §.

Föreligger icke sådan överenskommelse som avses i 3 §, tillämpas lagen

i det land där säljaren har sitt hemvist då han mottager beställningen

eller, om beställningen mottages vid ett säljaren tillhörigt fast driftställe,

lagen i det land där detta är beläget.

Lagen i det land där köparen har sitt hemvist eller där han innehar fast

driftställe, från vilket beställningen göres, skall dock tillämpas, såframt säljaren

eller hans representant mottager beställningen i detta land.

Beträffande köp på börs eller auktion skall tillämpas lagen i det land

där börsen finnes eller auktionen äger rum.

5 §■

I fråga om sättet för undersökning av godset, frister för undersökningen

och meddelanden i anslutning till denna samt de åtgärder som skola

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964 3

vidtagas därest godset avvisas skall, om ej annat uttryckligen avtalats,

tillämpas lagen i det land där undersökningen skall äga rum.

6 §.

Bestämmelse i utländsk lag som är uppenbart oförenlig med grunderna

för rättsordningen här i riket må ej här vinna tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 saml. Nr 149

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 januari 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga om godkännande av

konvention om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker

samt anför därvid följande.

Vid sjunde Haagkonferensen för internationell privaträtt den 9—31 oktober

1951 enades delegaterna om ett förslag till en konvention om tillämplig

lag beträffande internationella köp av lösa saker. En konvention i enlighet

med förslaget antogs den 15 juni 1955 och undertecknades bl. a. av Sverige

samt Danmark, Finland och Norge. Texten jämte svensk översättning torde

få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bilaga A).

Över en inom justitiedepartementet i oktober 1954 upprättad promemoria

rörande 1951 års förslag har efter remiss yttranden avgivits av kommerskollegium,

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,

Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskammaren

i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

och Sveriges advokatsamfund.

Vid överläggningar mellan justitieministrarna i Danmark, Finland, Norge

och Sverige har nåtts enighet om att de nordiska länderna bör ratificera konventionen.

Nordiska delegerade har sedermera utarbetat i det väsentliga

överensstämmande förslag till lagstiftning på området.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan om godkännande av konventionen

och om den lagstiftning som påkallas därav.

Huvuddragen i regleringen

Inledning. Vid sjätte Haagkonferensen för internationell privaträtt 1928

diskuterades, efter initiativ av International Law Association, frågan om en

internationellt privaträttslig konvention rörande köp av lös egendom. Senare

tillsattes en expertkommitté för att med ledning av konferensens diskussio
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

ner utarbeta och till nästa konferens framlägga konventionsförslag i frågan.

Denna kommitté avgav 1931 ett förslag med tillhörande motivering. Till

följd av politiska förhållanden blev det emellertid icke möjligt att avhålla

en ny Haagkonferens förrän 1951, d. v. s. efter ett nästan tjugofemårigt uppehåll.

På grundval av kommitténs förslag och svaren på ett av den nederländska

regeringen till de i konferensen deltagande staterna utsänt frågeformulär

diskuterades konventionsfrågan ingående vid 1951 års konferens.

Resultatet blev att delegaterna för samtliga deltagande stater (Belgien, Danmark,

Finland, Frankrike, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Norge,

Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Förbundsrepubliken

Tyskland och Österrike) enades om ett konventionsförslag, som enligt konferensens

beslut skulle hänskjutas till de deltagande staterna för godkännande.

Konventionen, vilken såsom förut nämnts slutligen antogs den 15 juni

1955, har undertecknats, utom av de förut nämnda nordiska länderna, jämväl

av Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Spanien.

Den har sedermera ratificerats av Belgien, Frankrike och Italien.

Konventionen blir gällande viss tid efter det att den ratificerats av fem

stater.

Konventionen. Konventionens syfte är att förplikta konventionsländerna

att införa ensartade regler i fråga om vilket lands rättsordning som skall

tillämpas beträffande internationella köp av lösa saker. Den avser alltså att

reglera hithörande internationellt privaträttsliga frågor. Däremot upptager

den icke någon reglering beträffande innehållet i ländernas materiella rätt

i fråga om internationella köp; en konvention om en uniform internationell

lagstiftning i detta avseende är under utarbetande i annat sammanhang.

Konventionens tillämpningsområde regleras i artikel 1; enligt första stycket

skall konventionen tillämpas på sådana köp av lösa saker som har internationell

karaktär. Någon närmare definition av vad som avses med köp

som har internationell karaktär upptages icke. Fjärde stycket stadgar emellertid

att enbart parternas förklaring rörande tillämpning av visst lands lag

eller rörande domstols eller skiljemans behörighet icke är tillräcklig att ge

köpeavtalet internationell karaktär i konventionens mening. Konventionen

avser enbart köp av lösa saker, icke t. ex. köp av fast egendom.

Från konventionens tillämpningsområde undantages enligt andra stycket

köp av värdepapper, köp av registrerade fartyg eller luftfartyg och försäljning

genom judiciell myndighets åtgärd eller i exekutiv ordning.

Enligt tredje stycket skall med köp likställas avtal om leverans av lösa

saker, vilka skall tillverkas eller framställas, när det för tillverkningen eller

framställningen nödvändiga materialet skall tillhandahållas av den som åtagit

sig leveransen.

Artiklarna 2—4 innehåller regler om vilken lag som skall tillämpas. En
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

ligt artikel 2 första och andra styckena skall i första hand tillämpas den

nationella lag till vilken parterna hänvisat, varvid dock fordras att hänvisningen

skett genom uttryckligt avtalsvillkor eller otvetydigt framgår av bestämmelserna

i köpeavtalet.

Tredje stycket upptager en bestämmelse som innebär att fråga, huruvida

en föreliggande överenskommelse om tillämpning av visst lands lag är ogiltig

på grund av svek, misstag o. d., skall bedömas enligt den lag som överenskommelsen

avser.

Artikel 3 reglerar situationen då någon partshänvisning ej föreligger. Bestämmelserna

innebär som huvudregel att »säljarens lag» skall tillämpas;

köpet skall regleras av lagen i det land där säljaren har sitt hemvist (résidence

habituelle) vid den tidpunkt då han mottager köparens beställning

eller där han innehar fast driftställe (établissement) hos vilket beställningen

gjorts (första stycket). I vissa fall skall dock »köparens lag» gälla; lagen i

det land där köparen har sitt hemvist eller innehar fast driftställe från vilket

beställningen har gjorts skall tillämpas, om anbudet i berörda land mottagits

av säljaren eller hans representant, agent eller handelsresande (andra

stycket). Köp på börs eller auktion skall enligt tredje stycket lyda under lagen

i det land där börsen finns eller auktionen äger rum.

Artikel 4 innehåller specialbestämmelser rörande tillämplig lag i fråga

om undersökning av godset. Rörande sättet för sådan undersökning skall,

om ej annat uttryckligen avtalats, tillämpas lagen i det land där undersökningen

skall äga rum. Detsamma gäller i fråga om frister för undersökningen

och för meddelanden i anledning av denna samt beträffande de åtgärder

som skall vidtagas därest godset avvisas.

I artikel 5 anges vissa ämnen beträffande vilka konventionen icke skall

vara tillämplig, nämligen parternas rättshandlingsförmåga, köpeavtalets

form, äganderättens övergång och köpets rättsverkningar i förhållande till

andra personer än parterna. Då enligt uppfattningen i vissa länder frågan

om faran för godset är beroende av äganderättens övergång, har i konventionen

uttryckligen stadgats att denna fråga skall bedömas enligt den lag

som är tillämplig jämlikt konventionen.

Artikel G ger konventionsstat rätt att av hänsyn till s. k. ordre public

åsidosätta den jämlikt konventionen tillämpliga lagen.

Enligt artikel 7 skall bestämmelserna i artiklarna 1—6 införlivas med

konventionsländernas nationella lagstiftning. Bestämmelserna skall alltså

ges tillämplighet för samtliga internationella köp, oavsett om de har anknytning

till annan konventionsstat eller till stater utanför konventionen.

Artiklarna 8—12 innehåller slutbestämmelserna. Enligt artiklarna 8 och

11 kan konventionen tillträdas icke endast av de i Haagkonferensen deltagande

staterna utan även av andra länder. Artikel 9 stadgar att konventiotionen

träder i kraft å sextionde dagen efter det att konventionen ratificerats

av fem stater.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

Remissyttrandena. Samtliga remissinstanser tillstyrker eller ställer sig

positiva till att Sverige ansluter sig till konventionen. Härvidlag uttalar sig

kommerskollegium och Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

endast i allmänna ordalag, medan övriga remissinstanser behandlar

enskilda artiklar i konventionen mer eller mindre kritiskt och i vissa tall

förutsätter att anslutning icke sker med mindre framförda erinringar beaktas.

Av de remissinstanser som reservationslöst ställer sig positiva till konventionen

anser kommerskollegium önskvärt att — såsom ett första steg

mot en enhetlig lagstiftning om internationella köp — en internationell reglering

av de privaträttsliga kompetensnormerna inom förevarande område

kommer till stånd. Kollegium har icke funnit anledning till erinran mot de

föreskrifter konventionen innehåller och tillstyrker därför att Sverige ansluter

sig till denna. Såvitt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

kunnat finna, innehåller konventionen icke några bestämmelser,

som skulle komma att inverka på de svenska säljarnas rättsliga ställning

enligt redan nu tillämpade bestämmelser. Det synes handelskammaren som

om konventionen skulle komma att bidraga till att befästa en rättspraxis,

som redan nu tillämpas i Sverige. Den synes ej heller strida mot de intressen,

som den svenska industrien kan ha att bevaka i dessa hänseenden,

eller försämra dess möjligheter att gentemot en utländsk köpare på rättslig

väg göra sina rättmätiga anspråk gällande.

Av övriga remissinstanser anser Sveriges allmänna exportförening och

Sveriges industriförbund att konventionen i väsentliga delar ansluter sig

till den rättspraxis, som utbildats i Sverige på förevarande område, och att

den i huvudsak är väl utformad och avvägd. Med vissa i det följande närmare

angivna förbehåll tillstyrker organisationerna, som i ärendet samrått

med ett antal industriföretag med handel på utlandet, att Sverige ansluter

sig till konventionen. Skånes handelskammare anser att i konventionen i

stort sett träffats en tillfredsställande avvägning mellan de olika faktorer,

som är av betydelse i frågor om fastställande av tillämplig lag, och att med

dess genomförande i flertalet fall enkla och lättillämpade regler erhålles

för fastställandet av denna lag. Konventionen synes handelskammaren därför

vara väl ägnad att fylla den väsentliga funktionen att undanröja den

nuvarande osäkerheten i dessa frågor och förebygga tvister. Enligt handelskammaren

i Göteborg och Sveriges advokatsamfund är konventionen att

hälsa med tillfredsställelse. Givet är att även en så begränsad internationell

reglering av köpeavtalet som den förevarande icke kan genomföras utan att

i vissa avseenden i varje land rådande rättsuppfattningar såväl i internationellt

privaträttsligt som i matericllträttsligt och processuellt avseende berörs

därav, och att därför måste övervägas i vad mån ett godkännande av

konventionen bör medföra ändring eller komplettering av gällande svensk

rätt. Enligt handelskammaren i Gävle torde konventionen i stort sett mot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1964

svara den internationella handelns krav. Handelskammaren anhåller likväl

att av den framförda och i det följande återgivna erinringar beaktas.

Stockholms handelskammare ser icke någon anledning, att icke Sverige

— därest även andra länder mer allmänt gör detta — skulle ansluta sig

till konventionen, i synnerhet som den i stort sett torde överensstämma med

gällande svensk rättsuppfattning. I vissa hänseenden kan emellertid invändningar

framställas mot konventionen, och detta gäller framför allt obestämdheten

i uttrycken »köp av internationell karaktär» och »ordre public».

Även andra önskemål skulle kunna framföras men handelskammaren avstår

från dessa med hänsyn till de svårigheter som kan möta att genomföra dem.

Fördelarna av att få till stånd en reglering av frågan om tillämplig lag på

internationella köp väger uppenbarligen så tungt, att en mindre tillfredsställande

utformning av en eller annan detalj bör kunna accepteras.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anför:

De internationellt privaträttsliga reglerna ha från begynnelsen lidit av

den allvarliga bristen att de i allmänhet icke varit internationella i verklig

bemärkelse utan ha utgjorts av komplex av regler, som uppställts av vart

land för sig att tillämpas vid kollisioner av olika slag mellan inhemsk och

utländsk lagstiftning. Reglerna torde mera sällan vara kodifierade utan

desamma ha successivt utvecklats genom domstolspraxis. Dessa förhållanden

ha medfört olikartad bedömning av frågorna från land till land och

ha otvivelaktigt orsakat betydande olägenheter för handeln länderna emellan.

Dock har man kunnat — särskilt på sjöfartens område — i rätt hög

grad undanröja olägenheterna genom införandet av internationella certepartier

och andra avtalsformulär.

Att en i och för sig så begränsad åtgärd som fastställandet av internationella

regler för vilken lag, som skall tillämpas vid köp, dock utgör ett betydelsefullt

steg i rätt riktning torde vara ovedersägligt.

Handelskammaren finner bestämmelserna i konventionen väl utformade

men framhåller, att tillämpningen av desamma blir i hög grad beroende av

hur domstolarna i de olika iänderna tolkar begreppen »köp av internationell

karaktär» och »ordre public». Tillkomsten av internationella regler på detta

område bör dock hälsas med tillfredsställelse och kan bli av stor betydelse

för fortgången av den större frågan om skapandet av en internationell lagstiftning

med materiella köprättsliga regler.

Departementschefen. Syftet med den föreliggande konventionen, som på

grundval av tidigare expertförslag utarbetats vid 1951 års Haagkonferens

för internationell privaträtt och antagits den 15 juni 1955, är att uppställa

internationellt privaträttsliga regler rörande köp av lösa saker. Den ger

med andra ord bestämmelser om vilket lands lag som skall tillämpas på

internationella köp, alltså t. ex. huruvida svensk eller engelsk lag skall tilllämpas

på ett köpeavtal mellan säljare i Sverige och köpare i England. För

närvarande avgöres dylika frågor med ledning av vad som i varje land

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Iiungl. Maj:ts proposition nr 1A9 år 196b

anses utgöra allmänna grundsatser inom den internationella privaträtten.

Olika länders domstolar följer emellertid härvid olika regler för val av

tillämplig lag, vilket har till följd att ett köprättsligt förhållande kan i ett

land bedömas efter en lag men i ett annat land etter en annan lag, som

kanske i betydelsefulla avseenden har ett helt annat innehåll. Konventionen

avser att på området införa ensartade regler i konventionsstaterna.

Enligt konventionen skall dess bestämmelser om tillämplig lag införlivas

med konventionsländernas nationella lagstiftning. Detta innebär att bestämmelserna

inom en konventionsstat skall bli generellt tillämpliga och alltså

gälla för varje internationellt köp av lösa saker, oavsett om det har anknytning

till annat konventionsland eller icke. Konventionen skall vidare stå

öppen även för stater som icke tillhör Haagkonferensen. Genom dessa båda

staaganden har man sökt tillgodose intresset av att konventionens principer

får en så vid tillämpning som möjligt.

Konventionen har signerats av tio västeuropeiska länder, bland dem Danmark,

Finland, Norge och Sverige. Den har därefter ratificerats av Belgien,

Frankrike och Italien. Den träder i kraft viss tid efter det att den ratificerats

av fem stater.

Vid överläggningar mellan justitieministrarna i Danmark, Finland, Norge

och Sverige har nåtts enighet om att även de nordiska länderna bör tillträda

konventionen. Av vad som nyss anförts framgår att en anslutning irån

de nordiska ländernas sida medför att konventionen träder i kraft. Tanken

är att de nordiska länderna skulle ratificera konventionen samtidigt och

före Haagkonferensens tionde session hösten 1964.

Nordiska delegerade har sedermera utarbetat i det väsentliga överensstämmande

förslag till lagstiftning om genomförande av konventionen. !

Danmark och Norge har förslagen nyligen i proposition iramlagts för parlamenten.

I anslutning till det anförda vill jag förorda, att Sverige ratificerar konventionen.

Den år 1951 utarbetade texten har varit föremål för remissbehandling

och samtliga hörda instanser har därvid uttryckligen tillstyrkt eller

i varje fall ställt sig positiva till att Sverige ansluter sig. Det är också

tydligt att konventionen är ägnad att undanröja osäkerhet och förebygga

tvister inom den internationella handeln. Den kan även ses som ett törsta

steg på vägen till ett önskvärt förenhetligande av lagstiitningen om internationella

köp. Då konventionen i stort sett står i överensstämmelse med den

praxis som redan på området iakttages i Sverige, kommer ett genomförande

av konventionen icke att medföra någon väsentlig ändring av rättsläget

i hithörande fall.

Konventionen ingriper icke i de materielllrättsliga reglerna rörande internationella

köp av lösa saker. Förslag till en konvention rörande en uniform

materiell lag om sådana köp har utarbetats av Internationella institutet för

unifiering av privaträtten (Unidroit) och senare, på initiativ av Haagkon
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

ferensen, överarbetats av en särskild kommitté. Förslaget kommer att behandlas

vid en konferens i Haag i april detta år. Även om en sådan konvention

antages, kommer emellertid värdet av den nu förevarande konventionen

att kvarstå för lång tid. Behovet av en reglering av lagkonflikter minskar

visserligen i den mån en uniform materiell köplagstiftning genomföres

i de berörda länderna. Under alla omständigheter kommer det emellertid

uppenbarligen att dröja mycket länge innan en konvention om uniform lagstiftning

blir mera allmänt antagen.

Ett tillträde till konventionen förutsätter att särskild lagstiftning utfärdas

i anslutning därtill. Förslag härtill som utarbetats inom justitiedepartementet

torde såsom bilaga (Bilaga B) få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende.1 Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med de av de nordiska

delegerade utarbetade förslagen. Jag övergår nu till en redogörelse för lagförslaget.

Lagförslaget

Lagens rubrik

Den föreslagna lagen har ansetts böra erhålla rubriken Lag om tillämplig

lag beträffande internationella köp av lösa saker. En liknande rubrik

har föreslagits i den norska propositionen och torde komma att användas

även i den finska lagen. I den danska propositionen har man valt rubriken

Lov om internationalprivatretlige regler fpr Ipsprekpb. Ur systematisk synpunkt

kunde det otvivelaktigt ha varit av värde att, såsom skett i den

danska propositionen, i rubriken uttryckligen ange att det är fråga om en

lag på det internationellt privaträttsliga området. Uttrycket internationell

privaträtt är dock i svenskt språkbruk av utpräglat teknisk karaktär och torde

knappast böra användas i lagstil.

1 §•

Paragrafen, som motsvarar artikel 1 i konventionen, reglerar lagens tilllämpningsområde.

Konventionen. Enligt första stycket i artikel 1 skall konventionen tillämpas

på sådana köp av lösa saker som har internationell karaktär.

I departementspromemorian framhålles att någon närmare definition av

vad som menas med köp som har internationell karaktär icke upptagits i

konventionen. Till följd härav får vederbörande domstol i varje särskilt fall

avgöra om ett köp har sådan flerstatlig anknytning -— t. ex. på grund av

kontrahenternas hemvist, avtalsort, leveransort eller eljest med hänsyn till

att köpet har anknytning till mer än ett land — att det bör betraktas som

internationellt och sålunda falla under konventionen. Under förarbetena

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:Is proposition nr 119 år 196 b

diskuterades möjligheten att definiera konventionens tillämpningsområde

t. ex. så, att den skulle gälla vid köp mellan personer bosatta i olika länder.

Konferensens majoritet ansåg emellertid att en dylik bestämning skulle

innebära en alltför snäv begränsning av konventionen. Konventionens mening

kan sålunda sägas vara att dess tillämpningsområde skall vara tämligen

vidsträckt, d. v. s. att det icke skall erfordras alltför stark anknytning

till mer än ett land för att konventionen skall äga tillämplighet. Fjärde

stycket stadgar emellertid att enbart parternas förklaring med avseende å

tillämpning av visst lands lag eller å domstols eller skiljemans behörighet

icke är tillfyllest för att ge köpeavtalet internationell karaktär i konventionens

mening.

I promemorian framhålles vidare att konventionen gäller endast köp av

lösa saker. Utanför konventionen faller alltså köp av fast egendom eller

annan fast sak (byggnad å annans grund).

Från konventionens tillämpningsområde undantages enligt andra stycket

köp av värdepapper, köp av registrerade fartyg eller registrerade luftfartyg

och försäljning genom judiciell myndighets åtgärd eller i exekutiv ordning.

Vidare uttalas, att konventionen är tillämplig på köp mot dokument.

Enligt tredje stycket skall med köp likställas avtal om leverans av lösa

saker, vilka skall tillverkas eller framställas, när det för tillverkningen eller

framställningen nödvändiga materialet skall tillhandahållas av den som

åtagit sig leveransen.

Remissyttrandena. Östergötlands och Södermanlands läns handelskammare

finner det vara en väsentlig hrist i konventionen att begreppet »köp

av internationell karaktär» lämnats utan någon som helst definition, särskilt

som fråga är om en för konventionens tillämplighet grundläggande

bestämmelse, undandragen parternas dispositionsrätt; om avsikten är att

begreppet skall ges en vidsträckt tolkning måste man fråga sig om detta icke

på något sätt kunde komma till uttryck i anvisning till bestämmelsen, därvid

exempel på fakta, som ger köpet internationell karaktär, kunde lämnas.

Även Sveriges advokatsamfund anser att det i och för sig vore önskvärt

att erhålla en mer bestämd regel i förevarande avseende, detta så mycket

mer som konventionen berövar kontrahenterna möjligheten att träffa avtal

om att ett visst köp skall anses som ett internationellt köp. Denna inskränkning

i kontrahenternas bestämmanderätt synes motiverad endast om det

med någon grad av säkerhet kan avgöras när det i lagens mening är fråga

om ett sådant köp. Advokatsamfundet hemställer därför, att det måtte övervägas,

huruvida det icke vore möjligt och lämpligt att vid utarbetande av den

interna lagstiftning, varigenom konventionen göres till en integrerande del

av den svenska rätten, i lagen upptaga ett stadgande, som närmare preciserar

innebörden av begreppet internationellt köp. Handelskammaren i

Göteborg framför liknande synpunkter.

2j Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. ,Vr 149

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 74.9 år 7964

Departementschefen. I anslutning till konventionens inledande bestämmelse

upptages i första stycket av förevarande paragraf stadgande att lagen

äger tillämpning på sådana köp av lösa saker som har internationell karaktär.

Ett par remissinstanser har ansett det vara en brist att begreppet köp

av internationell karaktär icke definierats i konventionen. Även om vissa

skäl talar för denna åsikt, innebär konventionen emellertid sådana fördelar

för den internationella handeln att det berörda uttrycket bör accepteras

trots sin obestämdhet. Till köp som bär internationell karaktär hör självfallet

i första hand köp inom ramen för den internationella handeln mellan

företag och personer i olika länder. Men även köp mellan parter tillhörande

samma land kan bli att anse som internationellt, därest köpet med

hänsyn till avtalsort, leveransort o. d. har anknytning till annat land. Överhuvudtaget

torde, såsom i departementspromemorian framhålles, vara avsett

att konventionen skall få ett tämligen vidsträckt tillämpningsområde.

Den närmare bestämningen av förevarande krav får ankomma på rättspraxis.

Enligt konventionen skall enbart parternas förklaring med avseende

å tillämpning av viss lag eller å viss domstols eller skiljemans behörighet

icke vara tillfyllest för att ge köpet internationell karaktär i den mening

som avses i konventionen. Det har icke ansetts nödvändigt att upptaga detta

stadgande i lagförslaget.

Vad angår den föreslagna lagens tillämpningsområde i övrigt må framhållas

att den endast avser köp av lösa saker. Lagen gäller alltså icke köp

av fast egendom eller annan fast sak (byggnad å annans grund). Utanför

lagens tillämpningsområde faller vidare köp av rörelse samt köp av sådana

objekt som elektrisk kraft, fordringar och immaterialrättigheter (upphovsrättigheter,

patent, varumärken m. in.). Vid överlåtelse av fast egendom

får även tillbehör till egendomen anses falla utanför konventionen och

lagförslaget, jfr för svensk rätts del lagen den 24 maj 1895 ang. vad till

fast egendom är att hänföra.

I andra stycket upptages, i anslutning till konventionen, vissa undantag

från lagens principiella tillämpningsområde. Till en början nämnes registrerade

fartyg och luftfartyg. Här åsyftas registrering i nationalitets- och rättighetsregister;

för svensk rätts del ifrågakommer de register som avses i

förordningen den 18 oktober 1901 (nr 78) angående registrering av svenska

fartyg, kungörelsen den 21 november 1958 (nr 555) om särskild registrering

och märkning av fiskefartyg och kungörelsen den 2 december 1955 (nr

635) med närmare bestämmelser om luftfartygsregister m. m. För andra

objekt än fartyg och luftfartyg — t. ex. bilar — saknar det betydelse huruvida

registrering finnes anordnad.

Som undantag anges vidare värdepapper. Det kan vara föremål för tvekan

huruvida icke enligt svenskt juridiskt språkbruk begreppet lösa saker redan

i och för sig utesluter värdepapper. Med hänsyn till att här är fråga

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mnj.ts proposition nr H9 år l!)6i

om lagstiftning i anslutning till en internationell konvention har det dock

ansetts lämpligt att uttryckligen göra motsvarande undantag i den svenska

lagen.

Slutligen undantages försäljning genom judiciell myndighets åtgärd

eller i exekutiv ordning. Försäljning genom judiciell myndighets åtgärd

torde icke förekomma i Sverige. Undantaget bör emellertid medtagas i den

svenska lagen, eftersom denna i princip kan få tillämpning även på försäljningar

som sker i andra länder. Vid de nordiska förhandlingarna har

undantaget icke ansetts avse försäljning genom dansk eller norsk skifterett.

Beträffande de köp som enligt det anförda undantages från konventionen

skall tillämplig lag bestämmas enligt vanliga internationellt privaträttsliga

principer. I fråga om köp av registrerade fartyg eller luftfartyg

kan registreringen ha sådan betydelse som anknytningsmoment att lagen i

registreringslandet bör tillämpas. Beträffande försäljning i exekutiv ordning

m. m. torde i regel böra tillämpas lagen i det land där försäljningen

äger rum.

Bestämmelsen i andra stycket är uttömmande. Frånsett de nämnda undantagen

omfattar lagen alla sådana köp av lösa saker som har internationell

karaktär. Den är alltså icke begränsad till handelsköp i köplagens

mening och den omfattar också köpeavtal som ingås av offentlig myndighet.

Konventionen stadgar i artikel 2 andra stycket att den också gäller

köp mot dokument. Det har icke ansetts nödvändigt att upptaga denna bestämmelse

i lagförslaget.

I tredje stycket har upptagits stadgande, att med köp likställes avtal

om leverans av lösa saker som skall tillverkas, när erforderligt material

skall tillhandahållas av den som åtagit sig leveransen. Konventionen talar,

utom om saker som skall tillverkas, även om saker som skall framställas.

I svenskt språkbruk torde uttrycken tillverka och framställa emellertid betraktas

som synonymer. Genom att enbart använda termen tillverka vinner

man anknytning till motsvarande, väsentligen likartade bestämmelse

i 2 § köplagen.

2 §•

I paragrafen, som motsvarar artikel 5 i konventionen, anges vissa ämnen,

beträffande vilka lagen ej skall vara tillämplig.

Konventionen. I berörda artikel stadgas att konventionen icke äger tilllämpning

1. på parternas rättshandlingsförmåga; 2. på köpeavtalets form;

3. på äganderättens övergång, dock att beträffande parternas förpliktelser,

särskilt med avseende å faran för godset, skall gälla den lag som till följd

av konventionen är tillämplig på köpet; 4. på köpets rättsverkningar i förhållande

till andra än parterna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kangl. Maj.ts proposition nr 1^9 år 196i

Remissyttrandena. I anslutning till bestämmelsen att konventionen icke

äger tillämpning på köpeavtalets form tar ett par remissinstanser upp frågan

huruvida detta undantag även avser avtalets ingående. Handelskammaren i

Göteborg anser att konventionen icke reglerar själva anbudsförfarande!,

d. v. s. frågan om ett avtal kommit till stånd, ett problem, som i den interna

svenska rätten icke behandlas i köplagen utan avtalslagen. Handelskammaren

fortsätter:

Varken konventionstexten eller motiven ger klart besked om efter vilket

lands lag det skall avgöras, om ett bindande köpeavtal kommit till stånd, en

fråga, som i praktiken ofta blir aktuell först sedan leverans påbörjats eller

skett, beroende på att säljaren i motsats till köparen med utgångspunkt från

sitt hemlands lag, t. ex. den svenska avtalslagen, ansett att bindande avtal

kommit till stånd, medan köparen med utgångspunkt från lagstiftningen i

sitt land hävdar exempelvis, att hans svar på säljarens anbud icke i och för

sig innebär att bindande avtal kommit till stånd eller att svaret som säljaren

antagit, är bindande för honom. Huruvida nu berörda förhållanden avses

med det i konventionen gjorda undantaget för »la forme du contrat»

synes ovisst. Ett klargörande synes här vara på sin plats.

Sveriges advokatsamfund anför liknande synpunkter och tillägger, att den

oklarhet som här föreligger borde kunna avlägsnas för svensk rätts del, om

i den lagstiftning, varigenom konventionen inarbetas i vårt rättssystem, intages

föreskrift, att frågan huruvida giltigt avtal om köp kommit till stånd

skall — med i artikel 5 angivna undantag -— avgöras enligt den lag som

jämlikt artikel 3 skall tillämpas.

Departementschefen. I förevarande paragraf synes böra, i anslutning till

artikel 5 i konventionen, stadgas vissa undantag från tillämpningsområdet

för den föreslagna regleringen. Först undantages ett par spörsmål som hänför

sig till köpeavtalets ingående. Till en början nämnes i överensstämmelse

med undantaget under 1 i artikel 5, att lagen icke avser köparens och

säljarens rättshandlingsförmåga. Konventionstexten talar om parts »capacité».

Härmed torde avses såväl vad som i doktrinen benämnes rättskapacitet,

d. v. s. förmågan att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter

samt att kära och svara inför domstol, som rättslig handlingsförmåga, d. v. s.

förmåga att med rättsligt bindande verkan själv träffa avtal m. m. I växellagen

(79 §) och checklagen (58 §) användes, i anslutning till samma franska

uttryck, ordet behörighet (att ingå växel- eller checkförbindelse). Denna

term har dock i förevarande sammanhang synts kunna bli vilseledande.

Det i stället föreslagna uttrycket rättshandlingsförmåga är visserligen ej

fullt adekvat såvitt avser rättskapacitet men torde ej ge anledning till missförstånd.

Konventionen gör icke något undantag för frågor huruvida ombud eller

annan representant för part var behörig företräda parten. Det torde dock

vara en allmän uppfattning att konventionen icke äger tillämpning på dessa

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

frågor. I den norska propositionen har därför gjorts uttryckligt undantag

även i denna del. I det svenska förslaget har det emellertid ansetts lämpligast

att icke upptaga någon bestämmelse i ämnet, eftersom spörsmålet icke

beröres i konventionen och ej heller behandlades vid Haagkonferensen 1951.

Det svenska förslaget överensstämmer här med det danska.

Från lagens reglering undantages vidare, i enlighet med vad som stadgas

under 2 i artikel 5, köpeavtalets form. Spörsmål huruvida köpeavtal måste

vara avfattat i skriftlig form eller ingås inför notarius publicus e. 1. faller

alltså utanför lagen.

Andra spörsmål med avseende å köpeavtalets ingående än de hittills

nämnda torde i princip omfattas av konventionen och lagförslaget. Jag återkommer

till denna fråga vid behandlingen av 3 §.

Slutligen stadgas, enligt undantaget under 4 i artikel 5, att lagen ej avser

köpets rättsverkningar i förhållande till andra än parterna, d. v. s. vad

som brukar betecknas som köpets sakrättsliga verkningar. Främst hör hit

verkningarna i förhållande till säljarens borgenärer. Konventionstexten stadgar,

under 3 i artikel 5, att även äganderättens övergång faller utanför regleringen.

Då enligt nordisk uppfattning detta undantag saknar självständig

betydelse vid sidan av undantaget för köpets rättsverkningar i förhållande

till andra än parterna har det icke ansetts behöva särskilt omnämnas i lagtexten.

Beträffande de frågor som enligt förevarande 2 § faller utanför lagen

skall tillämpas vanliga internationellt privaträttsliga regler. För svensk

rätts del betyder detta t. ex. att spörsmål om parts rättshandlingsförmåga

principiellt bedömes efter partens personalstatut. I fråga om köpeavtalets

form torde i regel vara tillräckligt att avtalet uppfyller förutsättningarna

antingen enligt lagen i det land där avtalet ingicks (locus regit actum) eller

enligt den på avtalet tillämpliga lagen.

3 §•

Paragrafen motsvarar artikel 2 i konventionen.

Konventionen. Enligt första stycket i sagda artikel skall på köpet tillämpas

den nationella lag till vilken parterna hänvisat; enligt andra stycket skall

hänvisningen ske genom uttryckligt avtalsvillkor eller otvetydigt framgå av

bestämmelserna i avtalet.

Rörande konventionens ståndpunkt att i första hand skall tillämpas den

lag till vilken parterna hänvisar anföres i departementspromemorian följande.

Att partshänvisning godkännes kan icke betecknas såsom någon nyhet.

Sedan länge ha parterna haft vidsträckta möjligheter att avtalsvis bestämma

vilket lands lag som skall tillämpas på köpeavtalet. Men förslagets regel

kan icke heller sägas betyda enbart ett lagfästande av en princip som redan

tillämpas i de olika länderna. Det är nämligen mycket oklart och omtvistat

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr H!) år 196''r

hur långt parternas autonomi sträcker sig. Visserligen äro i sak deras möjligheter

över allt vittgående därför att köprättens regler, såsom i allmänhet

varande dispositiva, kunna sättas ur kraft genom klausuler i avtalet mellan

parterna. Hinder möter härvidlag icke att ge en klausul, som skall ersätta

en dispositiv lagregel, den formen att ett visst lands lag skall gälla i visst avseende

(s. k. materiell partshänvisning i motsats till kollisionsrättslig hänvisning,

som gör visst lands lag i dess helhet tillämplig). Om ett köpeavtal

slutes mellan t. ex. två svenskar och säljaren, som beställt varan i Italien,

önskar att friskriva sig från prestationsskyldighet vid leveranshinder i samma

omfattning som den italienare, vilken i sin tur sålt varan till honom, i

sådant hänseende är fritagen enligt italiensk rätt, så kan han göra detta antingen

genom att i kontraktet uppräkna de leveranshinder som enligt italiensk

rätt befria en säljare från leveransskyldighet eller också genom att i

kontraktet inrycka en klausul av innehåll att frågan om leveranshinder och

följderna därav skall bedömas jämlikt italiensk rätt. Frågan om partshänvisningens

verkan får emellertid praktisk betydelse, när man kommer in på

lagregler som en viss intern lagstiftare bedömer såsom tvingande, t. ex. sådana

bestämmelser i svensk och annan rätt som avse att ge en köpare skydd

mot obilliga avtalsvillkor vid köp på avbetalning. Problemet blir då, om parterna

kunna sätta dylika regler ur kraft genom att i avtalet inrycka en hänvisning

till lagen i ett land som saknar dylika bestämmelser. Här kan den

ståndpunkten intagas, att parterna icke genom en dylik klausul böra kunna

sätta ur kraft tvingande bestämmelser i den lag, som frånsett partshänvisningen

skulle reglera köpet; en sådan ståndpunkt är också otvivelaktigt

riktig, när det gäller köp som (bortsett från partshänvisningen) icke ha någon

anknytning till annat land. Beträffande köp med flerstatlig anknytning

kan å andra sidan den uppfattningen göras gällande, att den internationella

handeln kräver en större frihet för parterna att välja tillämplig lag och att

man därför för dylika köp principiellt bör acceptera partsautonomien allenast

med den begränsningen, att varje stat skall kunna underlåta att tillämpa

främmande lag, om den skulle leda till resultat stridande mot det egna

landets »ordre public».

I anslutning härtill framhålles i departementspromemorian, att konventionen

följer den senare linjen. Den ger parterna rätt att välja tillämplig lag,

så snart avtalet har internationell karaktär. Det erfordras sålunda icke att

köpet har någon anknytning till det land vars lag parterna väljer; det fordras

endast att köpet över huvud har sådan anknytning till mer än ett land

att det kan i konventionens mening anses utgöra ett köp av internationell

karaktär. En domstols möjligheter att upprätthålla sitt lands tvingande regler

blir sålunda beroende av dels vilka krav domstolen ställer för att köpet

skall anses ha internationell karaktär och dels hur stadgandet i artikel 6 rörande

ordre public tillämpas. Med hänsyn till obestämdheten i uttrycken

köp av internationell karaktär och ordre public kan domstolarnas möjligheter

i förevarande avseende sägas vara stora. Någon enhetlig rättstillämpning

härvidlag kan knappast förväntas. Detta är, anföres det i promemorian,

naturligtvis en svaghet i regleringen. Men förmodligen kan man knappast

komma längre på konventionsvägen. Vad svensk rätt beträffar synes

det enligt departementspromemorian sannolikt att våra domstolar efter

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

konventionens antagande och införlivande med svensk rätt skulle, för att

upprätthålla sådana tvingande regler, som t. ex. de som åsyftar att skydda

avbetalningsköpare mot obilliga avtalsvillkor, bli nödsakade att återfalla

på stadgandet om ordre public och därvid ge detta begrepp en vidsträcktare

innebörd än de hittills brukat.

Enligt konventionen är förutsatt att parterna hänvisat till lagen i visst

land. I departementspromemorian framhålles emellertid att på grund av en

materiellträttslig hänvisning en annan lag kan i ena eller andra avseendet

bli gällande såsom kontraktsvillkor. Något stadgande därom är dock icke,

framhålles det, upptaget i konventionen.

I fråga om regeln i andra stycket att partshänvisningen skall ske genom

uttryckligt avtalsvillkor eller också otvetydigt framgå av bestämmelserna i

avtalet framhålles i departementspromemorian, att man därmed velat förebygga

att frågan huruvida en partshänvisning verkligen åsyftas skall bli

beroende av mer eller mindre osäkra tolkningar från domstolarnas sida.

Klart är emellertid att man icke ens genom en dylik bestämmelse helt kommer

ifrån tolkningssvårigheter i särskilda fall. Huruvida en partsdisposition

»otvetydigt framgår av bestämmelserna i avtalet» kan sålunda bli föremål

för tvist. Det är enligt konventionen i och för sig icke nödvändigt att partshänvisningen

är skriftlig eller ens att de avtalsbestämmelser, ur vilka man

kan utläsa partshänvisningen, är skriftliga.

I tredje stycket av förevarande artikel behandlas frågan huruvida partshänvisningen

tillkommit genom en giltig överenskommelse mellan parterna

eller om den skall anses behäftad med ogiltighet på grund av misstag, svek

etc. Enligt bestämmelsen skall denna fråga bedömas enligt den lag som

överenskommelsen avser. I departementspromemorian framhålles att man

velat åstadkomma en enkel och praktisk lösning genom att bestämma, att

partshänvisningens giltighet skall bedömas enligt just den lag till vilken

parterna hänvisar. Det påpekas dock att det icke är alldeles klart vilken

räckvidd detta stadgande har. Det kan sålunda diskuteras huruvida regeln

skall gälla även om den ena parten aldrig gått med på hänvisningen utan

denna t. ex. ensidigt av ena parten tillskrivits i kontraktet. Vidare framhålles,

att föreskriften om att den av parterna angivna lagen bestämmer överenskommelsens

giltighet gäller endast beträffande partshänvisningen som

sådan. Frågan efter vilket lands lag själva köpeavtalets giltighet skall bedömas

är icke berörd i konventionen i annan mån än som kan anses framgå

av artikel 5.

I departementspromemorian framhålles vidare, beträffande förevarande

liksom närmast följande artikel, att när konventionen hänvisar till visst

lands lag som skall »reglera köpet», åsyftas sådana privaträttsliga regler

som just avser köp, d. v. s. för svensk rätts del sådana som är intagna i

köplagen. Huruvida allmänna privaträttsliga regler — t. ex. rörande allmän

fordringspreskription, rörande förhållandet då flera personer är berättigade

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

eller förpliktade — i det angivna landets lag jämväl skall tillämpas, torde

icke kunna anses avgjort i konventionen utan blir beroende av domstolslandets

rättstillämpning. Vad beträffar regler av offentligrättslig karaktär,

såsom in- och utförselförbud, valutaföreskrifter, moratorieförordningar, anses

de i många länder falla under området för ordre public. I Sverige är domstolarna

icke benägna att beteckna utländsk offentligrättslig lagstiftning av

nämnda slag såsom stridande mot svensk ordre public, om den icke har konfiskatorisk

karaktär och icke heller i övrigt går utöver gränserna för vad

som är vanligt i civiliserade länder. Då konventionen åsyftar internationellt

privaträttslig reglering kan emellertid svensk domstol, oberoende av konventionens

regler och utan att tillgripa ordre publiebestämmelsen avgöra,

huruvida ett under konventionen fallande köp skall anses underkastat

svenska eller utländska föreskrifter av berörda slag.

Remissyttrandena. Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund

tillstyrker att parterna i enlighet med denna artikel själva

skall kunna bestämma tillämplig lag. Det torde icke finnas någon anledning

befara att man ej lätt skulle kunna komma till rätta med eventuella

missbruk i fråga om partshänvisning. För alla lojalt arbetande företag är

det ett starkt önskemål, att avtalsfriheten bibehålies på detta område. Handelskammaren

i Göteborg och Sveriges advokatsamfund finner huvudregeln

i artikeln väl motiverad samt anser sig även kunna tillstyrka regeln,

att hänvisningen skall vara uttrycklig eller otvetydigt framgå av avtalet,

även om detta möjligen innebär en viss skärpning av gällande svensk rätt.

Enligt Östergötlands och Södermanlands handelskammare sträcker sig regeln

om oinskränkt möjlighet för parterna att anvisa vilken lag, som skall

tillämpas, längre än vad som för närvarande kan anses ha accepterats av de

svenska domstolarna. Handelskammaren anför:

Bestämmelsen leder till enkelhet och är onekligen praktisk men kan medföra

missbruk, exempelvis om parter av någon anledning önska undandraga

ett affärsförhållande bedömning enligt mera civiliserade länders lagstiftning.

I allmänhet torde dock förhållandet mellan köpare och säljare vara

sådant att någon av parterna har stort intresse av att en tillförlitlig lag träder

i tillämpning. Skulle ett uppenbart undandragande av visst köpeavtal

från land, till vilket detsamma bär fast anknytning, föreligga, torde domstol

under särskilda förhållanden kunna tillgripa regeln om »ordre public».

Handelskammaren finner därför icke anledning motsätta sig ett införande

av den ifrågavarande bestämmelsen.

Handelskammaren i Gävle anser att den frihet som medgivits parterna

att anvisa visst lands lag såsom tillämplig utan att därvid hänsyn tages till

vederbörande lands internationellt privaträttsliga regler innebär en avgjord

fördel gentemot nu gällande doktrin och praxis, enär för närvarande handläggningen

av köplagstvister blir beroende av om möjligen det andra landet

har sådan lagstiftning, som med hänsyn till vissa interstatliga överens
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

kommelser hindrar att målet upptages till behandling. Beträffande parternas

oinskränkta avtalsfrihet anmäler handelskammaren dock viss tveksamhet.

Även om större olägenheter ej kan uppstå därigenom, synes det

nämligen föga lämpligt, att man släpper kravet på att avtalet skall ha anknytning

till motpartens land och lagstiftning. I varje fall nödgas handelskammaren

invända mot att, enligt vad som synes framgå av departementspromemorian,

parterna ej behöver anvisa en enda lag såsom tillämplig på

avtalet i dess helhet utan kan låta vissa rättsverkningar normeras av en

lag och andra av en annan. En så stor frihet kan säkerligen leda till komplikationer.

Departementschefen. Förevarande stadgande ger uttryck åt den grundläggande

principen i konventionen att parterna själva skall äga bestämma

vilket lands lag som skall reglera köpet. I princip skall överenskommelse

härom vara giltig, även om överenskommelsen hänvisar till en lag som väsentligen

avviker från den lag som eljest skulle varit tillämplig och även i

vad överenskommelsen må medföra att tvingande regler i sistnämnda lag

sättes ur kraft. I ytterlighetsfall skall domstol emellertid kunna ingripa

med stöd av bestämmelse rörande ordre public (se 6 § i lagförslaget).

I enlighet med konventionen har som villkor för att överenskommelsen

om tillämplig lag — s. k. partshänvisning — skall vara gällande uppställts

att den är uttrycklig eller eljest otvetydigt framgår av avtalet. Upprättas

särskild köpehandling, intages väl partshänvisningen i regel i denna, men

även uttrycklig överenskommelse i annan form, t. ex. i separat handling,

är giltig. Även utan uttrycklig överenskommelse är partshänvisning giltig

om den otvetydigt framgår av köpeavtalet.

Förut har framhållits att parterna har full avtalsfrihet vid val av tillämplig

lag. Deras hänvisning kan avse även lagen i ett land till vilket köpeavtalet

eljest ej har anknytning. Det är icke heller något villkor att landet i

fråga har underskrivit eller ratificerat konventionen. Med »lag» i visst land

avses även i landet gällande oskrivna rättsregler.

Hänvisningen får i princip endast avse lagen i ett bestämt land; parterna

kan icke överenskomma att köpet delvis skall regleras av lagen i ett land

och delvis av lagen i ett annat. Det är nämligen en huvudprincip i konventionen

att köpet skall regleras av en enda lag; från denna princip göres undantag

endast i ett avseende, nämligen i fråga om undersökning av godset,

jfr 5 §. Har parterna hänvisat till viss lag, är det emellertid icke något hinder

att de, i den mån det icke strider mot tvingande bestämmelser i denna

lag, på särskilda punkter avtalar om kontraktsvillkor som står i överensstämmelse

med annan lag.

När konventionen stadgar att lagen i visst land skall tillämpas på köpet,

åsyftas i första band sådana privaträttsliga regler i landets interna lagstiftning

som just avser köp, i Sverige köplagen och lagen om avbetalningsköp.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr lb9 år 196b

Frågan huruvida även avses andra privaträttsliga regler som är av betydelse

i sammanhanget, främst reglerna för avtals ingående, är tveksam. I departementspromemorian

uttalas att denna fråga lämnats öppen i konventionen;

dock anges i annat sammanhang att vissa spörsmål om köpeavtalets

giltighet bör falla under konventionen. För egen del vill jag i anslutning

till en vid de nordiska förhandlingarna uttalad uppfattning närmast anse att

konventionen i princip omfattar de berörda privaträttsliga reglerna; härför

talar bl. a. det i 2 § gjorda undantaget rörande parts rättshandlingsförmåga.

Lagutkastet bygger därför på denna uppfattning; som vid 2 § anförts får

dock göras undantag icke blott för nyssnämnda spörsmål utan även för frågor

om giltighet av fullmakt o. d.

Stadgande om att lagen i visst land skall vara tillämplig avser enbart landets

materiellträttsliga regler, icke dess internationellt privaträttsliga regler.

Huruvida parterna kan avtala om att dessa regler skall tillämpas torde

vara en öppen fråga, som emellertid synes vara av ringa praktiskt intresse.

I detta sammanhang vill jag framhålla att konventionen endast omfattar

privaträttslig reglering. Lagutkastet intager samma ståndpunkt. Såsom i departementspromemorian

framhålles skall alltså svensk domstol, oberoende

av konventionens och den föreslagna lagens bestämmelser, kunna avgöra

huruvida ett under konventionen fallande köp skall vara underkastat svenska

eller utländska föreskrifter av offentligrättslig karaktär.

Spörsmålet huruvida en överenskommelse om tillämplig lag är uttrycklig

eller eljest otvetydigt framgår av köpeavtalet torde i princip böra avgöras

enligt de regler som vederbörande domstol i allmänhet har att tillämpa

i fråga om bevisprövning o. d. Emellertid kan även uppkomma frågor huruvida

vad som förekommit mellan parterna över huvud innefattar en överenskommelse

eller huruvida en föreliggande överenskommelse är ogiltig till

följd av svek, misstag o. d. Denna fråga skall enligt andra stycket i förevarande

paragraf, vilket ansluter till tredje stycket i artikel 2 i konventionen,

bedömas enligt den lag som överenskommelsen avser. I undantagsfall kan

det emellertid tänkas att svensk domstol, trots denna bestämmelse, finner

anledning att med tillämpning av den i G § lagförslaget upptagna ordre

publicbestämmelsen tillämpa svensk lag.

4 §■

Paragrafen motsvarar artikel 3 i konventionen.

Konventionen. Artikel 3 reglerar situationen då någon partshänvisning

icke föreligger. Enligt huvudregeln i första stycket skall i detta fall på köpet

tillämpas lagen i det land, i vilket säljaren har sitt hemvist då han mottager

beställningen. Om beställningen mottages vid ett säljaren tillhörigt fast

driftställe, tillämpas lagen i det land där detta är beläget. Huvudregeln innebär

sålunda att köpet normalt skall vara underkastat »säljarens lag». I

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1964

ett par fall viker emellertid huvudregeln för en annan. Enligt andra stycket

skall lagen i det land, där köparen har sitt hemvist eller i vilket han har ett

fast driftställe som avgivit anbudet, reglera köpet, om det är i detta land

som anbudet mottagits antingen av säljaren eller av hans representant,

agent eller handelsresande. I nu nämnda fall tillämpas alltså »köparens

lag». Ett andra undantag från huvudregeln upptages i tredje stycket. Där

stadgas att i fråga om köp på börs eller auktion, köpet skall regleras av lagen

i det land där börsen finnes eller där auktionen äger rum.

I departementspromemorian framhålles i anslutning till dessa stadganden,

att frågan vilken lag som skall tillämpas om partshänvisning ej föreligger

löses på olika sätt i olika länder och ofta är omstridd även för varje enskilt

lands del. Bland olika lösningar som tillämpas nämnes kontraktsortens

lag och uppfyllelseortens lag. Andra anknytningsfakta är parternas särskilt

säljarens — hemvist, eventuellt nationalitet. I många länder, däribland

Sverige har utvecklingen på senare tid gått i den riktningen att intet anknytningsfaktum

i och för sig anses avgörande, utan att den tillämpliga lagen

i varje särskilt fall bestämmes med hänsyn till alla föreliggande omständigheter.

Man söker på det sättet nå fram till en bestämning av det

land, till vilket avtalet har sin starkaste anknytning, var dess »tyngdpunkt»

ligger. Denna metod lider av den för den internationella handeln besvärande

svagheten att den hänvisar avgörandet rörande tillämplig lag tdl domarskön,

vilket gör att parterna ofta icke kan med någon säkerhet på förhand

bedöma vilken lag som reglerar deras rättsförhållande. Värdet av eu konvention

beror därför icke så mycket på vilken av de olika metoderna för

fastställande av tillämplig lag som fastställes som på att man i detta hänseende

får bestämda och klara regler, så att parterna vet vad de har att rätta

sig efter.

Remissyttrandena. Huvudregeln om »säljarens lag» i töista stycket a\

artikeln föranleder i princip icke någon erinran i remissyttrandena. Sveriges

allmänna exportförening och Sveriges industriförbund framhåller, att

därest partshänvisning ej föreligger — övervägande praktiska skäl talar för

att, som regel, köpeavtalet i dess helhet bedömes efter ett och samma lands

lag. Visserligen kunde sägas att lagen i det land, till vilket avtalet har sin

starkaste anknytning borde tillämpas, men denna metod lider, såsom framhålles

i departementspromemorian, av den betänkliga svagheten att avgörandet

härutinnan grundas på en skönsmässig bedömning. Med hänsyn tdl

att säljarens förpliktelser enligt köpeavtalet regelmässigt är betydligt mer

komplicerade och differentierade än köparens, är den lämpligaste regeln

vilken för övrigt i praktiken vanligen torde leda till samma resultat som

den nyssnämnda — att avtalet skall bedömas elter lagen i säljarlandet. Organisationerna

konstaterar med tillfredsställelse, att denna princip lagts till

grund för konventionen i denna del. Handelskammaren i Göteborg och Sve
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kiingl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

riges advokatsamfund anser att praktiska skäl bestämt talar för att i avsaknad

av partshänvisning ett internationellt köpeavtal i princip skall bedömas

enligt lagen i säljarlandet. Handelskammaren i Göteborg ifrågasätter

emellertid om icke bestämmelsen om tillämpning av lagen i det land,

där säljaren har ett »établissement», som mottagit anbud från köparen,

lämpligen bör medföra en viss omarbetning av forumbestämmelserna i rättegångsbalken.

Handelskammaren i Gävle finner huvudregeln i första stycket

utformad på ett ur kommersiell synpunkt tillfredsställande sätt.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare uttalar att konventionsreglerna

i stort sett överensstämmer med hittillsvarande domstolspraxis

i många länder.

Enligt Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund bör

uttrycket »beställningen» syfta icke blott på det fallet att säljaren mottager

ett anbud från köparen, vilket han sedermera jakande besvarar, utan även

på det fallet att säljaren tidigare framställt ett anbud till köparen och jakande

svar inkommer från denne (jfr 1 kap. avtalslagen). Stockholms handelskammare

finner uppenbart, att med uttrycket åsyftas köparens viljeförklaring,

antingen denna har form av anbud eller accept.

Beträffande undantagsregeln i andra stycket av artikeln om »köparens

lag» anför Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund,

att regeln synes kunna föra med sig icke önskvärda konsekvenser. En sådan

tillfällighet som att säljaren eller hans representant mottager anbudet vid

ett personligt besök hos köparen bör icke utan vidare medföra, att köparlandets

lag blir tillämplig. Invändningar i samma hänseende framställes av

Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare. Den senare

framhåller, att det icke sällan torde bero på en tillfällighet, om en beställning

avges direkt till säljarföretaget eller om den avges till säljaren eller

dennes representant, när någon av dem besöker köparens land, samt att regeln

ger köparen viss möjlighet att ensidigt — genom att använda det ena

eller det andra av de nu angivna förfarandena för avgivande av beställning

— avgöra vilken lag som skall tillämpas. Detta kan vara betänkligt, särskilt

som säljaren icke kan förutsättas vara inställd på att den regel, som eljest

tillämpas beträffande hans försäljningar, sätts ur spel, om beställningen

mottagits i köparens hemvistland.

Departementschefen. Förevarande paragraf upptager, i anslutning till artikel

3 i konventionen, bestämmelser om vilken lag som skall tillämpas på

köpet i fall då någon partshänvisning icke föreligger. Enligt stadgandet tilllämpas

därvid som huvudregel »säljarens lag», d. v. s. lagen i det land där

säljaren har sitt hemvist då han mottager beställningen eller, om beställningen

mottages vid ett säljaren tillhörigt fast driftställe, lagen i det land

där detta är beläget. Skall tillämplig lag bestämmas med ledning av säljarens

hemvist, är avgörande var säljaren hade sitt hemvist vid den tid då han

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 149 är 1964

mottog beställningen; senare förändringar i hemvistet spelar icke någon

roll. Uttrycket »fast driftställe» får anses äga samma innebörd som i 10

kap. 5 § rättegångsbalken; enligt detta lagrum må den som idkar jordbruk,

gruv- eller fabriksdrift, hantverk, handel eller annan dylik rörelse med fast

driftställe i tvist som uppkommit omedelbart på grund av den rörelsen sökas

där driftstället är. Enligt förarbetena till lagrummet fordras för att

driftställe skall anses fast att det finnes särskild anläggning eller annan stadigvarande

anordning såsom kontor, fabrik, verkstad, handelsbod eller annat

försäljningsställe. Med anledning av ett par remissyttranden vill jag

framhålla att med »beställning» får avses köparens viljeförklaring, vare sig

den har form av anbud, som sedermera antages av säljaren, eller av accept

av ett av säljaren avgivet anbud. Enbart en uppmaning av köparen till säljaren

att avge ett anbud räknas däremot icke.

En remissinstans bär ifrågasatt om möjligheten att bestämma tillämplig

lag med hänsyn till säljarens fasta driftställe icke borde medföra en omarbetning

av rättegångsbalkens forumregler. Med den innebörd uttrycket enligt

vad jag nyss anfört har är detta emellertid icke erforderligt.

Från huvudregeln gäller två undantag. Det första, som upptagits i andra

stycket, innebär att »köparens lag», d. v. s. lagen i det land där köparen har

sitt hemvist eller där han innehar fast driftställe från vilket beställningen

göres, skall tillämpas om beställningen i detta land mottagits av säljaren

eller hans representant. Ordet representant har här vidsträckt betydelse och

täcker även de i konventionstexten särskilt nämnda fallen att säljaren företrädes

av agent eller handelsresande. Det andra undantaget, som upptagits

i tredje stycket, gäller köp på börs eller auktion. På sådana köp tillämpas,

därest partshänvisning icke föreligger, lagen i det land där börsen finnes eller

auktionen äger rum. Med börs avses endast varubörs, eftersom konventionen

och lagförslaget icke omfattar köp av värdepapper. Undantaget avser

icke köp på internationella mässor.

Normalt medför reglerna i förevarande paragraf att köpet, i fall då båda

parter är närvarande vid avtalets ingående, kommer att regleras av lagen i

det land där avtalet ingicks. Den föreslagna ordningen innebär alltså att

man ansluter till en huvudprincip inom den internationella privaträtten

(lex loci eontractus).

5 §•

Paragrafen motsvarar artikel 4 i konventionen.

Konventionen. Artikel 4 innehåller specialbestämmelser rörande tillämplig

lag i fråga om undersökning av godset. Rörande sättet för sådan undersökning

skall, om annat ej uttryckligen avtalats, tillämpas lagen i det

land där undersökningen skall äga rum. Detsamma gäller i fråga om fristerna

för undersökningen och för meddelanden i anledning av denna samt beträffande

de åtgärder som skall vidtagas därest godset avvisas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr t i 9 år 196i

I departementspromemorian framhålles att skälet till dessa specialbestämmelser

är att en besiktning av sålda varor ofta är underkastad särskilda

formföreskrifter och erfordrar medverkan av myndighet eller andra mer

eller mindre officiella organ och att därför besiktningen och vad därmed

sammanhänger bör rätta sig efter reglerna på den ort där besiktningen skall

äga rum. Regeln gäller emellertid endast former och frister för besiktningen.

Huruvida part är skyldig att underkasta varan besiktning, huruvida han

i anledning av besiktningen har att reklamera, vad påföljden är av underlåten

besiktning eller reklamation etc. regleras av den lag som gäller för köpet

i allmänhet.

I promemorian anföres vidare:

Den i artikel 4 angivna lagen är lagen i det land där besiktningen skall

(»doit») äga rum, icke lagen i det land där den faktiskt sker. Var besiktningen

skall äga rum beror på köpeavtalet eller, i brist på bestämmelse däri,

på den lag som reglerar köpeavtalet i allmänhet. Part kan alltså enligt förslaget

icke genom att arrangera besiktning i annat land göra dess regler tilllämpliga.

Möjligt är emellertid naturligtvis att t. ex. på grund av sjöolycka

eller annat trafikhinder en förläggning av besiktningen till annan ort än

som angivits i avtalet får anses vara i överensstämmelse med avtalet eller

den därå tillämpliga lagen.

Remissyttrandena. Handelskammaren i Göteborg och Sveriges advokatsamfund

anser att det i och för sig torde ha varit lämpligare att, såvitt avser

sättet och fristerna för undersökning av sålt gods, låta lagen i det land,

där godset faktiskt befinner sig, vara avgörande i stället för lagen i det land,

där sådan undersökning enligt avtalet skall äga rum. Den i artikeln upptagna

regeln innebär, att man nödgas undersöka, hur förhållandena bedöms

enligt avtalslandets respektive säljarens och undantagsvis köparens hemlands

lag, vilka lagar ofta icke tar och icke kan ta hänsyn till förhållandena

på den faktiska besiktningsorten. De praktiska skäl, som föranlett det i artikeln

angivna undantaget från huvudregeln om en enhetlig lag för köpet,

har genom den avfattning konventionstexten nu erhållit i stor utsträckning

offrats för uppnående av en teoretiskt mer tilltalande, men praktiskt svårtillämplig

regel.

Handelskammaren i Gävle anser att förevarande bestämmelse icke helt

motsvarar praxis inom handeln och näringslivet i övrigt. Det förefaller därjämte

som om man med bestämmelsen — enligt vilken, för den händelse

annat icke uttryckligen avtalats mellan parterna, lagen i det land tillämpas,

där besiktningen enligt avtalet bort ske och ej där den faktiskt skett —

önskat omöjliggöra för en part att arrangera besiktning i ett land med för

honom ur besiktningssynpunkt mera fördelaktiga bestämmelser. Handelskammaren

finner att, oavsett att besiktning av fullt legitima skäl kan komma

att förläggas till annat land, svårigheter måste inträda, åtminstone formellt,

att uppfylla kraven i det land där besiktningen enligt avtalet skall

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

ske. Sålunda förekommer att i detta land gäller föreskrifter om medverkan

av offentlig myndighet, som ej finns på den plats där besiktningen faktiskt

företages.

Departementschefen. Från principen att den lag som enligt konventionen

är tillämplig på köpet skall reglera samtliga i anledning av köpeavtalet uppkommande

frågor har det ansetts lämpligt att göra undantag i fråga om vissa

spörsmål som hänför sig till undersökning av godset. Undantaget avser

övervägande spörsmål av formell natur. Enligt artikel 4 i konventionen

skall i fråga om sättet för undersökningen av godset, frister för undersökningen

och meddelanden i anslutning till denna samt de åtgärder som skall

vidtagas därest godset avvisas, om ej annat uttryckligen avtalats, tillämpas

lagen i det land där undersökningen skall äga rum. Ett häremot svarande

stadgande har upptagits i förevarande paragraf.

Stadgandet har utsatts för viss kritik i några remissvar, varvid bl. a.

framhållits såsom mindre tillfredsställande att tillämplig lag bestämmes

med hänsyn till var undersökningen enligt köpeavtalet eller den tillämpliga

lagen rätteligen skall äga rum, icke var godset faktiskt befinner sig.

Självfallet kan detta i vissa fall medföra tillämpningssvårigheter och den

framförda kritiken saknar icke berättigande. Det är emellertid en fördel att

regeln omöjliggör för part att genom att arrangera besiktning i annat land

göra dess regler tillämpliga. Såsom i departementspromemorian framhålles

torde för övrigt i vissa fall en rimlig avtalstolkning leda till att undersökningen

anses skola äga rum på den plats där godset faktiskt befinner sig

och att alltså lagen på denna plats blir att anse som tillämplig.

Parterna äger överenskomma att annan än den i stadgandet angivna

lagen skall tillämpas på här avsedda frågor. I motsats till vad som gäller

enligt 3 § måste sådan överenskommelse alltid vara uttrycklig. Parterna

kan rörande undersökningen välja annan lag än den som i övrigt skall

tillämpas på köpet.

Andra spörsmål rörande undersökning än de i stadgandet nämnda, t. ex.

huruvida köparen är pliktig företaga undersökning av godset och rättsverkningarna

av en underlåtenhet i detta hänseende, avgöres av den på

köpet i allmänhet tillämpliga lagen. Detsamma gäller spörsmål om undersökningens

omfattning samt frågor huruvida undersökningens resultat ger

part särskilda befogenheter, såsom rätt att häva köpet eller rätt att kräva

skadestånd, och huruvida sådana rättsverkningar är beroende av reklamation.

6 §.

Paragrafen motsvarar artikel 6 i konventionen.

Konventionen. Artikel 6 ger konventionsstat rätt att åsidosätta den jämlikt

konventionen bestämda lagen av hänsyn till s. k. ordre public.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

I departementspromemorian framhålles att konventionens bestämmelser,

särskilt det mycket vida spelrum som givits partsautonomien, kan tvinga

svenska domstolar att tillgripa ordre publicbestämmelsen för att uppräthålla

betydelsefulla tvingande svenska rättsregler. Som exempel anföres

att domstolarna kan nödgas använda bestämmelserna för att genomföra

sådana tvingande regler som åsyftar att skydda avbetalningsköpare mot

obilliga avtalsvillkor och därvid ge begreppet ordre public en vidsträcktare

innebörd än de hittills brukat. Även i annat avseende än då det gäller

tvingande regler kan artikel 6 komma att bli tillämpad av svenska domstolar.

Då artikel 5 från konventionens tillämpningsområde undantager

bl. a. parternas rättshandlingsförmåga och avtalets form, ligger det motsatsslutet

nära till hands att övriga regler rörande avtalets giltighet skall

bedömas enligt den lag som enligt konventionen skall vara tillämplig på

köpet. Det kan emellertid tänkas att i något fall svenska domstolar anser

en enligt konventionen tillämplig utländsk lag innehålla så otillfredsställande

regler i förevarande avseende, att de finner sig föranlåtna att

i stället tillämpa svensk rätt, t. ex. rörande avtals ogiltighet på grund av

svek eller ocker. Ytterligare kan artikel 6 komma till användning ifall

den tillämpliga lagen efter köpeavtalets tillkomst ändrats med retroaktiv

verkan till förfång för part.

Remissyttrandena. Stockholms handelskammare framhåller att frågan

om innebörden av »ordre public» för domstolarna har sin praktiska betydelse,

särskilt då det gäller möjligheterna att vid tillämpning av annat

lands lag upprätthålla enligt svensk rätt tvingande regler. Enligt promemorian

skulle domstolarna i dylika fall kunna bli nödsakade att med

återfallande på stadgandet om ordre public ge detta en vidsträcktare innebörd

än de hittills brukat. Om domstolarna skulle göra detta -—- vilket

väl i och för sig kan förefalla tveksamt —- skulle en sådan godtycklig tolkning

med visst fog kunna kritiseras ur allmänna rättssäkerhetssynpunkter.

Handelskammaren i Göteborg anför i anslutning till nyssnämnda uttalande

i promemorian, att den återhållsamhet som de svenska domstolarna

hittills visat beträffande tillämpningen av svensk ordre public torde

ha varit i stort sett välgrundad och befrämjande för den internationella

samfärdseln. Man måste därför ställa sig i viss mån betänksam inför en

lagstiftning som förutsätter en ökad och vidgad tillämpning av ordre publicprincipen.

Konventionstextens införlivande med svensk lagstiftning medför

emellertid för den Sverige berörande internationella handeln fördelar som

ur praktisk synpunkt får anses överväga nackdelarna. Liknande synpunkter

anför Sveriges advokatsamfund.

Departementschefen. Artikel 6 i konventionen innehåller förbehåll för

s. k. ordre public. I förevarande paragraf har upptagits ett häremot sva
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

rande stadgande. Med 1 kap. 12 § i 1937 års lag om internationella rättsförhållanden

rörande dödsbo som förebild har stadgandet erhållit avfattningen,

att bestämmelse i utländsk lag som är uppenbart oförenlig med grunderna

för rättsordningen här i riket ej må här vinna tillämpning.

I departementspromemorian framhålles att behov av att tillämpa stadgandet

kan uppkomma i olika sammanhang och några exempel härpå

lämnas. Ett par remissinstanser har reagerat mot ett uttalande i promemorian

som kan tolkas som om man på förevarande område skulle taga

större hänsyn till or dre public än som eljest är vanligt. För egen del finner

jag en sådan vidare tillämpning knappast påkallad. Liksom sker på

andra internationellt privaträttsliga områden bör eljest tillämpliga rättsregler

åsidosättas endast i ytterlighetsfall. Att en sådan restriktiv tillämpning

är åsyftad torde framgå av den föreslagna lagtexten.

Ikraftträdande

Departementschefen. Konventionen träder i kraft 60 dagar efter det att

det femte ratifikationsinstrumentet deponerats. Då konventionen hittills

biträtts av tre stater, kommer de nordiska staternas ratifikationer att

medföra att konventionen träder i kraft, överenskommelse har träffats

att samordna de nordiska ratifikationerna.

Lagen bör träda i kraft samtidigt som konventionen. För att möjliggöra

detta bör i lagen upptagas bestämmelse att den träder i kraft den dag

Kungl. Maj :t förordnar.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över det inom justitiedepartementet

upprättade förslaget till lag om tillämplig lag beträffande internationella

köp av lösa saker måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Mats Larsson

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 149 år 1964

Bilaga A

(Översättning)

Convention sur la loi applicable aux

ventes å caractére International

d’objets mobiliers corporels

Les Etats signataires de la présente

Convention ;

Désirant établir des dispositions

communes concernant la loi applicable

aux ventes d’objets mobiliers

corporels ;

Ont résolu de conclure nne Convention

å cet effet et sont convenus

des dispositions suivantes :

Article premier

La présente Convention est applicable

aux ventes å caractére International

d’objets mobiliers corporels.

Elle ne s’applique pas aux ventes

de titres, aux ventes de navires et

de bateaux ou d’aéronefs enregistrés,

aux ventes par autorité de justice ou

sur saisie. Elle s’applique aux ventes

sur documents.

Pour son application sont assimilés

aux ventes les contrats de livraison

d’objets mobiliers corporels ä

fabriquer ou å produire, lorsque la

partie qui s’oblige å livrer doit fournir

les matiéres premiéres nécessaires

å la fabrication ou å la production.

La seule déclaration des parties,

relative å 1’application d’une loi ou

å la compétence d’un juge ou d’un

arbitre, ne suffit pas å donner å la

vente le caractére International au

sens de 1’alinéa premier du présent

article.

Article 2

La vente est régie par la loi interne

du pays désigné par les parties

contractantes.

Cette désignation doit faire l’objet

Konvention om tillämplig lag beträffande

internationella köp av lösa saker

Denna konventions signatärmakter,

som önska åstadkomma gemensamma

bestämmelser om tillämplig

lag beträffande köp av lösa saker,

hava beslutat att för detta ändamål

avsluta en konvention och hava

överenskommit om följande bestämmelser

:

Artikel 1

Denna konvention är tillämplig på

sådana köp av lösa saker som hava

internationell karaktär.

Den är icke tillämplig på köp av

värdepapper, köp av registrerade fartyg

eller luftfartyg eller försäljning

genom judiciell myndighets åtgärd

eller i exekutiv ordning. Den är tilllämplig

på köp mot dokument.

Vid dess tillämpning skola med

köp likställas avtal om leverans av

lösa saker, vilka skola tillverkas eller

framställas, när det för tillverkningen

eller framställningen nödvändiga

materialet skall tillhandahållas

av den som åtagit sig leveransen.

Enbart parternas förklaring med

avseende å tillämpning av viss lag eller

å viss domstols eller skiljemans

behörighet är icke tillfyllest för att

giva köpet internationell karaktär i

den mening som avses i första stycket

av denna artikel.

Artikel 2

På köpet skall tillämpas den interna

lag till vilken parterna hänvisat.

Hänvisningen skall ske genom ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr lb9 år 196b

d’une clause expresse, ou résulter indubitablement

des dispositions du

contrat.

Les conditions, relatives au consentement

des parties quant å la loi

déclarée applicable, sont déterminées

par eette loi.

Artide 3

A défaut de loi déclarée applicable

par les parties, dans les conditions

prévues å l’article précéaent, la vente

est régie par la loi interne du pays

ou le vendeur a sa résidence habituelle

au moment ou il recoit la commande.

Si la commande est re<jue

par un établissement du vendeur, la

vente est régie par la loi interne du

pays ou est situé cet établissement.

Toutefois, la vente est régie par la

loi interne du pays ou 1’acheteur a

sa résidence habituelle, ou dans lequel

il posséde 1’établissement qui a

passé ia commande, si c’est dans ce

pays que la commande a été regue,

soit par le vendeur, soit par son

représentant, agent ou commis-voyageur.

S’il s’agit d’un marché de bourse

ou d’une vente aux encheres, la vente

est régie par la loi interne du pays

ou se trouve la bourse ou dans lequel

sont effectuées les encheres.

Artide b

A moms de clause expresse contraire,

la loi interne du pays ou doit

avoir lien 1’examen des objets mobiliers

corporels délivrés en vertu de

la vente est applicable, en ce qui concerne

la forme et les délais dans lesquels

doivent avoir lieu 1’examen et

les notifications relatives å 1’examen,

ainsi que les mesures å prendre en

cas de refus des objets.

Artide 5

La présente Convention no s’applique

pas :

1. å la capacité des parties ;

2. å la forme du contrat ;

tryckligt avtalsvillkor eller otvetydigt

framgå av bestämmelserna i avtalet.

Betingelserna för parternas överenskommelse

om viss tillämplig lag

bedömes enligt denna lag.

Artikel 3

Hava parterna icke i enlighet med

bestämmelserna i föregående artikel

förklarat viss lag vara tillämplig, tilllämpas

på köpet den interna lagen

i det land, i vilket säljaren har sitt

hemvist då han mottager beställningen.

Om beställningen mottages vid

ett säljaren tillhörigt fast driftställe,

tillämpas lagen i det land där detta

är beläget.

På köpet tillämpas dock lagen i det

land, där köparen har sitt hemvist

eller i vilket han äger fast driftställe

från vilket beställningen gjorts, såframt

beställningen mottagits i detta

land av säljaren eller av dennes

representant, agent eller handelsresande.

Beträffande köp på börs eller auktion

tillämpas den interna lagen i

det land, där börsen finnes eller auktionen

äger rum.

Artikel b

Om annat ej uttryckligen avtalats,

tillämpas den interna lagen i det

land, där undersökning av det på

grund av avtalet levererade godset

skall äga rum, beträffande sättet

och tidsfristerna för undersökningen

och för meddelanden i anledning

av denna samt beträffande de åtgärder

som skola vidtagas därest godset

avvisas.

Artikel 5

Denna konvention äger icke tilllämpning
1.

på parternas rättshandlingsförmåga;
2.

på köpeavtalets form;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 196b

3. au transfert de propriété, étant

entendu toutefois que les diverses obligations

des parties, et notamment

celles qui sont relatives aux risques,

sont soumises å la loi applicable å la

vente en vertu de la présente Convention

;

4. aux effets de la vente å 1’égard

de toutes personnes autres que les

parties.

Artide 6

Dans chacun des Etats contractants,

1’application de la loi déterminée

par la présente Convention peut

étre écartée pour un motif d’ordre

public.

Article 7

Les Etats contractants sont convenus

d’introduire les dispositions des

articles 1—6 de la présente Convention

dans le droit national de leurs

pays respectifs.

Artide 8

La présente Convention est ouverte

å la signature des Etats représentés

å la Septiéme Session de la Conférence

de La Haye de Droit International

Privé.

Elle sera ratifiée et les instruments

de ratification seront déposés auprés

du Ministére des Affaires Etrangéres

des Pays-Bas.

Il sera dressé de tout dépöt d’instruments

de ratification un procésverbal,

dont une eopie, certifiée conforme,

sera remise, par la voie diplomatique,

å chacun des Etats signataires.

Artide 9

La présente Convention entrera en

vigueur le soixantiéme jour å partir

du dépöt du cinquiéme instrument

de ratification prévu par 1’article 8,

alinéa 2.

Pour chaque Etat signataire, ratifiant

postérieurement la Convention,

3. på äganderättens övergång, dock

att beträffande parternas förpliktelser,

särskilt med avseende å faran

för godset, skall gälla den lag som

till följd av konventionen är tillämplig

på köpet;

4. på köpets rättsverkningar i förhållande

till andra än parterna.

Artikel 6

I envar av de fördragsslutande staterna

må tillämpningen av den jämlikt

konventionen bestämda lagen

åsidosättas av hänsyn till grunderna

för den inhemska rättsordningen

(ordre public).

Artikel 7

De fördragsslutande staterna äro

ense om att införliva bestämmelserna

i artiklarna 1—6 med respektive

länders nationella lagstiftning.

Artikel 8

Denna konvention är öppen för undertecknande

av de stater som voro

företrädda vid Haagkonferensens för

internationell privaträtt sjunde session.

Den skall ratificeras, och ratifikationsinstrumenten

skola deponeras i

Nederländernas utrikesministerium.

Vid varje deponering av ratifikationsinstrument

skall upprättas ett

protokoll, varav en behörigen styrkt

avskrift på diplomatisk väg skall tillställas

envar av signatärmakterna.

Artikel 9

Denna konvention skall träda i

kraft å sextionde dagen efter det att

det femte ratifikationsinstrumentet

deponerats på sätt i artikel 8 andra

stycket sägs.

För varje signatärmakt, som senare

ratificerar konventionen, skall

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ds proposition nv l it) år 196b

celle-ci entrera en vigueur le soixantiéme

jour å partir de la date du dépöt

de son instrument de ratification.

Article 10

La présente Convention s’applique

de plein droit aux territoires métropolitains

des Etats contractants.

Si un Etat contractant en désire la

mise en vigueur dans tous les autres

territoires, ou dans tels des autres

territoires dont les relations internationales

sont assurées par lui, il notifiera

son intention å cet effet par

un acte qui sera déposé auprés du

Ministére des Affaires Etrangcres

des Pays-Bas. Celui-ci en enverra,

par la voie diplomatique, une copie,

certifiée conforme, å chacun des

Etats contractants. La présente Convention

entrera en vigueur pour ees

territoires le soixantiéme jour apres

la date du dépöt de l’acte de notification

mentionné ci-dessus.

11 est entendu que la notification,

prévue par 1’alinéa 2 du présent article,

ne pourra avoir effet qu’aprés

1’entrée en vigueur de la présente

Convention en vertu de son article

9, alinéa premier.

Artide 11

Tout Etat, non représenté å la Septiéme

Session de la Conférence de La

Haye de Droit International Privé

pourra adhérer å la présente Convention.

L’Etat désirant adhérer notifiera

son intention par un acte qui

sera déposé auprés du Ministére des

Affaires Etrangéres des Pays-Bas.

Celui-ci en enverra, par la voie diplomatique,

une copie, certifiée conforme,

ä chacun des Etats contractants.

La Convention entrera eu vigueur,

pour l’Etat adhérant, le soixantiéme

jour apres la date du dépöt de 1’acle

d’adhésion.

Il est entendu que le dépöt de l’ac
-

denna träda i kraft å sextionde dagen

efter dagen för deponeringen av

dess ratifikationsinstrument.

Artikel 10

Denna konvention är tillämplig på

de fördragsslutande staternas moderlandsområden.

Om en fördragsslutande stat önskar,

att konventionen skall försättas

i kraft beträffande den fördragsslutande

statens alla övriga områden

eller beträffande sådana övriga områden

för vilkas internationella förbindelser

staten svarar, skall staten

tillkännagiva denna sin avsikt i en

handling, som skall deponeras i Nederländernas

utrikesministerium.

Ministeriet skall på diplomatisk väg

tillställa envar av de fördragsslutande

staterna en bestyrkt avskrift av

handlingen. Konventionen skall beträffande

dessa områden träda i

kraft å sextionde dagen efter dagen

för deponeringen av nyssnämnda tillkännagivande.

Det i andra stycket av denna artikel

avsedda tillkännagivandet skall

icke medföra verkan förrän konventionen

trätt i kraft jämlikt artikel 9

första stycket.

Artikel 11

Varje stat, som icke var företrädd

vid Haagkonferensens för internationell

privaträtt sjunde session, skall

kunna ansluta sig till denna konvention.

Stat, som önskar ansluta sig,

skall tillkännagiva denna sin avsikt

i en handling, som skall deponeras i

Nederländernas utrikesministerium.

Ministeriet skall på diplomatisk väg

tillställa envar av de fördragsslutande

staterna en bestyrkt avskrift av

handlingen. För stat, som ansluter

sig, skall konventionen träda i kraft

å sextionde dagen efter dagen för deponering

av anslutningshandlingen.

Deponering av anslutningshand
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1964

te cTadhésion ne pourra avoir lieu

qu’aprés 1’entrée en vigueur de la

présente Convention en vertn de l’article

9, alinéa premier.

Article 12

La présente Convention aura une

durée de cinq ans å partir de la date

indiquée dans 1’article 9, alinéa premier,

de la présente Convention. Ce

terme commencera å courir des cette

date, méme pour les Etats qui l’auront

ratifiée ou y auront adhéré postérieurement.

La Convention sera renouvelée tacitement

de cinq ans en cinq ans,

sauf dénonciation.

La dénonciation devra, au moins

six mois avant 1’expiration du terme,

étre notifiée au Ministére des Affaires

Etrangéres des Pays-Bas, qui en

donnera connaissance å tous les autres

Etats contractants.

La dénonciation peut se limiter

aux territoires, ou å certains des territoires

indiqués dans une notificalion

faite en vertu de 1’article 10, alinéa

2.

La dénonciation ne produira son

effet qu’å l’égard de l’Etat qui 1’aura

notifiée. La Convention restera en

vigueur pour les autres Etats contractants.

En foi de quoi, les soussignés, dument

autorisés par leurs Gouvernements

respectifs, ont signé la présente

Convention.

Fait å La Haye, le 15 juin 1955, en

un seul exemplaire, qui sera déposé

dans les archives du Gouvernement

des Pays-Bas et dont une copie, certifiée

conforme, sera remise, par la

voie diplomatique, å chacun des

Etats représentés å la Septiéme Session

de la Conférence de La Haye de

Droit International Privé.

ling kan icke äga rum förrän konventionen

trätt i kraft jämlikt artikel

9 första stycket.

Artikel 12

Denna konvention skall gälla i

fem år räknat från den dag som angives

i artikel 9 första stycket i konventionen.

Denna tid skall börja löpa

från sagda dag även för stater

som senare ratificerat eller anslutit

sig till konventionen.

Konventionen skall, om uppsägning

icke sker, utan vidare tillkännagivande

anses förlängd för fem år

i sänder.

Uppsägning skall minst sex månader

före giltighetstidens utgång

tillkännagivas hos Nederländernas

utrikesministerium, som skall underrätta

samtliga övriga fördragsslutande

stater därom.

Uppsägning kan begränsas till att

avse de områden eller vissa av de

områden som angivits i tillkännagivande

jämlikt artikel 10 andra stycket.

Uppsägning skall äga verkan endast

beträffande stat som verkställt

uppsägningen. För övriga fördragsslutande

stater skall konventionen

förbliva i kraft.

Till bekräftelse härav hava undertecknade,

därtill behörigen bemyndigade,

undertecknat denna konvention.

Som skedde i Haag den 15 juni

1955 i ett enda exemplar, som skall

deponeras i Nederländska regeringens

arkiv och varav bestyrkt avskrift

på diplomatisk väg skall tillställas

envar av de stater som voro företrädda

vid Haagkonferensens för internationell

privaträtt sjunde session.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1964

33

Utdrag ao protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 14 apiil

1964.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

regeringsrådet Holmgren,

justitierådet Bergsten.

Enligt lagrådet den 18 februari 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 24 januari 1964, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om tillämplig lag beträffande internationella

köp av lösa saker.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen Torwald Hesser.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1964

Utdrag av protokollet över jnstitiedcpartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 april 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm. Johansson, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hermansson, lagrådets den

14 april 1964 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 24 januari 1964 remitterade

förslaget till lag om tillämplig lag beträffande internationella köp

av lösa saker. Föredraganden anför följande:

Lagförslaget har av lagrådet lämnats utan erinran. Tidigare har, såsom

framgår av vad som anförts vid remissen till lagrådet förutsatts att

den till grund för lagförslaget liggande Haagkonventionen den 15 juni

1955 skulle gälla vid sidan av den konvention rörande uniform köplag, som

varit under förberedande under många år och till vilken slutligt förslag

förra året framlagts av en särskild expertkommitté. Sedan en konferens

för behandling av detta förslag inletts i Haag den 2 april 1964, har det emellertid

visat sig att den nya konventionen kan få ett sådant innehåll att

utrymme icke lämnas för tillämpning av 1955 års konvention. Hur härmed

förhåller sig kan icke avgöras förrän den nya konventionen fått sin slutliga

utformning. Det torde därför få ankomma på Kungl. Maj :t att framdeles

avgöra huruvida och i så fall när 1955 års konvention bör ratificeras

och den nu föreslagna lagstiftningen bringas i kraft.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen dels att antaga det berörda lagförslaget, dels ock bemyndiga

Kungl. Maj:t att godkänna den i Haag den 15 juni 1955 dagtecknade

konventionen om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa

saker.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med ininstämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640040

Doktrin (3)

  1. Anm. av Michael Hellner, Internationell konkurrensrätt. Om främmande kon-kurrensrätts tillämplighet i svensk domstol, SvJT 2000 s. 648, på s. 651 · Fritt tillgänglig
  2. Michael Bogdan, Oskäliga avtalsvillkor i gränsöverskridande konsumentavtal, SvJT 1995 s. 189, på s. 191 · Fritt tillgänglig
  3. Algot Bagge, Jan Hellner, Eric Essén, 1964 ÅRS HAAGKONVENTIONER ANGÅENDE KÖP, SvJT 1965 s. 248, på s. 270, 271 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker, m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1964:32 Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition med förslag till lag om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker, m. m. s. 1 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 4 dokument.

  1. SvJT 1965 s. 248 Algot Bagge, Jan Hellner, Eric Essén, 1964 ÅRS HAAGKONVENTIONER ANGÅENDE KÖP s. 270 · s. 271 i texten
  2. JT 2010/11 s. 236 s. 252 i texten · dokumentnivå
  3. SvJT 2000 s. 648 Anm. av Michael Hellner, Internationell konkurrensrätt. Om främmande kon-kurrensrätts tillämplighet i svensk domstol s. 651 i texten
  4. SvJT 1995 s. 189 Michael Bogdan, Oskäliga avtalsvillkor i gränsöverskridande konsumentavtal s. 191 i texten