Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 april 19b9 (nr 183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar

1964-04-17 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:151, Med förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 april 19b9 (nr 183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 196b

1

Nr 151

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående tillägg till lagen den 28 april 19b9 (nr 183)

om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar; given

Stockholms slott den 17 april 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående tillägg till lagen den 28

april 1949 (nr 183)) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.

GUSTAF ADOLF

Rune Hermansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, under förutsättning överensskommelse därom

träffas mellan Sverige och Finland, att i den nu gällande gemensamma stadgan

angående lottning i gränsälvarna skall införas två nya paragrafer med

bestämmelser om flottningsskada på fiskebyggnad. Dessa innehåller dels

att den som uppför fiskebyggnad i flottleden skall ha rätt att hos länsstyrelse

påkalla bestämmelser om skyddsanordningar att bekostas av de flottande,

dels att, om någon bygger i strid mot lag eller givna föreskrifter, han

skall ha skyldighet att själv svara för skada på byggnaden i följd av flottningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sam7. Nr 151

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 196b

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 28 april 1949 (nr 183) om flottningen

i Torne och Muonio gränsälvar

Härigenom förordnas som följer.

Under förutsättning att överenskommelse träffas mellan Sverige och Finland,

att i den vid lagen den 28 april 1949 (nr 183) om flottningen i Torne

och Muonio gränsälvar fogade stadgan skola införas två nya paragrafer, betecknade

8 a § och 22 a §, av nedan angiven lydelse, äger Konungen för ordna,

att dessa bestämmelser här i riket skola lända till efterrättelse från den

dag som angives i överenskommelsen.

8 a §.

Menar någon, som uppfört eller ämnar uppföra fiskebyggnad i flottleden,

att särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada eller intrång på

byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de flottande, äger han genom

ansökan, som ingives till någon av länsstyrelserna, påkalla bestämmelse

om erforderliga skyddsanordningar. Om påföljd av underlåtenhet

att påkalla bestämmelse, som nu sagts, stadgas i 22 a §.

För behandling av ansökning enligt första stycket skola bestämmelserna

i 6—8 §§ i tillämpliga delar gälla.

22 a §.

Uppför någon fiskebyggnad i flottleden i strid mot lag eller givna föreskrifter,

svarar han själv för den skada, som kan uppstå på byggnaden i

följd av flottningen. Om någon utan att påkalla och avbida bestämmelse

om skyddsåtgärd, som sägs i 8 a §, uppför fiskebyggnad i flottleden, svarar

han under tiden själv för skadan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 151 år 196b

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 april 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om tillägg till stadgan

angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled samt

anför därvid följande.

Inledning

Flottningen i Torne och Muonio älvar samt i ett havsområde utanför

Torne älvs mynning regleras enligt lag den 28 april 1949 (nr 183) genom

bestämmelser i en överenskommelse den 17 februari 1949 mellan Sverige

och Finland om flottningen i gränsälvarna och i en till överenskommelsen

fogad stadga angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled.

Bestämmelserna länder till efterrättelse i Sverige så länge överenskommelsen

är giltig.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 10 september 1954 förordnades ombud

att för Sveriges del deltaga i överläggningar med representanter för

den finländska regeringen rörande översyn dels av konventionen den 10

maj 1927 mellan Sverige och Finland angående ordnandet av det samfällda

laxfisket i Torne och Muonio älvar dels av den med stöd av en sistnämnda

dag avgiven deklaration fastställda stadgan för fiskets bedrivande

inom Torne älvs fiskeområde dels ock av överenskommelsen den

17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och

Muonio älvar. De svenska och finländska ombuden antog som gemensam

benämning svensk-finska kommissionen för översyn av 1927 års konvention

angående det gemensamma laxfisket i Torne och Muonio älvar in. m.

(laxfiskekommissionen).

Med skrivelse den 23 oktober 1962 har de svenska ombuden1 till Kungl.

Maj :t överlämnat ett betänkande med förslag till ny överenskommelse och

stadga rörande fisket i Torne älvs fiskeområde samt förslag till ändring

1 Landshövdingen Manfred Näslund, överdirektören Jöran Hult och landssekreteraren

Torsten Segrell.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 196b

i flottningsöverenskommelsen och till ändringar i och tillägg till flottningsstadgan

(NU 1963: 2). Förslagen är gemensamma för de svenska och de

finländska ombuden i laxfiskekommissionen men i betänkandet har endast

de svenska ombudens motiv till förslagen intagits.

Genom beslut den 14 februari 1964 har Kungl. Maj :t uppdragit åt de

svenska sakkunniga i den år 1961 tillsatta svensk-finska gränsälvskommittén

att i samråd med de finländska sakkunniga i kommittén göra en

översyn av förslaget till den del det gäller överenskommelse och stadga rörande

fisket inom Torne älvs fiskeområde.

Över betänkandet i vad det avser tillägg till flottningsstadgan har efter

remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen, vattenrättsdomarna i

Övre Norrbygdens vattendomstol, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

kammarkollegiet, över jägmästaren i övre Norrbottens

distrikt, skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län, fiskeriintendenten i övre

norra distriktet, Haparanda byamän, svenska sakkunniga i finsk-svenska

gränsälvskommittén och Torne älvs flottningsförening.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga frågan om tillägg till flottningsstadgan.

Gällande bestämmelser

Flottningsöverenskommelsen den 17 februari 1949, som innehåller bestämmelser

som främst avser förhållandet mellan de fördragsslutande staterna,

upptager —■ förutom föreskrift att flottningsstadgans bestämmelser

skall tillämpas — regler om flottgodsets frihet från tullbehandling, om rätt

att fritt föra redskap, material och förnödenheter för flottningen från den

ena staten till den andra, om skattefrihet i båda staterna för flottningsförening

som avses i stadgan samt om frihet och lättnader för de i flottningsarbetet

deltagande att överskrida riksgränsen. överenskommelsen föreskriver

härjämte skyldigheter för de flottande att utgiva viss avgift att

användas till bevarande av fiskbeståndet i vattenområdet. Flottgods må

icke påföras annan fiskeavgift inom någondera staten.

Bestämmelserna i den till överenskommelsen anslutna flottningsstadgan

är riktade till dem som flottar i vattendragen. Stadgan är uppbyggd efter

mönster av den svenska allmänna flottningslagstiftningen, nämligen 6 kap.

vattenlagen och lagen om flottning i allmän flottled. Även den vid stadgans

tillkomst i Finland gällande flottningslagstiftningen har tjänat som

förebild.

Av flottningsstadgans sex kapitel omfattar det första allmänna bestämmelser

och handlar om skyldighet för de flottande att bilda flottningsförening,

om anmälnings- och avgiftsskyldighet för flottande, om barkning

av virke och om tillträde in. m. till annans fastighet för dem, som ombesörjer

flottningsarbetet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1964

I andra kapitlet ges bestämmelser om flottledens utbyggnad m. in. Den

svenska länsstyrelsen i Norrbottens län och den finska länsstyrelsen i

Lapplands län har erhållit uppgiften att gemensamt pröva hithörande frågor.

Länsstyrelserna har att besluta såväl i ärenden rörande fastställande

av regleringsbestämmelser i inskränkt bemärkelse för flottledens begagnande

som i ärenden beträffande tillstånd att för flottningen utföra arbete

eller anläggning i vatten. Sådant tillstånd kan meddelas trots intrång i

motstående intressen. Länsstyrelserna äger även, där fråga ej är om avstående

av äganderätt, besluta att annans egendom tvångsvis tages i anspråk

för flottleds utvidgande eller förbättrande. Ersättning för skada

och intrång prövas av samma organ. Den som är missnöjd med länsstyrelsernas

beslut i fråga om sådan ersättning äger inom viss tid från beslutets

dag väcka talan om ersättningen vid allmän underrätt i den ort

där skadan eller intrånget sker.

Tredje kapitlet innehåller regler om flottningsförening och dess verksamhet.

Ersättning för skada genom flottningen behandlas i fjärde kapitlet. Huvudstadgandet

är en bestämmelse att flottningsföreningen skall gälda ersättning

med fulla värdet för skada och intrång som vållas i följd av flottningen.

Detta stadgande liksom kapitlets bestämmelser i övrigt ansluter nära

till bestämmelserna i 2 kap. i den svenska lagen om flottning i allmän

flottled. Ersättningsanspråk skall sålunda i allmänhet anmälas före utgången

av det kalenderår, då skadan uppkom. Anspråk på ersättning för

skada å fiskebyggnad eller fiskeredskap skall dock, till skillnad från vad

som gäller enligt den svenska flottningslagen, i regel anmälas inom fjorton

dagar från det skadan blev känd för byggnadens eller redskapens ägare.

Prövningen av frågor om ersättning i de fall då överenskommelse ej träffas

sker liksom enligt flottningslagen genom skiljemannaförfarande.

I femte kapitlet lämnas särskilda föreskrifter om vidmakthållande av

åtgärder till skydd mot skada genom flottningen och om sjunkvirke in. in.

Sjätte kapitlet slutligen upptager ansvarsbestämmelser, forumregler

in. in.

Flottningsöverenskommelsen och stadgan innefattar tillhopa fullständig

reglering av flottningsförhållandena i gränsälvarna. I flottningslagen är

nämligen stadgat (84 §), att lagen icke äger tillämpning på gränsfloderna

Torne och Muonio älvar. Vidare skall, enligt slutbestämmelser i lag den

19 juni 1919 (nr 425) om ändring i vissa delar av vattenlagen, i fråga om

flottleds anläggande, utvidgande eller förbättrande i samma älvar gälla

vad därom är särskilt stadgat. Vad som gäller på grund av förenämnda lag

den 28 april 1949 skall därför beträffande sagda flottledsfrågor tillämpas i

stället för 6 kap. vattenlagen.

Enligt 2 kap. 20 § 1 inom. vattenlagen krävs vattendomstols tillstånd

till fiskebvggnad, om byggnaden skall uppföras i älv eller annat större val
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1964

tendrag och därigenom kan ske märkbar inverkan på vattenståndet eller

vattnets lopp samt det ej är uppenbart, att varken allmän eller enskild rätt

förnärmas. Då fiskebyggnad i annat fall än det nu angivna skall uppföras

i enskilt vatten är förprövning av vattendomstol erforderlig, om det kan

antagas, att byggnaden förnärmar allmän rätt. Enligt 6 kap. 18 § svenska

vattenlagen äger den som byggt eller vill bygga i allmän flottled genom

stämning å flottningsföreningen påkalla vattendomstolens föreskrift att erforderlig

skyddsanordning skall bekostas av de flottande. I 7 § första

punkten flottningslagen stadgas, att om någon bygger i allmän flottled annorledes

än med lag eller givna föreskrifter överensstämmer, han själv får

stå skada som kan vållas på byggnaden i följd av flottningen. Enligt andra

punkten i samma lagrum bar ock den som bygger i allmän flottled

utan att påkalla och avbida vattendomstolens bestämmelser om skyddsåtgärd

enligt 6 kap. 18 § vattenlagen att under tiden själv svara för flottningsskada

på byggnaden.

Fiskekommissionens förslag

I sitt betänkande avhandlar fiskekommissionen huvudsakligen frågan om

ny fiskeöverenskommelse mellan Sverige och Finland. Den nuvarande konventionen

är enligt kommissionen ofullständig som reglering av fiskeförhållandena,

såtillvida att den i allt väsentligt icke avser fiske efter annat

än lax och laxöring och att den gäller endast i den mån staterna innehar

fiskerätten. Kommissionen erinrar om att konventionen innebär, att laxfisket

i Torne och Muonio älvar från mynningen, så långt dessa älvar bildar

riksgräns och lax uppstiger i dem, skall brukas samfällt för staterna

med undantag endast för vissa namngivna skatteförsålda fisken. Kommissionen

påpekar att svenska kronans regalrätt till laxfiske i gränsvattnen

underkänts i vissa rättsliga avgöranden under senare år och framhåller,

att allteftersom kronans anspråk på laxfisket underkännes, möjligheterna

till samfällt laxfiskebruk kommer att bli allt mindre. Därmed kommer även

tillämpningsområdet för de viktigaste av de nuvarande gemensamma bestämmelserna

att inskränkas. Kommissionen konstaterar, att från flottningshåll

uttryckts farhågor för att en sådan situation skulle medföra ett

enskilt fiske efter lax av betydligt större omfattning än det nuvarande samfällda

samt att företrädare för flottningen därför ansett sådana åtgärder

påkallade, som hindrar ett okontrollerat enskilt fiske, framför allt med

fasta fiskeverk. Från annat håll har påpekats, att ett alltför intensivt enskilt

laxfiske är speciellt ägnat att öka intressemotsättningar även mellan

fiskerättsinnehavarna inbördes. De finländska delegaterna har vidare betonat,

att det är ett allmänt finskt intresse att få deltaga i avgörandet av

frågor, i vilken omfattning och under vilka former fisket skall bedrivas inom

de svenska delarna av de för de båda staterna gemensamma fiskevatt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj.ts proposition nr 151 år 1964

nen. Motsvarande aspekter kan enligt kommissionen anläggas för Sveriges

del i fråga om de finska vattenområdena. Beaktande av nu ifrågavarande

synpunkter nödvändiggör att vissa bestämmelser införes om utslående av

fasta fiskeverk.

Kommissionen erinrar om att åtskilliga olikheter föreligger de båda staterna

emellan i fråga om vattenrättslig reglering av byggande i vatten för

fiskeändamål. Det kan enligt kommissionen ifrågasättas, om eller i vilken

utsträckning de båda staternas vattenrättsliga lagstiftning omfattar de fasta

fiskeverk, som med hänsyn till de speciella förhållandena i gränsvattendragen

bedömes behöva regleras. På grund härav och med hänsyn till kommissionens

strävan att så långt detta är möjligt få till stånd på ömse sidor

om riksgränsen likalydande bestämmelser rörande fisket, finner kommissionen,

att särskilda vattenrättsliga regler för gränsvattnen måste utformas

i fråga om de fasta fiskeverken. För kommissionen framstår som en angelägen

uppgift att tillskapa regler, genom vilka kan förhindras att inom fiskeområdet

utsättes sådana fiskeverk, som med hänsyn till omfattning eller

annat länder till men framför allt för flottningsintresset.

Till fasta fiskeverk hänför kommissionen främst s. k. pator. Gemensamt

för pator av olika slag förklarar kommissionen vara, att de är av mer

stadigvarande natur samt byggda eller timrade.

Kommissionen framhåller, att de regler kommissionen i enlighet med det

sagda finner sig böra föreslå är avsedda att gälla endast under en övergångstid,

nämligen under tiden intill dess en allmän vattenrättslig konvention

trätt i kraft. Kommissionen förutsätter nämligen, att gränsälvskommittén,

som har i uppdrag att utarbeta förslag till en allmän vattenrättslig konvention

mellan Sverige och Finland rörande nyttjandet av gränsvattendragen,

kommer att föreslå bestämmelser med giltighet jämväl för nu avsedda

fiskeförhållanden.

Kommissionen föreslår, att åt länsstyrelserna i Norrbottens och Lapplands

län skall uppdragas att gemensamt pröva och avgöra ärenden angående

fiske i gränsälvarna. Något undantag för ärenden om tillstånd att utsätta

fasta fiskeverk förutsättes därvid icke. Kommissionen anser, att även vattenrättsliga

frågor som hänför sig till sådana anläggningar bör bli föremål

för gemensamma beslut av de båda länsstyrelserna och erinrar om att avgöranden

av liknande art redan nu ankommer på länsstyrelserna jämlikt flottningsstadgan,

särskilt när det gäller flottleds utbyggnad.

Med avseende på de flottandes skadeståndsskyldighet gentemot de fiskande

föreslår kommissionen vissa tillägg till bestämmelserna i flottningsstadgan.

Kommissionen erinrar om att huvudstadgandet angående flottningsskada,

vilken i stort sett motsvarar 6 § i den svenska flottningslagen, föreskriver

att för skada eller intrång i följd av flottningen skall gäldas ersättning

med fulla värdet. Flottningsstadgan saknar däremot motsvarighet till 7 § i

den svenska flottningslagen, vilket lagrum innehåller, att de flottande icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1965

är skadeståndsansvar^ för flottningsskada på byggnad, som uppförts annorledes

än på sätt som överensstämmer med lag eller givna föreskrifter eller

anlagts utan att anläggaren påkallat och avbidat vattendomstolens bestämmelse

om åtgärd till skydd mot skada av ifrågavarande slag. Kommissionen

anför följande.

De flottandes skyldigheter att till de laxfiskande i älvområdet gälda ersättning

för flottningsskada har hitintills bestämts därigenom att i kontrakt om

upplåtelse av samfällt laxfiske såsom villkor för upplåtelsen intagits föreskrifter

om sagda skadeståndsskyldighet. Dessa föreskrifter har undantagslöst

inneburit en begränsning av det skadeståndsansvar, som följer av flottningsstadgans

regler. I samma mån som den svenska staten förlorar rätten

till laxfisket minskas möjligheten att inom de svenska delarna av gränsvat.

tendragen på angivet sätt inskränka de flottandes skadeståndsskyldighet och

ökas alltså antalet av de fall, där sagda skyldighet bestämmes av flottningsstadgans

regler.

Farhågorna för att härigenom kan uppstå ett oskäligt skadeståndsansvar

för de flottande har föranlett kommissionen att överväga ändringar i de enligt

flottningsstadgan gällande skadeståndsreglerna. Detta övervägande förestavas

även av den omständigheten att det enligt kommissionens mening synes

obefogat att de flottande i gränsvattnen äro underkastade rättsregler,

vilka innebära tyngre skadeståndsansvar än det som gäller för flottande i

helt svenska vattendrag.

På grundval av sina bedömanden av nu ifrågavarande spörsmål föreslår

kommissionen, att i 4 kap. flottningsstadgan införes en ny paragraf, betecknad

22 a §, vari stadgas, att om någon uti flottleden utsätter fast fiskeverk

annorledes än med lag eller givna föreskrifter överensstämmer, han själv ansvarar

för den skada, som må vållas å fiskeverket i följd av flottningen. Här

avses fasta fiskeverk, vilka tillkommit i strid mot de vattenrättsliga bestämmelserna

i den av kommissionen samtidigt föreslagna fiskeöverenskommelsen

för Torne älvs fiskeområde eller icke överensstämmer med länsstyrelsernas

enligt sagda bestämmelser meddelade föreskrifter angående fiskeverket.

Införandet av en regel av nu angivna innebörd torde enligt kommissionen

icke vålla någon betänklighet. Är fiskeverket olagligt och bedrives flottningen

väl ordnad och med tillbörlig omsorg, synes det nämligen icke föreligga

något skäl för att de flottande skall vara ersättningsskyldiga gentemot

ägaren av det olagliga fiskeverket. Kommissionen framhåller, att man emellertid

bör beakta, att de flottande icke avses bli berättigade att egenmäktigt

förstöra eller genom uppenbar vårdslöshet vid flottningen skada ens ett olagligt

fiskeverk.

Vidare föreslår kommissionen, att vad som sagts skall gälla beträffande

skada å fiskeredskap, vilket nyttjas i strid mot de i den av kommissionen

föreslagna stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde meddelade bestämmelserna.

Denna regel saknar motsvarighet i den svenska flottningslagen.

Det synes enligt kommissionen icke finnas skäl att skadeståndsrätt

skall åtnjutas av den som bryter mot fiskestadgan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1964

Kommissionen anser, att beträffande fasta fiskeverk i gränsvattendragen

bör införas också regler av innehåll motsvarande 6 kap. 18 § vattenlagen

om påkallande av bestämmelser om skyddsanordningar och 7 § andra

punkten flottningslagen om byggandes eget ansvar för flottningsskada, då

sådana bestämmelser ej påkallats. Enär emellertid enligt flottningsstadgan

frågor om anläggningar eller åtgärder för flottleden prövas av de båda

länsstyrelserna, bör dessa tilläggas jämväl prövningen av spörsmål om

ifrågavarande skyddsanordningar. Det torde därvid enligt kommissionens

mening icke lämpligen kunna bli fråga om ett stämningsförfarande såsom

enligt vattenlagen, utan kommissionen finner sig böra föreslå, att fråga

om skyddsanordningar skall väckas genom ansökan, som riktar sig mot

flottningsföreningen. För det därefter följande förfarandet bör bestämmelserna

i 2 kap. i flottningsstadgan rörande flottleds utbyggnad m. m. i tilllämpliga

delar gälla. Kommissionen anser dock att uppgifter, som enligt dessa

bestämmelser ankommer på synemän, i stället skall ombesörjas av en

nämnd, som enligt kommissionens förslag till fiskeöverenskommelse mellan

länderna skall inrättas för vissa uppgifter på fiskets område.

Kommissionen föreslår att under 2 kap. flottningsstadgan i en tilläggsparagraf

efter 8 § skall införas bestämmelser beträffande fasta fiskeverk, som

med nyssnämnda modifikationer motsvarar 6 kap. 18 § vattenlagen. Motsvarigheten

till 7 § andra punkten flottningslagen föreslås skola intagas i

22 a § flottningsstadgan och givas det innehållet, att om någon utan att

påkalla och avbida länsstyrelsernas bestämmelser om skyddsåtgärd utsätter

fast fiskeverk i flottleden, han under tiden själv får stå för skadan.

Remissyttrandena

Kommissionens förslag till bestämmelser angående flottningsskada tillstyrkes

eller lämnas med något undantag utan erinran i remissyttrandena.

Flottningsföreningen framhåller, att ändringarna i flottningsstadgan i regel

är en följd av de lösningar kommissionen föreslagit i fiskeöverenskommelsen

och fiskestadgan. Ehuru föreningen tillstyrker de föreslagna flottningsbestämmelserna,

finner sig föreningen dock böra framhålla, att den

föreslagna bestämmelsen i 8 a § om föreningens skyldighet att bekosta

skyddsanordningar för fasta fiskeverk, vilken har hämtats från svensk rätt,

kan vara strängare mot de flottande än intern finsk flottningslag. Enligt

finsk lag är nämligen den som bygger i kungsådra skyldig att själv skydda

sig mot flottningsskador.

överjägmästaren i Övre Norrbottens distrikt förordar ytterligare begränsning

av de flottandes skadeståndsskyldighet och anför i detta hänseende

bl. a. följande.

I fråga om det regala älvfisket, som utarrenderas av de båda staterna, har

man i arrendekontrakten intagit sådana bestämmelser att flottningsför
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 196k

eningen endast blir ersättningsskyldig, om skadan förorsakas av uppenbar

vårdslöshet från flottningsföreningens sida. Den ovillkorliga ersättningsskyldigheten

för flottningsskador, som den nuvarande flottningsstadgan

lägger på flottningsföreningen, har i vissa fall lett till missbruk från skärgårdsfiskarnas

sida, anser flottningsföreningen. Om regalrätten till laxfisket

på svensk sida förklaras icke vara gällande kommer flottningsföreningen

att även i den större delen av älvområdet vara fullt ersättningsskyldig

för alla skador, som flottningen kan åstadkomma på de enskilda

fiskena. Med hänsyn till flottningens stora ekonomiska betydelse synes detta

icke vara önskvärt. I fråga om ny konvention och stadga föreslås att flottningsföreningen

endast skall vara skyldig att ersätta skador på fiskena då

skadan orsakats av uppenbar vårdslöshet från flottningsföreningens sida.

Gränsälvskommittén finner de föreslagna bestämmelserna angående flottningsskada,

vilkas rättmätighet enligt kommittén väl knappast kan sättas

i fråga, innefatta en angelägen komplettering av flottningsstadgan. Kommittén

anser den böra komma till stånd oavsett huruvida i den tillämnade

fiskeöverenskommelsen meddelas bestämmelser om utsättande av fasta fiskeverk

eller icke. Det torde nämligen i detta sammanhang vara av underordnad

betydelse om en fiskebyggnad uppförts i strid mot bestämmelser i en

mellanstatlig överenskommelse eller mot föreskrifter i rent nationell lagstiftning.

Kommittén har icke något att erinra mot att innehavare av fiskeverk

tillerkännes rätt att av länsstyrelserna påkalla bestämmelse om skyddsanordning

vid fiskeverket att bekostas av de flottande, men kommittén vill

icke därmed taga ställning till frågan huruvida det för framtiden bör ankomma

på länsstyrelserna att avgöra dessa ärenden. Enligt kommitténs mening

måste nämligen dessa anses falla inom vattenrättsskipningens område.

Fiskeriintendenten hyser betänkligheter mot förslaget i vad det innebär,

att länsstyrelserna även framgent skall avgöra ärenden av vattenrättslig

karaktär vilka hänför sig till gränsälvarnas flottled. Haparanda byamän uttalar

som sin mening, att det är en olämplig åtgärd att nu ändra reglerna

för flottningen i Torne älv. Ändringen synes nämligen byamännen bli endast

en tillfällig åtgärd i avvaktan på en allmän vattenrättslig konvention

mellan länderna.

Departementschefen

Gränsvattnen mellan Sverige och Finland är under nuvarande förhållanden

nyttjade i huvudsak endast för flottning och fiske. Behov av mellanstatlig

reglering har därför förelegat endast beträffande dessa två verksamhetsformer.

För flottningens del har överenskommits gemensamma bestämmelser

som innebär en tämligen fullständig reglering av verksamheten. I

fråga om fisket är däremot motsvarande reglering icke lika uttömmande.

Endast för laxfisket finnes gemensamma bestämmelser och dessa gäller endast

till den del staterna innehar fiskerätten. Fiskekommissionen har funnit

påkallat att åvägabringa en ny allt slags fiske omfattande överenskom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 196''r

melse men har ansett de nuvarande gemensamma flottningsbestämmelserna

kunna bibehållas med blott vissa ändringar och tillägg.

Kungl. Maj :t har såsom inledningsvis anförts genom beslut den 14 februari

1964 uppdragit åt de svenska sakkunniga i gränsälvskommittén att i

samråd med de finländska sakkunniga i kommittén göra en översyn av förslaget

till den del det gäller överenskommelse och stadga rörande fisket

inom Torne älvs fiskeområde. Efter denna bearbetning avses förslaget skola

läggas till grund för en mellanstatlig fiskeöverenskommelse.

Förslaget till ändring av gällande gemensamma flottningsbestämmelser

torde kunna behandlas fristående från förslaget till bestämmelser om

fisket. De bestämmelser som hänför sig till förhållandet mellan flottande

och ägare av byggnader för fiskeändamål synes böra upptagas nu.

Enligt 7 § flottningslagen är de flottande icke ansvariga för flottningsskada

på byggnad som uppförts annorledes än på sätt som överensstämmer

med lag eller givna föreskrifter eller som anlagts utan att anläggningens

ägare påkallat och avbidat vattendomstolens bestämmelse om åtgärd

till skydd mot skada av ifrågavarande slag. Någon motsvarighet till

denna bestämmelse har icke medtagits i flottningsstadgan och har tydligen

ansetts obehövlig med hänsyn till att staterna hävdat regalrätt till laxfisket.

Hithörande frågor har, såvitt avser skador på laxfiskebyggnader, i

stället kommit att regleras i de kontrakt om upplåtelse av laxfiske som upprättats

mellan staten som innehavare av laxfiskerätten och de fiskande.

Fiskekommissionen har befarat, att markägarna, om statens fiskerätt underkännes

eller åtminstone ifrågasättes såvitt gäller betydande älvsträckor,

kommer att i sina vattenområden sätta ut fångstanordningar för att utnyttja

den fiskerätt de möjligen kan anses ha vunnit med det förändrade

rättsläget. Mot bakgrunden härav har fiskekommissionen föreslagit en bestämmelse

i flottningsstadgan av innehåll, att ägare av fast fiskeverk, som

utsatts olagligt i flottleden, skall själv svara för skada som orsakas av framflytande

flottgods. Förslaget har lämnats utan erinran av remissorganen.

För egen del vill jag anföra följande.

Bland fångstanordningar som kan vara till förfång för flottning är främst

att nämna laxpator och liknande fasta fiskeredskap. Enligt vad fiskekommissionen

uttalat är gemensamt för pator av olika slag, att de är av mer stadigvarande

natur samt byggda eller timrade. På grund av sin beskaffenhet

är de således att hänföra till fiskebyggnader i vattenlagens mening.

Enär älvområdet är enskilt fiskevatten, får däri utsättas fasta fiskeredskap

utan att jämlikt fiskelagen myndighets tillstånd behöver inhämtas.

Däremot föreligger enligt vattenlagen beträffande fiskebyggnader i stor utsträckning

skyldighet för den byggande att på förhand inhämta tillstånd,

i detta fall av vattendomstol. Såsom framgått erfordras sålunda enligt 2

kap. 20 § 1 mom. vattendomstols tillstånd till fiskebyggnad, om byggnaden

skall uppföras i älv eller annat större vattendrag och därigenom kan ske

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 196i

märkbar inverkan på vattenståndet eller vattnets lopp samt det ej är uppenbart,

att varken allmän eller enskild rätt förnärmas. Då fiskebyggnad i

annat fall än det nu angivna skall uppföras i enskilt vatten, är förprövning

av vattendomstol erforderlig, om det kan antagas att byggnaden förnärmar

allmän rätt.

Rätten att flotta är en sådan allmän rätt som avses i vattenlagen. Reglerna

om domstolsprövning torde omfatta alla fall av praktisk betydelse i vad

gäller förhållandet mellan dem som uppför fiskebyggnader och dem som

flottar i gränsälvarna och tillförsäkrar de flottande möjlighet att bevaka sina

intressen innan fiskebyggnader uppföres. Något undantag från nämnda

regler är icke stadgat beträffande dem som uppför fiskebyggnader på

platser som utarrenderats av kronan.

Uppförandet av fiskebyggnader i älvområdet såvitt gäller byggnader med

någon mer betydelsefull inverkan på motstående intressen är således reglerat

av vattenlagen. Däremot är flottningen i gränsälvarnas flottled icke

reglerad av vattenlagen och icke heller av flottningslagen. Den flottningsöverenskommelse

med Finland jämte tillhörande stadga som i stället gäller

ger såsom framgått av vad jag tidigare anfört icke flottningen samma

skydd som den rent svenska lagstiftningen mot skadeståndsanspråk från

innehavare av olagligt uppförda byggnader i vatten. Ehuru såsom jag nyss

uttalat prövningstvång gäller för fiskebyggnader som kan förnärma flottningen,

är det icke osannolikt att under rådande förhållanden sådana

byggnader kan komma att uppföras även i strid mot de regler som nu är i

fråga. Därjämte kan icke bortses från att den som bygger med vederbörligt

tillstånd för fiskeändamål, kan göra avvikelse från vad som vid tillståndsgivningen

föreskrivits angående byggnadens utformning. Flottande

i gränsälvarna bör liksom flottande i landet i övrigt ej ha att svara för

flottningsskador på byggnader som nu sagts.

Det kunde måhända övervägas att ej hänföra ansvarsbegränsningen till

enbart byggnader för fiskeändamål. Emellertid torde det icke behöva befaras,

att annat byggande i strid mot bestämmelser om prövningstvång

skall förekomma i någon betydande omfattning. Frågan synes därför kunna

anstå, till dess flottningsstadgan som en följd av en allmän A''attenrättslig

konventions tillkomst kan behöva överses.

På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att i flottningsstadgan intages

en bestämmelse, att om någon uppför fiskebyggnad i flottleden i

strid mot lag eller givna föreskrifter, han själv svarar för den skada som

uppstår på byggnaden i följd av flottningen. Bestämmelsen torde kunna

intagas som en första punkt i en ny paragraf, betecknad 22 a §.

Fiskekommissionen har vidare föreslagit, att en regel, som svarar mot

den nu avhandlade, skall införas beträffande skada på fiskeredskap som

nyttjas i strid mot den av kommissionen föreslagna stadgan för fisket

inom Torne älvs fiskeområde. Nämnda förslag till fiskestadga avses emel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 196k

lertid icke bli genomfört nu. I den mån frågor om ersättningsskyldighet

uppkommer vid skadefall som här avses, torde avgörandena fa grundas på

allmänt skadeståndsrättsliga bedömanden. En särskild regel av detta slag

synes därför icke böra tillskapas för gränsälvsområdet.

Under kommissionsförslagets remissbehandling har av över jägmästaren

i övre Norrbottens distrikt föreslagits, att endast skador orsakade av uppenbar

vårdslöshet från flottningsföreningens sida skulle omfattas av ersättningsskyldighet.

En regel av sagda innehåll skulle emellertid komma

att medföra ett betydande avsteg från de båda ländernas interna lagstiftning

såvitt gäller villkor för bedrivande av allmän flottning. Den ytterligare

begränsning av skadeståndsansvaret som sålunda ifrågasatts synes däiför

icke vara att förorda.

Kommissionen har föreslagit ett stadgande om möjlighet för den som

bygger i flottleden för fiskeändamål att påkalla bestämmelser om anordningar

till skydd för byggnaden. Detta förslag har anknytning till en grundsats

inom den svenska vattenrätten. I rättsförhållandet mellan de flottande

och den som bygger i en befintlig flottled gäller nämligen icke blott att

den byggande är skyldig att tillse att flottningen i möjligaste mån skall

kunna "fortgå obehindrat utan även att de flottande skall vidtaga skäliga

åtgärder för att skydda byggnaden mot skada genom flottningen. För en

sådan skyddsåtgärd har flottningsföretaget att bestrida kostnaden. Den

som bygger i flottled har enligt 6 kap. 18 § vattenlagen rätt att väcka

talan i detta hänseende.

Beträffande flottningsbestämmelserna för gränsälvarna saknas motsvarighet

till bestämmelsen i 6 kap. 18 § vattenlagen om rätt att få till stånd

skyddsanordningar på de flottandes bekostnad. Sådan rätt bör skäligen

föreligga även i gränsälvarna. Flottningsstadgan torde därför böra kompletteras

med en bestämmelse av detta innehall. Denna bestämmelse böi

intagas som 8 a §. Vidare torde i stadgan böra föreskrivas, att den som

bygger i flottleden, innan bestämmelser om skyddsåtgärd meddelats, själv

får svara för flottningsskada som kan åsamkas byggnaden under denna

tid.

Enligt gällande konvention mellan Sverige och Finland om staternas samfällda

nyttjande av laxfiske i Torne och Muonio älvar skall länsstyrelserna i

gränslänen företräda staterna i alla frågor som rör sådant fiske. Länsstyielserna

upplåter laxfiskerätten till enskilda genom arrendekontrakt. I konventionen

är föreskrivet, att innan avtal slutes om utarrendering av laxfisken

bestämmelser skall träffas om de skyddsanordningar mot skada genom virkesflottning,

som må prövas nödiga. Det nu såsom 8 a § föreslagna tillägget

till flottningsstadgan bör givetvis icke anses medtöra hinder för länsstyrelserna

att beträttande samfällda laxtisken såsom hittills genom särskilda

upplåtelsevillkor reglera frågor om skyddsanordningar mot flottningsskada.

Gränsälvskommittén och fiskeriintendenten har anfört betänkligheter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 151 år 1964

mot kommissionens förslag att länsstyrelserna även framgent skall avgöra

ärenden av vattenrättslig karaktär beträffande flottningen i gränsälvarna.

I avbidan på förslaget till en allmän vattenrättslig konvention mellan Finlan

och Sverige anser jag emellertid icke, att några organisatoriska förändringar

i förevarande hänseende bör genomföras.

Inom justitiedepartementet har upprättats förslag till överenskommelse

mellan Sverige och Finland om tillägg till flottningsstadgan av det innehåll,

som angivits i det föregående. Förslaget är föremål för prövning av

den finländska regeringen.

Under förutsättning att överenskommelse träffas mellan Sverige och Finland

om de nu föreslagna tilläggen till flottningsstadgan torde dessa böra

införlivas med den svenska rätten genom en av Kungl. Maj :t och riksdagen

gemensamt stiftad lag. Inom justitiedepartementet har utarbetats bilagda

förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 april 1949 (nr 183) om1,

flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget1 måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

1 Lagförslaget, som frånsett ett par redaktionella jämkningar är likalydande med det vid propositionen

fogade, har här uteslulits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 196$

15

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 17 april

1964.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

regeringsrådet Holmgren,

justitierådet Bergsten.

Enligt lagrådet den 15 april 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 3 april 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 april 19$9 (nr

183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Göran Herner.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 151 år 1964

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 april 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Johansson, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler t. f.

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hermansson, lagrådets denna

dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 3 april 1964 remitterade

förslaget till lag angående tillägg till lagen den 28 april 1949 (nr 183) om

flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.

Med förmälan att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran hemställer

föredraganden dels att förslag till överenskommelse mellan Sverige och

Finland om tillägg till flottningsstadgan för gränsälvarna i enlighet med

vad föredragande statsrådet anfört till statsrådsprotokollet den 3 april 1964

måtte godkännas av Kungl. Maj:t, dels att lagförslaget med ett par redaktionella

jämkningar måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Då det under förhandlingar mellan Sverige och Finland förutsatts att

överenskommelsen skulle träda i kraft så snart som möjligt, torde förevarande

lagförslag böra behandlas av riksdagen under dess vårsession.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640365

Doktrin (1)

  1. Traktat och lag i praktiken. Några reformönskemål, SvJT 1965 s. 286, på s. 291 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag dngående tillägg till lagen den 28 april 19)9 a1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1965 s. 286 Traktat och lag i praktiken. Några reformönskemål s. 291 i texten