Sök i Ratio Lex

Angående ersättning för skada å fiske till följd av militär verksamhet m.m

1964-04-29 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:160, Angående ersättning för skada å fiske till följd av militär verksamhet m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 196b

1

Nr 160

Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående ersättning för

skada å fiske till följd av militär verksamhet m.m.;

given Stockholms slott den 29 april 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Militära övningar — framför allt skjutning och bombfällning — kan förorsaka

skador för yrkesfisket, särskilt genom att fiskevatten under vissa tider

avspärras. 1 propositionen behandlas vissa åtgärder för att begränsa

sådana skador. I propositionen föreslås vidare att fiskare skall kunna få ersättning

för skada å fiske till följd av militär verksamhet enligt i propositionen

angivna normer.

1—8001 64 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 160

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1964

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

april 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga angående

ersättning för skada å fiske till följd av militär verksamhet m.m. och anför

därvid följande.

I. Inledning

I propositionen 1940: U 76 föreslogs att riksdagen skulle godkänna vissa

grunder för utbetalande av ersättning åt den som lidit förlust i anledning

av vissa åtgärder, som vidtagits för militära ändamål. Riksdagen (rskr. 88)

fann billighetsskäl tala tör atl ersättning av statsmedel i vissa fall borde

utgå till personer, som lidit ekonomisk förlust på grund av avspärrningsåtgärder

för försvarsväsendets behov. De av departementschefen föreslagna

grunderna för utgivande av dylik ersättning godtogs av riksdagen, dock

med framhållande av betydelsen av att varje särskilt fall underkastades

noggrann prövning, innan ersättning utbetalades. Därest de föreslagna

principerna i vissa fall skulle leda till obilliga resultat, förutsatte riksdagen,

att Kungl. Maj :t skulle vidta erforderliga jämkningar.

Sedan ersättningsanspråk framställts från åtskilliga yrkesfiskare, vilka

uppgav sig ha lidit skada genom militärt intrång i deras fiskemöjligheter,

hemställde fiskeristyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 april 1950 —

med förmälan att de genom beslut av 1940 års urtima riksdag godkända

grunderna för utgivande av ersättning i dessa fall icke var för handen —

om utredning rörande intrång i fiskerinäringen till följd av militära övningar

m.m. I skrivelse den 21 december 1950 hemställde även fortifikationsförvaltningen

om en liknande utredning, varvid framhölls, att ersättning

av statsmedel icke kunde med stöd av gällande bestämmelser utges till

fiskare för inkomstbortfall genom militärt intrång men att sociala skäl m.m.

talade för att sådan ersättning borde utgå.

Kungl. Maj :t bemyndigade med anledning av förenämnda framställningar

den 22 december 1950 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en särskild

utredningsman för utredning av dithörande frågor. Av utrednings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 160 år 1064

il

mannen avgivna förslag upptogs i propositionen 1952: 210. 1 propositionen

förklarade sig departementschefen dela utredningsmannens uppfattning,

att någon rättslig skyldighet icke förelåg för staten att lämna ersättning

för sådant intrång i fiskerätt, som bestod allenast i eu avspärrningsåtgärd.

De av utredningsmannen uppställda förutsättningarna för utgivande av ersättning

ävensom de olika ersättningsformerna ansåg departementschefen

lämpliga. Dessa förutsättningar överensstämmer i allt väsentligt med de

förutsättningar som angivits i förenämnda proposition till 1940 års urtima

riksdag. Det skali i första hand krävas att sökanden bevisar eller åtminstone

gör sannolikt atL den förlust för vilken ersätLmng begäres orsakats av

avspärrningen. Den som haft möjlighet atL uppsöka andra fiskeplatser lår

salunda endast ersättning för den langstminskning som det oaktat inträtt

ävensom för merkostnaderna. Vidare skall avspärrningen ha varat ej alltför

kort tid samt orsakat eLt betydande avbrott i näringsutövningen. Sasom ytterligare

förutsättning gäller att förlusten i förhållande till sökandens ekonomi

är sä betydande att den kan anses ha medfört en avsevärd rubbning

av hans ekonomi. Därjämte uppställes det kravet att avspärrningen skall

anses ha medfört en avsevärd rubbning av sökandens ekonomi. Kungl. Maj :t

äger dock, när särskilda skäl föreligger, utbetala ersättning även om de allmänna

förutsättningarna icke är för handen. Beträffande grunderna, eller

vilka ersättning skall utgå, ansåg departementschefen i likhet med utredningsmannen

att hela förlusten i princip bör ersättas. Ersättning bör alltså

utgå för utebliven vinst samt för sådana utgifter som den av avspärrningen

drabbade fått vidkännas. Departementschefen anslöt sig även till ett av utredningsmannen

framlagt förslag om omställningsersättning i de fall där

så lämpligen kunde ske. Däremot biträdde departementschefen icke ett förslag

att prövningen av uppkommande ersättningsanspråk skulle verkställas

av försvarsgrensförvaltningarna respektive forlifikationsförvaltningen. Departementschefen

ansåg, att det för vinnande av enhetlighet var nödvändigt

att prövningen handhades av Kungl. Maj:t. 1 större ärenden borde förberedande

utredning ombesörjas av riksvärderingsnämnden, vilken därvid

jämväl borde avgiva förslag till ersättningens storlek. De ersättningar, som

kunde komina att utgå, borde bestridas ur förslagsanslaget Vissa ersättningar

i anledning av skador vid militär verksamhet m.m. Statsutskottet (SU

1952:197) fann billighetsskäl tala för att ersättning fick utgå vid uppkommen

skada å fiske på grund av militär verksamhet. Utskottet hade icke något

att erinra mot att sådan ersättning skulle kunna omfatta intrång såväl

i enskild fiskerätt som i s.k. fri 11 fiske. Utskottet ville dock framhålla vikten

av att skadeförebyggande åtgärder vidtogs av berörda myndigheter. Såsom

i propositionen uttalats borde militära övningar planeras så, att ändamålet

utan oskälig kostnad vanns med minsta intrång och skada för civilbefolkningen.

De av departementschefen angivna förutsättningarna och

grunderna för utgivande av ersättning ansåg sig utskottet böra godtaga. För

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1964

vinnande av enhetlighet syntes jämväl utskottet lämpligt, att prövningen av

uppkommande ersättningsanspråk handhades av Kungl. Maj:t. Riksdagen

beslöt i överensstämmelse med vad utskottet föreslagit (rskr. 1952:417).

Sedermera har från skilda håll framförts yrkanden om åtgärder mot skador

man. å fisket, särskilt i Vättern. Sålunda har Svenska insjöfiskarenas

centralförbund i skrivelse den 28 december 1954 påyrkat utredning rörande

skadegörelsen i de större insjöarna samt beträffande de åtgärder som lämpligen

bör vidtagas i förebyggande syfte. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har

i utlåtande över centralförbundets skrivelse framhållit att problemet är

allvarligt och att de bekymmer man, framför allt i Vätternbygden, hyser för

fiskenäringen är välförståeliga. Även länsstyrelsen ansåg att en utredning

borde komma till stånd rörande bl.a. de skadeavhjälpande åtgärder som

kan komma i fråga och de ersättningar som bör utgå. Länsstyrelsen har

även framfört förslag om tillskapande av förtroendenämnder, en för Vättern

och en för Vänern, för bedömande av ärenden av förevarande slag. Sådan

nämnd borde vara sammansatt av exempelvis representanter för fiskeristyrelsen,

hushållningssällskap, fiskarena och de militära myndigheterna.

Riksvärderingsnämnden har i utlåtande framhållit betydelsen av att åtgärder

vidtas för att för framtiden eliminera eller reducera sådana skadeverkningar

å fisket, som kan medföra ersättningsanspråk. Såsom ett led i tillgodoseendet

av detta syfte syntes, enligt nämnden, de av länsstyrelsen föreslagna

förtroendenämnderna vara ägnade att fylla en uppgift. Riksvärderingsnämnden

förutsatte, att ersättningsanspråken beträffande skador å

fisket i Vänern var i det närmaste slutreglerade och ifrågasatte därför behovet

av en utredning rörande förhållandena i denna sjö.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 maj 1958 har fem sakkunniga

tillkallats för att utreda dels frågan i vad mån skada och intrång

förorsakas fisket i Vättern till följd av militära skjutningar, bombfällning,

sprängning, ammunitionssänkning o.d., dels ock vilka åtgärder som i anledning

därav bör vidlas. I direktiven uttalas att såvitt avser kustfisket intrånget

och skadegörelsen genom skjutning och bombfällning in.in. numera

torde ha reducerats därhän att situationen kan anses i stort sett tillfredsställande.

Det framhålles emellertid att inom vissa insjöområden — framför

allt Vätternområdet — ifrågavarande olägenheter för fisket alltjämt är

betydande och att förhållandena i vissa fall ytterligare försämrats på grund

av den vapentekniska utvecklingen och intensifierad skjutning.

Även om utredningsuppdraget i första hand avsett förhållandena inom

Vätternområdet har de sakkunniga enligt direktiven ansetts oförhindrade

att, om så påkallas, uppta till behandling liknande frågor också beträffande

andra insjöar ävensom för kust- och havsfiskets del. Genom beslut den 31

augusti 1961 har chefen för försvarsdepartementet vidare uppdragit åt de

sakkunniga att utreda frågan, huruvida och i vilken utsträckning fiskarena

utanför Ravlunda skjutfält på grund av militära skjutövningar hindras i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 19ti''i

5

sin yrkesutövning och vilken gottgörelse som med hänsyn härtill må anses

skälig ävensom att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de åtgärder

som må finnas påkallade med anledning av utredningsresultatet.

De sakkunniga1, som antagit benämningen försvarets fiskeskyddsutredning,

har den 13 juni 1963 avgivit betänkandet Försvar och fiskerinäring

(SOU 1963: 31).

Yttranden över betänkandet har avgivits av överbefälhavaren (efter försvarsgrenschefernas

hörande), försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,

försvarets intendenturverk, armétygförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, riksvärderingsnämnden, kammarkollegiet, fiskeristyrelsen

(efter hörande av sötvattenslaboratoriet samt fiskeriintendenlerna

i Österhavets, Västerhavets, Övre norra, Övre södra och Nedre södra

distrikten), sjöfartsstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län (efter hörande

av hushållningssällskapet i Stockholms län och stad och Stockholms läns fiskeriförbund),

länsstyrelsen i Uppsala lån (efter hörande av hushållningssällskapet

i Uppsala län, Mälarens fiskareförbund, Uppsala läns fiskareförbund

och Svenska ostkustfiskarenas centralförbund, landsfiskalerna i

Enköpings och Älvkarleby distrikt samt landsfogden i Uppsala län), länsstyrelsen

i Östergötlands län (efter hörande av hushållningssällskapet i Östergötlands

län, Vätterns fiskareförbund och Vätterns Seglar förbund), länsstyrelsen

i Jönköpings län (efter hörande av hushållningssällskapet i Jönköpings

län och Vätterns allmänna fiskareförbund), länsstyrelsen i Kristianstads

län (efter hörande av hushållningssällskapet i Kristianstads län),

länsstyrelsen i Skaraborgs län (efter hörande av hushållningssällskapet i

Skaraborgs län, militärbefälhavaren i III. militärområdet, chefen för första

flygeskadern, fiskeriintendenterna i Övre och Nedre södra distrikten, fiskerinämnden

för Vänern, Vätterns allmänna fiskareförbund, Vänerns fiskareförbund,

Vätterns fiskareförbund, Vätterns fiskareförening inom Skaraborgs

län, Karlsborgsortens turistförening samt Vätterns seglarförbund), länsstyrelsen

i Värmlands län (efter hörande av hushållningssällskapet -- fiskerinämnden

— i Värmlands län), länsstyrelsen i Örebro län (efter hörande av

hushållningssällskapet i Örebro län, länsingenjören i Örebro län), statens

veterinärmedicinska anstalt, Sveriges fiskares riksförbund (efter hörande

av Skånes fiskareförbund, Svenska sydkustfiskarnas centralförbund, Svenska

ostkustfiskarnas centralförbund och Svenska insjöfiskarnas centralförbund),

fiskefrämjandet, svenska sportfiskeförbundet, kommittén för Vätterns

vattenvård och Lidan-Nossans vattenvårdsförbund.

Vad gäller utredningens synpunkter och förslag beträffande rättsliga

frågor i samband med ersättning har yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,

Göta hovrätt samt hovrätten över Skåne och Blekinge.

l7Generaldirektören''''N.t''RJ W.fLundberg/ordförande,,''ombudsmannen''G. Högström, fiskaren

N. E. Svensson, översten P. Th. Svensson och översten N. U. S. Tilly.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 196b

II. Skador på fiskbestånd m. m.

Utredningen

Skjutning, bombfällning, sprängning och torpedprovning — vilken verksamhet

kan medföra störningar för fiskeverksamheten — äger rum i både

insjöar och kustområden. Av insjöar tas i första hand i anspråk delar av

Vättern, Vänern, Mälaren, Storsjön i Jämtland, Tämnaren i Uppland och

Glan i Östergötland. Av kustområdena märks bl.a. skjutfälten Ravlunda i

Skåne, Ringenäs i Halland, Tofta på Gotland, Väddö i Uppland, Aston i

Ångermanland och Tåme i Västerbotten.

Kring Vättern, som är den för skjutning och bombfällning ojämförligt

mest utsatta sjön i vårt land, ligger ett stort antal skjutplatser m.m. Riskområdena

bildar ett praktiskt taget sammanhängande bälte från ungefär

Visingsös nordspets i söder till öarna Stora och Lilla Röcknen i norr. För

ytterligare upplysningar härom samt om skjutplatser m.m. och riskområden

i övriga insjöar och kustområden torde få hänvisas till betänkandet

(s. 17—36).

Antalet skjutdagar växlar betydligt. De mest frekventerade skjutplatserna

användes mer än 200 dagar för år. Åtskilliga platser utnyttjas endast vid

enstaka tillfällen.

Utredningen anför, att man från fiskarehåll i skilda sammanhang velat

göra gällande, att försvarets övningsverksamliet inom vissa vattenområden

medför icke blott störningar i fiskeverksamheten utan även skador på fiskbestånden.

För att kunna bedöma eventuell skadeverkan erfordras enligt

utredningen bl.a. uppgifter av statistisk art rörande beståndets sammansättning,

storlek m.m. Statistiken är beträffande insjöfisket i dessa hänseenden

ofullständig. Det för Vätternfisket betydelsefulla rödingbeståndet uppvisar

enligt tillgänglig statistik stora fluktuationer. Av särskilt intresse är därvid

enligt utredningen att konstatera, att avkastningen av rödingfisket i Vättern

markant steg år 1961 jämfört med åren dessförinnan. I fråga om anledningarna

till dessa fluktuationer hänvisar utredningen bl.a. till undersökningar,

som utförts av framlidne professorn G. Alm1. Utredningen anför i

anslutning härtill, att militär verksamhet enligt Alms mening icke i någon

högre grad kan ha inverkat på beståndet och framför allt icke förklara

växlingen i avkastningen och nedgången under 1950-talet. Förklaringen

får — enligt Alm — i stället sökas i dels tillkomsten av nylon nä t, varigenom

fisket intensifierats, dels växelspelet mellan röding och sik. Rödingyngel

ingår nämligen i vissa sikarters föda. Eftersom sikbeståndet ökat kraftigt

under de år då rödingfisket varit dåligt och vice versa, är detta förhållande

— enligt Alms uppfattning — den viktigaste förklaringen till fluktuationer
1

Alm, G. Vätterns röding. Meddelande från statens undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket

2, 1934.

Alm, G. Svensk Fiskeri Tidskrift 6/7 1960, s. 82 ff.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kiingl. Maj:ts proposition nr 160 är 1961

na i Vätterns rödingbestånd. Utredningen anför, att tillgången på röding

- liksoin på alla andra fiskarter — är beroende av inånga faktorer, såväl

klimatiska och hydrografiska som konkurrensförhållanden dels fiskarterna

emellan, dels inom den egna arten.

I fråga om insjöfisket har utredningen — förutom förhållandena i Vättern

— särskilt studerat förhållandena i Vänern, där gösfisket är betydelsefullt.

Utredningen har därvid ägnat speciell uppmärksamhet åt förhållandena i

viken Dettern i södra Vänern, i vars närhet Skaraborgs flygflottilj IF 7) har

övningsområden. 1 Detternområdet har enligt tillgänglig statistik gösbeståndet

minskat sedan 1945. Orsakerna härtill kan enligt utredningen antas

vara såväl naturliga fluktuationer i beståndet som från leksynpunkt negativa

förändringar i miljöförhållandena. Utredningen har emellertid med

stöd av utförda undersökningar funnit det sannolikt att sprängning av

stridsladdad ammunition inom F 7:s övningsområden i regel påverkar fisken

blott momentant och fördröjer fiskens invandring i Dettern endast

några timmar eller något dygn. Ledamoten Högström har dock ansett, att

invandringen fördröjs längre tid och i vissa fall mer eller mindre spolieras.

Fn grundläggande fråga vid bedömningen av spörsmålet huruvida och i

vilken omfattning försvarets verksamhet påverkar fiskbestånden är enligt

utredningen explosioners inverkan. Utredningen bar tagit del av undersökningar

som härvidlag tidigare företagits i Sverige och utlandet. Åtskilliga

skadefaktorer anges i dessa undersökningar, såsom mängd och art av

sprängämne, bottenbeskaffenhel, vattendjup, avstånd från explosionsplats,

art och storlek av fisk, som utsätts för explosion, samt stillastående eller

rinnande vatten. Av undersökningarna framgår enligt utredningen, att fisk

påverkas av sprängningar. Utredningen har ansett betydelsefullt, att explosioners

inverkan på olika utvecklingsstadier av röding i största möjliga utsträckning

klarläggs och har därför låtit företaga en serie prov för att fa

frågan belyst. Försöken visar, att de skilda utvecklingsstadierna av röding

i mycket olika grad är känsliga för sprängningar. Tåligast är rom i ögonpunktsstadiet

och mest lättskadat nykläckt yngel och simfärdigt yngel. Eu

jämförelse med vissa tidigare försök antyder, att verkan av sprängningar

torde vara mindre på äldre ungar och större fisk än på yngre stadier, med

undantag dock för ögonpunktsstadiet.

Utredningen belyser vidare sannolikheten för atl det till följd av sprängning

i vatten och ammunitionssänkning finns risk för kemiska processer,

vid vilka för fisken skadliga ämnen bildas. Enligt utredningen kan rester av

projektiler eller ammunition genom kemiska förändringar bilda i vatten lösliga,

för fisk skadliga ämnen. Tänkbart är emellertid atl de vid sprängningar

i vatten uppkommande nitrösa gaserna bär större gittverkan. Utredningen

föreslår, att dessa frågor vetenskapligt undersökes. Utredningen anser sig

emellertid kunna konstatera, alt giftverkningarna kan påverka fiskförekomsten

inom insjöar. Den negativa påverkan får emellertid enligt utred
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1964

ningen icke överskattas. Några motsvarande skador vid havskusterna kan

knappast konstateras; i vart fall är de av vida mer begränsad natur.

Utredningen framhåller vidare, att många faktorer utom försvarsverksamheten

påverkar fiskbestånden. Eu av de sannolikt mest betydelsefulla

utgör vattenföroreningarna. Utredningen redogör för förhållandena i detta

hänseende dels i allmänhet, dels ock främst beträffande Vänern och Vättern.

Det är enligt utredningen att observera, att avloppsutsläpp i vatten icke

alltid är skadliga för fiskbeståndet. Tvärtom medför en intill viss gräns

ökad tillförsel av närsalter större fiskproduktion, enär grundfödan för

fisken då tilltager i mängd. Först sedan denna gräns överskrides, resulterar

föroreningarna i att fiskbeståndet minskar. Utredningen anför, att en viss

ökning i Vätternvattnets närsalthalt möjligen pågår. Denna ökning synes

dock vara ringa vad gäller Vättern i dess helhet. Däremot torde lokalt större

förändringar i vattenbeskaffenheten föreligga. I fråga om Vänerns vattenbeskaffenhet

anför utredningen, att viss förorening kan förekomma och

att den särskilt lokalt — såsom exempelvis i Dettern — ej torde vara obetydlig.

Utredningen uttalar slutligen, att del inte utan undersökning och försök

under en längre tidsperiod låter sig avgöra i vilken omfattning den militära

verksamheten medför skador på fiskbeståndet, t.ex. till följd av

sprängningar. Dylika försök, s.k. prövotidsåtgärder, förekommer stundom

i vattenmål. Utredningen anser, att det vore av stort värde att sådana prövotidsåtgärder

snarast kunde igångsättas beträffande rödingbeslåndet i

Vättern, och framlägger därför förslag härom. Utredningen är dock medveten

om att man vid en sådan undersökningsserie, som lämpligen bör omfatta

tio år, knappast torde kunna renodla eventuell från den militära verksamheten

härflytande negativ påverkan på beståndet. Med hänsyn härtill anser

utredningen, att kostnaderna för försöken bör bestridas från IX. huvudtiteln.

Yttranden

I fråga om de skador som kan åstadkommas a fiskbestånden till följd av

den militära verksamheten framhåller försvarets civilförvaltning alt vid

bedömning av frågor om ersättning eller åtgärder i anledning av skada å

fiskbestånd måste fortplantnings- och tillväxtförhållanden samt miljöfaktorer

av vetenskaplig och erfarenlietsmässig art beaktas. Civilförvaltningen

finner det därför angeläget, atl det nu föreliggande utrednings- och statistikmaterialet

hålles tillgängligt och successivt kompletteras. Länsstyrelsen

i Örebro län finner det önskvärt att förgiftningsriskerna i samband med

bombfällning man. vetenskapligt undersökes och atl undersökningarna därvid

icke begränsas till att endast avse inverkan på fiskbeståndet utan även

på vattnet från allmän vattenvårdssynpunkt. Kammarkollegiet anför, att

kollegiet i mål enligt 1950 års lag om ersättning för mistad fiskerätt m.m.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 160 år 1964

9

hävdat att inträdd minskning av fångstmängderna efter den nya fiskelagstiftningens

ikrafträdande icke bara beror på förlorad enskild fiskerätt

eller intrång i sådan rätt utan även på fiskets minskade lönsamhet i och för

sig och därav följande nedgång i antalet yrkesfiskare. Statens veterinärmedicinska

anstalt anger, att de undersökningar som utredningen själv och

med anlitande av expertis bedrivit för att klarlägga explosioners inverkan

på fiskbestånd synes vara så omfattande och uttömmande som med hänsyn

till utredningsuppdragets förutsättningar kan begäras. Av anstalten på utredningens

önskan företagna obduktioner av vätternröding visar, att andra

faktorer än sprängningar i vatten kan förorsaka skada på rödingen. I utlåtanden

från skilda förbund och föreningar som Sveriges fiskares riksförbund

bifogat sitt yttrande påtalas, alt i betänkandet ingenting nämnts om

den verkan som undervattenssprängningar kan ha på smådjur och plankton

som är fiskens föda. Giftämnen i ammunitionseffekterna och nedskrotning

av krevadsplitter bidrager till att förorena vattnen. Det är föga troligt

anser förbundet att vattenföroreningarna i allmänhet dominerar över intrånget

till följd av den militära verksamheten. Föroreningarnas inverkan

bör enligt förbundets mening utredas i annat sammanhang. Kommittén för

Vätterns vattenvård understryker likaså vikten av att vetenskapliga undersökningar

av vattenföroreningarnas inverkan verkligen kommer till stånd.

I anslutning till utredningens förslag om att genom prövotidsåtgärder fastställa

militära sprängningars och skjutningars inverkan på Vätterns rödingbestånd

anför Sveriges fiskares riksförbund, att skadorna på fiskbeståndet

redan nu bör beräknas utan att långa och kostsamma undersökningar avvaktas.

I eventuella sådana åtgärder bör emellertid enligt förbundets mening

ingå kompletterande undersökningar om rödingens lek- och reproduktionsmöjligheter

och aktuella områden i vidgad omfattning hållas intakta mot

militär verksamhet. Försvarets civilförvaltning finner däremot utredningens

förslag till prövotidsåtgärder värdefullt för bedömning av framtida skadeanspråk.

De föreslagna prövotidsåtgärderna bör enligt länsstyrelsen i Östergötlands

län snarast igångsättas, då de enligt länsstyrelsens mening kommer

att vara av stor betydelse. Fiskeristyrelsen anser, att kostnaderna för prövotidsålgärderna

bör bestridas från IV och ej från — såsom utredningen föreslagit

— IX huvudtiteln. Under förutsättning av att kostnadsersättning erhålles

uppger sig styrelsen kunna åtaga sig att handha av undersökningarna

föranledda materialbearbetningar.

III. Förslag till åtgärder för att minska störningar och skador

Utredningen

Utredningen har från vederbörande försvarsgrensstaber inhämtat, att tillkomsten

under senare år av vissa skjutfält (l.ex. i Älvdalen och vid Prästtomta

samt i övre Norrland) icke beräknas medföra någon minskning av

2—6001 64 Bihang till riksdagens protoklt 1964. 1 samt. Nr 160

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 är i9(ii

verksamheten vid de för fiskerinäringen särskilt betydelsefulla övningsområdena.

Enligt de militära myndigheternas uppgifter kan å andra sidan

riskerna för en ytterligare utvidgning av övningsverksamheten inom för fiskare

speciellt värdefulla vattenområden bedömas som relativt begränsade.

Utredningen anför i detta sammanhang vissa synpunkter beträffande lokaliseringen

av övningsområden för krigsmakten. Med hänsyn till de stora

investeringar, som gjorts å redan befintliga övningsområden, anser sig utredningen

icke kunna förorda en omlokalisering av de områden som är belägna

i tättbebyggda delar av landet eller invid fiskrika sjöar. Däremot bör

enligt utredningens mening alla möjligheter tillvaratas att förlägga särskilt

skadebringande bombfällning till sådana målplatser där skador och intrång

i minsta möjliga utsträckning uppstår för fiskerinäringen. Vid planeringen

av nytillkommande övningsplatser bör största möjliga hänsyn tas till önskemålet

att övningar förläggs till glesbefolkade bygder. I de fall övningsplatser

måste förläggas till tättbefolkade landsdelar, bör för att mildra de

negativa effekterna för civilbefolkningen i första hand sådana markområden

utväljas, som med hänsyn till sin beskaffenhet har ringa värde, t.ex.

moss- och andra impedimentmarker samt fiskfattiga sjöar.

Utredningen har övervägt möjligheterna att till tid eller rum begränsa sådan

övningsverksamhet som medför intrång för fisket. Utredningen har emellertid

funnit, att begränsning genom att tillfälligt eller permanent koncentrera

övningarna inte kan ske med hänsyn till alt övningsområdena redan utnyttjas

intensivt. En koncentration av övningsverksamheten skulle även

medföra avsevärda investeringskostnader. Icke heller anses det möjligt att

till ytan begränsa f.n. utnyttjade områden.

Utredningen anför vidare, att övningsverksamheten inom skilda övningsområden

i princip kan samordnas dels permanent genom att flytta all övningsverksamhet

från ett område till ett annat, dels tillfälligt genom att

antingen viss övning förlägges till annat övningsområde eller verksamheten

inom flera områden samordnas tidsmässigt på sätt som är lämpligast för

berörda fiskare. Utredningen uppger emellertid, att det enligt den militära

expertisens uppfattning i allmänhet inte går att samordna övningsverksamheten

på ett sådant sätt. Olika slag av övningar erfordrar nämligen övningsanläggningar

av varierande utformning och med relativt höga anskaffningskostnader.

Det går därför inte att flytta viss övningsverksamhet från ett

område till ett annat utan att vidta kostsamma arrangemang på det nya

området. En temporär omlokalisering av den övande enheten medför vidare

dryga transportkostnader. Utnyttjandefrekvensen av de övningsområden

beträffande vilka av geografiska skäl en omlokalisering överhuvudtaget är

tänkbar är så hög, att utrymme härför tidsmässigt sällan föreligger, övningarna

måste även bedrivas med hänsyn till utbildningens krav. Varje

större förskjutning i tiden av den planlagda övningsverksamheten inverkar

menligt på utbildningsresultatet. Det är ofta svårt att tidsmässigt anpassa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 160 år 196b

11

verksamheten på skilda övningsområden på grund av att de olika övningsenheterna

är beroende av väderleksförhållanden, transportmöjligheter

m.m. En dylik anpassning kräver därför — i de få fall den kan genomföras

— synnerligen omfattande planläggning.

Utredningen anför vidare, att övande militära enheter enligt gällande

bestämmelser skall vidtaga åtgärder för att undvika att skador uppstår till

följd av övningen. Dylika åtgärder består bl.a. av varningsmeddelanden i

radio, dagspress och på anslagstavlor samt bevakning, avspärrningar och

signalanordningar. Försök har gjorts för att utröna värdet av radar och

radio som övervakningsmedel. Hittills föreliggande resultat tyder på att

radio och radar i vissa fall utgör värdefulla komplement till övervakningssystemet

i övrigt. Utredningen föreslår därför, att erfarenheterna från den

fortsatta försöksverksamheten utnyttjas vid den kontinuerliga översyn av

säkerhetsbestämmelserna, som företas inom försvarsgrensstaberna. Särskilt

i Vättern finns ett stort antal riskområden (34 st.). För att underlätta för

fiskare och andra sjöfarande att snabbt få en samlad bild av övningsverksamheten

i Vättern viss dag bör enligt utredningen ett centralt informationsorgan

inrättas. Detta föreslås lämpligen bli anslutet till trafikledarorganisationen

vid Västgöta flygflottilj (F 6), som för ändamålet bör förses

med en telefonsvarare. I samma syfte har utredningen medverkat till att

en karta utarbetats över hela Vättern med samtliga riskområden angivna.

Utredningen anför, att chefen för armén förklarat sig beredd föreskriva, att

gränserna för dessa områden icke får ändras annat än genom beslut av

honom. Utredningen har utgått från att motsvarande skall gälla beträffande

flygvapnets övningsområden vid Vättern. Vidare har utredningen funnit

att riskområdet för Kråks skjutfält behöver märkas ut.

I detta sammanhang har utredningen även behandlat frågan, i vilken utsträckning

förstöring av obrukbar ammunition bör ske genom sänkning i

insjöar och havet. Enligt utredningen har den tekniska utvecklingen lett

till förbättrade möjligheter att förstöra ammunition på land genom bränning.

Utredningen anser för sin del det angelägel, att all ammunition framdeles

förstöres på land. Enligt utredningen bör därmed sammanhängande

tekniska problem närmare utredas. 1 vart fall bör enligt utredningen insjöar

inte längre användas för ammunitionssänkning. Enligt utredningen har det

visat sig svårt att få en fullständig överblick över de sänkningsplatser för

ammunition, som i olika sammanhang använts. Utredningen anser, att

dessa platser centralt skall finnas registrerade i avvaktan på att tekniska

möjligheter åstadkommes för förstöring på land av all ammunition. För att

fiskarena lätt skall kunna få kännedom om sänkningsplatserna bör registrering

även ske hos vederbörande länsstyrelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Knngl. Maj:ts proposition nr 160 år 196''t

Yttranden

Vad utredningen anfört i fråga om lokalisering av militära övningar eller

annan militär verksamhet lämnar remissmyndigheterna i allt väsentligt

utan erinran. De av utredningen föreslagna åtgärderna för att begränsa hinder

i näring m.m. biträdes vidare i huvudsak av remissmyndigheterna. Särskilt

framhålles vikten av att riskområdena vid skjutningar blir ordentligt

markerade och att de inte med korta tidsintervaller förändras. Garantier

bör finnas för att militära skjutområden är väl kända till sin omfattning

och användning. I fråga om områdenas användning betonas önskvärdheten

av att skjutövningar m.m. även av mera tillfällig natur planeras i god tid

och i samråd med fiskets organisationer för att onödiga driftsavbrott i

fisket skall undvikas. Angelägenheten av att de militära myndigheterna

genom förskjutningar till tid och rum begränsar fiskarenas olägenheter av

övningsverksamheten understrykes. Försvarets civilförvaltning påpekar i

detta sammanhang, att åtskilliga skadeförebyggande åtgärder ankommer

på de fiskande själva såsom exempelvis att under vissa förhållanden visa

signal eller sken av föreskriven beskaffenhet och att i särskild ordning utmärka

fiskeredskapen m.m.

Remissmyndigheterna biträder utredningens förslag att förstöring av

obrukbar ammunition genom sänkning i vattenområden, främst i insjöar,

ej vidare bör förekomma sedan metoderna för ammunitionsförstöring utvecklats

så att förstöringen i sin helhet kan äga rum på land. Behovet av

en för försvaret gemensam störtningsanläggning (för förstöring av ammunition)

och därmed sammanhängande investerings- och driftkostnader anses

därför böra utredas. Så länge ammunitionssänkning likväl måste äga

rum anser remissmyndigheterna, att registrering av sänkningar bör ske i

enlighet med utredningens förslag. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har till

följd av att ammunitionssänkning enligt utredningen kan medföra vissa

giftverkningar ifrågasatt om inte lidigare meddelade tillstånd till dylika

sänkningar bör upphävas.

IV. Förslag rörande ersättning åt fiskare

Utredningen

Utredningen anser det klarlagt, att — med nuvarande lagstiftning och lagtillämpning

på skadeståndsrättens område — en person, som bedrivit fiske

på allmänt vatten, icke kan göra gällande några rättsligen grundade skadeståndsanspråk

gentemot kronan på grund av att försvarets verksamhet mer

eller mindre fullständigt hindrat hans näringsutövning eller medfört fördyrade

omkostnader för fiskets bedrivande genom exempelvis förlängda

färdvägar med därav följande ökad bränsleåtgång, slitage m.m. Däremot kan

enligt utredningen naturligtvis av billighetsskäl utges ersättning av stats
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kiingl. Maj:ts proposition nr 160 år 196b

medel till dylik fiskare. Utredningen föreslår att sådan ersättning skall utgå

såväl för förfluten tid som för framtiden.

Retroaktiv ersättning. Utredningen erinrar om att Kiingl. Maj :t redan

tidigare genom skilda beslut utgivit ersättning till bl.a. vissa av den

militära verksamheten i Vänern och vid Väddö störda fiskare. Dylik ersättning

har utgått beträffande Vänern för åren 1941—54 och beträffande

Väddö för åren 1945—56. Även för lid härefter har den militära övningsverksamheten

inom vissa av krigsmakten såsom övningsområden (riskzoner)

utnyttjade delar av Vänern samt av havet vid Väddö medfört särskilda

svårigheter för yrkesfiskarena i dessa vattenområden att i full

utsträckning driva sin näring. Sådana svårigheter föreligger också beträffande

Vättern och havet utanför Ravlunda.

Även om — såsom är fallet — detta fiske bedrivits enbart på allmänt

vatten och några rättsligen grundade anspråk på ersättning av statsmedel

för minskat fångstutbyte sålunda inte föreligger, anser utredningen det likväl

skäligt att viss ersättning utges av kronan.

Utredningen har övervägt om den retroaktiva ersättningen bör utga individuellt

eller kollektivt. Tidigare bär individuella ersättningar utgetts till

fiskare i Vänern. Det har emellertid vid utredningens bedömning av möjligheterna

att efter individuell prövning utge ersättning för intrång under

gången tid visat sig ogörligt att på ett rättvist sätt avväga de skilda fiskarenas

inkomstbortfall på grund av den militära verksamheten. Svårigheterna

härvidlag har visat sig än större vad gäller det betydligt större antalet

fiskare, som i Vättern får anses ha lidit intrång i sin näring. Med hänsyn

härtill och mot bakgrunden av det förhållandet, att några rättsligen grundade

ersättningsanspråk från enskilda fiskare icke kan anses föreligga, anser

utredningen det lämpligast, att den retroaktiva ersättningen till fiskare

vid Vänern och Vättern konstrueras såsom kollektiv ersättning att utbetalas

till Vänerns respektive Vätterns fiskareförbund. Härigenom vinnes även

enligt utredningen att sådana kollektiva åtgärder av relativt stor omfattning

kan åstadkommas för fiskarebefolkningen inom de utsatta områdena, som

eljest icke kunnat genomföras. Dylika åtgärder — såsom hamnar, frysanläggningar,

utplantering av värdefull tisk man. har även enligt utredningen

den fördelen, att de på längre sikt ökar möjligheterna för fiskarena att

med bättre utbyte driva sin näring. Även om de retroaktiva ersättningarna

i första hand bör användas på sätt nu skisserats, bör detta enligt utredningens

mening icke utesluta att de lokala fiskareorganisationerna i samråd

med sin huvudorganisation undantagsvis utger kontant bidrag till fiskare,

som kan befinnas genom del militära intrånget ha kommit i en särskilt

brydsam ekonomisk situation. Huvudprincipen bör dock vara, att

ersättningsbeloppen användes för gemensamma ändamål.

Vad nu sagts gäller ersättning till fiskarena vid Vänern och Vättern. 1

fråga om ersättning till de fiskare vid Ravlunda, som lidit intrång i sin

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 cir 1964

näring på grund av de militära skjutningarna ut över havet från Ravlunda

skjutfält, anför utredningen, att förhållandena där skiljer sig från dem i

Vänern och Vättern. Detta beror framför allt på att vissa fiskare i trakten

av Ravlunda bedriver sin näring med relativt små båtar, vilka inte är lämpade

för fiske på längre avstånd från land. Dessa fiskare, som med nuvarande

båtmateriel icke kan bedriva fiske annat än inom riskområdet

utanför Ravlunda, lider stort intrång genom den militära verksamheten.

Nämnda fiskare är emellertid ett mindre antal av samtliga störda fiskare.

Huvudparten av de fiskande utövar fiske från stora, havsgående fiskebåtar.

Dessa fiskare förorsakas visst intrång i sin näringsutövning, dock endast

på så sätt att deras färdvägar från och till hemmahamnarna förlängs i viss

utsträckning. Med hänsyn till att yrkesfiskarena vid Ravlunda lider intrång

synnerligen ojämnt, bär utredningen funnit det föga överensstämmande med

skäliga rättvisesynpunkter att beräkna den retroaktiva ersättningen såsom

en kollektiv ersättning. Utredningen föreslår därför individuella ersättningar

till de yrkesfiskare vid Ravlunda, som ansetts ha lidit intrång i sin näringsutövning.

Vid ersättningsberäkningarna har utredningen funnit det

lämpligt uppdela yrkesfiskarena vid Ravlunda i tre grupper, nämligen äldre

fiskare med mindre fiskebåtar (två fiskare), yngre fiskare med mindre

fiskebåtar (två) och fiskare med större fiskebåtar (tio).

Den kollektiva, retroaktiva ersättningen till fiskarena vid Vänern föreslås

utgå med 33 000 kr., avseende åren 1955—63, och motsvarande ersättning

till fiskarena vid Vättern med 225 000 kr., omfattande åren 1954—63. Summan

av kostnaderna för individuella, retroaktiva ersättningar till fiskare

vid Ravlunda utgör cirka 63 000 kr., avseende åren 1959—63. Totalkostnaderna

för statsverket för de föreslagna ersättningarna utgör sålunda omkring

321 000 kr. Ersättningsfrågorna beträffande fiskare vid Väddö är för

närvarande föremål för utredning genom riksvärderingsnämndens försorg.

Fiskeskyddsutredningen har därför icke funnit anledning ingå på dem.

Framtida ersättning. Utredningen anför, att minskningen i en fiskares

fångstmängder kan ha många anledningar, t.ex. naturliga fluktuationer

i fisktillgången, vattenföroreningar, väderleksförhållanden, fiskeintensitet

och krigsmaktens verksamhet. I fall då fiskare på grund av krigsmaktens

övningar på allmänt vattenområde antingen helt hindras i sin näringsutövning

eller erhåller ringare utbyte än eljest (beroende på kortare fisketid

eller förlängda färdvägar o.d.), bör emellertid enligt utredningens uppfattning

•— oberoende av att rätt till ersättning icke föreligger i juridisk

mening — fiskaren erhålla viss ersättning från kronan.

Vid bedömning av frågan om ersättning för intrång i fiskeverksamheten

på grund av försvarets övningar på allmänt vattenområde bör utgivas måste

enligt utredningen ett stort antal olika faktorer beaktas. Utredningen anför

härom bl. a. följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 År 196b

Till en början måste i de fall, då fiskaren icke helt hindras i utövandet

av sin näring, i görligaste mån klarläggas, vilken eller vilka faktorer, som

— utöver försvarsverksamheten — i det enskilda fallet föranlett det försämrade

fiskeutfallet respektive de ökade omkostnaderna för fiskets bedrivande.

Därest det därvid anses kunna med viss sannolikhet konstateras, att

krigsmaktens övningar bidragit till minskning i fångstmängderna eller medfört

högre omkostnader, bör graden av negativ påverkan på fiskeutfallet

respektive storleken av kostnadsökningen såvitt möjligt fastställas. Bedömes

det därvid, att det av krigsmaktens verksamhet förorsakade intrånget endast

i ringa mån bidragit till minskningen ifråga eller de ökade omkostnaderna,

svnes någon ersättning icke böra utgivas av medel från IV. huvudtiteln.

Utredningen förutsätter, att vederbörande fiskare lämna de uppgifter om

fångstmängder och inkomstförhållanden, som kunna erfordras för att fastställa

graden av intrång. Utan en sådan samverkan från fiskarenas sida torde

bestämmandet av intrångets omfattning bli synnerligen vanskligt. Det synes

utredningen även böra förutsättas att berörda fiskare lämna ersättningsberäknande

myndighet samtycke jämlikt 17 § sekretesslagen att i förekommande

fall taga del av sådana till annan myndighet avlämnade uppgifter

till ledning för taxering, som avses i taxeringsförordningen eller eljest för

beräknande av skatt.

De fiskare som skall kunna komma i åtnjutande av ersättning på grund

av intrång i näringsutövning bör enligt utredningens uppfattning vara yrkesfiskare

och binäringsfiskare. Med yrkesfiskare avser utredningen sådana

fiskare som helt eller åtminstone till huvudsaklig del försörjer sig på fiske

och med binäringsfiskare sådana som har inkomster av annat mera stadigvarande

arbete, t.ex. såsom diversearbetare, grovarbetare eller lantbrukare,

men som för sin utkomst även nödgas utöva fiske. Tillfällighetsfiskare ävensom

fritidsfiskare bör enligt utredningen icke komma i åtnjutande av ersättning.

Endast fiskare som påbörjat sin fiske verksamhet innan militär verksamhet

igångsatts inom visst område bör äga åtnjuta ersättning. Utredningen

anser det dock skäligt, att även son till äldre fiskare, som under intrångstiden

efterträtt sin fader i yrket eller börjat fiska jämsides med honom, äger

åtnjuta ersättning. Om sådan ersättningsberättigad fiskare upphör med sin

verksamhet, bör han — om han icke kan få avsättning för sina redskap —

få dem inlösta av staten. Även om utredningen ansett sig böra draga en

gräns här, har den vid sina överväganden i hithörande hänseenden utgått

från att samhällsekonomiska skäl samt beredskaps- och fiskevårdssynpunkter

talar för att man även framdeles vid här ifrågavarande vatten bör

bibehålla en stam av yrkesfiskare.

Enligt utredningen bör man utgå från den förutsättningen, att yrkesfiskare

och binäringsfiskare skall anses i begränsad omfattning kunna fortsälta

sin näringsutövning även viss tid efter uppnådd folkpensionsålder. Vid

beräkning av ersättning till yrkes- eller binäringsfiskare bör man därför

utgå från att vederbörande kunnat i fidl omfattning bedriva sin näring

t.o,m. det år han uppnår 67 års ålder, samt i halv omfattning fr.o.m. det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 196b

år han uppnår 68 t.o.m. det år han uppnår 70 års ålder. Denna presumtionsregel

kan naturligen endast tillämpas i de fall, då de faktiska omständigheterna

icke talar mot en dylik bedömning. Dock bör enligt utredningen ersättning

aldrig utgå till fiskare för år, varunder han uppnår högre ålder

än 70 år.

Vad gäller storleken av ersättningen till yrkesfiskare jämfört med binäringsfiskare,

bör man enligl utredningens uppfattning antaga, alt intrång

för binäringsfiskare måste anses medföra ekonomiska konsekvenser i, räknat

per timme eller dag, samma omfattning som intrång för yrkesfiskare.

Vid bedömning av frågan, huruvida viss fiskare lidit intrång i sin näringsutövning

genom försvarets verksamhet, bör man enligt utredningen utgå

från att intrång uppstått för fiskare, inom vars naturliga fiskevattensområde

övning ägt ram viss dag. Därest så är fallet, bör emellertid enbart dvlikt

förhållande icke läggas till grund för ersättning till fiskaren ifråga. En bedömning

får enligt utredningen också göras av de möjligheter fiskaren kan

ha haft att under intrångsdagen bedriva fiske annorstädes än inom sådant

riskområde, som utnyttjats av försvarsenhet. Har fiskare under övningsdag

kunnat utnyttja annat icke alltför avlägset fiskevatten men har han

likväl den dagen helt avstått från att bedriva fiske, bör ersättning icke utges

med högre belopp än som skulle ha tillkommit fiskaren, därest han bedrivit

sitt fiske å det fria området. I sistnämnda fall bör sålunda utges det

lägsta beloppet av ersättning för intrång och ersättning för förlängda färdvägar

med därav följande kostnader för fiskaren. Sålunda bör enligt utredningen

i dylikt fall någon sannolikhetsberäkning av utfallet av eventuellt

fiske inom det icke utnyttjade vattenområdet, jämfört med fiske inom

riskområdet, icke utföras. Har fiskaren viss dag icke lämpligen kunnat

bedriva fiske inom annat område än av försvaret utnyttjat riskområde, bör

ersättning utges med belopp, beräknat med hänsynstagande i första hand

till vederbörande fiskares deklarerade inkomster och i andra hand jämväl

till den för lantarbetare genomsnittliga dagsinkomsten, förhöjd med 10 %

med hänsyn till fiskarens högre omkostnader för redskap o.d. Hel dagsersättning

bör utges endast i sådana fall. där krigsmakten bedrivit verksamhet

inom riskområde under hel dag, eller så stor del av dag att fiske i sin

helhet omöjliggjorts. Därvid bör enligt utredningen särskilt beaktas, att

fiskare med hänsyn till näringens natur mången gång icke kan utnyttja

allenast kortare tider av dag, varunder försvarets övningsverksamhet icke

pågått inom visst riskområde. Å andra sidan kan i vissa fall fiske bedrivas

i relativt normal omfattning inom riskområdet, därest försvarsverksamheten

är förlagd till tider av dygnet, som icke är lämpade för fiske. Genom

det förvarningssystem beträffande riskområdena i Vättern, som utredningen

föreslår, kan möjligheterna för fiskare att anpassa sin näringsutövning

till verksamheten inom de skilda riskområdena komma att öka. Detta system

bör därför enligt utredningens uppfattning medföra väsentliga fördelar

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 196b

för såväl fiskarena som försvaret. På motsvarande sätt underlättas samordningen

mellan fiskarena och försvarets verksamhet inom andra vattenområden,

därest pågående försök att låna ut apparater för sändning och

mottagning av radiomeddelanden till fiskare visar, att tekniska möjligheter

för radiosamband föreligger eller kan åvägabringas efter viss förbättring

av materielen. I de fall, då fiskare har kunnat bedriva sin näiing

under del av dag inom det av honom vanligen utnyttjade vattenområdet,

bör ersättning för den tid, varunder han hindrats, ersättas med visst belopp

per timme. Skulle det t.ex. visa sig, att en fiskare på grund av försvarets

verksamhet inom visst område kunnat bedriva fiske endast fyra

timmar viss dag, och har fiskarens fångst under sådan dag blivit mindre

än den genomsnittliga fångsten under dag, då fiske kunnat ske utan hinder

av försvarsverksamheten, bör orsakssammanhang anses föreligga mellan

ien minskade fångstmängden och den kortare fisketiden, och ersättning bör

därför utges för återstoden av den för fiskaren beräknade arbetsdagen, i

exemplet fyra timmar.

Ersättning till fiskare, som lidit intrång i sin näringsutövning på grund

av försvarets verksamhet, bör beräknas och utges för viss tidsperiod. Inom

sådana områden (Vänern, Vättern, Ravlunda och Väddö), där övningsverksamhet

äger rum relativt kontinuerligt, bör ersättning enligt utredningen

beräknas för viss tidsperiod, lämpligen för månad. Inom sådant område

åter, där försvarets verksamhet pågår endast sporadiskt, bör ersättning beräknas

och utges efter varje avslutad övningsomgång.

Utredningen erinrar om att beslut fattats att föra över fiskprisregleringsmedel

till en försäkringsfond för en erkänd arbetslöshetskassa för yrkesfiskare.

Ersättning från denna kassa skall enligt föredragande departementschefens

uttalande (jfr prop. 1962:201) kunna utgå, därest arbetslöshet

anses föreligga vid avbrott i fisket på grund av långvarig storm eller

annat oväder, isläggning, maskin- eller båthaveri eller drivmedelsbrist. Naturligen

kan fall komma i fråga, då ersättning i och för sig kan tänkas komma

att utges från såväl nämnda kassa som försvaret. Emellertid bör enligt

utredningens mening någon form av samordning ske. Utredningen — som

samrått med arbetsmarknadsstyrelsen som är tillsynsmyndighet för de erkända

arbetslöshetskassorna — föreslår, att fiskare icke skall äga åtnjuta

ersättning från försvaret för intrång för dag, då fiskaren kan få ersättning

från kassan. Motsvarande samordning bör ske för dag, då fiskare äger

åtnjuta sjukpenning (hempenning). Någon valrätt för vederbörande fiskare

mellan nu nämnda ersättningar från försvaret och från arbetslöshetskassan

respektive allmän försäkringskassa bör sålunda enligt utredningen icke föreligga.

Vad gäller ekonomisk skada som tillfogas fiskare till följd av att fiskeredskap

skadas vid militära övningar anför utredningen följande. Sådana

skador uppstår vanligen genom alt redskap fastnar i någon på botten be
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr i60 är 19 tji

fintlig rest efter militärt föremål (t.ex. störtat flygplan, sjunken raket eller

torped) eller alt militär materiel eller del därav (t.ex. projektil eller splitter)

fastnar i redskapet. Enligt utredningens mening bör de militära myndigheterna

efter bästa förmåga medverka till att vattenområden icke i onödan

nedskräpas. I vissa fall kan sjunkna föremål ha sådant värde (t.ex.

torpeder), att det framstår såsom ekonomiskt försvarbart att bärga dem.

I de flesta fall står bärgningskostnaderna dock icke i rimlig proportion

till värdet av det bärgade godset. I dylika fall torde det vara nödvändigt

att låta de sjunkna töremålen kvarligga på botten. Naturligen kan undantagssituationer

uppstå, då det sjunkna föremålet (t.ex. flygplansvrak)

utgör en så allvarlig fara för sjöfarten, att utmärkning icke kan anses

utgöra tillräcklig säkerhetsåtgärd utan anstalter måste vidtas för att undanskaffa

föremålet. Som regel är det emellertid nödvändigt att låta

sjunkna militära föremål (delar därav) ligga kvar på botten. Det kan

med hänsyn härtill ävensom till gällande bestämmelser på naturskyddets

område enligt utredningen i och för sig te sig naturligt, att fiskare,

som bedriver fiske på allmänt vattenområde och vars redskap förstöres på

grund av att militära föremål fastnar däri, får ersättning för dylika skador.

Utredningen anför dock, att någon rätt till ersättning i dylika fall icke föreiigger

enligt skadeståndsrättsliga regler. Den ersättning som kan utges utgår

därför enbart av billighet. Utredningen har sig bekant, att dylik ersättning

i vissa fall utgivits till fiskare som lidit skada. Enligt utredningens

mening bör prövningen av dylika ersättningsärenden ske med välvilja. Dock

bör enligt utredningen ersättning icke annat än under särskilda förhållanden

medges fiskare, som vid upprepade tillfällen åsamkats skada å redskap

inom ett och samma lokalt mycket begränsade vattenområde och som har

skälig anledning antaga, att förnyat fiske inom området kommer att medföra

nya skador, t.ex. genom förekomsten av flygplansvrak.

Vad slutligen gäller kostnaderna för framtida ersättning till fiskare i enlighet

med de av utredningen föreslagna beräkningsgrunderna, uttalar utredningen

att dessa kostnader undandrager sig utredningens bedömning. Det

anses dock klart att totalkostnaden för dylika ersättningar väl uppväges av

de förluster övningsverksamheten f.n. tillfogas genom att verksamheten icke

kan fortgå obehindrad.

Yttranden

Flertalet remissmyndigheter anser det vara en riktig princip att de fiskare

som orsakas avbräck i sin näringsutövning till följd av militär övningsverksamliet

av billighetsskäl bereds ersättning härför.

Justitiekanslersämbetet instämmer sålunda med tiskeskyddsutredningen

i slutsatsen att med nuvarande lagstiftning och lagtillämpning en person,

som bedrivit fiske på allmänt vatten, icke kan göra gällande några rättsligen

grundade skadeståndsanspråk gentemot kronan på grund av att för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 dr 1964

svarets verksamhet hindrat hans näringsutövning eller medfört fördyrade

omkostnader för fiskets hedrivande. Såsom utredningen framhållit kan det

emellertid enligt justitiekanslersämbetet finnas anledning för kronan att

av billighetsskäl utge viss gottgörelse för skada och intrång med anledning

av försvarets övningsverksamhet på allmänt vattenområde. Självfallet kan

det vara lämpligt att ersättning i dessa fall blott utbetalas, då man har

garantier för att de fiskande avhåller sig från åt! handla i strid med de militära

övningsbestämmelser som motiverat ersättningen. A andra sidan torde

det som regel icke vara möjligt att, såsom utredningen synes ha förordat,

göra utbetalningen beroende av en formlig utfästelse från de fiskandes sida

att ställa sig bestämmelserna till efterrättelse. Kretsen av fiskande torde vara

alltför obestämd för att ett sådant förfaringssätt skall kunna tillämpas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge biträder likaså utredningens uppfattning

att person som bedrivit fiske på allmänt vatten icke kan göra gällande

några rättsligen grundade skadeståndsanspråk gentemot kronan på grund

av att försvarets verksamhet mer eller mindre fullständigt hindrat hans

näringsutövning eller medfört fördyrade omkostnader för fisket. Likväl

är det angeläget att staten av billighet ersätter sådana skador. Det bör emellertid

enligt hovrätten beaktas all utgivandet av sådan ersättning av billighetsskäl

är en ensidig åtgärd från kronans sida. Något ersättningsanspråk

att reglera föreligger principiellt icke; statsmakterna bestämmer ensidigt i

vilken utsträckning och enligt vilka grunder ersättning skall utgå.

Sveriges fiskares riksförbund anför, att den rätt att använda fria fiskevatten,

som av ålder tillkommit svenska fiskare, är lika starkt grundad som

den enskilda fiskerätten. Rätt till skadestånd vid intrång och skada å fiske

bör enligt förbundets mening tillkomma även fiskare som fiskar på allmänt

vatten.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings och Skaraborgs län delar utredningens

uppfattning alt retroaktiv ersättning bör beträffande fiskarena

vid Vänern och Vättern utges kollektivt till berörda yrkesorganisationer

för att användas för gemensamma ändamål. Länsstyrelsen i Värmlands

län anför, att skjutningar i norra delen av Vänern f.n. förekommer i så begränsad

omfattning att något behov för länets vidkommande av särskilda

bestämmelser för reglering av uppkommande skador icke föreligger. Kammarkollegiet,

fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund anser, att

intrånget i fisket i Vänern är mera lokalt begränsat. Enligt sistnämnda remissmyndiglieter

talar rättviseskäl för en individuell ersättning till respektive

fiskare. Enligt kammarkollegiets mening beror dock i sista hand

frågan om kollektiv eller individuell ersättning på fiskarenas egen inställning.

Fiskeristyrelsen anser, all om likväl kollektiv ersättningsform väljes

i fråga om ersättning åt fiskarena i Vänern bör skadeståndsbeloppen inbetalas

till och fördelas av fiskeristyrelsen efter förslag av de hushållningssällskap

inom vilkas områden skada på fisket skett.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 är 196b

Remissmyndigheterna lämnar i huvudsak utan erinran utredningens förslag

att retroaktiv ersättning till fiskarena vid Ravlunda bör utges individuellt.

Länsstyrelsen i Stockholms län anmäler, att från länets hushållningssällskap

och länets fiskareförbund framhållits som önskvärt att frågan om

viss retroaktiv intrångsersättning till fiskare vid skjutövningar vid skjutfältet

på Väddö omprövas, vilket dock enligt länsstyrelsens mening ej bör

ske förrän utredningens förslag prövats av statsmakterna. Till förnyad

Provning bör enligt länsstyrelsen i Uppsala län upptas frågan om retroaktiv

ersättning till fiskarena från Fågelsundets fiskeläge inom Rossholmsområdet.

För att beräkna retroaktiv ersättning åt de fiskare, som berörs av skjutningarna

från Ravlunda skjutfält, anser länsstyrelsen i Kristianstads län

lör sin del det vara felaktigt att revidera ersättningsbeloppen med hänsyn

till att i iraintiden fiske med trål bedömes öka. Länsstyrelsen förutsätter

förnyad översyn av vissa särskilt berörda ersättningsfrågor och anmäler, att

ytterligare sakuppgifter rörande omständigheter av betydelse för ersättningsfrågornas

bedömande lämpligen kan inhämtas genom medverkan från

länets hushållningssällskap. Även fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund

anser, att de föreslagna formerna för retroaktiv ersättning åt fiskarena

vid Ravlunda bör överses. Vad angår frågan om ersättning till fiskare

vid Väddö för åren 1957—1961 anför riksvärderingsnämnden, att särskilda

sakkunniga tillkallats för ifrågavarande utredningsarbete.

Flertalet remissmyndigheter biträder eller lämnar utan erinran utredningens

uppfattning att yrkes- och binäringsfiskarena i framtiden bör kunna

tillerkännas viss ersättning från kronan vid intrång i sin näringsutövning

till följd av övningsverksamhet ju.in. Utredningens förslag att ersättning

härvid skall kunna komma i fråga endast till fiskare — och under vissa

förutsättningar till son till fiskare — som inom berört område påbörjat sin

fiskeverksamhet innan den militära verksamheten igångsatts anser sig länsstyrelserna

i Östergötlands, Jönköpings och Skaraborgs län, fiskeristyrelsen

sam! Sveriges fiskares riksförbund ej kunna godtaga ur samhällsekonomisk

synpunkt, dä härigenom yrkesfiskarekårerna inom berörda områden bedömes

helt komma att försvinna inom relativt kort tidsrymd. Enligt länsstyrelsen

i Skaraborgs län bör i stället frågor om ersättning bedömas från fall

till fall. I ersättningsfrågan anser svenska sportfiskareförbundet det vara

rimligt att gottgörelse i någon form lämnas även åt sportfiskare vid inskränkning

av deras möjligheter till fiske. Enligt förbundet bör ersättningen

utgå i form av åtgärder för att främja fiskebeståndet i de vatten som direkt

eller indirekt beröres av ifrågavarande militära verksamhet. Även fiskefrämjandet

framhåller det angelägna i att fiskevårdande åtgärder som kan

gagna samtliga kategorier fiskande vidtas och prioriteras i sådana vatten

som är föremål för försvarsövningar.

1 fråga om ersättningsbeloppens storlek anför kammarkollegiet, att där

fisket exempelvis är underkastat säsongbetonade fluktuationer närmare bör

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kunc/l. MajUs proposition nr lliO år 1964

klarläggas hur dagsersättningen skall beräknas. Liknande synpunkter liksom

förslag till ersättningsberäkning i övrigt framför fiskcristgrelsen. Styrelsen

anför härom följande.

Utredningen bär föreslagit, alt i det tall fiskare viss dag icke lämpligen

kunnat bedriva fiske inom annat område än av försvaret utnyttjat liskområde,

bör ersättning utges med belopp, beräknat med hänsynstagande i

första band till vederbörande fiskares deklarerade inkomster och i andra

hand jämväl till den för lantarbetare genomsnittliga dagsinkomsten, förhöjd

med 10 U med hänsyn till fiskarens högre omkostnader för redskap

o.d. Fiskeriintendenten i österhavets distrikt har i anslutning härtill påtalat,

att fisket ofta är säsongbetonat, varför ursdeklarationen enbart icke

utgör tillräcklig grund för ersättningsberäkningen. Fiskeristvrelsen delai

den sålunda framförda uppfattningen, att skadan måste beräknas med hänsynstagande

till fiskets faktiska utfall vid tidpunkten för skadan. Ävenledes

vin fiskeristvrelsen dels åberopa vad nyssnämnda fiskeriintendent anföll

angående tillägget på 10 c/é till lantarbetarlönen, dels ock erinra om att en

lantarbetare förutom sin ordinarie lön är genom semesterlagen tillförsäkrad

semesterlön utgörande 9 % av den sammanlagda arbetsinkomsten undei

kvalifikationsåret samt att ytterligare sociala förmåner för lantarbetaren

finansieras genom den arbetsgivaravgift, som hans arbetsgivare bär att erlägga.

Tages nyssnämnda förmåner med i beräkningen bör vid utgivande

av ersättning åt fiskare, som med få undantag är egna företagare, ett drygt

20 %-igt tillägg till lantarbetarlönen göras. Enligt utredningen bör hel dagsersättning

endast utgivas i sådana fall, då krigsmakten bedrivit verksamhet

inom riskområde under hel dag eller så stor del av dag att fiske i sin helhet

omöjliggjorts. En dylik princip kan i och för sig anses skälig men det måste

då förutsättas, att fiskarena senast eftermiddagen dagen före den, då viss

övning skall äga rum, kan genom en central informationskälla få ett bindande

besked om avspärrningstidens längd. För undvikande av tvist vid kommande

skadereglering bör till fiskarena givna besked angående övningsverksamhet

arkiveras.

Armétygförvaltningen anför, att vid beräknande av lramtida ersättning

hör beaktas huruvida fiskarena likväl kan utöva sin näring i ungefär samma

omfattning som tidigare. Ersättning för intrång eller skada vid störande

försvarsverksamhet bör enligt armétyglörvaltningens mening vara lägre än

den ersättning, som beräknas för mistad fiskerätt.

Svårigheter att påvisa fiskeskadans storlek till följd av försvarets övningai

föreligger enligt fiskrfrcinijctndft även i samband med vatlemegleringar. I

vattendomstolarnas praxis har vidare enligt tiskefräm jandet osäkerheten i

bedömningen ej tillåtits gå ut över sakägarna utan över de skadevållande.

Eu liknande grundprincip bör enligt fiskefrämjandet tillämpas när det gäller

försvaret och fisket.

Hovrätten över Skåne och Blekinge erinrar om all utredningen vid behandlingen

av frågan om framlida ersättning uttalat, att det synes böra

förutsättas att berörda fiskare lämnar ersättningsberäknande myndighet samtycke

jämlikt 17 § sekretesslagen att i förekommande fall taga del av sådana

till annan myndighet avlämnade uppgifter till ledning för taxering

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kimgl. Maj.ts proposition nr 160 år 1964

som avses i taxeringsförordningen eller eljest för beräknande av skatt. Det

kan enligt hovrätten icke vara riktigt att myndigheter som handlägger frågor

om ersättning för skador på fiske genom att avkräva de sökande ett

samtycke söker kringgå taxeringsförordningens bestämmelser. Om något

sådant skulle vara medgivet i dessa fall, skulle det kunna praktiseras i en

lang rad andra stundom långt viktigare ärenden.

V. Administrativa frågor

Utredningen

Utredningen har övervägt olika organisatoriska åtgärder för att behandla

frågor, som är av gemensamt intresse för försvaret och fiskerinäringen, och

för att beräkna ersättning till fiskare som förorsakas ekonomiska skador

till följd av försvarsverksamheten. Enligt utredningen behövs kontaktorgan

mellan försvaret och fiskerinäringen. Utredningen föreslår därför, att lokala

nämnder av permanent eller tillfällig natur inrättas. I nämnderna bör

ingå dels representanter för krigsmakten, dels vederbörande fiskerikonsulent.

Med hänsyn till det stora antalet övningar vid Vänern, Vättern, Ravlunda

och Väddö bör nämnderna därstädes enligt utredningen bli permanenta. Det

bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om inrättande av permanent

nämnd och om organisation av sådan nämnd. Tillfällig nämnd bör enligt

utredningen inrättas genom beslut av vederbörande militärbefälhavare (motsvarande).

Innan övning företas bör från vederbörande nämnd inhämtas yttrande

rörande övningens från fiskesynpunkt lämpligaste förläggning till tid och

rum. Nämnden skall därvid preliminärt beräkna de ekonomiska skador som

övningen kan förmodas förorsaka. Vidare bör nämnden beräkna ersättningar

till fiskare enligt de normer som utredningen föreslår.

Utredningen anser, att försvarets civilförvaltning tills vidare skall slutligt

fastställa ersättningarna för skada och intrång i näring. Beträffande ersättningarna

för skada till följd av att fiskeredskap skadas till följd av militära

övningar e.d. anför utredningen, att frågor om utgivande av sådan

ersättning f.n. handlägges av försvarets civilförvaltning efter hörande av

försvarets skaderegleringsnämnd. Civilförvaltningen äger härvid besluta

om ersättning, som icke överstiger 15 000 kr., därest nämnden tillstyrkt ersättning.

Utredningen anser, att handläggningen av ifrågavarande ärenden

framdeles bör ske av samma myndigheter som hittills.

Slutligen kan framhållas att utredningen även i betänkandet berört frågan

om och i vilken utsträckning rättsliga möjligheter föreligger att utlärda

förbud mot att enskild person passerar genom eller vistas inom riskområde

under tid för övning. Utredningen konstaterar härvid, att några

länsstyrelser ansett sig äga behörighet att utfärda sådana förbud med stöd

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kiuigl. Maj.ts proposition nr 160 är 196/i

av länsstyrelseinstruktionen. Inom vissa andra länsstyrelser råder einelleitid

tvekan rörande de rättsliga möjligheterna härvidlag. Enligt utredningens

mening talar övervägande skäl för att länsstyrelse i princip äger behörighet

i angivet hänseende. Utredningen anser det angeläget, att den på sina håll

rådande tvekan i denna fråga undanröjes, antingen genom ett klarläggande

uttalande i den proposition, vari utredningens förslag av ekonomisk art

kan komma att föreläggas riksdagen, eller — om denna väg icke anses framkomlig

— genom uttrycklig bestämmelse härom i länsstyrelseinstruktionen

eller i särskild ordning. Utredningen läster stort avseende vid att frågan om

de rättsliga möjligheterna att utfärda dylika förbud klarläggs. Denna frågas

lösning måste enligt utredningen ses som en integrerande del av det

ersättningssystem, som utredningen framlägger. Utredningen anser sålunda,

att spörsmålet angående avlysning av riskområde måste bringas till en för

de övande förhanden positiv lösning samtidigt som dess ersättningsförslag

genomföres.

Yttranden

Remissmyndigheterna finner det ändamålsenligt att för samarbetet mellan

militära myndigheter och fiskarena finnes lokala nämnder. Myndigheterna

delar av utredningen framförda synpunkter på nämndernas funktioner

och att de alltefter behovet bör vara permanenta eller tillfälliga. Beträffande

de lokala nämndernas sammansättning anser överbefälhavaren,

att det klart skall komma till uttryck att däri skall ingå representant för

berört förband i orten. Riksvärderingsnämnden, fiskeristyrelsen och länsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala och Örebro län anser, att till ordförande

i nämnden bär utses en opartisk person som icke kan anses företräda vare

sig krigsmaktens eller fiskerinäringens intresse. Nämnden töreslås härvid

organiserad med en partsrepresentation på i huvudsak samma sätt som nu

gäller för riksvärderingsnämndens lokala utredningskommittéer. Dessa består

i allmänhet av en företrädare för vederbörande länsstyrelse samt representanter

för fiskarena, försvaret och den lokala fiskeriadministrationen.

Länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län samt sjöfartsstyrelsen

framhåller betydelsen av afl yrkesfiskarena blir representerade i nämnderna.

Svenska insjöfiskarenas centralförbund anför, att det icke synes vara

godtagbart att enbart fiskerikonsulenten inom berört omiåde skall ifrågakonima

som företrädare för yrkesmännens intressen. Fiskeorganisationen

inom berörda vatten hör enligt förbundet fa föreslå den som lämpligast böi

representera fisket. Efter anmälan bör det enligt länsstyrelsen i Örebro län

ankomma på vederbörande länsstyrelse atl förordna ordförande. Länsstyrelsen

förutsätter, att anslag ställes till förfogande för ersättning åt förordnade

ledamöter och suppleanter, överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning

anser, att ersättning till ledamöter hör utgå — oberoende av att

arbeten i lokal nämnd enligt utredningens uppfattning skall anses ingå i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kunf/l. Maj:ts proposition nr 160 dr 1964

vederbörandes ordinarie tjänsteutövning — som dagarvode för sammanträdesdag

med JO kr. för ordföranden och 20 kr. för annan ledamot.

Utredningens förslag att försvarets civilförvaltning skall beräkna och

utgiva ersättning för skada m.m. å fiske lämnar remissmyndigheterna i

huvudsak utan erinran. Kammarkollegiet påpekar dock, att ersättningsanspråken

vid intrång eiier skada å enskild fiskerätt kan bringas under

domstols prövning. 1 dylika fall anser kollegiet det önskvärt att kronans

ståndpunkt icke fixeras förrän försvarets skaderegleringsnämnd yttrat sig.

Försvarets civilförvaltning finner emellertid, att överenskommelser mellan

representanter för försvaret och fiskare i den formen att fiskarena mot

visst vederlag avhåller sig från fiske inom visst övningsområde för viss tid

i realiteten till sin natur är anteciperad skadereglering. För att denna form

av skadereglering icke alltför mycket skall skilja sig från formen för bestämmande

av ersättning i efterhand ifrågasätter civilförvaltningen om icke

föreskrift bör meddelas att dylik överenskommelse över 15 000 kr. för godkännande

skall underställas central försvarsgrensförvaltning.

I anslutning till den av utredningen berörda frågan om rätten att utfärda

förbud alt beträda riskområde för övningsverksamhet understrvker flertalet

remissmyndigheter det angelägna i att länsstyrelsernas befogenheter

härvidlag klarlägges.

Justitiekanslersämbetet anför, att det uppenbarligen är av stor vikt att de

militära förbandens övningar icke hindras eller störes genom att utomstående

för att bedriva fiske eller av annan orsak beger sig in i vattenområde, där

övningar är avsedda att äga rum. Visserligen torde de enskilda i stor utsträckning

åtlvda uppmaningar från de militära myndigheternas sida att

icke företaga något som kan framtvinga ett inställande eller en begränsning

av övningarna, men då man ej kan bortse från att sådana uppmaningar

stundom lämnas obeaktade, framstår det för ämbetet som högst angeläget

att myndigheterna kan inskrida mot störande verksamhet. För detta ändamål

synes andra åtgärder än utfärdande av vitesförbud icke böra komma

ifråga.

Huruvida rättsliga möjligheter för närvarande föreligger att vid vite förbjuda

obehöriga att uppehålla sig inom område, som utnyttjas för militära

övningsändamål, kan enligt justitiekanslersämbetet vara föremål för delade

meningar. Frågan gäller närmast huruvida länsstyrelseinstruktionen kan

anses tillägga länsstyrelse rätt att avlysa övningsplatser jämte visst riskområde

vid skjutövningar genom att stadga vitesförbud mot inpassering.

Justitiekanslersämbetet anser att, även om förhållandena någon gång kan

Länkas vara sådana att ett vitesförbud skall kunna meddelas, länsstyrelserna

vanligen icke torde kunna med stöd av instruktionsföreskrift vara

berättigade att påbjuda en avlysning. Föreskriften åsyftar i huvudsak helt

andra situationer än dem som föreligger, när fråga är om att skapa förutsättningar

för ett ostört genomförande av militära skjutövningar. 1 varje

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

liungl. Maj:ts proposition nr 160 år 196''i

fall synes det enligt ämbetet icke möjligt att med tillämpning av föreskritlen

tillgodose önskemålen om eu avlysning av skjutplatser och riskområden

vid en mera kontinuerligt bedriven övningsverksamhet. Enligt justitiekanslersämbetets

mening fordras en författningsmässig reglering. Denna kan

genomföras genom en ändring av länsstyrelseinstruktionen, men ämbetet

ifrågasätter, om icke spörsmålet hellre bör regleras i eu särskild författning,

som bl.a. skulle klarlägga i vilken utsträckning militär myndighet

skall äga påverka avgörandena angående vitesförbud.

I fråga om de rättsliga möjligheterna att utfärda förbud mot passerande

av och vistelse inom övningsområde framhåller även Göta hovrätt att det är

angeläget att den tvekan, som nu synes råda om länsstyrelsernas möjligheter

att i ifrågavarande fall meddela vitesförbud, blir undanröjd. Hovrätten anser,

att uttryckligt stadgande härom bör införas i länsstyrelseinstruktionen

eller annan författning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge delar likaså utredningens uppfattning

alt det kan vara tveksamt i vad mån ett vitesförbud för sådant ändamål

kan meddelas med stöd av länsstyrelseinstruktionen. Hovrätten anser dei

dock icke möjligt att genom ett uttalande i eu proposition till riksdagen klarlägga

räckvidden av länsstyrelsens befogenheter i detta hänseende. Då det

här gäller ett mera permanent behov av skydd för krigsmaktens övningar

bör i stället särskilda bestämmelser i ämnet utfärdas. Dessa kan anses innebära

inskränkningar i den enskildes rörelsefrihet på allmänt nyttjade färdvägar

och fiskeplatser och de bör därför ha formen av lag. Hovrätten finner

det likgiltigt om de infogas i 1940 års lag med vissa bestämmelser till skydd

för försvaret man. eller utfärdas särskilt. De torde böra i huvudsak innehålla

att, då det erfordras för genomförande av militär övning, länsstyrelse

äger meddela förbud vid vite för den som ej erhållit övningsledarens tillstånd

att under bestämd tid vistas inom allmänt vattenområde. Vid tillämpningen

av ett sådant stadgande måste emellertid enligt hovrätten beaktas att

det, i den mån övningsområdet skulle sträcka sig utanför den svenska territorialvattengränsen,

kan anses gälla endast svenskt fartyg och svensk

medborgare. Det är tvivelakigt om polisåtgärder för att hindra inpassering

eller framtvinga ett avbrytande av pågående fiske kan företagas utom territoriet.

Även inom territorialvattengränsen kan annat lands fartyg ha

rätt till passage inoffensif.

Departementschefen

Som framgår av det inledningsvis anförda beslöt 1940 års urtima riksdag

att av billighetsskäl ersättning av statsmedel i vissa fall skulle få utgå till

personer, som lidit ekonomisk förlust pa grund av avspärrningsatgärder för

försvarsväsendets behov.

Frågan om ersättning på grund av intrång i fiskerinäringen till följd av

militära övningar in. in. logs på grundval av särskild utredning upp vid 1952

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kiingl. Maj:ts proposition nr 160 ur 1961

ars riksdag (prop. 1952:211); SU 197; rskr 417). Enligl riksdagens beslut

kan under vissa närmare angivna förutsättningar ersättning för intrång i

fiskerätt till följd av avspärrningsåtgärd utgå av billighetsskäl. Sålunda

krävs i första hand, alt ersätlningssökande bevisar eller åtminstone gör sannolikt

alt den förlust för vilken ersättning begäres orsakats av avspärrningen.

Den som haft möjlighet att uppsöka andra fiskeplatser bör få ersättning

endast för den fångstminskning som det oaktat inträtt ävensom för

merkostnaderna. Vidare bör avspärrningen ha varat ej alltför kort tid saml

oi saka t ett betydande avbräck i näringsutövningen. Såsom ytterligare förutsättning

gäller att förlusten i lörhållande till sökandens ekonomi är sä betydande

att den kan anses ha medfört en avsevärd rubbning av hans ekonomi.

Därjämte uppställes det kravet att avspärrningen skall ha medfört omedelbar

förlust för sökanden. Kungl. Maj:t äger dock, där särskilda skäl föreligger,

utbetala ersättning även om de angivna allmänna förutsättningarna

icke är för handen.

Beträffande grunderna för ersättning gäller att i princip hela förlusten

bör ei sältas. Ersättning bör alltså utgå för utebliven vinst samt för sådana

utgifter som den av avspärrningen drabbade fått vidkännas. Prövningen av

ersättningsfrågorna handhas av Kungl. Maj:t. I större ärenden ombesörjes

den förberedande utredningen av riksvärderingsnämnden. Ersättningarna

besti ides från det under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Vissa

ersättningar i anledning av skador r id militär verksamhet man.

Sedan år 1953 har med stöd av 1952 års riksdagsbeslut i ämnet utbetalats

ersättningar om sammanlagt mer än en miljon kronor.

b rån skilda håll har sedermera framförts yrkanden om åtgärder mot skadoi

m.m. å fisket, framförallt i Vättern. Med anledning härav tillsattes år

1958 försvarets fiskeskyddsutredning, som i fjol avgav betänkandet Försvar

och fiskerinäring (SOU 1963:31). Betänkandet innefattar utredning

om vilka skador som militär verksamhet kan förorsaka på fiskbestånd m. m.

samt förslag till åtgärder för att minska till följd av militär verksamhet

uppkomna störningar och skador. I betänkandet framläggs också förslag

till grunder och förutsättningar för ersättningar till fiskare ävensom rörande

det administrativa förfarandet vid bestämmande av ersättningar m.m.

Av vad fiskeskyddsutredningen anfört om orsakssammanhanget mellan

skadorna på fiskbestånd m.m. och den militära verksamheten (skjutning,

bombfällning, sprängning m.m.) torde framgå att många faktorer utom försvarsverksamheten

påverkar fiskbestånden. I likhet med utredningen anser

jag, att det inte utan undersökningar och försök under en längre tidsperiod

kan avgöras i vilken omfattning den militära verksamheten medför skador

på fiskbeståndet. Av utredningen föreslagna s.k. prövotidsåtgärder för alt

närmare undersöka i vilken omfattning den militära verksamheten medför

skador på rödingbeståndet i Vättern bör komma till stånd. Kostnaderna härför

torde kunna bestridas från vederbörlig delpost under staten för försvå
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts proposition nr 160 år 196''i 27

rets fastighetsfond. Jag avser, att i annat sammanhang anmäla denna fråga

för Kungl. Maj:t.

Fiskeskyddsutredningen har framhållit, att man hör eftersträva att framdeles

icke sänka ammunition i insjöar. Ammunitionen bör i stället förstöras

på land. Jag delar helt denna uppfattning. Jag vill erinra om att riksdagen

efter förslag i propositionen 1962:121 beslutat, att en sammansättningsverkstad

för ammunition skall uppföras. I denna verkstad kommer även att ingå

en störtningsanläggning för ammunition. Enligt vad jag erfarit från försvarets

fabriksstvrelse räknar styrelsen med att denna störtningsanläggning

kommer att få sådan kapacitet att det framdeles inte kommer att föreligga

något behov av att sänka ammunition i insjöar. Jag torde i annat sammanhang

få anmäla frågan om sådana ändringar i 1956 års ammunitionsröjningsinstruktion

för krigsmakten att ammunitionssänkning i insjöar inte

längre skall få förekomma.

I likhet med utredningen finner jag det angeläget att åtgärder vidtages

av berörda myndigheter för att minska störningar och skador för fiskeverksamheten

till följd av den militära övningsverksamheten. Jag vill särskilt

understryka vikten av att militära övningar planeras så att ändamålet utan

oskälig kostnad vinnes med minsta intrång och skada för fiskarbefolkningen.

Vid bombfällning o. d. bör i första hand utväljas sådana områden som

är av mindre betydelse från fiskesynpunkt. Härvid samt om möjligt också

vid planläggning av andra övningar, som kan väntas medföra skador å fisket,

bör samråd ske med de lokala nämnder, till vilka jag återkommer. Jag

anser vidare, att gränserna för riskområdena vid skjutning klart skall finnas

angivna och att de inte bör ändras med korta tidsintervaller. Detta gäller

framförallt i Vättern. Åtgärder bör vidtas i syfte att övningar som berör

Vättern planeras på sådant sätt att minsta möjliga vattenområden tas

i anspråk. I enlighet med utredningens förslag bör ett centralt informationsorgan

rörande övningar i Vättern inrättas. Vederbörande militära myndigheter

bör överhuvudtaget noga tillse, att den militära övningsverksamheten

medför minsta möjliga störningar och skador för fiskerinäringen. Därest så

visar sig erforderligt bör Kungl. Maj:t utfärda föreskrifter rörande skadeförebyggande

åtgärder.

Såsom fiskeskyddsutredningen uttalat torde en person som bedrivit fiske

på allmänt vatten icke kunna under åberopande av allmänna skadeståndsregler

göra gällande ersättningsanspråk gentemot kronan på grund av att

försvarets verksamhet hindrat fisket eller medfört fördyrade omkostnader

för dess bedrivande. På sätt hittills skett bör emellertid även framdeles ersättning

av statsmedel kunna utges av billighetsskäl till fiskare för intrång

i näringsutövning till följd av militär verksamhet pa allmänt vatten. Frågan

om ersättning för intrång i enskild fiskerätt beröres icke i detta sammanhang.

Fiskeskyddsutredningen har till en början framlagt förslag rörande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kunf/l. Mnj:ts proposition nr 160 är 1964

ersättningar för förfluten tid. Enligt utredningens förslag skall, som närmare

angivits i det föregående, retroaktiv ersättning utges av statsmedel

till fiskare vid Vänern. Vättern och Ravlunda, vilka under senare år förorsakats

intrång i sin näringsutövning till följd av försvarets verksamhet.

Dessa retroaktiva ersättningar har utredningen funnit lämpligen höra utgå

såsom kollektiv ersättning beträffande Vänern och Vättern men såsom

individuell ersättning beträffande Ravlunda. Den kollektiva, retroaktiva ersättningen

till fiskarena vid Vänern föreslås utgå med -13 000 kr., avseende

aren 1955—63, och motsvarande ersättning till fiskarena vid Vättern med

225 000 kr., omfattande åren 1954—63. Summan av kostnaderna för individuella,

retroaktiva ersättningar till fiskare vid Ravlunda utgör ca 63 000

kr., avseende åren 1959—63. De sålunda föreslagna ersättningarna förefaller

väl avvägda och kan utgå med stöd av det beslut om ersättning för intrång

i fiske som riksdagen fattade år 1952. Jag ämnar i annat sammanhang

föreslå Kungl. Maj:t att meddela beslut om ifrågavarande ersättningar.

Jämväl frågor om retroaktiva ersättningar för år 1964 torde få upptas i detta

sammanhang.

Utredningen har vidare som framgår av det föregående framlagt förslag

rörande förutsättningar och grunder för framtida ersättningar som av billighetsskäl

skall utgå i fall då fiskare på grund av krigsmaktens övningar

på allmänt vattenområde antingen helt hindras i sin näringsutövning eller

erhåller ringare utbyte än eljest. De av utredningen uppställda förutsättningarna

för sådana ersättningar anser jag lämpliga. Sålunda bör de fiskare

som skall kunna komma i åtnjutande av ersättning på grund av intrång i

näringsutövning vara yrkesfiskare eller binäringsfiskare. Endast fiskare

som påbörjat sin fiskeverksamhet innan militär verksamhet igångsatts inom

visst område bör vidare äga åtnjuta ersättning; dock bör även son till äldre

fiskare, som under intrångstiden efterträtt sin fader i yrket eller börjat

fiska jämsides med honom, uppbära ersättning. Fiskare, som fyllt 67 år, bör

anses kunna bedriva sin näring i högst halv omfattning till dess han uppnått

70 års ålder; för tid därefter bör ersättning ej utgå. Om ersättningsberättigad

fiskare nödgas upphöra med sin verksamhet bör han vidare, om han

inte kan få avsättning för sina redskap, få dem inlösta av staten. Vid bedömning

av frågan om viss fiskare lidit intrång i sin näringsutövning genom

försvarets verksamhet bör man vidare som utredningen föreslagit utgå

från att intrång uppstått för fiskare, inom vars naturliga fiskevattensområde

övning ägt rum viss dag. Enbart dylikt förhållande bör emellertid icke

läggas till grund för ersättning till fiskaren i fråga. Det måste också beaktas

om fiskaren under intrångsdagen skulle ha kunnat bedriva fiske annorstädes

än inom sådant riskområde, som utnyttjas av militärt förband

eller annan enhet av krigsmakten. Om fiskare under övningsdag kunnat utnyttja

annat icke alltför avlägset fiskevatten men likväl den dagen helt avstått

från att bedriva fiske, bör ersättning icke utges med högre belopp än

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 160 år 1964

29

som skulle ha tillkommit fiskaren, därest han bedrivit sitt fiske ä del fria

området. Har fiskaren emellertid viss dag icke lämpligen kunnat bedriva

fiske inom annat område än av försvaret utnyttjat riskområde, bör ersättning

utges med belopp, beräknat efter hans årliga inkomst enligt av Kungl.

Maj:t närmare angivna grunder. Vid beräkning av vederbörande fiskares inkomster

bör icke, såsom fiskeskyddsutredningen förutsatt, vederbörande

myndighet få avkräva den ersättningsberättigade samtycke att ta del av avlämnade

uppgifter till ledning för taxering. Hel dagsersättning bör utges

endast i fall, där krigsmakten bedrivit verksamhet inom riskområde under

hel (lag, eller så stor del av dag att liske i sin helhet omöjliggjorts. Vad gäller

storleken av ersättningen till yrkesfiskare jämfört med binäringsfiskare,

bör man såsom utredningen föreslagit utga från att intrång för binäringsfiskare

måste anses medföra ekonomiska konsekvenser i, räknat per timme

eller dag, samma omfattning som intrång för yrkesfiskare. Samordning med

arbetslöshets- och sjukförsäkring bör ske på sätt utredningen föreslagit.

Frågor om ersättning för ekonomisk skada som tillfogas fiskare till följd

av att fiskeredskap skadas vid militära övningar får liksom hittills prövas

från fall till fall. Jag biträder utredningens uppfattning att ersättning bör

utga av billighetsskäl i den män laga grund för ersättning inte föreligger.

Med hänsyn till att de framlagda förslagen rörande förutsättningar och

grunder för framtida ersättningar innebär vissa modifieringar i förhållande

till vad som angavs år 1952 (prop. 210) anser jag, att förslagen bör underställas

riksdagen för godkännande. Del torde ankomma på Kungl. Maj:t

att i enlighet med de nu angivna förutsättningarna och grunderna utfärda

bestämmelser i ämnet.

Ersättningarna bör bestridas från anslaget Vissa ersättningar i anledning

av skador vid militär verksamhet man. Hur stora kostnaderna årligen

kommer att bli är för närvarande ogörligt att angiva. Jag vill emellertid erinra

om att utredningen anfört att totalkostnaderna för ifrågavarande ersättningar

torde väl uppvägas av de förluster övningsverksamheten för närvarande

tillfogas genom att verksamheten icke kan fortgå obehindrad.

Jag delar utredningens uppfattning afl kontaktorgan behövs mellan försvaret

och fiskerinäringen och tillstyrker därför lörslaget att lokala nämnder

av permanent eller tillfällig natur skall inrättas. Med hänsyn till det

stora antalcL övningar vid Vänern, Vättern, Ravlunda och Väddö har jag

inte något all erinra mot att nämnderna därstädes i enlighet med utredningens

förslag blir permanenta. Nämndernas huvudsakliga uppgift bör enligt

min mening vara afl innan övning företas avge yttrande rörande övningens

från fiskesynpunkt lämpligaste förläggning till tid och rum. Därvid

skall nämnderna preliminärt beräkna de ekonomiska skador som övningen

kan förmodas förorsaka. Nämnderna bör även ha att avge förslag

till ersättningar till fiskare enligt de förutsättningar och grunder som tidigare

angivits. Företrädare för vederbörande yrkesfiskarorganisationer bör

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 dr 1064

mga x eiler biträda nämnderna. Det torde ankomma pa Kungi. Maj:t att utlärda

närmare bestämmelser rörande de lokala nämndernas uppgifter ävensom

iörande nämndernas sammansättning in.in. Kostnaderna för nämnderna

— arvoden till ledamöter man. — bör få bestridas från det under fjärde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Vissa nämnder man.

bom nyss anförts bör de lokala nämnderna enligt min mening avge förslag

rörande ersättningsbelopp för skada och intrång i fiskerinäringen, varvid

riksvärderingsnämnden kan befrias från befattning med dessa frågor.

.lag ansluter mig till utredningens förslag att försvarets civilförvaltning i

förekommande fall efter börande av försvarets skaderegieringsnämnd slutligt

skall ha att fastställa ifrågavarande ersättningar.

Som tidigare anförts har utredningen diskuterat om och i vilken utsträckning

rättsliga möjligheter föreligger att utfärda förbud för enskild person

alt under tid för övning passera genom eller vistas inom riskområde, som

utgöres av allmänt vatten. Utredningen har härvid konstaterat, att sådant

törbud i vissa fall utfärdaLs men att tvekan synes föreligga om den rättsliga

grunden härför. Utredningen har ansett, att spörsmålet angående avlysning

av vattenområde, som utgör riskområde, måste bringas till en för

de övande förbanden positiv lösning samtidigt som ersättningsförslagen genomföres.

Även flertalet remissmyndigheter har understrukit det angelägna

i att frågan löses och att länsstyrelse genom särskilt stadgande bör ges befogenhet

att utfärda förbud att passera genom eller vistas inom sådant riskområde

för övningsverksamhet. För egen del vill jag understryka, att det

är av stor vikt — framförallt av ekonomiska skäl — alt de militära förbandens

övningar icke hindras eller störes genom att utomstående för att bedriva

fiske eller av annan orsak beger sig in i vattenområde, där övningar

är avsedda att äga rum. Nuvarande tvekan om de rättsliga möjligheterna

att utfärda förbud för passage och vistelse bör därför undanröjas. Erforderliga

föreskrifter torde kunna utfärdas i administrativ ordning.

Under åberopande av det anförda får jag — med förmälan att intet torde

vara att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas senare än

under dess vårsession — hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

godkänna de i det föregående förordade förutsättningarna

och grunderna för ersättning för skada på fiske till följd

av militär verksamhet m.m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo G rimlund

K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 1004

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:343 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av vissa av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande a1 i texten
  2. SU 1964:167 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning för skada å fiske till följd av miNtär verksamhet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten