Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning m. m

1964-04-23 · 48 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:169, Med förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 196b

1

Nr 169

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter

ändring i kommunal indelning m. m.; given Sofiero

den 29 juni 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring

i kommunal indelning m. m.;

2) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr

326) om delning av jord å landet.

. I f I fi . !. ‘ » HiiJ 4 A ? ''.»»tf },K i r y ** * • ’• 1 It ! « W ‘ ry ‘ ■''

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen framlägges förslag till en särskild lag vars huvudsakliga

syfte är att förhindra att en kommunal indelningsändring, varigenom landskommun

förenas med stad, automatiskt får till följd att de för stad gällande

reglerna om fastighetsbildning blir gällande även inom den del av den nya

staden som motsvarar den förutvarande landskommunen. Som en följd av

den föreslagna lagen föreslås vissa ändringar i lagen om fastighetsbildning

i stad.

Den föreslagna ändringen i jorddelningslagen är en konsekvens av 1962

års ändringar i kommunallagen, varigenom reglerna om ersättning till fullmäktige

m. m. reformerades.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 saml. Nr 169

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1964

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i

kommunal indelning m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Om genom ändring i kommunal indelning till stad överföres område, där

beträffande fastighetsbildning bestämmelserna för landet äga tillämpning,

skola utan hinder av vad som stadgas i lagen om fastighetsbildning i stad

nämnda bestämmelser gälla för området även efter indelningsändringen.

Vad i första stycket sägs skall gälla även vid nybildning av stad.

2 §•

För område som avses i 1 § må Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer, i samband med indelningsändringen eller senare, i den utsträckning

stadens utveckling så påkallar förordna att beträffande fastighetsbildning

bestämmelserna för stad skola tillämpas.

3 §•

Om det av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket finnes påkallat

inom viss del av stad, där beträffande fastighetsbildning bestämmelserna

för stad gälla, må Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer, i

eller utan samband med ändring i kommunal indelning, förordna att i stället

bestämmelserna för landet skola tillämpas.

Förordnande som nyss sagts må, om staden ansökt därom eller staden

icke har egen organisation för mätningsväsendet, meddelas även om det ej

kräves av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket.

4§.

Skola enligt denna lag bestämmelserna om delning av jord å landet äga

tillämpning inom stad, må avstyckning ske jämväl från mark som ej ingår i

fastighetsindelning.

5 §•

Vad i denna lag sägs om stad skall gälla även samhälle å landet, om för

samhället eller del därav föres fastighetsregister enligt bestämmelserna för

stad, så ock annan ort å landet, för vilken sådant register föres.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Genom lagen upphävas lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad, i den mån

ej annat följer av vad nedan stadgas, samt lagen den 3 juni 1955 (nr 378)

med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna stad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

Lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 8) innefattande vissa bestämmelser angående

laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar av Norrbottens

län skall alltjämt äga tillämpning å sådana laga skiften som avses i nyssnämnda

lag angående vissa laga skiften i Kiruna stad.

Har före denna lags ikraftträdande med stöd av nämnda lag den 27 februari

1948 förordnats att vad för landet är stadgat om avstyckning och

sammanläggning skall äga tillämpning beträffande visst område, skola bestämmelserna

i samma lag fortfarande äga tillämpning inom området.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 2 kap. 15 §, 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § och 6 kap.

15 § lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 kap.

15 §.

Vad i --------meddelade bestämmelser.

I fråga--—----delar gälla.

Vad i 13 § andra stycket stadgas

skall ej äga tillämpning i den mån

annat föranledes av lagen med vissa

bestämmelser angående fastighetsbildning

efter ändring i kommunal

indelning m. m.

4 kap.

Vad i-------register

Om behörighet för Konungen och

myndighet, som Konungen bestämmer,

att beträffande område av stad

eller av sådant samhälle eller annan

ort å landet, som i första stycket

sägs, förordna om tillämplighet

av de för landet meddelade bestäm
1

Senaste lydelse av 2 kap. 15 § och 6 kap.

och 5 kap. 20 §, se SFS 1954: 82.

föres.

Om tillämplighet i vissa fall beträffande

område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å

landet, som i första stycket sägs,

av de för landet meddelade bestämmelserna

är stadgat i lagen med

vissa bestämmelser angående fasta

§, se SFS 1950: 209, samt av 4 kap. 4 §

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1964

(Nuvarande lydelse)

melserna är stadgat i lagen med

särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av

stad.

(Föreslagen lydelse)

tighetsbildning efter ändring i kom

munal indelning m. m.

5 kap.

20 §.

Bestämmelserna i------

Om behörighet för Konungen och

myndighet, som Konungen bestämmer,

att beträffande område av stad

eller av sådant samhälle eller annan

ort å landet, som i första stycket

sägs, för ordna om tillämplighet av

de för landet meddelande bestämmelserna

är stadgat i lagen med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av

stad.

— skall föras.

Om tillämplighet i vissa fall beträffande

område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å

landet, som i första stycket sägs,

av de för landet meddelade bestämmelserna

är stadgat i lagen med

vissa bestämmelser angående fastighetsbildning

efter ändring i kommunal

indelning m. m.

6 kap.

15 §.

Vad i--------— skall föras.

Om tillämplighet i vissa fall beträffande

område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å

landet, som i första stycket sägs,

av de för landet meddelade bestämmelserna

är stadgat i lagen med vissa

bestämmelser angående fastighetsbildning

efter ändring i kommunal

indelning m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Har förordnande meddelats enligt lagen den 27 februari 1948 (nr 96)

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av

stad, skall äldre lydelsen av 4 kap. 4 § och 5 kap. 20 § fortfarande gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1964

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926

(nr 326) om delning av jord å landet

Härigenom förordnas, att 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

21 kap.

3 §.

Ägodelningsnämndemän utses--- — samma tid.

Val äger---inför häradsrätten.

Valet verkställes---av kommunalfullmäktige.

För kommun---överskjutande folkmängd.

För varje-------som valmän.

Höra delar-------den tillhör.

Kommun må besluta, att valman

skall för inställelse vid val av ägodelningsnämndeman

av kommunens

medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning

för särskild resdag och resekostnadsersättning

efter de grunder,

som i kommunallagarna stadgas

angående sådan gottgörelse till

ledamöter i styrelser och nämnder.

Kommun må besluta, att valman

skall för inställelse vid val av ägodelningsnämndeman

av kommunens

medel åtnjuta arvode, traktamente

och resekostnadsersättning efter de

grunder, som i kommunallagarna

stadgas angående sådan gottgörelse

till ledamöter i styrelser och nämnder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1954: 235.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1964

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 april 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om tillämplig lagstiftning

angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning,

m. m. och anför därvid följande.

Den omfattande utflyttning från glesbygder och mindre tätorter, som

pågått i flera år och som ännu ej upphört, medför stora förskjutningar i

kommunernas folkmängd. I förening med de ökade krav som ställes på

kommunerna i fråga om samhällsservice har detta framtvingat reformer i

fråga om den kommunala indelningen i riket, senast genom beslut av 1962

års riksdag. Utvecklingen medför därvid bl. a. att betydande landsbygdsområden

förenas med städer. Detta får automatiskt till följd att de för

stad gällande reglerna för fastighetsbildningsverksamheten utsträckes att

även omfatta nämnda landsbygdsområden. Enligt gällande rätt är nämligen

kommuntypen i princip avgörande för huruvida för fastighetsbildningen

skall gälla de regler, som finns i lagen om delning av jord å landet

och den därtill anslutande lagen om sammanläggning av fastigheter å landet,

eller de regler, som finns i lagen om fastighetsbildning i stad. övergång

från det ena regelsystemet till det andra har vid utformandet av fastighetsbildningslagstiftningen

förutsatts förekomma endast i tämligen ringa utsträckning.

I en den 12 februari 1962 dagtecknad promemoria (stencilerad) har lantmäteristyrelsen

till behandling upptagit de problem som från nyssnämnda

synpunkt är förenade med indelningsändringarna. Styrelsen har överlämnat

promemorian till Kungl. Maj :t och uttalat, att sådana ändringar kan

medföra så allvarliga olägenheter att en särskild lagstiftning är nödvändig.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgivits av Göta hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,

Malmöhus, Örebro, Kopparbergs och Västmanlands län, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Sveriges skogsägareförening
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1964

ars riksförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges lantmätareförening

och Svenska kommunal-tekniska föreningen.

Av länsstyrelsen i Jönköpings län har överlämnats yttrande från överlantmätaren

i länet, av länsstyrelsen i Kronobergs län yttranden från överlantmätaren

och länsarkitekten i länet samt från Alvesta köpings kommunalnämnd

och från drätselkammaren i Växjö, av länsstyrelsen i Örebro län

yttranden från överlantmätaren och länsarkitekten i länet samt från byggnadsnämnderna

i Örebro och Karlskoga, av länsstyrelsen i Kopparbergs län

yttranden från lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och överlantmätaren

i länet samt byggnadsnämnden i Ludvika stad, av länsstyrelsen i Västernorrlands

län yttranden från överlantmätaren i länet samt drätselkamrarna

i Sundsvall, Härnösand och Örnsköldsvik.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga den i lantmäteristyrelsens

promemoria behandlade frågan. I samband därmed upptager jag även en

i annat sammanhang aktualiserad fråga om ändring i 21 kap. 3 § jorddelningslagen.

TILLÄMPLIG LAG ANGÅENDE FASTIGHETSBILDNING EFTER

ÄNDRING I KOMMUNAL INDELNING

Gällande bestämmelser

Fastighetsregis trering

Fastigheter redovisas antingen i jordregister eller i fastighetsregister för

stad, vilket senare i det följande även betecknas stadsregister. Föreskrifter

rörande dessa register återfinnes, i fråga om jordregistret huvudsakligen

i förordningen den 13 juni 1908 (nr 74) angående jordregister (jordregisterförordningen)

samt beträffande stadsregister huvudsakligen i 7 kap. lagen

den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen

eller FBL) och i förordningen samma dag (nr 281) med närmare

föreskrifter om fastighetsregister för stad (fastighetsregisterförordningen).

Huvudregeln i fråga om tillämplig registerform är att i stad skall föras

stadsregister och för landsbygden jordregister. Kungl. Maj :t äger emellertid

efter omständigheterna förordna dels att jordregister skall föras för stad

eller del därav (1 § jordregisterförordningen) och dels att stadsregister

skall föras för samhälle å landet, d. v. s. köping eller municipalsamhälle,

eller del därav eller för annan ort å landet (7 kap. 1 § FBL).

Fastighetsbildning

Avgörande för spörsmålet, vilka materiella fastighetsbildningsregler som

skall tillämpas, är i princip huruvida fråga är om mark i stad eller på landet.

Huvudregeln är, att i stad fastighetsbildningslagens bestämmelser skall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

tillämpas, medan på landet lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av

jord å landet (jorddelningslagen eller JDL) och lagen samma dag om sammanläggning

av fastigheter å landet (sammanläggningslagen eller SML)

skall gälla. Från denna princip — som alltså låter kommuntypen vara avgörande

— finns emellertid betydelsefulla undantag.

Bestämmelserna i 1—3 kap. fastighetsbildningslagen skall sålunda gälla

alla tomtindelade områden oavsett om de är belägna inom stad, köping, municipalsamhälle

eller annan ort på landet; och beträffande samhälle på landet,

för vilket i dess helhet eller till viss del skall föras stadsregister, liksom

annan ort på landet, för vilken sådant register föres, skall i stället för vad

som stadgas i jorddelningslagen gälla fastighetsbildningslagens stadganden

i 4 kap. om sammanläggning av stadsägor, i 5 kap. om avstyckning av område,

som ej ingår i tomtindelning, samt i 6 kap. 1—3 och 5—14 §§ om

laga skifte m. in. (4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § och 6 kap. 15 § FBL).

Nyssnämnda undantag från huvudregeln innebär att de för stad gällande

bestämmelserna i vissa fall blir tillämpliga även på landet. Möjlighet till

undantag i motsatt riktning har öppnats genom lagen den 27 februari 1948

(nr 96) med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden

av stad (i det följande benämnd 1948 års lag). Enligt denna lag äger,

där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket, Kungl.

Maj :t, eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer, beträffande område

av stad, vilket ej ingår i stadsplan samt ej heller enligt byggnadsplan, fastställd

efter den 1 januari 1948 är avsett för annat än jordbruksändamål,

förordna att, i stället för de i fastighetsbildningslagen meddelade bestämmelserna

om avstyckning av område som ej ingår i tomtindelning och om

sammanläggning av stadsägor, vad för landet är stadgat om avstyckning och

sammanläggning skall äga tillämpning med vissa i lagen angivna undantag.

Meddelat förordnande kan återkallas när förhållandena föranleder det och

skall — med visst undantag — vara förfallet beträffande mark för vilken

fastställes stadsplan eller byggnadsplan. Anmärkas må, att 1948 års lag

äger tillämpning ej blott inom stad utan även inom samhälle och annan

ort på landet, där enligt fastighetsbildningslagen samma lags bestämmelser

om avstyckning och sammanläggning skall tillämpas.

Bestämmelserna i 1948 års lag är föranledda av att i städerna numera ej

sällan ingår betydande områden av landsbygdskaraktär samt att fastighetsbildningslagen

i motsats till jorddelningslagen ej innehåller bestämmelser

om restriktiva jordpolitiska villkor för fastighetsbildning. Enligt vad departementschefen

anförde vid framläggandet av förslaget till 1948 års lag

bör vid meddelande av förordnande iakttagas, att de jordpolitiska restriktionerna

för delning av jord göres tillämpliga endast inom sådana områden,

vilka kan beräknas komma att under överskådlig tid nyttjas för jordbruk

och skogsbruk. Har mark redan tagits i anspråk för stadsmässig bebyggelse

eller kan det förväntas att mark kommer att inom en icke alltför avlägsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 196i

framtid användas för sådant ändamål, ansågs skäl icke föreligga att uppställa

några jordpolitiska villkor till skydd för bestående jordbruks- eller

skogsbruksfastigheter.

Vid tillkomsten av 1948 års lag behandlades frågan huruvida jorddelningslagen

i dess helhet — alltså bl. a. även dess regler om laga skifte -—

borde göras tillämplig inom stadsområde men tanken på en sådan utvidgning

avvisades under åberopande av att fastighetsbildningslagen, då det

gällde andra institut än avstyckning, i icke ringa mån hänvisade till jorddelningslagen.

Beträffande laga skifte — liksom bl. a. ägoutbyte — gäller

alltså, oavsett om förordnande enligt 1948 års lag meddelats eller ej, huvudregeln

om fastighetsbildningslagens tillämplighet inom stad. Enda undantaget

härifrån utgör Kiruna stad. Genom en särskild lag den 3 juni 1955

(nr 378) har nämligen samtliga bestämmelser i jorddelningslagen gjorts

tillämpliga å vissa laga skiften inom denna stad.

Bestämmelser om fastighetsbildning finns även i lagen den 18 juni

1925 (nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen), lagen den 18 april

1952 (nr 152) om sammanföring av samfälld vägmark med angränsande

fastighet m. m. (sammanföringslagen) och lagen den 17 april 1953 (nr

157) om verkan som laga skifte av sämjedelning m. m. (legaliseringsiagen).

Ensittarlagen och sammanföringslagen äger giltighet oavsett kommuntypen.

Legaliseringslagen är tillämplig endast inom område för vilket

jordregister föres. Även i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län (dalalagen) finns föreskrifter om fastighetsbildning.

Behörighetsbestämmelser för förrättningsmän

I fråga om behörighet att verkställa olika slag av lantmäteriförrättningar

gäller olika regler för stad och land. Tomtmätning och avstyckning i stad

skall enligt fastighetsbildningslagen (2 kap. 2 § och 5 kap. 2 §) verkställas

av i stadens tjänst anställd mätningsman eller, där sådan ej finnes,

av till sådan befattning behörig person, som på förslag av byggnadsnämnden

förordnas av länsstyrelse att tills vidare förrätta tomtmätningar eller

avstyckningar i staden. Laga skifte och ägoutbyte å stadsjord förrättas

av distriktslantmätaren i det lantmäteridistrikt, där jorden är belägen,

eller av mätningsman i stadens tjänst, därest han av Kungl. Maj :t bemyndigats

därtill. Om laga skifte icke berör mark, som är avsedd för

jordbruk eller skogsbruk, må det dock även utan sådant bemyndigande

förrättas av mätningsman i stadens tjänst, därest samtliga delägare i jorden

vid ansökningen om skiftet föreslagit honom till förrättningsmän

(6 kap. 2 § FBL). Ägoulbyte -— såsom fristående förrättning — inom stad

må, om förrättningen icke berör mark som är avsedd för jordbruk eller

skogsbruk, där ej byggnadsnämnden av särskilda skäl annorlunda beslu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

lar, företagas av hos staden anställd mätningsman även utan sådant bemyndigande

som kräves för laga skifte (6 kap. 12 § första stycket FBL).

Servitutsutbrytning inom stad skall alltid verkställas av vederbörande

distriktslantmätare (6 kap. 12 § sista stycket FBL).

Förrättningar enligt jorddelningslagen skall alltid handläggas av distriktslantmätaren

i det distrikt, där jorden är belägen (2 kap. 1 §, 19 kap.

5 § och 20 kap. 6 § JDL).

Inom område av stad, för vilket med stöd av 1948 års lag förordnats att

vad för landet är stadgat om avstyckning skall äga tillämpning, äger i

stadens tjänst anställd mätningsman eller av länsstyrelse förordnad förrättningsman

för avstyckning icke behörighet att utan särskilt bemyndigande

verkställa avstyckning av mark avsedd för jordbruk eller skogsbruk.

Om sådant bemyndigande ej givits, verkställes förrättningen av vederbörande

distriktslantmätare. 4

Beträffande förrättning enligt ensittarlagen ankommer det på länsstyrelse

att förordna förrättningsman. Därvid skall lantmätare förordnas utom

då marken är belägen inom stad eller annat område för vilket fastighetsbildningslagens

regler om avstyckning äger tillämpning. I sistnämnda fall

skall den förordnas, som jämlikt samma lag på grund av tjänst eller

förordnande är behörig att förrätta avstyckningar (6 § ensittarlagen). Förrättning

enligt sammanföringslagen skall verkställas, i fråga om vägmark

inom stad eller annat område som nyss nämnts av den som på grund av

tjänst eller förordnande är behörig att där förrätta avstyckningar samt

eljest av vederbörande distriktslantmätare (5 § sammanföringslagen). Förrättning

enligt legaliseringslagen slutligen skall alltid handläggas av

distriktslantmätaren.

Huvudmannaskapet för fastighetsbildningsverksamheten

Fastighetsbildningsverksamheten omhänderhaves till den allt övervägande

delen av det statliga lantmäteriet. I ett stort antal städer, några köpingar

och ett fåtal landskommuner finns dock självständiga kommunala mätningsorganisationer.

Vidare äger lantmäteristyrelsen i vissa fall förordna

annan än i lantmäteriväsendet anställd lantmätare att i viss distriktslantmätares

ställe verkställa vissa avstyckningar enligt jorddelningslagen.

Jordregistret föres av det statliga lantmäteriet och kostnaderna härför

åvilar statsverket. Beträffande stadsregister gäller, att städerna själva svarar

för de kostnader som är förenade med såväl upprättandet av registerkarta

och uppläggandet av registret som dess förande. Köping har att bekosta

upprättandet av registerkarta medan uppläggandet av stadsregistret

och det fortsatta förandet av registret i regel sker på statsverkets bekostnad.

Då det gäller municipalsamhälle och annan ort på landet för vilken

föres stadsregister svarar statsverket i princip för samtliga kostnader för

registret.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

11

Allmän motivering

Lantmäteristyrelsens promemoria

De fall i vilka en ändring i den kommunala indelningen

kan få inverkan på fastighetsbildningen är

enligt styrelsen följande, nämligen 1) då en egentlig landskommun eller

del därav sammanslås med stad, 2) då egentlig landskommun eller del

därav sammanslås med köping inom vilken stadsregister föres och 3) då

köping utan stadsregister (s. k. jordregisterköping) helt eller delvis sammanslås

med stad eller köping, allt under förutsättning att den sålunda

tillkomna kommunen får karaktär av stad eller av köping med stadsregister.

Om däremot endast städer och köpingar med stadsregister (stadsregistersamhällen)

eller enbart egentliga landskommuner och jordregisterköpingar

ingår i kommunsammanslagningar, påverkar detta icke frågan

vilka fastighetsbildningsregler som skall gälla inom kommunerna.

Styrelsen framhåller, att allvarliga olägenheter från fasti ghetsbildningssynpunkt

ofta uppkommer därigenom att de för

stad gällande fastighetsbildningsreglerna blir gällande inom en förutvarande

landskommun. Vissa av dessa olägenheter kan undanröjas genom förordnande

enligt 1948 års lag. Därigenom blir de i jorddelningslagen och sammanläggningslagen

inskrivna jordpolitiska reglerna tillämpliga inom sådana

delar av den nya stadskommunen som fortfarande utgör landsbygdsområden.

Dessutom kan förordnas, att jordregister fortfarande skall föras

inom område som införlivas med stad.

Enligt lantmäteristyrelsens mening kan emellertid de genom ändringar

i den kommunala indelningen uppkomna olägenheterna numera icke i

tillräcklig grad elimineras genom tillämpning av 1948 års lag. Orsaken

härtill anser styrelsen främst vara att fastighetsbildningslagen icke är avsedd

att reglera fastighetsförhållanden på landsbygden. Styrelsen anför härom

följande.

Vid lagens tillkomst omfattade stadskommunerna utom det för stadsbebyggelse

ianspråktagna området huvudsakligen endast sådana angränsande

områden som kunde krävas för stadsbebyggelsens utveckling. Den i

lagstiftningen införda principen att FBLS1 alltid skulle gälla inom stad

och inom stadsliknande samhällen var därför naturlig. Då ett antal städer

och köpingar sedermera tillfördes områden som icke kunde beräknas

komma att bli ianspråktagna för bebyggelse inom överskådlig tid framstodo

bristerna i den för dessa områden gällande fastighetsbildningslagstiftningen

såsom betydande. De i JDL och SML införda restriktiva bestämmelserna

av jordpolitisk natur ägde t. ex. icke tillämpning inom stadskommun,

en brist som med hänsyn till den tidigare inriktningen hos den

1 Härmed avses lagen om fastighetsbildning i stad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1964

statliga jordpolitiken, vilken under en längre tidsperiod väsentligen syftat

till att hindra en olämplig söndersplittring av fastighetsbeståndet, ansågs

vara mest framträdande. För att undvika den omfattande omarbetning

av FBLS som skulle ha varit erforderlig för undanröjande av denna brist

infördes genom 1948 års lag möjlighet att efter särskilt förordnande

göra vissa bestämmelser i JDL och SML tillämpliga även inom stad.

Att 1948 års lag icke längre erbjuder tillräckliga möjligheter då det gäller

att avhjälpa de olägenheter som är förenade med att fastighetsbildningslagen

blir tillämplig även inom landsbygdsområden, har enligt styrelsen sin

grund i flera omständigheter, som sammanhänger med utvecklingen på jordbrukets

och samhällsbyggandets områden samt de ökade krav som numera

ställes på förrättningsverksamhetens rationaliserande. Jorddelningslagen

och sammanläggningslagen har vidare tillkommit senare än fastighetsbildningslagen

och har dessutom i större omfattning än vad fallet är beträffande

fastighetsbildningslagen gjorts till föremål för partiella reformer bl. a. i

rationaliseringssyfte. Styrelsen anför vidare.

Härigenom har JDL i större utsträckning än FBLS kommit att innehålla

bestämmelser som både materiellt och formellt tillgodose de av utvecklingen

betingade kraven. Det har t. ex. befunnits att JDL ger större möjligheter

att lösa de speciella fastighetsrättsliga problem som numera ofta uppkomma

i samband med gruppbebyggelse såväl inom städer som landsbygdssamhällen.

I sådana fall måste ofta utnyttjas de enligt JDL förefintliga möjligheterna

att utlägga fastighet med mer än ett markområde (t. ex. skilda

områden för bostadshus och garage) eller också område gemensamt för flera

fastigheter (t. ex. för garage, biluppställningsplatser, gemensamma gårdar).

På senare tid har även aktualiserats frågan om möjligheten att företaga

delning av fiske inom stadskommun, varav behov visat sig föreligga. Enligt

ett av lantmäteristyrelsen avgivet yttrande---kan sådan delning av

fiske, som kan genomföras enligt 20 kap. JDL, ej ske enligt FBLS, och något

klarläggande domstolsutslag föreligger ej.

Såsom exempel på sådana för förrättningsverksamheten betydelsefulla

skillnader mellan jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen, vilka uppkommit

genom att jorddelningslagen ändrats för att göra förfarandet mera

rationellt, anger styrelsen att jorddelningslagen men icke fastighetsbildningslagen

medger att förrättningar för avstyckning, gränsbestämning, ägoutbyte

och servitutsutbrytning sammanföres till gemensam handläggning.

Dessa möjligheter har visat sig värdefulla vid strävandena att förenkla fastighetsbildningsproceduren

och har till fördel för både den förrättningssökande

allmänheten, de myndigheter som sysslar med fastighetsbildning

samt fastighetsindelningen vunnit betydande tillämpning. Det är emellertid

icke möjligt att med stöd av 1948 års lag göra dessa regler i jorddelningslagen

tillämpliga även inom fastighetsbildningslagens giltighetsområde.

De frågor som från fastighetsbildningssynpunkt måste tillmätas den största

betydelsen vid sammanslagning av landskommun med stad är dock, framhålles

det i promemorian, de som berör jordbruksnäringen och skogsbruket

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 196b

samt samspelet mellan dessa näringar och närliggande tätorter. Styrelsen

erinrar om det ökade intresset för en yttre rationalisering av jordbruk och

skogsbruk och om de åtgärder -—• hl. a. i form av ändringar i den för landet

gällande fastighetsbildningslagstiftningen — som från statsmakternas sida

vidtagits i syfte att intensifiera det allmännas insatser på detta område.

Vidare anföres.

Lantmäteriets positiva insatser i rationaliseringsarbetet och de •—--

nya formerna för bedrivande av detta arbete skulle i väsentlig mån hindras

därigenom att fastighetsbildningsverksamheten efter sammanslagning av

landskommun med stadskommun skulle komma att splittras, varigenom

lantmäteriets hittillsvarande möjligheter till aktiva insatser, som i hög grad

äro beroende av de kontinuerliga kontakterna mellan markägare och förrättningsmän

vid olika slag av åtgärder, skulle väsentligt beskäras. Härtill kommer

att en klar uppdelning av förrättningsverksamheten efter arten av åtgärder

i enlighet med vad som gäller enligt 1948 års lag icke låter sig göra.

Åtgärder för jordbruk och skogsbruk å ena sidan och bebyggelse å andra

sidan beröra ofta varandra så att de praktiskt ej kunna vidtagas var för sig,

och i vissa fall berör en och samma åtgärd båda de angivna intressena,

t. ex. avstyckning för bostadsändamål av mark som användes för jordbruk

eller skogsbruk.

Även vissa materiella regler i fastighetsbildningslagen är, anser lantmäferistyrelsen,

ägnade att försvåra jordbrukets och skogsbrukets rationalisering

och de därmed förenade olägenheterna kan ej helt avhjälpas genom

förordnande enligt 1948 års lag. Styrelsen nämner som exempel, att fastighetsbildningslagens

regler om laga skifte och ägoutbyte visat sig svåra att

tillämpa inom landsbygdsområden, bl. a. vid tillståndsprövning och värdering.

Bristerna i fastighetsbildningslagen har under senare tid fått större

betydelse och blir ytterligare markerade allt efter som intensifieringen av

jordbrukets och skogsbrukets rationalisering fortskrider.

Kommunsammanslagningar kan enligt lantmäteristyrelsens mening även

medföra organisatoriska olägenheter. Styrelsen uppger i detta

sammanhang, att självständiga kommunala mätningsorganisationer finns

i 110 av rikets 133 städer och drygt tiotalet av de 68 köpingar inom vilka

stadsregister föres, dessutom i sju köpingar eller municipalsamhällen, inom

vilka endast jordregister föres, samt i sex egentliga landskommuner. Hållandet

av egen mätningsorganisation, som svarar för fastighetsbildningsverksainheten,

innebär för vederbörande kommuner ett betydande ekonomiskt

engagemang men har också ansetts medföra vissa fördelar, bl. a. med

hänsyn till de ökade möjligheterna till samordning mellan fastighetsbildningen

och vissa kommunala funktioner på samhällsbyggandets område.

Ett flertal av de stadskommuner som nu har egen mätningsorganisation

kan enligt styrelsens mening komma att beröras av kommande indelningsändringar.

I vissa fall torde därvid stad finna det förenligt med sina intressen

att omhändertaga fastighetsbildningsverksamheten i område som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

tillföres staden, i andra fall däremot torde det komma att stå klart att något

önskemål därom icke föreligger. Vidare anföres.

Kommunsammanslagningar torde komma att genomföras mot bakgrund

av väsentligen näringsgeografiska synpunkter samt investeringskrävande

kommunala funktioner, varvid fastighetshildningsorganisatoriska frågor

torde tillmätas endast mera sekundär betydelse. Med nu gällande kompetensregler

för de olika fastighetsbildningslagarna och deras betydelse i organisatoriskt

avseende komma kommunsammanslagningar emellertid ofta att

automatiskt medföra krav på ändringar i nämnda organisationer med därav

föranledda störningar för såväl kommuner som det statliga lantmäteriet.

I de fall lantmäteriet för närvarande svarar för fastighetsbildningsverksamheten

i t. ex. en mindre stad och denna blir utökad med en eller flera landskommuner,

kan även fråga uppkomma att för staden upprätta särskild

kommunal mätningsorganisation.

Mera betydande förändringar av ovan angiven art i organisatoriskt hänseende

böra normalt icke ske innan klarhet vunnits i fråga om fastighetsbildningslagstiftningens

slutliga utformning och därav föranledda organisatoriska

överväganden gjorts. Även flera mindre förändringar tillsammantagna

komma att medföra besvärande omställningsförluster och ogynnsamt

påverka möjligheterna att fördela tillgänglig arbetskraft. Organisationsfrågans

slutliga lösning kan i nuvarande läge sålunda icke överblickas, och det

är angeläget att densamma icke föregripes som en icke avsedd följd av

kommunsammanslagningarna.

Lantmäteristyrelsen anser sannolikt, att de olägenheter, som nämnts och

som sammanhänger med att stadsreglerna för fastighetsbildning blir gällande

inom betydande landsbygdsområden kan komma att medföra att sammanslagning

av landskommuner med angränsande städer och köpingar

försvåras. Med hänsyn härtill och till att olägenheterna är aktuellt påtagliga

anser styrelsen — trots det pågående arbetet på en ny, för land och

stad gemensam fastighetsbildningslagstiftning — nödvändigt att provisoriska

åtgärder skyndsamt vidtages. I promemorian framlägges därför förslag

till lagstiftning i syfte att avhjälpa de av styrelsen påtalade olägenheterna.

Den grundläggande tanken bakom förslaget är att en ändring i den

kommunala indelningen ej skall automatiskt medföra en förändring beträffande

fastighetsbildningsreglernas tillämpningsområden. De för landsbygden

avpassade reglerna skall alltså bibehålla sin giltighet även inom område

som i administrativt hänseende kommit att ingå i stad eller köping

i samma utsträckning som fallet varit före indelningsändringen. En sådan

princip strider enligt styrelsens mening icke mot lagstiftarens intentioner

med nu gällande regler, som tillkommit mot bakgrund av helt andra förhållanden

än som numera föreligger.

Enligt förslaget behöver en princip av nyss angivna innebörd — av lantmäteristyrelsen

kallad status cjuo-princip — icke upprätthållas utan undantag.

Härom anföres följande.

Då fråga exempelvis är om överföring av område av landskommun till

stad såsom ett normalt led i stadens utbyggnad, kan anledning saknas att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 196i

inom området bibehålla landsreglerna för fastighetsbildning intill dess

stadsregister eventuellt upplägges för området, även om de för landet gällande

reglerna i materiellt hänseende äro avpassade jämväl för tätbebyggelseområden.

Även eljest kan, särskilt från kommunens sida, intresse finnas

för att ett status quo frångås beträffande visst område. Givetvis bör

icke det förhållandet att hel landskommun sammanlägges med stad utgöra

hinder för att stadsreglerna erhålla giltighet inom ett stadsbebyggelsen närbeläget

område eller eljest inom område av betydelse för den stadsmässiga

utvecklingen. Möjlighet till prövning i varje särskilt fall huruvida landsreglerna

skola upphöra att äga tillämpning inom visst område av en med stad

eller stadsregistersamhälle sammanslagen landskommun eller del av sådan

kommun synes sålunda böra föreligga.

Enär de problem som kan föreligga vid sammanslagning av landskommun

med stad eller köping på samma sätt kan uppkomma vid nybildning

av sådan kommun anser styrelsen att den föreslagna principen bör gälla

även vid förändring av en befintlig kommuns status.

Införande av de för landet gällande fastighetsbildningsreglerna inom område

där fastighetsbildningslagen för stad nu gäller medför, enligt lantmäteristyrelsen,

vissa fördelar även med hänsyn till att jorddelningslagen

och sammanläggningslagen i högre grad än fastighetsbildningslagen är avpassade

till de av utvecklingen betingade kraven på bl. a. rationalisering av

förrättningsförfarandet. Det kan emellertid också göras gällande att en utvidgning

av tillämpningsområdet för jorddelningslagen bör föranleda att

enstaka bestämmelser i fastighetsbildningslagen göres tillämpliga vid förrättning

enligt jorddelningslagen. Styrelsen anser emellertid att det nu icke

är erforderligt att vidtaga sådana åtgärder i vidare mån än att möjlighet bör

öppnas att inom stad avstycka mark som ej ingår i fastighetsindelningen.

1 fråga om det lagtekniska genomförandet av förslaget uttalar

lantmäteristyrelsen att det icke är möjligt att välja den lösning som

bestär i en revision av fastighetsbildningslagen. En sådan lösning skulle bli

mycket komplicerad. I stället synes utvägen att genom särskilda bestämmelser

reglera gränserna för tillämpningsområdena för fastighetsbildningslagen,

å ena sidan, samt jorddelningslagen och sammanläggningslagen, ä

andra sidan, böra övervägas. Härigenom synes det på ett enkelt sätt utan

omotiverade förändringar i nu rådande förhållanden vara möjligt att eliminera

de olägenheter som eljest skulle uppstå genom ändringar i den

administrativa indelningen. Förslaget innebär därför att från fall till fall

skall beslutas huruvida för visst landsbygdsområde som förenas med stad

1''astighetsbildningslagen skall gälla. Beslut i denna fråga förutsättes skola

föregås av eu genom lantmäteristyrelsen i samråd med de berörda kommunerna

verkställd ingående utredning. Denna utredning hör ske mot bakgrund

av såväl kommunala intressen som de statliga engagemangen i faslighetsbildningsverksamheten

och med beaktande av jordbrukets och skogsbrukets

strukturfrågor. Lantmäteristyrelsen anser det angeläget att sådan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

utredning igångsättes i god tid före en sammanslagnings genomförande och

i möjligaste mån även fullföljes dessförinnan. Härom anföres ytterligare

följande.

Det skulle i och för sig icke vara otänkbart att sådan utredning från fall

till fall alltid resulterade i beslut angående lagarnas tillämpningsområden.

Med hänsyn till bland annat att sådana beslut dock icke alltid torde medhinnas

förrän efter dagen för en sammanslagnings genomförande har lantmäteristyrelsen,

för att undvika omotiverade olägenheter, efter övervägande

mellan olika formella lösningar stannat för det här redovisade alternativet,

som innebär att landsreglerna skola bibehålla sin tillämpning inom områden,

där de förut gälla, intill dess annat beslutas. Vid valet mellan alternativen

har lantmäteristyrelsen dessutom beaktat det väsentligt förändrade läge

som uppkommer genom kommunsammanslagningarnas ökade frekvens

jämfört med de omständigheter som utgjorde bakgrund till den nu gällande,

år 1917 tillkomna automatiska kompetensregeln.

Med hänsyn till att undantag från huvudregeln i fråga om fastighetsbildningslagens

tillämplighetsområde berör såväl statliga som kommunala

intressen föreslås att avgörandet i princip skall tillkomma Kungl. Maj :t. Den

möjlighet till delegering, som genom kungörelsen den 5 mars 1954 (nr 86)

om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning

införts bl. a. beträffande förordnande enligt 1948 års lag anses

emellertid kunna övervägas även i förevarande sammanhang.

Den föreslagna regleringen bör enligt lantmäteristyrelsen provisoriskt ske

genom tillskapande av en särskild lag där huvudbestämmelsen torde böra

innehålla att, utan hinder av vad i lag stadgas däremot stridande, ändring

i kommunal indelning, varigenom område tillföres stad eller köping, icke

skall medföra att jorddelningslagen och sammanläggningslagen där de förut

gäller inom området upphör att äga tillämpning, såvida icke Kungl. Maj :t

eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, därom förordnar. En sådan

lag synes vidare böra innehålla att, där lagstiftningen för landet enligt vad

nyss sagts äger eller kommer att äga tillämpning inom stad eller köping och

det påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket, Kungl,

Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, må förordna att jorddelningslagen

och sammanläggningslagen skall gälla även inom annat område

av kommunen. Dessutom torde böra stadgas att vad nu sagts skall

gälla jämväl vid bildande av stad eller köping.

Beträffande reglerna för registrering av fastigheter anser lantmäteristyrelsen

icke erforderligt att i detta sammanhang vidtaga några åtgärder.

Gällande bestämmelser medger viss anpassning till föreliggande förhållanden

och i övrigt anses erforderliga reformer böra anstå till den allmänna

revision av samma bestämmelser som är uppdragen åt 1954 års fastighetsbildningskommitté.

Styrelsen utgår från att i avvaktan härpå fastighetsregister

enligt gällande, för stad meddelade bestämmelser icke kommer att

uppläggas, där ej särskilda skäl föranleder annat.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 196i

17

Remissyttrandena

Göta hovrätt, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, samtliga

hörda länsstyrelser, Landskommunernas förbund, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Lantbruksförbundet och Lantmätareföreningen

tillstyrker lantmäteristyrelsens förslag eller lämnar det utan erinran. Samma

ståndpunkt intages av bl. a. överlantmätarna i Jönköpings, Kronobergs,

Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län, länsarkitekten i Jönköpings

län samt drätselkammaren i Sundsvall och i Örnsköldsvik.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, byggnadsstyrelsen, länsarkitekten i

Örebro län, Stadsförbundet, drätselkammaren i Härnösand, byggnadsnämnderna

i Örebro, Karlskoga, Ludvika och Sundsvall samt Kommunal-tekniska

föreningen avstyrker däremot förslaget.

Till belysning av spörsmålet, i vilken utsträckning indelningsändringar

kan påverka frågan om tillämplig fastighetsbildningslagstiftning, må först

återgivas följande uttalanden av några överlantmätare.

Överlantmätaren i Jönköpings län uppger, att ett preliminärt förslag till

kommunblocksindelning av Jönköpings län visar, att nio block -— av länets

totalt 14 — skulle bildas av kommuner, där nu fastighetsregister såsom för

stad föres i huvudorten. Dessa nio kommunblock upptar över 70 procent

av länets areal. Vid en fullt genomförd sammanslagning av kommunerna

inom blocken skulle detta innebära, att nära tre fjärdedelar av länet skulle

falla under fastighetsbildningslagen. Kommunbildningar i kommunreformens

anda skulle därför uppenbarligen leda till absurditeter i avseende på

fastighetsbildningsreglernas tillämplighet. En liknande uppfattning uttryckes

av överlantmätaren i Kronobergs län. Överlantmätaren i Örebro län

uppger, att en preliminär utredning såsom slutligt mål för länets indelning

i kommuner på längre sikt räknat med att samtliga landskommuner i länet

kommer att förenas med stad eller köping.

1 fråga om de av lantmäteristyrelsen påtalade olägenheterna

från fastig hetsbildningssynpunkt med det nuvarande regelsystemet

har vid remissbehandlingen framkommit följande synpunkter.

Kammarkollegiet delar lantmäteristyrelsens mening att det icke är önskvärt

alt, såsom följd av sammanslagning av landskommuner och städer,

lagen om fastighetsbildning i stad blir tillämplig på allt större, av jordbruk

och skogsbruk dominerade områden. Kollegiet biträder också meningen att,

då viss kommun eller kommundel befinnes böra efter införlivning med

stad eller köping alltjämt vara underkastad jorddelningslagens jordbruksoch

skogsbrukspolitiska regleringar, detta helst bör ske i den formen att

2 Bihang till riksdagens protokoll 19Gi. 1 samt. Nr 169

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1964

jorddelningslagen i sin helhet alltjämt får gälla för kommunen eller området.

Länsstyrelsen i Örebro län vitsordar, att vissa olägenheter i fastighetsbildningshänseende

uppkommer vid kommunala indelningsändringar, och

anser det framlagda lagförslaget väl ägnat att eliminera olägenheterna. Vidare

uttalar länsstyrelsen följande.

I länsstyrelsens blivande plan för ny kommunindelning i länet torde i

flera fall rena landskommuner föreslås bli förenade med stad. Intresset

från städernas sida för dylika sammanslagningar torde huvudsakligen anknyta

till förekommande behov av ytterligare mark utanför den egentliga

stadskärnan för bebyggelseplanering m. m. Frånsett de enstaka anordningar

för de sammanslagna kommunernas gemensamma behov, som torde

komma att bliva uppförda i dessa stadskommuners periferiområden, torde

bebyggelsens utbredning bliva föga märkbar utanför städernas närområden.

Karaktären av ren landsbygd torde i många fall komma att bestå under

överskådlig tid. I den mån bebyggelsen fortskrider, ger emellertid lantmäteristyrelsens

förslag möjlighet till successiv anpassning till den växande

stadsbebyggelsen.

Fastighetsbildningsreglernas principiella anknytning till kommuntyp har

enligt Landskommunernas förbunds mening sedan länge framstått såsom

otillfredsställande. Skillnaden i bebyggelsestruktur går ej längre mellan

stad och landskommun utan mellan tätbygd och glesbygd. Bebyggelsestrukturen

bör vara avgörande för vilka fastighetsbildningsregler som skall gälla.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller att det är förenat

med väsentliga olägenheter, att fastighetsbildningen inom utpräglade landsbygdsområden

skall regleras av fastighetsbildningslagen, och uppger att

det redan nu finns exempel på att strukturrationaliseringen inom jord- och

skogsbruket kan försvåras både i materiellt och formellt hänseende genom

att jorddelningslagen och sammanläggningslagen ej är gällande.

De av lantmäteristyrelsen påtalade olägenheterna av att den för städerna

tillskapade fastighetsbildningslagstiftningen kommit att gälla jord på

landsbygden vitsordas även av Lantmätareföreningen, som i likhet med styrelsen

anser att en provisorisk lösning skyndsamt bör åstadkommas.

Stadsförbundet vill icke bestrida att vissa olägenheter från fastighetsbildningssynpunkt

kan uppkomma som följd av att den för städerna avsedda

lagstiftningen på detta område blir tillämplig även å landsbygden men förbundet

anser det tveksamt huruvida olägenheterna i praktiken är av så allvarlig

karaktär som gjorts gällande i lantmäteristyrelsens promemoria.

Hovrätten över Skåne och Blekinge finner de av lantmäteristyrelsen anförda

motiven för lagstiftningen självklara men anser att styrelsen bort

välja en annan utväg för att eliminera olägenheterna. Hovrätten anför därvid

bl. a. följande.

Bestämmelserna om de olika fastighetsbildningsreglernas tillämpning är

redan nu synnerligen invecklade och svåröverskådliga. Genom att härtill

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

foga en ny fristående lag i ämnet ökar man ytterligare den förvirring som

råder på detta område. Det bör övervägas om man icke kan nå syftet genom

att i stället förenkla de gällande reglerna.

Det bör framhållas att de olägenheter som lantmäteristyrelsen finner gällande

lag medföra vid kommunsammanslagningar är ett resultat av den lösning

som statsmakterna år 1950 på styrelsens förslag gav åt då föreliggande

fråga om provisoriska regler. Det diskuterades vid detta tillfälle om fastighetsbildningsreglerna

borde i princip anknyta till registreringstypen eller

till kommuntypen och i enlighet med styrelsens uppfattning valdes den

senare utvägen. Det är blott en konsekvens härav att en kommunsammanslagning

medför en automatisk utvidgning av fastighetsbildningslagens tilllämplighet

till att gälla jordregistrerade områden, som inkorporeras med

stad eller annat fastighetsregistersamhälle.

Gällande lagstiftning bortser, anför hovrätten vidare, från det fundamentala

samband som råder mellan registreringsform och fastighetsbildning;

de olika lagarna är genomgående uppbyggda på de fastighetsformer som

registreringsbestämmelserna skapar. Det måste betecknas som oriktigt att

spränga sambandet mellan registrering och fastighetsbildning blott för att

i vissa specialfall lösa gränsdragningsproblem av detalj betonad karaktär.

Hovrätten fortsätter.

Jordpolitiska hänsyn synes även ha spelat en framträdande roll i den tidigare

diskussionen, enligt hovrättens mening med orätt. Dessa jordpolitiska

hänsyn har intet att skaffa med den grundläggande fastighetsformen.

De inverkar på de regler som anger om en begärd åtgärd, t. ex. avstyckning

och sammanläggning eller ägoutbyte, bör bifallas eller vägras i en viss

situation. Sålunda har det, bland annat, varit fråga om att göra vissa bestämmelser

i 19 kap. jorddelningslagen tillämpliga även inom sådana med

stad inkorporerade områden, där jordbruk eller skogsbruk bedrives. Den

rätta metoden härför är självfallet att för sådana fall då dessa områden utgör

fastighetsregistrerad mark införa erforderliga parallella bestämmelser

i fastighetsbildningslagen och icke att upplösa det principiella sambandet

mellan registertyp och fastighetsbildning. Att anknyta fastighetsbildningsreglerna

till kommuntyp måste anses felaktigt; fastighetsbildningen har ej

något med kommunallagstiftningen att göra.

I stället för den av lantmäteristyrelsen föreslagna lagen förordar hovrätten

att bestämmelserna i 4—6 kap. fastighetsbildningslagen omarbetas, så

att vid tillämpning av dessa kapitel med stad skall förstås område, för vilket

skall föras fastighetsregister såsom för stad; denna regel bör alltså gälla

oavsett om området är beläget i stad eller på landet. Genom en sådan

ändring återinföres, uttalar hovrätten, det principiella sambandet mellan

registertyp och fastighetsbildning och därigenom torde även skapas ett underlag

för bibehållande av den statliga lantmäteriorganisationens kompetens

inom områden som inkorporeras med stad eller fastighetsregistersainliälle.

De remissinstanser, som ställer sig kritiska till lantmäteristyrelsens förslag,

synes — med nyss angivet undantag — anse att i den mån kommun
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1964

sammanslagningar eller andra indelningsändringar förorsakar olägenheter

desamma kan i erforderlig utsträckning undanröjas med tillämpning av

den nuvarande lagstiftningen, d. v. s. speciellt 1948 års lag. Uttalanden av

denna innebörd göres av bl. a. byggnadsstyrelsen, Stadsförbundet, Kommunal-tekniska

föreningen och länsarkitekten i Örebro län samt byggnadsnämnderna

i Örebro och Ludvika.

Såsom ett alternativ till ett bibehållande av de nuvarande reglerna kan

enligt byggnadsstyrelsen ifrågakomma att genomföra den av lantmäteristyrelsen

diskuterade lösningen med en utredning från fall till fall resulterande

i beslut av Kungl. Maj :t angående vilken lagstiftning som bör gälla inom

visst område.

Byggnadsnämnden i Karlskoga upplyser, att 1948 års lag tillämpats inom

delar av staden sedan år 1949 och att under de senaste tio åren all fastighetsbildning

inom staden ombesörjts av stadens mätningsorgan. Nämnden

anser, att fastighetsbildningen förlupit smidigt och att några, olägenheter av

den tillämpade lagstiftningen icke yppats. I anslutning härtill anför nämnden.

Fördelarna av att den egna organisationen kunnat handlägga samtliga

inom staden förekommande förrättningar ha däremot varit många och

nämnden vill särskilt framhålla den goda service, som kunnat beredas allmänheten.

Ur nämndens synpunkt har det givetvis också varit av stor betydelse,

att handläggningen av förrättningarna skett i intim kontakt med

nämnden, som av stadsingenjören fortgående informerats om de förrättningar,

som förekomma. Byggnadsnämnden håller också före, att 1948 års

lag tillgodoser jordbrukets och skogsbrukets intressen på ett i stort sett fullgott

sätt. Behov av att införa jorddelningslagens bestämmelser i dess helhet

inom del av Karlskoga stads område föreligger sålunda icke.

Nämndens slutsats är att i princip all fastighetsbildning inom kommun

med självständig mätningsorganisation bör handhas av denna organisation

och att lantmäteriets uppgifter inom sådan kommun bör begränsas att avse

avstyckningar för jordbruks- och skogsbruksändamål i enlighet med 1948

års lag samt laga skiften. I den mån det kommunala organet icke är utbyggt

att övertaga fastighetsbildningen inom de införlivade områdena synes, anför

nämnden, från fall till fall böra träffas överenskommelse med det statliga

lantmäteriet att detta tills vidare ombestyr fastighetsbildningen.

I samma slutsats utmynnar även Kommunal-tekniska föreningens yttrande.

Flera remissinstanser ger uttryck åt den uppfattningen att det bör vara

möjligt att lösa förekommande problem med tillämpning av 1948 års lag,

åtminstone till dess den nuvarande heterogena fastighetsbildningslagstiftningen

ersatts av en ny för land och stad gemensam lag.

I anledning av lantmäteristyrelsens uttalande, att jorddelningslagen ger

större möjligheter än fastighetsbildningslagen att lösa de speciella problem,

som uppkommer i samband med gruppbebyggelse, framhåller bl. a. Kom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 196b

munal-tekniska föreningen att problem av detta slag berör endast områden

med stadsmässig bebyggelse, d. v. s. områden där jordpolitiska synpunkter

ej skall beaktas. Länsarkitekten i Örebro län betonar att i sådana fall stadsplan

i regel föreligger och att därmed faslighetsbildningslagen blir tillämplig.

Kommunal-tekniska föreningen erinrar även om att 1959 års ändringar

i byggnadslagstiftningen öppnat möjligheter för ökad användning av avstyckningsinstitutet

inom områden av detta slag och uppger att det t. o. in.

gjorts lyckade försök att lösa problem av detta slag genom laga skifte.

Beträffande delning av fiske inom stadskommun uttalar Kommunal-tekniska

föreningen att sådana förrättningar veterligen ej förekommer så otta

att de kan motivera en lagstiftning av den föreslagna omfattningen och innebörden.

I fråga om sammanförande av flera förrättningar till gemensam handläggning

hävdar byggnadsnämnderna i Örebro och Ludvika samt Kommunal-tekniska

föreningen att ett sådant förfarande redan nu förekommer

även då fastighetsbildningslagen är tillämplig, överlantmätaren i Kopparbergs

län uttalar emellertid att något stöd för det tillämpade förfarandet

icke finnes. Om det av formella skäl skulle anses erforderligt att lagfästa

den praxis som råder, bör enligt byggnadsnämndens i Ludvika mening de

lagtekniska svårigheterna härför icke vara oöverstigliga.

Jordbruksnäringens och skogsbrukets intressen tillgodoses enligt Kommunal-tekniska

föreningens mening på ett tillfredsställande sätt av 1948 års

lag. Härom anför föreningen följande.

Inom områden, där 1948 års lag tillämpas, handläggas nämligen jord- och

skogsbruksförrättningarna i den mån fastighetsbildningen för sådana ändamål

sker genom avstyckning (vilket torde vara fallet i fråga om det helt

övervägande antalet fastighetsbildningar för detta ändamål) antingen

av statligt anställda lantmätare, eller av kommunalt anställda mätningsmän,

som lantmäteristyrelsen själv prövat och befunnit vara lämpliga att

handlägga förrättningar av detta slag. Laga skifte och ägoutbyte av mark,

som ingår i jordbruks- och skogsbruksfastigheter, och som är belägen inom

område, där FBL tillämpas, handlägges enligt gällande regler i princip av

det statliga lantmäteriet. En ändring av en kommuns status påverkar sålunda

ej lantmäteriets möjligheter att genomföra den av 1959 års riksdag

beslutade omarronderingsverksamheten eller specialorganisationernas möjligheter

att utöva sin verksamhet.

I sak samma mening uttalas av länsarkitekten i Örebro län och byggnadsnämnden

i Örebro. Av motsatt uppfattning är bl. a. överlantmätaren och.

lantbruksnämnden i Kopparbergs län. Byggnadsnämnden i Ludvika anser

att lantmäteristyrelsen överbetonat skogs- och jordbruksproblemcn pa bekostnad

av tätortsproblemen, som även de måste anses betydelsefulla, och ofta

torde utgöra en väsentlig anledning till beslut om sammanslagning av städer

och landskommuner. Vid denna typ av indelningsändringar torde, anser

nämnden, de förrättningar, som är förknippade med skogs- och jordbin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

ket, komma att helt överskuggas av de förrättningar som har med tätbebyggelsens

expansion att göra. Det av styrelsen nämnda samspelet mellan

dessa näringar och närliggande tätorter torde oftast ha större realitet då

det gäller andra typer av indelningsändringar, t. ex. sammanslagningar av

flera landskommuner. Byggnadsnämnden i Sundsvall uttalar i detta sammanhang

följande.

Jordbruks- och skogsfrågor är givetvis viktiga, men det är stadsbyggnadsoch

bostadsfrågor också. Dessa tränger sig mer och mer på i takt med en

gemensam lag. Det är nog heller inte så, att jord- och skogsbrukets rationalisering

står och faller med den ena eller andra lagen. Det vore att överdriva

deras betydelse. Problemets kärna torde mindre vara en lagfråga än fastmer

en organisatorisk uppgift. I stort gäller det att finna en" form där statliga

och kommunala enheter kan arbeta sida vid sida samordnade på ett

sådant sätt, att tillgängliga resurser i fråga om arbetskraft och dyrbarare

utrustning bäst utnyttjas och så smidigt som möjligt kan dirigeras dit, de

bäst behövs. Då såväl lantmäteriet som städernas mätningsväsen sorterar

under lantmäteristyrelsen torde denna vara den givna sammanhållande ramen.

Hur organisationen därinom bör ordnas synes böra studeras av lantmäteristyrelsen

och städerna gemensamt.

b rågan om den jordpolitiska kontrollen i fall då jorddelningslagen ej är

tillämplig behandlas av Kommunal-tekniska föreningen, som därvid erinrar

om att lantmäteristyrelsen år 1948 icke ansåg visat att någon tendens

till obehörigt utnyttjande av fastighetsbildningslagens brist på regler i detta

hänseende gjort sig gällande och därför ifrågasatte om den då aktuella lagstiftningen

borde genomföras. Föreningen anser oklart, vilka fall av från

jordpolitisk synpunkt olämplig fastighetsbildning, som därefter uppkommit

inom områden, där 1948 års lag eller fastighetsbildningslagen gäller, och

som kommit styrelsen att nu anse en ny, provisorisk lagstiftning brådskande

och angelägen.

Byggnadsnämnden i Sundsvall anser, att lantmäteristyrelsens förslag lätt

kan uppfattas så som om all jordpolitisk kontroll skulle vara satt ur spel

inom stad, vilket icke är fallet. Dels finns fortfarande jordförvärvslagen och

lantbruksnämnderna, vilka bildar ett lika finmaskigt nät som jorddelningslagen,

dels sker i praktiken en analogitillämpning av olika lagregler på området,

på samma sätt som måste ske för att överbrygga svalget mellan jorddelningslagen

och byggnadslagstiftningen.

Kommunal-tekniska föreningen vänder sig mot lantmäteristyrelsens uttalande

att en klar uppdelning av förrättningsverksamheten efter arten av åtgärder

i enlighet med vad som gäller enligt 1948 års lag icke låter sig göra.

Föreningen anför därvid följande.

Man torde nämligen kunna konstatera, att hittills tillämpat system med

införande av områden, där 1948 års lag gäller, i allmänhet fungerat tillfredsställande

och det lär med hänsyn härtill vara svårt att finna motiv för att

denna ordning icke fortsättningsvis skall kunna fungera under de förhoppningsvis

relativt få år, som återstå innan en ny fastighetsbildningslagstiftning

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Knngl. Maj. ts proposition nr 169 år 196b

kan bliva gällande. Det synes också, som om lantmäteristyrelsen förbisett

det faktum, att fastighetsbildning inom en stadskommun (motsvarande) praktiskt

taget alltid grundar sig på någon form av planläggning — översiktsplanering

eller detaljplan. De intressemotsättningar, som lantmäteristyrelsen

angivit som tänkbara vid fastighetsbildning för bostadsändamål respektive

jordbruk eller skogsbruk, torde sålunda få anses vara av enbart teoretiskt

intresse men ej praktiskt betydelsefulla.

Lantmätareföreningen understryker lantmäteristyrelsens framhållande av

att vissa materiella regler i fastighetsbildningslagen är ägnade att försvåra

jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och ej kan undanröjas genom

förordnande enligt 1948 års lag. Betydelsen av dylikt förordnande är enligt

föreningens mening i huvudsak begränsad till att landslagstiftningens restriktiva

jordpolitiska regler blir tillämpliga vid avstyckning och sammanläggning.

I övrigt kvarstår olägenheterna. Detta innebär, bland annat, att

omskifte inom en med stad eller stadsregistersamhälle sammanslagen landskommun

får äga rum endast efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t och att

graderingsreglerna blir andra än de för landsbygdsområden avsedda. Olägenheterna

av en övergång från de för landsbygden gällande reglerna til!

stadsreglerna är, anser föreningen, starkt framträdande även vid exempelvis

plangenomförande inom förutvarande landskommuns tätorter.

Frågan om den föreslagna lagstiftningens verkan i

organisatoriskt avseende har uppmärksammats i flera remissyttranden.

Flera remissinstanser anser, att det framlagda förslaget innebär

betydande ingrepp i organisatoriskt avseende.

Kommunal-tekniska föreningen framhåller, att det framlagda förslaget

kommer att påverka gränsdragningen mellan de statliga och kommunala

fastighetsbildningsorganen och att detta medför olägenheter och skapar

oklarhet, bl. a. i fråga om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen och

därmed sammanhängande frågor. Föreningen anför vidare.

Som framgår av styrelsens promemoria finnas inom c:a 110 av rikets

städer och ett 25-tal andra kommuner kommunala mätningsorganisationer

inrättade, vilka handhava ej blott förrättningsverksamheten utan såväl

mätningsväsendet som fastighetsbildningsväsendet och övriga därmed

sammanhängande arbetsuppgifter inom dessa samhällen under byggnadsnämndens

tillsyn.

Föreningen delar lantmäteristyrelsens uppfattning, att detta för vederbörande

kommuner innebär ett betydande ekonomiskt engagemang, vilket

dock för kommunerna ansetts medföra så väsentliga fördelar, bl. a. med

hänsyn till den ökade snabbheten i ärendenas behandling och de ökade

möjligheterna till samordning av fastighetsbildningen med vissa andra

kommunala funktioner på samhällsbyggandets område, att fördelarna uppenbarligen

väl motivera kostnaderna. Det torde för övrigt vara synnerligen

tveksamt om kommunernas kostnader för fastighetsbildningsverksamheten

skulle bli lägre, om arbetena utfördes av statliga organ. Härvid bör

dessutom observeras, att förrättningsverksamheten endast får uppfattas

som c 11 led i ett samhälles utbyggnad från råmark till färdiga bostäder

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1961

eller eljest genomförd detaljplan. För att kommunerna sålunda bl. a. skola

kunna bedriva en klok, aktiv och förutseende markpolitik och vad därmed

sammanhänger fordras, att det finns kommunala organ, som kunna betjäna

kommunen och den byggande allmänheten i hithörande frågor. I städer

och andra kommuner med egen kommunal mätningsorganisation ombesörjer

denna sålunda triangelmätningar, stommätningar, grundkartemätningar,

utstakningar och vissa utredningar i samband med detaljplaner

m. in., förrättningsverksamheten, vissa med byggnadslov sammanhängande

besiktningar m. m.

Med nu gällande regler ligger det i kommunens hand att avgöra om den

vill ha egen mätningsorganisation eller ej. Det är vidare med nu gällande

bestämmelser i princip en kommunal angelägenhet att avgöra, om man vill

föra fastighetsregister såsom för stad inom kommun eller viss del därav.

Då avgränsningen mellan fastighetsbildningslagens och jorddelningslagens

tillämplighetsområden bestämts av fastighetsregistreringssättet, får det i

första hand anses vara en kommunal angelägenhet att jämväl bestämma

gränsen mellan dessa lagars tillämplighetsområden.

Enligt föreningens mening skulle kommunernas valfrihet i nu nämnda

avseenden försvåras eller rent av omöjliggöras om det framlagda lagförslaget

genomföres.

Liknande synpunkter som från Kommunal-tekniska föreningen uttalas

även av byggnadsnämnden i Örebro, som särskilt framhåller att en stads

mätningsväsen och planorgan måste få arbeta tillsammans och i anslutning

därtill anför följande.

Frågan om stadens uppdelning mellan två olika mätorganisationer har

..an(^ra asPekter. Vem skall svara för att det finns ett utbyggt stomnät,

när fastighetsbildningen skall ske, sedan stadsplan fastställts och området

skall övertagas av stadens organ? Vem skall överhuvud svara för utbyggnad

och underhåll av gemensamt erforderliga triangel- och polygonnät?

Att staden får bekosta dem torde vara säkert. I och för sig är det naturligtvis

ingenting som direkt hindrar, att stadens organ i ytterzonen svarar

för grundkartearbeten, utstakningar, stomnät etc., medan lantmäteriet

sköter de laga förrättningarna, men det förefaller inte att vara något system

att eftersträva. Staden måste hävda, att dess mätningsväsende skall vara så

organiserat, att det på bästa sätt främjar bebyggelseutvecklingen. Det synes

inte den uppdelning göra, som lantmäteristyrelsens förslag medför.

Byggnadsnämnden i Sundsvall anser att lantmäteristyrelsens förslag innebär,

att en utökad stad av den struktur, som Sundsvall kan väntas få efter

nu aktuell kommunsammanslagning, skulle uppdelas i två delar, dels

en stadskärna, där staden själv skulle få ombesörja mätningsverksamheten

och dels en ytterzon under det statliga lantmäteriet, där dock stadens organ

skulle komma in allteftersom stadsplaner fastställs. Huvudorsaken till sammanslagningen,

som staden ser det, är behovet att exploatera nya områden

för bebyggelse utanför den nuvarande kärnan. Stadsbebyggelsen måste successivt

tränga allt längre ut i ytterzonen. Intresset från plan- och bebyggelsesynpunkt

måste vara stort i de områden där kompetensgränsen mellan eget

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

25

och statligt mätningsväsende skulle gå. Stadens mätningsväsen och planorgan

måste få arbeta tillsammans. Fastighetsbildning för tätbebyggelse börjar

inte, när stadsplan fastställts. Planläggningen bör långt tidigare förberedas

inte bara genom upprättandet av grundkartor utan även genom sammanläggningar,

ägoutbyten, sammanföringsförrättningar etc. Det är enligt

byggnadsnämndens mening ingen överdrift att säga, att det är viktigare

för staden att på detta stadium kunna dirigera, samordna och påskynda arbetena

än att vara huvudman för själva tomtbildningsverksamheten efter

stadsplans fastställande.

Stadsförbundet uppfattar förslaget på följande sätt.

Såvitt förbundsstyrelsen kan finna skulle genom det nu föreslagna nya

systemet stora olägenheter kunna uppstå för det kommunala mätningsväsendet

och för stadssamhällenas planeringsverksamhet över huvud taget.

Man skulle på detta sätt få ett delat huvudmannaskap inom fastighetsbildnings-

och mätningsväsendet. Sålunda skulle inom en stads landsbygdsområden

denna verksamhet som har nära samband med planväsendet drivas

utan överinseende av stadens byggnadsnämnd med därav följande risker

för att den erforderliga nära kontakten med den kommunala planeringen

går förlorad. — Även ur rent organisatorisk och arbetsekonomisk

synpunkt kan ett splittrat huvudmannaskap, där de förutvarande kommungränserna

utgör skiljelinjen, icke anses rationellt. I lantmäteristyrelsens

promemoria har påpekats, att lantmäteriets positiva insatser i rationaliseringsarbetet

och de i promemorian angivna nya formerna för bedrivande

av detta arbete i väsentlig mån skulle hindras därigenom att fastighetsbildningsverksamheten

efter sammanslagning av landskommun med

stadskommun skulle komma att splittras varigenom lantmäteriets hittillsvarande

möjligheter till aktiva insatser skulle beskäras. Enligt förbundsstyrelsens

åsikt torde emellertid olägenheterna av en splittring av det kommunala

mätningsväsendet och de kommunala insatserna på detta område

få bedömas som än allvarligare. Härtill kommer, att det erfarenhetsmässigt

visat sig att stor arbetsbalans förekommer inom det statliga lantmäteriet

med bl. a. långa väntetider som följd.

Drätselkammaren i Härnösand anser, att ett genomförande av förslaget

sannolikt kommer att medföra den nackdelen att mätningsväsendet lclyves.

Om genom kommunal indelningsändring en tätort utanför stadskärnan

tillfaller en stad, torde det vara klart att denna tätorts utveckling och planering

är en viktig kommunal angelägenhet. För planering och genomförande

krävs ett intensivt samarbete mellan olika kommunala instanser och

det faller sig naturligt att kommunen även för en inkorporerad tätort använder

sig av den organisation som redan finns. Det torde därför, anser

drätselkammaren, knappast ifrågasättas alt inte kommunens egen mätningsorganisation

skall ombesörja erforderlig stommätning m. m. Enbart

för det led i tätortens utveckling som omfattas av själva fastighetsbildningen

skulle således en helt annan organisation inkopplas. En sådan lösning

skulle givetvis vara tänkbar men är knappast rationell.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller att det med hän
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1964

syn till den pågående strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruk

är olämpligt att splittra fastighetsbildningsverksamheten inom landsbygdsområdena

på olika organ. Inom dessa områden bör därför liksom hittills

fastighetsbildningen handhas av det statliga lantmäteriet. Samma uppfattning

uttalas av Lantbruksförbundet.

Den splittring i fråga om organisationen av fastighetsbildningsverksamheten,

som kan bli följden av ett genomförande av lantmäteristyrelsens förslag,

behandlas även av Lantmätareföreningen men från en annan aspekt.

Föreningen påpekar att den vinst beträffande fastighetsbildningsproceduren,

som normalt erhålles genom fortsatt tillämpning av de mera rationellt

utformade landsreglerna, i vissa fall till stor del går förlorad. Exempelvis

kan möjligheten att sammanföra avstyckning och ägoutbyte till gemensam

handläggning, vilket ofta sker vid plangenomförande, icke utnyttjas i de

fall avstyckningen verkställes av en i särskild ordning utsedd förrättningsman,

d. v. s. vanligen en i stadens tjänst anställd mätningsman. Till undvikande

av dessa följder föreslår föreningen vissa ändringar i nämnda kungörelse.

Dessa beröres närmare i specialmotiveringen.

En speciell synpunkt framföres av överlantmätaren i Kopparbergs län,

som framhåller, att den nuvarande automatiskt verkande regeln kan få till

följd att den för länet gällande särlagstiftningen icke kan tillämpas inom

områden som införlivas med stad eller köping.

Fastighetsbildningskommitténs förslag

Efter det att lantmäteristyrelsen avgivit sin promemoria och remissbehandlingen

av denna avslutats har 1954 års fastighetsbildningskommitté

avgivit betänkande angående fastighetsbildning (SOU 1963: 68). Kommittén

har — i enlighet med sitt uppdrag — undersökt möjligheterna att i en

gemensam lag om fastighetsbildning meddela bestämmelser för både land

och stad. Såsom resultat av sina undersökningar och överväganden har

kommittén framlagt förslag till en för hela riket gemensam lag om fastighetsbildning.

Kommittén förutsätter, att kommun skall, liksom för närvarande, kunna

helt eller delvis själv handha lantmäteriverksamheten inom hela kommunen

eller del därav. Erforderliga bestämmelser om kommuns rättigheter och

skyldigheter i detta avseende förutsättes skola meddelas i en särskild lag.

Förslag till en sådan lag avser kommittén att framlägga först i samband

med förslag till övriga följdförfattningar i anslutning till en reform av fastighetsbildningslagstiftningen.

Beträffande innehållet i den tilltänkta lagen

uttalar kommittén redan nu följande.

I överensstämmelse med vad som för närvarande gäller torde kommun,

som skall svara för fastighetsbildningsverksamheten, böra ombesörja all

fastighetsbildning inom sitt område eller viss del därav, men det skall ock

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kangl. Maj.ts proposition nr 169 år 1964

liksom hittills vara möjligt att från den kommunala verksamheten undantaga

handläggningen av förrättningar beträffande mark, som användes för

vissa angivna ändamål. Den omständigheten att en kommunal organisation

skall fullgöra fastighetsbildningsuppgifterna bör uppenbarligen icke

få medföra en sänkning av kraven på förrättningslantmätarnas kvalifikationer.

För den skull torde bestämmelser böra meddelas om att kommun,

för att den skall få sköta fastighetsbildningsverksamheten, skall för verksamhetens

fullgörande hava i sin tjänst anställd särskild befattningshavare

som uppfyller av Kungl. Maj :t föreskrivna behörighetsvillkor.

Kommitténs förslag är f. n. föremål för remissbehandling.

Departementschefen

På grundval av en av 1962 års riksdag beslutad lagstiftning (SFS 1962:

35) har Kungl. Maj :t fastställt planer för den lämpligaste kommunindelningen.

Denna planering har tillkommit bl. a. i syfte att ge kommuner och

myndigheter vägledning beträffande den från skilda synpunkter mest ändamålsenliga

inriktningen av de interkommunala samarbets- och sammanläggningssträvandena.

En utgångspunkt vid planeringen har varit att kommunerna

bör omfatta näringsgeografiskt sammanhängande regioner sammanhållna

av en naturlig intressegemenskap omkring en centralort. Detta

får till följd att indelningsändringar i enlighet med planeringen ofta kommer

att innebära att landskommuner förenas med städer eller köpingar.

Åtskilliga sådana sammanläggningar har förekommit under senare år, och

en uppfattning om den framtida frekvensen kan erhållas vid ett studium

av nämnda planer. Som exempel kan nämnas att i Blekinge och Hallands

län har alla kommunblock utom ett en stad eller en köping som centralort.

Förhållandena är likartade i andra län.

I den mån landskommunerna — såsom oftast är fallet — innefattar områden

av utpräglad landsbygdskaralctär medför indelningsändringar av

nyss angivet slag, att städer och köpingar kommer att omfatta ej blott en

tätort med nödvändigt utrymme för expansion utan även rent agrara områden.

Dessa områden kan, såsom framgår av de nyss återgivna uppgifterna,

vara mycket vidsträckta och det kan därför ofta förutsägas att någon

stadsinässig bebyggelse inom områdena ej kommer att bli aktuell inom

överskådlig tid.

De författningsreformer som genomförts under det senaste decenniet har

liksom utvecklingen i övrigt lett till att skiljaktigheterna mellan de befintliga

kommuntyperna, d. v. s. å ena sidan städer och köpingar samt å andra

sidan landskommuner, alltmer utplånats. Beträffande fastighetsbildning och

vad därmed äger samband gäller emellertid att lagstiftningen alltjämt innehåller

skilda regler för städer och vissa därmed jämställda samhällen samt

för landsbygden. Då härtill kommer att kommuntypen rent automatiskt på
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 196b

verkar frågan vilken lagstiftning som skall gälla, är det uppenbart, att sådana

kommunala indelningsändringar, där kommuner av skilda typer förenas,

i förevarande hänseende kan medföra vissa olägenheter. Detta gäller

fall, då en landskommun eller köping där stadsregister icke föres (s. k. jordregisterköping)

förenas med stad och den nya kommunen blir stad. Samma

gäller, då landskommun eller jordregisterköping förenas med köping där

stadsregister föres och den nya kommunen får karaktären av stadsregisterköping.

Övriga fall av indelningsändringar påverkar icke frågan vilken fastighetsbildningslagstiftning

som skall gälla inom den nya kommunen och

förorsakar därför inga särskilda svårigheter.

De olägenheter för fastighetsbildningen som kan uppkomma vid indelningsändringar

är av olika karaktär och har i skilda sammanhang föranlett

lagstiftningsåtgärder. År 1948 tillkom sålunda den förut berörda lagen

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av

stad och år 1950 genomfördes vissa ändringar i bl. a. fastighetsbildningslagen

och jordregisterförordningen.

Bakom tillkomsten av 1948 års lag låg de nackdelar som följde av att

fastighetsbildningslagen ofta blev gällande även inom utpräglade jordbruksbygder.

Detta ansågs särskilt olämpligt med hänsyn till att denna lag i

motsats till jorddelningslagen saknar sådana restriktiva jordpolitiska villkor

för fastighetsbildning, som anses böra gälla i fråga om avstyckning av

fastigheter för jordbruk eller skogsbruk. Med stöd av 1948 års lag kan förordnas,

att inom visst område, där eljest fastighetsbildningslagens regler

om avstyckning och sammanläggning skulle gälla, i stället skall tillämpas

vad för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning. Såsom förutsättning

uppställes, att åtgärden är påkallad av hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket. Lagen ger alltså möjlighet att beträffande område

som överförts från landskommun till stad eller motsvarande i ett begränsat

hänseende återinföra den för landsbygden gällande lagstiftningen.

Förordnande enligt 1948 års lag påverkar ej de regler som gäller beträffande

registrering av fastigheter på landet och inom stad (med stad avses

här och i fortsättningen även stadsregisterköping). Då uppläggande av

stadsregister var obligatoriskt i fråga om stad kunde alltså, trots förordnande

enligt 1948 års lag, icke undvikas att sådant register måste uppläggas

för en stads hela område, sålunda även för sådana delar som utgjordes

av jordbruks- eller skogsområden. I syfte att bereda möjlighet till befrielse

från nyssnämnda arbete, som beträffande de landsbygdsbetonade områdena

skulle sakna allt berättigande, genomfördes år 1950 sådana ändringar i registreringsbestämmelserna

att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer kan från fall till fall pröva huruvida för visst område

skall föras stads- eller jordregister. Motsvarande regel gäller även för landsbygden,

där alltså från fall till fall kan avgöras huruvida jordregister eller

stadsregister skall föras.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 196''r

I förevarande ärende har lantmäteristyrelsen ånyo aktualiserat den fråga

som föranledde 1948 års lag, nämligen det olämpliga i att en kommunal indelningsändring

automatiskt medför att fastiglietsbildningslagen blir tilllämplig

inom områden, där förut den för landet gällande jorddelningslagstiftningen

ägt tillämpning. Och vad som ånyo skjutits i förgrunden är den

omständigheten att indelningsändringen ofta medför att i stad kommer att

ingå vidsträckta områden av utpräglad landsbygdskaraktär.

Olägenheterna är enligt lantmäteristyrelsens mening åtskilliga och av

olika slag men de har alla sin grund i den olika uppbyggnaden av och det

olika innehållet i de för landsbygd resp. stad gällande reglerna. Beträffande

vissa av de påtalade nackdelarna kan tvekan råda huruvida de verkligen

motiverar en lagstiftning av föreslaget innehåll. Detta gäller t. ex. de

påstådda svårigheterna att i vissa fall verkställa delning av fiske inom stad.

Tillsammantagna synes de påtalade olägenheterna mig dock utvisa att det

nu är nödvändigt att ingripa med lagstiftningsåtgärder. Särskild betydelse

tillmäter jag därvid den av lantmäteristyrelsen betonade omständigheten att

den gällande lagstiftningen, om den ej ändras, kan komma att försvåra sådana

ändringar i den kommunala indelningen varigenom landskommuner

förenas med angränsande städer eller köpingar. Jag kan alltså icke dela den

av flera remissinstanser uttalade meningen att 1948 års lag erbjuder tillräckliga

möjligheter för att komma till rätta med olägenheterna i fråga.

Stor betydelse har också de organisatoriska konsekvenserna av nu gällande

ordning. Det har visat sig att den stora frekvensen sammanslagningar

av landskommuner med städer, som har egen mätningsorganisation,

i flera fall hotar att rubba de grundvalar på vilka den nyligen genomförda

distriktsindelningen av det statliga lantmäteriet vilar. I den mån städerna

själva övertager fastighetsbildningsverksamheten inom inkorporerade

landskommuner blir följden nämligen lätt den att de berörda lantmäteridistrikten

blir alltför små för att kunna bestå som rationella arbetsenheter.

Innan klarhet vunnits om det materiella innehållet i den blivande nya fastighetsbildningslagstiftningen

och innan frågorna om städernas rättigheter och

skyldigheter beträffande den kommunala mätningsverksamheten närmare

utretts, är det angeläget att de organisatoriska förändringarna i görligaste

mån begränsas.

Även från några remissinstanser, som i övrigt visat en positiv inställning

till lantmäteristyrelsens förslag, har detta kritiserats med hänsyn till konsekvenserna

i organisatoriskt hänseende. De olägenheter som i sådant hänseende

ansetts bli en nödvändig följd av förslaget har emellertid enligt min

mening betydligt överdrivits. Inom sådan del av en stad, där förut den för

landsbygden gällande lagstiftningen varit tillämplig men där stadsbebyggelsens

framträngande eller andra skäl motiverar en tillämpning av stadsreglerna,

kan dessa enligt lantmäteristyrelsens förslag göras tillämpliga.

Om så sker, kommer städernas mätningsorganisationer att få samma in
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

flytande inom dessa områden som inom den ursprungliga staden. Utanför

samma områden, d. v. s. inom glesbygden, torde anledning i regel saknas att

verkställa detaljplanläggning m. m. Ofta kan det t. o. m. med visshet förutsägas

att någon tätbebyggelse inom området ej blir aktuell inom överskådlig

tid. Inom dessa områden, som alltså i regel utgöres av utpräglade landsbygdsområden,

kan några vådor av det slag som nämnts ej uppkomma. De

enda områden där vissa intressemotsättningar kan tänkas förekomma är de

som ej kan hänföras till någon av de här nämnda grupperna. I de fall staden

ej har egen mätningsorganisation uppstår inga problem genom den av

lantmäteristyrelsen föreslagna ordningen ens i dessa fall och även om särskild

mätningsorganisation finnes, torde förutsättningar föreligga för att det

otvivelaktigt nödvändiga samarbetet skall kunna fungera, särskilt som lantmäteristyrelsen

även i dessa fall har överinseendet över fastighetsbildningsverksamheten.

Min uppfattning om behovet av en lagstiftning av här avsett slag delas

av det övervägande antalet remissorgan. Jag vill även erinra om att riksdagen,

som på grund av motioner haft att behandla den här diskuterade frågan

(L3U 1963: 11), funnit starka skäl tala för genomförandet av provisoriska

regler åsyftande att förhindra att kommunala indelningsändringar

medför ändring i fråga om tillämplig fastighetsbildningslagstiftning såvida

icke detta i särskilda fall är påkallat av lokala förhållanden. Under hänvisning

till förevarande lagstiftningsärende fann riksdagen emellertid någon

åtgärd från dess sida ej erforderlig.

I fråga om den lagtekniska lösningen då det gäller att eliminera de föreliggande

olägenheterna kan skilda meningar förfäktas. Detta har också

kommit till synes vid remissbehandlingen. En omständighet som icke får

förbises är, att den lagstiftning som nu kommer i fråga troligen kommer

att gälla under en ganska begränsad tid. För den tid som återstår innan en

för land och stad gemensam fastighetsbildningslagstiftning hunnit genomföras

bör man om möjligt undvika att införa en reglering, som i större utsträckning

än nödvändigt strider mot de principer som ligger till grund för

gällande regler. Ett önskemål är dessutom att den lagstiftning som nu bör

vidtagas ej försvårar genomförandet av en ny för hela landet gemensam

lagstiftning på fastighetsbildningens område.

Lantmäteristyrelsens förslag innebär, att den automatiskt verkande regeln

om kommuntypen såsom avgörande för frågan om tillämplig fastighetsbildningslagstiftning

sättes ur kraft. En indelningsändring, som innebär

att en landskommun förenas med stad, medför alltså icke att fastighetsbildningslagen

automatiskt blir tillämplig inom hela den förutvarande landskommunen

utan förut tillämplig lag, d. v. s. de för landet gällande reglerna,

skall alltjämt gälla. Genom att samtidigt föreslås möjlighet att tillämpa fastighetsbildningslagen

i den utsträckning förhållandena så påkallar, kommer

emellertid i de flesta lägen den lagstiftning att kunna tillämpas som är mest

lämplig med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 196i

Den av lantmäteristyrelsen sålunda förordade lösningen är icke den enda

möjliga. Nära till hands skulle givetvis ligga att komplettera fastighetsbildningslagen

med sådana regler att det vid tillämpningen blev likgiltigt

huruvida denna lag eller jorddelningslagen gällde. I fråga om vissa av de

av styrelsen påtalade olägenheterna skulle en sådan lösning ej vålla några

nämnvärda svårigheter. Beträffande andra skulle det emellertid — såsom

också framhölls vid tillkomsten av 1948 års lag — vara förenat med avsevärda

lagtekniska mödor att uppnå en tillfredsställande lösning.

En annan metod har anvisats av hovrätten över Skåne och Blekinge, som

förordat en anknytning till registreringsbestämmelserna. Fastighetsbildningslagen

borde gälla endast inom område med stadsregister, oavsett områdets

belägenhet. Även denna metod avvisades vid tillkomsten av 1948 års

lag. De skäl som då åberopades har förlorat i styrka genom tillkomsten

av 1950 års lagstiftning i registreringsfrågan. Vad som nu gör det befogat

att hysa stor tvekan inför att tillgripa denna metod är emellertid att lösningen

skulle innebära en tvär omkastning i förhållande till de lösningar

som tillgreps åren 1948 och 1950. Denna omkastning skulle kunna medföra

komplikationer och dessutom skulle omfattande lagstiftningsåtgärder framtvingas.

Ej heller denna metod kan därför sägas vara tillfredsställande.

Beträffande båda de nyss behandlade alternativa lösningarna kan tilläggas,

att de är olämpliga med hänsyn till det pågående arbetet att samla de

för land och stad gällande reglerna om fastighetsbildning i en enda lag.

I avbidan på en sådan lag — vartill förslag redan framlagts — bör så genomgripande

reformer, som dessa alternativ innebär, ej genomföras.

I detta sammanhang är det nödvändigt att ägna uppmärksamhet åt frågan

om sambandet mellan 1948 års lag och den här förordade lagstiftningen.

Med stöd av 1948 års lag kan landsbygdsreglerna göras tillämpliga

då det gäller avstyckning och sammanläggning inom områden där fastighetsbildningslagen

gäller. En förutsättning är dock att hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket gör en sådan åtgärd påkallad. Syftet med

den här föreslagna lagstiftningen är visserligen främst att förhindra att

stadsreglerna för framtiden genom kommunala indelningsändringar automatiskt

kommer att gälla för områden, där landsbygdsreglerna naturligen

bör gälla. Det synes emellertid lämpligt att — såsom lantmäteristyrelsen

föreslagit — i detta sammanhang upptaga till behandling även olika situationer,

där stadsreglerna, på grund av gällande rätt med dess automatiskt

verkande regel, kommit att gälla även inom områden, där hänsyn till jordbruks-

och skogsbruksintressena motiverar en tillämpning av 1948 års lag.

Den nya lagstiftningen kan på så sätt konsumera hela tillämpningsområdet

för 1948 års lag. Av skäl som jag kommer att närmare utveckla i specialmotiveringen

har jag funnit att 1948 års lag i princip kan upphävas och ersättas

av den nya lagstiftningen. Genom en särskild övergångsbestämmelse

bör 1948 års lag emellertid förlänas fortsatt giltighet i fråga om fall där förordnande

med stöd av lagen givits före dess upphävande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1964

På grundval av de nu redovisade övervägandena förordar jag att i enlighet

med lantmäteristyrelsens förslag en särskild lag tillskapas med föreskrift

om att kommunal indelningsändring, varigenom område tillföres stad,

icke skall medföra att jorddelningslagen och sammanläggningslagen, om

de förut äger tillämpning inom området, upphör att gälla inom detta. Lagen

bör avse även det fall att område tillföres köping för vilken föres stadsregister.

Den angivna regeln — som alltså förhindrar att ändrad kommunindelning

automatiskt påverkar frågan vilken fastighetsbildningslagstiftning

som skall gälla — förutsätter ej att förordnande meddelas i varje särskilt

fall utan verkar lika automatiskt som nuvarande regler.

Att utan undantag upprätthålla den angivna regeln skulle emellertid kunna

leda till orimliga konsekvenser, särskilt i fall då fråga är om överföring

av område av landskommun till stad såsom ett normalt led i stadens tillväxt.

I ett sådant fall saknas anledning att låta landsbygdsreglerna gälla

inom området. Även eljest kan, såsom lantmäteristyrelsen framhållit, finnas

behov av att i konkreta fall frångå den förut uttalade principen. Vad

styrelsen i detta hänseende föreslagit synes därför böra genomföras. Kungl.

Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer bör alltså få möjlighet

att från fall till fall pröva i vad mån de för stad gällande reglerna bör införas

beträffande ett med staden införlivat område.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag — såsom redan delvis antytts

— även lämpligt, att i den föreslagna lagen intages vissa regler, som dels

åsyltar att förhindra att ett före lagens ikraftträdande meddelat förordnande

enligt 1948 års lag samt den nya lagen blir tillämpliga inom olika områden

av en stad och dels, i vissa fall, bereder möjlighet att göra den för landet

gällande fastighetsbildningslagstiftningen tillämplig inom en stad även i

fall då indelningsändringen ägt rum före lagens ikraftträdande.

En remissinstans har föreslagit, att giltigheten av lagen skall göras tidsbegränsad

och som skäl därför åberopat att den måste betraktas som en

provisorisk lösning. Jag är angelägen understryka sistnämnda förhållande

men kan för den skull icke finna att det skulle vara motiverat med en tidsbegränsning.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring

i kommunal indelning m. m.

Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet såsom bilaga.

Jag övergår härefter till att behandla vissa detalj spörsmål i anslutning

till de skilda paragraferna i lagförslaget.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 196b

33

Specialmotivering

1 §•

Promemorian. I denna paragraf upptages den regel, som uppbär hela tanken

bakom lantmäteristyrelsens förslag, alltså en regel om att ändring i

den kommunala indelningen ej påverkar frågan vilka bestämmelser om

fastighetsbildning som skall gälla inom berörda områden. Regeln föreslås

gälla även vid nybildning av stad.

Remissyttrandena. Byggnadsstyrelsen befarar, att den princip som kommit

till uttryck i lantmäteristyrelsens förslag skall visa sig innebära svårigheter

att tillgodose planerings- och bebyggelseverksamhetens växande

behov i rikets många expanderande tätorter.

Kommunal-tekniska föreningen anser, att de berörda lagarnas tillämpningsområden

enligt förslaget bindes vid nu befintliga kommungränser,

vilket kommer att visa sig olägligt för kommunerna vid deras framtida expansion.

Förslaget negligerar innebörden i den pågående strukturomvandlingen

på landsbygden och låser fastighetsbildningen vid den nu rådande

administrativa indelningen anser föreningen.

Föreningen motsätter sig vidare bestämt att den föreslagna regeln får avse

även nybildad stad. Om en kommun nått en sådan utveckling att den

ansetts böra bli stad, bör i konsekvens därmed även de för stad gällande

fastighetsbildningsreglerna tillämpas inom kommunen. Samma mening uttalas

av byggnadsnämnden i Örebro.

Departementschefen. I anledning av vad byggnadsstyrelsen och Kommunal-tekniska

föreningen anfört vill jag hänvisa till möjligheten att enligt

2 § utverka förordnande om tillämpning av stadsreglerna.

Om en landskommun sammanslås med t. ex. en köping, är det ej uteslutet

att den nya kommunen blir stad. Detsamma kan gälla om flera landskommuner

förenas. Det torde saknas anledning att göra åtskillnad mellan

dessa fall, å ena sidan, och det fall att en landskommun förenas med stad,

å andra sidan. För alla dessa fall gäller att i staden kan komma att ingå

landsbygdsområden inom vilka fastighetsbildningslagen ej bör vara tillämplig
2

§-

Promemorian. Lantmäteristyrelsen anser givet att kommunala önskemål

bör beaktas då fråga uppkommer att meddela förordnande om tillämpning

av stadsreglerna. I den mån kommun önskar handha fastighetsbildningsväsendet

inom staden eller köpingen och väsentligt statligt intresse icke

därigenom skadas synes hinder ej böra resas däremot. Styrelsen — som utgår

från alt 1948 års lag skall bibehållas — anser det dock oförenligt med

3 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 169

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 196i

förordnandets syfte att fastighetsbildningslagen ges sådan giltighet att en

tillämpning av 1948 års lag därigenom aktualiseras.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser stadgandet utgöra

en garanti för att en stads eller köpings önskemål att exploatera områden

för urban bebyggelse ej skall försvåras genom den föreslagna lagstiftningen.

Drätselkammaren i Sundsvall anser att staden bör erhålla ovillkorlig rätt

att bestämma när fastighetsbildningsreglerna för stad skall börja tillämpas

inom ett med staden införlivat område. En liknande mening uttalas av

Svenska stadsförbundet.

Lantmätareföreningen anser, att tillämpning av stadsreglerna bör komma

i fråga endast beträffande sådan del av förutvarande landskommun som

är belägen i anslutning till område inom vilket fastighetsbildningslagen redan

är tillämplig. Beträffande friliggande samhälle eller liknande större

tätbebyggelseområde, där förhållandena i och för sig icke påkallar att nyssnämnda

lag göres tillämplig, bör den möjlighet utnyttjas som finns enligt

kungörelsen den 1 juni 1951 (nr 361) angående utseende av annan än i

lantmäteriväsendet anställd lantmätare att i distriktslantmätares ställe

handlägga vissa på denne ankommande förrättningar m. m. Denna kungörelse,

som medger att stadsingenjör eller motsvarande förordnas att i distriktslantmätares

ställe handlägga vissa på denne ankommande förrättningar,

bör enligt föreningens mening ges ett större tillämpningsområde.

Departementschefen. Skälen för en bestämmelse av det innehåll förevarande

paragraf utvisar har utvecklats i den allmänna motiveringen. Med

hänsyn till syftet med lagen är det uppenbart att förordnanden som här avses

bör begränsas till att gälla områden som är aktuella för stadsmässig

bebyggelse. Aktualitetskravet bör givetvis ej pressas. Sådana områden som

under överskådlig tid kommer att behålla sin agrara karaktär bör ej omfattas

av förordnandet.

I fråga om beaktandet av kommunernas önskemål delar jag lantmäteristyrelsens

uppfattning. Stor vikt bör alltså fästas vid kommunala önskemål.

Kungl. Maj :t bör dock icke vara helt bunden av vad kommunen från sina

synpunkter kan finna mest önskvärt.

Förordnande enligt förevarande paragraf bör i görligaste mån meddelas

i samband med ikraftträdandet av en kommunal indelningsändring. Förhållandena

kan emellertid ändras så att det efter någon tid befinnes önskvärt

att förordnandet utsträckes att avse ytterligare områden. Regeln har

med hänsyn härtill utformats så att den tillåter att förordnande ges vid

vilken tidpunkt som helst.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964 35

3 §•

Promemorian. Lantmäteristyrelsen har, som redan nämnts, beaktat förhållandena

även inom stadskommunernas nuvarande områden. Styrelsen

har därvid berört, dels det fall att eu befintlig stadskommun, som i sig innesluter

vissa landsbygdsområden, förenas med en landskommun, dels ock det

fall att inom en befintlig stadskommun, som omfattar stora landsbygdsområden

och som ej beröres av någon indelningsändring, föreligger ett behov

av att kunna tillämpa landsreglerna.

Beträffande det förra fallet erinrar lantmäteristyrelsen om de inkorporeringar,

som företagits särskilt under de senaste decennierna, och om att rikets

städer och köpingar därigenom redan nu innehåller betydande landsbygdsområden,

vilket medfört att tillämpning av 1948 års lag i ett mycket

stort antal fall påkallats av hänsyn till jordbruket och skogsbruket. En fortsatt

tillämpning av 1948 års lag inom de efter kommunsammanslagning bildade

stadskommunerna måste, anser styrelsen, te sig omotiverad och bidraga

till svårigheterna att överblicka de olika inom kommunen gällande

systemen för tillämpligheten av skilda fastighetsbildningsregler. Med hänsyn

härtill har lantmäteristyrelsen funnit sig böra föreslå att möjlighet öppnas

att, där landsreglerna enligt vad förut sagts äger eller kommer att äga tilllämpning

inom stad eller köping, göra landsreglerna gällande jämväl inom

sådant område av staden eller köpingen där 1948 års lag nu kan tillämpas.

Styrelsen anför vidare.

Härigenom skulle i många fall öppnas möjlighet att tillskapa enkla, klara

förhållanden beträffande de skilda fastighetsbildningslagarnas tillämpningsområden

och---en samtidig tillämpning kunna undvikas inom

en kommun av både JDL och 1948 års lag, som innebär att endast vissa bestämmelser

i JDL gälla. Givetvis böra förefintliga kommunala synpunkter

beaktas, i de fall kommun har egen mätningsorganisation inrättad, och alla

i och för sig önskvärda utvidgningar av landsreglernas tillämpningsområden

torde icke kunna genomföras.

Vad angår det andra fallet framhåller lantmäteristyrelsen att redan genomförda

kommunbildningar och kommunsammanslagningar, särskilt under

senare år, i vissa fall medfört att sådana förhållanden uppkommit, som

motiverar att jorddelningslagen och sammanläggningslagen lämpligen bör i

sin helhet tillämpas inom delar av stad eller stadsliknande samhälle. Som

exempel nämnes Ljusnarsbergs kommuns sammanslagning med Kopparbergs

köping vid årsskiftet 1961/62. Med hänsyn till de olägenheler, som

kan ha föranletts av sådana indelningsändringar, anser styrelsen att möjlighet

bör öppnas att återigen, utan samband med kommunsammanslagning,

göra landsreglerna tillämpliga. Styrelsen anför vidare.

En sådan förändring av tillämpningsområdet för fastighetsbildningsreglerna

synes böra föregås av erforderlig utredning —--och kan i nuva
rande

läge, om kommun har egen mätningsorganisation inrättad, förbindas

med en exklusiv initiativrätt för kommunen. Med ett sådant villkor torde

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

anledning saknas att inskränka möjligheterna till vissa närmare angivna

fall. Tvärtom torde dessa möjligheter kunna vidgas att avse även andra

områden än som under senare år tillförts städer och oberoende av huruvida

områdena användas huvudsakligen för jordbruk eller bebyggelse eller andra

ändamål. Nagot hinder bör uppenbarligen ej föreligga att väcka sådan fråga

jämväl i samband med kommunsammanslagning. Inga olägenheter synas

vara förenade med att, om kommun så önskar, utnyttja angivna möjlighet

även för hel stad eller stadsliknande kommun, med den mindre modifiering

som ovan angivits. JDL och SML äro nämligen---avpassade jämväl

för tätbebyggelseområden.

I de tall det statliga lantmäteriet har fastighetsbildningen om hand inom

kommun, som ansöker om tillämpning av jorddelningslagen och sammanläggningslagen,

bör ansökningen enligt lantmäteristyrelsens mening alltid

bit allas. Detsamma torde även eljest böra gälla, då kommunen icke utgör

stad, med hänsyn till de möjligheter som redan nu står kommun till buds

att i sådana fall få verksamheten överflyttad till staten. Skulle däremot stad

med egen mätningsorganisation anse det förenligt med sina intressen att

få landsreglerna tillämpliga inom staden helt eller delvis, synes för bifall

till ansökan böra krävas att det ifrågasatta övertagandet av verksamheten

icke för staten medför olägenheter, som överstiger de sammanlagda fördelarna

därav.

Remissyttrandena. Överlantmätaren i Kopparbergs län understryker vikten

av att de kommunala synpunkterna beaktas vid tillämpning av paragrafen.

Kommunal-tekniska föreningen befarar att den föreslagna bestämmelsen

kan komma att försvåra eller rent av omöjliggöra för en kommun som så

önskar att skapa eller utvidga en redan befintlig mätningsorganisation. Det

kommunala mätningsväsendet skulle, anser föreningen, åläggas att vara

»statiskt» och ej ha möjlighet att utbyggas och verka i den omfattning, som

utvecklingen av kommunen och dess näringsliv fordrar.

Föreningen framhåller även att fastighetsbildningen inom tätbebyggelseområden

huvudsakligen sker med tillämpning av 1—3 kap. fastighetsbildningslagen

och att någon motsvarighet till dessa bestämmelser — vilka så

länge nuvarande lagar gäller måste anses vara i betydande omfattning nödvändiga

för genomförandet av en ändamålsenlig fastighetsbildning inom

stadsplan — icke återfinnes i jorddelningslagen eller sammanläggningslagen.

Departementschefen. Förevarande lag kan icke rimligen ges tillbakaverkande

kraft så att den automatiskt får någon inverkan i sådana fall där

indelningsändringen skett före lagens ikraftträdande; och även då indelningsändringen

skett efter denna tidpunkt begränsas lagens rättsverkningar

till områden som omedelbart berörts av ändringen. För sådana fall där en

redan bestående stad omfattar områden av agrar karaktär står f. n. den

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 196b

möjligheten till buds att utverka förordnande enligt 1948 års lag. Hinder

synes ej böra möta att göra hela den för landet gällande fastighetsbildningslagstiftningen

tillämplig inom sådana områden. Genom en sådan åtgärd

kan uppnås att samma fastighetsbildningsregler blir tillämpliga inom hela

staden med undantag av den del där fastighetsbildningslagen gäller. Detta

medför betydande fördelar, särskilt i de fall då en indelningsändring tillför

en stad, som redan har agrara områden inom vilka 1948 års lag är eller kan

göras tillämplig, ytterligare liknande områden. I förevarande paragraf har

därför öppnats möjlighet att i eller utan samband med en kommunal indelningsändring

göra den för landet gällande fastighetsbildningslagstiftningen

tillämplig inom vissa områden av stad, där fastighetsbildningslagen eljest

gäller. Såsom förutsättning uppställes att åtgärden är påkallad av hänsyn

till jordbruksnäringen eller skogsbruket, d. v. s. en av de förutsättningar

som kräves för förordnande enligt 1948 års lag. Vid avgörande av ärende

som här avses bör de kommunala synpunkterna givetvis beaktas. Med hänsyn

till arten av de intressen som måste föreligga för att förordnande skall

få meddelas, bör emellertid avgörandet tillkomma Kungl. Maj :t eller den

myndighet åt vilken Kungl. Maj :t uppdragit att handlägga frågan.

Enligt lantmäteristyrelsens förslag skall de för landet gällande reglerna

kunna göras tillämpliga inom del av stad även om detta ej är påkallat av

hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket. Motiveringen härför är att

jorddelningslagen, som i så mycket högre grad än fastighetsbildningslagen

öppnar möjligheter för en rationellt bedriven fastighetsbildningsverksamhet,

på detta sätt kan göras tillämplig inom större sammanhängande områden.

Genom en sådan reglering skulle, menar styrelsen, i vissa fall, där

indelningsändringen ägt rum före de nu aktuella bestämmelsernas ikraftträdande,

kunna uppnås samma resultat som om bestämmelserna i 1 och 2 §§

gällt redan vid indelningsändringens genomförande. Med hänsyn till att

jorddelningslagen innehåller lämpliga regler även för fastighetsbildning

inom tätbebyggelseområden synes styrelsens förslag ej behöva medföra

några nackdelar från allmän synpunkt. Eftersom det allmännas intresse av

ett förordnande om tillämpning av landsbygdsreglerna är så mycket svagare

i detta fall än i det förut behandlade, där jordbruksintressen m. in. utgör

grunden för ett förordnande, måste emellertid ett avgörande inflytande tillmätas

kommunala synpunkter. Om kommunen har egen mätningsorganisation,

bör därför här avsett förordnande ej kunna ges mot kommunens

önskan. Regeln i andra stycket har utformats i enlighet härmed.

Med de nu föreslagna reglerna finns ej längre någol utrymme lör förordnande

enligt 1948 års lag. De syften som föranlett denna lag tillgodoses dels

genom 1 § och dels genom förordnanden med stöd av första stycket i förevarande

paragraf. Eagen bör emellertid ej utan vidare upphävas. Skälen

härför utvecklas i anslutning till övergångsbestämmelserna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 196i

4 §•

Departementschefen. Enligt 5 kap. 17 § fastighetsbildningslagen föreligger

möjlighet att verkställa avstyckning från mark som ej ingår i fastighetsindelning.

Någon motsvarande bestämmelse finns icke i jorddelningslagen.

Paragrafen har tillkommit i syfte att möjliggöra sådan avstyckning oavsett

vilken lagstiftning som gäller.

5 §•

Remissyttrande. Kammarkollegiet anser uppenbart att med stad bör

jämställas köping men att den föreslagna lagen icke torde behöva sträckas

därutöver.

Departementschefen. De kommunala indelningsändringar lagen närmast

avser är sådana där landskommun eller jordregistersamhälle förenas med

stad eller stadsregisterköping. Förordnande som avses i 3 § bör emellertid

kunna avse även municipalsamhälle eller annan ort på landet, där fastighetsregister

såsom för stad skall föras.

Övergångsbestämmelserna

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1965. Den kommer därigenom

att bli tillämplig beträffande vissa kommunala indelningsändringar, vilka

träder i kraft samma dag.

Skälen till att 1948 års lag bör upphävas har angivits i anslutning till 3 §.

Den särskilda lagen för Kiruna har till enda uppgift att göra jorddelningslagen

tillämplig vid vissa typer av laga skiften inom staden. Lagen tillkom

i anledning av vissa vid stadsbildningen redan påbörjade laga skiften men

är tillämplig även å framtida skiften av samma beskaffenhet. Med stöd av

den nu föreslagna lagen kan landsreglerna i full utsträckning göras tillämpliga

inom de delar av staden, där detta bedömes önskvärt. Under sådana förhållanden

synes anledning ej föreligga att bibehålla den särskilda lagen för

Kiruna. Om så anses nödvändigt kan förordnande enligt 3 § meddelas med

verkan från den dag då nyssnämnda lag upphör att gälla.

Den särskilda lagen för Kiruna stad gäller som redan nämnts endast vissa

laga skiften inom staden. Å sådana skiften skall enligt uttryckligt stadgande

i lagen tillämpas även vad som är föreskrivet i lagen den 5 juni 1909

(nr 53 s. 8) innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i Jukkasjärvi

och Karesuando socknar av Norrbottens län. Detta stadgande tillkom

för att undanröja föreliggande tvekan huruvida lagen var tillämplig å skiftena

i fråga. Därest den särskilda lagen för Kiruna nu upphäves, synes lämpligt

att till undvikande av missförstånd upptaga en övergångsbestämmelse

av innebörd att 1909 års lag fortfarande skall gälla inom Kiruna stad i den

mån den tidigare varit gällande där på grund av bestämmelserna i Kiruna
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1964

lagen. Genom en sådan övergångsbestämmelse tages icke ställning till den

större frågan huruvida 1909 års lag kan tillämpas även å andra skiften inom

Kiruna stad än sådana som avses i den särskilda lagen för Kiruna.

Ett upphävande av 1948 års lag kräver ej med nödvändighet särskilda

övergångsbestämmelser. Det är i och för sig tänkbart att lata den nya lagen

helt träda i stället för den upphävda. Detta skulle emellertid få vissa konsekvenser

främst i fråga om förrättningsmän vid avstyckning. Enligt 1948

års lag skall nämligen den omständigheten att landsreglerna göres tillämpliga

vid avstyckning ej medföra ändring i fråga om behörighet att verkställa

avstyckningsförrättning. Detta innebär att i stadens tjänst anställd mätningsman

fortfarande är behörig att verkställa avstyckningar inom det område

där 1948 års lag tillämpas. I de fall då landsreglerna på grund av den

här föreslagna lagen kommer att gälla inom stad blir däremot distriktslantmätaren

behörig. Med hänsyn till att det sätt varpå behörighetsfrågan reglerats

i 1948 års lag kan ha påverkat utformningen av de kommunala mätningsorganisationerna

— det är endast i de fall sådan organisation föreligger

som frågan har något intresse — föreslås en övergångsregel enligt

vilken ifrågavarande bestämmelser i 1948 års lag fortfarande skall gälla.

Några olägenheter av en sådan regel är ej att befara. I 1948 års lag finnes

också åtskilliga andra undantag från jorddelningslagens regler samt föreskrifter

av olika slag. Det har ej ansetts nödvändigt att införa motsvarande

regler i den nu föreslagna lagen. Även dessa regler i 1948 års lag bör dock

få behålla sin giltighet i det nu avsedda fallet. Härav följer bl. a. att med

stöd av lagen meddelade förordnanden kan återkallas när förhållandena föranleder

det.

En övergångsbestämmelse av nyss angivet innehåll påverkar bedömningen

av frågor om förordnande enligt 3 § första stycket. Den omständigheten att

förordnande enligt 1948 års lag givits beträffande visst område — vilket innebär

att jordbruksnäringens och skogsbrukets särskilda intressen i viss

mån beaktats — kan i många fall göra förordnande enligt 3 § första stycket

förevarande lag överflödigt. Det är emellertid möjligt att dessa intressen i

vissa fall ej kan anses tillräckligt tillgodosedda genom förordnande enligt

1948 års lag och då skall det givetvis ej möta hinder att utbyta förordnandet

mot ett förordnande med stöd av 3 § i den nu föreslagna lagen. Om staden

har egen mätningsorganisation, bör ett sådant utbyte — med hänsyn till de

konsekvenser detta innebär bl. a. i avseende å behörigheten att verkställa

förrättningar — ej ske utan att det föreligger särskilda skäl eller staden

samtyckt till åtgärden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1964

FRÅGA OM ÄNDRING I 21 KAP. 3 § JORDDELNINGSLAGEN

Val av ägodelningsnämndemän skall enligt 21 kap. 3 § jorddelningslagen

ske genom valmän, som pa föranstaltande av ägodelningsdomaren utses av

kommunalfullmäktige. Kommun må besluta, att valmän skall för inställelse

vid valförrättningen — som skall äga rum på tingsstället inför häradsrätten

av kommunens medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning för särskild

resdag och resekostnadsersättning efter de grunder, som stadgas i

kommunallagarna angående sådan gottgörelse till ledamöter i styrelse och

nämnder. De bestämmelser i kommunallagarna som här åsyftas är 46 §

kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) i dess före den 1 januari

1963 gällande lydelse. Enligt dessa bestämmelser fick dagtraktamente icke

överstiga 10 kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag. För särskilt

tidskrävande sammanträde eller förrättning eller då det eljest var påkallat

av särskilda förhållanden fick dock traktamentet sättas till högre belopp.

Resdagsersättning kunde utgå om resan till eller från sammanträdet eller

förrättningen måste företagas på särskild dag; grunderna för sådan ersättning

bestämdes av fullmäktige. I fråga om resekostnadsersättning hänvisades

i 46 § till 28 § 1 mom. andra stycket kommunallagen, där i detalj reglerades

under vilka förutsättningar och med vilka belopp resekostnadsersättning

kunde utgå. Dagtraktamentet var ej avsett endast som gottgörelse

för ökade direkta utgifter för uppehälle. Uppgick utgifterna ej till belopp

motsvarande traktamentet framstod överskottet som ersättning för mistad

arbetsinkomst eller ersättning för utfört arbete. Resdagsersättningen var avsedd

att utgöra kompensation för såväl mistad arbetsförtjänst som direkta

utgifter för kost och logi.

I ett av kommunalrättskommittén framlagt betänkande rörande ersättning

för kommunala förtroendeuppdrag (SOU 1961:54) föreslogs att den

nuvarande ersättningsformen dagtraktamente skulle utbytas mot dels arvode

och dels traktamente. Arvodet skulle motsvara den i nuvarande dagtraktamentet

ingående allmänna ersättningen och bestämmas med hänsyn

till det arbete som vore förenat med förtroendeuppdraget. Genom traktamentet

skulle gottgörelse enligt förslaget lämnas endast för särskilda av

uppdraget föranledda kostnader för uppehälle. Med en sådan uppbyggnad

av ersättningssystemet fanns icke längre behov av ersättningsformen ersättning

för särskild resdag, som därför borde utgå.

På grundval av kommunalrättskommitténs betänkande genomfördes år

1962 (prop. 71, KU 15, rskr 159) ändringar i bl. a. 46 § och 28 § 1 mom.

kommunallagen samt i motsvarande lagrum i kommunallagen för Stockholm.

Enligt 46 § 1 mom. kommunallagen i dess nya lydelse (SFS 1962:

154) skall vad i 28 § 1 mom. stadgas om fullmäktig äga motsvarande tilllämpning

med avseende å ledamot av kommunens styrelse och utsedd leda
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1964

mot av annan kommunal nämnd samt suppleant för sådan ledamot. I

28 § 1 mom. stadgas, att fullmäktige må besluta att till fullmäktig skall,

enligt de grunder fullmäktige bestämmer, utgå traktamente för särskilda

av uppdraget föranledda kostnader för uppehälle samt ersättning för resekostnader

och andra med uppdraget förenade utgifter. Efter fullmäktiges

bestämmande må till fullmäktig även utgå arvode för det arbete som är

förenat med uppdraget. Arvodet må icke överstiga vad som är skäligt med

hänsyn till göromålens omfattning och art samt den tid som kan beräknas

åtgå för uppdraget.

Departementschefen. Till följd av de i kommunallagen vidtagna ändringarna

synes 21 kap. 3 § sista stycket jorddelningslagen böra ändras så att

valmän för val av ägodelningsnämndemän kan tillerkännas ersättning i form

av arvode, traktamente och resekostnadsersättning.

Förslag till sådan ändring i jorddelningslagen som nu sagts har upprättats

inom justitiedepartementet och torde få fogas till statsrådsprotokollet

såsom bilaga.

■. ,S'' k». - '' i’ ., - * v k: r ''• -"i 1 r.

HEMSTÄLLAN

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen till

lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i

kommunal indelning m. m. och lag angående ändrad lydelse av 21 kap.

3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet, måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 196b

Bilaga

Förslag

till

Lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i

kommunal indelning m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 i
Föres

område på landet genom ändring i kommunal indelning till stad,

skall beträffande fastighetsbildning inom området, utan hinder av lagen

om fastighetsbildning i stad, även efter indelningsändringen gälla vad

i lagen om delning av jord å landet och lagen om sammanläggning av fastigheter

å landet är stadgat.

Vad i första stycket sägs skall gälla även vid nybildning av stad.

2 §•

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer må, i samband

med indelningsändringen eller senare, i den utsträckning stadens utveckling

så påkallar förordna att lagen om fastighetsbildning i stad skall tilllämpas

inom område som avses i 1 §.

3 §.

Om så befinnes påkallat av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket

inom viss del av stad, där lagen om fastighetsbildning i stad gäller,

må Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer, i eller utan samband

med ändring i kommunal indelning, förordna att i stället bestämmelserna

i lagen om delning av jord å landet och lagen om sammanläggning av

fastigheter å landet skola tillämpas.

Förordnande som nyss sagts må, om staden ansökt därom eller staden

icke har egen mätningsorganisation för fastighetsbildningsverksamheten,

meddelas även om det ej kräves av hänsyn till jordbruksnäringen eller

skogsbruket.

4 §•

Där lagen om delning av jord å landet enligt denna lag skall äga tillämpning

inom stad, må avstyckning ske jämväl från mark som ej ingår i fastighetsindelning.

5 §•

Vad i denna lag sägs om stad skall gälla även samhälle eller annan ort

på landet, där fastighetsregister skall föras enligt för stad meddelade bestämmelser.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kvtngl. Maj. ts proposition nr 169 år 196b

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Genom lagen upphävas i den män ej annat följer av vad nedan stadgas

lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad och lagen den 3 juni 1955 (nr

378) med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna

stad.

Lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 8) innefattande vissa bestämmelser angående

laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar av Norrbottens

län skall alltjämt äga tillämpning å sådana laga skiften som avses i nyssnämnda

lag angående vissa laga skiften i Kiruna stad.

Har före denna lags ikraftträdande, med stöd av lagen den 27 februari

1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden

av stad, förordnats att vad för landet är stadgat om avstyckning och

sammanläggning skall äga tillämpning beträffande visst område, skola bestämmelserna

i sistnämnda lag fortfarande äga tillämpning inom området.

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926

(nr 326) om delning av jord å landet

Härigenom förordnas, att 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

21 kap.

3 §.

(Föreslagen lydelse)

samma tid.

Ägodelningsnämndemän utses---

Val äger---inför häradsrätten.

Valet verkställes---av kommunalfullmäktige.

För kommun---överskjutande folkmängd.

För varje--------som valmän.

Höra delar--------den tillhör.

Kommun må besluta, att valman

skall för inställelse vid val av ägodelningsnämndeman

av kommunens

medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning

för särskild resdag och resekostnadsersättning

efter de grunder,

som i kommunallagarna stadgas

angående sådan gottgörelse till

ledamöter i styrelser och nämnder.

Kommun må besluta, att valman

skall för inställelse vid val av ägodelningsnämndeman

av kommunens

medel åtnjuta arvode, traktamente

och resekostnadsersättning efter de

grunder, som i kommunallagarna

stadgas angående sådan gottgörelse

till ledamöter i styrelser och nämnder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1954: 235.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1964

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 1 juni 1964.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 14 maj 1964 tillhandakoimnet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 23 april 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till 1) lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning

efter ändring i kommunal indelning m. m. och 2) lag angående

ändrad lydelse av 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av

jord å landet.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. lagbyråchefen Ingvar Gullnäs.

Förslagen föranledde följande uttalanden av lagrådet.

Förslaget till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter

ändring i kommunal indelning m. m.

Syftet med den föreslagna lagen är främst att förhindra att en kommunal

indelningsändring skall automatiskt medföra ändring av de regler som skola

tillämpas i fråga om fastighetsbildningen. Dessa regler äro i viss utsträckning

olika för å ena sidan landet och å andra sidan stad och därmed jämställda

områden. Med fastighetsbildning avses i detta sammanhang icke

blott delning och sammanläggning av fastigheter utan även närstående institut

såsom ägoutbyte, servitutsutbrytning och gränsbestämning. Däremot

avses här ej registreringsbestämmelserna; i fråga om dessa ger den sedan

år 1950 gällande lagstiftningen tillräckliga möjligheter att från fall till fall

bestämma huruvida fastighetsregister skall föras enligt föreskrifterna för

landet eller för stad.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kangl. Maj. ts proposition nr 169 år 196b

Vad angår utformningen av de grundläggande stadgandena i förslaget torde

lagens syfte tydligare framträda om — i stället för att det föreskrives att

vissa för landet respektive för stad utfärdade lagar skola gälla -— det utsäges

att beträffande fastighetsbildning bestämmelserna för landet respektive för

stad skola tillämpas. Härigenom blir det också klart att även vissa i förslaget

ej uttryckligen nämnda lagar, t. ex. dalalagen, åsyftas.

I anslutning härtill synes den i 3 § angivna förutsättningen, att lagen om

fastighetsbildning i stad gäller, böra jämkas till att beträffande fastighetsbildning

bestämmelserna för stad gälla. Även i 1 § synes den principiella

förutsättningen för paragrafens tillämpning böra framträda i lagtexten; det

bör alltså utsägas att paragrafen avser område, där beträffande fastighetsbildning

bestämmelserna för landet äga tillämpning. Med denna formulering

antydes, att 1 § icke får någon verkan i den mån reglerna för stad

redan gälla, t. ex. i fråga om fastighetsbildning inom tomtindelat område,

där 1—3 kap. fastighetsbildningslagen äga tillämpning oavsett om i övrigt

lands- eller stadsregler gälla.

I 3 § andra stycket synes i anslutning till gängse terminologi — se 2 § 2)

lantmäteriinstruktionen den 28 oktober 1960 (nr 596) — beteckningen

»mätningsorganisation för fastighetsbildningsverksamheten» böra utbytas

mot »organisation för mätningsväsendet».

Under hänvisning till det sagda hemställer lagrådet att lydelsen av 1—4 §§

jämkas på följande sätt.

1 1 § första stycket stadgas, att om genom ändring i kommunal indelning

till stad överföres område, där beträffande fastighetsbildning bestämmelserna

för landet äga tillämpning, skola utan hinder av vad som stadgas i lagen

om fastighetsbildning i stad nämnda bestämmelser gälla för området även

efter indelningsändringen. I andra stycket upptages stadgande att vad i

första stycket sägs skall tillämpas även vid nybildning av stad.

I 2 $ stadgas, att för område som avses i 1 § må Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer, i samband med indelningsändringen eller senare,

i den utsträckning stadens utveckling så påkallar förordna att beträffande

fastighetsbildning bestämmelserna för stad skola tillämpas.

Första stycket av 3 § bör innehålla bestämmelse, att om det av hänsyn till

jordbruksnäringen eller skogsbruket finnes påkallat inom viss del av stad,

där beträffande fastighetsbildning bestämmelserna för stad gälla, må Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer, i eller utan samband

med ändring i kommunal indelning, förordna att i stället bestämmelserna

för landet skola tillämpas.

Ändringen i 3 § andra stycket har förut angivits.

Stadgandet i 4 § torde böra formuleras så, att om enligt denna lag bestämmelserna

om delning av jord å landet äga tillämpning inom stad, må avstyckning

ske jämväl från mark som ej ingår i fastighetsindelning.

Beträffande 5 § föreslår lagrådet, såsom förtydligande och för att bringa

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 196b

terminologien i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i fastighetsbildningslagen

(4 kap. 4 § första stycket, 5 kap. 20 § första stycket och

6 kap. 15 §), att paragrafen formuleras så, att vad i lagen sägs om stad skall

gälla även samhälle å landet, om för samhället eller del därav föres fastighetsregister

enligt bestämmelserna för stad, så ock annan ort å landet, för

vilken sådant register föres.

I 4 kap. 4 § andra stycket och 5 kap. 20 § andra stycket fastighetsbildningslagen

förekomma hänvisningar till 1948 års lag. Hänvisningar torde i

nämnda lagrum böra upptagas till den nu föreslagna lagen. Eftersom 1948

års lag genom övergångsbestämmelserna till det nu föreliggande lagförslaget

upphäves men förordnanden som meddelats enligt 1948 års lag fortfarande

skola äga tillämpning, torde hänvisningarna till 1948 års lag böra upptagas

som övergångsbestämmelser. Även i 6 kap. 15 § fastighetsbildningslagen

torde en hänvisning till den nu föreslagna lagen böra ske. Däremot synes

7 kap. 9 § sista stycket fastighetsbildningslagen kunna bibehållas i sitt nuvarande

skick.

Tillämpligheten av bestämmelserna i 1—3 kap. faslighetsbildningslagen

är i princip oberoende av kommuntypen. Huvudregeln är, att de gälla inom

område som är tomtindelat; enligt byggnadslagstiftningen kan tomtindelning

ske såväl i stad som på landet. Stadgandet i 2 kap. 13 § andra stycket

angående bestämmande av annan ägogräns än tomtgräns har emellertid ett

vidsträcktare tillämpningsområde. Det gäller sålunda även inom stads icke

tomtindelade område och, i fall då tomtindelning såsom i stad finnes för

del av annat samhälle, inom den återstående delen av samhället. Dessutom

är stadgandet, även om tomtindelning ej finnes, tillämpligt inom samhälle

eller annan ort på landet, där fastighetsregister skall föras enligt bestämmelserna

för stad.

Det torde vara åsyftat att vad i den föreslagna lagen stadgas om tillämplighet

av landsreglerna skall gälla även beträffande bestämmande av annan

ägogräns än tomtgräns. För att den avsedda innebörden tydligt skall framgå,

synes i 2 kap. 15 § böra angivas att vad i 13 § andra stycket stadgas ej

skall äga tillämpning i den mån annat föranledes av nu förevarande lag.

Ett sådant stadgande skulle också indirekt giva vid handen, att denna icke

omfattar bestämmande av tomtgräns; jämför 5 § första stycket jorddelningslagens

promulgationslag.

Erinras må att övergångsbestämmelserna till lagen den 2 juni 1950 (nr

209) angående ändring i fastighetsbildningslagen (bl. a. 2 kap. 15 §, 4 kap.

4 §, 5 kap. 20 § och 6 kap. 15 §) fortfarande äga giltighet.

På grund av vad nu anförts angående fastighetsbildningslagen får lagrådet

föreslå en lag angående ändring i nämnda lag av följande innehåll.

I 2 kap. 15 § upptages ett tredje stycke vari föresltrives, att vad i 13 § andra

stycket stadgas ej skall äga tillämpning i den mån annat föranledes av

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 dr 1964 47

lagen med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i

kommunal indelning m. m.

4 kap. 4 § andra stycket och 5 kap. 20 § andra stycket ändras så att däri

föreskrives, att om tillämplighet i vissa fall beträffande område av stad eller

av sådant samhälle eller annan ort å landet, som i första stycket sägs, av de

för landet meddelade bestämmelserna är stadgat i lagen med vissa bestämmelser

angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning

m. m.

I 6 kap. 15 § upptages ett andra stycke av samma innehåll som nyss föreslagits

angående ändrad lydelse av 4 kap. 4 § andra stycket och 5 kap. 20 §

andra stycket.

Övergångsbestämmelserna till den nu föreslagna lagen angående ändring

i fastighetsbildningslagen torde böra innehålla, förutom tidpunkten för

ikraftträdandet, den 1 januari 1965, att om förordnande meddelats enligt

lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad, skall äldre lydelsen av 4 kap.

4 § och 5 kap. 20 § fortfarande gälla.

Förslaget till ändring i jorddelningslagen

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Krook

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1964

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Sofiero den

den 29 juni 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 1 juni 1964 avgivna

utlåtande över de till lagrådet den 23 april 1964 remitterade förslagen

till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i

kommunal indelning m. m. och lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 3 §

lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Föredraganden redogör för innehållet i lagrådets utlåtande och anför

vidare. De av lagrådet förordade ändringarna i förslaget till lag med vissa

bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning

m. m. är väsentligen av formell art och torde böra godtagas. Detsamma

gäller de av lagrådet föreslagna ändringarna i 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § och 6

kap. 15 § lagen om fastighetsbildning i stad. Den föreslagna ändringen i 2

kap. 15 § samma lag är delvis tillika av materiell innebörd. Jag biträder

lagrådets förslag även i denna del. Utöver de ändringar som följer av vad

lagrådet anfört torde vissa redaktionella jämkningar böra vidtagas.

Föredraganden hemställer att förslagen till lag med vissa bestämmelser

angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning m. m., efter

ändringar i enlighet med vad nyss anförts, och lag angående ändrad lydelse

av 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet

samt lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta propokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640262

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.