Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik, m. m

1964-10-02 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:173, Med förslag till förordning om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

1

Nr 173

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om beskattning av ersättning vid övergången till

högertrafik, m. m.; given Stockholms slott den 2 oktober

1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om beskattning av ersättning vid

övergången till högertrafik, m. in.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att ersättningar av statsmedel för kostnader till

följd av övergången till högertrafik skall utgöra skattepliktig inkomst endast

i de fall ersättningen avser ränta eller sådan kostnad i förvärvskälla,

som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är kostnaden avdragsgill vid

taxeringen endast i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall enligt törslaget

dylika avdrag icke få åtnjutas för kostnaden till den del den täckts

av uppburen ersättning. Förslaget innebär i denna del att gällande praxis

lagfästes. Vidare föreslås, i syfte att undvika skattemässiga konsekvenser av

den uppskjutning av nyanskaffning av bussar som kan bli en iöljd av övergången

till högertrafik, att kontrakt om leverans av dylika fordon, som

tecknas under åren 1964—1967 för leverans senast under år 1969, skall vid

taxeringen få avskrivas enligt samma regler som gäller lör levererade tillgångar.

Bestämmelserna föreslås skola tillämpas törsta gången vid 1965 års

taxering.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 173

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

Förslag

till

Förordning

om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik

1 §•

Ersättning enligt kungörelsen den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning

av statsmedel för kostnader till följd av övergången till högertrafik skall

vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt, med det undantag

som följer av andra stycket, utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren

endast i den mån ersättningen utgår för ränta eller för sådan kostnad i

förvärvskälla som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är den kostnad,

för vilken ersättningen utgår, enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det

då ersättningen skall upptagas som intäkt, må den skattskyldige i stället

åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då ersättningen

upptages som intäkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen för det

tidigare beskattningsåret.

Utgår ersättningen för kostnad som avser anskaffning eller ombyggnad

av tillgång för stadigvarande bruk i förvärvskälla och är kostnaden avdragsgill

vid taxeringen i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall vid

beräkningen av sådant avdrag endast den del av kostnaden som icke täckes

av ersättningen anses som den skattskyldiges anskaffnings- eller omky§§nadskostnad

för tillgången. Har denna helt eller delvis avskrivits,

innan ersättningen beviljas, och är ersättningen på grund härav större

än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett belopp motsvarande

skillnaden utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren.

2 §.

Återbetalas ersättning som upptagits till beskattning enligt 1 §, må den

skattskyldige åtnjuta avdrag för det återbetalade beloppet. Har ersättning

som återbetalas föranlett minskning av avskrivningsunderlag, skall detta

ökas med belopp motsvarande det återbetalade beloppet.

3 §•

Statens högertrafikkommission skall, så snart det kan ske, underrätta

vederbörande länsstyrelse om utbetalning av ersättning. I underrättelsen

skall anges mottagarens namn och adress, dagen för beslutet om ersättning,

tiden för utbetalningen, beloppet av ersättningen med fördelning på

olika slag av kostnader samt beloppet av ränta som ersättes särskilt. Länsstyrelsen

skall vidarebefordra underrättelsen till vederbörande taxeringsmyndighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 196i

3

Avskrivning på köpekontrakt

4 §•

Har skattskyldig, som driver trafikföretag, under beskattningsår, för

vilket taxering i första instans sker något av åren 1965—1968, slutit skriftligt

avtal om leverans senast den 31 december 1969 av buss som är avsedd

för rörelsen, må han utan hinder av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen

vid taxeringen åtnjuta avdrag för värdeminskning som

om bussen levererats samma dag avtalet slöts. Anskaffningskostnaden

skall anses uppgå till det avtalade priset.

5 §•

Har avdrag för värdeminskning medgetts enligt 4 § och häves avtalet,

skall vid taxeringen anses som om den skattskyldige sålt bussen för det

avtalade priset under det beskattningsår då avtalet hävdes. Levereras

icke bussen senast den 31 december 1969, skall den skattskyldige anses ha

denna dag sålt den för det avtalade priset.

6 §•

Är den slutliga anskaffningskostnaden för buss som avskrivits enligt

4 § lägre än det avtalade priset, skall vid taxeringen för det beskattningsår

då bussen levereras ett belopp motsvarande skillnaden anses som intäkt

vid försäljning av motsvarande tillgång som är helt avskriven.

Tillämpningsföreskrifter

7 §•

De bestämmelser som fordras för tillämpningen av denna förordning

meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall tillämpas första gången vid 1965 års taxering.

1-j- Bihang till riksdagens protokoll 19Gi. 1 samt. Nr 173

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 oktober 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa be skattning sfrågor i

samband med omläggningen till högertrafik samt anför därvid följande.

Inledning

I samband med omläggningen till högertrafik aktualiseras vissa beskattningsfrågor.

Ersättning av statsmedel skall utgå för sådana kostnader, som

åsamkas någon till följd av omläggningen. Bestämmelser härom finns i kungörelsen

den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning av statsmedel för kostnader

till följd av övergången till högertrafik. Fråga uppkommer då i vad

mån dylik ersättning utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. Vidare

har Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen i

en till Kungl. Maj :t ställd gemensam skrift hemställt om rätt för trafikföretagen

att under omställningsperioden till högertrafik göra skattefria avsättningar

till investeringsfond. Skriften har remissbehandlats.

Inom finansdepartementet har därefter i juni 1964 upprättats en promemoria

angående vissa beskattningsfrågor i samband med omläggningen till

högertrafik (stenc. Fi 1964: 4). över promemorian har efter remiss yttranden

avgivits av kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, kommerskollegium

(med överlämnande av yttranden från Smålands och Blekinge

handelskammare, Skånes handelskammare, Handelskammaren i Göteborg,

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, Handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län, Handelskammaren i Gefle samt Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare), överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län, allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, statens högertratikkommission,

Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Svensk industriförening, Svenska företagares riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år l!)6i

förbund, Sveriges iantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Kooperativa förbundet, Föreningen

Auktoriserade revisorer, Föreningen för högertrafik i Sverige, Motorbranschens

riksförbund, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen,

Svenska lasttrafikbilägareförbundet samt Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund

bär åberopat ett yttrande, som avgivits av näringslivets skattedelegation.

Sveriges Iantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund har hänfört sig till ett av lantbrukets skattedelegation upprättat

yttrande.

De i promemorian framlagda förslagen till lösning av ifrågavarande beskattningsfrågor

har i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna. Det vid

promemorian fogade författningsförslaget torde såsom Bihang få fogas vid

statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag anhåller nu att få anmäla dessa spörsmål.

Ersättning för kostnader till följd av omläggningen

I kungörelsen den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning av statsmedel för

kostnader till följd av övergången till högertrafik har föreskrift lämnats angående

beräkningen och utbetalningen av ifrågavarande ersättningar.

Kungl. Maj :t har vidare samma dag förordnat, att vid tillämpningen av

kungörelsen skall iakttagas vad som anföres i en särskild promemoria angående

kungörelsen. Av kungörelsen och promemorian framgår bl. a. följande.

Det ankommer på statens högertrafikkommission att pröva ärenden angående

ersättningar till följd av övergången. Kommissionen skall ha tillsyn

över att kostnaderna för åtgärder med anledning av trafikomläggningen begränsas

och över att staten icke belastas med ersättning till annat än nödvändig

kostnad. Kommissionen skall planera genomförandet av trafikomläggningen

samt därvid tillse att tillgängliga resurser utnyttjas på ändamålsenligaste

sätt så att kostnaderna hålles nere. Tillsyn skall utövas bl. a.

genom granskning av de planer med kostnadsberäkning, som skall ingivas

av i princip envar ersättningssökande.

Ersättning skall i princip utgå endast för att täcka direkta utgifter för

åtgärder av olika slag, som väghållare och trafikföretag eller annan åsamkas

på grund av omläggningen. Däremot utgår inte ersättning för ekonomisk

skada i form av inkomstminskning t. ex. vid nedgång av företags omsättning.

Ersättning för mindre kostnader av olika slag skall ej utgå. Framför allt

avses då kostnader för smärre ändringar i fordons utrustning, t. ex. i fråga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196t

om asymmetriskt ljus. Sådana ändringar av utrustningsdetaljer kan bli aktuella

för nästan alla eller i varje fall ett mycket stort antal ägare av motorfordon.

Undantaget från ersättning vid ringa kostnad kommer i praktiken

att få till följd att möjligheten för enskilda bilägare att få ersättning blir

ytterst begränsad.

Enligt 2 § i kungörelsen må ersättning utgå för kostnad, som föranledes

av åtgärder av följande slag.

1. Ombyggnad eller ändring av trafikplats, vägskäl, hållplats, parkeringsplats

eller annan sådan trafikanläggning.

2. Flyttning eller ändring av vägmärke, trafiksignal, linjemarkering eller

liknande anordning ävensom utmönstring av trafikanordning och dess ersättande

med ny.

3. Ombyggnad eller ändring av redskap eller tillbehör därtill för vägoch

gatuhållning ävensom utrangering av sådant redskap eller tillbehör och

dess ersättande med nytt.

4. Ombyggnad av spårvagn, buss eller annat fordon.

5. Trafikföretags anskaffning av fordon genom köp eller förhyrning tidigare

eller senare än som skulle skett, därest vänstertrafik skolat bibehållas,

eller utöver vad som erfordrats i sådant fall.

6. Trafikföretags bibehållande av fordon i trafik efter den tidpunkt, då

fordonet skolat utrangeras, eller utrangerande av fordon i förtid.

7. Ombyggnad, ändring eller flyttning av bensinstation.

8. Åtgärd, vilken motsvarar eller är jämförlig med åtgärd, som nu sagts.

Ersättning utgår i princip endast för nödvändig kostnad. Den ersättningsberättigade

skall hållas skadeslös men inte beredas någon vinst. Principen

härom skall dock inte hindra, att ersättning skall kunna utgå med beräknad

kostnad (8 § första stycket). Ersättning efter beräknad kostnad förutsätter

förhandlingar mellan högertrafikkommissionen och vederbörande sökande

om vad som skall anses som nödvändig kostnad.

Högertrafikkommissionen äger vidare fastställa visst belopp såsom normalkostnad

för åtgärd av visst slag (4 §). Härom anföres i förenämnda promemoria

angående tillämpningen av kungörelsen följande.

Fastställande av normalkostnad skall bli ett medel att åstadkomma enkla

ersättningsgrunder och rationella granskningsrutiner i ersättningsärendena.

Syftet med normalkostnaden skall nämligen vara att ersättning för vissa

vanligt förekommande åtgärder skall kunna bestämmas till normalkostnaden

utan prövning av den faktiska kostnaden i det särskilda fallet.

Givetvis måste stor noggrannhet iakttagas vid fastställandet av normalkostnad,

så att denna blir skälig och godtagbar både för det allmänna och

för de ersättningsberättigade. Vid behandling av ansökan om utbetalning av

ersättning måste noggrant kontrolleras att vidtagen åtgärd, för vilken ersättning

enligt normalkostnad ifrågakommer, överensstämmer med den åtgärd,

för vilken normalkostnaden fastställts.

Normalkostnad för administration av åtgärd bör bestämmas till viss del

av kostnaden för åtgärden eller efter annan skälig, taxemässig grund. Viss

ledning för bestämning av grunderna för sådan normalkostnad kan erhållas

av tillgängliga erfarenheter och praxis från andra sammanhang, då ersättning

av allmänna medel kan utgå för administrationskostnad, t. ex. vid vägbyggen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Även ränta skall kunna gottgöras ersättningsberättigad. Ränteyrkande kan

avse antingen faktiskt erlagd ränta på kapital, som den ersättningsberättigade

lånat för att finansiera verkställd åtgärd, eller krav att utbekomma ranta

på belopp, som den ersättningsberättigade för sådant ändamål utbetalat av

andra tillgängliga medel. I förstnämnda fall torde, framhålles i promemorian

angående tillämpningen, belopp som erlagts i ränta samt räntebelopp,

för vilket ersättningsberättigad häftar i skuld, i princip böra betraktas som

kostnad.

Har ersättningsgill kostnad betalats av tillgängliga medel, som icke upplånats

för ändamålet, utgår ränta efter fem procent för år. Ränta utgår i

princip från det utlägget gjorts till dess ersättning av statsmedel utgives.

Ränta skall särskilt yrkas och beräkningsgrunderna därför angivas. Skall

ersättning utgå efter beräknad kostnad (d. v. s. enligt 8 § första stycket i

kungörelsen) bör, framhålles i promemorian, i allmänhet ett belopp i ett for

allt beräknas, vari således även räntan innefattas.

Den som önskar erhålla ersättning för kostnad för åtgärd som han ämnar

vidtaga med anledning av övergången till högertrafik har, om hogertrafikkommissionen

ej förordnar annat, att upprätta plan med kostnadsberäkning

rörande åtgärden. Planen är grundhandlingen för prövning av anspråk på ersättning.

Högertrafikkommissionen skall med ledning av planen och den däri

ingående kostnadsberäkningen kunna bilda sig en uppfattning, huruvida tillämnad

åtgärd planerats så att den låter sig förena med kommissionens planering

i stort av trafikomläggningen, huruvida kostnaderna för åtgärderna är

skäliga och överhuvudtaget i vad mån förutsättningar för ersättning av statsmedel

föreligger. Planen skall innehålla erforderliga uppgifter för den avsedda

bedömningen. Kommissionen har att utfärda formulär och anvisningar

beträffande plans uppställning och innehåll. Godkänd plan kan omprovas

på begäran av sökanden.

Finner högertrafikkommissionen beträffande åtgärd av visst slag upprättande

av plan med kostnadsberäkning överflödigt, äger kommissionen förordna

att ersättning skall utgå oaktat att plan ej upprättats. Det förutsättes

i promemorian angående tillämpningen att kommissionen kommer att utnyttja

denna befogenhet endast i speciella undantagsfall.

Har åtgärd, trots att förordnande som nu sagts ej meddelats, vidtagits av

någon utan att denne dessförinnan upprättat plan och begärt godkännande

därav eller utöver vad som upptagits i godkänd plan, kan kommissionen forordna

att sökanden trots underlåtenheten skall få ersättning. Medger kommissionen

sådant undantag ankommer det på sökanden att vid ansökan om

utbetalning av ersättning foga utredning som eljest skulle ha upptagits i

plan med kostnadsberäkning.

Ersättning utbetalas i efterskott, om ej högertrafikkommissionen på särskilda

skäl förordnar, att ersättning skall utbetalas i forskott. Kommissio
Bihang

till riksdagens protokoll 1DGU. 1 saml. Nr 173

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 196b

nen äger förordna, att ersättning skall utbetalas i särskilda poster vid bestämda

tillfällen (9 § första stycket). Detta innebär att ersättningen i princip

skall utgå sedan åtgärd vidtagits och — i fråga om ersättning som utgår

efter styrkt kostnad — betalts.

Såsom särskild anledning till förskottsbetalning bör kommissionen, enligt

promemorian angående tillämpningen, ta i betraktande svårigheter för sökande

att finansiera åtgärder för trafikomläggningen, i den mån svårigheterna

orsakas av extra belastning till följd av omläggningen. Förskottsbetalning

får icke bli regel utan skall begränsas till de fall, då det framstår såsom

särskilt påkallat att det allmänna ingriper för att underlätta finansieringen

av åtgärd eller då eljest särskild anledning till förskottsbetalning

föreligger. Förskott torde i regel böra begränsas till visst högsta belopp, understigande

det belopp vartill ifrågavarande åtgärd kostnadsberäknats i

plan. Det torde ofta finnas anledning utbetala förskottsbeloppet efter hand

i delposter.

Delbetalningar torde företrädesvis komma till användning då sökande enligt

godkänd plan skall vidtaga en fortlöpande följd av åtgärder.

Av vad nu sagts följer, att betalningsterminer och -poster med ledning av

den godkända planen i regel skall avpassas så att delbetalningarna kommer

att ske i efterskott men att möjlighet finnes till förskottsbetalningar om särskilda

skäl föranleder därtill. Bestämmelserna om delbetalning skall möjliggöra

att sökanden så snart som möjligt efter det han haft utlägg skall kunna

få ut honom tillkommande ersättning. Betalningsterminer och -poster

bör alltså, framhålles i promemorian angående tillämpningen, avpassas så, att

de så nära som möjligt ansluter till sökandens utbetalningar till leverantörer

och andra. Det bör i och för sig ej vara hinder att förordna om olika

långa betalningsterminer och olika stora delbelopp vid skilda betalningstillfällen.

Innan delbelopp utbetalas måste kommissionen ha förvissat sig om att sökanden

följt den godkända planen, så att däri upptagna åtgärder utförts på

tid och sätt som där förutsatts. Har detta fastslagits, kan utbetalning verkställas.

Ansökan om utbetalning av ersättning skall ingivas, sedan åtgärd som

upptagits i godkänd plan med kostnadsberäkning vidtagits i enlighet med vad

som sagts i planen. Med ansökningen och utredning, som fogats därvid, skall

visas att åtgärden vidtagits. Skall ersättning icke utgå efter beräknad kostnad

eller normalkostnad skall därjämte, med verifikationer och annan utredning,

styrkas till vilket belopp kostnaden för åtgärden uppgår. Uppgifter

skall även lämnas till ledning för prövning i vad mån kostnad är nödvändig.

Vad beträffar ansökan om utbetalning i förskott skall motsvarande utredning

lämnas senast då ersättningsbeloppet slutligt regleras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 196b

Förskottsbetalning kan medföra, att sökanden får till sig utbetalat belopp,

som överstiger ersättning som slutligen tillerkännes honom. I så fall

uppstår ett tillgodohavande för det allmänna. Sökanden är skyldig återbetala

det överskjutande beloppet jämte fem procent årlig ränta därå.

Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen skall ersättning kunna

utgå retroaktivt i den mån den avser kostnad för åtgärd som vidtagits före

dagen för kungörelsens ikraftträdande men efter den 10 maj 1963. I sådant

fall skall sökande ej behöva för godkännande ingiva plan med kostnadsberäkning

rörande åtgärden. Prövningen i vad mån förutsättningar för ersättning

föreligger kan således i sin helhet verkställas vid behandlingen av ansökan

om utbetalning av ersättning. Ansökan skall ingivas till kommissionen

senast den 31 mars 1965.

I det föregående har återgivits den katalog i 2 § i kungörelsen, som anger

de åtgärder, för vilka ersättning kan utgå. I punkterna 4—6 i denna katalog

upptages kostnader för trafikföretagen för ombyggnad, anskaffning, bibehållande

i trafik och utrangering av fordon. Till nämnda punkter lämnas

i promemorian angående tillämpningen av kungörelsen bl. a. följande kommentar.

Överhuvudtaget skall, i förevarande ersättningsfall (punkt 4) liksom i

andra, gälla, att kostnader som kan direkt härledas till trafikomläggningen

i princip blir ersättningsgilla medan minskning i möjlighet till inkomst eller

faktisk inkomstminskning till följd av nedgång i företags omsättning eller

annan sådan, medelbar och indirekt följd av trafikomläggningen i princip

icke skall föranleda ersättning.

Såsom villkor för ersättning skall vidare gälla att åtgärd skall vidtagas

med vederbörlig hänsyn till vad omläggningen kräver. Buss skall inte byggas

om för den händelse det — med beaktande av alla på frågan inverkande

faktorer såsom ränta, avskrivningar, drifts- och reparationskostnader —

ställer sig billigare att utrangera bussen och skaffa en annan i stället. Ombyggnad

får inte göras större och kostsammare än vad omständigheterna

kräver. Ägare av buss bör överväga möjligheten att undvika ombyggnad genom

att använda bussen i s. k. dispensbusstrafik. Ombyggnad bör, om det

är möjligt med hänsyn till arbetsbelastningen, ske på verkstad där priset för

ombyggnad av ifrågavarande busstyp är lägst.---

Trafikföretagen kommer att bli nödsakade att vidtaga åtgärder som avses

i punkterna 5) och 6) — anskaffning eller utrangering av fordon på annan

tid än normalt — för att upprätthålla sin trafik under tiden före och efter trafikomläggningen.

Åtgärderna i fråga torde ofta komma att framstå såsom ett

alternativ till ombyggnad. Såsom framgår av kommentaren till punkt 4)

skall valet mellan ombyggnad och här avsedd åtgärd träffas efter en jämförelse

där alla på frågan inverkande faktorer tillbörligen beaktats. Det alternativ

som vid jämförelsen befunnits billigast skall läggas till grund för ersättningens

bestämmande. Givetvis förutsättes därvid att båda de jämförda

alternativen är från företagarens synpunkt godtagbara och likvärdiga eller,

om de icke är likvärdiga, att detta beaktats vid jämförelsen och beräkningen

av ersättning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Jämförelser av samma slag som de nyss beskrivna kan givetvis också ifrågakomma

mellan olika åtgärder enligt''punkterna 5) och 6).

Till frågan om beskattningen av de ersättningar, som skall utgå enligt

kungörelsen om ersättning av statsmedel för kostnader till följd av övergången

till högertrafik, har ställning hittills icke tagits.

Framställningen från Svenska omnibusägareförbundet och

Svenska lokaltrafikföreningen

I en den 19 december 1963 dagtecknad till Kungl. Maj :t ställd gemensam

skrift har Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen

hemställt om rätt för trafikföretagen att under omställningsperioden

till högertrafik göra skattefria avsättningar till investeringsfond. I

skrivelsen erinras om att Svenska omnibusägareförbundet i remissyttrande

över 1960 års utredning angående kostnader för övergång till högertrafik

framhållit, att den ökade vagnanskaffningen med en koncentration till omläggningsåret

eller åren närmast däromkring kan medföra rubbningar i företagens

normala avskrivningar. Bussföretagen borde därför enligt förbundets

mening få under tiden t. o. m. året närmast efter omläggningen göra skattefria

avsättningar till en särskild investeringsfond baserade på inom respektive

företag upprättad investeringsplan. I den nu ifrågavarande skrivelsen

framhåller organisationerna, att genom de ändringar i busstillverkarnas tillverkningsprogram,

som nödvändiggjorts av krav att endast förberedda busstyper

skall tillverkas, har många leveranser blivit förskjutna från år 1963

till åren 1964—1965 helt utanför trafikföretagens kontroll. Detta har bidragit

till ytterligare störningar i de normala anskaffnings- och avskrivningsprogrammen.

Genom den ovisshet som råder beträffande planläggningen

kan ännu större förseningar uppstå för trafikföretag med mera svårlösta

omställningsproblem.

Alla dessa rubbningar i de normala anskaffningsprogrammen, som dels

redan ägt rum dels kan förutses, har, framhålles i skrivelsen, till följd

att trafikföretagens avskrivningsunderlag under åren närmast efter principbeslutet

minskar och i vissa tall kan helt bortfalla. Härvid förbättras resultatet

bokföringsmässigt och överskott, vilka endast är skenbara, måste

upptagas till beskattning. För omställningsåret och året närmast före och

efter detsamma kan emellertid förutses en nyanskaffning väsentligt större

än normalt. Enligt nu gällande avskrivningsregler skulle då avskrivningsunderlaget

endast delvis kunna utnyttjas.

Organisationerna anser därför att det är nödvändigt av företagsekonomiska

skäl att möjligheter skapas att utjämna avskrivningarna under perioden

fr. o. m. året för principbeslutet t. o. m. året efter omställningsåret.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 196b

Härigenom skulle de ogynnsamma skattemässiga och finansiella följderna

av den snedvridning avföretagens nyanskaffningsprogram, som uteslutande

orsakats av omläggningen till högertrafik, i viss utsträckning mildras.

Med hänvisning till det sålunda anförda hemställer organisationerna, att

Kungl. Maj :t måtte föranstalta om sådana tillägg till gällande beskattningsregler,

att trafikföretag, som med anledning av den beslutade övergången till

högertrafik får sitt normala investeringsprogram rubbat, medges rätt att

fr. o. m. taxeringsåret 1964 t. o. in. året närmast efter omställningsåret till

särskild investeringsfond för fordonsanskaffning i samband med trafikomläggningen

verkställa avdragsgilla avsättningar.

Det torde, framhålles i skrivelsen, icke föreligga några svårigheter att utforma

bestämmelsen på sådant sätt att endast ovannämnda syften tillgodoses.

Förslagsvis skulle t. ex. erforderliga spärregler kunna innebära en viss

procentuell begränsning av sammanlagda avskrivningar och avsättningar

till investeringsfond i förhållande till återanskaffningsvärdena på respektive

företags totala vagnpark.

Skrivelsen har varit föremål för sedvanligt remissförfarande varvid yttranden

avgivits av kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands

samt Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden, Föreningen för högertrafik i Sverige, Motorbranschens

riksförbund och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Framställningen tillstyrkes av Föreningen för högertrafik i Sverige, Motorbranschens

riksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet samt länsstyrelserna

i Östergötlands och Norrbottens län. Även länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län anser det rimligt att trafikföretagen under tiden fram

till högertrafikens införande beredes möjlighet att göra skattefria reserveringar

för anskaffande av bussar. För rätt till avsättning bör dock enligt

länsstyrelsen krävas att företagen gör insättning på särskilt konto i riksbanken

med viss del av avsättningen eller ställer bankgaranti.

Kammarrätten säger sig hysa starka betänkligheter mot att komplicera

skattelagstiftningen genom införande av sådana tillfälliga bestämmelser, som

föreslås i framställningen, men vill dock inte motsätta sig att bussföretagen

får verkställa avdragsgilla avsättningar.

Framställningen avstyrkes av riksskattenämnden, länsstyrelserna i Malmöhus

och Västernorrlands län samt allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden.

Riksskattenämnden ifrågasätter, om inte flertalet av de större trafikföretagen

har ett bussbestånd av sådan omfattning och ålderssammansättning

att tillräckliga avskrivningsmöjligheter kan antagas föreligga, även om vissa

störningar i de normala anskaffningsprogrammen skulle inträffa vid en

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1964

övergång till högertrafik. Vad de mindre bussföretagen beträffar torde dessa

på många håll i vårt land arbeta under relativt ogynnsamma ekonomiska

betingelser, främst därför att trafikunderlaget uttunnats genom privatbilismens

expansion. En minskning av dylika trafikföretags avskrivningsunderlag

skulle sålunda knappast leda till att några skenbara vinster framtages

till beskattning. Att tillskapa speciella beskattningsregler för deras vidkommande

synes därför, framhåller nämnden, icke heller tillräckligt motiverat.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västernorrlands lön som

tillägger, att erfarenheterna från taxeringsarbetet ger vid handen, att trafikföretagens

räkenskaper icke alltid är av tillfredsställande beskaffenhet.

Därefter anföres.

Länsstyrelsen får erinra om, att sådan trafikrörelse, som drivs i annan

form än bolag eller ekonomisk förening och som icke sysselsätter mer än två

anställda, är undantagen från bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen.

Deklarationsmaterialet för trafikföretagen får sägas vara av skiftande kvalitet.

En speciallagstiftning av ifrågasatt slag skulle i icke ringa utsträckning

komplicera taxeringsarbetet. Omfattande åtgärder för registrering och

kontroll vore sannolikt erforderliga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som inte anser en särlagstiftning av föreslagen

art vara av behovet påkallad och i följd därav avstyrker den gjorda

framställningen, gör följande tillägg.

I samband med den beramade övergången till högertrafik kan fråga möjligen

uppkomma hur de av omläggningen betingade ombyggnadskostnaderna

skattemässigt skall behandlas. Länsstyrelsen finner för sin del att ombyggnadskostnaden

bör jämställas med förbättringskostnad och sålunda bilda

avskrivningsunderlag vid planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning.

Det kan visserligen hävdas, att det här icke är fråga om en förbättring utan

om en extraordinär bristavhjälpning. Ur slitningssynpunkt är dock ombyggnaden

helt jämförbar med en nyanskaffning. I vissa fall synes det dock

tänkbart att ändringskostnaden direkt får avskrivas å omkostnadskontot.

Då det sålunda icke kan uteslutas att tvekan kan uppstå i fråga om ombyggnadskostnadernas

skattemässiga behandling enligt nu gällande avdragsrättssystem,

synes det önskvärt att denna fråga snarast möjligt klarlägges,

förslagsvis genom ett uttalande av riksskattenämnden.

Överståthållarämbetet säger sig i princip inte ha något att erinra mot att i

framställningen skisserat förslag till nya beskattningsregler blir föremål för

närmare utredning. Utformningen av en sådan lagstiftning rymmer dock,

framhåller ämbetet, många problem. Ämbetet tillägger.

Som ett möjligt alternativ till de i framställningen åsyftade lagbestäm^

melserna om särskild investeringsfond för fordonsanskaffning i samband

med trafikomläggningen vill överståthållarämbetet föreslå utvidgad rätt till

avskrivning å kontraherade fordon under åren närmast före omställningsåret.

Vid denna lösning av föreliggande problemkomplex skulle det icke

bli nödvändigt att arbeta med hypotetiska nyanskaffningar med de osäkerhetsmoment

detta innebär. Å andra sidan torde även vid detta alternativ

detalj föreskrifter erfordras beträffande bland annat vid taxeringarna god
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1964

tagbara procenttal för sådan avskrivning för åstadkommande av önskvärd

jämnhet i taxeringsnämndernas bedömning.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden konstaterar,

att i skattelagstiftningen tillämpas den principen att en tillgångs

faktiska anskaffningskostnad genom värdeminskningsavdragen fördelas

under dess ekonomiska livslängd. Att frångå denna princip genom att därutöver

medgiva avdrag för avsättning till mötande av planerad återanskaffning

synes inte böra godtagas utan synnerligen vägande skäl, och tillräckligt

bärande motivering för en sådan åtgärd synes enligt allmänna ombudet

inte ha framlagts i skrivelsen.

Statens högertrafikkommission, som avstått från att avgiva yttrande i

ärendet, har lämnat följande uppgifter.

Totalt sett torde, enligt inom HTK verkställd inventering, den yrkesmässiga

busstrafiken i dagens läge ha följande struktur. (Reservation

göres för vissa smärre felaktigheter p. g. a. att uppgifter i undersökningsmaterialet

i enstaka fall icke inkommit eller på annat sätt givit anledning

till någon inexakthet.)

A. Bussföretag med linjetrafik:

Antal

företag

Antal

bussar

I aktiebolagsform.............

I annan företagsform .........

165

394

3 475

3 619

Summa

559

7 094

B. Bussföretag med enbart beställningstrafik:

Antal

företag

Antal

bussar

T aktiebolagsform ...........

9

24

I annan företagsform .........

172

255

Summa

181

279

Sammanställning av A och B, d. v.

mässig trafik

s. totalbilden av

bussföretag

Antal

företag

med grkes-

Antal

bussar

I aktiebolagsform.............

I annan företagsform .........

174

566

3 499

3 874

Summa

740

7 373

Av bussföretag med linjetrafik och vilka icke drives i aktiebolagsform

(jämför A ovan) har 22 företag med vartdera 9 eller flera bussar tillhopa

2 641 bussar och 372 företag med vartdera högst 8 bussar tillhopa 978

bussar. Härvid skall märkas att bland de nämnda 22 större företagen har

inräknats bl. a. SJ med 1 689 bussar och postverket med 289 bussar.

För bedömning av förskjutningar i anskaffningsplanerna infordrade!

1961 års utredning vissa uppgifter från bussföretagen, nämligen dels pla
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

nerad eller beräknad nyanskaffning under förutsättning av fortsatt vänstertrafik

dels sådan anskaffning vid en omläggning till högertrafik våren

eller försommaren 1965. Följande sammanställning visar resultatet av

denna undersökning.

A. Nyanskaffning vid fortsatt vänstertrafik

År

1961

1962

1963

1964

1965

Summa

Antal bussar ....

460

620

600

515

395

2 590

B. Nyanskaffning vid trafikomläggning

1965

Antal bussar ....

460

475

625

765

ll 300

3 625

Diff. B—A......

+ —0

—145

+ 25

+ 250

* + 905

Ovanstående antal bussar fördelade på företag

av olika

storleksordning:

1961

1962

1963

1964

1965

Summa

A

Antal bussar tillhöriga

34 företag som har mer

än 20 bussar........

308

464

446

401

295

1 914

Antal bussar tillhöriga

de ca 550 företag som

har mindre än 20 bus-

sar................

152

156

154

114

100

676

Summa

B

460

620

600

515

395

2 590

Antal bussar tillhöriga

34 företag som har mer

än 20 bussar........

308

353

499

649

+ 166

2 975

Antal bussar tillhöriga

de ca 550 företag som

har mindre än 20 bus-

sar................

152

122

126

116

134

650

Summa

460

475

625

765

n 300

3 625

1 Härav Stockholms Spårvägar en meranskaffning av 400 bussar.

De angivna siffrorna torde böra kompletteras med uppgiften att brukningstiden

för en buss genomsnittligt torde kunna anses vara 15 år och

anskaffningsvärdet till — genomsnittligt — 130 000—140 000 kronor.

Högertrafikkommissionen har hittills endast i mycket begränsad omfattning

fått del av företagens planer avseende omställningsåtgärder inför

trafikomläggningen. Högertrafikkommissionens kanslipersonal har vid

sina kontakter med olika trafikföretag och busstillverkare under hand erfarit

att åtskilliga bussföretagare ansett sig icke rimligen kunna göra de nyanskaffningar

som annars planenligt skulle ha företagits, enär de ansett

sig behöva närmare informationer och besked av såväl teknisk som ekonomisk

art innan de fattar beslut i en för bussföretagen så ytterligt vital

angelägenhet, som nyanskaffning av fordon med dess stora ekonomiska

engagemang utgör. Under år 1963 torde sålunda återhållsamheten i den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

planerade nyanskaffningen vara betingad till en början av ovisshet om

utgången av behandlingen i riksdagen av principfrågan rörande övergång

till högertrafik och senare av nödvändigheten att erhålla del av de tekniska

och ekonomiska bestämmelser och anvisningar, som skulle utfärdas av

det nyinrättade verkställighetsorganet, högertrafikkommissionen.

Förskjutningen av nyanskaffningen synes i de flesta fallen vara direkt

betingad av högertrafikomläggningen. Härtill kommer att det med hänsyn

till de av högertrafikomläggningen föranledda ökade nybeställningarna av

leveranstekniska skäl måhända icke alltid blir möjligt för busstillverkarna

ätt leverera nya bussar vid den tidpunkt som den enskilde bussägaren

under normala förhållanden bort kunna räkna med. Även detta förhållande

skulle sålunda kunna förorsaka förskjutningar i nyanskaffningsplanerna.

De nu angivna förhållandena innebär för företagen sålunda en temporärt

krympt nyanskaffning, vilket i sin tur stundom torde medföra sadana

förskjutningar i de normala avskrivningarna att vinst kommer att

redovisas på ett sätt som annars icke skulle ha varit fallet.

Promemorieförslagen

I promemorian konstateras till en början, att de ersättningar, som utgår

enligt kungörelsen den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning av statsmedel

för kostnader till följd av övergången till högertrafik, enligt gällande

praxis betraktas som skattepliktig intäkt, om bidraget utgått till näringsidkare

för bestridande av avdragsgilla omkostnader i verksamheten. Avser

ersättningen kostnader, som är avdragsgilla endast i form av årliga

värdeminskningsavdrag, t. ex. kostnader för anskaffning eller ombyggnad

av motorfordon, torde ersättningen inte upptagas som skattepliktig intäkt.

I stället minskas avskrivningsunderlaget för tillgången i fråga med

ett belopp motsvarande ersättningen. Såsom den skattskyldiges anskaffningskostnad

för tillgången anses med andra ord endast så stor del av

kostnaden, som icke täckts av ersättningen.

Avser ersättningen kostnad, som inte i någon form är avdragsgill ''id

taxeringen, torde ersättningen enligt gällande praxis inte beskattas.

Av det sagda framgår att några särskilda bestämmelser för beskattningen

av de ersättningar, varom här är fråga, i och för sig inte skulle vara

erforderliga. Emellertid grundar sig, framhålles i promemorian, beskattningen

av dylika ersättningar liksom beskattningen av andra former av

statsbidrag inte på direkta lagföreskrifter utan på praxis. Enär det häi

är fråga om eu speciell form av statsbidrag och antalet fall, då ersättning

lämnas, kan antagas bliva relativt stort, kan det därför enligt promemorian

vara befogat att i en särskild författning reglera frågan om beskattning

av dessa ersättningar. Liknande beskattningsfråga har reglerats, då

det gällt bidrag från norrlandsfonden in. m. (SFS 1961:528).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för bestämmelserna i kungörelsen

och promemorian angående denna skall ersättning i princip

utgå endast för att täcka direkta utgifter för åtgärder av olika slag, som

väghållare och trafikföretag åsamkas på grund av omläggningen till högertrafik.

Ersättning kan även erhållas för räntekostnader, som liar direkt

samband med genomförandet av åtgärderna. Däremot skall ersättning

inte utgå för ekonomisk skada i form av inkomstminskning t. ex. vid nedgång

av ett företags omsättning.

Då ersättning ej skall utgå för mindre kostnader av olika slag kommer

möjligheten för enskilda bilägare att få ersättning att bli mycket begränsad.

Ersättning kommer därför i huvudsak att utgå till näringsidkare

av olika slag för kostnader i näringsverksamheten. I regel är det

fråga om rörelse men det torde i undantagsfall även komma att gälla inkomstslagen

jordbruksfastighet och annan fastighet.

Skattereglerna synes enligt promemorian lämpligen böra ha den innebörden

att de ersättningar, som utgår i anledning av omläggningen till

högertrafik, skall utgöra skattepliktig inkomst endast i de fall fråga är

om ersättning för ränta (räntekostnad eller ränteförlust) eller om ersättning

för sådana kostnader hänförliga till förvärvskälla, vilka är avdragsgilla

på en gång vid taxeringen.

Avser ersättningen kostnad för anskaffning eller omändring av tillgång

for stadigvarande bruk i förvärvskälla, t. ex. motorfordon, byggnad

för bensinstation etc., gäller att kostnaden i regel inte är avdragsgill på

en gång utan i form av årliga värdeminskningsavdrag. I dylikt fall bör,

enligt promemorieförslaget, den skattskyldige vid beräkning av värdeminskningsavdragen

anses ha haft kostnad för åtgärden i fråga endast

i den män kostnaden överstigit ersättningsbeloppet. Detta innebär i princip

att ersättningen upptages som skattepliktig intäkt och att avdrag medgives

för kostnader för anskaffningen eller ombyggnaden med motsvarande

belopp.

Är de kostnader, för vilka ersättning erhålles, överhuvudtaget icke avdragsgilla

vid taxeringen vare sig på en gång eller i form av värdeminskningsavdrag,

skall ersättningen enligt förslaget inte utgöra skattepliktig

inkomst för mottagaren.

I något undantagsfall kan, framhålles i promemorian, den som mottagit

ersättning, bli skyldig återbetala densamma helt eller delvis. Om ersättningen

beskattats bör givetvis avdrag få åtnjutas för återbetalat belopp.

Har ersättningen medfört minskning av avskrivningsunderlag skall detta

ökas med belopp motsvarande återbetalat belopp. I regel bör utan svårighet

kunna konstateras om återbetalat belopp hänför sig till sådan ersättning

som beskattats eller som föranlett minskning av avskrivningsunderlag.

Har skattskyldig uppburit ersättning för olika slag av kostnader och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

kan inte konstateras, till vilka kostnader återbetalad ersättning hänför

sig, bör enligt promemorian återbetalat belopp i första hand anses avse

ersättning som beskattats. Någon uttrycklig reglering av detta specialfall

synes dock, framhålles vidare i promemorian, knappast erforderlig. Därefter

anföres.

Då fråga är om ändring eller ombyggnad av tillgång för stadigvarande

bruk i förvärvskälla i anledning av övergången till högertrafik kan, som

länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterat i sitt yttrande över skrivelsen

från Svenska omnibusägareförbundet m. fl., tvekan understundom uppkomma,

om kostnaden skall vara avdragsgill på en gång som reparationskostnad

eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. I princip bör, som

länsstyrelsen framhåller, kostnaden jämställas med förbättringskostnad

och sålunda bilda avskrivningsunderlag vid planenlig eller räkenskapsenlig

avskrivning. Utformas emellertid skattereglerna i fråga om ersättning

på sätt här förordats har frågan, huruvida kostnaden är avdragsgill

på en gång eller ej, mindre betydelse. I regel utgår ersättning för hela kostnaden

och ersättningen får vid taxeringen kvittas mot kostnaden oa\sett

om denna är avdragsgill på en gång eller skall bilda avskrivningsunderlag.

För efterlevnaden av nu föreslagna skatteregler torde enligt promemorian

krävas, att taxeringsmyndigheterna erhåller uppgift om utbetalade

ersättningar. Det bör därför ankomma på statens högertrafikkommission

att lämna underrättelser angående beviljade ersättningar med

angivande av mottagarens namn och adress samt hur ersättningen fördelar

sig på olika slag av kostnader. Intäkt och kostnad bör i piincip hänföras

till samma beskattningsår.

I promemorian framhålles därefter, att den skrivelse som ingivits a\

Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen visar,

att omläggningen till högertrafik i vissa fall kan medföra ökade skatter

för trafikföretagen. Dessa företag kan antagas komma att uppskjuta sina

nyanskaffningar av motorfordon i avvaktan pa omläggningen. Detta far

till följd att de årliga avskrivningarna kommer att minska i förhållande

till de avskrivningar, som kunnat göras, om någon omläggning inte varit

aktuell. De minskade avskrivningarna får i sin tur till följd att de skattepliktiga

vinsterna och därmed även skatterna ökar. Dessa ökade skatter

kompenseras emellertid av i motsvarande mån lägre skatter i fiamtiden,

när de nya motorfordonen anskaffats. Det är således, konstateras i promemorian,

närmast fråga om ett likviditetsproblem. Förskjutningen i skattebetalning

kan i vissa fall försvåra nyanskaffningen av motorfordon. Därefter

anföres i promemorian.

Motsvarande problem uppkommer då en tillgång, som är avskriven, försäljes

eller förloras och, i senare fallet, försäkringsersättning utgår. Saknar

företaget i dylikt fall avskrivningsunderlag blir den dolda reserven i den

försålda eller förlorade tillgången beskattad. För att förhindra att beskattningen

av de dolda reserverna i dylika fall skall försvåra återanskaffningen

av tillgångarna har möjlighet lämnats företagen att i vissa fall göra

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 196i

avsättning till investeringsfond; investeringsfond för förlorade inventarier

och investeringsfond för försålt fartyg. Det är därför ganska naturligt att

organisationerna föreslagit en rätt att avsätta till investeringsfond för att

avhjälpa det problem som beröres i skrivelsen.

Såsom flera remissinstanser framhållit torde för många trafikföretag en

tillfällig minskning av avskrivningsunderlaget inte medföra att de skattepliktiga

vinsterna ökar. Företagen kan trots minskningen göra erforderliga

avskrivningar. För vissa företag kan dock en minskning av avskrivningsunderlaget

få till följd en tillfällig ökning av skattebelastningen. Detta bestyrkes

i viss mån av det siffermaterial statens högertrafikkommission

lämnat.

Det är emellertid enligt promemorian tveksamt, om den lämpligaste vägen

att undvika de i skrivelsen påtalade verkningarna av omläggningen till

högertrafik är att öppna möjlighet att avsätta till investeringsfond. Såsom

flera remissinstanser framhållit innebär en investeringsfondslagstiftning en

åtgärd, som är ägnad att komplicera taxeringsförfarandet. Svårigheterna

i detta fall att finna en enkel och naturlig maximeringsregel för avsättningarna

talar även emot en lösning enligt organisationernas förslag. En

rätt att avsätta till investeringsfond i fall som här avses synes vidare, som

några remissinstanser framhållit, böra förbindas med skyldighet att insätta

medel i riksbanken eller att lämna bankgaranti.

Även andra skäl talar enligt promemorian mot en lösning enligt investeringsfondsalternativet.

En möjlighet att avsätta till investeringsfond kan

nämligen få till följd att företagen dröjer med nyanskaffningarna, varigenom

dessa koncentreras till tiden omkring år 1967. Detta kan leda till att

tillverkarna då får en toppbelastning som de inte kan bemästra medan deras

sysselsättning dessförinnan kan bli otillfredsställande.

Det ligger därför, framhålles vidare i promemorian, nära till hands att

söka lösa den föreliggande skattefrågan på det sätt, som antydes i överståthållarämbetets

yttrande, nämligen genom att införa en ökad rätt till

avskrivning på kontrakterade motorfordon. Genom sådana skatteregler stimuleras

företagen att redan nu göra nybeställningar. Några större praktiska

svårigheter torde dylika skatteregler inte heller behöva medföra för

taxeringsmyndigheterna.

Enligt promemorian synes en lämplig lösning vara att medgiva trafikföretagen

rätt att under tiden fram till omläggningen till högertrafik avskriva

kontrakt om leverans av motorfordon efter samma regler som för

levererade tillgångar. Såsom förutsättning bör enligt förslaget gälla, att

kontrakten tecknas under de beskattningsår, för vilka taxering i första instans

sker åren 1965—1968, och att leverans sker senast den 31 december

1969. Om trafikföretaget tillämpar räkenskapsenlig avskrivning måste den

kontrakterade tillgången upptagas på tillgångssidan med en motsvarande

skuld till leverantören som motpost. Den kontrakterade tillgången behandlas

i avskrivningshänseende som en del av inventariekontot.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

En särskild bestämmelse blir, framhålles vidare i promemorian, erforderlig

för det fall att kontraktet inte fullföljes eller leveransen inte sker

senast den 31 december 1969. Häves kontraktet bör enligt förslaget så anses

som om den kontrakterade tillgången försålts för ett belopp motsvarande

det kontrakterade priset. Samma föreslås gälla om tillgången inte

levereras senast den 31 december 1969. När tillgången i det senare fallet levereras

efter nämnda dag behandlas den i avskrivningshänseende som en nyanskaffad

tillgång. Är den slutliga anskaffningskostnaden för den kontrakterade

tillgången lägre än det avtalade priset — detta torde enligt promemorian

vara ett mycket ovanligt fall — bör vid taxeringen så anses som

om företaget sålt en helt avskriven inventarietillgång för ett belopp motsvarande

mellanskillnaden. Vanligare torde, framhålles det vidare, bli att den

slutliga anskaffningskostnaden överstiger det kontrakterade priset. Skillnaden

får då upptagas som avskrivningsunderlag i samband med leveransen.

De nya bestämmelserna föreslås skola tillämpas från och med 1965 års

taxering.

Remissyttrandena

De i promemorian framlagda förslagen har i huvudsak tillstyrkts av

samtliga hörda remissinstanser. Allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden avstyrker dock förslaget att införa särskilda bestämmelser

om utvidgad rätt för skattskyldiga, som driver trafikföretag, att

göra avskrivning på leveranskontrakt avseende motorfordon.

Beträffande beskattningen av ersättning för kostnader till

följd av övergången till högertrafik framhåller näringslivets skattedelegation,

att avsikten enligt promemorian är att ersättningen och kostnaden

skall hänföras till ett och samma beskattningsår. Enligt delegationens mening

måste detta ske för att undvika olägenheter av skattemässig art, om

ersättningsbeloppet ej hinner utbetalas under det beskattningsår, då kostnaden

uppkommit, eller om kostnaden utbetalas i förskott året innan kostnaden

uppstått. Delegationen ifrågasätter emellertid om inte en särskild

föreskrift är erforderlig för att ett sådant beskattningsresultat skall nås.

Liknande synpunkter framföres av riksskattenämnden och lantbrukets

skattedelegation. Kooperativa förbundet anför i denna fråga följande.

Till en början må framhållas att i det fall ersättningen uppburits ett

tidigare år än det då motsvarande utgift ägt rum, någon invändning icke

torde kunna riktas vare sig ur civilrättsliga eller skatterättsliga synpunkter

mot en reservering med belopp motsvarande ersättningen i bokslutet

för det år då ersättningen uppburits. Däremot kan i motsatt fall, d. v. s.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1964

då utgiften föregått ersättningen, ifrågasättas om det står i överensstämmelse

med god bokföringssed att aktivera utgiftsbeloppet som tillgång

(= fordran) så länge något formligt beslut om ersättning för de nedlagda

kostnaderna icke fattats av vederbörande myndighet. Ehuru styrelsen ifrågasätter

om detta kan ge anledning till någon större praktisk olägenhet,

vore det dock önskvärt med bestämmelser, som undanröjer denna tveksamhet.

En lösning av detta problem skulle vara att införa bestämmelser

om rätt att i taxeringshänseende, oavsett hur bokföringen skett, erhålla

avdrag för omställningskostnader först under det år, då motsvarande intäkt

uppburits. Detta skulle sålunda innebära ett avsteg från gällande regler

att avdrag för reparations- och därmed jämförliga kostnader kan erhållas

endast under det beskattningsår, då arbetena ägt rum.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att tillämpningssvårigheter

kan väntas uppkomma för taxeringsmyndigheterna, speciellt i sådana fall

då havd kostnad är hänförlig till ett tidigare och ersättningen till ett senare

beskattningsår. Länsstyrelsen anser det angeläget att tillämpningsföreskrifter

i någon form utfärdas i syfte att trygga en effektiv kontroll

och underlätta taxeringsarbetet. Liknande synpunkter framföres av överståthållar

ämbetet.

De underrättelser angående utbetalade ersättningar, som statens högertrafikkommission

enligt förslaget skall lämna för taxeringskontrollen, har

berörts i några yttranden. Riksrevisionsverket förutsätter att i dessa underrättelser

kommer att ingå erforderliga uppgifter om storleken av den

ränta, som i förekommande fall innefattas i ersättning efter beräknad

kostnad. Liknande synpunkter anföres av Sveriges skogsägareförbund,

som även framhåller önskvärdheten av att — såsom fallet sedvanligen är

med inkomstuppgifter överhuvudtaget — en kopia av ersättningsuppgiften

även tillställes ersättningsmottagaren. Lantbrukets skattedelegation anser

det angeläget, att tvist om räntebeloppets storlek inte uppkommer, varför

enligt delegationens uppfattning tillämpningsföreskrifter bör utfärdas för

de fall, då ersättning utgår efter beräknad kostnad.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att uppgifterna från högertrafikkommissionen

bör lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret

medan länsstyrelsen i Södermanlands län anser att uppgiften bör lämnas

inom två veckor från lagakraftvunnet beslut.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att underrättelsen även bör

innehålla uppgift om tidpunkt för utbetalning.

Svenska företagares riksförbund påpekar, att de föreslagna reglerna i

vissa — sannolikt mycket speciella — situationer kan få en icke avsedd

effekt. Förbundet anför.

Om exempelvis ett bussföretag med en nästan helt avskriven vagnpark

tecknar kontrakt om leverans av fordon för 300 000 kr., sedan under tre

år avskriver detta kontrakt med ca 200 000 kr., och därefter erhåller ersättning

med 250 000 kr., kan den situationen möjligen inträffa att före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 173 år 196t

21

tagets avskrivningsunderlag inte förslår att minskas med belopp motsvarande

den uppburna ersättningen. Om ersättningen till sin natur skall

anses utgöra icke skattepliktig inkomst och ej behöva redovisas såsom

intäkt kan alltså genom de tidigare avskrivningarna på leveranskontrakt

avdrag komma att ha medgivits för kostnad som bestritts med ej beskattade

medel.

Beträffande förslaget om utvidgad rätt till avskrivning på vissa

leveranskontrakt framhåller statens högertrafikkommission, att

behovet av åtgärder ytterligare understrukits under det fortsatta förberedelsearbetet

för trafikomläggningen. Det framlagda förslaget utgör enligt

kommissionen en lämplig lösning av frågan.

Allmänna ombudet hos mellankommunala pr övning snämnden avstyrker,

som redan framhållits, förslaget i denna del och anför därvid bl. a.

Några leveranssvårigheter torde på grund av tillverkarnas kapacitet ej

föreligga under 1965 och 1966. Ur denna synpunkt torde det i stället vara

angeläget att beställning och leverans sker så tidigt som möjligt. Detta

skulle i viss mån motverkas av den föreslagna utvidgade rätten till kontraktsnedskrivning.

Endast för bussar kontrakterade men ej levererade

under 1964 skulle regler för kontraktsnedskrivning vara motiverade. Något

större behov av regler endast för dessa relativt få fall synes emellertid

ej förefinnas. Med hänsyn härtill och min i tidigare yttrande redovisade inställning

till denna fråga kan jag ej tillstyrka förslaget till lagstiftning om

avskrivning å leveranskontrakt.

Skulle förslaget i nu nämnda del läggas till grund för lagstiftning bör

enligt allmänna ombudet ordet motorfordon utbytas mot bussar.

Även riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands

samt Göteborgs och Bohus län anser att bestämmelserna endast

bör avse bussar. I yttrandena framhålles bl. a., att, med den utformning

författningsförslaget fått, avskrivning skulle komma att yrkas på kontrakt

på andra motorfordon i rörelsen än dem, vilka beröres av övergången

till högertrafik. Det synes knappast motiverat att i förslaget inbegripa t. ex.

den yrkesmässiga lastbilstrafiken, då införandet av högertrafik inte medför

samma problem beträffande vagnparken för dessa företag som för bussföretagen.

Länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län framhåller,

att bestämmelserna bör gälla endast motorfordon, som på grund av trafikomläggningen

måste givas en väsentligt annan konstruktion än vad som

nu är fallet. Droskbilar och lastbilar beröres inte nämnvärt av trafikomläggningen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att uttrycken trafikföretag

och motorfordon bör preciseras på sådant sätt att därav klart framgår,

vilka trafikföretag respektive motorfordon som avses.

Svenska lastbilägareförbundct däremot anser, att rätten till avskrivning

på leveranskontrakt bör utvidgas till att omfatta viss utrustning till fordon,

nämligen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

1) vissa kranar monterade på vänster sida eller med manöverreglage

endast på vänster sida;

2) vissa tippkonstruktioner där tippning åt sidan endast kan göras åt

vänster;

3) omkastare av den hydrauliska (pneumatiska) kraften mellan kran

och tipp;

4) tankfordons slangkopplingsapparater;

5) vissa väghållningsredskap till fordon enbart arbetande åt endera vägsidan

på grund av trafikriktningen;

6) självbärande karosserikonstruktioner där den tekniska konstruktionen

omöjliggör nyupptagande av lastöppning på fordonets andra sida.

Förbundet anför vidare.

Många lastbilar, släpvagnar och arbetsredskap är försedda med kranar

och tippar där själva manöverutrustningen till denna utrustning är placerad

på vänster sida och vilken av trafiksäkerhetsskäl vid övergången måste

flyttas till höger sida. Enligt de allmänna ersättningsgrunderna ersättes

sådan omplaceringskostnad. Många kranar, tippar etc. kan emellertid år

1967 vara i sådant skick att de lämpligare borde utrangeras. Genom en

utvidgning av avskrivningsrätten till att även omfatta viss fordonsutrustning

stimuleras företagen till att tidigarelägga beställningar av ifrågavarande

utrustningsdetaljer, och tillverkarna undgår en toppbelastning som

de kan ha svårt att bemästra år 1967 och får därigenom en jämnare sysselsättning

under omställningsperioden. För några trafikföretag, t. ex. åkerier

med specialisering på distributionstrafik eller skogskörslor jämte

snöplogning kunde annars en minskning av avskrivningsunderlaget få till

följd en tillfällig ökning av skattebelastningen. I prishänseende kan dessa

kostnader för varje enhet variera mellan ett till omkring trettio tusen kronor.

Liknande synpunkter framföres av Svenska företagares riksförbund.

Även Föreningen Auktoriserade revisorer ifrågasätter, om inte möjligheten

till kontraktsnedskrivningar bör ges en vidare utsträckning. Andra

företagskategorier än trafikföretag, t. ex. drivmedelsdistribuerande företag,

kan enligt föreningen tvingas till omfattande omläggningar i samband

med övergången till högertrafik.

Departementschefen

I den departementspromemoria angående vissa beskattningsfrågor i samband

med omläggningen till högertrafik, vilken behandlats i det föregående,

framlägges förslag dels angående beskattningen av de ersättningar, som skall

utgå av statsmedel för kostnader till följd av omläggningen till högertrafik,

dels angående utvidgad rätt för trafikföretagen till avskrivning på leveranskontrakt

avseende motorfordon. Beträffande ersättningarna föreslås att

dessa skall utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren endast i de fall er
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196i

sättningarna avser ränta (räntekostnad eller ränteförlust) eller avser sådan

kostnad i förvärvskälla, som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är

fråga om ersättning för sådan kostnad för anskaffning eller ombyggnad av

tillgång för stadigvarande bruk i förvärvskälla, som får avdragas i form av

årliga värdeminskningsavdrag, skall enligt förslaget avskrivningsunderlaget

vid taxeringen minskas med ersättningens belopp. Vad sålunda föreslås utgör

endast ett lagfästande av gällande praxis. Med hänsyn till det relativt

stora antalet fall, då ersättningar kan komma att utgå, har det ansetts önskvärt

att uttryckligen reglera hur dessa ersättningar skall beskattas.

Förslaget om utvidgad rätt för trafikföretagen till avskrivning på leveranskontrakt

avseende motorfordon har föranletts av en framställning från

Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen. I framställningen

konstateras, att omläggningen till högertrafik kan medlöra rubbningar

i de normala anskaffningsprogrammen för trafikföretagen bl. a. genom

de ändringar i busstillverkarnas tillverkningsprogram, som nödvändiggjorts

av krav att endast förberedda busstyper skall tillverkas. Härigenom

har många leveranser blivit förskjutna från år 1963 till åren 1964—1965

helt utanför trafikföretagens kontroll. Dessa rubbningar i trafikförelagens

anskaffningsprogram får till följd att trafikföretagens avskrivningsunderlag

vid taxeringen minskar under åren närmast efter principbeslutet. I vissa

fall kan det helt bortfalla. Härvid förbättras resultatet bokföringsmässigt

och överskott, vilka endast är skenbara, måste upptagas till beskattning.

Möjligheter borde därför enligt organisationerna skapas för att utjämna

avskrivningarna under perioden fr. o. m. året för principbeslutet t. o. m.

året efter omställningsåret.

Promemorieförslagen har i huvudsak godtagits av remissinstanserna och

jag kan tillstyrka att förslaget lägges till grund för lagstiftning. De erinringar

och påpekanden som gjorts från remissinstansernas sida bör dock

föranleda vissa ändringar i den föreslagna författningstexten.

Det framhålles i promemorian att de ersättningar, som kommer att utgå,

och de däremot svarande kostnaderna i princip bör häntöras till samma

beskattningsår. Såsom Kooperativa förbundet framhållit i sitt yttrande kan

det vara tveksamt om så blir förhållandet i de fall, då utgiften töregått ersättningen.

Jag delar förbundets uppfattning att det kan ilrågasätlas om

detta kan ge anledning till någon större praktisk olägenhet. För en enskild

rörelseidkare eller ett handelsbolag kan det dock med hänsyn till den progressiva

beskattningen vara ett intresse att kunna häniöra kostnad och intäkt

till samma beskattningsår. .lag vill därför inte motsätta mig att i författningen

intages eu bestämmelse av innebörd alt — om kostnaden hänför

sig till ett tidigare beskattningsår än ersättningen — den skattskyldige

kan få uppskjuta avdraget för kostnaderna till det år ersättningen upptages

som intäkt. Bestämmelsen blir i princip tillämplig även i den mån

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kiingl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

ersättning utgår för kostnader i inkomstslagen jordbruksfastighet och annan

fastighet. Det torde dock i dylika fall röra sig om så små belopp, att möjligheten

att förskjuta avdragsrätten inte har någon större praktisk betydelse.

För förskjutning av avdragsrätten bör krävas framställning i deklarationen

för det beskattningsår, då kostnaden enligt kommunalskattelagens bestämmelser

är avdragsgill.

Då ersättning utgår för kostnad, som är avdragsgill endast i form av årliga

värdeminskningsavdrag, kan, som Svenska företagares riksförbund påpekar,

ersättningar i något undantagsfall komma att överstiga återstående

taxeringsmässigt restvärde. I sådant fall bör givetvis överskjutande belopp

av ersättningen upptagas som skattepliktig intäkt. Detta synes böra uttryckligen

regleras i förlattningstexten. Det må dock understrykas att det är en

bestämmelse som kan beräknas bli tillämplig endast i sällsynta undantagstall.

Om den skattskyldige tillämpar räkenskapsenlig avskrivning, kan det

taxeringsmässiga restvärdet för en enskild tillgång i ett inventariebestånd inte

tastställas. Bestämmelsen blir då tillämplig endast i det fall, då ersättningen

överstiger det taxeringsmässiga restvärdet för hela inventariebeståndet.

Beträffande den underrättelse, som statens högertrafikkommission skall

lämna om beviljade ersättningar, synes knappast erforderligt att närmare

precisera den tidpunkt då underrättelsen skall lämnas. Framhållas må att,

om ersättningsbeloppet höjes genom beslut av Kungl. Maj :t, det ankommer

på statens högertrafikkommission att lämna underrättelse även om sådan

ytteiligare ersättning som då utbetalas. I underrättelsen skall alltid angivas

hur mycket av ersättningen som avser ränta. Detta gäller även för det fall,

då ersättning utgår efter heräknad kostnad. Även i sådant fall måste det

ankomma på kommissionen att ange hur ersättningen fördelar sig på olika

slag av kostnader. Det ligger i sakens natur att kommissionen bör tillställa

den ersättningsberättigade en kopia av underrättelsen. Någon uttrycklig

föreskrift härom synes dock knappast erforderlig.

Såsom redan framhållits har förslaget om utvidgad rätt till avskrivning

på leveranskontrakt föranletts av en hemställan från Svenska omnibusägaretörbundet

och Svenska lokaltrafikföreningen om möjlighet för bussföretagen

att utjämna sina avskrivningar. Det är för dessa företag, som övergången

till högertrafik möjligen kan medföra en mera betydande förskjutning i

avskrivningsunderlaget. För andra typer av trafikföretag torde motsvarande

problem knappast uppkomma. Såsom flera remissinstanser framhållit bör

därför den föreslagna rälten till avskrivning på leveranskontrakt begränsas

till att avse endast bussar. Bestämmelser av detta slag innebär en komplicering

av taxeringslörtarandet och det är därför även av den anledningen

angeläget att man i möjligaste mån begränsar räckvidden av desamma.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte

i proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 196b

rättat förslag till förordning om beskattning av ersättning vid övergången

till högertrafik, m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wetiergren

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Bihang

P romemorieförslaget

till

förordning om beskattning av ersättning vid övergång till högertrafik

och om avskrivning å leveranskontrakt avseende

motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

Om beskattning av ersättningar

1 §•

Äger skattskyldig uppbära ersättning enligt kungörelsen den 10 april 1964

(nr 99) om ersättning av statsmedel för kostnader till följd av övergången

till högertrafik, skall vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt

gälla vad nedan i 2—4 §§ sägs.

2 §.

Ersättning, som i 1 § avses, skall utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren

endast i de fall, då ersättningen avser ränta eller avser sådan kostnad

i förvärvskälla, som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är fråga

om ersättning för kostnad för anskaffning eller ombyggnad av tillgång för

stadigvarande bruk i förvärvskälla och är kostnaden avdragsgill vid taxeringen

i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av dylika

avdrag sasom den skattskyldiges anskaffnings- eller ombyggnadskostnad

för tillgången anses allenast så stor del av kostnaden, som icke täckes

av ersättningen.

3 §.

Har ersättning upptagits till beskattning enligt 2 § och återbetalas ersättningen

helt eller delvis, må den skattskyldige åtnjuta avdrag för återbetalat

belopp. Har ersättning, som återbetalas, föranlett minskning av avskrivningsunderlag

skall detta ökas med belopp motsvarande återbetald ersättning.

4 §.

Det åligger statens högertrafikkommission att så snart ske kan lämna

underrättelse om beviljade ersättningar till vederbörande länsstyrelse att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

tillställas vederbörande taxeringsmyndighet. I underrättelsen skall angivas

mottagarens namn och adress, när ersättningen beviljats, ersättningens

belopp samt beloppen av de kostnader ersättningen avser att täcka.

Om avskrivning å leveranskontrakt

5 §•

Har skattskyldig, som driver trafikföretag, under beskattningsår, för vilket

taxering i första instans sker åren 1965—1968, tecknat bindande kontrakt

om leverans senast den 31 december 1969 av motorfordon för rörelsen,

skall i fråga om rätten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för avskrivning

å dylikt kontrakt gälla vad nedan i 6—8 §§ sägs.

6 §•

Om skattskyldig, som i 5 § avses, så yrkar, må vid taxeringen avdrag

för värdeminskning åtnjutas efter samma grunder som om den kontrakterade

tillgången levererats samma dag kontraktet tecknats. Såsom anskaffningskostnad

för tillgången skall därvid anses det kontrakterade priset.

7 §■

Har avdrag för värdeminskning å kontrakterad tillgång medgivits enligt

6 § och upphäves kontraktet, skall vid taxeringen så anses som om tillgången

försålts för det kontrakterade priset under det beskattningsår, då

kontraktet häves. Levereras icke tillgången senast den 31 december 1969,

skall tillgången anses försåld för det kontrakterade priset under det beskattningsår,

som utgår närmast efter den 30 december 1969.

8 §•

Är den slutliga anskaffningskostnaden för tillgång, som fått avskrivas

enligt 6 §, lägre än det kontrakterade priset, skall skillnaden vid taxeringen

anses som intäkt vid försäljning av en motsvarande tillgång, vilken är helt

avskriven.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen utkommit

från trycket i Svensk författningssamling och skall tillämpas första

gången vid 1965 års taxering.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640608

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 189, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 28 maj 1937 s. 1 i texten
  2. BevU 1964:64 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik, m. m. s. 1 i texten