Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr 577) om prästval

1964-10-16 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:180, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr 577) om prästval

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1964

1

Nr 180

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr 577) om prästval;

given Stockholms slott den 16 oktober 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr

577) om prästval.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den transportspärr som gäller för präster vid tillsättning

av tjänster mjukas upp, så att komminister oberoende av hur länge

han innehaft sin tjänst skall kunna söka kyrkoherdetjänst i annat pastorat.

För att förenkla förfarandet vid s. k. tredjegångstillsättning av komministertjänst

föreslås vidare, att det inte skall vara tvunget att som nu höra kyrkorådet

om endast en behörig sökande finns.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1961 saml.

Nr ISO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 196J,\

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr 577) om prästval

Härigenom förordnas, att 11, 34 och 36 §§ lagen den 25 oktober 1957 om

prästval skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

Domprost eller---------prästerlig tjänst.

Vad i första stycket sägs skall även Vad i första stycket sägs skall även

gälla komminister, när fråga är om gälla komminister, när fråga är om

tillsättning av tjänst i annat pasto- tillsättning av komministertjänst i

rat. Minsta tiden skall dock vara annat pastorat. Minsta tiden skall

tre år. dock vara tre år.

34 §.

Finnes en eller flera behöriga so- Finnes en eller flera behöriga sökande,

skall domkapitlet bereda kande till kyrkoherdetjänst eller

kyrkorådet i envar församling inom flera behöriga sökande till kommi
pastoratet

tillfälle att yttra sig om nistertjänst, skall domkapitlet bere
dem.

da kyrkorådet i envar församling

inom pastoratet tillfälle att yttra sig

om dem.

Har sökande,--------yttra sig.

36

Är fråga om komministertjänst,

äger domkapitlet, sedan yttranden

inkommit eller därför bestämd tid

utgått, till tjänsten utnämna behörig

sökande.

Är fråga om komministertjänst,

äger domkapitlet, sedan yttranden

enligt föreskrifterna i § inkommit

eller därför bestämd tid utgått, till

tjänsten utnämna behörig sökande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180 år 1961*

3

TJtdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 september 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Palme, Sven-Eric

Nilsson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i prästvalslagstiftningen

samt anför därvid följande.

1. Inledning

I skrivelse den 26 september 1963, nr 8, har kyrkomötet anmält, att kyrkomötet

för sin del antagit förslag till lag angående ändring i lagen den 25 oktober

1957 om prästval. Kyrkomötet föreslår, att 11, 34 och 36 §§ i lagen erhåller

ändrad lydelse, samt åberopar till stöd därför vad dess särskilda utskott anfört

i betänkande nr 4. Utskottets betänkande föranleddes av två vid kyrkomötet

väckta motioner, nr 35 av biskop Herrlin m. fl. samt nr 36 av biskop Hylander

m. fl. Det av kyrkomötet antagna förslaget torde få fogas vid detta protokoll

såsom bilaga 1.

Över kyrkomötets skrivelse har yttranden avgivits av kammarkollegiet, samtliga

domkapitel, Svenska pastoratens riksförbund (Pastoratsförbundet) och

Svenska prästförbundet.

Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga till behandling.

2. Ändring av reglerna om transportspärr vid tillsättning

av prästerlig tjänst

Nuvarande ordning m. m.

Genom 1957 års reform av prästvalslagstiftningen ersattes lagen den 7 december

1934 (nr 573) om tillsättning av prästerliga tjänster av lagen den 25 oktober

1957 (nr 577) om prästval. Den nya lagen om prästval, som utarbetades på

grundval av ett av 1950 års prästvalskommitté framlagt förslag (SOU 1956: 30),

trädde i kraft den 1 juli 1958.

1* — liihamj till riksdagens protokoll 1961f. 1 sand. Nr 180

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1964

Lagen om prästval avser tjänst som domprost, kyrkoherde eller komminister

i territoriellt pastorat samt, i den mån Kungl. Maj:t förordnar därom, motsvarande

tjänst i icke-territoriellt pastorat. Tjänst tillsättes efter val, såvitt ej annat

följer av särskilda bestämmelser i lagen.

I 11 § föreskrives, att domprost eller kyrkoherde, som inte under minst fem

år innehaft den tjänst till vilken han senast blivit utnämnd, inte kan utan

Kungl. Maj:ts tillstånd på grund av egen ansökan komma i fråga till annan

prästerlig tjänst. Det sagda gäller även komminister vid tillsättning av tjänst

i annat pastorat med den skillnaden att minsta tiden är tre år.

Även i 1934 års prästvalslag fanns en regel om transportspärr. Den gällde för

kyrkoherde under en femårsperiod; någon befogenhet för Kungl. Maj:t att medge

dispens fanns inte. Som motiv för den genom 1957 års lag införda dispensbestämmelsen

uttalade prästvalskommittén följande.

Undantagsvis kan en kyrkoherdes personliga förhållanden eller tjänstgöringsförhållanden

vara sådana att det framstår som obilligt att han inte före utgången

av femårstiden på grund av egen ansökan får uppföras på förslag till viss annan

tjänst. Vidare må erinras att han är oförhindrad att mottaga kallelse til! annan

kyrkoherdetjänst. Slutligen kan framhållas att nuvarande ovillkorliga förbud

inte skulle stå i god inre överensstämmelse med prästs skyldighet att underkasta

sig transport till annan tjänst. Kommittén förutsätter, att dispens endast

medges på grund av vägande skäl.

I fråga om spärregeln för komminister, som inte hade någon motsvarighet i

1934 års prästvalslag, framhöll kommittén, att församlingsvårdens intresse av

att alltför täta ombyten inte skedde på församlingsprästtjänst syntes motivera

att även för komminister stadgades en principiell bundenhet under viss kortare

tid vid den tjänst prästen innehade.

Kommitténs förslag till regler om transportspärr godtogs nästan allmänt

under remissbehandlingen och biträddes helt av chefen för ecklesiastikdepartementet

(prop. 1957: 152). Frågan berördes inte av vederbörande utskott vare

sig i riksdagen eller vid 1957 års kyrkomöte.

Frågans behandling vid 1963 års kyrkomöte

I motionen nr 35, som jag berörde inledningsvis, föreslogs att 11 § lagen om

prästval skulle upphävas. Motionärerna framhöll i sin motivering, att restriktiva

föreskrifter i syfte att motverka täta växlingar på de ordinarie prästtjänsterna

uteslutande borde ha till föremål sakligt sett omotiverade tjänstebyten eller

s. k. okynnestransporter. Spärregeln hade emellertid fått en sådan utformning

att den utgjorde ett hinder för inte bara ur församlingssynpunkt önskvärda

transporter utan även för prästs befordran. Särskilt sistnämnda omständighet,

som saknade motsvarighet pa annat förvaltningsområde, ansåg motionärerna

\ ara ägnad att inge starka betänkligheter. Att en välmeriterad obefordrad präst

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180 år 1964

med lång tjänstetid måste avstå från att söka och mottaga komministertjänst

eller kyrkoherdetjänst i lägre lönegrad för att inte därigenom för avsevärd tid

bli obehörig till kyrkoherdetjänst i högre lönegrad kunde inte stå i överensstämmelse

med sunda befordringsprinciper. Om en präst kort tid efter tjänstetillträdet

ansåg sig ha kommit på fel plats, var det oftast av betydelse också för

församlingen att ombyte på tjänsten snarast möjligt kunde äga rum.

I motionen nr 36 föreslogs, med ungefär samma motivering som i motionen

nr 35, att It § i fråga om komminister ändrades på så sätt att regeln skulle

gälla endast ansökan till komministertjänst, och alltså inte kyrkoherdetjänst,

i annat pastorat.

I sitt betänkande uttalade särskilda utskottet i denna del följande.

Inom förvaltningen saknas i allmänhet uttryckliga regler, som begränsar möjligheten

för en tjänsteman att, i likhet med vad som föreskrives i It § prästvalslagen,

erhålla annan tjänst. De utnämnande myndigheterna iakttager dock ofta

en restriktiv praxis särskilt vid utnämning av transportsökande till annan

tjänst. Anledningen härtill är givetvis att täta tjänstebyten på skilda sätt anses

inverka ogynnsamt på tjänsteutövningen. Den tid tjänstemannen måste inneha

en befattning innan han har möjlighet att erhålla en motsvarande tjänst på

annat håll växlar. Däremot finns normalt inget hinder för en tjänsteman att

söka och erhålla en verklig befordringstjänst, d. v. s. i regel en tjänst i högre

lönegrad eller tjänstegrad.

Ett i viss mån annat betraktelsesätt har ansetts påkallat i fråga om prästerliga

tjänster, vilket föranlett att i själva lagen införts särskilda spärregler för

såväl transport som befordran. En prästs uppgifter är nämligen av sådant slag,

att församlingen har ett berättigat intresse av att tjänsterna inte alltför ofta

växlar innehavare, och tjänstinnehavarens egna önskemål bör i detta avseende

skäligen avvägas mot församlingsintresset. Emellertid bör särskilt bedömas

huruvida denna avvägning nödvändigt bör utfalla på samma sätt för alla de

ifrågavarande tjänstinnehavarna. Även om en komminister i åtskilliga fall har

en jämförelsevis självständig ställning, exempelvis i en avlägsen annexförsamling

eller i en församling med stor befolkning, är dock kyrkoherdens ansvar för uppgifterna

inom pastorat och församling av sådan art, att i förevarande avseende

en viss skillnad mellan kyrkoherden och komministern får anses motiverad.

Självfallet utgör kyrkoherdetjänsten den önskade sluttjänsten för många

präster.

Med hänsyn till det anförda ansåg utskottet, att It § inte borde upphävas,

men underströk betydelsen av att Kungl. IVlajd meddelade dispens da vägande

skäl förelåg. Å andra sidan fann utskottet angeläget att beträffande kommimstci

uppmjuka den lagstadgade spärren, så att inte den stipulerade tiden berövade

honom möjligheten till befordran till kyrkoherdetjänst i annat pastorat. Utskottet

tillstvrkte därför det i motionen nr 36 väckta förslaget att bestämmelsen i

It § för komminister ändrades till att avse endast komministertjänst i annat

pastorat.

Remissyttranden

Kyrkomötets förslag i vad avser ändring av It § i lagen har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. En skiljaktig ledamot av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 196J

kammarkollegiet anser emellertid, att otillräckliga erfarenheter föreligger av

treårsregelns tillämpning, och finner bl. a. därför att en omprövning av frågan

bör anstå.

Departemen ts chefen

Spärreglerna i 11 § lagen om prästval har tillkommit i församlingarnas intresse

i syfte att förhindra alltför täta tjänstebyten på kyrkoherde- och komministertjänsterna.

Detta intresse bör självfallet vägas mot tjänstinnehavarens önskemal

om befordran och hans intresse att inte alltför länge vara bunden vid en

befattning. I fråga om kyrkoherdetjänsterna, som är sluttjänster, har församlingarnas

intresse av att tjänstebyten inte äger rum med alltför korta mellanrum

ansetts så starkt, att det inte nu bör komma i fråga att ändra den gällande regeln

om fem års transportspärr. Därvid vill jag erinra om den möjlighet till dispens

som lagen ger Kungl. Maj:t. Utvecklingen torde få utvisa, om det kan finnas anledning

att i en framtid överväga en ändring av den ifrågavarande regeln.

Förhallandena är inte ensartade i fråga om kyrkoherdar och komministrar.

Det kan knappast med fog göras gällande att byte av komminister, som biträder

kyrkoherden i hans arbete, kan vara till lika stor nackdel för församlingen

som byte av kyrkoherde. Komministrarna har också ett befogat intresse av att

inte genom bundenhet vid sin tjänst hindras att söka befordran till kyrkoherde

i annat pastorat. Det synes mig därför motiverat att, såsom kyrkomötet föreslagit,

genom lagändring generellt inskränka den nuvarande spärregeln för komministrarna

så att den endast gäller vid tillsättning av komministertjänst i annat

pastorat. Jag finner mig till följd av det sagda kunna biträda den av kyrkomötet

antagna uppmjukningen av spärregeln i 11 §.

3. Tredjegångstillsättning av komministertjänst

med endast en sökande

Nuvarande ordning m. m.

Genom lagen om prästval infördes regler om tredjegångstillsättning också av

komministertjänst. Denna tillsättning föregås inte av val. I 34 § stadgas, att om

det finns en eller flera behöriga sökande så skall domkapitlet bereda församlingskyrkoråden

inom pastoratet tillfälle att yttra sig. Sedan yttranden inkommit

eller därför bestämd tid utgått, äger domkapitlet enligt 36 § att till tjänsten

utnämna behörig sökande.

Enligt det till lagrådet remitterade förslaget till lag om prästval skulle, om

vid tredjegångstillsättning av kyrkoherde- eller komministertjänst endast en

behörig sökande fanns, domkapitlet ha att utnämna denne utan att vederbörande

kyrkoråd beretts tillfälle att yttra sig. Lagrådet fann direkt skyldighet

för domkapitlet att utnämna den ende behörige sökanden olämplig. Lagrådet

ansag vidare, att också i fall da endast en sökande fanns borde kyrkorådet få

tillfälle att yttra sig innan ärendet avgjordes. Såsom framgår av den gällande

lydelsen av 34 och 36 §§ beaktades lagrådets påpekande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180 år 1964

Frågans behandling vid 1963 års kyrkomöte

I motionen nr 36 föreslogs, att kyrkorådets yttrande inte skulle behöva inhämtas

om endast en behörig sökande anmält sig till komministertjänst vid

tredjegångstillsättning. Det framhölls i motionen, att sådant yttrande föreföll

mera motiverat för det fall att till komministertjänst, som skulle ha tillsatts

efter val, efter förnyat ledigförklarande endast kom en sökande; av praktiska

skäl fann motionärerna dock endast den föreslagna ändringen motiverad.

Särskilda utskottet förklarade sig dela motionärernas uppfattning att det

inte var nödvändigt att bereda kyrkorådet tillfälle att yttra sig i nu avsedda

ärenden. Som skäl härför åberopade utskottet bl. a., att i det helt övervägande

antalet sådana fall kyrkorådets yttrande syntes sakna praktisk betydelse. Utskottet

erinrade också om att vid lagens tillkomst eftersträvats att undvika

utdragna tillsättningsprocedurer.

R emissy ttranden

Den föreslagna ändringen av 34 och 36 §§ lagen om prästval har tillstyrkts

av samtliga remissinstanser utom kammarkollegiet samt domkapitlen i Linköping

och Lund. I de tillstyrkande remissvaren betonas genomgående, att

ändringen skulle medföra en önskvärd förenkling och förkortning av tillsättningsförfarandet.

Västerås domkapitel framhåller, att remiss till kyrkorådet är

onödig med hänsyn till att den skall föregås av prövning av sökandens behörighet

enligt såväl 6 § lagen om prästval som övriga behörighetsbestämmelser.

Stockholms domkapitel uttalar, att det endast i sällan förekommande undantagsfall

torde hända, att domkapitlet inte utnämner en ensam, formellt behörig

sökande. Endast uppenbar olämplighet hos sökanden synes nämligen kunna

motivera en vägran från domkapitlet att utnämna honom, och för domkapitlets

bedömande av denna fråga kan remiss till kyrkorådet inte anses behövlig.

Kammarkollegiet erinrar i sitt avstyrkande yttrande om att den gällande

regeln tillkom på hemställan av lagrådet samt uttalar vidare.

Av lagrådets yttrande torde kunna utläsas att lagrådet ansett en regel om

dylik remiss till kyrkoråden vara en naturlig konsekvens av lagrådets — av

statsmakterna och kyrkomötet utan diskussion godtagna — förslag att vid

tredjegångstillsättning av kyrkoherde- eller komministertjänst, som sökts av

endast en behörig präst, Kungl. Maj:t respektive domkapitlet inte — såsom

föreslagits i det till lagrådet remitterade lagförslaget — skulle ha att utnämna

den sökande utan skulle äga att efter lämplighetsprövning utnämna denne. —

Enligt kammarkollegiets mening kan följdriktigheten i lagrådets nu refererade

ställningstaganden inte gärna bestridas. — I den motion, som föranlett kyrkomötets

beslut, påpekas emellertid att i 16 § lagen om prästval motsvarande regel

om hörande av kyrkoråden saknas för det fall att till komministertjänst, som

skolat tillsättas genom val, efter förnyat ledigförklarande endast cn sökande finnes.

Ur lagrådets protokoll kan inte utläsas vad som föranlett att lagrådet, då

detsamma även för detta fall hemställde om utbyte av skyldighet för domkapitlet

att utnämna ende sökande till befogenhet att utnämna honom, ej föreslog

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180 år 1964

en motsvarande regel om hörande av kyrkoråden. Möjligen är förklaringen att

lagrådet funnit ett dylikt administrativt remissförfarande främmande för det

huvudavsnitt av prästvalslagen som är rubricerat »Tillsättning efter val».

Domkapitlet i Linköping framhåller, att fall kan förekomma då en enda, behörig

sökande inte kan anses uppfylla de krav, som tjänsten i fråga ställer på

honom. Det måste då vara angeläget, att kyrkoråden får tillfälle att yttra sig.

Liknande synpunkter anföres av domkapitlet i Lund.

Departementschefen

Kyrkomötets förslag att domkapitlet inte vidare skall vara skyldigt att inhämta

kyrkorådets yttrande vid tredjegångstillsättning av komministertjänst,

om endast en behörig sökande anmält sig, har tillstyrkts av flertalet remissinstanser.

Kritik mot förslaget har riktats av kammarkollegiet samt domkapitlen

i Linköping och Lund, som anser att kyrkorådets hörande kan ha sin betydelse,

eftersom domkapitlet inte obligatoriskt har att utnämna den sökande utan äger

att göra det efter lämplighetsprövning.

Otvivelaktigt har denna invändning visst fog för sig; den av kyrkomötet föreslagna

ordningen innebär också ett avsteg från principen att församling bör i

någon form få medverka då präst skall utses i församlingen. Såsom framgått

av det föregående kan dock denna princip sägas redan vara genombruten i och

med att en regel om kyrkorådets hörande inte ansetts nödvändig för det fall

att till komministertjänst, som skulle ha tillsatts genom val, efter förnyat ledigförklarande

endast kommer en sökande.

Det väsentliga för bedömningen av frågan synes mig dock vara, att för kyrkomötets

förslag talar skäl av praktisk art, såsom att ändringen skulle medföra

ett enklare och därmed snabbare tillsättningsförfarande. Det har även framhållits,

att kyrkorådets hörande för det mesta torde sakna betydelse. På grund

av det anförda vill jag inte motsätta mig, att kyrkomötets förslag genomföres

även i denna del. Det torde kunna förutsättas, att domkapitlet även utan särskilt

stadgande kommer att inhämta kyrkorådets yttrande, om det finns anledning

därtill.

4. Hemställan

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det av kyrkomötet

antagna förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr 577)

om prästval, att den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

_ Inga Bäcklin

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180 år 1964

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 oktober 1964.

Närvarande:

justitierådet Hagbergh,

regeringsrådet Wilkens,

justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 30 september 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

9 september 1964, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över ett av

kyrkomötet för dess del antaget förslag till lag angående ändring i lagen den 25

oktober 1957 (nr 577) om prästval.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Gunnar Ekman.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1964

XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 16 oktober 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 13 oktober

1964 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 9 september 1964 remitterade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr 577) om

prästval.

Föredraganden hemställer

att ifrågavarande lagförslag, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Marianne Soop

Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1964

641675

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:353 Skrivelse till Konwngen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 a1 i texten
  2. 1LU 1964:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 s. 1 i texten