Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av ändringar i Förenta Nationernas stadga

1964-11-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:196, Angående godkännande av ändringar i Förenta Nationernas stadga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1964

1

Nr 196

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

av ändringar i Förenta Nationernas stadga; given

Stockholms slott den 13 november 1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden den 13 november 1964,

föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner de av Förenta Nationernas

generalförsamling den 17 december 1963 beslutade ändringarna i

stadgans art. 23, 27 och 61. Dessa innebär att medlemsantalet i säkerhetsrådet

ökas från elva till femton, varvid nödvändig majoritet för beslut enligt

stadgans art. 27: 2 och 3 skall vara nio i stället för sju, samt att medlemsantalet

i det ekonomiska och sociala rådet ökas från aderton till tjugosju.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 196

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 196 år 1964

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 13 november 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, KliNg, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

ministern för utrikes ärendena fråga om godkännande av ändringar i Förenta

Nationernas stadga och anför därvid följande.

Enligt stadgans art. 23 består säkerhetsrådet av elva medlemmar, varav

sex är icke ständiga medlemmar. Enligt art. 27: 2 och 3 krävs för säkerhetsrådets

beslut i procedurfrågor bifall av sju medlemmar och i alla andra

frågor av sju medlemmar, bland dem de ständiga medlemmarna. I art. 61

stadgas att det ekonomiska och sociala rådet består av aderton medlemmar,

av vilka sex årligen väljs för en tid av tre år.

Enligt art. 108 i stadgan träder ändringar i denna i kraft för alla medlemmar

av Förenta Nationerna när de antagits med två tredjedelars majoritet

av generalförsamlingens medlemmar och, i den ordning som de olika

staternas författningar föreskriver, ratificerats av två tredjedelar av Förenta

Nationernas medlemmar, bland dem samtliga ständiga medlemmar av säkerhetsrådet.

Envar av dessa kan sålunda hindra ikraftträdande av varje

stadgeändring.

Under sitt adertonde möte antog Förenta Nationernas generalförsamling

den 17 december 1963 två resolutioner (1991 A och B) angående utvidgning

av säkerhetsrådet och det ekonomiska och sociala rådet samt fördelning

av platserna i dessa organ. Röstsiffrorna var 97 (bland dem de nordiska

länderna) mot 11 (Frankrike och östblocksländerna) samt 4 nedlagda

(Förenta Staterna, Storbritannien, Sydafrika, Portugal) respektive 96 (bland

dem de nordiska länderna) mot 11 (Frankrike och östblocksländerna) samt

5 nedlagda (Förenta Staterna, Kina, Storbritannien, Sydafrika, Portugal).

I resolution 1991 A, som avser säkerhetsrådet, beslutade generalförsamlingen,

i enlighet med stadgans art. 108, om ändring i art. 23 och 27, in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1964

nebärande att medlemsantalet i säkerhetsrådet ökas från elva till femton,

varvid nödvändig majoritet för beslut enligt stadgans art. 27: 2 och 3 skall

vara nio i stället för sju. Medlemsstaterna anmodades att, i den ordning deras

författningar föreskriver, ratificera dessa ändringar före den 1 september

1965. Vidare beslutades, att de tio icke ständiga medlemmarna skall väljas

enligt följande fördelning: a) fem från afro-asiatiska stater; b) en från

Östeuropa; c) två från Latinamerika; d) två från västeuropeiska och andra

stater.

I resolution 1991 B, som avser det ekonomiska och sociala rådet, beslutade

generalförsamlingen, likaledes i enlighet med stadgans art. 108, om ändring

i art. 61, innebärande att medlemsantalet i rådet ökas från aderton till

tjugosju. Medlemsstaterna anmodades även här att ratificera denna ändring

före den 1 september 1965. Vidare beslutades, att de nio nytillkomna platserna

i det ekonomiska och sociala rådet skall, utan att den nuvarande

fördelningen påverkas, fördelas enligt följande: a) sju från afro-asiatiska

stater; b) en från Latinamerika; c) en från västeuropeiska och andra

stater.

Det må här anmärkas, att den i resolutionerna beslutade fördelningen

av platserna inte omfattas av den ifrågasatta ratifikationen.

Under utskottsdebatten hävdade den sovjetiske delegaten, i enlighet med

den traditionella sovjetiska ståndpunkten i denna fråga, att den ifrågasatta

stadgeändringen icke kunde komma till stånd förrän Folkrepubliken

Kina intagit sin rättmätiga plats i organisationen. Att ratificera en

ändring, som för ikraftträdande fordrade Formosaregimens underskrift,

vore att ge en form av erkännande av tanken på två Kina, vilket skulle

vara helt främmande för den sovjetiska regeringen. Sovjetunionen frånföll

emellertid senare under mötet detta villkor och väntas ratificera ändringarna.

De amerikanska, brittiska och franska delegaterna förklarade sin röstning

med att de inte ansåg en utökning till mer än tretton platser i säkerhetsrådet

och tjugofyra platser i det ekonomiska och sociala rådet vara

befogad och att de därför önskat uppskjuta ett beslut. Den position de

intagit fick dock ej uppfattas som prejudicerande i ratificeringsfrågan.

Generalförsamlingens resolutioner är resultatet av en mångårig utveckling,

som bär må kortfattat rekapituleras.

Den tidigare nämnda art. 108 utgör inte den enda möjlighet till ändringar

som stadgan erbjuder. För att tillmötesgå önskemål från åtskilliga mindre

stater infördes nämligen på San Fransisco-konferensen 1945 även en bestämmelse,

som ger möjlighet att i särskild ordning företaga en mera omfattande

översyn av stadgan. Art. 109 föreskriver sålunda, att en allmän

konferens av organisationens medlemmar med ändamål att taga stadgan

under omprövning må hållas på tid och plats, som fastställes genom beslut

med två tredjedelars majoritet av församlingens medlemmar och ett sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1964

stämmande beslut av sju medlemmar, oavsett vilka, av säkerhetsrådet. Enär

ingen sådan konferens kommit till stånd före generalförsamlingens tionde

årliga möte år 1955, upptogs frågan, enligt artikelns föreskrift, ex officio

på dagordningen för detta möte.

Generalförsamlingen beslutade härvid tillsätta en kommitté bestående

av samtliga FN :s medlemsstater, med uppdrag att i samråd med generalsekreteraren

behandla frågan om fastställande av tid och plats för konferensen

samt dess organisation och arbetsformer. Kommittén uppmanades

avge förslag till generalförsamlingens tolfte möte. Säkerhetsrådet gav

därefter på i art. 109 föreskrivet sätt sin anslutning till den av församlingen

antagna resolutionen.

Från flera håll framfördes emellertid under debatten motstånd mot inkallandet

av en allmän konferens. De nordiska staternas delegater anförde

sålunda, att stadgan visserligen inte var ett fulländat dokument men att

den likväl kunde anses väl motsvara sina syften; det var därför icke rådligt

att inkalla en konferens, som av många skäl kunde befaras komma att

sluta med ett misslyckande.

Kommittén har alltsedan dess avgivit rapport till nära nog varje ordinarie

generalförsamlingsmöte och därvid framhållit att tidpunkten inte befunnits

läglig för anordnande av en dylik konferens.

Det stod följaktligen redan efter det tionde mötet klart att den andra av

stadgan anvisade vägen för stadgeändring, jämlikt art. 108, var den enda

praktiskt framkomliga. Redan vid det elfte mötet, år 1956, framlades också

förslag om att, i enlighet med denna artikel, besluta om utökning av medlemsantalet

i säkerhetsrådet, det ekonomiska och sociala rådet samt i den

internationella domstolen. Åtgärden motiverades med att sexton nya medlemmar

vunnit inträde i organisationen under det tionde mötet. Ehuru tanken

vann principiell anslutning ställdes intet förslag under omröstning till

följd av de invändningar som restes från Sovjetunionens och andra öststaters

sida.

Under de tolfte och trettonde mötena år 1957 resp. 1958 fördes frågan endast

obetydligt framåt. Vid det fjortonde mötet år 1959 anfördes från

svensk sida bl. a., att den svenska delegationen var negativt inställd till

tanken att öka antalet medlemmar i den internationella domstolen, vars

aktuella sammansättning representerade de viktigaste civilisationstyperna

och rättsordningarna. Ett juridiskt organ kunde icke fungera med tillräcklig

effektivitet om det bestod av alltför många medlemmar, och en

ökning av antalet domare borde endast ifrågakomma, därest detta blev

ofrånkomligt med hänsyn till domstolens arbetsbörda. Däremot fanns det

goda skäl för en stadgeändring som skulle medgiva en ökning av antalet

icke ständiga medlemmar i säkerhetsrådet och av medlemmarna i det ekonomiska

och sociala rådet. Särskilt beträffande sistnämnda organ fanns

det starka motiv för ett utvidgat medlemskap, varigenom den afro-asiatiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 196 år 196k

gruppen, som sedan år 1955 vuxit från elva till trettioen stater, skulle bli

bättre representerad.

I en av församlingen år 1959 antagen resolution uttalades förhoppningen,

att en stadgeändring avseende utvidgning av säkerhetsrådet och det ekonomiska

och sociala rådet skulle komma till stånd snarast möjligt, samt beslutades,

att frågan skulle behandlas även under påföljande möte.

Vid öppnandet av det femtonde mötet år 1960 vann sexton nya afrikanska

stater inträde i organisationen, varigenom frågan fick ökad aktualitet.

Försöken att nå en snabb och allmän enighet om utvidgningarna strandade

även denna gång på Sovjetunionens bestämda motstånd. Intet av de

förslag som framlades under debatten i det särskilda politiska utskottet

blev antaget.

Frågan återkom därefter inte förrän vid det adertonde mötet 1963, på

vars dagordning den begärts uppförd av ett femtiotal afrikanska och

asiatiska stater. Resultatet blev de resolutioner (1991 A och B), för vilka

inledningsvis redogjorts.

Departementschefen

Som framgått av vad jag här anfört är de rekommendationer, som generalförsamlingen

nu gjort, resultatet av mångåriga strävanden, framför

allt från de nytillkomna medlemsstaternas sida. Det ökade inflytande som

dessa stater redan genom sin numerär tillvunnit sig i generalförsamlingen

bör rimligen motsvaras av ett större inflytande även i säkerhetsrådet och

det ekonomiska och sociala rådet. Detta får anses inte blott uppfylla ett

rättvisekrav utan även utgöra ett politiskt intresse ur organisationens

synpunkt. Sverige har genom åren stött dessa strävanden. De praktiska

svårigheter som kan bli följden av ett ökat medlemsantal i ifrågavarande

organ får anses uppvägas av att fattade beslut erhåller en bredare förankring

bland medlemsstaterna. Det må här erinras om att organisationens

medlemsantal sedan år 1955 vuxit från 60 till 112 och med säkerhet kommer

att stiga ytterligare.

Hittills har ett trettiotal medlemsstater — huvudsakligen afro-asiatiska

-—- ratificerat ifrågavarande ändringar och antalet ratifikationer väntas

under höstens generalförsamling växa i snabb takt. Såsom tidigare framhållits

träder ändringarna i kraft sedan de ratificerats av två tredjedelar

av medlemsstaterna, bland dem samtliga ständiga medlemmar av säkerhetsrådet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

godkänna de ändringar i Förenta Nationernas stadga för

vilka jag redogjort.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 196 år 1961

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan af Sillen

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640696

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:369 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ändringar i Förenta Nationernas stadgä. a1 i texten
  2. UU 1964:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ändringar i Förenta Nationernas stadga. s. 1 i texten