Sök i Ratio Lex

Angående organisationen av delgivning sverksamheten efter förstatligandet av polisväsendet m. m

1964-12-31 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:198, Angående organisationen av delgivning sverksamheten efter förstatligandet av polisväsendet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b

1

Nr 198

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisationen

av delgivning sverksamheten efter förstatligandet av

polisväsendet m. m.; given Stockholms slott den 13

november 196b.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning

av statens övertagande av huvudmannaskapet för delgivningscentralerna

i Stockholm och Göteborg,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att staten övertar huvudmannaskapet för de

särskilda delgivningscentralerna i Stockholm och Göteborg den 1 januari

1965 och att delgivningscentralerna organisatoriskt inordnas i polismyndigheterna

i dessa städer. En särskild delgivningscentral föreslås inrättad

även inom polismyndigheten i Malmö. Förslag läggs vidare fram om

delgivningscentralernas organisation efter förstatligandet.

I överensstämmelse med vad som tidigare föreskrivits i samband med

förstatligandet av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet föreslås i propositionen

att Stockholms och Göteborgs städer skall vara skyldiga att

upplåta lokaler och överlåta inventarier in. m. samt att bidra till kostnaderna

för delgivningscentralerna under en övergångstid.

Det totala medelsbehovet för innevarande budgetår för reformen beräknas

till i runt tal 1,1 milj. kr.

1 —Bi han g till riksdagens protokoll 196b. t saml. Nr 198

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196i

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet

för delgivningscentralerna i Stockholm och Göteborg

Härigenom förordnas som följer.

Vad i lagen den 29 maj 1964 (nr 322) med vissa bestämmelser i anledning

av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet

m. m. föreskrives om skyldighet för kommun att upplåta lokaler, överlåta

inventarier m. m. och bidraga till statsverkets kostnader skall äga motsvarande

tillämpning i anslutning till statens övertagande den 1 januari

1965 av huvudmannaskapet för delgivningscentralerna i Stockholm och

Göteborg. Bestämmelsen i 2 § nämnda lag att framställning om upplåtelse

av nyttjanderätt skall göras före viss tidpunkt skall dock icke gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 13 november 196b.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om organisationen

av delgivningsverksamheten efter förstatligandet av polisväsendet

m. m. samt anför.

Inlåning

Behov av att handling bevisligen delges den som berörs av handlingen

finns i stor utsträckning både inom offentlig verksamhet och i privata

rättsförhållanden. Delgivning kan ske på flera sätt, enklast genom att

den som skall delges skriftligen erkänner att han fått del av handlingen.

Stora grupper delgivningar på begäran av statliga myndigheter kan ske

genom posten. I många fall och särskilt i fråga om svårare delgivningar

måste delgivning emellertid verkställas genom stämningsman. Huvudparten

av stämningsmansdelgivningarna sker genom polismyndigheternas

försorg. Polismyndighet är enligt stadganden i åtskilliga författningar

skyldig att biträda andra myndigheter med delgivning. I samband med

polisväsendets förstatligande åläggs polisen skyldighet att biträda även

allmänheten i detta hänseende. Polisens delgivningar sker vanligen genom

polismän. I de två största städerna har emellertid inrättats delgivningscentraler

med icke polisutbildad delgivningspersonal. Delgivningscentralerna

har härvid övertagit polisens delgivningsskyldighet.

Frågan om delgivningsverksamheten och delgivningscentralemas ställning

efter förstatligandet av polisväsendet m. in. har inte lösts i samband

med övriga huvudmannaskaps- och organisationsspörsmål. Förslag i denna

fråga har nu lagts fram i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria

den 10 maj 1964 av rådmannen Härje Stenberg (Ju 1964: B 4). I

första hand syftar förslaget till att så långt möjligt befria polisutbildad per
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196b

sonal från bestyret med delgivningar. Promemorian upptar också förslag om

förstatligande av de kommunala delgivningscentralerna i Stockholm och

Göteborg, vilka f. n. lyder i Stockholm under rätts- och polisdirektionen och

i Göteborg under magistraten. Vidare föreslås i promemorian att en särskild

delgivningscentral inrättas i Malmö. I anslutning härtill har förslag upprättats

rörande centralernas verksamhet och organisation.

Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av justitiekanslersämbetet,

riksåklagarämbetet, Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och

Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, generalpoststyrelsen,

statskontoret, rådhusrätterna, statsåklagare och polismästarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, exekutionsdirektören i

Stockholm, förste stadsfogdarna i Göteborg och Malmö, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus samt Norrbottens län, polisberedningen, Stockholms

stads rätts- och polisdirektion, Sveriges advokatsamfund, föreningarna

Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare, Sveriges stadsfiskaler,

Sveriges landsfiskaler, Sveriges polismästare och Sveriges stadsfogdar,

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Svenska stadsförbundet samt

Svenska exekutionsmännens riksförbund. Exekutionsdirektören i Stockholm

samt förste stadsfogdarna i Göteborg och Malmö har yttrat sig

endast beträffande delgivningscentralerna. Till remissorganens yttranden

har fogats utlåtanden från olika myndigheter och organisationer.

I personalfrågor, som berörs av förslagen, har överläggningar hållits

mellan företrädare för civildepartementet på ena sidan samt för Tjänstemännens

centralorganisations statstjänstemannasektion på andra sidan.

Överläggningarna har resulterat i en den 10 november 1964 dagtecknad

förhandligsöverenskommelse angående löneförmåner m. m. för delgivningscentralernas

personal.

Jag anhåller nu att få ta upp de i promemorian framlagda förslagen

till närmare behandling och i samband därmed anmäla de lagstiftningsoch

organisationsfrågor, kostnadsberäkningar och anslagsfrågor, som föranleds

av förstatligandet av och den nya organisationen för delgivningscentralerna.

Nuvarande förhållanden

Gällande bestämmelser om delgivning

De grundläggande bestämmelserna om delgivning finns i 33 kap. rättegångsbalken.

Huvudregeln för delgivning i rättegång är, att delgivningen

skall ske genom rättens försorg (4 §) och att delgivning skall ske genom

posten om inte rätten finner, att delgivningen bör verkställas på annat

sätt (5 §). Delgivningen skall ske genom att handlingen i huvudskrift

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1964

eller styrkt avskrift överlämnas till den som söks för delgivning (6 §). Från

denna regel finns dock vissa undantag, enligt vilka delgivning kan ske

genom att handlingen överlämnas till annan än den som söks för delgivning

(8 och 9 §§) eller genom att den anslås på en för allmänheten tillgänglig

plats i rättens kansli och meddelande därom införs i allmänna

tidningarna (12 §).

Reglerna om delgivning i rättegång grundar sig på principen om fri

bevisprövning när det gäller att avgöra om delgivning ägt rum. Sålunda

skall enligt 33 kap. 14 § rättegångsbalken delgivning anses ha skett om

handling, som skolat delgivas någon, kommit honom tillhanda, även om

han erhållit handlingen på annat sätt än som särskilt beskrivits i rättegångsbalken

i övrigt. För att underlätta bevisprövningen har emellertid

stadgats (25 §) att intyg av stämningsman gäller som fullt bevis om att

delgivningen verkställts på sätt som intyget innehåller och att samma

vitsord tillkommer intyg, som meddelats av nämndeman och vissa i lagrummet

uppräknade befattningshavare.

I kungörelsen den 10 juli 1947 (nr 641) om delgivning i mål och ärenden

vid domstol (delgivningskungörelsen) ges närmare bestämmelser om de

olika delgivningssätten. Om erkännande av delgivning kan påräknas bör

handlingar som skall delges översändas genom tjänstebrev, s. k. brevdelgivning,

med begäran om skriftligt erkännande av mottagandet. Sådant

erkännande får, om det är fråga om domstolsdelgivning, avlämnas till

postbefordran utan att avsändaren är skyldig att förse försändelsen med

frimärke.

Används inte brevdelgivning och vistas den sökte på ort med adresspostanstalt,

som upptagits i en av generalpoststyrelsen upprättad förteckning,

bör delgivningen verkställas av postverket genom att posttjänsteman vid

ordinarie eller extra postutdelningstur överlämnar försändelsen till någon,

som enligt anvisningarna på delgivningsbeviset äger motta handlingen,

s. k. postdelgivning. I annat fall bör delgivning verkställas av stämningsman

eller annan vars intyg utgör fullt bevis om delgivning, s. k. stämningsmansdelgivning''.

Rätten att använda postdelgivning tillkommer domstolarna

och åklagarna samt vissa andra särskilt angivna myndigheter.

Jämlikt 33 kap. 24 § rättegångsbalken åligger det underrätt att förordna

erforderligt antal stämningsmän för att verkställa delgivning, när

de anlitas därför. Förordnande för stämningsman meddelas för viss tid

eller tills vidare men kan av rätten återkallas om skäl föreligger därtill.

F. n. gäller dessutom att »fjärdingsman», d. v. s. polisman anställd i polisdistrikt

som inte omfattar enbart stad, utan särskilt förordnande är stämningsman.

Genom lagändring den 29 maj 1904 (SFS 1964:330), vilken

träder i kraft den 1 januari 1965, har emellertid sistnämnda bestämmelse

angående »fjärdingsman» utgått.

Av bestämmelsen i 33 kap. 24 § rättegångsbalken anses följa, att den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196i

som av rätten förordnats att vara stämningsman är skyldig att verkställa

delgivning på begäran av myndighet eller enskild. Behörighet att

utfärda intyg om delgivning tillkommer emellertid även de i 33 kap. 25 §

rättegångsbalken angivna befattningshavarna, fr. o. in. 1965 bl. a. polisman

och utmätningsman. De uppräknade befattningshavarnas skyldighet att

verkställa delgivningar regleras inte av rättegångsbalken, utan bestämmelser

härom har utfärdats i administrativ ordning. Sålunda stadgas i 9 § delgivningskungörelsen

att bl. a. polisman är pliktig att på tjänstens vägnar verkställa

domstolsdelgivning utan annan ersättning än som må tillkomma honom

enligt vissa angivna bestämmelser. Vidare åligger det som förut sagts

polismyndighet enligt ett stort antal författningar att ombesörja delgivning

av olika myndigheters beslut, förelägganden, kallelser m. in., och från och

med den 1 januari 1965 blir polismyndighet skyldig att gå också allmänheten

tillhanda med delgivningar-.

Delgivning scentralerna

Stockholm. Delgivningscentralen i Stockholm började sin verksamhet

den 1 november 1954. Dessförinnan hade stämningsmansdelgivningar i

Stockholm huvudsakligen ombesörjts av bl. a. en delgivningsavdelning

vid poliskamrerarekontoret, en särskild delgivningsman, knuten till kriminalpolisavdelningen,

samt av stadstjänare vid rådhusrättens avdelningar.

De delgivningar, som enligt tidigare praxis verkställdes av dessa delgivningsorgan

eller befattningshavare, överfördes till den nya centralen. Dessutom

har emellertid åtskilliga tjänstemän vid olika statliga och kommunala

verk och nämnder stämningsmansförordnanden, t. ex. vid indrivningsverket,

barnavårds-, hälsovårds- och socialnämnderna, överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Stockholms län och generaltullstyrelsen. Delgivning

med personer som upptas i den hos polisen förda s. k. spärrlistan

verkställs genom polisens försorg.

Enligt arbetsordningen för delgivningscentralen handhas organisations-,

personal- och ekonomifrågor av Stockholms stads rätts- och polisdirektion,

medan överståthållarämbetet utövar inseendet över verksamheten.

Antalet till delgivningscentralen inkomna ärenden har varierat avsevärt

under de år delgivningscentralen funnits och nådde sitt maximum

1959 med 97 600 inkomna ärenden. Genom bl. a. tillkomsten av parkeringsbotsystemet

och ändrad praxis hos åklagarmyndigheten i Stockholm

vad det gäller användandet av brevdelgivning för strafförelägganden minskades

därefter antalet delgivningsärenden successivt. Det uppgick 1962

till 73 200 ärenden och 1963 till 69 600 ärenden. Antalet till centralen inkomna

ärenden under de tre första kvartalen 1964 uppgår till omkring

55 000 och beräknas för hela 1964 uppgå till cirka 80 000 ärenden. Utöver

dessa delgivningsärenden, som samtliga är delgivningar åt myndigheter,

s. k. tjänstedelgivningar, verkställer vissa av befattningshavarna vid cen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196A 7

trålen såsom privatuppdrag sammanlagt cirka 2 000 partsdelgivningar årligen.

Övriga partsdelgivningar, uppskattningsvis beräknade till 3 000—

4 000, verkställs av stadstjänare vid rådhusrätten.

De under 1963 inkomna tjänstedelgivningarna fördelade sig på olika

uppdragsgivare på följande sätt.

Stockholms rådhusrätt ...................................... 50 %

andra domstolar .................................... 12 %

åklagare i Stockholm.................................... 18%

andra åklagare.............................................. 5 %

övers t ä t h a 11 a rä m be te t ........................................ 6 %

andra myndigheter .......................................... 9 %

För den egentliga delgivningsverksamheten är staden fr. o. m. den 1 maj

1964 indelad i 27 distrikt med en delgivningsman för varje distrikt.

Till delgivningsmännen har sedan centralens tillkomst utgått prestationslön

(ackord). Fr. o. m. den 1 juli 1963 gäller ett nytt avtal, vilket

principiellt avviker från tidigare avtal främst därigenom att prestationslön

nu utgår även för ärenden redovisade med hindersbevis mot att tidigare

ersättning utgick endast för fullbordade delgivningar. Lönen utgår

i form av en fast del med 880 kronor för de första 70 delgivningarna

per kalendermånad och en rörlig del med 7 kronor för varje delgivning

utöver 70. Genomsnittslönen för delgivningsmännen uppgick under första

kvartalet 1964 till 2 024 kronor i månaden.

Av delgivningsmännen är f. n. 21 berättigade att använda egen bil i

tjänsten mot en ersättning av 2 kr. för varje redovisat delgivningsärende.

Övriga delgivningsmän har tilldelats tjänstekort vid spårvägen. Avtalet

innehåller dessutom vissa bestämmelser om garantilön, uppsägning, semester

och tjänstledighet samt pension.

De faktiska kostnaderna för delgivningscentralen 1963 uppgick till sammanlagt

989 069 kronor. Utslaget på antalet inkomna ärenden respektive

fullbordade delgivningar under samma år motsvarar detta 14: 21 kr. per

inkommet ärende och 19: 57 kr. per fullbordad delgivning. För 1964 har

enligt uppgift endast en preliminär utgiftsstat upprättats, eftersom delgivningscentralen

vid tiden för fastställandet av statförslagen var föremål

för viss omorganisation. För 1965 har delgivningscentralen till rättsoch

polisdirektionen inkommit med anslagsäskanden på sammanlagt

1 126 000 kr.

Göteborg. Delgivningsverksamheten i Göteborg är i huvudsak koncentrerad

till en under magistraten lydande delgivningscentral. Den började

sin verksamhet den 1 oktober 1957 och övertog då alla tjänstedelgivningar,

som dittills ankommit på en under magistraten lydande delgivningsbyrå,

stadstjänarna vid rådhusrättens avdelningar, en under ordonnanspolisen

lydande delgivningssektion samt en särskilt förordnad

stämningsman knuten till åklagarmyndigheten. Liksom fallet var i Stock
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1964

holm lämnades dock vissa delgivningar utanför delgivningscentralens

verksamhetsområde, främst delgivningar inom exekutionsverket och polisen

(de s. k. spärrlistefallen) men även vid länsstyrelsen och tullverket

genom att befattningshavare vid dessa verk behöll sina förordnanden som

stämningsmän. Partsdelgivningar ombesörjs helt genom delgivningscentralens

försorg.

Antalet till delgivningscentralen inkomna ärenden har varit relativt

konstant. Det uppgick 1962 till 33 400 ärenden och 1963 till 36 000 ärenden.

Antalet under de tre första kvartalen 1964 inkomna ärenden uppgick

till omkring 29 000 och under hela 1964 beräknas cirka 38 000 ärenden

komma in till centralen, partsdelgivningar inräknade.

De under 1963 inkomna delgivningsärendena fördelade sig på olika

uppdragsgivare på följande sätt.

domstolar .......................................

......... 62,0

%

åklagare .........................................

......... 16,7

%

exekutiva myndigheter.............................

......... 9,1

%

andra myndigheter ...............................

......... 6,1

%

partsdelgivningar .................................

......... 6,1

%

Göteborg är indelat i 14 delgivningsdistrikt med en

delgivningsman i

varje distrikt. Prestationslön (ackord) utgår till delgivningsmännen enligt

förhandlingsöverenskommelse. Denna är beräknad efter andra grunder

än i Stockholm. Bl. a. utgår ersättning endast för fullbordade delgivningar.

Prestationslönen baseras på en beräknad normal arbetsprestation

per månad av 169 fullbordade delgivningar, för vilka en ackordsriktpunkt

satts motsvarande lönen i löneklass 15, f. n. 1 706 kr. i månaden. Genomsnittslönen

för delgivningsmännen i Göteborg uppgick under första kvartalet

1964 till 1 824 kr. i månaden. 13 av delgivningsmännen är berättigade

att mot ersättning använda egen bil i tjänsten. Ersättningen utgår

efter antalet körda kilometer. En delgivningsman har årskort vid spårvägen.

Förhandlingsöverenskommelsen innehåller dessutom bestämmelser

om lönegradsplacering, garantilön, semesterlön och semesterersättning

samt lön under tjänstledighet och vikariatslön.

Lönekostnaderna för delgivningscentralen i Göteborg uppgick 1963 till

384 000 kr., vartill kommer resekostnader och kontorskostnader beräknade

till 60 000 kr. Utslaget på antalet inkomna ärenden resp. fullbordade

delgivningar motsvarar detta 12: 33 kr. per inkommet ärende och 15: 08 kr.

per fullbordad delgivning. För 1964 har lönekostnaden för delgivningscentralen

upptagits till 400 000 kr., varjämte resekostnaderna och kontorskostnaderna

beräknats till 62 000 kronor.

Malmö. Stämningsmansdelgivningarna i Malmö fördelas mellan stadstjänarna

vid rådhusrätten samt en under ordonnanspolisen lydande delgivningsavdelning.

Stadstjänarna verkställer alla delgivningar i civilmål,

betalningsförelägganden och mål angående lagsökning samt partsdelgiv
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1964

ningar medan delgivningsavdelningen vid polisen handlägger huvuddelen

av övriga delgivningar.

Stadstjänarna är sju och uppbär lön enligt lönegrad A 9, dock att

några av de äldre stadstjänarna erhåller personlig lön, beräknad enligt

lönegrad All. Stadstjänarnas huvudsakliga uppgift är att tjänstgöra

vid rådhusrättens sessioner, varför delgivningsarbetet till största delen

utförs på fritid. För de första 175 redovisade delgivningsärendena under

kalenderåret utgår inte någon ersättning. Därefter är ersättningen 5: 25

kr. per delgivning. Sex av stadstjänarna har rätt att använda egen bil

i tjänsten. Ersättning för bilkostnaderna utgår liksom i Göteborg efter

antalet körda kilometer. En av stadstjänarna har årskort vid spårvägen.

Antalet till stadstjänarna inkomna tjänstedelgivningar under 1963 uppgick

till 3 440. Antalet partsdelgivningar har beräknats inte öveTstiga

600 om året.

Delgivningsavdelningen vid ordonnanspolisen förestas av en förste

polisassistent. Dessutom tjänstgör vid avdelningen såsom delgivningsmän

fyra förste poliskonstaplar och två yngre poliskonstaplar samt såsom kontorspersonal

två kontorsbiträden, vilka båda har stämningsmansförordnande.

Poliskonstaplarna verkställer utöver delgivningarna i viss utsträckning

även förpassningsresor och andra handräckningsuppdrag.

För den fältmässiga delgivningsverksamheten är staden uppdelad i

sex distrikt. Av poliskonstaplarna har två tjänstebil och övriga frikort

vid spårvägen.

Under 1963 inkom till polisens delgivningsavdelning från

domstolar..........

åklagare ..........

militära myndigheter

andra myndigheter . .

Av de ärenden som inkom från åklagarna avsåg 8 394 delgivning av

strafförelägganden. Den stora mängden dylika delgivningsärenden hänger

samman med att åklagarna i Malmö 1963 översände samtliga strafförelägganden

till polisen för stämningsmansdelgivning. Detta förfarande har

nu lagts om så att åklagarna sänder över strafföreläggandena i första

hand med posten. Detta kan väntas medföra en minskning av antalet

stämningsmansdelgivningar med cirka 6 500 ärenden om året. Om hänsyn

tas till detta förhållande skulle stämningsmansdelgivningarna i

Malmö kunna beräknas till omkring 16 000 vid polisens delgivningsavdelning

och 4 000 hos stadstjänarna eller sammanlagt omkring 20 000 om

året.

5 551 ärenden

11 947 »

375 *

2 950 >

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b

Promemorian

Allmänna synpunkter

I promemorian erinras om att gällande bestämmelser om domstolsdelgivning

utgår från att delgivning i första hand skall ske genom posten.

Posten sägs också utan tvekan vara det organ som bäst lämpar sig för

denna verksamhet. Dess vittutgrenade organisation ger mycket goda förutsättningar

för att den sökte skall nås av försändelsen. Från den eftersöktes

synpunkt är det också önskvärt att posten anlitas, eftersom delgivning

genom posten utsätter den sökte för betydligt mindre uppmärksamhet

från omgivningens sida än om delgivningen sker genom polisen eller

stämningsman.

Skillnaden i kostnad för en brevdelgivning och en stämningsmansdelgivning

varierar på olika orter. I städerna är det inte ovanligt, framhålles

i promemorian, att merkostnader för stämningsmansdelgivningarna kan

beräknas till 10—15 kr. per delgivning och i enstaka fall till ännu högre

belopp. Den högre genomsnittskostnaden innebär inte i och för sig, att

fel behöver föreligga ifråga om utnyttjandet av stämningsmansinstitutet.

Tvärtom kan en förhållandevis hög kostnad per stämningsmansdelgivning

hänga samman med att en långt gående brev- eller postdelgivning tillämpas

och att endast de mycket svåra delgivningsärendena överlämnas till polisen

eller stämningsman. De organ som huvudsakligen anlitas för stämningsmansdelgivning,

d. v. s. polisen och delgivningscentralerna, är emellertid

anpassade för de svåra, mycket brådskande eller tidskrävande delgivningarna.

Genomsnittskostnaden för stämningsmansdelgivningar är därför

hög även om lättare delgivningar i ganska stor utsträckning överlämnas

för sådan delgivning. I den mån delgivning kan ske genom posten

talar därför starka ekonomiska skäl för att så bör ske.

Stämningsmansdelgivningarna verkställs huvudsakligen genom polisen

eller delgivningscentraler. I promemorian uttalas att delgivningsarbetet

för polisen ofta innebär ganska betydande störningar genom att polismännen

rycks från sina uppgifter i den planlagda polisverksamheten för

att i stället fullgöra brådskande delgivningsuppdrag. Från polisiär synpunkt

är det därför önskvärt att stämningsmansdelgivningarna för polisens

del nedbringas till ett minimum.

I syfte att söka minska antalet stämningsmansdelgivningar föreslås i

promemorian ändrade bestämmelser rörande förfarandet vid postdelgivning.

Antalet postdelgivningar har ökat starkt sedan detta delgivningssätt

infördes 1948 och uppgick 1963 till över 500 000. Emellertid påvisas i

promemorian att en förhållandevis hög procent av postdelgivningsförsändelserna

redovisas med hinder. En starkt bidragande orsak till det relativt

stora antalet hindersbevis vid postdelgivning bedöms vara att flera av de

eftersökta inte är antraffbara i bostaden vid postens utlämningsturer på

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196i

grund av att de befinner sig på arbetsplatsen eller av annan anledning tillfälligtvis

inte vistas i bostaden. I promemorian föreslås, att avisering skall

få äga rum vid postdelgivning så att adressaten, om han inte anträffas

vid postutdelningstur, själv skall kunna hämta ut delgivningsförsändelsen

vid postanstalten. Kravet på utlämningsförsök direkt i bostaden bör

emellertid kvarstå. Överlämnandet av försändelsen i bostaden skall alltså

utgöra det normala delgivningsförfarandet.

Under utredningen har framkommit, att användningen av de olika delgivningssätten

varierar högst avsevärt inte endast mellan olika slag av

myndigheter utan även mellan myndigheter inom samma verksamhetsområde.

Särskilt synes ett flertal myndigheter inte använda brevdelgivning

i den utsträckning statsmakterna avsett. Förfarandet att använda

stämningsman (polisman) vid delgivning med personer intagna på anstalt

påtalas vidare och det framhålls att sådana delgivningar som regel

bör ske genom befattningshavare på anstalten. Vidare förordas att personal

vid olika kommunala nämnder samt tullpersonal och kontorspersonal

hos vissa myndigheter i större utsträckning än vad som nu sker

erhåller stämningsmansförordnanden för handläggning av nämndens eller

myndighetens egna delgivningsärenden. I fråga om delgivning av straffförelägganden

förordas ett förfarande, som påminner om brevdelgivning.

Även beträffande de administrativa delgivningarna föreslås vissa förenklingar.

För att åstadkomma större enhetlighet i fråga om användandet av

de olika delgivningssätten och därmed också minska antalet stämningsmansdelgivningar

anses det lämpligt att Kungl. Maj :t i varje fall vad det

gäller domstolar och åklagare i cirkulärskrivelser lämnar anvisningar

om när de olika delgivningssätten lämpligen bör användas.

I vissa polisdistrikt har vid distriktet anställd kontorspersonal förordnats

till stämningsmän för att verkställa mindre brådskande delgivningar

med personer, som efter kallelse inställer sig på poliskontoren. Detta system

har enligt vad som uttalas i promemorian fungerat mycket väl och

bör kunna införas i betydligt fler distrikt än vad som nu är fallet. Över

huvud taget torde en aktiv kontorsdelgivning genom utsändande av meddelanden

till de efterspanade personerna med anmodan att inom viss

kortare tid inställa sig på delgivningskontoret för att utkvittera försändelsen

kunna i inte ringa utsträckning avlasta polismännen från att syssla

med delgivningsärenden. Vidare kan i polisdistrikt, där särskild vaktmästare

finns anställd, denne ofta förordnas att som stämningsman verkställa

delgivningar inom själva stationeringsorten. 1 den mån delgivningsbestyren

har sådan omfattning att de beräknas ge full sysselsättning åt en

eller flera befattningshavare i polisdistriktet bör överflyttning av delgivningsgöromålen

på icke polisutbildad personal ske. I promemorian föreslås

att sådana icke polisutbildade delgivningsmän anställs i vissa av de större

polisdistrikten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196b

Delgivning scentralernas ställning

I promemorian framhålls att delgivningsbestyren vid vissa polismyndigheter

har förts samman till särskilda avdelningar, som ofta fått benämningen

delgivningscentraler. Så har skett i Malmö, Norrköping, Gävle,

Eskilstuna in. fl. platser. Dessa delgivningscentraler avviker från delgivningscentralerna

i Stockholm och Göteborg bl. a. därigenom, att de är

direkt underställda polisen och att föreståndaren är polisbefäl, som också

har andra arbetsuppgifter än att leda och övervaka delgivningsverksamheten.

Begreppet delgivningscentral bör emellertid enligt utredningen användas

endast när delgivningsverksamheten på en ort nått sådan omfattning,

att särskild föreståndare bör avdelas för att enbart ägna sig åt ledningen

av delgivningsverksamheten och när en distriktsindelning för delgivningsmännen

är påkallad. Underlag för delgivningscentral i denna bemärkelse

kan beräknas föreligga vid minst 15 000 inkomna delgivningsärenden

om året. Sådant underlag finns f. n. endast i Stockholm, Göteborg

och Malmö.

Om med delgivningscentral förstås delgivningsorgan av denna omfattning,

uppkommer enligt promemorian frågan om sådan central bör vara

underställd polismyndigheten på orten eller annan myndighet. Genom

att all personal, föreståndaren inberäknad, kan bestå av icke polisutbildade

befattningshavare, föreligger i och för sig inte hinder mot att ge delgivningscentralen

en i förhållande till polisen fristående ställning.

Delgivningsverksamheten är inte någon egentlig polisverksamhet påpekas

vidare i promemorian. Från rent polisiär synpunkt är det därför

önskvärt, att delgivningsverksamheten där det kan ske avlyfts från polisen.

De skäl som i polisdistrikt med stor geografisk utbredning kan åberopas

för att knyta delgivningsverksamheten till polisen, nämligen polisens väl

utbyggda organisation, stora rörlighet och kännedom om det klientel

som det här är fråga om, kan inte åberopas med samma styrka i städer,

i vilka delgivningscentraler kan tänkas bli inrättade. Å andra sidan har den

uppfattningen framförts, att delgivningspersonal som är underställd polisen

kan väntas ha större respekt hos allmänheten än personal som lyder

under annan myndighet.

Om delgivningscentralerna skulle underställas annan myndighet än polisen

anses i promemorian bl. a. den nya kronofogdemyndigheten kunna

komma i fråga. Inom exekutionsväsendet förekommer stämningsmansdelgivningar,

främst i s. k. enskilda mål. Dessa delgivningar är närmast

att betrakta som ett led i det exekutiva förfarandet och bör lämpligen omhänderhas

av den, som skall tjänstgöra som vittne vid förrättningen.

Inom de olika kronofogdedistrikten kommer alltså att finnas personal

för att verkställa ett förhållandevis stort antal stämningsmansdelgivningar.

Enligt promemorian är det i påfallande stor utsträckning samma

personer, som söks för delgivning i olika slag av ärenden. Det finns där
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Knngl. Maj.ts proposition nr 198 år 1964

för anledning anta, att relativt inånga av de personer, som eftersöks för

delgivning av polis eller stämningsman, samtidigt är eller nyligen varit

föremål för åtgärd från exekutionsmyndighets sida. I promemorian ifrågasätts

vidare om inte delgivningsmännen skulle kunna utgöra en naturlig

rekryteringsbas och vikariatsreserv för vissa av de exekutiva tjänsterna.

En tredje möjlighet är enligt promemorian att låta rådhusrätterna i de

större städerna fungera som chefsmyndighet för delgivningscentralerna.

Som skäl härför kan åberopas, att cirka hälften av de delgivningsärenden

som överlämnas till delgivningscentralerna i dessa städer kommer från

rådhusrätterna och att huvuddelen av de brådskande ärendena utgörs av

domstolsdelgivningar. Enligt promemorian skulle en sådan underställning

emellertid för rådhusrätternas vidkommande innebära en ganska

avsevärd administrativ belastning. 1 promemorian förordas därför, att

rådhusrätterna inte blir chefsmyndighet för delgivningscentralerna. Inte

heller anses skäl föreligga att, som f. n. är fallet i Stockholm, inordna delgivningscentralerna

under överståthållarämbetet respektive vederbörande

länsstyrelse, övervägande skäl anses tala för att delgivningscentralerna i

stället underställs kronofogdemyndigheten i respektive städer.

Organisationsfrågor

För att bedöma personalbehovet vid de tre delgivningscentralerna är tillströmningen

av ärenden av avgörande betydelse. För 1964 beräknas i

promemorian antalet inkomna ärenden — partsdelgivningar inräknade —

komma att uppgå i Stockholm till cirka 80 000, i Göteborg cirka 38 000

och i Malmö cirka 20 000. En minskning av antalet inkomna ärenden anses

kunna åstadkommas genom att bättre utnyttja framför allt brevoch

postdelgivning. Hur stor denna minskning kan bli anses svårt att bedöma

men nedgången i antalet ärenden uppskattas till omkring 10 %.

I Stockholm och Göteborg, där delgivningsmännen åtnjuter prestationslön,

förekommer kontorsdelgivning endast i ringa omfattning, medan i

Malmö, för såvitt inte delgivningstiden är alltför kort, meddelande i så

gott som samtliga fall utsänds till de eftersökta med uppmaning att utkvittera

delgivningsförsändelsen på poliskontoret. Av de kallade inställer

sig i Malmö enligt beräkningar ända upp till 85—90 %. En avlastning av

delgivningsmännens arbetsuppgifter bör enligt promemorian kunna ske i

Stockholm och Göteborg genom utökad och förbättrad kontorsdelgivning och

spaningsverksamhet. En översyn av blankettformulären och kontorsrutinen,

något som inte hunnits med under utredningsarbetet, bedöms också kunna

medföra vissa rationaliseringsvinster.

De i Stockholm och Göteborg tillämpade prestations- eller ackordssystemen

kritiseras i promemorian. Enligt vad som framhålls har dessa

avlöningssystem i vissa avseenden direkt motverkat rationaliseringssträVanden.

Erfarenheterna från Stockholm och Göteborg synes vidare tyda på

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196i

att delgivningsmän, avlönade enligt ett prestationslönesystem, blir en

ganska orolig personalgrupp. Trots att lönerna för delgivningsmännen stigit

avsevärt jämfört med tiden före delgivningscentralernas inrättande har

irritation och missnöjesyttringar förekommit i ganska stor utsträckning.

En starkt bidragande orsak härtill kan, sägs i promemorian, ha varit att

arbetstakten drivits upp väl högt. Men även andra orsaker anses ha medverkat.

Sålunda är avlöningssystemet ytterst känsligt för ojämnheter i

tillströmningen av ärenden. Vidare kan systemet knappast sägas verka

rättvist mellan delgivningsmännen inbördes. Befolkningsstrukturen i skilda

stadsdelar är mycket olika med påföljd att vissa distrikt är lättarbetade

medan andra kräver avsevärt mycket större arbetsinsats för att ge

samma resultat. I promemorian föreslås därför att prestations- eller

ackordslön inte längre skall utgå, utan att delgivningsmännen skall uppbära

lön enligt viss lönegrad, som fastställs vid förhandlingar. Vidare

föreslås att samtliga fältarbetande delgivningsmän skall vara berättigade

till resekostnadsersättning. Denna ersättning bör vara så avpassad, att den

täcker driftskostnaderna och normal avskrivning för bil. Från huvudsakligen

redovisnings- och kontrollsynpunkt anses ersättningen böra utgå

enligt schablon, förslagsvis två kr. för varje redovisat ärende.

övergång från prestationslön till fast lön för delgivningsmännen beräknas

medföra sänkning av arbetsprestationerna. F. n. föreligger en avsevärd

övertidstjänstgöring bland delgivningsmännen i Stockholm och Göteborg.

Till följd av de föreslagna åtgärderna anses någon utökning av personalen

vid delgivningscentralerna i Stockholm och Göteborg dock inte erforderlig.

Emellertid föreslås viss omfördelning av befattningshavarna från

delgivningsmän till kontorspersonal. Med hänsyn till de ovissa faktorer

som föreligger bör delgivningscentralernas organisation till en början få

provisorisk karaktär och vissa av tjänsterna tills vidare inrättas endast

som extra.

De i promemorian framlagda förslagen till personalplaner framgår av

följande sammanställningar.

Delgivningscentralen i Stockholm

Nuvarande organisation

Arbetsledning

Föreståndare

Bitr. föreståndare

Arbetsledning

1 Föreståndare

1

Förslag

1

Expedition

1 :e kontorsskrivare

kontors skrivare

kanslibiträde

kontorsbiträde

1 Kontorspersonal i 9 :e el. högre lgr 3

1 Kontorspersonal under 9:e lgr 5

1

3

Expedition

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1964

Fältdelgivning

Delgivningsmän

Spaningsavdelning

Spanare (delgivningsmän)

Arvodister .............

Fältdelgivning

31 1 :e delgivningsmän

Delgivningsmän

Spaningsavdelning

2 Bitr. föreståndare

2 Delgivningsmän

Kontorsbiträden

Summa 43

15

9

20

Summa 43

Delgwningscentralen i Göteborg

Nuvarande organisation

Arbetsledning

Föreståndare 1

Expedition

Kanslibiträde 1

Kontor sbiträde 2

Fältdelgivning

Delgivningsmän 14

Spaningsavdelning

Delgivningsmän .............. 1

Kontorsbiträde 1

Summa 20

Förslag

Arbetsledning

Föreståndare ................ 1

Expedition

Kontorspersonal i 9:e eller högre

Igr ........................ 1

Kontorspersonal under 9:e lgr 3

Fältdelgivning

1 :e delgivningsmän 4

Delgivningsmän 8

Spaningsavdelning

Bitr. föreståndare ............ 1

Delgivningsmän .............. 1

Kontorsbiträde .............. 1

Summa 20

Delgivningscentralen i Malmö

Nuvarande organisation

Delgivningsverksamheten i Malmö

utföres i kombination med andra

arbetsuppgifter.

Vid polisen

1 :e polisassistent 1

1 :e poliskonstaplar 4

Poliskonstaplar 2

Kontorsbiträden 2

Vid rådhusrätten

Stadstjänare 7

Summa 16

Förslag

Arbetsledning

Föreståndare ................ 1

Expedition

Kontorspersonal i 9:e eller högre

lgr 1

Kontorspersonal under 9:e lgr 1

Fältdelgivning

1 :e delgivningsmän 2

Delgivningsmän .............. 4

Spaningsavdelning

Delgivningsmän .............. 1

Kontorsbiträde ............. 1

Summa 11

Wto M

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1964

Vad beträffar den nuvarande personalens ställning i samband med att

staten övertar delgivningscentralerna anmärks i promemorian att delgivningspersonalen

i Malmö troligen till större delen kommer att knytas till

polisen resp. rådhusrätten för andra arbetsuppgifter än delgivningsverksamhet.

I Stockholm och Göteborg torde emellertid frågan att överföra personalen

till staten för fortsatt delgivningsverksamhet bli aktuell.

Någon skyldighet för personalen att övergå i statlig tjänst i samband

med ett förstatligande av delgivningscentralerna föreligger enligt promemorian

inte. Man torde emellertid kunna räkna med att befattningshavarna

är villiga att övergå. I den mån befattningshavare önskar övergå i statlig

tjänst föreslås i promemorian att staten övertar dessa befattningshavare

på tjänster inom delgivningsväsendet vilka motsvarar de kommunala befattningar

de innehade före förstatligandet.

Remissyttrandena

Remissinstanserna är genomgående av den uppfattningen att en mins kning

av antalet stämningsmansdelgivningar bör komma

till stånd. De förslag som i detta avseende framlagts i promemorian

har så gott som enhälligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Sålunda

framhåller justitiekanslersämbetet att det från flera synpunkter är motiverat

att söka minska antalet stämningsmansdelgivningar. De åtgärder, som

föreslagits i detta syfte, kan enligt ämbetets mening antas få god verkan

och torde även i övrigt vara i stort sett lämpliga. Sveriges advokatsamfund

anser de föreslagna åtgärderna väl ägnade att främja en snabb och rationell

delgivningsverksamhet med tillbörligt hänsynstagande till den

enskildes krav på sekretess och diskretion, och generalpoststyrelsen förklarar

sig inte ha något att erinra mot de allmänna synpunkter som

utredningen föreslagit angående postverkets roll när det gäller delgivningsverksamheten.

Polisberedningen understryker för sin del starkt den i promemorian

framförda kritiken mot den f. n. flitiga användningen av stämningsmansdelgivningar.

Särskilt angeläget är det enligt beredningen att redan förefintliga

möjligheter att använda andra delgivningsmetoder verkligen utnyttjas.

Redan härigenom torde man nå väsentliga arbetslättnader för de

organ som har att gå myndigheterna tillhanda med stämningsmansdelgivningar.

Beredningen delar vidare uppfattningen att stämningsmansdelgivning

hör till sådana uppgifter som kan anförtros icke polisutbildad personal.

I första hand bör den s. k. kontorsdelgivningen ombesörjas av kontorspersonal,

vilket bör kunna genomföras generellt i alla polisdistrikt.

Vidare bör annan personal inom polisen än polismännen — efter vederbörligt

stämningsmansförordnande — utnyttjas för delgivningar på fältet.

Främst konnner här i fråga vaktmästarpersonal, bilförare och annan per
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196b

17

sonal, som kan utföra delgivningsuppdrag vid sidan av sin normala tjänst.

Härigenom torde eu stor del av delgivningsuppdragen i vart fall i vederbörande

personals stationeringorter kunna avlastas polismännen. Ytterligare

pekar beredningen på möjligheten att anställa särskild icke polisutbildad

personal med uppgift att dels verkställa delgivning, dels utföra

förpassningsuppdrag och bevakning av arrester. Även i de fall när en eller

flera personer behövs enbart för delgivningsverksamhet torde en kombination

av delgivningsuppdrag och andra arbetsuppgifter visa sig ändamålsenlig,

inte minst för att lösa de många gånger svårbemästrade problemen

att verkställa förpassningar utan att ta i anspråk den reguljära polisstyrkan.

Hur delgivningsverksamheten för sådan personal skall samordnas

med annan verksamhet blir beroende av de organisatoriska förutsättningarna

inom de polisdistrikt, i vilka det blir aktuellt att anställa särskild delgivningspersonal.

De närmare undersökningarna härom torde enligt beredningen

böra ske genom rikspolisstyrelsens försorg.

Förslaget att inrätta särskilda statliga delgivning scentraler

i Stockholm, Göteborg och Malmö har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga remissinstanser. Däremot går meningarna

starkt isär beträffande vilken myndighet delgivningscentralerna bör underställas.

Statskontoret, statsåklagarna i Stockholm och Malmö, Sveriges advokatsamfund

samt föreningen Sveriges polismästare tillstyrker förslaget på i

huvudsak de i promemorian åberopade skälen. Överståthållarämbetet ansluter

sig med viss tvekan till förslaget. Ämbetet framhåller att, med undantag

för de tre storstäderna, polisen avses liksom hittills skola vara den

myndighet på vilken delgivningsbestyren skall vila. Med hänsyn härtill

framstår det enligt ämbetet som i och för sig naturligt med polismyndigheten

som chefsmyndighet. Det synes inte möjligt att på grundval av den

förebragta utredningen säkert bedöma omfattningen av de rationaliseringsvinster,

som skulle komma fram genom att delgivnings- och exekutionsverksamheten

samordnas, överståthållarämbetet antar dock att kronofogdemyndigheten

bör ges företräde framför polismyndigheten som tillsyns- och

chefsmyndighet.

Riksåklagarämbetet, hovrätten för Övre Norrland, länsstyrelsen i Malmöhus

län, statsåklagaren i Göteborg och stadsdomareföreningen är likaledes

tveksamma men lutar närmast åt att polisen hör ges företräde framför

kronofogdemyndigheten som chefsmyndighet för delgivningscentralerna.

Stadsdomareföreningen framhåller samtidigt att tillräckliga skäl inte synes

föreligga att låta rådhusrätterna vara huvudmän för delgivningscentralerna

och att domstolarna i princip bör avlastas all annan verksamhet än den

direkt dömande.

Justitiekanslcrsämbctet anser, att de skäl som anförts i promemorian för

att knyta delgivningsverksamheten till kronofogdemyndigheten i de största

2 — R i han g till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 198

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 196i

städerna knappast är övertygande. Det intresse som från polisiär synpunkt

kan föreligga för att avlyfta delgivningsverksamheten från polisen torde

inte göra sig så starkt gällande på orter där delgivningscentral finns, eftersom

det inte är avsett att egentlig polispersonal skall engageras i delgivningsarbetet

där. Ämbetet anser det vidare tveksamt om så mycket står att

vinna genom en samordning mellan exekutionsmyndighetens och delgivningscentralens

delgivningar. Gentemot det framförda förslaget framhålls

att det i och för sig synes vara en fördel om delgivningsverksamheten i de

största städerna är, liksom i landet i övrigt, organisatoriskt knuten till

polismyndigheten. Någon formell skillnad mellan storstädernas delgivningscentraler

och de delgivningscentraler som finns i andra stora polisdistrikt

behöver då inte heller upprätthållas. Polismyndighetens skyldighet

att ombesörja delgivning kommer med en sådan ordning att gälla utan

inskränkning och någon särskild författningsmässig grund för delgivningscentralernas

delgivningsskyldighet behöver ej skapas. Liknande synpunkter

anförs av polisberedningen, som anser att övervägande skäl talar för att

delgivningscentralerna administrativt knyts till polismyndigheterna så

länge dessa behålls vid sin generella skyldighet att lämna biträde åt andra

myndigheter med delgivningar. Även polismästaren i Malmö och kommunaltjänstemannaförbundet

anser att delgivningscentralerna bör underställas

polismyndigheten.

Stockholms rådhusrätt framhåller angelägenheten av att delgivningscentralen

får så självständig ställning som möjligt och att alltför nära

anslutning till exempelvis kronofogdemyndigheten skulle kunna medföra

anpassning av centralens verksamhet för denna myndighets behov till men

för andra uppdragsgivare. Rådhusrätten anser därför att överståthållarämbetet

bör kvarstå som chefsmyndighet för delgivningscentralen i Stockholm.

Göteborgs rådhusrätt å sin sida anser att delgivningscentralerna bör

knytas till rådhusrätterna i resp. städer. Rådhusrätten anser inte att

den administrativa belastning, som en anknytning av delgivningscentralerna

till de största rådhusrätterna skulle medföra, kommer att bli nämnvärt

betungande. Särskilt för de stora rådhusrätterna är det angeläget, att

delgivningsarbetet blir så effektivt som möjligt. Stockholms stads rättsoch

polisdirektion anför liknande synpunkter och anser att i varje fall

delgivningscentralen i Stockholm bör underställas rådhusrätten.

Exekutionsdirektören i Stockholm föreslår, att frågan om huvudmannaskapet

för delgivningscentralerna närmare utreds och att i avbidan härpå

delgivningscentralen i Stockholm provisoriskt underställs rådhusrätten.

Alternativt bör övervägas att behålla centralen i oförändrad form som ett

självständigt organ under överståthållarämbetet. Förste stadsfogdarna i

Göteborg och Malmö samt Svenska exekutionsmännens riksförbund avstyrker

att delgivningscentralerna underställs kronofogdemyndigheten, medan

rådhusrätten i Malmö och föreningen Sveriges stadsfogdar anser att delgiv
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961

ningsverksamheten så långt möjligt bör koncentreras till posten och att

delgivningscentralerna därför bör placeras där. Rådhusrätten framhåller

dock med hänsyn till postverkets kända svårigheter, när det gäller rekryteringen

av personal av lägre grader, att rådhusrättens förslag förutsätter att

delgivningscentralerna bemannas med lika kompetent personal som skulle

ha kunnat erhållas om centralerna underställts annan myndighet.

Mot förslaget om avveckling av ackords- och prestationslönesystemen

har erinringar framförts endast såtillvida att

Stockholms stads rätts- och polisdirektion förklarat, att man där ansett

visst prestationstillägg vara till gagn för verksamheten och att man med

hänsyn till att man måste räkna med att delgivningsmännen måste vara

beredda att utföra sitt arbete på obekväm arbetstid anser ett obekvämlighetstillägg

vara motiverat för denna personalkategori. Kommunaltjänstemannaförbundet

finner kritiken av prestationslönesystemet vara i allt väsentligt

befogad och instämmer i förslaget, att dessa lönesystem slopas. Ersättningen

för användande av egen bil i tjänsten anser förbundet dock böra

regleras efter den för statligt anställda gällande kilometertaxan.

De i promemorian uppdragna allmänna riktlinjerna för delgivningscentralernas

verksamhet och organisation

har i allmänhet inte föranlett några erinringar. Sålunda redovisar statskontoret

ingen avvikande mening i dessa hänseenden, och justitiekanslersämbetet

anser att de framlagda synpunkterna i huvudsak synes kunna tjäna

till ledning för delgivningsverksamheten i de större städerna. Ett flertal

remissinstanser, bland dem polisberedningen och Göteborgs rådhusrätt, säger

sig inte ha något att erinra mot utredningens förslag i denna del. Däremot

anmäler Svea hovrätt avvikande uppfattning vad beträffar utsändande

av kallelse med posten till den eftersökte med anmaning att inställa sig

på delgivningscentralen för att utfå delgivningshandlingen. Om domstolen

begagnar postdelgivning i den omfattning som förordats av utredningen

torde enligt hovrätten de delgivningsärenden, som överlämnas till centralen,

oftast vara av sådan beskaffenhet att förhandsavisering inte är lämplig. I

dessa fall torde det enligt hovrättens mening vara fråga om ärenden, i vilka

den uppdragsgivande myndigheten bedömt risk för undanhållande från den

eftersöktes sida föreligga, eller om ärenden, som är särskilt brådskande.

Liknande synpunkter framförs av Stockholms rådhusrätt.

Riksåklagarämbetet framhåller att det, oavsett vilken myndighet som

väljs till chefsmyndighet, framstår som angeläget att en rättsbildad befattningshavare

inom vederbörande myndighet tilldelas uppdraget att ha tillsynen

över delgivningsverksamheten.

Även de framlagda personalplanerna godtas av flertalet remissorgan,

bl. a. statskontoret.

I en del yttranden reses invändningar i vissa hänseenden. Sålunda anser

Stockholms rådhusrätt, överståthållarämbetet, kommunaltjänstemannaför
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1964

bundet, föreståndaren för delgivningscentralen i Stockholm samt styrelsen

för Stämningsmännens förening vid delgivningscentralen i Stockholm att

personalplanen för delgivningscentralen i Stockholm blivit för knappt tilltagen.

Överståthållaråmbetet varnar för reducering av fältpersonalen, eftersom

minskning av denna personal snabbt kan komma att medföra betydande

balanser med bl. a. risk för brottspreskription. Stockholms rådhusrätt

understryker att det särskilt i Stockholm finns en mycket stor grupp personer,

som av olika skäl håller myndigheterna okunniga om sin adress, ofta

byter adress eller inte har någon adress alls. Det är angeläget att dessa personer,

som oftare än andra förekommer i brottmål, inte lyckas i sin avsikt

att undandra sig delgivning och därigenom lagföring och straff. Det är

därför av största betydelse att delgivningscentralen utrustas med slagkraftigare

spaningsavdelning än den föreslagna. Även kommunaltjänstemannaförbundet

anser att spaningsavdelningen tilldelats för liten personalstyrka

och reserverar sig för att bibehålla fyra delgivningsmän, vilka sedan den

1 april i år tjänstgör på denna avdelning, jämte ett kontorsbiträde.

Beträffande personalplanerna för delgivningscentralerna i Göteborg och

Malmö har några erinringar inte förts fram. Rådhusrätten i Malmö framhåller

dock, att det är ogörligt att på förhand bilda sig någon säker uppfattning

om personalbehovet och att man därför måste vara beredd att vidta de

förstärkningar, som kan visa sig erforderliga när delgivningscentralen varit

i arbete någon tid. Statsåklagaren i Malmö utgår från att delgivningscentralen

i Malmö skall verkställa delgivningar även i de landskommuner som

ingår i Malmö kronofogdedistrikt (polisdistrikt) och att man därför måste

räkna med att en inte oväsentlig del av arbetstiden kan komma att gå åt

för resor. Med hänsyn härtill anser statsåklagaren det tveksamt om den

föreslagna personalstyrkan vid delgivningscentralen i Malmö är tillräcklig.

Frågan om delgivningscentralernas verksamhet bör omfatta även de

landskommuner, som ingår i kronofogdedistriktet (polisdistriktet), har tagits

upp även av polismästaren i Göteborg och statsåklagaren i samma stad.

Polismästaren anser det angeläget, att delgivningscentralen övertar delgivningsskyldigheten

inom hela polisdistriktet, och statsåklagaren ifrågasätter

för sin del om inte begränsning av delgivningsskyldigheten enbart till själva

stadsområdet kan vålla vissa svårigheter.

Departementschefen

Som framgår av den föregående redogörelsen är polisen skyldig att biträda

en rad andra myndigheter med delgivningar av olika slags handlingar.

Också allmänheten skall kunna vända sig till polisen för att få delgivningshjälp.

Det är naturligtvis rationellt och från servicesynpunkt lämpligt

att delgivningsskyldigheten sålunda vilar på ett enda organ, och polisen

är med hänsyn till sin vittförgrenade organisation lämplig för ändamålet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b

Delgivningsverksamheten är emellertid ingen egentlig polisverksamhet och

inte heller kvalitetsmässigt av den art att den hör ombesörjas av personal

med utbildning för annan verksamhet än delgivningar. Det är därför önskvärt

att polisen inte belastas med delgivningar i större omfattning än som

är ofrånkomligt. Mot denna bakgrund har i en inom justitiedepartementet

upprättad promemoria undersökts bl. a. vad som kan göras för att begränsa

omfattningen av polisens delgivningsbestyr.

Till en början bör i detta sammanhang uppmärksammas att polisens

skyldighet att biträda andra myndigheter med delgivning endast är subsidiär.

Andra delgivningssätt som är enklare och billigare skall användas i

första hand. Hit hör främst s. k. brevdelgivning samt postdelgivning. I promemorian

förordas att sådana delgivningsmetoder utnyttjas i betydligt

större utsträckning än vad som är fallet f. n. och att åtgärder vidtas för att

göra postdelgivningen mer effektiv än nu. Vid remissbehandlingen av promemorian

har dessa synpunkter betonats särskilt. Vad som föreslagits i promemorian

i dessa avseenden finner jag vara ytterst betydelsefullt. Förslagen

övervägs f. n. inom berörda departement. Vidare påpekas i promemorian att

en stor del av övriga delgivningar, de s. k. stämningsmansdelgivningarna,

lämpligen kan ombesörjas av vederbörande myndigheters egen personal i

samband med andra tjänsteuppgifter. Så sker i stor utsträckning redan nu

och är enligt min mening oftast en mer rationell ordning än att delgivningsuppdragen

lämnas till polisen.

Även om man på dessa vägar kan avlasta polisen en hel del delgivningsarbete

kommer polisen att få ta hand om ett betydande antal stämningsmansdelgivningar.

Om möjligt bör dessa delgivningar ombesörjas av icke

polisutbildad personal. Som framhållits i promemorian och i många remissyttranden

står här flera möjligheter till buds. Sålunda kan bl. a. kontorspersonal

och annan inom polisen anställd personal utan polisutbildning,

som fått stämningsmansförordnande av domstol, verkställa delgivningsuppdrag

i samband med andra tjänsteåligganden. Särskild icke polisutbildad

personal för ändamålet kan behöva anställas i större distrikt, i vilka

delgivningsuppgifterna ger arbetsunderlag för minst en man. Hinder att

anställa sådan personal för vissa polisuppgifter föreligger inte (se prop.

1964: 100 s. 414;.

Särskilda arbetsenheter för att ombesörja de delgivningsuppgifter som vilar

på polisen finns redan nu på flera håll. Oftast är det fråga om arbetsenheter

inom polisen inom vilka delgivningar verkställs av polismän eller

annan personal. Det är fallet i alla städer utom de tre största. Även i Malmö

finns eu särskild polisiär arbetsenhet för delgivningar. Delgivningarna verkställs

av polismän. Dessutom fullgörs åtskilliga delgivningar i Malmö av

vaktmästarpersonal vid rådhusrätten. Den nu nämnda verksamheten och

personalen omfattas av statsmakternas beslut om polisväsendets förstatligande

eller, när det gäller vaktmästarna vid rådhusrätten i Malmö, av det

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196k

förslag angående huvudmannaskapet för rådhusrätterna som lagts fram i

prop. 1964: 156, vilken f. n. behandlas av riksdagen.

I Stockholm och Göteborg har polisens skyldighet att biträda med delgivningar

övertagits av särskilda kommunala delgivningscentraler, vilkas personal

saknar polisutbildning. Delgivningscentralen i Stockholm lyder i organisations-,

personal- och ekonomifrågor under stadens rätts- och polisdirektion.

Inseende över verksamheten utövas av överståthållarämbetet. I

Göteborg lyder delgivningscentralen under magistraten. I den förut nämnda

promemorian föreslås att staten den 1 januari 1965 övertar huvudmannaskapet

för dessa båda delgivningscentraler. Med hänsyn till att delgivningscentralerna

fullgör uppgifter som ankommer på polisen anser jag i likhet

med samtliga remissorgan att det är naturligt att delgivningscentralerna

förstatligas samtidigt med att staten övertar ansvaret för polisverksamheten

i övrigt. Jag ansluter mig därför till förslaget.

Beträffande organisationen av delgivningsverksamheten efter polisväsendets

förstatligande föreslås i promemorian att särskilda organisatoriska arbetsenheter,

delgivningscentraler, inrättas när delgivningsverksamheten på

en ort fått sådan omfattning att verksamheten ger heltidssysselsättning åt

särskilda delgivningsmän jämte särskild föreståndare för ledning av verksamheten

samt distriktsindelning för verksamheten är påkallad. För delgivningscentraler

i denna bemärkelse finns enligt promemorian arbetsunderlag

endast i Stockholm, Göteborg och Malmö. I övriga orter skall delgivningsverksamheten

enligt förslaget bedrivas under ledning av polisbefäl,

vare sig själva delgivningarna verkställs av polisutbildad personal

eller inte. Mot dessa ställningstaganden, som fått anslutning av remissmyndigheterna,

har jag för min del ingen erinran.

I och med att delgivningsverksamheten helt sköts av icke polisutbildad

personal blir det en praktisk avvägningsfråga till vilken myndighet delgivningscentralerna

skall knytas administrativt. Enligt promemorieförslaget

skall centralerna underställas de nya kronofogdemyndigheterna. Som skäl

härför har främst åberopats att delgivningsverksamheten har likheter med

exekutionsverksamheten och ofta är ett led i den exekutiva verksamheten.

Enligt min mening är det självfallet att de delgivningar som ingår som led

i ett exekutivt förfarande skall ombesörjas av kronofogdemyndigheternas

personal. I likhet med justitiekanslersämbetet och polisberedningen anser

jag emellertid att några fördelar knappast kan vinnas genom att knyta delgivningscentralerna

till kronofogdemyndigheterna. Det torde inte heller

vara lämpligt att, som föreslagits i något remissyttrande, göra rådhusrätterna

till administrativa ledningsorgan för delgivningscentralerna. Övervägande

skäl talar enligt min uppfattning för att delgivningscentralerna administreras

av polismyndigheterna, så mycket hellre som delgivningsskyldigheten åvilar

dessa myndigheter och någon reell skillnad inte föreligger mellan en delgivningscentral

och annan arbetsenhet inom polisen för delgivningsverksamhet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1964

I fråga om delgivningscentralernas organisation bygger promemorieförslaget

på att delgivningsarbetet delas upp i fyra huvudgrupper. Ledningen,

övervakningen och fördelningen av arbetet skall åligga en föreståndare, som

också skall svara för redovisningen av delgivningsuppdragen och för statistik.

På en expedition skall erforderligt kontorsarbete utföras, innefattande

bl. a. kontorsdelgivning, dvs. utsändning av meddelanden till dem som skall

delges att inställa sig på expeditionen för att kvittera ut delgivningsförsändelserna

samt delgivning med dem som inställer sig med anledning av sådana

meddelanden. Det vanliga delgivningsarbetet på fältet skall utföras av delgivningsmän,

som var och en skall ha sitt distrikt. Distrikten skall föras samman

till grupper, inom vilka arbetsutjämning skall kunna ske bl. a. vid sjukdom

eller annan ledighet för någon delgivningsman. Inom en spaningsavdelning

skall de ärenden handläggas som avser personer utan fast bostad

eller känd adress och liknande ärenden. Den sålunda skisserade organisationen

har godtagits av så gott som alla remissorgan. Den synes även enligt min

mening i allt väsentligt vara ändamålsenlig.

Personalbehovet inom de nya delgivningscentralerna har i promemorian

beräknats motsvara personalbehovet inom de nuvarande delgivningscentralerna.

I flera remissvar har häremot invänts att den nuvarande personalen

är hårt belastad och att personalförstärkningar är nödvändiga. För egen del

anser jag det vanskligt att f. n. beräkna personalbehovet på annat sätt än

som skett i promemorian. De i promemorian gjorda beräkningarna torde

därför i huvudsak böra godtas. Frågan om personalbehovet torde få omprövas

när resultatet av de förut berörda rationaliseringsåtgärderna kan överblickas

och erfarenheter vunnits av den nya organisationen av verksamheten.

I likhet med vad som gäller för personalen inom polisväsendet bör staten

ikläda sig skyldighet att överta den personal vid de nuvarande delgivningscentralerna

som är villig att gå över på motsvarande befattningar inom de

nya delgivningscentralerna.

På grundval av inom inrikesdepartementet utarbetade riktlinjer för organisationen,

i huvudsak överensstämmande med det i promemorian framlagda

organisationsförslaget, har förhandlingar förts med Tjänstemännens

centralorganisations statstjänstemannasektion angående löneförmåner in. m.

för personalen vid delgivningscentralerna. Förhandlingarna har resulterat

i en den 10 november 1964 — under förbehåll för Kungl. Maj :ts och riksdagens

godkännande — träffad överenskommelse. Denna torde få fogas som

Bilaga A till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Överenskommelsen innebär bl. a. att för fältdelgivning avsedda befattningshavare

får arvodesanställning och övrig personal lönegradsplacerade

tjänster.

Tjänster bör enligt överenskommelsen inrättas enligt följande, nämligen i

Stockholm en föreståndare i A 21, en biträdande föreståndare i A 15, en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mnj.ts proposition nr 198 år 1!)6£

kontorsskrivare i A 13, 2 kansliskrivare i A 11, 4 kontorister i A 9, 2 kanslibiträden

i A 7 och 3 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång, i Göteborg

en föreståndare i A 19, en biträdande föreståndare i A 15, en kontorsskrivare

i A 13, en kansliskrivare i A 11, 2 kontorister i A 9, ett kanslibiträde

i A 7 och ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång samt i Malmö en

föreståndare i A 15, 2 kansliskrivare i A 11, en kontorist i A 9 och ett kanslibiträde

i A 7. Följande arvodesanställda befattningshavare förutsättes enligt

överenskommelsen finnas, nämligen i Stockholm 9 förste delgivningsmän

och 20 delgivningsmän, i Göteborg 4 förste delgivningsmän och 8 delgivningsmän

samt i Malmö 2 förste delgivningsmän och 4 delgivningsmän.

Enligt överenskommelsen skall till förste delgivningsmän och delgivningsman

utgå ackordsarvode med ett belopp motsvarande lönen i löneklass 9

resp. 7 i tillämplig ortsgrupp jämte 7 kronor för varje delgivning utöver 80

för kalendermånad. Med delgivning förstås fullbordad delgivning eller delgivningsärende,

som redovisas med hindersbevis från sådan grupp som bildats

genom sammanslagning av flera distrikt. För varje delgivning skall

utgå särskild ersättning med 2 kronor såsom kompensation för reseutgifter

in. fl. kostnader. F. n. skall den som begärt delgivningen betala de verkliga

kostnaderna för bl. a. resa och traktamente. Jag vill erinra om att denna

ersättningsform skall utbytas mot en fast avgift för delgivnings- eller hindersbevis

enligt den expeditionskungörelse som Kungl. Maj :t den 29 oktober

1964 beslutat utfärda. Vidare finns i överenskommelsen bestämmelser om

semester, tjänstledighet och pension för arvodesanställd befattningshavare

samt en bestämmelse att i fråga om anställnings- och avlöningsvillkor i övrigt

skall gälla vad som föreskrivs för extra ordinarie tjänsteman. Överenskommelsen

innehåller dessutom vissa övergångsbestämmelser.

För egen del tillstyrker jag — efter samråd med chefen för civildepartementet

— att den träffade överenskommelsen godkännes. Enligt min mening

bör samtliga lönegradsplacerade tjänster inrättas som extra ordinarie. I

huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för personalen inom

polisväsendet vid dettas förstatligande bör för befattningshavare inom den

nuvarande delgivningsorganisationen, som erhåller tjänst i den nya organisationen

och för vilken tillämpas sådan kommunal anställningsform, som

företer likheter med ordinarie statlig anställning, inrättas personlig ordinarie

tjänst i lönegrad motsvarande den kommunala tjänsten. Jag föreslår

därför, att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att i dylika fall

inrätta särskilda personliga ordinarie tjänster, vilka bör uppföras på övergångsstat

i personalförteckningen för den lokala polisorganisationen. Det

torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser om

förutsättningarna för sådana personliga tjänster.

De kostnader som föranleds av de framlagda förslagen under innevarande

budgetår uppskattar jag till 1,1 milj. kr., varav cirka 950 000 kr. för

lönekostnader och omkring 150 000 kr. för reseutgifter, expenser och andra

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 198 år 196b 25

omkostnader. Kostnaderna torde vara av beskaffenhet att böra bestridas

från avlönings- och omkostnadsanslagen för den lokala polisorganisationen.

Med hänsyn till att nämnda anslag för innevarande budgetår uppförts med

betydande belopp, 164 resp. 20 milj. kr., och då bakomliggande beräkningar

i brist på erfarenhet av den statliga organisationen är i hög grad osäkra förutsätter

jag, om riksdagen inte gör någon erinran häremot, att kostnaderna

för delgivningscentralerna för innevarande budgetår får bestridas från

ifrågavarande anslag utan att särskilda medel härför anvisas på tilläggsstat.

För förstatligandet av delgivningsverksamheten i Stockholm och Göteborg

bör gälla samma regler som statsmakterna föreskrivit beträffande statens

övertagande av ansvaret för polisverksamheten i övrigt. Sålunda bör dessa

städer vara skyldiga att med nyttjanderätt upplåta de lokaler som nu står

till delgivningscentralemas förfogande till staten och att i samband därmed

utan vederlag överlämna inventarier och annan utrustning. Skyldighet för

nämnda städer att bidra till statens kostnader för delgivningsverksamheten

under en femårsperiod bör också föreligga i motsvarande omfattning som

föreskrives beträffande bidrag till polisverksamheten. I enlighet med det anförda

har inom inrikesdepartementet utarbetats förslag till lag med vissa bestämmelser

i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för

delgivningscentralerna i Stockholm och Göteborg. Enligt lagförslaget skall vad

i lagen den 29 maj 1964 (nr 322) med vissa bestämmelser i anledning av statens

övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. är stadgat

om skyldighet för kommun att upplåta lokaler, överlåta inventarier in. in.

och bidra till statsverkets kostnader äga motsvarande tillämpning i anslutning

till statens övertagande den 1 januari 1965 av huvudmannaskapet

för delgivningscentralerna i Stockholm och Göteborg. Bestämmelsen i 2 §

nämnda lag att framställning om upplåtelse av nyttjanderätt skall göras

före viss tidpunkt skall dock inte gälla. Bidragen från de båda städerna torde

tillföras den under Uppbörd i statens verksamhet upptagna särskilda inkomsttiteln

Bidrag till kostnader för polisväsendet in. m.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

dels besluta att staten skall övertaga huvudmannaskapet för delgivningscentralerna

i Stockholm och Göteborg den 1 januari 1965 samt att eu delgivningscentral

från och med samma dag skall inrättas i Malmö,

godkänna de riktlinjer för ifrågavarande delgivningscentralers organisation

som angivits i det föregående,

godkänna den i det föregående redovisade överenskommelsen den It) november

1964 angående avlöningsförmåner in. in. för personal vid förenämnda

delgivningscentraler,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196i

bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för den lokala polisorganisationen som jag förordat i det föregående och

bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter och vidtaga de åtgärder

i övrigt som erfordras för genomförande av de framlagda förslagen,

dels antaga förenämnda förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning

av statens övertagande av huvudmannaskapet för delgivningscentralerna

i Stockholm och Göteborg.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

B. Weibo

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b

27

Bilaga A

Förslag till avlöningsförmåner för befattningshavare vid delgivningscentralerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö

1. Till l:e delgivningsman utgår ackordsarvode motsvarande lönen i löneklass

9 i tillämplig ortsgrupp jämte 7 kronor för varje delgivning utöver 80

st. för kalendermånad. Alternativt, beroende på individuellt val, utgår lön

såsom till tjänsteman i lönegrad A 11. Det ankommer härvid på Kungl. Maj :t

att avgöra tjänstemannens löneklassplacering med hänsyn till tidigare kommunal

anställning.

Till delgivningsman utgår ackordsarvode motsvarande lönen i löneklass

7 i tillämplig ortsgrupp jämte 7 kronor för varje delgivning utöver 80 st. för

kalendermånad. Alternativt, beroende på individuellt val, utgår lön såsom

till tjänsteman i lönegrad A 9. Det ankommer härvid på Kungl. Maj :t att

avgöra tjänstemannens löneklassplacering med hänsyn till tidigare kommunal

anställning.

Med delgivning förstås fullbordad delgivning eller delgivningsärende, som

redovisas med hindersbevis från sådan grupp, som bildats genom sammanslagning

av flera distrikt.

2. I punkt 1 avsett individuellt val skall enligt närmare föreskrifter därom

träffas före viss dag. Träffat val gäller t. o. m. 1965.

3. Under semester och tjänstledighet utgår arvode till ackordsavlönad 1 :e

delgivningsman och delgivningsman med belopp motsvarande den lön, som

vid motsvarande ledighet utgår till extra ordinarie tjänsteman i löneklass 9

resp. 7.

Semestern skall bestämmas med tillämpning av semesterbestämmelserna

i Saar. Årssemestern skall för 1 :e delgivningsman utgöra det antal semesterdagar

som gäller för tjänsteman i Ae 11 och för delgivningsman det antal

semesterdagar som gäller för tjänsteman i Ae 9.

Den särskilda ersättningen av 7 kronor för delgivning till ackordsavlönad

skall medräknas vid bestämmande av underlagssumman för semester- och

tjänstledighetstillägg.

4. För varje delgivning utgår särskild ersättning med 2 kronor såsom

kompensation för reseutgifter m. fl. omkostnader.

5. Pension utgår med tillämpning av bestämmelserna i SPR. Därvid skall

l:e delgivningsman anses tillhöra lönegrad Ae 11 och delgivningsman lönegrad

Ae 9.

6. I fråga om anställnings- och avlöningsvillkor i övrigt skall gälla vad

som föreskrives för extra ordinarie tjänsteman.

övergångsbestämmelser

1. Tjänsteman, som omedelbart före reformens ikraftträdande är anställd

inom den nuvarande delgivningsorganisationen och som erhåller tjänst i

den nya organisationen, äger -— därest detta är till fördel för honom — behålla

sin lönegradsplacering.

2. För den som från kommunalt reglerad anställning inom delgivningsorganisationen

övergår till lönegradsplacerad tjänst i den nya organisationen

skall löneklassplacering i denna tjänst ske med utgångspunkt i den löneklassplacering,

som gällt för vederbörande i hans kommunala anställ
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196i

ning. Tiden i den närmast före övergången gällande löneklassen skall tillgodoräknas

för uppflyttning i löneklass efter övergången med tillämpning

av bestämmelserna om löneklassplacering i Saar och i anslutning därtill

utfärdade bestämmelser. Vid lönetursberäkningen skall så anses som om

högsta löneklassen inom den närmast före övergången innehavda tjänsten

omfattat två lönerum.

3. Vid tjänstledighet under 1965 med helt C-avdrag skall tjänsteman under

det antal dagar, som motsvarar under 1964 ej uttagen semester, i löneoch

pensionshänseende anses ha åtnjutit tjänstledighet för offentligt uppdrag.

4. Uppbär tjänsteman, som den 31 december 1964 innehar kommunal

tjänst, livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller däremot svarande

äldre lag på grund av yrkesskada, ådragen före den 1 januari 1965 i

kommunal tjänst, skall lönen i därefter innehavd statlig anställning nedsättas

med belopp motsvarande livräntans storlek, såvida ej Kungl. Maj :t

på särskild framställning annat medgiver. Det åligger den som uppbär dylik

livränta att därom göra anmälan till vederbörande myndighet.

5. Vid tillämpning av bestämmelserna i 28 § I, punkt 7, Saar om lön vid

tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd åt tjänsteman, som åtnjuter

sådan ledighet vid 1965 års ingång, skall från den i nämnda bestämmelse

angivna tiden av högst 180 dagar avräknas tid, varunder tjänsteman omedelbart

före den 1 januari 1965 åtnjutit lön vid motsvarande tjänstledighet

i kommunalt reglerad tjänst.

6. I fall då av kommun antagna pensionsbestämmelser varit tillämpliga i

december 1964 på ordinarie tjänsteman inom delgivningsorganisationen

och tjänstemannen vid ingången av år 1965 erhållit statstjänst inom detta

verksamhetsområde må han, under förutsättning att han före viss dag

skriftligen anmält sin önskan härom och att han i oavbruten följd från ingången

av år 1965 innehaft tjänst inom den statliga delgivningsorganisationen

kvarstå på de kommunala pensionsbestämmelserna i deras lydelse den

31 december 1964.

7. För sådan tjänsteman på kommunala pensionsbestämmelser, som vid

utgången av år 1964 skulle kunnat förtidspensioneras, om SPR gällt, skall

den omständigheten att SPR icke gällde ej utgöra hinder mot en förtidspensionering

vid nämnda tidpunkt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 196b 29

Förslag till lönegrads placering av vissa tjänster

Stockholm

Föreståndare .................................... 1 A 21

Expedition

Kansliskrivare 1 All

Kontorist ........................................ 2 A9

Kanslibiträde .................................... 2 A7

Kontorsbiträde .................................. 3 r.b.

Spaningsavdelning

Bitr. föreståndare 1 A 15

Kontorsskrivare 1 A 13

Kansliskrivare 1 All

Kontorist ........................................ 2 A9

Göteborg

Föreståndare 1 A 19

Expedition

Kansliskrivare 1 All

Kontorist ........................................ 1 A9

Kanslibiträde 1 A 7

Kontorsbiträde 1 r-l>-

Spaningsavdelning

Bitr. föreståndare 1 A 15

Kontorsskrivare .................................. 1 A 13

Kontorist ........................................ 1 A9

Malmö

Föreståndare .................................... 1 A 15

Expedition

Kansliskrivare 1 All

Kanslibiträde 1 A 7

Spaningsavdelning

Kansliskrivare 1 All

Kontorist 1 A9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:378 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående organisationen av delgivning sverksamheten efter förstatligandet av polisväsendet m. a1 i texten