Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 4 mom. och punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:37, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 4 mom. och punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1964

1

Nr 37

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 53 § 4 mom. och punkt 10 av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms

slott den 19 december 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 53 § 4 mom. och punkt 10 av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § 4 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 37 § 2 mom. och 133 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att belopp, som på grund av tjänstepensionsförsäkring

utbetalas till särskilt insatt förmånstagare, i vissa fall skall — på

sätt nu gäller i fråga om annan pensionsförsäkring — beskattas hos försäkringstagaren

i stället för hos förmånstagaren. Lagstiftningen föranledes

av att nuvarande undantagsbestämmelse för tjänstepensionsförsäkring utnyttjats

till att erhålla eljest inte medgivna avdrag vid inkomsttaxeringen.

Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att tillämpas första gången vid

1966 års taxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 196t. 1 samt. T/r 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 196b

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 53 § 4 mom. och punkt 10 av anvisningarna till

32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 53 § 4 r

till 32 § kommunalskattelagen den 28

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

53

4 mom. Har förmånstagare till

pensionsförsäkring, som tagits annorledes

än i samband med tjänst,

på grund av förmånstagareförordnandet

uppburit försäkringsbelopp

före försäkringstagarens död och äro

omständigheterna sådana att försäkringstagaren

icke vid utbetalning av

motsvarande belopp till förmånstagaren

skulle hava varit berättigad till

avdrag för beloppet såsom för omkostnad

eller periodiskt understöd,

skall försäkringstagaren vara skattskyldig

för beloppet. Vad nu sagts

om försäkringstagaren skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om den

som vid försäkringstagarens död eller

eljest efter denne erhållit förfoganderätten

till försäkringen.

rom. och punkt 10 av anvisningarna

september 19281 skola erhålla ändrad

(Föreslagen lydelse)

§•

4 mom. Har förmånstagare till

pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet

uppburit

försäkringsbelopp före försäkringstagarens

död och äro omständigheterna

sådana att försäkringstagaren

icke vid utbetalning av motsvarande

belopp till förmånstagaren

skulle hava varit berättigad till

avdrag för beloppet såsom för omkostnad

eller periodiskt understöd,

skall försäkringstagaren vara skattskyldig

för beloppet. Vad nu sagts

om försäkringstagaren skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om den

som vid försäkringstagarens död eller

eljest efter denne erhållit förfoganderätten

till försäkringen.

Anvisningar

till 32 §.

10. Ändras försäkringsavtal---utbetalt belopp.

övergår äganderätten till pensions- Övergår äganderätten till pensionsförsäkring,

som icke tagits i samband försäkring annorledes än på grund

med tjänst, annorledes än på grund av försäkringstagarens död till anav

försäkringstagarens död till an- nan juridisk person än pensionsstifnan

juridisk person än pensionsstif- telse, skall ett belopp motsvarande

telse, skall ett belopp motsvarande försäkringens värde vid tiden för

försäkringens värde vid tiden för äganderättens övergång anses såsom

1 Senaste lydelse av 53 § 4 mom. och av punkt 10 av anvisningarna till 32 § se 1959: 171.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 196i

(Nuvarande lydelse)

äganderättens övergång anses såsom

på grund av pensionsförsäkringen utbetalt

till försäkringstagaren. Vad

nu sagts om försäkringstagaren skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om den som vid försäkringstagarens

död eller eljest efter denne erhållit

förfoganderätten till försäkringen

och överlåter äganderätten till densamma.

3

(Föreslagen lydelse)

på grund av pensionsförsäkringen utbetalt

till försäkringstagaren. Vad

nu sagts om försäkringstagaren skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om den som vid försäkringstagarens

död eller eljest efter denne erhållit

förfoganderätten till försäkringen

och överlåter äganderätten till densamma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser skola

dock alltjämt gälla i fråga om 1965 års taxering och i fråga om eftertaxering

för år 1965 eller tidigare år.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 6 § 4 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 6 § 4 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

4 m o m. Har förmånstagare till

pensionsförsäkring, som tagits annorledes

ån i samband med tjänst,

på grund av förmånstagareförordnandet

uppburit försäkringsbelopp

före försäkringstagarens död och äro

omständigheterna sådana att försäkringstagaren

icke vid utbetalning av

motsvarande belopp till förmånstagaren

skulle hava varit berättigad till

avdrag för beloppet såsom för omkostnad

eller periodiskt understöd,

skall försäkringstagaren vara skattskyldig

för beloppet. Vad nu sagts

om försäkringstagaren skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om den

1 Senaste lydelse av 6 § 4 mom. se 1959: 172.

4 mom. Har förmånstagare till

pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet

uppburit

försäkringsbelopp före försäkringstagarens

död och äro omständigheterna

sådana att försäkringstagaren

icke vid utbetalning av motsvarande

belopp till förmånstagaren skulle hava

varit berättigad till avdrag för beloppet

såsom för omkostnad eller

periodiskt understöd, skall försäkringstagaren

vara skattskyldig för

beloppet. Vad nu sagts om försäkringstagaren

skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om den som vid

försäkringstagarens död eller eljest

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som vid försäkringstagarens död el- efter denne erhållit förfoganderätten

ler eljest efter denne erhållit förf o- till försäkringen,

ganderätten till försäkringen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser

skola dock alltjämt gälla i fråga om 1965 års taxering och i fråga om eftertaxering

för år 1965 eller tidigare år.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 37 § 2 mom. och 133 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 37 § 2 mom. och 133 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

37 §.

2 mom. Vid avlämnande------— iakttagas följande.

Avser sådan------— förmånen utgått.

I kontrolluppgift, —-------under förrättningen.

Därest vid-----— som avdragits.

I kontrolluppgift enligt--—---allmän försäkring.

I kontrolluppgift skall------preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling------före taxeringsåret.

Kontrolluppgift, som i 1 mom. Kontrolluppgift, som i 1 mom.

tredje punkten sägs och som avser tredje punkten sägs och som avser

pensionsförsäkring tagen annorledes pensionsförsäkring tagen annorledes

än i samband med tjänst, skall inne- än i samband med tjänst, skall innehålla

uppgift om försäkringstagaren hålla uppgift om försäkringstagaren

eller, i förekommande fall, den som eller, i förekommande fall, den som

vid försäkringstagarens död eller el- vid försäkringstagarens död eller eljest

efter denne erhållit förfogande- jest efter denne erhållit förfoganderätten

till försäkringen. rätten till försäkringen. Kontrollupp
gift,

som avser pensionsförsäkring

tagen i samband med tjänst, skall

innehålla uppgift om den, som enligt

tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

Uppgift skall------lämpad blankett.

133 §.

1 in o m. Fastighetstaxerings- 1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd

består av ordförande samt yt- nämnd består av ordförande samt yt
1

Senaste lydelse av 37 § 2 mom. se 1963: 266 och av 133 § 1 mom. se 1963:683.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

terligare fem eller, i vissa nedan i terligare, enligt vad nedan i denna

denna paragraf angivna fall, sjn le- paragraf angives, lägst fyra och

dalnöter. högst sju ledamöter.

Ordföranden och------i fastighetstaxeringsdistrikt.

I övrigt —-----stadsfullmäktige valda ledamöter.

Därest med---------vara fem.

Består fastighetstaxeringsdistrikt---olika kommunerna.

Val av------omförmälda sammanträdena.

Om utgången------de valda.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 37 § 2 mom. i deras nya lydelse skola dock tillämpas

första gången med avseende å kontrolluppgift, som avlämnas för kalenderåret

1965.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1964

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 december 1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, '' Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Palme.

Etter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om skattskyldighet

för vissa belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring tagen i samband

med tjänst och anför därvid följande.

Inledning. I prop. 1959: 122 framlades förslag om att belopp, som utgår

på grund av pensionsförsäkring och utbetalas till insatt förmånstagare, i vissa

fall skall beskattas hos försäkringstagaren i stället för hos förmånstagaren.

Den föreslagna lagstiftningen, som bifölls av riksdagen (BevU 44), föranleddes

av att dåvarande beskattningsregler på området hade utnyttjats till

att erhålla eljest icke medgivna avdrag vid inkomsttaxeringen.

De nya bestämmelserna gjordes emellertid inte tillämpliga beträffande

tjänstepensionsförsäkringar, bl. a. därför att missbruk inte ansågs behöva

befaras beträffande dylika försäkringar.

I en den 1 februari 1963 dagtecknad, till chefen för finansdepartementet

ställd skrift har Svenska livförsäkringsbolags förening framhållit, att —

även om nämnda bestämmelser enligt författningsrummens ordalydelse icke

gäller pensionsförsäkring som tagits i samband med tjänst — avsikten dock

uppenbarligen inte varit att andra principer skulle gälla för tjänstepensionsförsäkringar

än för andra pensionsförsäkringar. Det finns emellertid,

tramhålles i skrivelsen, fall, där försäkringstagaren insätter förmånstagare

att uppbära pensionsbeloppen och där reglerna angående periodiskt understöd

skulle ha tillämpats om det icke enligt bestämmelsernas ordalydelse

gjorts undantag för tjänstepensionsförsäkringar. Livförsäkringsbolagen kan

ej vägra registrering av anmälda förmånstagareförordnanden och dessa blir

gällande i och med att de inkommit till bolagen. Med hänsyn till vad nu

anförts föreslår föreningen, att sådan ändring vidtages i 53 § 4 mom. kommunalskattelagen

och 6 § 4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt att

därav tydligt framgår att försäkringsbelopp på grund av tjänstepensions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 dr 1!)6A

försäkring skall beskattas på samma sätt som belopp på grund av annan

pensionsförsäkring.

över skrivelsen har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarratten,

riksskattenämnden, försäkringsinspektionen, överslåthållarambetet, lansstyrelserna

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, 1963

års försäkringsskattekommitté, Svenska försäkringsbolags riksförbund, försäkringsanstalterna

Folket och Samarbete (Folksam) samt Svenska personal-pensionskassan.

Så gott som samtliga hörda remissinstanser har tillstyrkt en ändring av

bestämmelserna enligt föreningens förslag.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till närmare behandling.

Gällande rätt m. m. I den utredningspromemoria som låg till grund för

1959 års ifrågavarande lagstiftning framhölls, att avdragsrätt enligt allmänna

regler inte föreligger för periodiskt understöd till juridisk person eller

för gåvor till allmännyttigt ändamål. Genom att insätta juridisk person som

förmånstagare till pensionsförsäkring kunde avdrag emellertid indirekt erhållas

för utgifter av angivet slag. Försäkringstagaren hade ju tidigare fått

avdrag för försäkringspremierna. Därtill kom att förmånstagaren kunde

vara sådan juridisk person, hos vilken skatteplikt för mottaget belopp icke

uppkom.

På samma sätt kunde vidare indirekt avdrag erhållas för enstaka gåvor,

för vilka avdragsrätt inte förelåg vid taxering, och för periodiska gåvor i sadana

fall, då avdragsrätt icke förelåg för periodiskt understöd, således till

annans undervisning och uppfostran, till person, som tillhör givarens hushåll,

O. S. V.

Utredningsmännen ansåg att anledning saknades att i fortsättningen lamna

försäkringsägare — utredningen använde av skäl som anges i det följande

detta uttryck i stället för uttrycket försäkringstagare — möjlighet att

genom förmånstagareförordnande dirigera utbetalningen av belopp, som han

eljest skulle vara skattskyldig för, på sådant sätt att han indirekt erhållei

avdrag för kostnader, som enligt allmänna regler inte är avdragsgilla. De

fann det önskvärt att överensstämmelse erhölls mellan bestämmelser om

beskattning av pensionsförsäkringsbelopp och gällande bestämmelser om

beskattning av gåvor och periodiska understöd. Utfallande belopp bör därför,

framhölls det i promemorian, upptagas som intäkt hos försäkringens

ägare, eftersom denne, om förutsättningar därför finns, kan erhålla avdrag

för motsvarande belopp såsom periodiskt understöd eller, om fråga är om

tjänstepension, som pensionsutbetalning.

De sakkunniga påpekade att det sagda hade avseende på belopp som utföll

under försäkringsägarens livstid. Uttöll försäkringsbeloppet efter försäkringsägarens

död, gjorde sig icke samma synpunkter gällande. De sakkunniga

anförde härom följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1964

Utredningsmännen kan för sin del icke förebringa något skäl mot att förmånstagaren

blir skattskyldig lör dessa belopp. Tvekan kan föreligga endast

i sådana fall, då beloppen tillfaller juridisk person. I och för sig torde

nämligen kunna sägas att det är oegentligt att pensionsbelopp över huvud

taget skall tillfalla juridisk person. Det må emellertid erinras om att juridisk

person normalt insättes som förmånstagare på sådant sätt att de fysiska

personer, som är i behov av efterlevandeskydd först tillgodoses. Eftersom

pensionsförsäkring med garanterade utbetalningar (försörjningsränta)

oftast endast tecknas av den, som har familjemedlemmar eller andra anhöriga

att sörja för, torde utbetalning av försäkringsbelopp till juridisk person

efter försäkringsägarens död mera sällan förekomma. Försäkringsägaren

kan ej heller förutse i vilken utsträckning sådana utbetalningar skall

forekomma. Enligt utredningsmännens mening är frågan om beskattning

av belopp, som tillfaller juridisk person såsom förmånstagare efter försäkrmgsägarens

död följaktligen av ringa fiskaliskt intresse och utredningsmannen

anser därför med hänsyn tagen jämväl till de praktiska svårigheter

av olika slag lagstiftningsåtgärder på denna punkt utan tvivel skulle medföra,

att ett ingripande här i varje fall bör anstå till dess det visar sig att

behov därav föreligger.

I utredningspromemorian användes som nyss antytts uttrycket försäkringens

ägare i stället för försäkringsavtalslagens motsvarande uttryck, försäkringstagaren.

Härom anfördes följande.

I regel torde tvekan icke råda om vem som är ägare till försäkringen.

Om ägaren avlider och förmånstagaren får förfoganderätt till försäkringen,

inträder han i den avlidnes rätt. Han blir ägare till försäkringen och

kan i sin tur insätta förmånstagare. Annorlunda är däremot förhållandet

om förordnandet är så utformat, att förmånstagaren icke blir ägare till försäkringen

utan endast har rätt att disponera över de belopp, som utfaller

under hans livstid. Det är ovisst huruvida delta kan ske genom förmånstagareförordnande.

Ordalydelsen i 102 § försäkringsavtalslagen giver närmast

vid handen att han icke i sin tur skall kunna insätta förmånstagare till

dessa belopp. Om han likväl skulle anses ha sådan rätt, bör han jämställas

med agare och i denna egenskap beskattas för pensionsbeloppen.

De sakkunniga hade övervägt att i nu förevarande hänseende göra skillnad

mellan återkalleliga och oåterkalleliga förmånstagareförordnanden. Är

förordnandet oåterkalleligt, framhölls det, kan man göra gällande, att ägaren

genom att helt avstå från dispositionsrätten över utfallande belopp vidtagit

åtgärder som kan likställas med ett avhändande av förvärvskälla.

Emellertid kan förbindelse att icke återkalla förmånstagareförordnande begränsas

att avse enstaka utbetalning, varigenom skillnaden mellan detta

förordnande och ett återkalleligt förordnande blir obetydlig. Icke heller kan

man helt bortse från möjligheten att försäkringsägaren och förmånstagaren

ingår överenskommelse, som innebär att oåterkalleligheten endast är skenbar.

Med hänsyn härtill fann utredningsmännen det icke motiverat att göra

skillnad mellan återkalleligt och oåterkalleligt förordnande.

Med utgångspunkt härifrån föreslogs i utredningspromemorian att 53 g

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 196b

koinmunalskaltelagen och 0 § förordningen om statlig inkomstskatt kompletterades

med eu bestämmelse av följande innehåll. Försäkringsägare skall

vara skattskyldig för belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring,

oavsett om han är fysisk eller juridisk person. Det får ankomma på försäkringens

ägare att i anledning av utbetalningen söka erhålla det avdrag för

omkostnad eller periodiskt understöd vartill han enligt därom gällande regler

kan vara berättigad. Vid ägarens död skall dock skattskyldigheten övergå

på förmånstagaren, även om denne inte blir ägare till försäkringen.

Den föreslagna bestämmelsen avsågs skola omfatta även tjänstepensionsförsäkringar.

Därutöver hade utredningsmännen beaktat även det fall att en pensionsförsäkring

byter ägare. I promemorian anfördes därom följande.

Enligt utredningsmännens mening torde problemet vara aktuellt endast

då äganderätten övergår till juridisk person under försäkringsägarens livstid.

Från fiskalisk synpunkt synes det icke vara någon fråga av betydelse,

men anledning torde dock föreligga att hindra exempelvis, att en person

tecknar en pensionsförsäkring mot engångspremie och därefter under sin

livstid överlåter försäkringen till sådan juridisk person, som enligt gällande

arvsskatteförordning icke är skyldig utgöra skatt för gåva. Genom att

äganderätten på sådant sätt överföres till juridisk person, synes nämligen

försäkringen ha förlorat sin karaktär av pensionsförsäkring och utredningsmännen

anser därför motiverat, att de påföljder, varom stadgas i punkt 10

anvisningarna till 32 § KL, i dylikt fall skall inträda för överlåtaren.

En föreskrift av sådant innehåll föreslogs såsom tillägg till denna anvisningspunkt.

De föreslagna bestämmelserna torde inte, påpekades det i promemorian,

behöva föranleda några ändringar i uppbördsförordningen. De sakkunniga

anförde därom följande.

Bestämmelser om försäkringsgivarens skyldighet att innehålla preliminär

A-skatt finnes i 3 § 2 mom. första punkten och 39 § uppbördsförordningen.

De nu föreslagna beskattningsbestämmelserna torde icke behöva medföra

någon ändring i angivna författningsrum, eftersom tvekan icke torde behöva

uppkomma för vem skatt skall innehållas. Även i fråga om tjänstepension

åvilar visserligen enligt förslaget skattskyldigheten försäkringens

ägare, d. v. s. arbetsgivaren, men eftersom belopp, som utbetalas till förmånstagare

i detta fall kommer att utgöra skattepliktig intäkt av tjänst

för denne, följer av gällande bestämmelser, att skatt skall dragas för förmånstagaren.

Slutligen föreslog de sakkunniga ett tillägg till taxeringsförordningens

bestämmelse om skyldighet för försäkringsanstalt och understödsförening

att utan anmaning till ledning för taxeringen lämna uppgift om belopp som

utgivits på grund av sådan försäkring att skatteplikt föreligger (37 § 1

mom. punkt 3 taxeringsförordningen). Det föreslagna tillägget innebar, att

uppgiften skall innehålla besked om försäkringens ägare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1964

I remissyttrandena vitsordades i regel behovet av en lagstiftning på området.

Frågan huruvida tj änstepension borde omfattas av de föreslagna

bestämmelserna berördes i de yttranden som avgivits av Folksam, Svenska

försäkringsbolags riksförbund och Svenska personal-pensionskassan.

Svenska personal-pensionskassan anförde i denna fråga bl. a. följande.

Till att börja med måste framhållas, att möjligheterna till åtgärder av sådant

slag som föranlett den ifrågavarande utredningen praktiskt taget äro

uteslutna i fråga om tjänstepensionsförsäkring. Där finns det nämligen regelmässigt

tre parter i försäkringsavtalet, sålunda förutom försäkringsgivaren

den arbetsgivare som tecknat försäkringen och den anställde för vilken

försäkringen tecknats. Något utrymme för ytterligare förmånstagarförordnande

beträffande pensioner finns därför som regel icke, och i varje fall icke

förrän den anställde lämnat arbetsgivarens tjänst. SPP har sig icke bekant

något fall, då en f. d. anställd begärt att få sätta in annan förmånstagare

i stället för den eller de i allmänna försäkringsvillkoren angivna. SPP

skulle, om något sådant fall uppkomme, för sin del ställa sig avvisande mot

ett dylikt arrangemang.---

Av det sagda framgår, att det i fråga om tjänstepensionsförsäkringar skulle

innebära en helt orealistisk konstruktion att, som de sakkunniga synas

göra, fingera att det är arbetsgivaren som uppbär pensionen från SPP och

att han därför i princip skall skatta för den, medan han sedan vidarebefordrar

pensionen till pensionären och därvid får avdraga den vid beskattningen.

Förhållandet är i själva verket det, att arbetsgivaren är helt avkopplad

från pensionsutbetalningen, som i stället sker direkt till pensionären från

SPP, varvid i föreskriven ordning avdrag göres för källskatt. Det må i detta

sammanhang påpekas, att arbetsgivaren mången gång inte ens vet hur stort

pensionsbelopp som utbetalas till pensionären, eftersom till grundpensionen

ofta komma återbäringsbelopp efter vissa rätt komplicerade beräkningar.

Kassan yrkade för sin del att bestämmelserna utformades så att i fråga

om tjänstepensionsförsäkring pensionstagaren och icke den tidigare arbetsgivaren

gjordes skattskyldig.

Liknande synpunkter framfördes av Folksam, som därjämte framhöll, att

tjänstepensionsförsäkring är en klart avgränsad kategori av pensionsförsäkring

och att något missbruk av skattebestämmelserna inte behöver befaras

beträffande denna kategori försäkringar.

Svenska försäkringsbolags riksförbund framhöll, att det helt dominerande

antalet fall, då utbetalning på grund av pensionsförsäkring skedde till annan

än försäkringstagaren, avsåg just tjänstepensionsförsäkringar, där den anställde

och hans efterlevande är förmånstagare. Det kan i dessa fall, ansåg

förbundet, inte råda någon tvekan om att skattskyldigheten för utfallande

belopp bör åvila förmånstagaren. — Förmånstagareförordnanden till förmån

för juridisk person eller sådan fysisk person, beträffande vilken förutsättningar

för avdrag såsom vid periodiskt understöd inte föreligger, är förhållandevis

sällsynta. Det är emellertid blott i dessa fall som skattskyldigheten

slutligt skall stanna på försäkringstagaren. Riksförbundet ansåg att det inte

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr it7 år 1!)64

var praktiskt att skattskyldigheten primärt lades på försäkringstagaren, eftersom

det i det lielt övervägande antalet fall var förmånstagare!! som slutligen

skulle erlägga skatten.

Bestämmelsen att försäkringsanstalts kontrolluppgift rörande

pensionsförsäkring skulle innehålla uppgift även om försäkringens ägare

mötte invändningar.

Svenska försäkringsbolags riksförbund framhöll att uppgiften om försäkringens

ägare skulle bli till nytta endast i ett relativt fåtal fall. Antalet förmånstagare

som varje år uppbar pensionsbelopp på grund av tjänstepensionsförsäkringar

uppgick till ungefär 30 000. Riksförbundet tilläde följande.

Härtill kommer de försäkringar, där försäkringstagarna enligt reglerna

för periodiska understöd skall kunna göra avdrag för de på grund av försäkringen

utfallande beloppen, och där således uppgiften om försäkringstagare

likaså är helt överflödig. Det framgår härav tydligt att försäkringsgivarna

genom den föreslagna ändringen ålägges ett mycket omfattande men

helt improduktivt mer arbete. Och dock stannar det icke härvid.

Då försäkringstagarna enligt de sakkunnigas förslag skall deklarera för

utfallande pensionsbelopp, behöver även de uppgift om beloppens storlek.

Det måste anses åligga försäkringsbolagen att härmed biträda sina försäkringstagare,

vilkas majoritet säkerligen önskar fullgöra sin deklarationsplikt

på ett så fullständigt sätt som möjligt, även om en underlåtenhet i hithörande

fall icke kan utsätta dem för något straffansvar, eftersom den icke innebär

undandragande av skatt.

Riksförbundet ansåg det inte rimligt att bolagen i majoriteten av fall, då

kontrolluppgift skall lämnas, måste uppge fakta som inte är av betydelse.

Förbundet föreslog därför att den särskilda uppgiftsskyldigheten begränsades

till annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring.

Svenska personal-pensionskassan uttalade sig i samma riktning.

Försäkringsinspektionen ifrågasatte i viss mån behovet av det föreslagna

tillägget till 37 § 1 inom. taxeringsförordningen. Om en arbetsgivare på båda

sidor av vinst- och förlusträkningen skall upptaga de exakta pensionsbelopp,

som utbetalas av försäkringsgivaren, kommer han, liksom taxeringsnämnderna,

att från försäkringsgivaren få uppgift om dessa belopp.

Riksskattenämnden framhöll, att kontrolluppgift från arbetsgivare m. fl.

skall avse den som är skattskyldig för beloppen i fråga, d. v. s. försäkringens

ägare. Kontrollen av beskattningen av eventuella periodiska understöd i

form av förmånstagareförordnanden får vid sådant förhållande ske i vanlig

ordning genom korrespondens mellan vederbörande taxeringsnämnder. Bestämmelserna

i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen borde, förklarade nämnden,

omarbetas i enlighet därmed.

I propositionen konstaterades, att vid remissbehandlingen uttalats, att de

föreslagna reglerna borde förenklas och att de borde utformas så att de inte

berörde det stora flertalet försäkringar och att tillika framhållits, att miss
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 196k

bruk inte torde behöva befaras i fråga om tjänstepensionsförsäkringar. Därefter

anfördes.

Vad sålunda anförts synes böra beaktas. De nya reglerna bör alltså inte

gälla pensionsförsäkringar, som tagits i samband med tjänst.

Inte heller i fråga om andra pensionsförsäkringar synes det erforderligt

att skattskyldigheten generellt flyttas från förmånstagaren till försäkringstagaren.

För att nå det avsedda syftet behöver endast föreskrivas, att beskattningen

av belopp som utgår på grund av förmånstagareförordnande

skall ske hos försäkringstagaren i fall då denne inte har varit berättigad till

avdrag för beloppet om han i stället direkt utbetalat det till förmånstagaren.

En sådan bestämmelse bör kompletteras med skyldighet för försäkringsföretaget

att på den kontrolluppgift rörande försäkringsbeloppet som skall lämnas

till ledning för förmånstagarens taxering lämna uppgift om försäkringstagaren.

Härigenom får den taxeringsnämnd som bär att taxera förmånstagaren

tillfälle att bedöma om anledning kan finnas att i stället beskatta försäkringstagaren.

Om så skulle vara fallet, åligger det enligt allmänna regler

taxeringsnämnden att i förekommande fall lämna meddelande därom till annan

taxeringsnämnd.

Utredningsmännen har även föreslagit, att försäkringstagaren skall beskattas,

om han överlåter försäkringen till annan juridisk person än pensionsstiftelse.

Denna bestämmelse får ses som ett naturligt komplement till

vad som i övrigt föreslagits och bör därför införas.

Lagstiftningen utformades i enlighet med det nu sagda. Bestämmelserna

upptogs i tillägg (4 mom.) till 53 § kommunalskattelagen och till 6 § förordningen

om statlig inkomstskatt och vidare i ett tillägg till punkt 10 av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen. Därjämte infördes i 37 § 2 mom.

taxeringsförordningen en ändring i fråga om kontrolluppgifterna.

I förenämnda skrivelse från Svenska livförsäkringsbolags förening, vari

föreningen föreslår att bestämmelserna i 53 § 4 mom. kommunalskattelagen

och 6 § 4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt göres tillämpliga på

tjänstepensionsförsäkringar, framhåller föreningen, att de föreslagna ändringarna

icke bör föranleda ändring av 37 § taxeringsförordningen så

att försäkringsgivare vid tjänstepensionsförsäkring skall till skattemyndigheterna

behöva ange den förutvarande arbetsgivarens namn. Denna uppgift

saknar enligt föreningens mening i förevarande sammanhang betydelse. Den

uppgift som kan ha intresse är huruvida pensionsbeloppen tillfaller annan

än den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånerna.

Remissyttrandena. Samtliga hörda remissinstanser utom en tillstyrker, att

de ifrågavarande bestämmelserna göres tillämpliga för tjänstepensionsförsäkringar.

Länsstyrelsen i Stockholms lön anser icke att vad föreningen anfört

utgör tillräcklig grund för föreslagen lagändring. Enligt länsstyrelsens

erfarenhet föreligger ej heller behov av ändring i sagda riktning.

1963 års försåkringsskattekommilté framhåller, att försäkringstagare,

som önskar att försäkringsbeloppet skall tillfalla annan, enligt försäkrings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr .17 år 196b 13

avtalslagen kan insätta denne som förmånstagare. Ett förordnande av sådan

innebörd blir giltigt sedan del skriftligen meddelats försäkringsgivaren eller

genom dennes försorg antingen intagits i eller antecknats på försäkringsbrevet.

Har icke annat avtalats mellan försäkringstagaren och förmånstagaren,

kan förordnandet i regel när som helst återkallas. Förbindelse att icke återkalla

ett förmånstagareförordnande är formlös och behöver icke delges försäkringsgivaren

eller antecknas på försäkringsbrevet.

Som framhålles i den remitterade skrivelsen kan försäkringsanstalt icke

vägra registrering av förmånstagareförordnande. Kommittén tillägger.

Genom försäkringstagarens obegränsade rätt att sälla vilken person som

helst — fysisk eller juridisk — som mottagare till belopp som utfaller på

grund av pensionsförsäkring kan denna försäkringsform begagnas för tillgodoseende

av ändamål, som ligger helt vid sidan av de med pensionsförsäkring

avsedda. Eftersom premien för pensionsförsäkring är avdragsgill vid

taxering skulle härigenom kunna ernås en av lagstiftaren icke avsedd skattelindring,

därest förhållandena icke reglerades lagstiftningsvägen. En sådan

reglering skedde genom 1959 års lagstiftning, då genom införande av bestämmelser

i 53 § kommunalskattelagen och G § förordningen om statlig inkomstskatt

försäkringstagare hindrades att utnyttja pensionsförsäkring,

som icke tagits i samband med tjänst, för kringgående av bestämmelserna

för beskattning av periodiskt understöd med mera. Att samma bestämmelser

bort införas beträffande pensionsförsäkring, som tecknats på grund av

tjänst, därom synes i princip icke rått delade meningar.

Såvitt kommittén kunnat finna var det endast de praktiska svårigheter,

som var förknippade med den av utredningsmännen år 1959 föreslagna uppgiftsskyldigheten,

tillsammans med den omständigheten att missbruk av

nämnda försäkringsform icke konstaterats som avhöll departementschefen

från att föreslå en utsträckning av tillämpningsområdet för de nya bestämmelserna

till att omfatta även pensionsförsäkringar, som tecknats på grund

av tjänst.

I vad mån skatteflykt äger rum med utnyttjande av tjänstepensionsförsäkring

har, framhåller kommittén, icke närmare utretts. Det är emellertid

känt för kommittén att sådana fall förekommit. Den omständigheten att

antalet fall vid en jämförelse med antalet övriga förordnanden om förmånstagare

till ifrågavarande försäkringar kan sägas vara obetydligt utgör givetvis

från principiell synpunkt intet skäl att underlåta att utforma beskattningsreglerna

så, alt skattskyldigheten på området bedömes enhetligt.

Under beaktande härav bör enligt kommitténs mening sådana ändringar

vidtagas i 53 § kommunalskattelagen och 6 § förordningen om statlig inkomstskatt

att belopp, som utfaller på grund av tjänstepensionsförsäkring,

beskattas efter enahanda grunder som gäller beträffande belopp, som utfaller

på grund av annan pensionsförsäkring.

Kommittén anser på grund av vad sålunda anförts att en ändrad lagstiftning

enligt de linjer, som skisserats i den remitterade skrivelsen bör komma

till stånd, dock att en däremot svarande ändring synes böra vidtagas jämväl

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1964

i bestämmelserna i punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

Svenska personal-pensionslcassan säger sig inte vilja motsätta sig föreningens

förslag, att sådan ändring vidtages i 53 § 4 mom. kommunalskattelagen

och 6 § 4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt att därav tydligt

framgår att försäkringsbelopp på grund av tjänstepensionsförsäkring

skall beskattas på samma sätt som belopp på grund av pensionsförsäkring.

Behov av sådan lagändring föreligger dock ej såvitt gäller av kassan meddelade

tjänstepensionsförsäkringar. Kassan medgiver nämligen inte att arbetsgivaren

eller den försäkrade genom ändring av förmånstagareförordnande

eller på annat sätt förordnar att pensionsbeloppet skall under den

försäkrades livstid tillfalla annan än den försäkrade själv.

För säkring sinspektionen gör följande uttalande.

I vilken utsträckning missbruk av tjänstepensionsförsäkring på av föreningen

antytt sätt förekommer, har icke närmare angivits men att nu gällande

beskattningsbestämmelser på området i viss omfattning begagnas för

skatteflykt är antagligt. Även om detta icke sker i någon större utsträckning

är det ur principiell synpunkt otillfredsställande att dylika möjligheter

förefinns och det bör därför beträffande beskattning av utfallande pensionsförsäkringsbelopp,

till vilka förmånstagare insatts, gälla likartade bestämmelser

antingen dessa försäkringar tecknats på grund av tjänst eller

annorledes.

Inspektionen anser därför, att en ändring av 53 § 4 mom. kommunalskattelagen

och 6 § 4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt bör ske

på sätt som av livförsäkringsbolagsföreningen föreslagits.

Enligt kammarrättens uppfattning bör i princip icke göras skillnad i beskattning

av belopp, som utfaller på grund av tjänstepensionsförsäkring och

belopp, som utfaller på grund av annan pensionsförsäkring. Kammarrätten

tillägger.

Det har uppenbarligen ej heller varit lagstiftarens avsikt att i princip införa

sådan skillnad, då vid 1959 års lagstiftning tjänstepensionsförsäkring

undantogs från de i 53 § kommunalskattelagen och 6 § förordningen om

statlig inkomstskatt införda bestämmelserna om beskattning av pensionsbelopp,

som före försäkringstagares död tillfallit förmånstagare. Då kammarrätten

delar den i remitterade skrivelsen framförda uppfattningen, att

en nöjaktig taxeringskontroll kan vinnas genom att en, såvitt kammarrätten

kan finna, föga betungande uppgiftsskyldighet ålägges försäkringsgivaren,

synes det skäl, som varit avgörande för att tjänstepensionsförsäkring

skulle undantagas från tillämpning av 1959 års bestämmelser, ha bortfallit.

Emellertid synes en ändring av gällande bestämmelser böra omfatta även

punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

Även överståthållarämbetet ifrågasätter om inte viss ändring erfordras

jämväl av bestämmelserna i punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 196b

Beträffande försäkringsanstalts uppgiftsskyldighet framhåller

försäkringsinspektionen, att det med hänsyn till det ringa antal fall, där

missbruk av tjänstepensionsförsäkring på här antytt sätt kan tänkas förekomma,

synes angeläget att försäkringsgivaren för taxeringskontroll inte

ålägges en uppgiftsskyldighet som är betungande.

Enligt 7963 års försäkringsskattekommittés mening torde det med hänsyn

till det relativt ringa antal fall, där av lagstiftaren icke avsett utnyttjande

av tjänstepensionsförsäkring kan antagas förekomma, för eu tillfredsställande

taxeringskontroll vara tillfyllest att försäkringsgivaren ålägges

den begränsade uppgiftsskyldighet som antytts i den remitterade skrivelsen.

Riksskattenämnden finner det i likhet med föreningen vara onödigt att i

kontrolluppgift rörande tjänstepensionsförsäkring upptaga namnet på den

förutvarande arbetsgivaren. Då uttrycket försäkringstagare bar olika innebörd,

beroende på om fråga är om en tjänstepensionsförsäkring eller om

annan försäkring, erfordras emellertid en komplettering av 37 § 2 mom.

taxeringsförordningen. Det bör sålunda klart utsägas, att försäkringsgivaren

blir skyldig att, i fall då förmånstagaren är annan än den som enligt

tjänsteavtalet skall åtnjuta pension, lämna uppgift om den senare.

Folksam och Svenska personal-pensionskassan understryker vikten av att

skyldighet inte ålägges försäkringsgivare vid tjänstepensionsförsäkringar

att till skattemyndigheterna uppgiva den eller de förutvarande arbetsgivarnas

namn.

Departementschefen. År 1959 genomfördes den ändringen av skattelagstiftningen,

att belopp, som utgår på grund av pensionsförsäkring och utbetalas

till särskilt insatt förmånstagare, i vissa undantagsfall skall beskattas

hos försäkringstagaren i stället för hos förmånstagaren. Ändringen

föranleddes av att dåvarande beskattningsregler på området utnyttjats för

att erhålla eljest inte medgivna avdrag vid inkomsttaxeringen. Då det emellertid

ansågs att missbruk inte behövde befaras i fråga om tjänstepensionsförsäkringar,

gjordes i de nya reglerna uttryckligt undantag för pensionsförsäkringar,

som tagits i samband med tjänst.

Svenska livförsäkringsbolags förening har nu framhållit, att det förekommer

fall i fråga om tjänstepensionsförsäkring, där försäkringstagaren insätter

förmånstagare att uppbära pensionsbeloppen och där försäkringstagaren

skulle bli skattskyldig för beloppen, om inte det uttryckliga undantaget

för tjänstepensionsförsäkringar fanns. Sådana förmånstagareförordnanden

kan enligt föreningens mening visserligen inte sägas förekomma i den utsträckningen,

att det finns anledning att tala om missbruk. Föreningen vill

dock föreslå, att skattereglerna ändras så att försäkringsbelopp på grund av

tjänstepensionsförsäkring skall beskattas på samma sätt som belopp på

grund av annan pensionsförsäkring. Detta förslag har tillstyrkts av i stort

sett samtliga hörda remissinstanser.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 196b

Av vad som framkommit i ärendet får det anses fastslaget, att det undantag

som år 1959 gjordes för tjänstepensionsförsäkringar, utnyttjats av

vissa skattskyldiga för att nå icke avsedda skatteförmåner. Jag vill därför

tillstyrka förslaget från Svenska livförsäkringsbolags förening, att de nämnda

år beslutade bestämmelserna göres tillämpliga även på pensionsförsäkringar,

som tagits i samband med tjänst. Därvid bör, som flera remissinstanser

påpekat, ändring ske också i punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

Beträffande kontrolluppgiften vid taxeringen synes böra föreskrivas, att

kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst,

skall innehålla uppgift om den, som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

De nu föreslagna bestämmelserna bör gälla försäkringsbelopp som utbetalas

under år 1965 och senare.

De nya reglerna föranleder ändringar i — förutom nyss nämnda anvisningspunkt

till 32 § kommunalskattelagen — 53 § 4 mom. samma lag, 6 §

4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt och 37 § 2 mom. taxeringsförordningen.

Samtidigt bör vidtagas en rent redaktionell ändring i 133 §

1 mom. sistnämnda förordning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå 1964 års riksdag att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 53 § b mom. och punkt 10 av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § b mom. förordningen den

26 juli 19b7 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 37 §2 mom. och 133 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Norberg

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631599

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:78 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 5 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelage s. 1 i texten