Med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 4 mom. och punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1964:37, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 4 mom. och punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1964
1
Nr 37
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 53 § 4 mom. och punkt 10 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms
slott den 19 december 1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 53 § 4 mom. och punkt 10 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § 4 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt
3) förordning om ändrad lydelse av 37 § 2 mom. och 133 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att belopp, som på grund av tjänstepensionsförsäkring
utbetalas till särskilt insatt förmånstagare, i vissa fall skall — på
sätt nu gäller i fråga om annan pensionsförsäkring — beskattas hos försäkringstagaren
i stället för hos förmånstagaren. Lagstiftningen föranledes
av att nuvarande undantagsbestämmelse för tjänstepensionsförsäkring utnyttjats
till att erhålla eljest inte medgivna avdrag vid inkomsttaxeringen.
Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att tillämpas första gången vid
1966 års taxering. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 196t. 1 samt. T/r 37
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 196b
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 53 § 4 mom. och punkt 10 av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 53 § 4 r
till 32 § kommunalskattelagen den 28
lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
53
4 mom. Har förmånstagare till
pensionsförsäkring, som tagits annorledes
än i samband med tjänst,
på grund av förmånstagareförordnandet
uppburit försäkringsbelopp
före försäkringstagarens död och äro
omständigheterna sådana att försäkringstagaren
icke vid utbetalning av
motsvarande belopp till förmånstagaren
skulle hava varit berättigad till
avdrag för beloppet såsom för omkostnad
eller periodiskt understöd,
skall försäkringstagaren vara skattskyldig
för beloppet. Vad nu sagts
om försäkringstagaren skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om den
som vid försäkringstagarens död eller
eljest efter denne erhållit förfoganderätten
till försäkringen.
rom. och punkt 10 av anvisningarna
september 19281 skola erhålla ändrad
(Föreslagen lydelse)
§•
4 mom. Har förmånstagare till
pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet
uppburit
försäkringsbelopp före försäkringstagarens
död och äro omständigheterna
sådana att försäkringstagaren
icke vid utbetalning av motsvarande
belopp till förmånstagaren
skulle hava varit berättigad till
avdrag för beloppet såsom för omkostnad
eller periodiskt understöd,
skall försäkringstagaren vara skattskyldig
för beloppet. Vad nu sagts
om försäkringstagaren skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om den
som vid försäkringstagarens död eller
eljest efter denne erhållit förfoganderätten
till försäkringen.
Anvisningar
till 32 §.
10. Ändras försäkringsavtal---utbetalt belopp.
övergår äganderätten till pensions- Övergår äganderätten till pensionsförsäkring,
som icke tagits i samband försäkring annorledes än på grund
med tjänst, annorledes än på grund av försäkringstagarens död till anav
försäkringstagarens död till an- nan juridisk person än pensionsstifnan
juridisk person än pensionsstif- telse, skall ett belopp motsvarande
telse, skall ett belopp motsvarande försäkringens värde vid tiden för
försäkringens värde vid tiden för äganderättens övergång anses såsom
1 Senaste lydelse av 53 § 4 mom. och av punkt 10 av anvisningarna till 32 § se 1959: 171.
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 196i
(Nuvarande lydelse)
äganderättens övergång anses såsom
på grund av pensionsförsäkringen utbetalt
till försäkringstagaren. Vad
nu sagts om försäkringstagaren skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om den som vid försäkringstagarens
död eller eljest efter denne erhållit
förfoganderätten till försäkringen
och överlåter äganderätten till densamma.
3
(Föreslagen lydelse)
på grund av pensionsförsäkringen utbetalt
till försäkringstagaren. Vad
nu sagts om försäkringstagaren skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om den som vid försäkringstagarens
död eller eljest efter denne erhållit
förfoganderätten till försäkringen
och överlåter äganderätten till densamma.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser skola
dock alltjämt gälla i fråga om 1965 års taxering och i fråga om eftertaxering
för år 1965 eller tidigare år.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 6 § 4 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 6 § 4 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
6 §•
4 m o m. Har förmånstagare till
pensionsförsäkring, som tagits annorledes
ån i samband med tjänst,
på grund av förmånstagareförordnandet
uppburit försäkringsbelopp
före försäkringstagarens död och äro
omständigheterna sådana att försäkringstagaren
icke vid utbetalning av
motsvarande belopp till förmånstagaren
skulle hava varit berättigad till
avdrag för beloppet såsom för omkostnad
eller periodiskt understöd,
skall försäkringstagaren vara skattskyldig
för beloppet. Vad nu sagts
om försäkringstagaren skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om den
1 Senaste lydelse av 6 § 4 mom. se 1959: 172.
4 mom. Har förmånstagare till
pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet
uppburit
försäkringsbelopp före försäkringstagarens
död och äro omständigheterna
sådana att försäkringstagaren
icke vid utbetalning av motsvarande
belopp till förmånstagaren skulle hava
varit berättigad till avdrag för beloppet
såsom för omkostnad eller
periodiskt understöd, skall försäkringstagaren
vara skattskyldig för
beloppet. Vad nu sagts om försäkringstagaren
skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om den som vid
försäkringstagarens död eller eljest
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
som vid försäkringstagarens död el- efter denne erhållit förfoganderätten
ler eljest efter denne erhållit förf o- till försäkringen,
ganderätten till försäkringen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser
skola dock alltjämt gälla i fråga om 1965 års taxering och i fråga om eftertaxering
för år 1965 eller tidigare år.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 37 § 2 mom. och 133 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 37 § 2 mom. och 133 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
37 §.
2 mom. Vid avlämnande------— iakttagas följande.
Avser sådan------— förmånen utgått.
I kontrolluppgift, —-------under förrättningen.
Därest vid-----— som avdragits.
I kontrolluppgift enligt--—---allmän försäkring.
I kontrolluppgift skall------preliminär A-skatt.
Särskild uppgiftshandling------före taxeringsåret.
Kontrolluppgift, som i 1 mom. Kontrolluppgift, som i 1 mom.
tredje punkten sägs och som avser tredje punkten sägs och som avser
pensionsförsäkring tagen annorledes pensionsförsäkring tagen annorledes
än i samband med tjänst, skall inne- än i samband med tjänst, skall innehålla
uppgift om försäkringstagaren hålla uppgift om försäkringstagaren
eller, i förekommande fall, den som eller, i förekommande fall, den som
vid försäkringstagarens död eller el- vid försäkringstagarens död eller eljest
efter denne erhållit förfogande- jest efter denne erhållit förfoganderätten
till försäkringen. rätten till försäkringen. Kontrollupp
gift,
som avser pensionsförsäkring
tagen i samband med tjänst, skall
innehålla uppgift om den, som enligt
tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.
Uppgift skall------lämpad blankett.
133 §.
1 in o m. Fastighetstaxerings- 1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd
består av ordförande samt yt- nämnd består av ordförande samt yt
1
Senaste lydelse av 37 § 2 mom. se 1963: 266 och av 133 § 1 mom. se 1963:683.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 196b
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
terligare fem eller, i vissa nedan i terligare, enligt vad nedan i denna
denna paragraf angivna fall, sjn le- paragraf angives, lägst fyra och
dalnöter. högst sju ledamöter.
Ordföranden och------i fastighetstaxeringsdistrikt.
I övrigt —-----stadsfullmäktige valda ledamöter.
Därest med---------vara fem.
Består fastighetstaxeringsdistrikt---olika kommunerna.
Val av------omförmälda sammanträdena.
Om utgången------de valda.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Bestämmelserna i 37 § 2 mom. i deras nya lydelse skola dock tillämpas
första gången med avseende å kontrolluppgift, som avlämnas för kalenderåret
1965.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1964
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 december 1963.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, '' Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist,
Aspling, Palme.
Etter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om skattskyldighet
för vissa belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring tagen i samband
med tjänst och anför därvid följande.
Inledning. I prop. 1959: 122 framlades förslag om att belopp, som utgår
på grund av pensionsförsäkring och utbetalas till insatt förmånstagare, i vissa
fall skall beskattas hos försäkringstagaren i stället för hos förmånstagaren.
Den föreslagna lagstiftningen, som bifölls av riksdagen (BevU 44), föranleddes
av att dåvarande beskattningsregler på området hade utnyttjats till
att erhålla eljest icke medgivna avdrag vid inkomsttaxeringen.
De nya bestämmelserna gjordes emellertid inte tillämpliga beträffande
tjänstepensionsförsäkringar, bl. a. därför att missbruk inte ansågs behöva
befaras beträffande dylika försäkringar.
I en den 1 februari 1963 dagtecknad, till chefen för finansdepartementet
ställd skrift har Svenska livförsäkringsbolags förening framhållit, att —
även om nämnda bestämmelser enligt författningsrummens ordalydelse icke
gäller pensionsförsäkring som tagits i samband med tjänst — avsikten dock
uppenbarligen inte varit att andra principer skulle gälla för tjänstepensionsförsäkringar
än för andra pensionsförsäkringar. Det finns emellertid,
tramhålles i skrivelsen, fall, där försäkringstagaren insätter förmånstagare
att uppbära pensionsbeloppen och där reglerna angående periodiskt understöd
skulle ha tillämpats om det icke enligt bestämmelsernas ordalydelse
gjorts undantag för tjänstepensionsförsäkringar. Livförsäkringsbolagen kan
ej vägra registrering av anmälda förmånstagareförordnanden och dessa blir
gällande i och med att de inkommit till bolagen. Med hänsyn till vad nu
anförts föreslår föreningen, att sådan ändring vidtages i 53 § 4 mom. kommunalskattelagen
och 6 § 4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt att
därav tydligt framgår att försäkringsbelopp på grund av tjänstepensions
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 dr 1!)6A
försäkring skall beskattas på samma sätt som belopp på grund av annan
pensionsförsäkring.
över skrivelsen har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarratten,
riksskattenämnden, försäkringsinspektionen, överslåthållarambetet, lansstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, 1963
års försäkringsskattekommitté, Svenska försäkringsbolags riksförbund, försäkringsanstalterna
Folket och Samarbete (Folksam) samt Svenska personal-pensionskassan.
Så gott som samtliga hörda remissinstanser har tillstyrkt en ändring av
bestämmelserna enligt föreningens förslag.
Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till närmare behandling.
Gällande rätt m. m. I den utredningspromemoria som låg till grund för
1959 års ifrågavarande lagstiftning framhölls, att avdragsrätt enligt allmänna
regler inte föreligger för periodiskt understöd till juridisk person eller
för gåvor till allmännyttigt ändamål. Genom att insätta juridisk person som
förmånstagare till pensionsförsäkring kunde avdrag emellertid indirekt erhållas
för utgifter av angivet slag. Försäkringstagaren hade ju tidigare fått
avdrag för försäkringspremierna. Därtill kom att förmånstagaren kunde
vara sådan juridisk person, hos vilken skatteplikt för mottaget belopp icke
uppkom.
På samma sätt kunde vidare indirekt avdrag erhållas för enstaka gåvor,
för vilka avdragsrätt inte förelåg vid taxering, och för periodiska gåvor i sadana
fall, då avdragsrätt icke förelåg för periodiskt understöd, således till
annans undervisning och uppfostran, till person, som tillhör givarens hushåll,
O. S. V.
Utredningsmännen ansåg att anledning saknades att i fortsättningen lamna
försäkringsägare — utredningen använde av skäl som anges i det följande
detta uttryck i stället för uttrycket försäkringstagare — möjlighet att
genom förmånstagareförordnande dirigera utbetalningen av belopp, som han
eljest skulle vara skattskyldig för, på sådant sätt att han indirekt erhållei
avdrag för kostnader, som enligt allmänna regler inte är avdragsgilla. De
fann det önskvärt att överensstämmelse erhölls mellan bestämmelser om
beskattning av pensionsförsäkringsbelopp och gällande bestämmelser om
beskattning av gåvor och periodiska understöd. Utfallande belopp bör därför,
framhölls det i promemorian, upptagas som intäkt hos försäkringens
ägare, eftersom denne, om förutsättningar därför finns, kan erhålla avdrag
för motsvarande belopp såsom periodiskt understöd eller, om fråga är om
tjänstepension, som pensionsutbetalning.
De sakkunniga påpekade att det sagda hade avseende på belopp som utföll
under försäkringsägarens livstid. Uttöll försäkringsbeloppet efter försäkringsägarens
död, gjorde sig icke samma synpunkter gällande. De sakkunniga
anförde härom följande.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1964
Utredningsmännen kan för sin del icke förebringa något skäl mot att förmånstagaren
blir skattskyldig lör dessa belopp. Tvekan kan föreligga endast
i sådana fall, då beloppen tillfaller juridisk person. I och för sig torde
nämligen kunna sägas att det är oegentligt att pensionsbelopp över huvud
taget skall tillfalla juridisk person. Det må emellertid erinras om att juridisk
person normalt insättes som förmånstagare på sådant sätt att de fysiska
personer, som är i behov av efterlevandeskydd först tillgodoses. Eftersom
pensionsförsäkring med garanterade utbetalningar (försörjningsränta)
oftast endast tecknas av den, som har familjemedlemmar eller andra anhöriga
att sörja för, torde utbetalning av försäkringsbelopp till juridisk person
efter försäkringsägarens död mera sällan förekomma. Försäkringsägaren
kan ej heller förutse i vilken utsträckning sådana utbetalningar skall
forekomma. Enligt utredningsmännens mening är frågan om beskattning
av belopp, som tillfaller juridisk person såsom förmånstagare efter försäkrmgsägarens
död följaktligen av ringa fiskaliskt intresse och utredningsmannen
anser därför med hänsyn tagen jämväl till de praktiska svårigheter
av olika slag lagstiftningsåtgärder på denna punkt utan tvivel skulle medföra,
att ett ingripande här i varje fall bör anstå till dess det visar sig att
behov därav föreligger.
I utredningspromemorian användes som nyss antytts uttrycket försäkringens
ägare i stället för försäkringsavtalslagens motsvarande uttryck, försäkringstagaren.
Härom anfördes följande.
I regel torde tvekan icke råda om vem som är ägare till försäkringen.
Om ägaren avlider och förmånstagaren får förfoganderätt till försäkringen,
inträder han i den avlidnes rätt. Han blir ägare till försäkringen och
kan i sin tur insätta förmånstagare. Annorlunda är däremot förhållandet
om förordnandet är så utformat, att förmånstagaren icke blir ägare till försäkringen
utan endast har rätt att disponera över de belopp, som utfaller
under hans livstid. Det är ovisst huruvida delta kan ske genom förmånstagareförordnande.
Ordalydelsen i 102 § försäkringsavtalslagen giver närmast
vid handen att han icke i sin tur skall kunna insätta förmånstagare till
dessa belopp. Om han likväl skulle anses ha sådan rätt, bör han jämställas
med agare och i denna egenskap beskattas för pensionsbeloppen.
De sakkunniga hade övervägt att i nu förevarande hänseende göra skillnad
mellan återkalleliga och oåterkalleliga förmånstagareförordnanden. Är
förordnandet oåterkalleligt, framhölls det, kan man göra gällande, att ägaren
genom att helt avstå från dispositionsrätten över utfallande belopp vidtagit
åtgärder som kan likställas med ett avhändande av förvärvskälla.
Emellertid kan förbindelse att icke återkalla förmånstagareförordnande begränsas
att avse enstaka utbetalning, varigenom skillnaden mellan detta
förordnande och ett återkalleligt förordnande blir obetydlig. Icke heller kan
man helt bortse från möjligheten att försäkringsägaren och förmånstagaren
ingår överenskommelse, som innebär att oåterkalleligheten endast är skenbar.
Med hänsyn härtill fann utredningsmännen det icke motiverat att göra
skillnad mellan återkalleligt och oåterkalleligt förordnande.
Med utgångspunkt härifrån föreslogs i utredningspromemorian att 53 g
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 196b
koinmunalskaltelagen och 0 § förordningen om statlig inkomstskatt kompletterades
med eu bestämmelse av följande innehåll. Försäkringsägare skall
vara skattskyldig för belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring,
oavsett om han är fysisk eller juridisk person. Det får ankomma på försäkringens
ägare att i anledning av utbetalningen söka erhålla det avdrag för
omkostnad eller periodiskt understöd vartill han enligt därom gällande regler
kan vara berättigad. Vid ägarens död skall dock skattskyldigheten övergå
på förmånstagaren, även om denne inte blir ägare till försäkringen.
Den föreslagna bestämmelsen avsågs skola omfatta även tjänstepensionsförsäkringar.
Därutöver hade utredningsmännen beaktat även det fall att en pensionsförsäkring
byter ägare. I promemorian anfördes därom följande.
Enligt utredningsmännens mening torde problemet vara aktuellt endast
då äganderätten övergår till juridisk person under försäkringsägarens livstid.
Från fiskalisk synpunkt synes det icke vara någon fråga av betydelse,
men anledning torde dock föreligga att hindra exempelvis, att en person
tecknar en pensionsförsäkring mot engångspremie och därefter under sin
livstid överlåter försäkringen till sådan juridisk person, som enligt gällande
arvsskatteförordning icke är skyldig utgöra skatt för gåva. Genom att
äganderätten på sådant sätt överföres till juridisk person, synes nämligen
försäkringen ha förlorat sin karaktär av pensionsförsäkring och utredningsmännen
anser därför motiverat, att de påföljder, varom stadgas i punkt 10
anvisningarna till 32 § KL, i dylikt fall skall inträda för överlåtaren.
En föreskrift av sådant innehåll föreslogs såsom tillägg till denna anvisningspunkt.
De föreslagna bestämmelserna torde inte, påpekades det i promemorian,
behöva föranleda några ändringar i uppbördsförordningen. De sakkunniga
anförde därom följande.
Bestämmelser om försäkringsgivarens skyldighet att innehålla preliminär
A-skatt finnes i 3 § 2 mom. första punkten och 39 § uppbördsförordningen.
De nu föreslagna beskattningsbestämmelserna torde icke behöva medföra
någon ändring i angivna författningsrum, eftersom tvekan icke torde behöva
uppkomma för vem skatt skall innehållas. Även i fråga om tjänstepension
åvilar visserligen enligt förslaget skattskyldigheten försäkringens
ägare, d. v. s. arbetsgivaren, men eftersom belopp, som utbetalas till förmånstagare
i detta fall kommer att utgöra skattepliktig intäkt av tjänst
för denne, följer av gällande bestämmelser, att skatt skall dragas för förmånstagaren.
Slutligen föreslog de sakkunniga ett tillägg till taxeringsförordningens
bestämmelse om skyldighet för försäkringsanstalt och understödsförening
att utan anmaning till ledning för taxeringen lämna uppgift om belopp som
utgivits på grund av sådan försäkring att skatteplikt föreligger (37 § 1
mom. punkt 3 taxeringsförordningen). Det föreslagna tillägget innebar, att
uppgiften skall innehålla besked om försäkringens ägare.
10 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1964
I remissyttrandena vitsordades i regel behovet av en lagstiftning på området.
Frågan huruvida tj änstepension borde omfattas av de föreslagna
bestämmelserna berördes i de yttranden som avgivits av Folksam, Svenska
försäkringsbolags riksförbund och Svenska personal-pensionskassan.
Svenska personal-pensionskassan anförde i denna fråga bl. a. följande.
Till att börja med måste framhållas, att möjligheterna till åtgärder av sådant
slag som föranlett den ifrågavarande utredningen praktiskt taget äro
uteslutna i fråga om tjänstepensionsförsäkring. Där finns det nämligen regelmässigt
tre parter i försäkringsavtalet, sålunda förutom försäkringsgivaren
den arbetsgivare som tecknat försäkringen och den anställde för vilken
försäkringen tecknats. Något utrymme för ytterligare förmånstagarförordnande
beträffande pensioner finns därför som regel icke, och i varje fall icke
förrän den anställde lämnat arbetsgivarens tjänst. SPP har sig icke bekant
något fall, då en f. d. anställd begärt att få sätta in annan förmånstagare
i stället för den eller de i allmänna försäkringsvillkoren angivna. SPP
skulle, om något sådant fall uppkomme, för sin del ställa sig avvisande mot
ett dylikt arrangemang.---
Av det sagda framgår, att det i fråga om tjänstepensionsförsäkringar skulle
innebära en helt orealistisk konstruktion att, som de sakkunniga synas
göra, fingera att det är arbetsgivaren som uppbär pensionen från SPP och
att han därför i princip skall skatta för den, medan han sedan vidarebefordrar
pensionen till pensionären och därvid får avdraga den vid beskattningen.
Förhållandet är i själva verket det, att arbetsgivaren är helt avkopplad
från pensionsutbetalningen, som i stället sker direkt till pensionären från
SPP, varvid i föreskriven ordning avdrag göres för källskatt. Det må i detta
sammanhang påpekas, att arbetsgivaren mången gång inte ens vet hur stort
pensionsbelopp som utbetalas till pensionären, eftersom till grundpensionen
ofta komma återbäringsbelopp efter vissa rätt komplicerade beräkningar.
Kassan yrkade för sin del att bestämmelserna utformades så att i fråga
om tjänstepensionsförsäkring pensionstagaren och icke den tidigare arbetsgivaren
gjordes skattskyldig.
Liknande synpunkter framfördes av Folksam, som därjämte framhöll, att
tjänstepensionsförsäkring är en klart avgränsad kategori av pensionsförsäkring
och att något missbruk av skattebestämmelserna inte behöver befaras
beträffande denna kategori försäkringar.
Svenska försäkringsbolags riksförbund framhöll, att det helt dominerande
antalet fall, då utbetalning på grund av pensionsförsäkring skedde till annan
än försäkringstagaren, avsåg just tjänstepensionsförsäkringar, där den anställde
och hans efterlevande är förmånstagare. Det kan i dessa fall, ansåg
förbundet, inte råda någon tvekan om att skattskyldigheten för utfallande
belopp bör åvila förmånstagaren. — Förmånstagareförordnanden till förmån
för juridisk person eller sådan fysisk person, beträffande vilken förutsättningar
för avdrag såsom vid periodiskt understöd inte föreligger, är förhållandevis
sällsynta. Det är emellertid blott i dessa fall som skattskyldigheten
slutligt skall stanna på försäkringstagaren. Riksförbundet ansåg att det inte
11
Kungl. Maj. ts proposition nr it7 år 1!)64
var praktiskt att skattskyldigheten primärt lades på försäkringstagaren, eftersom
det i det lielt övervägande antalet fall var förmånstagare!! som slutligen
skulle erlägga skatten.
Bestämmelsen att försäkringsanstalts kontrolluppgift rörande
pensionsförsäkring skulle innehålla uppgift även om försäkringens ägare
mötte invändningar.
Svenska försäkringsbolags riksförbund framhöll att uppgiften om försäkringens
ägare skulle bli till nytta endast i ett relativt fåtal fall. Antalet förmånstagare
som varje år uppbar pensionsbelopp på grund av tjänstepensionsförsäkringar
uppgick till ungefär 30 000. Riksförbundet tilläde följande.
Härtill kommer de försäkringar, där försäkringstagarna enligt reglerna
för periodiska understöd skall kunna göra avdrag för de på grund av försäkringen
utfallande beloppen, och där således uppgiften om försäkringstagare
likaså är helt överflödig. Det framgår härav tydligt att försäkringsgivarna
genom den föreslagna ändringen ålägges ett mycket omfattande men
helt improduktivt mer arbete. Och dock stannar det icke härvid.
Då försäkringstagarna enligt de sakkunnigas förslag skall deklarera för
utfallande pensionsbelopp, behöver även de uppgift om beloppens storlek.
Det måste anses åligga försäkringsbolagen att härmed biträda sina försäkringstagare,
vilkas majoritet säkerligen önskar fullgöra sin deklarationsplikt
på ett så fullständigt sätt som möjligt, även om en underlåtenhet i hithörande
fall icke kan utsätta dem för något straffansvar, eftersom den icke innebär
undandragande av skatt.
Riksförbundet ansåg det inte rimligt att bolagen i majoriteten av fall, då
kontrolluppgift skall lämnas, måste uppge fakta som inte är av betydelse.
Förbundet föreslog därför att den särskilda uppgiftsskyldigheten begränsades
till annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring.
Svenska personal-pensionskassan uttalade sig i samma riktning.
Försäkringsinspektionen ifrågasatte i viss mån behovet av det föreslagna
tillägget till 37 § 1 inom. taxeringsförordningen. Om en arbetsgivare på båda
sidor av vinst- och förlusträkningen skall upptaga de exakta pensionsbelopp,
som utbetalas av försäkringsgivaren, kommer han, liksom taxeringsnämnderna,
att från försäkringsgivaren få uppgift om dessa belopp.
Riksskattenämnden framhöll, att kontrolluppgift från arbetsgivare m. fl.
skall avse den som är skattskyldig för beloppen i fråga, d. v. s. försäkringens
ägare. Kontrollen av beskattningen av eventuella periodiska understöd i
form av förmånstagareförordnanden får vid sådant förhållande ske i vanlig
ordning genom korrespondens mellan vederbörande taxeringsnämnder. Bestämmelserna
i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen borde, förklarade nämnden,
omarbetas i enlighet därmed.
I propositionen konstaterades, att vid remissbehandlingen uttalats, att de
föreslagna reglerna borde förenklas och att de borde utformas så att de inte
berörde det stora flertalet försäkringar och att tillika framhållits, att miss
-
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 196k
bruk inte torde behöva befaras i fråga om tjänstepensionsförsäkringar. Därefter
anfördes.
Vad sålunda anförts synes böra beaktas. De nya reglerna bör alltså inte
gälla pensionsförsäkringar, som tagits i samband med tjänst.
Inte heller i fråga om andra pensionsförsäkringar synes det erforderligt
att skattskyldigheten generellt flyttas från förmånstagaren till försäkringstagaren.
För att nå det avsedda syftet behöver endast föreskrivas, att beskattningen
av belopp som utgår på grund av förmånstagareförordnande
skall ske hos försäkringstagaren i fall då denne inte har varit berättigad till
avdrag för beloppet om han i stället direkt utbetalat det till förmånstagaren.
En sådan bestämmelse bör kompletteras med skyldighet för försäkringsföretaget
att på den kontrolluppgift rörande försäkringsbeloppet som skall lämnas
till ledning för förmånstagarens taxering lämna uppgift om försäkringstagaren.
Härigenom får den taxeringsnämnd som bär att taxera förmånstagaren
tillfälle att bedöma om anledning kan finnas att i stället beskatta försäkringstagaren.
Om så skulle vara fallet, åligger det enligt allmänna regler
taxeringsnämnden att i förekommande fall lämna meddelande därom till annan
taxeringsnämnd.
Utredningsmännen har även föreslagit, att försäkringstagaren skall beskattas,
om han överlåter försäkringen till annan juridisk person än pensionsstiftelse.
Denna bestämmelse får ses som ett naturligt komplement till
vad som i övrigt föreslagits och bör därför införas.
Lagstiftningen utformades i enlighet med det nu sagda. Bestämmelserna
upptogs i tillägg (4 mom.) till 53 § kommunalskattelagen och till 6 § förordningen
om statlig inkomstskatt och vidare i ett tillägg till punkt 10 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen. Därjämte infördes i 37 § 2 mom.
taxeringsförordningen en ändring i fråga om kontrolluppgifterna.
I förenämnda skrivelse från Svenska livförsäkringsbolags förening, vari
föreningen föreslår att bestämmelserna i 53 § 4 mom. kommunalskattelagen
och 6 § 4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt göres tillämpliga på
tjänstepensionsförsäkringar, framhåller föreningen, att de föreslagna ändringarna
icke bör föranleda ändring av 37 § taxeringsförordningen så
att försäkringsgivare vid tjänstepensionsförsäkring skall till skattemyndigheterna
behöva ange den förutvarande arbetsgivarens namn. Denna uppgift
saknar enligt föreningens mening i förevarande sammanhang betydelse. Den
uppgift som kan ha intresse är huruvida pensionsbeloppen tillfaller annan
än den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånerna.
Remissyttrandena. Samtliga hörda remissinstanser utom en tillstyrker, att
de ifrågavarande bestämmelserna göres tillämpliga för tjänstepensionsförsäkringar.
Länsstyrelsen i Stockholms lön anser icke att vad föreningen anfört
utgör tillräcklig grund för föreslagen lagändring. Enligt länsstyrelsens
erfarenhet föreligger ej heller behov av ändring i sagda riktning.
1963 års försåkringsskattekommilté framhåller, att försäkringstagare,
som önskar att försäkringsbeloppet skall tillfalla annan, enligt försäkrings
-
Kungl. Maj. ts proposition nr .17 år 196b 13
avtalslagen kan insätta denne som förmånstagare. Ett förordnande av sådan
innebörd blir giltigt sedan del skriftligen meddelats försäkringsgivaren eller
genom dennes försorg antingen intagits i eller antecknats på försäkringsbrevet.
Har icke annat avtalats mellan försäkringstagaren och förmånstagaren,
kan förordnandet i regel när som helst återkallas. Förbindelse att icke återkalla
ett förmånstagareförordnande är formlös och behöver icke delges försäkringsgivaren
eller antecknas på försäkringsbrevet.
Som framhålles i den remitterade skrivelsen kan försäkringsanstalt icke
vägra registrering av förmånstagareförordnande. Kommittén tillägger.
Genom försäkringstagarens obegränsade rätt att sälla vilken person som
helst — fysisk eller juridisk — som mottagare till belopp som utfaller på
grund av pensionsförsäkring kan denna försäkringsform begagnas för tillgodoseende
av ändamål, som ligger helt vid sidan av de med pensionsförsäkring
avsedda. Eftersom premien för pensionsförsäkring är avdragsgill vid
taxering skulle härigenom kunna ernås en av lagstiftaren icke avsedd skattelindring,
därest förhållandena icke reglerades lagstiftningsvägen. En sådan
reglering skedde genom 1959 års lagstiftning, då genom införande av bestämmelser
i 53 § kommunalskattelagen och G § förordningen om statlig inkomstskatt
försäkringstagare hindrades att utnyttja pensionsförsäkring,
som icke tagits i samband med tjänst, för kringgående av bestämmelserna
för beskattning av periodiskt understöd med mera. Att samma bestämmelser
bort införas beträffande pensionsförsäkring, som tecknats på grund av
tjänst, därom synes i princip icke rått delade meningar.
Såvitt kommittén kunnat finna var det endast de praktiska svårigheter,
som var förknippade med den av utredningsmännen år 1959 föreslagna uppgiftsskyldigheten,
tillsammans med den omständigheten att missbruk av
nämnda försäkringsform icke konstaterats som avhöll departementschefen
från att föreslå en utsträckning av tillämpningsområdet för de nya bestämmelserna
till att omfatta även pensionsförsäkringar, som tecknats på grund
av tjänst.
I vad mån skatteflykt äger rum med utnyttjande av tjänstepensionsförsäkring
har, framhåller kommittén, icke närmare utretts. Det är emellertid
känt för kommittén att sådana fall förekommit. Den omständigheten att
antalet fall vid en jämförelse med antalet övriga förordnanden om förmånstagare
till ifrågavarande försäkringar kan sägas vara obetydligt utgör givetvis
från principiell synpunkt intet skäl att underlåta att utforma beskattningsreglerna
så, alt skattskyldigheten på området bedömes enhetligt.
Under beaktande härav bör enligt kommitténs mening sådana ändringar
vidtagas i 53 § kommunalskattelagen och 6 § förordningen om statlig inkomstskatt
att belopp, som utfaller på grund av tjänstepensionsförsäkring,
beskattas efter enahanda grunder som gäller beträffande belopp, som utfaller
på grund av annan pensionsförsäkring.
Kommittén anser på grund av vad sålunda anförts att en ändrad lagstiftning
enligt de linjer, som skisserats i den remitterade skrivelsen bör komma
till stånd, dock att en däremot svarande ändring synes böra vidtagas jämväl
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1964
i bestämmelserna i punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
Svenska personal-pensionslcassan säger sig inte vilja motsätta sig föreningens
förslag, att sådan ändring vidtages i 53 § 4 mom. kommunalskattelagen
och 6 § 4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt att därav tydligt
framgår att försäkringsbelopp på grund av tjänstepensionsförsäkring
skall beskattas på samma sätt som belopp på grund av pensionsförsäkring.
Behov av sådan lagändring föreligger dock ej såvitt gäller av kassan meddelade
tjänstepensionsförsäkringar. Kassan medgiver nämligen inte att arbetsgivaren
eller den försäkrade genom ändring av förmånstagareförordnande
eller på annat sätt förordnar att pensionsbeloppet skall under den
försäkrades livstid tillfalla annan än den försäkrade själv.
För säkring sinspektionen gör följande uttalande.
I vilken utsträckning missbruk av tjänstepensionsförsäkring på av föreningen
antytt sätt förekommer, har icke närmare angivits men att nu gällande
beskattningsbestämmelser på området i viss omfattning begagnas för
skatteflykt är antagligt. Även om detta icke sker i någon större utsträckning
är det ur principiell synpunkt otillfredsställande att dylika möjligheter
förefinns och det bör därför beträffande beskattning av utfallande pensionsförsäkringsbelopp,
till vilka förmånstagare insatts, gälla likartade bestämmelser
antingen dessa försäkringar tecknats på grund av tjänst eller
annorledes.
Inspektionen anser därför, att en ändring av 53 § 4 mom. kommunalskattelagen
och 6 § 4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt bör ske
på sätt som av livförsäkringsbolagsföreningen föreslagits.
Enligt kammarrättens uppfattning bör i princip icke göras skillnad i beskattning
av belopp, som utfaller på grund av tjänstepensionsförsäkring och
belopp, som utfaller på grund av annan pensionsförsäkring. Kammarrätten
tillägger.
Det har uppenbarligen ej heller varit lagstiftarens avsikt att i princip införa
sådan skillnad, då vid 1959 års lagstiftning tjänstepensionsförsäkring
undantogs från de i 53 § kommunalskattelagen och 6 § förordningen om
statlig inkomstskatt införda bestämmelserna om beskattning av pensionsbelopp,
som före försäkringstagares död tillfallit förmånstagare. Då kammarrätten
delar den i remitterade skrivelsen framförda uppfattningen, att
en nöjaktig taxeringskontroll kan vinnas genom att en, såvitt kammarrätten
kan finna, föga betungande uppgiftsskyldighet ålägges försäkringsgivaren,
synes det skäl, som varit avgörande för att tjänstepensionsförsäkring
skulle undantagas från tillämpning av 1959 års bestämmelser, ha bortfallit.
Emellertid synes en ändring av gällande bestämmelser böra omfatta även
punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
Även överståthållarämbetet ifrågasätter om inte viss ändring erfordras
jämväl av bestämmelserna i punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 196b
Beträffande försäkringsanstalts uppgiftsskyldighet framhåller
försäkringsinspektionen, att det med hänsyn till det ringa antal fall, där
missbruk av tjänstepensionsförsäkring på här antytt sätt kan tänkas förekomma,
synes angeläget att försäkringsgivaren för taxeringskontroll inte
ålägges en uppgiftsskyldighet som är betungande.
Enligt 7963 års försäkringsskattekommittés mening torde det med hänsyn
till det relativt ringa antal fall, där av lagstiftaren icke avsett utnyttjande
av tjänstepensionsförsäkring kan antagas förekomma, för eu tillfredsställande
taxeringskontroll vara tillfyllest att försäkringsgivaren ålägges
den begränsade uppgiftsskyldighet som antytts i den remitterade skrivelsen.
Riksskattenämnden finner det i likhet med föreningen vara onödigt att i
kontrolluppgift rörande tjänstepensionsförsäkring upptaga namnet på den
förutvarande arbetsgivaren. Då uttrycket försäkringstagare bar olika innebörd,
beroende på om fråga är om en tjänstepensionsförsäkring eller om
annan försäkring, erfordras emellertid en komplettering av 37 § 2 mom.
taxeringsförordningen. Det bör sålunda klart utsägas, att försäkringsgivaren
blir skyldig att, i fall då förmånstagaren är annan än den som enligt
tjänsteavtalet skall åtnjuta pension, lämna uppgift om den senare.
Folksam och Svenska personal-pensionskassan understryker vikten av att
skyldighet inte ålägges försäkringsgivare vid tjänstepensionsförsäkringar
att till skattemyndigheterna uppgiva den eller de förutvarande arbetsgivarnas
namn.
Departementschefen. År 1959 genomfördes den ändringen av skattelagstiftningen,
att belopp, som utgår på grund av pensionsförsäkring och utbetalas
till särskilt insatt förmånstagare, i vissa undantagsfall skall beskattas
hos försäkringstagaren i stället för hos förmånstagaren. Ändringen
föranleddes av att dåvarande beskattningsregler på området utnyttjats för
att erhålla eljest inte medgivna avdrag vid inkomsttaxeringen. Då det emellertid
ansågs att missbruk inte behövde befaras i fråga om tjänstepensionsförsäkringar,
gjordes i de nya reglerna uttryckligt undantag för pensionsförsäkringar,
som tagits i samband med tjänst.
Svenska livförsäkringsbolags förening har nu framhållit, att det förekommer
fall i fråga om tjänstepensionsförsäkring, där försäkringstagaren insätter
förmånstagare att uppbära pensionsbeloppen och där försäkringstagaren
skulle bli skattskyldig för beloppen, om inte det uttryckliga undantaget
för tjänstepensionsförsäkringar fanns. Sådana förmånstagareförordnanden
kan enligt föreningens mening visserligen inte sägas förekomma i den utsträckningen,
att det finns anledning att tala om missbruk. Föreningen vill
dock föreslå, att skattereglerna ändras så att försäkringsbelopp på grund av
tjänstepensionsförsäkring skall beskattas på samma sätt som belopp på
grund av annan pensionsförsäkring. Detta förslag har tillstyrkts av i stort
sett samtliga hörda remissinstanser.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 196b
Av vad som framkommit i ärendet får det anses fastslaget, att det undantag
som år 1959 gjordes för tjänstepensionsförsäkringar, utnyttjats av
vissa skattskyldiga för att nå icke avsedda skatteförmåner. Jag vill därför
tillstyrka förslaget från Svenska livförsäkringsbolags förening, att de nämnda
år beslutade bestämmelserna göres tillämpliga även på pensionsförsäkringar,
som tagits i samband med tjänst. Därvid bör, som flera remissinstanser
påpekat, ändring ske också i punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
Beträffande kontrolluppgiften vid taxeringen synes böra föreskrivas, att
kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst,
skall innehålla uppgift om den, som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.
De nu föreslagna bestämmelserna bör gälla försäkringsbelopp som utbetalas
under år 1965 och senare.
De nya reglerna föranleder ändringar i — förutom nyss nämnda anvisningspunkt
till 32 § kommunalskattelagen — 53 § 4 mom. samma lag, 6 §
4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt och 37 § 2 mom. taxeringsförordningen.
Samtidigt bör vidtagas en rent redaktionell ändring i 133 §
1 mom. sistnämnda förordning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå 1964 års riksdag att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 53 § b mom. och punkt 10 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § b mom. förordningen den
26 juli 19b7 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt
3) förordning om ändrad lydelse av 37 §2 mom. och 133 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Sven-Olof Norberg
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631599
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1964:78 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 5 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelage s. 1 i texten