Sök i Ratio Lex

Angående ändring i riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten

1964-01-24 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:39, Angående ändring i riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr .1!) dr 196b

1

Nr 39

Kungl. Maj:ls proposition till riksdagen angående ändring i

riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten;

given Stockholms slott den 2b januari

196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten

ändras så att garantier kan beviljas banker och andra

kreditinstitut i samband med kreditgivning av betydelse för export av

svenska varor eller tjänster.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1964

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

24 januari 1964.

Närvarande:

Statsministern Ehlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kung, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ändring i

riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten samt anför

därvid följande.

Inledning

Inom beredningen för internationella biståndsfrågor har en särskild

arbetsgrupp haft till uppgift att närmare utreda frågor rörande kommersiellt

och handelspolitiskt bistånd till u-länder. I sin rapport den 9 februari

1963 (SOU 1963:37) har arbetsgruppen bl. a. föreslagit att de allmänna

grunderna för statliga exportkreditgarantier ändras så att exportkreditnämnden

får rätt att utfärda garantier även till svensk bank eller

annat svenskt kreditinstitut i samband med kreditgivning av betydelse för

export av svenska varor eller tjänster.

Yttranden över arbetsgruppens rapport har avgivits av ett antal myndigheter

och organisationer. Arbetsgruppens förslag om ändring av grunderna

för den statliga garantigivningen har i yttrandena berörts av fullmäktige

i riksbanken, nämnden för internationellt bistånd, statens jordbruksnämnd,

kommerskollegium, exportkreditnämnden, Landsorganisationen

i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,

Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges grossistförbund, Svenska bankföreningen, Kooperativa förbundet,

Riksförbundet landsbygdens folk, AB Svensk exportkredit samt

flertalet handelskammare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1964

3

Gällande bestämmelser

Statsgarantier för täckning av förlust i samband med export in. m. meddelas

jämlikt bemyndigande, som senast lämnats av 1963 års riksdag (prop.

1963:93; SU 58; rskr 167). Maximibeloppet för statens betalningsansvar är

för närvarande 3 000 miljoner kronor, varav 500 miljoner kronor har reserverats

för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse

för u-ländernas ekonomiska utveckling.

Nu gällande riktlinjer för garantigivningen godkändes av 1959 års riksdag

på förslag av Kungl. Maj :t (prop. 1959: 112; SU 74; rskr 214). I anslutning

till dessa riktlinjer har den närmare utformningen av garantigivningen

sedan bestämts av Kungl. Maj :t, som den 28 maj 1959 utfärdade

kungörelse (nr 271) om statsgaranti för täckning av förlust i samband

med export m. m. Kungörelsen trädde i kraft den 1 juli 1959. De gällande

bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

Statsgaranti må beviljas i Sverige verksam företagare

1. för täckning av förlust i samband med export;

2. för täckning av förlust i samband med lagerhållning utomlands; samt

3. för lån som lämnas av svensk bank eller annan svensk kreditgivare

i anledning av export eller lagerhållning utomlands.

Med export jämställs överlåtelse till utlandet, som avser uppfinning

eller resultat av teknisk konsulterande verksamhet, eller liknande avtal

ävensom utförande av entreprenadarbete utomlands.

Statsgaranti må endast då synnerliga skäl föreligger därtill beviljas när

fråga är om export eller lagerhållning av vara som icke är inhemsk. Statsgaranti

enligt punkt 2 och 3 får beviljas endast efter särskilt bemyndigande

av Kungl. Maj :t. Sådant bemyndigande har lämnats i fråga om förluster i

samband med lagerhållning men däremot icke beträffande garantier vid

långivning.

Garanticr::a kan omfatta politiska eller kommersiella risker eller ock bådadera.

De politiska riskerna omfattar i huvudsak förluster, som är föranledda

av opåräknat beslut angående import- eller valutatillstånd, av moratorium

eller annan opåräknad händelse i utlandet eller av opåräknad händelse

under varans transport till köparen. Till de kommersiella riskerna

hänförs förluster som är föranledda av att köparen kommit på obestånd

eller underlåtit att fullgöra sina avtalsenliga förpliktelser.

Ärenden rörande statsgaranti för exportkredit prövas och avgörs av

exportkreditnämnden, vars instruktion är utfärdad den 30 juni 1959 (nr

407; ändrad 1963:418).

lf Biliang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 39

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 196b

Arbetsgruppens förslag

Den särskilda arbetsgrupp, som inom beredningen för internationella

biståndsfrågor haft till uppgift att närmare utreda frågor rörande kommersiellt

och handelspolitiskt bistånd till u-länder, har föreslagit att exportkreditnämnden

skall få rätt att utfärda garantier även till svensk bank

eller annat svenskt kreditinstitut i samband med kreditgivning av betydelse

för export av svenska varor eller tjänster.

1 sin rapport pekar arbetsgruppen på att de traditionella exportkreditgarantierna

i flera länder de senaste åren har kompletterats med en ny

typ av statliga garantier. Dessa garantier avser s. k. finanskrediter från

enskilda kreditinstitutioner i ett visst land till företag eller myndighet i

annat land i samband med import från det kreditgivande landet. Dylika

krediter skiljer sig från vanliga exportkrediter genom att de inte lämnas

av säljaren-exportören till den utländske köparen utan av en kreditinstitution,

i regel en bank.

Arbetsgruppen framhåller att bakom denna utveckling i första hand ligger

ett tryck från u-ländernas sida att av exportörer i industriländerna få

större och längre krediter. Den belastning på exportföretagen, som härigenom

uppstått, har tvingat dessa att söka avlasta bördan genom att flytta

över kreditgivningen till banker eller andra kreditinstitut. Det har av flera

skäl framstått som lämpligt och naturligt, att kreditgivningsfunktionen

förläggs till institut som har kreditgivning som sin egentliga uppgift. Som

följd härav kan det ofta också te sig mer ändamålsenligt att bevilja den

statliga garantin till en kreditgivande bank än till exportören.

Finanskrediterna öppnar — såsom de hittills i allmänhet utformats _

möjligheter till större och längre krediter och torde därför te sig tilltalande

för importländerna. De är givetvis också fördelaktiga för exportörerna

genom att befria dessa från finansieringsproblemet. Finanskrediterna besitter

dessutom vissa praktiska fördelar, t. ex. när det gäller att samordna

mer omfattande affärer genom ett finansinstitut.

Internationellt sett har systemet med garantier för dylika krediter enligt

arbetsgruppen nått en betydande utbredning och i många industriländer

blivit ett väsentligt instrument i arsenalen av åtgärder, som är på en

gång utvecklingsstödjande och exportfrämjande. I Sverige föreligger dock

för närvarande inga möjligheter att utfärda sådana garantier. Arbetsgruppen

erinrar om att från industriförbundets sida uttalats, att det vore av

mycket stort praktiskt värde om statsgarantier av detta slag kunde lämnas

vid exportaffärer på u-länder.

Arbetsgruppen anser, att här avsedda garantier även för svenskt vidkommande

i vissa fall kan utgöra ett exportstödjande instrument med fördelar

för u-länderna. I och för sig kan det bedömas som en teknisk fråga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr il!) år 19(M 5

huruvida en garanti ställs till förmån för exportören eller den kreditgivande

institutionen. Därtill kommer, att del för det svenska utvecklingsbiståndet

kan betecknas som en olägenhet alt inte förfoga över samma tekniska

hjälpmedel som andra jämförbara industriländer. En sådan utvidgning av

möjligheterna skulle öka de svenska företagens förutsättningar att utveckla

sin export till u-länderna. Arbetsgruppen förordar därför, att dylika garantier

skall kunna utfärdas även i vårt land.

Den föreslagna garantigivningen bör enligt arbetsgruppens åsikt i varje

fall avse u-länder. Arbetsgruppen pekar emellertid på att det av praktiska

skäl möjligen kan vara lämpligt att ge garantierna en generell karaktäi,

även om syftet huvudsakligen är att bistå u-länderna.

Arbetsgruppen finner det naturligt, att de nya garantierna huvudsakligen

skall komma i fråga för transaktioner av relativt betydande storleksordning.

Enligt arbetsgruppens mening bör de kunna ges på längre tid än vad

som är fallet med ordinära exportkreditgaranti. Garantierna avseende

u-länder synes i särskilda fall böra kunna lämnas på speciellt gynnsamma

villkor.

Remissyttranden

Samtliga remissinstanser utom fullmäktige i riksbanken tillstyrker arbetsgruppens

förslag att garantier skall kunna utfärdas även till svensk

bank eller annat svenskt kreditinstitut i samband med kreditgivning av betydelse

för export av svenska varor eller tjänster. AB Svensk exportkredit

har i sitt yttrande berört endast vissa tekniska problem, som bolaget kan

ställas inför såsom kreditgivare med garantier av den föreslagna formen.

Exportkreditnämnden anser att de skäl som arbetsgruppen lagt fram i

sin rapport beträffande behovet i Sverige av garantier av här ifrågavarande

slag och de uttalanden i frågan som lämnats från näringslivet bör tillmätas

en betydande vikt, och nämnden tillstyrker därför arbetsgruppens

förslag. Nämnden ser användandet av de föreslagna garantierna såsom en

teknisk komplettering av det nu gällande garantisystemet. Även kommerskollegium

anser att införandet av de nya garantierna närmast får bedömas

som en teknisk fråga.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna exportförening och

Sveriges industriförbund framhåller att en utvidgning av det nuvarande

kreditsystemet till att gälla även de kreditgivande institutionerna kan betraktas

som en rent teknisk fråga. Genom att möjligheter öppnas för garantier

i denna form kan företagen smidigare utforma sina transaktioner.

Härigenom underlättas exempelvis samarbete mellan flera tillverkare vid

leverans av hela anläggningar, där samordningen på betalningssidan sker

genom ett finansinstitut. Företagens möjligheter att utveckla sin handel

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år i96b

med u-länderna skulle förbättras påtagligt genom införandet av ett garantisystem

som det föreslagna.

Svenska bankföreningen anser att arbetsgruppens förslag är av stor betydelse

och snarast bör genomföras. I samband med de stegrade kraven

från u-ländernas sida på längre krediter vid inköp från industriländerna

och den stigande frekvensen av mycket stora utvecklingsprojekt som ofta

kräver medverkan av flera leverantörer har den kreditgivande och samordnande

funktion, som bankerna regelmässigt utövar vid exportaffärer,

under de senaste åren fått avsevärt ökad praktisk betydelse. Därest garanti

i dylika sammanhang kunde utställas till förmån för den kreditgivande

institutionen (banken), skulle exporten både av varor och av kunnande

till u-länderna icke obetydligt befordras.

Kooperativa förbundet erinrar om att de exporterande företagen när det

rör sig om exporttransaktioner av större omfattning i åtskilliga fall torde

vara hänvisade till att finansiera dessa genom bank eller annat kreditinstitut.

Ett överflyttande av ansvaret för kreditgivningen från exportföretagen

till bankerna skulle enligt förbundets mening medföra inte bara

dubbelsidig prövning av projekten utan även möjligheter till samordning

av dessa inom en mera vidsträckt ram.

Svensk industriförening finner förslaget om införande av en ny form av

garantier rationellt och i hög grad ekonomiskt motiverat. Genom en lämpligt

utformad garantigivning skulle sannolikt den mindre industrin kunna

öka sin f. n. obetydliga export på u-länderna. De affärer som är aktuella

i dessa sammanhang är ofta alltför omfattande för att kunna genomföras

av individuella företag, och det kan därför bli nödvändigt med gruppförsäljning.

Om garantier lämnas till ett finansinstitut, t. ex. en affärsbank,

med vilken en grupp av mindre industrier samarbetar, kan gruppen med

stor sannolikhet våga sig på att söka exportera sitt oftast mycket högkvalitativa

sortiment även till u-länderna.

Statens jordbruksnämnd anser att det i Sverige självfallet bör finnas

samma möjligheter som i andra jämförbara industriländer att utställa garantier

av här ifrågavarande slag.

Fullmäktige i riksbanken, som — såsom nämnts i det föregående_icke

förordar införandet av de föreslagna garantierna, ifrågasätter riktigheten

av aibetsgruppens slutsats alt det otta kan te sig mer ändamålsenligt att

bevilja den statliga garantin till en kreditgivande bank. Fullmäktige anför

bl. a.

Enligt fullmäktiges mening ligger en helt annan slutsats nära till hands,

särskilt som det ur synpunkten av vad som gagnar u-länder kan te sig

besynnerligt att sätta finanskrediter från banker utan samband med

svensk export i en strykklass. Sambandet med svensk export kan väl för

övrigt vara mer eller mindre intimt. Rena finanskrediter kan otvivelaktigt

ej sällan framstå som mera angelägna ur biståndssynpunkt, ägnade att

bidra till att överbrygga betalningsbalanskriser, som u-land erfarenhets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr it!) år Utttå

mässigt ej alltför sällan kan råka i hl. a. genom att ha tagit i anspråk exportkrediter

i alltför stor utsträckning. Fullmäktige kan biträda uppfattningen,

alt åtminstone de större svenska bankerna har fullgoda möjligheter

alt med så stor precision som är uppnåelig bedöma ej endast insolvensrisker

utan även politiska risker inklusive transferrisker. Riskdifferentieringen

torde avspegla sig i räntesatserna. Det framstår för fullmäktige som

olämpligt att snedvrida den ekonomiska och finansiella bedömning, som

kreditgivande banker har att göra, genom att det allmänna genom något

sitt organ övertar den riskbärande funktionen helt eller till väsentlig

del. Särskilt med den prestigefyllda roll, som internationell kreditgivning

lätt synes få, kan en avlyftning av den riskbärande funktionen hos kreditgivande

bank, samtidigt som banken är obunden i räntesättningen, tänkas

få betydande konsekvenser, t. ex. för vårt lands kreditmarknad och kreditpolitik.

Eu av fullmäktige i riksbanken, herr Kollberg, har i reservation framhållit

att de föreslagna garantierna med lämplig utformning kan utgöra

en värdefull ingrediens i utbyggnaden av u-landshjälpen och tillstyrker

därför att en detalj bearbetning av förslaget snabbt och med en positiv inriktning

kommer till stånd.

När det gäller utformningen av bestämmelserna för de

nya garantierna anser exportkreditnämnden, att de förutsättningar

och villkor som gäller vid lämnande av »vanliga» kreditgarantier bör

tillämpas också vad beträffar den föreslagna nya garantiformen. Härav

följer bl. a., att garantierna bör få generell giltighet och sålunda icke enbart

avses som ett led i u-landsbistånd. Liksom beträffande vanliga exportkreditgarantier

bör, där det gäller export av betydelse för ett u-lands ekonomiska

och sociala framåtskridande, garantigivning kunna ske på särskilt

gynnsamma villkor. I övrigt bör normala villkor tillämpas. Även

kommerskollegium anser att de nya garantierna bör ges generell karaktär

och alt några förändringar i övrigt vad gäller villkoren för erhållande av

garanti inte bör ske. I vilken mån särskild hänsyn skall tagas i fråga om

kreditgivningen till u-länder torde enligt kommerskollegiets mening få

bedömas efter samma regler som gäller för garantier till andra kreditgivare,

bl. a. vad beträffar möjligheter till beviljande av speciellt förmånliga

villkor.

Svenska bankföreningen understryker att behovet av risktäckning gör

sig gällande också i förhållande till andra länder än u-länder. Bankföreningen

förordar därför att de svenska reglerna — i likhet med de flesta

utländska garantisystemen •— erhåller generell giltighet. Garantierna bör

dock i tillämpningen till en början begränsas till länder av u-landskaraktär

i vidaste bemärkelse. Även Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

allmänna exportförening, Sveriges industriförbund och Kooperativa förbundet

anser att garantierna bör ges generell karaktär.

Landsorganisationen i Sverige har för sin del inga invändningar mot att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj.ts proposition nr 39 år 196''i

garantier av den typ som föreslagits begränsas till att gälla svensk export

enbart till u-länderna.

Exportkreditnämnden anser att den föreslagna nya garantiformen även

i fråga om kredittidens längd bör jämställas med vanliga exportkreditgarantier.

Nämnden påpekar emellertid, att de föreslagna kreditgarantierna

ofta torde komma att avse stora anläggningar o. d., där i och

för sig långa kredittider ter sig naturliga. I den mån de begärda kredittiderna

icke kan inrymmas inom de fem år, som är den av nämnden i princip

tillämpade längsta kredittiden vid de vanliga exportkreditgarantierna,

får nämnden pröva — på motsvarande sätt som i fråga om vanliga garantier

— om omständigheterna, oavsett garantiformen, är sådana att garanti

för längre tid bör lämnas. Exportkreditnämnden anser vidare i fråga

om övriga betalningsvillkor, som bör vara uppfyllda för att garanti skall

ges, att samma regler bör gälla för den föreslagna garantiformen som vid

de vanliga garantierna.

Enligt Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund och

Svenska arbetsgivareföreningen är det synnerligen önskvärt att de nya garantierna

skall kunna ges för längre tid än vad som är fallet med ordinarie

exportkreditgarantier. Organisationerna framhåller också vikten av

en liberal bedömning vid fastställandet av vilka krediter som skall komma

i åtnjutande av gynnsamma villkor i fråga om garantier avseende u-länder.

Frågan om garantier skall kunna ges även till utländska kreditinstitut

har berörts av exportkreditnämnden och kommerskollegium.

Det förefaller exportkreditnämnden naturligt att huvudregeln bör vara att

garantierna lämnas till svenska banker eller andra svenska kreditinstitut.

Nämnden anser dock att det, bl. a. genom jämförelser med vad som gäller

i utländska garantisystem, bör klarläggas, om möjligheter bör skapas att

i undantagsfall utställa garanti även för kredit lämnad av annan än svensk

bank, i de fall krediten har direkt samband med och väsentlig betydelse

för export av svenska varor eller tjänster. Enligt kommerskollegicts uppfattning

bör i första hand vara avgörande att krediten avser export från

Sverige. I det fall sådan export ingår såsom ett betydande led i en transaktion,

för vilken kredit lämnas av exempelvis en bank i utlandet, borde

sålunda en svensk garanti kunna medges.

När det gäller garantiernas omfattning och inriktning

i övrigt instämmer exportkreditnämnden i arbetsgruppens förslag att

den nya garantiformen skall avse export av svenska varor eller tjänster.

Nämnden påpekar emellertid samtidigt att det föreslagna institutet kan

komma att i vidare utsträckning än de gällande garantiformerna omfatta

större anläggningar, varför det redan med gällande system föreliggande

problemet om hur en i en anläggning ingående särskild enhet (maskin etc.)

av utländskt ursprung skall behandlas, kan bli än mer aktuellt. Även här
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung). Maj.ts proposition nr .''19 är 19 ti 4 9

vidlag hör emellertid de lösningar, som väljs för de vanliga exportkreditgarantiernas

del, kunna tillämpas beträffande den nya garantiformen.

Nämnden påpekar vidare att arbetsgruppens förslag haft som utgångspunkt,

att garantier skall lämnas banker i samband med kreditgivning till

utländska köpare. Enligt nämnden finns emellertid exempel på att i andra

länders garantisystem också en annan form av garantier förekommer, nämligen

att garantin lämnas banken i samband med kreditgivning till en inhemsk

exportör. Nämnden förordar därför eu undersökning om behov föreligger

av en dylik utvidgning av den föreslagna garantitypen.

Nämnden finner slutligen att de föreslagna garantierna i första hand bör

omfatta de politiska riskerna. Med tanke på att ett införande av de nya

garantierna endast bör betraktas som en teknisk komplettering av existerande

exportkreditgarantier anser emellertid nämnden att, så länge de

sistnämnda garantierna kan avse även kommersiella risker, möjligheten av

sådan risktäckning icke heller bör uteslutas när det gäller här avsedda garantier.

Arbetsgruppens förslag att garantigivningen även för de nya garantierna

skall administreras av exportkreditnämnden stöds av flera remissinstanser,

däribland exportkreditnämnden, kommerskollegium och Svenska

bank för en ingen.

Departementschefen

Den statliga exportkreditgarantigivningen sker för närvarande enligt de

riktlinjer som fastställdes av riksdagen år 1959. Enligt dessa riktlinjer

skall garantitagaren vara en i Sverige verksam företagare. Garantier kan

beviljas för täckning av förlust i samband med export samt — efter särskilt

bemyndigande av Kungl. Maj :t -—- för täckning av förlust i samband

med lagerhållning utomlands och för lån som lämnas den svenske företagaren

av svensk bank eller annan kreditgivare i anledning av export eller

lagerhållning utomlands. De i Sverige nu gällande bestämmelserna tillåter

inte att garantier meddelas direkt till bank eller annat kreditinstitut i samband

med kreditgivning vid export.

Under senare år har i vissa länder skapats möjlighet att lämna garanti

även för kredit, som ett enskilt kreditinstitut lämnar företag eller myndighet

i annat land vid import från det kreditgivande landet. Den särskilda arbetsgruppen

inom beredningen för internationella biståndstrågor har föreslagit

att även i Sverige garantier bör kunna lämnas banker eller andra kreditinstitut

i samband med kreditgivning av betydelse för export av svenska

varor eller tjänster. Arbetsgruppen framhåller att det i och för sig kan bedömas

som en teknisk fråga om en garanti ställs till förmån för exportören

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 1964

eller för det kreditgivande institutet. För det svenska utvecklingsbiståndet

måste det också vara en olägenhet att inte förfoga över samma tekniska

hjälpmedel som vissa andra jämförbara industriländer.

Redan enligt nu gällande ordning används i Sverige exportkreditgaranti

i betydande omfattning som ett medel att underlätta finansieringen av kredit

som eu företagare lämnar en köpare. Den förre överlåter därvid sin rätt

enligt garantin på en bank eller annan kreditgivare som — helt eller delvis

— förskotterar köpesumman.

Liksom i utlandet går utvecklingen i Sverige mot allt större och längre

krediter, vilket medför ökat behov av att anlita banker och andra kreditinstitut

i samband med kreditgivning vid export. 1 vissa länder träder därvid

kreditinstitutet i säljaren-exportörens ställe och lämnar kredit direkt till

den utländske köparen.

Förslaget att statsgarantier även i Sverige skall kunna lämnas direkt till

banker och andra kreditinstitut kan, såsom arbetsgruppen framhållit, närmast

betraktas som en teknisk komplettering av gällande bestämmelser. 1

likhet med flertalet remissinstanser finner jag starka skäl tala för att bestämmelserna

ändras så att garanti skall kunna beviljas kreditinstitut för

kredit som lämnas i samband med export av svenska varor eller tjänster.

Det bör därvid råda ett direkt samband mellan den ifrågasatta krediten

och den därtill knutna exporten. Den av garantin omfattade transaktionen

bör alltså avse konkreta, klart definierade exportprojekt. Med beaktande

av de synpunkter som fullmäktige i riksbanken anfört utgår jag ifrån att

exportkreditnämnden kommer att följa de verkningar på garantigivningens

omfattning och inriktning som kan förorsakas av att den utsträckes till

att avse även banker och andra kreditinstitut.

Det kan i detta sammanhang erinras om att bestämmelserna för exporlkreditgarantigivningen

tidigare omfattade även garantier av ifrågavarande

slag. Enligt beslut av 1939 års riksdag infördes nämligen möjlighet att utfärda

garantier till förmån för svensk bank eller annan svensk kreditgivare.

Denna befogenhet kom emellertid aldrig att utnyttjas, och vid den översyn

av riktlinjerna för garantigivningen som företogs vid 1959 års

riksdag ändrades bestämmelserna så att garantier för närvarande endast

kan lämnas svenska företagare.

De flesta remissinstanserna har förordat att de nya bestämmelserna icke

begränsas till att avse export till u-länder. I andra länder, där motsvarande

garantier kan lämnas, finns i allmänhet inte heller en sådan begränsning.

Jag förordar därför att bestämmelserna ges allmän giltighet.

Liksom exportkreditnämnden anser jag inte heller att det finns anledning

att för de nya garantierna tillämpa andra förutsättningar eller villkor

än de som normalt gäller vid lämnande av exportkreditgarantier. Den nya

garantiformen bör alltså t. ex. beträffande kredittidens längd och övriga

betalningsvillkor jämställas med övriga garantier. I den mån det är fråga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 är 1964

om export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling bör sålunda

särskilt gynnsamma villkor kunna tillämpas även för ifrågavarande garantier.

Arbetsgruppen bar föreslagit att garantierna skall kunna lämnas svenska

banker eller kreditinstitut. I vissa remissyttranden har emellertid ifrågasatts

om garantier icke borde kunna ges också till utländska kreditinstitut

som lämnar krediter i samband med export av svenska varor. Enligt

min mening bör huvudregeln vara att garantier lämnas till svenska

kreditgivare. I vissa länder kan emellertid garantier också ställas ut till

utländska kreditgivare. Med hänsyn härtill förordar jag att Kungl. Maj:t

ges befogenhet att vid behov utforma bestämmelserna för garantigivningen

så att garantier kan lämnas även andra än svenska kreditgivare.

Exportkreditnämnden har berört möjligheten att lämna garanti till bank

eller annat kreditinstitut icke endast i samband med kreditgivning till utländska

köpare utan även i samband med kreditgivning till en inhemsk exportör.

Garantier av sistnämnda slag kan ges i ett flertal andra länder. Enligt

min mening bör Kungl. Maj :t även i detta avseende erhålla befogenhet

att vidta erforderliga ändringar i bestämmelserna för garantigivningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att godkänna i det föregående angivna ändringar i riktlinjerna

för den statliga exportkreditgarantiverksamheten.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alfred Bretschneider

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631431

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:114 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av en för Svenska turisttrafikförbundet m. fl. institutioner gemensam admin a1 i texten
  2. SU 1964:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten jämte i ämnet väckta motione s. 4 i texten