Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. to

1964-07-01 · 25 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:52, Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. to

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 196b

1

Nr 52

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa anslag ur

kyrkofonden m. to.; given Stockholms slott den 21 februari

196b.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400),

samt

2) lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om

kyrkofond,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionens första del framlägges förslag till vissa ändringar i ecklesiastik

boställsordning, syftande till att samordna bestämmelserna rörande prästgård

med de allmänna bestämmelserna om tjänstebostäder. Vidare föreslås, att vissa

besvärsbestämmelser ändras för att få till stånd en såvitt möjligt enhetlig ordning

för överklagande av stiftsnämnds och boställsnämnds beslut.

I propositionens andra del behandlas ett antal frågor om anslag ur kyrkofonden.

Sålunda framlägges förslag om avlöningsbidrag till ytterligare en sjömanspräst.

Vidare föreslås ett oförändrat anslag av 70 000 kr. för anlitande av

biträde inom ecklesiastikdepartementet vid handläggningen av kyrkliga ärenden.

Slutlig reglering föreslås av kostnaderna för vissa kommittéer och utredningar

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964.

på det kyrkliga området. Kyrkofondsanslaget till extra utgifter föreslås uppräknat

med 20 000 kr. Slutligen föreslås, att särskilda bidrag ur kyrkofonden får

utgå för budgetåret 1964/65 till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet

samt för högtidlighållandet av Uppsala ärkesätes 800-årsjubileum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1064

3

Förslag

till

Lag

om ändring i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400)

Härigenom förordnas, dels att It, 12 och 19 §§ ecklesiastik boställsordning den

30 augusti 1932 skola upphöra att gälla, dels att 1, 8, 9, 10, 13, 15, 33, 57 och

58 §§ boställsordningen1 skola erhålla ändrad lydelse på sått nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i §•

Till boställen------till prästänkesäte.

Boställe, som är anvisat till löntagares

bostad, kallas i denna boställsordning

prästgård. Boställe, som är

avsett till avlöning åt prästerskapet i

visst pastorat eller utgör änkesäte,

kallas löneboställe. Boställe, vars avkastning

i sin helhet skall ingå till

kyrkofonden, benämnes allmänt kyrkohemman.

Boställe, varå tjänstebostad för församlingspräst

är anvisad, kallas i denna

boställsordning prästgård. Boställe,

vars avkastning är avsedd till avlöning

åt prästerskapet i visst pastorat

eller som utgör änkesäte, kallas

löneboställe. Boställe, vars avkastning

i sin helhet skall ingå till kyrkofonden,

benämnes allmänt kyrkohemman.

Om den-------särskilt stadgat.

8 §•

Å prästgård skola finnas följande Å prästgård skall finnas bostads
laga

hus: 1) boningshus, 2) visthus, hus samt, om så erfordras, garage.

3) hushållskällare, 4) tvättstuga, 5)

vedbod och 6) hemlighus ävensom,

där sådant prövas erforderligt, garage

samt brunn.

Å prästgård för komminister må

visthus och tvättstuga eller ettdera

uteslutas, när de prövas kunna undvaras.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1942: 233 samt av 57 och 58 §§ se 1950: 655.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt Nr 52

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 196

(Nuvarande lydelse)

1. De laga hus, som för varje prästgård

föreskrivas, må sammanbyggas,

i den mån sådant prövas lämpligt.

Alla hus skola läggas och inrättas så,

att eldfara såvitt möjligt undvikes

samt brandförsäkring av desamma ej

förhindras eller onödigt fördyras.

2. Där Konungen det medgiver, må

prästgårdar för två eller flera tjänstinnehavare

sammanbyggas. I sådant

fall skall beträffande bostädernas anordnande

i tillämpliga delar gälla vad

i detta kapitel stadgas om bostad för

envar av tjänstinnehavama.

1. För boningshus å prästgård för

kyrkoherde må föreskrivas minst fem,

högst åtta boningsrum, av vilka ett

tillika skall vara expeditionsrum, jämte

kök, skafferi, erforderliga garderober

och en eller två förstugor eller

lcapprum. Då fråga uppkommer om

ny- eller ombyggnad av boningshus,

inom vilket kyrkoarkivalier skola förvaras,

skall föreståndaren för vederbörande

'' landsarkiv eller arkivdepå

lämnas tillfälle att yttra sig; finnes

brandfritt valv eller annan brandsäker

och fuktfri arkivlokal vara av behovet

påkallad, skall sådan inrättas.

2. För boningshus å prästgård för

komminister må föreskrivas minst fyra,

högst sex boningsrum jämte kök,

skafferi, erforderliga garderober och

en eller två förstugor eller kapprum.

Vad i 1 mom. stadgas om expeditionsrum

och arkivlokal i boningshus

å prästgård för kyrkoherde skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

boningshus å prästgård för komminister,

som på eget ansvar under pastors

tillsyn sköter kyrkobokföring.

(Föreslagen lydelse)

Där Konungen det medgiver, må

prästgårdar för två eller flera tjänstinnehavare

sammanbyggas. I sådant

fall skall beträffande bostädernas anordnande

i tillämpliga delar gälla vad

i detta kapitel stadgas om bostad för

envar av tjänstinnehavarna.

10 §.

Bostadshus skall inrymma bostad

av storlek och beskaffenhet, som är

slcälig med hänsyn till tjänstinnehavarens

tjänsteställning och ortens förhållanden.

Vid bestämmande av bostadens

storlek skall jämväl beaktas

behovet av utrymme för prästerligt

arbete inom församlingsvården samt

för kyrkliga förrättningar.

Anordnas å prästgård lokal för pastorsexpedition,

skall vederbörande arkivmyndighet

underrättas och, om

myndigheten så föreskriver, arkivlokal

inrättas. I fråga om beskaffenhet

av arkivlokal gäller vad därom finnes

särskilt föreskrivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 196j,\

(Nuvarande lydelse)

13 §.

Å prästgård skola alla laga hus underhållas

och vid behov nybyggas av

pastoratet.

De laga husen skola av pastoratet

hållas brandförsäkrade till fulla värdet.

(Föreslagen lydelse)

Å prästgård skola husen underhållas

och vid behov nybyggas av pastoratet.

Husen skola av pastoratet hållas

brandförsäkrade till fulla värdet.

15 §.

Det åligger------områdets gräns.

Prästgård skall------och buskar.

Om tjänstinnehavarens skyldighet

att sköta till bostaden hörande mindre

trädgård är särskilt stadgat.

Kunna pastoratet och tjänstinnehavare

icke enas om vården och underhållet

av prästgårdsområdet, skall

frågan hänskjutas till stiftsnämnden.

över stiftsnämndens beslut må klagan

icke föras.

33 §.

--ekonomisk besiktning.

Bostadsnämnds tillsyn----

Å löneboställe må sådan besiktning

kunna förrättas av nämndens ordförande

ensam, där stiftsnämnden prövar

sådant lämpligen kunna äga rum,

dock skall hela boställsnämnden deltaga

i besiktningen, om pastoratet

eller arrendator det begär minst tio

dagar före besiktningen. Vid besiktning,

som hålles av nämndens ordförande

ensam, må ej handläggas fråga

om utdömande eller insyning av laga

hus.

Sådan besiktning må förrättas av

nämndens ordförande ensam, där

stiftsnämnden prövar sådant lämpligen

kunna äga rum, dock skall hela

boställsnämnden deltaga i besiktningen,

om pastoratet, tjänstinnehavare

eller arrendator det begär minst

tio dagar före besiktningen. Vid besiktning,

som hålles av nämndens

ordförande ensam, må ej handläggas

fråga om utdömande eller insyning av

hus.

Om syn vid av- och tillträde av

tjämtebostad å prästgård är särskilt

stadgat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

(Nuvarande lydelse)

57 §.

Över boställsnämnds beslut må pastoratet

ävensom, där beslutet rör

tjänstinnehavare eller arrendator,

denne föra klagan genom besvär hos

stiftsnämnden. Besvären skola hava

inkommit till stiftsnämnden senast å

trettionde dagen från den dag, klaganden

erhöll del av beslutet.

Beslut av

(Föreslagen lydelse)

Över boställsnämnds beslut må klagan

föras av pastoratet, ävensom, där

beslutet rör tjänstinnehavare eller arrendator,

av denne.

Talan föres genom besvär hos

stiftsnämnden.

optionsberättigad arrendator.

Klagan över stiftsnämnds beslut

må föras hos Konungen genom besvär,

vilka skola hava inkommit till

vederbörande statsdepartement senast

å trettionde dagen från den dag,

klaganden erhöll del av beslutet.

Då stiftsnämnd--

Över stiftsnämnds

Talan mot stiftsnämnds beslut fö

res genom besvär hos Konungen. Besvären

skola ingivas till stiftsnämnden.

--beslutet beröres.

---ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Beträffande överklagande av beslut,

som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestämmelser gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 av 1964

i

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Talan mot stiftsnämnds beslut i

ärende, som avses i 9 eller 12 §, må

fullföljas hos Konungen genom besvär,

vilka skola hava inkommit till

vederbörande statsdepartement å

trettionde dagen från den dag, klaganden

erhöll del av beslutet.

(Föreslagen lydelse)

Talan mot stiftsnämnds beslut i

ärende, som avses i 9 eller 12 §, föres

genom besvär hos Konungen. Besvären

skola ingivas till stiftsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Beträffande överklagande av beslut,

som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestämmelser gälla.

l** _

Bihang till riksdagens protokoll 19S/f

1 sand. Nr 52

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 196b

XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa frågor om anslag ur

kyrkofonden m. m. samt anför därvid följande.

I. Vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning m. m.

1. Översyn av bestämmelserna rörande prästgård

Inledning

Sedan önskemål därom framförts bl. a. av 1958 års riksdag, tillkallades år

1960 sakkunniga1 för att verkställa utredning rörande förvaltningen av ecklesiastika

boställen m. m.

De sakkunniga — 1960 års ecklesiastika boställsutredning — har vid sidan av

det mera omfattande utredningsarbetet rörande förvaltningen av de ecklesiastika

boställena och arrendegårdarna upptagit till prövning vissa med boställsförvaltningen

sammanhängande frågor, som aktualiserats under utredningsarbetet. Sålunda

har den genomförda reformen av tjänstebostadssystemet (prop. 1961:136;

SU 100; rskr 268) medfört, att bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning den

30 augusti 1932 (nr 400) — EBO — om prästgårdar behöver ses över för att

bringas i överensstämmelse med de nya författningarna rörande tjänstebostäder.

Denna och vissa andra frågor har bedömts kräva en skyndsammare behandling

än övriga reformer inom hithörande lagstiftningsområde, vilka utredningen har

att överväga. I en promemoria den 15 november 1962 (Stenc. E 1962: 7) har

utredningen därför föreslagit vissa ändringar i EBO m. m.

Över promemorian har, såvitt nu är fråga, yttrande avgivits av kammarkolle
-

Landshövdingen I. Persson, ordförande, stiftssekreteraren T. V. K. Gynnerstedt, ledamoten av

riksdagens andra kammare hemmansägaren H. B. Lindström, ledamoten av riksdagens första kammare

jordbruksinstruktören G. Pettersson samt ledamoten av riksdagens andra kammare distriktslantmätaren

B. Turesson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 52 år 196\

giet, statskontoret, riksarkivet, riksantikvarieämbetet, statens personalbostadsdelegation,

samtliga stiftsnämnder (efter hörande av ett antal pastoratskyrkoråd),

SACO, TCO, styrelsen för Svenska pastoratens riksförbund (Pastoratsförbundet)

och styrelsen för Stiftsjägmästareföreningen.

Vidare har boställsutredningen funnit sig böra skyndsamt låta utreda frågan

om särskilda åtgärder fordras till skydd av kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar,

som blivit övertaliga genom den nya pastoratsindelningen. Resultatet av

undersökningen har framlagts i en promemoria den 30 april 1963. Riksantikvarieämbetet

har häröver avgivit yttrande.

Genom skrivelse den 28 juni 1963, nr 9, begärde Kungl. Maj:t yttrande av

1963 års kyrkomöte över promemorian den 15 november 1962, i vad den rör

bestämmelser om prästgård, samt promemorian den 30 april 1963.

I skrivelse den 3 oktober 1963, nr 34, har kyrkomötet såsom yttrande åberopat

vad dess andra tillfälliga utskott i huvudsak anfört i betänkande nr 16.

Sedan boställsutredningens förslag överarbetats inom ecklesiastikdepartementet,

anhåller jag att nu få upptaga ärendet till närmare behandling.

Nuvarande bestämmelser m. m.

Första kapitlet EBO innehåller vissa allmänna bestämmelser om ecklesiastika

boställen. 1 § upptager bl. a. definitioner på begreppen prästgård och löneboställe.

Boställe, som är anvisat till löntagares bostad, kallas prästgård medan

som löneboställe anses boställe, som är avsett till avlöning åt bl. a. prästerskapet

i visst pastorat.

I andra kapitlet EBO meddelas föreskrifter om pastoratets skyldigheter beträffande

prästgård, främst i vad avser byggnadsbeståndet men även beträffande

prästgårdsområdet. 8 § innehåller ett stadgande om de laga hus som

skall finnas på prästgård och 9 § första stycket vissa byggnadstekniska anvisningar

för husens uppförande. 10 § upptar bl. a. föreskrifter om det antal rum,

som boningshus på prästgård får omfatta, samt 11 och 12 §§ anvisningar om

prästgårdsbyggnaders uppförande, utrustning och inredning. I 13 § stadgas

skyldighet för pastoratet att underhålla de laga husen och hålla dem brandförsäkrade.

15 och 16 §§ innehåller bestämmelser om prästgårds iordningställande

och pastoratets skyldigheter i detta hänseende. Om förfaringssättet beträffande

lösen av eller förfogande över byggnader, som tjänstinnehavaren för privat räkning

kan ha uppfört inom prästgårdsområde, stadgas i 19 §. Bostadsnämnds tillsyn

över prästgård och löneboställe utövas enligt 33 § genom ekonomisk besiktning.

Sådan kan i visst fall förrättas av nämndens ordförande och eljest av

nämnden i dess helhet.

Enligt 7a § prästlönereglementet skall, där Kungl. Maj:t så förordnar, bl.a.

domprost, kyrkoherde och komminister av pastoratet tillhandahållas tjänstebostad

i prästgård, varom stadgas i EBO, eller annan tjänstebostad som stiftsnämnden

godkänner. Präst är, om inte Kungl. Maj :t medger annat, skyldig bebo

tillhandahållen tjänstebostad. För bostaden skall erläggas tjänstebostadshyra.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 52 år 1964

Bestämmelser om tjänstebostäder, som avses i avlöningsreglemcntcn utfärdade

av Kungl. Maj:t, har meddelats i tre år 1961 utkomna författningar. Tjänstebostadshyran

för prästs bostad fastställes enligt bestämmelser i kungörelsen den

26 maj 1961 (nr 333) angående tjänstebostadshyra m.m. Ombesörjer innehavare

av tjänstebostad själv uppvärmning av bostaden äger han, enligt kungörelsen

den 26 maj 1961 (nr 334) angående bränslekostnadsgottgörelse till innehavare

av vissa tjänstebostäder, få bidrag till sina bränslekostnader (bränslekostnadsgottgörelse),

om bostadens lägenhetshyra överstiger visst angivet antal kvadratmeter.

Förhållandet mellan den myndighet som förvaltar tjänstebostaden och

bostadsinnehavaren såvitt gäller uppsägning, avflyttning, reparationer in. m.

regleras genom föreskrifter i bostadsordning den 26 maj 1961 (nr 335) för vissa

tjänstebostäder m. in.

Vid anmälan för riksdagen i propositionen 1961:136 av fråga om genomförande

av 1956 års riksdags principbeslut om eu tjänstebostadsreform anförde chefen

för civildepartementet, statsrådet Lindholm, beträffande förhållandet mellan

EBO och bostadsordningen för vissa tjänstebostäder m. m. följande.

Enligt tjänstebostadsutredningens förslag skulle bostadsordningen inte äga

tillämpning på prästerliga tjänstebostäder. Utredningen förutsatte därvid, att i

ecklesiastik boställsordning skulle komma att införas bestämmelser motsvarande

de i bostadsordningen ingående. Sedan tjänstebostadsutredningen avgivit sitt

förslag har inom ecklesiastikdepartementet särskilda sakkunniga, 1960 års ecklesiastika

boställsutredning, tillkallats att verkställa översyn av den ecklesiastika

boställsförvaltningen och framlägga förslag till ny författningsreglering på området

avseende bl. a. ecklesiastik boställsordning. I betraktande härav bör ändring

nu inte vidtagas i boställsordningen utan torde den blivande bostadsordningen,

i den mån hinder inte möter på grund av stadgande i ecklesiastika boställsordningen,

också böra gälla för de prästerliga tjänstebostäderna. Vid översynen

av ecklesiastik boställsordning torde frågan om en avgränsning mellan de

båda författningarnas ämnesområden böra uppmärksammas. Jag vill i detta

sammanhang understryka vad som i 1956 års principproposition — i anledning

av förslag om undantagande av de prästerliga tjänstebostäderna från tjänstebostadsreformen

— uttalades om angelägenheten av att tjänstebostadsfrågan

bedömes efter enhetliga grunder för samtliga de grupper, på vilka statliga avlöningsreglementen

är tillämpliga.

Mot vad i propositionen anfördes hade riksdagen inte någon erinran (SU 100;

rskr 268).

Utredningen m. m .

Utredningen påpekar till en början att statsmakterna — som nyss framgått —

understrukit angelägenheten av att tjänstebostadsfrågan bedömes efter enhetliga

grunder för samtliga de grupper, på vilka statliga avlöningsreglementen är

tillämpliga. Utredningen liar funnit att vissa ändringar i EBO är nödvändiga

för att nå önskad överensstämmelse. Eftersom EBO huvudsakligen tar sikte på

de ecklesiastika boställenas ekonomiska förvaltning, finner utredningen dock att

för detta ändamål inte fordras några omfattande ändringar i lagstiftningen. För

att tjänstebostadsfrågan skall kunna bedömas lika för de under prästlöneregle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964 1 1

mentet hänförliga prästerna och Övriga personalgrupper, på vilka statliga avlöningsreglementen

är tillämpliga, påkallas enligt utredningens mening endast

ändringar av huvudsakligen formell natur.

Enighet råder bland remissorganen om behovet av dessa ändringar, och i yttrandena

har i huvudsak endast smärre jämkningar i utredningens förslag förordats.

En något fylligare redogörelse för förslagets och remissyttrandenas innehall

lämnas i Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet till vilken jag torde få hänvisa.

Departementschefen

Det förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om prästgårdar i EBO som

nu framlägges syftar främst till en bättre samordning av bestämmelserna med

dem som utfärdats beträffande tjänstebostäder i allmänhet med anledning av

1961 års tjänstebostadsreform. Förslaget innefattar inte några vittgående ändringar

i gällande lagstiftning. Jag vill emellertid understryka vad chefen för

civildepartementet i den nyss omnämnda propositionen 1961:136 framhållit angående

vikten av enhetliga bestämmelser om tjänstebostäder, och det finns enligt

min mening ingen anledning att i dessa frågor avvakta boställsutredningens

ytterligare ställningstaganden. Jag får således förorda, att ifrågavarande revision

av EBO genomföres. Till detaljerna i utredningens förslag återkommer jag i det

följande.

Boställsutredningen har även redovisat eu undersökning rörande behovet av

utvidgat skydd för vissa kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar m. m. Undersökningen

synes mig knappast tyda pa nagot större behov för dagen av längre

gående skyddsbestämmelser. Förslag framlägges därför inte nu i denna del. Jag

förutsätter emellertid, att utredningen överväger frågan ytterligare och redovisar

resultatet därav i ett senare sammanhang.

Vad angår spörsmålet om den legislativa naturen av EBO har kyrkomötets

andra tillfälliga utskott i sitt betänkande, vilket kyrkomötet med viss ändring

åberopat såsom yttrande, hänvisat till kyrkomöteskommitténs betänkande (SOU

1955:47). Kommittén konstaterar, framhåller utskottet, att EBO tillkommit i

den för kyrkolag bestämda ordningen men att ändringar sedermera företagits

utan iakttagande av denna ordning; kommitténs majoritet uttalar, att lagens för

förvaltningen grundläggande bestämmelser är av kyrkolags karaktär och att som

regel kyrkomötets samtycke bör inhämtas även vid ändring eller upphävande

av andra delar av lagen. Utskottet anser därför, att ändringar i EBO ej bör vidtagas

utan kyrkomötets samtycke.

I denna fråga får jag erinra om att de ändringar som vidtagits i EBO sedan

slutet av 1930-talet skett utan att kyrkomötets samtycke inhämtats därtill i den

ordning, som gäller för stiftande av kyrkolag. Sålunda medverkade kyrkomötet

inte i någon form vid den senaste ändringen i EBO, avseende bestämmelserna

i 44 och 46 §§ (prop. 1963: 95; L3U 25; rskr 282). Vad beträffar kyrkomöteskommitténs

(majoriteten) uppfattning om EBO:s legislativa karaktär anser kom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

mitten visserligen att principen om s. k. formell lagkraft bör medföra, att kyrkomötets

samtycke inhämtas vid upphävande och ändring även av sådana delar

av EBO, som ej avser de för boställsförvaltningen grundläggande bestämmelserna;

detta bör dock enligt kommitténs mening inte gälla regler, vilka till sitt

innehåll uppenbart inte har kyrkolags natur. Jag finner för egen del att de nu

föreslagna lagändringarna, över vilka kyrkomötet beretts tillfälle att yttra sig,

inte behöver genomföras i den för kyrkolag stadgade ordningen.

I enlighet med det anförda har boställsutredningens förslag överarbetats inom

ecklesiastikdepartementet. Förslaget — som jämväl upptar förslag till ändring

av besvärsbestämmelserna i EBO för vilka jag kommer att redogöra i det följande

— torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag övergår nu till att redogöra för hur ändringen av reglerna om prästgård

närmare bör utformas.

De särskilda bestämmelserna

1 §•

I stadgandets andra stycke bör begreppet tjänstebostad införas genom att det

angives, att med prästgård i EBO:s bemärkelse förstås »boställe, varå tjänstebostad

för församlingspräst är anvisad». Likaså bör definitionen av begreppet

löneboställe underkastas viss formell ändring i förtydligande syfte.

8 §.

Föreskrifterna i nuvarande 8 § om prästgårds anordnande finner utredningen

vara i olika avseenden otidsenliga och föga rationella. Särskilt gäller detta i fråga

om de laga hus, som skall finnas på prästgård, samt de byggnadstekniska anvisningar,

som lämnas för husens uppförande. Det synes utredningen tillräckligt

med eu bestämmelse av innehåll, att på prästgård skall finnas bostadshus

— vilket också får anses inbegripa olika nutida utrymmen motsvarande dem

som specificerats i gällande text — samt om så erfordras garage. Att i boställsordningen

intaga detaljerade anvisningar om hur ett vanligt bostadshus bör vara

beskaffat torde inte vara behövligt, varför man vid textrevisionen eftersträvat

att anpassa bestämmelserna efter rådande bostadsförhållanden och de nya

tjänstebostadsförfattningarna. I samband därmed har också det ålderdomliga

begreppet »laga hus» utmönstrats.

Kammarkollegiet, som inte har någon erinran mot den av utredningen föreslagna

lydelsen av paragrafen, påpekar att det framgår av 2 § kungörelsen

angående tjänstebostadshyra m. m. att garage inte ingår i tjänstebostaden. Om

präst vill disponera garage, får han särskilt hyra detta. En närmare reglering av

förfoganderätten över garaget synes emellertid påkallad, bl. a. innebärande att

prästen skall ha företrädesrätt att hyra garaget. Liknande synpunkter framföres

av flera stiftsnämnder och av Pastoratsjörbundet. Stiftsnämnden i Västerås

anser, att prästgård normalt bör omfatta garage, om inte stiftsnämnden medger

att pastorat befrias från skyldigheten att inrätta sådant. Garaget bör enligt

stiftsnämnden ingå i tjänstebostaden och omfattas av tjänstebostadshvran.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

Departementschefen. Jag är ense med utredningen om att föreskrifterna i 8 §

om prästgårds anordnande är otidsenliga och föga rationella. Utredningens förslag

att utmönstra begreppet »laga hus» finner jag därför ändamålsenligt och

betingat av utvecklingen på bostadsområdet.

Att låta prästgård normalt omfatta garage och låta ersättningen härför innefattas

i tjänstebostadshyran strider mot de av statsmakterna antagna nya grunderna

rörande tjänstebostäder och bör därför inte övervägas i detta sammanhang.

Däremot kan det diskuteras att komplettera 8 § med ett stadgande, som

säkerställer tjänstinnehavarens företrädesrätt att hyra på prästgård befintligt

garage. Emellertid måste den föreslagna bestämmelsen om anordnande av garage

givetvis innebära, att garage skall finnas just för tjänstinnehavarens behov av

sådant. Därmed torde också vara sagt, att denne skall ha företrädesrätt att

hyra garaget, och någon uttrycklig bestämmelse härom anser jag därför inte

erforderlig. Jag förutsätter, att frågan om hyressättningen av sådant garage blir

löst i enlighet med de principer, som gäller för statliga och därmed jämförliga

tjänstebostäder i allmänhet.

9 §•

Byggnadsanvisningarna i första momentet torde kunna utgå. Kvar bör däremot,

åtminstone tills vidare, stå nuvarande andra momentet om att Kungl.

Maj:ts medgivande fordras för sammanbyggnad i förekommande fall av prästgårdar

för två eller flera församlingspräster.

10 §.

Första stycket torde böra närmare anslutas till innehållet i 2 § kungörelsen

angående tjänstebostadshyra m.m. Hittillsvarande föreskrifter om det antal

rum, som boningshus på prästgård får omfatta, bör sålunda ersättas av en bestämmelse

om att bostaden skall vara av den storlek och beskaffenhet, som är

skälig med hänsyn till tjänstinnehavarens ställning och ortens förhållanden.

Enligt utredningens mening bör hänsyn tagas också till det förhållandet, att

prästgårdarna sedan gammalt och alltjämt i stor utsträckning är inte bara

tjänstebostad för prästen utan även platsen för en del av hans församlingsvårdande

verksamhet. Jag delar denna uppfattning. I förslaget bör därför intagas

ett stadgande om att vid bestämmande av bostadens storlek även skall beaktas

behov av utrymme för prästerligt arbete inom församlingsvården samt kyrkliga

förrättningar, t. ex. arbetsgrupper, föreningssammankomster, vigslar och barndop.

Den i paragrafens andra stycke meddelade föreskriften om anordnande av

arkivlokal torde böra ändras att överensstämma med terminologin i arkivstadgan

och andra bestämmelser inom arkivvården.

11 och 12 §§.

De närmare anvisningar, som i dessa stadganden lämnas angående prästgårdsbyggnaders

uppförande, utrustning och inredning, torde numera sakna praktisk

betydelse, varför paragraferna föreslås utgå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

13 §.

Stadgandet, som enligt nuvarande lydelse handlar om pastoratets skyldighet

att underhålla byggnader och hålla dem brandförsäkrade, torde endast böra

undergå en mindre omredigering, som betingas av slopandet av begreppet »laga

hus».

15 §•

Denna paragraf innehåller jämte 16 § bestämmelser om prästgårdsområdets

iordningställande och pastoratets skyldigheter i detta hänseende. Före 1951 års

prästlönereform innehöll EBO närmare föreskrifter även beträffande tjänstinnehavarens

skyldigheter i fråga om vård och underhåll av prästgård tillhörande

trädgård. Fr. o. m. år 1952 har hyreslagcns allmänna bestämmelser blivit tilllämpliga.

I den nya bostadsordningen för vissa tjänstebostäder m. in. har intagits

en bestämmelse (9 §), som motsvarar vad som får anses vara sedvanerätt för

hyresgäst i enfamiljshus i ifrågavarande hänseende. Sålunda stadgas, att innehavare

av tjänstebostad i enfamiljshus i princip är skyldig att sköta till bostaden

hörande mindre trädgård samt i övrigt utföra de göromål i fråga om fastighetens

skötsel, som brukar ankomma på hyresgäst i enfamiljshus i orten.

Utredningen framhåller, att till äldre prästgårdar ofta hör trädgårdsområde

av betydande omfattning och att någon ändring av prästgårdsområdets storlek

inte synes ha ägt rum annat än i undantagsfall under 1950-talet. Prästerna har i

många fall fortsatt att vårda hela prästgårdsområdet, oavsett storleken, med tillhörande

trädgård. I andra fall har pastoratet inträtt och svarat för en del av

kostnaderna för områdets skötsel.

I samband med övergången till individuell hyressättning finner utredningen

att omfattningen av prästens ifrågavarande vårdnadsplikt bör klargöras. Med

utgångspunkt i förut refererade bestämmelser i 9 § bostadsordningen anser

utredningen följande böra gälla. Om prästgårdsområde på äldre prästgård är

större än som motsvarar bostadsinnehavarens normala behov eller om vården

och underhållet av trädgården skulle bli oskäligt betungande för honom, bör det

ankomma på boställsnämnden att om möjligt avskilja den del av området,

som inte längre bör utgöra prästgård. Vad sålunda avskiljes kommer i stället

att utgöra del av Iöncbostället. För vård och underhall av sådant område svarar

pastoratet. Detta bör givetvis i och för sig kunna innebära, att sådant område

alltjämt bibehålies vid sin karaktär av trädgård eller parkområde, men det

torde även ankomma på boställsnämnden att undersöka, om avskild del av

prästgårdsområdet kan användas för annat lämpligt ändamål, eventuellt frånsäljas.

Utredningen föreslår, att till 16 § fogas en regel av innehåll att pastoratet

svarar för vården och underhållet av prästgårdsområdet, i den mån detta inte

enligt givna föreskrifter ankommer på tjänstinnehavaren.

När det gäller frågan om underhållsskyldigheten för det till prästgård hörande

trädgårdsområdet förordar kammarkollegiet en bestämmelse härom i form av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964 15

ett tillägg till 15 §. Kollegiet påpekar bl. a., att det ibland kan vara mindre

lämpligt att avskilja en del av trädgården från prästgården. I sådant fall förutsätter

kollegiet, att överenskommelse träffas mellan pastoratet och prästen i

fråga om underhållet av innebörd, att trädgården till prästgården underhålles till

en del av pastoratet och till en del av prästen, eller att endera parten ombesörjer

hela underhållet med vederbörligt bidrag av andra parten. Pastoratsförbnndet

och SACO är inne på liknande synpunkter samt förordar att, om enighet inte

nås mellan parterna, frågan hänskjutes till stiftsnämnden.

Departementschefen. En reglering av pastoratets och tjänstinnehavarens vårdnadsskyldighet

i fråga om prästgårdsområdet synes mig motiverad i förtydligande

syfte. Detta torde kunna ske genom att till 15 § fogas en hänvisning till

vad som är särskilt stadgat om tjänstinnehavarens skyldighet att sköta till bostaden

hörande mindre trädgård. Härav följer att i övrigt svarar pastoratet för

vården. En bestämmelse om hur det skall förfaras i händelse av tvist mellan

pastoratet och tjänstinnehavare i förevarande hänseenden torde vidare böra upptagas

i stadgandet.

19 §•

Bestämmelserna om förfaringssättet beträffande lösen av eller förfogande

över byggnader, som tjänstinnehavaren för privat räkning kan ha uppfört inom

prästgårdsområde, har bedömts sakna praktisk betydelse. Jag föreslår därför att

paragrafen upphäves.

33 §.

I bostadsordningen finns en bestämmelse om syn när bostad av- eller tillträdes.

Såvitt avser prästerlig tjänstebostad skall den hållas i den ordning stiftsnämnden

bestämmer. Denna syn får inte förväxlas med den större och mera

ingående förrättning, som en ekonomisk besiktning enligt 33 § EBO utgör. Som

ett nytt stycke i paragrafen torde därför böra införas en erinran om vad som

gäller om syn enligt bostadsordningen. Av praktiska skäl kan det ofta vara

motiverat, att sådan syn företages samtidigt som ekonomisk besiktning och i

samma former, som gäller för besiktningen. I samband härmed föreslås en uppmjukning

av regeln för ekonomisk besiktning av prästgård. Denna besiktning

bör således, i likhet med vad som gäller för löneboställe, kunna utföras av boställsnämndens

ordförande, om stiftsnämnden finner detta lämpligt.

2. Översyn av vissa besvärsbestämmelser inom kyrklig ekonomisk

lagstiftning

Nuvarande ordning samt ändringsförslag

Enligt 13 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond (LKF) föres talan

mot stiftsnämnds beslut i ärenden som avses i 9 eller 12 § LKF genom besvär hos

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 52 år 1964

Kungl. Maj:t. Besvären skall ha inkommit till vederbörande statsdepartement

inom trettio dagar från delgivning av beslutet. Över boställsnämnds beslut får

enligt 57 § EBO vissa angivna besvärsberättigade föra klagan genom besvär

hos stiftsnämnden. Besvären skall inges till stiftsnämnden och besvärstiden är

den nyss angivna. Talan över stiftsnämnds beslut föres enligt 58 § EBO hos

Kungl. Maj :t genom besvär som skall inges till vederbörande statsdepartement.

Besvärstiden är densamma som enligt förut nämnda stadganden. Enligt 26 §

stadgan den 29 juni 1945 (nr 588) angående stiftsnämnds förvaltning av ecklesiastik

jord (ecklesiastik arrendestadga) föres talan mot vissa av stiftsnämnd

enligt stadgan meddelade beslut genom besvär hos kammarkollegiet. Besvären

skall ha inkommit till kollegiet inom trettio dagar från delgivning av beslutet. I

1 § instruktionen för stiftsnämnderna den 25 november 1960 (nr 705) stadgas,

att allmänna verksstadgan skall med undantag för vissa bestämmelser tillämpas

på stiftsnämnderna.

Genom lag den 11 oktober 1963 (nr 499) har 2, 4 och 5 §§ lagen den 4 januari

1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt (kyrkliga försäljningslagen) erhållit ändrad

lydelse.

Enligt den nya lydelsen av 5 § andra stycket försäljningslagen skall talan mot

stiftsnämnds och kammarkollegiets beslut i frågor, som avses i lagen, föras genom

besvär hos Kungl. Maj:t. Besvären skall inges till den myndighet, som

meddelat beslutet.

Genom ändringen av ifrågavarande besvärsbestämmelse kommer den besvärstid

att gälla som anges i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande

myndighets beslut, nämligen tre veckor — för menighet fem veckor —

från det klaganden erhöll del av beslutet.

Vid lagförslagets behandling i lagrådet1 påpekade lagrådet, att enligt 1954 års

lag däri angivna besvärstider skall gälla endast om ej annat följer av lag eller

författning. Lagrådet erinrade om att enligt 58 § första stycket EBO klagan

över stiftsnämnds beslut må föras hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skall ha

inkommit till vederbörande statsdepartement senast på trettionde dagen från

den dag, klaganden erhållit del av beslutet. Lagrådet anförde, att denna föreskrift

visserligen torde avse endast ärenden enligt EBO men dock ej var uttryckligen

begränsad till sådana ärenden. Med hänsyn härtill ansågs önskvärt,

att lagrummet ändrades till överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande

ärenden angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord. På grund av

det samband, som råder mellan föreskriften i nämnda lagrum och vissa andra

bcsvärsregler — såsom 57 § EBO, 26 § ecklesiastika arrendestadgan och 13 §

LKF — syntes det emellertid enligt lagrådets mening erforderligt, att besvärsbestämmelsema

på förevarande område gjordes till föremål för en allmän över
-

1 Se prop. 1963: 135 s. 47 och 50.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

syn. Under förutsättning att detta skedde snarast, kunde lagrådet godtaga, att

58 § EBO lämnades oförändrad i det då förevarande lagstiftningsärendet.

I enlighet med vad lagrådet förutsatt har inom ecklesiastikdepartementet besvärsbestämmelserna

på området genomgåtts. Resultatet härav har redovisats i

eu i december 1963 upprättad promemoria (Stenc.). I promemorian föreslås, att

13 § LKF, 57 och 58 §§ EBO samt 2G § ecklesiastika arrendestadgan erhåller

ändrad lydelse, varigenom dessa bestämmelser förenhetligas att i fråga om

besvärstiden överensstämma med vad som fr. o. in. den 1 januari 1964 gäller vid

besvär över beslut som fattats enligt den kyrkliga försäljningslagen.

Det har, sägs i promemorian, övervägts om bestämmelserna i fråga borde

även såvitt avser ordningen för besvärens ingivande ändras till överensstämmelse

med den nya besvärsregeln i försäljningslagen, enligt vilken besvärsinlagan skall

inges, inte till besvärsmyndigheten utan till den myndighet som fattat det överklagade

beslutet. Flera skäl, bl. a. önskemålet att undvika onödigt remitterande,

talar för en sådan regel. Den överensstämmer också med senare tids lagstiftning

på andra områden.

Emellertid är, framhållcs vidare i promemorian, enligt gällande instruktion

för stiftsnämnderna ävensom ny instruktion för domkapitlen1, allmänna verksstadgan

med undantag för vissa bestämmelser tillämplig på dessa myndigheter.

Det innebär att besvär över deras beslut skall föras hos Kungl. Maj:t och inges

till vederbörande statsdepartement om inte annat stadgas. Om man ändrar de

nu aktuella författningsrummen även i fråga om ordningen för besvärens ingivande,

torde det också bli nödvändigt att göra motsvarande ändring i bl. a. instruktionerna

för domkapitlen och stiftsnämnderna.

I det förslag till lag om förvaltningsförfarandet, som är under utarbetande,

avser besvärssakkunniga att föreslå, att besvär skall inges till beslutsmyndigheten.

Under sådana förhållanden, påpekas i promemorian, synes lämpligt att

låta frågan om ändring av bestämmelserna på förevarande område i vad gäller

ordningen för besvärs ingivande anstå i avvaktan på den allmänna regleringen

av besvärsförfarandet. Det torde inte heller inom ifrågavarande sektor av den

offentliga förvaltningen föreligga sådana speciella olägenheter med gällande

ordning, som motiverar att en ändring genomföres redan nu utan avbidan på

besvärssakkunnigas kommande reformförslag.

Över promemorian har yttranden avgivits av kammarkollegiet, samtliga domkapitel

och stiftsnämnder, besvärssakkunniga samt Pastoratsförbundet.

Remissyttranden

Det i promemorian framlagda förslaget har i sin helhet i princip tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom besvärssakkunniga vilka

har en från promemorians förslag delvis avvikande mening. Pastoratsförbundet

1 Instruktionen för domkapitlen (SFS 1963: 578) liar trätt i kraft 1 januari 1964.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

hävdar att ändring i EBO och LKF kräver samtycke av kyrkomötet enär detta

medverkat vid stiftandet av nämnda författningar. Domkapitlet och stijtsnämnden

i Västerås finner det av praktiska skäl vara mindre lyckligt att besvärstiden

inte uttryckligen anges i författningstexten.

Besvärssakkunniga tillstyrker den föreslagna ändringen i fråga om besvär

över boställsnämnds beslut enligt 57 § EBO.

Beträffande besvär över stiftsnämnds beslut har besvärssakkunniga ingen

erinran mot författningsändringarna i vad de avser att åstadkomma en enhetlig

besvärstid. Däremot avstyrker de sakkunniga promemorians förslag att låta

frågan om ordningen för besvärs ingivande anstå i avvaktan på den allmänna

regleringen av besvärsförfarandet samt uttalar i denna del följande.

Att enhetliga bestämmelser gäller beträffande klagan över en myndighets beslut

är av värde håde för dem, som vill klaga, och för myndigheten själv. Det innebär

t. ex. eu betydande arbetsteknisk fördel för myndigheten att kunna tillämpa

en i möjligaste mån enhetlig besvärshänvisning i sina ärenden. — Enligt 29 §

allmänna verksstadgan och däremot svarande besvärsbestämmelser i myndighetsinstruktionerna

skall besvär hos Konungen över myndighets beslut inges till

vederbörande statsdepartement. Besvärsbestämmelserna i fråga är i första hand

avsedda att tillämpas i ärenden rörande i stadgan och instruktionerna regleradespörsmål,

vilka främst utgöres av personalfrågor och andra interna frågor. Att

besvär hos Konungen i sådana ärenden skall inges till vederbörande statsdepartement

gäller i stort sett genomgående inom statsförvaltningen. Besvärssakkunniga

vilka, såsom namnes i promemorian, vid utarbetandet av sitt förslag till

lag om förvaltningsförfarandet såsom normalordning tänkt sig, att besvär över

en myndighets beslut skall inges till denna, ämnar visserligen föreslå, att även

besvär i sådana ärenden som nyss nämnts skall inges till den myndighet vars

beslut överklagas. Så länge nuvarande ordning allmänt består på ärendeområdena

i fråga, synes den emellertid inte, med mindre särskilda skäl därtill

föranleder, böra rubbas för någon enstaka myndighets del. Den omständigheten

att i en eller flera specialförfattningar beträffande en myndighet föreskrivits, att

besvär över myndighetens beslut skall inges hos densamma, anses i allmänhet

inte utgöra tillräckligt skäl för en ändring av dess instruktions besvärsbestämmelse

till överensstämmelse härmed; se t. ex. So § barnavårdslagen jämförd med

57 § länsstyrelseinstruktionen. Besvärssakkunniga är av den meningen att beträffande

besvär över stiftsnämnds beslut i frågor, som avses i allmänna verksstadgan

och i instruktionen för stiftsnämnderna, tills vidare gällande ordning i

fråga om besvärs ingivande utan olägenhet kan bibehållas, även om i specialförfattningar

på stiftsnämndemas förvaltningsområden stadgas, att besvär över

stiftsnämnds beslut skall inges till nämnden. — Beträffande besvär över beslut

av stiftsnämnd i frågor, som avses i kyrkliga försäljningslagen, har redan i 5 §

andra stycket lagen föreskrivits, att de skall inges till nämnden. Enligt besvärssakkunnigas

mening är angeläget, att motsvarande ordning genomföres på stiftsnämndernas

övriga specialreglerade områden, där besvär av utomstående kan

komma i fråga. Det framstår som mera ändamålsenligt att en enhetlig ordning

råder härvidlag än att enhetlighet eftersträvas mellan vissa av dessa områden

och det i verksstadgan och av instruktionerna reglerade området. Besvärssakkunniga

föreslår därför, att det i 13 § LKF, 58 § EBO och 26 § ecklesiastika

arrendestadgan föreskrives, att besvär över stiftsnämnds beslut skall inges till

nämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungi. Majds ''proposition nr år 196.i

Departem entschej e n

Det av självfallet av värde, att enhetliga bestämmelser gäller beträffande

klagan över myndighets beslut, framför allt i fråga om besvärstiden. Enighet

råder också hos hörda remissinstanser om att i sistnämnda hänseende de i promemorian

föreslagna författningsändringarna bör genomföras. Jag får därför förorda

förslaget i denna del. Att såsom föreslagits i ett par yttranden uttryckligen ange

besvärstiden i författningstexten anser jag mot bakgrunden av vedertagen lagstiftningspraxis

inte böra ifrågakomma.

Om besvärs ingivande sägs i 1954 års besvärstidslag endast, att besvären skall

ha inkommit till vederbörande myndighet inom den i lagen stadgade besvärstiden.

Det förutsättes alltså, att i annan författning utsäges hos vilken myndighet

besvär över en förvaltande myndighets beslut skall inges.

För stiftsnämnds del finns i fråga om besvär dels bestämmelser i allmänna

verksstadgan och i 5 § andra stycket kyrkliga försäljningslagen, dels äldre

bestämmelser i LKF, EBO och ecklesiastika arrendestadgan.

Såsom besvärssakkunniga framhållit är besvärsbestämmelserna i allmänna

verksstadgan och myndighetsinstruktionerna — enligt vilka besvär hos Kungl.

Maj :t över myndighets beslut skall inges till vederbörande statsdepartement —

främst avsedda att tillämpas i ärenden som rör i stadgan och instruktionerna

reglerade spörsmål av i allmänhet intern karaktär. De nu aktuella författningsrummen

däremot gäller områden, där besvär av utomstående parter kommer i

fråga. Av besvärssakkunnigas yttrande framgår, att inom statsförvaltningen

nästan genomgående gäller den ordningen att besvär hos Kungl. Maj:t i förstnämnda

slag av ärenden inges till vederbörande statsdepartement; den omständigheten

att i någon specialförfattning beträffande en myndighet föreskrivits, att

besvär över myndighetens beslut skall inges till denna, anses i allmänhet inte

utgöra tillräckligt skäl för en ändring av besvärsbestämmelsen i myndighetens

instruktion till överensstämmelse härmed.

Beträffande besvär över beslut av stiftsnämnd i ärenden som avses i kyrkliga

försäljningslagen har redan införts den nya regeln att besvär skall inges till

beslutsmyndigheten. Under sådana omständigheter anser jag övervägande skäl

tala för att motsvarande ordning på stiftsnämndemas övriga specialreglerade

områden nu genomföres. Därvid fäster jag i likhet med besvärssakkunniga bl. a.

avseende vid den betydande fördel det innebär för en myndighet att kunna

lämna en i möjligaste mån enhetlig besvärshänvisning. Även om skäl otvivelaktigt

kan anföras till stöd för den i promemorian hävdade meningen att låta

frågan om ändring av de aktuella bestämmelserna i vad gäller ordningen för

besvärs ingivande anstå i avvaktan på den allmänna regleringen av besvärsförfarandet

vill jag därför likväl förorda, att det i 13 § LKF, 58 § EBO och 26 §

ecklesiastika arrendestadgan föreskrives, att besvär över stiftsnämnds beslut skall

inges till nämnden.

Vad härefter gäller besvär över boställsnämnds beslut torde boställsnämnd

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

liksom stiftsnämnd vara att betrakta som en förvaltande myndighet. 1954

års besvärstidslag bör därför göras tillämplig på besvär över beslut av

sådan nämnd. I promemorian har också den föreslagna nya lydelsen av 57 §

EBO utformats med tanke härpå. Med hänsyn till att boställsnämnd i allmänhet

inte förfogar över den fasta kontorsorganisation, som fordras för att besvär

lämpligen skall kunna inges till nämnden, bör emellertid i enlighet med promemorians

förslag — mot vilket någon invändning inte gjorts vid remissbehandlingen

— besvär över boställsnämnds beslut inges till stiftsnämnden.

Vad angår bestämmelsernas konstitutionella natur får jag såvitt gäller EBO

hänvisa till vad jag tidigare anfört i denna fråga samt beträffande LKF vad

därom uttalats i prop. 1963: 95 s. 26.

I enlighet med det anförda har inom ecklesiastikdepartementet upprättats

förslag till ändrad lydelse av 57 och 58 §§ EBO, vilket såsom jag tidigare omnämnt

upptagits i förslaget till övriga ändringar i EBO, samt förslag till lag om

ändrad lydelse av 13 § LKF, vilket som bilaga torde få fogas till protokollet i

detta ärende.

Vad beträffar 26 § ecklesiastika arrendestadgan har jag för avsikt att senare

— under förutsättning att riksdagen antar de nu berörda lagförslagen — framlägga

förslag om motsvarande ändring av nämnda stadgande, vilken inte kräver

medverkan från riksdagen sida.

3. Hemställan

Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under

punkterna 1 och 2 förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att antaga inom ecklesiastikdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 (nr 400); samt

2. lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 30 augusti

1932 (nr 404) om kyrkofond.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

II. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

1. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Ur kyrkofonden utgår för närvarande till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

jämlikt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond 14 bidrag, vart och

ett å 20 400 kr., för avlönande av präster, som är anställda i styrelsens tjänst i

utlandet.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse har anhållit om bidrag ur kyrkofonden

för budgetåret 1964/65 till avlönande av ytterligare en sjömanspräst. Av framställningen

inhämtas, att styrelsen under budgetåret 1962/63 på 27 platser utomlands

i sin tjänst haft 52 anställda med heltidstjänst, därav 21 sjömanspräster,

två biträdande präster, åtta manliga och 21 kvinnliga assistenter (20 husmödrar

och en församlingssyster). Genom väsentligt avlöningsbidrag har styrelsen dessutom

medverkat till anställningen av en svensk sjuksköterska i Genua.

Kammarkollegiet tillstyrker med hänsyn till omfattningen av styrelsens verksamhet

samt den stora betydelsen, kanske främst socialt, av denna verksamhet,

att fr. o. m. nästkommande budgetår bidrag får utgå ur kyrkofonden till 15

sjömanspräster med belopp för envar motsvarande vad som nu utgår eller

20 400 kr.

Departementschefen. Omfattningen av sjömansvårdsstyrelsens verksamhet

har fortsatt att öka under de senaste åren och sjömanspräster har anställts i allt

fler utländska hamnstäder. I likhet med kammarkollegiet anser jag ifrågavarande

verksamhet vara av mycket stor betydelse och jag biträder därför förslaget, att

fr. o. m. budgetåret 1964/65 skall få utgå bidrag till ytterligare en sjömanspräst.

2. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av

kyrkliga ärenden

Enligt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgå

anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande

statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av

kyrkliga ärenden. Anslaget till ifrågavarande ändamål är innevarande budgetår

uppfört med 70 000 kr. För nästa budgetår räknar jag med ett lika stort medelsbehov

och föreslår därför, att ett oförändrat anslag av 70 000 kr. anvisas för

ändamålet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

3. Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond har för innevarande budgetår

anvisats ett anslag av högst 58 000 kr. ur kyrkofonden såsom bidrag till kostnaderna

för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet har anhållit att anslaget till ifrågavarande

utbildning budgetåret 1964/65 höjes till 98 000 kr., motsvarande de

beräknade kostnaderna — utöver vad som täckes av elevavgifter — för avlöningar

åt lärare, arvoden och reseersättningar åt föreläsare samt pensionsavgifter.

Kostnaderna för lokaler, undervisningsmateriel, administrationskostnader

m. m. har direktionen däremot avsett, att diakonsällskapet skulle bestrida.

Kammarkollegiet finner någon höjning av bidragsbeloppet icke nu vara motiverad

samt föreslår, att bidraget ur kyrkofonden till angivna verksamhet vid

Sköndalsinstitutet för budgetåret 1964/65 bestämmes till oförändrat belopp eller

58 000 kr.

Departementschefen. Musikaliska akademien har, såsom redovisats i årets

statsverksproposition (bilagan 10, s. 185), föreslagit, att ur det under åttonde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Kurser för utbildande av kyrkomusiker

in. m. skall utgå ersättning till av akademien förordnade censorer vid av Sköndalsinstitutet

anordnad examination av kyrkomusiker. Kostnaderna för ersättning

åt dessa censorer bör emellertid enligt min mening bestridas på liknande

sätt som övriga kostnader för den kyrkomusikaliska utbildningen vid Sköndalsinstitutet.

Jag föreslår med hänsyn härtill att bidraget ur kyrkofonden till ifrågavarande

utbildning höjes med 2 000 kr. till 60 000 kr.

4. Kostnaderna för vissa avslutade kommittéer och utredningar

genom sakkunniga

I skrivelse den 18 november 1963 har statskontoret anmält, bl. a., att i förskott

från kyrkofonden för gäldande av kostnaderna för i följande sammanställning

angivna, avslutade utredningar på det kyrkliga området utgått följande belopp:

1950 års prästvalskommitté................................... 127 313: 21

Församlingsstyrelsekommittén................................. 315 631:03

Biskopsvalkommittén ........................................ 119 362 37

Sakkunnig för översyn av till 1917 års bibel fogade »Ordförklaringar

och sakupplysningar» samt av psalmbokens register över psalmer

och psalmförfattare ........................................ 5 026: 74

Kammarkollegiet förordar, att medgivande inhämtas av riksdagen om anlitande

av kyrkofonden för bestridande slutligt av utredningskostnaderna för

opaginerad Kontrollera mot PDF

1950 års prästvalskommitté liksom för biskopsvalkommittén. Kollegiet fmner

det mera tveksamt, om jämväl kostnaderna för församlingsstyrclsekommittén

bör slutligt täckas med medel från denna fond, men vill icke avstyrka att så sker.

Kostnaderna för den sakkunnige för översyn av till 1917 års bibel fogade »Ordförklaringar

och sakupplysningar» in. m. bör enligt kollegiet däremot icke slutligt

stanna å fonden.

Departementschefen. Ifrågavarande utredningar är enligt min mening samtliga

av den art, att kostnaderna för desamma bör slutligt gäldas av kyrkofonden.

Kammarkollegiet har ansett, att kostnaderna för den sakkunnige för översyn

av till 1917 års bibel fogade »Ordförklaringar och sakupplysningar» m. m. icke

bör stanna å kyrkofonden. Aven denna utredning, vilken tillkallats med anledning

av kyrkomötets skrivelse den 1 oktober 1957, nr 25, bör emellertid anses ha

i första hand tillgodosett ett kyrkligt ändamål. Jag föreslår därför, att kostnaderna

för samtliga nämnda utredningar skall slutligt stanna på kyrkofonden.

5. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond utgår ur kyrkofonden anslag

till extra utgifter med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt belopp för år,

vilket efter Kungl. Maj:ts bestämmande må användas till kyrkliga ändamål. Ur

nämnda anslag, som för det kyrkliga området utgör en motsvarighet till de under

riksstatens särskilda huvudtitlar uppförda anslagen till extra utgifter, har bidraglämnats

till bestridande av kostnader för konferenser och möten av kyrklig natur,

till reseunderstöd, vissa tryckningskostnader samt kulturminnesvårdande

åtgärder beträffande kyrkor in. m. Anslaget är sedan budgetåret 1960/61 uppfört

med 60 000 kr.

Ärkebiskopen har i skrivelse den 1 oktober 1963 meddelat, att 800-årsminnet

av Uppsala ärkesätes tillkomst skall firas genom en jubileumshögtidlighet den

13—15 juni 1964, samt anhållit om ett bidrag ur kyrkofonden av 56 900 kr. till

bestridande av vissa kostnader i samband med jubileet.

Departementschefen. På grund av bl. a. inträffade kostnadsökningar erfordras

en viss uppräkning av anslaget till extra utgifter och jag föreslår därför en höjning

av detta anslag med 20 000 kr. till 80 000 kr.

Det för högtidlighållandet av Uppsala ärkesätes 800-årsjubileum erforderliga

bidraget uppgår till så stort belopp, att det icke helt kan bestridas inom ramen

av det ordinarie anslaget till extra utgifter. Jag föreslår därför även, att vid sidan

av anslaget till extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond

anvisas ett särskilt engångsbelopp av 30 000 kr. för ifrågavarande ändamål.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

6. Hemställan

Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under

punkterna 1—5 anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1. dels besluta, att kostnaderna för i det föregående angivna utredningar skall

slutligt stanna å kyrkofonden,

2. dels medgiva

a) att ur kyrkofonden må årligen fr. o. m. den 1 juli 1964

tills vidare till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse utgå 15

bidrag om 20 400 kr. för avlönande enligt gällande grunder av

präster, som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet;

b) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom vederbörande

statsdepartement av kyrkliga ärenden må för budgetåret

1964/65 utgå högst 70 000 kr.;

c) att ur kyrkofonden må för budgetåret 1964/65 utgå bidrag

till Svenska diakonsällskapet med högst 60 000 kr. till bestridande

av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet;
d)

att fr. o.m. den 1 juli 1964 tills vidare det i 6 § andra

stycket 9) lagen om kyrkofond omförmälda anslaget till extra

utgifter må utgå med 80 000 kr. för budgetår; samt

e) att ur kyrkofonden må till kostnader för högtidlighållandet

av Uppsala ärkesätes 800-årsjubileum utgå bidrag med

30 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Marianne Soop

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Lagförslag .......................................................... 3

Lag om ändring i ecklesiastik boställsordning........................ 3

Lag om ändrad lydelse av 13 § lagen om kyrkofond.................. 7

I. Ftsm ändringar i ecklesiastik boställsordning m.m.................... 8

1. översyn av bestämmelserna rörande prästgård.................... 8

2. översyn av vissa besvärsbestämmelser inom kyrklig ekonomisk lagstiftning

...................................................... 15

3. Hemställan ................................................... 20

II. Vissa anslag ur kyrkofonden m.m................................... 21

1. Avlöningsbidrag till sjömanspräster.............................. 21

2. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden

...................................... 21

3. Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet........ 22

4. Kostnaderna för vissa avslutade kommittéer och utredningar genom

sakkunniga ................................................... 22

5. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden ......................... 23

6. Hemställan ................................................... 24

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.