Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen om val till riksdagen m. m

1964-02-28 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:59, Med förslag till lag angående ändring i lagen om val till riksdagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196b

1

Nr 59

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen om val till riksdagen m. m.;

given Stockholms slott den 28 februari 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll över justitiedepartementsärenden

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val

till riksdagen;

2) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253); samt

3) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326)

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten in. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås införandet av bestämmelser i vallagarna om att

valnämnderna bör sörja för att väljare, som bor avlägset eller isolerat, beredes

möjlighet att komma till vallokalerna vid allmänna val. Kommunerna

skall enligt förslaget svara för kostnaderna för valnämndernas åtgärder.

Propositionen innehåller vidare förslag att de i riksdagen representerade

politiska partierna skall få kostnaderna för sina tryckta valsedlar ersatta

av staten vid val av rikskaraktär.

Tiden för anförande av besvär över kommunala val föreslås bli förkortad

från 30 till 10 dagar.

Slutligen framlägges förslag om ändring av reglerna om beräkning av

fatalietider och om tiden för sammanträde för prövning av anmärkningar

mot röstlängd samt om jämkning av föreskrifterna om ingivande av besvärshandlingar.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. .Vr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1964

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om

val till riksdagen

Härigenom förordnas, dels att 45, 93 och 95 §§ lagen den 26 november

1920 om val till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels att 94 § samma lag skall upphöra att gälla, dels ock att i samma

lag skola införas en ny paragraf efter 60 §, betecknad 60 a §, och en ny

paragraf, betecknad 97 §, av nedan angivna lydelse.

(Gällande lydelse)

45 §.

(Föreslagen lydelse)

Den 25 juli eller, om söndag då infaller,

nästa dag sammanträder valnämnden

för prövning av de mot

röstlängden framställda anmärkningarna.

Sammanträdet skall börja

klockan sju eftermiddagen, och vare

förhandlingarna offentliga.

Sedan vid--------

I röstlängden-----

Röstlängden, sålunda----

Den 25 juli eller, om lördag eller

söndag då infaller, nästa söckendag

sammanträder valnämnden för prövning

av de mot röstlängden framställda

anmärkningarna. Sammanträdet

skall börja klockan sju eftermiddagen,

och vare förhandlingarna

offentliga,

prövade anmärkningsskriften.

- beslut föranledas.

•— å längden.

60 a §.

Väljare, som bor avlägset eller isolerat

och på valdagen saknar möjlighet

att färdas med allmänt samfärdsmedel

eller icke utan avsevärd tidsspillan

kan nyttja dylikt samfärdsmedel

för färd till och från vallokalen,

bör genom valnämndens försorg

beredas möjlighet att infinna sig i

vallokalen.

93 §.

I de —-------allmänna posten.

Vad här ovan i denna paragraf

stadgas äger ej tillämpning i fråga

om besvär som i 92 ,§ avses.

1 Senaste lydelse av 93 §, se SFS 1946: 329, samt av 45 och 95 §§, se SFS 1963: 127.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9b §.

Infaller å söndag eller annan allmän

helgdag tid, då anmärkning mot

röstlängd, som i b2 § sägs, sist bär

framställas eller då åtgärd för talans

fullföljande eller bevarande sist bör

företagas eller då anmälan eller annan

åtgärd enligt 56 § sist bär göras,

må sådant i stället ske å nästa söckendag.

Valnämnden åligger

Kostnaden för dessa anordningar

och för kungörande, som åligger valnämndens

ordförande, samt för blanketter

till röstkort skall gäldas av

kommunerna, vilka jämväl hava att

tillhandahålla lämpliga vallokaler.

Röstmottagare å------

ordentligen verkställas.

Kostnaden för de anordningar,

som avses i 60 § och 60 a §, och för

kungörande, som åligger valnämndens

ordförande, samt för blanketter

till röstkort skall gäldas av kommunerna,

vilka jämväl hava att tillhandahålla

lämpliga vallokaler,

uppdragets fullgörande.

97 §.

I riksdagen representerat politiskt

parti äger vid bal till andra kammaren,

i den omfattning och ordning

Konungen bestämmer, erhålla gottgörelse

av statsverket för kostnaderna

för de valsedlar partiet låtit iordningställa

för valet.

95 §.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

lf Bihang till riksdagens protokoll 196t. 1 samt. Nr 59

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:is proposition nr 59 år 1964

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)

Härigenom förordnas, dels att 56 och 59 §§ kommunala vallagen den

6 juni 19301 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att

58 § samma lag skall upphöra att gälla, dels ock att i samma lag skola införas

i 5 kap. en ny paragraf efter 26 §, betecknad 26 a §, och i 8 kap. en

ny paragraf efter 60 §, betecknad 60 a §, av nedan angivna lydelse.

(Gällande lydelse)

56

Är någon missnöjd med val, må

han däröver anföra besvär hos

Konungen; och skall han, vid förlust

av talan, sist inom trettio dagar efter

den dag, då valet avslutats, ingiva

sina till Konungen ställda besvär

till länsstyrelsen, som genom

kungörelse, vilken införes i en eller

flera av ortens mest spridda tidningar,

utsätter viss kort tid, inom vilken

förklaring över besvären må

avlämnas till länsstyrelsen. Sedan

den för förklarings avgivande bestämda

tiden tilländagått, har länsstyrelsen

att ofördröj ligen insända

besvären jämte de förklaringar, som

inkommit, ävensom protokoll över

valet, valsedlarna och övriga handlingar

rörande valet till vederböran
-

(Föreslagen lydelse)

26 a §.

Väljare, som bor avlägset eller

isolerat och på valdagen saknar möjlighet

att färdas med allmänt samfårdsmedel

eller icke utan avsevärd

tidsspillan kan nyttja dylikt samfärdsmedel

för färd till och från vallokalen,

bär genom valnämndens

försorg beredas möjlighet att infinna

sig i vallokalen.

§•

Är någon missnöjd med val, må

han däröver anföra besvär hos

Konungen; och skall han, vid förlust

av talan, sist inom tio dagar efter

den dag, då valet avslutats, ingiva

sina till Konungen ställda besvär till

länsstyrelsen, som genom kungörelse,

vilken införes i en eller flera av

ortens mest spridda tidningar, utsätter

viss kort tid, inom vilken förklaring

över besvären må avlämnas

till länsstyrelsen. Sedan den för förklarings

avgivande bestämda tiden

tilländagått, har länsstyrelsen att

ofördröj ligen insända besvären jämte

de förklaringar, som inkommit,

ävensom protokoll över valet, valsedlarna

och övriga handlingar rörande

valet till vederbörande stats
-

1 Senaste lydelse av 56 och 59 §§, se SFS 1963:128.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de statsdepartement för att i rege- departement för att i regeringsrätringsrätten

skyndsamt föredragas ten skyndsamt föredragas och avgöoch

avgöras. ras.

Skiljes den--------för valet.

Vad i--------ny röstsammanräkning.

58 §.

Infaller å söndag eller annan allmän

helgdag tid, då åtgärd för talans

fullföljande eller bevarande sist

bör företagas, må åtgärden vidtagas

å nästa söckendag.

60 a §.

I riksdagen representerat politiskt

parti äger vid val av landsting smän

och val av stadsfullmäktige för stad,

som ej deltager i landsting, i den

omfattning och ordning Konungen

bestämmer, erhålla gottgörelse av

statsverket för kostnaderna för de

valsedlar partiet låtit iordningställa

för valet.

59 §.

Valnämnden åligger-----

Kostnaden för kungörande, som

åligger valnämndens ordförande,

ävensom utgifter för blanketter till

röstkort och för kuvert, som avses i

26 och 29 §§, samt de i 34 § omförmälda

omslagen skola gäldas vid val

av kyrkofullmäktige av församlingen

och i övriga fall av kommunen,

vilken jämväl har att tillhandahålla

lämpliga vallokaler och bestrida

kostnaden för de anordningar, som

avses i 26 §.

Röstmottagare å-------

--ordentligen verkställas.

Kostnaden för kungörande, som

åligger valnämndens ordförande,

ävensom utgifter för blanketter till

röstkort och för kuvert, som avses i

26 och 29 §§, samt de i 34 § omförmälda

omslagen skola gäldas vid val

av kyrkofullmäktige av församlingen

och i övriga fall av kommunen,

vilken jämväl har att tillhandahålla

lämpliga vallokaler och bestrida

kostnaden för de anordningar, som

avses i 26 § och 26 a §.

— uppdragets fullgörande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt

att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål

och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning

insända handlingar med posten m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

Denna lag äger ej tillämpning beträffande

riksdagen eller allmänna

kyrkomötet, deras avdelningar, utskott,

nämnder, deputerade, revisorer,

ombudsmän och verk eller beträffande

klagan över val till riksdagen,

ej heller i fall då vad i 33

kap. 3 § rättegångsbalken är stadgat

om inlaga i rättegång skall gälla.

(Föreslagen lydelse)

§•

Denna lag äger ej tillämpning beträffande

riksdagen eller allmänna

kyrkomötet, deras avdelningar, utskott,

nämnder, deputerade, revisorer,

ombudsmän och verk, ej heller

i fall då vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken

är stadgat om inlaga i

rättegång skall gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947: 619.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1964

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändringar

i vallagstiftningen och anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1955 tillkallade dåvarande

chefen för justitiedepartementet samma dag kanslidirektören S.

Waller att verkställa en teknisk översyn av bestämmelserna rörande allmänna

val. Sedermera tillkallades såsom ytterligare ledamöter av utredningen,

som antagit benämningen 1955 års valutredning, ledamoten av riksdagens

andra kammare redaktören J. Braconier, organisationschefen C. H.

Brolin, sekreteraren S. H. E. Lundgren och förbundssekreteraren C. E. B.

Moberg. Waller avled den 10 januari 1962 och efterträddes den 24 samma

månad av regeringsrådet B. Hjern, vilken sedan den 13 oktober 1958 såsom

expert biträtt utredningen. Ett flertal förslag till reformer på valrättens område

har framlagts av utredningen. Förslagen har till stor del kunnat läggas

till grund för lagstiftning.

Den 30 september 1963 avgav valutredningen sitt slutbetänkande, benämnt

»Några valfrågor» (SOU 1963:54). I detta betänkande framlägges

förslag, som avser att underlätta för vissa eftersatta grupper väljare att

utöva sin rösträtt. Utredningen föreslår att väljare, som är förhindrade inställa

sig i vallokalen på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder,

skall få rösta genom valsedelsförsändelse på i stort sett samma sätt som för

närvarande sker vid äktamakeröstning. Beträffande personer, som bor avlägset

eller isolerat eller otillgängligt, föreslår utredningen att det skall ankomma

på valnämnden att genom olika praktiska åtgärder sörja för att de

kan komma till vallokalen. De som är intagna i fångvårdsanstalt och allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare, ävensom vid anstalterna tjänstgörande

personal, föreslås få möjlighet att poströsta pa anstalten. Utredningen

föreslår vidare att de i riksdagen representerade politiska partierna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

skall få kostnaderna för sina valsedlar ersatta av statsverket vid val av rikskaraktär.

Förslag om skärpta villkor för valkretsindelning vid primärkommunala

val framlägges. Besvärstiden vid klagan över kommunala val föreslås

förkortad från 30 till 10 dagar. Därjämte förordas viss ändring beträffande

tiden för sammanträde för prövning av anmärkningar mot röstlängd

samt jämkningar i bestämmelserna om beräkning av fullföljdstid och om

ingivande av besvärshandlingar. I betänkandet behandlas även frågor om

äktamakeförsändelses avlämnande till röstmottagare och om röstavlämningen

i Schweiz; förslag framlägges dock icke i dessa frågor.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av fångvårdsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, kammarkollegiet,

socialstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,

besvärssakkunniga, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, De vanföras riksförbund och Sveriges folkpensionärers

riksorganisation. Vidare har yttrande inkommit från Sveriges

husmodersföreningars riksförbund, överståthållarämbetet och länsstyrelserna

har överlämnat yttranden från ett femtiotal kommunala organ. Vid

statistiska centralbyråns yttrande har fogats en av byrådirektören Folke

Lublin upprättad promemoria. En del av remissinstanserna har enligt remissen

haft att yttra sig endast över vissa i betänkandet behandlade frågor.

Den av valutredningen föreslagna ordningen för att bereda väljare, som

ej kan inställa sig i vallokalen på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller

hög ålder, bättre möjligheter att utöva sin rösträtt förutsätter att § 24 riksdagsordningen

ändras. Vissa andra grundlagsfrågor förberedes för närvarande

och de avses skola föreläggas riksdagen senare under våren 1964.

Valutredningens nu berörda förslag torde få prövas i samband därmed.

Prövningen av förslaget angående röstning på fångvårdsanstalt och allmän

vårdanstalt synes, i enlighet med vad som förordats under remissbehandlingen,

böra anstå till dess att berörda spörsmål kan slutligen lösas för de

gamla och de sjuka ävensom för övriga nu omnämnda väljargrupper. Vad

gäller förslaget om ändrade villkor för valkretsindelningen vid primärkommunala

val må erinras om att en sådan indelning vid visst val skall fastställas

senast den 1 november året före valåret. Ett beslut nu om ändrade

principer på området kan således ej läggas till grund för valkretsindelningen

vid de kommunala val som kan komma att äga rum under år 1964. Prövningen

av detta förslag synes därför likaså kunna anstå. Däremot torde

ståndpunkt nu böra tagas till övriga i utredningens betänkande framlagda

förslag till ändringar i vallagstiftningen, och jag anhåller att här få upptaga

dem till närmare behandling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196t 9

I. De avlägset boendes deltagande i allmänna val

Gällande bestämmelser

Av 61 § lagen om val till riksdagen (ValL) och 27 § kommunala vallagen

(KVL) framgår att röstberättigad, som vill utöva sin rösträtt här i riket,

som regel skall avlämna sin valsedel personligen vid valförrättning i det

valdistrikt där han är upptagen i röstlängden. Från denna regel stadgas

emellertid undantag i olika hänseenden. Väljare, som är gift, äger således

anordna särskild valsedelsförsändelse och på valdagen avlämna valsedeln

genom sin make (62 § ValL och 28 § KVL). Den som vistas på annan ort

inom riket och därigenom är förhindrad att utöva sin rösträtt vid valförrättning

inom det valdistrikt där han är röstberättigad kan på valdagen rösta

på postanstalt (70 § 1 mom. ValL och 35 § 1 mom. första stycket KVL).

Vidare äger den som vårdas eller tjänstgör på sjukvårdsanstalt, vid vilken

postanstalt inrättats, avlämna sin valsedel där, även om sjukvårdsanstalten

ligger i väljarens hemort (70 § 1 mom. ValL och 35 § 1 mom. första stycket

KVL). Vid vissa kommunalval är denna poströstning förlagd till den närmaste

helgfria dagen före valdagen (35 § 1 mom. andra stycket KVL).

Några välj arkategorier äger möjlighet att under en viss tidsperiod före

valdagen rösta på postanstalt. Denna möjlighet står öppen dels för väljare,

som kan antagas komma att vistas utomlands på valdagen, och dels för väljare,

som utövar militärtjänst eller tillhör besättning eller annan personal

på fartyg eller personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag

eller vid post-, tull- eller lotsverket och som till följd av sin tjänst

kan antagas vara förhindrad att rösta på valdagen (70 § 2 mom. ValL och

35 § 2 mom. KVL). Vistas röstberättigad utom riket och kan det antagas att

han inte kan utöva sin rösträtt inom riket på valdagen, äger han avlämna

sin valsedel på svensk beskickning eller svenskt konsulat som Kungl. Maj :t

bestämmer; vistas han ombord på svenskt fartyg utom riket, kan röstsedel,

om Kungl. Maj :t föreskriver att röstmottagning skall äga rum på fartyget,

avlämnas till röstmottagare ombord (70 § 3 mom. \ alL och 35 § 3 mom.

KVL). Gift röstberättigad, som sålunda röstar annorstädes än vid valförrättning

i det valdistrikt där han är upptagen i röstlängden, äger samtidigt

avlämna valsedelsförsändelse från sin make (74 § ValL och 39 § KVL).

Reformförslag

Vid flera tillfällen har framställts önskemål om åtgärder för att underlätta

för avlägset boende väljare att deltaga i valet. Härvid har framhållits

att väljare i många fall, särskilt i Norrland och vissa delar av skärgården,

måste företaga långa och kostsamma samt på grund av otjänlig väderlek

besvärliga resor till vallokalen.

I en vid 1925 års riksdag väckt motion (II: 127) föreslogs att nu avsedd

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1964

väljarkategori skulle berättigas avge sin röst genom valsedelsförsändelse

till länsstyrelsen. I enlighet med konstitutionsutskottets hemställan beslöts

att motionen ej skulle föranleda någon riksdagens åtgärd (KU 12).

I proposition (nr 178) till 1928 års riksdag framlades förslag till ändring

i § 17 riksdagsordningen för att möjliggöra att tiden för röstavlämningen

utsträcktes till två eller flera dagar, eventuellt i förening med att

valförrättningen förlädes till olika ställen inom valdistriktet. Konstitutionsutskottet

tillstyrkte förslaget (KU 21). Sedan första kammaren bifallit propositionen

och andra kammaren avslagit den, föll emellertid frågan.

Vid två tillfällen har i riksdagen väckts förslag att avlägset boende väljare

skulle få rösta på postanstalt. Vid 1943 års riksdag (motion II: 153)

föreslogs att sådan röstning skulle få ske före valdagen. På hemställan av

konstitutionsutskottet avslogs emellertid motionen (KU 10). Vid 1949 års

riksdag väcktes frågan om en uppmjukning av bestämmelserna om poströstning

(motion II: 161). I enlighet med konstitutionsutskottets hemställan

avslog riksdagen även detta förslag (KU 22).

Förslag att röstberättigad, som vistas på annan plats än sin hemort, skall

på valdagen få avlämna sin valsedel hos valnämnden i det valdistrikt han

då befinner sig, har väckts genom motioner (I: 199 och II: 255) vid 1953 års

riksdag. Konstitutionsutskottet, vars utlåtande godkändes av riksdagen,

hemställde dock att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd

(KU 6).

Frågan om att utöka antalet valdistrikt för att på så sätt underlätta valdeltagandet

för de avlägset boende har behandlats, dels i förut omnämnda

motion vid 1943 års riksdag och dels i 1944 års vallagssakkunnigas år 1945

avgivna betänkande angående underlättande av deltagandet i allmänna val

(SOU 1945: 64). Vid båda tillfällena framhölls vikten av att antalet valdistrikt

utökades.

Valutredningens tidigare överväganden

Valutredningen har tidigare behandlat dessa frågor i sitt den 25 april

1961 avgivna betänkande, benämnt »Vissa frågor rörande allmänna val»

(SOU 1961:20). I detta betänkande konstaterar utredningen inledningsvis

att särbestämmelser för avlägset boende väljare ej finns i lagstiftningen i

vårt land, såsom fallet däremot är i Danmark. Där får väljare, vilka är bosatta

på avlägset belägna öar som inte utgör egna valdistrikt, rösta före valdagen

inför röstmottagare, om de endast med stor svårighet kan komma till

vallokalen. Den negativa inställning som här tidigare mött olika förslag,

syftande till att underlätta valdeltagandet, beror i första hand på svårigheten

att i lagtext närmare precisera denna kategori väljare. Att låta rätten

att rösta bli beroende av om avståndet mellan väljarens bostad och vallokalen

överstiger viss längd innebär ej någon tillfredsställande lösning, eftersom

det ej enbart är avståndet utan även förbindelserna, som är avgörande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

för möjligheten att utan alltför stora svårigheter uppsöka vallokalen. Möjligheten

att genom inrättande av nya valdistrikt minska avstånden till vallokalerna

har kontinuerligt utnyttjats. De förbättrade kommunikationerna,

framför allt bilismens utveckling och vägnätets utbyggnad, har alltmer reducerat

avståndens betydelse. Enligt utredningens mening kunde det därför

med fog göras gällande att de avlägset boende väljarnas situation gradvis

förbättrats. De olägenheter av långa avstånd och dåliga förbindelser

som trots allt i vissa trakter kvarstår för väljarna, måste i första hand vara

kännbara för sjuka, invalider och åldringar. Om dessa väljares röstningsproblem

löstes, skulle även läget för gruppen avlägset boende väljare

ytterligare förbättras. Utredningen ansåg sig därför sakna anledning att

föreslå bestämmelser för sistnämnda grupp.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande delade det övervägande

antalet remissinstanser valutredningens nyssnämnda, i betänkandet

uttalade uppfattning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framförde emellertid

tanken att låta avlägset boende väljare efter viss förhandsprövning av valnämnden

avlämna valsedelsförsändelse — anordnad i samma ordning som

gäller för äkta makar — till lantbrevbärare, som därefter skulle vidarebefordra

försändelsen till vederbörande postanstalt. Länsstyrelsen i Gotlands

län, som särskilt uppehöll sig vid de på Gotska Sandön bosatta väljarnas

situation, föreslog att denna väljarkategori skulle få möjlighet att rösta genom

särskild valsedelsförsändelse i överensstämmelse med det system valutredningen

i berörda betänkande angivit såsom en tänkbar lösning för att

främja sjukas och jämställda väljargruppers möjligheter att utöva sin rösträtt.

I proposition (nr 53) till 1962 års riksdag anförde jag bl. a. att det var

förenat med åtskilliga vanskligheter att på ett godtagbart sätt precisera den

väljargrupp, som åsyftades med termen avlägset boende, i det att hänsyn

måste tagas inte blott till avståndet mellan väljarens bostad och vallokalen

utan även till den svårbemästrade faktor som ortens mer eller mindre utvecklade

kommunikationsförhållanden utgör. De skäl som anförts mot en

reform för de avlägset boende syntes emellertid inte motivera att frågan

helt avfördes från dagordningen, utan det torde få ankomma på valutredningen

att undersöka, om den lösning utredningen kunde komma till beträffande

sjukas, invaliders och åldringars röstutövande kunde föranleda

att frågan om de avlägset boendes valdeltagande borde upptagas på nytt. I

sitt av riksdagen godkända utlåtande över propositionen uttalade sig konstitutionsutskottet

i samma riktning (KU 9).

Valutredningens förslag

1 sitt slutbetänkande ger valutredningen uttryck för den uppfattningen

att det system med valförsändelse, som i betänkandet föreslås skola införas

för sjuka, invalider och åldringar, icke lämpar sig för de avlägset boen
2

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Xr 59

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196\

de väljarna. Utredningen vill likväl ej helt avvisa tanken att vissa åtgärder

lagstiftningsvägen vidtages för att underlätta för denna väljargrupp att deltaga

i val. Dessa åtgärder bör emellertid ej enbart taga sikte på de avlägset

boende utan bör gälla jämväl dem vilka — ehuru de ej bor särskilt långt

från vallokalen — på grund av speciella yttre omständigheter har svårt att

taga sig dit, t. ex. befolkningen på vissa öar och andra som bor isolerat och

otillgängligt. Utredningen anser det vara en rimlig lösning att det föreskrives

ankomma på valnämnden att genom olika slags praktiska åtgärder sörja

för att väljare av denna kategori verkligen kan komma tillstädes vid valförrättningen.

Vad utredningen åsyftar är att lämpliga fortskaffningsmedel

genom det allmännas försorg ställes till dessa väljares förfogande under

valdagen. I första hand bör naturligtvis, framhåller utredningen, biltransporter

komma i fråga men även andra transportmedel, såsom buss och

båt, är tänkbara. Valnämndens åtgärder bör på ett iögonenfallande sätt

kungöras väljarna genom annonser i dagspressen och genom tydligt markerade

anslag inom kommunen. Meddelanden om planerade åtgärder bör

också kunna distribueras genom posten. Även radion bör genom lokala

sändningar kunna biträda med upplysningar. Det torde vara lämpligt att

valnämnden engagerar någon eller några för uppgiften lämpliga personer,

som på ett tidigt stadium under planeringen av valet kartlägger behovet avåtgärder

samt med utgångspunkt från resultatet härav föreslår och därefter

på valnämndens vägnar anskaffar de nödvändiga transportmedlen. Kostnaderna

för vidtagna anordningar bör — liksom fallet är med vissa andra

valkostnader — bestridas av kommunen. Utredningen förutsätter att angivna

föranstaltningar skall vidtagas endast vid de större allmänna valen.

På grund av vad sålunda anförts har valutredningen föreslagit lagbestämmelser,

enligt vilka det åligger valnämnden att genom lämpliga åtgärder

sörja för att väljare med långa eller dåliga förbindelser till vallokalen

i största möjliga utsträckning kan infinna sig där. Enligt förslaget skall bestämmelserna

upptagas i nya paragrafer i vallagarna, 60 a § ValL och 26 a g

KVL. Vidare föreslås ändringar i 95 § ValL och 59 § KVL av innebörd att

kostnaderna för åtgärderna skall gäldas av kommun.

Remissyttrandena

Valutredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av flertalet remissinstanser, som haft att yttra sig i frågan, nämligen

generalpoststyrelsen, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i 20 län, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, De vanföras riksförbund och Sveriges folkpensionärers

riksorganisation, ävensom av 47 magistrater, valnämnder och

andra kommunala organ.

Förslaget har avstyrkts av kammarkollegiet, länsstyrelserna i Kronobergs,

Älvsborgs, Gävleborgs och Jämtlands län, Svenska stadsförbundet, magi
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 är 196i

stroten i Falun, valnämnden i östhammar, kommunalfullmäktige i Skellefteå

landskommun och kommunalborgmästaren i Hudiksvall.

Några av de i princip tillstyrkande remissinstanserna, som i allmänhet

anlägger samma synpunkter som utredningen framfört, har närmare behandlat

frågan om staten eller kommun skall bära kostnaden för

de förordade åtgärderna.

Länsstgrelscn i Västerbottens län anför att det ligger i sakens natur att

de föreslagna anordningarna kommer att få sitt egentliga användningsområde,

förutom i skärgården, på den »rena» landsbygden, framför allt i utpräglade

glesbygder. Med hänsyn till att indelningen i valdistrikt är långt

driven i kommuner med stor glesbygd, torde kostnaderna dock stanna vid

tämligen begränsade belopp. Enär de föreslagna anordningarna ej avses

komma till användning annat än då speciella yttre omständigheter föranleder

därtill, finner länsstyrelsen att dessa kostnader — i likhet med vissa

andra valkostnader — bör kunna bestridas av kommunen.

Till förmån för att kostnaderna bör åvila statsverket eller i vart fall fördelas

mellan stat och kommun uttalar sig länsstyrelsen i Stockholms län,

magistraten i Luleå, Svenska kommunförbundet och Norrbottens länsavdelning

av samma förbund, drätselkammaren i Boden, kommunalfullmäktige

i Sorsele, kommunalnämnderna i Djurö och Grangärde kommuner samt

valnämnden i Bollnäs.

Kommunalnämnden i Djurö kommun finner statsbidrag vara en nödvändig

förutsättning för reformens genomförande. I Djurö kommun finnes,

framhåller nämnden, 40 öar med bofast befolkning. En preliminär uppskattning

visar att kostnaderna för sjötransporter inom kommunen vid ett

val kommer att uppgå till omkring 3 000 kronor. Många väljare på de större

öarna, där tillgång finns till taxibilar och bussar, kan vidare väntas

fordra fri transport, eftersom avståndet till vallokalerna på flera ställen är

ganska stort. Glesbygdskommunerna skulle alltså belastas med orimliga

kostnader. Kommunalnämnden i Grangärde kommun menar att kommunerna,

eftersom ordförande i valnämnd förordnas av länsstyrelsen, är att

anse som lokala statliga organ. Nämnden finner det därför vara skäligt och

riktigt att statsverket svarar för samtliga direkta kostnader i samband med

val. Valnämnden i Bollnäs befarar att kostnaderna kommer att bli så kännbara

att risk föreligger att kommuner med stor glesbygd och klent skatteunderlag

försöker undandraga sig att ordna valskjutsar i erforderlig omfattning.

Ett på lämpligt sätt konstruerat statsbidrag skulle vara en garanti

för att lagstiftningen får avsedd verkan. Nämnden erinrar om att valutredningen,

såsom motiv för att statsverket skall bära kostnaderna för valsedlar,

anfört att kostnaderna för de olika föranstaltningar, som erfordras för

att väljarna över huvud taget skall kunna utöva rösträtten, bör bäras av

statsverket vid val av rikskaraklär. Denna princip bör under alla omstän
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1964

digheter leda till att statsverket påtager sig de väsentligaste kostnaderna

för att hjälpa avlägset boende till deltagande i dessa val. Drätselkammaren

i Boden anser kostnaderna böra bestridas av statsverket, åtminstone vid ordinarie

och extra val till riksdagens andra kammare. På grund av den kraftiga

avfolkningen i glesbygden inom landskommunerna har man under den

senaste tiden, konstaterar drätselkammaren, föreslagit minskning av antalet

valdistrikt, i Arjeplogs kommun exempelvis till cirka hälften av det

nuvarande antalet. I övre Norrland med stora avstånd och besvärliga transporter

i fjällvärlden kan kostnaderna för valtransporter komma att uppgå

till avsevärda belopp. Där har många kommuner mindre god ekonomi och

det är inte riktigt att staten övervältrar avsevärda kostnader på kommunerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner att kostnaderna för inånga kommuner

kommer att bli oskäligt betungande, om statsbidrag inte skall utgå,

men anser att det troligen skulle möta betydande svårigheter att konstruera

ett särskilt statsbidragssystem för detta ändamål, medan Norrbottens länsavdelning

av Svenska kommunförbundet hävdar att kommunernas behov

av bidrag i förevarande hänseende bör kunna beaktas, då statsverket lämnar

bidrag till ekonomiskt svaga och skattetyngda kommuner.

Till stöd för sitt avstyrkande av utredningens förslag anför magistraten

i Falun — som ifrågasätter om bestämmelserna är erforderliga eller ens

lämpliga med hänsyn till nuvarande goda kommunikationsmöjligheter -—

att det kan befaras att personer, som av en eller annan anledning ej är hågade

att rösta, likväl anser sig tvungna att åtminstone följa med på färden

och kanske också deltaga i valet. Likaså är att beakta att invånarna i områden,

som det här måste bli fråga om, på detta sätt kan få vetskap om

vilka som deltagit i valet. Möjligheten av ovilja eller påtryckningar från

omgivningens sida mot dem som ej önskar deltaga i dessa transporter är

ej utesluten. De föreslagna bestämmelserna skulle således kunna verka som

ett tvång, vilket ej står i överensstämmelse med de principer som uppbär

vår vallagstiftning. Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar om att kommunerna

har rätt att bevilja anslag för skjutsar åt väljare.

I andra avstyrkande yttranden åberopas kostnadsskälen bland

argumenten mot förslaget. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anmärker att huvudparten

av de väljarkategorier, vilkas valdeltagande skulle underlättas

genom de föreslagna åtgärderna, redan nu beredes möjlighet att deltaga i

valen. Genom motorismens snabba utveckling kan i stort sett alla väljare,

som bor utmed farbar väg, genom tillmötesgående av grannar eller med anlitande

av transportmedel,

förfogande, inställa sig i sin vallokal. Förslaget innebär därför endast ett

överflyttande av transportkostnaderna för berörda valdeltagare från de enskilda

väljarna eller de politiska partierna till kommun. De väljare, som

bor mest isolerat och otillgängligt och som därför i första hand torde kom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 dr 196b

ma i åtanke, får däremot ej nytta av de åtgärder som utredningen föreslagit.

Arealmässigt stora och samtidigt glest befolkade kommuner kominer

att ställas inför mycket stora svårigheter, såväl organisatoriska som

ekonomiska, då det gäller transporternas genomförande.

Svenska stadsförbundet anlägger likaledes bl. a. ekonomiska synpunkter.

En skyldighet av angivet slag skulle, enligt förbundets mening, kunna leda

till långtgående och kostnadskrävande serviceåtgärder från kommunernas

sida och är därför både av administrativa och ekonomiska skäl icke önskvärd.

Då den föreslagna bestämmelsen ej innehåller normer för den provning

av behovet av åtgärder som valnämnderna skulle företaga, är även riskerna

för en ojämn tillämpning av bestämmelserna uppenbara. Uppgiften att underlätta

för avlägset boende och i detta sammanhang jämställda valjare bor

liksom hittills ankomma på de politiska partiernas valorganisationer, vilka

enligt eget bedömande får vidtaga de åtgärder som de anser erforderliga.

Förbundet understryker att, om kommunerna skall belastas med några

åligganden i förevarande avseende, grunderna för verksamheten under alla

förhållanden bör mera preciserat anges i vallagarna, så att utrymmet för

skönsmässiga avgöranden från valnämndernas sida blir begränsat. Samma

synpunkter återfinnes i yttranden av valnämnden i östhammar och kommunalborgmästaren

i Hudiksvall.

Av stadsförbundet antydda risker för ojämn tillämpning av de

föreslagna bestämmelserna framhålles även i andra avstyrkande yttranden.

Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län kan valnämnderna komma att

utsättas för påtryckningar och krav från olika håll. Det kan uppenbarligen

ställa sig svårt för en valnämnd att avgöra hur långt dess skyldighet

utsträcker sig. Kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun hyser farhågor

för att valnämnden skall missbruka sin rätt att på kommunernas bekostnad

anordna transporter för vissa väljare. Svårigheter kan också uppkomma

att utöva verksamheten på ett mot kommuninvånarna rättvist sätt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att det blir svårt att avgöra, i vilken

omfattning skjutsar blir nödvändiga och i vilken utsträckning avgift skall

få upptagas av allmänheten. Länsstyrelsen i Jämtlands län hyser också den

uppfattningen att föreslagna bestämmelser blir mycket vanskliga att tilllämpa

för de flesta valnämnder. Länsstyrelsen är, framhålles i yttrandet,

medveten om att vissa väljargrupper, t. ex. befolkningen på vissa öar, på

grund av speciella yttre omständigheter kan ha svårt att vid val taga sig

fram till vallokalen. I övrigt får emellertid olägenheterna för avlägset boende

numera anses i så stor utsträckning undanröjda genom bilismens utveckling,

vägnätets utbyggnad och valdistriktsindelningen med möjligheter

till ytterligare indelning i valdistrikt, att tillräckliga skäl icke kan anses

föreligga att i vallagarna intaga föreslagna särbestämmelser för denna

kategori väljare.

Enligt kammarkollegiets mening bör bestämmelser, som har så obestämd

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961

innebörd som de föreslagna och som därför ofta skulle föranleda olika tolkningar,

undvikas framför allt i lagstiftning rörande allmänna val. Det enda

sättet att exakt ange, vilka väljare som avses, lärer vara att på förhand _

exempelvis genom ett beslut av kommunen — bestämma vilka delar avkommunen

som skall anses ha långa eller daliga förbindelser med närmaste

vallokal. Kommunerna skulle i så fall åläggas att fatta vederbörliga beslut i

denna fråga. Att valnämnden enligt förslaget skall sörja för att ifrågavarande

väljare »i största möjliga utsträckning» kan infinna sig i vallokalen

ger därtill vid handen att utredningen tänkt sig att hinder kan uppstå för

nämnden att ombesörja transporterna. Kollegiet håller för sin del före att

det i vidsträckta kommuner med spridd bebyggelse kan bli svårt för valnämnden

att anskaffa fortskaffningsmedel i erforderlig utsträckning. Om

det på förhand exakt bestämmes, vilka röstberättigade som skall anses ha

långa eller dåliga förbindelser, kan övervägas att i stället bereda dem möjlighet

att avlämna valsedel på postanstalt.

Svårigheter att vid tillämpningen tolka de föreslagna bestämmelserna

belyses även i några av de tillstyrkande yttrandena. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län finner det vanskligt att avgöra, hur långtgående åtgärder

som skall vidtagas. Det är i vart fall angeläget att de olika nämndernas

åtgärder får i stort sett samma omfattning. Det synes lämpligt att staten

verkar för att så skall ske. Det blir en grannlaga uppgift för nämnderna

att sörja för att väljarna blir rättvist tillgodosedda. Meningen synes ej vara

att dessa frågor skall kunna bringas under länsstyrelsens prövning.

Valnämnderna har att under ämbetsansvar fullgöra detta åliggande. Magistraten

i Luleå anser det däremot erforderligt att länsstyrelsen får pröva

av valnämnden föreslagna anordningar för transporter. Länsstyrelsen i

Värmlands län betonar att gränserna för kommunernas skyldigheter bör

bestämmas otvetydigt och att noggranna anvisningar bör utfärdas om kommunernas

skyldigheter att anordna olika slag av transporter så att åtgärderna

i kommuner med likartade förhållanden inte blir av helt olika omfattning.

Drätselkammaren i Sundsvall ger uttryck för liknande tankar

och förordar därjämte att valnämnden, för att undvika tvistigheter, får inhämta

uppgifter om de politiska partiernas önskemål beträffande arrangemangen.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att gränsdragningsproblem

kan uppkomma, när det skall avgöras, vilka som kan anses ha långa och

daliga förbindelser till vallokalen. Uttrycket »långa förbindelser» är knappast

adekvat. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör man i lagtexten närmare

ange, vilken väljarkategori som avses. I den vid statistiska centralbyråns

yttrande fogade promemorian hävdas att en valnämnd kan anse

att, om ingen person har mer än en mils avstånd till sin vallokal, behövs

inga extra arrangemang, medan en annan valnämnd ordnar biltransporter

vid betydligt kortare avstånd. Därför bör det finnas bestämmelser, bl. a.

om det största tillatna avstand som far förekomma mellan väljares bo
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196i

stad och vallokal utan att särskilda transporter måste ordnas. Särbestämmelser

böra gälla för transport sjövägen. Länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län anmärker i detta sammanhang att man ej synes ha utrett, huruvida

erforderligt antal lämpliga fortskaffningsmedel kommer att stå till

förfogande i isolerade bygder.

Liknande synpunkter anlägges av kommunalnämnden i Täby köping och

drätselkammaren i Sundsvall.

Magistraten i Gävle anser de föreslagna bestämmelserna vara alltför

stränga. De kan komma att ställa orimliga krav på det allmänna. Därest

exempelvis fråga är om två å tre väljare på en skärgårdsö på icke ringa

avstånd till fastlandet, torde valnämnden vara skyldig räkna med att storm

kan råda på valdagen och därför nödgas ställa till förfogande en stor farkost

till högt pris. Magistraten förordar en sådan formulering av bestämmelserna

att det åligger valnämnden att genom lämpliga åtgärder i skälig

omfattning sörja för transporterna.

De föreslagna bestämmelserna kan, enligt vad länsstyrelsen i Kronobergs

län hävdar, medföra risk för överklaganden av valet med motivering

att valnämnden ej vidtagit erforderliga åtgärder. Dylika besvär

kan leda till att nytt val måste anordnas. I denna fråga anför magistraten

i Västerås att försummelser eller brister med avseende på anordningarna

för nödiga transporter inte bör kunna föranleda ogiltigförklaring av valet.

De särskilda svårigheter som kan uppkomma i de fall då väljare måste

färdas sjövägen till vallokalen behandlas av länsstyrelsen i Gotlands

län. Länsstyrelsen säger sig inte ha någon erinran mot de föreslagna, allmänt

hållna bestämmelserna och fortsätter:

För en liten grupp av dessa väljare blir emellertid effekten av bestämmelsen

beroende av den svårberäkneliga faktor, som vädret utgör. Länsstyrelsen

avser här väljare på öar, som, utan vägförbindelse med valdistriktet

i övrigt, ligger i öppet, för vindar oskyddat vatten. Därest vädret omöjliggör

såväl båt- som flygtrafik på valdagen, hindras dessa väljare att rosta.

Förbindelserna kan givetvis vara avbrutna även dagarna närmast fore valdagen

Det bör dock enligt länsstyrelsens mening icke vara omojligt å t

lösa problemet. Genom kasuistiskt skrivna bestämmelser om speciella valsedelsförsändelser,

anordnade en kortare tid före valdagen, skulle lfragavarande

grupp av väljare kunna beredas säkert tillfälle att rosta. De oar,

för vilkas invånare bestämmelserna skulle gälla, kunde namneligen angivas,

förslagsvis i särskild förteckning, utfärdad av Kungl. Maj :t for varje

val.

Beträffande de särskilda förhållanden som råder för s a m e r n a anser

länsstyrelsen i Norrbottens län att det hittillsvarande systemet med poströstning

för de nomadiserande samerna bör bibehållas och kostnaderna

härför åvila statsverket. Drätselkammaren i Kiruna framför tanken på

ambulerande röstmottagning för samerna och anför.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

Inom Kiruna stad finnes samebefolkning i trakter, där några konventionella

transportmedel icke ar tillgängliga eller användbara. För många av

essa ar det av sådana skäl icke möjligt att deltaga i allmänna val. Vid de

allmänna valen ar 1962 tillgreps på försök utvägen med flygtransport för

en samebosattning för att möjliggöra valdeltagande. Denna utväg kan i

manga fall vara vansklig och osäker och i samtliga fall synnerligen dyrbar

För dessa fåtaliga orter torde knappast effektiv lösning kunna nås annat

an genom att valnämnden gives möjlighet till viss ambulerande röstmottagning.

Det torde för tillgodoseende av dessa gruppers anspråk på valdeltagande

föreligga skal för en ytterligare prövning av möjligheterna till röstarn81!]-8

i särskild ordning. Denna prövning torde kunna begränsas till

de fall, dar vanliga transportmedel till lands eller sjöledes icke kan utnyttjas.

Departementschefen

Frågan om hur valdeltagandet skall kunna underlättas för dem som bor

avlägset eller isolerat har tidigare varit föremål för överväganden. Framlagda

förslag i ämnet har emellertid ej lett till lagstiftning. Därvid har

huvudsakligen åberopats svårigheterna att genom bestämmelser i lag avgransa

den väljargrupp för vilken särskild ordning skulle gälla. Mot förslagen

har också anförts att de inneburit väsentliga avsteg från huvudprincipen

i rådande valsystem, enligt vilken den röstande har att personligen

inställa sig till valförrättningen i det egna valdistriktet.

Enhgt den lösning som valutredningen nu förordat skall det allmänna

genom praktiska åtgärder underlätta för väljare, som bor avlägset eller

isolerat, att inställa sig i vallokalen. En sådan ordning utgör ej något avsteg

från nämnda huvudprincip i valsystemet. Ej heller synes de lagtekniska

svårigheterna vara lika accentuerade som vid tidigare förslag.

Den av utredningen förordade ordningen innebär att en principiell skyldighet

skulle åläggas valnämnderna att sörja för att de personer, som på

grund av anmärkta speciella yttre omständigheter har svårt att taga sig till

vallokalen, kan infinna sig där. En sådan principiell skyldighet kan dock

befaras komma att i praktiken ställa svårbemästrade krav på dem som

far att syssla med denna uppgift. Den begränsning, som utredningen tänkt

sig genom att valnämndens åligganden skulle avse lämpliga åtgärder så

att valjarna i största möjliga utsträckning kan inställa sig, torde ej nämnvärt

kunna bidraga till att underlätta tillämpningen. Såsom framhållits

under remissbehandlingen, kan denna begränsning leda till känsliga avvägningsproblem,

då det gäller att bedöma omfattningen av valnämndens

åligganden i enskilda fall. Det bör även påpekas att, om skyldighet stadgas

for valnämnden, det knappast torde kunna undvikas att ett åsidosättande

av skyldigheten kan leda till att valet upphäves med därav följande omgång

med omval. Skäl till betänkligheter av här antydd art torde föreligga,

aven om skyldigheten att svara för åtgärderna i stället skulle läggas på annat

särskilt organ eller på kommun som sådan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b

.lag är med hänsyn till det anförda ej beredd förorda införandet av en

principiell skyldighet att svara för åtgärder, som här nämnts. Å andra sidan

finner jag det angeläget att man söker taga till vara möjligheterna att

genom praktiska arrangemang underlätta för dem, om vilka här är fråga,

att komma till valförrättningen. För att främja att så verkligen sker torde

bestämmelser i ämnet böra införas i vallagarna. I sådana bestämmelser synes

lämpligen kunna föreskrivas att dessa väljare bör genom valnämndens

försorg beredas möjlighet att infinna sig i vallokalen. Härigenom kan sannolikt

den ordning valutredningen åsyftat i väsentlig mån uppnås. Valnämndens

verksamhet i förevarande hänseende synes kunna bedrivas i sådana

former och avse sådana uppgifter och åtgärder som utredningen skisserat.

Även med den lösning av föreliggande frågor som jag sålunda vill förorda

bör eftersträvas att tillämpningsområdet för lagbestämmelserna blir

någorlunda klart avgränsat. Den väljargrupp som åsyftas bör i lagtexten

anges utförligare än som skett i utredningens förslag. Denna grupp synes

kunna sägas innefatta väljare, som bor avlägset eller isolerat och på valdagen

saknar möjlighet att färdas med allmänt samfärdsmedel till och från

vallokalen eller icke utan avsevärd tidsspillan kan nyttja dylikt samfärdsmedel.

Härvid inbegripes de som ej har i och för sig lång väg till vallokalen

men som bor så otillgängligt att hinder för inställelse föreligger i enlighet

med vad nu sagts. Verksamheten bör alltså taga sikte på att bistånd

lämnas dem som icke kan begagna sig av allmänt samfärdsmedel. Därmed

avser jag att reguljära förbindelser saknas eller kräver orimligt lång restid.

Såsom framgår av det anförda anser jag att valnämnden bör vara det

organ som närmast får svara för här avsedda uppgifter. Enligt min mening

bör alla åtgärder på detta område vara en kommunal angelägenhet. Härigenom

vinnes att de praktiska anordningarna bäst kan anpassas efter de

lokala förhållandena. Efter en tid torde erfarenheterna i varje kommun

visa, vad där lämpligen bör göras. Redan nu har kommunen att svara för

kostnader, som hänför sig till den lokala valförrättningen. De förordade

åtgärderna får ses som ett led i de totala valanordningarna från kommunens

sida. I enlighet med det sagda torde kostnaderna för de vidtagna anordningarna

få bäras av kommunen.

På grund av det anförda föreslår jag att i vallagarna införes bestämmelser

om åtgärder för att underlätta för avlägset boende m. fl. att deltaga

i allmänna val av det innehåll jag nu redovisat. Dessa bestämmelser torde,

i överensstämmelse med valutredningens förslag, lämpligen böra upptagas

i nya paragrafer, betecknade 60 a § ValL och 26 a § KVL. Föreskriften om

att kommun skall svara för kostnaden bör införas i 95 § ValL och 59 §

KVL.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b

II. Kostnaderna för valsedlar

Reformkrav

Frågan om det allmännas övertagande av partiernas valsedelskostnader

väcktes i motion (I: 70) vid 1947 års riksdag. På hemställan av konstitutionsutskottet

beslöt riksdagen att motionen inte skulle föranleda någon åtgärd

(KU 13).

Vid 1962 års riksdag väcktes motioner (I: 514 och II: 631) med hemställan

om utredning för att undersöka, på vilket sätt statsverket och kommunerna

borde övertaga kostnaderna för valsedlar vid allmänna val. Därvid

anfördes att stat och kommun under senare år påtagit sig nya uppgifter vid

valen och övertagit vissa kostnader, som tidigare åvilat de politiska partierna.

De valsedlar som de politiska partierna i förväg framställer utgör med

vårt valsystem en nödvändig förutsättning för att valförrättningen skall

kunna genomföras rationellt och underlättar valförrättningen i ännu högre

grad än vad t. ex. röstkorten gör. Då dessa kort bekostas av allmänna medel,

borde även valsedelskostnaderna ersättas av statsverket. Detta borde

gälla vid andrakammarvalen, landstingsmannavalen och stadsfullmäktigevalen

i de städer där representationen utser ledamöter i första kammaren.

Övriga primärkommuner borde, enligt motionerna, ges rätt att själva bekosta

valsedlarna för de i stads- eller kommunalfullmäktigevalen deltagande

partierna.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde statsutskottet (SU 1962:

57) att de tryckta valsedlarna otvivelaktigt innebär en betydelsefull serviceåtgärd

gentemot väljarna och underlättar valnämndernas och länsstyrelsernas

arbete vid röstsammanräkningarna. Skäl kan därför anföras för att

kostnaderna för dessa valsedlar skall bestridas av allmänna medel. Å andra

sidan skulle en sådan reform innebära att statens och kommunernas kostnader

för valen utsträcktes att avse ej endast liksom hittills de yttre anordningarna

i samband med valen. Vidare skulle fråga uppkomma att avgränsa

och ange de närmare förutsättningarna för de politiska partiernas rätt att

få sina valsedlar tryckta på det allmännas bekostnad. Utskottet förklarade

sig inte berett att för sin del taga någon bestämd ståndpunkt i frågan men

ansåg att densamma borde upptagas till förutsättningslös prövning. Utskottet

hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna

vad utskottet i utlåtandet anfört.

Valutredningen

I inledningen till detta avsnitt av sitt betänkande redovisar valutredningen

vissa inhämtade sifferuppgifter om valkostnader m. m. Rörande dessa

uppgifter torde få hänvisas till betänkandet (s. 49—51).

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 19tii

Valutredningen konstaterar att ett allmänt val från organisatorisk synpunkt

är en vidlyftig anordning, som inte blott engagerar partiorganisationerna

utan även kräver insatser och kostnader från det allmännas sida.

Huvudparten av de kostnader som nedlägges på ett val hänför sig naturligtvis

till de propagandistiska inslagen i valrörelsen — tryckandet och

distribueringen av valbroschyrer, affischering, valmöten och annat dylikt

som syftar till att väcka intresse för valet och den politik de olika partierna

företräder. Partiernas kostnader i samband med val är emellertid också sådana

att de kan sägas vara hänförliga till den service partierna bjuder väljarna

vid valtillfällena. Utvecklingen har gått i den riktningen att partiernas

verksamhet med åren tilltagit i omfattning. Det är t. ex. vanligen partierna

som anordnar och bekostar transporter av vissa väljare till vallokalerna.

I anslutning härtill erinrar utredningen om sitt förut omnämnda förslag,

enligt vilket dessa arrangemang framdeles i viss omfattning skall ombesörjas

och bekostas av kommunerna.

Vad angår frågan om det allmännas övertagande av kostnaderna för valsedlarna

anser utredningen att någon principiell invändning inte med fog

kan resas mot en reform av denna innebörd. Det allmänna svarar redan för

kostnaderna för spaltade och ospaltade valsedlar, vilka tillhandahålles i

vallokalerna. Dessa kostnader är visserligen obetydliga, men i denna anordning

kan dock sägas ligga ett erkännande av att kostnaderna för valsedlar

är en det allmännas angelägenhet. Det förhåller sig också så att partiernas

tillhandahållande av valsedlar är en ren serviceåtgärd. Det kan följaktligen

med fog göras gällande att kostnaderna för valsedlar hänför sig

till vad som betecknats som »yttre» anordningar för valen. Skall någon

principiell åtskillnad göras mellan olika slags valkostnader, torde man få

indela kostnaderna dels i sådana som har med partiernas valpropaganda

att göra, dels sådana som avser de olika föranstaltningar som erfordras för

att väljarna över huvud taget skall kunna utöva sin rösträtt. Tillhandahållandet

av valsedlar är otvivelaktigt en nödvändig förutsättning för valens genomförande.

Utredningen förordar alltså att kostnaderna för valsedlarna

i fortsättningen övertages av det allmänna. Utredningen avser därvid samtliga

kostnader för framställning av valsedlarna men inte kostnaderna för

t. ex. distribution av sedlarna till väljarna.

Enligt utredningens mening bör det allmännas åtaganden i förevarande

hänseende begränsas till val av rikskaraktär, d. v. s. andrakammarval,

landstingsmannaval samt val av stadsfullmäktige i städer, vilka ej deltager

i landsting. Denna begränsning förestavas av att vid de övriga kommunalvalen

brukar deltaga icke blott de gängse partierna utan även allehanda

andra, mer eller mindre löst sammanfogade partier eller gruppbildningar.

Sådana grupper bör enligt utredningens uppfattning ej äga rätt att på det

allmännas bekostnad erhålla valsedlar. Liksom fallet är med äktamakekuverten

bör förmånen att få kostnader för valsedlar ersatta begränsas till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

de i riksdagen representerade partierna. Detta bör gälla -— ej blott vid andrakammarvalen

— utan även vid landstingsmannavalen och de ifrågavarande

valen till stadsfullmäktige. Utredningen anser med hänsyn till nu

gjorda begränsning det följdriktigt att kostnaderna bestrides av staten.

Att staten övertager kostnaderna för valsedlarna bör enligt utredningens

mening inte leda till att statsverket jämväl skall ombesörja tryckningen av

valsedlarna. De politiska partierna bör liksom hittills själva svara härför.

Det bör stå partierna fritt att anlita de tryckerier de önskar. Förfarandet

bör alltså vara att partierna i sedvanlig ordning anskaffar valsedlarna samt

i efterhand tillställer statsverket räkning på kostnaderna.

I anslutning härtill behandlar utredningen spörsmålet, hur många valsedlar

partierna skall få ersättning för. Enligt vad utredningen framhåller

kan kostnaderna för valsedlar variera högst väsentligt från det ena tryckeriet

till det andra. Utredningen har därför också undersökt, om ersättningen

skall begränsas till visst belopp. Efter ingående överväganden har

utredningen funnit att begränsningar i båda nu angivna hänseenden är erforderliga.

En begränsning, som enbart tager sikte på valsedlarnas antal,

skulle enligt utredningens mening bli utan verkan.

Med utgångspunkt från det i betänkandet redovisade siffermaterialet beträffande

antalet vid tidigare val tryckta valsedlar och antalet röstberättigade

föreslår utredningen att de ifrågavarande partierna vid andrakammarvalen

skall få ersättning för högst så många valsedlar, som motsvarar

sex gånger antalet vid samma val röstberättigade i samtliga valkretsar där

val samtidigt förrättas. Vid landstingsmannavalen bör samma begränsning

gälla, varvid »taket» sättes till antalet vid landstingsmannavalen röstberättigade

i samtliga valkretsar där val samtidigt förrättas. Vid de stadsfullmäktigeval

som kan komma i fråga föreslås att ersättningen begränsas till

kostnaden för högst så många valsedlar, som motsvarar sex gånger totala

antalet vid stadsfullmäktigevalen röstberättigade i samtliga valkretsar där

val samtidigt förrättas.

Medelkostnaden per 1 000 st. tryckta valsedlar ligger — enligt vad utredningen

redovisar rörande 1960 och 1962 års allmänna val — för samtliga

undersökta politiska partier under sex kronor. Utredningen förordar

att statsverket ersätter kostnader endast upp till detta belopp. Emellertid

bör ersättning medges parti i t. ex. sådana fall då halva antalet av partiets

valsedlar kostat åtta kronor per 1 000 st., om blott den andra hälften sedlar

betingat ett pris av högst fyra kronor per 1 000 st. Därigenom har partiet

inte överskridit en genomsnittskostnad för hela sin valsedelsupplaga av

sex kronor per 1 000 st. Sistnämnda belopp får justeras, därest så föranledes

av prisutvecklingen. Vilket pris som i fortsättningen skall gälla torde

få bestämmas efter samråd med statlig tryckeriexpertis.

Anspråk på ersättning skall enligt utredningens förslag framställas i efterhand

av vederbörande partis riksorganisation hos inrikesdepartementet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1964

Verifikationer på kostnaden bör biläggas. Utredningen föreslår att anspråken

skall framställas senast inom sex. månader efter valdagen. Inkommer

krav på ersättning efter utgången av denna tid, bör framställningen avslås.

Utredningen uppskattar statsverkets kostnader för den föreslagna reformen

till mellan 650 000 och 900 000 kronor för varje år, då val förekommer.

Till sistnämnda belopp skulle kostnaderna stiga endast om samtliga

partiers valsedelsupplaga, i motsats till vad nu är fallet, uppnådde föreslaget

»tak» och hade ett genomsnittspris av sex kronor per 1 000 st. valsedlar.

Stadgandet om själva rätten till ersättning för valsedlar bör, enligt vad

utredningen föreslår, införas i vallagarna — i nya paragrafer, 97 § ValL

och 60 a § KVL. Övriga bestämmelser anser utredningen lämpligen böra utfärdas

i administrativ ordning.

Remissyttrandena

Valutredningens uppfattning att kostnaderna för valsedlar vid val av rikskaraktär

skall övertagas av statsverket har i allmänhet vunnit anslutning

i remissyttrandena. En direkt motsatt mening uttalas endast av länsstyrelserna

i Östergötlands och Gävleborgs län, magistraten i Gävle, kommunalborgmästaren

i Hudiksvall samt Skaraborgs länsavdelning av Svenska kommunförbundet.

De tillstyrkande remissinstansernas uttalanden ansluter i regel till valutredningens

synpunkter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anlägger även

den aspekten att avsaknad av tryckta valsedlar skulle vara till stort förfång

icke blott för den enskilde väljaren utan även, och måhända i högre

grad, för valförrättare och sammanräknande myndigheter.

Magistraten i Gävle finner de av valutredningen anförda grunderna för

reformen vara besynnerliga. Även om man skulle godtaga ett, nu ej framställt,

påstående om att tryckta valsedlar är en nödvändig förutsättning för

valens genomförande, följer icke därav att det allmänna bör övertaga kostnaden

för tryckningen. Tillhandahållande av tryckta valsedlar ingår nämligen

som ett väsentligt led i den politiska propagandan i samband med valen,

bl. a. genom utdelande av valsedlar utanför vallokalerna. Förslaget

står följaktligen ej i överensstämmelse med den viktiga principen att det

allmänna ej skall befatta sig med andra detaljer i valförfarandet än de rent

tekniska, yttre anordningarna för valets möjliggörande. Ej heller finns enligt

magistratens mening skäl att begränsa en statlig subventionering till

de partier, som är representerade i riksdagen. En begränsning till dessa partier

skulle för övrigt innebära att väljare, som ej vill ge sina röster till något

av dessa partier, skulle tvingas att skattevägen bidraga till kostnaderna

för partiernas valsedlar. Motsvarande synpunkter anföres av länsstyrelsen

i Gävleborgs län. Kommunalborgmästaren i Hudiksvall hävdar att kostna
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961

derna för valsedlar är en bagatell för partierna, varför förslaget allenast innebär

en onödig omgång och utgift för statsverket.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som anser det vara tveksamt om

staten bör bekosta valsedlarna, betonar att, då folket går till val för att utse

nya representanter att utöva folkviljan, det i möjligaste mån skall ske på

lika villkor för olika meningsriktningar. Utredningens förslag innebär emellertid

att de gamla partierna privilegieras. Ett nytt parti, om än så talrikt,

skulle ej få någon gottgörelse för sina kostnader. Det synes ej heller finnas

något rimligt skäl varför ett parti, som har kanske en enda representant i

riksdagen, skall få sina valsedlar betalda över hela riket.

Om den föreslagna begränsningen till val av rikskaraktär anföres

i den vid statistiska centralbyråns yttrande fogade promemorian:

Utan att ta ställning till frågan om de gängse partierna bör gynnas på de

»mer eller mindre löst sammanfogade partiernas» bekostnad kan man konstatera

att partiförhållandena vid stadsfullmäktigeval icke sammanhänger

med om en stad ingår i landsting eller ej. Det kan nämnas att vid stadsfullmäktigevalen

1962 det i många av de i landsting ingående städerna ej

avgavs en enda ströröst på andra än de gängse partierna, bland annat i så

stora städer som Västerås, Örebro, Linköping och Halmstad. I städerna

utom landsting avgavs däremot ströröster, ehuru ej särskilt många (i Stockholm

t. ex. 56), men vid tidigare stadsfullmäktigeval har ibland förekommit

ett större antal dylika röster (t. ex. 1958 i Stockholm 1 463, 1954 i Göteborg

1 572 och 1950 i Göteborg 2 549). Även vid landstingsmannaval förekommer

ibland relativt många sådana röster.

Det torde därför icke vara motiverat att anlägga dylika synpunkter vid

gränsdragningar mellan fall, där staten skall betala valsedlarna, och fall,

där så icke skall ske. Den enda avgörande gränsdragningen är mellan riksoch

kommunalpolitiska val. Eftersom landstingsmannavalen och stadsfullmäktigevalen

i städer utom landsting har rikspolitisk betydelse i egenskap

av val till valkorporationerna till första kammaren, är utredningens förslag

(trots anmärkningen mot dess motivering) rimligt, men om tvåkammarsystemet

avskaffas, torde det knappast finnas skäl för den föreslagna

gränsdragningen. Det kan därför vara lämpligt att bestämmelsen formuleras

så att den kan användas vid både en- och tvåkammarsystem, t. ex. att

ersättning skall utgå »vid val till riksdagen eller till korporationer som

utser riksdagsmän».

Kommunalnämnden i Sollentuna köping yttrar i samma fråga att det inte

synes föreligga någon principiell skillnad mellan partibildningen i städer,

som ej deltar i landsting, och partibildningen i övriga kommuner samt att

ersättning av statsmedel därför bör utgå även vid fullmäktigeval i sistnämnda

kommuner. Kommunalnämnden i Gällivare kommun ifrågasätter,

om inte tiden är mogen att ge kommunerna och församlingarna rätt att

efter eget beslut svara för kostnaderna för valsedlar vid de med förslaget

inte avsedda valen. Denna rätt skulle kunna begränsas till att avse valsedlar

för de i riksdagen representerade partierna.

I frågan om antalet valsedlar, för vilka ersättning skall utgå av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1964

statsmedel, anför länsstyrelsen i Älvsborgs län alt de av utredningen anförda

skälen möjligen kan åberopas som skäl för att tryckta valsedlar

skall tillhandahållas i vallokalerna men knappast för uppfattningen att det

allmänna också bör bekosta det stora antal valsedlar som genom de politiska

partiernas försorg distribueras till de röstberättigade. Länsstyrelsen

ifrågasätter, huruvida inte en hårdare begränsning än vad valutredningen

föreslagit bör föreskrivas med avseende å antalet valsedlar, för vilka staten

skall lämna ersättning. Härigenom skulle man, enligt länsstyrelsens

uppfattning, måhända i någon mån stävja det oerhörda slöseri soin nu

äger rum vid distributionen av valsedlarna. Länsstyrelsen förordar därjämte

att partiernas ersättningsanspråk göres till föremål för en mera ingående

granskning beträffande skäligheten av tryckningskostnaderna än

som blir fallet vid det schablonmässiga granskningsförfarande som valutredningen

föreslagit, vilket kan medföra viss risk för att de politiska partierna

genom att utnyttja den maximala statsersättningen kommer att med

statsmedel subventionera egna tryckerier. Länsstyrelsen i Södermanlands

län ifrågasätter, om det inte kan anses tillräckligt att ersättning utgår för

så många valsedlar som motsvarar tre eller fyra gånger totala antalet röstberättigade.

Länsstyrelsen framhåller att, enligt valutredningens siffermaterial,

det faktiska antalet tryckta valsedlar varierar högst väsentligt mellan

olika partier. Ett parti har utnyttjat upp till fem gånger fler valsedlar än

ett annat parti. Det förefaller därför oegentligt att ersättning skall kunna

utgå med samma belopp för alla partier. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län bör övervägas, om man inte kan tillämpa ett system som innebär

att man på grundval av aktuell valstatistik beräknar vederbörande

partis sannolika behov av valsedlar. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser

den begränsningen böra stipuleras att ersättning ej får utgå för sådana

valsedlar vilka inte befinnes uppfylla gällande krav på dylika sedlars beskaffenhet.

Kostnadsfrågan beröres även i den vid statistiska centralbyråns yttrande

fogade promemorian, vari uttalas att det kunde vara lämpligt med ett anbudsförfarande

med kontroll av anbuden genom tryckeriintendenten på sätt

som sker vid statligt tryck, partierna dock obetaget att anlita annat tryckeri

än det tryckeriintendenten förordat mot att de själva betalar merkostnaden.

Riksrevisionsverket erinrar om att föredragande departementschefen i

samband med beslutet om rätt för de politiska partierna att på statsverkets

bekostnad erhålla äktamakekuvert förutsatte att partierna skulle iakttaga

sparsamhet såväl vid rekvisitionen av kuvert som vid användningen av kuverten

(prop. 1960: 103 s. 49). Riksrevisionsverket finner angeläget att motsvarande

synpunkter anlägges på tryckningen av valsedlar på statsverkets

bekostnad. Vidare förordar riksrevisionsverket att medel för kostnadernas

bestridande anvisas under elfte huvudtitelns förslagsanslag Vissa kostnader

i anledning av allmänna val.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

Departementschefen

Enligt nu gällande ordning ankommer det i princip på väljarna att själva

upprätta valsedlarna. I verkligheten ombesörjes detta av de politiska partierna,

som låter trycka och utsända eller utdela valsedlarna till väljarna.

Efter de år 1960 genomförda lagändringarna äger de politiska partierna

även utlägga tryckta valsedlar i eller i anslutning till vallokalerna.

Såsom framhållits, då frågan om valsedelskostnaderna behandlades vid

1962 års riksdag, innebär de tryckta valsedlarna otvivelaktigt en betydelsefull

serviceåtgärd gentemot väljarna; därjämte underlättas valnämndernas

och länsstyrelsernas arbete vid röstsammanräkningen väsentligt. Det allmänna

har genom olika reformer under senare år påtagit sig allt fler kostnader

för valen. Jag vill erinra om att statsverket numera ställer äktamakekuvert

kostnadsfritt till de politiska partiernas förfogande. Även blanketter

till spaltade och ospaltade valsedlar tillhandahålles. Det må likaså erinras

om det av mig här förut förordade förslaget att kommunerna bör svara för

att väljare, som bor avlägset eller isolerat, får bättre möjligheter att infinna

sig vid valförrättningen. Principiella hinder synes sålunda ej möta att det

allmänna övertager kostnaderna för valsedlar, som erfordras vid valen.

De politiska partierna distribuerar före valen i stor utsträckning valsedlar

till allmänheten såsom ett led i sin propaganda för att väcka intresse

för valen och för de åsikter partierna företräder. De kostnader som direkt

sammanhänger härmed måste alltjämt med nödvändighet bäras av partierna.

Det allmännas medverkan bör begränsas till sådana kostnader som enbart

avser framställningen av valsedlarna, d. v. s. huvudsakligen pappersoch

tryckningskostnaderna.

Valutredningens förslag att reformen skall begränsas till val av rikskaraktär

och att ersättning skall utgå till de politiska partier som är representerade

i riksdagen har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen.

Även enligt min mening synes denna lösning innefatta en rimlig avvägning

av de intressen som här gör sig gällande. Genom denna ordning kommer

att inbegripas, förutom andrakammarval, också valen till landsting och till

stadsfullmäktige i städer, som ej deltager i landsting. Även med beaktande

härav synes, av skäl som utredningen redovisat, begränsningen till de politiska

partier som är representerade i riksdagen böra upprätthållas.

Såsom valutredningen förordat torde omfattningen av och ordningen för

statsverkets medverkan få närmare regleras i administrativ ordning. Härvid

synes de av utredningen angivna principerna i stort sett kunna följas.

Enligt min mening torde dock statsverket icke böra utge gottgörelse för fler

valsedlar än som motsvarar högst fem gånger antalet vid valet röstberättigade.

Vissa justeringar kan också tänkas bli erforderliga, sedan närmare

erfarenheter vunnits i tillämpningen.

Jag förordar alltså att i vallagarna upptages nya stadganden, 97 § ValL

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

och 60 a § KVL, av det innehåll valutredningen föreslagit om rätt för de i

riksdagen representerade partierna till gottgörelse för valsedelskostnader

vid val av rikskaraktär.

I enlighet med vad riksrevisionsverket förordat torde statsverkets kostnader

för reformen få bestridas från elfte huvudtitelns förslagsanslag Vissa

kostnader för allmänna val. Valutredningen har uppskattat dessa kostnader

till högst 900 000 kronor för år då val förekommer. Med den av mig nu

förordade begränsningen av antalet valsedlar, för vilka gottgörelse skall

kunna erhållas, blir den maximala kostnaden 750 000 kronor. Den faktiska

kostnaden torde dock bli betydligt lägre.

III. Tiden för besvär över kommunala val

Gällande bestämmelser

Den som är missnöjd med kommunalval skall sist inom trettio dagar efter

dagen för valets avslutande till vederbörande länsstyrelse inkomma med

sina till Kungl. Maj:t ställda besvär (56 § första stycket KVL). Besvärstiden

vid klagan över val till riksdagens första kammare är i § 11 riksdagsordningen

bestämd till en månad. För andrakammarvalens vidkommande

är besvärstiden betydligt kortare. Enligt § 22 riksdagsordningen skall besvär

anföras sist inom tio dagar efter valets avslutande. Val är avslutat genom

att det vid sammanräkningen förda protokollet uppläses (85 § ValL och

50 § KVL).

Historik

Tiden för anförande av besvär över förstakammarval har varit oförändrad

alltsedan tillkomsten av 1866 års riksdagsordning. Motsvarande besvär

stid vid andrakammarval var i riksdagsordningen från början bestämd

till åtta dagar men utsträcktes i samband med 1909 års rösträttsreform till

tio dagar samtidigt som reglerna om klagan över andrakammarval ändrades

på så sätt att dylik klagan, i likhet med klagan över förstakammarval, skulle

ske direkt till Kungl. Maj :t.

Vad angår kommunalvalen gällde före 1930 års kommunallagsreform olika

besvärsregler för landstingsmannaval, kommunalfullmäktigeval och

stadsfullmäktigeval. I samband med kommunallagsreformen utbröts de i

kommunalförordningarna och landstingslagen intagna föreskrifterna om

val och sammanfördes till en vallag, i vilken med anledning av kyrkofullmäktigeinstitutionens

tillkomst även upptogs bestämmelser om val av kyrkofullmäktige.

I den kommunala vallagen gjordes reglerna om valbesvär

enhetliga för samtliga kommunalval och tiden för anförande av sådana besvär

fastställdes till den nu gällande, trettio dagar efter valets avslutande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

Valutredningen

Valutredningen har funnit anledning uppmärksamma gällande tider för

valbesvär, särskilt mot bakgrunden av de reformer som på senare tid genomförts

på valrättens område, främst i syfte att främja och underlätta deltagandet

i de allmänna valen. Vissa år 1962 vidtagna ändringar i vallagstiftningen

(se SFS 1962: 71 och 72, prop. 1962: 53, KU 1962: 9) har inneburit

bl. a. att den tid, varunder röstmottagning före val skall äga rum, utsträckts

från aderton dagar till trettio dagar före valdagen och att i samband därmed

vissa i vallagarna fastställda tidsgränser, som gäller för olika valförberedande

åtgärder, jämkats. Ändringarna har för såväl andrakammarvalen

som kommunalvalen medfört att åtskilliga valförberedande åtgärder

måste vidtagas tidigare i förhållande till valdagen än som varit fallet före

ändringarnas genomförande. För kommunalvalens del har sålunda den tid,

då dagen för extra kommunalval enligt 11 § 2 mom. första stycket KVL senast

skall bestämmas, flyttats från tjugonde till trettiofemte dagen före

valdagen och tidpunkten, då kungörande av ordinarie eller extra kommunalval

enligt 20 § 1—3 mom. KVL sist skall ske, förskjutits från nittonde

till trettioförsta dagen före valdagen. Vidare bär tidsgränsen för röstkortens

allmänna utsändande förlagts till trettiofemte i stället för tjugofemte

dagen före valdagen. Anmärkas må i detta sammanhang även att antalet

röstande inför röstmottagare väsentligt stigit, särskilt efter röstkortsystemets

införande. Detta har i sin tur ökat sammanräkningsmyndigheternas

arbete och föranlett en viss försening av röstsammanräkningarnas slutförande

jämfört med tidigare.

Berörda reformer har, enligt vad utredningen påpekar, haft till följd att

den tid som erfordras för att genomföra ett andrakammarval eller kommunalval

blivit förlängd. Med hänsyn härtill finner utredningen det önskvärt

att valbesvär sprocessen i möjligaste mån påskyndas så att, om ett nytt val

(omval) skulle bli erforderligt, sådant val som regel kan hinna verkställas

före den ifrågavarande mandatperiodens början.

För andrakammarvalens del anser utredningen det knappast vara möjligt

att genom lagtekniska åtgärder i nämnvärd grad nedbringa tiden för

valbesvärsprocessen. Den för dessa val stadgade besvärstiden om tio dagar

synes väl avvägd och torde icke lämpligen böra minskas. Däremot finner

utredningen en avkortning kunna ske av besvärstiden vid kommunalval.

Enligt vad utredningen framhåller torde det också främst vara vid dessa

val som åtgärder i nämnt hänseende är av behovet särskilt påkallade. Utredningen

föreslår därför att besvärstiden för dessa val avkortas från trettio

till tio dagar. Därigenom skulle även den fördelen vinnas att tiden för anförande

av valbesvär blir enhetlig vid andrakammarval och kommunalval.

Vad förstakammarvalen angår är förhållandena annorlunda än vid de direkta

valen. Den längre besvärstiden om en månad, som är föreskriven i § 11

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196i

riksdagsordningen för klagan över förstakainmarval, synes enligt utredningens

mening utan olägenhet kunna bibehållas oförändrad. Även den

omständigheten att frågan om kammarsystemet ligger i stöpsleven genom

författningsutredningens nyligen framlagda förslag gör det mindre nödvändigt

att nu röra vid denna besvärstid.

Remissyttrandena

Valutredningens förslag att besvärstiden vid klagan över kommunala

val skall förkortas har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga

remissorgan med undantag av länsstyrelsen i Stockholms län. I länsstyrelsens

yttrande hävdas att valresultatet — i synnerhet vid kommunalfullmäktige-

och kyrkofullmäktigeval —- ofta blir allmänt känt genom ortstidningar

eller på annat sätt först tämligen lång tid efter valets (röstsammanräkningens)

avslutande. Tiodagarstiden för besvär över andrakammarval

är enligt länsstyrelsens mening inte tillräcklig anledning att i uniformitetens

intresse nedskära besvärstiden vid de primärkommunala valen.

önskemål om annan ändrad besvärstid vid kommunalvalen än den av

valutredningen föreslagna framföres endast av besvärssakkunniga, som

föreslår att tiden bestämmes till en vecka. För bestämmande av fatalietid

anses, framhåller besvärssakkunniga, alltsedan tillkomsten av lagen den

30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid kalendermått om möjligt böra

väljas. I dagar bestämda fatalietider har i enlighet härmed blivit allt sällsyntare.

Enligt besvärssakkunnigas mening bör endast särskilda skäl av

betydande styrka få föranleda avsteg från grundsatsen om fatalietiders

beräkning enligt kalendern. Sådana skäl kan knappast anses vara för handen

beträffande tiden för klagan över kommunalval. Klagan över ett val

kan hänföra sig antingen till något, som förelupit vid valförrättningen, eller

till något, som ägt rum vid röstsammanräkningen. Huruvida ett val skall

överklagas på grund av omständighet, som sammanhänger med röstsammanräkningen,

torde i allmänhet kunna avgöras utan tidsutdräkt. För att

taga ställning till om ett val skall överklagas på grund av något, som hänför

sig till själva valförrättningen, har vederbörande extra betänketid, medan

röstsammanräkningen pågår. Besvärssakkunniga erinrar också om att

de i sitt betänkande om åtgärder för förenhetligande av besvärstiden i

administrativa mål (SOU 1953: 30 s. 32) uttalade sig för en standardisering

av de kortare besvärstiderna till en vecka.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, om inte besvärstiden vid

förstakammarval för enhetlighetens skull bör ändras till tio dagar, medan

besvärssakkunniga anser besvärstiden för klagan över val till både riksdagens

första kammare och riksdagens andra kammare böra bestämmas till

en vecka. Besvärssakkunniga hänvisar till sitt förslag om besvärstid för

kommunala val och anser att motsvarande tider vid andra val bör ändras

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196t

i konsekvens härmed. De sakkunniga vänder sig också mot valutredningens

uttalande om att enmånadsfristen vid besvär över förstakammarval utan

olägenhet kan bibehållas. Man kan enligt besvärssakkunnigas mening icke

helt bortse från möjligheten av en upplösning av första kammaren med

därav följande nytt val. Vid sådan händelse inträder samma förhållanden

som de, vilka enligt valutredningens mening motiverar ett påskyndande av

valbesvärsprocessen vid andrakammarval och kommunalval.

I två yttranden förordas att valets avslutande skall offentliggöras. I yttrandet

av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län åberopas ordnings- och

rättssäkerhetssynpunkter och den omständigheten att vid de allmänna

kommunalvalen den slutliga sammanräkningen i varje län omfattar ett

stort antal kommuner och valkretsar. Enligt länsstyrelsens mening bör

övervägas att införa föreskrift om att tillkännagivandet skall anslås på

särskild anslagstavla. Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår tillkännagivande

i tidningarna. Ett stadgande härom anser länsstyrelsen erforderligt

för att man skall undvika rättsförlust med den föreslagna, korta

besvärstiden. I allmänhet torde man nu i kommunerna få kännedom om

valutgången först genom notis i tidningarna eller genom personlig förfrågan

hos länsstyrelserna.

Statistiska centralbyrån hälsar från valstatistisk synpunkt den föreslagna

förkortningen av besvärstiden med tillfredsställelse. I anslutning härtill

framför centralbyrån önskemål om bestämmelser, som framtvingar en förkortning

av dels den tid som kan förflyta mellan beslut om nytt val (eller

ny sammanräkning) och beslutets verkställande, dels den tid inom vilken

valprotokollen skall vara utskrivna och justerade.

Departementschefen

Valutredningens förslag att besvärstiden om trettio dagar för klagan över

kommunala val skall förkortas har biträtts i praktiskt taget samtliga remissyttranden.

Antalet röstande inför röstmottagare har stigit, sedan röstkortsystemet

infördes, vilket har medfört en ökad arbetsbelastning för

sammanräkningsmyndigheterna. Vid kommunala val skall länsstyrelserna

numera ombesörja röstsammanräkningen även för städer, i vilka magistraten

hittills handhaft denna angelägenhet. Nya omständigheter har alltså

tillkommit, vilka är ägnade att leda till viss försening av röstsammanräkningen

vid kommunala val. Då det är önskvärt att eventuella besvär över

valförrättningen är avgjorda i sådan tid att ett möjligen erforderligt omval

kan medhinnas före mandatperiodens början, torde man böra söka

motverka denna försening genom att förkorta besvärstiden vid kommunala

val. I detta sammanhang bör också beaktas att det enligt gällande föreskrifter

åtgår längre tid än tidigare för själva förberedelsen av ett omval.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b

Det må framhållas att den vid val till riksdagens andra kammare gällande

kortare besvärstiden ej visat sig medföra olägenheter.

Från systematisk synpunkt finns onekligen skäl för besvärssakkunnigas

ståndpunkt att fatalietider bör bestämmas efter kalendermått, vilket

talar för en besvärstid av en vecka i förevarande sammanhang. Ä andra

sidan är det med beaktande av liknande synpunkter önskvärt att tiden för

besvär över kommunala val anpassas efter besvärstiden vid val till riksdagen.

För att helt tillgodose dessa önskemål skulle även de i riksdagsordningen

fastställda tiderna för besvär över riksdagsmannaval behöva ändras.

Enär grundlagsfrågor, som rör riksdagen, för närvarande överväges i

vidare sammanhang, torde ändringar i riksdagsordningen i antydda hänseende

ej nu böra företagas. I detta läge synes besvärstiden vid kommunala

val lämpligen böra bestämmas enligt valutredningens förslag i överensstämmelse

med gällande tid för besvär över val till riksdagens andra kammare.

Behov av särskilda föreskrifter om offentliggörande av valets avslutande

har hittills ej framkommit, såvitt angår andrakammarvalen. Intresset för

valutgången och publiciteten kring valets avslutande torde även vid kommunala

val ha en allmän omfattning. Särskilda föreskrifter i berörda hänseende

för kommunalvalens del, som berörts i några yttranden, synes därför

ej vara behövliga.

På nu anförda skäl vill jag förorda att valutredningens förevarande förslag,

innebärande ändring i 56 § första stycket KVL, genomföres.

TV. Övriga frågor

Beräkning av fatalietider

I 94 § ValL föreskrives att, om tid, då anmärkning mot röstlängd eller

då åtgärd för talans fullföljande eller bevarande eller då anmälan eller annan

åtgärd beträffande kandidat till andrakammarval sist bör göras, infaller

på söndag eller annan allmän helgdag, åtgärden i stället får vidtagas

på nästa söckendag. Enligt 58 § KVL gäller motsvarande bestämmelser för

besvär över kommunalval.

Valutredningen. Utredningen konstaterar att nu berörda föreskrifter ej

står helt i överensstämmelse med bestämmelserna i 2 § lagen den 30 maj

1930 om beräkning av lagstadgad tid, vilka bestämmelser erhållit ändrad

lydelse senast genom lag den 16 mars 1962. Enligt detta lagrum likställes

numera bl. a. sommarlördagar med sön- och helgdagar i berörda hänseenden.

Valutredningen föreslår att 94 § ValL och 58 § KVL ändras på så sätt

att dessa lagrum endast innehåller en hänvisning till 1930 års lag om beräkning

av lagstadgad tid.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

Remissyttrandena. Utredningens förslag i denna del har under remissbehandlingen

föranlett erinran endast från besvärssakkunniga, som finner

att särskilda bestämmelser i förevarande hänseende inte erfordras i vallagarna.

Besvärssakkunniga anser att lagen om beräkning av lagstadgad tid

bör tillämpas på fatalietiderna i vallagarna. De sakkunniga framhåller

emellertid att lagen är så konstruerad att den gäller, där annat ej stadgats.

Det från systematisk synpunkt riktiga och tillika enklare är att helt upphäva

bestämmelserna i vallagarna. Besvärssakkunniga föreslår således att

94 § ValL och 58 § KVL upphäves.

Departementschefen. Tider, som har samband med val, bör naturligen

beräknas enligt de principer som i allmänhet gäller för beräkning av lagstadgade

tider. De allmänna bestämmelserna på detta område är upptagna

i lagen om beräkning av lagstadgad tid. Dessa bestämmelser gäller i princip,

där ej annat är stadgat. De skall alltså, såvida särskilda hinder ej möter

(jfr LJU 1930: 26), vinna tillämpning även utan stadgande härom i vallagarna.

Såsom besvärssakkunniga påpekat torde 94 § ValL och 58 § KVL

därför kunna helt upphävas.

Sammanträde för justering av röstlängd

För prövning av de anmärkningar som framställts mot röstlängden skall

valnämnden enligt 45 § ValL sammanträda den 25 juli eller, om söndag då

infaller, nästa dag.

Valutredningen. Med hänsyn till att sommarlördagar numera, efter vidtagna

andringar i 1930 års lag om beräkning av lagstadgad tid, är likställda

med bankfridagar föreslår utredningen att bestämmelserna i 45 § ValL

kompletteras på så sätt att, om den 25 juli infaller på en lördag, sammantrade

som dar avses ej behöver äga rum denna dag utan kan skjutas till

nästa söckendag.

Departementschefen. Valutredningens förslag har i denna del ej mött någon

erinran i remissyttrandena. Jag ansluter mig till förslaget.

Insändande av handlingar till myndighet

År 1949 genomfördes sådana ändringar i § 11 och § 22 riksdagsordningen

att besvär över riksdagsmannaval ej längre behöver »ingivas» till länsstyrelsen

utan kan avlämnas dit i den ordning som i allmänhet gäller i fråga

om besvär och alltså även insändas med posten.

Valutredningen. Utredningen anmärker att i samband med nu nämnda

ändringar i riksdagsordningen därav betingade jämkningar ej vidtogs i 93 §

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196A

ValL och 3 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som

tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar

med posten m. m. Bestämmelserna i 93 § ValL och i 1946 års lag, enligt

vilka stadgas rätt att insända handlingar i betalt brev med posten, är sålunda

ej tillämpliga beträffande klagan över val till riksdagen. Utredningen

föreslår att nämnda båda lagrum bringas i överensstämmelse med innehållet

i riksdagsordningens berörda stadganden.

Departementschefen. Detta förslag, som lämnats utan erinran under remissbehandlingen,

vill jag förorda.

Ikraftträdande

Departementschefen. De föreslagna ändringarna bör träda i kraft snarast

möjligt så att de nya reglerna kan komma i tillämpning redan beträffande

1964 års val till riksdagens andra kammare ävensom beträffande de kommunala

val som beräknas komma att äga rum under innevarande år.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val

till riksdagen;

2) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253); samt

3) lag angående ändrad Igdelse av 3 § lagen den 21 juni 19A6 (nr 326)

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå

riksdagen att antaga nämnda lagförslag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Mats Larsson

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640206

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:188 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. to., dels ock väckt motion om utjämning genom kyrk s. 13 i texten