Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt, m. m

45 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:60, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b

1

Nr 60

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 31 maj

1957 (nr 262) om allmän energiskatt, m. m.; given

Stockholms slott den 28 februari 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. förordningen den 7

april 1961 (nr 372) om bensinskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna om energibeskattningen

huvudsakligen i syfte att nå skattemässig likställighet mellan bränsle

och elkraft vid industriell produktion men även i avsikt att erhålla bättre

överensstämmelse i beskattningshänseende mellan bensin och andra bränslen.

För tillgodoseende av huvudsyftet föreslås regler för elkraftens vidkommande,

som i praktiken innebär skattebefrielse för elektrokemiskt utnyttjad

elkraft och långtgående möjligheter till skattelättnader för elektrotermiskt

utnyttjad elkraft liksom för annan särskilt kostnadskrävande elkraftförbrukning

inom industrin.

I övrigt innebär förslaget bl. a. befrielse från energiskatt för bränsle vid

avprovning i samband med tillverkning av motorer.

De föreslagna ändringarna, som beräknas medföra ett skattebortfall av

cirka 10 miljoner kronor per år, avses i princip skola träda i kraft den 1

juli 1964 men i viss utsträckning få tillämpning på förbrukning dessförinnan.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 60

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1964

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän

energiskatt

Härigenom förordnas, att 13 §, 24 § 2 mom. och 25 § förordningen den

31 maj 1957 om allmän energiskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

13

Registrerad distributör åligger att

debitera och till statsverket inleverera

skatten. Har debiterad skatt ej

erlagts, skall den registrerade distributören

till statsverket likväl inleverera

ett däremot svarande belopp,

såvida icke annat följer av vad i

25 § tredje stycket stadgas.

Vid skattepliktig----—

(Föreslagen lydelse)

§•

Registrerad distributör åligger att

debitera och till statsverket inleverera

skatten. Har debiterad skatt ej

erlagts, skall den registrerade distributören

till statsverket likväl inleverera

ett däremot svarande belopp,

såvida icke annat följer av vad i

25 § 2 mom. d) stadgas,

ill statsverket.

2 mom. På särskild -—----

a) bränsle, som —-----

b) bränsle, som skattskyldig förbrukat

för framställning av skattepliktigt

bränsle,

c) bränsle, som skattskyldig återtagit

annorledes än i samband med

återgång av köp,

d) bränsle, vars försäljning förorsakat

den skattskyldige förlust på

1 Senaste lydelse av 24 § 2 mom. se 1961: 374.

4 §•

-- göras för

än energialstring,

b) bränsle, som skattskyldig förbrukat

för framställning av bensin

eller i förteckningen angivet skattepliktigt

bränsle,

c) bränsle, som skattskyldig förbrukat

eller försålt för förbrukning,

i samband med tillverkning av motorer,

för avprovning av motorer å

provbädd eller å annan dylik anordning

utan att transportmedel därvid

framföres,

d) bränsle, som skattskyldig återtagit

annorledes än i samband med

återgång av köp,

e) bränsle, vars försäljning förorsakat

den skattskyldige förlust på

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr (>0 år

(Nuvarande lydelse)

grund av bristande betalning från

köparen,

e) bränsle, som skattskyldig förbrukat

eller försålt för förbrukning

vid industriell tillverkning, där

bränslekostnaden utgör mera betydande

del av tillverkningskostnaden,

samt

f) skatt för elektrisk kraft, som

förbrukats vid framställning av skattepliktigt

bränsle.

25

I deklaration som avses i 23 § 2

mom. skall avdrag göras för elektrisk

kraft, som

a) levererats till kommunikationsföretag

för bandrift eller därmed

likartat ändamål, samt

b) överförts till annat land.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen

ankommer, huruvida och i

vad mån avdrag må göras för skatt

för bränsle som förbrukats vid produktion

av elektrisk kraft.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen

ankommer tillika, huruvida

och i vad mån skatt för elektrisk

kraft må nedsättas på grund av bristande

betalning från förbrukare eller

icke registrerad distributör av

elektrisk kraft.

(Föreslagen lydelse)

grund av bristande betalning från

köparen,

f) bränsle, som skattskyldig förbrukat

eller försålt för förbrukning

vid industriell tillverkning, där

bränslekostnaden utgör mera betydande

del av tillverkningskostnaden,

samt

g) bränsle, som skattskyldig förbrukat

vid produktion av skattepliktig

elektrisk kraft.

§•

1 mom. I deklaration som avses

i 23 § 2 mom. skall avdrag göras

för elektrisk kraft, som

a) levererats till kommunikationsföretag

för bandrift eller därmed

likartat ändamål, samt

b) överförts till annat land.

2 mom. På särskild prövning av

kontrollstyrelsen ankommer, huruvida

och i vad mån avdrag jämväl

må göras för

a) elektrisk kraft, som förbrukats

eller försålts för förbrukning för annat

ändamål än energialstring,

b) elektrisk kraft, som använts i

omedelbart samband med sådan förbrukning

för vilken avdrag må göras

enligt a),

c) elektrisk kraft, som förbrukats

eller försålts för förbrukning vid

framställning av bensin eller i förteckningen

angivet skattepliktigt

bränsle,

d) elektrisk kraft, vars försäljning

förorsakat den redovisningsskyldige

förlust på grund av bristande

betalning från förbrukare eller

icke registrerad distributör avelektrisk

kraft,

e) elektrisk kraft, som förbrukats

eller försålts för förbrukning vid

industriell tillverkning, där kraftkostnaden

utgör mera betydande del

av tillverkningskostnaden, samt

f) skatt för bensin eller annat

bränsle, som förbrukats vid produk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196i

tion av skattepliktig elektrisk kraft,

1 den mån motsvarande avdrag icke

medgivits enligt 7 § 2 mom. c) förordningen

om bensinskatt eller 24 §

2 mom. g) denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964. Avdrag enligt de nya bestämmelserna

må dock ske endast såvitt avser bränsle eller elektrisk kraft,

som förbrukats eller försålts efter ingången av år 1964.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. förordningen den 7 april 1961

(nr 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 7 § 2 mom. förordningen den 7 april 1961 om

bensinskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

7

2 mom. På särskild------

a) bensin, som skattskyldig återtagit

annorledes än i samband med

återgång av köp, och

b) bensin, vars försäljning förorsakat

den skattskyldige förlust på

grund av bristande betalning från

köparen.

(Föreslagen lydelse)

- göras för

a) bensin, som skattskyldig återtagit

annorledes än i samband med

återgång av köp,

b) bensin, vars försäljning förorsakat

den skattskyldige förlust på

grund av bristande betalning från

köparen, och

c) bensin, som förbrukats eller

försålts för förbrukning vid produktion

av skattepliktig elektrisk kraft.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964. Avdrag enligt de nya bestämmelserna

må dock ske endast såvitt avser bensin, som förbrukats eller

försålts efter ingången av år 1964.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 106b

Utdrog no protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i

energibeskattningen av elektrisk kraft, m. m., och anför därvid följande.

Inledning

Skatt utgår enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt

(här kallad energiskatteförordningen) förutom på flertalet fasta och

flytande bränslen även på elektrisk kraft (elkraft).

Kontrollstyrelsen har i yttrande till Kungl. Maj :t den 2 maj 1963 över

en framställning om befrielse från energiskatt för ett företags förbrukning

av s. k. processkraft, d. v. s. elkraft för elektrokemiskt eller elektrotermiskt

ändamål, hemställt om utredning angående beskattningen av elkraft, som

används för sådant eller annat speciellt ändamål.

Den fråga, som avses med kontrollstyrelsens hemställan, har därefter utretts

inom finansdepartementets rättsavdelning. Det har därvid visat sig

lämpligt att ta upp även vissa andra energiskattefrågor till behandling. Utredningens

resultat har redovisats i en promemoria (Fi stencil 1963: 11)

och kan sammanfattas på följande sätt. För att nå skattemässig likställighet

mellan bränsle och elkraft vid industriell produktion föreslås vissa ändringar

i energiskatteförordningen. Sålunda föreslås skattebefrielse för elkraft,

som utnyttjas i elektrokemiska processer. Beträffande elkraft, som

används för elektrotermiska eller andra ändamål, föreslås en regel motsvarande

en bestämmelse som redan nu gäller för andra bränslen än bensin

och som innebär möjlighet till skatteavdrag vid förbrukning i industriell

tillverkning, där bränslekostnaderna utgör en mera betydande del av tillverkningskostnaden.

I övrigt föreslås några smärre ändringar i energiskatteförordningen,

dels i förtydligande syfte dels för att i större utsträckning

än vad som nu är fallet likställa bensin med annat bränsle i beskattningshänseende.

Den förordade skatteomläggningen beräknas enligt promemorian

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1961

medföra en nedgång av skatteintäkterna med omkring 9 miljoner kronor

per år.

över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,

riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium,

Jemkontoret, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Svensk industriförening, Svenska elverksföreningen, Svenska vattenkraftföreningen,

Svenska petroleum institutet samt Svenska gasverksföreningen.

Generaltullstyrelsen har överlämnat yttranden av tulldirektionerna i

Stockholm, Göteborg och Malmö. Kontrollstyrelsen har överlämnat ett yttrande

av energiskattenämnden samt kommerskollegium yttranden av handelskamrarna

i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Visby, Malmö, Borås,

Örebro, Gävle, Sundsvall och Luleå. Sveriges industriförbund och handelskammaren

i Stockholm har överlämnat ett yttrande av Näringslivets skattedelegation.

Industriförbundet har dessutom överlämnat yttranden av Sveriges

kemiska industrikontor (Kemikontoret) och Sveriges mekanförbund.

Tulldirektionen i Stockholm har vid sitt yttrande fogat ett uttalande från

sjötullavdelningen i Stockholm. Kemikontoret har vid sitt yttrande fogat

en skrivelse från Bolidens gruvaktiebolag.

I remissyttrandena framförs från industrihåll principiell kritik mot energibeskattningens

nuvarande utformning. Promemorians förslag möts emellertid

i stort sett med tillfredsställelse, även om man på en del håll önskar

längre gående åtgärder redan i detta sammanhang.

Sveriges varvsindustriförening har i framställning den 6 mars 1962 till

Kungl. Maj :t hemställt om sådan ändring i energiskatteförordningen, att

energiskatt ej skall utgå vid provkörning av fartygsmaskineri.

Över framställningen har efter remiss yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,

kontrollstyrelsen och kommerskollegium. Vid det sistnämnda yttrandet

har fogats utlåtanden av Sveriges industriförbund samt handelskamrarna

i Stockholm och Göteborg.

Framställningen har inte föranlett några erinringar från remissorganen.

Jag anhåller nu att få ta upp dessa ärenden till behandling.

Energibeskattningen av elkraft

Gällande ordning m. m.

Skatt för elkraft infördes i vårt land genom elskatteförordningcn den 1

juni 1951 (nr 374). Ursprungligen utgick skatt på i princip all elkraft, oberoende

av användningen. Skatten beräknades på olika sätt för högspänd

kraft och lågspänd kraft. Sålunda utgick den som värdeskatt med tio pro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 196b

cent av förbrukarens avgifter för högspänd kraft och som styckeskatt med

ett öre per kilowattimme för lågspänd kraft i allmänhet. Värdeskatten tilllämpades

i enlighet härmed i stort sett för kraft, som användes inom industrin

och för bandrift. Redan år 1952 (SFS 1952: 358) begränsades elskatten

till kraft, som förbrukades i industriell rörelse med större kraftförbrukning

än 40 000 kilowattimmar per år. Därvid bestämdes skatten till att genomgående

vara tio procent av förbrukarens avgifter för kraften.

I samband med överväganden rörande investeringsprogrammet på energiområdet

utvidgades elbeskattningen år 1957 till en allmän energiskatt. Enligt

energiskatteförordningen, som i sina huvuddrag är oförändrad sedan

förordningens tillkomst, utgår sålunda energiskatt även för s. k. borgerlig

förbrukning av elkraft, d. v. s. förbrukning inom småindustri, hantverk, jordbruk,

handel och enskilda hushåll, samt vidare för fasta och flytande bränslen

med undantag för inhemska bränslen som ved, träkol och torv. I fråga

om bensin och brännolja utgår energiskatten vid sidan av de särskilda drivmedelsskatterna

på dessa bränslen.

Energiskatteförordningen ändrades (SFS 1959: 96) i samband med ikraftträdandet

av förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning (den s. k. förfarandeförordningen). Denna ändring

innebar i huvudsak, att vissa bestämmelser rörande beskattningsforfarandet

utgick samtidigt med att bestämmelserna i förfarandeförordningen

gjordes tillämpliga på energiskatt för vilken kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet.

I övrigt har i energiskatteförordningen genomförts skattesatsändringar

(SFS 1958: 32 och 71) samt vissa mindre jämkningar av mera

formell natur (SFS 1960: 610 och 1961: 374).

Kungl. Maj :t har i särskild kungörelse meddelat tillämpningsföreskrifter

till energiskatteförordningen (SFS 1957:263; ändrad 1958:144, 1960:10

och 611 samt 1961: 375).

Beträffande skatteplikt, skattesatser, skattskyldighet och beskattningsmyndighet

gäller i fråga om energiskatten huvudsakligen följande bestämmelser

i energiskatteförordningen och förordningen den 7 april 1961 (nr

372) om bensinskatt (här kallad bensinskatteförordningen).

Energiskatt skall — med vissa i detta sammanhang betydelselösa undantag

— erläggas för bensin, övriga nyss angivna bränslen och elkraft (1 §

energiskatteförordningen).

Skattesatsen är för bensin 9 öre per liter utom vid framställning av stadsgas,

då den är 1,6 öre per liter, för lätta oljor 25 kronor per kubikmeter, för

tunga oljor 16 kronor per kubikmeter, för koks och stenkol 14 respektive

12 kronor per ton samt för bl. a. stenkolsstybb, brunkolsbriketter, koksstybb

och koksbriketter 6 kronor per ton (5 och 10 §§ energiskatteförordningen

jämte den vid förordningen fogade förteckningen över energiskattepliktiga

bränslen).

För elkraft utgår skatten med tio procent av kraftens beskattningsvärde,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1964

om kraften förbrukas i industriell rörelse med en förbrukning av mer än

40 000 kilowattimmar för samma driftställe under helt beskattningsår. För

annan skattepliktig elkraft utgår skatten med sju procent av kraftens beskattningsvärde.

Detta värde är lika med summan av de avgifter, exklusive

skatt, som förbrukaren har att erlägga för kraften. I fråga om kraft, som

förbrukas av kraftproducent eller registrerad distributör, är beskattningsvärdet

lika med summan av de avgifter, som skulle ha utgått om kraften

sålts för likartad användning som hos producenten respektive distributören

(14 § energiskatteförordningen).

Energiskatten erlägges till statsverket på grundval av ett särskilt deklarationsförfarande.

I fråga om bensin och andra skattepliktiga bränslen skall

energiskatten erläggas av den som är registrerad hos kontrollstyrelsen som

producent, återförsäljare eller förbrukare av sådan vara. Även en icke registrerad

person blir skattskyldig, om han inför energiskattepliktigt bränsle

till riket (4 och 7 §§ energiskatteförordningen, 3 § bensinskatteförordningen).

Registreringsplikt är föreskriven för den som inom riket tillverkar bensin

eller annat skattepliktigt bränsle. Den som i större omfattning återförsäljer,

förbrukar eller håller i lager nu nämnda varor och — när särskilda

skäl föreligger — även annan förbrukare kan efter ansökan registreras

som återförsäljare eller förbrukare (4 och 6 §§ energiskatteförordningen, 5 §

bensinskatteförordningen).

När det gäller elkraft, är den som förbrukat kraften skyldig att erlägga

skatten för denna (12 § första stycket energiskatteförordningen). Vid skattepliktig

egenförbrukning, d. v. s. förbrukning i egen rörelse av registrerad

distributör eller producent, är förbrukaren också skyldig att leverera in

skatten till statsverket (13 § andra stycket). Vid skattepliktig distribution

skall förbrukaren erlägga skatten till den registrerade distributören (12 §

andra stycket). Denne är skyldig att debitera och leverera in skatten till

statsverket. Om en förbrukare inte erlägger debiterad skatt, är distributören

i princip ändå skyldig att leverera in motsvarande belopp till statsverket

(13 § första stycket). Registreringsskyldighet föreligger för den som inom

riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom själv producerad

skattepliktig elkraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad

elkraft. Som producent räknas även importör (11 § energiskatteförordningen).

Skattskyldighet för bensin och andra bränslen inträder, när varan levereras

till icke registrerad köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än

försäljning. Då den som inte är registrerad som producent, återförsäljare

eller förbrukare inför skattepliktigt bränsle till landet, inträder skattskyldigheten

vid införseln (4 och 8 §§ energiskatteförordningen, 3 § bensinskatteförordningen)

.

För elkraft inträder skyldighet att redovisa skatt till statsverket, då kraften

distribueras till förbrukare som inte är registrerad eller då den som är

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 106A

registrerad använder kraften i sin egen rörelse (12 § energiskatteförordningen).

Beskattningsmyndighct är kontrollstyrelsen. Då skatt skall erläggas vid

införsel till riket av bensin eller annat bränsle, är dock generaltullstyrelsen

beskattningsmyndighet (4 och 18 §§ energiskatteförordningen, 4 § bensinskatteförordningen).

Vid konlrollstyrelsens sida finns en särskild rådgivande

nämnd, energiskattenämnden, med uppgift att avge yttrande och

förslag till styrelsen i ärenden rörande energiskatt. Innan kontrollstyrelsen

fattar beslut i sådana ärenden av principiell betydelse eller eljest av storre

vikt, skall styrelsen höra energiskattenämnden (19 § energiskatteförordningen).

Under elskalteförordningens tid fanns ett motsvarande organ, elskattenämnden.

Enligt ett allmänt stadgande i 46 § förfarandeförordningen äger Kungl.

Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar, när synnerliga skäl därtill

är, medge befrielse från eller återbetalning av skatt. I fråga om energibeskattningen

har Kungl. Maj :t inte lämnat något sådant medgivande av

betydelse i detta sammanhang.

Vid användning av bensin eller annat bränsle för andra ändamål än energialstring

skall energiskatt i princip inte utgå. I fråga om bensin ar beskattningen

till och med huvudsakligen begränsad till förbrukning för motordrift.

Sålunda stadgas i 7 § 1 mom. bensinskatteförordningen, vilken i

detta avseende äger tillämpning även för energiskatten, att avdrag i deklaration

får göras för bl. a. bensin, som förbrukats eller sålts för annat tekniskt

ändamål än motordrift. I fråga om annat bränsle än bensin ankommer

på kontrollstyrelsens särskilda prövning, huruvida och i vad mån avdrag

i deklaration skall få göras för bränsle som skattskyldig förbrukat

eller sålt för förbrukning för annat ändamål än energialstring [24 § 2 mom.

a) energiskatteförordningen]. Några motsvarande bestämmelser finns inte

beträffande elkraft.

Beträffande annat bränsle än bensin, vilket skattskyldig förbrukat eller

sålt för förbrukning vid industriell tillverkning, ankommer på kontrollstyrelsens

särskilda prövning, huruvida och i vad mån avdrag i deklaration

får göras i fall där bränslekostnaden utgör mera betydande del av tillverkningskostnaden

[24 § 2 mom. e) energiskatteförordningen]. Även denna

bestämmelse saknar motsvarighet i fråga om elkraft.

Energiskatteförordningen innehåller i 15—17 §§ särskilda regler om nedsättning

av skatten på elkraft. De innebär, att kontrollstyrelsen kan medge

skattenedsättning i vissa fall som närmare anges i förordningen (15 och

16 §§) men även i andra fall med hänsyn till särskilda omständigheter (17

§). De särskilt angivna fallen tar sikte på förhållanden, då en bestämning

av beskattningsvärdet efter faktiskt utgående höga kraftavgifter (15 §) eller

beräknade sådana avgifter (16 §) skulle leda till en beskattning som

1-f Dihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 60

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1964

inte varit avsedd. Enligt den mera generellt tillämpliga bestämmelsen i

17 § äger kontrollstyrelsen även i andra fall än som avses i 15 och 16 §§

föreskriva de avvikelser från förordningens stadganden, som kan finnas påkallade

med hänsyn till särskilda omständigheter. Skatten får dock inte i

något fall bestämmas till högre belopp än som annars skulle utgå enligt

bestämmelserna i förordningen.

Som framgår av vad jag nu redovisat, föreligger vissa skiljaktigheter mellan

bränslen och elkraft, när det gäller möjligheterna till avdrag vid energibeskattningen.

För de fall, då kraftkostnaderna utgör en mera betydande

del av tillverkningskostnaderna vid industriell produktion, har behovet av

skattelindring för elkraftens vidkommande i viss mån tillgodosetts i annan

ordning. Härom vill jag nämna följande.

I samband med tillkomsten av elskatte- och energiskatteförordningarna

framfördes från industrihåll önskemål om skattefrihet för elkraft, som användes

i de för elektrokemisk och elektrotermisk industri karakteristiska

tillverkningsprocesserna. Dessa önskemål motiverades med att elskatten

skulle medföra en fördyring i förhållande till salutillverkningsvärdet med

i vissa fall ända upp till tre procent.

Under första året för elskatteförordningens tillämpning gjorde ett flertal

industriföretag framställning till Kungl. Maj :t om skattefrihet för processkraft,

som förbrukades vid elektrokemisk eller elektrotermisk tillverkning.

Kungl. Maj :t biföll genom beslut den 9 maj 1952 på det sättet ansökningarna

att beskattningsvärdet för elkraft, som företagen förbrukat eller förbrukade

vid elektrokemisk eller elektrotermisk tillverkning, fastställdes till

1,5 öre per kilowattimme för kraft, som förbrukats före den 1 april 1952,

samt till 1 öre per kilowattimme för kraft, som förbrukats eller kom att

förbrukas från och med nämnda dag. Beskattningsvärdet skulle dock i båda

fallen utgöras av det tillämpade kraftpriset, om detta var lägre, under

förutsättning att priset inte satts särskilt lågt på grund av viss intressegemenskap.

Kungl. Maj :t bemyndigade vidare kontrollstyrelsen att för annat

företag, som förbrukade elkraft vid elektrokemisk eller elektrotermisk tillverkning,

fastställa ett efter samma grunder beräknat beskattningsvärde.

Efter framställning av kontrollstyrelsen har Kungl. Maj:t medgett, att kraft

som förbrukas för motordrift eller belysning i direkt anslutning till elektrokemisk

eller elektrotermisk tillverkning — s. k. hjälpkraft — i beskattningshänseende

jämställs med kraft som förbrukas direkt i den elektrokemiska

eller elektrotenniska tillverkningen. Detta medgivande var närmast

föranlett av praktiska hänsyn, eftersom det ofta inte låter sig göra att särskilja

kraft som i sådan tillverkning används för det ena eller det andra ändamålet.

Kontrollstyrelsen har sedermera med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

i åtskilliga fall fastställt lägre beskattningsvärde för kraft, som används

vid elektrokemisk eller elektrotermisk tillverkning, än som skulle gälla en
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr (>0 år Wfib

11

ligt energiskatteförordningens huvudregler. Vid prövning av framställningar

om skattenedsättningar har emellertid kontrollstyrelsen — i enlighet

med riktlinjer, som uttalats av elskattenämnden i yttrande den 31 oktober

1951 över de framställningar som ledde till Kungl. Maj:ls beslut den 9 maj

1952 — krävt vissa förutsättningar för medgivande av skattenedsättning,

nämligen ntt kraftåtgången är betydande, att kraftkoslnaden utgör en väsentlig

del av försäljningspriset samt att möjlighet att övervältra skatten

inte finns.

Promemorian

Efter en redogörelse för gällande bestämmelser m. in. rörande energibeskattningen

förklaras i promemorian att den där redovisade översynen

verkställts med utgångspunkt från det förhållandet, att den nuvarande utformningen

och tillämpningen av energibeskattningen i vissa fall av industriell

förbrukning inte medför full skattemässig likställighet mellan bränsle

och elkraft. Syftet med utredningen har således, heter det vidare, inte

varit att vidta några andra ändringar i energiskatten än sådana, som vid

bestående ordning i fråga om bränslebeskattningens räckvidd framstår såsom

motiverade för att nå största möjliga likställighet i energibeskattningen

i dess helhet. Vid ämnets behandling har man funnit lämpligt att var

för sig behandla kraft, som utnyttjas för elektrokemiska, elektrotermiska

och övriga ändamål.

Elektrokemisk produktion

Med användning av elkraft i elektrokemisk produktion avses i promemorian

användning för elektrolytiska framställnings- eller bearbetningsförfaranden.

I första hand gäller det här framställning av olika produkter

genom elektrolys, t. ex. av klor och alkaliföreningar ur lösningar av koksalt

eller kaliumklorid, av vätgas ur vatten samt av metaller (framförallt

koppar och aluminium) ur smältor eller lösningar av olika metallföreningar.

Framställning av produkter genom elektrokemiska förfaranden förekommer

enligt promemorian inom ett flertal industrigrenar. I vissa fall utgör

produkterna halvfabrikat, som helt eller väsentligen förbrukas i den egna

tillverkningen av andra varor, i andra fall åter framställs de elektrokemiska

produkterna uteslutande för avsalu. I promemorian anförs vidare.

Inom den förra gruppen märkes framförallt produktionen av klor och

alkali inom cellulosa- och pappersindustrin. Klor användes främst för blekning

av massa eller papper, och alkali ingår som råmaterial i de lutar i vilka

veden kokas vid framställning av kemisk massa. Vätgas utnyttjas i ett

flertal industrier bl. a. för framställning av ammoniak (råvara för tillverkning

av bl. a. gödselmedel) och för reduktionsändamål vid vissa metallurgiska

förfaranden samt för hydrering. Vid härdning av fetter, t. ex. framställning

av inargarinråvara ur rapsolja, behandlas sålunda feta oljor med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b

vätgas, vilka därvid under medverkan av katalysator ombildas till fasta

fetter.

Vid vissa metallurgiska förfaranden framställer företagen sina slutprodukter

genom elektrokemiska processer. Så framställes exempelvis aluminium

i allmänhet genom elektrolys av aluminiumoxid, upplöst i smält

kryolit. Även ett stort antal kemiska produkter framställes genom elektroniska

processer, t. ex. kaliumklorat (användes vid framställning av tändstickor,

tändhattar och fyrverkeripjäser) och väteperoxid. Till elektrolytiska

förfaranden är också att hänföra elektrolytisk raffinering av metaller

samt vissa galvaniska processer, såsom galvanostegi (t. ex. försilvring, förkromning

och förnickling) och galvanoplastik (framställning av olika föremål

genom elektrolys t. ex. klichéer och matriser till grammofonskivor).

Såsom elektrolytiskt förfarande är även att anse laddning av ackumulatorer.

Då denna användning emellertid endast innebär en magasinering av

kraften för senare utnyttjande, är här fråga om kraftanvändning, som får

anses falla utanför ramen av här diskuterade åtgärder.

I promemorian erinras om att redan vid elskattens införande skattefrihet

yrkades för kraft i elektrokemisk produktion och om att skatten numera

utgår med 0,1 öre per kilowattimme för sådan kraft. Vidare erinras om de i

det föregående nämnda villkoren, som kontrollstyrelsen uppställer för

skattenedsättning och som hänför sig till betydenheten av kraftåtgången,

kraftkostnadens förhållande till försäljningspriset för den tillverkade varan

och möjligheterna att övervältra skatten.

I promemorian anmärks därefter att i framställningar till Kungl. Maj :t

och kontrollstyrelsen framförts förnyade yrkanden om skattefrihet för

kraft, som förbrukas för elektrokemiska ändamål. Därvid har man som

skäl åberopat, att skattefrihet föreligger för fasta och flytande skattepliktiga

bränslen med motsvarande användning samt att skatten med hänsyn

till prisutvecklingen på elektrokemiskt framställda produkter inte längre

kan bäras.

Vidare redogörs i promemorian för det av mig inledningsvis omnämnda

yttrandet, som kontrollstyrelsen efter energiskattenämndens hörande avgivit

med anledning av en framställning till Kungl. Maj :t från Stockholms

superfosfat fabriks aktiebolag (Fosfatbolaget). Därvid framhålls bl. a. att

energiskattenämnden förordat fullständig skattefrihet för elkraft, som

nyttjas elektrokemiskt, och att kontrollstyrelsen anslutit sig till nämndens

uppfattning.

I fortsättningen behandlas närmare påståendet om försämrade möjligheter

till avsättning av elektrokemiskt framställda produkter på tillfredsställande

villkor. I promemorian återges därvid följande uppgifter, som under

utredningen inhämtats från Kemikontoret.

Medan partiprisindex för kemiska produkter (1949 = 100) låg vid 121

år 1951, hade det fram till år 1957 — då energiskatten infördes — sjunkit

till 109 för att sedan ytterligare sjunka till 105 år 1962. Motsvarande siffror

för hela varuområdet, generalindex, visar för de tre åren en ständig

stegring, från 134 över 147 till 154. Fosfatbolaget har i sin framställning

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 106b

till Kungl. Maj :t hänvisat till det prisfall, soin skett för produkter som natriumklorat,

polyvinylklorid (ur kalciumkarbid) och kalkammonsalpelei

(ur väte).1 På motsvarande sätt har priset på bly sjunkit från 2 340 kronor

per ton år 1951 över 1 346 kronor per ton år 1957 till 772 kronor per ton

år 1962. Ytterligare exempel på några här aktuella produkter är natriumperborat

och väteperoxid, för vilka priserna från år 1957 till år 1962 sjunkit

från 1 366 till 1 024 respektive från 1 723 till 1 561 kronor per ton.

Bakom prisfallet återfinns i flera fall en strukturell förskjutning i produktionsförhållandena

sedan år 1951''. Fosfatbolaget har i sin framställning

redovisat den roll, som olja och naturgas jämte de på dessa råvaror grundade

petrokemiska processerna spelat, när det gäller framställning av produkter

som tidigare nära nog helt baserades på elektrokemiska eller elektrotermiska

förfaranden. Utöver de i bolagets framställning nainnda exemplen

framhåller Kemikontoret väteperoxid, där det s. k. antrakinontorta
randet

är helt oberoende av processkraft.

Den svenska exporten till EEC-länderna försvåras även genom uppbyggnaden

av den gemensamma tulltariffen, som på väsentliga punkter innebär

höjda tullnivåer samtidigt som tullarna inom den gemensamma marknaden

skrivs ned. Att för skatteberäkningen uppdela produkterna i exportvaror

och hemmamarknadsvaror skulle inte låta sig göra, da ofta aven

hemmamarknadsvaror i bearbetat eller förädlat skick blir föremal for export.

I promemorian redovisas härefter bedömningar rörande lämpliga ändringar

i reglerna för energibeskattningen i fråga om elektrokemisk energi.

Därvid framhålls till en början, att energiskatten på bränslen var avsedd

att träffa bränsleförbrukningen för energialstring. Den redan gällande elbeskattningen

inarbetades emellertid i energiskatteförordningen utan någon

motsvarande avgränsning av beskattningsområdet för elkraft. Härav

följer att viss produktion kan träffas av skatt om elkraft utnyttjas, medan

den undgår beskattning om bränsle kommer till användning under i övrigt

oförändrade förhållanden. Det kan inte anses tillfredsställande, att beskattningens

utformning på detta sätt kan direkt påverka valet av energiform.

Allmänt sett bör beskattningen i detta hänseende vara i möjligaste mån

neutral, heter det i promemorian. Detta krav skulle tillgodoses, om skattebefrielsen

medgavs för elkraft när denna fyller samma uppgift som bränsle

i sådana processer där skattefrihet redan nu föreligger för bränslet på

grund av att det nyttjas för annat ändamål än energialstring, t. ex. for

elektrokemiskt ändamål.

I detta sammanhang redogörs för innehållet i en av professorn Gösta

Wranglén författad artikel benämnd »Energiskatten och elektrolysindustrin»,

vilken publicerats i Teknisk Tidskrift nr 6/1963. Av denna artikel

sägs i huvudsak framgå att elektrolytiska processer, vid vilka elektrisk

energi omvandlas till kemisk energi, i tekniskt hänseende är att jämställa

i I Fosfatbolagets framställning till Kungl. Maj: t anfördes bl. a. att priset på natriumklorat

från år 1952 till år 1961 fallit med 26 %, på polyvinylklorid med 46 /0 och på kalkammonsal
-

peter med mer än 15 %.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1964

med reduktionsprocesser, vid vilka energi ur fasta och flytande bränslen

omsätts till kemisk energi, att gällande bestämmelser enligt vilka energiskatt

inte utgår för bränsle, som omvandlas till kemisk energi, borde föranleda

skattefrihet även för elektrisk energi, som i elektrolytiska processer

omvandlas till kemisk energi, samt att elektronisk raffinering av metaller

inte innebar att elektrisk energi omvandlas till annan energiform utan endast

att energin nyttjas för transport av metaller från anod till katod

I energiska t tepropositionen 1957: 175 (sid. 90) anges som fall, då bränsle

anvands för annat ändamål än energialstring, förbrukning av bränsle

för reduktionsändamål, ehuru energin därvid binds i form av kemisk energi,

heter det vidare i promemorian. I överensstämmelse härmed kan omvandling

av elektrisk energi till kemisk energi anses vara förbrukning för

annat ändamål än energialstring.

Barande skal synes sålunda, enligt vad som sägs i promemorian, tala för

att medge skattefrihet för elkraft, som förbrukas i elektrolytiska processer

av sådan natur att den tillförda energin — bortsett från ofrånkomliga förluster

omvandlas till kemisk energi.

Författningsmässigt kan skattebefrielse för elkraft i elektrokemisk användning

— analogt med vad som gäller beträffande bränslen — genomforas

pa det sattet, heter det, att skatteavdrag efter kontrollstyrelsens prövning

får goras för elkraft, som skattskyldig förbrukat eller sålt för förbrukning

för annat ändamål än energialstring. Härigenom får man full Överensstämmelse

mellan bestämmelserna för elkraft och bränslen samt därmed

lika behandling av skatteavdragen vid likartad användning av dessa

energikällor.

Slutligen innehåller promemorian i denna del ett uttalande om beskattningen

av elkraft, som används för elektrolys vid raffinering av metaller

I sådant fall bör enligt promemorian inte föreligga avdragsrätt, eftersom

det har inte ar fråga om kraftförbrukning för annat ändamål än energialstring.

Detsamma anses vara förhållandet vid galvanostegi och galvanoplastik.

Avdrag bör således inte medges för elkraft, som används exempelvis

for kopparraffinering, förgyllning, försilvring eller förkromning. Kraftåtgången

är heller inte av samma betydenhet i nu nämnda fall som vid de

elektrolytiska framställningsprocesserna.

Elektrol erm is k produktion

Med elektrotermisk produktion förstås enligt promemorian i allmänhet

produktion, där elkraft används för erforderlig uppvärmning av råvaror,

halvfabrikat och annat produktionsmaterial i industriell verksamhet. Det

kan härvid gälla upphettning av råvaror o. d. till sådan temperatur, som

kravs for viss kemisk process (reaktionstemperatur), men det kan också

galla uppvärmning till smältningstemperatur för exempelvis gjutning eller

till lämplig temperatur för materialets vidare bearbetning eller enbart härd
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år li)6b

ning. Häribiand återfinns processer, där de erforderliga temperaturerna

inte eller i varje fall inte utan praktiska olägenheter kan åstadkommas med

vanligt bränsle, samt processer, där erforderlig exakthet beträffande temperaturen

endast kan åstadkommas med elkraft. Här ingår även processer,

som påverkas i oförmånlig riktning vid närvaro av bränsle.

Om den elektrotermiska användningen av elkraft heter det vidare.

I fråga om sådan produktion, vid vilken erforderlig reaktionstemperatur

åstadkommes med elkraft, må främst nämnas framställning av karbider av

olika slag genom uppvärmning av blandningar av en metall (ev. i form av

förening) och kol. Här kan särskilt nämnas kalciumkarbid, som i sin tur

användes för framställning av acetylen, samt ldselkarbid (karborundum),

som användes för tillverkning av olika slags slipmaterial.

Den största kraftförbrukningen för elektrotermiska ändamål torde dock

gälla smältning av metaller vid framställning av legeringar och då främst

ferrolegeringar. Med ferrolegeringar avses regelmässigt en grupp legeringar

mellan järn och ett eller flera grundämnen såsom kisel, krom, mangan, volfram

och molybden. Ferrolegeringarna användes i sin tur för att Iegera

järn eller stål vid framställning av specialkvaliteter. Så användes ferroaluminium

vid framställning av aluminiumstål, ferrokiselmangan vid framställning

av manganstål, ferrokrom vid framställning av specialgjutjärn

samt rostfria och syrafasta stål, ferrovanadin och ferrovolfram vid framställning

av mejsel- och snabbsvarvstål. Bland ferrolegeringarna användes

kiseljärn och ferromangan både som legeringstillsatser vid framställning av

specialkvaliteter och som desoxidationsmedel vid järn- och ståltillverkning.

Till elektrotermisk användning är emellertid även att hänföra sådan, där

elkraft utnyttjas för drift av ugnar av olika slag samt för glödgning och

annan värmebehandling inom industrin.

Vid sina bedömanden av frågor om skattenedsättning vid elektrotermisk

liksom vid elektrokemisk användning av elkraft har kontrollstyrelsen, som

framgår av redogörelsen för gällande ordning, tagit hänsyn till kraftåtgångens

storlek, kraftkostnadens betydelse och marknadsläget. Nedsättning av

beskattningsvärdet har därför hittills medgetts endast för en mera begränsad

del av den produktion, som vanligen betecknas som elektrotermisk.

Främst har nedsättning medgetts, då elkraft använts för att åstadkomma

de ofta mycket höga temperaturer som krävs för att genomföra de nyss omnämnda

kemiska och termiska processerna (framställning av karbider, grafitelektroder,

metallegeringar o. d.). Med några undantag har nedsättning

av beskattningsvärdet inte medgetts för annan termisk kraftanvändning.

I nu aktuella framställningar om skattefrihet eller skattenedsättning för

elkraft till elektrotermisk produktion har, liksom beträffande den elektrokemiska

kraftförbrukningen, åberopats bl. a. försämrade avsättningsmöjligheter.

Även i det utlåtande från energiskattenämnden, som fogats vid

kontrollstyrelsens yttrande i anledning av dessa framställningar, har särskilt

framhållits, att olika förhållanden lett till ökade svårigheter för tillverkare

av elcktrotermiskt framställda produkter att vinna avsättning för

dessa till priser, som var aktuella vid den tidpunkt då beskattningsvärdet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 196/i

fastställdes till 1 öre per kilowattimme. I vad avser ferrolegeringar och

andra därmed i produktionshänseende jämställda produkter har energiskattenämnden

funnit skäl föreligga för fullständig skattefrihet. Samma

uppfattning har framförts i ett yttrande från Kemikontoret med anledning

av denna utredning.

Fortsättningsvis påpekas i promemorian, att elkraften vid elektrotermisk

produktion till skillnad från elektrokemisk produktion primärt utnyttjas

för att alstra energi, nämligen i form av värme. Vid elektrotermisk produktion

används kraften således för ett sådant ändamål, som man avsåg att

beskatta när energiskatten tillkom. Motivet för att ändå medge skattenedsättning

har varit önskemålet att begränsa skattebelastningen för den särskilt

kraftkrävande produktionen. Eftersom syftet med utredningen varit

att överväga åtgärder för att åstadkomma större skattemässig likställighet

mellan elkraft och bränsle i enlighet med de principer som betingade energiskattens

utformning, faller längre gående åtgärder i fråga om kraft, som

utnyttjas för elektrotermisk produktion, utanför ramen för utredningen.

I enlighet härmed behandlas i promemorian endast sådana åtgärder som

bör ifrågakomma i syfte att ernå en skälig och i möjligaste mån likvärdig

nedsättning av skattebelastningen vid särskilt energikrävande produktion.

I promemorian påvisas härefter till en början, att bränsle och elkraft

kan vara naturligen kompletterande energiformer vid olika former av energikrävande

produktion. Kravet på likformighet i beskattningen av olika

energiformer framstår som angeläget även av denna anledning och inte

bara därför att det kan föreligga valmöjlighet mellan bränsle och elkraft.

Den totala skattebelastningen bestämmes av det sammanlagda utnyttjandet

av de båda energiformerna och synes enligt promemorian böra vara

avgörande för bedömningen av frågan om eventuell skattenedsättning och

storleken av en sådan. Även då valmöjlighet inte föreligger måste det anses

angeläget med likställighet i beskattningen för att denna inte skall få

återverkningar i konkurrenshänseende till förmån för den ena eller den

andra produktionsformen.

Eftei att ha erinrat om att syftet med Kungl. Maj :ts beslut om nedsättning

av beskattningsvärdet var att begränsa skattebelastningen för särskilt

kraftkrävande produktion och att åstadkomma likformig beskattning redogörs

i promemorian för ett uttalande av föredragande departementschefen

i samband med energiskattens tillkomst (se prop. 1957: 175 sid. 90). I detta

uttalande heter det att skatten för de mera bränslekrävande industrierna,

t. ex. kalk- och kritbruken samt cementfabrikerna, borde nedsättas så att

den ungefärligen svarade mot den genomsnittliga skattebelastningen för industrin

i allmänhet. Viss hänsyn borde också kunna tas till marknadsläget

för mer energikrävande exportprodukter. I detta sammanhang framhålls i

promemorian, att det vid utformandet av reglerna om energiskatt för bräns
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kuntjl. Maj.ts proposition nr (10 år 196b

le ansågs mest ändamålsenligt att låta skattenedsättningen bli beroende av

relationen mellan bränslekostnaden och tillverkningskostnaden.

I fortsättningen återges i promemorian ett uttalande av energiskattenämnden,

som gjorts i yttrande till kontrollstyrelsen i samband med energiskattelörordningens

ikraftträdande. Uttalandet betecknas i promemorian

som vägledande för kontrollslyrelsen vid handläggningen av energiskatteärenden,

när det gäller att avgöra vad som avses med »mera bränslekrävande

industrier». Det lyder på följande sätt.

Om till kategorien »mera bränslekrävande industrier» bör hänföras industrigrenar

med lägre bränslekostnader än järn- och stålverken, finner

nämnden tveksamt. Förskjutes gränsen ytterligare nedåt, kommer flera

med hänsyn till skatteutfallet betydelsefulla industrigrenar att inrymmas

bland dem som kan få skattelindring av nu ifrågavarande anledning. Redan

på den grund måste en utvidgning av denna kategori väcka betänkligheter.

Härtill kommer att de administrativa svårigheterna snabbt ökar med

antalet företag, som får skattelindring. För återhållsamhet talar också att

man även utan en ytterligare utvidgning av kategorien »mera bränslekrävande

industrier» torde ha i huvudsak eliminerat risken för snedvridning

av produktionen och andra liknande komplikationer. Att skarpt avgränsa

den ifrågavarande kategorien genom angivande av ett bestämt procenttal

som nedre gräns synes icke lämpligt. Fallen i gränsområdet är sällan så

renodlade, att frågan om skattenedsättning kan avgöras enbart med hänsyn

till den relativa bränslekostnaden. Överstiger denna faktor mera märkbart

ett värde, som motsvarar en skattebelastning av 1 procent av saluvärdet,

synes dock densamma, även om andra särskilda förhållanden icke föreligger,

böra tillmätas avgörande betydelse för frågan om skattenedsättning.

Promemorian sammanfattar mot bakgrunden av den här lämnade redogörelsen

möjligheterna till nedsättning av energiskatt sålunda. I fråga om

bränsle innehåller energiskatteförordningen ett direkt stadgande av i princip

generell räckvidd, enligt vilket avdrag får göras för bränsle som förbrukas

i särskilt energikrävande produktion. Enligt härvid utbildad praxis

medges nedsättning, när skattebelastningen klart överstiger en procent av

saluvärdet eller motsvarande värde. I fråga om elkraft innehåller energiskatteförordningen

inte något motsvarande stadgande. Här har behovet av skattenedsättning

i stället tillgodosetts genom beslut, som meddelats redan under

elskatteförordningens tid och som innebär att kraftens beskattningsvärde

fastställts till 1 öre per kilowattimme. Såsom redovisats i det föregående,

har emellertid sådan nedsättning medgetts endast för elektrokemisk produktion

och för elektrotermisk produktion i viss trängre bemärkelse. Härmed

föreligger en skillnad beträffande möjligheterna till skattenedsättning för

de båda energiformerna elkraft och bränsle, en skillnad som kan sägas vara

till elkraftens nackdel. Skäl talar för att denna olikhet i beskattningen

bör undanröjas.

Ett tillgodoseende av kravet på enhetlig energibeskattning borde leda till

att varje användning av elkraft för värmealstring i direkt sammanhang med

2f Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 60

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 196i

industriell produktion bör berättiga till skattenedsättning, såvida nedsättning

ansetts kunna medges vid en motsvarande på bränslen grundad produktion,

framhålls det vidare i promemorian. Härigenom skulle man vinna,

att den lämpligaste energiformen — elkraft eller bränsle — kan väljas av

producenten utan hänsynstagande till skatteekonomiska synpunkter. En

förutsättning för en i möjligaste mån enhetlig beskattning enligt dessa

grundprinciper är dock, att bedömningen sker med hänsyn till den sammanlagda

skattebelastningen när både elkraft och bränsle utnyttjas i produktionsprocessen.

Som den författningsmässigt lämpligaste lösningen föreslår utredningen

en tilläggsbestämmelse i 25 § energiskatteförordningen motsvarande stadgandet

i 24 § 2 mom. e) om avdragsrätt för bränsle, som förbrukats vid industriell

produktion där bränslekostnaden utgör mera betydande del av tillverkningskostnaden.

Ett sådant tillägg till 25 § energiskatteförordningen

skulle enligt utredningen i princip få samma generella räckvidd som stadgandet

om bränsle i 24 §. Därmed skulle skapas den primära förutsättningen

för skattemässigt likformig behandling av särskilt energikrävande produktion,

oavsett vilken energikälla eller kombination av energikällor produktionen

bygger på och oavsett vilken art denna har (elektrotermisk eller

annan produktion). Rätten till skattenedsättning skulle därmed komma att

bedömas enbart under beaktande av att energikostnaden (kraft- och/eller

bränslekostnaden) utgör en så betydande del av tillverkningskostnaden att

en reducering av skattebelastningen framstår som motiverad enligt de allmänna

principerna för energibeskattningen.

Med utgångspunkt från de möjligheter till skattenedsättning, som sålunda

föreslås för elkraft i elektrotermisk användning, diskuteras härefter i

promemorian en speciell avgränsningsfråga, nämligen om hänsyn skall tas

till skattebelastningen i samtliga de processer som fordras för produktionen

av viss vara eller om några slag av processer skall hållas utanför vid beräkning

av skattebelastningen. Problemet belyses i en aktuell framställning i

ämnet, som ingetts till Kungl. Maj :t. Av utredning beträffande de produktionsmetoder,

som tillämpades i fallet, framgår enligt promemorian i huvudsak

följande.

Elkraften förbrukades i järnsvampverk, elektrohytta, elektrostålverk och

glödgningsanläggning. De härvid framställda halvfabrikaten förbrukades av

företaget i dess produktion av helfabrikat.

Järnsvamp tillverkningen utgjorde i detta fall en process för gasreduktion

av järnmalm. Processen skedde i en schaktugn, där reduceringsgasen framställdes

i en elektriskt upphettad generator.

Framställningen av tackjärn skedde i elektriska ugnar, vilka skilde sig

från blästermasugnar därigenom att kol endast användes som reduktionsmedel

och den erforderliga värmealstringen skedde med elektrisk kraft.

Götstål och verktygsstål framställdes i elektrostålugnar, som kunde vara

ljusbågsugnar eller induktionsugnar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 106b

Eu stor del av det stål som producerades undergick glödgning i speciella

ugnar. Genom glödgningen som, beroende på syftet, utfördes vid olika temperaturer

utjämnades spänningar i godset, minskades hårdheten samt erhölls

bättre hållfaslhetsegenskaper och eu för härdning lämpligare utgångsstruktur.

Energiskattenämnden har i fall av nu nämnd art bedömt frågor om skattenedsättning

inte med utgångspunkt från förhållandena beträffande ett

visst led av tillverkningen utan efter den totala skattebelastningen för produktionen,

omtalas det i promemorian. Enligt ett uttalande av nämnden bor

denna princip gälla, även om tillverkningen av ett halvfabrikat i något fall

sker vid en fristående anläggning.

I promemorian uttalas anslutning till energiskattenämndens uppfattning

men tilläggs att i fall, där halvfabrikat tillhandahålls för vidare industriell

behandling från eget särskilt driftställe eller av dotterbolag eller motsvarande,

frågan om nedsättning dock normalt synes kunna bedömas med hänsyn

till energikostnaden för halvfabrikatet, om detta är en allmänt saluförd produkt

och det förekommer konkurrens från företag som inte bedriver vidare

bearbetning av detsamma.

Emellertid bör enligt promemorian undantag göras från denna princip

för det fallet att i viss tillverkningsprocess något led i tillverkningsförfarandet

kan äga rum antingen hos den ursprunglige bearbetaren av råvaran eller

på ett senare stadium, hos manufaktureringsindustrin. Härom anförs.

Produktionen av konsumtionsvaror och andra färdigvaror är ofta uppdelad

på flera på varandra följande, fristående produktionsled. Sålunda framställes

exempelvis stålgöt och valsad plåt i järnverk och av dessa produkter

framställes färdigvaror såsom kokkärl, diskbänkar och rakblad genom

stansning, pressning och annan bearbetning i fristående manufaktureringsföretag.

Den härdning som normalt förekommer under produktionens gång

sker hos järnverk men i vissa fall även hos manufaktureringsindustrin. Inom

den senare är den totala energikostnaden regelmässigt så låg att skattenedsättning

icke kan bli aktuell.

I fall, likartade med det angivna exemplet, uppkommer en fråga om begränsning

av skattenedsättning till produktionsprocesser, som uteslutande

förekommer i samband med framställning av råvaror och halvfabrikat. Om

nämligen hänsyn skulle tagas till processer, som även kan förekomma i

manufaktureringsledet, skuile krav kunna ställas på skattenedsättning även

i detta led med åberopande av att producenterna i det tidigare ledet eljest

skulle få en skatteförmån, som påverkar konkurrensen. Närmast skulle det

vara fråga om viss kraft för härdning eller smältning, som i enlighet härmed

skulle undantagas från möjlighet till skattenedsättning. I det tidigare

relaterade exemplet skulle detta betyda att skattenedsättning endast borde

kunna komma i fråga för framställningen av järnsvamp, eltackjärn och

elektrostål, men däremot ej för glödgningsprocessen. Denna process förekommer

i betydande omfattning även hos manufakturister, både i industriell

och i hantverksmässig skala.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds proposition nr 60 år 196b

I promemorian framhålls att det vid den förordade utformningen av möjligheterna

till skattenedsättning liksom hittills skulle ankomma på kontrollstyrelsen

att efter energiskattenämndens hörande pröva, om och i vad mån

nedsättning i form av deklarationsavdrag får medges för bränsle och elkraft

som förbrukats eller sålts för förbrukning i »mera energikrävande produktion».

Den praxis, som efter de vägledande uttalandena av energiskattenämnden

utbildats på bränslesidan, synes härvid kunna läggas till grund för

bedömningarna även efter utvidgningen av avdragsrätten och sålunda ges

giltighet även för elkraft.

En generell tillämpning av tidigare praxis på bränsleområdet skulle, framhålls

det i promemorian, innebära att i de fall, där den totala energiskattebelastningen

vid industriell produktion tydligt överstiger en procent av saluvärdet,

avdrag medges ned till denna nivå. Denna metod att avgränsa det

område, där bränslekostnadens andel av tillverkningskostnaden hör föranleda

skattenedsättning, synes hittills ha tillgodosett anspråken på likformighet

i beskattningen och klarhet i gränsdragningen samt även i övrigt ha

verkat tillfredsställande, sägs det i promemorian. I denna fråga heter det vidare.

Metoden att sätta skattebelastningen i relation till saluvärdet och inte till

tillverkningskostnaden har närmast varit betingad av praktiska skäl. Saluvärdet

kan i motsats till tillverkningskostnaden — i allmänhet bestämmas

utan större omgång och med relativt stor säkerhet. Man bör emellertid

märka att man med detta tillvägagångssätt endast får en riktpunkt för bedömningen,

om och i vad mån skattenedsättning skall medges. Tillämpningen

förutsätter att även andra förhållanden beaktas, så att inte frågan om

nedsättning blir beroende av mer eller mindre tillfälliga prisfluktuationer

på världsmarknaden och att inte en tillfällig prisnedgång kan utnyttjas för

en i princip oberättigad skattenedsättning.

Relationen mellan energikostnad och tillverkningskostnad har den fördelen

att den inte påverkas av fluktuationer i varupriserna. Detta möjliggör

därmed beslut, som icke behöver omprövas annat än vid mera genomgripande

ändringar i produktionstekniken. Med hänsyn härtill bör relationen mellan

kraftkostnaden och tillverkningskostnaden utgöra den författningsenliga

grunden för bedömningen. Detta bör dock inte utesluta möjligheten, att

bedömningen med stöd av hittills vunna erfarenheter från bränsleheskattningen

sker på det enklare sätt som relationen till saluvärdet innebär. I

I promemorian behandlas i det följande vissa praktiska tillämpningsfrågor,

som följer av den förordade skatteomläggningen. Därom anförs.

En övergång till här ifrågasatta nedsättningsregler innebär helt nya

principer i fråga om reducering av skattebelastningen för elkraft i industriell

produktion. I de fall där nedsättning medgivits för termisk produktion

har denna genomförts på det sättet, att kraftens beskattningsvärde fastställts

till 1 öre per kilowattimme. Detta kan betyda, att den bestående

skattebelastningen avviker från vad som skulle följa vid en beräkning av

nedsättningen enligt här diskuterade allmänna avdragsregler. Då omläggningen

icke synes böra leda till någon skärpning av beskattningen, synes re
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungh \faj:ts proposition nr (it) År 196\

dan lämnade medgivanden om skattencdsättning för elkraft icke böra föranleda

andra ändringar i dylik riktning än sådana som betingas av önskemålet

att åstadkomma erforderlig nedsättning i de fall där såväl bränsle

som elkraft utnyttjas i produktionen. Vid sådan produktion kan det nämligen

vara lämpligt att åstadkomma hela reduceringseffekten genom skattcnedsättning

eller full skattefrihet för endast den ena av de utnyttjade

energiformerna. Något hinder för eu sådan praktisk lösning av nedsättningsfrågan

bör icke föreligga.

I fall, där nedsättning medgivits för elkraft men inte för bränsle, synes

ytterligare nedsättning böra ifrågakomma endast om den bestående totala

skattebelastningen överstiger den nivå, som berättigar till skattenedsättning

enligt de nya allmänna reglerna. Ytterligare nedsättning bör då

kunna medgivas ner till nämnda nivå på mest ändamålsenligt sätt. I det

motsatta fallet, där nedsättning medgivits för bränsle i form av deklarationsavdrag

men ingen nedsättning av beskattningsvärdet medgivits för

elkraftförbrukningen, bör i överensstämmelse härmed ytterligare nedsättning

kunna medgivas på antingen bränsle- eller kraftsidan så att den totala

bestående skattebelastningen stannar vid den nivå, som de nya allmänna

nedsättningsreglerna berättigar till. Vad gäller de fall, där ingen

skattenedsättning hittills medgivits men där detta blir aktuellt genom den

utvidgade avdragsrätten på kraftsidan, bör givetvis bedömningen ske helt

enligt de nya reglerna.

Utöver det nu anförda synes inte erforderligt att närmare ingå pa den

praktiska tillämpningen av avdragsreglerna eller på en prövning av storleken

av skattenedsättningen i de särskilda fallen. Spörsmålen härom torde

böra prövas i sedvanlig ordning av kontrollstyrelsen efter energiskattenämndens

hörande. Härigenom erhålles största garanti för en jämn och

likformig behandling av alla hithörande fall, vare sig fråga är om nedsättning

av skatten för bränslen eller för elkraft eller för bådadera energislagen.

Annan produktion (in elektrokemisk eller elektroterniisk

I promemorian erinras om att elektrisk kraft, som förbrukas för motordrift

eller belysning i samband med elektrokemisk eller — i inskränkt

mening — elektroterniisk produktion, s. k. hjälpkraft, enligt medgivande

av Kungl. Maj :t är att jämställa med kraft för elektrokemiskt eller elektrotermiskt

ändamål. Hjälpkraft blir därmed för närvarande beskattad med

0,1 öre per kilowattimme. Motsvarande bör enligt promemorian gälla även

framdeles, och hjälpkraft skulle således bli skattefri eller endast träffas av

nedsatt skatt.

Om man bortser från hjälpkraft, har skattenedsättning, enligt vad som

upplyses i promemorian, inte beviljats för motorkraft eller eljest för kraft,

som brukas för andra produktionsändamål än elektrokemisk eller elektrotermisk

användning, utom på ett område, nämligen för drift av slipstolar

vid framställning av slipmassa. I de aktuella framställningarna har inte

heller — utom beträffande slipmassa — framställts önskemål om skattenedsättning

för kraft, som används för andra ändamål än elektrokemiska

eller elektrotermiska.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1964

Med den under föregående avsnitt behandlade, i promemorian förordade

utformningen av avdragsreglerna skulle frågan om skattenedsättning bedömas

enbart med hänsyn till skattebelastningens betydelse, oavsett vilken

art produktionen har och för vilket industriellt ändamål energin utnyttjas.

Med denna generella och enhetliga utformning av möjligheterna till skattenedsättning

genom deklarationsavdrag har anledning inte ansetts föreligga

att i detta sammanhang utreda kraftförbrukningen i de bär aktuella

fallen eller den relativa skattebelastningen för kraften.

Bland de fall, där skattebelastningen kan tänkas överstiga en procent,

nämns emellertid i promemorian användningen av elkraft för drift av slipstolar

vid produktion av slipmassa. Kontrollstyrelsen har enligt promemorian

funnit att övervältring av skatten inte varit möjlig vid sådan produktion

i vad angår massa, som gått på direkt export, och styrelsen har i enlighet

härmed medgett, att skatten i denna del bestäms efter ett beskattningsvärde

av 1 öre per kilowattimme (skatt 0,1 öre per kilowattimme).

Beräknat skattebortfall

I promemorian lämnas en redogörelse för vad de föreslagna ändringarna

i energiskatteförordningen beräknas medföra i skattebortfall.

Såvitt avser elkraft i elektrokemisk användning har beräknats, att omkring

1 400 miljoner kilowattimmar skattepliktig energi förbrukas årligen.

Skatten för sådan kraft utgör för närvarande 0,1 öre per kilowattimme.

Genom den föreslagna skattefriheten för denna energiform skulle följaktligen

årligen falla bort omkring 1,4 miljoner kronor.

Vad beträffar elkraften i övrig produktion ter sig enligt promemorian

läget olika inom skilda industrigrupper.

Inom metallindustrin har skattebortfallet uppskattats till sammanlagt

3,6 miljoner kronor om året, vilket är något mindre än tredjedelen av den

aktuella skattebelastningen för denna industrigren. Vid beräkningarna har

man utgått från att skattenedsättningen, i enlighet med de i promemorian

framförda riktlinjerna, begränsas till processer fram till och med framställning

av götstål. Vidare har beräkningarna i promemorian utförts under

antagande, att förutsättningar för skattenedsättning inte föreligger till

den del framställningen av stålgöt bygger på skrot men väl om och i den

mån tackjärn utgör utgångsmaterialet. Dessutom har anledning till skatteomläggning

antagits inte föreligga inom gruppen ferrolegeringar.

Beträffande jord- och stenindustrin beräknas promemorians förslag medföra

full skattefrihet för elkraft, som förbrukas vid cementtillverkning, och

en skattenedsättning för glasindustrin till i genomsnitt en fjärdedel. För

industrigrenen totalt uppskattas skattebortfallet till 2 miljoner kronor.

Massa- och pappersindustrin är en betydande kraftförbrukare, påpekas

det i promemorian. För elkraft, som förbrukas för drift av slipstolar vid

framställning av slipmassa för export, erlägges, såsom framgår av prome
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år i66\

morian, för närvarande enligt särskilt beslut av kontrollstyrelsen energiskatt

med 0,1 öre per kilowattimme. Förutsättningar torde föreligga för

nedsättning till samma skattebelopp även där kraften förbrukas för framställning

av slipmassa, som kommer till användning inom landet. Med hänsyn

härtill och till möjligheten av skattenedsättning även inom wallboardindustrin

beräknas nedgången av skatteintäkterna inom detta område till

2 miljoner kronor.

Det sammanlagda skattebortfallet har således i promemorian uppskattats

till 9 miljoner kronor.

Remissyttrandena

Från industrin och näringslivet i övrigt framförs i remissyttrandena stark

kritik mot energiskatten som sådan samt önskemål om avskaffande av skatten

så snart som möjligt. Näringslivets skattedelegation, som kan sagas

ge det klaraste uttrycket för den genomgående inställningen i denna principiella

fråga, pekar bl. a. på den ojämnhet i skattebelastningen på olika

industrigrenar, som förklaras vara en oundviklig följd av energiskattens

utformning. Särskilt hårt drabbas enligt denna remissinstans de varuområden,

där priserna bestäms på världsmarknaden.

I allmänhet är man emellertid medveten om att energiskattens framtida

utformning är föremål för övervägande inom allmänna skatteberedningen.

De ändringsförslag, som framlagts i promemorian, betraktas därför som

ett provisorium i syfte att komma till rätta med de mest framträdande olägenheterna,

och förslagen hälsas i stort sett med tillfredsställelse. Handelskammaren

i Örebro ser dock i den av utredningen föreslagna slcattenedsättningen

en fara för att energibeskattningsformen som sådan blir »fastlåst».

Näringslivets representanter vill i allmänhet gå längre i fråga om skattelättnader

än som föreslagits i promemorian. Redan i denna har emellertid,

som framgår av den föregående redogörelsen, de elektrokemiska

produktionsprocesserna med undantag för raffinering av metaller ansetts

böra bli befriade från energiskatt. Den sålunda föreslagna skattebefrielsen

har inte mött något motstånd under remissbehandlingen. Bolidens gruvaktiebolag

vänder sig emellertid i sin skrivelse, vars innehåll åberopas i yttrandet

från Kemikontoret, mot det föreslagna undantaget från skattebefrielsen

och framhåller därvid i huvudsak följande. Bolagets produktion innefattar

såväl elektrotermiska som elektrokemiska led. Smältning av koppar

och bly sker elektrotermiskt. Raffinering av koppar sker elektrokemiskt.

Oaktat dessa led tekniskt kan särskiljas, är det enligt bolagets uppfattning

naturligt att se och bedöma hela framställningsprocessen som en

enhet. Den totala energiåtgången vid kopparframställningen uppgår till

3 000 kilowattimmar per ton. Elektroenergikostnaderna utgör cirka 7,6 procent

av förädlingsvärdet. Det synes bolaget helt omotiverat att av tekniskt

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 19Gt

formella skäl göra undantag från skattebefrielse i elektrokemiska processer

för elektrolytisk raffinering av metaller.

Vad härefter beträffar elektrotermiska produktionsprocesser

bär åtskilliga synpunkter av intresse anförts i remissyttrandena.

Kemikontoret erinrar i sitt yttrande om vad energiskattenämnden anförde

i utlåtande till kontrollstyrelsen med anledning av den inledningsvis berörda

framställningen om skattebefrielse. Nämnden ansåg skäl i flertalet

tall föreligga att ta bort eller sätta ned skatten för elektrotermisk användning

av kraft, särskilt i vad avser ferrolegeringar och därmed i produktionshanseende

jämställda produkter. Kemikontoret anför i detta sammanhang,

att den i promemorian redovisade utredningen begränsats i ett

viktigt avseende. Därmed syftar Kemikontoret på uttalandet i promemorian,

att utredningens syfte inte varit att vidta andra ändringar i energiskatten

än sådana som vid en bestående ordning i fråga om bränslebeskattningens

räckvidd framstår som motiverade för att ernå största möjliga likställighet

i energibeskattningen i dess helhet.

Kemikontoret erinrar i sitt yttrande vidare om att allvarliga invändningar

framfördes redan år 1951 vid elskattens tillkomst. Kritiken bottnade enligt

Kemikontorets uppfattning i att skatten inte, såsom ursprungligen synes

ha varit avsett, skulle utgå enbart på elektrisk drivkraft utan även skulle

diabba processkraften. Skatten på elkraft har alltsedan år 1951 särskilt

hårt drabbat bl. a. framställning av ferrolegeringar, grafitelektroder och

vissa metaller. Nedsättningen av beskattningsvärdet till 1 öre per kilowatttimme

har inte i grunden ändrat detta förhållande. Skattens incidens torde

for närvarande enligt Kemikontoret vara av storleksordningen en procent

av saluvärdet eller mera. För hela industrin är motsvarande incidens cirka

0,15 procent. Kemikontoret anför vidare.

Den kemiska industrien i vårt land är ur råvarusynpunkt inte speciellt

gynnad. Tillgång på relativt billig elkraft utgör emellertid en för denna industri

betydelsefull förutsättning, och den speciella grenen elektrokemisk

industri kom aven att tidigt utvecklas i vårt land. Genom att råvaran elkraft

belagts med en skatt, har värdet av denna fördel på råvarusidan reducerats

for den kemiska industrien, liksom vid tillverkning av ferrolegeringar

och vissa metaller. ö

Inför det ändrade marknadsläget för elektrokemiska och elektrotermiska

produkter i egentlig mening, och de strukturella förskjutningar i produktionsförhållanden

som inträffat för flera av dessa tillverkningar samt utVf^hrnge"aV.

?e vasteuroPeiska integrationsfrågorna har det länge framstått

for Kemikontoret som motiverat, att den oformlighet, som beskattningen

av elkraft som råvara i elektrokemiska och elektrotermiska förfaianden

i egentlig mening utgör, undanröjs.

Kemikontoret hälsade därför med tillfredsställelse att Kontrollstyrelsen

och energiskattenämnden uppenbarligen delade en sådan uppfattning, när

dessa myndigheter föregående år hemställde om skattefrihet för elkraft i

elektrokemiska förfaranden, liksom för den betydelsefulla grupp elektrotermisk

produktion i egentlig mening, som ferrolegeringar utgör.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 106 b

I utredningen fullföljs dessa tankegångar i så måtto att den föreslagna

lydelsen av § 25, 2 mom. a) möjliggör befrielse från elskalt i företrädesvis

elektrokemiska (elektrolytiska) förfaranden. Kemikontoret utgår då från

att befrielsen omfattar jämväl kraft, som går förlorad i processen — liksom

s. k. hjälpkraft — i analogi med vad som nu tillämpas vid nedsättning av

beskattningsvärdet till 1 öre per kWh.

Det är dock med beklagande som Kemikontoret samtidigt måste konstatera

att utredningen icke ansett sig böra fullfölja Kontrollstyrelsens framställning

såvitt gäller den övervägande delen elektrotermiska tillverkningar

i egentlig mening.

Kemikontoret beräknar, att energiskatten i elektrotermiska förfaranden

i egentlig mening inte tillför statskassan mer än 1,5 miljoner kronor. Utan

påtagliga statsfinansiella konsekvenser hade man således kunnat föreslå

en begränsad skattefrihet för elektroterinisk produktion beträffande sådana

tillverkningar, där kraftförbrukningen är särskilt omfattande. Inom

den av energiskattenämnden särskilt framhävda varugruppen ferrolegeringar

återfinns tillverkningar, där kraftförbrukningen är exceptionellt stor

— 10—15 000 kilowattimmar per ton produkt — vilket enligt Kemikontoret

väl belyser den speciella belastningen på dessa tillverkningar. Praktiskt

kunde en begränsad skattebefrielse ha ordnats genom att tillverkningar, där

elkraftförbrukningen överstiger 3 000 kilowattimmar per ton vara, undantagits

från beskattning.

Kemikontoret begär emellertid inte nu — innan allmänna skatteberedningens

arbete slutförts — att energiskatten skall helt upphävas även för

elektrotermiska processer i egentlig mening och tillstyrker därför förslaget

för att som ett temporärt korrektiv under en tid av ett till högst två år

komma till rätta med vissa missförhållanden. Samtidigt sägs emellertid,

att tillstyrkandet motiverats av en önskan att undvika varje ytterligare försening

av den skattefrihet som förslaget möjliggör. Kemikontoret har därvid

utgått från att beskattningen av elkraft i elektrotermiska förfaranden i

egentlig mening — och i industriell användning över huvud — skall avlyftas

senast i samband med den planerade omläggningen av skattesystemet

i vårt land och att det närmast varit avgränsningssvårigheter som hindrat

utredningen från att föreslå ett upphävande av energibeskattningen i denna

del. För det fall, att Kungl. Maj :t ändå skulle överväga en utvidgning

av skattefriheten utöver vad utredningen föreslagit, vill dock Kemikontoret

redovisa ytterligare skäl för skattefrihet. I denna del heter det.

När energiskattenämnden förordade skattefrihet för ferrolegeringar resp.

nedsättning eller skattefrihet för övriga elektrotermiska förfaranden, måste

nämnden uppenbarligen ha åsyftat att speciella skäl kunde åberopas för

eu sådan skattefrihet. Den exceptionellt höga kraftförbrukningen per ton

färdigvara har redan ovan omnämnts. Därjämte är att märka att de allmänna

förhållanden och förutsättningar, som gällde när skatten på sin tid

tillkom, i grunden ändrats, särskilt för dessa varor. Icke minst gäller detta

i fråga om avsättningsförhållandcna, där väsentliga förändringar har inträffat

under senare år. Detta avspeglas i nedanstående uppgifter över prisutvecklingen

vid avsättning på export av ferrolegeringar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1964

1963

1959 1960 1961 1962 1: a kvart 2: a kvart.

Exportprisindex1

Total.................. 100 102 104 102 104 103

Ferr olegeringar2............ 100 104 99 93 84 82

Det framgår med tydlighet att prisutvecklingen vid export av ferrolegeringar

från Sverige varit mycket ogynnsam och att det under senare år inträffade

prisfallet för dessa varor varit mer utpräglat än för svenska exportvaror

i allmänhet.

När det gäller avsättningen på den svenska hemmamarknaden är läget

emellertid inte ljusare. De svårigheter som järnindustrien är utsatt för återfinns

i skärpt omfattning hos den industri, som levererar råvaror av typen

ferrolegeringar och grafitelektroder till järnindustrien. Sedan Kemikontoret

hade tillfälle att i skrivelse den 15 juni förra året framföra synpunkter

till utredningen i denna fråga, har läget ytterligare försämrats. Organisationen

syftar härvid på den höjning av EEC:s ståltullar, som väntas träda

i kraft inom kort, såvitt gäller exporten till Benelux, Frankrike och Västtyskland.

Det är uppenbart att därest denna åtgärd skulle få en negativ inverkan

på svensk järnindustri — något som synes vara att befara — kommer

den i sin tur att påverka avsättningen av ferrolegeringar till den svenska

marknaden.

Ett gillande av utredningens angivna huvudsyfte, nämligen att åstadkomma

större likformighet i beskattningshänseende mellan elkraft och bränslen,

kommer till uttryck i åtskilliga remissyttranden. Så är t. ex. fallet med

yttrandena från Jernkontoret, Sveriges grossistförbund, Svenska elverksföreningen

och Svenska vattenkraftföreningen. Energiskattenämnden och

flera handelskamrar tillstyrker i princip de förslag, som framlagts i promemorian.

Kontrollstyr elsen finner ingen anledning till erinran mot grundtankarna

i promemorian, eftersom en skatteomläggning efter de redovisade

riktlinjerna skulle tillgodose det av styrelsen framförda önskemålet om en

enhetlig behandling i skattehänseende vid likartad användning av energikällorna

elkraft och bränsle. I detta sammanhang bör också nämnas att

Näringslivets skattedelcgation framhåller att det är till fördel om en utjämning

av skattetrycket kan ske genom att ett tak sätts, över vilket den sammanlagda

skattebelastningen på en produkt i princip inte bör nå.

Jämte mera allmänna synpunkter på lättnader i beskattningen av elektrotermiskt

utnyttjad energi innehåller remissyttrandena från näringslivets

representanter en del mer eller mindre långtgående förslag till ytterligare

lindringar för produktionsområdet utöver vad som förordats i promemorian.

Dessa förslag tar emellertid inte sikte på några andra författningsändringar

än dem, som föreslagits i promemorian, utan rör tillämpningen.

1 Ur »Indextal över utrikeshandel» 1959 = 100.

2 Index, beräknad på grundval av de 15 typer ferrolegeringar, som redovisas i svensk exportstatistik.

Vägningen har skett med hjälp av under år 1959 exporterade kvantiteter ferrolegeringar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 196b

Näringslivets skattedelegation och Kemikontoret anser sålunda, att den

gräns för relationen mellan energiskattebelastningen och den tillverkade

varans saluvärde — en procent — som föreslagits såsom villkor för skatteavdrag

bör sänkas. En sådan sänkning skulle helt stå i överensstämmelse

med departementschefens uttalande vid tillkomsten av energiskatteförordningen,

heter det i dessa remissorgans yttranden. Kemikontoret framlialler

att den av energiskattenämnden på sin tid föreslagna gränsen torde ha medfört

att skatteincidensen i särskilt bränslekrävande tillverkningar kommit

att väsentligt överstiga den av departementschefen förordade genomsnittliga

belastningen för industrin i allmänhet, vilken nu knappast lär överstiga

0,3 procent av saluvärdet.

Nu nämnda remissorgan tar i detta sammanhang också upp frågan om

beskattningsvärdet och anser att möjligheter skall kunna föreligga för kontrollstyrelsen

att fastställa ett minsta beskattningsvärde av 0,5 öre per kilowattimme

i stället för det som nu tillämpas i praxis, d. v. s. 1 öre per

kilowattimme. En sådan nedsättning bör kunna ske i varje fall för elektrotermiska

processer i egentlig mening och så snart energiskatten överstiger

en procent av saluvärdet eller — i förekommande fall — förädlingsvärdet,

framhåller Kemikontoret. Emellertid kan nämnas, att Svensk industriförening

anser elkraftens beskattningsvärde böra begränsas till 1 öre

per kilowattimme.

När det gäller skattebelastningens storlek, diskuteras även frågan, om

belastningen lämpligen bör räknas på saluvärdet eller på något annat värde.

Jernkontoret, Näringslivets skattedelegation och Kemikontoret anser

samtliga att förädlingskostnaderna, d. v. s. framställningskostnaderna minskade

med råvarukostnaderna, bör utgöra grundval för relationsberäkningen.

I argumenteringen för detta förslag framhålls att särskilt i fall, då råvarupriserna

är höga eller bestäms efter förhållandena på världsmarknaden,

en bedömning med utgångspunkt från energiskattens relation till saluvärdet

kan leda till att slutprodukten ställs utanför en eljest motiverad

skattenedsättning. I sådana fall, sägs det vidare, är en långt driven rationalisering

av tillverkningen den enda möjligheten för företagen att hävda

sig i konkurrensen.

Under remissbehandlingen har också berörts situationen inom vissa speciella

industrigrenar och behovet av skattelättnader där.

Såvitt avser industri med elektrokemisk produktion har skrivelsen från

Bolidens gruvaktiebolag redan återgetts.

Bland övriga produktionsgrenar må först nämnas metallindustrin,

som behandlats av några remissinstanser.

Den i detta sammanhang betydelsefulla produktionen av ferrolegeringar

och därmed i produktionshänseende likställda produkter har berörts förut

i samband med redogörelsen för de mera allmänna synpunkter, som Kemi
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 ur 1964

kontoret framfört i sitt remissyttrande. Önskemål om skattebefrielse för

gruppen terrolegeringar och likställda framförs även av Näringslivets skattedelegation,

Sveriges hantverks- och industriförbund samt handelskammaren

i Gävle.

Mot den i promemorian vid beräkningen av skattebortfallet uttryckta

åsikten, att förutsättningar för skattenedsättning vid framställning av stålgöt

inte föreligger enligt förslaget till den del framställningen bygger på

skrot men väl om och i den mån tackjärn utgör utgångsmaterialet riktas bestämd

kritik av handelskammaren i Gävle, Jernkontoret och Näringslivets

skattedelegation. Jernkontoret, vars synpunkter de båda övriga remissinstanserna

synes dela, anför.

Skrot och tackjärn i varierande proportioner användes som utgångsmaterial

såväl i elektrostålugnar som i martinugnar. Detta gäller för övrigt i

viss utsträckning även för de syrgasprocesser, som användes i ökad omfattning.

Vid kall insats av skrot och tackjärn är bränsleåtgången i martinugnen

ca 150 liter eldningsolja pr ton göt. Motsvarande energiåtgång i en el. stålugn

är ca 700 kWh. Detta ger med nuvarande skattesatser praktiskt taget

samma energiskatt i bägge fallen. För att icke utredningens syftemål skall

motverkas, måste därför skattereduktionen för de olika energiformerna bli

densamma. Endast därigenom vinnes likställighet mellan martin- och elektrostålprocessen

i konkurrenshänseende. Det framstår som ett starkt önskemål,

att den likställighet mellan olika processer, som varit utredningens

målsättning, även uppnås vid förordningens tillämpning.

Sasom likaledes nämnts i samband med redogörelsen för beräkningen av

skattebortfallet, har man därvid utgått från att skattenedsättningen, i enlighet

med de i promemorian framförda riktlinjerna, begränsas till processer

fram till och med framställning av götstål. Jernkontoret har full förståelse

för synpunkten att en avgränsning är önskvärd, bl. a. med hänsyn

till de administrativa svårigheter som i annat fall uppstår, och accepterar

i princip den föreslagna begränsningen men vill å andra sidan, i likhet med

handelskammaren i Gävle, att processerna fram till och med götstålsframställningen

skall vara helt skattefria. Man måste beakta, framhåller Jernkontoret,

att den energiskatt, som faller på denna del av produktionen, endast

utgör hälften av järnverkens totala skattebelastning, vilken uppgår till

25 å 30 miljoner kronor. Detta förhållande utgör enligt Jernkontorets mening

ett starkt skäl för en väsentligt större procentuell skattenedsättning än

den föreslagna. Om skatten slopas helt för processer till och med framställning

av götstål, uppnås även den fördelen att de återverkningar i konkurrenshänseende

mellan olika tillverkningsprocesser, som energibeskattningen

kan medföra, elimineras och det läge i detta hänseende återställs,

som rådde före energiskattens införande. Näringslivets skattedelegation och

handelskammaren i Gävle anser emellertid, att nedsättning av skatt bör

kunna ske även i produktionsled efter götframställningen. Näringslivets

skattedelegation anför sålunda.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b

Enligt promemorian skall skattenedsättning i princip inte medges för den

kraft eller det bränsle, som förbrukas i manufaktureringsledct. Det torde

knappast kunna bestridas, att det ur konkurrenssynpunkt kan uppstå olägenheter

om skattebefrielsen generellt skulle omfatta även detta led. Det

synes emellertid stå i bättre överensstämmelse med den allmänna inställning

till energibeskattningen, som präglar promemorian, och med önskvärdheten

av att begränsa skattebelastningen, att manufaktureringsledet inte helt

avskärs från möjligheten till skattenedsättning. Om förutsättningar för sådan

nedsättning eljest föreligger, bör den kunna medges även i ett senare

led i tillverkningsprocessen än vad avsikten enligt promemorian synes ha

varit. Kontrollstyrelsen bör t. ex. kunna medge nedsättning även för energiskatten

å stålgötsämnen och valsade produkter liksom också för den energi,

som förbrukas vid härdning, glödgning, smältning och liknande processer.

Sveriges mekanförbund framhåller i sitt yttrande till Sveriges industriförbund

önskvärdheten av att tillverkningen av gjutjärn i energiskattehänseende

blir jämställd med tillverkningen av stålgöt. Förbundet påpekar,

att framställningsmetoderna i båda fallen i princip är av samma karaktär

och att förbrukningen av elektrisk energi är av ungefär samma storleksordning.

Massaindustrins läge berörs av handelskammaren i Gävle. Den föreslagna

reduceringen för slipmassa, som produceras för användning inom

landet, borde ha gjorts kraftigare, menar handelskammaren. Energiskatten

för denna framställning utgör en betydande del av tillverkningskostnaden.

Över huvud taget borde även i fråga om denna bransch ha observerats, att

väsentliga processer inom massaindustrin i övrigt har en oproportionerligt

hög energibeskattning.

Samma handelskammare vill vidare, att särskilda lättnader i fråga om

energiskatt skall beviljas järn- och stålindustrins samt massaindustrins e xport

företa g. Det vore värdefullt om dessa företag helt kunde befrias

från energiskatten eller — i andra hand — tå kraftigare sänkningar av

skatten än de föreslagna, heter det i handelskammarens yttrande.

Kemikontoret utgår i sitt yttrande från att de i promemorian upptagna

varorna inte skall betraktas som en uttömmande förteckning över de varor,

som är kvalificerade för skattenedsättning, utan endast som exempel. Samma

uppfattning framför handelskammaren i Malmö och Näringslivets skattedelegation,

som båda uttalar att preliminära undersökningar visat att t. ex

tegelindustrin bör kunna konnna i fråga för ytterligare nedsättning.

Ett särskilt område för användning av elkraft berörs i yttrandet från

Svenska elverksföreningen. Föreningen anser det inte motiverat att energibeskatta

elkraft för g a t u - och vägbelysning. Föreningen frågar,

om det är skäligt och riktigt med en sådan beskattning, och anför.

Vid dimensionering och utformning av moderna anläggningar för dylik

belysning har emellertid ett annat moment tillkommit (utöver serviceändamålet).

Det är numera i regel ej denna service i och för sig eller estetiska

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196A

och liknande skäl, som äro avgörande för planeringen och utförandet av gatubelysningsanläggningar

och därmed för mängden konsumerad energi utan

snarast strävan att minska riskerna för olycksfall genom motortrafiken.

Då samma strävan i många skilda avseenden befordras och stödes genom

statliga åtgärder och statliga medel, synes det ologiskt att på vägbelysningsområdet

tillämpa helt motsatt princip, nämligen beskattning. Reellt utgör

beskattningen en extra hämsko på utvecklingen av gatu- och vägbelysningen,

vilket ur trafiksäkerhetssynpunkt är beklagligt.

Skattebefrielse för elkraft i industriellt bruk inom Norrland, Dalarna,

västra Värmland och Dalsland föreslås av handelskammaren i Sundsvall i

syfte att underlätta industrialiseringen inom dessa områden.

Beträffande den tekniska utformningen av promemorians förslag till författningsändringar

kan anmärkas, att vissa erinringar framställts, bl. a. av

generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Sålunda må

nämnas att vattenfallsstyrelsen föreslagit, att det nuvarande avdragsförfarandet

vid skattedeklaration skall ersättas med ett restitutionsförfarande.

Vattenfallsstyrelsen påpekar, att efter de föreslagna ändringarna i energiskatteförordningen

avdrag kommer att få göras i större omfattning än tidigare.

Detta medför ökade komplikationer för kraftdistributörerna vid kraftdebiteringen.

Vattenfallsstyrelsen uttalar vidare, att styrelsen tidigare framfört

yrkande i samma riktning.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Den allmänna energiskatten, som funnits sedan år 1957, omfattar fasta

och flytande bränslen samt elektrisk kraft. Redan tidigare beskattades den

elektriska energin genom en särskild elskatt. Skillnaderna mellan de olika

objekten för den allmänna energiskatten motiverade naturligen vissa olikheter

mellan bränslen och elkraft vid utformningen av energiskatteförordningen.

Sålunda utgår energiskatten för bränslen som en styckeskatt, alltså

med visst belopp för angiven kvantitet, medan den för elkraften är en värdeskatt,

d. v. s. den utgår med bestämd procentsats av kraftens beskattningsvärde.

Såväl för bränslen som för elkraft grundas skatteuttaget i det enskilda

fallet — om man bortser från införsel genom oregistrerade importörer -—

på ett förfarande med deklaration till kontrollstyrelsen. Den skattskyldige

äger i vissa fall göra avdrag i deklarationen och kan därmed helt eller delvis

befrias från beskattning. Reglerna om dessa avdrag är emellertid olika

för elkraft och för bränslen.

Genom deklarationsavdrag kan förbrukning av bränslen för annat ändamål

än energialstring alltid befrias från energiskatt. Bensin beskattas i huvudsak

endast vid motordrift. För andra bränslen, som förbrukas vid indu
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1664

striell tillverkning där bränslekostnaderna utgör en mera betydande del av

tillverkningskostnaden, kan likaledes genom deklarationsavdrag medges

skattebefrielse eller skattenedsättning. I de fall, som nu nämnts, saknas

motsvarande avdragsmöjligheter för elkraft. Kontrollstyrelsen bar emellcrtid

befogenhet att medge vissa avvikelser från de allmänna bestämmelserna

om skattens fastställande. Kungl. Maj :t bär även medgett eu väsentlig nedsättning

av beskattningsvärdet för elkraft, vilken används som s. k. processkraft

i elektrokemisk och elektrotermisk tillverkning där kraftkostnaderna

regelmässigt är mycket stora. Elkraft som förbrukas i direkt anslutning till

sådan tillverkning, s. k. hjälpkraft, har därvid av praktiska skäl jämställts

med processkraft.

De redovisade olikheterna mellan bränslen och elkraft i fråga om möjligheterna

till skattebefrielse eller skattenedsättning torde få tillskrivas det

förhållandet, att energiskatteförordningens bestämmelser om elkraft i här

berörda delar övertagits från den tidigare elskatteförordningen. Även om

olikheterna i viss mån kunnat överbryggas genom särskilda beslut, måste

man dock konstatera, att energiformerna inte är skattemässigt fullt likställda.

Den översyn av energiskatteförordningen, som skett nu, har haft till

syfte att inom den nuvarande energibeskattningens ram i görligaste mån

åstadkomma likställighet mellan bränslen och elkraft. En sådan likställighet

är givetvis angelägen, om en snedvridning av konkurrensförhållandena

skall undvikas och önskvärda rationaliseringssträvanden inte skall motverkas.

Den föreslagna anpassningen av elbeskattningens avdragsregler efter

vad som redan gäller för bränslen medför även en värdefull lättnad i energibeskattningen

för vissa industrigrenar, där kraftförbrukningen är relativt

betydande. De framlagda förslagen har i princip mötts med tillfredsställelse

under remissbehandlingen.

Energibeskattningen kan komma att påverkas av de överväganden, som

pågår inom allmänna skatteberedningen, och några mera genomgripande

ändringar i denna beskattning kan därför inte komma i fråga för närvarande.

De här aktuella förslagen innebär närmast, att de nuvarande reglerna

får en bättre teknisk utformning och att icke avsedda ojämnheter i beskattningen

blir avhjälpta. Eftersom förslagen får anses vara av vikt för de berörda

områdena, anser jag, att de bör genomföras även i det läge vari frågan

om energibeskattningen i dess helhet nu befinner sig. Däremot är jag

inte beredd att ta ställning till de längre gående önskemål rörande energiskattens

utformning, som framställts från en del remissinstanser.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att jag har för avsikt att senare anmäla

förslag till särskild beskattning av s. k. gasol vid användning för drift

av motorfordon. Därvid ämnar jag även föreslå, att detta bränsle underkastas

energibeskattning i likhet med andra motorbränslen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b

Elektrokemisk produktion

Enligt en uppskattning i promemorian förbrukas årligen omkring 1 400

miljoner kilowattimmar i elektrokemisk produktion. Härvid används elkraften

huvudsakligen för elektrolytiska framställnings- eller bearbetningsförfaranden.

Sådana förfaranden förekommer inom ett flertal industrigrenar,

t. ex. vid cellulosa- och pappersindustrier, industrier för framställning

av ammoniak och gödselmedel samt vissa metallurgiska industrier. Till

elektrolytiska förfaranden räknas också elektrolytisk raffinering av metaller

och vissa galvaniska processer såsom galvanostegi (t. ex. försilvring)

och galvanoplastik (framställning av olika föremål genom elektrolys, t. ex.

av klichéer och matriser till grammofonskivor).

I promemorian föreslås nu en ändring i energiskatteförordningen av innebörd

att elkraft, som används för elektrokemiska förfaranden, med vissa

undantag blir befriad från energiskatt. När bränsle används i motsvarande

fall, medges skattebefrielse med stöd av den tidigare omnämnda bestämmelsen

om deklarationsavdrag för bränsle, som används för annat ändamål än

energialstring. Vid energiskattens tillkomst angavs förbrukning för reduktionsändamål

som ett fall, då denna bestämmelse var tillämplig. I promemorian

åberopas uttalande från vetenskapligt håll enligt vilket elektrolytiska

processer, där elektrisk energi omvandlas till kemisk energi, i tekniskt

hänseende är att jämställa med reduktionsprocesser, vid vilka energi ur

fasta och flytande bränslen omsätts till kemisk energi.

Förslaget att medge skattefrihet vid flertalet elektrokemiska produktionspiocesser

har inte rönt några invändningar vid remissbehandlingen. Även

jag finner förslaget väl motiverat, och jag vill därför tillstyrka det.

Under remissbehandlingen har frågan om skattebefrielse vid elektrolytisk

raffinering av metaller berörts särskilt. Enligt promemorian borde

skattebefrielse inte medges vid en sådan produktionsprocess, eftersom det

här är fråga om ett utnyttjande av energin utan att omvandling sker till

kemisk energi. Som argument för skattebefrielse har under remissbehandlingen

anförts, att energiåtgången är betydande och att det synes helt omotiverat

att av tekniskt formella skäl göra undantag för elektrolytisk raffinering

av metaller.

Den elektriska energi, som kommer till användning vid elektrolytiska

förfaranden, kan visserligen anses utnyttjad, antingen dessa förfaranden

medför omvandling av elektrisk energi till kemisk energi eller inte. I det

förstnämnda fallet har emellertid skattefrihet inedgetts vid likartade förfaranden,

där annan energikälla än elkraft utnyttjas. Man har därvid, i anslutning

till vad som är antaget språkbruk, betecknat energikällans utnyttjande

i den kemiska processen som användning för annat ändamål än

energialstring. Såsom jag tidigare framhållit, är syftet med de föreslagna

ändringarna i energiskatteförordningen att åstadkomma största möjliga

överensstämmelse vid beskattningen av elkraft och av andra skatteplik
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år W64

tiga energikällor. Skattefriheten vid elektrokemiska förfaranden bör därför

begränsas på det sätt, som föreslagits i promemorian. Den omständigheten,

att kraftåtgången är betydande, kommer att beaktas genom den

regel om deklarationsavdrag, som jag i det följande ämnar föreslå för fall

där kraftkostnaden utgör eu mera betydande del av tillverkningskostnaden.

I enlighet med det anförda vill jag föreslå, att i energiskatteförordningen

införes eu bestämmelse som möjliggör deklarationsavdrag för elkraft i

elektrokemisk produktion. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av

motsvarande avdragsregel för bränsle och salunda innehalla, alt avdiag

medges för elkraft som förbrukas eller säljs för förbrukning för annat

ändamål än energialstring. Den bör jämte övriga fakultativa avdragsregler

upptas i 25 § som ett andra moment.

Elektrotermisk produktion

Vid elektrotermisk produktion utnyttjas elkraften för energialstring. Vissa

av de här aktuella tillverkningsförfarandena är emellertid förenade med

osedvanligt hög energiförbrukning. Detta är särskilt fallet med processer,

där elkraften används för uppvärmning av råvaror, halvfabrikat och annat

produktionsmaterial till de temperaturer som krävs exempelvis för kemiska

processer, smältning eller annan bearbetning. Även vid processer

av denna natur föreligger ofta valmöjlighet mellan energiformerna bränsle

och elkraft. Ofta är emellertid elkraften den enda praktiskt användbara

energiformen.

Elektrotermiska förfaranden har betydelse främst inom järn- och stålindustrin.

Kraftförbrukningen torde vara störst vid smältning av metaller för

framställning av legeringar, framför allt ferrolegeringar. Dessa används

i sin tur för att legera järn eller stål vid framställning av specialkvaliteter.

Även i andra industrier är elkraften av stor betydelse för uppvärmningsprocesser.

Här kan nämnas cementindustrin, glasindustrin och viss

kemisk industri.

Som framgår av min tidigare redogörelse, har för vissa delar av detta

produktionsområde medgetts skattelättnader genom beslut av Kungl. Maj :t

och därefter meddelade förordnanden av kontrollstyrelsen. Syftet med

dessa skattenedsättningar har varit att åstadkomma en i möjligaste mån

likformig energibeskattning inom industrin. Vid sin prövning av dessa frågor

har kontrollstyrelsen särskilt beaktat kraftåtgångens storlek, kraftkostnadens

betydelse och marknadsläget. Skattelättnaderna har därigenom begränsats

till i huvudsak fall, där elkraften använts för att åstadkomma

sådana mycket höga temperaturer som krävs vid framställning av karbider,

grafitelektroder, metallegeringar o. d. Beträffande bränslen innehåller

energiskatteförordningen, som jag i det föregående påpekat, uttryckliga bestämmelser

om avdrag för förbrukning i särskilt energikrävande produktion.

Enligt utbildad praxis vid tillämpningen av dessa bestämmelser med
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 196b

ges skattenedsättning, när skattebelastningen klart överstiger en procent

av saluvärdet eller motsvarande värde.

I promemorian konstateras, att skillnaden mellan de båda energiformerna

elkraft och bränsle beträffande möjligheterna till skattenedsättning är

till nackdel för elkraften. Därför föreslås nu, att bestämmelser motsvarande

vad som redan gäller för bränsle skall införas även för elkraft.

Förslaget har mötts med övervägande positiva reaktioner från remissinstanserna.

Mot förslagets principer har inte gjorts någon erinran, och jag

är för min del beredd att godta dem. Frågan om skattenedsättning bör således

även för elkraftens del bedömas utan hänsyn till marknadsläget och

företagens vinstförhållanden. Ett delvis ganska livligt intresse har emellertid

ägnats de tillämpningsspörsmål, som beräknas uppkomma. I förgrunden

träder härvid frågor, som har samband med bedömningen om kraftkostnadernas

betydelse. Sålunda har kraftigt framhållits att skattebelastningen

vid denna bedömning bör sättas i relation till förädlingskostnaderna,

i synnerhet när råvarukostnaderna uppgår till mera betydande belopp i förhållande

till saluvärdet. Vidare har man ansett, att skattelättnader bör kunna

komma i fråga även när skattebelastningen inte uppgår till en procent av

saluvärdet. Dessutom framförs förslaget att beskattningsvärdet i vissa fall

bör kunna sättas under det hittillsvarande, i praxis tillämpade minimibeloppet

om ett öre per kilowattimme.

Beträffande de tillämpningsfrågor jag nu berört vill jag — i anslutning

till vad jag anförde vid energiskattens införande år 1957 — framhålla, att

syftet med reglerna om skattenedsättning är att undvika en alltför tyngande

beskattning för de särskilt bränslekrävande industrierna. Det ligger i sakens

natur, att fullständig likställighet inte kan åstadkommas. En viktig

faktor i detta sammanhang är den varierande möjligheten att övervältra

skatten. Med understrykande än en gång av det huvudsyfte, som promemorians

förslag avser att tillgodose, vill jag betona att, sedan de författningsmässiga

olikheterna mellan energiformerna bränsle och elkraft väl

undanröjts, alla förutsättningar bör föreligga för att man i den praktiska

tillämpningen så långt det är genomförbart skall kunna beakta önskemålet

om skattemässig likställighet. Kontrollstyrelsen, som i dessa frågor

har att rådgöra med energiskattenämnden, har att tillse, att största möjliga

jämnhet i beskattningen ernås. Därvid bör hittills tillämpad praxis

laggas till grund för den fortsatta tillämpningen, i den mån inte annat motiveras

av de ändringar som nu föreslagits.

Även andra tillämpningsproblem har tagits upp till diskussion i några av

remissyttrandena. Hit hör exempelvis frågan vilka led i olika produktionsprocesser

som skall komma i åtnjutande av skattelättnader. Hänsyn till

konkurrensförhållandena i relationen mellan råvaruproducenter och manufakturister

spelar härvid in. I manufaktureringsledet föreligger nämligen

på grund av relativt ringa kraftåtgång som regel inte förutsättningar för

opaginerad Kontrollera mot PDF

:i5

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 166b

skattenedsättning. Vidare har man tagit upp frågor om skattenedsättning

för särskilda branscher och vid speciella framställningsmetoder. I en del

fall har i remissyttrandena begärts skattebefrielse för vissa branscher eller

produktionsled. 1 andra fall åter gör man sig till tolk för uppfattningen, att

särskilda lättnader borde kunna medges utöver de föreslagna.

Den typ av tillämpningsfrågor jag nämnt nu anser jag mig inte ha anledning

alt närmare bedöma här. Den i promemorian föreslagna principen förefaller

klar och torde inte behöva medföra några särskilda tillämpningssvårigheter.

På bi''änslesidan ändras ingenting, och elkraften avses komma i

åtnjutande av samma skattelättnadsregler som nu gäller för bränsle. Frågan

huruvida de förutsättningar, som enligt förslaget krävs för skattelättnad,

föreligger inom eu viss bransch eller vid en viss tillverkningsform ankommer

det på de tillämpande organen att avgöra. Vid bedömningen av frågan

vilka led i tillverkningsförfarandet som skall komma i åtnjutande av

skattelättnad bör givetvis hänsyn tas till den grad av självständighet, som respektive

tillverkningsled har inom produktionsprocessen. Ett led, som kan

urskiljas såsom ett självständigt förfarande och kanske också bedrivs såsom

eu självständig näringsgren, bör givetvis bedömas för sig. Vid bedömningen

av ett tillverkningsleds självständighet kommer naturligtvis även

konkurrenshänsyn in i bilden. Att rubba dessa principer, som föreslagits i

promemorian och som jag anser lämpliga, till förmån för längre gående

skattelättnader vid vissa förfaranden eller inom vissa särskilt utsatta

branscher vore enligt min mening inte ägnat att öka möjligheterna till rättvis

fördelning av skattebelastningen. Möjligen kan med hänsyn till konkurrensen

uppkomma vissa problem vid skattenedsättningens fördelning på

olika energiformer i fall, då de förekommer tillsammans i något tillverkningsförfarande.

De svårigheter, som härvidlag kan tänkas uppkomma, får

dock inte överdrivas till sin betydelse och synes inte behöva föranleda några

särskilda åtgärder. Kontrollstyrelsen bör emellertid ägna frågan uppmärksamhet

vid den praktiska tillämpningen av beskattningsreglerna.

Jag vill sålunda även i denna del föreslå, att i energiskatteförordningen

införs en bestämmelse om deklarationsavdrag för elkraft motsvarande den

regel som nu gäller för bränslen. I 25 § 2 mom. bör sålunda stadgas, att avdrag

får medges för elektrisk kraft som förbrukats eller sålts för förbrukning

vid industriell tillverkning där kraftkostnaden utgör en mera betydande

del av tillverkningskostnaden. Vid tillämpningen av avdragsbestämmelserna

bör man givetvis, om det visar sig mera ändamålsenligt, kunna välja

den metoden, att avdrag medges genom nedsättning av skatten till visst belopp

per kilowattimme eller till viss del av eljest gällande skatt. I detta sammanhang

vill jag nämna, att jag inte funnit skäl att utbyta avdragsförfarandet

mot ett restitutionsförfarande, vilket föreslagits från något håll under

remissbehandlingen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b

Annan produktion än elektrokemisk eller elektrotermisk

Elkraft som förbrukas för motordrift eller belysning i samband med elektrokemisk

eller elektrotermisk produktion, s. k. hjälpkraft, behandlas nu av

praktiska skäl skattemässigt på samma sätt som den i produktionen förbrukade

kraften. I enlighet härmed bör i 25 § 2 mom. införas en bestämmelse

om deklarationsavdrag för hjälpkraft, som används i omedelbart samband

med avdragsgill förbrukning av elkraft för annat ändamål än energialstring.

När det gäller elektrotermisk produktion, bör på motsvarande sätt

hjälpkraften tas med vid beräkningen av den kraftkostnad, som läggs till

grund för beslut om eventuell skattelindring.

I övrigt har vid sidan av den elektrokemiska och den elektrotermiska produktionen

hittills inte medgetts skattenedsättning för annan elkraft än sådan

som används för drift av slipstolar vid framställning av slipmassa och

detta endast i den mån massan varit avsedd för export. Promemorians förslag

om avdragsmöjlighet vid produktion, där kraftkostnaden utgör en mera

betydande del av tillverkningskostnaden, är emellertid generellt utformat

och därmed tillämpligt även på annan produktion än elektrotermisk i den

mån kraftkostnaden motiverar detta. Mot denna utformning av förslaget

har någon erinran inte gjorts under remissbehandlingen.

Även enligt min uppfattning bör möjligheterna till skattenedsättning vara

desamma vid all produktion, där kraftkostnaden utgör en mera betydande

del av tillverkningskostnaden. Vad jag anfört i fråga om elektrotermisk

produktion bör således äga tillämpning även vid annan produktion. Exempel

på fall, där skattenedsättning även för motorkraft enligt de föreslagna

principerna torde komma i fråga, är drift av slipstolar för massatillverkning

och wallboardtillverkning. Som framgår av det föregående, skall möjligheterna

till skatteövervältring och företagens vinstförhållanden inte längre beaktas,

när frågan om skattenedsättning bedöms. Någon skillnad mellan produktion

för inhemsk förbrukning och produktion för export blir således inte

längre aktuell.

Beräknat skattebortfall

I promemorian har lämnats en redovisning för de väsentliga industriområden,

där de föreslagna avdragsreglerna för elkraft antas bli tillämpliga.

Av naturliga skäl har emellertid inte kunnat på förhand med säkerhet fastställas

i vilken utsträckning förutsättningar för skattebefrielse eller skattenedsättning

föreligger. Vad som förekommit vid remissbehandlingen ger viss

anledning till antagande, att skattelindring kan bli aktuell i något större

utsträckning än som antagits i promemorian. Den sammanlagda minskningen

av skatteintäkterna torde kunna beräknas till omkring 10 miljoner

kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 är 1064

37

Övriga frågor

Promemorian

Under utredningens gång har, sägs det i promemorian, framkommit vissa

önskemål om ändringar i energiskatteförordningen i andra avseenden an de

hittills berörda, och det har ansetts lämpligt att i sammanhanget redovisa

även dessa.

Enligt energiskatteförordningen ankommer på kontrollstyrelsens provning

om och i vad mån skattskyldig i deklaration skall få göra avdrag för

bl. a. bränsle, som skattskyldig förbrukat för framställning av skattepliktigt

bränsle [24 § 2 mom. b)] eller vid produktion av elektrisk kraft (25 § andra

stycket), eller för skatt för elektrisk kraft, som förbrukats vid framställning

av skattepliktigt bränsle [24 § 2 mom. f)]. Kontrollstyrelsen har, enligt

vad som framgår av promemorian, genom olika beslut med stöd av nämnda

författningsrum lämnat medgivanden av sådan innebörd att skattefrihet i

praktiken föreligger för bränsle, som omvandlas till elektrisk kraft, och for

elektrisk kraft, som förbrukas vid framställning av skattepliktigt bränsle.

Genom de återgivna författningsbestämmelserna föreligger således, framhålls

det i promemorian, möjlighet att undvika dubbelbeskattning i de fall,

då en energiform omvandlats i en annan energiform före utnyttjandet. Motsvarande

möjlighet föreligger dock inte generellt, när bensin utgör den ena

energiformen. Enligt 7 § 1 mom. f) bensinskatteförordningen får i deklaration

till kontrollstyrelsen göras avdrag för bensin, som förbrukats eller sålts

för förbrukning för annat tekniskt ändamål än motordrift, t. ex. för användning

såsom lösningsmedel i färg- och livsmedelsindustrin eller för kemisk

tvätt. Även bensin, som används för motordrift, är avdragsgill i vissa

fall, nämligen om bensinen brukas för tåg- eller flygplansdrift eller för viss

avprovning av motorer. Regler härom finns i 7 § 1 mom. c), d) och e). Avdragsrätt

föreligger däremot inte för bensin, som används för drift av motorer

vid generering av elektrisk kraft.

Energiskatt på bensin utgår enligt samma regler som gäller beträffande

bensinskatten (4 § energiskatteförordningen) med ett undantag. Bensin, som

används för framställning av stadsgas, är sålunda belagd med energiskatt

om 1,6 öre per liter men fri från bensinskatt (5 § andra stycket).

I energiskatteförordningen görs skillnad mellan bensin och andra bränslen

än bensin. Det torde därför enligt promemorian vara tveksamt, om ordet

bränsle i energiskatteförordningen kan tolkas så extensivt att därmed förstås

även bensin. I varje fall bör ett förtydligande göras i förordningen så

att det klart framgår, att skattefrihet föreligger för bränsle eller elkraft som

förbrukas vid framställning av bensin.

Frågan om avdragsrätt för bensin vid elgenerering, fortsätter promemo
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 är 196i

rian, har närmast aktualiserats genom att det visat sig praktiskt och i viss

omfattning även ekonomiskt fördelaktigt att generera elektrisk kraft med

bensindrivna aggregat, t. ex. reservkraftverk. För undvikande av dubbelbeskattning

i de fall, da skatteplikt skulle uppkomma för den genererade

kraften, bör rätt till skatteavdrag kunna medges för den förbrukade bensinen.

Det skulle kunna övervägas att i stället medge skattefrihet för den

tiamställda elektriska kraften. Eftersom en sådan anordning enligt utredningen

inte skulle stå i överensstämmelse med det hittills tillämpade systemet,

enligt vilket skattefrihet föreligger för den primärt förbrukade energin,

torde medgivandet, sägs det, lämpligen böra avse bensin, som förbrukas

för produktion av skattepliktig elektrisk kraft.

Enligt 5 § energiskatteförordningen utgår, som nyss nämnts, energiskatt

med 1,6 öre per liter för bensin, som används till framställning av stadsgas.

Däremot utgår inte energiskatt, om bensin används för annan energialstring

än motordrift. Härav följer, heter det i promemorian, att utnyttjande av

bensin för framställning av industrigas är helt skattefri, medan däremot

framställning av sådan gas ur eldningsolja träffas av energiskatten på denna

olja. Denna inadvertens bör enligt promemorian rättas till genom att

skattesatsen 1,6 öre ( = skatten på tung eldningsolja) blir tillämplig även

då bensin används för framställning av industrigas. Annan användning av

bensin för energialstring torde vara av så liten betydelse, att man kan bortse

därifrån i detta sammanhang.

När vid energiförbrukning framkommer en inellanprodukt, som i ett senare

led anvands för energialstring, kan enligt promemorian i vissa fall

uppstå tveksamhet om beskattningens räckvidd.

Det påpekas sålunda att den som framställer mellanprodukten kan medges

avdrag för den skattepliktiga råvaran, om skatteplikt enligt energiskatteförordningen

föreligger för mellanprodukten, medan han bar att erlägga

skatt för mellanprodukten. I sådant fall medges avdraget med hänsyn

till att råvaran förbrukas vid framställning av skattepliktig vara. Den

som exempelvis köper kolstybb för nedmalning till kolpulver, vilket skall

anvandas som bränsle, gör sålunda avdrag i sin deklaration till kontrollstyrelsen

för den kvantitet av den skattepliktiga råvaran, som förbrukas,

och redovisar skatt för försäljningen eller den egna förbrukningen av kolpulver.

Avdrag får dock göras även för denna försäljning eller egenförbrukning,

om pulvret skall användas för annat ändamål än energialstring,

t. ex. som pigment i färgframställning.

Skatteavdrag bör medges även om skatteplikt inte föreligger för mellanprodukten,

sägs det i promemorian. Grunden för skatteavdraget är

därvid att den skattepliktiga varan används för annat ändamål än energialstring.

Sålunda bör enligt promemorian skatteavdrag medges, om bensin

förbrukas för framställning av de brännbara gaserna etan, etylen och

opaginerad Kontrollera mot PDF

:i9

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år l!)6i

acetylen, i den män dessa används som råvaror vid framställning av plaster.

Utgör vägen över en mellanprodukt ett sätt att använda det skattepliktiga

bränslet eller elkraften för energialstring, bör skattskyldighet dock föreligga

(jfr laddning inom industri av ackumulatorer till truckar). Eftersom

detta inte klart framgår av energiskalteförordningen i dess nuvarande

lydelse, torde ett förtydligande på denna punkt vara erforderligt, heter det.

Framställs gas, som utnyttjas direkt såsom bränsle, genom förgasning

av eldningsolja eller ur kol eller koks, anses sålunda energiskatt böra utgå

för det förbrukade bränslet. Vad angår beskattningen av bensin vid framställning

av industrigas erinras i promemorian om att i det föregående

förordats samma skattesats, som om bensinen använts för framställning

av stadsgas.

Yttrandena över promemorian

Vad först angår de i promemorian föreslagna åtgärderna i syfte att undvika

dubbelbeskattning i fall, då en energiform före det slutliga utnyttjandet

av energin omvandlas i en annan energiform och bensin utgör den ena

energiformen, har någon erinran från remisshåll inte riktats mot syftet i

och för sig. Dock må nämnas, att vattenfallsstyrelsen ställt sig frågande till

förslaget att låta avdraget ske i bensinskattedeklaration och inte i elskattedeklaration

på samma sätt som gäller för skatt på andra bränslen.

I fråga om promemorians förslag att införa skattskyldighet för bensin

även vid framställning av gas för energiändamål vid industriell tillverkning

har däremot skilda meningar framförts.

Näringslivets skattedelegation yrkar, att den föreslagna utvidgningen av

5 § energiskatteförordningen skall avvisas. Fastän syftet med ändringen

varit att rätta till den inadvertens i konkurrenshänseende som ansetts föreligga,

synes man vid utredningen ha förbisett, att en sådan utvidgning

vållar nya snedvridningar i konkurrensen vilka blir av väsentligt större

omfattning än de som nu är tänkbara, anför detta remissorgan.

I övrigt är man från industrihåll inte i princip emot den föreslagna utvidgningen.

Man begär emellertid att från skattskyldighet skall undantas

det nu såsom bensin klassificerade råoljedestillatet »Light Virgin Naphta».

Detta destillat används, framhåller bl. a. Kemikontoret och Svenska petroleum

institutet, i de petrokemiska anläggningarna i Stenungsund och är

att jämställa med råolja i ett petroleumraffinaderi. Att belägga dessa destillat

med energiskatt skulle medföra en total ändring av de förutsättningar,

under vilka denna petrokemiska industri tillkommit, framhålls det

vidare i yttrandena från dessa remissorgan.

Beträffande remissyttrandena i vad de berör frågan om ett förtydligande

av beskattningsreglerna rörande mellanprodukter kan nämnas, att kontroll
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1964

styrelsen framlagt vissa tekniska ändringsförslag. Vidare må nämnas, att

vattenfallsstyrelsen finner promemorians förslag starkt befogat. Enligt

dess mening innebär det skatteplikt för all gas, som tillverkas inom riket

för energialstring. De nu gällande reglerna har haft en för den elektriska

energin direkt diskriminerande effekt, anser styrelsen, som dock finner

att full likställdhet inte nås genom förslaget. Importerad gas kommer

nämligen fortfarande att undgå energiskatt. Förslaget bör därför omarbetas

så att all inom riket för energialstring förbrukad gas blir skattebelagd,

oavsett om den är tillverkad inom riket eller ej, menar vattenfallsstyrelsen.

Varvsindustriföreningens framställning

Enligt 24 § 1 mom. d) energiskatteförordningen får avdrag i deklaration

göras för bränsle, som förbrukats eller sålts för förbrukning i fartyg eller

luftfartyg. Bensin regleras, som tidigare nämnts, jämlikt 4 § energiskatteförordningen

i energiskattehänseende av bestämmelserna i bensinskatteförordningen.

Enligt 7 § 1 mom. e) denna förordning får i deklaration göras

avdrag för bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning, i samband

med tillverkning av motorer, för avprovning av motorer på provbädd

eller på annan sådan anordning utan att transportmedel därvid framförs.

Vidare får, enligt 7 § 1 mom. d) samma förordning, avdrag göras för

bensin, som förbrukats eller sålts för förbrukning för framdrivande av

luftfartyg, varunder inbegripes start av icke motordrivet flygplan, eller för

varmkörning eller provkörning av luftfartygs motorer.

I sin framställning framhåller Sveriges varvsindustriförening att energiskatt

enligt de återgivna reglerna inte utgår för drivmedel, som förbrukas

vid provtur med fartyg eller vid provkörning av fartyg vid kaj. Däremot

utgår energiskatt för annat bränsle än bensin vid provkörning i verkstad

av fartygsmaskiner, som tillverkats vid varv. Föreningen anser att den

provkörning, som sker i verkstaden, utgör ett led i den slutliga provturen

vid leverans av fartyg. Föreningen åberopar skattefriheten för bensin och

andra bränslen i likartade situationer. Vidare påpekar föreningen, att ett

fartygsmaskineri vid provkörning i verkstad bromsas med vattenbroms.

Den alstrade energin utnyttjas inte utan omsätts i en temperaturhöjning i

vattnet, vilket leds till havet. Vid verkstadsprov fordras för maskineriets

drift smörj oljepump, kylvattenpump och brännoljepump, heter det vidare

i framställningen. Samtliga dessa pumpar drivs elektriskt, och energiskatt

utgår därvid på den elektriska energin. En viss dubbelbeskattning äger därför

rum för närvarande.

Med stöd av vad som nu återgivits hemställer föreningen om en sådan

ändring av energiskatteförordningen, att energiskatt inte vidare utgår på

bränsle för något slags provkörning av fartygsmaskinerier.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr tiO nr 41

Yttrandena över varvsindustriföreningens framställning

Framställningen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Flertalet av dessa uttrycker förståelse för varvsindustriföreningens

synpunkter samt framhåller att eu lagteknisk inadvertcns föreligger

mellan beskattningsreglerna för bensin och motsvarande regler för

andra drivmedel.

Enligt handelskammaren i Göteborg är bränslekostnaderna för provkörning

av ett fartygsmaskineri på provbädd relativt sett inte på långt när så

stora, att det kan bli fråga om alt tillämpa den tidigare omnämnda avdragsregeln

i 24 § 2 mom. e) energiskatteförordningen som gäller då bränslekostnaden

utgör en mera betydande del av tillverkningskostnaden. De här

aktuella bränslekostnaderna är dock i absoluta tal så stora, alt de har företagsekonomisk

betydelse, menar handelskammaren, vilken finner varje

besparing angelägen i det konkurrensläge som i dag råder på den internationella

marknaden. Statsmakterna har tidigare visat sig ha förståelse

härför, t. ex. i fråga om ärenden rörande tullrestitution åt varvsindustrin.

Enligt generaltullstyrelsen synes vid bifall till framställningen avdragsmöjlighet

inte böra förbehållas varvsindustrin utan även böra tillkomma

andra tillverkare av brännoljedrivna motorer, exempelvis tillverkare av marinmotorer,

traktormotorer o. s. v. För att framställningen skall kunna

tillgodoses helt torde avdrag, menar styrelsen, böra medges även för bränsle,

som förbrukats eller sålts för förbrukning i större omfattning för avprovning

i samband med reparation eller översyn av motorer. I samband

därmed synes en motsvarande utvidgning av avdragsmöjligheterna i bensinskatteförordningen

böra övervägas, slutar generaltullstyrelsen.

Kontrollstyrelsen framhåller till en början att bensinskatteförordningens

bestämmelser om skatteavdrag tillkommit i syfte att möjliggöra skattefrihet

för bensin, som används för annat ändamål än framförande av

motorfordon. Eftersom bränslet i detta fall ostridigt förbrukas under sådana

förhållanden att den alstrade energin inte kan utnyttjas, finner styrelsen,

att skäl föreligger för bifall till framställningen. Styrelsen erinrar

särskilt om att skatteavdrag enligt 24 § 2 mom. a) energiskatteförordningen

får göras för bränsle, som skattskyldig förbrukat eller sålt för förbrukning

för annat ändamål än energialstring. Av kontrolltekniska skäl

anser styrelsen emellertid inte lämpligt med en utvidgning av skattefriheten

till att omfatta allt bränsle, som används för energiframställning under

sådana förhållanden att energin inte kan utnyttjas. Om en utvidgning

av avdragsrätten anses böra komma i fråga, synes den kunna anordnas i

analogi med vad som gäller enligt bensinskatteförordningen. Härigenom

skulle den som tillverkar även andra motorer än fartygsmaskinerier kunna

komma i åtnjutande av skattefrihet för bränsle, som förbrukas vid avprovning

av motorerna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Mcij. ts proposition nr 60 år 196b

Det skulle enligt kontrollstyrelsen kunna ifrågasättas att medge avdragsrätt

för bränsle, som förbrukats för avprovning i samband med reparation

och översyn av motorer, även där avprovningen verkställs av annan

än den som bedriver tillverkning av här avsedda motorer. Dylik avprovning

sker emellertid inte bara hos tillverkare utan även på ett mycket

stort antal verkstäder över hela landet. En sådan vidgad avdragsrätt skulle

därför medföra så stora kontrollsvårigheter, att en dylik utvidgning inte

kan förordas.

Departementschefen

I promemorian har redovisats vissa önskemål om mera tekniska ändringar

i energiskatteförordningen, vilka framkommit i samband med utredningen

av de frågor som redovisats i det föregående. Dessa önskemål

beror i huvudsak på de olikheter i skattereglerna, som för närvarande föreligger

mellan bensin och andra skattepliktiga bränslen. Med dessa olikheter

sammanhänger även den fråga om energibeskattningen vid provkörning

av fartygsmaskineri, som varvsindustriföreningen tagit upp.

För bränsle, som använts vid framställning av annat skattepliktigt bränsle,

liksom för skatt på elkraft, som förbrukats vid framställning av skattepliktigt

bränsle, ger energiskatteförordningen möjlighet till avdrag i bränsledeklarationen.

I enlighet med vad som föreslagits i promemorian bör avdragsbestämmelserna

förtydligas, så att det klart framgår att avdrag skall

kunna medges även för bränsle eller elkraft som används för framställning

av bensin. Avdrag för elkraft, som förbrukats eller sålts för förbrukning

vid framställning av bensin eller annat skattepliktigt bränsle, bör, såsom

vidare föreslagits, ske i elkraftsdeklarationen. I enlighet med förslag av

kontrollstyrelsen bör till följd härav den nuvarande möjligheten till motsvarande

skatteavdrag i bränsledeklarationen slopas.

För energiskatt på bränsle, som förbrukats vid produktion av elkraft,

kan för närvarande medges avdrag i elkraftsdeklaration, och enligt promemorian

skall möjlighet härtill kvarstå. Såsom kontrollstyrelsen föreslagit,

bör dessutom av praktiska skäl ges en alternativ möjlighet till avdrag i

bränsledeklaration för den som själv förbrukar bränsle vid produktion av

skattepliktig elkraft.

När bensin används för framställning av skattepliktig elkraft, anses någon

möjlighet till deklarationsavdrag inte föreligga med nuvarande regler.

Dubbelbeskattning inträder således, om exempelvis elkraft genereras med

bensindrivna aggregat. Såsom föreslagits i promemorian, bör denna inadvertens

undanröjas. Jag vill därför förorda, att en bestämmelse om deklarationsavdrag

i detta fall införs i 7 § 2 mom. bensinskatteförordningen.

Avdrag skall alltså i regel ske i bensinskattedeklaration. Detta beror på

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr (>() år 196t

alt bensin, som använts för produktion av elkraft, bör vara fri inte bara

från energiskatt utan även från bensinskatt. För vissa undantagsfall bor

dock finnas möjlighet till avdrag i elkraftsdeklaration.

De förslag, som nu framlagts, föranleder vissa ändringar i 24 § 2 mom.

och 25 § energiskatteförordningen.

En annan skiljaktighet mellan bensin och övriga bränslen i fråga om

energibeskattningen, som tagits upp i promemorian, rör framställningen

av industrigas. När andra bränslen än bensin används för sådan framställning,

beläggs de med energiskatt enligt vanliga regler, vilket däremot inte

sker med bensin som används för samma ändamål. Det senare beror på att

bensin enligt bensinskatteförordningen är helt befriad från skatt, då den

används för annat tekniskt ändamål än motordrift. För det fall, att bensin

används vid framställning av stadsgas, har därför i syfte att likställa

bensin med andra bränslen införts en särskild bestämmelse i energiskatteförordningen

om skatt med 1,6 öre per liter bensin, som förbrukas för sådant

ändamål. I promemorian har föreslagits, att denna bestämmelse skall

göras tillämplig även på framställning av industrigas. Därmed skulle den

nuvarande inadvertensen i förhållandet mellan bensin och andra bränslen

på denna punkt upphöra.

Under remissbehandlingen har detta förslag mött kritik. Även på håll,

där man i princip accepterat förslaget, har man velat göra undantag fiån

dess tillämpningsområde. I kritiken har uttalats, att ett genomförande av

förslaget skulle medföra ännu större snedvridningar av konkurrensen än

dem som för närvarande är tänkbara.

Det framlagda förslaget till utvidgning av energibeskattningen synes visserligen

i princip vara riktigt. Dess verkningar i praktiken kan emelleitid

i viss man vara osäkra. Särskilt med hänsyn till att energibeskattningens

framtida utformning är beroende av allmänna skatteberedningens arbete

finner jag frågan inte vara av sådan angelägenhetsgrad, att förslag till en

lösning bör läggas fram i detta sammanhang.

I promemorian behandlas vidare de skatteproblem, som uppkommer näi

bränsle förbrukas för framställning av en mellanprodukt vilken senare används

för energialstring. Som framgår av redogörelsen för promemorian,

anses avdragsmöjlighet för närvarande föreligga för bränsle vid framställning

av en mellanprodukt, som i och för sig är skattepliktig enligt energiskatteförordningen.

I princip bör enligt promemorian medges avdrag även

vid framställning av icke skattepliktiga mellanprodukter, eftersom förbrukningen

då sker för annat ändamål än energialstring. Undantag från denna

princip bör emellertid gälla i fall, då vägen över mellanprodukten endast

är ett sätt att använda det skattepliktiga bränslet för energialstring.

I promemorian upptas — med viss anknytning till de synpunkter som

där framförts såsom skäl för beskattning av bensin även vid framställning

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1964

av industrigas ett förslag till förtydligande av den nuvarande bestämmelsen

i 24 § 2 mom. a). Detta förslag till förtydligande skulle emellertid, såsom

vattenfallsstyrelsen också antytt i sitt remissyttrande, kunna leda till

en betydande utvidgning av den nuvarande skatteplikten. På grund härav

är jag inte beredd att för närvarande biträda förslaget i denna del.

Såsom jag tidigare nämnde, kommer jag att föreslå energibeskattning av

gasol för motorfordonsdrift. Jag vill i anledning av de här berörda frågorna

om samordning av de olika energibeskattningsregler, som för närvarande

galler för bensin och andra bränslen, påpeka, att med den avsedda utformningen

av gasolbeskattningen något behov av tillägg till 24 och 25 §§ energiskatteförordningen

för gasolens vidkommande motsvarande vad som föreslagits

i fråga om bensin inte synes uppkomma.

Slutligen vill jag behandla frågan om energibeskattningen vid provkörning

av motorer.

\ arvsindustriföreningen har begärt en sådan ändring i energiskatteförordningen,

att energiskatt inte skall utgå vid något slags provkörning av

fartygsmaskineri. För bensin gäller i denna del bensinskatteförordningens

regler även beträffande energiskatten. Avdragsreglerna är emellertid, som

framgått av vad jag tidigare anfört, inte lika för bensin och för andra

bränsJen. Bland annat får avdrag göras för bensin som förbrukats eller sålts

för föibrukning, i samband med tillverkning av motorer, för avprovning

av motorer på provbädd eller annan sådan anordning utan att transportmedel

därvid framförs. Någon motsvarande avdragsmöjlighet finns inte,

när andra bränslen än bensin används för detta ändamål. Däremot medges

skattea^ drag för förbrukning av sådana bränslen i fartvg.

Skillnaderna i avdragshänseende mellan bensin och andra bränslen har

bl. a. den konsekvensen, att vid tillverkning av fartygsmaskinerier skatteavdrag

får göras för exempelvis pannolja vid provkörning med fartyget i

sjö eller vid kaj men inte vid avprovning i verkstad. Om i det senare fallet

i stället använts bensin hade sådan avprovning skett utan energibeskattning.

Varvsindustriföreningens framställning har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna. Inte heller jag vill motsätta mig en ändring,

som även i detta hänseende leder till ökad likställdhet mellan bensin och

andra bränslen vid energibeskattningen. Som bl. a. kontrollstyrelsen framhållit,

synes det lämpligt att utsträcka rätten till skatteavdrag för andra

bränslen än bensin vid avprovning av motorer till att gälla all slags motortillverkning.

Ett förslag av generaltullstyrelsen att låta avprovning ske

skattefritt även vid reparation av motorer skulle emellertid leda till alltför

stora kontrollsvårigheter för att kunna accepteras.

Den föreslagna bestämmelsen bör tas in i 24 § 2 mom. cnergiskutteförordningen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b

De i detta och föregående avsnitt föreslagna ändringarna i avdragsreglerna

bör i princip träda i kraft den 1 juli 1964. Av praktiska skäl och för

att möjliggöra en tidigare lättnad i beskattningen vill jag emellertid föreslå,

att de nya reglerna om avdrag för bränsle eller elkraft eller för skatt

på bränsle får tillämpas även beträffande tidigare förbrukning eller försäljning

under år 1964.

Jag vill framhålla, att förslaget inte är avsett att medföra någon skärpning

i beskattningen i de fall där nedsättning redan gäller till följd av beslut

som meddelats av Kungl. Maj:t eller kontrollstyrelsen.

Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen anta inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr

262) om allmän energiskatt; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. förordningen den

7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hans Ohlsson

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640209

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:189 14 Riksdagens skrivelse nr 188—189 år 1961f a1 i texten