Sök i Ratio Lex

Med förslag till stämpelskatteförordning, m. m

393 sidor, varav 322 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 322 av 393 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:75, Med förslag till stämpelskatteförordning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 är 196b

1

Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till stämpelskatteförordning,

m. m.; given Stockholms slott den

28 februari 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) stämpelskatteförordning;

2) förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129)

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper; samt

3) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)

om arvsskatt och gåvoskatt;

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att 1914 års förordning angående stämpelavgiften

och 1883 års förordning angående expeditionslösen skall ersättas av en

stämpelskatteförordning och en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse om

expeditionsavgift m. in. (expeditionskungörelse). Förslaget grundas på ett

betänkande av en särskild utredning (SOU 1961: 37).

Den nu gällande stämpelförordningen innehåller bestämmelser om stämpelavgift

såväl för enskilda handlingar, där avgiften har karaktär av kapitalomsättningsskatt,

som för statsmyndigheternas expeditioner, där avgiften

närmast utgör ersättning för statsverkets kostnad i ärendet. Stämpelskatteförordningen

föreslås bli en ren skatteförfattning, medan avgifterna för

myndigheternas expeditioner avses bli reglerade i expeditionskungörelsen.

Förslaget till stämpelskatteförordning innebär närmast en teknisk modernisering

av de nuvarande bestämmelserna. Vissa inskränkningar har emellertid

gjorts i det skattepliktiga området. Sålunda slopas skatteplikten för

andra inteckningar än fordringsinteckningar liksom för vattenfallsrätt och

lösöreköp. Vidare avskaffas skatteplikten för fall, då betalning söks på

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 75

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1965

grund av skriftligt fordringsbevis. För att få större konsekvens i beskattningen

införs i princip samma skatteplikt för tomträttsförvärv som för

förvärv av fast egendom. Enligt det framlagda förslaget omfattar stämpelskatten

i övrigt liksom nu förvärv av fartyg, inteckning för fordran, emission

av aktier, obligationer och vissa andra svenska värdepapper, insatser i

svenska kommanditbolag, vissa transaktioner med utländska värdepapper

samt slutligen lotterier.

Inom det skattepliktiga området görs en del modifikationer i gällande ordning.

Sålunda införs skattefrihet för kommuns och annan menighets förvärv

av mark för vissa allmänna ändamål liksom för en del överlåtelser i

rationaliserande syfte. Den skyldighet att betala dubbel lagfartsstämpel,

som nu gäller för aktiebolag, utvidgas till att avse alla juridiska personer.

Undantag görs dock för gåvoskattebefriade subjekt, dödsbon, bostadsrättsföreningar,

allmännyttiga bostadsföretag och kreditinrättningar i vissa fall.

Den som betalat dubbel skatt får tillbaka hälften av denna, om egendomen

avyttras inom tio år. Skattepliktsgränsen höjs, för förvärv av fartyg från

6 000 till 25 000 kronor och för lotteri från 5 000 till 15 000 kronor.

Generalpoststyrelsens uppgifter som central stämpelmyndighet och soin

beskattningsmyndighet för värdepapper och lotterier överförs på kontrollstyrelsen.

Förfarandet där liksom hos sjöfartsstyrelsen föreslås bli anpassat

till vad som enligt 1959 års förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

gäller för flertalet av kontrollstyrelsens nuvarande skatter.

Bestämmelser om återvinning och besvär införs. När det gäller uppbörden,

föreslås förskottsbetalning av skatten hos kontrollstyrelsen och sjöfartsstyrelsen

samt efterskottsbetalning hos inskrivningsdomarna. Systemet med

stämpelmärken avskaffas för fartyg, svenska aktier och lotterier. Kontrollstyrelsen

förutsätts göra försök med nya redovisningsmetoder.

De framlagda förslagen väntas medföra en höjning av stämpelskatteintäkterna

med en miljon kronor per år.

I fråga om expeditionsavgifterna dras upp riktlinjer för en reform, som

innebär begränsning av det avgiftspliktiga området och samtidigt höjning

av avgiftsnivån, dock inte över statsverkets självkostnader.

Vidare föreslås vissa tekniska ändringar av förordningarna om fondstämpel

och arvsskatt. Ändringarna berör närmast redovisningen och uppbörden.

Bland annat centraliseras uppbörden av arvsskatt till länsstyrelserna

samt avskaffas stämpelsystemet för redovisningen av arvs- och gåvoskatt.

De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1965.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 1f)64

3

Förslag

till

Stämpelskatteförordning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till staten skall erläggas stämpelskatt i de fall och i den ordning, som

stadgas nedan.

Rörande stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper äro särskilda bestämmelser

meddelade.

Om stämpelbeläggning av myndighets expeditioner och av ansökningar vid

domstol gäller vad därom är särskilt stadgat eller Kungl. Maj :t föreskriver.

2 §.

Staten är icke skattskyldig enligt denna förordning.

Förvärv av fast egendom och tomträtt

3 §.

Stämpelskatt skall erläggas för förvärv av fast egendom genom köp, byte,

tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

fusion av aktiebolag enligt 175 § lagen om aktiebolag eller expropriation

eller annan inlösen på grund av stadgande om rätt eller skyldighet att

lösa fast egendom.

Stämpelskatt skall erläggas även för förvärv av tomträtt genom upplåtelse,

överlåtelse mot vederlag eller annat fång som avses i första stycket.

Har ett som gåva betecknat förvärv skett mot övertagande av ansvar för

intecknad skuld eller eljest mot vederlag, skall frågan, om förvärvet är att

anse som gåva eller som köp eller annat skattepliktigt fång, avgöras med

hänsyn till samtliga omständigheter, av vilka förvärvets huvudsakliga innebörd

framgår. Därvid skall dock värdet av egendomen anses vara det taxeringsvärde

eller motsvarande värde, som enligt 8 § skall gälla såsom egendomens

värde.

4 §•

Skatteplikt föreligger icke vid

1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning

åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas fasta

egendom;

2) förvärv genom byte i den mån vederlaget utgöres av annan fast egendom,

om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning

eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering;
3)

sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem;

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med

sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbestånd,

som avses i 295 § lagen om försäkringsrörelse;

5) förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan järnväg;

6) kommuns eller annan menighets förvärv av mark, vilken enligt fast
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

ställd plan skall användas för sådant ändamål som avses i 5 § 1 mom. b)

eller d) kommunalskattelagen;

7) förvärv på grund av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;

8) förvärv med stöd av lagen om arrendators förköpsrätt, om den till vilken

jordägaren sålt egendomen tidigare erlagt stämpelskatt för sitt fång;

9) förvärv av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skattebrev;
10)

förvärv av ständig besittningsrätt till kronohemman eller krononyl*yS8e>

då på grund av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt;

11) upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet, vars mark''tidigare helt

eller till övervägande del ingått i fastighet som varit med tomträtt upplåten

till samme tomträttshavare; eller

12) återgång av fång i fall, där rätt till återvinning föreligger enligt 42 §.

Om skattefrihet i vissa fall, då ansökan om lagfart eller inskrivning avslås,

stadgas i 42 § 1 mom. sista stycket.

5 §‘

Överlåtes köp av fast egendom utan annat tillägg till eller annan ändring

i köpevillkoren än vad gäller tiden för tillträde och betalning samt sättet

för betalning, i den mån ändrade inteckningsförhållanden påkalla detta,

skall skatt erläggas endast för det senaste fånget. Skattebefrielse för tidigare

fång må dock åtnjutas endast om lagfart å samtliga fång sökes inom den

tid, som är stadgad för det första fånget. Vad nu sagts om köp av fast egendom

skall gälla även motsvarande fång till tomträtt och upplåtelse av sådan

rätt. Därvid skall vad nyss sagts om lagfart i stället avse inskrivning.

överlåtes fång som avses i 3 § såsom tillskott till bolag eller förening,

skall skatt erläggas endast för tillskottet, om detta sker utan annat tillägg

till eller annan ändring i villkoren för tidigare förvärv än som anges i första

stycket eller betingas av att vederlaget för tillskottet utgöres av aktier eller

andelar. Skattebefrielse för tidigare fång må dock åtnjutas endast om lagfart

eller inskrivning sökes inom stadgad tid och, vad angår tillskottet, sist på

den inskrivningsdag, som infaller näst efter två år från det första fånget.

Har skatt redan erlagts för tidigare fång, skall det erlagda beloppet avräknas

från skatten för det senaste fånget. Om rätt till återvinning i fall,

där erlagt belopp ej kan avräknas helt, stadgas i 42 § 2 mom.

Begäran om skattebefrielse enligt denna paragraf skall framställas, då lagfart

eller inskrivning sökes. Sådan begäran skall vara åtföljd av skriftlig,

på heder och samvete avgiven försäkran av överlåtare och förvärvare, att

vederlag för överlåten egendom icke i någon form lämnats eller skall lämnas

utöver vad som framgår av den ingivna överlåtelsehandlingen och att ej

heller eljest träffats avtal om annat tillägg till eller annan ändring i villkoren

för tidigare förvärv än som angetts i denna handling.

6 §.

Under förutsättning av ömsesidighet må Kungl. Maj :t medge skattefrihet

för främmande stats förvärv av egendom, som är avsedd för beskickning

eller konsulat.

7 §-

Skatten utgår med en krona för varje fullt hundratal kronor av egendomens

värde, dock lägst med tio kronor.

Förvärvas egendomen av juridisk person, utgår skatten med dubbelt belopp

utom i fall, då förvärvaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7/3 år 19(ii <r>

!) om lian erhållit egendomen såsom gåva skulle ha varit befriad från

gåvoskatt;

2) är bostadsrättsförening eller av bostadsstyrclsen eller länsbostadsnämnd

erkänd som allmännyttigt bostadsföretag enligt de bestämmelser om

lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, som gällde vid tiden

för förvärvet;

3) är kreditinrättning och enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning,

som Kungl. Maj:t fastställt, skyldig att åter avyttra egendomen; eller

4) är dödsbo.

8 §•

1 mom. Vid tillämpningen av 7 § skall som värde av fast egendom gälla

taxeringsvärdet året närmast före det år, då lagfart sökes. Vid köp, där köpeskillingen

överstiger detta taxeringsvärde, skall dock egendomens värde anses

motsvara köpeskillingen. Därvid skall i denna icke inräknas rätt till avkornst

eller annan förmån av egendomen, som förbehållits säljaren.

Vad i första stycket sagts om värderingsgrunden vid köp skall, i den mån

det är möjligt, tillämpas även eljest, när förvärv sker mot vederlag. Vid byte

av fast egendom med olika taxeringsvärden å ömse sidor skall värdet å vardera

sidan anses motsvara det högsta av dessa taxeringsvärden. Utgår vid

byte av fast egendom mellangift i penningar eller annan lös egendom, skall

för vartdera förvärvet skatten beräknas efter värdet av den fasta egendom

förvärvet omfattar eller, om värdet av vad fångesmannen erhållit i utbyte etter

avdrag för den mellangift denne må ha lämnat är högre, detta värde.

Därvid skall som värde av"fast egendom gälla det taxeringsvärde, som sägs

i första stycket.

Finnes för egendomen icke särskilt taxeringsvärde för det i första stycket

angivna året, skall vid tillämpningen av 7 § i stället gälla egendomens värde

vid tidpunkten för förvärvet. Detta värde fastställes av inskrivningsdomaren

efter intyg av sakkunnig eller annan utredning. Detsamma skall gälla om

det visas att egendomen efter den tidpunkt, som taxeringsvärdet för nämnda

år avsett, men före förvärvet nedgått i värde till följd av eldsvåda, vattenflöde

eller annan sådan tilldragelse, borttagande av byggnad eller annan anläggning

på egendomen eller tillbehör till denna, skogsavverkning, nedläggning

eller väsentlig förändring av rörelse, i vilken egendomen varit använd, eller

av annan liknande anledning.

Visas att egendomens värde efter förvärvet höjts till följd av nybyggnad

eller av annan liknande anledning, skall denna förhöjning av värdet icke

medräknas, när egendomens värde bestämmes.

1 fall, som avses i tredje stycket, äger inskrivningsdomaren, när särskilda

skäl föranleda det, hos länsstyrelsen påkalla, att egendomen åsättes värde

till ledning för skattens bestämmande. Därvid skall i tillämpliga delar gälla

vad som är stadgat om åsättande av särskilt värde vid bestämmande av arvsskatt.

2 mom. Vid upplåtelse av tomträtt utan tillhörande byggnad skall^värdet

av tomträtten anses motsvara avgälden för ett år. Detsamma skall gälla vid

överlåtelse av sådan tomträtt. Har större vederlag utfästs för överlåtelsen,

skall tomträttens värde dock anses motsvara vederlaget. I övrigt skall värdet

av tomträtt i tillämpliga delar bestämmas enligt föreskrifterna i 1 mom.

Som taxeringsvärde skall därvid gälla det taxerade byggnadsvärdet.

9 §•

Omfattar förvärv även annat än fast egendom eller tomträtt och har fördelning

av vederlag mellan skattepliktig och övrig egendom ej angetts i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

tångeshandlingen, skall hela vederlaget anses belöpa på den skattepliktiga

egendomen, om fördelningen icke på annat sätt tillförlitligen styrkes före

skattens fastställande. Vad nu sagts skall icke äga tillämpning vid sådant

byte som avses i 8 § 1 mom. andra stycket.

1° §•

Sökes lagfart eller inskrivning på grund av handling, som tidigare blivit

företedd i samma avseende och då föranlett beskattning, skall skatt icke erläggas.

Inteckning för fordran

11 §.

Beviljas inteckning för fordran eller förklaras ansökan om sådan inteckning

vilande, skall stämpelskatt erläggas.

Skatten utgår med fyra kronor för varje fullt tusental kronor av det kapitalbelopp,

för vilket inteckning beviljas eller ansökan om inteckning förklaras

vilande, dock lägst med tio kronor.

Skatteplikt föreligger icke, när

1) inteckning meddelas i järnväg för allmän trafik;

2) inteckning meddelas på grund av 4 § lagen om inteckningshavares rätt

till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal;

eller

3) beträffande inteckning i fast egendom vidtages sådan åtgärd, som avses

i 21, 26, 27 eller 34 § förordningen angående inteckning i fast egendom,

eller beträffande annan inteckning vidtages motsvarande åtgärd.

12 §•

Beviljas inteckning eller förklaras ansökan därom vilande på grund av

handling, som tidigare blivit företedd i samma avseende och då föranlett beskattning,

skall skatt icke erläggas. Vad nu sagts skall gälla även då handlingen

genom åtgärd, som avses i 11 § tredje stycket 3), ersatts av ny handMng.

Har inteckning, helt eller till visst belopp, dödats eller av annan anledning

upphört att gälla och beviljas senare ny inteckning eller förklaras ansökan

därom vilande, äger befrielse från skatt enligt första stycket rum endast

om den nya inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vilande

inom ett år efter det att den tidigare inteckningen upphörde att gälla

och åtgärden avser egendom, som helt eller delvis omfattades av den tidigare

inteckningen.

Bifalles eller vilandeförklaras, samtidigt med att en eller flera inteckningar

dödas, ansökan om en eller flera nya inteckningar i egendom, som

helt eller delvis omfattades av den eller de tidigare inteckningarna, skall

skatten nedsättas med belopp motsvarande skatten för den eller de tidigare

inteckningarna, även om en eller flera nya handlingar åberopas.

Förvärv av fartyg

13 §.

Stämpelskatt skall erläggas för förvärv av fartyg med ett värde av minst

tjugofemtusen kronor genom köp, byte, tillskott till bolag eller förening, utdelning

eller skifte från bolag eller förening eller fusion av aktiebolag enligt

175 § lagen om aktiebolag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år l!)6b

Vild i denna förordning är stadgat om fartyg skall gälla även lott i sådant

fartyg som sägs i första stycket.

Stämpelskatt skall erläggas jämväl nar fartyg pa grund av sådant forvarv

som avses i första stycket upphör att vara svenskt.

14 §.

Skatteplikt föreligger icke vid

1) förvärv av utländskt fartyg;

2) beställning, som avser nybyggnad av fartyg, eller överlåtelse av kontrakt

rörande sådan beställning, innan fartyget blivit byggt;

3) förvärv av nybyggt fartyg omedelbart från den som byggt fai tyget,

eller

4) förvärv av fartyg, som är avsett för räddning av skeppsbrutna.

15 §.

Överlåtes köp utan annat tillägg till eller annan ändring i köpevillkoren

än vad gäller tiden för tillträde och betalning samt sättet for betalning, i

den mån ändrade inteckningstörhållanden påkalla detta, skall skatt erläggas

endast för det senaste fånget. Skattebefrielse för tidigare fång må dock

åtnjutas endast om föreskriven anmälan eller deklaration angående samtliga

fång sker inom stadgad tid och, vad angår det senaste fånget, inom sex ma
nader

räknat från det första fånget. .

överlåtes fång som avses i 13 § till delägare i nybildat rederi ellei till nybildat

bolag eller såsom tillskott till bolag eller förening, skall skatt erläggas

endast för det senaste fånget, om detta sker utan annat tillägg till eller annan

ändring i villkoren för tidigare förvärv än som anges i första stycket eller

betingas av att vederlaget för det senaste fånget utgöres av aktier eller andelar

eller av att flera bliva delägare i fartyget. Skattebefrielse för tidigare

fång må dock åtnjutas endast om anmälan angående samtliga fång sker

inom stadgad tid och, vad angår det senaste fånget, inom två år från det första

fånset

Har''skatt redan erlagts för tidigare fång, skall det erlagda beloppet avräknas

från skatten för det senaste fånget. Om rätt till återvinning i fall,

där erlagt belopp ej kan avräknas helt, stadgas i 42 § 2 mom.

Begäran om skattebefrielse enligt denna paragraf skall framställas i samband

med anmälan eller deklaration enligt 17 §. Sådan begäran skall vara

åtföljd av skriftlig, på heder och samvete avgiven försäkran av overlatare

och förvärvare, att vederlag för överlåten egendom icke i någon form lämnats

eller skall lämnas utöver vad som framgår av den ingivna overlåte sehandlingen

och att ej heller eljest träffats avtal om annat tillagg till eller

annan ändring i villkoren för tidigare förvärv än som angetts i denna handling.

16 §.

Skatten utgår med en krona för varje fullt hundratal kronor av fartygets

värde vid tiden för förvärvet.

Vid köp skall värdet anses motsvara köpeskillingen, om icke omständigheterna

ge särskild anledning till antagande att köpeskillingen icke uppgår

till det verkliga värdet.

17 §.

Förvärv av fartyg, som skall vara infört i fartygsregistret eller som eljest

är infört i detta register, skall anmälas till sjöfartsstyrelsen i enlighet med

vad därom är särskilt stadgat. _

Om skattepliktigt förvärv av annat fartyg än som avses i törsta stycket

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

skola överlåtare och förvärvare inom en månad efter förvärvet till ledning

v.ld/aststallande av skatten inkomma med deklaration till siöfartsstyrelsen.

År forvarvaren icke bosatt här i riket, åligger deklarationsplikt dock endast

overlataren. Deklarationen skall avges på heder och samvete samt avfattas

pa blankett enligt formulär, som sjöfartsstyrelsen fastställer.

18 §.

Anmälan eller deklaration rörande köp skall vara åtföljd av skriftlig försäkran

av överlåtare och förvärvare om köpeskillingen. I fråga om annat förvarv

skali inges intyg av sakkunnig om fartygets värde vid tiden för förvärvet.

Sådant intyg skall på begäran inges även vid förvärv genom köp. Har förvärv

skett genom skriftligt avtal, skall detta bifogas anmälan eller deklaration.

Aktier och obligationer m. m.

19 §■

Vid bildande av aktiebolag och vid ökning av aktiekapital skall stämpelskatt

erlaggas för aktie, som ej förklaras förverkad.

Skatten utgår med tio öre för varje fullt tiotal kronor av aktiens nominella

belopp eller, om högre belopp skall betalas för aktien, av det högre

eloppet. Om betalning för aktie sker genom tillskott av annan egendom än

penningar, skall för aktien erläggas samma skatt som för aktie, vilken betalas

med penningar. Skola samtliga aktier betalas genom tillskott av annan

egendom an penningar, utgår skatten efter aktiens nominella belopp

2° §.

För utfästelse om kommanditdelägares insats i handelsbolag, vilken inskrives

i handelsregister, skall stämpelskatt erläggas med tio öre för varje

tullt tiotal kronor av den utfästa insatsen. J

21 §•

För obligationer och andra skuldebrev, som utges i större antal och uppenbarligen

aro avsedda för den allmänna rörelsen, skall stämpelskatt erläggas

med sextio ore för varje påbörjat hundratal kronor av skuldebrevets nominella

belopp.

Vad i denna förordning sägs om obligation skall gälla även annat skuldebrev,

som avses i första stycket.

...,Har vid upptagande av obligationslån i stället för obligation utgetts certilikät,

enligt vilket långivaren äger rätt att få obligationer utlämnade, skall

stämpelskatt erlaggas for certifikatet, om de med detta avsedda obligationerna

vid ett utgivande skulle ha varit skattepliktiga. Skatten för certifikatet

utgår med belopp, varmed skatt i sådant fall skulle ha utgått för obli^ationerna.

ö

22 §.

Skatteplikt föreligger icke för obligationer, som staten garanterar, ej heler

for obligationer, som utfärdas av svensk kommun eller landstingskommun

el er av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshvpoe

skassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan eller

Kommunkredit Aktiebolag eller av svenskt aktiebolag med ändamål att idka

belåning av fast egendom eller tomträtt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kuntjl. Maj.ts proposition nr 75 år WfH

23 §.

Skattepliktiga obligationer eller certifikat må icke utlämnas utan att ha

blivit i enlighet med 38 § försedda med stämpel, som visar att skatten erlR£ts.

När obligation utges i stället för annan obligation i samband med dödning

av denna eller obligationer eljest med oförändrade villkor lämnas i utbyte

mot andra obligationer av samme utgivare, skall skatt icke erläggas för de

nya obligationerna, om de utbytta obligationerna blivit behörigen försedda

med stämpel. Gälla nya obligationer för högre sammanlagt belopp än utbytta,

skall skatt erläggas för överskjutande belopp.

Om obligation, som blivit behörigen försedd med stämpel, inom (ten ursprungligen

bestämda betalningstiden ånyo utges, skall stämpelskatt icke erläggas,

även om obligationen försetts med påskrift angående förändring av

ränta, betalningstid eller annat villkor. „

Obligation, som utlämnas utan att vara försedd med stämpel till lullt belopp,

skall vara försedd med anteckning av utgivaren om orsaken därtill.

Bestämmelserna i denna paragraf om utbyte av obligation skola äga motsvarande

tillämpning vid utbyte av certifikat mot obligationer, för vilka certifikatet

gäller, eller mot annat sådant certifikat.

24 §.

Har till riket införts aktiebrev i utländskt bolag eller obligation, som utsetts

utom riket, skall stämpelskatt erläggas för handlingen, om denna överlåtes

eller pantsättes här i riket eller om innehavaren dessförinnan avlider

och handlingen enligt lag skall upptagas i bouppteckning som registreras här

i riket. Dock inträder icke skatteplikt på grund av pantsättning för skuld,

vari utländsk medborgare som är bosatt utom riket eller utländsk juridisk

person häftar. „

Skatten för aktiebrev utgår med belopp, som galler i fråga om svensk

aktie, och beräknas på aktiens nominella belopp eller, om aktien lyder på

viss andel, på värdet av denna. Skatten för obligation utgår med belopp, som

gäller för här i riket utgiven obligation.

Vad nu sagts om aktiebrev i utländskt bolag skall gälla även annat andelsbevis,

delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art.

Utfärdas bär i riket certifikat avseende förfoganderätt över handling, som

nämncs i första eller tredje stycket, skall stämpelskatt erläggas för certifikatet.

Har sådant certifikat utfärdats utom riket och införts hit, skall stämpelskatt

erläggas för certifikatet, om detta överlåtes här i riket eller eljest

beträffande certifikatet inträffar förhållande som enligt första stycket medför

skatteplikt för där angiven handling. Skatten för certifikat, som avses

i detta stycke, utgår med belopp varmed skatt skulle ha utgått för de värdepapper,

som anges i certifikatet, om dessa värdepapper överlåtits efter införsel

till riket.

Vad i denna paragraf stadgas må icke föranleda, att skatt enligt denna

förordning skall erläggas mer än en gång för samma handling.

25 §.

Vid utbyte av eller påskrift på handling, som avses i 24 §, skola bestämmelserna

i 23 § äga motsvarande tillämpning. Har utbyte eller påskrift skett

utom riket, äger innehavaren, efter deklaration i den ordning 27 § föreskriver,

erhålla bevis på handlingen om orsaken till att den ej är försedd med

stämpel.

l-f Bihang till riksdagens protokoll 1065. 1 samt. Nr 75

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

26 §.

Skatteplikt föreligger icke för handling, som avses i 21 eller 24 §, om handlingen

är utfärdad eller garanterad av sådant till Förenta Nationerna anknutet

fackorgan till vilket Sverige anslutit sig, och ej heller när handling,

som avses i 24 §, överlåtes av eller till sådant organ.

27 §.

Den som har att erlägga stämpelskatt i fall, som avses i 19, 20, 21 eller

24 §, skall till ledning vid fastställande av skatten inkomma med deklaration

till kontrollstyrelsen. Deklarationen skall avges på heder och samvete

samt avfattas på blankett enligt formulär, som kontrollstyrelsen fastställer.

I fråga om aktie skall deklaration, som ej är undertecknad av bolagets styrelse,

vara åtföljd av protokollsutdrag, som visar att styrelsen beslutat lämna

de uppgifter deklarationen innehåller.

Deklaration skall vara avlämnad, i fall som avses i

a) 19 §, inom två månader från det att registrering skett om fullgjord

inbetalning å aktier, dock senast inom två månader från utgången av den

tid inom vilken aktien enligt lag skall betalas, eller, vid ökning av aktiekapital

enligt 64 § lagen om aktiebolag, inom två månader från det att beslut

om ökningen blivit registrerat;

b) 20 §, inom två månader från det att kommanditdelägarens utfästelse

blivit registrerad;

c) 21 §, innan där angiven handling utlämnas; samt

d) 24 §, inom två månader från den överlåtelse eller pantsättning som

föranlett skatteplikt eller, då skatteplikt inträtt till följd av dödsfall, inom

den tid som gäller för ingivande av bouppteckningen till registrering.

Deklaration rörande handling, som avses i 21 eller 24 §, skall åtföljas

av de i deklarationen angivna skattepliktiga handlingarna. Är fråga om

aktiebrev, annat andelsbevis, delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt

företag av ekonomisk art och lyder handlingen på viss andel i företaget,

skall på begäran tillika inges värdebevis av beskattningsmyndighet i det land,

där företaget har sitt säte.

Lotteri

28 §.

För lotteri, som anordnas efter tillstånd av Kungl. Maj :t eller länsstyrelse

och som avser andra värdeföremål än penningar, skall stämpelskatt erläggas,

om sammanlagda beloppet av de gjorda insatserna överstiger femtontusen

kronor.

Skatten utgår med fem kronor för varje fullt hundratal kronor av det i

första stycket angivna insatsbeloppet.

Om samme anordnad samtidigt bedriver två eller flera lotterier med

lika vinstplaner, skall vid tillämpningen av denna paragraf endast ett lotteri

anses föreligga.

29 §.

Meddelas tillstånd till sådant lotteri, som avses i 28 §, och överstiger

sammanlagda insatsbeloppet enligt uppgjord plan femtontusen kronor,

skall underrättelse om det meddelade tillståndet sändas till kontrollstvrelsen.

Inom en månad efter utgången av den för lottförsäljningen bestämda tiden

i lotteri, som avses i första stycket, skall lotteriets anordnare till ledning

vid fastställande av skatten inkomma med deklaration till kontroll
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunyl. Maj:Is proposition nr 75 är 1964

styrelsen. Deklarationen skall avges på heder och samvete samt avlattas på

blankett enligt formulär, som kontrollstyrelsen fastställer. Deklarationen

skall, där sammanlagda beloppet av gjorda insatser ej uppgår till sammanlagda

insatsbeloppet enligt uppgjord plan, vara åtföljd av intyg om förstnämnda

belopp. Intyget skall vara utfärdat av notarius publicus eller av

den som fått uppdrag alt öva tillsyn över lotteriet och skall grundas på

räkenskaperna för detta.

Skattens fastställande och erläggande

30 §.

1 inom. Beslut rörande stämpelskatt meddelas

a) beträffande förvärv av fast egendom eller tomträtt av den inskrivningsdomare,

hos vilken lagfart eller inskrivning sökes, på den inskrivningsdag då

ansökan i ärendet först upptages;

b) beträffande inteckning av den inskrivningsdomare, hos vilken inteckning

sökes, på den inskrivningsdag då ansökan bifalles eller, om ansökan

förklaras vilande, på den inskrivningsdag då så sker;

c) beträffande förvärv av fartyg av sjöfartsstyrelsen; och

d) i övriga fall av kontrollstyrelsen.

Möter hinder mot att meddela beslut rörande skatten på inskrivningsdag,

som anges i a) eller b), skall beslutet meddelas på den inskrivningsdag,

som först infaller efter det att hindret blivit undanröjt.

1 fall, som avses i c) och d), må beslut om fastställande av skatt ej meddelas

senare än ett år efter utgången av det kalenderår, varunder skatteplikten

inträdde. Har slutligt beslut ej meddelats inom denna tid men har

deklaration eller anmälan som avses i 17 § första stycket avgetts, skall så

anses, som om skatten den dag tiden utgick fastställts genom slutligt beslut

i överensstämmelse med sådan handling. Har preliminärt beslut meddelats,

skall skatten i stället anses ha nämnda dag slutligt fastställts i överensstämmelse

med det preliminära beslutet.

2 mom. Myndighet, som enligt 1 mom. har att meddela beslut rörande

skatt, är beskattningsmyndighet.

Skatteplikt inträder, i fall som avses i

a) 3 och 13 §§, när förvärvet sker;

b) 11 §, när inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vilande;

c) 19 §, när registrering som sägs i 27 § andra stycket a) sker;

d) 20 §, när registrering sker;

e) 21 §, när handlingen utlämnas;

f) 24 §, när överlåtelse eller pantsättning sker eller innehavaren dessförinnan

avlider; samt

g) 28 §, när dragning sker.

31 §.

Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar, utställda

i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattepliktens inträde.

Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas efter

denna grund, bestämmer Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar,

hur beräkningen skall ske.

32 §.

I förhållande till statsverket skola för skattens erläggande svara, beträffande

skatt för

a) förvärv av fast egendom, tomträtt eller fartyg, båda kontrahenterna;

b) inteckning, den som vid tidpunkten för skattepliktens inträde är behörig

att medge inteckning i egendomen;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

c) aktie eller insats i svenskt bolag, bolaget och de som äro ledamöter i

bolagets styrelse sedan skatteplikt inträtt;

d) obligation, som avses i 21 §, och här i riket utfärdat certifikat, som

sägs i 21 eller 24 §, utfärdaren;

e) annan handling, för vilken enligt 24 § skatteplikt föreligger, den som

överlåter eller pantsätter handlingen eller, då skatteplikt inträder på grund

av dödsfall, innehavarens dödsbo; samt

f) lotteri, den som anordnar detta.

När flera svara för skattens erläggande, åligger ansvarigheten dem solidariskt.

Skattskyldig är den som i varje särskilt fall är gentemot statsverket ansvarig

för skattens erläggande.

33 §.

Underlåter skattskyldig att inkomma med föreskriven deklaration eller

försäkran, som avses i 18 §, eller är avgiven sådan handling ofullständig,

må beskattningsmyndigheten förelägga den skattskyldige att fullgöra vad

som brister. Den skattskyldige bör, utöver vad föreskrivet formulär föranleder,

meddela de upplysningar, som kunna vara av betydelse för att skatten

skall kunna fastställas till riktigt belopp.

Efter föreläggande åligger det skattskyldig alt tillhandahålla beskattningsmyndigheten

de bevis och intyg samt övriga uppgifter, som kunna fordras

för skattens fastställande till riktigt belopp.

Den som skäligen kan antagas vara skattskyldig skall, i den mån föreläggande

meddelas av beskattningsmyndigheten, avge föreskriven deklaration

eller försäkran och fullgöra skyldighet enligt andra stycket.

I fall, där sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet,

skola bestämmelserna i 6, 9, 11 och 14 §§ förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning äga motsvarande tillämpning.

34 §.

Förelägger beskattningsmyndigheten någon att vidtaga åtgärd, som avses

i 33 §, må därvid utsättas vite, när delta finnes påkallat. Vitet skall bestämmas

till sådant belopp, att det med hänsyn till vederbörandes ekonomiska

förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom

att iakttaga föreläggandet, dock ej lägre än etthundra eller högre än femtusen

kronor.

Försuttet vite utdömes av beskattningsmyndigheten.

35 §.

I fråga om stämpelskatt, som fastställes av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen,

skall vad i 15—18 och 20—25 §§ förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning finnes stadgat om fastställande av skatt

lända till efterrättelse i tillämpliga delar.

36 §.

I fall, som avses i 30 § 1 mom. första stycket a) eller b), skall skatten inbetalas

till inskrivningsdomaren inom en månad från den dag, då expedition

i ärendet blir tillgänglig för sökanden, eller, vid tillämpning av andra

stycket samma moment, den senare dag, då beslutet om skattens fastställande

meddelas. Innan expedition i ärendet blivit tillgänglig eller beslut som

nu sagts blivit meddelat, må skatten icke mottagas. Fastställer överrätt skatten

till högre belopp än inskrivningsdomaren förut beräknat eller vitsordar

skattskyldig anmärkning av den enligt 48 § förordnade granskningsmyndigheten,

skall sålunda tillkommande skattebelopp inbetalas till länsstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ur t Uti i 1I>

i det län, dit beskattningsmyndigheten hör, inom eu månad efter det att

överrättens beslut meddelats eller granskningsmyndigheten erhållit meddelande

om vitsordandet. ...

I fall, som avses i ISO § 1 mom. första stycket c) eller d), åligger del den

skattskyldige att inbetala skatten genom insättning på beskattmngsmyndighetens

postgirokonto inom den tid, som gäller för avgivande av deklaiation

eller i 17 § första stycket avsedd anmälan. Om den av beskattmngsmyndigheten

eller besvärsmyndigliet fastställda skatten överstiger vad som

skolat utgöras enligt deklaration eller anmälan eller, då beslut förut meddelats

i saken, enligt det beslut som närmast föregått, åligger det den skattskyldige

att inom tid, som beskattningsmyndigheten bestämmer, till denna

inbetala det felande beloppet. Vad nu sagts skall även gälla, om skatt taststallts

ehuru deklaration eller anmälan ej avgetts.

När synnerliga skäl äro därtill, må beskattnmgsmyndighet, som avses i

andra stycket, bevilja anstånd med skattens erläggande.

Den handling, som ligger till grund för skattens fastställande, må beskattningsmyndigheten

icke utlämna, förrän skatten erlagis.

37 §.

1 mom. Inbetalas skatt, som skall erläggas till inskrivningsdomare, icke

inom angiven tid, skall beskattningsmyndigheten göra anmalan darom till

länsstyrelsen i det län, dit beskattningsmyndigheten hör. Vid sådan anmälan

skall fogas beslut om skattens fastställande eller annat bevis, innehållande

uppgift om skattens belopp och erforderliga uppgifter om den

skattskyldige. Fastställer överrätt skatten till högre belopp an beskattningsmyndigheten

förut beräknat eller vitsordar skattskyldig anmärkning

av den enligt 48 § förordnade granskningsmyndigheten, skall överrätten eller,

i det senare fallet, granskningsmyndigheten omedelbart lämna länsstyrelsen

motsvarande uppgifter rörande det tillkommande skattebeloppet. Efter anmälan,

som nyss nämnts, ävensom vid försummad inbetalning av tillkommande

skattebelopp åligger det länsstyrelsen att förordna om uttagande av

felande belopp jämte i förekommande fall restavgift enligt 2 mom. i den

ordning, som enligt uppbördsförordningen gäller för indrivning av resttord

skatt

Har skatt i fall, som avses i 30 § 1 mom. första stycket c) eller d), icke

inbetalats inom föreskriven tid, skall förfallet skattebelopp jämte i föiekommande

fall restavgift enligt 2 mom. på framställning av beskattningsmyndigheten

omedelbart uttagas genom utmätning.

2 mom. Har skattskyldig underlåtit att inbetala skatt inom föreskriven

tid~ skall restavgift erläggas till den myndighet, som i sådant fall skall uppbära

skatten. Restavgiften skall utgå efter sex öre för varje hel krona av

den del av skatten, som icke erlagts i rätt tid, dock ej med mindre belopp

än tio kronor. Restavgiften skall vid öretal över femtio avrundas uppåt och

vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal.

När dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller eljest särskilda skäl

föranleda det, må befrielse från skyldighet att erlägga restavgift meddelas

av länsstyrelse i fråga om skatt, som avses i 1 mom. första stycket, och av

beskattningsmyndigheten beträffande annan skatt.

Riksrevisionsverket äger, i den mån så påkallas, meddela särskilda föreskrifter

i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

38 §.

Till bevis om att skatt blivit erlagd skall den myndighet, som enligt 36 §

har att uppbära skatten, förse den handling, som ligger till grund för skat
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

tens fastställande, med stämpel. Kan detta icke ske, skall avskrift av handlingen

på motsvarande sätt stämpelbeläggas. Där fråga är om fartyg, aktie

eller insats i svenskt bolag eller lotteri, skall stämpelbeläggning dock icke ske.

Från skyldigheten att förse handling med stämpel må kontrollstyrelsen

efter samråd med riksrevisionsverket besluta om undantag.

Förhandsbesked

39 §.

I fråga om skatt, som fastställes av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen,

skall beskattningsmyndigheten på ansökan av den saken rör, om tillgänglig

utredning medger det, meddela förhandsbesked huruvida stämpelskatt

skall erläggas i visst fall och, där skatteplikt finnes föreligga, med vilket

belopp skatten skall utgå.

Förhandsbesked sökes skriftligen. Vid ansökan skall fogas avskrift av eller

utkast till den handling, som ansökan avser, eller redogörelse för omständigheterna

i fallet. Vid ansökan skall jämväl fogas den ytterligare utredning

i ärendet, som står sökanden till buds.

Är den i ärendet förebragta utredningen otillräcklig, må beskattningsmyndigheten

anmana sökanden att fullständiga denna vid äventyr att förhandsbesked

eljest icke meddelas.

Sökanden skall beredas tillfälle alt yttra sig över utredning, som förebragts

annorledes än genom sökanden.

40 §.

Ärende om förhandsbesked bör handläggas skyndsamt.

I den män det icke finnes obehövligt, skall beslut i ärende om förhandsbesked

innehålla de skäl, på vilka avgörandet grundas. Avvisas ansökan,

skall beslutet innehålla erinran om att talan icke må föras mot detta. Äger

part fullfölja talan mot beslutet, skall detta tillika innehålla upplysning om

vad han därvid skall iakttaga.

Beslut i ärende om förhandsbesked skall delges sökanden.

41 §•

Förhandsbesked, som vunnit laga kraft, är bindande för statsverket i förhållande

till sökanden, i den mån denne yrkar det. Beskedet skall dock icke

gälla, när efter dess meddelande författningsändring trätt i kraft av beskaffenhet

att påverka beskattningen i det avseende beskedet angår.

Återvinning, besvär och återbetalning

42 §.

1 mom. Har efter det att beslut meddelats om fastställande av stämpelskatt
a)

ansökan om lagfart, inskrivning eller inteckning avslagits på grund

av att den åberopade handlingen var ogiltig;

b) lagfart, inskrivning eller inteckning av samma skäl undanröjts genom

dom eller beslut som vunnit laga kraft;

c) fång blivit ogiltigt på grund av bestämmelser om inskränkning i rätten

att förvärva fast egendom;

d) avtal rörande förvärv av fast egendom återgått i fall där ansökan om

lagfart jämlikt 6 § 3 mom. eller 9 § andra stycket förordningen angående lagfart

å fast egendom förklarats vilande och ansökan, som gjorts inom sex månader

från förvärvet, om utbrytning av förvärvat område eller undanröjande

av annat hinder mot lagfart lämnats utan bifall genom lagakraftvunnet beslut;

eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knncjl. Maj:ts proposition nr 75 år 196\

e) avtal rörande förvärv av fast egendom eller tomträtt återgått i fall där

egendomen enligt fångeshandlingen törvärvats för att användas till viss bebyggelse

eller annat särskilt ändamål och ansökan, som gjorts inom sex månader

från förvärvet, om tillstånd till den avsedda användningen lämnats

utan bifall genom lagakraftvunnet beslut;

äger den skattskyldige erhålla återvinning av skatten. .....

Beslut om återvinning medför frihet från skyldighet att erlägga fastställd

skatt, där skatten ännu icke erlagts, och eljest rätt att återfå skatten enligt

vad i 47 § närmare stadgas. ...

Avslås i fall, som avses i första stycket, ansökan om lagfart eller inskrivning

sist på den inskrivningsdag, da beslut rörande skatten meddelas, skall

skatt för förvärvet icke fastställas.

2 mom. Om i fall, som avses i 5 eller 15 §, erlagd skatt ej kan avraknas

helt, äger den som erlagt skatten återvinna det överskjutande beloppet.

Har skatt för förvärv av fast egendom eller tomträtt enligt 7 § andra stycket

erlagts med dubbelt belopp och övergår den förvärvade egendomen genom

skattepliktigt fång inom tio år från förvärvet till ny ägare, äger den

som erlagt skatten återvinna hälften av beloppet.

3 mom. Träder aktiebolag enligt 46 § lagen om aktiebolag i likvidation

sedan skatt erlagts för aktie i bolaget, äger den som erlagt skatten återvinna

denna.

43 §.

Beslut enligt 42 § om återvinning av skatt meddelas av beskattningsmyndigheten.

Den som vill erhålla återvinning skall skriftligen ansöka därom hos

myndigheten inom ett år efter det att förutsättningar för återvinning inträtt.

Ansökan må dock alltid göras inom tre ar från dagen för beskattningsmyndighetens

beslut om skattens fastställande.

I fall, som sägs i 42 § 1 mom., må ansökan icke bifallas med mindre vilandeförklarad

ansökan om lagfart, inskrivning eller inteckning, som föranlett

skattens fastställande, återtages.

När skattskyldig vitsordat anmärkning, som framställts av den enligt 48 §

förordnade granskningsmyndigheten, skall vid tillämpningen av 43—45 §§

anses, som om beslut om skattens fastställande blivit meddelat av inskrivningsdomaren,

när granskningsmyndigheten erhållit meddelande om vitsordandet.

44 §.

Talan mot beslut, som beskattningsmyndighet meddelar enligt denna förordning,

föres genom besvär hos hovrätten, om beslutet meddelats av inskrivningsdomare,

och eljest hos kammarrätten.

Besvär må anföras av den skattskyldige samt, såvitt gäller inskrivningsdomares

beslut, av granskningsmyndighet, som avses i 48 §, och eljest av det

allmänna ombud, som anges i 49 §. Mot slutligt beslut om fastställande av

skatt och mot meddelat förhandsbesked må talan föras även av annan, om

beslutet länder honom till väsentlig skada eller förlust. Beslut i fråga om

utdömande av vite må överklagas av den som förpliktats utge vitet och av

granskningsmyndigheten eller det allmänna ombudet.

Mot beslut, varigenom vite förelagts eller ansökan om förhandsbesked avvisats,

må talan ej föras.

45 §.

Den som vill anföra besvär över inskrivningsdomares beslut enligt denna

förordning skall inkomma till inskrivningsdomaren med sin till hovrätten

ställda besvärsinlaga. I fall, som avses i 43 § tredje stycket, skall klaganden

inkomma till hovrätten med sin dit ställda besvärsinlaga.

Innefattar beslut, som avses i första stycket, prövning av fråga om fast
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

ställande eller återvinning av skatt, må talan fullföljas inom tre år från dagen

för beslutet. Har part anfört besvär och vill även hans motpart föra talan

mot beslutet, skall denne dock inkomma med sin besvärsinlaga inom två

månader från det att delgivning, som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken,

ägt rum. Motparten skall inkomma med besvärsinlagan till hovrätten. Prövningen

huruvida hans besvär stalan fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt

tid skall ankomma på hovrätten.

När besvär behörigen anförts över beslut, som avses i andra stycket, skall

hovrätten alltid höra klagandens motpart över besvären.

46 §.

I fråga om besvär över sjöfartsstyrelsens eller kontrollstyrelsens beslut enligt

denna förordning skola bestämmelserna i 40—45 §§ förordningen om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning lända till efterrättelse i tillämpliga

delar. I fall, som avses i 30 § 1 mom. tredje stycket andra och tredje

punkterna, skall besvärstiden även för skattskyldig räknas från där angiven

dag.

47 §.

Äger någon på grund av beslut om återvinning eller i besvärsmål återfå

skatt, beträffande vilken inskrivningsdomare är beskattningsmyndighet, skall

skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning, som är föreskriven i

uppbördsförordningen i fråga om restitution av skatt. Beslut, som nu sagts,

skall omgående sändas till länsstyrelsen i det län, dit beskattningsmyndigheten

hör. Återbetalning skall ske utan hinder av att beslutet ännu ej vunnit

laga kraft.

Vid återbetalning enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 42 §

2 mom. andra stycket, tillika utgå ränta på det återbetalade beloppet efter

fem procent om året från och med den dag, då beloppet efter beslut om

skattens fastställande blivit inbetalat, till den dag, då det återbetalas. Ränta

må dock ej utgå för längre tid än till dess en månad förflutit sedan det

beslut, enligt vilket beloppet skall återfås, vunnit laga kraft.

Beträffande skatt, som fastställes av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen,

skall vad i 29 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

finnes stadgat om återbetalning lända till efterrättelse i tillämpliga

delar.

När skattebelopp återbetalas, skall anteckning därom, där så kan ske, göras

på handling, som enligt bestämmelserna i 38 § blivit stämpelbelagd.

Tillsyn över skattens erläggande

48 §.

Inskrivningsdomares beslut i ärenden angående fastställande eller återvinning

av stämpelskatt skola granskas av den myndighet Kungl. Maj:t därtill

förordnar.

49 §.

I liaga om skatt, som enligt 30 § 1 mom. skall fastställas av inskrivningsdomare,

ankommer det på den enligt 48 § förordnade granskningsmyndigheten

att föra det allmännas talan i mål och ärenden, där denna förordning

är tillämplig. I fråga om stämpelskatt i övriga fall skall vad nu sagts gälla

den som Kungl. Maj :t enligt 2 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

utsett att vara allmänt ombud.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1''JGb

50 §.

Myndighet, till vilken inges handling som skall vara stämpelbelagd enligt

denna förordning, bör tillse, alt handlingen är försedd med stämpel till behörigt

belopp. Om så ej är fallet och stämpelbeläggning av handlingen icke

ankommer på myndigheten, bör denna anmäla förhållandet till kontrollstyrelsen.

Ansvarsbestämmelser m. m.

51 §.

Till dagsböter dömes den som

underlåter att inom föreskriven tid avge deklaration eller avlämnar deklaration

med så bristfälligt innehåll, att den uppenbarligen icke är ägnad att

ligga till grund för fastställande av skatt; eller

utlämnar handling, som avses i 23 § första stycket, utan att handlingen

är behörigen försedd med stämpel eller anteckning om orsaken till att den utlämnas

utan stämpel.

52 §.

Om ansvar för den, som lämnat oriktig uppgift i försäkran eller deklaration

till ledning vid fastställande av stämpelskatt, stadgas i skattestrafflagen.

53 §.

Träffa överlåtare och förvärvare av fast egendom, tomträtt eller fartyg

avtal om vederlag utöver vad som framgår av handlingen angående förvärvet

eller erlägges eller mottages sådant vederlag och föranleder detta att stämpelskatt

icke utgår eller att sådan skatt fastställes till för lågt belopp, dömes

till böter eller fängelse i högst sex månader. Böterna skola bestämmas

till högst fem gånger det belopp som undandragits, dock minst tvåhundra

kronor.

54 §.

Är försummelse som sägs i 51 § ringa, skall ej dömas till ansvar.

Brott, som avses i 51 §, må av åklagare åtalas endast efter anmälan av beskattningsmyndigheten.

55 §.

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas

i vidare mån än som fordras för att vinna ändamålet med kontrollen. Bryter

någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där

ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast om målsägande anger brottet till åtal.

Särskilda föreskrifter

56 §.

Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar äger, när synnerliga

skäl äro därtill, medge befrielse från eller återbetalning av stämpelskatt.

Vid beslut om återbetalning av skatt, som meddelas med stöd av första

stycket, ankommer det på Kungl. Maj :t eller myndighet, som där sägs, att

förordna i vad mån ränta skall utgå på skattebelopp, som återbetalas. Räntan

må dock ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i 47 §;

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ls proposition nr 75 år 1964

andi-a stycket stadgas. I övrigt skall beträffande återbetalningen i tillämpliga

delar gälla vad i 47 § är för motsvarande fall föreskrivet.

Vad i denna förordning stadgas om besvär skall icke gälla beslut, meddelat

av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som sägs i första

stycket.

57 §.

De föreskrifter, som fordras för tillämpning av denna förordning, meddelas

av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Förordningens bestämmelser

skola dock gälla redan före ikraftträdandet i avseende på åtgärder,

som fordras för tillämpningen därefter.

2. Genom förordningen upphävas, med de begränsningar nedan stadgas,

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

kungörelsen den 24 juli 1857 (nr 30 s. 1) angående förnyad taxa å expeditionslösen

i rikets ständers bank samt därtill hörande diskontverk och

lånekontor;

förordningen den 22 juni 1911 (nr 51 s. 4) angående rätt att hos statskontoret

erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift;

förordningen den 24 maj 1940 (nr 390) om vissa undantag från stämpelplikt

enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

;

förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående kommissionärsavgift i

domsagorna och vattendomstolarna;

förordningen den 30 juni 1948 (nr 418) om särskilt undantag från skyldighet

att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva efter vissa lantmäteriförrättningar

inom Kopparbergs län, såvitt förordningen avser lagfartsstämpel;
förordningen

den 5 juni 1953 (nr 359) om visst undantag från stämpelplikt

enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

m. m.;

förordningen den 14 maj 1954 (nr 214) om visst undantag från stämpelplikt

enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

m. in.; samt

förordningen den 3 juni 1955 (nr 352) om vissa undantag från stämpelplikt

enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften,

m. m.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den

bestämmelsen i stället tillämpas.

3. Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning såvitt gäller

skatteplikt, skattens beräkning och återvinning i fall, där förvärv av fast

egendom, tomträtt, kronohemman, skattlagt krononybygge eller fartyg skett

före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

De nya bestämmelserna om inteckning för fordran skola icke tillämpas,

där den handling som skall stämpelbeläggas redan före bestämmelsernas

ikraftträdande företetts för vinnande av inteckning men ansökan i ärendet

törst därefter bifalles eller förklaras vilande.

Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla, där före förordningens ikraftträdande
beslut

fattats om bildande av aktiebolag eller ökning av aktiekapital,

utfästelse gjorts om kommanditdelägares insats i handelsbolag,

obligation eller annan handling, som avses i 21 §, utfärdats,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

förhållande inträffat, som föranleder skatteplikt enligt 24 §, eller

tillstånd till lotteri meddelats.

Vad i denna förordning sägs om verkan av att stämpelskatt tidigare ertagts

skall i tillämpliga fall gälla, där stämpelavgift erlagts enligt de äldre

bestämmelserna.

4. Skatteplikt föreligger icke i fråga om fång till tomträtt varå, enligt

övergångsbestämmelserna till lagen den 5 juni 1953 angående ändring i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, 4 kap. sistnämnda

lag skall äga tillämpning i sin äldre lydelse.

5. Skatteplikt föreligger icke heller vid förvärv av fast egendom genom tillskott

till bolag i enlighet med lagen om avveckling av fideikommiss.

6. Vad i 24 § stadgas skall icke äga tillämpning på sådant aktiebrev i utländskt

aktiebolag, som införts före den 1 oktober 1921, eller på obligation,

som utfärdats utom riket och införts före den 1 januari 1895, eller på certifikat,

som utfärdats eller införts före den 1 juli 1927, om handlingen är försedd

med påskrift av magistrat att den blivit uppvisad före angiven dag. Är

obligation, som införts senare än nyss sagts men före den 1 juli 1917, försedd

med påskrift av magistrat att den uppvisats före sistnämnda dag, skall

för obligationen erläggas stämpelavgift enligt de bestämmelser, som närmast

före den 1 juli 1917 gällde för obligation.

Obligationsutgivare, som här i riket utlämnar obligation dagtecknad före

den 1 juli 1917 utan att förse obligationen med anteckning om dagen då den

utlämnas, dömes till dagsböter.

7. Fordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om ikraftträdandet av

denna förordning, äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

Härigenom förordnas, att 1 §, 3 § 2 mom. samt 14 och 19 §§ förordningen

den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att i förordningen

skall införas en ny paragraf, benämnd 8 a §, av den lydelse nedan

sägs samt att i 5, 9, 10, 11 och 18 §§ samma förordning uttrycket bankoch

fondinspektionen skall ersättas med ordet bankinspektionen.

(Nuvarande lydelse)

1

Vid överlåtelse-------

Med fondpapper förstås i denna förordning

aktier i inländska och utländska

aktiebolag, lotter i inländska

solidariska bankbolag (banklotter)

samt lottbrev, andelsbevis eller del
1

Senaste lydelse av 1 § se 1927:167, av 3

1946: 142, av 9 och 14 §§ se 1933: 245, av 11

(Föreslagen lydelse)

§•

--nedan sägs.

Med fondpapper förstås i denna

förordning aktier i inländska och utländska

aktiebolag, lottbrev, andelsbevis

eller delaktighetsbevis i kommanditbolag

samt obligationer; och

§ 2 mom. se 1962: 577, av 5, 10 och 18 §§ se

§ se 1921:396 samt av 19 § se 1944:453.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

(Nuvarande lydelse)

aktighetsbevis i andra inländska bolag,

som driva bankrörelse, eller i

kommanditbolag ävensom obligationer;

och anses som obligation enligt

denna förordning jämväl förskrivning,

vilken, ändock att den ej betecknats

som obligation, jämlikt förordningen

angående stämpelavgiften

skall lika med obligation stämpelbeläggas.

Lika med överlåtelse av fondpapper

anses överlåtelse av rätt till teckning

av sådana värdepapper eller, där

teckning skett, överlåtelse av den

därpå grundade rätt, så ock överlåtelse

av handling, varigenom någon

tillförsäkras förfoganderätt över fondpapper

(certifikat).

(Föreslagen lydelse)

anses som obligation enligt denna förordning

jämväl förskrivning, vilken,

ändock att den ej betecknats som

obligation, jämlikt stämpelskatteförordningen

skall lika med obligation

stämpelbeläggas.

Lika med överlåtelse av fondpapper

anses överlåtelse av rätt till teckning

av sådana värdepapper eller, där

teckning skett, överlåtelse av den

därpå grundade rätt, så ock överlåtelse

av handling, varigenom någon

tillförsäkras förfoganderätt över fondpapper

(certifikat). Har vid upptagande

av obligationslån här i riket i

stället för obligation utlämnats certifikat,

enligt vilket långivaren äger

rätt att få obligationer utlämnade,

skall överlåtelse av sådant certifikat

anses lika med överlåtelse av de obligationer,

som avses med certifikatet.

3 §.

2. Stämpelplikt äger-----

a) då bägge--------

b) då aktie,-----—---

c) då obligation-------

d) vid köp av obligationer, som

utfärdats eller garanterats av svenska

staten, eller då vid överlåtelse av aktie

eller obligation den ene kontrahenten

är svenska staten eller svenska

statsförvaltningen tillhörande allmänt

verk eller styrelse, riksdagens

verk, Sveriges allmänna hypoteksbank,

konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

Svenska bostadskreditkassan

eller Svenska skeppshypotekskassan,

samt slutligen

e) vid utlämnande av här i riket

utfärdad obligation, då antingen obligationen

skall enligt förordningen

angående stämpelavgiften före utfärdandet

förses med särskild stämpel

eller fråga är om obligation, utfärdad

av landsting, kommun, Kommun
-

--— fall, nämligen;

i kommission;

lägre belopp;

--lägre belopp;

d) vid köp av obligationer, som

utfärdats eller garanterats av svenska

staten, eller då vid överlåtelse av aktie

eller obligation den ene kontrahenten

är svenska staten eller svenska

statsförvaltningen tillhörande allmänt

verk eller styrelse, riksdagens verk,

Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket

Sveriges stadshypotekskassa,

Svenska bostadskreditkassan

eller Svenska skeppshypotekskassan;

e) vid utlämnande av här i riket

utfärdad obligation, då antingen obligationen

skall enligt stämpels katteförordningen

före utlämnandet förses

med särskild stämpel eller fråga är

om obligation, utfärdad av svensk

kommun eller landstingskommun,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196v

(Nuvarande lijdelse) (Föreslagen lydelse)

kredit Aktiebolag eller svenskt aktiebolag,

som har till ändamål att idka

belåning av fast egendom eller tomträtt.

14

Försummas anmälan, som i 9 §

andra stycket föreskrives, straffes

den försumlige med dagsböter.

19

Beträffande restitution samt uppbörd

och redovisning för överlåtelsestämplar

skall i tillämpliga delar iakttagas

vad som finnes föreskrivet i

21 samt 43—45 §§ förordningen angående

stämpelavgiften.

Kommunkredit Aktiebolag eller

svenskt aktiebolag med ändamål att

idka belåning av fast egendom eller

tomträtt; samt

f) vid köp av fondpapper, som är

utfärdat eller garanterat av sådant

till Förenta Nationerna anknutet

fackorgan till vilket Sverige anslutit

sig, och då fondpapper överlåtes av

eller till sådant organ.

8 a §.

Bankinspektionen må i samråd med

kontrollstyrelsen medge fondhandlare

att fullgöra stämpelplikten på annat

sätt än ovan är stadgat. Inspektionen

äger meddela de föreskrifter, som

därvid skola iakttagas.

§•

Fondhandlare, som åsidosätter föreskrift

enligt 8 a § eller försummar

anmälan enligt 9 § andra stycket,

dömes till dagsböter.

§•

Beträffande förhandsbesked och

besvär över sådant besked samt befrielse

från eller återbetalning av

stämpelavgift skall i tillämpliga delar

iakttagas vad som finnes föreskrivet

i 39—41, 44, 46, 47 och 56

§§ stämpelskatteförordningen. Förhandsbesked

lämnas av bankinspektionen.

Mot meddelat förhandsbesked

må talan föras endast av den som

sökt beskedet.

Bestämmelser rörande uppbörd och

redovisning av stämpelmedel, som inflyta

vid postanstalt, meddelas av generalpoststyrelsen.

De föreskrifter i övrigt, som fordras

för tillämpning av denna förordning,

meddelas av Kungl. Maj.t eller

den myndighet Kungl. Maj.t förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)

om arvsskatt och gåvoskatt

Hangenom förordnas, att 8 §, 15 § 2 mom., 23, 32 och 51—54 §§, 55 §

4 och 6 mom., 59, 62 och 64 §§, 71 § 3 mom. samt 72 § förordningen den

6Juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives samt att 29 § 2 mom. samma förordning skall upphöra

att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §.

Skall jämlikt 2 kap. lagen om Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken

arv eller pa grund av testamente

egendom, som tillfallit någon med fri

förfoganderätt, därefter övergå å annan

eller å flera efter varandra, inträder

skattskyldighet för senare

förvärv, då föregående innehavarens

rätt upphör.

Vad sålunda--—--— —

1 fall-----motsvarande

15

2 mom. Har kvarlåtenskap tillkommit

efterlevande make såsom

arvinge och äga vid dennes död den

först avlidnes arvingar taga andel i

den efterlevandes bo, beräknas denna

andel till hälften därav, såframt

icke jämlikt 2 kap. 2 § lagen om

arv annat föranledes av förefintligheten

av enskild egendom eller testamente

till förmån för annan än

den efterlevande, eller andelen blivit

enligt lag annorlunda bestämd vid

delningsförrättning, varöver behörig

handling föreligger i skatteärendet.

I fall, som avses i 4 kap. 1 § lagen

om testamente, skall vad i föregående

stycke stadgas äga motsvarande

tillämpning, där ej annat följer av

testamente, varom fråga är.

1 Senaste lydelse av 23, 32, 52—54 och 59

eller på grund av testamente egendom,

som tillfallit någon med fri

förfoganderätt, därefter övergå å annan

eller å flera efter varandra, inträder

skattskyldighet för senare förvärv,

då föregående innehavarens

rätt upphör.

— den andre,

tillämpning.

§•

2 mom. Har kvarlåtenskap tillkommit

efterlevande make såsom

arvinge och äga vid dennes död den

först avlidnes arvingar taga andel i

den efterlevandes bo, beräknas denna

andel till hälften därav, såframt

icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvdabalken

annat föranledes av förefintligheten

av enskild egendom eller testamente

till förmån för annan än den efterlevande,

eller andelen blivit enligt lag

annorlunda bestämd vid delningsförrättning,

varöver behörig handling

föreligger i skatteärendet.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken,

skall vad i föregående

stycke stadgas äga motsvarande tilllämpning,

där ej annat följer av

testamente, varom fråga är.

§§ se 1958: 562.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 19(i4

23

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

23 §.

Vid uppskattning----- — yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag

beräknas efter den köpkurs på checkar,

utställda i samma myntslag, som

gällde vid tiden för skattskyldighetens

inträde. Finnes ej sådan kurs eller

kan av annan anledning värdet icke

beräknas efter denna grund, bestämmer

Konungen eller den myndighet

Konungen förordnar, hur beräkningen

skall ske.

F. Annan lös —----skedd försäljning.

E. Värdet av utländskt myntslag

beräknas efter kursen vid tiden för

skattskyldighetens inträde med tilllämpning

av de i förordningen angående

stämpelavgiften stadgade grunderna.

32 §.

Har efter--------eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yp- d) beträffande bouppteckning yppats

felaktighet, som efter vad i 3 pats felaktighet, som efter vad i 20

kap. 10 § lagen om boutredning och kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranarvslcifte

stadgas föranleder tillägg leder tillägg till eller rättelse av botill

eller rättelse av bouppteckning- uppteckningen;

en;

e) kännedom erhållits-----felande belopp.

51 §.

Ärende rörande fastställande av

skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,

upptages till avgörande vid

inregistrering av bouppteckning eller

handling, som avses i 3 kap. 10 §

lagen om boutredning och arvskifte,

eller, där jämlikt 17 § anstånd med

skattens fastställande blivit beviljat,

när till beskattningsmyndigheten

ingivits handling, för vars företeende

anståndet beviljats, eller, om sådan

handling icke ingives inom anståndstiden,

vid utgången av sistnämnda

tid eller, då jämlikt 32 § a)

efterbeskattning skall äga rum till

följd av bevakning av där omförmält

testamente, vid bevakningen.

Ärende rörande fastställande av

skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,

upptages till avgörande vid

inregistrering av bouppteckning eller

handling, som avses i 20 kap. 10 §

ärvdabalken, eller, där jämlikt 17 §

anstånd med skattens fastställande

blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten

ingivits handling, för

vars företeende anståndet beviljats,

eller, om sådan handling icke ingives

inom anståndstiden, vid utgången av

sistnämnda tid eller, då jämlikt 32 §

a) efterbeskattning skall äga rum till

följd av bevakning av där omförmält

testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skatten

blivit fastställd, skall tecknas på

bouppteckning eller handling, som

avses i 20 kap. 10 § ärvdabalken, eller

i fall, då deklaration skall avgivas,

på det exemplar av deklarationen,

som återställes till den skattskyldige.

När efterbeskattning jämlikt

32 § a) skall ske till följd av bevakning

av testamente, skall sådant bevis

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

(Nuvarande lydelse)

52

i mom. Skatt enligt denna förordning

skall, i den mån ej jämlikt 55 §

anstånd medgivits, erläggas inom sex

veckor efter det beskattningsmyndighet

meddelat beslut om skattens fastställande.

Har jämlikt 17 § anstånd med

skattens fastställande ägt rum, skall

från dagen då bouppteckning senast

skolat vara ingiven eller, där skatten

uttages efter deklaration, från dagen

då, om anstånd ej beviljats, deklarationen

senast skolat vara avlämnad

till dagen för skattens fastställande

å skattebeloppet erläggas ränta efter

den procent, som Konungen i anslutning

till det allmänna ränteläget fastställer

varje år i december att gälla

för det påföljande året. Skall jämlikt

54 § skatten förskjutas av dödsboet,

påföres vid skattens fastställande

ränta utan uppdelning å de särskilda

skattskyldiga. Vad av beräknad ränta

överskjuter helt krontal bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan

skall beräknas, uttages genom stämpelbeläggning

med användande av

dubbla beläggningsstämplar, om vil
-

(Föreslagen lydelse)

tecknas på utgående expedition angående

bevakningen.

Har jämlikt 17 § beviljats anstånd

med fastställande av skatten, åligger

det dödsboet att tillhandahålla

beskattning smyndigheten utlämnad

bouppteckning för sådan anteckning

som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket,

skall för anteckning, som där avses,

tillhandahållas överrätt, när denna

fastställt skatt till högre belopp

än förut beräknats, och den enligt

67 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten,

när skattskyldig vitsordat

anmärkning som framställts av

denna myndighet.

§•

1 mom. Skatt enligt denna förordning

skall, i den mån ej jämlikt 55 §

anstånd medgivits, erläggas inom sex

veckor efter det att beslut om skattens

fastställande meddelats eller den enligt

67 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten

erhållit meddelande

om att skattskyldig vitsordat anmärkning

som framställts av denna

myndighet.

Har jämlikt 17 § anstånd med skattens

fastställande ägt rum, skall beskattningsmyndigheten

från dagen då

bouppteckning senast skolat vara ingiven

eller, där skatten uttages efter

deklaration, från dagen då, om anstånd

ej beviljats, deklarationen senast

skolat vara avlämnad till dagen

för skattens fastställande påföra ränta

å skattebeloppet efter den procent,

som Konungen i anslutning till det

allmänna ränteläget fastställer varje

år i december att gälla för det påföljande

året. Skall jämlikt 54 § skatten

förskjutas av dödsboet, påföres vid

skattens fastställande ränta utan uppdelning

å de särskilda skattskyldiga.

Vad av beräknad ränta överskjuter

helt krontal bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan påförts,

skall, då underrätt är beskattning

smyndighet, betalas till länsstyrelsen

i det län, dit underrätten hör,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 196b

25

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ka stadgas i förordningen angående och eljest till den länsstyrelse, som

stämpelavgiften. Stämplarna an- är beskattningsmyndighet.

bringas å bouppteckning eller handling,

som avses i 3 kap. 10 § lagen

om boutredning och arvskifte, eller

i fall, då deklaration skall avgivas, å

deklarationen eller, då jämlikt 32 § a)

efterbeskattning skall äga rum till

följd av bevakning av där omförmält

testamente, å utgående expeditionen

angående testament sbevakningen.

Den som å tjänstens vägnar har att

mottaga handling, vilken efter vad

nu sagts skall förses med stämpel,

eller testamente, vars bevakande föranleder

efterbeskattning, åligger att

tillhandahålla erforderliga stämplar,

och skola stämplarna hos honom köpas

och stämpelbeläggning av honom

verkställas i enlighet med beskattningsmyndighetens

beslut om skattens

fastställande.

Har jämlikt 17 § anstånd med

skattens fastställande beviljats, åligger

det dödsboet att för stämpelbeläggning

tillhandahålla utlämnad bouppteckning.

2 mom. Vid erläggande av arvs- 2 mom. Vid erläggande av arvsskatt,

som jämlikt 54 § skall av döds- skatt, som jämlikt 54 § skall av dödsboet

förskjutas, må intill ett belopp, boet förskjutas, må efter tillstånd

motsvarande högst hälften av skat- av beskattningsmyndigheten intill ett

ten, såsom betalningsmedel gälla belopp, motsvarande högst hälften

skuldebrev, till säkerhet för vilket, av skatten, såsom betalningsmedel

jämlikt gällande bestämmelser angå- gälla skuldebrev, till säkerhet för vilende

inteckning i fast egendom, ket, jämlikt gällande bestämmelser

tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jord- angående inteckning i fast egendom,

bruksinventarier eller förlagsegen- tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jorddom,

inteckning meddelats i boet bruksinventarier eller förlagsegentillhörig

egendom, eller ock skuldför- dom, inteckning meddelats i boet tillbindelse

med säkerhet av sådant hörig egendom, eller ock skuldförbinskuldebrev.

delse med säkerhet av sådant skulde
brev.

Sålunda intecknat------—■ Konungen föreskriver.

Överstiger den----— Konungen meddelar.

Å skuld —-------—-är fråga.

53 §.

Inbetalas icke, där stämpelbelägg- I fall, där underrätt fastställt skatt,,

ning skall äga rum vid underrätt, skall rätten till den länsstyrelse, som

inom i 52 § 1 mom. angiven tid för enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är

stämpelbeläggningen erforderligt be- uppbördsmyndighet, snarast översänlopp,

skall, såframt ej annat följer da till rätten ingiven bouppteckning

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

(Nuvarande lydelse)

av vad i 6 § sista stycket stadgas, rätten

därom göra anmälan hos länsstyrelsen

med överlämnande av protokollsutskrift,

innefattande beslutet

om skattens fastställande, jämte bouppteckning,

om sådan föreligger.

Anmälan skall innehålla uppgift, huruvida

och i vad mån det åligger

dödsbo att förskjuta ogulden skatt,

ävensom erforderlig uppgift om

skattskyldigs hemvist.

Det åligger länsstyrelse efter anmälan

som nu nämnts ävensom vid

försummad inbetalning av belopp,

som för stämpelbeläggning skall

uppbäras av länsstyrelsen, att förordna

om det felande beloppets uttagande

i den ordning som om uttagande

av oguldna kronoutskylder är

stadgad. Avgift för indrivningen skall

utgå enligt grunder som av Konungen

bestämmas.

Har av överrätt skatt blivit fastställd

till högre belopp än förut beräknats

och har icke inom tre veckor

efter det laga kraft ägande beslut

i sådant hänseende förelåg det

felande beloppet erlagts, ankommer

på vederbörande advokatfiskal att

till länsstyrelsen överlämna beslutet

för beloppets uttagande i den ordning

som nyss nämnts.

54

Arvsskatt för egendom, för vilken

skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens

(testators) eller i fall, som avses i

8 § första stycket, föregående innehavarens

död, ävensom i 52 § 1 mom.

omnämnd ränta förskjutas av dödsboet,

dock icke där fråga är om lott,

(Föreslagen lydelse)

eller annan handling, som sägs i 51 §

andra stycket, eller bouppteckning,

som tillhandahållits rätten jämlikt

tredje stycket sistnämnda paragraf.

Därjämte åligger det rätten att, enligt

vad Konungen närmare bestämmer,

tillställa länsstyrelsen de uppgifter,

som fordras för uppbörd av skatten.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning, när överrätt fastställt

skatt till högre belopp än förut beräknats

eller skattskyldig vitsordat

anmärkning som framställts av den

enligt 6b § 1 mom. förordnade granskning

smyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 mom.

tredje stycket skall ske till postgirokonto

hos länsstyrelsen. Inbetalningen

sker kostnadsfritt. Skatten skall

anses vara erlagd den dag, då inbetalningskort

eller försändelse innehållande

girokort inkommit till postanstalt.

Har skatt icke erlagts inom föreskriven

tid, skall länsstyrelsen, om ej

annat följer av vad i 6 § sista stycket

stadgas, förordna om uttagande av

felande belopp i den ordning, som

enligt uppbördsförordningen gäller

för indrivning av restförd skatt. Avgift

för indrivningen skall utgå enligt

grunder som av Konungen bestämmas.

Handling, som enligt första stycket

tillställts länsstyrelsen och som ingivaren

äger återfå, må länsstyrelsen

icke utlämna till denne förrän skatt,

med vars erläggande anstånd ej medgivits,

blivit erlagd. Innan handlingen

utlämnas, skall den förses med anteckning

om beloppet av inbetald

skatt.

§•

Arvsskatt för egendom, för vilken

skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens

(testators) eller i fall, som avses i

8 § första stycket, föregående innehavarens

död, ävensom i 52 § 1 mom.

omnämnd ränta förskjutas av dödsboet,

dock icke där fråga är om lott,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196 i
-

(Nuvarande lydelse)

.som beskattas efter vad i 6 § andra

stycket d) sägs, eller förvärv, som

avses i 12 §. Skattskyldig skall vid

tillträde av honom tillkommande lott,

för vilken skatten förskjutits av dödsboet,

till boet gälda på lotten belöpande

skatt utan avdrag i sådant hänseende,

som i 29 § 2 mom. sägs, jämte

andel i räntan; och skall tillika å

belopp, som sålunda skall erläggas,

gäldas den ränta, som kunnat av

dödsboet påräknas vid insättning å

bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäldande

av skatt och ränta, som icke

erlagts inom tid, som angives i 52 §

1 inom., svare dödsbodelägarna för

vad som brister såsom i lagen om boutredning

och arvskifte är stadgat i

fråga om gäld efter den döde; dock

vare efterlevande make fri från sådant

ansvar, där han vid bodelning

icke erhållit mer än som enligt lag

tillkommer honom.

(Föreslagen lydelse)

som beskattas efter vad i 6 § andra

stycket d) sägs, eller förvärv, som avses

i 12 §. Skattskyldig skall vid tillträde

av honom tillkommande lott,

för vilken skatten förskjutits av dödsboet,

till boet gälda på lotten belöpande

skatt jämte andel i räntan;

och skall tillika å belopp, som sålunda

skall erläggas, gäldas den ränta, som

kunnat av dödsboet påräknas vid insättning

å bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäldande

av skatt och ränta, som icke

erlagts inom tid, som angives i 52 §

1 inom., svare dödsbodelägarna för

vad som brister såsom i 21 kap. ärvdabalken

är stadgat i fråga om gäld

efter den döde; dock vare efterlevande

make fri från sådant ansvar, där

han Aid bodelning icke erhållit mer

än som enligt lag tillkommer honom.

55

4 mom. Har anstånd medgivits,

förses den stämpelpliktiga handlingen

dels med stämplar till värde motsvarande

det till beskattningsmyndigheten

kontant inbetalda skattebeloppet,

dels ock med anteckning därom

att skuldförbindelse blivit avlämnad

för återstoden av skattens belopp.

6 mom. Underrätt, som-------

Å länsstyrelsen ankommer att vårda

och bevaka skuldförbindelse och

säkerhet, som till densamma överlämnats

eller av länsstyrelsen omedelbart

mottagits. Influtna belopp skola

redovisas såsom stämpelmedel.

§•

4 mom. Har anstånd medgivits,

skall länsstyrelsen förse handling,

som avses i 53 § sista stycket, förutom

med anteckning om det kontant inbetalda

skattebeloppet, med bevis om

att skuldförbindelse blivit avlämnad

för återstoden av skattens belopp.

--mottagna handlingarna.

Å länsstyrelsen ankommer att vårda

och bevaka skuldförbindelse och

säkerhet, som till densamma överlämnats

eller av länsstyrelsen omedelbart

mottagits.

59 §.

Har efter-------— eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yp- d) beträffande bouppteckning yppats

felaktighet, som efter vad i 3 pats felaktighet, som efter vad i 20

kap. 10 § lagen om boutredning och kap. 10 § ärvdabalken stadgas förarvskifte

stadgas föranleder tillägg anleder tillägg till eller rättelse av

till eller rättelse av bouppteckningen; bouppteckningen;

e) kännedom erhållits--—---beräknat belopp.

Ansökan om------i skatteärendet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

62 §.

Underrätts beslut----- — sammanlagda belopp.

Länsstyrelses beslut i skatteärende

upptages i särskilt protokoll, vari antecknas:

den skattskyldiges namn

och hemvist samt skattens belopp,

men må om gåvodeklarationens innehåll

vidare anteckning icke ske.

Å brädden av protokoll som nu

nämnts skola antecknas beloppet av

inbetald skatt och dagen för inbetalningen

eller, där jämlikt 53 § anmälan

till länsstyrelse gjorts för skattens

indrivning, dagen för sådan anmälan.

Finner beskattningsmyndigheten

avgiven deklaration böra bevaras under

längre tid än tolv år, skall anteckning

härom verkställas i protokollet

i samband med beslutet om

skattens fastställande.

64

1 mom. Redovisning av stämpel

samt granskning av sådan redovisning

skall äga rum på sätt i förordningen

angående stämpelavgiften är

stadgat beträffande där avsedda till

domstol ingivna handlingar; och

skall vad om sådan granskning gäller

äga motsvarande tillämpning i avseende

å beskattningsmyndighets beslut

i ärenden angående gåvoskatt

samt eftergift eller återvinning av

fastställd skatt.

2 mom. Avskrift av länsstyrelses

protokoll i skatteärende skall enligt

de närmare föreskrifter, som meddelas

av Konungen, för granskning

överlämnas till hovrätt.

Vid avskrift som nu sagts ävensom

vid renoverat exemplar av bouppteckningsprotokoll,

som för granskning

ingives till hovrätt, skola fogas till

protokollet hörande deklarationer,

vilka sedan granskningen avslutats

skola återställas till beskattningsmyndigheten.

Finnes vid granskningen,

att annan deklaration än beskattningsmyndigheten

angivit bör bevaras

under längre tid än tolv år, skall

Länsstyrelses beslut i skatteärende

upptages i särskild beslutsförteckning.

Närmare föreskrifter om sådan

förteckning meddelas av Konungen.

Finner beskattningsmyndigheten

avgiven deklaration böra bevaras under

längre tid än tolv år, skall anteckning

härom verkställas i protokollet

eller beslutsförteckningen i

samband med beslutet om skattens

fastställande.

§•

1 mom. Beskattningsmyndighets

beslut i ärenden angående fastställande,

eftergift eller återvinning av

arvsskatt och gåvoskatt skola granskas

av den myndighet Konungen förordnar.

2 mom. Ett exemplar av länsstyrelses

besluts förteckning i skatteärende

skall enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen, överlämnas

till granskningsmyndigheten.

Vid beslutsförteckning som nu

sagts ävensom vid renoverat exemplar

av bouppteckningsprotokoll, som

för granskning ingives, skola fogas

till förteckningen eller protokollet

hörande deklarationer, vilka sedan

granskningen avslutats skola återställas

till beskattningsmyndigheten.

Finnes vid granskningen, att annan

deklaration än beskattningsmyndigheten

angivit bör bevaras under läng
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 19Gb

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

detta meddelas myndigheten vid de- re tid än tolv år, skall detta meddeklarationens

återställande. las myndigheten vid deklarationens

återställande.

71

3 mom. Har Konungen jämlikt 10

kap. 7 § lagen om arv eller 1 kap. 3 §

lagen om testamente förordnat, att

av egendom, som på grund av arv

eller testamente tillfaller utländsk

medborgare, skall utöver arvsskatten

utgå en särskild avgift, skall beträffande

sådan avgift i tillämpliga delar

gälla vad i denna förordning är stadgat

om arvsskatt.

72

Såvitt ej annat följer av vad i denna

förordning stadgas, skola föreskrifterna

i förordningen angående

stämpelavgiften äga motsvarande tilllämpning

beträffande stämpelbeläggning,

som äger rum för uttagande av

arvs- eller gåvoskatt.

§•

3 mom. Har Konungen jämlikt 1

kap. 3 § eller 9 kap. 3 § ärvdabalken

förordnat, att av egendom, som på

grund av arv eller testamente tillfaller

utländsk medborgare, skall utöver

arvsskatten utgå en särskild avgift,

skall beträffande sådan avgift i tilllämpliga

delar gälla vad i denna förordning

är stadgat om arvsskatt.

§•

På den enligt 6b § 1 mom. förordnade

granskningsmyndigheten ankommer

att föra det allmännas talan

i mål och ärenden, där denna förordning

är tillämplig.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser

om erläggande och redovisning av arvsskatt och gåvoskatt skola fortfarande

äga tillämpning, där beslut om skattens fastställande meddelats dessförinnan.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om nya bestämmelser

rörande stämpelskatt och expeditionsavgifter samt anför därvid följande.

I. Inledning

Bestämmelser om stämpelavgifter till staten har i vårt land funnits i 300

år. Den första författningen utfärdades 1660. Därefter har en följd av författningar

i ämnet, med vissa kortvariga avbrott, avlöst varandra. Nu gäller

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Liksom de äldre författningarna innehåller denna förordning bestämmelser

om stämpel såväl till enskilda handlingar som på utgående expeditioner

från statsmyndigheter. Länge betraktades dessa avgiftsobjekt såsom i huvudsak

likställda, och spår av denna uppfattning finns ännu kvar. I princip

bygger likväl den gällande förordningen på en artskillnad mellan stämpeln

till enskilda handlingar såsom innebärande beskattning och stämpeln på

offentliga handlingar såsom utgörande expeditionsavgift.

Avgiftsplikten för enskilda handlingar har under tiderna haft växlande

omfattning. Ursprungligen åsyftades att lägga så många olika slag av handlingar

som möjligt under stämpelplikt, men utvecklingen har gått mot en

begränsning. Jämte utbrytandet av arvsbeskattningen till särskild behandling

märks särskilt avskaffandet 1929 av stämpeln på diskonterade växlar

och på ränta av kapitalinsättning i bank.

Under budgetåret 1962/63 inflöt i stämpelavgift för enskilda handlingar

110,5 miljoner kronor.

Vid överlåtelse av fondpapper, d. v. s. främst aktier och obligationer,

genom köp eller byte utgår stämpelavgift enligt förordningen den 6 november

1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper. Statsverkets inkomster av denna s. k. fondstämpel uppgick

under år 1962 till 7,1 miljoner kronor.

Jämsides med stämpelförordningarnas bestämmelser om expeditionsstämplar

har sedan länge funnits föreskrifter angående lösen för expeditioner.

De nu gällande föreskrifterna innefattas i förordningen den 7 de
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiingl. ftluj.ts proposition nr 75 år 3!

cember 1883 (nr 64) angående expeditionslösen, vilken förutom avgiftsbestämmelser

även upptager vissa regler om expeditioners form och tillhandahållande.

Medan syftet med stämpelavgiften var allmänt fiskaliskt, avsågs

med lösen alt av den som påkallade offentlig myndighets bistånd ta

ut ett bidrag till förvaltningskostnaderna. Ursprungligen och delvis långt

fram i liden tillföll lösen i allmänhet vederbörande tjänsteman, och den

utgjorde då ofta en betydande del av hans tjänsteinkomst. Såvitt angår statsförvaltningen

gäller nu, efter genomförda löneregleringar, utan undanlag

att lösen liksom stämpelavgifterna tillkommer statsverket. Däremot tillfaller

lösen, som uppbärs av magistrater och övriga till statsförvaltningen hörande

myndigheter i städerna, stadens kassa eller undantagsvis vederbörande

tjänsteman. Därjämte äger särskilt förordnade notarii publici och protestförrättare

tillgodonjuta uppburen lösen. Den nämnda förändringen beträffande

statsmyndigheterna har i författningarna kommit till uttryck genom

föreskrifter att lösen inte skall debiteras på expeditionerna utan att i

stället skall utgå stämpel till motsvarande belopp, varjämte de i stämpelförordningen

meddelade, mera omfattande föreskrifterna om avgiftsfrihet

gjorts tillämpliga även beträffande lösen.

Utöver nu antydda ändringar har förordningarna sedan sin tillkomst undergått

otaliga andra ändringar. Flertalet av dessa har avsett vissa speciella

stämpel- och lösenavgifter. Av mera genomgripande ändringar beträffande

expeditionsavgifterna må nämnas de höjningar som genomfördes i

lösenförordningen 1918 och i stämpelförordningen 1922, de ändringar som

1932 vidtogs i samband med inskrivningsväsendets reformering, den översyn

som 1943 företogs i samband med domsagoreformen vid vilken häradshövdingarnas

sportler indrogs till statsverket samt den revision som 1947

gjordes av domstolsavgifterna i anledning av nya rättegångsbalkens införande,

varvid i stämpelförordningen infördes stämpelavgift för ansökningar

vid domstol.

Under budgetåret 1962/63 uppgick inkomsterna av lösen och stämpel för

expeditioner och ansökningar till 24,9 miljoner kronor. Härav belöpte på

statsverket 20,8 och på magistratsstäderna 4,1 miljoner kronor.

Hur vittgående de skedda ändringarna än varit, har de likväl inte berört

förordningarnas uppbyggnad och huvudsakliga utformning. I dessa avseenden

kvarstår förordningarna alltjämt på sin ursprungliga grundval, och

denna bygger i sin tur på äldre författningar i ämnet, varför förordningarna

i betydande grad avspeglar äldre tids lagstiftningsteknik och förvaltningsförhållanden.

Behovet av en genomgripande omarbetning och modernisering av 1914

års stämpelförordning och 1883 års lösenförordning har upprepade gånger

framhållits i riksdagen och annorstädes. Sedan 1945 års riksdag i skrivelse

den 16 juni samma år (nr 352) anhållit om en översyn beträffande expeditionsavgifterna,

har frågan ånyo upptagits av riksdagens revisorer i berättelsen

över granskningen 1951. Revisorerna konstaterade på grundval av

verkställd utredning, att en mycket växlande praxis utbildat sig vid tolk
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

ningen och tillämpningen av de bestämmelser som reglerar stämpelbeläggningen

av från statsmyndigheterna utgående expeditioner. Anledning härtill

fann revisorerna främst vara den brist på klarhet och överskådlighet

som utmärkte bestämmelserna, vilket medförde svårigheter av skilda slag.

I utlåtande till 1952 års riksdag (nr 145) över revisorernas berättelse anförde

statsutskottet, att vad revisorerna uttalat i denna del hade vitsordats

av vederbörande remissmyndigheter och att även utskottet för sin del funnit

behovet av en utredning i ämnet väl styrkt. På förslag av statsutskottet

anhöll riksdagen i skrivelse (nr 293), att Kungl. Maj.t ville föranstalta om

översyn av gällande regler för stämpelbeläggning av de från statsmyndigheterna

utgående expeditionerna samt vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Med hänvisning till vad som förevarit anmälde min företrädare frågan

för Kungl. Maj :t i statsrådet den 5 juni 1953. Han framhöll därvid att en

utredning i enlighet med riksdagens begäran borde komma till stånd. Emellertid

borde vid utredningen även verkställas en översyn i tekniskt hänseende

av stämpelförordningens bestämmelser om stämpel till enskilda

handlingar. Förslag om ändringar i dessa bestämmelser hade framförts såväl

motionsvägen i riksdagen som genom framställningar till Kungl. Maj :t.

Dessa på Kungl. Maj :ts prövning beroende framställningar borde upptagas

till allsidig och förutsättningslös prövning. Vid utredningen borde självfallet

även andra frågor av teknisk art, som kunde aktualiseras under utredningsarbetet,

bli föremål för prövning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande sistnämnda dag tillkallades

justitierådet Nils Regner att som särskild utredningsman verkställa en översyn

av lösen- och stämpelförordningarna. Experter åt utredningsmannen

bär varit försäkringsdomaren Curt Wildeman, kammarrättsrådet Sten von

Otter och intendenten hos generalpoststyrelsen Kurt Olsson.

Med skrivelse den 1 mars 1954 överlämnade utredningsmannen en promemoria

rörande ändringar i stämpelförordningen avseende stämpelplikt

vid överlåtelse genom fusion av fast egendom eller fartyg. Frågan behandlades

av 1954 års riksdag och ledde till lagstiftning i ämnet (prop. 184,

BevU 52, Rskr 263).

Till fullgörande av sitt uppdrag har utredningsmannen avlämnat ett den

28 april 1961 daglecknat betänkande, »Stämpel- och expeditionsavgifter»

(SOU 1961: 37). I betänkandet framlägges följande författningsförslag

dels angående stämpelskatter, nämligen

förordning angående stämpelavgiften,

lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr 807)

om handläggning av domstolsärenden,

förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,

förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 28 september

1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster samt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

förordning angående ändring i förordningen den G juni 1941 (nr 416)

om arvsskatt och gåvoskatt,

dels angående expeditionsavgifter, nämligen

kungörelse angående expeditionslösen m. in.,

lag angående ändrad lydelse av 3, 8 och 13 §§ lagen den 19 juni 1919 om

fri rättegång (nr 367),

kungörelse om tillägg till förordningen den 18 oktober 1901 (nr 78) angående

registrering av svenska fartyg,

kungörelse om ändring i förordningen den 31 december 1914 (nr 491)

med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg,

kungörelse angående tillägg till förordningen den 12 maj 1917 (nr 281)

med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad,

kungörelse angående kommissionärsavgift i domsagorna och vattendomstolarna

samt

förordning angående ändrad lydelse av 6 § 1 mom. förordningen den 5

juni 1959 (nr 348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar

m. in.,

dels ock angående gemensamma frågor, nämligen kungörelse angående

tillhandahållandet av stämplar samt uppbörd och redovisning av stämpelmedel

in. m. (stämpelkungörelse).

Vissa av de vid betänkandet fogade författningsförslagen torde få fogas

Tid statsrådsprotokollet som Bihang.

De föreslagna ändringarna har av utredningen — i det följande benämnd

stämpelutredningen — beräknats medföra en nettoökning av statsverkets

stämpeluppbörd med omkring 16 miljoner kronor, varav en miljon kronor

.avser enskilda handlingar samt återstoden expeditioner och ansökningar.

Betänkandet har blivit föremål för en mycket omfattande remissbehandling.

Sålunda har yttranden avgivits av följande myndigheter och utredningar,

vilka genom remiss anmodats yttra sig över betänkandet i dess helhet,

nämligen statskontoret, bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen1,

riksrevisionsverket, nedre justitierevisionen, justitiekanslersämbetet,

riksåklagarämbetet, generalpoststyrelsen, sjöfartsstyrelsen, rikets

hovrätter utom Göta hovrätt, vattenöverdomstolen, häradshövdingarna i

Uppsala läns norra domsaga, Karlskoga domsaga, Nedansiljans domsaga,

Folkungabygdens domsaga, Södra Åsbo och Bjäre domsaga, Hallands södra

domsaga, Bollnäs domsaga, Ångermanlands södra domsaga, Umeå domsaga

samt Västerbottens västra domsaga, särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns

domsaga, Mellanbygdens vattendomstol, rådhusrätten och magistraten

i Stockholm, Uppsala, Norrköping, Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Örebro

och Västerås, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, besvärssakkunniga,

1955 års stadsutredning och de sakkunniga med uppdrag att verkställa

översyn av gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg m. m.

Vidare har yttranden avgivits av följande myndigheter, vilka genom re
*

De båda inspektionerna motsvaras numera av bankinspektionen.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1964.1 saml. Nr 75

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196''i

miss anmodats avgiva yttrande endast såvitt rör expeditioner inom myndighetens

verksamhetsområde, nämligen kammarkollegiet, mynt- och justeringsverket,

kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, försäkringsinspektionen,

kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, fångvårdsstyrelsen,

centrala värnpliktsbyrån, arméintendenturförvaltningen, armé tygförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, krigsarkivet, försvarets

civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen,

försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,

arbetsdomstolen, försäkringsdomstolen, försäkringsrådet,

riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens

hyresråd, statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, medicinalstyrelsen,

statens rättskemiska laboratorium, statens bakteriologiska laboratorium,

statens institut för folkhälsan, statens kriminaltekniska anstalt,

statens utlänningskommission, civilförsvarsstyrelsen, telestyrelsen,

järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statens prisregleringsnämnd

för elektrisk ström, riksarkivet, statens heraldiska nämnd,

kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet, skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, universitetskanslersämbetet, statens biografbyrå, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen,

fiskeristyrelsen, statens växtskyddsanstalt, statens centrala

1 rökontrollanstalt, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, statens

pris- och kartellnämnd, krigsmaterielinspektionen, delegationen för

atomenergifrågor, statens pensionsanslalt, förste stadsfogdarna i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Norrköping, domkapitlen i Uppsala, Linköpings, Skai

a, Härnösands och Stockholms stift samt stiftsnämnderna i Strängnäs,

Lunds, Göteborgs och Luleå stift.

Härjämte har yttranden avgivits av följande myndigheter, utredningar

och sammanslutningar, vilka genom remiss beretts tillfälle att yttra sig,

nämligen sekreterareämbetet vid Kungl. Maj :ts orden, fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret, delegerade för riksdagens verk.

mönsterskyddsutredningen, sakkunniga för översyn av expropriationslagstiftningen,

postutredningen 1956, utredningen rörande lagstiftningen om

elektriska anläggningar m. m„ 1953 års skatteflyktskommitté, utredningen

angående redogöraransvaret m. m., uppbördsorganisationskommittén, 1959

års utskänkningsutredning, 1949 års jaktutredning, dispaschörerna i Stockholm

och Göteborg (gemensamt yttrande), drätselkamrarna i samtliga magistratsstäder

utom Trelleborg, Uddevalla, Kristinehamn, Umeå och Skellefteå,

Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteks- och bostadskreditorganisationer,

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,

Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges

kommunala förvaltningsjurister, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,

Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges landsfiskaler,

Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister,

Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler,

Föreningen Sveriges stadsfogdar, handelskammaren i Göteborg (ytt
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kiuujl. Maj:Is proposition nr 75 år l!Kib

35

randet jämväl bifogat kommerskollegiums yttrande), Hyresgästernas spar*

kasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och Svenska bostadskredilkassan gemensamt, Kooperativa

förbundet, Kungl. automobil klubben och Motormännens riksförbund

gemensamt, Landsorganisationen i Sverige, samtliga notarii publici

i Stockholm (gemensamt yttrande och senare särskilt yttrande av notarius

publieus Bengt Steuch), Riksförbundet Landsbygdens folk, Skogsvårdsstyrelsernas

förbund, Skyddsföreningen för utländska värdepapper, Skånes

handelskammare, stadskollegierna i Stockholm och Hälsingborg, Slatstjänstemännens

riksförbund, Stockholms fondbörs, Stockholms handelskammare,

Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd, Stockholms stads rättshjälpsanstalt,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen,

Svenska fondhandlareföreningen, Svenska järnvägsföreningen, Svenska

landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska livförsäkringsbolagens

förening, Svenska pastoratens riksförbund, Svenska polisförbundet,

Svenska Riksbyggen, Svenska socialvårdsförbundet, Svenska

sparbanksföreningen, Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges allmänna hypoteksbank,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges häradsskrivarförening, Sveriges industriförbund, Sveriges jordbrukskasseförbund,

Sveriges redareförening, Sveriges trafikbilägares riksorganisation

och Tjänstemännens centralorganisation.

Riksåklagarämbetet har till sitt yttrande fogat yttranden från statsåklagarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Överståthållarämbetet har närslutit yttranden från fastighetsregisterföraren

och kanslipolisintendenten. Länsstyrelsen i Kristianstads län har överlämnat

yttrande från Föreningen Kristianstads läns landsfiskaler. Länsstyrelsen

i Malmöhus län har bifogat yttranden från poliskamrarna i Malmö

och Hälsingborg, Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler och Skånes häradsskrivarförening.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har närslutit yttranden

från Skaraborgs läns drätselkammarförbund, Skaraborgs länsavdelning

av Landskommunernas förbund, Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler

och Föreningen Skaraborgs läns häradsskrivare. Länsstyrelsen i

Västernorrlands län har bifogat yttranden från länsavdelningen i Västernorrlands

län av Sveriges häradsskrivarförening, Västernorrlands länsavdelning

av Föreningen Sveriges landsfiskaler och poliskammaren i Sundsvall.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden från häradsskrivaren

i Piteå fögderi samt landsfiskalerna i Paj ala distrikt och Bodens

distrikt.

Generaltullstyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från tulldirektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Riksarkivet har närslutit yttranden från landsarkivarierna i Uppsala,

Vadstena, Lund, Göteborg, Härnösand och Visby.

Universitetskanslersämbetet har överlämnat yttranden från rektorsämbetena

vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm, lärarkol
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

legierna vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och tandläkarhögskolan

i Stockholm ävensom av rektorsämbetet vid tandläkarhögskolan i

Malmö.

Kommerskollegium har bifogat yttranden från statens elektriska inspektion,

samtliga bergmästare, sprängämnesinspektionen, Svenska elverksföreningen,

Svenska vattenkraftföreningen, Elektriska installatörsorganisationen

EIO, Svenska gruvföreningen, Svenska petroleum institutet samt från

handelskamrarna i Göteborg och Gävle.

Sveriges akademikers centralorganisation har bilagt yttrande från Sveriges

lantmätareförening.

Tjänstemännens centralorganisation har överlämnat yttrande från Statst

j änstemannaförbundet.

1949 års jaktutredning har till sitt yttrande fogat yttrande av Svenska jägareförbundet.

Drätselkammaren i Uppsala har bifogat yttranden från poliskammaren

och stadsfogden i staden.

Stadskollegiet i Stockholm har återgivit yttranden av bl. a. uppbördsdirektören,

exekutionsdirektören, kanslichefen vid rätts- och polisdirektionen

samt av kammarkontoret i staden.

Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare och Svenska arbetsgivareföreningen

har åberopat ett av Näringslivets skattedelegation upprättat

yttrande.

Härjämte har yttranden i ärendet inkommit från Aktiebolaget Industrikredit,

Föreningen Sveriges filmproducenter, Stockholms sjöfartsklubbs

skeppsklareraresektion, Stiftelsen Aktietjänst, Svenska ostkustfiskarenas

centralförbund och jordabalksutredningen.

I remissyttrandena har stämpelutredningens förslag i stort sett tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. I

I detta sammanhang ämnar jag även ta upp frågan vilket organ som

skall vara central stämpelmyndighet. Denna fråga har behandlats av 1956

års postutredning i dess den 5 december 1962 dagtecknade betänkande

»Postverkets organisation» (SOU 1962:52). Där föreslås, att postverkets

uPPgifter i fråga om stämpelväsendet skall begränsas till försäljning av

stämpelmärken och i övrigt överflyttas till annan central administrativ myndighet

förslagsvis kontrollstyrelsen. Postutredningens betänkande har varit

föremål för remissbehandling. Därvid har frågan om stämpelväsendet särskilt

berörts i yttrandena från riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, bankinspektionen,

generalpoststyrelsen, telestyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län,

Statstjänstemännens riksförbund och statstjänarkartellen. I dessa yttranden

har postutredningens förslag allmänt tillstyrkts.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få ta upp de sålunda aktualiserade

lagstiftningsfrågorna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

37

II. Allmänna frågor

A. Författningarnas utformning

Gällande ordning

Förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften (SF) innehåller

i 1 kap. bestämmelser om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner

och i 2 kap. bestämmelser om stämpel till enskilda handlingar. Avgifterna

i 1 kap. är till sin natur expeditionsavgifter, under det att stämpelavgiften

för enskilda handlingar med få undantag har karaktär av skatt.

Såväl skatterna som expeditionsavgifterna redovisas med stämpelmärken.

Expeditionsavgifter utgår även enligt förordningen den 7 december 1883

angående expeditionslösen (LF). Denna förordning innehåller förutom avgiftstariffer

även bestämmelser om formen för expedition och om tid för tillhandahållande

av expedition. Lösen för expedition, utfärdad från myndighet

för vars tjänstemän statens allmänna avlöningsreglemente blivit gällande,

skall redovisas till statsverket med samma slags stämpelmärken som

användes för redovisning av stämpelavgift.

Utredningen

I fråga om stämpelskatterna har utredningens uppdrag enligt direktiven

varit att verkställa en översyn i tekniskt hänseende. Den av utredningen

företagna översynen i denna del har lett till att utredningen framlagt förslag

till en särskild förordning rörande stämpelskatterna, betecknad förordning

angående stämpelavgiften och innehållande endast stadganden om

stämpelavgift för enskilda handlingar. Termen stämpelavgift har utredningen

velat förbehålla sådana avgifter som uteslutande har skattekaraktär.

I enlighet härmed har utredningen i den nya stämpelförordningen inte

upptagit några expeditionsavgifter och ej heller de avgifter för ansökan vid

domstol och för registrering av äktenskapsförord, som nu regleras i SF.

Uppdelningen av bestämmelserna om expeditionsavgifter på två olika

författningar har, betonar utredningen, bl. a. föranletts av att, medan stämpelavgifterna

alltid tillfallit statsverket, lösen tidigare i princip tillkom vederbörande

tjänsteman såsom tjänsteinkomst. Denna orsak till uppdelningen

har i väsentlig mån bortfallit genom att all uppbörd av lösen för expeditioner

från statens myndigheter numera ingår till statsverket. Expeditionsavgiftens

uppdelning i lösen och stämpel är nu i huvudsak av betydelse

endast beträffande expeditioner från myndigheter i magistratsstäderna.

Oavsett hur de frågor som sammanhänger med sistnämnda förhållanden

löses, anser utredningen det vara uppenbart, att en enhetlig reglering av

expeditionsavgifterna bör komma till stånd, och utredningen framlägger

därför förslag till särskild författning om expeditionsavgifter.

Bestämmelser om stämpelavgifterna har, framhåller utredningen, efter

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1065

1809 alltid tillkommit i den ordning som i regeringsformen är stadgad för

bevillning, vartill enligt § 60 räknas bl. a. chartae-sigillatae-avgiften. Författningar

om lösen och skyldighet att utlösa expeditioner har däremot meddelats

av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande. I samma ordning som lösenförfattningar

har tillkommit taxor för lantmäteriväsendet och lantbruksnämnderna,

vilka ersatt tidigare föreskrifter om lösen och stämpel, samt

särskilda föreskrifter rörande expeditionsavgifter inom utrikesförvaltningen

liksom en mängd andra bestämmelser rörande förrättningsavgifter och

ersättningar för tjänster av olika slag. Härvid hänvisar utredningen till

1948 års budgetutrednings redogörelse i betänkandet »Bestämmelser och

praxis rörande statens budget» (SOU 1952: 45), vari uttalas att praxis alltmera

utvecklat sig i den riktningen att uppbördsmedel i statens verksamhet

utgår enligt taxor som fastställs av Kungl. Maj:t eller av vederbörande

myndigheter enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Stämpelutredningens förslag i fråga om expeditionsavgifterna innebär,

enligt vad utredningen anför, att dessa avgifter avvägts så att de inte i någon

mån har beskattningskaraktär utan endast utgör en knappt tillmätt

ersättning för de kostnader, som är förenade med handläggningen av ett ärende

och färdigställande av expedition däri. Vid de föreslagna avgifternas bestämmande

har enligt utredningen visserligen tagits hänsyn även till de

nuvarande som stämpel betecknade avgifterna, men en ny författning om

expeditionsavgifter bör anses träda i stället för den nuvarande lösenförordningen.

Författningens innebörd och beskaffenhet föranleder således, menar

utredningen, i och för sig inte, att den bör beslutas av riksdagen i vidare

mån än såvitt rör upphävandet av motsvarande stadganden i gällande stämpel]

öroidning. Det förhållandet att lösen enligt gällande föreskrifter redovisas

med stämpelmärken bär enligt utredningen inte ansetts medföra, att

ändringar i lösenförordningen skolat underställas riksdagen, utan även sådana

ändringar har tillkommit i administrativ ordning. På motsvarande sätt

torde, fortsätter utredningen, få anses att förslagets av praktiska skäl motheiade

föreskrift, enligt vilken för kvittering och redovisning av expeditionsavgifter

skall användas samma märken som för stämpelskatter, inte

innebär hinder mot att den nya författningen utfärdas av Kungl. Maj :t. Utredningen

finner det dock lämpligt att i den nya stämpelförordning, som

föreläggs riksdagen, intas ett stadgande, enligt vilket om stämpelbeläggning

av statsmyndigheternas expeditioner skall gälla vad Kungl. Maj :t bestämmer.

Även om det kan väntas att en ny författning i ämnet inte skall

behöva ändras lika ofta som de nu gällande förordningarna, är det enligt

utredningens mening tydligt, att för Kungl. Maj:ts kansli och riksdagen

expeditionsavgifternas reglering i administrativ ordning innebär inbesparande

av åtskilligt arbete, ofta rörande frågor utan nämnvärd betydelse för

det allmänna eller någon enskild.

Av angivna skäl föreslår utredningen, att nya bestämmelser om expeditionsavgifter

skall meddelas i en författning och att denna skall erhålla

formen av en Kungl. Maj :ts kungörelse. Vad angår benämningen av expe
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1961

ditionsavgiften har utredningen funnit alla skäl tala för att behålla ordet

expeditionslösen såsom icke blott hävdvunnen utan även innehållande eu

lämplig beskrivning. I enlighet härmed och då i samma författning funnits

böra upptas även regler, som ersätter nuvarande bestämmelser om avgitter

vid ansökan hos domstol och för registrering av äktenskapsförord, har

utredningen för den nya författningen föreslagit beteckningen kungörelse

angående expeditionslösen m. in.

Yttrandena

Förslaget alt den nya stämpelförordningen skall avse endast stämpelskatter

och att bestämmelserna om expeditionsavgifterna skall samlas i en

enda författning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissorgan.

Vad utredningen anfört om att författningen rörande expeditionsavgifter

bör utfärdas av Kungl. Maj :t ensam har allmänt godtagits.

Jnstitiekanslern anser förslaget ej böra möta erinran men ifrågasätter att,

då en nyordning nu införs på detta område, riksdagen bör beredas tillfälle

yttra sig om huvudgrunderna i denna ordning. Den berör dock många enskilda

medborgare, framhåller justitiekanslern, och ju allsidigare ämnet blir

belyst, desto säkrare grundval erhålls enligt hans mening för en lämplig

reglering.

Hovrätten för Övre Norrland uttalar, att bedömningen i vad mån expeditionslösen

kan bestämmas av Kungl. Maj :t ensam tydligen beror på författningens

innehåll. Så länge lösenbeloppen för skilda slag av expeditioner

inte överstiger statsverkets beräknade genomsnittliga kostnader, lär hithörande

frågor inte behöva underställas riksdagen, anser hovrätten. Så snart

det med fog kan göras gällande att avgiften innebär beskattning, bör dock

sådan underställning enligt hovrättens åsikt ske. Gränsdragningen kan i

vissa fall vara tveksam, menar hovrätten under hänvisning till avgiften för

äktenskapsförord, och saken bör därför ständigt uppmärksammas.

Föreningen Sveriges häradshövdingar framhåller, att den föreslagna kungörelsen

kommer att innehålla åtskilliga bestämmelser av principiell natur,

delvis i nära anslutning till gällande processuella lagstadganden. Med hänvisning

härtill framhåller föreningen angelägenheten av att de mera principiella

frågorna i expeditionslösenkungörelsen redovisas i propositionen

med förslag till stämpelförordning.

Uppbördsorganisationskommittén tillstyrker uttryckligen, att erforderliga

bestämmelser om expeditionsavgifter införs i en kungörelse med stöd av

en allmän föreskrift i stämpelförordningen.

Postutredningen, som haft att överväga även frågan om riksdagens bestämmanderätt

över postavgifterna, delar utredningens uppfattning att avgift,

som tas ut i ersättning för viss prestation, inte skall betraktas som

bevillning.

Endast häradshövdingen i Karlskoga domsaga har, mot bakgrunden a^

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 796i

hur avgifter av den föreslagna arten hittills uppfattats, uttryckt tveksamhet

i frågan om expeditionsavgifter kan jämställas med sådana ersättningar för

uppdrag, tjänster m. m. som faller utanför 60 § regeringsformen.

Departementschefen

Bestämmelser om stämpelskatt, varmed jag avser sådan stämpelavgift för

enskild handling som har karaktär av skatt, finns nu i 1914 års förordning

angående stämpelavgiften. Denna författning innehåller dessutom bestämmelser

om stämpelavgifter för statsmyndigheternas expeditioner. Dessa avgifter

är att betrakta som expeditionsavgifter, d. v. s. de utgör ersättning

för myndighetens sysslande med det ärende vari expeditionen utfärdas. Reglerna

om sådana avgifter finns emellertid nu till största delen i 1883 års

förordning angående expeditionslösen.

Stämpelutredningen har i enlighet med önskemål, som uttalats av bl. a.

riksdagen, haft i uppdrag att utföra en teknisk översyn av de här berörda

föi fattningarna. Utredningen har som ett resultat av denna översyn föreslagit

en ny förordning angående stämpelavgiften med bestämmelser enbart

om stämpelskatter, medan samtliga regler om expeditionsavgifter och liknande

avgifter enligt utredningens förslag bör samlas i en kungörelse angående

expeditionslösen m. m.

Det framlagda förslaget till omdisposition av författningsmaterialet har

allmänt tillstyrkts. Även jag ansluter mig till detta förslag. Såsom utredningen

förordat, bör sålunda samtliga regler om avgifter för expeditioner

liksom bestämmelser om de avgifter för ansökningar vid domstol och för

registrering av äktenskapsförord, som nu regleras i stämpelförordningen,

ingå i den föreslagna kungörelsen.

Den nya förordning, som ersätter den gällande förordningen angående

stämpelavgiften i dess huvudsakliga del, blir enligt det förordade förslaget

en ren skatteförfattning. Med hänsyn härtill anser jag, att förordningen

lämpligen bör benämnas stämpelskatteförordning. Förslag till sådan förordning

har upprättats inom finansdepartementet.

Såsom stämpelutredningen föreslagit och även remissinstanserna förordat,

bör stämpelavgiften för expeditioner slopas och den nuvarande lösenavgiften

ersättas med en ny enhetlig avgift, vilken enligt min mening bör

ges beteckningen expeditionsavgift. Av det tidigare anförda framgår, att alla

bestämmelser om expeditionsavgift avses ingå i samma författning. Genom

att denna kommer att innefatta regler även om ansökningsavgift vid domstol

vinner man den fördelen att samtliga avgifter, som skall utgå i ett mål

vid domstol, kan utläsas ur samma författning. I denna kommer, som

nämnts, även att återfinnas regler om avgift vid domstols registrering av

äktenskapsförord.

Enligt utredningens förslag skall författningen om expeditionsavgifter få

formen av en Kungl. Maj :ts kungörelse. Detta har allmänt tillstyrkts vid

remissbehandlingen. Saväl expeditionsavgift som ansökningsavgift utgör ersättning

för viss begärd prestation. Såsom jag närmare kommer att utveckla

opaginerad Kontrollera mot PDF

osition nr 75 år tUG''i

41

Kungl. Maj.ts pro/t

i det följande, hör avgiftsbeloppen inte överstiga statsverkets beräknade

självkostnader. Avgiften kominer således inte i något fall att ha karaktär

av beskattning. Utom avgiftstariffer bör den nya författningen om expeditionsavgifter

innehålla bestämmelser angående formen för expedition samt

tid och sätt för tillhandahållande av expedition, d. v. s. bestämmelser motsvarande

dem som nu återfinns i 1883 års lösenförordning. Den nya expeditionsförfattningen

träder således helt i stället för lösenforordmngen. Da

denna förordning antagits utan riksdagens medverkan och de talrika andringarna

i förordningen likaledes beslutats av Kungl. Maj :t ensam, behover

följaktligen den nya expeditionsförfattningen inte underställas riksdagen.

Även starka praktiska skäl talar för att riksdagen inte belastas med sådana

mindre betydelsefulla frågor som det här gäller. Emellertid delar jag justitiekanslerns

uppfattning att riksdagen bör beredas tillfälle avge yttrande om

huvudgrunderna för avgiftsbeläggningens omfattning och avgifternas storlek.

Jag ämnar därför i det följande redovisa de grundläggande principerna

för den nyordning, som jag avser att föreslå på detta område.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag, att den nya författningen om

expeditionsavgifter utfärdas av Kungl. Maj :t i form av en kungörelse. Jag

föreslår vidare, att i den nya stämpelskatteförordningen tas in en erinran om

att Kungl. Maj :t meddelar särskilda bestämmelser angående stämpelbeläggning

av expeditioner. Av kungörelsens benämning bor enligt min mening

framgå, att författningen reglerar avgifter för expeditioner, och jag föreslår

därför, att den betecknas kungörelse om expeditionsavgift m. m. (expeditionskungörelse).

B. Redovisningssystem

Gällande ordning

Såväl stämpelskatt som expeditionsavgifter vid statliga myndigheter skall

enligt nuvarande bestämmelser i SF och LF regelmässigt redovisas med

stämpelmärken. Tre olika slag av sådana märken förekommer, nämligen

enkel beläggningsstämpel, dubbel beläggningsstämpel och inteckningskontrollstämpel

(22 § SF). Enkla stämplar åsätts dels expeditioner, för vilka

skall utgå stämpelavgift eller statsverket tillkommande lösen, dels stämpelpliktiga

enskilda handlingar, som inte skall beläggas med dubbel beläggningsstämpel.

Dubbel stämpel består av två delar, varav den ena delen

fästes på handlingen och den andra delen utgör underlag för kontroll av

uppbörden (24 § SF). Sådan stämpel används för handlingar som inges

till domstol för vinnande av lagfart, inteckning eller inskrivning, för äktenskapsförord

och för avhandlingar om lösöreköp (23 § andra stycket SF). Inteckningskontrollstämpel

åsätts i huvudsak skuldebrev och gravationsbevis

(23 § tredje stycket SF). I vissa fall används skrivark med påtryckt stämpelvalör,

s. k. helarksstämpel.

Generalpoststyrelsen skall på samtliga postanstalter tillhandahålla allmänheten

enkla beläggningsstämplar (26 § första stycket SF). Dubbla

2f Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. År 75

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

stämplar, helarksstämplar och inteckningskontrollstämplar kan inte köpas

av allmänheten utan tillhandahålls hos generalpoststyrelsen endast åt den

tjänsteman — stämpelförsäljare — som skall verkställa stämpelbeläggningen

(26 § andra stycket SF). Stämpelförsäljaren kan från generalpoststyrelsen

rekvirera stämplar i förskott (29 § SF). Stämpelbeläggningen verkställs av

stämpelförsäljaren, som därvid uppbär betalning för stämpelmärkena av den

avgiftsskyldige (33 § SF). Stämpelförsäljaren skall till generalpoststyrelsen

månatligen redovisa från allmänheten uppburna stämpelmedel (39 § SF).

I begränsad utsträckning föreligger rätt till provision på sålda stämplar

(42 § SF). I fråga om tillsyn över stämpelförsäljning, som äger rum på postanstalterna,

samt beträffande uppbörd och redovisning av dit influtna medel

äger generalpoststyrelsen utfärda erforderliga bestämmelser (43 § SF).

Generalpoststyrelsen skall i sin tur månatligen inleverera influtna stämpelmedel

till statskontoret (45 § SF). Kostnaden för stämplars tillverkning,

provisioner och andra av stämpelväsendets handhavande omedelbart föranledda

kostnader, som inte avser lön åt postverkets tjänstemän, bestrids av

generalpoststyrelsen och avförs på ett anslag till postverket för stämpelomkostnader

(31 § SF).

Utredningen

Under utredningen har aktualiserats frågan, om det nuvarande systemet

att redovisa ifrågavarande slag av skatter och expeditionsavgifter genom

klistrande av stämpelmärken på handlingar och expeditioner bör behållas

eller avlösas av någon annan redovisningsmetod. Då denna fråga är gemensam

för skatterna och avgifterna samt har betydelse för utformningen av

förslag till nya bestämmelser i båda dessa hänseenden, har utredningen ansett

lämpligt att behandla frågan redan inledningsvis.

Enligt utredningens förslag bör stämpelsystemet i princip behållas men

underkastas vissa ändringar. Sålunda föreslår utredningen, att stämpelsystemet

i vissa fall ersätts med annan redovisning och att de dubbla beläggningsstämplarna

slopas. Vidare föreslår utredningen bl. a. en reducerin" av

förskottsuppbörden.

Utredningen påpekar till en början, att framkomna förslag om övergång

till annan redovisningsmetod föranletts av önskemål att befria myndigheterna

från det arbete som är förenat med stämpelmärkenas påsättande

och redovisning. Att stämpelsystemet i dessa hänseenden har vissa olägenheter

finner utredningen ovedersägligt. Det har emellertid enligt utredningens

uppfattning även många fördelar. Genom att kvitto på erlagda belopp

lämnas i form av åsatta stämpelmärken innebär systemet, att den kontroll

den betalande utövar beträffande kvitteringen samtidigt utgör en kontroll

av att det erlagda beloppet blir redovisat till statsverket. För de betalande

medför systemet inga olägenheter; tvärtom kan det i viss mån vara värdefullt

i det att stämpels åsättande kan markera att det är fråga om handling

av viss vikt. Sett från redovisningssynpunkt har systemet enligt erfarenhe
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 ur 1 OM

43

terna visat sig i stort sett ändamålsenligt och tillfredsställande; under de senaste

årtiondena har blott ett fåtal fall av ocgentlighcter kunnat konstateras.

Avsiktligt eller av förbiseende kan visserligen eu stämpelförsäljare göra

vinst eller förlust genom att åsätta stämpelmärken till orätt belopp eller inte

alls åsätta handling märke eller efter riklig stämpelbeläggning ta ut oriktigt

belopp. Utredningen framhåller också, att de enkla stämplarna inte alltid

utgör något egentligt kvitto. Här syftas bl. a. på de fall då märke skall

anbringas på handling som inte utlämnas till den betalande, såsom i fråga

om avskrift som arkiveras hos domstol eller myndighet. Stämpelbeläggning

av sådan handling kan bortglömmas oaktat avgift uttagits. Motsvarande

misstag kan dock inträffa även beträffande expeditioner som utlämnas till

sökanden, ehuru kontroll från dennes sida förutsätts ske. Stämplarna representerar

emellertid i här berörda och liknande fall var för sig jämförelsevis

obetydliga belopp.

Ett totalt avskaffande av märkessystemet skulle enligt utredningens mening

medföra behov av längre gående bokföringsbestämmelser. Särskilt i vad

angår underrätterna skulle härigenom uppkomma en arbetsökning, som är

att jämföra med den arbetsminskning stämplarnas borttagande medför. Risker

för oegentligheter är förbundna även med varje annat redovisningssystem.

Därest, såsom ifrågasatts, stämpelmärkenas avskaffande leder till

att alla inbetalningar skall ske genom insättning på postgirokonto innan

expedition utlämnas, innebär detta uppenbarligen för allmänheten mycket

framträdande olägenheter, oförenliga med den service som eljest eftersträvas

inom förvaltningen.

Sammanfattningsvis har stämpelsystemet enligt utredningens uppfattning

i stort sett visat sig vara en enkel och tillfredsställande metod för

kvittering och redovisning av mottagna medel, och utredningen anser inte

skäl föreligga till annat än att förorda systemets bibehållande.

Inom ramen för stämpelsystemet finner utredningen emellertid vissa förändringar

kunna göras för att ernå arbetsbesparingar.

Utredningen konstaterar därvid att användandet av dubbla beläggningsstämplar

är förenat med särskilt besvär av praktisk natur och att de önskemål,

som framförts om avskaffande av dessa stämplar, måste anses i hög

grad befogade. Ett tillgodoseende av dessa önskemål är emellertid beroende

av huruvida på annat sätt kan åstadkommas erforderliga möjligheter till

kontroll av uppbörd och redovisning av de avsevärda avgiftsbelopp det här

gäller. Utredningen har kommit till uppfattningen, att man kan ersätta

metoden med andra föreskrifter, och föreslår därför, att dessa stämpelmärken

slopas. Huvuddragen i det redovisningssystem, som därvid synts böra

införas, framgår av utkastet till stämpelkungörelse och därtill fogade anmärkningar.

Enligt utredningens mening bör det nya systemet medföra arbetsbesparing

för domstolspersonalen. Systemet synes även bereda tillfredsställande

kontrollmöjligheter under förutsättning dels att skyldigheten

att betala stämplar i förskott minskas, dels att den stora uppbörden av

arvsskatt inte sker vid domstolarna. Förskottsuppbörden, som medför spe
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

ciella svårigheter för redovisningskontrollen, föreslås begränsad att endast

gälla stämpelavgift i de fall, där avgiften överstiger 100 kronor, vid förvärv

av fast egendom och tomträtt samt vid s. k. lösöreköp. Beträffande arvsskatt

föreslås, att redovisningen med stämpelmärken helt avskaffas och att dessa

skatter skall inbetalas direkt till generalpoststyrelsen med postgiro. Som

foljd härav föreslås, att även stämpelbeläggningen av gåvodeklarationer skall

upphöra. Vad angår de närmare betingelserna för och innebörden av förslaget

i dessa delar hänvisar utredningen till specialmotiveringen till 42 § i

dess förslag till stämpelförordning och till förslag till ändringar i förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt. I anslutning härtill framhåller utredningen,

att enligt förslaget den nuvarande stämpelbeläggningen av aktiebrev

och lottbrev i kommanditbolag samt lottsedlar skall upphöra.

I fråga om fondstämpeln föreslår utredningen, att bank- och fondinspektionen

skall äga medgiva fondhandlare att fullgöra avgiftsskyldigheten på

annat sätt än genom beläggning med märken. Stämpelbeläggning med märken

anser utredningen inte heller erforderlig i fråga om lotterivinstskatten.

Utredningen föreslår slutligen, att generalpoststyrelsen i samråd med riksrevisionsverket

skall äga att beträffande visst slag av expeditioner med^e

undantag från skyldigheten att redovisa med stämpelmärken. I detta avseende

erinras emellertid om att den kontroll från allmänhetens sida av

avgiltsredovisnmgen som tidigare berörts minskar i betydelse, om stämpelmarkena

mte bibehålls som regelmässig kvittering, och att undantag däror

inte bör ske annat än i fråga om expeditioner av mera speciellt slag.

"Vid utformningen av förslaget till ny förordning angående stämpelavgiften

bär utredningen ansett det inte vara erforderligt eller lämpligt, att förordningen

upptar detaljföreskrifter angående stämpelmärkena eller närmare

bestämmelser om uppbörd och redovisning av stämpelavgifterna. Föreskrifter

i dessa hänseenden skall enligt utredningens förslag meddelas av

Kungl. Maj :t och, delvis, av generalpoststyrelsen. Utredningen har, såsom

jag redan nämnt, upprättat utkast till kungörelse angående tillhandahållandet

av stämplar samt uppbörd och redovisning av stämpelmedel m. m.

(stämpelkungörelse).

utl''edmngens förslag skall stämpelbeläggning, i den mån sådan

alltjamt skall aga rum, verkställas av myndighet utom i vad angår fond™

fölJd härav fordras ej längre att vanliga beläggningsstämplar

tillhandahålls allmänheten på postanstalterna. Genom att stämpelförsäljningen

till allmänheten upphör medför förslaget ett visst ökat skvdd mot

handlingsförfalskning.

I detta sammanhang påpekar utredningen, att förslaget inte innehåller

bestämmelser om provision för stämpelförsäljare. Rätten till sådan provision

har inskränkts undan för undan (se prop. 1922: 224, 1936: 39 och 1939- 208). Enligt kungörelsen den 28 november 1947 (nr 900) om undanta*

från ratten till provision för vissa stämpelförsäljare utgår provision ej till

tjänsteman, på vilken statens allmänna avlöningsreglemente är tillämpligt.

I fråga om kommunalt avlönade stämpelförsäljare har sedan 1922 funnUs

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år

möjlighet för kommunen att föreskriva, att sådan befattningshavare skall

till kommunens kassa inbetala honom tillkommande provision, och numera

lär inte någon stämpelförsäljare uppbära provision som sportler.

Frågan om inteckningskontrollstämpeln har utredningen behandlat i 22 §

i förslaget till lösenkungörelse. Redogörelse för utredningens förslag i denna

fråga ämnar jag lämna i anslutning till It § i den föreslagna stämpelskatteförordningen.

Yttrandena

Förslaget att behålla stämpelsystemet i princip som uppliördsmetod

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga

remissmyndigheter.

Näringslivets sknttedelegation framhåller särskilt, att systemet med de

förändringar och begränsningar utredningen förordar torde bli enklare i

tillämpningen än hittills.

Rådhusrätten och magistraten i Hälsingborg understryker den långvariga

traditionen bakom systemet och dettas värde från solennitetssynpunkt.

Ytterligare inskränkning av stämpelsystemet förordas av riksrevisionsverket,

som anför följande.

Stämpelsystemet har vissa fördelar som uppbördsmetod. Anlitande av

postgirokonto för inbetalningar är emellertid ett lika enkelt uppbördsförf

ar ande, som innebär stor trygghet mot oegentligheter och därjämte skapar

ett underlag i myndighetens räkenskaper för revisionsmyndighetens granskning

av skatte- och avgiftsdebiteringen. I den utsträckning fastställande av

skatt eller avgift respektive färdigställande av expedition, avskrift eller dylikt

icke kan ske omedelbart, gör ett förfarande med inbetalning över postgirokonto

enligt av myndigheten tillhandahållet inbetalningskort eller genom

utlösande av giropostförskott stämpelbeläggningen överflödig. Det är

riksrevisionsverket bekant, att myndigheterna i viss omfattning tillställa

sökande stämpelbelagd handling i form av postförskott med insättning på

myndighetens postgirokonto. Stämpelbeläggningen fyller i sådant fall icke

något redovisningsändamål, som icke på enklare sätt kan tillgodoses genom

myndighetens bokföring.

En stor del av stämpelbeläggningen äger rum hos myndigheter med stark

kameral organisation, vilka ha att i sin verksamhet uppbära avgifter och

andra medel till belopp som betydligt överstiga uttaget av stämpel- och expeditionsavgifter.

Hos sådana myndigheter kan den från övriga förekommande

inbetalningsformer avvikande stämpelbeläggningen antagas i stort

sett förorsaka merarbete utan att bereda några egentliga fördelar.

Utifrån ovan angivna synpunkter hade det varit önskvärt att utredningen

undersökt möjligheterna att ytterligare inskränka stämpelsystemets tillJämpningsområde.

Särskilt vad gäller skatterna på omsättningen av fast och

lös egendom synes förenklingar stå att vinna genom slopande av stämpelbeläggningen.

Några remissinstanser har tagit upp frågan i vad mån stämpelsystemet

kan ersättas genom användande av kontorsmaskiner.

Sålunda framhåller statskontoret, att andra tekniska metoder än systemet

med stämpelmärken kan stå till buds vid kvittering och redovisning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

stämpelskatt och expeditionslösen. Det framgår ej av betänkandet, om utredningen

undersökt möjligheten att i vissa fall ersätta stämpelsystemet

med en motsvarighet till postverkets frankeringsmaskiner. Sådana maskiner

skulle enligt statskontoret sannolikt kunna skapa skydd mot oegentligheter

samt möjliggöra en snabb och enkel redovisning. Kunde dylika maskiner

användas skulle, anför statskontoret, säkerligen en avsevärd arbetsbesparing

uppnås, i synnerhet inom domstolsväsendet. Statskontoret föreslår

därför, att möjligheten att använda frankeringsmaskin i stället för stämpelmärken

närmare undersökes.

Nedre justitierevisionen uttalar i denna fråga följande.

Av betänkandet framgår icke om utredningen övervägt möjligheterna att

med utnyttjande av moderna kontorsmaskiner, särskilt av sådan typ som

frankeringsmaskiner och kassaregistreringsapparater, genomföra en rationalisering

av uppbörden och redovisningen av stämpelmedlen. Det vill synas

som om - - åtminstone såvitt angår myndigheter med jämförelsevis stor medelsuppbord,

exempelvis de största rådhusrätterna och domsagorna — en

icke oväsentlig besparing av arbetskraft härigenom skulle kunna uppnås,

utan att kravet pa effektiv kontroll, även för redogöraren själv, bleve eftersalt.

Såsom grund för ett ställningstagande till detta spörsmål krävs emellertul

ett utredningsmaterial av maskin- och bokföringsteknisk art, som nu

icke star neare justitierevisionen till buds. För det fall att de antydda rationaliseringsmöjligheterna

icke blivit prövade av utredningen vill nedre justitierevisionen

allenast framhålla angelägenheten av att utvecklingen inom

kontorstekmken beaktas, så att även på detta område alla möjligheter till

arbetsbesparing tillvaratagas.

Hovrätten för Nedre Norrland önskar som mål för reformer på förevarande

område bl. a. en ordning, där det nuvarande gammalmodiga manuella

systemet för redovisning av expeditionsavgifter ersätts av någon maskinell,

enkel och praktisk anordning. Emellertid förutsätter hovrätten, att utredningens

ställningstagande är grundat på närmare expertundersökningar och

jämförelser. Hovrätten motsätter sig därför inte, att märkena bibehålls tills

vidare. De stigande kostnaderna för manuell arbetskraft och den snabba

utveckling, som pågått och alltjämt pågår inom det kontorstekniska området,

fordrar dock enligt hovrättens mening, att frågan hålls öppen under

fortsatt och skärpt uppmärksamhet.

Sveriges jordbrukskasseförbund anser, att åtskilliga invändningar av

praktiska skäl kan göras mot systemet med stämpelmärken. Det förefaller

förbundet sannolikt, att den snabba utvecklingen av kontorstekniska hjälpmedel

i form av stämplande, summerande och registrerande maskiner kan

komma att ge enklare lösningar av problemet. Förbundet vill dock framhålla,

att systemet med stämpelmärken enligt förbundets mening är vida att

föredraga framför det till utredningen framförda men av utredningen på

goda grunder avvisade förslaget att alla inbetalningar skall göras till postgirokonto

innan expedition utlämnas.

Vad speciellt angår skatteredovisningen har förslaget att avskaffa stämpelsystemet

för arvsskatt och gåvoskatt samt att införa postgiro
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196-b

inbetalning av sådan skatt direkt till generalpoststyrelsen tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissorgan. Remissyttrandena

i denna del ämnar jag i det följande närmare redovisa i specialmotiveringen

till ändringarna i arvsskatteförordningen.

Ett fullständigt avskaffande av stämpelbeläggning även i fråga om annan

skatt vid underrätt förordas av riksrevisionsverket, hovrätten

för Västra Sverige och hovrätten för övre Norrland samt häradshövdingen

i Umeå domsaga.

Riksrevisionsverket anför sålunda.

Det förenklade förfarande utredningen föreslagit för uppbörd av arvsocli

gåvoskatt torde enligt riksrevisionsverkets mening med fördel kunna

tillämpas också vid uttagandet av avgifterna på förvärv av fast egendom

samt inteckning av skuldebrev och lösöreköp. Det må vidare framhållas, att

uppbörden av ifrågavarande medel liksom av arvsskatt fastställd av underrätt

i stället för till ett för hela riket gemensamt postgirokonto skulle kunna

äga rum till särskilda postgirokonton för respektive hovrätter, på vilka då

skulle ankomma att fullgöra de arbetsuppgifter som med utredningens förslag

åvila postverket.

Hovrätten för Västra Sverige anser, att lösningen med inbetalning till ett

centralt postgirokonto erbjuder uppenbara fördelar, och anför.

Uppbörd, redovisning och kontroll av avgifterna synes då kunna anordnas

på motsvarande sätt som föreslagits för arvsskatten. Riskerna för förlust för

statsverket får självfallet icke underskattas men torde, om denna synpunkt

skulle tillmätas avgörande betydelse, kunna förebyggas genom krav på inbetalning

till postgiro innan ansökan upptages till slutlig prövning, eventuellt

i förening med ett föreläggande vid äventyr på sätt föreskrives för ansökningsavgift

i 19 § förslaget till kungörelse angående expeditionslösen m. in.

Hovrätten för Övre Norrland förordar, att inbetalningen till det centrala

postgirokontot skall göras i förväg. Hovrätten framhåller, att domstolarna

därigenom skulle helt befrias från skyldigheten att handha skattemedel och

att uppbörden skulle ankomma på den myndighet — postverket — som har

skatteredovisning till en av sina huvuduppgifter.

Häradshövdingen i Umeå domsaga anser att den uppbördsverksamhet, som

domstolarna för närvarande bedriver, ligger så vid sidan av domstolarnas

egentliga uppgifter, att det i och för sig mest rationella borde ha varit att

helt avlyfta denna verksamhet från domstolarna.

I fråga om stämpelavgiften vid förvärv av fartyg har utredningens

förslag att behålla stämpelmärken mött erinran endast från riksrevisionsverket,

som anför.

Handläggningen av avgiftsärenden beträffande oregistrerade fartyg avses

skola överflyttas från polismyndigheten till sjöfartsstyrelsen. Fastställandet

av avgifter vid fartygsförvärv centraliseras härigenom till sistnämnda myndighet.

Riksrevisionsverket har inhämtat, att stämpelbeläggningen hos sjöfartsstvrelsen

för närvarande icke sker å sådan handling som utlämnas till

sökanden. Med hänsyn till nämnda omständigheter torde stämpelsystemets

användning på detta område sakna berättigande. Inbetalning bör i stäl
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

let äga rum till sjöfartsstyrelsens postgirokonto, sedan styrelsen på grundval

av till fartygsregistret ingiven anmälan aviserat avgiftens storlek.

Mot förslaget att inskränka den nuvarande stämpelbeläggningen av a ktier

och lottbrev i kommanditbolag samt lottsedlar har ej

riktats någon erinran. Såväl generalpoststyrelsen som riksrevisionsverket

har dock uttalat sig för att dessa skatter inte alls skall redovisas med stämpelmärken.

Ej heller mot förslaget att lotterivinsts katten skall fritas från

användandet av stämpelmärken har någon erinran framförts. Riksgäldsfullmåktige,

som framhåller att denna skatt avser även vinstdragning i lönsparande

och premieobligationsvinster, anser förslaget rationellt. Riksrevisionsverket

tillstyrker likaledes uttryckligen förslaget.

Förslaget att fondstämpel skall kunna redovisas utan stämpelbeläggning

har ej mött någon erinran. Uttryckligt tillstyrkande föreligger

från bank- och fondinspektionen, styrelsen för Stockholms fondbörs, Svenska

fondhandlareföreningen och Svenska bankföreningen.

Utredningens förslag att slopa dubbla beläggningsstämplar

har tillstyrkts av samtliga remissorgan med ett undantag. Ur de tillstyrkande

yttrandena må följande återges.

Statskontoret anser denna reform i hög grad befogad, eftersom de dubbla

beläggningsstämplarna nu orsakar mycket besvär och tidsåtgång. Det av

utredningen föreslagna nya redovisningssystemet synes statskontoret innebära

arbetsbesparing och fullgod medelskontroll.

Häradshövdingen i Umeå domsaga framhåller, att uppbördsverksamheten

för närvarande är arbetskrävande och att redovisningssystemet är invecklat,

beroende bl. a. på att redovisningen sker med två olika sorters stämplar,

dubbla och enkla. Förenklingar i förfarandet skulle därför enligt hans mening

kunna medföra avsevärda besparingar för statsverket. Han hälsar därför

med stor tillfredsställelse, att enligt förslaget stämpelskatt och lösen

skall redovisas med enhetliga stämplar samt att uppbörden i allmänhet

skall ske vid endast ett tillfälle.

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga anser det vara vanskligt

att bedöma frågan huruvida genomförandet av förslaget i denna del

kommer att medföra någon arbetsbesparing för domstolspersonalen, innan

förslag till tillämpningsföreskrifter, räkenskapsböcker o. dyl. blivit utarbetade.

De i betänkandet upptagna författningsförslagen tyder enligt denne

häradshövding på att det föreslagna redovisningssystemet inte kommer att

medföra ai betsbesparing utan snarare ökning av arbetet. Han finner emellertid

systemet med dubbla beläggningsstämplar vara behäftat med så avsevärda

nackdelar från praktisk synpunkt att det bör slopas, oavsett vilken

inverkan detta kan ha på arbetsbördan vid domstolarna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att, även om uppbörd med

dubbla beläggningsstämplar för länsstyrelsens del omfattar en obetydlig

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b 49

del av den totala uppbörden, användningen av dessa stämplar dock visat

sig tidsödande enär de inte lämnas i förskott.

Uppbördsdirektören i Stockholm finner borttagandet av de dubbla beläggningsstämplarna

framstå som en god förenkling.

Bibehållande av dubbla beläggningsstämplar förordas endast av häradshövdingen

i Hallands södra domsaga, som under hänvisning till erfarenheter

från denna domsaga uttalar att ett system med dubbla tjänstepostgirokonton

för stämpelförsäljare vid underrätterna — ett för enkla och ett

för dubbla beläggningsstämplar — synes böra närmare prövas innan de

sistnämnda stämplarna helt slopas.

I fråga om den föreslagna begränsningen av förskottsuppbörd

e n av stämpelskatt vid domstol råder delade meningar. Remissyttrandena

i denna del ämnar jag redovisa vid 36 § i departementsförslaget till stämpelskatteförordning.

Vad härefter angår stämpelsystemets användande för redovisning

av expeditionsavgifter har den föreslagna möjligheten att undanta

vissa expeditioner från skyldigheten att redovisa lösen med stämpelmärken

i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner sig dock inte kunna biträda detta

förslag. Länsstyrelsen anser nämligen att ett åsatt stämpelmärke förlänar

handlingen en officiell prägel, som frånsett förfalskningsskyddet kan vara

av stort värde, inte minst i internationella sammanhang. En befrielse från

skyldigheten att åsätta stämpelmärken skulle säkerligen också försvåra

kontrollen över inbetalda lösenavgifter.

Liknande synpunkter anförs av tulldirektionen i Malmö i fråga om bevis

som utfärdas av lokal tullmyndighet, av 19b9 års jaktutredning beträffande

bevis eller beslut som utfärdas i jakt- och vapenärenden samt av

skeppsklareraresektionen hos Stockholms sjöfartsklubb i fråga om certifikat

och dylika handlingar av permanent natur som tillhör fartygen och

ofta uppvisas även utomlands.

Tulldirektionen i Stockholm ifrågasätter dessutom, om inte genom särskilt

stadgande i lösenlistan borde beredas möjlighet för den som så begär

att få viss expedition stämpelbelagd för att markera dess officiella natur.

Bergmästareämbetet i västra distriktet finner stämpelmärkena väl motiverade

för att markera, att det är fråga om handling av viss vikt.

Motsatt uppfattning i fråga om stämpelmärkets värde som officiell beteckning

hyser ett par remissmyndigheter. Sjöfartsstyrelsen uttalar sålunda,

att lösenbelagda certifikat utgör endast en del av alla de handlingar

ett fartyg kan behöva förete för utländsk myndighet vid besök i utländsk

hamn och att det inte torde möta någon svårighet att ge dem erforderlig

officiell prägel utan att därför behöva ta ut en särskild lösenavgift. Någon

genomgående princip att utländska motsvarigheter till ifrågavarande certifikat

skall vara försedda med lösen- eller stämpelmärken torde inte föreligga.

De sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn av gällande be
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

stämmelser om tillsyn å fartyg m. m. framhåller att varje certifikat, som

utfärdas av sjöfartsstyrelsen, förses med styrelsens stämpel och att denna

stämpel torde vara tillfyllest när det gäller att ge handlingarna en officiell

karaktär.

En del remissorgan har uttalat önskemål om att de affärsdrivande verken

skall slippa redovisa expeditionsavgifter med stämpelmärken.

Sålunda anser järnvägsstyrelsen att i varje fall statens järnvägar bör

slippa redovisa expeditionslösen med stämpelmärken. Avgifterna för verkets

expeditioner tas praktiskt taget enbart ut genom postförskott och gottskrivs

därigenom styrelsens spärrade postgirokonto för inkomster samt bokförs

över särskilt avräkningskonto. Kontrollsynpunkterna är alltså väl tillgodosedda

utan användning av stämpelmärken, varför redovisning utan stämpelmärken

skulle innebära en ren arbetsbesparing.

Liknande ståndpunkt intar generalpoststyrelsen, postutredningen 1956,

riksrevisionsverket, telestyrelsen och luftfartsstyrelsen. Dessa remissorgan

anser emellertid, att lösenbestämmelserna ej alls skall gälla affärsverken.

Slopande av stämpelbeläggning föreslås vidare av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i fråga om avskrifter, kopior och dupletter, av riksarkivet

beträffande kopieringskostnader för kopior, av patent- och registreringsverket

i fråga om fotografiska förstoringar samt av flygförvaltningen i

undantagsfall rörande fotokopior.

Uppbördsdirektören i Stockholm ifrågasätter, om inte expeditionsavgifterna

borde »kvitteras» med särskilda lösenmärken, och anför.

Enligt förslaget skall lösen fortfarande redovisas med stämpel. För detta

kan man möjligen sätta ett frågetecken. Avgiften vid förvärv av fast egendom

och av fartyg och i de andra fall då stämpelavgift skall erläggas är så

artskilda från expeditionsavgifterna att det synes motiverat inte blott med

de olika benämningarna stämpel resp. lösen utan också med olika redovisningsmärken.

Att försäljning av stämpelmärken ej längre skall kunna

ske till allmänheten har föranlett erinran endast från Svenska bankföreningen,

som finner praktiska skäl tala för en modifikation i fråga om

emissionsstämpel till utländska värdepapper.

Frågan om slopandet av bestämmelser rörande provision har inte

berörts i remissyttrandena.

Förslaget att samla bestämmelserna om tillhandahållande av stämplar

samt uppbörd och redovisning av stämpelmedel m. m. i en stämpelkungörelse

har vunnit allmänt gillande.

Departementschefen

Systemet att redovisa stämpelskatt och expeditionsavgifter genom stämpelmärken

har gammal hävd i vårt land. Utredningen har föreslagit, att

detta stämpelsystem i princip skall bibehållas men jämkas i vissa hänseen
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 ur 1!)6''i

den. De flesta remissmyndigheterna synes dela utredningens uppfattning,

att stämpelsystemet i allmänhet är att föredra framför andra system för

redovisning av stämpelskatt och expeditionsavgifter. Det alternativ som ansetts

ligga närmast till hands, nämligen inbetalning över postgiro, skulle

ofta inte medföra en lättnad för myndigheterna, som stod i rimlig proportion

till det besvär ett sådant förfarande skulle orsaka allmänheten. Förhållandena

kan emellertid gestalta sig på olika sätt inom skilda områden

och hos skilda myndigheter. Utredningens förslag, som jag tillstyrker, innebär,

såsom framgår av det följande, att postgiroinbetalning införs på vissa

områden där ett sådant betalningssätt ansetts överlägset. Den myndighet, som

enligt vad jag i det följande ämnar föreslå skall bli central administrativ

myndighet för stämpelväsendet, nämligen kontrollstyrelsen, bör emellertid

enligt min mening undersöka möjligheterna att i större utsträckning övergå

till postgiroinbetalning.

Även andra vägar att rationalisera redovisningssystemet än övergång till

postgiroinbetalning är emellertid tänkbara. Sålunda torde utvecklingen på

det kontorstekniska området erbjuda möjligheter i detta hänseende. Från

flera håll har pekats på användningen av frankeringsmaskiner. I detta

sammanhang är det emellertid inte möjligt att ta ställning till frågan om

övergång till sådana redovisningsmetoder. Det bör ankomma på kontrollstyrelsen

att uppmärksamt följa utvecklingen på detta område och att vidta

de rationaliserande åtgärder, som erfarenheterna föranleder. För att möjliggöra

försöksverksamhet med frankeringsmaskiner och andra redovisningsmetoder

i stället för stämpelsystemet ämnar jag föreslå bestämmelser om

befogenhet för kontrollstyrelsen att besluta om undantag från stämpelredovisningen.

De nya författningarna bör emellertid utformas med denna form

av redovisning som huvudprincip. Redan nu kan dock ske förenklingar av

stämnelsystemet. I vissa fall, då stämpelmärken ej kan anses erforderliga

från redovisningssynpunkt, bör sålunda användas en annan redovisningsform.

Vidare bör de dubbla beläggningsstämplarna ersättas med enkla beläggningsstämplar.

Viktigast från förenklingssynpunlct är utredningens förslag att helt avskaffa

stämpelbeläggning i fråga om arvsskatt och gåvoskatt. Förslaget har

vunnit allmänt gillande vid remissbehandlingen. Såsom jag avser att närmare

utveckla i specialmotiveringen till de ändringar i arvsskatteförordningen

som jag ämnar föreslå, bör stämpelbeläggningen beträffande arvsskatt

ersättas med inbetalning till postgirokonton hos länsstyrelserna. I samband

därmed ämnar jag föreslå, att stämpelsystemet slopas även för gåvoskatt.

Beträffande skatt, som fastställs av inskrivningsdomare, ämnar jag föreslå,

att uppbörden alltjämt skall åvila denne. Då någon central uppbörd av

sådan skatt inte kommer att ske, saknas anledning att nu slopa stämpelsystemet

för den. Att undantag från denna princip skall kunna göras genom

beslut av kontrollstyrelsen har jag nyss berört.

Stämpelavgiften vid överlåtelse av fartyg redovisas nu med stämpelmär
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år l!)6i

ken, och utredningen har inte föreslagit någon ändring i detta hänseende.

I allmänhet inbetalas stämpelavgiften på ett särskilt postgirokonto till sjöfarlsstyrelsens

fartygsregister. Inbetalning kan emellertid även ske kontant

direkt till sjöfartsstyrelsen. Stämplarna åsätts den till fartygsregistret ingivna

förvärvsanmälan, som får ligga kvar hos sjöfartsstyrelsen. Enligt min

mening är detta inte tillfredsställande, eftersom stämpelmärkena därigenom

mister sin funktion som kvitto på erlagd avgift. Med hänsyn härtill

och eftersom uppbörden sker centralt finner jag i likhet med riksrevisionsverket,

att stämpelsystemet bör slopas för redovisningen av fartygsstämpeln

och att i stället inbetalning till fartygsregistrets eget postgirokonto bör göras

obligatorisk.

I fråga om aktier och lottbrev i kommanditbolag samt lottsedlar har utredningen

föreslagit, att stämpelbeläggning av själva handlingarna skall

slopas. Samtidigt har utredningen förordat, att kvittot på erlagd stämpelskatt

i stället skall förses med stämplar. Såväl generalpoststyrelsen, som

närmast berördes av förslaget, som riksrevisionsverket, vilket har att beakta

behovet av redovisningskontroll, har emellertid förordat, att stämpelskatten

i dessa fall inte alls skall redovisas med stämpelmärken. I likhet med

generalpoststyrelsen och riksrevisionsverket anser jag, att det saknas tillräcklig

anledning behålla stämpelsystemet för de här berörda handlingarna.

Även beträffande den särskilda lotterivinstskatten bör stämpelsystemet

slopas.

Vidare tillstyrker jag, att det beträffande fondstämpel bereds möjlighet

att slopa användningen av stämpelmärken.

Anmärkningarna mot de besvär, som onekligen är förenade med det nuvarande

stämpelsystemet, gäller i huvudsak användningen av dubbla beläggningsstämplar.

Utredningen har därför föreslagit, att dessa skattestämplar

ersätts med enkla beläggningsstämplar. Utredningens förslag har överlag

tillstyrkts av remissorganen, som mycket starkt uttalat sig för att de

dubbla beläggningsstämplarna slopas. Jag förordar därför, att stämpelskatt

— i den mån stämpelsystemet kommer till användning — framdeles alltid

skall redovisas med samma slags stämpelmärken som nu används för expeditionsavgifterna.

En förutsättning för slopande av de dubbla beläggningsstämplarna är att

förskottsuppbörden begränsas. Utredningens förslag att förskott fortfarande

skall tas ut beträffande stämpelskatt vid lagfart och inskrivning av

tomträtt samt vid lösöreköp, dock endast i de fall där skatten överstiger 100

kronor, har under remissbehandlingen blivit föremål för mycket delade meningar.

På många håll har man ansett, att förskottsuppbörden bör slopas

helt. Till denna mening ansluter jag mig. Såsom kommer att närmare framgå

av specialmotiveringen till 36 § i departementsförslaget till stämpelskatteförordning,

vill jag därför föreslå, att förskottsbetalningen hos inskrivningsdomare

fullständigt slopas. Hos underrätt blir det inte aktuellt att ta ut

stämpelskatt, eftersom jag i det följande ämnar föreslå att skatteplikten för

lösöreköp slopas.

Även i fråga om expeditionsavgifter har utredningen föreslagit möjlighet

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år

till undantag från skyldigheten alt redovisa med stämpelmärken. I detta

sammanhang har från en del håll uttalats önskemål om att sådan befrielse

skall medges dels de affärsdrivande verken generellt dels några andra

myndigheter i fråga om vissa expeditioner, t. ex. fotostatkopior. Enligt min

mening bör det ankomma på konlrollstyrelsen att efter samråd med riksrevisionsverket

från fall till fall avgöra, om tillfredsställande redovisningskontroll

kan ernås utan stämpelmärken. En förutsättning för sådan dispensgivning

hör givetvis vara att en omläggning av redovisningen även kommer

att innebära en förenkling av denna. Vad särskilt gäller de affärsdrivande

verken vill jag redan nu nämna att jag i det följande ämnar föreslå, att de

liksom vissa andra myndigheter helt undantas från tillämpningen av expeditionskungörelsen

och i stället bemyndigas själva fastställa och uppbära

avgifter för avskrifter och kopior. Därmed kommer dessa avgifter att redovisas

på annat sätt än med stämpelmärken.

Inteckningskontrollstämpeln bör, av skäl som jag kommer att anföra vid

11 § i förslaget till stämpelskatteförordning, enligt min mening slopas.

Meddelande av detalj föreskrifter om stämpelmärken och redovisning bör

ankomma, i första hand på Kungl. Maj:t och i andra hand på kontrollstyrelsen.

Bestämmelserna härom bör på sätt utredningen föreslagit inflyta

i en särskild s. k. stämpelkungörelse. Därvid bör föreskrivas, att stämpelmärken

ej längre skall tillhandahållas allmänheten. Slutligen må nämnas,

att stämpelprovision ej heller enligt min mening bör förekomma.

Ett slopande av stämpelsystemet för redovisning av den särskilda skatten

på vissa lotterivinster kräver en mindre jämkning av 1928 års förordning om

denna skatt, vilken nu handhas av generalpoststyrelsen. Såsom jag redan

antytt, ämnar jag i det följande föreslå, att kontrollstyrelsen i princip övertar

generalpoststyrelsens befattning med stämpelväsendet. Detta bör gälla

även den särskilda lotterivinstskatten. En teknisk anpassning av denna

skatt till vad som gäller beträffande konlrollstyrelsens övriga skatter kan

kräva ytterligare jämkningar i förordningen om lotterivinstskatt. Frågan

om ändring i denna förordning torde få anmälas i senare sammanhang.

C. Central stämpelmyndighet

Gällande ordning

Som central administrativ myndighet inom stämpelväsendet fungerar generalpoststyrelsen.

Detta kommer till uttryck på skilda håll i SF. Såsom

angivits i föregående avsnitt, handhar postverket försäljningen av stämpelmärken

samt uppbörden och redovisningen till statsverket av stämpelmedel.

Därutöver åligger det generalpoststyrelsen att i vissa fall pröva stämpelplikt

och fastställa stämpelavgift. Sålunda fastställer generalpoststyrelsen

stämpelns belopp för aktiebrev och lottbrev i inländska bolag, för interimsbevis

å dylika brev samt för obligationer som utfärdas här i riket (27 §

SF). Vidare fastställer styrelsen stämpelavgift för lottsedel. Vid underlåten

betalning i sådant fall äger styrelsen låta indriva det felande beloppet (56 §

SF).

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

I fråga om fondstämpelavgiften är bankinspektionen central administrativ

myndighet. Denna myndighetsutövning är dock i stort sett begränsad

till en allmän tillsyn över efterlevnaden av 1908 års fondstämpelförordning

(9 § förordningen) och kontroll av stämpelbeläggningen av fondhandlarnas

avräkningsnotor (10 § samma förordning).

Stämpelutredningen

Stämpelutredningen, som utgått från att generalpoststyrelsen skall behålla

sin ställning som central administrativ myndighet för stämpelväsendet,

föreslår inte några inskränkningar i styrelsens befogenheter på delta

område. I stället föreslår utredningen en viss utökning av styrelsens uppgifter.

Enligt utredningens förslag skall styrelsen fastställa stämpelavgift

även för utländska värdepapper, avge yttranden i alla ärenden om förhandsbesked,

äga besvärsrätt i fråga om förhandsbesked och skattebeslut

som meddelats av annan myndighet än allmän underrätt, föra talan vid

allmän domstol för bevakande av statsverkets rätt beträffande stämpelavgift

samt motta anmälningar om underlåten stämpelbeläggning.

Beträffande bankinspektionens ställning som tillsyns- och kontrollmyndighet

för fondstämpeln har stämpelutredningen inte föreslagit någon ändring.

Postutredningen 1956

I sitt yttrande över stämpelutredningens betänkande ifrågasätter postutredningen,

om en myndighetsutövning av det slag stämpelutredningen föreslagit

är förenlig med postverkets uppgifter som affärsverk. Postutredningen

har därvid redovisat i huvudsak följande synpunkter.

För postverkets styrelse och ledningen närmast under denna träder postverkets

karaktär av affärsverk och därmed sammanhängande, från stämpelväsendet

artfrämmande uppgifter i förgrunden. Dessa dominerande uppgifter,

på vilka ledningens sakkunskap i första hand måste vara inriktad,

kan enligt postutredningen väntas lämna ringa tid över för engagemang

från ledningens sida i ärenden, som avser prövning av stämpelplikt i svårbedömda

fall och besvärsärenden i sådana sammanhang. Med hänsyn till

den utveckling mot ett starkare markerande av affärsverkens ställning i

förhållande till statsförvaltningen i övrigt, som har ägt rum och alltjämt

pågår, anser postutredningen en myndighetsfunktion av det slag generalpoststyrelsen

utövar genom sin allmänna befattning med stämpelskatter

bli allt mindre förenlig med postverkets verksamhet som affärsverk. Postverkets

uppgifter i fråga om stämpelväsendet bör enligt postutredningens

mening, såsom fallet är med skatteuppbörd i allmänhet och folkpensionsutbetalning,

vara begränsade till de rent uppbörds- och utbetalningstekniska.

I anslutning till detta yttrande har postutredningen sedermera i sitt år

1962 avgivna betänkande rörande postverkets organisation (SOU 1962:52)

föreslagit, att postverkets uppgifter i fråga om stämpelväsendet begränsas

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

[ill försäljning av stämpelmärken på postanstalterna för den myndighets

räkning som kan anses lämplig att överta postverkets nuvarande centrala

uppgifter i fråga om slämpelväsendet. Enligt postutredningens bedömande

är kontrollstyrclsen på grund av sin befattning med skatter tänkbar som

central myndighet för stämpelväsendet.

Yttrandena över postutredningens betänkande

Postutredningens förslag har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Uttryckligt tillstyrkande föreligger från konirollsiijrelscn, riksrevisionsverket,

generalpoststyrclsen, telestyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län,

Statstjänstemännens riksförbund och Statstjänarkartellen.

Generalpoststyrelsen anser i likhet med postutredningen, att postverkets

engagemang i stämpelväsendet inte hör samman med postverket som affärsverk.

Styrelsen framhåller särskilt, att postverket visserligen handhar

skatteuppbörd och folkpensionsutbetalning men att postverket därför inte

fastställer några skatter eller prövar frågor om skatteplikt eller rätt till

folkpension eller fungerar som remissinstans i dylika avseenden. Generalpoststyrelsen

ifrågasätter, om inte stämpeluppgifterna snarast hör hemma

hos kontrollstyrelsen i dess egenskap av expertorgan för indirekt beskattning.

En mindre utbyggnad av allmänna ombudets sektion hos kontrollstyrelsen

skulle enligt generalpoststyrelsens uppfattning troligen vara tillfyllest

för att möta den planerade utvidgningen av besvärsrätten, under det

att hos generalpoststyrelsen en helt ny sådan sektion finge skapas. Vidare

framhåller generalpoststyrelsen, att kontrollstyrelsen torde ha vidsträcktare

samarbete med riksrevisionsverket än vad generalpoststyrelsen har. Den

organisationsenhet, som stämpelexpeditionen för närvarande utgör hos generalpoststyrelsen

för att handlägga stämpelärendena, och den därmed

sammanhängande distributions- och uppbördsverksamheten borde enligt

generalpoststyrelsens mening med fördel kunna överföras till kontrollstyrelsen.

Av postverkets arbetsuppgifter på detta område skulle därefter återstå

endast den egentliga försäljningen av stämpelmärken vid postanstalterna.

Någon ökning av statsverkets omkostnader för stämpelväsendet anser

generalpoststyrelsen en sådan omläggning inte behöva medföra. Avslutningsvis

anför generalpoststyrelsen, att förutom kontrollstyrelsen möjligen

statskontorets fondbyrå kunde tänkas överta postverkets uppgifter inom

stämpelväsendet.

Även riksrevisionsverket betonar, att kontrollstyrelsen redan nu har att

handlägga ärenden på den indirekta beskattningens område, och har därför

inte något att erinra mot att postverkets myndighetsutövning inom

stämpelväsendet överflyttas till kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen delar postutredningens uppfattning, att det är mindre

lämpligt att en skattekontrollerande funktion som uppgiften i fråga om

stämpelväsendet åvilar ett affärsdrivande verk, och anser, att detta bestyr

bör överföras från postverket till ett centralt ämbetsverk. Om postverkets

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

afiarsverksform förändras till en särskild företagsform i enlighet med vad

postutredningen skisserat, synes det olämpliga i postverkets handhavande

av dessa uppgifter enligt kontrollstyrelsens uppfattning än mera uppenbart.

Kontrollstyrelsen anför vidare.

Kontrollstyrelsen är enligt Kungl. Maj :ts instruktion bl. a. central förvaltningsmyndighet

för ärenden angående den indirekta beskattningen och

därmed sammanhängande frågor. Styrelsens allmänna organisation är tillrättalagd

för att ombesörja uppgiften med kontroll och uppbörd av skatter

av det slag stämpelavgifterna utgör. Inspektioner och inventeringar hos

stämpelförsäljare kan sålunda med fördel utföras av tjänstemän vid styrelsens

lokalförvaltning. Enligt förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är till kontrollstyrelsen knutet

ett allmänt ombud med uppgift att företräda det allmänna i besvärsärenden.

Om motsvarande funktion anses böra tillskapas i fråga om stämpelavgifterna,

skulle denna kunna utövas av det hos kontrollstyrelsen redan

befintliga ombudet.

Kontrollstyrelsen tillstyrker i enlighet med det anförda, att stämpelväsendet

överförs från generalpoststyrelsen till kontrollstyrelsen. Härigenom

skulle stämpelbeläggningsfrågorna komma att hänföras till ansvarsområdet

för det departement, varunder de rätteligen bör höra. Om kontrollstyrelsen

blir stämpelmyndighet, bör enligt styrelsens mening frågor rörande statlig

stämpelbeläggning över huvud, sålunda även exempelvis lämnande av förhandsbesked,

övertas av styrelsen. Försäljning av stämpelmärken bör

dock i enlighet med postutredningens förslag även i fortsättningen ske på

postanstalterna.

Bankinspektionen framhåller att, om postutredningens förslag på denna

punkt förverkligas, även bankinspektionen borde befrias från sin del av

stämpelgranskningen, d. v. s. kontrollen av fondstämpeln. Då emellertid

denna fråga torde komma att prövas av aktiefondsutredningen, anser bankinspektionen,

att sistnämnda utrednings förslag bör avvaktas innan några

åtgärder vidtas beträffande fondstämpeln.

Departementschefen

Generalpoststyrelsen är för närvarande den centrala administrativa myndigheten

på stämpelväsendets område. Någon ändring har i detta hänseende

inte föreslagits av stämpelutredningen. Dess ståndpunkt torde ha

betingats av att 1956 års postutredning, då stämpelutredningen avgav sitt

betänkande, inte för sin del tagit definitiv ställning till frågan om generalpoststyrelsens

befattning med stämpelväsendet.

Sedermera har frågan kommit i ett annat läge genom att postutredningen

i sitt den 5 december 1962 avgivna betänkande föreslagit, att generalpoststyrelsens

uppgifter som central myndighet för stämpelväsendet skall överflyttas

till annan myndighet, exempelvis kontrollstyrelsen. Som jag framhöll

i statsverkspropositionen till 1963 års riksdag (bilaga 1 s. 60), kunde något

förslag till en allmän revision av stämpel- och lösenförordningarna inte

framläggas då i avvaktan på remissbehandlingen av postutredningens för
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kanyl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

slag. Sedan remissbehandlingen avslutats, anser jag, att man nu kan ta definitiv

ståndpunkt till frågan om valet av central myndighet för stämpelväsendet.

Enighet har rått mellan remissorganen om att gencralpoststyrelsens myndighetsfunktioner

inom stämpelväsendet inte är förenliga med postverkets

uppgifter som affärsverk och om att dessa funktioner bör överflyttas till

kontrollstyrelsen. Jag delar uppfattningen, att det i princip inte bör ankomma

på ett affärsdrivande verk som postverket att fastställa skatter eller

att ha andra rent fiskaliska uppgifter. Dessa bör därför överflyttas till

annan central myndighet. Som sådan kan knappast någon annan än kontrollstyrelsen

komma i fråga. I sin egenskap av central myndighet på den

särskilda indirekta beskattningens område synes kontrollstyrelsen vara väl

rustad att handha de fiskaliska uppgifterna även inom stämpelväsendet.

Jag tillstyrker därför, att kontrollstyrelsen övertar generalpoststyrelsens

uppgift som central administrativ myndighet för stämpelväsendet. Av praktiska

skäl synes dock försäljningen av stämpelmärken böra kvar ligga inom

postverket.

Vad gäller bankinspektionens befattning med stämpelväsendet, som för

närvarande inskränker sig till en kontroll av fondstämpelns riktiga beräkning,

får jag erinra om att jag med stöd av bemyndigande den 15 februari

1963 tillkallat sakkunniga med uppdrag bl. a. att göra en allmän och förutsättningslös

översyn av 1908 års fondstämpelförordning. De sakkunniga, som

antagit benämningen aktiefondsutredningen, har alltså att pröva även frågan

om central myndighet för handhavandet av fondstämpelavgiften. I avvaktan

på utredningens överväganden i denna del bör någon ändring i bankinspektionens

ställning som kontrollmyndighet inte vidtas för närvarande.

Den föreslagna överflyttningen av de centrala uppgifterna på stämpelväsendets

område till kontrollstyrelsen medför, att styrelsens personalorganisation

kan behöva förstärkas med några befattningshavare. För detta ändamål

uppkommer eventuellt behov av att överskrida den i styrelsens avlöningsstat

upptagna anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal. Även i

övrigt kan övergångsanordningar behöva vidtas med avseende på den personal,

som berörs av omorganisationen. Jag vill föreslå, att Kungl. Maj :t inhämtar

riksdagens bemyndigande, att medge sådant överskridande och att

vidta erforderliga övergångsåtgärder. III.

III. Stämpelskatt

A. Allmänna synpunkter

Gällande ordning

Enligt 8 § SF föreligger stämpelplikt för åtskilliga slag av enskilda handlingar.

Sålunda stadgas stämpelavgift för förvärv av fast egendom genom

bl. a. köp, byte eller fusion enligt 175 § aktiebolagslagen samt för förvärv av

åborätt och skattelösen av kronojord, vid sökande av betalning eller inteckning

på grund av skuldebrev m. m., vid sökande av andra inteckningar eller

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1961

inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt, vid förvärv av fartyg, vid registrering

av lösöreköp, vid emission av bl. a. aktier i svenska aktiebolag och

av obligationer samt vid införsel av utländska värdepapper ävensom för

lottsedlar i vissa lotterier. Vidare stadgas i samma paragraf skyldighet att

erlägga stämpelavgift för ansökan, varigenom mål eller ärende anhängiggörs

vid domstol, samt vid registrering av äktenskapsförord.

För beräkningen av stämpelavgiftens storlek gäller i olika fall skilda regler.

Redogörelse för dessa ämnar jag lämna i samband med motiveringen

till de specialbestämmelser, som föreslås i det följande.

SF innehåller, såsom jag tidigare nämnt, även bestämmelser om stämpelavgift

för vissa expeditioner i ärenden hos myndigheter. Till dessa bestämmelser

ämnar jag återkomma i ett följande avsnitt om expeditionsavgifterna.

Under budgetåret 1962/63 inflöt, som tidigare nämnts, i stämpelskatt 110,5

miljoner kronor. Härav belöpte på förvärv av fast egendom 47,6, inteckningar

och inskrivningar m. m. 35,9, fartyg 2,5, lösöreköp 0,2, emission och

införsel av värdepapper 22 och lottsedlar 2,3 miljoner kronor.

Utredningen

I fråga om stämpelskatten har utredningens uppdrag enligt direktiven

varit att verkställa en översyn i tekniskt hänseende av stämpelförordningens

bestämmelser om enskilda handlingar. Den av utredningen företagna översynen

av dessa bestämmelser har, såsom jag redovisat i föregående avsnitt,

lett till att utredningen föreslagit en ny förordning angående stämpelavgiften,

innehållande endast stadganden om stämpel till enskilda handlingar.

Till utformningen skiljer sig den föreslagna förordningen från den nuvarande

i första hand däri att, för att öka överskådligheten, de speciella bestämmelser,

som angår varje skatteobjekt, i större utsträckning än för närvarande

sammanförts till särskilda avdelningar under rubriker avsedda

att ange skatteobjektets art. Vidare har med beaktande av rättspraxis eftersträvats

att förtydliga bestämmelserna och att fullständiga regleringen på

sådana punkter där detta synts påkallat.

I enlighet med direktiven har utredningen i princip inte prövat frågan om

avskaffande av skatteplikt för de olika slag av enskilda handlingar, som nu

är föremål för stämpelbeläggning, eller om införande av skatt för andra

sådana handlingar. Utredningen har dock ansett sig inte kunna undgå att

i några fall ta upp frågan om utsträckning av den nuvarande skattskyldigheten

för viss handling till att gälla även likartade handlingar. De ändringar,

som föreslås i detta hänseende, åsyftar att undanröja den brist på

konsekvens som, delvis till följd av utvecklingen, enligt utredningens mening

måste anses föreligga i nuvarande reglering. Jämte ändringsförslag av

denna innebörd har utredningen funnit påkallat att föreslå vissa andra modifikationer,

som medför materiella förändringar.

Bland viktigare sakliga ändringar, som utredningen föreslagit, må här,

med hänvisning i övrigt till författningstext och specialmotivering, näm
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 ur 100 i

nas följande. Förvärv av tomträtt likställs med förvärv av äganderätt till

fast egendom. Stämpelavgift vid förvärv av fast egendom eller tomträtt

skall, om avgiften grundas på taxeringsvärde, utgå efter detta värde året

före förvärvet i stället för året före stämpelbeläggningen, vilket nu gäller.

Stämpelavgiften för sådana förvärv skall utgå med dubbelt belopp inte bara,

såsom nu, då förvärvaren är aktiebolag utan även när förvärvaren är annan

juridisk person. Därvid undantas dock juridiska personer, som är befriade

från gåvoskatt, ävensom dödsbo samt införs rätt att återfå halva avgiften,

om egendomen avyttras inom tio år. Stämpelfrihet stadgas för markbyte,

som sker för att åstadkomma lämpligare fastighetsindelning, och för kommuns

förvärv av mark, som enligt fastställd plan skall utgöra allmän plats

eller begravningsplats. I vissa fall, bl. a. i fråga om förvärv av fast egendom

och tomträtt, höjs stämpelavgiften vid dröjsmål med betalningen. Stämpelavgift

införs för vissa andelsrättsbevis och certifikat avseende aktier och

obligationer. Nuvarande skyldighet att betala stämpelavgift, när betalning

eller inteckning söks för skuldebrev och vissa andra handlingar, utsträcks

att gälla alla handlingar, varigenom betalning blivit utfäst, med undantag

av tjänsteavtal. Beträffande lotterier skall stämpelavgiften ej utgå, såsom

nu, med fixt belopp för varje lottsedel utan med 5 procent av insatserna

samt skattepliktsgränsen, vilken är bestämd med hänsyn till sammanlagda

beloppet av insatserna, höjas från 5 000 till 15 000 kronor.

Utredningen anmärker, att det förhållandet att viss stämpelplikt föreslås

vidgad inte innebär att utredningen velat ta ställning till skäligheten och

lämpligheten i och för sig av avgiften i fråga. Sålunda har utredningen beträffande

stämpelskyldigheten i fall när betalning söks ifrågasatt skäligheten

i att vid sidan av övriga rättegångsavgifter ta ut skatt på skriftliga

fordringsbevis samt erinrat, att stämpelavgiften föranleder besvär för domstolarna

och inte inbringar belopp av någon betydelse.

Bland ändringar, som utredningen föreslagit, må även nämnas nya regler

om rätt till återvinning av stämpelavgift. Härav föranleds en jämkning

i lagen om handläggning av domstolsärenden.

Vissa av utredningens förslag i fråga om stämpelavgifterna har medfört,

att ändringar även föreslås i 1908 års förordning angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. I vidare mån än sambandet

ansetts påkalla har utredningen emellertid inte tagit upp bestämmelserna

om fondstämpeln till omprövning.

Såsom tidigare nämnts och som kommer att närmare framgå av det följande

avsnittet om expeditionsavgifter, har utredningen även föreslagit, att

de bestämmelser om stämpel på expeditioner som nu finns i SF skall slopas

och att reglerna om expeditionsavgifter i LF skall ersättas med en kungörelse

angående expeditionslösen.

Utredningens förslag beräknas medföra en ökning av stämpelavgifterna

för enskilda handlingar med drygt en miljon kronor, som i stort sett avser

den föreslagna stämpelavgiften för förvärv av tomträtt.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Yttrandena

Utredningens förslag att överföra bestämmelserna om stämpelskatt för

enskilda handlingar till en ny förordning, som inte innehåller bestämmelser

om expeditionsavgifter, har, som framgår av ett tidigare avsnitt, tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser. Detta gäller även förslaget

att sammanföra skatteobjekten till särskilda avdelningar av den nya förordningen.

Någon utvidgning av skatteplikten utöver vad utredningen föreslagit

har inte förordats av något remissorgan. Däremot har frågan om avskaffande

av skatteplikt upptagits till behandling, främst i yttrandena från

de allmänna domstolarna.

Rådhusrätten i Malmö, som finner den redaktionella förändringen lyckad

och väl genomförd, anser, att det skulle vara lämpligt att vid en så genomgripande

omarbetning av bestämmelserna om stämpel och lösen som nu föreslagits

till allsidig prövning ta upp frågan om de olika stämpelskatternas vara

eller icke vara, och ifrågasätter, om inte i detta sammanhang en allmän

översyn av samtliga stämpelskatter borde göras. Rådhusrätten håller inte för

otroligt, att betydande fördelar från rationaliseringssynpunkt därvid skulle

kunna uppnås.

Samtliga hörda domstolar utom en har bestämt påyrkat, att stämpelskyldighelen

i fall när betalning för fordran söks vid domstol skall avskaffas.

I fråga om de skäl som anförts härför vill jag hänvisa till vad jag i det följande

anför vid specialmotiveringen till It § stämpelskatteförordningen.

Även beträffande vissa andra fall har man från några håll rest krav på

slopande av avgiftsplikten, nämligen i fråga om andra inteckningar än penninginteckningar,

liksom beträffande lösöreköp och lotteri.

Hovrätten för Nedre Norrland uttalar i denna fråga.

Domstolarnas stämpelbeläggning av enskilda handlingar inbringar betydande

belopp till statskassan. Intäkterna härröra dock huvudsakligen från

två skatteformer, lagfartsstämpeln och stämpeln på penninginteckningar.

Övriga skatter svara för en relativt sett obetydlig andel. Vid den revision av

bestämmelserna, som nu föreslagits, har detta förhållande synbarligen icke

kunnat beaktas. Förhållandet bör emellertid enligt hovrättens mening ge

anledning till övervägande, huruvida det verkligen skall vara nödvändigt

och ändamålsenligt att stämpelbeläggning sker i föreslagen utsträckning.

Hovrätten anser för sin del, att man saklöst kan undvara avgifter sådana

som de vilka nu utgår vid inteckning för rätt till skogsavverkning och för

nyttjanderätt.

Även rådhusrätten i Västerås vill inskränka stämpelplikten och anför.

I samband med omarbetningen av stämpelförordningen bör, såsom förut

anförts, en allmän översyn ske av stämpelskatterna beträffande enskilda

handlingar. Bestämmelserna i denna del är föråldrade och stämpelavgifterna

icke sakligt motiverade. Ur statsfinansiell synpunkt torde ett flertal av

stämpelavgifterna sakna betydelse och endast förorsaka besvär. Av de i för
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1964

slaget upptagna stämpelavgifterna synes endast stämpelavgiften vid förvärv

av fast egendom och fartyg, stämpelavgitten för aktier, lottbrev och obligationer

samt stämpelavgiften för penninginteckning vara av större betydelse.

Rådhusrätten föreslår slopande av övriga stämpelavgifter, däribland stämpeln

för nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft, servitut eller avkomsträtt

samt för lösöreköp liksom stämpeln i fall där betalning söks för skuldebrev

eller andra fordringsbevis.

Liknande synpunkter anför hovrätten för Västra Sverige. Enligt hovrättens

åsikt är avgiften för lösöreköp närmast en ersättning för det ökade

skydd för rättighetens bestånd, som intagandet i underrättens protokoll

medför.

Mot bibehållande av avgiftsplikten vid förvärv av åborätt till kronohemman

eller skattlagt krononybygge har häradshövdingen i Hallands södra

domsaga uttalat sig.

I detta sammanhang har frågan huruvida domstol bör vara b e s k altni

ngs myndig het tagits upp av riksrevisionsverket och ett par domstolar.

Riksrevisionsverket har i sitt yttrande påpekat, att en omläggning av arvsskatteuppbörden

aktualiserar den i annat sammanhang väckta frågan om

alt frigöra domstolarna från deras befattning med skattedebitering.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför i denna fråga.

Hovrätten vill emellertid framhålla att utredningsmannen icke närmare

ingått på frågan om lämpligheten av att domstolarna fungerar som beskattningsmyndigheter.

Det innebär en påtaglig inkonsekvens att beslut om arvsskatt

och gåvoskatt är uppdelade på olika myndigheter. Hovrätten vill framhålla

önskvärdheten av att hela frågan om lämplig beskattningsmyndighet,

då det gäller stämpelskatter, organiserandet av skatteuppbörden och kontrollen

av skattebesluten upptages till allsidig utredning och övervägande.

Beträffande det nu föreliggande förslaget vill hovrätten allenast betona att

ytterligare förenklingar bör eftersträvas i syfte att undvika sadana bestämmelser

som medför avsevärt arbete i förening med ringa utbyte för statsverket.

Hovrätten för Nedre Norrland beklagar, att utredningen ej kunnat omspänna

den för domstolsväsendet väsentliga frågan om domstolarnas befattning

över huvud med skatter och skatteuppbörd, samt anför.

Den förening av dömande myndighet och beskattningsorgan, som vuxit

fram ur ett samhällsskick från svunnen tid, kan enligt nutidens syn på domstolarnas

uppgift och ställning knappast anses tillfredsställande. I administrativt

hänseende leder förhållandet till en splittring som förefaller irrationell.

Häradsrätternas förvaltning av expensmedel och av domstolsmedel

till vittnen m. fl. redovisas sålunda till vederbörande hovrätt medan däremot

uppbörden av stämpelmedel sker till postverket. Och en tredje myndighet —

länsstyrelsen —■ inventerar de tre olika kassorna. Genom utredningens förslag

kommer visserligen främst uppbördsförfarandet att förenklas -— och

däri ligger för underrätternas del tyngdpunkten i förslaget — men antalet

handlingar som kunna föranleda beskattning vid domstolarna ökar i stället

för minskar. Som mål för reformer på förevarande område skulle man öns
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

ka en ordning, där våra underrätter icke längre tjänstgöra som beskattningsmyndigheter.

Beträffande remissyttrandena i fråga om de viktigare sakliga ändringarna

i stämpelskattebestämmelserna och rörande bestämmelsernas närmare utformning

vill jag hänvisa till den följande specialmotiveringen.

Departementschefen

Stämpelutredningen har i princip inte haft till uppgift att pröva omfattningen

av skyldigheten att erlägga s. k. stämpelskatt, d. v. s. stämpelavgift

för enskild handling. Utredningens förslag i detta hänseende är därför i huvudsak

begränsat till sådana ändringar som syftar till ökad konsekvens i

skattereglerna. Några nya skatteobjekt föreslås i princip varken av utredningen

eller av remissorganen. Jag har ej heller för avsikt att ta upp några

ändringar av denna innebörd i det följande departementsförslaget. I enlighet

med utredningens förslag kommer jag emellertid att förorda viss utvidgning

av skatteplikten i fråga om tomträtt. Detta förslag är motiverat av önskemålet

att vinna ökad enhetlighet och konsekvens i lagstiftningen. I samma

syfte har utredningen även föreslagit vissa inskränkningar i skatteplikten.

Dessa förslag har jag funnit mig kunna biträda. Även därutöver ämnar

jag emellertid för vissa fall föreslå slopande av skatteplikten. Sålunda ämnar

jag förorda, att denna slopas beträffande alla andra inteckningar än

inteckning för fordran liksom för lösöreköp. Vidare ämnar jag föreslå, att

skatteplikten upphävs för samtliga fall då betalning söks för fordran. Därmed

kommer stämpelskatt att utgå i huvudsak endast för förvärv av fast

egendom, tomträtt och fartyg liksom för alla fordringsinteckningar, för

emission av aktier, obligationer och vissa andra värdepapper samt för lotterier.

Till de nu angivna frågorna liksom till förslag om ändringar i andra

hänseenden avser jag att återkomma i den följande specialmotiveringen till

stämpelskatteförordningen.

De ändringar jag föreslår i fråga om stämpelskatt kan beräknas medföra

en ökning av uppbörden med omkring en miljon kronor.

Stämpelutredningens arbete har sålunda i denna del avsett främst en teknisk

översyn av bestämmelserna om stämpelskatt. Dessa bestämmelser har

utredningen samlat i en ny förordning. I ett tidigare avsnitt har jag föreslagit,

att den nuvarande stämpelförordningens bestämmelser om stämpelavgifter

för expeditioner skall slopas samt att bestämmelserna om avgift för ansökningar

vid domstol och för registrering av äktenskapsförord skall inflyta

i en ny kungörelse om expeditionsavgift in. m. (expeditionskungörelse). Såsom

jag därvid framhållit, kommer härigenom den nya stämpelförordningen

att bli en ren skatteförfattning, och jag har därför föreslagit, att den benämns

stämpelskatteförordning. I det föregående har jag även föreslagit,

att det nu genomgående tillämpade systemet att redovisa stämpelskatt genom

stämpelmärken skall i viss utsträckning ersättas med annan redovisningsmetod.

Detta bör enligt min mening inte föranleda, att regleringen av

de därav berörda, relativt begränsade fallen bryts ut till separata författ
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

ningar. Den föreslagna slämpelskattcförordningen innehåller nämligen liera

bestämmelser, som är gemensamma för de här ifrågavarande skattelallen.

Dessa är även ensartade till sin karaktär. Skatten har sålunda genomgående

karaktären av en punktskatt på kapitalomsättning, bestämd till viss

låg procent av det omsatta värdet.

Den av utredningen föreslagna, nya dispositionen av bestämmelserna i förordningen

med hänsyn till skatteobjekten finner jag ändamålsenlig.

I några yttranden har ifrågasatts lämpligheten av att domstol fastställer

och uppbär skatt. Jag vill härtill först framhålla, att stämpelutredningen

enligt sina direktiv ej haft att pröva dessa frågor vilka faller utanför ramen

för den avsedda revisionen av stämpelbeskattningen. En viss lättnad för

domstolarnas del innebär emellertid förslaget att uppbörden av arvsskatt

skall överflyttas från domstolarna till länsstyrelserna. När det gäller stämpelskatt

vid lagfart och inteckning, synes starka praktiska skäl tala för

att skatten tas ut av den myndighet, som handlägger inskrivningsärendena.

Vad vidare arvsskatten beträffar kan visserligen skäl anses tala mot att

frågor angående sådana närbesläktade skatter som arvsskatt och gåvoskatt

handläggs av olika myndigheter, d. v. s. underrätt respektive länsstyrelse.

Några ändringar härvidlag synes emellertid ej böra vidtas utan en allsidig

utredning, vilken lämpligen torde kunna ske i samband med en framtida allmän

översyn av arvs- och gåvobeskattningen.

Vad slutligen angår fondstämpeln har den tidigare nämnda aktiefondsutredningen

i uppdrag bl. a. att göra en allmän och förutsättningslös översyn

av 1908 års fondstämpclförordning. Vid sådant förhållande saknas anledning

att nu vidta andra ändringar i fondstämpelförordningen än sådana

som direkt betingas av den föreslagna stämpelskatteförordningen.

B. Specialmotivering till förslaget till stämpelskatteförordning

Inledande bestämmelser

1 §•

Gällande ordning

Stämpelavgiften tillfaller statsverket. Uttrycklig bestämmelse därom saknas

för närvarande, men förhållandet framgår av att generalpoststyrelsen enligt

45 § 1 mom. SF varje månad skall inleverera influtna stämpelmedel till

statskontoret.

Förutom i LF och SF finns bestämmelser om avgifter, som redovisas med

stämpelmärken, i en del andra författningar, nämligen 1908 års fondstämpelförordning,

förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor, förordningen den

14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde

å fastighet samt förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående

kommissionärsavgift i domsagorna och vattendomstolarna.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196/i

Utredningen

Utredningen föreslår en uttrycklig bestämmelse om att stämpelavgift skall

erläggas till staten.

De nu i 8 § SF under rubrikerna Ansökning, Morgongåvobrev och Äktenskapsförord

föreskrivna stämpelavgifterna har, framhåller utredningen, inte

fått någon motsvarighet i den nya stämpelförordningen. I förslaget till

kungörelse angående expeditionslösen m. m. har utredningen tagit in föreskrifter

om ansökningsavgift och avgift för intagande av äktenskapsförord

i domstols protokoll. Rubriken Morgongåvobrev har däremot helt uteslutits

såsom sedan länge otillämplig.

I paragrafen erinras om att särskilda bestämmelser är meddelade rörande

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. Vidare föreslår utredningen

i paragrafens tredje stycke en bestämmelse av innebörd, att om stämpelbeläggning

av myndighets expeditioner samt om avgift vid ansökan hos domstol

och vid anlitande av kommissionär hos domstol gäller vad Kungl. Maj:t

föreskriver.

Yttrandena

I fråga om författningens benämning anser häradshövdingen i Hallands

södra domsaga och länsstyrelsen i Hallands län att författningen för enkelhetens

skull bör rubriceras endast »Stämpelförordning». Näringslivets

skattedelegation påpekar att förslaget till förordning angående stämpelavgiften

avser endast enskilda handlingar och finner det i tydlighetens intresse

böra övervägas, om inte rubriken till förordningen borde ändras till

»Förordning angående stämpelavgift å vissa enskilda handlingar».

Någon erinran har inte riktats mot utredningens förslag att stämpelavgift

för ansökan, morgongåvobrev och äktenskapsförord ej skall upptas i stämpelförordningen.

I fråga om bestämmelsen rörande stämpelbeläggning av expeditioner finner

rådhusrätterna i Göteborg och Västerås det vara oklart, om ordet »stämpelbeläggning»

avser det tekniska förfarandet vid åsättandet av stämplar

eller avgiftsbeläggningarnas omfattning.

Förslaget att omvandla förordningen angående kommissionärsavgift i

domsagorna och vattendomstolarna till en kungörelse har föranlett uttalanden

av ett tjugotal remissorgan. Därvid har för ett slopande av själva

kommissionärsinstitutionen uttalat sig Svea hovrätt, hovrätten över Skåne

och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, Föreningen Sveriges häradshövdingar,

besvärssakkunniga och fyra häradshövdingar. Nedre justitierevisionen

ifrågasätter, om behov av kommissionär föreligger hos revisionen.

Flertalet av nämnda remissinstanser föreslår samtidigt, att kommissionärsavgiften

skall slopas. Även hovrätten för Nedre Norrland finner det egendomligt,

att kommissionärsavgifter tas ut vid underrätterna medan motsvarande

service hos hovrätterna är kostnadsfri.

opaginerad Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år

Rådhusrätten i Västerås anser, att kommissionärskungörelsen bör göias

tillämplig även på rådhusrätterna.

Departementsehefen

Såsom jag tidigare anfört, bör förordningen betecknas stämpelskatteförordning.

I likhet med utredningen anser jag, att förordningen bör inledas med en

uttrycklig bestämmelse om att stämpelskatt alltid tillfaller staten.

Såsom utredningen föreslagit, bör det föråldrade stadgandet om morgongåvobrev

slopas. Stämpelavgiften för ansökan och äktenskapsförord

kommer att ersättas med en ansökningsavgift respektive expeditionsavgift,

och bestämmelserna härom överförs därför, såsom jag tidigare

antytt, till den nya expeditionskungörelsen. Eftersom expeditionsavgift och

stämpelskatt skall redovisas med samma slags stämpelmärken, bör i stämpelskatteförordningen

göras en hänvisning till expeditionskungörelsen. Att

expeditions- och ansökningsavgift skall beslutas av Kungl. Maj .t har närmare

berörts i den allmänna motiveringen. De i särskilda stadganden reglerade

fall, då en avgift skall redovisas med stämpelmärken, rör taxering,

nämligen bestämmelserna om avgift för riksskattenämndens förhandsbesked

och om avgift vid åsättande av preliminärt taxeringsvärde. Till frågan om

avgiften för riksskattenämndens förhandsbesked torde jag få anledning att

återkomma i ett senare sammanhang.

Vad slutligen angår kommissionärsavgiften har utredningen föreslagit,

att ny författning härom skall utfärdas av Kungl. Maj :t ensam, att därvid

vissa höjningar av avgiftsbeloppen skall företas och att dessa avgifter alltjämt

skall redovisas med stämpelmärken. Vid remissbehandlingen av utredningens

förslag har flera av de remissorgan, som yttrat sig särskilt i frågan,

förordat avskaffande av inte bara avgiften utan även själva kommissionärsväsendet.

Sedermera har statskontoret, efter utredning i frågan, i skrivelse

till chefen för justitiedepartementet den 20 november 1962 föreslagit, att kommissionärsväsendet

skall avvecklas och att kommissionärsavgiften skall slopas.

Statskontorets förslag har varit föremål för remissbehandling och enhälligt

tillstyrkts. Enligt uttalande av chefen för justitiedepartementet i

prop. 1964:1 (bil. 4 s. 31) bör kommissionärsväsendet vid de allmänna

domstolarna avskaffas från och med den 1 januari 1965. I enlighet härmed

bör bestämmelserna om kommissionärsavgifter slopas i detta sammanhang.

I övergångsbestämmelserna till stämpelskatteförordningen har därför föreskrivits,

att förordningen om kommissionärsavgifter skall upphävas med

ikraftträdandet av stämpelskatteförordningen.

2 §•

Gällande ordning

Enligt SF (7 och 19 §§) är kronan befriad från stämpelavgift. Vidare äger

frihet från stämpel rum för handlingar, som enligt lagen om konsular jurisdiktion

inges till konsulardomare eller konsularrätt.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 75

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Utredningen

Utredningen föreslår, att staten i stället för kronan anges som avgiftsfritt

subjekt, och framhåller, att därigenom en viss utvidgning av friheten torde ske.

I detta sammanhang hänvisar utredningen till 6 § i sitt förslag till kungörelse

angående expeditionslösen in. m., enligt vilket författningsrum bl. a. »staten

och statsmyndigheterna» skall vara fria från lösen.

Bestämmelsen om stämpelfrihet för handlingar, som inges till konsulardomare

eller konsularrätt, finner utredningen numera sakna betydelse, och utredningen

har därför föreslagit dess slopande.

Yttrandena

Ersättandet av begreppet kronan med uttrycket staten hälsas med tillfredsställelse

av fullmäktige i riksbanken, som framhåller att härigenom

aven riksdagens verk kommer att erhålla befrielse. Fullmäktige anför.

Den nuvarande ordningen, enligt vilken riksbanken har att erlägga avgifter

da riksbanken upptrader for egen del men anser sig böra befrias härilran,

da riksbanken upptrader som förvaltare av en statlig lånefond, är nämhgen

praktisk! tyngande. Olagenheter framträda även däri, att en fast praxis

bddatJ?S r n\llteT befrielse statlig lånefondsförvaltning ej utn

kfua g''-m a förvaltningsmyndigheter och domstolar förfara nämligen

till ag’ sa att exempelvis ett lagsokningsutslag avseende ett stödlån

rtn0l^r-dmware V1d ^assa domstolar belägges med lösen men vid andra ej.

erhalla klara och enhetliga bestämmelser gör, att fullÄVr°\dVTtlSka

fortjänster som må finnas i försöket till distink
stalsförvinn,

rn^Sba-n"en-S+VerM-Samhet fÖr egen del och dess verksamhet för

tatstorvaltnmgen i ovngt, vilja oreserverat tillstyrka förslaget i denna del.

Statskontoret anser att det kan uppstå tvekan, om begreppet »staten» skall

omfatta även den svenska kyrkan och dess organ, vilka är såväl statliga

(domkapitel) som kommunala (kyrkoråd). Spörsmålet har väsentlig betydelse

även vid tillämpning av lösenkungörelsen. Under uttrycket statsmyndighet

faller enligt statskontorets asilct saväl domkapitel som stiftsnämnd, däremot

inte pastorat eller församling.

Häradshövdingen i Karlskoga domsaga vill till den stämpelfria gruppen

hänföra riksbanken med dess industristyrelse och valutastyrelse, riksgäldskontoret

samt kyrkomötet och dess organ men är tveksam hur det skall förfaras

med de styrelser, som lyder under svenska kyrkan, såsom diakonistyrelsen,

missionsstyrelsen och sjömansvårdsstyrelsen. Att i författningstexten

ange gränserna för avgiftsfrihet anser häradshövdingen dock inte vara

möjligt utan en tyngande skrivning. Liksom hittills får gränsdragningen

överlämnas åt rättstillämpningen.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga framhåller att vid handläggningen

av inskrivningsärenden ofta uppkommer fall, där tvekan råder om

stämpelfrihet skall fa åtnjutas för staten. Som exempel nämns ärenden, där

televerket inger nyttjanderättsavhandling eller länsbostadsnämnden företer

skuldebrev för fastställelse av inteckning. Vidare kan enligt häradshövding
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G7

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år t96b

ens uppfattning diskuteras, om televerket som affärsdrivande verk bör åtnjuta

stämpelfrihet vid ansökning om betalningsföreläggande beträffande

ogulden telefonkostnad. Även i de fall, där ett statligt verk övergår till alt

driva verksamhet i bolagsform, anser häradshövdingen frågan om skyldighet

att erlägga stämpel böra klarläggas.

Departementschefen

Begreppet kronan har ersatts med begreppet staten för att överensstämmelse

med terminologin inom arvsskatteförordningen skall ernås. Därvid

har åsyftats skattefrihet även för riksdagen och dess verk men ej för statliga

bolag. Inom svenska kyrkan torde i detta sammanhang stiftsstyrelseorganen

få behandlas som statliga organ, däremot inte församlingarna. Fragan

hur olika organ med anknytning till kyrkan skall behandlas i detta

hänseende liksom hur man eljest skall tolka begreppet staten bör, såsom

hittills i fråga om arvs- och gåvoskatt, överlämnas åt rättstillämpningen.

Någon anledning att undanta affärsverken från skattefriheten finner jag

inte föreligga.

I likhet med utredningen anser jag att det obsoleta stadgandet om stampelfrihet

för handlingar, som inges till konsulardomare och konsularrätt,

bör utmönstras ur författningen.

Förvärv av fast egendom och tomträtt

3 §■

Första och andra styckena

Gällande ordning

Enligt 8 § SF skall, utom i vissa undantagsfall, stämpelavgift erläggas for

förvärv av fast egendom, då avhandling om förvärvet företes för lagfart. De

stämpelpliktiga förvärven, som upptas under särskilda rubriker, är följande,

nämligen Köp av fast egendom, Byte av fast egendom, Förvärv av fast

egendom i enlighet med gällande författningar om jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov eller om avledning av vatten, Förvärv av fast egendom

genom fusion enligt 175 § lagen om aktiebolag, d. v. s. fusion i annat

fall än mellan moderbolag och helägt dotterbolag, Förvärv av fast egendom

genom skifte vid upplösning av bolag eller förening samt Förvärv av fast

egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag respektive förening eller

på grund av tillskott efter bolagets respektive föreningens bildande.

Från stämpelplikten vid fusion har i 8 § SF uttryckligen stadgats frihet

beträffande fusion enligt 174 § lagen om aktiebolag, d. v. s. fusion mellan

moderbolag och helägt dotterbolag, och enligt 96 § lagen om ekonomiska föreningar.

I fråga om tillskott till förening gäller stämpelfrihet för det fall, att

medlem i sambruksförening tillskjutit fast egendom till föreningen. Beträffande

tillskott vid bildande av bolag har genom beslut av 1963 års riksdag

införts stämpelfrihet, då fast egendom tillskjutits enligt lagen om avveckling

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

av fideikommiss. Ej heller utgår stämpelavgift vid förvärv av mark genom

byte i den mån vederlaget utgörs av annan mark, under förutsättning att

bytet är ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.

Vidare stadgas stämpelfrihet vid arrendators inlösen av fast egendom

med stöd av lagen om arrendators förköpsrätt och vid inlösen i kronans

ställe med stöd av lagen om kronans förköpsrätt, allt under förutsättning att

den till vilken jordägaren sålt egendomen tidigare erlagt stämpel för sitt

fång. Slutligen föreligger stämpelfrihet, då lagfart söks på järnväg.

Stämpelplikt stadgas även under rubriken Skattelösen av kronojord, varvid

skatteplikten är knuten till det tillfälle då brev eller resolution rörande

skattelösen företes för lagfart, och under rubriken Överlåtelse av kronohemman

eller skattlagt krononybggge, då åborätt vinns på grund av avhandlingen

om överlåtelsen.

Enligt SF föreligger inte avgiftsplikt vid förvärv av tomträtt eller vattenfallsrätt

i vidare mån än att för den första upplåtelsen skall erläggas avgift

som för »annan nyttjanderätt till fast egendom» med 25 öre per 100 kronor

av den årliga avgälden. Vid överlåtelse av tomträtt — innefattande även överlåtelse

av byggnad och annat som enligt lag är tillbehör till tomträtten — utgår

alltså ingen stämpelavgift.

Utredningen

I fråga om de arter av förvärv av fast egendom, som skall vara stämpelpliktiga,

innefattar utredningens förslag i princip inte någon ändring av gällande

rätt. Förvärv av tomträtt föreslås, såsom vidare utvecklas i det följande,

bli stämpelpliktigt, såväl vid den ursprungliga upplåtelsen som vid följande

överlåtelser.

Vad angår förvärv genom fusion framhåller utredningen att, eftersom

bestämmelsen angivits gälla endast fusion enligt 175 § lagen om aktiebolag,

det inte ansetts nödvändigt anmärka att stämpel ej utgår vid fusion enligt

174 § samma lag eller 96 § lagen om ekonomiska föreningar liksom ej heller

vid fusion enligt 78 § lagen om sparbanker. Utredningen framhåller

dessutom att med fusion i förslaget blott avses fusion i lagteknisk mening,

kännetecknad av att en sammanslutning utan likvidation uppgår i en annan.

Beträffande förvärv genom expropriation eller annan inlösen anges i

nuvarande stadgande, tillkommet 1878, som avgiftspliktiga »förvärv av fast

egendom i enlighet med gällande författningar om jords eller lägenhets

avstående för allmänt behov eller om avledning av vatten». Lydelsen ansluter

sig till författningar, som nu är ersatta av lagen om expropriation och

7 kap. vattenlagen. Avgiftsplikt torde emellertid enligt utredningen även

föreligga i fråga om förvärv, som är analoga med förvärv enligt nämnda

bestämmelser. Utredningen påpekar att stadganden om rätt eller skyldighet

att lösa fast egendom förekommer i ett flertal lagar. Med bortseende från

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 1964

lösningsrätt för kronan, vilka fall med hänsyn till statens slämpelfiihet ai

utan intresse i detta sammanhang, anmärker utredningen följande.

Enligt vattenlagen förefinnes lösningsrätt hl. a. beträffande strömfall (1:

14 2: 7J och utmål (2: 16, 6: 6), vid invallning (7: 54) samt med avseende a

mark som blir onyttig in. in. (9: 2 och 3). I byggnadslagen upptagas ett tleital

inlösningsbestämmelser: lösningsrätt för kommun beträffande mark som

är avsedd till trafikled eller allmän plats (18, 41 och 106 §§, jfr 19 och 42 §§)

eller vars användning för annat än enskild bebyggelse ej ar säkerställd (18

och 41 SS) • lösningsplikt för kommun beträffande mark som skall anvandas

för annat än enskild bebyggelse (21 och 48 §§) och beträffande tomtdel (48

och 106 §§); lösningsplikt för ägare av flygplats beträffande mark som ej tar

bebyggas (83 och 121 §§); lösningsrätt för tomtägare eller kommun betratfande

tomtdel (46 och 47 §§). Vidare innehåller byggnadslagen bestämmelser

enligt vilka Kungl. Maj :t äger berättiga kommun alt inlösa mark som erfordras

för genomgripande ombyggnad (44 §), mark som icke är bebyggd i

överensstämmelse med fastställd plan (45 §), mark som erfordras för allmän

Dlats eller byggnad (70 och 115 §§). Lösningsrätt för kommun beträffande

mark till trafikled eller annan allmän plats föreligger vidare enligt lagen om

sammanföring av samfälld vägmark med angränsande fastighet (20 §). Kommun

som är väghållare är slutligen lösningsskyldig i vissa fall enligt lagen

om allmänna vägar (24 och 31 §§). Andra lösningsfall behandlas i gruvlagen

(36 §), lagen om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. in., lagen angående

stenkolsfyndigheter in. in. (14 §), uranlagen (38 §), naturskyddslagen

(7 och 15 §§), lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

(1 §), allmänna förfogandelagen (11 §), lagen om rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen)

samt lagen om arrendators förköpsrätt.

Utredningen föreslår som huvudregel, att avgiftsplikt skall foieligga vid

förvärv av fast egendom och tomträtt genom expropriation och annan inlösen

jämlikt stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom.

Beträffande stämpelfriheten vid arrendators förköpsrätt har utredningen

ej funnit anledning till ändring och därför föreslagit, att detta undantag behålls

(jfr 4 §). Föreskriften beträffande kronans förköpsrätt kan däremot

enligt utredningens mening uteslutas, eftersom lagen om kronans förköpsrätt

numera är upphävd.

Vad speciellt angår ensittarförvärv har i rättspraxis ansetts, att fång enligt

ensittarlagen ej utgör stämpelpliktigt förvärv enligt SF. För att bibehålla

stämpelfriheten — vilket utredningen finner motiverat med hänsyn

till de särskilda förutsättningar som krävs för inlösningsrätten — föreslår

utredningen eu uttrycklig bestämmelse därom i 4 §.

Utredningen anser i övrigt tillräckliga skäl till undantag från stämpelplikten

vid förvärv genom inlösen inte föreligga i annat fall än vid kommuns

förvärv av mark, som enligt fastställd plan (generalplan, stadsplan eller

byggnadsplan) skall utgöra allmän plats eller begravningsplats [jfr kommunalskattelagen

5 § 1 mom. b)]. Visserligen kan — vare sig det är fråga om

tvångsinlösen eller om andra förvärv — vissa skäl tala för stämpelfrihet beträffande

kommuns fastighetsförvärv i samma utsträckning som för undantag

från skatteplikt för fastighet enligt kommunalskattelagen 5 § 1 mom. d).

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

Uppenbarligen skulle dock gränsdragningen bli vansklig. Särskilt när förvärv

avser obebyggda markområden skulle det bli svårt att med tillbörlig säkerhet

utreda, i vilken omfattning fånget var stämpelfritt. Med hänsyn bl. a. till

dessa svårigheter — som inte på samma sätt gör sig gällande vid skattetaxeringen

— anser utredningen en regel motsvarande 5 § 1 mom. d) nämnda

lag inte lämpligen böra införas. Däremot finner utredningen hinder inte möta

mot stämpelfrihet beträffande mark, som enligt fastställd plan skall användas

till allmän plats. Härmed torde, liksom i 5 § 1 mom. b) kommunalskattelagen,

begravningsplatser böra likställas. Till stöd för att befria dessa förvärv

från avgift anför utredningen vidare, att ifrågavarande markområden

regelmässigt inte kan utnyttjas för annat ändamål. Utredningen föreslår därför,

att från stämpelplikt skall undantas inlösningsförvärv som avser sådan

mark. Undantagsregeln bör emellertid enligt utredningen ges generell avfattning,

så att den kommer att innefatta även frivilliga förvärv, eftersom det

kan bero av ovidkommande omständighet om fånget sker genom inlösen eller

genom avtal.

Utredningen har i It § föreslagit bibehållande av stämpelplikten vid överlåtelse

av kronohemman eller skattlagt krononybygge, då åborätt på

grund därav vinnes.

Att förvärv av tomträtt inte i avgiftshänseende blev likställt med

äganderättsförvärv, när tomträttsinstitutet infördes år 1907, har enligt utredningen

sin förklaring i att man då utgick från att tomträtten var en övergångsform,

som skulle avlösas av äganderätt, och att skyldighet att inskriva

tointrättsförvärv inte stadgades. I dessa hänseenden är läget nu ett annat.

Tomträtten har fått avsevärt större betydelse än man räknade med. Den

uppfattas inte längre som en övergångsform utan som en slutlig reglering

för enskild bebyggelse av mark i allmän ägo och tillgodoser i stort sett samma

funktion som äganderätten. På grund av tomträttsupplåtelsernas långvarighet

förekommer överlåtelser av tomträtt oftare. Tomträttsmarken blir

sålunda varaktigt undandragen den omsättningsskatt, som skulle ha utgått

om marken innehafts med äganderätt. Utvecklingen föranledde, att lagstiftningen

om tomträtt reviderades år 1953. Därvid infördes även skyldighet att

söka inskrivning såväl av upplåtelse som av senare överlåtelse av tomträtt.

Av nu anförda skäl föreslår utredningen, att förvärv av tomträtt såväl vid

den ursprungliga upplåtelsen som vid senare överlåtelse skall likställas med

äganderättsförvärv i fråga om stämpelavgift.

Med hänsyn till den ringa utsträckning, vari institutet vattenfallsr

ä 11 blivit begagnat, anser utredningen, trots jämförligheten i övrigt med

tomträttsinstitutet, tillräckliga skäl till ändring inte föreligga. Utredningen

framhåller vidare, att dylik upplåtelse endast kan ske av kronan tillhörigt

strömfall. Stämpelavgift vid upplåtelse av vattenfallsrätt skall därför enligt

utredningens förslag liksom hittills utgå enligt bestämmelserna om nyttjanderättsupplåtelse.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ur 19(it

71

Yttrandena

Vad angår förvärv genom fusion föreslås full stänipelfrihet av Näringslivets

skattedelegation, som anför.

1 samband med införandet år 1954 av stämpelfrihet vid fusion enligt 174 §

lagen om aktiebolag diskuterades den lämpliga omfattningen av avgiftsfriheten.

Sedan 1954 har situationen i viss mån förändrats och intresset för sammanslagning

av företagsgrupper har ökat. Den internationella handelns utveckling

bedöms därvid som en pådrivande faktor. Även om den framlagda

författningstexten på denna punkt är logisk kan det ifrågasättas, om det icke

vore näringspolitiskt motiverat att ytterligare underlätta fusioner och

andra former av sammanslagningar av företag. Vi föreslår därför, att stämpelfrihet

införes för samtliga former av fusioner. Det förhållandet, att utskiflningsskatteförordningen

utformats på sätt som skett är icke något avgörande

skäl mot den av oss förordade stämpelfriheten. Utskiftningsskatten

utgör en del av inkomstskatten och måste följaktligen vara anpassad till huvudprinciperna

i den sistnämnda. Stämpelavgiften däremot har intet sådant

samband med inkomstbeskattningen.

Sammanslagning av försäkringsbolag nämnes icke i 3 §, vilket måhända

har sin förklaring däri att lagen om försäkringsrörelse saknar motsvarighet

till aktiebolagslagens regler om fusion. I fråga om försäkringsbolag sker »fusion»

på så sätt, att det ena bolaget överlåter hela sitt försäkringsbestånd och

alla sina tillgångar på ett annat försäkringsbolag, varefter det överlåtande

bolaget likviderar. Vid sammanslagning av försäkringsbolag under senare

år har lagfart för de övertagande bolagen sökts på de överlåtande bolagens

fastigheter. Lagfartsstämpel har icke i något fall ansetts skola erläggas. Denna

praxis bör lagfästas.

Den av utredningen föreslagna huvudregeln om avgiftsplikt vid förvärv

genom inlösen har föranlett endast två yttranden.

Mellanbygdens vattendomstol tillstyrker förslaget och anför.

I anledning härav må påpekas att de nu nämnda lagrummen (vattenlagen

7 kap. 54 § samt 9 kap. 2 och 3 §§) icke medföra någon rätt för den byggande

att få fast egendom inlöst utan i stället innebära skyldighet för honom att

på yrkande av ägaren till en av ett företag berörd fastighet inlösa densamma.

Enligt rådande rättspraxis (se NJA 1960: 160) föreligger icke plikt att erlägga

lagfartsstämpel i sådana fall då inlösenbeslutet är grundat på företagarens

skyldighet att lösa skadad egendom. Utredningsmannens förslag om stämpelplikt

även i dylika fall innefattar sålunda en ändring av vad som för närvarande

gäller i sådant hänseende. Då den nuvarande stämpelfriheten i här

avsedda fall icke synes vara sakligt motiverad — gränsen mellan frivilligt

förvärv och tvångsförvärv är ofta svävande — ha vi emellertid icke något att

erinra mot den föreslagna utvidgningen av stämpelplikten.

Rådhusrätten i Västerås avstyrker förslaget samt framhåller att expropriation

i regel sker för ändamål, som är av särskild betydelse för det allmänna,

och att särskild avgift tas ut för expropriationstillstånd. Med hänsyn

härtill och till de betydande kostnader ett expropriationsförfarande medför

för exproprianten ifrågasätter rådhusrätten, om det är befogat att ta ut

stämpelskatt vid tvångsöverlåtelse. Även övriga fall av inlösen enligt stadgandena

om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom, vilka väsentligen

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

tillkommit i det allmännas intresse eller av sociala skäl, finner rådhusrätten

kunna undantas från stämpelskatt. Bestämmelserna om stämpelavgift

skulle härigenom enligt rådhusrättens mening vinna i enkelhet och klarhet.

Lagfästandet av stämpelfriheten för ensittarförvärv har avstyrkts endast

av häradshövdingen i Hallands södra domsaga, som funnit ett sådant undantag

från lagfartsstämpel inte vara sakligt motiverat. Samtidigt har han

emellertid framhållit, att denna fråga numera är utan praktisk betydelse.

Införandet av stämpelfrihet för kommuns förvärv av mark för

allmän plats eller begravningsplats har i allmänhet lämnats utan erinran.

För en ytterligare utvidgning av stämpelfriheten uttalar sig lantmätcristyrelsen,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, siadskollegiet

i Stockholm och Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister.

Endast häradshövdingarna i Karlskoga domsaga och Hallands södra

domsaga avstyrker införandet av stämpelfrihet.

Svenska pastoratens riksförbund framhåller — under hänvisning till 2 §

nya församlingsstyrelselagen — att det i regel är kyrkoförsamling, som

ombesörjer anläggning av begravningsplats. Det är möjligt, att man under

beteckningen »kommun» innefattar också kyrkoförsamling, men till undvikande

av tvekan anser förbundet detta böra tydligt anges.

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga finner det av motiven

framgå, att stämpelfriheten endast skall åtnjutas då marken i dess helhet

skall användas för det avsedda ändamålet. Häradshövdingen anser detta för

tydlighetens skull böra komma till uttryck i lagtexten. Inskrivningsdomaren

och hans personal besparas då mången fundering, när lagfart söks på ett

fång där marken delvis skall användas till allmän plats och delvis till annat

ändamål. Häradshövdingen påpekar, alt sådana blandade fång förekommer

ibland vid expropriation och kan tänkas förekomma även vid frivillig överlåtelse.

Utvidgning av stämpelbefrielsen att gälla alla slags fastigheter, som angivits

i 5 § 1 inom. d) kommunalskattelagen, föreslår Föreningen Sveriges

kommunala förvaltnings jurister. Föreningen, som hälsar utredningens förslag

om stämpelfrihet beträfiande allmän plats och begravningsplats med

tillfredsställelse, anför i denna del vidare.

De fall, då kommun nödgas genom icke-benefikt fång förvärva gatuvars

stadsplaneenliga natur av allmän plats konstituerats genom fastställd

plan, synes dock vara relativt begränsade. I allmänhet torde kommunens

innehav av allmän plats-mark uppstå genom köp eller expropriation

av större markenheter, vilka först vid en senare tidpunkt planläggas och erhalla

den differentierade karaktären av allmän plats, byggnadskvarter

idrottsplats, begravningsplats o. s. v. Om stämpelplikt i princip icke skall

toreligga vid kommuns förvärv av allmän plats, bör denna frihet åtnjutas

även beträffande sådana förvärv av »blivande allmän plats» liksom »blivande

begravningsplats». Självfallet kan det, som utredningsmannen påpekar,

ur fiskalisk kontrollsynpunkt vara förenat med svårigheter att införa

stampelfrihet för kommunernas förvärv av de markdelar, som först efter

forvarvet erhålla angivna specialnatur. Problemet torde dock utan större

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Knngl. Maj:Is proposition nr 75 år

svårighet kunna lösas genom eu utbyggnad av reglerna om återvinning under

§ 51 i utredningsmannens författningsutkast.

Med hänsyn till såväl statens förväntningar på kommunala aktiviteter

för bostadsförsörjningens ordnande som till den mängd skyldigheter, staten

i övrigt genom lagstiftning pålagt kommunerna beträffande undervisning,

social omvårdnad och mycket annat, kan — i motsats till utredningens ståndpunkt

—- ifrågasättas, om icke kommunerna rimligen borde vara beiriade

från stämpelskyldighet vid varje förvärv av sådan fastighet, som avses i 5 §

1 mom. d) kommunalskattelagen. De skäl, som gälla lör stämpelfrihet beträffande

allmän plats, kan också anföras härför. Även om fastighetens

användningssätt icke alltid är definitivt bestämt vid tiden för förvärvet bör

— när användningssättet fixerats — erlagd stämpelavgift kunna återvinnas.

En annan lösning synes vara, att kommun i likhet med staten generellt

befrias från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel vid förvärv av fast egendom

eller tomträtt.

En ytterligare utökning av stämpelfriheten till att avse all mark, som är

undantagen från enskilt bebyggande, förordas av Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund. De båda kommunförbunden anser

nämligen att med allmän plats och begravningsplats kan jämställas mark,

som är avsedd att tillgodose allmänt ändamål såsom skolor, sjukhus, trafikområden

o. dyl. I sådant fall behöver enligt förbundens mening inte uppkomma

sådana gränsdragningsproblem, inför vilka utredningen synes ha

tvekat vid sina överväganden.

Stadskollegiet i Stockholm uttalar alt stadens kammarkontor med fog framhållit,

att starka skäl kan anföras för en utvidgning av befrielsen till att omfatta

all mark som i fastställda planer utlagts för andra ändamål än enskild

bebyggelse. I sitt yttrande till stadskollegiet har kammarkontoret förordat

stämpelfrihet för kommuns alla tvångsförvärv och därvid anfört.

Kammarkontoret har för sin del svårt att inse varför kommunerna när

det gäller lagfartsstämpel skulle behandlas på ett annat sätt än ifråga om

kommunalskatt. I båda fallen är fråga om en beskattning. Den av utredningsmannen

anförda motiveringen för alt stämpelfrihet skulle föreligga

vid förvärv av mark, som enligt generalplan skall utnyttjas för allmän plats

men icke när det gäller exempelvis en skol- eller sjukhustomt, är svårförståelig.

Det kan icke gärna vara svårare att på ett generalplanestadium bestämma

omfattningen av A-områden än av mark för trafikändamål. Åtminstone

de generalplaner som upprättas i Stockholm — exempelvis i samband

med stadens förvärv av Sätra-området — innehålla uppgifter om hur

den med planen avsedda marken avses uppdelad på olika ändamål. Kammarkontoret

anser sålunda uppenbart, att A-områden ur stämpelsynpunkt

böra likställas med trafikområden m. in. Kontoret vill emellertid starkt

ifrågasätta, huruvida icke kommunens stämpelfrihet bör ytterligare utsträckas,

nämligen till att omfatta överhuvudtaget alla fastigheter, som

kommun med stöd av expropriationslagen eller andra lagar, främst byggnadslagen,

kan förvärva genom tvångsförfarande. I alla dylika fall är det

fråga om tillgodoseende av allmänna ändamål, vilka rimligtvis icke böra

göras till föremål för beskattning från det allmännas sida. I detta sammanhang

må f. ö. erinras om att kommuner äro befriade från statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt.

3f Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 75

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

Lantmäteristijrelsen ifrågasätter om inte lämpligen samtliga sådana av

kommun gjorda förvärv av fast egendom, som tillgodoser ändamål angivna

i 1 § expropriationslagen, borde befrias från stämpelavgift. Det ankommer

nämligen på kommunerna att bl. a. bedriva en aktiv markpolitik och att

därvid tillse, att mark för tätbebyggelse finns att tillgå till skäligt pris.

Denna markpolitiska verksamhet anser styrelsen ej böra belastas med stämpelavgifter.

Motsvarande anser styrelsen även böra gälla för andra ändamål,

som det tillkommer kommun att tillgodose.

Lantmäteristyrelsen föreslår vidare, att vägförening skall åtnjuta samma

befrielse som kommun, och anför därvid.

Enligt 71 § (3 kap.) lagen om enskilda vägar skall — förutom skyldighet

att ombesörja och bekosta väghållning i fråga om de vägar vilka förklarats

skola anses som föreningens vägar — om inom vägförenings område finnes

mark, som i byggnadsplan avsetts till annan allmän plats än väg, föreningens

väghållningsskyldighet omfatta jämväl iordningställande och underhåll

av dylik plats. Vidare föreligger enligt 116 § byggnadslagen skyldighet

för vägförening bildad enligt 3 kap. lagen om enskilda vägar att i vissa fall

till markägare betala ersättning för mark, som enligt byggnadsplan skall

användas till väg eller annan allmän plats. Ofta lärer i sådant fall förekomma

att marken av vägföreningen förvärvas med äganderätt. Dylika förvärv

tillgodose liknande syften som de kommunförvärv som enligt utredningens

förslag skola vara fria från stämpelavgift. Det kan med hänsyn härtill

enligt lantmäteristyrelsens mening ifrågasättas om icke vad som enligt

förslagets 4 § punkt 5 skall gälla för kommuns förvärv av fast egendom i

tillämpliga delar även borde gälla för vägförening.

Lantmäteristyrelsen finner det visserligen motiverat att anknyta begreppet

allmän plats till byggnadslagens terminologi, om stämpelfribeten i

enlighet med utredningens förslag anses böra begränsas till huvudsakligen

områden som enligt fastställd plan utgör allmänna platser. Emellertid finner

styrelsen det med tanke på stämpelavgiftens karaktär av beskattning

mera befogat att utforma bestämmelserna med kommunalskattelagen som

förebild. Styrelsen har i princip intet att erinra mot den föreslagna bestämmelsen.

För att vid den framtida tillämpningen undvika oklarhet med hänsyn

till bl. a. byggnadslagens terminologi beträffande allmän plats anser

styrelsen emellertid, att innebörden av begreppet allmän plats i det här

aktuella hänseendet bör klargöras. Styrelsen ifrågasätter, om inte detta borde

ske i själva författningstexten genom en uttrycklig hänvisning till bestämmelserna

i 5 § 1 mom. b) kommunalskattelagen.

Kammarkollegiet anser, att den föreslagna bestämmelsen kan medföra

vissa tillämpningssvårigheter. Det är nämligen vid kommuns förvärv av ett

exploateringsområde vanligt, att endast kvartersmarken och ej gatu- och

parkmarken åsätts värde. Vid bestämmandet av stämpelavgift för ett sådant

förvärv kan sålunda avgiften inte beräknas efter förhållandet mellan arealen

av kvartersmarken, å ena, samt arealen av gatu- och parkmarken, å

andra sidan.

Ur de båda remissyttranden, där införandet av stämpelfrihet för kommun

avstyrkts, må nämnas följande.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

Häradshövdingen i Karlskoga domsaga framhåller alt en stämpelfrihet i

många fall blir till fördel för den enskilde fastighetsägaren, lios vilken stadens

kostnader för marken kan tas ul som gatumarksersättning. Häitill kommer

att stadsplaner ej sällan ändras. Mark, som av staden förvärvats som

gatumark, övergår till kvartersmark och kan av staden utnyttjas som sådan.

Häradshövdingen påpekar vidare, att bestämmelsen kan komma att

verka ojämnt. Ofta väljer eu stad i syfte att undgå stora intrångsersättningar

m. in. att köpa hela den tastighet, varav gatumark skall tas, för

att sedan sälja kvartersmarken och behålla gatumarken. Vid ett köp av hela

fastigheten blir enligt häradshövdingens mening den del av värdet eller

köpeskillingen, som belöper på gatumarken, inte stämpelfri.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga finner motiven för frihet

från lagfartsstämpel inte tillräckligt bärande. Det torde knappast förekomma,

att kommun köper endast sådan mark som enligt planen är avsedd

till öppna platser, utan sådana förvärv torde vanligen omfatta mark för bebyggelse,

för öppna platser och för vägar. Att fördela köpeskillingen på

dessa tre olika slag av mark och att efterge kravet på lagfartsstämpel för

mark till öppen plats (men ej för vägmark) finner häradshövdingen omständligt

och inkonsekvent. Vidare påpekar häradshövdingen att det torde

vara mycket vanligt att, sedan kommunen förvärvat ett planlagt område för

exploatering, planen omarbetas, varigenom den mark som avsetts för öppen

plats kan reduceras väsentligt.

I fråga om å b o r ä 11 framhåller kammarkollegiet, att det uppenbarligen

är fråga om överlåtelse av besittningsrätt och ej av äganderätt. Författningstexten

bör därför enligt kollegiets mening jämkas.

Stämpelfrihet för förvärv av åborätt förordas av två underrätter. Rådhusrätten

i Västerås anser, att bestämmelsen orsakar onödigt besvär och tillför

statsverket ringa inkomst. Häradshövdingen i Hallands södra domsaga föreslår,

att dessa överlåtelser skall överföras till undantagen i 4 §, och framhåller,

att köpeskillingen torde kunna anpassas med beaktande av att någon

stämpelavgift inte tas ut.

Förslaget att förvärv av tomträtt i fråga om stämpelavgift skall likställas

med förvärv av fast egendom har godtagits av flertalet remissorgan

men samtidigt föranlett en del erinringar. Endast tre remissorgan har helt

avstyrkt förslaget.

Uttryckligt tillstyrkande föreligger från Sveriges fastighetsägareförbund,

som hänvisar till att tomträtt även i skatteförfattningarna likställs med fast

egendom och att tomträttshavarens ställning ytterligare konsoliderats genom

ändringarna av bestämmelserna om tomträtt i 4 kap. lagen om nyttjanderätt

till fast egendom.

Näringslivets skattedelegation tillstyrker förslaget med hänsyn till tomträttsinstitutets

numera permanenta karaktär.

Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshgpoteks- och bostadskreditorganisationer

uttalar, att grunden för den föreslagna stämpelplikten vid

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

förvärv av tomträtt med hänsyn till tomträttens juridiska natur kan te sig

osäker. En viss värdeminskning drabbar givetvis tomträtten genom denna

nya stämpelplikt. Värdeminskningen är dock inte av sådan storlek att

den föranleder föreningen till erinran mot stämpelplikten, om denna av andra

skäl anses erforderlig.

Stämpelfrihet för tomträtter, som upplåtits före år 1954, förordas av rådhusrätterna

i Stockholm och Hälsingborg samt av Föreningen Sveriges stadsdomare.

Rådhusrätten i Stockholm, som i princip tillstyrker den föreslagna stämpelavgiften

för tomträtt, framhåller att avgiftsplikt för fång till äldre tomträtt

blir beroende av att inskrivning sökes, medan den som avstår från inskrivning

undgår avgiftsplikt. Rådhusrätten påpekar vidare att, om tomträttsupplåtelsen

inte inskrivits, inskrivning av senare fång inte kan ske och

att någon skyldighet inte föreligger att uppta köpeskillingens belopp i köpebrev,

som avser äldre tomträtt. Till belysning av den äldre tomträttens kvarstående

betydelse i Stockholm framhåller rådhusrätten följande.

En nyligen genomförd uppskattning av antalet inskrivna äldre tomträtter

utvisar att drygt 15 000 alltjämt äga bestånd. Det övervägande flertalet av

dem äro upplåtna för en tid av 60 år. Möjligheterna att genom överenskommelse

ombilda äldre tomträtt till ny eller att i förtid överenskomma

om tomträttens upphörande ha utnyttjats endast i begränsad omfattning.

Med den gängse 60-årsperioden som utgångspunkt komma de äldre tomträttsupplåtelserna

successivt att upphöra under åren 1968—2013; de flesta

troligen under senare delen av denna tid. Erfarenheten ger vid handen att

inskrivning av fång till äldre tomträtt numera i stor utsträckning sökes

trots frånvaron av inskrivningsskyldighet. Förhållandet får ses mot bakgrunden

av bl. a. det skydd i sitt innehav, som tomträttshavare — utan

nämnvärd kostnad — härigenom förvärvar. Även den omständigheten att

tomträttshavare önskar eller är nödsakad att utnyttja tomträtten som kreditobjekt

torde medverka, enär uttagande av inteckningar i tomträtten har

som förutsättning att inskrivning av fång skett för den som lämnar inteckningsmedgivande

och vidare enär, vid belåning av äldre inteckningar, långivare

regelmässigt torde kräva att gäldenärens innehav av tomträtten är inskrivet.

I detta sammanhang må framhållas önskvärdheten av att tomträttsboken

kan hållas i görligaste mån aktuell.

Rådhusrätten anför, att en eventuell regel om avgiftsfrihet för fång till

äldre tomträtt bör tas in i övergångsbestämmelserna. Införs emellertid avgiftsplikt

i förevarande avseende kan föreskrifterna om s. k. straffavgift uppenbarligen

inte vinna tillämpning, anser rådhusrätten.

Liknande synpunkter anförs av rådhusrätten i Hälsingborg, som med hänsyn

till tomträttsinstitutets ökande betydelse även i fråga om annan bebyggelse

än villabebyggelse finner utvidgningen av stämpelplikten fullt befogad.

Föreningen Sveriges stadsdomare, som anser den utökade stämpelplikten

böra godtas från principiella synpunkter, framhåller, att ett införande

av avgiftsplikt för fång till äldre tomträtt måhända kan bidra till att

inskrivning inte söks.

•i<A4it lagfartsstämpel inte bör utgå, om tomträtten vid inlösen jämlikt lag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr

bestämmelserna om tomträtt eller av annan anledning återgår till staden i

dess egenskap av fastighetsägare, hävdas av drätselkammaren i (niotc. Denna

fråga anser handelskammaren i Göteborg höra lösas genom ålcrvinningsregler.

I de fall, då tomträtt efter en relativt kort period upphör och marken

tas i anspråk av ägaren t. cx. en kommun, kan det nämligen förefalla oskäligt

att tomträttshavaren fått erlägga lagfartsstämpel för sitt förvärv, även

om stämpelavgiften i princip huvudsakligen endast avser åbyggnadernas

värde. Enligt kammarens mening är det önskvärt, att eu återvinningsrätt

införs i form av direkt stadgande.

Stor tveksamhet inför utredningens förslag uttalar stadskollegict i Stockholm.

Kollegiet framhäver betydelsen av tomträttsinstitutet för staden, vilket

framför allt kommer till uttryck vid jämförelser mellan äldre och nya

upplåtelser. Kollegiet erinrar även om att utnyttjandet av tomträttsinstitutet

bidrar till att de markvärdestegringar, som är eu direkt följd av kommunernas

investeringar, kommer det allmänna till godo. Med hänsyn härtill är

det enligt kollegiets uppfattning av största vikt, att utvecklingen av tomträttsinstitutet

inte försvåras. Detta skulle kunna bii följden av den föreslagna

stämpelbeläggningen av tomträttsförvärven. Även principiellt sett finner

kollegiet anledning att ifrågasätta riktigheten av att från stämpelsynpunkt

jämställa tomträttsförvärv med äganderättsförvärv.

I yttrande till stadskollegiet i Stockholm har kammarkontoret uttalat, att

förslaget bör ytterligare bearbetas innan det läggs till grund för lagstiftning.

Kammarkontoret anför vidare.

Det förhållandet att tomträtt f. n. icke är föremål för beskattning genom

stämpelbeläggning innebär ett visst favoriserande, vilket, då alternativa former

för att ställa mark till förfogande för bebyggelse diskuteras, kan ge

företräde åt tomträttsupplåtelsen med dess ur den kommunala gemenskapens

synpunkt i skilda hänseenden gynnsamma konsekvenser.

Det är tänkbart, att ett genomförande av utredningsmannens förslag kan

få till konsekvens att intresset för att utnyttja tomträttsinstitutet kommer

att minska. Den frågan kan ställas, huruvida statens intresse av att erhålla

ökade inkomster i form av stämpelavgifter vid tomträttsförvärv (i betänkandet

angivna till en milj. kr. mot f. n. totalt inflytande 125 milj. kr.) eller

önskemålet att skapa likformighet med äganderätt är så starkt att en utvidgning

av stämpelplikten bör äga rum, oavsett åtgärdens eventuella konsekvenser

i fråga om det framtida utnyttjandet av tomträttsinstitutet och

svårigheterna vid lagtillämpningen.

De fall stadens ekonomiska intresse kan aktualiseras torde i huvudsak

uppstå i samband med att mark första gången upplåtes med tomträtt -—

i regel är det då fråga om obebyggd mark. Därest staden vid denna upplåtelse

avväger avgälden efter markens värde, torde enligt den tolkning av

stadgandet som förefaller mest naturlig, någon stämpelbetalning icke gärna

komma i fråga. Tomträttshavare kan då icke åberopa beskattning av tomträtt

såsom en grund för en lägre avgäld. Det är emellertid å andra sidan

möjligt, att tomträttshavaren med tanke på att han vid en senare överlåtelse

av tomträtten med eventuellt då uppförd byggnad, vid vilken överlåtelse

köpeskillingen kan förutsättas bli avgörande för stämpelns storlek

(en eller ev. två procent av köpesumman), måhända utfår ett med stämpeln

reducerat belopp — vid den första upplåtelsen framställer krav på en viss

sänkning av den tomträttsavgäld han eljest varit beredd att erlägga.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

Man bör icke heller bortse från att fall kunna uppkomma, då staden

själv kunde försättas i en sådan situation att stämpel skall bestridas av

kommunen, exempelvis vid återförvärv av tidigare upplåten tomträtt med

eller utan byggnad. Dessa fall torde emellertid bedömas bliva tämligen sällsynta

i synnerhet om kommunen, såsom ovan föreslagits, i stor utsträckning

skulle undantagas från stämpelplikt.

Även de kommunala bostadsbolagen kunna tänkas få komma att vidkännas

en viss belastning till följd av förslaget. Denna situation kan inträffa,

dels vid första upplåtelsen om själva tomträtten bedömes ha ett självständigt

värde — vilket enligt vad ovan anförts skulle kunna antagas bliva

fallet enbart i fall då markupplåtelsen skulle kunna anses vara subventionerad

— dels i samband med förvärv av äldre tomträtter med eller utan

byggnad. Allmänt bedömt torde de fall, då stämpel för tomträtt kommer

att utgå, emellertid bliva sällsynta. Det bör här beaktas, att det kommunala

bostadsbolaget härvid enligt förslaget skulle ha att erlägga dubbel stämpel,

därest icke — såsom ovan förordats i detta utlåtande ■— de allmännyttiga

bostadsaktiebolagen jämställas med motsvarande bostadsstiftelser.

De tre remissorgan, som helt avstyrkt stämpelplikt för förvärv av tomträtt,

är Svenska stadsförbundet, Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister

och rådhusrätten i Västerås. I dessa yttranden uttalas, att en beskattning

av tomträttsöverlåtelser skulle kunna komma att minska användningen

av tomträttsinstitutet. Därvid betonas att tomrätten är ett samhälleligt instrument,

tillkommet bl. a. för att möjliggöra indragning till det allmänna av

den markvärdestegring i tätorter som uppkommer till följd av betydande

kommunala investeringar. Med hänsyn till att jordvärdestegringen vid överlåtelse

av tomträtt inte tillfaller tomträttsinnehavaren föreligger enligt rådhusrättens

mening en avsevärd skillnad mellan överlåtelse av fast egendom

och av tomträtt. Även sociala skäl anser rådhusrätten tala för att undanta

tomträtt från skatteplikt. Föreningen finner det vidare otillfredsställande

att utredningens förslag innebär en väsentlig skärpning i alla de fall, där

kommunägt bostadsföretag förvärvar byggnadsmarken med tomträtt för

bebyggelse.

Förslaget att vattenfallsrätt alltjämt skall stämpelbeläggas som

nyttjanderättsupplåtelse har mött erinran endast från två remissorgan. Hovrätten

för Västra Sverige anser, att vattenfallsrätt bör jämställas med tomträtt.

Rådhusrätten i Västerås föreslår däremot, att stämpelplikten slopas, eftersom

bestämmelsen orsakar onödigt besvär och statsverkets inkomst härav

är ringa.

Slutligen ma nämnas att rådhusrätten i Göteborg anser rubriken

»Fast egendom» böra utökas med »m. in.» eller liknande, eftersom under

denna rubrik regleras stämpelavgift även för tomträtt, vattenfallsrätt, nyttjanderätt,

servitut m. m.

Departementschefen

Enligt gällande stämpelförordning föreligger i princip stämpelplikt i de

flesta viktigare fall, då äganderätt till fast egendom förvärvas. Utredningen

har inte föreslagit någon principiell ändring i detta hänseende utan närmast

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ur 196b

_ i enlighet med sitt uppdrag — inriktat sig på eu mera teknisk översyn

av det stämpelpliktiga området. Dessutom bär föreslagits eu utvidgning av

detta till att omfatta förvärv av tomträtt.

I fråga om förvärv genom fusion stadgas för närvarande stampelpli v

endast vid fusion enligt 175 § aktiebolagslagen, d. v. s. fusion mellan aktiebolag

i andra fall än mellan moderbolag och helägt dotterbolag. I detta hänseende

har utredningen inte föreslagit någon ändring. Således skall fusion

mellan moderbolag och helägt dotterbolag liksom mellan ekonomiska oreningar,

sparbanker eller jordbrukskreditkassor fortfarande vara stampelfn.

Sedan stämpelplikten infördes år 1954, har visserligen intresset tor fusioner

ökat, vilket kommit till uttryck bl. a. genom tillkomsten av särskilda

fusionsregler i sparbankslagen och i lagen om jordbrukskasserorelsen.

Vissa näringspolitiska skäl skulle därför måhända kunna anses tala for lättnader

i stämpelhänseende med syfte att stimulera fusioner mellan aktiebolag

för åstadkommande av önskvärda organisatoriska omläggningar. Emellertid

kvarstår oförändrad den redan år 1954 påtalade taran för att stampeltriheten

missbrukas i avsikt att kringgå avgiftsbestämmelserna genom att ett

bolag förvärvar aktierna i ett annat bolag väsentligen i syfte att forvarva en

fastighet genom stämpelfri fusion i stället för genom stämpelpliktigt köp

eller skifte. Med hänsyn till faran för missbruk och till svårigheterna att

genomföra en rationell gränsdragning mellan skattefria och skattepliktiga

fusioner anser jag, att skattefrihet vid fusion mellan aktiebolag inte kan

komma i fråga i vidare mån än nu är fallet. Jag förordar därför i hkhet med

utredningen, att skatteplikten bibehålls vid fusion enligt 175 § aktiebolagslagen.

_ . ...

I fråga om sammanslagning av försäkringsbolag föreligger samma skal

till skattefrihet som vid fusion av sparbanker eller jordbrukets kreditkassor.

Jag föreslår därför att, för undanröjande av rådande oklarhet, skattefrihet

stadgas i fråga om försäkringsbolags förvärv i samband med att enligt

295 § lagen om försäkringsrörelse avtal träffas om att ett försäkringsbolags

hela försäkringsbestånd skall övertas av annat försäkringsbolag.

Överlåts däremot endast en del av försäkringsbeståndet, är det svårt att bedöma,

om en fastighet skall anses hänförlig till den överlåtna delen, och

med hänsyn härtill kan skattefrihet inte komma i fråga i sådant fall. Som

förutsättning för skattebefrielse skall givetvis gälla, att försäkringsinspektionen

lämnat tillstånd till avtalets verkställande. Bestämmelsen om skattefrihet

i detta fall har införts i 4 § som punkt 4.

Sedan länge gäller stämpelplikt vid förvärv genom skifte vid upplösning

av bolag och förening. Om ett bolag utskiftar en fastighet utan att

ett likvidationsförfarande inletts, vilket är fallet beträffande skifte vid nedsättning

av aktiekapital, föreligger däremot inte stämpelplikt. Samma skäl

som föranlett skatteplikt för skifte vid upplösning av bolag eller förening

talar även för sådan skatteplikt vid nedsättning av aktiekapital. Båda fallen

av skifte omfattas av 1927 års förordning om skatt vid utskiftning av

aktiebolags tillgångar. Det saknas anledning att i stämpelskattehänseende

opaginerad Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

behandla dessa skiften på annat sätt än i fråga om utskiftningsskatt. Jag vill

därför föreslå, att skatteplikt stadgas även för förvärv genom skifte vid nedsättning

av aktiekapital.

Inte heller vid utdelning av fastighet från bolag eller förening föreligger

nu stämpelplikt. En sådan utdelning utgör otvivelaktigt en kapitalomsättning,

som i princip bör bli föremål för stämpelskatt. I konsekvens

med den föreslagna skatteplikten vid skifte föreslår jag därför, att skatteplikten

utvidgas till att omfatta även utdelning av fastighet från såväl bolag

som förening.

Stadgandet om skattefrihet för tillskott enligt lagen om avveckling av

fideikommiss har överförts till övergångsbestämmelserna.

Den föreslagna huvudregeln om skatteplikt vid tvångsförvärv har i huvudsak

lämnats utan erinran. Jag tillstyrker därför, att stämpelskatt skall

utgå vid expropriation samt i regel vid annan inlösen på grund av

stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom. Från denna huvudregel

synes vissa undantag böra göras. Enighet råder om att skattefriheten

för arrendators förvärv enligt lagen om arrendators förköpsrätt skall

bibehållas. Vidare saknas anledning att nu upphäva den stämpelfrihet, som

sedan länge i praxis tillämpats vid förvärv enligt ensittarlagen. Regler om

de nu nämnda undantagen från skatteplikten har intagits i 4 § som punkt

8 respektive 7.

Det viktigaste undantaget från skatteplikten vid förvärv genom inlösen är

dock det, som utredningen föreslagit för kommuns förvärv av mark

vilken enligt fastställd plan skall utgöra allmän plats eller begravningsplats.

Förslaget överensstämmer med den bestämmelse om undantag från

skatteplikt for fastighet, som finns i 5 § 1 mom. b) kommunalskattelagen.

Vid remissbehandlingen har uttalats skilda önskemål om ytterligare utvidgning

av skattefriheten för kommunala markförvärv. Även enligt min

mening ar undantagen från skatteplikt vid kommunala fastighetsförvärv

alltför snävt bestämda i utredningens förslag. Ett kommunalt fastighetsförvärv

omfattar visserligen ofta mark för olika ändamål, såsom både för bebyggelse

och gator. De svårigheter att bedöma skattefrågan, som kan uppstå

i sådant fall, torde emellertid inte bli större, om skattefriheten utsträcks

till att gälla även mark för de allmänna ändamål som anges i 1 mom. d)

av namnda paragraf, d. v. s. allmän styrelse eller förvaltning, kultur- eller

rättsvård, ordning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård

eller undervisning, åldringsvård in. in. Genom eu sådan utsträckning av skattefriheten

skulle man vinna full överensstämmelse mellan kommunalskattelagen

och stämpelskatteförordningen i fråga om kommuns skatteplikt för

astighet. Å andra sidan skulle ett ytterligare utsträckande av skattefriheten

till att avse alla de ändamål, som anges i 1 § expropriationslagen, innebära,

att man alade inskrivningsdomaren en alltför svår och grannlaga prövning

huruvida ändamålet är av väsentlig betydelse för det allmänna. En sådan

provning skulle inte stå i överensstämmelse med kravet att stämpelskattelorordningens

bestämmelser skall vara enkla och lätta att tillämpa. I enlig
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år

het härmed bör också fasthållas vid kravet, att ändamålet med markens användning

skall framgå av plan som är fastställd vid tidpunkten för förvärvet.

Det bör således inte komma i fråga att stadga återvinningsrätt för kommunen,

om plan skulle fastställas senare.

Jag förordar sålunda att skattefrihet stadgas för kommuns förvärv av

mark, vilken enligt fastställd plan skall användas för ändamål som anges

i 5 § 1 mom. b) eller d) kommunalskattelagen. Skattefrihet bör, såsom utredningen

föreslagit, gälla även frivilliga förvärv. Bestämmelse av nu angivet

innehåll har upptagits i 4 § som punkt 6.

Något krav på att marken i sin helhet skall användas för det skattefria

ändamålet bör ej uppställas. Den omständigheten, att marken enligt planen

delvis skall användas för annat ändamål, t. ex. enskild bebyggelse, bör ej

betaga kommunen rätt att åtnjuta skattefrihet för den del av marken, som

skall användas till det skattefria ändamålet. Det åligger givetvis kommunen

att visa, hur mycket av köpeskillingen som belöper på den skattefria

delen av fånget. Föreligger sådan bevisning, kan det ej vålla inskrivningsdomaren

större svårighet att beräkna stämpeln.

Med kommun bör i detta hänseende, liksom i 5 § 1 mom. b) och d) kommunalskattelagen,

jämställas annan menighet. Skattefriheten omfattar alltså

såväl borgerlig som kyrklig primärkommun, municipalsamhälle och landsting.

Någon utvidgning därutöver av den nu föreslagna skattefriheten till

exempelvis vägföreningar anser jag däremot inte böra ske.

I fråga om å b o r ä 11 saknas numera skäl att behålla skatteplikten.

Då denna vidare är helt utan statsfinansiell betydelse, förordar jag, att den

slopas. Bestämmelse om skattefrihet för fång till åborätt har införts som

punkt 10 i 4 §, varvid terminologien ändrats i enlighet med kammarkollegiets

förslag.

Vid förvärv av tomträtt utgår för närvarande stämpelavgift endast

för upplåtelsen. Följande överlåtelser av tomträtten är däremot avgiftsfria.

Avgiften för upplåtelse av tomträtt beräknas enligt de regler, som gäller

för annan nyttjanderättsupplåtelse. Den utgör sålunda 25 öre per 100 kronor

av den årliga avgälden. För förvärv av äganderätt till fast egendom utgår

däremot högre stämpelavgift, s. k. lagfartsstämpel, med i regel en procent av

fastighetens värde.

Utredningen har föreslagit, att förvärv av tomträtt i stämpelskattehänseende

skall jämställas med förvärv av fast egendom. I fråga om skattens

beräkning har utredningen dock föreslagit vissa avvikande bestämmelser,

till vilka jag återkommer senare.

^ id remissbehandlingen har ett överväldigande flertal av remissorganen

tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat detta utan erinran. Från några

håll har dock rests vissa invändningar mot förslaget. I principiellt hänseende

har därvid gjorts gällande, att man inte kan jämställa tomträttsförvärv

med äganderättsförvärv. I sakligt hänseende har invänts, att utvidgningen

av stämpelplikten försvårar en ökad användning av tom trät tsinstilutet.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

Att tomträtten inte redan vid tillkomsten av detta rättsinstitut i stämpelhänseende

jämställdes med äganderätt till fastighet har, såsom utredningen

framhållit, sin förklaring i den dåtida uppfattningen om tomträtten som en

övergångsform till äganderätt. Sedan dess har emellertid tomträttsinstitutets

ställning stärkts avsevärt och kommit att i väsentliga hänseenden bli

jämförbar med äganderätt till fast egendom. I andra skattesammanhang,

såsom när det gäller den statliga och kommunala inkomstbeskattningen liksom

arvs- och gåvobeskattningen, har denna utveckling redan lett till att

tomträtt jämställts med äganderätt till fast egendom. Detsamma bör enligt

min mening gälla vid stämpelbeskattningen. Det måste nämligen anses inkonsekvent

och sakligt omotiverat att den som med tomträtt förvärvar en

villa eller industribyggnad, vars värde motsvarar den väsentliga delen av

köpeskillingen, skall helt undgå en stämpelskatt, som drabbat förvärvet om

det innefattat äganderätt till marken. I den mån köpeskillingen motsvarar

ett övervärde på tomträtten som sådan, synes det för övrigt även motiverat

att ta ut stämpelskatt liksom vid äganderättsförvärv av mark.

På grund av det anförda tillstyrker jag, att skatteplikt införs även vid

förvärv av tomträtt genom såväl upplåtelse som överlåtelse samt att sådant

förvärv i stämpelskattehänseende principiellt likställs med förvärv av äganderätt.

Farhågorna för alt införandet av skatteplikt skulle minska intresset

för ett utnyttjande av tomträttsinstitutet synes främst anknyta till de värderingsregler,

som utredningen föreslagit i fråga om tomträtt. För att stämpelskatt

inte skall verka hindrande för tomträttsupplåtelser ämnar jag därför

i 8 § 2 mom. föreslå, att skatten vid upplåtelse av tomträtt utan tillhörande

byggnad liksom nu skall beräknas endast efter avgälden under ett år.

Vid remissbehandlingen har uttalats farhågor, att stämpelbeskattningen

av tomträtt kommer att drabba kommunägda bostadsföretag särskilt hårt.

Dessa farhågor synes vara betingade av utredningens förslag, att sådana juridiska

personer skall erlägga dubbel lagfartsstämpel. I anledning härav vill

jag nämna, att jag i det följande vid 7 § ämnar föreslå sådan ändring att

dylikt bostadsföretag inte skall behöva erlägga dubbel lagfartsstämpel.

Tomträtts upphörande på grund av uppsägning, överenskommelse mellan

fastighetsägare och tomträttshavare eller tomträttshavares förvärv av den

upplåtna fastigheten innebär inte något skattepliktigt förvärv av tomträtt.

Om fastighetsägaren däremot genom ett i och för sig skattepliktigt fång

förvärvar en bestående tomträtt, finns det inte något skäl att frita förvärvet

från skatteplikt. Vid återgång av tomträttsavtal bör reglerna i 4 § punkten

12 respektive 42 § om skattefrihet och återvinning vid återgång av skattepliktigt

fång i allmänhet tillämpas.

I fråga om tomträtt, som upplåtits före den 1 januari 1954, föreligger ej

skyldighet att söka inskrivning, och med hänsyn härtill bör ej heller stadgas

skatteplikt i sådant fall. Har däremot beträffande dylik äldre tomträtt

träffats överenskommelse mellan fastighetsägaren och tomträttshavaren om

sådan ändring i upplåtelsen, att inskrivningsplikt inträtt, bör dock skatteplikt

stadgas. Regler i enlighet härmed har upptagits i punkten 4 av övergångsbestämmelserna.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kunyl. Mnj.ts proposition nr 75 år 1964

Beträffande vattenfallsrätt kommer jag att vid 11 § föreslå skattefrihet

liksom för annan nyttjanderättsupplåtelse.

I överensstämmelse med vad jag nu föreslagit rörande beskattningsområdets

omfattning bär rubriken till 3—10 §§ bestämts till »Förvärv av

fast egendom och tomträtt».

Tredje stycket

Gällande ordning

Genom ändring av SF år 1941 i samband med tillkomsten av gällande

förordning om arvsskatt och gåvoskatt upphävdes stämpelplikten för förvärv

av fast egendom genom gåva, testamente och fideikommissbrev. Stämpel

för dessa fång hade då utgått sedan länge. För arv bar lagfartsstämpel

aldrig funnits föreskriven.

I motiven till ändringsförslaget (se SOU 1939:18, prop. 1941: 192 och

BevU 1941:21) anfördes bl. a. att, då befrielsen för arvsförvärv från lagfartsstämpel

grundades på att sådan värdeomsättning beskattades i annan

ordning d. v. s. genom arvsskatt, även de nämnda stämpelpliktiga fången

borde vara befriade från stämpel, eftersom även dessa träffades av arvsskatt

eller gåvoskatt. Därjämte åberopades att den extra pålaga, som lagfartsstämpeln

utgjorde, beräknades efter grunder, som från arvs- och gåvoskattesynpunkt

var mindre rationella, och därigenom inte fyllde samma krav på

rättvisa som den egentliga arvs- och gåvoskatten. När en likartad behandling

av alla de ifrågavarande fången var påkallad och arvet var det ojämförligt

viktigaste, ansågs det vara naturligt, att det mest centrala fångets

ställning blev bestämmande.

Utredningen

Utredningen framhåller att stämpelfriheten för gåva i tillämpningen föranlett

vissa svårigheter, när det gällt att avgöra om ett förvärv innefattat

gåva eller stämpelpliktigt fång, nämligen köp. Tveksamhet har särskilt

uppkommit i fall, när en överlåtelse inneburit att förvärvaren skulle överta

ansvaret för inteckningar, utge reverser eller lämna annat vederlag. Samma

spörsmål uppstår vid tillämpning av 35 § kommunalskattelagen, enligt

vilken till realisationsvinst räknas vinst på avyttring av fast egendom om

den förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång men i regel

inte om egendomen förvärvats genom gåva.

Efter en redogörelse för rättspraxis konstaterar utredningen att man i

fråga om lagfartsstämpel i praxis avvisat möjligheten att behandla fång,

vilka betecknats som gåva, delvis som köp och delvis som gåva. I stället har

man funnit stämpelplikten böra avgöras efter ett bedömande, med hänsyn

till samtliga omständigheter, av överlåtelsens huvudsakliga innebörd. Ehuru

ett dylikt bedömande i lagfartsärenden är förenat med särskilda vanskligheter,

anser utredningen enbart detta inte innefatta tillräcklig anledning

att föreslå återinförande av stämpelplikt för gåva av fast egendom.

Däremot finner utredningen det såväl med hänsyn till de åberopade grunderna

för stämpelbefrielsen år 1941 som i syfte att hindra skentransaktioner

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196k

o. dyl. vara befogat med ett stadgande, att vid bedömningen av avgiftsplikten

för ett som gåva betecknat fång inte skall tas hänsyn till övervärden pa

bortgiven egendom. Jämlikt 43 § jämförd med 22 § 1 mom. förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt skall, med vissa i 22 § 2 mom. angivna modifikationer,

skattskyldigheten bestämmas enligt taxeringsvärdet året före det

år, då skattskyldigheten inträtt, d. v. s. i regel det år då gåvan ägde rum.

När stämpelfriheten huvudsakligen motiveras med att gåvobeskattning sker,

finner utredningen det vara följdriktigast, att högre värden över huvud

inte beaktas. Till följd av de svårigheter som är förbundna med värdering

är vidare ett hänsynstagande till högre värden ägnat att leda till kringgående

av skatteplikt. Utredningen föreslår därför, att samma värde som vid

gåvobeskattningen skall ligga till grund vid bedömande av frågan om stämpelfri

gåva eller stämpelpliktigt fång föreligger.

Utredningen påpekar att även stämpelfriheten för förvärv genom testamente

i tillämpningen kan ge anledning till liknande spörsmål som beträffande

gåva. Risken för skentransaktioner och annat kringgående av stämpelplikten

anser utredningen dock vara ringa, när det är fråga om testamente,

och någon regel för bedömningen av sådana fall föreslås därför inte.

Yttrandena

Den föreslagna skatteflyktshindrande bestämmelsen i fråga om gåva av fast

egendom bär lämnats utan erinran av flertalet berörda remissinstanser. Några

i princip tillstyrkande remissinstanser — skatteflyktskommittén, häradshövdingen

i Uppsala läns norra domsaga och länsstyrelsen i Jämtlands län

— önskar kompletterande bestämmelser. Av de sex remissorgan, som avstyrkt

förslaget, förordar två, att stämpelplikt för gåva återinförs.

Skatteflyktskommittén delar utredningsmannens uppfattning att frågan,

huruvida ett fång i lagfartshänseende skall hänföras till gåva eller till köp,

bör — i överensstämmelse med högsta domstolens hittillsvarande praxis _

avgöras med utgångspunkt från en på samtliga omständigheter grundad bedömning

av transaktionens huvudsakliga innebörd. Kommittén erinrar i

detta sammanhang om att fastigheter regelmässigt säljs och även bortges i

intecknat skick, vilket innebär att det i realiteten endast är »topp»-värdena

av fastigheterna, som är föremål för äganderättsövergång. Gåva av intecknad

fastighet kan med hänsyn härtill enligt kommitténs mening inte anses

vara huvudsakligen köp endast därför att summan av övertagna inteckningar

överstiger 50 procent av fastighetens värde. Kommittén anför vidare.

Stadgandet utsäger att vid denna bedömning någon bevisning inte får

föras i syfte att styrka fångets gåvokaraktär under åberopande av att den

överlåtna fastighetens verkliga värde överstiger taxeringsvärdet. Däremot är

bevisning teoretiskt tänkbar rörande andra faktorer som tyder på att fånget

har sådan karaktär, även i t. ex. de fall då den överlåtna egendomen är

belastad med inteckningar till belopp, motsvarande eller t. o. in. överstigande

taxeringsvärdet. °

Skatteflyktskommittén ansluter sig också till förslaget, att i författningen

skall införas en schablonregel om vad som vid bedömningen »gåva eller

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 196b

köp» skall anses utgöra den överlåtna egendomens värde. Då det i praktiken

endast sällan torde förekomma att bevisning rörande fastighetsöverlåtelses

onerösa eller benelika natur törs under åberopande av andra skäl

än fastighetens värde, bör enligt kommitténs uppfattning en sadan schablonregel

vara ägnad medföra, att antalet tvister om fångets natur i lagfartshänscende

blir än mer begränsat än för närvarande. Med hänsyn till att

blott eu summarisk prövning är möjlig att göra i lagfartsärenden måste

denna konsekvens anses önskvärd. Som schablonvärde kan, anför kommittén,

uppenbarligen knappast något annat värde än taxeringsvärdet komma

i fråga.

Skatteflyktskommittén uttalar vidare, att enligt utredningens förslag utesluts

endast bevisning om att fastighetens verkliga värde överstiger taxeringsvärdet.

Även om det motsatta fallet, nämligen bevisning — vanligen

från det allmännas representant — om att fastighetens verkliga värde understiger

taxeringsvärdet, får antas vara mycket sällsynt, bör dock enligt

kommitténs mening för konsekvensens skull även detta fall regleras. Härigenom

vinner man eu principiellt riktigare uppbyggnad av lagstiftningen.

Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län är innebörden av förslaget att stämpelplikt

i regel skall föreligga, då inteckningarna eller vederlaget överstiger

fastighetens taxeringsvärde, men att vid stämpelns beräknande hänsyn ej

skall tas till eventuellt värde (vederlag), som överskjuter taxeringsvärdet.

Om den intecknade skulden inte uppgår till taxeringsvärdet, skulle i regel

stämpelfri gåva föreligga. För undvikande av tolkningssvårigheter finner

länsstyrelsen det önskvärt, att dessa principer kommer till mera konkret

uttryck i lagtexten. Länsstyrelsen framhåller vidare att fråga även kan uppkomma

om ett som köp betecknat fång, där köpeskillingen väsentligt understiger

taxeringsvärdet och gåvoavsikt uppenbarligen föreligger, kan hänföras

till stämpelfri gåva. överlåtelsens reella innebörd och inte dess form

bör enligt länsstyrelsens mening i sådana fall vara avgörande vid bedömningen

av stämpelplikten. Detta bör även komma till uttryck i lagtexten,

anser länsstyrelsen.

Ett speciellt spörsmål, nämligen fråga om vederlag i form av annan fast

egendom, anser häradshövdingen i Uppsala läns norra domsaga böra lösas i

förevarande sammanhang. Förvärvet av den minst värdefulla fastigheten

kan enligt häradshövdingens mening inte karakteriseras som gåva, eftersom

vederlaget ej har något benefikt drag, och inte heller som köp. Därför

återstår möjligheterna att antingen likställa det med byte eller betrakta det

som ett specifikt förvärv. I det förra fallet synes regeln, att stämpel skall

erläggas efter värdet på den bortgivna egendomen, inte vara tillfredsställande.

I det senare fallet skulle fånget vara fritt från lagfartsstämpel.

Tveksamhet huruvida den föreslagna bestämmelsen bör införas uttalas av

hovrätten över Skåne och Blekinge. Den föreslagna lydelsen finner hovrätten

i varje fall så svårbegriplig, att en omarbetning är nödvändig. Härvid

bör anges att vid bedömande, om ett förvärv är att anse som köp eller gåva,

hänsyn skall tas till alla de omständigheter, varav förvärvets huvudsak
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Jiga innebörd framgår. Endast som ett undantag från en sådan huvudregel

kan man enligt hovrättens mening föreskriva, att vissa omständigheter skall

lämnas ur räkningen.

Återinförande av lagfartsstämpel för gåva föreslås av rådhusrätten i Göteborg

och särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga.

Rådhusrätten i Göteborg framhåller att slopandet år 1941 av lagfartsstämpeln

vid förvärv av fast egendom genom gåva har föranlett svårigheter när

det gällt att avgöra, om ett förvärv innefattat gåva eller köp. Rättsfallen finner

rådhusrätten klart visa svårigheterna att avgöra, om i det enskilda fallet

en skentransaktion skall anses föreligga eller icke. Gåvor av fast egendom förekommer

för närvarande i inte ringa omfattning, och detta sammanhänger,

anför rådhusrätten, säkerligen med att i flera fall försök föreligger att kringgå

stämpelplikten. Att nu gällande bestämmelser ger utrymme för olika bedömningar

av frågan, om en skentransaktion skall anses föreligga eller inte,

finner rådhusrätten uppenbart. Enligt rådhusrättens mening är det i hög

grad angeläget, att klara och entydiga bestämmelser föreligger i fråga om så

relativt vanligt förekommande transaktioner.

Rådhusrätten anser, att det föreslagna stadgandet endast i mycket begränsad

omfattning innebär en lösning av nu föreliggande spörsmål. För att komma

från nuvarande svårigheter vid bedömandet av dessa fång och samtidigt

åstadkomma större likformighet och rättvisa i beskattningen bör enligt rådhusrättens

mening övervägas att återinföra skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel

vid förvärv av fast egendom genom gåva. Om lagfartsstämpel återinförs

för gåva, bör man enligt rådhusrättens uppfattning givetvis i största

möjliga utsträckning söka undvika dubbelbeskattning, vilket kan ske på olika

sätt t. ex. genom att lagfartsstämpeln får avräknas vid erläggandet av gåvoskatten.

Särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga framhåller att ett

som köp betecknat fång kan vara att hänföra till gåva liksom ett fång, som

inte erhållit någon beteckning alls eller som betecknats endast som överlåtelse.

Bestämmelsen bör därför erhålla tillämpning även i andra fall än de

som bestämmelsen enligt förslaget omfattar. Inte minst otillfredsställande

finner inskrivningsdomaren det förhållandet vara, att fastställandet av lagfartsstämpeln

och gåvoskatten ankommer på olika myndigheter, vilka kan

ha motsatta uppfattningar om fångets innebörd. Detta kan medföra, att

ingen av myndigheterna eller båda tar ut skatt. Den ena myndigheten torde

inte vara bunden av den andras avgörande. De svårigheter, som friheten från

lagfartsstämpel för gåva medfört vid skattskyldighetens bedömande, anser

inskrivningsdomaren motivera, att denna frihet slopas.

Förslaget har vidare avstyrkts av hovrätten för Västra Sverige, hovrätten

för Övre Norrland, rådhusrätten i Malmö och Föreningen Sveriges häradshövdingar.

Hovrätten för Västra Sverige förklarar, att man vid tillämpningen av 37 §

1 mom. arvsskatteförordningen regelmässigt tar hänsyn till eventuella övervärden

på egendomen. Såväl med den föreslagna regeln som med nuvarande

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kiuujl. Mnj:ts proposition nr 75 år 1964

ordning kan man således komma till skilda resultat vid bedömandet av eu

och samma överlåtelses natur, vilket får anses otilllredsställande. Även det

fall, att gåva betecknats som köp och vederlaget är betydligt lägre än taxeringsvärdet,

finner hovrätten vara svårt att komma till rätta med från värderingssynpunkt.

Då frågan om förvärvets rubricering dessutom har betydelse

för inkomstskattens beräkning, finner hovrätten det högeligen angeläget

att bestämmelserna erhåller sådan utformning, att bedömandet av förvärvets

karaktär blir likartat enligt skatteförfattningarna och leder till att

skatt av det ena eller det andra slaget utgår på förvärvet antingen i dess helhet

eller för särskilda delar därav. Om det föreslagna stadgandet likväl anses

böra införas, bör principen, att överlåtelsens huvudsakliga innebörd skall vara

avgörande för stämpelplikten, inskrivas i författningen som en förmedlande

övergång mellan paragrafens båda stycken.

Hovrätten för övre Norrland anser att, även om det föreslagna stadgandet

införs, avgörandet av frågan, om visst fång är att anse som gåva eller köp,

alltjämt kommer att bero av rättspraxis. På grund härav och då en avsikt att

undandra sig stämpelavgift i likartat fall inte effektivt hindras av den föreslagna

bestämmelsen, bör man enligt hovrättens mening avstå från att införa

denna och hellre överlämna åt rättstillämpningen att med beaktande

av samtliga omständigheter i det enskilda fallet avgöra gränsdragningen

mellan köp och gåva.

Till samma slutsats kommer rådhusrätten i Malmö, som uttalar att den föreslagna

värderingsregeln inte synes ägnad att nämnvärt underlätta inskrivningsdomarnas

bedömning av frågan om lagfartsstämpel skall utgå. Fastmera

torde det i vissa lägen medföra betydande svårigheter att kombinera ett

bedömande av överlåtelsens huvudsakliga innebörd med en bevisregel av innehåll,

att hänsyn ej skall tas till värde överskjutande taxeringsvärdet. Rådhusrätten

ifrågasätter därför, om inte regeln skulle medföra större nackdelar

än fördelar. Rådhusrätten säger sig ha prövat flera olika alternativ för åstadkommande

av enkla och klara regler om frihet från lagfartsstämpel vid gåvor,

dock utan att finna någon godtagbar lösning.

Även Föreningen Sveriges häradshövdingar påpekar att förslaget erfordrar

bedömanden, som är svåra att göra för en inskrivningsdomare.

Departementschefen

Det får anses allmänt omvittnat, att det föreligger ett behov av bestämmelser

till förhindrande av sådana skentransaktioner som består i att köp betecknas

som gåva. Vid bedömningen av frågan, huruvida ett som gåva betecknat

fång skall anses utgöra köp eller gåva, tar man i praxis hänsyn till

samtliga omständigheter, som anger transaktionens huvudsakliga innebörd.

Någon uppdelning i en köpdel och en gåvodel förekommer således ej i fråga

om lagfartsstämpel. Denna praxis har godtagits även av remissorganen och

bör enligt min mening lagfästas som en huvudregel. Som en komplettering

av huvudregeln har utredningen föreslagit en bestämmelse om att hänsyn

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

ej skall tas till det värde varmed det verkliga värdet överskjuter taxeringsvärdet.

En sådan bestämmelse synes mig väl ägnad att hindra ett kringgående

av skatteplikten för köp. Härigenom slipper inskrivningsdomaren pröva

frågan om egendomens verkliga värde. Jag är visserligen medveten om

att bedömningen av överlåtelsens huvudsakliga innebörd trots detta kan

vara vansklig och svår för inskrivningsdomaren. Emellertid torde intresset

av eu skatteflyktshindrande bestämmelse få anses så starkt, att sådana betänkligheter

bör vika. Jag tillstyrker därför, att den föreslagna bestämmelsen

införs. Såsom skatteflyktskommittén påpekat, bör i konsekvens härmed

ej heller vid talan av det allmänna hänsyn tas till att fastighetens verkliga

värde understiger taxeringsvärdet. Egendomens värde skall således under

alla förhållanden anses vara lika med taxeringsvärdet eller motsvarande

värde enligt 8 §. Den föreslagna författningstexten har utformats i enlighet

härmed.

Innebörden av departementsförslaget är att skatteplikt i regel kominer

att föreligga, då de övertagna inteckningarna eller vederlaget motsvarar eller

överstiger taxeringsvärdet, även om det verkliga värdet är betydligt större än

taxeringsvärdet. Om de övertagna inteckningarna inte överstiger 50 procent

av taxeringsvärdet, torde i regel gåva anses föreligga. Mest svårbedömda blir

således de fall, där de övertagna inteckningarna utgör mellan 50 och 100 procent

av taxeringsvärdet, och här får helt överlåtas åt praxis att bedöma överlåtelsens

huvudsakliga innebörd.

Med hänsyn till att den transaktion, som betecknats gåva, i realiteten kan

vai a ett byte, bör skatteflyktsregeln inte begränsas till köp utan i princip

gälla alla slags skattepliktiga fång.

Några remissorgan har efterlyst bestämmelser även för det fall, att en

gåva betecknats som köp. I dylikt fall behövs givetvis ingen skatteflyktsbestämmelse,

såvitt avser stämpelskatten. Ej heller kan inskrivningsdomaren

rimligtvis få tyngas med en prövning, huruvida varje köp möjligen kan

anses utgöra en gåva. Har ett fång betecknats som köp, skall inskrivningsdomaren

liksom hittills ta ut den för köp stadgade skatten utan att frånräkna

någon uppskattad gåvodel.

4 §•

Denna och följande två paragrafer innehåller bestämmelser om undantag

från skatteplikten för förvärv av fast egendom och tomträtt. Nuvarande bestämmelser

härom har översiktligt anmärkts vid 3 §.

Utredningen

I syfte att underlätta sammanläggning av makars fastigheter

i samband med laga skifte genomfördes år 1939 en ändring i lagen

med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar

av Kopparbergs län. Ändringen innebar i huvudsak, att sammanläggning av

makars fastigheter — utan hinder av föreskriften i lagen om sammanlägg
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är

ning av fastigheter å landet, alt fastigheterna skall vara i samme ägares

hand oeh innehas med samma rätt — fick ske i samband med laga skifte,

om makarna genom avtal på visst säd reglerade äganderätten till den tastigliet

som bildades genom sammanläggningen. Samtidigt infördes genom förordning

den 22 juni 1989 (nr 331) befrielse från lagfarlsstämpel för det

fall, att ena maken genom avtalet erhållit större andel än förut i makarnas

fasta egendom. Ny förordning i samma ämne utfärdades den 4 juni 1943

(nr 307) och den 30 juni 1948 (nr 418).

Med hänsyn till angelägenheten av att undanröja hinder mot sammanläggningar

och då överlåtelser av ifrågavarande slag ofta har en övervägande

formell karaktär har utredningen funnit skäligt alt medge stämpelfrihet

för förvärv från make, om överlåtelsen avser alt för sammanläggning åstadkomma

enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas fastigheter.

Utredningen har föreslagit en bestämmelse av sådan innebörd. Att förvärv har

detta syfte torde, påpekar utredningen, i regel framgå av vad som upplysts

vid ansökning om sammanläggning eller vid lantmäteriförrättning och får

annars styrkas t. ex. genom intyg av lantmätare eller mätningsman.

Utredningen föreslår även stämpelfrihet för markbyten, som sker i

syfte att åstadkomma lämpligare fastighetsindelning, och anför.

I framställning till Kungl. Maj :t år 1948 föreslog Norrlandskommittén,

att befrielse från lagfartsstämpel skulle beviljas i fall då byte av ägor vore

ägnat att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning. Vid remissbehandlingen

av förslaget tillstyrktes detta i flertalet yttranden. Frågan upptogs

därefter i motioner vid 1951 års riksdag. Bevillningsutskottet (bet. nr 25)

fann det mot bakgrunden av strävandena på jordbruksrationaliseringens

område framstå som angeläget, att beskattningsreglerna icke försvårade ur

arronderings- och rationaliseringssynp.unkt önskvärda byten, och erinrade

att enligt bestämmelserna angående statligt stöd till jordbrukets yttre och

inre rationalisering m. m. statsbidrag kunde utgå till täckande av bl. a.

lagfartskostnaden (se KK d. 11 juni 1948, nr 342, ändrad genom KK d. 3

juni 1949, nr 292). I enlighet med utskottets hemställan anhöll riksdagen

i skrivelse (nr 108) om utredning och förslag i frågan.

1958 års jordlagsutredning har i delbetänkande d. 2G nov. 1959 uttalat,

att ett borttagande snarast möjligt av stämpelavgiften vid avtalsbyten skulle

avsevärt underlätta och påskynda den arronderingsförbättrande verksamheten

i skogen. Sedermera har frågan ånyo upptagits i motioner till 1960

års riksdag. Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet (uti. nr 1)

uttalade, att nu rådande förhållanden medförde att valet av bytesform vid

transaktioner i arronderingssyfte påverkades av en ovidkommande faktor,

nämligen stämpelbeläggning, med påföljd att den ur sakligare synpunkter

lämpligare bytesformen ofta icke komme till användning. I enlighet med

utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse (nr 326) att förslag till

sådan ändring av SF, att stämpelavgift icke skulle utgå vid byte av fastighet

i arronderingssyfte, snarast måtte föreläggas riksdagen.

Utredningen påpekar att, när markbyten sker genom ägoutbyte enligt

jorddclningslagen eller fastighetsbildningslagen, stämpel inte utgår, önskemålen

om stämpelfrihet även för jämförliga förvärv genom avtalsbyte finner

utredningen förtjänta av beaktande. En föreskrift i ämnet anser ut
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

redningen dock ej böra begränsas att gälla enbart jordbruksfastigheter, utan

den bör generellt gälla markbyte som sker för att genomföra en lämpligare

fastighetsindelning. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall stämpelfrihet

äga rum vare sig marken utgör självständig fastighet eller del av sådan.

Av bestämmelsen framgår, framhåller utredningen, att stämpelfriheten blott

gäller till den del mark byts mot mark. I händelse av värdeskillnad skall

stämpel enligt eljest tillämpliga grunder utgå beträffande det överskjutande

markvärdet.

Särskilda regler beträffande sättet för utredning rörande avsikten med

markbytet har utredningen inte ansett behövliga. Som regel torde böra krävas

yttrande av lantbruksnämnd eller av överlantmätare eller förrättningslantmätare

eller motsvarande myndighet i stad.

Utredningen föreslår vidare en bestämmelse om stämpelfrihet vid sambruksförenings

förvärv genom tillskott, vilken överensstämmer

med en bestämmelse som nu är upptagen i 8 § SF under rubriken Förvärv

av fast egendom på grund av tillskott.

Enligt föreskrifter i 8 § SF är fångeshandling, på grund varav lagfart sökes

å järnväg, fri från stämpel. Utredningen har förtydligat detta

stadgande genom att ange, att det skall vara fråga om järnväg för allmän

trafik eller mark för sådan järnväg.

Utredningens förslag om stämpelfrihet för kommuns förvärv, e nsittarförvärv

och arren dators förköp har återgivits vid 3 §.

Förvärv genom s kattelösen upptogs år 1883 som avgiftspliktigt med

hänsyn till dess juridiska karaktär av köp. Avgiften utgår med fixt belopp

av tio kronor eller, vad angår aktiebolag, som icke driver bankrörelse, tjugo

kronor. Då antalet skatteköp numera är mycket ringa, saknar avgiften ekonomisk

betydelse för statsverket. Utredningen föreslår, att skatteköp får utgå

som avgiftspliktigt fång.

Enligt 51 § i utredningens förslag skall förvärvare av egendom i vissa

fall äga återfå erlagd stämpelavgift vid återgång av förvärvsavtalet. De

skäl, som anförts för sådan återvinningsrätt, anser utredningen kunna gälla

även som stöd för att den, till vilken egendomen återgår, skall vara fri från

stämpelavgift när han söker lagfart på sitt återförvärv.

Avslutningsvis påpekar utredningen att i rättspraxis avhandlingar, som

formellt innefattat stämpelpliktiga fastighetsförvärv, ansetts inte böra stämpelbeläggas,

om därigenom någon verklig överflyttning av äganderätt inte

kommit till stånd utan transaktionen blott varit medel att ernå rättelse

beträffande register- eller lagfartsförhallanden. Någon ändring i denna

praxis vill utredningen inte föreslå.

Yttrandena

Förslaget om stämpelfrihet vid förvärv för sammanläggning av

makars fastigheter har allmänt godtagits. Uttryckligt tillstyrkande

föreligger sålunda från bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristg
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1964

relsen, särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga, Sveriges lantmätare

förening, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshgpoteksinstitntion

ocli Sveriges allmänngttiga bostadsföretag (SABO).

Luntbriiksstyrelsen hälsar förslaget med tillfredsställelse, eftersom det

kommer att underlätta verksamheten för jordbrukets yttre rationalisering.

Lantmäteristgrelscn påpekar att en önskvärd rationalisering av fastighetsindelningen

genom sammanläggning av makars fasta egendom ej sällan

försvåras just av det förhållandet, att egendomen inte innehas med samma

rätt. För att i sådana fall åstadkomma äganderättsförhållanden, som

möjliggör sammanläggning, måste överlåtelser av formell natur ske. De

därmed förenade lagfartskostnaderna står ofta — särskilt då fråga är om

bebyggd jordbruksfastighet ■— inte i rimlig proportion till kostnaderna i övrigt

för sammanläggningen. På grund härav är det enligt lantmäteristyrelsens

mening väl motiverat att medge befrielse från stämpel i sådant fall.

Då det dessutom inte kan anses förenligt med stämpelavgiftens karaktär

av omsättningsskatt att förvärv av dylik formell art stämpelbeläggs, tillstyrker

lantmäteristyrelsen utredningens förslag.

Lantmäteristyrelsen erinrar i detta sammanhang om att styrelsen till

chefen för jordbruksdepartementet den 31 december 1960 överlämnat »PM

med förslag angående äganderättsutredning och lagfart i vissa fall i Kopparbergs

län» samt åberopar följande uttalande om stämpelavgift, då lagfart

meddelas i samband med äganderättssanering.

Då lagfart meddelas i samband med äganderättssanering synes principiellt

förutsättningarna för lagfartsstämpel icke vara för handen, emedan fråga

endast är om lagfarande av föreliggande äganderätter. Häremot kan visserligen

anföras att en mängd fång, som åberopats, icke gjorts till föremål för

lagfart och sålunda ej stämpelbelagts. Det torde emellertid möta mycket

stora svårigheter att skilja de stämpelpliktiga fången från övriga samt att

fastställa värden å de objekt, som de stämpelpliktiga fången avser. Betydande

svårigheter av sistnämnda art föreligger redan i samband med lagfarter

enligt nu gällande regler om lagfart enligt 1932 års lag. Det synes

kunna ifrågasättas om ej ur allmän synpunkt sådana fördelar är förenade

med att lagfartsförhållandena bli uppordnade i nu ifrågavarande bygder

bl. a. med hänsyn till möjligheterna att snabbt upplägga nya fastighetsböcker,

att befrielse från stämpelbeläggningar bör stadgas, vilket dessutom är

önskvärt med hänsyn till behovet av att lagfart kan meddelas utan formlig

ansökan. Härtill kommer att intäkterna genom uttagande av stämpelavgift

i nu ifrågavarande fall är obetydliga.

Sveriges lantmätareförening finner det föreslagna undantaget från stämpelplikten

vara ägnat att underlätta genomförandet av önskvärda ändringar

i fastighetsindelningen.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution

åberopar sitt den 8 maj 1961 avgivna yttrande över lagberedningens förslag

till jordabalk m. m. vari föreningen påpekade de svårigheter, som erfarenhetsmässigt

ofta föreligger i samband med sammanläggning av äkta makars

fastigheter när villkoret att de skall vara i samme ägares hand och innehas

med samma rätt inte är uppfyllt. Föreningen framhöll härom bl. a. följande.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Visserligen föreligger den möjligheten, att man i här avsedda fall kan söka

ordna förutsättningarna för bruksenhetens bildande genom överlåtelser

mellan makarna i uteslutande syfte att åvägabringa likformighet i äganderättsförhållandena.

I praktiken visar sig detta ofta stöta på svårigheter bl. a.

med hänsyn till kostnadsfrågan, enär gåvoskatt el. lagfartsstämpel även skall

erläggas för sådant fång.---Om förslaget på denna punkt skulle oför
ändrat

genomföras, bör man i vart fall för att mildra de ogynnsamma konsekvenserna

överväga att nedbringa förut nämnda kostnader t. ex. genom införande

av stämpelfrihet för överlåtelser mellan makar i här avsedda sammanhang.

Eventuellt kunde stämpelfriheten göras villkorlig genom att man läte

densamma bli beroende av att den aktuella sammanläggningen resp. bruksenheten

komme till stånd.

Föreningen uttalar nu, att den av utredningen föreslagna stämpelfriheten

med ail säkerhet kommer att verksamt bidra till undanröjande av berörda

hinder. Föreningen får därför livligt tillstyrka, att en bestämmelse som den

föreslagna snarast införs.

Eu utvidgning av stämpelfriheten föreslås av Sveriges allmännyttiga bostadsföretag

(SABO). SABO, som anser de båda undantagsbestämmelserna

beträffande förvärv från make för sammanläggning och markbyte i syfte att

åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning vara väl motiverade, framhåller,

att enhetlighet och lämplighet vad gäller lagfartsförhållanden och fastighetsindelning

enligt stämpelutredningens förslag är giltiga skäl för befrielse

från stämpelavgift. Analogt borde dock enligt SABO:s bestämda mening

överlåtelse av äganderätt och tomträtt likaledes fritas från stämpelavgift, när

överlåtelsen uppenbarligen tillkommit för att möjliggöra en mer enhetlig eller

lämplig förvaltning av fastigheterna och dessa redan före överlåtelsen ägs

och förvaltas av samme huvudman, såsom fallet är vid överlåtelse dels mellan

kommun och allmännyttigt bostadsföretag, dels mellan sådana företag inbördes.

Om inte sådana förvaltningsåtgärder skulle jämställas med motsvarande

åtgärder vad gäller lagfarts- och fastighetsindelningsförhållanden,

skulle man enligt SABO:s mening hamna i den orimliga situationen, att

stämpelavgiften skulle hindra ett genomförande av en mera rationell fastighetsförvaltning

och därmed konservera otympligheter i förvaltningen.

Frihet från gåvoskatt för makes förvärv föreslås av särskilde inskrivningsdomaren

i Södertörns domsaga. Enligt inskrivningsdomarens erfarenhet är

det inte ovanligt att sådan överlåtelse sker utan vederlag, i vilka fall gåva är

den naturliga överlåtelseformen. Samma skäl, som talar för befrielse från

lagfartsstämpel vid köp och byte, talar för befrielse från gåvoskatt, om överlåtelsen

sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden.

Den föreslagna stämpelfriheten vid markbyten för lämpligare fastighetsindelning

har uttryckligen tillstyrkts av kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, hovrätten för Övre Norrland, häradshövdingarna

i Folkungabygdens domsaga och Ångermanlands södra domsaga, Föreningen

mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution samt

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Flertalet av dessa remiss
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 19(ib 93

organ önskar därvid justering av bestämmelsen i skaltelindrande riktning.

Enligt lantmäteristyrelsens mening är den föreslagna utvidgningen av

stämpelfriheten befogad. Annan markanvändning än för jordbruk och skogsbruk

skulle eljest komma i en icke motiverad sämre ställning. Styrelsen vill

härtill foga, att överföring av mark från en fastighet till en annan genom fastighetsbildningsåtgärd

(laga skifte, ägoutbyte m. m.) inte är stämpelbelagd.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshgpoteksinstitution uttalar,

att föreningen finner särskild anledning tillstyrka den föreslagna bestämmelsen.

Enligt kammarkollegiets uppfattning torde bestämmelsen avse även fall,

då hela fastigheter byts mot varandra, vilket i sakligt hänseende är lämpligt.

Vid sådant byte torde emellertid inte ske någon ändring i gällande »fastighetsindelning».

En omformulering av bestämmelsen finner kollegiet därför

önskvärd.

Även förvärv av andel i fastighet bör omfattas av stämpelfriheten, anser

Sveriges lantmätareförening, som anför.

Tveksamhet i sistnämnda hänseende kan nämligen föranledas ej blott därav

att det nyss berörda motivuttalandet endast avser fastighet och »del av sådan»

utan även därav att själva stadgandet angivits avse förvärv av »mark»

(detsamma gäller för övrigt i stadgandet i 4 § under 5, en distinktion till vilken

motsvarighet saknas i de övriga i 4 § upptagna stadgandena om stämpelfrihet).

Dessa sistnämnda stadganden, bland annat den ovan berörda bestämmelsen

om stämpelfrihet i samband med sammanläggning av makars

egendom, är alldeles tydligt avsedda att vara tillämpliga vid förvärv även av

andel av fastighet. För att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning har

byte av såväl hela fastigheter som fastighetsdelar (på marken bestämda områden)

och fastighetsandelar väsentlig betydelse. Det ovan framförda önskemålet

om ett förtydligande av bestämmelsen i 4 § under 2, antingen motivledes

eller genom ändring av själva stadgandet, framstår därför såsom angeläget.

Oavsett formen för förtydligandet bör det sålunda vid stadgandets tilllämpning

vara fullt klart, att stämpelfrihet föreligger vid förvärv genom byte

i den mån vederlaget utgöres av annan fast egendom (fastighet, område av

fastighet, andel av fastighet), därest bytet sker för att åstadkomma en lämpligare

fastighetsindelning.

Hovrätten för Övre Norrland finner det tveksamt, om friheten bör gälla

även eventuellt mervärde av den egendom som går i den ena riktningen. Uttrycklig

föreskrift torde i varje fall böra ges, att vid lagfarten skall företes

intyg av lantmätare eller mätningsman om syftet med bytet. Skall stämpel

betalas för mervärde, bör intyget enligt hovrättens mening även omfatta frågan

om förefintligheten och storleken av sådant mervärde.

LantbruJcsstyrelsen uttalar att det visat sig praktiskt, att bytesverksamheten

i syfte att åstadkomma förbättrad arrondering till avsevärd del får formen

av successiva överlåtelser av bytesmark inom ramen för ett s. k. kompensationsavtal.

Särskilt i fråga om överlåtelser, som är beroende av prövning

enligt 1925 års bolagsförbudslag, har statsmakterna rekommenderat ett

sådant förfarande. Styrelsen påpekar, att bestämmelserna om lättnader i rea
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år i96Å

lisationsvinstbeskattningen och skogsbeskattningen är tillämpliga även vid

dylika kompensationsöverlåtelser. Enligt styrelsens mening är det angeläget,

att stämpelfriheten vidgas till att ha samma tillämpningsområde som nyssnämnda

skattelättnader. Eljest kan valet av bytesform vid transaktioner i

arronderingssyfte alltjämt komma att påverkas av en ovidkommande faktor

med påföljd att den från sakliga synpunkter lämpligare bytesformen inte

kommer till användning.

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga framhåller att den föreslagna

stämpelfriheten synes vara begränsad till överlåtelser, som inte blott

reellt utan även formellt har karaktären av byte. Han ifrågasätter om inte

stämpelfrihet bör gälla även då byte sker genom upprättande av särskilda

köpeavtal, i allt fall om endera kontrahenten är lantbruksnämnd.

Häradshövdingen i Folkungabygdens domsaga anser att inskrivningsdomaren

bör få möjlighet att över huvud taget besluta om skattefrihet i lagfartsärenden,

som syftar till att åstadkomma lämpligare fastighetsindelning,

och anför härom.

En sådan regel kunde ju, om så anses nödvändigt, kompletteras med en

bestämmelse om någon slags överprövning av domarens beslut; i varje fall

bör ett motiverat beslut i ärendet tillställas advokatfiskalsämbetet vid respektive

hovrätt för omgående prövning. Ännu existerar nog — åtminstone

på landet ■—- gamla sura inskrivningsärenden, som helt enkelt någon gång

måste slutbehandlas på det ena eller andra sättet; huvudsaken måste vara

att ärendet — med beaktande av rättssäkerheten — behandlas på ett sätt,

som synes allmänheten rättvist och billigt.

Den föreslagna bestämmelsen om stämpelfrihet för sambruksförenings

förvärv genom tillskott har inte föranlett någon erinran.

Utformningen av bestämmelsen om stämpelfrihet beträffande j är n vä g

har uttryckligen tillstyrkts av Svenska järnvägsföreningen.

Beträffande remissyttrandena i fråga om fusion, kommuns förvärv,

ensittarförvärv och arrendators förköp får jag

hänvisa till vad jag redovisat vid 3 §.

I fråga om skattelösen föreslår kammarkollegiet, att uttrycket »skattelösen

av kronojord» enligt numera bruklig terminologi ersätts med »förvärv

av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skattebrev».

Vad slutligen angår återgång av stämpelpliktigt fång har förslaget

lämnats utan erinran.

I anslutning till utredningens uttalande, att lagfartsstämpel inte bör tas ut

om någon verklig överflyttning av äganderätt ej kommit till stånd utan

transaktionen blott varit ett medel att ernå rättelse beträffande register-

eller lagfartsförhållanden, uttalar häradshövdingen i Västerbottens västra

domsaga att den nya lagstiftningen inte heller bör anses ändra hittillsvarande

praxis i fråga om stämpelfrihet för de formella fång, då före en delning

av en fastighet den ene delägaren överlåter sin andel på den andre och

denne andre i sin tur överlåter bestämt område på den förre. Dessa överlåtelser

har enligt häradshövdingen blott till syfte att, till minskad kostnad

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1U64 95

för både sakägarna och statsverket, möjliggöra, att fastigheten delas genom

avstyckning i stället för genom laga skifte.

Ytterligare fall av stämpelbefrielse ifrågasätts av Stockholms rådhusrätt.

Ett sådant fall är upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet,

vars mark helt eller till övervägande del tidigare ingått i fastighet som varit

till tomträttshavaren upplåten med tomträtt. Som skäl härför anför rådhusrätten.

Stämpelfriheten skulle här ha till syfte att underlätta anpassningen av

tomträttsförhållandena efter fastighetsindelningen då ny fastighetsbildning

övergått den mark, vari tomträtt upplåtits. 1 detta avseende finnes, såsom

framgår av 4 kap. 21 § nyttjanderättslagen, möjligheten att sluta avtal om

utvidgning eller inskränkning av det område tomträtten avser.

Om sålunda den fastighet vari tomträtt upplåtits sammanlagts med annan

fastighet eller fastighetsdel, kan avtal slutas mellan fastighetsägaren och

tomträttshavaren med verkan att, efter inskrivning av avtalet, tomträtten avser

hela den nybildade fastigheten. Har däremot avstyckning skett från den

med tomträtt upplåtna fastigheten, får motsvarande avtal efter inskrivning

till följd att den avstyckade marken ej längre omfattas av tointrättsupplåtelsen.

Avtal av nu angivna innehåll föranleda icke och komma ej heller enligt

utredningens förslag att föranleda uttagande av ny stämpelavgift, enär de

allenast innebära ändring av bestående tomträtt, icke upplåtelse av ny sådan.

För det fall att en avstyckning i realiteten innebär att en fastighet delas

så att två eller flera nya fastigheter bildas (eventuellt med tillskott av annan

mark) kan den bestående tomträtten allenast överföras till en av de nybildade

fastigheterna. Detta med hänsyn till det i 4 kap. 9 § nyttjanderättslagen

stadgade förbudet mot uppdelning av tomträtt. Följaktligen måste, om

avsikten är att även nybildad fastighet i övrigt skall vara upplåten med

tomträtt, ny upplåtelse av sådan rätt ske. Om sådan ny tomträtt upplåtes till

den ursprunglige tomträttshavaren, synes uttagande av ny avgift ofta vara

obilligt och dessutom ägnat att motverka tomträttshavarens benägenhet att

medverka till tomträttsförhållandenas anpassning efter fastighetsindelningen.

Synpunkten vinner i styrka, om utredningens förslag om höjning av stämpelavgiften

vid förvärv av tomträtt genom upplåtelse genomföres. I en sådan

situation som nyss beskrivits kan det befinnas lämpligare att icke begagna

den möjlighet 4 kap. 21 § nyttjanderättslagen erbjuder utan att i stället låta

döda den ursprungliga tomträtten och helt göra de nybildade fastigheterna

till föremål för nya tomträttsupplåtelser. Även i detta fall synes nyssnämnda

resonemang tillämpligt. Förfarandet medför dessutom inskrivningstekniskt

den fördelen, att tomträttsbokens upplägg icke belastas med fortsättningsvis

ointressanta anteckningar och att till följd härav bl. a. utskrivandet av gravationsbevis

underlättas.

Rådhusrätten anser de nu anförda skälen för en stämpelbefrielse i situationer,

då en tomträttsupplåtelse sker till tidigare innehavare, kunna åberopas

även då den ursprungliga tomträtten innehafts av två eller flera personer

gemensamt och dessa vid de nya upplåtelserna erhåller var sin tomträtt.

Rådhusrätten föreslår vidare stämpelfrihet i fall då gemensamt ägd fast

egendom vid ny fastighetsbildning ger upphov till två eller flera nya fastigheter

och ägarna önskar uppdela de nybildade fastigheterna sig emellan. I

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

sådant fall blir ett utbyte av andelar nödvändigt, anför rådhusrätten.

I den mån andelarna är likvärdiga, kan sägas, att ingen av parterna

gör något förvärv i egentlig mening. Vad som sker är, menar rådhusrätten,

principiellt endast, att de får sina andelar av den ursprungliga fastigheten

utlagda på marken. De ursprungliga förvärven har regelmässigt en gång

stämpelbelagts eller beskattats. Rådhusrätten anser det under dessa omständigheter

rimligt att ny stämpel inte påförs.

Departementschefen

1. Enighet råder om att skattefrihet bör införas vid förvärv i syfte att

möjliggöra sammanläggning av makars fastigheter, vilket

kräver enhetliga lagfartsförhållanden. Även jag ansluter mig till förslaget.

I anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört om stämpelskatt, då lagfart

meddelas i samband med äganderättssanering, vill jag erinra om att förordningen

den 26 juni 1933 (nr 379) med särskilda bestämmelser om stämpelavgift

i samband med ansökan om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs

län upphävts genom lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning,

lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs

län, vilken lag genom ändring år 1963 (SFS 1963: 122) utsträckts att

gälla hela landet. Då eljest gällande stämpelbestämmelser inte innehåller någon

grund för uttagande av lagfartsstämpel i samband med äganderättsutredning,

föreligger således numera stämpelfrihet i sådant fall. I samband

med införandet av stämpelfriheten uttalade chefen för jordbruksdepartementet

(prop. 1962: 159), att vid lagfart på grund av äganderättsutredning

åtminstone tills vidare inte skulle utgå stämpelavgift men att frågan härom

torde få tas upp till förnyad prövning i samband med den allmänna revisionen

av stämpelförfattningarna. Då de skäl som nyligen föranlett införandet

av stämpelfriheten torde kvarstå oförändrade en längre tid, förordar jag, att

stämpelfriheten behålls tills vidare. Såsom framgår av vad jag nyss sagt,

fordras för detta inte någon författningsbestämmelse.

Från något håll har föreslagits införande av frihet från gåvoskatt för sådant

förvärv från make, som sker för att åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden.

Sådan frihet föreligger nu i begränsad omfattning enligt den

av utredningen omnämnda förordningen den 30 juni 1948 (nr 418) om särskilt

undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva

efter vissa lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län. Enligt min mening

föreligger inte något behov av en utvidgad gåvoskattebefrielse, när det

sammanläggningshinder som stämpelskatten må utgöra nu undanröjs för

den som vill begagna sig av överlåtelseformen köp.

Vidare har vid remissbehandlingen föreslagits skattebefrielse, då överlåtelse

sker för att åstadkomma enhetlig eller lämplig förvaltning av fastigheter.

En sådan bestämmelse skulle medföra alltför vanskliga bedömanden för

inskrivningsdomaren, som inte kan beredas erforderligt underlag för sin

prövning genom intyg av offentlig myndighet för styrkande av syftet med

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 ur 196b 97

överlåtelsen. Jag kan därför inte tillstyrka införandet av ell sådant stadgande.

2. Efter det att utredningen dagtecknat sitt betänkande har genom beslut

vid 1961 års riksdag (se prop. 1961: 143) i 8 § SF stadgats, att stämpelavgift

inte skall utgå för mark by ten i den mån vederlaget utgörs av annan

mark, under förutsättning att bytet utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering. Utredningens förslag siktar längre

i skattelindrande riktning såväl när det gäller karaktären av marken som

i fråga om ändamålet med bytet. Vid remissbehandlingen har någon erinran

inte riktats mot den av utredningen föreslagna utvidgningen av skattefriheten.

Jag vill därför i princip tillstyrka förslaget.

Tveksamhet har emellertid yppats rörande tolkningen av den föreslagna

formuleringen. Sålunda har begreppet mark vållat osäkerhet liksom kravet

på att bytet skall syfta till ändring i fastighetsindelningen. Även om bytet

av själva marken är det primära från ändamålssynpunkt, bör givetvis den

omständigheten, att marken är bebyggd, inte hindra, att bestämmelsen om

skattefrihet blir tillämplig. Bestämmelsen skall vidare gälla byten av såväl

hela fastigheter som delar av och andelar i fastigheter. Den nuvarande regeln

om stämpelfrihet vid markbyten synes vara tillämplig, även om ett byte leder

endast till en lämpligare indelning i brukningsenheter, och således för

sin tillämpning inte kräva någon ändring i fastighetsindelningen. Någon

skärpning av kraven för skattefrihet är inte motiverad i detta hänseende.

Med hänsyn till vad jag nu anfört har bestämmelsen omformulerats i departementsförslaget.

Vid remissbehandlingen har fråga väckts, om inte skattefriheten bör gälla

även köp. Då en sådan bestämmelse skulle kunna leda till att alla inköp av

grannfastigheter för sammanläggning med den egna fastigheten blir skattefria,

kan jag inte tillstyrka en dylik utvidgning. Såsom utredningen avsett,

bör skattefriheten gälla blott i den mån fånget innebär byte av fast egendom.

Följaktligen skall skatteplikt föreligga för det överskjutande värdet av

egendomen. Det ligger i sakens natur att den lagfartssökande är skyldig

förebringa taxeringsbevis eller annat intyg till utredning om mervärdet, om

detta inte framgår av byteshandlingarna. Särskild föreskrift härom erfordras

ej med hänsyn till den allmänna bestämmelsen i 33 § andra stycket om

skyldighet att tillhandahålla de intyg och andra uppgifter, som är nödvändiga

för ett fastställande av stämpelskatt.

Från lantbruksstyrelsens sida har uttalats önskemål, att successiva överlåtelser

genom kompensationsavtal skall bli föremål för skattefrihet i samma

mån som skattelättnad föreligger i fråga om inkomstskatt. Styrelsen synes

här avse förordningen den 8 maj 1959 (nr 129) om uppskov i vissa fall

med beskattning av intäkt av skogsbruk. Enligt förordningen må uppskov åtnjutas,

om jordbruksfastighet avyttrats i samband med förvärv av sådan

egendom av jämförlig art under förutsättning att avtal om förvärvet träffats

inom två år efter avyttringen. En dylik tidsfrist för ersättningsanskaffning

4 Bihang till riksdagens protokoll 196''t. 1 saml. Nr ~5

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

av likvärdig fast egendom kan enligt min mening inte införas i fråga om

lagfartsstämpel, eftersom det föreligger skyldighet att söka lagfart inom

viss kortare tid, på landet inom sex månader och i stad tre månader. För att

skattefrihet skall kunna medges måste föreligga ett enda verkligt bytesavtal,

genom vilket två eller flera fasta egendomar går i byte mot varandra.

En uppdelning av förvärv och överlåtelse i två skilda rättshandlingar Ivan

således inte godtagas, utan de båda transaktionerna måste ske samtidigt.

Några uttryckliga regler om sättet för styrkande av syftet med bytet torde

inte fordras. Enighet råder om att det bör krävas yttrande av lantbruksnämnd,

överlantmätare, förrättningslantmätare eller motsvarande myndighet i stad.

3 och 5. Utredningens förslag i fråga om sambruksförenings förvärv

genom tillskott och beträffande järnväg har lämnats utan erinran

vid remissbehandlingen, och jag ansluter mig till förslaget i denna del.

4,6—8. Beträffande överlåtelse av försäkringsbestånd,

k om muns förvärv, ensittar för värv och arrendators förköp

hänvisar jag till vad jag anfört vid 3 §.

9. I enlighet med kammarkollegiets förslag har uttrycket s kattelösen

ersatts med den modernare termen skatteköp.

10. överlåtelse av åborätt har behandlats vid 3 §.

11. Stadgandet saknar motsvarighet i utredningens förslag. Av Stockholms

rådhusrätt har ifrågasatts om inte stämpelfrihet borde stadgas vid upplåtelse

av tomträtt i nybildad fastighet, vars mark helt eller till

övervägande del tidigare ingått i fastighet som varit upplåten till tomträttshavaren

med tomträtt. De av rådhusrätten anförda skälen synes bärande. Då

det i sådant fall i huvudsak föreligger identitet i fråga om marken och endast

formellt en ny rätt förvärvats, tillstyrker jag, att en bestämmelse om skattefrihet

för sådant fall införs.

Utmärkande för övriga fall, som enligt Stockholms rådhusrätt bör befrias

från stämpelplikt, är att det rör sig om ett utbyte av ideell andel

mot ett område på marken. I sådant fall föreligger inte identitet i fråga om

marken — särskilt gäller detta bebyggd mark, då en delägare tillskiftas

byggnad med ett mindre markområde under det att övriga delägare som

kompensation för byggnaden tillskiftas större markområden. Vidare kan i

allmänhet anses att en bättre rätt förvärvats, bl. a. genom att godkännande

av åtgärder rörande fastigheten ej behöver sökas hos övriga samägare. På

grund härav kan jag inte tillstyrka skattefrihet vid utbyte av ideell andel

mot visst markområde.

12. Bakgrunden till denna punkt rörande återgång framgår av vad

jag ämnar anföra vid 42 §.

Då en transaktion skett endast för att vinna rättelse beträffande register-

eller lagfartsförhållanden, bör, såsom utredningen ansett, den i praxis

medgivna skattefriheten behållas. Det vid remissbehandlingen anmärkta

opaginerad Kontrollera mot PDF

09

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

fallet, att före eu delning av fastighet den ene delägaren överlåter sin andel

på den andre, som i sin tur överlåter bestämt område på den förre, äi inte

ett fall av rättelse utan torde böra betraktas på samma sätt som den nyss

berörda situationen, då en ideell andel ersätts med ett område på marken.

Skattefrihet bör således inte medges i ett sådant tall i den mån inte skattefrihet

föreligger på annan grund, exempelvis enligt punkten 2 i denna paragraf.

5 §•

Första stycket

Gällande ordning

Särskilda föreskrifter rörande lagfarlsstämpel vid transport av köp finns

meddelade i 8 § SF under rubriken Köp av fast egendom. Enligt dessa regler

skall — om köpehandling utan tillägg till eller förändring i stadgade

villkor överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tiden, räknat från första

fånget, och inom samma lid företes för lagfart — stämpel utgå endast för

sista fånget. Som förutsättning gäller att köpehandlingen i lagfartsärendet

åtföljs av skriftlig, av såväl säljare som köpare på heder och samvete avgiven

förklaring att icke i någon form lämnats eller skall lämnas annan betalning

för köpet än den, som finns upptagen i den för lagfart företedda

fångeshandlingen.

Utredningen

Utredningen framhåller, att de nuvarande bestämmelserna varit föremål

för tolkning i ett stort antal rättsfall. Åtskilliga frågor, som tidigare ansetts

oklara, har därigenom blivit lösta. Numera torde bestämmelserna sällan föranleda

andra tillämpningssvårigheter än sådana som är förenade med bedömandet,

om köpevillkoren blivit förändrade. Utredningen har inte ansett anledning

föreligga att föreslå någon väsentlig ändring. Första stycket av 5 §

överensstämmer därför, med vissa modifikationer, i sak med gällande bestämmelser

sådana dessa i praxis blivit tillämpade, påpekar utredningen.

överlåtelse av köp, som jämte fast egendom omfattat lös egendom, anses

enligt nuvarande bestämmelser ha skett på oförändrade villkor, fastän köpeskillingen

för den lösa egendomen höjts vid överlåtelsen. Med denna innebörd

av bestämmelserna kan stämpelfriheten missbrukas. Som förutsättning

för befrielsen bör enligt utredningens mening gälla, att hela köpet transporteras

på oförändrade villkor. Avfattningen av bestämmelsen har därför jämkats

av utredningen.

I vissa avseenden finner utredningen det emellertid vara befogat att medge

ändrade villkor, nämligen beträffande dels tiden för tillträde och för betalning

dels sättet för betalning, särskilt fördelningen av köpesumman mellan

vad som skall betalas kontant och vad som skall betalas genom övertagande

av ansvar för inteckningar. Redan det förhållandet, att viss tid förflyter

mellan köpet och transporten, måste regelmässigt medföra jämkningar i

denna fördelning. Eftersom det inte kan anses självklart att sådan föränd
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

ring är förenlig med bestämmelsen om stämpelfrihet vid transport av köp,

finner utredningen det vara påkallat att uttryckligen ange vilka ändringar

som är tillåtna. Någon begränsning härvidlag till endast sådana jämkningar,

som tidens gång nödvändiggjort, anser utredningen inte böra ske.

Utredningen framhåller att som ytterligare villkor för stämpelbefrielsen

för närvarande gäller att överlåtelsen skall ske inom den för lagfart föreskrivna

tiden, räknat från första fånget, och att överlåtelsehandlingen skall

företes för lagfart inom samma tid. Denna tid är, enligt huvudregeln i 2 §

förordningen angående lagfart å fång till fast egendom, på landet sist den

inskrivningsdag som infaller näst efter sex månader och i stad inom tre

månader från det att fånget skedde. Då det enligt utredningens mening är

skäligt att tiden, inom vilken överlåtelse skall ske för att stämpelfrihet skall

vinnas, blir densamma i stad som på landet, föreslår utredningen, att villkoren

undergår härav betingade ändringar.

Utöver nämnda modifikationer föreslår utredningen en jämkning med

hänsyn till införandet av stämpelplikt för tomträtt.

Yttrandena

Utredningens uttalande, att åtskilliga frågor blivit lösta genom rättspraxis

och att det därför inte finns anledning föreslå någon väsentlig ändring i nuvarande

bestämmelser, anser rådhusrätten i Stockholm inte helt tillfredsställande.

En kodifiering av den uppfattning, som rättspraxis kommit fram

till beträffande exempelvis stämpelbeläggning vid transport av andel i köp,

bör enligt rådhusrättens mening övervägas. Med hänsyn till förslaget att i

avgiftshänseende jämställa förvärv av tomträtt genom upplåtelse med onerösa

förvärv i övrigt ifrågasätter rådhusrätten vidare, om man inte borde till

övervägande ta upp frågan om avgiftsbefrielse vid inskrivning av fång till

tomträtt, som sker inom sex månader från upplåtelsen, då överlåtelsen ägt

rum under omständigheter jämförbara med dem som enligt utredningen i

andra fall skall föranleda avgiftsbefrielse. Sådan stämpelbefrielse förordas

bestämt av Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

(HSB), som finner den föreslagna lydelsen av 5 § ge anledning till tveksamhet

i denna fråga.

Drätselkammaren i Gävle anser att 5 § fått en utformning, som kan ge möjlighet

till misstolkning i fråga om lagfart i stad, och finner en ändring av 2 §

lagfartsförordningen erforderlig.

Departementschefen

Den precisering av villkoren för skattefrihet vid transport av fastighetsköp,

som utredningen föreslagit, finner jag ändamålsenlig och ägnad att

minska tolkningssvårigheterna. Någon ytterligare kodifiering av rättspraxis

på detta område kan inte anses erforderlig. Förslaget syftar inte till någon

ändring av vad som nu anses gälla enligt praxis. Av den föreslagna lydelsen

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

får anses framgå, att hela köpet skall ha transporterats på oförändrade villkor

och att således transport av andel i köp inte medför skattefrihet.

Den föreslagna bestämmelsen avser att innefatta även transport av tointrättsöverlålelse.

Däremot är det tveksamt, om utredningen avsett att bestämmelsen

skall gälla transport av tomträttsupplåtelse. Enligt min mening bör

skattebefrielse ske även vid överlåtelse av tomträttsupplåtelse, som ägei rum

inom viss tid från upplåtelsen, om överlåtelsen ägt rum under de villkor

som medför skattebefrielse vid fastighetsköp. Bestämmelserna om skattefrihet

vid transport har i enlighet med det anförda utformats så, att de klart

omfattar båda de här berörda fallen av transport i fråga om tomträtt.

Tidsfristen för åtnjutande av skattefrihet är för närvarande densamma

som för lagfartsansökan, d. v. s. i princip tre månader i magistratsstad och

sex månader i landet i övrigt. Utredningen har föreslagit en enhetlig tid om

sex månader. I anledning härav vill jag erinra om att enligt jordabalksutredningens

år 1963 avgivna betänkande med reviderat förslag till ny jordabalk

(SOU 1963: 55) tiden för sökande av lagfart generellt satts till tre månader.

Frågan om enhetlig tid för lagfartsansökan bör inte prövas i detta sammanhang

utan får lösas i samband med revisionen av jordabalken. Anledning

saknas således att i stämpelskattehänseende avvika från de skilda tidsfrister,

som finns stadgade i lagfartsförordningen. Jag föreslår därför som förutsättning

för skattefriheten för tidigare fång, att lagfarten på det senaste

fånget skall ha sökts inom den tid som enligt lagfartsförordningen gällei föi

sökande av lagfart på det första fånget. Kravet att lagfart skall sökas inom

den sålunda angivna tiden gäller givetvis samtliga fång, för den händelse

flera transporter äger rum inom den s. k. transporttiden. Mots^ aiande regler

skall i fråga om tomträtt gälla inskrivning av tomträtten och fång tdl

denna.

Andra stycket

Gällande ordning

Då fast egendom förvärvas av bolag, utgår lagfartsstämpeln enligt 8 § SF

i regel med två kronor mot annars en krona per 100 kronor av egendomens

värde. Som undantag från denna regel stadgas under rubriken Förvärv av

fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag eller på grund

av tillskott efter bolagets bildande, att stämpeln i sådant fall normalt utgår

med en krona. Har den tillskjutna egendomen i avhandlingen om tillskottet

åsatts högre värde än som svarar mot det belopp, för vilket den som tillskjuter

egendomen själv förvärvat den, eller, om detta belopp inte kan utrönas,

egendomens taxeringsvärde eller annorledes uppskattade värde, utgår

stämpeln med två kronor per 100 kronor. Förvärv genom tillskott till förening

behandlas däremot på samma sätt som förenings förvärv av fast egendom

genom byte eller köp, d. v. s. stämpeln utgår med en krona per 100

kronor av egendomens värde.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år t96i

Utredningen

Utredningen framhåller, att dessa bestämmelser vållat tillämpningssvåriglieter,

och finner dem av flera skäl mindre tillfredsställande. Genom att bestämmelserna

gäller utan någon begränsning av tiden mellan det första förvärvet

och tillskottet omfattar de även fall, då förvärvet ligger långt tillbaka

i tiden och inte alls företagits med tanke på överlåtelse till bolaget. Frånvaron

av tidsbegränsning medför vidare, att undersökningen av kostnaden för

tillskjutarens förvärv försvåras i hög grad. Egendomen kan under tiden ha

ändrats genom uppdelning, bebyggelse in. m. Även t. ex. nedlagda byggnadskostnader

skall räknas till det belopp, för vilket den som tillskjuter egendomen

själv förvärvat den. För det fall, att tillskjutaren förvärvat egendomen

genom arv eller testamente eller på annat sätt utan vederlag, torde de

nuvarande bestämmelserna enligt utredningens uppfattning medföra att den

högre stämpelsatsen inte blir tillämplig, vilket värde som än åsätts egendomen

vid tillskottet.

Utredningen anser det vara nödvändigt, att bestämmelserna omarbetas.

Lämpligast finner utredningen vara, att tillskotten behandlas som speciallall

av transportfång. Den regel, som nu gäller för andra sådana fång och

som bibehålls i utredningens förslag, innebärande att stämpel skall utgå

endast för sista fånget, tillgodoser det önskemål, som bevillningsutskottet

ville tillmötesgå år 1921, nämligen att vid bolags förvärv genom tillskott

med oförändrat värde endast enkel stämpel borde tas ut. Likställigheten

med övriga transportfång kan dock enligt utredningens mening inte genomföras

utan modifikationer. Utredningen anser visserligen, att samma krav

på oförändrade överlåtclsevillkor i princip bör gälla även för tillskotten. Föreskriften

härom måste emellertid, fortsätter utredningen, medge den ändring,

som betingas av att överlåtelsen utgör tillskott, d. v. s. att vederlaget för

överlåtelsen helt eller delvis utgörs av aktie eller andel. Vidare bör föreskriften

inte begränsas till fall, då det första förvärvet skett genom köp. Slutligen

finner utredningen den transporttid, som föreslås i första stycket, vara för

knapp. Med tanke på typfallet, som är förvärv för bolag eller förening under

bildande, måste man beakta den tid, som kan gå åt för bolags- eller förcningsbildandet.

En tid av två år, räknad från det första förvärvet, föreslår

utredningen som lämpligt avvägd.

Yttrandena

Rådhusrätten i Stockholm uttalar att ordalagen i andra stvcket enligt

utredningens förslag möjligen kan tolkas så, att stämpelbefrielse skall äga

rum vid överlåtelse av nyupplåten tomträtt. Frågan är emellertid enligt rådhusrättens

mening högst tveksam.

Departementschefen

Den reglering utredningen föreslagit i fråga om stämpelskatten vid tillskott

till bolag och förening finner jag ändamålsenlig. Såsom utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

framhållit, bör bestämmelsen avse även andra förvärv än köp. Sålunda bör

den innefatta upplåtelse av tomträtt. Att detta är avsett framgår enligt min

mening klart genom hänvisningen till fång som avses i 3 §. Däribland ingår

förvärv genom upplåtelse.

Tredje stycket

Utredningen

Utredningen framhåller att de föreslagna bestämmelserna i första och

andra styckena — liksom nuvarande regler om transportfång - kan tilllämpas,

även om stämpel för det första förvärvet redan erlagts när lagfait

eller inskrivning söks på grund av överlåtelsen. För närvarande skall förfaras

så, att man tar ut avgift för överlåtelsen och restiluerar den stämpel

som redan betalts. Utredningen anser detta förfarande opraktiskt och föreslår

i stället en avräkning. I detta sammanhang hänvisar utredningen till

bestämmelserna i förslagets 44 § om vem som slutligen skall vidkännas a\- giften och i 51 § om rätt till återvinning av belopp som inte kan räknas av,

t. ex. emedan taxeringsvärden sänkts eller därför att stämpeln på grund av

överlåtelsen utgår efter en krona per 100 kronor medan två kronor per 100

kronor tagits ut för det första förvärvet.

Yttrandena

Avräkningsbestämmelsen har tillstyrkts allmänt. Länsstyrelsen i Värmlands

län framhåller särskilt, att det nuvarande opraktiska systemet med

restitution av tidigare erlagd stämpel bortfaller enligt utredningens förslag.

Departementschefen

Enighet råder om att det nuvarande restitutionsförfarandet bör ersättas

med en avräkning av den tidigare erlagda skatten mot den skatt, som skall

utgå för det senare förvärvet. Detta gäller fall enligt såväl första som andra

stycket.

Om avräkning inte kan ske med hela det erlagda beloppet, skall den som

betalat detta kunna få ut återstoden genom återvinning enligt 42 § 2 mom.

i departementsförslaget. En erinran härom har tagits in i detta stycke.

Fjärde stycket

Gällande ordning

Såsom framgår av redogörelsen vid första stycket, krävs för stämpelfrihet

vid transportfång av köp enligt nuvarande regler, att köpehandlingen åtföljs

av en skriftlig förklaring, att inte i någon form lämnats eller skall

lämnas annan betalning för köpet än den, som finns upptagen i den för

lagfart företedda fångeshandlingen. Denna försäkran skall avges av såväl köpare

som säljare på heder och samvete.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

Utredningen

Utredningen har föreslagit föreskrifter om intyg angående villkor för

transport, som i sak överensstämmer med nuvarande regler beträffande vanliga

transportfång. Intygets innehåll har dock angetts något utförligare. Vidare

har utredningen slopat kravet på att intyget måste företes redan när

ansökan om lagfart eller inskrivning görs.

Yttrandena

Hovrätten för Västra Sverige anser det vara lämpligt att särskilt föreskriva,

när begäran om stämpelbefrielse jämte intyg senast skall vara inkommen

för att vinna beaktande i stämpelärende. Varken besvärs- eller återvinningsreglerna

anser hovrätten tillämpliga, om begäran görs efter det att

lagfart meddelats för det senaste fånget.

Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår, att kravet på företeende av intyget

redan vid ansökan om lagfart skall behållas. Utredningens förslag i denna

del skulle enligt länsstyrelsens mening medföra möjlighet till restitution upp

till »ett år från det förutsättningarna för återvinning föreligga» enligt 51 §

i utredningsförslaget. Det torde inte finnas anledning att anta annat än att

intyget skall kunna företes vid ansökningen, menar länsstyrelsen.

Departementschefen

Utredningens förslag innebär, att nuvarande regler om intyg som förutsättning

för skattefrihet vid transporlköp utsträcks att gälla alla de fall där

skattefrihet enligt 5 § begärs. Ett sådant krav på intyg bör självfallet gälla

i dessa fall.

Om tidpunkten för företeende av intyget råder delade meningar. Mot

utredningens förslag, att intyget skall få lämnas även efter det att lagfartsansökan

gjorts, kan riktas den invändningen, att förslaget kräver en särskild

återvinningsregel för det fail att intyget företes när beslut i lagfartsärendet

redan föreligger. För att skatten skall kunna beräknas rätt från början

måste intyget ges in så att det kan beaktas vid skattebeslutet. Anstånd med

detta beslut bör därför inte få medges för företeende av intyget, utan krav

bör uppställas på att intyget företes senast då ansökan i lagfarts- eller inskrivningsärendet

anses gjord, d. v. s. på den inskrivningsdag då ärendet

tas upp till prövning. I paragrafen har även intagits en bestämmelse, att

begäran om skattebefrielse skall framställas senast vid detta tillfälle.

Intyget bör i författningstexten betecknas som försäkran, eftersom det

uvges på heder och samvete. Därmed blir skattestrafflagens bestämmelser

tillämpliga på handlingen.

6 §•

I denna paragraf återfinns ytterligare en bestämmelse om skattefrihet.

Här medges nämligen Kungl. Maj:t rätt att under förutsättning av ömsesidighet

medge främmande stat skattefrihet för förvärv av egendom, som

är avsedd till beskickning eller konsulat. Bestämmelsen överensstämmer med

6 § i utredningens förslag och med vad som nu gäller enligt 8 § SF under

rubriken Köp av fast egendom.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1964 105

7 §•

Gällande ordning

Stämpelavgift utgår enligt 8 § SF under rubriken Köp av fast egendom

med i regel en krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde. Avgiften

är emellertid två kronor för varje fulla 100 kronor, då lagtart söks för

bankaktiebolag och egendomen är avsedd för bankens inrymmande liksom

då lagfart söks för annat aktiebolag som inte är berättigat att tå statslån

från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden.

Enligt 8 § SF skall stämpelavgiften för fastighetsförvärv erläggas, när förvärvshandlingen

företes för lagfart. Om egendomen är belägen inom flera

domstolsområden, skall avgiften enligt 13 § SF erläggas vid den domstol,

där lagfart eller inskrivning söks först. Enligt 2 § förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom skall lagfart, såsom tidigare nämnts, sökas

senast första inskrivningsdagen efter sex månader från förvärvet, då det

gäller egendom på landet, och inom tre månader från fånget, när det är

fråga om egendom i stad. Stad under landsrätt hänförs därvid enligt praxis

till landet. Om lagfart inte söks inom den föreskrivna tiden, äger domstolen

enligt 3 § lagfartsförordningen på framställning av allmän åklagare eller

av den, vars rätt är beroende av att lagfart sker, genom vite tillhålla den

försumlige att fullgöra sitt åliggande. Dessa bestämmelser är även tillämpliga

beträffande inskrivning av tomträtt och fång till tomträtt.

Utredningen

I fråga om storleken av lagfartsstämpeln för fysiska personer har

utredningen inte föreslagit någon ändring i vad som nu gäller.

Beträffande juridiska personer har utredningen däremot föreslagit

en utvidgning av tillämpningsområdet för den dubbla stämpelavgiften.

Utredningen framhåller till en början vad som åberopades såsom grund

för införandet av den dubbla stämpelavgiften för aktiebolag år 1883. Denna

åtgärd motiverades sålunda med att fast egendom till betydande värde samlades

hos aktiebolag och att den omsättning av en fastighet, som i allmänhet

äger rum då den befinner sig i fysiska personers ägo, inte förekommer

på långt när lika ofta, sedan fastigheten kommit att tillhöra ett aktiebolag.

Fortvaron av fastighetsinnehav under lång tid är emellertid, påpekar utredningen,

inte kännetecknande enbart för aktiebolag, utan möjlighet därtill

finns för juridiska personer i allmänhet. Betraktas regeln enbart från

denna synpunkt, bör den därför enligt utredningens mening gälla åtskilliga

andra arter av juridiska personer än aktiebolag, exempelvis kommuner och

liknande samfälligheter samt föreningar och stiftelser m. fl. Utredningen

anför vidare.

Även om man beaktar förhållandena vid tiden för regelns tillkomst synes

det dock svårligen kunna förklaras, att regeln begränsades till aktiebolag

om icke jämväl andra synpunkter än den nyssnämnda fått inverka. Det

måste fastmera antagas att man även velat beakta önskemålet att icke

4+ Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 75

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

skärpa beskattningen för samhällsorgan och samhällsnyttiga sammanslutningar

in. m. samt att utväljandet av enbart aktiebolag såsom objekt motiverats

av alt denna företagsform på den tiden var den vanligaste och praktiskt

mest viktiga för hedrivande av ekonomisk verksamhet i större omfattning

och utan personlig ansvarighet. Som stöd för att även dylika skäl beaktats

må anföras, att när 1917 från den högre stämpelsatsen fritogos

aktiebolag, som voro berättigade till vissa statslån, till grund härför åberopades

bl. a. att bolagen hade ett synnerligen samhällsnyttigt ändamål och

att aktieägarna icke fingo tillgodonjuta mer än begränsad vinst.

Utredningen finner det vara uppenbart, att regeln om högre lagfartsstämpel

inte gärna kan begränsas till aktiebolag. Utvecklingen har medfört alt andra

juridiska personer, främst ekonomiska föreningar och i viss mån även stiftelser,

i samma utsträckning bör komma i fråga som objekt för den högre

skatten. Utredningen anför härom.

Utgår man, såsom synes riktigast med hänsyn till möjligheten av varaktigt

fastighetsägande, från att regeln i princip bör få avse alla juridiska personer,

gäller frågan vilka som böra undantagas. En gränsdragning efter

grunder, likartade med dem som här torde böra beaktas, har skett i fråga

om gåvoskatt: befriade från dylik skatt äro enligt 38 § RF om arvsskatt och

gåvoskatt dels genom hänvisningen till 3 § staten samt stiftelser och sammanslutningar

med huvudsakligt ändamål inom områdena försvar, undervisning,

barnuppfostran, sjuk- och åldringsvård samt vetenskaplig forskning

dels kyrka, landsting, kommun och annan menighet ävensom hushållningssällskap,

stiftelser för främjande av allmännyttiga ändamål och näringslivet,

vissa understödsföreningar samt föreningar med uppgift att tillhandahålla

allmänna samlingslokaler; befrielse gäller dock endast svenska subjekt. För

tillämpningen måste det vara till fördel att en redan föreskriven gränsdragning

begagnas. För användande av gåvoskattereglerna talar dessutom, att

tillämpningen därav såvitt angår överinstanserna och i viss mån även första

instans ankommer å samma myndigheter, de allmänna domstolarna, vilka

ha att avgöra nu ifrågavarande stämpelärenden och vilka sedan tillkomsten

av gåvoskattebestämmelserna haft ett stort antal spörsmål under bedömande.

Beträffande grannländernas lagstiftning må nämnas, att i Norge förhöjd

lagfartsstämpel icke uttages men att i såväl Danmark som Finland i relativt

stor utsträckning stadgas dubbel avgift. I Danmark gäller detta beträffande

stiftelser och liknande institutioner, aktiebolag och andra associationer

med begränsat ansvar samt andra sammanslutningar eller föreningar

med växlande kapital eller växlande medlemsantal; efter prövning kan dock

befrielse äga rum när överlåtelse sker till institution eller förening med

välgörande eller allmännyttigt ändamål, bostadsrättsföreningar och föreningar

som ha till ändamål att uppföra bostadsbyggnader åt medlemmarna.

I Finland erlägges dubbel stämpel i allmänhet av bolag, föreningar samt

utländska sammanslutningar eller anstalter (för övrigt även av utländsk

fysisk person) med undantag för bostadsaktiebolag och bostadsföreningar,

varvid efter prövning lättnad eller befrielse kan beviljas anstalter m. fl.

med allmännyttigt ändamål.

På grund av vad nu anförts förordar utredningen att den förhöjda stämpelavgiften

skall gälla alla förvärv, där förvärvaren är juridisk person, utom

fall då förvärv aren är befriad från gåvoskatt. Dessutom

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 är l!)6''r

föreslår utredningen undantag även för dödsbo. Fastän det förekommer

att dödsbo förblir oskiftat ganska lång tid, är dess bestånd dock regelmässigt

begränsat till de första arvtagarnas livstid. Utredningen framhåller vidare,

att frågan har betydelse endast då dödsbo förvärvar egendom genom

skattepliktigt fång.

Såsom tidigare antytts, gäller för närvarande vissa undantag från regeln,

att aktiebolag skall betala dubbel stämpelavgift. Undantaget i fråga om

bankaktiebolag har enligt utredningen sin grund i att bank enligt

banklagstiftningen (54 och 55 §§ lagen om bankrörelse) är skyldig att —

utom i vissa angivna fall — åter avyttra fast egendom, som banken förvärvat,

så snart detta lämpligen kan ske. Bestämmelserna, som gäller även

tomträtt, har sin motsvarighet i lagen om sparbanker (33 §) och lagen om

jordbrukskasserörelsen (41 §). Skyldighet att avyttra förvärvad fastighet

är emellertid stadgad även i andra författningar, påpekar utredningen, bl. a.

i lagen angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva

fast egendom (8 §), lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag (7 §) samt jordförvärvslagen

(11 §). I dessa fall kan dock skyldigheten att avyttra den

förvärvade egendomen bortfalla genom att förvärvstillstånd meddelas.

Undantagsbestämmelsen i fråga om aktiebolag med rätt till

statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden kan till

följd av ändringar beträffande dessa fonder enligt utredningens uppfattning

inte behållas oförändrad. Till stöd för bestämmelserna åberopades, som förut

sagts, fondernas samhällsnyttiga syfte. Utredningen finner, att bestämmelsen

kunnat motiveras även med att sådana bolag regelmässigt avyttrar förvärvad

egendom inom en inte alltför lång tid. Sett från den senare synpunkten

anser utredningen det framstå som skäligt, att undantag över huvud

stadgas för juridisk person som bedriver jordförmedling o. dyl.

Med hänsyn till skälet för avgiftsför höj ningen och dennas föreslagna utvidgning

till ytterligare juridiska personer samt till det antydda behovet av

speciella men relativt vittgående undantag förordar utredningen —■ efter

mönster i dansk lagstiftning — en allmän regel om rätt till återvinning

av halva den erlagda avgiften, när denna utgått efter två kronor per 100 kronor,

om egendomen åter avyttras inom viss tid, förslagsvis tio år räknat från

förvärvet. En bestämmelse av denna innebörd har utredningen tagit in i

51 § punkten 4 av förslaget. Med hänsyn Lill de svårigheter att bestämma

återbäringens storlek som skulle kunna uppstå, om blott en del av den förvärvade

egendomen avyttras, har utredningen begränsat regeln till fall, då

hela den förvärvade egendomen avyttrats inom angiven tid, antingen på en

gång eller genom olika överlåtelser.

I detta sammanhang har utredningen berört vissa vid flera tillfällen framförda

önskemål att hindra sådan skatteflykt som kan äga rum då fastighet

ägs genom bolag eller förening, varvid överlåtelse av fastigheten kan

ske genom överlåtelse av aktier eller andelar. I denna fråga erinrar utred
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

ningen om följande uttalande av bevillningsutskottet (bet. nr 51) vid 1932

års riksdag.

Under senare år hade ett stort antal bolags- och föreningsbildningar uppstått,

vilkas huvudsakliga syfte vore att vinna lindring i stämpelbeskattningen

vid överlåtelse av fast egendom. Den till bolaget eller föreningen överlåtna

fastigheten hade med andra ord »satts» på aktier eller föreningsandelar.

Om en dylik sammanslutning önskade överlåta densamma tillhörig fast

egendom, omfattade överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller

andelarna i sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom

undginge man vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som vore

avsedd att utgå vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till

en annan, och den fondstämpel som skulle erläggas vid överlåtelse av aktier

utgjorde i regel endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift som skolat

utgå vid direkt överlåtelse av den fasta egendomen. Bevillningsutskottet

fann det angeläget att en dylik ojämnhet i beskattningen såvitt möjligt undanröjdes.

Behovet att åstadkomma större jämnhet i beskattningen vid, å ena sidan,

direkt köp av fastighet och, å andra sidan, förvärv av aktier eller andelar i

bolag eller föreningar som äger fastighet har, såsom utredningen påpekar,

ytterligare berörts i bevillningsutskottets betänkanden 1937:32, 1942:15,

1944: 31, 1947: 13, 1950: 18 och 1952: 20. Frågan nämns även i utredningens

direktiv.

För att hindra skatteflykt har, enligt vad utredningen framhåller, olika

åtgärder varit föreslagna, bl. a. en särskild fastighetsskatt för juridiska personer

med skattesatsen anpassad efter fastighetsinnehavets varaktighet,

förhöjning av fondstämpeln beträffande fastighetsägande bolag m. m.

Frågan har emellertid enligt utredningens mening kommit i förändrat

läge under senare år. Inom skattelagstiftningen har framför allt tillkomsten

av fondskatten, den ändrade beskattningen genom ersättningsskatt och utskiftningsskatt

av enmans- eller familjebolag och motsvarande ekonomiska

föreningar samt höjningen av bolagens och föreningarnas inkomstskatt varit

av betydelse. Särskilt lär fondskatten, varmed bl. a. åsyftats att åstadkomma

likvidation av bolag och föreningar av nämnda slag, haft vittgående

verkningar i detta hänseende. Vidare påpekar utredningen, att den

nya lagen om ekonomiska föreningar inte tillåter registrering av sådan

förening som enbart har fastighetsförvaltning till uppgift. För registrering

som ekonomisk förening förutsätts nämligen, att ändamålet skall vara

kooperativt.

Utredningen har vid sitt övervägande av skatteflvktsfrågan kommit till

den uppfattningen, att det inte nu föreligger skäl till särskilda åtgärder i

fråga om aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Inte heller beträffande

handelsbolag torde finnas behov av någon åtgärd i det nu aktuella hänseendet.

Utredningen framhåller vidare, att lagfart i avsevärd omfattning inte söks

inom stadgad tid. Detta finner utredningen otillfredsställande såväl med hänsyn

till inskrivningsväsendet som från fiskalisk synpunkt. Eftersom en bätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

re ordning knappast lär kunna åvägabringas enbart genom skärpning av nuvarande

tillsyn och inte heller införande av annan, särskild kontroll synes

vara cn lämplig utväg, föreslår utredningen i stället förhöjning av

stämpelavgiften, då inskrivningsslcyldigheten eftersatts. Till jämförelse

erinrar utredningen om föreskriften i 27 § 3 mom. uppbördsföroidningen,

enligt vilken ränta på kvarstående skatt under vissa förutsättningar

utgår med nio procent för en beräknad tid av ett år. Utredningen tiamliallei

vidare, att eu regel om förhöjning av stämpelavgiften vid dröjsmål finns i

den finska stämpellagstiftningen.

Utredningen anser förhöjningen böra ske efter viss procentsats läknad

på avgiftens grundbelopp och efter dröjsmålets varaktighet. För att beiåkningen

inte skall hli för besvärlig bör man enligt utredningens mening inte

räkna med dagantalet mellan inskrivningspliktens slutdag och dagen för

dess fullgörande utan endast med antalet hela kalenderkvartal under dröjsmålstiden.

Utredningen föreslår därför, att förhöjningen skall bestämmas

till två procent för varje sådant kalenderkvartal. Dessutom föreslår utredningen

en maximiförhöjning om 100 procent eller lika med grundavgiften

och en föreskrift att uppkommande öretal skall bortfalla.

Utredningen påpekar, att även förhöjningen skall anses som stämpelavgift.

Övriga bestämmelser om sådan avgift, utom såvitt avser återvinning,

skall därför äga tillämpning på hela det förhöjda avgiftsbeloppet.

Yttrandena

I fråga om storleken av lagfartsstämpeln för fysiska personer

har ingen erinran gjorts.

Den föreslagna utvidgningen av området för den dubbla lagfartsstämpeln

för juridiska personer har visserligen lämnats utan erinran

av flertalet berörda remissorgan men har dock väckt åtskillig kritik. Flera

remissorgan förordar begränsningar i ett eller flera hänseenden. Fem av remissorganen

föreslår, att den dubbla avgiften skall slopas och att enkel avgift

således skall gälla för samtliga rättssubjekt.

Ur de tillstyrkande remissyttrandena må följande anföras.

Näringslivets skattedelegation finner det konsekvent, att den dubbla lagfartsstämpeln

skall utgå även vid andra juridiska personers förvärv än

aktiebolagens. Delegationen delar också utredningens uppfattning, att det

saknas skäl för en höjning av stämpelavgiften utöver den avgift som nu

gäller.

Svenska riksbgggen förklarar sig i princip inte motsätta sig utredningens

förslag och anför.

Det är givet, att invändningar kan riktas mot att de föreslagna ändringarna

rent allmänt tenderar att öka boendekostnaderna och därmed

klyftan mellan kostnadsläget i nyproduktionen och de äldre bostadshusen.

Det kan också invändas att stämpelavgiften vid förvärv av fast egendom äi

högre för juridisk person, vilket medför exempelvis, att en bostadsrättsförening

får vidkännas en högre kostnad än en enskild fastighetsägare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1!)64

Det fåi dock anses, att fördelarna med de föreslagna åtgärderna uppväger

nackdelarna, om man tar hänsyn till de relativt små belopp, varom fråga

är samt till de administrativa svårigheter differentieringar skulle innebära,

t. ex. fastigheters uppdelning på bostadshus och andra hus eller juridiska

personers uppdelning på bostadsrättsföreningar och andra juridiska

personer.

Svenska riksbyggen hemställer i detta sammanhang om befrielse från

stämpelavgift, då ett bostadsföretag som bostadsstyrelsen erkänt såsom

allmännyttigt ändrar sin formella, juridiska status exempelvis från stiftelse

till aktiebolag. Det har nämligen i många fall visat sig ändamålsenligt

att ombilda allmännyttiga bostadsstiftelser till aktiebolag, men ett hinder

har varit att stämpelavgift i sådant fall måste utgå på det samlade fastighetsbeståndets

värde. Med tanke på att övergången endast är av formell

natur, eftersom kommunen fortfarande är huvudintressent, borde övergången

enligt organisationens mening inte belastas med en relativt kännbar

stämpelavgift.

Rådhusrätten i Uppsala föreslår att de juridiska personer, som är befriade

från dubbel lagfartsstämpel, skall anges direkt i själva stämpelförordningen

och att hänvisningen till arvsskatteförordningen således skall

utgå.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga, som inte har någon erinran

mot utvidgningen av tillämpningsområdet för den dubbla lagfartsstämpeln,

avstyrker den föreslagna bestämmelsen om återvinning i 51 § punkten

4 i utredningsförslaget (jfr 42 § 2 mom. andra stycket i departementsförslaget)

och anför.

I denna domsaga med cirka 24 000 fastigheter uppgår antalet lagfartsäicnden

till nära 2 000 om året, vilket betyder — eftersom i många fall en

lagfart avser flera fastigheter — att en och samma fastighet äges av samma

subjekt i mindre än 10 år. För fastigheter vilka användas t. ex. såsom

sommarstugor är denna omloppstid betydligt kortare. Jämväl måste beaktas

att vid avyttring av fastigheten vid tioårsperiodens slut kan risk

föreligga att överlåtelsehandlingen feldateras för att bestämmelsen om

återbetalning skall bli tillämplig. Då enligt förslaget återbetalning skall

ske även vid försäljning av egendomen i etapper, kan speciella svårigheter

uppstå vid kontrollen av om hela egendomen överlåtits (t. ex. när ett bolag

exploaterat ett område, som innehåller tomtmark, gatumark och allmänna

platser). Slutligen kan framhållas att om punkt 4 upphäves kan i

ömmande fall stämpelavgift återbetalas med tillämpning av 52 §.

Lr yttrandena från de remissorgan, som önskar begränsningar i den av

utredningen föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för den dubbla

lagfartsstämpeln, må anföras följande.

I fråga om stämpelavgiften för kreditinrättningar framhåller

Svenska bankföreningen att fastigheter, som ett kreditinstitut tvingats

överta vid avvecklingen av ett engagemang, så gott som undantagslöst åter

blir avyttrade inom kortare tid än tio år. Förslaget kommer därför att få

till följd att kreditinstituten tvingas betala dubbel lagfartsstämpel i åtskil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1961

liga fall, då det redan från början står klart att halva beloppet senare

kommer att återvinnas. Detta finner bankföreningen i hög grad opraktiskt.

För dylika fall är ett primärt undantagsstadgande uppenbarligen att föredra,

och ett sådant bör därför enligt bankföreningens mening införas vid

sidan av återvinningsregeln.

Beträffande allmännyttiga bostadsföretag föreslås enkel

stämpelavgift av bostadsstyrelsen, häradshövdingen i Karlskoga domsaga,

särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga, stadskollegiet i Stockholm,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, IISB:s

riksförbund och Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister. Av

dessa remissorgan har fyra uttalat sig för att även bostadsrättsföreningar

skall befrias från dubbel stämpelavgift.

Svenska stadsförbundet framhåller att förslaget i princip medför dubbel

stämpelavgift i de fall, då de kommunala markförvärven ombesörjs av

juridiska personer som bildats för ändamålet. En sådan utvidgning av den

dubbla stämpelbeläggningen kan enligt förbundets mening inte anses motiverad

från kommunal synpunkt. Nuvarande lånepraxis medger inte rätt

för kommun att ta upp stående lån, och därför har kommunerna i allt

större utsträckning överlåtit åt bolag och stiftelser att svara för bostadsproduktionen.

Dessa kommunala bolag och stiftelser brukar också anskaffa

den mark, som behövs för ändamålet. Förbundet påpekar att detta

på sina håll medfört en relativ ökning av de kommunala bostadsbolagens

och bostadsstiftelsernas markinnehav, medan markinnehavet i direkt kommunal

ägo i motsvarande mån minskat. Att under sådana förhållanden

göra en skillnad i stämpelhänseende mellan å ena sidan markförvärv, som

sker direkt genom kommunen, och å andra sidan förvärv, som ombesörjs

av särskilt bildade kommunala bolag och stiftelser, förefaller förbundet

föga tilltalande, i synnerhet som den i bolagsform och stiftelseform bedrivna

verksamheten ingår som ett led i den kommunala förvaltningen.

Enligt förbundets mening bör därför bestämmelsen om enkel stämpelavgift

omfatta — förutom kommun — även kommunala bolag, föreningar och

stiftelser, vilka förvärvar mark för ändamål som kommunen äger att tillgodose.

Liknande synpunkter anför Svenska landskommunernas förbund.

Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister anser att enligt

gällande rätt endast enkel stämpelavgift skall erläggas av sådant allmännyttigt

bostadsbolag, som enligt 4 § i 1957 års egnahemslånekungörelse

»arbetar under betryggande kontrollerade former och utan enskilt vinstsyfte».

Dit hör, påpekar föreningen, givetvis de flesta kommunägda bostadsföretag,

låt vara att praxis synes vackla i fråga om deras stämpelplikt

i lagfartsärenden. Eftersom gåvoskattebefrielse över huvud taget inte

tillkommer aktiebolag, finner föreningen förslaget innebära en väsentlig

skärpning för de kommunägda bostadsföretagen i aktiebolagsform. Återvinningsbestämmelsen

är enligt föreningens mening som regel utan betydelse

för de kommunägda bostadsföretagen, emedan deras uppgift normalt

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 dr 1964

är afl såväl uppföra som förvalta bostadshus vilka förblir i företagens ägo

under betydligt mer än tio år. De kommunägda bostadsföretagen i stiftelseform

är däremot, som föreningen framhåller, befriade från gåvoskatt. De

skulle sålunda också bli befriade från skyldighet att betala dubbel lagfartsstämpel.

Föreningen anser rättvisan bjuda, att de kommunala bostadsbolagen

får samma ställning.

Liknande synpunkter framförs av stndskollegiet i Stockholm. I sitt vttrande

till stadskollegiet har kammarkontoret funnit dubbel stämpel för

kommunala bostadsbolag omotiverad även med hänsyn till dessa företags

allmännyttiga beskaffenhet. I fråga om nuvarande praxis har kammarkontoret

inhämtat att vissa domsagor i Stockholms närhet tar ut dubbel stämpel,

om företaget ej blott uppför utan även sedermera förvaltar hyreshus.

Beträffande den föreslagna återvinningstiden framhåller kammarkontoret,

att egendomen regelmässigt avyttras inom tio år när det gäller egnahemsrörelse.

Ur yttrandena från de remissorgan som föreslagit att bostadsrättsföreningar

skall undantas från skyldighet att betala dubbel

avgift, nämligen bostadsstyrelsen, häradshövdingen i Karlskoga domsaga

och HSB.s riksförbund, må anföras följande.

Bostadsstyrelsen föreslår i första hand, att de bostadsproducerande företagen

undantas från skyldigheten att erlägga dubbel stämpelavgift. Styrelsen

upplyser att av de företag, som ägnar sig åt produktion av bostäder,

svarar de s. k. allmännyttiga företagen för ca 30 procent och de kooperativt

organiserade företagen (bostadsrättsföreningarna) för en lika stor andel.

I varje fall anser bostadsstyrelsen det vara motiverat med en undantagsbestämmelse

i fråga om bostadsbyggnadsföretag, vilket bostadsstyrelsen eller

länsbostadsnämnd erkänt som allmännyttigt eller kooperativt organiserat

och arbetande utan enskilt vinstsyfte under kommunal kontroll.

HSB.s riksförbund finner utredningens förslag om dubbel lagfartsstämpel

för juridisk person betänkligt från såväl principiell som praktisk synpunkt.

Till en början framhåller förbundet, att redan huvudmotivet"_

fortvaron av fastighetsinnehav under lång tid — knappast är bärande.

Det skulle i och för sig lika väl låta sig sägas, att fortvaron av fastighetsinnehav

under lång tid ger anledning till lägre lagfartsstämpel. Även om

förbundet ansluter sig till de tankegångar, som varit vägledande för utredningen

vid förslaget om återvinningsrätt, anser förbundet, att återvinningsreglerna

sammanställda med bestämmelserna om transportköp kommer

att föranleda betydande omgång och komplikationer i sin praktiska

tillämpning. Ett införande av de föreslagna bestämmelserna skulle sålunda

ge till resultat, att fastighetsförvärven inom HSB-rörelsen alltid kommer

att ske i form av transportköp och alltid åtföljas av ansökan om återvinning.

Omfattningen av den omgång för HSB och landets domstolar,

som föranleds av förslaget, framgår av det förhållandet att inom HSBrörelsen,

som svarar för ca 17 procent av landets bostadsproduktion, under

elva månader av år 1961 omsatts fast egendom för drygt 26 miljoner kronor.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år W(i4

Förbundet föreslår därför, att bostadsrättsförening skall direkt undantas

från skyldighet att betala dubbel lagfartsstämpel. Förbundet framhåller

i detta sammanhang, att motsvarigheten i Danmark och Finland till

bostadsrättsförening undantagits eller getts möjlighet till befrielse från

dubbel stämpel och att i Norge över huvud inte tas ut någon dubbel stämpel.

Samma skäl anser förbundet äga tillämpning även på s. k. allmännyttigt

bostadsföretag. Med hänsyn till den omgång, som torde bli följden

av utredningens förslag, och då skäl för en skärpt beskattning av dessa

företag — lika litet som av bostadsrättsförening — inte torde föreligga,

föreslår förbundet att allmännyttigt bostadsföretag, definierat enligt bestämmelserna

i 2 § terliärlånekungörelsen, skall direkt undantas från skyldighet

att betala dubbel lagfartsstämpel.

Häradshövdingen i Karlskoga domsaga föreslår att frågan löses med en

regel av ungefär det innehållet att dubbel avgift skall betalas, om egendomen

förvärvas av aktiebolag — dock ej bolag som avses i författningar

om statliga lån för bostadsbyggande — eller handelsbolag, föreningar enligt

lagen om ekonomiska föreningar eller andra juridiska personer som

driver bank-, låne- eller försäkringsrörelse. En sådan regel skulle ha det

goda med sig, att den vore lätt att tillämpa utan att fiskaliska intressen

sätts åt sidan. Enkel stämpel skulle således utgå för vissa juridiska personer,

som har sådan verksamhet att de inte från samhällets synpunkt bör

betungas med dubbel stämpel. Till den sistnämnda gruppen bör enligt

häradshövdingens mening principiellt föras sammanslutningar, som staten

gynnar ekonomiskt eller vilkas verksamhet anses vara ett samhällsintresse.

Till gruppen hör alla sammanslutningar med statliga subventioner

för bostadsbyggande, såsom bostadsrättsföreningar och erkända allmännyttiga

bostadsföretag i förenings-, stiftelse- eller bolagsform, vidare

sammanslutningar med ideell verksamhet såsom nykterhetsföreningar, idrottsföreningar,

föreningar för samlingslokaler etc., sambruksföreningar

och stiftelser. Det föreligger enligt häradshövdingens mening inte heller

anledning att utesluta den lilla gruppen på privat väg finansierade bostadsrättsföreningar.

Därigenom kommer det största antalet sammanslutningar

att höra till den grupp, som inte bör belastas med dubbel stämpel.

Om i något fall ett samhällsnyttigt företag skulle falla under bestämmelsen

om dubbel stämpel, föreligger möjligheten till restitution, påpekar

häradshövdingen, som dock ifrågasätter om inte återvinningstiden bör

sättas kortare än förslagets tio år.

En begränsning av dubbel stämpel till aktiebolag, ekonomiska föreningar

och ekonomiska stiftelser förordas av särskilde inskrivningsdomaren i

Södertörns domsaga. Från en sådan regel borde inga eller endast ett fåtal

undantag få göras. Inskrivningsdomaren kritiserar därvid de skäl, som utredningen

anfört. Om en förhöjningsregel motiveras med varaktigheten

av fastighetsinnehavet, borde förhöjningen kunna drabba såväl fysiska

som juridiska personers fång. Detta torde emellertid inte vara praktiskt

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 19G''r

genomförbart, och förhöjningsregeln framstår därför enligt inskrivningsdomaren

som i viss mån godtycklig. Detsamma finner han vara fallet med

en rätt till återvinning inom viss tid, eftersom begreppet varaktighet är

så obestämbart. Om förhöj ningsregeln anses böra utsträckas till att gälla

i princip alla juridiska personer, finner inskrivningsdomaren det emellertid

tveksamt, om det föreslagna undantaget för sådana juridiska personer

som är befriade från gåvoskatt kan anses täcka alla de fall då lindring i

skattskyldigheten bör ifrågakomma. Som exempel på andra juridiska personer,

som bör erhålla sådan lindring, nämner inskrivningsdomaren sådana

kommunala aktiebolag och stiftelser, som handhar kommunernas

fastighetsförvärv, samt vissa bostadsrättsföreningar.

En ytterligare begränsning av den dubbla stämpeln förordas av länsstyrelsen

i Jämtlands län, som ifrågasätter om inte den dubbla stämpelavgiften

bör inskränkas till de mera kommersiellt betonade sammanslutningarna

aktiebolag och ekonomiska föreningar. Länsstyrelsen anser nämligen

billighetsskäl tala för att ideella föreningar och stiftelser får erlägga

enkel lagfartsstämpel, även om de inte kan räknas till den gåvoskattebefriade

kategorien.

Ett fullständigt avskaffande av regler om dubbel lagfartsstämpel förordas

av hovrätten över Skåne och Blekinge, rådhusrätten i Malmö, häradshövdingen

i Ångermanlands södra domsaga, Skånes handelskammare

och Sveriges fastighetsägareförbund.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser, att den föreslagna regeln om

utvidgning av tillämpningsområdet för den dubbla lagfartsstämpeln och

om restitution vid återavyttring efter viss tid är onödigt komplicerad. Den

dubbla lagfartsstämpeln har enligt hovrätten inte heller med den föreslagna

omfattningen någon större betydelse från statsfinansiell synpunkt. Mera

rimligt än att utvidga området för den dubbla stämpeln finner hovrätten

vara att helt avskaffa regeln om dubbel lagfartsstämpel.

Rådhusrätten i Malmö uttalar att den i och för sig inte skulle ha haft

något att erinra mot en utvidgning av kretsen av de juridiska personer,

som skall erlägga lagfartsstämpel med dubbelt belopp, om bestämmelserna

kunnat göras enkla att tillämpa. För var och en, som sysslat med gåvoskatt,

torde emellertid besvärligheterna vid tillämpningen av bestämmelserna

om skattefrihet för vissa juridiska personer framstå klart, fortsätter

rådhusrätten. Redan en blick på mängden av rättsfall visar, hur svårt

det är att bedöma dessa frågor. Även specialregeln om återvinning är enligt

rådhusrättens mening utan tvivel ägnad att skapa svårigheter av skilda

slag. För att komma från inkonsekvensen i den nuvarande regleringen

har utredningen alltså nödgats i hög grad komplicera lagstiftningen. Utredningens

förslag i denna del kan därför inte godtas av rådhusrätten.

Den mest radikala lösningen av hela problemet anser rådhusrätten vara att

helt slopa den dubbla avgiften. Inkomstbortfallet vid en sådan åtgärd torde

i viss mån kompenseras av den arbetsbesparing för inskrivningsdomarna,

som en enhetlig regel om stämpelbeläggningen skulle innebära.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1!)C>b

115

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga finner de av utredningen

åberopade skälen föga övertygande under nutida förhållanden. Det

är ju ofta eu tillfällighet, om en juridisk person innehar fastighet under

kortare eller längre tid än tio år, oeh mången juridisk person, som innehar

fastighet under lång tidrymd, fyller från samhällsekonomisk och andra

synpunkter en väl så samhällsnyttig funktion som åtskilliga av de juridiska

personer, vilka är befriade från gåvoskatt. Häradshövdingen påpekar

att fastighet, som befinner sig i fysisk persons ägo, i allmänhet torde

innehas av denne under avsevärt längre tid än tio år. Genom familjerättsliga

fång kan en sådan fastighet bli »undandragen» omsättningsbeskattning

under generationer. Det bör därför enligt häradshövdingens mening

övervägas, om tillräckliga skäl föreligger för att bibehålla systemet med

dubbel lagfartsstämpel. Om så är förhållandet, har häradshövdingen inte

något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna.

Skånes handelskammare, som finner det i och för sig berättigat att aktiebolag

och ekonomisk förening blir jämställda vid förvärv av fast egendom,

vänder sig mot det av utredningen åberopade skälet, att omsättning

av en fastighet inte förekommer på långt när lika ofta sedan fastigheten

kommit att tillhöra ett aktiebolag. Denna motivering anser handelskammaren

numera företrädesvis gälla aktiebolags förvärv av skogsfastigheter,

och på grund av nuvarande förvärvslagstiftning förekommer sådana

förvärv endast i undantagsfall. Däremot torde med den nuvarande expansionen

och rationaliseringen inom näringslivet en relativt stor omsättning

ske av aktiebolagens innehav av fastigheter för administration och

produktion, menar handelskammaren. Därtill kommer, att aktiebolagsformen

under de senaste decennierna och särskilt under de senaste åren i

mycket stor utsträckning kommit till användning även för mindre företagsenheter.

I den mån den högre stämpelavgiften för aktiebolag grundar

sig på aktiebolagens särskilt stora ekonomiska bärkraft, anser handelskammaren

därför detta motiv numera till stor del inte vara bärkraftigt.

Vad sålunda anförts om aktiebolag kan enligt handelskammarens mening

med än större rätt åberopas i fråga om kommanditbolag och handelsbolag.

Handelskammaren föreslår därför, att dubbel stämpelavgift inte skall

utgå vid juridiska personers förvärv av fastighet. Om förslaget angående

den dubbla stämpelavgiften likväl kommer att godtagas, vill handelskammaren

dock tillstyrka, att återvinningsbestämmelsen genomförs, eftersom

den i någon mån kan medverka till en lindring av stämpelbeskattningen.

Handelskammaren anser emellertid att återvinningsregeln torde sakna

större praktisk betydelse, eftersom nuvarande regler om realisationsvinst

vid försäljning av fastighet leder till att sådana försäljningar sällan inträffar.

Vissa förvärv, som typiskt sett är kortvariga, t. ex. bankaktiebolags

inrop på exekutiv auktion av fastighet för att skydda fordran, bör

emellertid enligt handelskammarens mening helt undantas från dubbel

stämpelavgift. Därigenom kan onödiga besvär och kostnader i samband

med återbetalningen undvikas.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år t96''r

Sveriges fastighetsägareförbund anser inte heller, att utredningen framfört

övertygande skäl för det ändamålsenliga i förslaget. Återvinningsbestämmelsen

är enligt förbundets mening ägnad att onödigt komplicera arbetet

för den personal, som är sysselsatt med inskrivningsärenden. Det

kan även befaras, att åtskilliga ägare av fastigheter på grund av okunnighet

försummar att göra sin rätt till återbetalning gällande. Om likställighet

förelåg mellan juridiska och fysiska personer i fråga om stämpelavgiften,

skulle bestämmelserna om återbetalning bli obehövliga. Om en dubblering

av stämpelavgifterna för aktiebolag ändå anses böra behållas, talar

enligt förbundets mening starka skäl för att detta skall gälla även för

övriga juridiska personer, såsom utredningen föreslagit.

Vad utredningen anfört i fråga om bestämmelser till förhindrande av

s katteflykt vid fastighetsförvärv har föranlett yttrande endast från

häradshövdingen i Folkungabygdens domsaga. Denne påpekar att utvidgningen

av användningsområdet för den dubbla lagfartsstämpeln synes ha

för framtiden omöjliggjort vad som förekommit i domsagan, nämligen att

ett aktiebolag och en privatperson, som bildat ett handelsbolag, vid fastighetsförvärv

behöver betala stämpelavgift endast efter en procent.

Den föreslagna förhöjningen av stämpelavgiften vid för

sen ansökan om lagfart eller inskrivning bär blivit föremål för delade meningar.

Förslaget har i princip uttryckligen tillstyrkts av tio remissorgan, nämligen

riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, häradshövdingarna

i Uppsala läns norra och Hallands södra domsagor, rådhusrätten

i Uppsala, länsstyrelsen i Värmlands län, Föreningen Sveriges häradshövdingar,

Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteks- och bostadskreditorganisationer

samt Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges

landshypoteksinstitution.

Avstyrkande yttranden föreligger från tretton remissorgan, nämligen hovrätten

över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för

Övre Norrland, häradshövdingarna i Karlskoga, Folkungabygdens, Umeå och

Västerbottens västra domsagor, rådhusrätterna i Malmö och Hälsingborg,

länsstyrelsen i Gotlands län, handelskammaren i Gävle, Föreningen Sveriges

stadsdomare och Sveriges fastighetsägareförbund.

Ur de tillstyrkande remissyttrandena må anföras följande.

Bostadsstyrelsen finner förslaget väl motiverat och ägnat att garantera

iakttagandet av den enligt styrelsens erfarenhet nu ofta försummade skyldigheten

att söka lagfart. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges

landshypoteksinstitution framhåller att den tidigare avstyrkt lagberedningens

förslag om införande av institutet laga köpevittne, emedan ett främjande

av lagfartspliktens fullgörande uppenbarligen kunde nås på andra

och enklare vägar. Föreningen anser utredningens förslag vara ett verksamt

medel för att lagfartsplikten skall komma att fullgöras på ett tillfredsställande

sätt.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kiuiijl. Maj:ts proposition nr 75 är 106i

Luntmäteristyrelsen vill särskilt understryka, att försummelse av lagfartsplikten

som regel för med sig alt fång inte kommer till offentlig kännedom,

vilket inte sällan innebär avsevärd olägenhet i fastighetsbildningssammanhang.

Eftersom utredningens förslag torde vara av visst värde från

denna synpunkt, tillstyrker styrelsen förslaget.

Föreningen för tjänstemän inom Sveriges staäshypoteks- och bostadskreditorganisationer

förordar utredningens förslag även med tanke på kreditgivares

intresse av atL genom inskrivningsväsendet kunna erhålla riktiga

uppgifter om ägare och innehavare av belanad egendom.

Rådhusrätten i Uppsala önskar ett förtydligande av författningstexten av

innebörd, att den procentuella förhöjningen varje gång skall räknas på

grundavgiften.

Som ett alternativ ifrågasätter häradshövdingen i Hallands södra domsaga,

om inte den tvåprocentiga höjningen bör utgöra minst tio kronor per kvartal

och i förekommande fall avrundas uppåt till jämnt tiotal kronor. En

sådan jämkning skulle innebära, att stadgandet blir enklare att tillämpa.

Begreppet grundavgift bör enligl häradshövdingens mening ersättas med

uttrycket »den stämpelavgift som angives i 7 §».

Ett särskilt spörsmål rörande tidsberäkningen beträffande inkompletta

lagfartsärenden har påpekats av häradshövdingen i Uppsala läns norra domsaga.

som utan att taga bestämd ståndpunkt anför.

Som bekant är det numera stadgad praxis att inkompletta lagfartsärenden

uppskjutas utan att något formellt beslut fattas och alltså utan att någon

inskrivning sker i fastighetsboken. Lagfartsansökan i ett sådant ärende anses

ej gjord förrän å den inskrivningsdag då lagfart, efter komplettering av

ärendet,'' beviljas. Enligt det sagda skulle i den tid för vilken förhöjd lagfartsstämpel

skall beräknas inräknas även den tid under vilken ärendet

kvarligger för komplettering, och detta även i det fall att lagfartsstämpel

■enligt 42 § erlagts i förskott. Om lagfartsstämpel erlagts i förskott, skulle

uppskovet kunna medföra att stämpel slutligen måste debiteras med förhöjt

belopp. Som ett alternativ till förslaget i betänkandet kan tänkas en regel

av innehåll att den tid för vilken förhöjd lagfartsstämpel skall utgå skall

räknas till den dag då lagfartsärendet faktiskt inkommer. För den i betänkandet

föreslagna regeln kan sägas tala att lagfartssökanden bör ha att tillse

icke blott att ärendet inkommer inom föreskriven tid utan även att det då

är i komplett skick. Å andra sidan kan det te sig stötande att straffavgift

uttages för tid som förflyter efter det att lagfartsstämpel erlagts.

Tidsberäkningen behandlas även av länsstyrelsen i Värmlands lön, som

ifrågasätter om inte förhöjning bör ske med två procent för varje period om

tre månader mellan den månad, varunder ansökningen sist bort ske, och den

månad, då den skedde. Länsstyrelsen anför härom.

I princip ansluter sig länsstyrelsen till förslaget att icke räkna med dagantalet.

Det föreslagna beräkningssättet leder emellertid till följande, enligt

länsstyrelsens mening oriktiga, resultat. För den händelse inskrivningsplikten

utgår den sista dagen i ett kalenderkvartal och fullgöres den första dagen

i det kalenderkvartal, som börjar 3 månader därefter kommer avgiften

att förhöjas vid en försening om 3 månader 1 dag. (Ex. 30/6—1/10.) Om

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kutigl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

inskrivningsplikten emellertid utgår den första dagen i ett kalenderkvartal

och fullgöres den sista dagen i påföljande kalenderkvartal, utgår icke förhöjd

avgift trots försening om närmare 6 månader. (Ex. 1/4—30/9.)

En ytterligare skärpning av den föreslagna straffavgiften förordas av

riksrevisionsverket och Föreningen Sveriges häradshövdingar.

Riksrevisionsverket, som funnit den föreslagna förhöjningen utgöra eu

stigande skala från lägst 2,66 procent, väntar sig inte, att den föreslagna avgiftshöjningen

vid dröjsmål upp till ett år och under vissa omständigheter

för tid därutöver skall verka för ett bättre fullgörande av lagfarts- eller

inskrivningsplikt. Riksrevisionsverket ifrågasätter därför, om inte avgiftshöjningen

bör beräknas pa sedvanligt sätt för ränteräkning med viss procent

för år i likhet med vad som avses skola ske vid dröjsmål beträffande

inbetalning av avgift för aktier och lotteri. En förenkling av beräkningssättet

anser verket emellertid kunna ske genom att endast räkna med antalet 80- dagarsperioder mellan inskrivningspliktens slutdag och dagen för dess fullgörande.

En med sistnämnda alternativ likartad tidsberäkning föreslås av Föreningen

Sveriges häradshövdingar, som anför.

Vad beträffar den föreslagna förhöjningen av lagfartsstämpel vid försenade

lagfartsansökningar bör den ses i samband med lagberedningens förslag

till jordabalk, enligt vilket kontrollen över lagfartsskyldighetens fullgörande

skulle intensifieras och ankomma på inskrivningsdomaren. Föreningen

har i yttrande häröver framhållit angelägenheten av att denna kontroll

anordnas så att den icke blir alltför betungande för inskrivningsdomaren.

Ur denna synpunkt har föreningen förordat något slag av ekonomisk

påföljd för underlätet fullgörande av lagfartsskyldigheten. Föreningen

hälsar därför det nu föreliggande förslaget med tillfredsställelse men anser,

att det för att få den eftersträvade effekten bör utformas på annat sätt.

Enligt utredningsmannens förslag skulle förhöjning inträda först sedan ett

helt kalenderkvartal förflutit efter tidpunkten, då lagfart sist bort sökas. Enligt

föreningens mening bör påföljden inträda omedelbart och utgå med

minst 2 % av stämpelavgiften för varje påbörjad period om tre månader

från denna tidpunkt till dess lagfart sökes. Utredningsmannen har icke lämnat

någon motivering för sitt förslag i detta avseende, men måhända kan

det antagas att han velat undvika, att förhöjningen överstiger en rimlig ränta

för den tid, försummelsen varat. Föreningen vill häremot framhålla, att en

jämförelse med uppbördsförordningen, vilken i förevarande fall synes motiverad,

leder till att det är naturligt att en restantie- eller indrivningsavgift

utgår så snart den föreskrivna fristen för skattens inbetalning överskridits.

Flertalet av de remissorgan, som avstyrkt införande av en straffavgift,

finner förslaget medföra för stort besvär för inskrivningsdomarna.

Representativt för inställningen hos de avstyrkande myndigheterna är

följande yttrande från hovrätten för Västra Sverige, som anför.

Även om hittillsvarande bestämmelse icke haft avsedd effekt, synes man

icke kunna avvara vitet som tvångsmedel i dessa ärenden. Åtskilliga fång av

fast egendom grundar sig på arv, testamente eller gåva och är icke stämpelpliktiga.

För dessa har avgiftsförhöjningen ingen betydelse i angivet hänseende.

Med hänsyn till rådande kreditrestriktioner och ränteläge liksom till

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 19(il

119

den fortskridande försämringen av penningvärdet torde den endast mera

sällan spela någon avgörande roll. Genom den låga proeentsatsen fördubblas

avgiften på cirka 12 1/2 år, varefter maxiineringsregeln utgör hinder för

ytterligare förhöjning. Det föreslagna stadgandet är också ägnat alt leda

till försök att kringgå detsamma genom olika manipulationer, främst postdatering,

ändring av redan gjord datering eller omskrivning av köpeavtal.

För domstolarnas arbete kan föreskriften visa sig medföra olägenheter av

skilda slag och förorsaka åtskilligt besvär. Vederbörande inskrivningsdomare

måste ständigt hålla sin uppmärksamhet riktad på att föreskrivna tider

iakttagits för att undgå ersättningsskyldighet till statsverket. Beräkningarna

är icke särskilt enkla och kan i vissa fall, såsom vid återbetalning

efter besvär av för mycket, ehuru för sent erlagd stämpelavgift inklusive

förhöjningen, bli ganska invecklade.

Anses föreskriften ändå böra införas, föreslår hovrätten, att den kompletteras

med möjlighet till vitesföreläggande. Vidare bör räntesatsen enligt

hovrättens mening höjas till förslagsvis tre procent och maximeringen slopas.

Slutligen föreslår hovrätten att förhöjningen beräknas per kalenderkvartal

eller del därav, alternativt per helt kvartal eller del därav. Eljest

kan vederbörande komma i åtnjutande av en räntefri frist om nästan sex

månader.

Ur de avstyrkande yttrandena må i övrigt anföras följande.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser förslaget medföra avsevärd risk

för felaktiga beslut. Lagfartsplikten bör enligt hovrättens mening i stället utkrävas

genom tillsyn och vitesföreläggande.

En mer effektiv kontroll över att lagfartsplikten iakttas anser häradshövdingen

i Karlskoga domsaga inrymmas i lagberedningens förslag till ny jordabalk.

Att underlåtenhet att söka lagfart inom stadgad tid kan vara ursäktlig

påpekas av rådhusrätten i Hälsingborg. Häradshövdingen i Folkungabggdens

domsaga ifrågasätter, om inte åtskilliga fall av dröjsmål med lagf artsansökan

beror på okunnighet.

Rådhusrätten i Malmö framhåller, att anledningarna till underlåtenhet att

söka lagfart kan vara flera, och fortsätter.

En anledning kan vara brist på medel till stämpelavgiften. Denna grund

till underlåtenheten lär näppeligen kunna undanröjas genom en höjning av

avgiften. En annan anledning till en förvärvares underlåtenhet att söka lagfart

torde vara tidigare ägares underlåtenhetssynder i enahanda avseende.

I ett sådant läge kan en förhöjd avgift för den siste förvärvaren många

gånger te sig orättvis. Vidare bör nämnas, att väntetiderna för erhållande

av tomtmätning ofta äro långa. En förvärvare av fastighet, som ej kan få

lagfart, förrän ny tomtmätning skett, kan därför komma i den situationen,

att lagfart icke kan beviljas förrän efter utgången av för lagfarts sökande

föreskriven tid, även om förvärvaren gjort vad på honom ankommer för att

få tomtmätning verkställd. Väl föreligger i sistnämnda två fall inget hinder

för förvärvaren att söka lagfart, men såväl ur myndigheternas som allmänhetens

synpunkt torde det vara ett önskemål att såvitt möjligt undvika

vilandeförklaring av lagfartsansökningar. Fördelarna av den av utredningen

föreslagna anordningen te sig för rådhusrätten högst tvivelaktiga.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196 i

Rådhusrätten uttalar vidare att tidsfristen för sökande av lagfart bör göras

lika för land och stad samt fastställas till sex månader, om det skulle

anses nödvändigt att införa en straffavgift. Vidare föreslår rådhusrätten, att

straffavgiften skall vara lika stor i alla lägen, förslagsvis 100 procent av den

normala lagfartsstämpeln. Därigenom skulle man enligt rådhusrättens mening

i stort sett ta behörig hänsyn till de svårigheter, som nu stundom föreligger

att söka lagfart inom föreskriven tid, och få en enkel regel för beräkning

av straffavgiften.

Häradshövdingen i Västerbottens västra domsaga, som avstyrker förslaget

bl. a. på grund av svårigheten att fastslå dagen för lagfartsskyldighetens

inträde, anser en strängare föreskrift inte vara obillig. Utgångspunkten för

straffavgiften skulle enligt hans mening kunna vara en månad från lagfartsskyldighetens

inträde, så att två procent skulle betalas för varje därefter

påbörjad tid av tre kalendermånader.

Häradshövdingen i Umeå domsaga anser den föreslagna höjningen vara för

liten för att effektivt stimulera till lagfartsansökningar inom rimlig tid och

iöreslår som alternativ att stämpeln skall höjas med exempelvis 25 procent,

om lagfart eller inskrivning söks kalenderåret näst efter det då lagfart eller

inskrivning senast bort sökas, med 50 procent om lagfart eller inskrivning

söks kalenderåret därefter etc. Höjningen bör dock inte få överstiga grundavgiften.

Köpehandlingarna behöver då fingranskas endast i fråga om årtalet.

Vidare blir höjningen kraftig nog för att stimulera till lagfartsansökningar

någorlunda inom föreskriven tid.

Föreningen Sveriges stadsdomare vill inte bestrida, att dröjsmål utöver

de stadgade tre månaderna förekommer i åtskilliga fall. Det rör sig emellertid

då vanligen bara om kortvariga dröjsmål, ej sällan föranledda av att

en för lagfart nödvändig mätningsförrättning inte hunnit avslutas. Mera

långvariga dröjsmål är enligt föreningens uppfattning sällsynta. De torde

oftast föranledas av brist på medel till att betala stämpeln. Den föreslagna

regeln om en successivt stigande stämpelavgift anser föreningen i dessa fall

bli av ringa betydelse som medel för att framtvinga lagfartspliktens fullgörande.

Härtill kommer att utredningens förslag i denna del -— i strid med

vad som i övrigt föreslås — enligt föreningens mening kommer att tynga

och komplicera handläggningen av ärendena. Detta gäller särskilt kanslipersonalen,

som under inskrivningsdagens brådska skall ha uppmärksamheten

inriktad på köpehandlingarnas datering och i förekommande fall räkna

ut stämpelavgifter efter mycket skiftande procenttal. Föreningen anser,

att det åsyftade resultatet bör kunna nås på enklare sätt genom kontroll

av att lagfartsplikten fullgörs. I åtskilliga städer torde denna kontroll redan

nu vara ordnad på ett tillfredsställande sätt genom samverkan mellan mantalsmyndigheter

och inskrivningsdomaren. Skulle det anses nödvändigt med

någon regel om höjd stämpel vid dröjsmål, vill föreningen i andra hand

förorda, att regeln görs mera schablonmässig än utredningsmannen föreslagit.

Eftersom det främst gäller att komma åt de långa dröjsmålen, bör

höjningen enligt föreningens åsikt inträda först efter helt kalenderår och

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b 121

utgå med förslagsvis tio procent per år med den av utredningen föreslagna

maximeringen.

Sveriges fastighetsägareförbund har den uppfattningen, att lagfarts- och

inskrivningsskyldighelen i städer och andra tätorter i regel fullgörs utan

större dröjsmål, medan det däremot kan inträffa alt förseningar förekommer

på landet. Försummelserna anser förbundet i första hand bero på bristande

insikt om gällande bestämmelser. Enbart av denna anledning kan det

emellertid enligt förbundet inte vara befogat att tynga inskrivningsväsendet

i dess helhet med den föreslagna nyheten om sanktioner, särskilt då rättelse

kan åvägabringas genom hänvändelse till vederbörande att fullgöra lagfartsskyldigheten.

Härvid föreligger också möjligheten atl tillhålla den försumlige

vid vite att fullgöra sitt åliggande.

Principen att stämpelbeloppets storlek skall vara beroende av tiden för

fullgörandet av viss åtgärd finner länsstyrelsen i Gotlands län främmande

för vårt rättsväsende. Syftet att framtvinga skyndsamhet bör i stället tillgodoses

genom vitesföreläggande och bötesstraff.

Att den försumlige kan drabbas av både vite och straffavgift finner handelskammaren

i Gävle knappast rimligt.

Departementschefen

I fråga om storleken av den s. k. lagfartsstämpeln för fysiska personer

kan enligt min liksom utredningens och remissinstansernas mening

inte ifrågasättas någon ändring. Den nuvarande regeln härom har även i

oförändrat skick överförts till den nya förordningen. Stämpelskatten för fysiska

personers förvärv av fast egendom och tomträtt skall således utgå med

en procent av egendomens värde.

Eftersom det knappast kan anses ekonomiskt lönsamt att ta ut en skatt,

som uppgår till endast några kronor, vill jag föreslå, att stämpelskatten i

detta fall skall utgå med ett minsta belopp om tio kronor. Liknande minimibelopp

ämnar jag föreslå även för inteckning.

Enligt gällande rätt skall stämpelavgift med dubbelt belopp betalas av

en grupp juridiska personer, nämligen aktiebolag. Därvid har undantag

gjorts för bankaktiebolag i visst fall och för vissa bostadslåneberättigade

företag. Utredningen har ansett, att dubbel lagfartsstämpel i

princip bör gälla för alla juridiska personer, men samtidigt föreslagit undantag

för gåvoskattebefriade subjekt och för dödsbon. Den nuvarande

avgiftslindringen för banker och bostadsföretag skulle enligt utredningens

förslag ersättas med en generell rätt till återvinning av hälften av det

dubbla avgiftsbeloppet, om egendomen avyttras på nytt inom tio år från

förvärvet.

Grunden för den dubbla lagfartsstämpeln — den långsammare fastighetsomsättningen

hos juridiska personer -— får fortfarande anses bärande. Därtill

kommer att en juridisk person ofta har större skattekraft än en fysisk

person och att den juridiska personen, främst i aktiebolagsformen, kan ut
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år J96''r

nyttjas för att kringgå skatteplikten. Eftersom dessutom flertalet remissorgan

godtagit att dubbel stämpelavgift i princip skall utgå för alla juridiska

personer, får jag förorda denna princip som en huvudregel. Från denna

fordras dock flera undantag, såsom med skärpa framhållits vid remissbehandlingen.

I första hand har utredningen föreslagit undantag för fall, då förvärvaren

är hefriad från gåvoskatt. Hit hör förvärv, som görs av

— förutom staten som är generellt fri från stämpelskatt — bl. a. kyrka,

landsting, annan kommun och menighet, hushållningssällskap, stiftelse och

sammanslutning med allmännyttigt ändamål, stiftelse som huvudsakligen

främjar näringslivet, understödsföreningar och sammanslutningar med

främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal. Mot

förslaget att begränsa skattskyldigheten i dessa fall till enkel stämpel har

inte gjorts någon annan invändning under remissbehandlingen än att bestämmelserna

i arvsskatteförordningen om skattefrihet för gåva varit besvärliga

i tillämpningen. Eftersom överrätterna har att tillämpa gåvoskattebestämmelserna,

bör det enligt min mening inte väcka betänkligheter att

ålägga även underrätterna samma prövning, som sedan länge verkställs av

länsstyrelserna i gåvoskatteärcnden. Bland de subjekt, som nu är befriade

från gåvoskatt, är det särskilt kommunerna, som är betjänta av en

sådan lindring i skatteplikten, men även övriga gåvoskattefria subjekt synes

vara av sådan karaktär, att endast enkel lagfartsstämpel är motiverad.

Jag föreslår därför att samtliga förvärvare, som är befriade från gåvoskatt,

även undantas från skyldigheten att betala dubbel lagfartsstämpel.

Den kraftiga kritik, som riktats mot att avgiftslindringen för vissa b ostadsföretag

ersätts med en återvinningsrätt, synes i allt väsentligt ha

fog för sig.

Det kommunala bostadsbyggandet sker i regel genom särskilt bildade

kommunala bolag och stiftelser. Enligt bostadslånekungörelsen den 5 oktober

1962 (nr 537) kan bolag eller stiftelse, som utan enskilt vinstsyfte arbetar

under samverkan med och under tillsyn av vederbörande kommun, av

länsbostadsnämnd erkännas som allmännyttigt bostadsföretag. Detta förutsätter

bl. a. att kommunen utser mer än halva antalet ledamöter i företagets

styrelse. Mer än hälften av landets bostadsproduktion ombesörjs nu av allmännyttiga

bostadsföretag och av bostadsrättsföreningar. Allmännyttigt bostadsföretag

i stiftelseform får anses inrymt i den frihet från gåvoskatt, som nu

gäller i fråga om stiftelse för främjande av allmännyttigt ändamål. Ett sådant

företag blir således enligt det förslag, som jag nyss förordat, undantaget

från dubbel lagfartsstämpel. Det synes vara motiverat att behandla allmännyttiga

bostadsföretag i form av bolag eller förening på samma sätt

som sådana företag i form av stiftelse, särskilt som det föreligger eu tendens

att övergå från stiftelseformen till bolagsformen. För att undanta de

kommunala bostadsföretagen talar även, att kommunerna själva föreslagits

bli fria från dubbel stämpelskatt.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1061

Utredningen har i princip ullalal sig för afl juridisk person, som driver

jordförmedling eller liknande verksamhet, skall undanlas från skyldigheten

att betala dubbel lagfartsslämpel. För att undgå omfattande undantagsbestämmelser

har utredningen av lagtekniska skäl valt eu annan lösning, nämligen

återvinning av halva den dubbla stämpelavgiften vid avyttring inom

tio år. Återvinningsbestämmelsen kan visserligen sägas vara rättvis, i den

män en återavyttring äger rum inom tioårsperioden och möjligheten till återvinning

inte förbises, men den kan inte sägas vara praktisk. Sker återavyttringen

inte inom denna tidsfrist, får företaget enligt utredningens förslag

vidkännas en dubbelt så stor skatt som enligt nuvarande lagstiftning. Ett

sådant resultat kan enligt min mening knappast sägas vara riktigt.

När det är fråga om produktion av hyreshus i kommunal regi, kommer

fastigheten i regel att förvaltas av samma företag, som byggt huset, och således

inte att bli föremål för avyttring inom de närmaste tio åren. Därigenom

kommer företaget aldrig i tillfälle att få återvinning. Från social synpunkt

är det emellertid önskvärt, att företaget trots den långa innehavstiden undgår

dubbel skatt, och detta sker lämpligast genom att företaget redan från

början undantas från skyldigheten alt erlägga dubbel stämpelskatt.

Beträffande produktion av egnahem torde det däremot vara regel, att bostadsföretaget

åter avyttrar egendomen inom tio år. Att under sådana omständigheter

alltid behöva erlägga dubbel skatt och senare tillgripa ett

restitutionsförfarande får anses innebära eu onödig omgång. Av praktiska

skäl bör företaget därför även i sådant fall på förhand uttryckligen befrias

från förhöjning av skatten.

På grund av vad jag sålunda anfört och med hänsyn till företagens allmännyttiga

beskaffenhet föreslår jag att sådan förvärvare av fastighet, som

bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd erkänt såsom allmännyttigt bostadsföretag,

uttryckligen undantas från föreskriften om dubbel stämpelskatt.

Från något håll har uttalats önskemål om fullständig befrielse från lagfartsstämpel

i fall, då allmännyttigt bostadsföretag ändrar associationsform.

Om en stiftelse ombildas till aktiebolag, skall stämpelskatt enligt såväl gällande

rätt som föreliggande förslag betalas av bolaget för de fastigheter,

som övertas från stiftelsen. Sedan jag nu föreslagit endast enkel stämpelskatt

för allmännyttigt bostadsföretags fastighetsförvärv, torde frågan inte

vara av sådan betydelse eller ha så allmänt intresse, att en särbestämmelse

om skattefrihet i detta fall är påkallad.

I fråga om bostadsrättsföreningar torde i stort sett föreligga

samma förhållanden som nu redovisats i fråga om de allmännyttiga bostadsföretagen.

Jag föreslår därför, att även bostadsrättsförening uttryckligen undantas

från skyldighet att erlägga dubbel stämpelskatt.

Beträffande bankaktiebolag stadgas nu dubbel stämpelavgift endast

för det fall, att egendomen är avsedd för bankens inrymmande. Även

på denna punkt innebär utredningens förslag, att den omedelbara skattelindringen

skall ersättas med en rätt till senare återvinning. Bankföreningen

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

föredrar emellertid det nuvarande primära undantagsstadgandet, dock utvidgat

till att gälla även andra kreditinrättningar. Eftersom flertalet fastighetsförvärv,

som görs av kreditinstitut, torde ske till skyddande av fordran

och fastigheten således måste åter avyttras inom kortare tid än tio år, innebär

det enligt min mening en onödig omgång att alltid kräva ett återvinningsförfarande.

Då skyldigheten att betala dubbel stämpelskatt nu föreslås

utvidgad till att avse alla slags kreditinstitut, bör i enlighet härmed den

skattelindring, som nu gäller för bankaktiebolag, omfatta även övriga kreditinrättningar,

i den mån de är skyldiga att inom viss kortare tid åter avyttra

den förvärvade egendomen. Det bör alltså krävas identitet mellan denna

och den egendom, som kreditinrättningen är skyldig att åter avyttra. Har

egendomen visserligen förvärvats till skyddande av fordran men ämnar

kreditinstitutet inrymma eget kontor i fastigheten, skall således liksom hittills

utgå dubbel skatt. Saknas bestämmelse om skyldighet att åter avyttra

den förvärvade egendomen, får kreditinstitutet i stället begära återvinning,

om avyttring sker inom tio år. Jag föreslår således ett uttryckligt stadgande

om undantag från dubbel skatt i fall då egendomen förvärvats av kreditinrättning,

vilken enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning som

fastställts av Kungl. Maj:t är skyldig att åter avyttra samma egendom.

Ytterligare ett undantag från den dubbla stämpelskatten synes vara motiverat,

nämligen i fråga om skattepliktiga fastighets- och tomträttsförvärv

som görs av dödsbo. Utredningens förslag liärom har inte föranlett någon

erinran vid remissbehandlingen, och även jag finner mig kunna biträda

förslaget.

Ett undantagsstadgande för sambruksförenings förvärv i allmänhet,

som ifrågasatts från något håll, kan inte anses erforderligt. Sådan

förening är befriad från skatteplikt vid förvärv genom tillskott från medlem

i föreningen.

Även med de nu angivna, omfattande undantagen från den dubbla stämpelskatten

torde, som förutskickats i det föregående och som också framgår

av en del remissyttranden, föreligga behov av en särskild, kompletterande

regel om rätt till återvinning av halva det erlagda skattebeloppet.

En sådan regel torde inte medföra några nämnvärda svårigheter för

myndigheterna, sedan antalet återvinningsfall kraftigt minskat genom den

av mig förordade inskränkningen av området för dubbel stämpelskatt. Den

av utredningen förordade tidsfristen om tio år synes väl avvägd. Jag vill

därför ansluta mig till den föreslagna åtcrvinningsregeln. Bestämmelsen har

införts bland övriga återvinningsregler i 42 §. Eftersom det inte kan komma

i fråga att betala tillbaka halva den erlagda stämpelskatten, om endast

en del av egendomen hunnit avyttras inom tioårstiden, och eftersom det

kan bli svårt att fastställa i vilken mån återbäringen skall reduceras, bör

regeln gälla endast då hela den förvärvade egendomen avyttrats inom preklusionstiden.

Det ligger emellertid i sakens natur att återvinning skall

medges, även om avyttringen skett i etapper inom den föreskrivna tiden,

såsom fallet ofta är med egnahemsmark.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

Fullständig enighet synes numera råda om alt några särskilda åtgärder för

alt hindra skatteflykt i fråga om lagfartsstämpel genom anlitande av

bolags- eller föreningsformen inte längre behövs. Härtill bidrar det förhållandet,

att systemet med dubbel stämpelskatt enligt departementsförslaget

behållits och fått ett vidgat användningsområde.

Den som förvärvat fastighet är skyldig att söka lagfart på fånget inom

viss tid. Den som förvärvar tomträtt genom upplåtelse eller överlåtelse är

på motsvarande sätt skyldig att söka inskrivning av sitt fång. övervakningen

av att lagfarts- och inskrivningsplikten fullgörs åligger för närvarande

åklagaren. Som jordabalksutredningen påpekat i sitt nyligen avgivna

betänkande, är det allmänt bekant, att denna kontroll är mycket ineffektiv.

I icke ringa utsträckning försummar sålunda förvärvare att söka lagfart

eller inskrivning inom stadgad tid. Att lagfart eller inskrivning ändå söks

beror inte på kontrollen utan på andra faktorer, särskilt intresset att kunna

belåna fastigheten.

Genom försummelse av lagfarts- och inskrivningsplikten vållas att fastighetsbokföringen

inte kommer att äga den aktualitet, som är önskvärd från

skilda synpunkter. För att vinna en förbättring av dessa allmänt vitsordade

missförhållanden har stämpelutredningen föreslagit förhöjning av

stämpelskatten vid dröjsmål med lagfarts- och inskrivningspliktens

fullgörande. Senare har emellertid jordabalksutredningen, som haft till uppgift

att i vissa hänseenden revidera lagberedningens jordabalksförslag, i

samma syfte föreslagit införande av särskilda lagfartsvittnen med uppgift att

rapportera ingångna köpeavtal angående fast egendom. Remissbehandlingen

av stämpelutredningens förslag har gett vid handen, att vissa praktiska

komplikationer är förenade med en tillämpning av de föreslagna bestämmelserna

om s. k. straffskatt. I avvaktan på resultatet av den prövning, som

jordabalksutredningens förslag kommer att undergå, anser jag mig därför

för närvarande inte böra förorda regler om förhöjning av stämpelskatten

v''id dröjsmål med ansökan om lagfart eller inskrivning.

8 §.

1 inom.

Gällande ordning

Enligt 10 § 1 mom. SF får sådant värde av fast egendom, som skall

ligga till grund för beräkningen av stämpelavgift, inte tas upp lägre än

närmast föregående års taxeringsvärde. I fråga om köp av fast egendom

liksom överlåtelse av kronohemman eller nybygge skall avgiften emellertid

beräknas efter den i pengar bestämda köpe- eller löseskillingen, om

denna överstiger taxeringsvärdet. Finns inte särskilt taxeringsvärde, skall

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

som sådant anses det värde, till vilket egendomen uppskattas enligt intyg

av trovärdiga män eller efter domarens prövning.

Utredningen

I frågan, till vilken tidpunkt den för stämpelavgiftens beräkning avgörande

värderingen av egendomen skall hänföra sig, föreslår utredningen eu

ändring.

Utredningen framhåller till en början, att stämpelavgiften enligt gällande

rätt i princip utgår efter värdet vid den tid då lagfart söks. Denna ståndpunkt,

som stöds på historiska skäl, sammanhänger enligt utredningen

med att stämpelbeläggningen sker i samband med ansökan om lagfart. Dessutom

kan det förhållandet ha inverkat, alt stämpeln stundom betraktats

som vederlag för den förmån lagfarandet medför. Samma ståndpunkt i värderingsfrågan

intog äldre bestämmelser om beräkning av arvs- och gåvoskatt.

Numera utgår däremot dessa skatter med hänsyn till egendomens

värde vid tiden för arvfallet respektive gåvan, påpekar utredningen.

Eftersom lagfartsstämpel betraktas som en skatt på omsättningen, måste

enligt utredningens uppfattning det principiellt riktiga vara, att avgiften

utgår på grundval av egendomens värde vid omsättningstiden och således

inte blir beroende av de — merendels värdehöj ande — ändringar som

kan inträffa efter förvärvet men före lagfartsansökan. i vissa hänseenden

har för övrigt grundsatsen om stämpelpliktens inträde genom förvärvet,

enligt vad utredningen påpekar, i praxis tvingat till avsteg från den nuvarande

värderingsregeln. Om köpare av obebyggd tomt efter förvärvet

uppfört byggnad på tomten, har sålunda vid senare lagfartsansökan stämpel

tagits endast för markvärdet.

En synpunkt, som enligt utredningen bör beaktas i detta sammanhang,

är, att stämpelberäkning på ett efter förvärvet förhöjt egendomsvärde kan

vara kompensation för dröjsmål med lagfartsansökan och stämpelbetalning.

Det är dock i hög grad beroende på tillfälligheter, om ett sådant dröjsmål

medför högre stämpelavgift. Sålunda ändras taxeringsvärdena i allmänhet

endast vart femte år. För att framtvinga avgiftsbetalning i rätt tid

är enligt utredningens åsikt en generell regel om avgiftshöjning vid dröjsmål

mer effektiv. Om man i enlighet med utredningens förslag inför en sådan

regel och den leder till att lagfart och inskrivning söks inom stadgad

tid, skulle man, menar utredningen, även få en ersättning för den praktiska

fördel med nuvarande värderingsprincip, som består i att de senast fastställda

taxeringsvärdena i regel blir avgörande för stämpelberäkningen. Av

dessa skäl föreslår utredningen, att egendomens värde vid tiden för dess

förvärvande skall bli avgörande för stämpelavgiftens storlek.

Det värde, som skall ligga till grund för skattens beräkning, bör enligt

utredningens mening i princip liksom hittills vara taxeringsvärdet. Utredningen

föreslår i enlighet härmed, att som värde av fast egendom vid tiden

för förvärvet skall gälla taxeringsvärdet året före förvärvet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tis proposition nr 75 är 1064 V2,l

Utredningen liar funnit det i viss mån tveksamt om föreskrii ten i JO §

1 mom. SF om hänsynstagande till köpeskillingen hör behållas eller om

taxeringsvärdet alltid bör vara avgörande, som fallet är vid annan beskattning.

Skäl synes kunna andras både för och emot en sådan föreskrift som

den gällande. Som skäl för kan anföras, att köpeskillingen lår antas regelmässigt

avspegla del aktuella värdet. Detta är ett förhållande, som saknar

motsvarighet vid annan beskattning. Vidare är regeln praktisk med

hänsyn till att avgiften skall betalas i förskott, varvid taxeringsvärde! ofta

inte är känt. Utredningen har stannat för att behålla nuvarande föreskrift.

Lydelsen har dock jämkats för att klargöra innebörden av uttrycket »den

i penningar bestämda» köpeskillingen. Därvid har utredningen uttryckligen

angivit att som vederlag inte skall anses rätt till avkomst eller annan

förmån av egendomen, som säljaren förbehållit sig. Med anslutning till rättspraxis

har utredningen dessutom föreslagit en uttrycklig föreskrift att samma

värderingsgrund, i den mån det är möjligt, även skall tillämpas, när

förvärv eljest sker mot vederlag.

Det förfaringssätt, som nu föreskrivs för fall då särskilt taxeringsvärde

inte finns för den överlåtna egendomen, får enligt utredningens mening antas

vara tillämpligt, även då taxeringsvärdet av annan anledning inte kan

läggas till grund för avgiften, t. ex. då egendomen blivit bebyggd efter förvärvet.

Utredningen framhåller, att betydligt mer ingående föreskrifter rörande

värderingen meddelats i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt. I fråga

om värdeförändringar mellan den tidpunkt, som närmast föregående års

taxeringsvärde avsett, och den tidpunkt, då skattskyldigheten inträdde, innehåller

denna förordning i 22 § 2 mom. särskilda bestämmelser. Dessa gäller

fall, då egendomen av vissa angivna orsaker antingen nedgått i värde

eller ökat i värde. Vidare regleras det fall, att särskilt taxeringsvärde för

egendomen inte finns. Utom då i sistnämnda fall värdet uppenbarligen

inte överstiger 10 000 kronor skall enligt bestämmelserna länsstyrelsen

i viss ordning fastställa särskilt värde. Dessutom har i 27 § öppnats möjlighet

att ta hänsyn till värdeförsämring på grund av allmän förändring

i det ekonomiska läget. Detta gäller även tiden efter skattskyldighetens

inträde.

Av praktiska skäl anser utredningen det inte böra komma i fråga att

utan modifikation införa arvsskatteförordningens regler för lagfartsstämpeln.

Beträffande denna avgift torde också skälen för att införa sådana regler

vara mindre vägande. Köp är nämligen vanligare än andra fång, och

köpeskillingen blir därför ofta avgörande. Vidare är skattesatsen oftast betydligt

lägre. Som huvudregel föreslår utredningen därför det nuvarande

enkla värderingssättet genom intyg av trovärdiga män eller inskrivningsdomarens

prövning. När det gäller att ange tillämpningsområdet för denna

värdering, anser utredningen det dock vara lämpligt att följa den närmare

reglering, som skett i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt. Denna förordnings

bestämmelser om värdering genom länsstyrelse bör enligt utred
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1961

ningen få motsvarande tillämpning, om särskilda förhållanden ger anledning

till det, d. v. s. framför allt när det är fråga om mera värdefull eller

svårvärderad egendom. Bestämmelser av nu angivet innehåll, vilka alltså

avser fall av värdeförändring mellan taxeringstiden och förvärvet samt fall

då fastighet saknar taxeringsvärde har utredningen upptagit i andra stycket.

Någon motsvarighet till bestämmelsen i 27 § arvsskatteförordningen anser

utredningen inte böra införas.

Yttrandena

Förslaget om ändrad tidpunkt till grund för värdering av egendomen har

uttryckligen berörts av några häradshövdingar och domstolar samt av Näringslivets

skattedelegation.

Näringslivets skattedelegation anser förslaget utgöra eu förbättring. Häradshövdingen

i Ångermanlands södra domsaga tillstyrker men påpekar

samtidigt, att den föreslagna ändringen kommer att medföra ökat arbete

och understundom svårighet att utröna värdet vid tiden för förvärvet. Häradshövdingen

i Umeå domsaga uttalar, att förslaget naturligtvis är det

principiellt riktigaste, men påpekar — utan att rikta någon direkt invändning

mot förslaget — att den nya regeln kan inbjuda till manipulationer

med antedatering av köpehandlingar.

Förslaget har avstyrkts av hovrätten över Skåne och Blekinge, rådhusrätterna

i Malmö och Hälsingborg samt häradshövdingen i Hallands södra

domsaga.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser förslaget leda till att bestämmelserna

blir betydligt krångligare och svårare att tillämpa. Hovrätten

finner det visserligen riktigt, att stämpelbeläggningen inte bör omfatta

ett värde som ej ingick i förvärvet t. ex. en värdeökning genom nybyggnad.

Detta kan emellertid enligt hovrättens mening undvikas genom

att ett sådant, senare tillkommet värde frånräknas, något som tillämpas

redan nu. Däremot finner hovrätten inte något skäl för att en lagfartssökande

skall undgå den höjning av stämpelavgiften, som beror på penningvärdeförsämring.

Rådhusrätten i Hälsingborg uttalar, att förslaget måhända från principiell

utgångspunkt är riktigt men att det i praktiken kan befaras leda till

onödigt besvär. Analogien med arvsskatteförordningen anser rådhusrätten

dock inte särskilt bärkraftig, eftersom man i fråga om arvs- och gåvoskatt

skall ta hänsyn endast till taxeringsvärdet medan man vid köp skall beakta

även köpeskillingen. Eftersom köpeskillingen erfarenhetsmässigt mestadels

överstiger taxeringsvärdet, torde den ändring utredningen föreslår endast

undantagsvis vara av betydelse i sakligt hänseende, menar rådhusrätten.

Denna erinrar även om den praxis enligt vilken stämpel tagits endast

för markvärdet, när byggnad uppförts på tomt som varit obebyggd

vid inköpet. Rådhusrätten förordar, att taxeringsvärdet för året närmast

före det år då lagfart söks liksom hittills skall läggas till grund för bedömandet

av fast egendoms värde.

Rådhusrätten i Malmö anser den föreslagna ändringen i praktiken vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

129

Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år

av ringa betydelse, eftersom köpeskillingen normalt är högre än taxeringsvärdet''.

Rådhusrätten finner visserligen, att principiella skäl kan anses tala

för att låta egendomens värde vid tiden för förvärvet vara avgörande, men

från rent praktiska synpunkter anser rådhusrätten förslaget vara mindre

lyckat. Både för den lagfartssökandes anskaffande av taxeringsbevis ellei

särskilt värderingsintyg och för inskrivningsdomarens granskning anser

rådhusrätten den nuvarande ordningen vara att föredra.

Även häradshövdingen i Hallands södra domsaga framhåller, att förslaget

kan vålla svårigheter för inskrivningsdomaren. Vid fastighetsförsäljningar

upprättas ofta såväl köpekontrakt som köpebrev. Om dessa

handlingar tillkommit under olika år, kan tiden för förvärvet bli beroende

av detalj föreskrifter i köpekontraktet. Vidare uppkommer frågan, huruvida

inskrivningsdomaren alltid skall undersöka om köpekontrakt föreligger

i fall där endast köpebrev företes i ett lagfartsärende. Den hittills gällande

regeln är enligt häradshövdingens mening enkel och lätt att tillämpa. Den

är därför att föredra, även om utredningsförslaget är teoretiskt riktigare.

Häradshövdingen framhåller likaledes, att mindre nogräknade personer skulle

kunna frestas att feldatera en köpehandling för att reducera lagfartsstämpeln.

En klarare bestämmelse om beräkning av stämpel vid byte av fastigheter

med olika taxeringsvärden önskas av Statstjänstemannaförbundet.

I fråga om bestämmelsen, att intyg skall utfärdas av trovärdiga män,

framhåller rådhusrätten i Stockholm, att det för värdering av fast egendom

alltid fordras ett visst mått av sakkunskap. Denna egenskap hos intygsgivarna

bör därför betonas i stadgandet, menar rådhusrätten. Att utfärdare

av intyg också skall vara allmänt trovärdiga torde däremot få förutsättas

utan särskild föreskrift. Rådhusrätten föreslår sålunda, att uttrycket

»trovärdiga män» skall bytas ut mot orden »personer, vilka besitta

erforderlig sakkunskap». En formulering av denna innebörd skulle

enligt rådhusrättens mening ge inskrivningsdomaren bättre möjlighet att

fordra nytt intyg eller begära kompletterande upplysningar om intygsgivares

kompetens, utan att inskrivningsdomaren därför kan sägas ifrågasätta

intygsgivarens trovärdighet. Samma påpekande gör Föreningen Sveriges

stadsdomare. HSB:s riksförbund föreslår, att uttrycket »trovärdiga

män» skall bytas ut mot »sakkunniga» eller annat likvärdigt uttryck.

Förslaget, att värdeförändringar skall beaktas, har avstyrkts av hovrätten

för Övre Norrland, rådhusrätterna i Stockholm och Hälsingborg samt

HSB:s riksförbund.

Hovrätten för Övre Norrland anser det sålunda vara helt överflödigt

med en föreskrift, att hänsyn skall tas till högre värde än taxeringsvärdet

eller köpeskillingen. Det kan ju inte ligga i lagfartssökandens intresse att

förebringa intyg härom, påpekar hovrätten. Inte heller kan inskrivningsdomaren

och än mindre stämpelförsäljaren ha någon kännedom om t. ex.

nyuppförda byggnader. En föreskrift av förslagets innehåll kan enligt

5 Bihang till riksdagens protokoll 196''r. 1 samt. Nr 75

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1967

hovrättens mening få till följd, att inskrivningsdomarna regelmässigt meddelar

vitesföreläggande lör att få intyg om att nybyggnad etc. inte skett.

Den motsvarande föreskrift i 22 § 2 mom. andra stycket arvsskatteförordningen,

som utredningen här enligt hovrätten uppenbarligen följt, torde

även den ha visat sig gagnlös, förklarar hovrätten.

Stockholms rådhusrätt finner, att regeln inte är väl anpassad efter den

allmänna omsättningen, och anger följande skäl för denna uppfattning.

I övriga hänseenden synes först allmänt böra framhållas att de nya

värderingsreglerna hämtats närmast från arvsskatteförordningen (22 8

2 mom. samt 20 § tredje stycket och 23 § A) och nu insättas i ett sammanh^ng,

dar de på ett helt annat sätt få betydelse för den allmänna omsättningen.

Det måste då övervägas om de i sitt nya sammanhang äro nödvandiga

och ändamålsenliga. Så synes vara fallet i den mån de öppna möjlighet

lör en förvärvare att visa att en köpeskilling, som icke uppgår till

taxeringsvärdet, likväl, till följd av att egendomen undergått värdeminskning,

är ett riktigt uttryck för den förvärvade egendomens värde. Gäller

det däremot värdeökning synes diskutabelt om fördelarna av bestämmelsen

uppväga nackdelarna. Vid bedömande härav är först att märka att

redan köpeskillingen är ett uttryck för egendomens värde och att den som

regel icke sättes för lågt. De undantag härifrån som sammanfalla med eu

värdeökning av i paragrafen angivet slag måste antagas bli fåtaliga. Särskild

utredning om värdet av fast egendom eller tomträtt är, vare sig den

sker genom intygsgivare eller länsstyrelse, ofta tidskrävande och kostsam

för den enskilde. För denne är det dessutom av vikt att redan vid ett avtals

ingående kunna bedöma stämpelavgiftens storlek.

Rådhusrätten pekar vidare på tillämpningssvårigheterna för inskrivningsdomaren

och anför.

Hur denne, om lagfarts- eller inskrivningssökanden icke upplyser att

värdeökning inträtt, skall vinna kännedom härom framgår icke av bestämmelsen,

som för övrigt i motsats till 22 § 2 mom. andra stycket arvsskatteförordningen

icke ens omtalar vem skyldigheten att föranstalta om

utredning åligger. Någon påföljd för avgiftspliktig vid underlåtenhet att

uppgiva värdeökning finnes ingenstädes i förslaget upptagen. Inskrivningsdomaiens

möjligheter att själv uppmärksamma värdeökning äro

små och, i den mån de förekomma, beroende av tillfälligheter. Om bestämmelsen

icke skall bli i det närmaste obsolet borde en förklaring att värdeökning

icke skett avfordras sökanden i snart sagt varje ärende angående

lagfart eller inskrivning av fång till tomträtt. Ett sådant förfarande kan

dock icke antagas vara avsett och vore också opraktiskt.

Av nu anförda skäl och eftersom regelns införande inte kan antas tillföra

statsverket någon inkomst av större betydelse, finner rådhusrätten,

att regeln bör utgå.

Rådhusrätten i Hälsingborg framhåller, att en värdehöjning så gott som

alltid torde avspegla sig i köpeskillingen och att den nödvändiga utredningen

måste stöta på betydande svårigheter. Vem som skall ta initiativet

till en sådan utredning finner rådhusrätten oklart.

HSB.s riksförbund slutligen påpekar att förslaget saknar bestämmelser

om hur inskrivningsdomaren skall skaffa sig kännedom om en sådan

förändring av egendomen, som enligt förslaget skall föranleda tillämpning av

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:la proposition nr 75 är UHii 131

de nya värderingsreglerna. Oavsett på vems lillskyndan värdering skall ske,

är särskild utredning om värdet av tomträtt oeh fast egendom oftast kostnadskrävande

och tidskrävande för den enskilde, framhåller förbundet

vidare. Med hänsyn härtill och eftersom den föreslagna bestämmelsen

knappast kan antas komma att tillföra statsverket inkomst av någon betydenhet,

bör förslaget om nya värderingsregler enligt förbundets mening

inte lagfästas.

Det föreslagna stadgandet om värdering genom länsstyrelse finner häradshövdingen

i Hallands södra domsaga alltför vagt avfattat. Han förordar

mera klarläggande hänvisningar till arvsskatteförordningen. Hovrätten över

Skåne och Blekinge ifrågasätter det praktiska värdet av det föreslagna

stadgandet, eftersom värdering genom länsstyrelse torde kräva en sådan

omgång att den knappast kan tillämpas. Enligt hovrättens uppfattning är

det tillräckligt att inskrivningsdomaren införskaffar all ertorderlig utredning,

innan han fastställer värdet.

Departementschefen

Den tidpunkt värderingen av egendomen till grund för skatteberäkningen

skall avse är nu i princip tiden för lagfartsansökan. Därvid är närmast

föregående års taxeringsvärde det grundläggande värdet, men vid köp

skall i stället köpeskillingen vara bestämmande om den överstiger taxeringsvärdet.

Enligt utredningens förslag skall stämpelavgiften beräknas på

värdet vid tiden för förvärvet av egendomen. Utredningen har därvid behållit

regeln om köpeskillingen som grund för värdeberäkningen vid köp. I

den mån taxeringsvärdet skall tillämpas, har utredningen förordat det värde,

som gällde året närmast före förvärvet.

Eftersom det vanligaste fånget är köp och köpeskillingen normalt överstiger

det senaste taxeringsvärdet, är bestämmelsen, att stämpelavgiften

skall beräknas på köpeskillingen, för närvarande i praktiken huvudregeln.

Enighet råder om att denna bestämmelse skall behållas och att den om

möjligt skall få motsvarande tillämpning, när förvärv i annat fall sker mot

vederlag. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

Däremot föreligger delade meningar i frågan vilket års taxeringsvärde

som skall jämföras med vederlaget eller vara beskattningsvärde då fastighet

förvärvats utan vederlag. Enligt min uppfattning har det inte framkommit

tillräckliga skäl för en ändring i den ordning, som nu gäller i detta

hänseende, utan jag anser övervägande skäl fortfarande tala för att tillämpa

det taxeringsvärde, som bäst ger uttryck åt det aktuella värdet. Jag föreslår

därför att som egendomens värde vid skatteberäkningen skall gälla taxeringsvärdet

året närmast före lagfartsansökan, i den mån taxeringsvärde

skall komma till användning i detta sammanhang.

Av den författningstext, som gäller nu, kan inte anses framgå klart, hur

stämpelavgift skall beräknas vid byte av fastigheter med olika taxeringsvärden.

Särskilt kan det anses tveksamt, om den som erhållit egendom med

lägre värde skall betala skatt efter detta värde eller efter det högre värdet

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kangl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

på den bortbytta egendomen. I praxis har lian ansetts böra erlägga stämpel

efter det senare värdet. Det är nämligen detta, som han utgivit i vederlag.

För att undanröja den oklarhet, som kan anses råda, bör nuvarande praxis

lagfästas. Detta bör ske även för det fall, att vid byte av fastigheter utges

mellangift i pengar eller annan lös egendom. En regel för sådana byten har

därför införts i departementsförslaget. Regeln innebär i sak att skatten för

vartdera förvärvet skall beräknas på det högre av två värden, nämligen värdet

av den förvärvade fasta egendomen och värdet av det vederlag som belöper

på denna egendom.

I fall, då särskilt taxeringsvärde inte finns för året närmast före lagfartsansökan,

bör i stället gälla egendomens värde vid tidpunkten för förvärvet.

Detta värde bör bestämmas av inskrivningsdomaren på grundval av värderingsintyg

eller annan lämplig utredning. Intyg bör naturligtvis avges av personer,

som har den i varje särskilt fall behövliga sakkunskapen. Detta har

även kommit till uttryck i den av mig föreslagna författningstexten. Den som

lämnar osann uppgift i värderingsintyg torde kunna dömas för osant intygande.

Samma förfarande med särskild prövning av egendomens värde har utredningen

föreslagit vid värdeförändringar, som inträffat efter den tidpunkt

taxeringsvärdet avser.

Vad först angår värdeminskning, föreligger enligt min mening ett behov

att kunna ta hänsyn till en sådan förändring. Så är t. ex. fallet, då köpeskillingen

understiger taxeringsvärdet men förvärvaren kan visa att det

verkliga värdet på grund av eldsvåda eller annan liknande händelse inte

överstiger köpeskillingen. Det vore då obilligt att inte kunna frångå taxeringsvärdet.

Utredningen har inte föreslagit någon tidsgräns för den värdeminskning,

som skall beaktas. Värdeminskning, som inträffat efter förvärvet,

bör emellertid inte beaktas, eftersom skatteplikten i princip skall drabba

omsättningen vid förvärvstillfället. Det bör därför klart anges i författningstexten

att man kan beakta endast värdeminskning, vilken skett efter

den tidpunkt som varit bestämmande för taxeringsvärdet men före förvärvet.

När det gäller att ange arten av den värdeminskning som kan komma i fråga

här, synes det lämpligt att enligt utredningens förslag anknyta till terminologin

i 22 § 2 mom. första stycket arvsskatteförordningen.

Vad härefter angår värdeökning, har från några håll riktats kraftig kritik

mot utredningens förslag, att man skall kunna ta hänsyn till en ökning

av egendomens värde utöver taxeringsvärdet och köpeskillingen. Frågan

vem som skall ta initiativet till utredningen härom är oklar. I varje fall

har den som söker lagfart inte något intresse av detta, och inskrivningsdomaren

kan inte antas på förhand känna till de värdeökande faktorerna.

Det vore synnerligen opraktiskt att i varje lagfartsärende kräva intyg om

att värdeökning inte uppkommit efter den tidpunkt, som varit bestämmande

för taxeringsvärdet. Motsvarande föreskrift i arvsskatteförordningen om

hänsyn till värdeökning torde sällan ha tillämpats i praktiken. Med hänsyn

till att köpeskillingen i regel ger ett riktigt uttryck för värdeökningar,

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 1965 133

som skett före förvärvet, skulle eu sådan bestämmelse, även när det gäller

stämpelskatteförordningen, kunna tillämpas blott i ett fåtal tall.

Jag kan med hänsyn till det anförda inte tillstyrka utredningens förslag,

att värdeökningar skall beaktas i skattehöjande riktning. En värdeökning,

som skett efter förvärvet på grund av nybyggnad eller av annan liknande

anledning, bör således inte inräknas i egendomens värde, när det gäller att

beräkna stämpelskatten. Då en sådan värdeökning hunnit påverka taxeringsvärdet

för året närmast före det år då lagfart söks och detta värde därigenom

kommit att överstiga köpeskillingen, skulle en tillämpning av taxeringsvärdet

innebära, att värdeökningen påverkade stämpelskatten i höjande

riktning. För att undvika detta anser jag mig böra föreslå en regel om att en

värdeökning i denna situation inte skall medräknas, när egendomens värde

bestämmes. Denna regel torde överensstämma med den praxis, som utbildats.

Med den ståndpunkt, som jag nu tagit till frågan om beaktande av värdeförändringar,

fordras inte i och för sig någon bestämmelse om värdering

genom länsstyrelse. Särskilt då taxeringsvärde saknas och ingivet intyg inte

synes tillfredsställande, kan det emellertid tänkas vara av värde för inskrivningsdomaren

att kunna påfordra en objektiv värdering genom länsstyrelse.

Även fastighetsförvärvaren själv kan vara betjänt av en sådan värdering. Jag

vill därför förorda en möjlighet till värdering genom länsstyrelse.

2 mom.

Utredningen

Vad angår värdet av tomträtt, har utredningen föreslagit, att byggnad

skall anses som fast egendom och att — i den mån ej annat följer därav

— tomträtten skall uppskattas till vad rättigheten med hänsyn till villkoren

vid upplåtelsen och den tid som återstår av denna kan antas ha betingat

vid en försäljning som skett med tillbörlig omsorg. Med iakttagande

av vad nu sagts skall enligt utredningens förslag bestämmelserna i 1 mom.

i tillämpliga delar gälla även tomträtt.

Utredningens förslag till regler om värdering av tomträtt ansluter sig till

de värderingsbestämmelser, som är meddelade i 20 och 23 §§ förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt. Reglerna innebär enligt utredningen att, om

själva nyttjanderätten inte anses ha något kapitalvärde, det värde, som

skall läggas till grund för stämpelavgiften eller som vid köp skall jämföras

med köpeskillingen, blir taxeringsvärdet av tomträtten tillhörande byggnad.

Yttrandena

Specialreglerna för värdering av tomträtt har väckt en del kritik. Sålunda

har de ansetts för svårtolkade. Enklare bestämmelser förordas av Svea

hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, rådhusrätterna i Stockholm, Norrköping

och Malmö, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges stadsdomare

och HSB:s riksförbund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Ma j. ts proposition nr 75 år l!)6å

Hovrätten för Övre Norrland har funnit de föreslagna bestämmelserna

innebära att det värde, varmed köpeskillingen skall jämföras, beträffande

bebyggd tomt är byggnadens taxeringsvärde (eller motsvarande värde) och

beträffande obebyggd tomt tomträttens kapitalvärde, beräknat efter intyg

av trovärdiga män eller efter inskrivningsdomarens prövning. Skulle denna

tolkning av förslaget vara den avsedda — i vilket fall förslaget i och för sig

kan lämnas utan erinran — finner hovrätten det likväl av behovet påkallat,

att stadgandet omarbetas och ges en mera otvetydig utformning. Själva tomträtten

torde med hänsyn till den årliga avgälden endast sällan ha något kapitalvärde.

På grund härav finner hovrätten en praktisk lösning vara alt

man i nära anslutning till motiven föreskriver att stämpel för upplåtelse

eller förvärv av tomträtt skall bestämmas efter köpeskillingen, beträffande

bebyggd tomt jämförd med åbyggnadens taxeringsvärde och eljest efter jämförelse

med tomträttens kapitalvärde.

En annan lösning förordas av Svea hovrätt, som framhåller att utformningen

av gällande regler i 20 och 23 §§ arvsskatteförordningen vållat tilllämpningssvårigheter.

Flögsta domstolen har sålunda beträffande bebyggd

tomt funnit, att någon enkel schematisk beräkning av nyttjanderättens värde

inte låter sig göra och att något verklighetsbetonat värde på enbart nyttjanderätten

inte heller kan erhållas med ledning av skedda försäljningar i orten.

Svårigheter att finna en enkel metod för beräkning av själva nyttjanderättens

värde torde enligt hovrätten uppkomma i arvsskattesammanhang även

när det gäller obebyggd tomt. Då det gäller bebyggd tomt, anser hovrätten

byggnadens taxeringsvärde kunna läggas till grnnd för stämpelavgiften

eller vid köp jämföras med köpeskillingen, även om det i köpeskillingen väl

måste anses ingå vederlag även för själva nyttj anderätten till marken. När

det å andra sidan gäller obebyggd tomt, föreslår hovrätten, att stämpelavgiften

beräknas endast efter köpeskilling eller annat vederlag.

Stockholms rådhusrätt finner särskilt bestämmelsen om tomträttens försäljningsvärde

svårtolkad både till form och innehåll samt anför.

bör den enskilde betyder detta — om bestämmelsen införes oförändrad

— först och främst att han, när ett avtal skall ingås, för att få ett begrepp

om storleken av blivande stämpelavgift måste anlita särskild expertis. Vidare

förutsättes för den rätta tillämpningen av bestämmelsen ingående kännedom

om hur motsvarande bestämmelser i arvsskatteförordningen tolkats

i rättspraxis. Hur långt det härvidlag viktigaste rättsfallet — NJA 1959, s.

304 ff — får anses ha prejudicerande verkan är tveksamt. Innebörden av

rättsfallet — liksom av ett flertal hovrättsfall som följt i dess spår — får

anses vara att en tomträtt med villabebyggelse i regel icke skall anses

ha något värde utöver det taxerade byggnadsvärdet. En undersökning av

tillämpningen av värderingsreglerna vid förmögenhetstaxering torde för

tomträttens del ge samma resultat. Var emellertid gränsen går mot de fall

då tomträtten skall anses ha ett värde utöver byggnadsvärdet är oklart.

Rättspraxis synes icke ha haft anledning att i beskattningssammanhang

syssla med tomträtt av mera vidlyftig beskaffenhet.

På grund av den oklarhet som sålunda råder kan, därest den föreslagna

bestämmelsen i 2 mom. införes i oförändrat skick, förutses att nya avgö
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 7.5 är 1964

135

randen erfordras för att ge bestämmelsen önskvärd stadga. Om den därvid

även i mera komplicerade fall skulle komma att tolkas på samma sätt som

förut skett vid fastställande av arvsskatt skulle bestämmelsen i stor utsträckning

framstå som meningslös.

Rådhusrätten föreslår, med hänsyn till det anförda och till den allmänna

omsättningens krav på enkla och praktiska regler, att värdet av tomträtt

skall fastställas på samma sätt som angetts i 1 mom. Som taxeringsvärde

hör därvid enligt rådhusrätten gälla det taxerade byggnadsvärdet. Om en

regel av sådant innehåll inte skulle anses tillfredsställande, finner rådhusrätten

likväl önskvärt, att 2 mom. ges en klarare utformning. Oavsett vilket

innehåll huvudregeln för tomträttsvärdering erhåller, uppstår svårighet —

särskilt påtaglig vid upplåtelse av tomträtt — när det gäller att i praktiken

avgöra vilka normer som skall användas vid värdering av tomträtt till vilken

ännu inte hör byggnad, fortsätter rådhusrätten. Denna finner det önskvärt,

att svårigheten undanröjs genom uttryckliga regler i stämpelförordningen,

eventuellt av innebörd att tomträttens värde skall anses motsvara

viss kvotdel av markvärdet. En schablonmässig regel är enligt rådhusrättens

mening i varje fall att föredra framför invecklade och svårtolkade bestämmelser.

En schablonregel av innebörd, att tomträtt utan byggnad uppskattas till

viss angiven kvotdel av det taxerade markvärdet, förordas även av HSB:s

riksförbund. Föreningen Sveriges stadsdomare föredrar likaledes en schablonmässig

regel.

Sveriges advokatsamfund framhåller, att inskrivningsdomaren med den

av utredningen föreslagna regeln måste vid varje inskrivning överväga om

själva tomträtten — bortsett från byggnaden — kan ha ett värde överstigande

vad som motsvarar tomträttsavgälden. Detta måste leda till stor olägenhet

både för inskrivningsdomarna och för allmänheten. Samfundet hemställer

därför, att den föreslagna regeln ändras så att man — med bortseende

från det värde som själva tomträtten till äventyrs må äga — beräknar

stämpelavgiften på grundval av byggnadens taxeringsvärde respektive

vid köp på grundval av köpeskillingen, om den är högre. Samfundet påpekar

att värdet av tomträtten i de flesta fall torde svara mot tomträttsavgälden

och att de utredningar, som eventuellt kan komma att påkallas med den

av utredningsmannen föreslagna regeln, inte leder till någon höjd stämpelavgift.

En ändring i enlighet med samfundets hemställan anser samfundet

från statsfinansiell synpunkt vara av mycket liten betydelse.

Samma lösning förordas av rådhusrätten i Malmö. Att därvid stämpelavgift

normalt inte kommer att utgå vid upplåtelse av tomträtt anser rådhusrätten

med hänsyn till syftet med tomträttsupplåtelser inte vara att beklaga.

Eventuellt kan enligt rådhusrättens mening den nuvarande regeln om

stämpelbeläggning med utgångspunkt från den årliga tomträttsavgälden behållas

för upplåtelse av tomträtt, i den mån tomträtten inte är bebyggd för

sitt ändamål.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj. ts proposition, nr 75 år 1964

Departementschefen

Den nuvarande stämpelavgiften för upplåtelse av tomträtt beräknas på

den årliga avgälden, vare sig till tomträtten hör byggnad eller inte. Enligt

utredningens förslag skall däremot stämpelavgiften för förvärv av tomträtt

genom upplåtelse eller överlåtelse utgå efter i-ättighetens kapitalvärde, det

s. k. förväntningsvärdet, jämte eventuellt byggnadsvärde. Vid remissbehandlingen

har uttalats farhågor för att de föreslagna värderingsreglerna i fråga

om upplåtelse av tomträtt utan tillhörande byggnad skulle minska intresset

för att utnyttja tomträttsinstitutet. Vidare har framhållits, att förslaget

skulle medföra avsevärda tillämpningssvårigheter.

Eftersom tomträttsförvärv enligt vad jag tidigare föreslagit skall beskattas

efter samma procentsats som nu gäller för lagfartsstämpel, skulle enligt

min mening utredningens förslag leda till en onödigt hög stämpelskatt, som

kanske även skulle verka hindrande för upplåtelser av tomträtt. För att

undvika denna effekt av skatteplikten vid tomträttsförvärv och för att förenkla

skatteberäkningen föreslår jag, som tidigare antytts, att stämpelskatten

för upplåtelse av tomträtt utan byggnad liksom nu skall beräknas på

avgälden för ett år. Innebörden av detta mitt förslag är, att en blivande

egnahemsägare i regel inte behöver betala mer än minimiskatten om tio

kronor för den ursprungliga upplåtelsen av tomträtten. Samma regel bör av

praktiska skäl i princip gälla även då tomträtt utan byggnad förvärvas genom

överlåtelse, t. ex. då byggnad brunnit eller rivits. Om för överlåtelsen

avtalats vederlag som överstiger beloppet av ett års avgäld, får emellertid

anses att tomträtten har ett självständigt värde, som bör läggas till grund

för stämpelbeskattningen. I sådant fall bör därför skatten beräknas på vederlaget.

Vad därefter angår tomträtt med tillhörande byggnad, bör stämpelskatten

såväl vid upplåtelse som vid överlåtelse beräknas på det taxerade byggnadsvärdet.

Om vederlaget för överlåtelsen uppgår till högre belopp än taxeringsvärdet,

bör skatten dock beräknas på vederlaget. Härigenom blir även ett

eventuellt självständigt värde av nyttjanderätten till marken beskattat.

9 §•

Gällande ordning m. m.

För det fall att lös egendom ingår vid köp av fast egendom saknas i SF

regler om hur stämpelavgiften skall beräknas.

Stämpelavgift beräknas i fråga om förvärv av bebyggd fastighet på fastighetens

hela värde, d. v. s. på såväl markvärdet som byggnadsvärdet.

I en motion vid 1957 års riksdag (1:214) föreslogs, att vissa köpare av

egnahem skulle få betala lagfartsstämpel efter endast markvärdet. Detta

skulle enligt förslaget gälla när kommun eller företag, som bostadsstyrelsen

jämlikt 4 § kungörelsen den 30 juni 1948 om egnahemslån och förbättringslån

(se nu 2 § bostadslånekungörelsen den 5 oktober 1962, nr 537)

opaginerad Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ls proposition nr 75 år 196b

jämställt med kommun, uppfört bostadsbyggnad på fastigheten och överlåtit

denna till köparen samt statligt egnahemslån övertagits av köparen. Motionärerna

framhöll, att gruppbebyggelse av egnahem är en form av byggnadsverksamhet

som valts i avsikt att sänka byggnadskoslnaderna. Enligt motionärerna

motverkade stämpelbestämmelserna detta syfte, eftersom två förvärv

kommer att stämpelbeläggas. Stämpelavgiften för det senare förvärvet

uppgår därvid till ett högre belopp än avgiften för det tidigare. Bevillningsutskottet

(1957:10) uttalade, att de synpunkter som framförts i motionen

syntes värda beaktande.

Utredningen

Omfattar köp av fast egendom eller motsvarande överlåtelse av tomträtt

även annan egendom och har i avhandlingen inte angivits hur mycket av vederlaget

som belöper på vartdera slaget av egendom, lär stämpelavgiften enligt

8 § i förslaget, påpekar utredningen, bli beroende av taxeringsvärdet,

även om detta understiger den del av köpeskillingen som avtalsparterna må

ha beräknat för fångets stämpelpliktiga del. Då detta förhållande synes

kunna utnyttjas för att undgå stämpel, föreslår utredningen (9 § 2 mom.)

att avgiften för sådant och liknande blandade förvärv skall beräknas, som

om hela vederlaget belöpte på den fasta egendomen eller tomträtten, såvida

vederlagets fördelning inte angivits i avhandlingen om fastighetsförvärvet.

Utredningen finner goda skäl tala för alt en förvärvare av egnahem

inte skall belastas med högre stämpelavgift i de fall, som åsyftades med motionen

vid 1957 års riksdag, än om han efter förvärv av marken själv låtit

utföra bebyggelsen. Utredningen föreslår en bestämmelse i den angivna riktningen

i 9 § 1 mom. Någon anledning att begränsa bestämmelsen till endast

vissa byggnadsföretagare anser utredningen inte föreligga. Enligt utredningens

förslag skall bestämmelsen därför gälla alla de fall, då någon uppför ett

flertal en- eller tvåfamilj shus i ett sammanhang. Däremot bör man enligt

utredningens mening kräva, att byggnadsföretagaren överlåter egendomen

inom viss inte alltför lång tid — förslagsvis ett år — efter det att byggnaden

blivit uppförd. Bland annat med hänsyn till att köpeskillingens storlek enligt

8 § skall beaktas, när stämpelavgiften bestämmes, föreslår utredningen

som ytterligare villkor, att vederlagets fördelning på mark och byggnad angivits

i köpehandlingen.

Yttrandena

Hovrätten för Västra Sverige anför att den föreslagna bestämmelsen om

avgiftsberäkningen vid blandade förvärv inte lägger nämnvärt hinder i vägen

för skatteflykt, med mindre straff för oriktig fördelning uttryckligen stadgas.

Risk föreligger annars, att taxeringsvärdet blir riktpunkt när det gäller

att ange överlåtelsevärdet på den fasta egendomen.

5f Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt Nr 75

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser bestämmelsen överflödig.

Även rådhusrätten i Västerås föreslår, att bestämmelsen skall utgå. Skulle

den behållas, bör den enligt rådhusrättens mening för att hindra onödig

hårdhet jämkas, så att hela vederlaget anses belöpa på den fasta egendomen

endast om köparen underlåter att efter anmaning inkomma med av honom

och säljaren underskriven uppgift om vederlagets fördelning. Rådhusrätten

anför därvid följande.

Om ett köp omfattar saväl fast som lös egendom, hindrar intet att särskilda

avhandlingar- upprättas beträffande den fasta och den lösa egendomen.

Köpeskillingen kan därvid fördelas mellan vartdera slaget av egendom

etter skön. Stämpel kan härigenom givetvis undandras. Upprättas endast en

handling och anges i denna köpeskillingens fördelning, godtas fördelningen

endast med den begränsning att vederlaget för den fasta egendomen icke får

beräknas till lägre belopp än taxeringsvärdet. För att nå det avsedda syftet

skulle således erfordras dels bestämmelser att, om i samband med överlåtelse

av fastighet överlåtelse sker även av lös egendom, detta skall anges i

köpehandlingen rörande den fasta egendomen och dels kontroll att den angivna

fördelningen är riktig. Att bestämma hur stor del av köpeskillingen

som belöper å den fasta och den lösa egendomen är emellertid ofta mycket

svårt, t. ex. då köp sker av en fastighet med därå befintlig rörelse. Bestämmelsen

att den fasta egendomens värde alltid skall motsvara minst taxeringsvärdet

innebär ju också viss kontroll.

Avgiftslindring vid förvärv av egnahe in tillstyrks av ett flertal remissorgan.

Utredningens förslag har sålunda i princip uttryckligen tillstyrkts

av statskontoret, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, nedre justitierevisionen,

hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland,

häradshövdingarna i Nedansitjans domsaga och Umeå domsaga, Stockholms

rådhusrätt och rådhusrätten i Malmö, Svenska stadsförbundet, Svenska sparbanksföreningen,

HSB.s riksförbund och Svenska riksbyggen. Förslaget har

däremot helt avstyrkts av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge,

hovrätten för övre Norrland, häradshövdingarna i Hallands södra domsaga

och Västerbottens västra domsaga samt Föreningen Sveriges häradshövdingar.

Ur de i sak tillstyrkande yttrandena, som innehåller viss kritik mot bestämmelsernas

utformning, må följande anföras.

Utgångspunkten för tidsberäkningen finner hovrätten för Västra Sverige

och hovrätten för Nedre Norrland alltför obestämd. De båda hovrätterna anser,

att svårigheter kan uppstå vid avgörandet när en byggnad skall anses

uppförd. Fn lämplig tidpunkt är enligt dessa hovrätter dagen för byggnadsnämnds

eller annat sådant kommunalt organs slutbesiktning av byggnaden.

Häradshövdingen i Nedansiljans domsaga påpekar att en byggnad kan

vara uppförd såtillvida som själva byggnadskroppen är färdig, under det

att åtskilligt ännu återstår i fråga om inre arbeten. Övervägande skäl anser

häradshövdingen tala för att tiden bör göras beroende av att byggnaden befinner

sig i sådant skick, att den kan tas i bruk för sitt ändamål. Detta bör

enligt häradshövdingen styrkas genom intyg av trovärdig person.

opaginerad Kontrollera mot PDF

K ung t. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

Stockholms rådhusrätt anser däremot, alt eu anknytning till slutbesiktning

lätt skulle kunna medföra avsevärd tidsutdräkt. Även uttrycken »i ett

sammanhang» och »ett flertal» önskar rådhusrätten få preciserade i lagtexten.

Tvekan kan nämligen uppstå, om ordet flertal även innefattar två. Vidare

är det tveksamt hur det skall visas, att en byggnad skall anses uppförd.

Slutligen finner rådhusrätten det inte klart framgå, om bestämmelsen

är avsedd att tillämpas vid upplåtelse av tomträtt.

Även HSB:s riksförbund finner »ett flertal» vara ett mångtydigt begrepp,

som med absolut bestämdhet endast säger att det måste vara fråga om mer

än ett hus. Förbundet finner det vidare oklart, om bestämmelsen avser överlåtelse

av tomträtt.

Rådhusrätten i Malmö anser, att man komplicerar lagstiftningen utan att

vinna något av betydelse. Med hänsyn till de sociala aspekterna vill rådhusrätten

dock inte motsätta sig en bestämmelse av den föreslagna innebörden.

En ytterligare utvidgning av avgiftslindringen till att avse alla nybyggda

egnahem förordas av nedre justitierevisionen, statskontoret och häradshövdingen

i Umeå domsaga. Dessa remissorgan framhåller likaledes, att den

föreslagna bestämmelsen leder till tolkningssvårigheter.

Nedre justitierevisionen anför.

Sålunda kan det i flera fall bliva vanskligt att bestämma, om en villafastighet

är av sådan beskaffenhet, att stämpelavgiften skall beräknas på allenast

markvärdet. Om en byggmästare förvärvat ett obebyggt markområde,

uppdelat området på skilda tomter och på tomterna samtidigt uppfört ett

antal småhus, som han sedermera sålt, skall regeln självklart tillämpas.

Tveksammare blir det om det rör sig om endast två intill varandra liggande

tomter med en villabyggnad på vardera tomten. Viss tvekan kan vidare råda

i det fallet, att husen på området icke uppföras samtidigt utan ett efter ett

så att det första huset sålts innan det andra ens blivit påbörjat. Det kan

vidare vara oklart, hur det skall förfaras beträffande villabyggnader, som

visserligen uppföras samtidigt och av en och samme byggmästare men byggas

på tomter, belägna på vässt avstånd ifrån varandra i samma samhälle.

Med hänsyn till de tillämpningssvårigheter, som genom de anförda exemplen

blivit antydda, kan det ifrågasättas, om det icke vore lämpligare att eftergiva

både kravet på att bebyggelsen skall omfatta »ett flertal» hus och kravet på

att husen skola uppföras »i ett sammanhang». Beräkning av stämpelavgiften

på grundval av allenast markvärdet skulle efter en sådan ändring vara medgiven

vid all nybyggnad av en- och tvåfamilj shus, där byggnaden uppförts

av någon som yrkesmässigt uppför byggnader eller av en kommun, sparbank

eller därmed jämförlig byggherre samt egendomen sålts inom ett år från

det byggnaden blivit uppförd. Det kan framhållas, att bestämmelsen redan

enligt utredningens förslag blir tillämplig även på mycket stora och dyrbara

enfamilj svillor, blott de äro flera och uppföras i ett sammanhang.

Häradshövdingen i Umeå domsaga ifrågasätter om det inte finns lika

mycket skäl att tillämpa undantagsbestämmelsen, då endast ett eller två

egnahem uppförs för avsalu jämte marken, som i de föreslagna fallen.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196i

De remissorgan, som helt avstyrkt förslaget, har framhållit de tolkningssvårigheter,

som påpekats även av vissa tillstyrkande remissorgan. Därvid

anför man, att kostnaderna för egnahemsförvärv bör nedbringas i annan

ordning än genom lindring av stämpelavgiften. Ur de avstyrkande yttrandena

må i övrigt följande anföras.

Svea hovrätt framhåller att det av motiven inte framgår hur sökanden

skall styrka, att samtliga i bestämmelserna angivna omständigheter föreligger.

Såsom bestämmelserna utformats, torde de även medge, att byggherren

genom underlåtenhet att helt färdigställa byggnaden själv avgör från vilken

tidpunkt tidsfristen av ett år skall börja räknas, påpekar hovrätten. Med

hänsyn härtill och då kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad sannolikt

kan väntas medföra avsevärda besvär, kan hovrätten inte tillstyrka förslaget.

Liknande synpunkter anför häradshövdingen i Västerbottens västra domsaga,

som påpekar att inskrivningsdomaren inte har tillfälle till annat än eu

formell prövning av intyg.

Hovrätten för Övre Norrland anser det omöjligt att kräva annat än eu

enkel schablonmässig bevisning i ärenden, som inskrivningsdomaren handlägger.

Eftersom det enligt hovrättens mening är svårt att se hur tillfredsställande

regler skulle kunna åstadkommas i detta fall, bör man avstå från

att skapa någon särbestämmelse för dessa fång.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det inte vara uteslutet, att regeln

i vissa fall kommer att gynna en egnahemsköpare framför en annan.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga finner det föga rimligt att ingen

rätt till skattelindring föreligger, om en byggmästare bygger ett tvåfamilj shus

i egen regi och säljer det i färdigt skick, medan däremot skattelindring

skulle medges om byggnaden konstruerades som två enfamiljshus. Vidare

framhåller häradshövdingen, att stämpelavgiften utgör ett förhållandevis

obetydligt belopp i jämförelse med de totala tomt- och byggnadskostnaderna.

Föreningen Sveriges häradshövdingar vill även rent principiellt starkt

ifrågasätta, om en skattelättnad är motiverad i de aktuella fallen. Eftersom

lagfartsstämpeln är en skatt på omsättningen, är det naturligt och konsekvent,

att den beräknas efter värdet av det som överlåts. Något skäl till

olika behandling, om ett hus uppförts enskilt eller i sammanhang med ett

flertal andra, anser föreningen inte föreligga. Föreningen avstyrker därför

den föreslagna bestämmelsen. Skulle en regel med det angivna syftet ändå

införas, anser föreningen det vara nödvändigt att ge den ett mera stringent

innehåll.

Departementschefen

Då vid köp av fastighet även lös egendom ingår i förvärvet, kan tveksamhet

uppstå om hur köpeskillingen fördelar sig på den fasta och på den lösa

egendomen. Någon regel om hur stämpelavgiften skall beräknas i sådant

tall finns för närvarande inte i stämpellagstiftningen. En reglering av denna

fråga synes emellertid vara behövlig, inte minst med hänsyn till risken

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Iiungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

att en lagfartssökande kan vilja göra gällande alt större del av vederlaget

belöper på skattefri egendom än vad som ursprungligen avselts vid avtalet

mellan parterna. Utredningens förslag, att liela vederlaget in dubio skall

anses belöpa på den skattepliktiga egendomen, bar lämnats utan erinran av

llertalet remissorgan. Även jag anser den föreslagna regeln vara av värde,

trots alt dess tillämplighet måhända blir begränsad med hänsyn till att ett

separat avtal kan upprättas om den skattefria egendomen. Jag vill därför

tillstyrka utredningens förslag på denna punkt.

Det bar ifrågasatts, om det inte till förhindrande av regelns tillämpning,

skulle vara tillräckligt att i efterhand på begäran av inskrivningsdomaren inkomma

med intyg om vederlagets fördelning. I och för sig är det önskvärt, alt

fördelningen framgår redan av själva överlåtelsehandlingen. Ett sådant krav är

nämligen ägnat att betona vikten av en riktig fördelning. Emellertid skulle

ett ovillkorligt krav i detta hänseende kunna verka onödigt hårt, och jag vill

därför tillstyrka, att man godtar även ett separat intyg om fördelningen av

vederlaget.

Någon särskild kriminalisering av oriktig fördelning av vederlaget vill jag

inte föreslå med hänsyn till att det många gånger kan vara svårt att bedöma

fördelningen. För det fall, att det föreligger ett uppenbart missförhållande,

t. ex. då för fastigheten upptagits endast taxeringsvärdet men på några

möbler påstås belöpa ett belopp som flera gånger överstiger möblernas verkliga

värde, vill jag hänvisa till straffbestämmelsen i 53 § för avtal om vederlag

utöver vad förvärvsliandlingen innehåller.

Vid förvärv av egnahem beräknas för närvarande stämpelavgilt på

både markvärdet och byggnadsvärdet. Utredningen har föreslagit att stämpelavgiften

för förvärv av egnahem som producerats på visst sätt, nämligen

genom s. k. gruppbebyggelse, skall beräknas endast på markvärdet. Ett antal

remissorgan har i princip tillstyrkt lindring av stämpelskatten för egnahemsförvärvare.

I åtskilliga yttranden har dock anförts betänkligheter mot

förslagets utformning, och i några yttranden har förslaget helt avstyrkts.

Såsom framgår av remisskritiken, torde det knappast vara möjligt att i

författningstext åstadkomma en i praktiken användbar gränsdragning mellan

gruppbebyggelse och annan egnahemsbebyggelse. Gruppbebyggelse är

nämligen inte något entydigt begrepp. Av remissyttrandena framgår sålunda

klart att det föreslagna stadgandet måste preciseras, om det över huvud

skall kunna tillämpas av inskrivningsdomarna. Den första frågan är, hur

många byggnader som skall uppföras för att man skall kunna tala om en

gruppbebyggelse. Vidare är det oklart vad som menas med att bebyggelsen

skett i ett sammanhang. Oklarheten i detta hänseende gäller såväl tidsfaktorn

som de geografiska förhållandena. Man frågar sig sålunda om sammanhang

föreligger när villor uppförs successivt, en efter en, så att den

första villan helt färdigbyggts innan den andra blivit påbörjad. Tveksamhet

uppkommer även i fall, då villorna visserligen byggs i samma samhälle

men på byggnadsplatser som ligger på kanske betydande avstånd från varandra.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

En precisering på de nu oklara punkterna skulle sannolikt leda till relativt

snäva och samtidigt svårtillämpade bestämmelser. Ändå skulle dessa

knappast kunna sägas fylla rimliga krav på rättvisa mellan olika egnaliemsförvärvare.

Mot en regel om skattelindring för egnahem i gruppbebyggelse

kan för övrigt med fog riktas mer allmänna anmärkningar från rättvisesynpunkt.

Sålunda har en egnahemsförvärvare långtifrån alltid möjlighet

att fritt välja mellan gruppbebyggelse och annan form av egnahemsbebyggelse.

Även av andra skäl kan det anses tvivelaktigt om den, som förvärvar

ett egnahem till lägre pris tack vare gruppbebyggelsetekniken, dessutom

skall gynnas genom frihet från en skatt, som måste erläggas av den vilken

får betala en högre köpeskilling för annan villa i samma storlek och

av samma standard.

Tanken att man över huvud skall bortse från byggnadsvärdet vid skatteberäkningen

för nybyggda egnahem möter emellertid enligt min mening avgörande

invändningar av principiell art. En bestämmelse om sådan skattelindring

innebär nämligen omvänt i realiteten, att förvärv av äldre villor beskattas

hårdare än förvärv av nybyggda. En sådan skattedifferentiering kan

inte anses rimlig. Den tänkta bestämmelsen står för övrigt i strid mot

grundtanken i stämpelbeskattningen, att det omsatta kapitalvärdet skall beskattas.

Härtill kommer att även en regel, som fritog byggnadsvärdet från

stämpelbeskattning i fråga om alla nybyggda egnahem, knappast kan ges

en teknisk utformning, som blir tillfredsställande för den praktiska tillämpningen.

Med hänsyn till vad jag nu anfört har jag funnit, att de allmänna värderingsprinciperna

bör gälla även i fråga om nybyggda egnahem.

10 §.

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om skattefrihet för det fall,

att lagfart eller inskrivning söks på grund av handling, som tidigare företetts

i samma avseende och då föranlett beskattning. Eftersom skatteplikten

avser förvärvet och inte handlingens företeende, är paragrafen närmast av

törtydligande karaktär. Den motsvarar 13 § första stycket i utredningens

förslag och överensstämmer med vad som nu gäller enligt 17 § första stvcket

SF. -oj

Inteckning för fordran

11 §•

Paragrafen motsvaras i utredningens förslag av bestämmelser i 33 och

34 §§ samt 35 § första stycket.

Gällande ordning

Under ett mycket stort antal rubriker i 8 § SF är bestämmelser meddelade

om stämpelavgift, när betalning eller inteckning söks på grund

av skuldebrev eller annan handling. Dessa bestämmelser redovisar stämpelutredningen

på följande sätt.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år tUdå 143

Ankomst eller annan förmån av fast egendom: avhandling därom skall, då

den för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig myndighet töretes,

förses med stämpel av 2 kr. Hit hänvisas under rubrikerna Fördelskontrakt

och Undantagskontrakt.

Rodmeribrev: lika med Skuldebrev.

Byte av fast egendom: lika med Köp av fast egendom.

Byte av fartyg: lika med Köp av fartyg.

Certeparti: skall, då det för vinnande av betalning hos offentlig myndighet

företes, förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kr. av det kapitalbelopp,

för vilket betalning sökes. Hit hänvisas under rubriken Frakt slut om

fartyg.

Check: lika med Växel.

Förpantningsbrcv: lika med Skuldebrev.

Försäkringsbrev eller annan handling, varigenom försäkring meddelas:

lika med Certeparti. Hit hänvisas under rubrikerna Förnyelse av försäkring

och Premiekvittens.

Köp av fast egendom: sökes på grund av köpeavhandling om tast egendom

hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden köpeskilling,

skall avhandlingen förses med särskild stämpel av 40 öre för varje fulla 100

kr. av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes.

Köp av lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva: sökes på grund av avhandling

därom hos offentlig myndighet betalning för ogulden köpeskilling,

skall avhandlingen förses med särskild stämpel av 40 öre för varje fulla 100

kr. av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes. Hit hänvisas under rubriken

Lösöreköp.

Köp av fartyg: härom gälla samma bestämmelser som om Köp av fast

egendom.

Livränta: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning eller

betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 40 öre för

varje fulla 100 kr. av, då inteckning sökes, livräntans kapitalvärde och, då

betalning sökes, det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes.

Nyttjanderätt till fast egendom: avhandling därom skall, då den för vinnande

av inteckning eller inskrivning företes, förses med stämpel av 25 öre

för varje fulla 100 kr. av avgälden för ett år eller, där avtalet avser kortare

tid, legotiden. Erlägges för nyttjanderätt viss avgift en gång för alla, beräknas

stämpeln på det belopp, som motsvarar fem procent av denna avgift, med

tillägg av den årliga avgälden där sådan är utfäst. Sökes på grund av avhandlingen

hos offentlig myndighet betalning, skall avhandlingen förses med särskild

stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kr. av det kapitalbelopp, för vilket

betalning sökes. Hit hänvisas under rubrikerna Arrendekontrakt. Hyreskontrakt,

Jordavsöndring, Rätt till elektrisk kraft, Tomträtt och Vattenfallsrätt.

Jämför även rubriken Skogsavverkning.

Obligation, som utfärdas här i riket: sökes på grund av obligation, för

vilken emissionsstämpel icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning,

skall obligationen förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kr.

av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes. Hänvisning hit under rubriken

Förskrivning.

Räkning, godkänd: skall då den för vinnande av inteckning eller betalning

hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 40 öre för varje fulla

100 kr. av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes.

Servitutsavtal: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning

eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av

5 kr.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Skogsavverkning: avhandling, varigenom rätt till skogsavverkning upplåtes

eller vari vid försäljning av fastighet sådan avverkningsrätt förbehålles,

skall, då den för vinnande av inteckning företes, förses med stämpel av 1 kr.

för varje fulla 100 kr. av vad för rättigheten blivit utfäst eller, om detta icke

blivit i avhandlingen bestämt till visst belopp, av 20 öre för varje fullt antal

av 10 ar av det upplåtna skogsskiftet. Sökes på grund av avhandling hos

offentlig myndighet betalning, skall avhandlingen förses med särskild stämpel

av 25 öre för varje fulla 100 kr. av det kapitalbelopp, för vilket betalning

sökes.

Skuldebrev: skall, då det för vinnande av inteckning eller betalning hos

offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 40 öre för varje fulla

100 kr. av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes.

Hänvisning hit under rubrikerna Intecknat skuldebrev och Revers.

Växel, godkänd eller protesterad: skall, då på grund därav hos offentlig

myndighet sökes betalning, förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100

kr. av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes. Hänvisning hit under

rubriken Postremissväxel.

På grund av hänvisningar under rubrikerna Förvärv genom fusion, genom

skifte och på grund av tillskott är i fråga om dylika avhandlingar rörande

tast egendom och fartyg, i den mån fråga därom kan uppkomma, bestämmelserna

om byte tillämpliga (utom i vad angår förvärv av fast egendom

på grund av tillskott till bolag).

Beträffande en del av ovannämnda handlingar stadgas, att avgift ej utgår

när på grund därav fordran bevakas i konkurs, och beträffande några,

att avgift ej heller utgår när inteckning sökes i järnväg.

Enligt 17 § tredje stycket SF gäller undantag från stämpelplikt

e n, då beträffande inteckning i fast egendom begärs vissa åtgärder enligt

förordningen angående inteckning i fast egendom, nämligen utbyte av inteckningshandling,

anteckning om avbetalning på intecknat belopp, avskrivning

vid utmätning eller konkurs av fastighetsägaren tillkommande belopp

samt uppdelning av ansvarighet mellan flera gemensamt intecknade fastigheter.

Detsamma gäller beträffande tomträtt, vattenfallsrätt och luftfartyg,

i den mån motsvarande inteckningsåtgärder kan förekomma i fråga om sådan

egendom. I dessa fall skall den nya handling, som inges jämte den

gamla inteckningshandlingen, inte stämpelbeläggas. Stämpel skall enligt

samma författningsrum inte heller läggas på handling för vilken inteckning

meddelas på grund av 4 § lagen om inteckningshavares rätt till betalning ur

ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal. I

I 8 § SF finns bestämmelser om intec k ningskont rollstämpel

meddelade under rubriken Skuldebrev såvitt avser inteckningar. I 4 § SF

finns regler om sådan stämpel beträffande gravationsbevis och protokoll

eller bevis angående uppvisande av inteckningshandling för anteckning om

innehav. Avgiften för kontrollstämpel är 25 öre (22 § 1 mom. andra stycket

SF). Frihet från denna avgift gäller endast för kronan och avser blott

skuldebrev (4 och 19 §§ SF).

I fråga om dessa bestämmelsers tillkomst har utredningen lämnat följande

redogörelse.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 75 år 196 i

145

Inteckningskontrollstämpel infördes 1928 (prop. nr 194 och bevillningsutskottets

het. nr 35) för att bereda ökat skydd mot förfalskning av inteckningar

och gravationsbevis. Enligt de först meddelade bestämmelserna

skulle dylikt stämpelmärke anbringas — förutom på gravationsbevis och

tilläggsbevis därå — på skuldebrev då inteckning beviljades eller på handling

som, utan att ny inteckning meddelades, sattes i stället för annan. Sedermera

har användningen av kontrollstämpeln undan för undan vidgats.

Sålunda infördes 1932 på förslag av bevillningsutskottet (bet. nr 51) bestämmelse,

att kontrollstämpel skulle åsättas ej blott vid beviljande av

inteckning utan även varje gång skuldebrevet företeddes för annan inteckningsåtgärd.

Två år senare utvidgades användningen genom föreskrift att

stämpeln skulle åsättas dels skuldebrev varje gång detsamma uppvisades

för anteckning om innehav, dels ock protokoll och särskilt bevis angående

dylikt uppvisande. År 1937 föreskrevs anbringande av inteckningskontrollstämpel

jämväl å skuldebrev som enligt 1927 års lag om dödande av förkommen

handling försågs med bevis att det medförde den inteckningsrätt

som tillkommit den dödade handlingen.

Bestämmelserna har nu den innebörd, som framgår av utredningens historiska

redogörelse.

Utredningen

I fråga om avgiften för inteckning bar enligt utredningen någon gång

framförts åsikten, att den är att anse som ersättning för inteckningsåtgärden.

Utredningen finner emellertid alla här berörda avgifter vara att betrakta

som skatt på kapitalomsättning. Vilken uppfattning om avgifternas karaktär

som än kan ha legat till grund när man bestämt urvalet av stämpelpliktiga

handlingar, anser utredningen urvalet numera knappast kunna förklaras

från annan synpunkt än att man tagit med sådana handlingar, som

varit av större betydelse för det fiskaliska intresset. Sett med utgångspunkt

från nutidens förhållanden förefaller det utredningen anmärkningsvärt att,

medan stämpelavgift utgår för godkänd räkning och s. k. lösöreköp, övriga

överlåtelser av lös egendom (utom fartyg) är stämpellria, sålunda bl. a. avbetalningskontrakt.

Vidare påpekar utredningen att stämpelplikt föreligger

beträffande frakt- och försäkringsavtal men inte i fråga om krav på grund

av arbetsbeting, t. ex. entreprenadkontrakt, i den mån inte godkänd räkning

åberopas.

Om man inte gör en radikal begränsning av denna beskattning till exempelvis

fall då inteckning söks för skuldebrev, påkallar kraven på konsekvens

och likställighet enligt utredningens mening, att avgiftsskyldigheten utsträcks

till att i princip gälla alla slag av förbindelser och avhandlingar som

innefattar utfästelse om betalning. De arter av handlingar, som härigenom

skulle bli avgiftspliktiga, t. ex. de i SF redan nämnda samt koinmissionsocli

mäklaravtal, förlagsavtal, aktieteckning och bolagsavtal, är i regel till

sin natur fullt jämförliga med de redan stämpelpliktiga, säger utredningen.

En viss särställning kan endast tjänsteavtalen anses inta. Eftersom även

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

vissa billighetsskäl ofta talar för stämpelfrihet för sådana avtal, föreslår utredningen

undantag för dem.

Även om man i enlighet med utredningens förslag vidgar stämpelplikten

till att omfatta alla fall då betalning eller inteckning söks på

grund av förbindelse eller avhandling varigenom betalning blivit utfäst, finner

utredningen det vara lämpligt, att man i författningstexten räknar upp

de praktiskt viktigare slagen av stämpelpliktiga handlingar. I 33 § av utredningens

förslag har därför angetts vissa särskilda handlingar, varefter upptagits

ett generellt stadgande om stämpelplikt. Beträffande innebörden av

detta stadgande framhåller utredningen att det skall omfatta även borgensförbindelse,

som ansluter till en stämpelpliktig betalningsutfästelse, men

däremot inte mer allmänna garantiåtaganden, som inte hänför sig till viss

utfästelse.

I fråga om avgiftens storlek påpekar utredningen att avgiften för sådana

handlingar, som är avgiftspliktiga vid inteckning, är 40 öre per 100 kronor,

under det att avgiften för övriga handlingar är 25 öre per 100 kronor. Någon

saklig skillnad mellan de handlingar, för vilka den högre avgiften utgår,

och de andra stämpelpliktiga handlingarna finner utredningen knappast

kunna iakttas. Utredningen påpekar, att avgiften för godkänd räkning

är 40 öre men för växel 25 öre och att den högre avgiften utgår vare sig betalning

eller inteckning söks. Av praktiska skäl, bl. a. med hänsyn till stämpelbefrielsen

då samma handling företes i olika ärenden, anser utredningen

lämpligast med en enhetlig avgift. I 35 § föreslår utredningen därför att avgiften

alltid skall utgå med 40 öre för varje fullt hundratal kronor av det

kapitalbelopp, för vilket betalning eller inteckning söks.

Beträffande fallen av stämpelfrihet föreslår utredningen i 34 § att den

nuvarande stämpelfriheten, då fordran bevakas i konkurs eller inteckning

söks i järnväg, utvidgas att avse samtliga handlingar. Övriga fall av stämpelfrihet,

som utredningen föreslår i 34 §, motsvarar i sak vad som ligger

utanför stämpelplikten enligt 8 § SF under rubriken Obligation, som utfärdas

här i riket, samt bestämmelserna i 17 § tredje stycket SF. I

I fråga om andra inteckningar än penninginteckningar och beträffande

inskrivning av vattenfallsrätt föreslås i 12 § av utredningsförslaget,

att stämpelplikten för dessa begränsade sakrätter till fast

egendom skall behållas i den mån de alltjämt förekommer. Att avgift för

rätt till skogsavverkning utgår även när sådan rätt förbehållits vid försäljning

av fastighet, har utredningen ansett gälla utan att det behöver anges

uttryckligen.

För samtliga fall föreslår utredningen i 12 §, att stämpelbeloppet skall

vara tio kronor. Detta belopp skall dock i fråga om nyttjanderätt och rätt

till elektrisk kraft vara endast ett minimibelopp. Beträffande servitut och

avkomsträtt innebär förslaget en avgiftshöjning, eftersom de nuvarande avgifterna

är endast fem respektive två kronor.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

I fråga om skogsavverkningsrätt föreslår utredningen en subsidiär avgiftsbestämmelse,

vilken överensstämmer med nuvarande huvudregel utom

beträffande det värde som skall ligga till grund för avgiftsberäkningcn. Det

nuvarande beräkningssättet innebär alt avgiften utgår efter det ulfästa vederlaget

eller, om vederlaget inte blivit bestämt till visst belopp, med 20 öre

för varje fullt tiotal ar av det upplåtna skogsskiftet. Med hänsyn till variationerna

i penningvärde och virkespriser anser utredningen denna metod

vara mindre tillfredsställande. Utredningen föreslår därför alt man för beräkningen

av värdet på skogsavverkningsrätt skall tillämpa samma grunder

som enligt 8 § 1 mom. skall gälla i fråga om fast egendom. I sak innebär

detta, att avgiften skall utgå efter det taxerade skogsvärdet året före upplåtelsen

eller — om det ulfästa vederlaget är högre — etter vederlaget. Om

taxeringsvärde inte finns, skall i stället gälla det värde, vartill skogen uppskattas

enligt intyg av trovärdiga män eller efter inskrivningsdomarens

prövning.

Utredningen framhåller vidare, att de föreslagna avgiftsbestämmelserna

beträffande annan nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft i huvudsak

överensstämmer med nuvarande regler i 8 och 11 §§ SF.

I fråga om in teckningskon trollstämpeln berör utredningen

inledningsvis ett förslag av statens organisationsnämnd att slopa detta stämpelmärke.

Utredningen anför härom.

Statens organisationsnämnd har i sin utredningsrapport år 1956 över organisationsundersökningen

vid domstolsväsendet uttalat, att inteckningskontrollstämpeln

icke syntes ha någon betydelse som skydd mot förfalskningar.

Vem som helst kunde få tillgång till ett sådant märke genom att

beställa ett gravationsbevis, varefter märket lätt kunde avlägsnas från beviset,

och den enda svårigheten för en förfalskare vore att å den falska

handlingen efterlikna den ganska okomplicerade makuleringsstämpeln. Ett

mera effektivt skydd mot förfalskningsrisken än detta stämpelmärke medförde

skulle enligt nämndens uppfattning kunna erhållas genom att på berörda

handlingar gjordes en påstämpling med metallstämpel av mer svårimiterat

slag än de nuvarande makuleringsstämplarna (t. ex. reliefstämpel).

Organisationsnämnden föreslog därför slopande av ifrågavarande stämpelmärken.

— Vid remissbehandlingen tillstyrktes organisationsnämndens förslag

i flertalet yttranden. Svenska bankföreningen framhöll däremot att erfarenheten

syntes ha visat att kontrollstämplarna icke varit utan betydelse

som skydd mot förfalskning. Bankföreningen kunde därför icke tillstyrka

att märkena slopades med mindre samtidigt andra åtgärder vidtoges för att

bereda ett åtminstone likvärdigt förfalskningsskydd.

Även om enligt utredningens mening vissa skäl kan tala för att systemel

med särskild inteckningskontrollstämpel bör avskaffas, anser utredningen

det svårligen kunna förnekas, att kontrollstämpeln innefattar visst skydd

mot förfalskning. Att ersätta den med reliefstämpel finner utredningen

knappast vara praktiskt genomförbart, eftersom papperet i skuldebreven

inte sällan är av dålig kvalitet. Utredningen föreslår därför, att systemet

med särskilt stämpelmärke skall behållas. För att stärka förfalskningsskyd
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

det bör emellertid själva märket enligt utredningens åsikt göras av tunnare

papper, så att det blir svårare att avlägsna i oskadat skick. Vidare bör makuleringsstämpeln

enligt utredningen vara sådan, att makuleringen blir svårare

att efterlikna.

I syfte att åstadkomma ett noggrannare hanterande av dessa märken

inom inskrivningsavdelningarna bör vidare valören på märket höjas från

nuvarande 25 öre till förslagsvis två kronor. I samband härmed föreslår utredningen

en föreskrift, att avgiften för kontrollmärket skall avräknas från

den lösen som samtidigt skall erläggas i inskrivningsärendet. Det inkomstbortfall

för statsverket, som uppstår därigenom, kompenseras till fullo av

de ökade lösenavgifterna. Med hänsyn till syftet med stämpelmärket bör det

enligt utredningens mening inte komma i fråga att stadga undantag för sökande,

som är befriad från lösen. Den avgiftsbefrielse, som kronan nu åtnjuter

i fråga om kontrollstämpel på skuldebrev, bör därför slopas, anser

utredningen.

Beträffande användningsområdet i övrigt för kontrollstämpel överensstämmer

utredningens förslag med vad som nu gäller. Bestämmelserna om inteckningskontrollstämpel

har utredningen tagit in i 22 § förslaget till lösenkungörelse.

Yttrandena

Ett bibehållande av stämpelplikt då betalning söks vid domstol har,

såsom tidigare nämnts, bestämt avstyrkts av samtliga hörda allmänna domstolar

liksom av alla hörda häradshövdingar utom en. Vidare föreligger avstyrkanden

från statskontoret, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen

Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Svenska bankföreningen,

Näringslivets skattedelegation, HSB:s riksförbund, Stockholms

stads rättshjälpsans fält, Skånes handelskammare och handelskammaren i

Gävle.

Hovrätten för Västra Sverige uttalar sålunda att denna avgift knappast

kan betraktas som en skatt på kapitalomsättningen i och för sig, eftersom

den drabbar enbart sådan omsättning som kräver domstols medverkan. Övriga

transaktioner av likartat slag är, såsom hovrätten framhåller, inte underkastade

stämpelplikt. Vidare orsakar avgiften domstolarna åtskilligt besvär

från såväl tolknings- som uppbördssynpunkt, främst i lagsökningsmål

där den inte skall utgå på alla fordringsbevis och där den utgör en av tre

särskilda avgifter. Eftersom den dessutom — trots den föreslagna utsträckningen

— torde komma att inbringa ett obetydligt belopp, förordar hovrätten,

att denna avgift slopas helt.

Häradshövdingen i Bollnäs domsaga anför.

En allmän regel inom beskattningen torde vara, att skatt skall uttagas endast

där skattekraft finnes. I förevarande fall, där en person som icke frivilligt

erlagt betalning kräves på betalning, synes regelmässigt det förhållandet

föreligga, att vederbörande har mycket svag betalningsförmåga. Enligt

mitt förmenande är det därför principiellt felaktigt att där utkräva

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 är 196b

skatt. Därtill kominer, att den ifrågavarande skatteformen visat sig besvärlig

i tillämpningen och därför föranlett arbetsinsatser, som i många fall ej

stått i rimligt förhållande till de belopp, som det gällt att inkassera.

Rådhusrätten i Hälsingborg vill med skärpa understryka att man kan

ifrågasätta skäligheten av att ta ut skatt på skriftliga fordringsbevis vid

sidan av rättegångsavgifter. Vidare anför rådhusrätten att del mången gäng

inte är nödvändigt för målet att förete handlingen, därför att dess uppgivna

innehåll uttryckligen vitsordas av motparten eller i varje fall inte bestrids.

Att i sådana fall kräva handlingens företeende enbart för att kunna belägga

den med stämpel anser rådhusrätten inte vara ändamålsenligt. Liknande

synpunkter anför rådhusrätten i Uppsala, som menar att det fiskaliska intresset

bör vika eftersom det vållar besvär att driva in skatten och resultatet

av beskattningen kan väntas bli ringa.

En begränsning av avgiftsplikten till skuldebrev samt de genom särskild

lagstiftning reglerade betalningsmedlen växel och check skulle enligt häradshövdingen

i Hallands södra domsaga medföra avsevärda fördelar.

Stämpelplikten då inteckning för fordran söks har lämnats

utan erinran av samtliga remissorgan.

I fråga om avgiftens storlek föreslår hovrätten för Nedre Norrland, med

hänsyn till arbetsekonomiska synpunkter på stämpelberäkning och stämpelbeläggning,

att skatten skall avjämnas nedåt till jämna tiotal kronor. Det

förefaller hovrätten i dagens läge knappast troligt, att fiskala intressen därigenom

skulle nämnvärt eftersättas. Hovrätten för Övre Norrland föreslår,

för att undvika öresberäkning, att avgiften skall bestämmas till två kronor

när det kapitalbelopp, för vilket inteckning söks, inte överstiger 500 kronor

och annars till fyra kronor för varje påbörjat tusental kronor av kapitalbeloppet.

Häradshövdingen i Västerbottens västra domsaga framhåller att man kan

föreskriva en minimiavgift för intecknade skuldebrev, om man vill undvika

att en sådan handling genom avjämning till närmast lägre krontal helt befrias

från stämpelavgift.

En höjning av avgiften till 50 öre per 100 kronor föreslås av häradshövdingen

i Hallands södra domsaga, framför allt av det skälet att stämpelredogöraren

vid underrätterna därigenom kommer att behöva arbeta med ett betydligt

mindre antal valörer på stämplarna.

De av utredningen föreslagna undantagen från stämpelplikt för fordringsinteckning

har inte föranlett något yttrande.

Ett överflyttande av bestämmelserna om penninginteckning till avdelningen

»Fast egendom» föreslås av häradshövdingen i Karlskoga domsaga och

rådhusrätten i Uppsala. Rådhusrätten anser sålunda, att användningen av

skatteobj ektet som rubrik inte genomförts helt konsekvent.

En begränsning av stämpelplikten för andra inteckningar föreslås

av ett par hovrätter. Hovrätten för Nedre Norrland finner det varken

nödvändigt eller ändamålsenligt att stämpelbelägga inteckning för rätt till

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

skogsavverkning eller inteckning för servitut. Enligt hovrättens mening kan

dessa avgifter saklöst undvaras. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter,

om man inte borde avskaffa avgiftsplikten för handlingar rörande begränsade

sakrätter med undantag av vattenfallsrätt. Hovrätten påpekar, att avgift

utgår endast i de fall då inteckning söks och att det stora flertalet

upplåtelser av här aktuella slag (exempelvis hyresrätterna) inte blir föremål

för beskattning. Avgiften utgör enligt hovrättens uppfattning närmast eu

ersättning för det ökade skydd för rättighetens bestånd, som inteckningen

medför. Avgifterna för dessa handlingar torde sammanlagt inte uppgå till

större belopp. För att motverka eller uppväga inkomstbortfallet kan enligt

hovrättens mening övervägas en höjning av expeditionsavgiften (ansökningsavgift).

Ett fullständigt slopande av avgifterna för de här aktuella inteckningarna

och för inskrivning av vattenfallsrätt förordar rådhusrätten

i Västerås, som framhåller att bestämmelserna orsakar onödigt besvär samtidigt

som statsverkets inkomst av dessa avgifter är ringa.

En enhetlig stämpelavgift för alla här berörda rättigheter föreslår häradshövdingen

i Umeå domsaga. Han framhåller, att avgifterna torde ha mycket

ringa ekonomisk betydelse för statsverket men att uträkningen vållar visst

merarbete för inskrivningsavdelningen. Fördelen med enhetsavgift anser han

vara så stor, att den uppväger en eventuell inkomstminskning för statsverket.

Avrundning nedåt till jämnt krontal förordas av en del remissmyndigheter.

En underrätt föreslår däremot, alt avgiften skall avrundas uppåt til!

jämnt tiotal kronor.

Frågan om inteckningskontrollstämpeln är föremål för högst

delade meningar. Av de remissorgan, som närmare gått in på frågan, har

flertalet avstyrkt, att ett särskilt kontrollmärke behålls.

Ur yttrandena från dem, som helt eller delvis tillstyrkt ett bibehållande av

inteckningskontrollstämpel, må anföras följande.

Sparbanksinspektionen delar utredningens uppfattning, att inteckningskontrollstämpeln

torde få anses innefatta ett visst skydd mot förfalskning.

Några tillstyrkande remissorgan anför erinringar mot den föreslagna valören

och mot avräkningsbestämmelsen. Häradshövdingen i Hallands södra

domsaga anser sålunda att debiteringen i inteckningsärenden och kontrollen

över stämplarna säkerligen blir enklare och mer tillförlitlig, om avräkningsbestämmelsen

helt slopas. I stället kunde enligt hans mening inteckningskontrollstämpel

utgå med förslagsvis endast en krona. Annars kan

avräkning inte ske fullt ut i de fall, då beviset kostar endast en krona, framhåller

han. Statstjänstemannaförbundet anser, att föreskrifterna om kontrollstämpel

och dess debitering måste te sig obegripliga för allmänheten.

Förbundet frågar sig, varför man måste först debitera stämpeln och sedan

avräkna avgiften från lösen i ärendet, och undrar, om det är nödvändigt

endast för att särhålla stämpelmedel och expeditionslösen.

Häradshövdingen i Västerbottens västra domsaga frågar sig, om inte av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 190b 1S1

giften för kontrollstämpe] kan avskaffas. Härigenom skulle man vinna befrielse

från det inte obetydliga besväret alt skicka annars avgiftsfria expeditioner

mot postförskott på den obetydliga avgiften för kontrollstämpel, eu

avgift som för övrigt måste bokföras hos den beställande myndigheten. Atl

domsagorna skulle vara vårdslösa med stämplarna därför att dessa inte kostar

något, anser häradshövdingen inte troligt.

Avgiftsbefrielse för staten förordas av vattenfallsstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen finner att det extra arbete, som postförskott

på kontrollstämpelavgiften medför för kommissionären, postverket och vattenfallsverket,

är föga rimligt och under alla omständigheter kostar avsevärt

mer än avgiften för inteckningskontrollstämpeln, även om denna höjs enligt

förslaget. Syftet med kontrollstämpeln torde vinnas lika väl, om avgiften för

denna slopas helt för statens del. Om inteckningskontrollstämpeln av principiella

skäl anses böra behållas för att hindra förfalskning, anser lantbruksstyrelsen

det vara konsekvent att även åtgärder, som sker för statsverkets

räkning, skyddas genom sådan stämpel. Detta anser styrelsen särskilt motiverat

i fråga om inteckningshandlingar, som lantbruksnämnderna tar befattning

med, eftersom dessa handlingar ofta åter går ut i allmänna marknaden.

Lantbruksstyrelsen vill emellertid ifrågasätta, om någon valör behöver

åsättas stämpeln, önskemålet om ett noggrannare hanterande av dessa

märken inom inskrivningsavdelningarna bör enligt lantbruksstyrelsens mening

kunna tillgodoses på annat sätt. Eftersom avgiften för inteckningskontrollstämpeln

skall avräknas från lösen i samma ärende, kommer särskild

inkomst av kontrollstämpeln att i realiteten tillföras statsverket endast från

dem som är fria från lösen. För lantbruksnämndernas del skulle ett slopande

av den föreslagna avgiften för inteckningskontrollstämpeln obestridligen

medföra, att man undviker en ökning av arbetet med den kassamässiga redovisningen

som annars skulle uppkomma, menar lantbruksstyrelsen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner en sådan överföring av medel från

en myndighet till en annan, som utredningens förslag innebär, vara motiverad

endast av kontrollen över stämpelmedel. Länsstyrelsen ifrågasätter, om

inte inskrivningsdomarna i stället skulle kunna redovisa avgiften för kontrollstämplar

på handlingar- till andra myndigheter, såsom den skrivelse vari

handlingen beställs eller liknande.

En begränsning av inteckningskontrollstäxnpelns användningsområde förordas

av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Den föreslår att gravationsbevis

inte skall förses med kontrollstämpel, då beviset i fall av stämpelfrihet begärs

av överexekutor i samband med exekutiv försäljning av fast egendom.

De remissorgan, som avstyrkt att inteckningskontrollstämpeln behålls, är

statskontoret, två hovrätter, tillhopa sex underrätter och häradshövdingar,

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution

samt Föreningen Sveriges häradshövdingar. För den händelse att stämpelmärket

likväl skulle behållas har dessa organ i flera fall anfört erinringar

mot de föreslagna bestämmelserna om valör och avräkning. Ur de avstyrkande

yttrandena må följande anföras.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser inteckningskontrollstämpeln

knappast ha någon större betydelse, när det gäller att hindra förfalskningav

inteckningar. Om man anser att kontroll behövs, bör moderna metoder

användas, t. ex. sådan genomstämpling som banker använder för checkar.

Om stämpeln behålls, bör den enligt hovrättens mening vara kostnadsfri.

Avräknas den från lösen i inskrivningsärendet, uppkommer nämligen risk

för feldebitering.

Hovrätten för Övre Norrland finner visserligen utredningens förslag innebära

en förbättring. Kvar står dock enligt hovrättens mening, att dessa

stämplar medför betydande besvär vid underrätterna och kostnader för

statsverket utan motsvarande nytta. Det är därför önskvärt, att kontrollstämpelmärkena

avskalfas. Hovrätten anser att den moderna kontorstekniken

gör det möjligt att framställa handstämplar, vilka genom relieftryck

åstadkommer ett bevis på handlingarna som är omöjligt att avlägsna och

svårt att förfalska. Med bruket av en sådan handstämpel på de bevis, som

utfärdas av inskrivningsdomaren, skulle enligt hovrättens åsikt bättre säkerhet

uppnås än den kontrollstämpeln nu ger.

Reliefstämpel förordas även av häradshövdingen i Nedansiljans domsaga

som anför.

Enligt min mening är inteckningskontrollstämpelns betydelse som skydd

mot förfalskning ganska ringa. Bibehålies denna stämpel medför detta å

andra sidan avsevärt besvär vid stämpelbeiäggning och debitering, framför

allt genom den nyss anmärkta bestämmelsen om avräkning. Om något skydd

mot förfalskning av ifrågavarande handlingar anses erforderligt, torde organisationsnämndens

förslag om reliefstämpel erbjuda en bättre eller i varje

fall fullt godtagbar lösning. Utredningsmannens skäl för att avfärda denna

lösning eller att papperskvaliteten i skuldebrevet är dålig synes icke övertygande.

De handlingar varå reliefstämpeln skulle komma ifråga är endast

intecknade skuldebrev och gravationsbevis. Från de sistnämnda kan utan

vidare bortses enär de författningsenligt skall utskrivas på papper av högsta

kvalitet. Vad beträffar skuldebreven torde oöverstigliga hinder icke föreligga

för att förmå kreditinstituten — vilka så gott som uteslutande numera

komma ifråga som sökande -— att låta trycka inteckningsformulären på

papper av likartad kvalitet; detta sker redan i mycket stor utsträckning.

Därmed faller skälet att bibehålla inteckningskontrollstämpeln med därav

föranledda extra debiteringsbesvär. Härtill må fogas en erinran om att

varje möjlighet att förenkla det expeditionella förfarandet på domstolarnas

kanslier bör tillvaratagas.

Rådhusrätten i Västerås anser att man närmare bör undersöka, om det

är praktiskt genomförbart att ersätta kontrollstämpelmärket med reliefstämpel.

De övriga avstyrkande remissinstanserna har funnit förfalskningsskyddet

tillräckligt tillgodosett genom de övriga stämplar, som normalt sätts

på handlingen och inte får köpas av allmänheten.

Statskontoret och rådhusrätten i Norrköping anser sålunda, att risken för

handlingsförfalskning begränsas redan av att försäljningen av enkla stämplar

till allmänheten skall upphöra, och föreslår därför, att kontrollstämpeln

opaginerad Kontrollera mot PDF

io:5

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 196b

slopas. I varje lall hör konlrollstämpelns användning kunna begränsas, så

åt! inteckningshandling äsätts sådant märke endast eu gång. Rådhusrätten

anser, alt stämpeln inte heller bör åsättas gravationsbevis.

Föreningen Sveriges häradshövdingar vill starkt ifrågasätta, om värdet

av att behålla denna stämpel från säkerhetssynpunkt står i proportion till

det merarbete som förorsakas av stämpeln.

Den av statens organisationsnämnd uttalade uppfattningen, all inteckningskontrollstämpeln

inte bär någon betydelse som skydd mot förfalskning,

delas av rådhusrätten i Göteborg och Föreningen mellan ombudsmännen hos

Sveriges landshgpoteksinstitution. Rådhusrätten finner att åsättandet av

denna extra stämpel uppenbarligen medför visst merarbete. En avräkning

av avgiften från del utgående lösenbeloppet, som utredningen föreslagit,

skulle enligt rådhusrätten givetvis komma att ytterligare öka detta arbete,

och det skulle dessutom finnas risk för felaktig stämpelbeläggning.

Särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga uttalar, att skattestämplarna

torde erbjuda lika gott skydd som inteckningskontrollstämpeln.

Om kontrollstämpeln behålls, anser inskrivningsdomaren det med hänsyn

till hanterandet av stämplarna, exempelvis vid uppräkning av inneliggande

förråd av sådana stämplar, lämpligare att den får valören en krona.

Rådhusrätten i Malmö anför.

Enligt rådhusrättens mening bör det för eu förfalskare icke vara nämnvärt

svårare att flytta en använd inteckningskontrollstämpel även om den

skulle vara av tunt papper — från en handling till en annan än att flytta

en vanlig beläggningsstämpel. I detta sammanhang bör observeras utredningens

förslag att enkla beläggningsstämplar icke längre skola vara att tillgå för

allmänheten. Eftersom inteckningskontrollstämpeln torde sakna nämnvärd

betydelse för förhindrande av förfalskningar, föreslår rådhusrätten ur rationaliseringssynpunkt,

att den avskaffas. Den makuleringsstämpel, varom

utredningen talar i sista punkten av fjärde stycket å sid. 202, torde med

lika gott resultat kunna användas vid makulering av vanliga beläggningsstämplar

som vid makulering av inteckningskontrollstämplar. Rådhusrätten

har svårt att förstå utredningens motivering för höjning av inteckningskontrollstämpelns

belopp till två kronor. Åtminstone i rådhusrätten i

Malmö ha de, som hittills sysslat med inteckningskontrollstämplar, hanterat

dem ytterst noggrant just av det skälet, att de äro kontrollstämplar. Att tro,

att befattningshavarna skulle bliva ännu noggrannare i sitt hanterande av

stämplarna, därför att deras valör höjes med en krona 75 öre, synes rådhusrätten

verklighetsfrämmande. Om inteckningskontrollstämplarna skulle

bibehållas, föreslår rådhusrätten, alt valören får förbliva oförändrad. Därigenom

skulle man kunna undvika den ur rationell synpunkt olyckliga bestämmelsen

i förslaget om avräkning av avgiften för kontrollmärket från

den lösen, som skall erläggas i samma ärende. Möjligen skulle man kunna

tänka sig’ för att få lösen i jämna kronor, att höja valören till en krona,

dock fortfarande utan något avräkningsförfarande.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att länsstyrelsen inte sällan

måste betala avgift för kontrollstämpel. Detta medför visst merarbete från

utanordningssynpunkt. Eftersom avgiften enligt förslaget skall avräknas

från lösen, blir det i verkligheten endast staten, som skall erlägga denna av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

gift. Länsstyrelsen ifrågasätter därför, om inte stämpeln kan helt ersättas

med kostnadsfritt kontrollmärke för det fall att organisationsnämndens

förslag inte anses kunna realiseras. Även häradshövdingen i Umeå domsaga

föreslår i andra liand, att kontrollstämpeln görs avgiftsfri.

Departementschefen

Så gott som samtliga berörda remissmyndigheter har ingående argumenterat

för att man skall slopa skatteplikten, då betalning söks för

fordran. Utredningen synes inte heller ha varit helt främmande för denna

tanke. Eftersom stämpelskatt i sådana fall vållar mycket besvär och saknar

statsfinansiell betydelse, tillstyrker jag, att skatteplikten avskaffas i denna

del.

När det gäller inteckning för fordran, har den nuvarande skatteplikten

inte satts i fråga från något håll. Även enligt min mening bör den

behållas.

Skattepliktens inträde är enligt gällande rätt och utredningens förslag

knuten redan till det förhållandet att inteckning söks. Därigenom skall skatt

utgå oavsett om inteckning fastställs eller inte och även om sökanden återtar

sin ansökan. Denna konstruktion sammanhänger med att den nuvarande

stämpelavgiften skall betalas i förskott, nämligen samtidigt med att ansökan

om inteckning görs. Som jag tidigare nämnt, skall emellertid all stämpelskatt

hos inskrivningsdomare enligt departementsförslaget erläggas i efterskott,

d. v. s. först efter det att beskattningsmyndigheten fastställt skattens

belopp. Detta förhållande talar för att frångå principen om inteckningsansökan

som grund för skattskyldighet. Härtill kommer att utredningen föreslagit

särskilda återvinningsregler, liknande dem som föreslås för skatt på

förvärv av fast egendom och tomträtt. Enligt dessa regler skulle återvinning

få ske, om inteckningsansökan avslagits på grund av att inteckningshandlingen

var ogill. Det måste te sig opraktiskt att en inteckningssökande

i detta fall skall erlägga stämpelskatt, trots att man redan vid betalningstillfället

vet att han är berättigad till återvinning så snart han gör ansökan

därom. För att komma till rätta med sådana mindre önskvärda konsekvensei

av utredningens förslag vill jag föreslå, att skatteplikten i princip knyts

till det faktum att inteckning beviljats. Skatt skall således inte utgå för avslagsbeslut.

För beslut om vilandeförklaring av inteckningsansökan bör däremot

tas ut skatt.

Beträffande tiden för stämpelskattens betalande ges regler i 36 §. Bestämmelser

om restavgift för de fall, då betalning inte sker i föreskriven tid, föreslås

i 37 §.

Beträffande skattens storlek i fråga om fordringsinteckning har utredningen

inte föreslagit någon ändring. Skatten utgår nu med 40 öre för

varje fullt hundratal kronor av den sökta inteckningens kapitalbelopp. Från

något håll har föreslagits en höjning av skatten till 50 öre per 100 kronor.

Jag finner emellertid inte anledning att höja skattesatsen för inteckning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmir/l. Maj:ts proposition nr 75 år

155

Med hänsyn till att skatteplikten enligt mitt förslag i princip skall gälla

fastställd inteckning bör skatten beräknas på den fastställda inteckningens

belopp eller, då inteckningsansökan vilandeförklarats, på det belopp som beslutet

härom avser.

För att underlätta beräkningen av stämpelskatten är det enligt min mening

lämpligt att dessutom vidta en mera teknisk ändring. Jag vill sålunda

föreslå, att skatten bestämmes till fyra kronor för varje fullt tusental kronor

och att ett minsta belopp för skatten införs. Liksom jag redan föreslagit

beträffande stämpelskatten för förvärv av fast egendom och tomträtt vill

jag förorda, att minimibeloppet för penninginteckning bestämmes till tio

kronor för varje inteckning.

De undantag från skatteplikten för fordringsinteckning, som föreslås i

tredje stycket, överensstämmer med gällande rätt och har lämnats utan erinran

vid remissbehandlingen. Vissa fall av skattefrihet regleras även i 12 §.

Skatteplikten för andra inteckningar än penninginteckningar

samt för inskrivning av vatten fallsrätt har bibehållits i utredningens

förslag. Ett par remissorgan har dock föreslagit inskränkning

av skatteplikten i vissa av dessa fall.

Stämpelskatten på dessa begränsade sakrätter torde inbringa statsverket

mindre än 50 000 kronor för år. Detta belopp är fördelat på 15—20 000

ärenden. Även med den föreslagna höjningen av skattebeloppet för servitut

kommer de totala inkomsterna av skatten för denna kategori inteckningar

att bli små. Det genomsnittliga skattebeloppet för varje ärende kommer

likaledes att förbli relativt obetydligt. Härtill kommer att antalet nya

servitutsinteckningar, vilka utgör den dominerande delen av de här aktuella

inteckningarna, kan väntas minska, bl. a. på grund av vidgade möjligheter

att tillskapa s. k. lantmäteriservitut vilka är skattefria.

Under det att skatteplikten i de här berörda fallen ger statsverket endast

obetydliga inkomster, vållar den inskrivningsväsendet ett ganska omfattande

arbete, särskilt som skatten ibland är svår att beräkna. Ivostnadshänsyn och

andra praktiska skäl talar därför starkt för att avskaffa skatteplikten på

detta område. Även principiella skäl kan anses tala för en sådan åtgärd. Eftersom

det inte finns någon skyldighet att söka inteckning för avtalen om

de ifrågavarande begränsade sakrätterna och dessa åtnjuter visst skydd även

utan inteckning, kommer endast en mindre del av dem att träffas av skatteplikt.

Sålunda kan man inte låta inteckna s. k. lantmäteriservitut, och den

vanligaste typen av nyttjanderättsavtal, nämligen hyreskontrakt, intecknas

praktiskt taget aldrig. Skatteplikten drabbar således ett godtyckligt urval av

de berörda avtalen. Jag vill samtidigt erinra om att den kostnad, som inskrivningsväsendet

åsamkas i de fall där inteckning söks, i princip skall ersättas

genom den särskilda expeditionsavgiften.

På grundval av de nu redovisade övervägandena har jag kommit till uppfattningen,

att skatteplikten för andra inteckningar än penninginteckningar

liksom för inskrivning av vattenfallsrätt bör slopas. Vad gäller vattenfalls
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

rätt kan även erinras om att jordabalksutredningen föreslagit slopande av

detta institut.

Enligt mitt förslag kommer att för beskattning kvarstå endast en homogen

kategori av inteckningar, nämligen fordringsinteckningar. Skatteplikten

för sådan inteckning gäller emellertid oberoende av objektet för inteckningen.

Den avser således inte bara inteckning i fast egendom eller tomträtt utan

även exempelvis förlagsinteckning, fartygsinteckning och inteckning i luftfartyg.

Med hänsyn härtill bör bestämmelserna om fordringsinteckning sammanföras

under en särskild rubrik, lämpligen benämnd »Inteckning för fordran».

Inteckningskontrollstämpeln har i praktiken visat sig ineffektiv

som skydd mot förfalskning av inteckningshandling. Sålunda har

det för förfalskare varit relativt lätt att avlägsna detta stämpelmärke från

en inteckningshandling. Utredningens förslag att göra stämpelmärket av

tunnare papper torde inte nämnvärt försvåra ett sådant förfarande. Kontrollmärken

torde redan nu hanteras mycket noggrant vid inskrivningsavdelningarna.

Den av utredningen föreslagna höjningen av märkets valör till

två kronor lär därför inte medföra någon ökning av förfalskningsskyddet

men däremot ett administrativt merarbete genom att avgiften skulle avräknas

från debiterad lösen. Eftersom de stämpelmärken som skall användas

för redovisning av stämpelskatt och av expeditionsavgift inte kommer att säljas

till allmänheten, erbjuder redan dessa beläggningsstämplar ett förfalskningsskydd,

som knappast ökas genom att ytterligare ett slags statligt stämpelmärke

sätts på handlingen. Jag förordar därför, att systemet med särskild

inteckningskontrollstämpel slopas.

Frågan om andra åtgärder behövs för att försvåra förfalskning har diskuterats

av såväl utredningen som remissorganen. Endast två remissorgan

har ansett det nödvändigt att införa reliefstämpling, om man slopar stämpelmärket.

Såsom utredningen påpekat, är reliefstämpling ofta inte lämplig

med hänsyn till den dåliga papperskvaliteten hos inteckningshandlingen.

För övrigt kan även en reliefstämpling förfalskas, om än med större besvär.

Som jag nyss framhållit, bör de beläggningsstämplar, som sätts på

handlingen för att redovisa stämpelskatt och expeditionsavgift, utgöra tillräckligt

skydd mot förfalskning. Detta skydd bör emellertid kunna stärkas

genom att märkena makuleras med en makuleringsstämpel, som är svårare

att imitera.

12 §.

Denna paragraf motsvarar 13 § första stycket samt 35 § andra och tredje

styckena i utredningens förslag.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 är 1964

157

Gällande ordning

Har eu handling förctetts för offentlig myndighet för inteckning och därvid

försetts med stämpel, skall handlingen enligt 17 § SF inte stämpelbeläggas

på nytt, om den inges än en gång i samma syfte som förut. Ett undantag

härifrån finns emellertid. När eu inteckning för skuldebrev eller annat

fordringsbevis helt eller till visst belopp dödats av domstol eller av annan

anledning upphört att gälla samt ny inteckning för handlingen inte

inom ett år därefter sökts i den förut intecknade egendomen eller i del av

denna, gäller sålunda inte regeln om stämpelbefrielse vid förnyad inteckningsansökan.

När betalning söks hos offentlig myndighet och en avskrift därvid företes

i stället för huvudskriften, bör avskriften enligt 18 § SF förses med samma

stämpel som gäller för huvudskriften. Om det med intyg bevisas att huvudskriften

försetts med stämpel för det belopp, för vilket betalning söks,

eller för någon del av detta belopp, skall avskriften emellertid inte beläggas

med stämpel för mera än det belopp, som saknas beträffande huvudskriften.

Detsamma gäller, om det visas att inteckning eller betalning förut sökts

för det aktuella beloppet eller del av detta.

Utredningen

I fråga om fall, då inteckning eller betalning söks för fordran, föreslår

utredningen i 35 § andra stycket att avgift inte skall utgå för belopp, för

vilket betalning eller inteckning tidigare sökts på grund av samma handling.

Beträffande övriga inteckningar samt lagfart och inskrivning föreslår utredningen

i 13 § första stycket, att avgift inte skall utgå på nytt när en sådan åtgärd

söks på grund av handling som tidigare blivit företedd i samma avseende

och då stämpelbelagts. Utredningen framhåller, att de föreslagna bestämmelserna

om fordringsinteckning möjligen innebär någon utvidgning av avgiftsbefrielsen

i förhållande till de nuvarande reglerna genom att orden »i

samma avseende» (17 § första stycket SF) inte tagits med i förslaget. Med

hänsyn till lydelsen av andra stycket i samma paragraf anser utredningen

det dock vara tvivelaktigt, om detta uttryck innefattar någon verklig begränsning.

För det fall, att inteckning upphör att gälla och ny inteckning söks, föreslår

utredningen stämpelbefrielse endast under förutsättning, att den nya

inteckningen söks inom ett år efter det att den förra inteckningen upphörde

att gälla och i egendom som helt eller delvis omfattades av denna.

Om samtidigt med dödning av inteckning söks ny inteckning i egendom

som helt eller delvis omfattades av den dödade inteckningen, skall stämpelbefrielsen

enligt utredningens förslag gälla, även om en ny handling åberopas.

Utredningen, som framhåller att motsvarighet till denna regel saknas

i SF, har funnit den föreslagna bestämmelsen lämplig med hänsyn till

intresset av att fastighetsboken vid omläggning av lån rensas från gamla

inteckningar.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1567

Bestämmelserna i 18 § SF om stämpelbeläggning av avskrift av fordringsbevis

behöver enligt utredningen inte behållas. Utredningen anser det nämligen

även utan dessa bestämmelser vara uppenbart, att avgift inte utgår

om och i den mån avgift tidigare erlagts.

Yttrandena

Bestämmelsen att avgift inte skall utgå, när inteckning tidigare sökts på

grund av samma handling, har i allmänhet lämnats utan erinran.

Stockholms rådhusrätt föreslår emellertid att avgiftsbefrielsen skall få

gälla även ny handling, som i samband med utbyte eller eljest på grund av

inskrivningsåtgärd ersatt den åberopade handlingen. Rådhusrätten framhåller

att den handling som företes för nyinteckning inte är samma handling,

för vilken inteckning ursprungligen sökts, när den företedda handlingen

t. ex. på grund av utbyte eller uppdelning trätt i stället för annan inteckningshandling.

Förhållandet är likartat, när inteckning enligt 26 eller 27 §

inteckningsförordningen meddelats för ett utbrutet ägarhypotek. Rådhusrätten

påpekar att enligt grunderna för 17 § första stycket SF stämpelbeläggning

vid nyinteckning i praxis inte torde ske i något av dessa fall,

trots att handlingen aldrig blivit försedd med stämpel.

Jordabalksutredningen framför synpunkter liknande dem som anförts av

Stockholms rådhusrätt.

Den nytillkomna bestämmelsen i 35 § tredje stycket av utredningens förslag,

enligt vilken ny handling inte skall utgöra hinder för stämpelbefrielse

vid samtidig dödning och nyinteckning, hälsas med tillfredsställelse av flera

remissorgan. I några yttranden är man dock tveksam om den rätta tolkningen

av bestämmelsen.

Rådhusrätten i Uppsala, som anser bestämmelsen tillgodose ett länge

känt behov, menar, att avfattningen inte medger avgiftsfrihet annat än när

en inteckningshandling byts ut mot en annan. Rådhusrätten finner det önskvärt,

att förmånen kommer att gälla även då flera inteckningar byts ut mot

en eller flera nya i andra valörer men sammantagna inte till högre belopp än

summan av de ursprungliga. Endast om en sådan möjlighet finns, anser

rådhusrätten en effektiv upprensning i fastighetsboken möjlig.

Föreningen Sveriges häradshövdingar finner bestämmelserna synnerligen

välkomna. På längre sikt bör de enligt föreningens uppfattning leda till en

sanering av inteckningsförhållandena och en avsevärd arbetslättnad, bl. a.

när det gäller att utfärda gravationsbevis. Det bör emellertid göras klart,

anser föreningen, att stämpelfriheten vid samtidig dödning och nyinteckning

inte förutsätter att de nya och de gamla skuldebreven lyder på samma

belopp utan att stämpelfriheten får åtnjutas för de nya skuldebreven i

den mån dessa rymmes inom ramen för det dödade beloppet. Små inteckningar

kan härigenom sammanläggas till större. Principen bör enligt föreningens

mening få tillämpas i full utsträckning även när det gäller skuldebrev,

som är intecknade inom flera domsagor. Måhända finns det skäl för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 75 är 1!M 4

in*»

en föreskrift, att stämpelfrihet inte får åtnjutas när inteckningsåtgärd vidtagits

i uppenbart syfte ult ernå befrielse i andra fall än som medgivits i

förordningen, slutar föreningen.

Samma tolkning som häradshövdingeföreningen uttalar Föreningen mellan

ombudsmännen hos Sveriges landsliypoteksinstitution, som finner tolkningen

väl överensstämma med utredningens motiv. Man skulle då ha den

synnerligen önskvärda möjligheten att sammanslå flera inteckningshandlingar

till eu enda samtidigt med t. ex. relaxering, inteckningsreglering eller

postposition. Föreningen understryker starkt angelägenheten av att dessa

synpunkter beaktas. Skulle en sådan innebörd av stadgandet inte vara avsedd,

hemställer föreningen att bestämmelsen omarbetas, så att den kommer

att täcka även de angivna fallen. Såväl för fastighetsbokföringen som för

det praktiska kreditlivet framstår det nämligen enligt föreningen som ett

mycket starkt önskemål, att bestämmelsen blir tillämplig på de nu angivna

situationerna.

Jordabalksidredningcn uttalar — med hänvisning till sina strävanden att

åstadkomma största tänkbara förenklingar inom intcclcningsrätten — att

det av stämpelulredningen föreslagna stadgandet kan hälsas med verklig

tillfredsställelse hara om användningsområdet blir lika vidsträckt som lagberedningens

civilrättsliga utbytesinstilut, d. v. s. kommer att omfatta även

de fall då flera inteckningshandlingar byts ut mot en eller flera andra. Jordabalksutredningen

anför härom.

Medan ett utbyte av inteckningshandling enligt 21 § inteckningsförordningen

innebär, att inteckningen är oförändrad och således även i fortsättningen

kommer att tyngas av före utbytet vidtagna inteckningsåtgärder,

kommer däremot ett »utbyte», som sker medelst dödning och nyfastställelse,

att resultera i en »ren» inteckning. Såsom antytts av stämpelutredningen

skulle ett successivt användande av systemet med dylikt utbyte kunna åstadkomma

en inte oväsentlig förnyelse av inteckningsbeståndet; fastighetsbokföringen

skulle härigenom bli förenklad och gravationsbevisen skulle bli

mera lättlästa och överskådliga. — Den föreslagna möjligheten till utbyte via

dödning och nyfastställelse skulle således kunna ses såsom ett komplement

till det hävdvunna utbytesinstitutet. I praktiken kan man möjligen komma

till ett motsatt betraktelsesätt, d. v. s. se det civilrättsliga utbytesinstitutet

såsom ett komplement till det föreslagna »stämpelrättsliga». Anledningen

härtill skulle vara önskvärdheten för alla intressenter att det sistnämnda utbytesförfarandet

komme till användning. Förutom att innebära betydande

lättnader i inskrivningsmyndighetens arbetsbörda medför nämligen ett stämpelrättsligt

utbyte, att panthavaren i sin hand får en inteckningshandling, av

vilken han direkt kan utläsa i vilka fastigheter inteckningen gäller. Sistnämnda

omständighet är av stort värde och tillmötesgår gamla önskemål

om att göra inteckningshandlingarna mera lättlästa. I händelse utbyte medelst

dödning och nyfastställelse av en eller annan anledning inte skulle

kunna genomföras i det enskilda fallet, skulle sakägarna ha möjligheten

till civilrättsligt utbyte.

Avstyrkande yttrande föreligger endast från häradshövdingen i Hallands

södra domsaga, som anför.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år J96i

Den i tredje stycket upptagna bestämmelsen kan missbrukas på så sätt,

att inteckningar (till mycket höga belopp) som gälla i t. ex. fastigheterna

1—50, dödas helt samt nyfastställas i fastigheterna 50—100 och därefter

relaxeras i fastigheten nr 50. Härigenom kan stämpelbelagda skuldebrev användas

för helt annat ändamål än som ursprungligen var avsett; de bli sålunda

en handelsvara. Det kan göras gällande, att bestämmelsen saknar ekonomisk

betydelse i fråga om inteckningar på mera ordinära belopp (5—

10 000 kronor) och att beträffande miljoninteckningar anledning saknas

införa lättnader i stämpelplikt för just en dylik kategori av stämpelpliktiga

handlingar. I övrigt må framhållas att en fastighetsägare kan stimuleras att

medverka till upprensning i fastighetsboken genom att det påpekas för honom

att expedieringen av t. ex. gravationsbevis i så fall kan ske betydligt

snabbare. — Alternativt föreslås att uttrycket »helt eller delvis» ersättes

med uttrycket »i sin helhet eller endast med oväsentligt undantag».

En specialfråga rörande tomträtt har tagits upp av Föreningen för tjänstemän

inom Sveriges stadshypoteks- och bostadskreditorganisationer. som anför.

När tomt upplåtits med tomträtt och behov av ändring av tomten uppstått,

måste det gällande tomträttskontraktet upphävas och inteckningarna

i tomträtten dödas. Sedan därefter tomträttskontrakt beträffande den

nya tomten eller de nya tomterna på nytt tecknats, kunna de tidigare intecknade

skuldebreven omedelbart intecknas i någon av de nya tomträtterna.

Tvekan har härvid yppats hos inskrivningsdomare, om ny stämpelbeläggning

av skuldebreven skall ske. Inteckning sker ju ej i den förut intecknade

egendomen och strängt taget ej heller i del därav, enär en tomträtt

måste anses vara odelbar ur inteckningssynpunkt (inteckning i ideell andel

av tomträtt kan ej beviljas). Emellertid har i de fall av denna art som äro

för föreningen kända ny stämpelbeläggning icke ägt rum. Det kan måhända

diskuteras, om den föreslagna lydelsen av 35 § framdeles kommer att undanröja

varje tvekan i frågan om hur stämpelbeläggning i fall som detta

skall bedömas. Det ifrågasättes därför, om ej i denna punkt ett förtydligande

bör ske.

Departementschefen

Liksom hittills skall skatt i princip inte utgå på nytt, om inteckning söks

på grund av handling som tidigare företetts i samma syfte och då föranlett

beskattning. Den utformning utredningen gett regeln härom innebär etL

krav på identitet mellan den ursprungligen intecknade handlingen och den

handling som företes vid det senare tillfället. Såsom ett par remissmyndigheter

påpekat, kan emellertid den ursprungligen intecknade handlingen ha

ersatts av en ny handling genom utbyte, utbrytning av ägarhypotek eller

uppdelning. Enligt stadgad praxis tas i sådana fall inte ut någon stämpel,

om inteckning söks för den nya handlingen. Denna praxis bör enligt min mening

lagfästas. Detta kan ske genom en hänvisning till It § tredje stycket

3), där de berörda fallen finns angivna. En förutsättning för skattebefrielse,

när tidigare inteckning upphört att gälla, är emellertid, att ansökan om ny

inteckning bifalles eller vilandeförklaras inom ett år därefter. Vidare förutsätts

identitet — helt eller delvis — mellan objekten för de båda inteckningarna.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj. ts proposition, nr 75 år 196b

önskemålet att fastighetsböckerna skall rensas från gamla inteckningar

har allmänt vitsordats under remissbehandlingen. Man har därför med tillfredsställelse

hälsat utredningens förslag om skattebefrielse för det fall, att

dödning av inteckning och ansökan om inteckning på grund av ny handling

sker samtidigt. Tveksamhet har dock uttalats, om det föreslagna stadgandet

är tillämpligt i andra fall än då en tidigare intecknad handling byts ut mot

en enda ny handling. Enligt min mening saknas anledning att ge stadgandet

en så snäv innebörd. Såsom jordabalksutredningen antytt, bör genom den

föreslagna bestämmelsen införas ett stämpelskatterättsligt utbytesinstitut,

som överensstämmer med det av lagberedningen föreslagna civilrättsliga utbytesinstitutet.

Detta medger utbyte av en inteckningshandling mot en eller

flera liksom av flera handlingar mot en eller flera. Det angelägna syftet med

ett stämpelskatterättsligt utbytesinstitut av detta innehåll gör att man bör

bortse från risken för missbruk, vilken för övrigt inte är ny. Författningstexten

har jämkats för att klargöra, att bestämmelsen skall ha den nu angivna

innebörden. Med hänsyn till önskemålet att förenkla inskrivningsväsendet

bör hinder inte möta mot att tillämpa skattebefrielsen, även om de nya

handlingarna lyder på högre belopp. Därvid skall skatt givetvis utgå för det

överskjutande beloppet. Den omständigheten, att handlingarna är intecknade

inom flera domsagor, bör inte hindra skattebefrielse.

Tvekan har vidare uttalats, om skatt skall tas ut på nytt när på grund

av ändring i fastighetsindelningen inteckningar i tomträtt till viss fastighet

dödas och samma skuldebrev omedelbart intecknas i tomträtt till nybildad

fastighet som helt eller delvis sammanfaller med den tidigare fastigheten. I

sådant fall får den nya inteckningen enligt min mening anses ske i samma

egendom som förut, och inteckningshavaren bör således i detta fall ha rätt till

skattebefrielse. Enligt ett av högsta domstolen nyligen meddelat beslut skall

förnyad skattepåföring inte heller äga rum, om inteckningen först beviljats

i viss tomt och sedan efter dödning beviljas i tomträtten till samma

tomt. Någon särskild bestämmelse i dessa hänseenden kan enligt min mening

inte anses erforderlig.

Förvärv av fartyg

13 §.

Gällande ordning

Enligt 8 § SF skall i allmänhet stämpel erläggas för förvärv av fartyg

(pråm) till ett värde av minst 6 000 kronor eller lott i sådant fartyg. De

stämpelpliktiga förvärven, som upptas under särskilda rubriker, är Köp

och Byte, Förvärv genom fusion enligt 175 § lagen om aktiebolag, Förvärv

genom skifte vid upplösning av bolag eller förening samt Förvärv på grund

av tillskott vid bildande av bolag eller förening eller tillskott efter bolagets

eller föreningens bildande. Avgiftsplikt föreligger även om blott muntligt

6 Bihang till riksdagens protokoll 1964.1 samt. Nr 75

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196i

förvärvsavtal träffats. Vidare stadgas stämpelplikt uttryckligen för det fall,

att fartyg på grund av försäljning till utlandet upphör att vara svenskt.

Från stämpelplikt vid fusion har i 8 § SF uttryckligen stadgats frihet

beträffande fusion enligt 174 § lagen om aktiebolag eller 96 § lagen om

ekonomiska föreningar.

Under rubriken Köp av fartyg i 8 § SF stadgas stämpelavgift, då inteckning

eller betalning för ogulden köpeskilling söks hos offentlig myndighet

på grund av köpehandling om fartyg. En sådan handling är emellertid fri

från stämpel, om fordran enligt handlingen bevakas i konkurs.

Utredningen

Utredningen framhåller att stämpelavgiften vid fartygsförvärv principiellt

är att betrakta som en skatt på överlåtelse av fartyg. Detta framträder bl. a.

genom att förvärv av fartyg från utlandet är stämpelfritt, medan försäljning

till utlandet är stämpelpliktig.

Den nuvarande värdegränsen om 6 000 kronor, som fastställdes år 1921,

bör enligt utredningen med hänsyn till penningvärdets nedgång höjas till

15 000 kronor. Beträffande värderingen bör iakttas de regler, som i 17 §

av utredningsförslaget (16 § i departementsförslaget) föreslås för stämpelberäkningen.

Beträffande arten av stämpelpliktiga fång innebär förslaget inte någon

ändring av gällande rätt. I fråga om fusion hänvisar utredningen till vad

som anmärkts beträffande fast egendom vid 3 §. Någon motsvarighet till

den där upptagna skatteflyktshindrande bestämmelsen för ett såsom gåva

betecknat förvärv har utredningen inte ansett nödvändig i fråga om fartyg.

Såsom tidigare nämnts, föreligger stämpelplikt även vid sådan överlåtelse

av fartyg till utlandet, som innebär att fartyget upphör att vara svenskt.

I tydlighetens intresse har utredningen ansett detta böra anges uttryckligen.

Föreskriften om stämpelavgift, när inteckning eller betalning söks för

ogulden köpeskilling, har utredningen bibehållit i sak men innefattat i ett

mera generellt stadgande i 33 §.

Yttrandena

Förslaget att skatteplikt för förvärv av fartyg skall behållas har

inte mött någon erinran.

Fn ytterligare höjning av värdegränsen föreslår sjöfartsstyrelsen,

som anför.

Ifrågavarande stadgande avser, såväl i gällande som i föreslagen lydelse,

förvärv av fartyg. Skillnad göres icke mellan olika slag av fartyg. Detta var

naturligt vid tillkomsten av stadgandet, då fartyg över värdegränsen mera

sällan såldes för annat ändamål än kommersiell sjöfart eller fiske. Idag är

förhållandena helt annorlunda. Antalet stora eller i vart fall dyrbara nöjesoch

fritidsbåtar, såväl segel- som motorbåtar, har ökat enormt. Varje år

torde ett betydande antal sådana båtar byta ägare för köpeskillingar, som

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196 i

överstiger värdegränsen för avgiftsskyldighet. Ehuru sjöfartsstyrelsen saknar

direkta uppgifter om förhållandena, anser sig styrelsen likväl hava anledning

antaga, att avgiftsplikten mera sällan fullgöres vid överlåtelse av

andra fartyg (håtar) än sådana, som är registrerade i fartygsregistret.

Enligt sjöfartsstyrelsens mening kan det av olika skäl icke anses lämpligt

att bibehålla ett stadgande om avgiftsplikt med mindre än att efterlevnaden

noga övervakas. Det förefaller styrelsen därför knappast föreligga

mer än två alternativ, nämligen att skärpa kontrollen över efterlevnaden av

stadgandet eller att ändra detta så att fritids- och nöjesbåtarna i vart fall i

allmänhet skulle undantagas från avgiftsplikten.

Mot en skärpning av kontrollen över stadgandets efterlevnad kan anföras,

att kännedomen om stadgandet torde hava mycket ringa spridning icke

bara bland båtägarna själva utan även bland dem som mer eller mindre

yrkesmässigt handlar med sådana. För det stora flertalet håtintresserade

torde ett strikt upprätthållande av avgiftsplikten komma att uppfattas som

eu ny pålaga på båtsporten. Å andra sidan kan anföras, att det är svårt att

finna bärande grund för att nu ställa fritidsbåtar i en särställning i förhållande

till yrkesbåtarna.

Vid avvägningen mellan de båda skisserade alternativen har sjöfartsstyrelsen

för sin del kommit till den uppfattningen, att man inte heller i framtiden

bör göra någon skillnad mellan olika slag av fartyg. Avgiftsplikten

bör uteslutande göras beroende av en värdegräns. För att uppnå en skälig

kompromiss mellan de olika synpunkterna vill styrelsen emellertid förorda

att värdegränsen höjs ytterligare, så att flertalet nöjes- och fritidsbåtar faller

utanför avgiftsplikten. En höjning av värdegränsen till förslagsvis 25 000

kronor anser styrelsen åtminstone tills vidare vara tillräcklig i detta syfte.

Eftersom avgift för förvärv av nöjes- och fritidsbåtar sannolikt mera sällan

erlagts och fartyg för kommersiell sjöfart så gott som undantagslöst betingar

köpeskillingar till betydligt större belopp, skulle en sådan höjning

av värdegränsen sannolikt inte nämnvärt påverka stämpelintäkterna vid

fartygsöverlåtelser, menar sjöfartsstyrelsen.

Departementschefen

Såsom utredningen föreslagit och alla remissinstanser accepterat, bör

skatteplikten vid far tygsförvärv behållas. Med fartyg avses även sådant

utan eget framdrivningsmaskineri. Då detta inte behöver särskilt anges i

författningstexten, har uttrycket pråm uteslutits som obehövligt. Arten av

skattepliktiga fång överensstämmer nu så nära som möjligt med vad som

gäller för fast egendom. Eftersom jag i 3 § föreslagit en utvidgning av skatteplikten

för fastighetsförvärv till att omfatta även utdelning och skifte från

bolag eller förening utan samband med bolagets eller föreningens upplösning,

bör en motsvarande utvidgning ske i fråga om fartyg.

I likhet med utredningen anser jag det vara lämpligt med ett uttryckligt

stadgande om skatteplikt även då fartyg genom förvärv upphör att vara

svenskt. Enligt 1 § sjölagen skall fartyg anses som svenskt när det antingen

till minst två tredjedelar ägs av svenska medborgare eller tillhör aktiebolag,

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

vars styrelse har sitt säte här i riket och består av aktieägare som är svenska

medborgare.

Värdegränsen för skatteplikt skulle enligt utredningens förslag höjas

från 6 000 till 15 000 kronor. Sjöfartsstyrelsen önskar en längre gående

höjning till 25 000 kronor. Därigenom skulle flertalet nöjes- och fritidsbåtar

bli undantagna från skatteplikt. I princip finns det visserligen inte någon

anledning att göra skillnad mellan denna kategori av fartyg och fartyg

för kommersiell drift. Av praktiska skäl, främst av hänsyn till kontrollsvårigheterna,

vill jag emellertid ansluta mig till sjöfartsstyrelsens förslag.

För nöjes- och fritidsbåtar med ett värde av 25 000 kronor eller däröver

skall således liksom för andra fartyg utgå stämpelskatt.

Bestämmelsen om inteckning i fartyg har flyttats till It §. Av skäl, som

anförts vid samma paragraf, har skatteplikten vid sökande av betalning

slopats.

14 §.

Gällande ordning

I 8 § SF under rubriken Köp av fartyg, tredje stycket, stadgas stämpelfrihet

vid köp av fartyg från utländsk ägare, vid köp av nybyggt fartyg omedelbart

från den som byggt fartyget samt vid köp av fartyg, som är avsett

att användas för skeppsbrutnas räddning eller av statens befattningshavare

i och för tjänsten. Vidare föreligger stämpelfrihet vid beställning, som avser

nybyggnad av fartyg. Stämpelfriheten i det senare fallet gäller endast det

ursprungliga beställningsavtalet men inte överlåtelse av detta avtal.

Utredningen

Utredningen, som under 1)—5) upptagit föreskrifter angående stämpelfrihet,

framhåller att bestämmelserna under 1) och 3)—5) i sak överensstämmer

med nuvarande regler. Med utländskt fartyg avses här fartyg, som

inte enligt 1 § sjölagen skall anses som svenskt.

Beträffande föreskriften under 2), som avser beställningskontrakt, påpekar

utredningen att man vid en ändring av SF år 1916 förutsatt att stämpelfrihet

skulle äga rum utan särskild föreskrift, när köp av fartyg grundade

sig på beställning som avsåg nybyggnad av fartyg. Därvid anförde man, att

fartygsstämpel mera var en skatt på avyttring än på förvärv av fartyg. Bestämmelsen

att stämpelfriheten vid beställning gäller endast det ursprungliga

beställningsavtalet men inte överlåtelse av beställningskontrakt innebär

enligt ordalagen närmast, att även överlåtelse av kontrakt innan fartyget levererats

eller ens färdigställts — måhända innan det ens påbörjats — är

stämpelpliktigt. Enligt denna tolkning skulle bestämmelserna innefatta ett

avsteg från principen att föremålet för beskattningen är överlåtelse av fartyg.

En konsekvent utsträckning av skattskyldigheten till att avse andra än

färdiga fartyg har enligt utredningens uppfattning knappast varit åsyftad.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 är W6i

I jämförelse med stämpelfriheten beträffande förvärv av färdigbyggt fartyg

direkt från tillverkaren är stämpelplikten vid överlåtelse av beställningskontrakt

knappast av någon egentlig betydelse från ekonomisk synpunkt, anser

utredningen. Denna föreslår därför, att bestämmelsen om överlåtelse av nybyggnadskontrakt

inte skall behållas. Med hänsyn härtill kunde det enligt

utredningen vara onödigt att över huvud ta med något stadgande rörande beställning

av fartyg. Utredningen finner det dock vara av värde, att frågan

om beställningskontrakt nämns. Under 2) har utredningen därför infört ett

stadgande att stämpelplikt inte äger rum vid beställning, som avser nybyggnad

av fartyg, eller vid överlåtelse av sådant beställningskontrakt innan fartyget

blivit byggt.

Yttrandena

Sjöfartsstyrelsen ifrågasätter om inte förslaget lämpligen bör kompletteras

med ytterligare ett undantag, nämligen för förvärv av fartyg för upphuggning

eller till annat ändamål än sjöfart. Styrelsen framhåller därvid att

överlåtelse på skrotfirma av fartyg för upphuggning numera i stor utsträckning

går till så, att skrotfirman formellt inte köper fartyget utan endast

det skrot som kan utvinnas ur fartyget vid upphuggningen. Sådana

överlåtelser har efter prövning av kommerskollegium före sjöfartsstyrelsens

inrättande ansetts inte innefatta avgiftspliktigt förvärv av fartyg. En liknande

fråga har nyligen aktualiserats i sjöfartsstyrelsen. I avvaktan på prövningen

av den här förordade författningsändringen har styrelsen därvid

ansett sig inte böra frångå hittills tillämpad praxis.

Departementschefen

Vid förvärv av nybyggt fartyg omedelbart från den som byggt fartyget

utgår inte stämpelskatt. I likhet med utredningen anser jag det konsekvent

att utvidga skattefriheten till att omfatta sådana överlåtelser av beställningskontrakt

beträffande nybyggnad av fartyg, som sker innan tartyget

blivit byggt. Däremot bör skattefrihet inte äga rum, om kontraktet överlåts

efter det att fartyget blivit färdigbyggt.

Sjöfartsstyrelsen bär förordat en utvidgning av skattefriheten till förvärv

av fartyg för annat ändamål än sjöfart, exempelvis för upphuggning.

När förvärvet sker för upphuggning och skrotning, är förhållandet i princip

detsamma som vid skattepliktigt förvärv av rivningshus. I båda fallen

finns vid förvärvet ett visst värde, i fråga om fartyg motsvarande vad som

kan utvinnas i form av skrot. Det är detta värde, som bestämmer köpeskillingen.

Praktiska skäl talar även mot skattefrihet. Det torde nämligen inte

vara möjligt att kontrollera, om det uppgivna syftet med förvärvet verkligen

fullföljs. En bestämmelse, som medger skattefrihet på grund av blotta

påståendet om skrotningssyfte, skulle därför vara ägnad att leda till skatteflyktstransaktioner.

Om fartyg överlåts för skrotning och uppenbarligen

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

inte har annat värde än skrotvärdet, skall stämpelskatten beräknas på detta

skrotvärde, d. v. s. i praktiken köpeskillingen.

Fartyg kan även i övrigt förvärvas för annat ändamål än sjöfart, t. ex.

för användning som magasin, logement eller restaurang. Eftersom fartyget

då får samma användning som en byggnad, finns det enligt min mening inte

skäl att införa skattefrihet för dessa fall. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att skatteplikten alltid omfattat även sådana fartyg, som inte

kan förflytta sig för egen maskin, vilket framgår av uttrycket pråm i nu gällande

författningstext.

Jag anser mig sålunda inte kunna biträda sjöfartsstyrelsens förslag om

skattefrihet vid förvärv för annat ändamål än sjöfart.

Eftersom båthållningen inom lotsväsendet förstatligats fr. o. m. den 1 juli

1960, fordras inte längre någon bestämmelse om skattefrihet för förvärv,

som görs av statligt anställd för användning i tjänsten. Bortsett från slopandet

av denna bestämmelse och den redan nämnda utvidgningen av skattefriheten

vid överlåtelse av nybyggnadskontrakt överensstämmer de föreslagna

reglerna i sak med vad som nu gäller.

15 §.

Gällande ordning

Särskilda bestämmelser om stämpelfrihet vid transport av köpehandling

rörande fartyg finns i 8 § fjärde stycket SF under rubriken Köp av fartyg.

Stämpel skall sålunda utgå endast för det sista fånget, om köpehandlingen

utan tillägg till eller förändring i villkoren överlåts inom den tid som är

stadgad för anmälan av det första fånget och handlingen inom samma tid

företes i sammanhang med sådan anmälan.

Enligt förordningen den 18 oktober 1901 (nr 78) angående registrering av

svenska fartyg är anmälningstiden för registrerat fartyg fjorton dagar efter

det att förändringen i äganderätten inträffade. När det är fråga om lott i

fartyg, räknas anmälningstiden från det att förändringen blev känd för huvudredaren.

I fråga om fartyg, som inte är registreringspliktigt eller infört

i fartygsregister är anmälningstiden enligt 34 § 2 mom. SF en månad efter

det att avtalet träffades.

I femte stycket under rubriken Köp av fartyg finns särskilda bestämmelser

om ett visst slag av transportfång. Det är där fråga om fall då köpare

av fartyg inom sex månader från köpehandlingens upprättande överlåter

fartyget eller lott i detta till delägare i nybildat rederi eller till nybildat

bolag, som tillkommit för att överta fartyget, utan att köpevillkoren vid

överlåtelsen ändras på annat sätt än som betingas av att flera blir lottägare

i fartyget. Har i ett sådant fall anmälan om överlåtelsen skett inom sexmånadersfristen

och inom tid, som är föreskriven för överlåtelseanmälan, skall

stämpelbeläggning inte ske för det sista fånget. En ytterligare förutsättning

för stämpelfrihet i detta fall är att det i sammanhang med anmälan om det

förra fånget uppgivits eller — när sådan anmälan inte krävs — vid anmä
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kanyl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

lan om den senare överlåtelsen bevisas, att förvärvet skett för att överlåtas

till vederbörande rederi eller bolag.

Som en gemensam förutsättning för stämpeltrihet i fall av transportfång

gäller att anmälan åtföljs av en skriftlig uppgift om köpeskillingen och av

en på heder och samvete avgiven förklaring, att annan betalning inte i någon

form lämnats eller skall lämnas utöver den uppgivna köpeskillingen.

Utredningen

Vid eu jämförelse med vad som gäller i fråga om transport av fastighetsköp

anser utredningen de nuvarande tidsfristerna för stämpelfiihet beträffande

fartygsförvärv vara relativt knappt tillmätta. En bättre ordning skulle

man enligt utredningens mening vinna, om överlåtelsefristen för stämpelfrihet

beträffande transportfall i allmänhet bestämdes till sex månader räknat

från det första fånget.

På grund av de korta anmälningstiderna har stämpelavgift troligen ofta

erlagts, när transportförvärvet anmäls, menar utredningen, Detta hindrar

emellertid enligt dess åsikt inte, att man behåller föreskriften om stämpelplikt

för det sista fånget. Den praktiska olägenheten av en sådan regel vill

utredningen minska genom att införa en avräkningsregel. I övrigt hänvisar

utredningen till 5 § i förslaget, som behandlar transport av fastighetsköp.

Utredningen framhåller att den i fråga om fastighetsförvärv föreslagit

stämpelfrihet vid överlåtelse till bolag eller förening, även då överlåtelsen

utgör tillskott och innefattar en därav betingad ändring i förvärvsvillkoren.

Motsvarande bör enligt utredningen gälla beträffande transport av fartygsförvärv.

Samma bestämmelser föreslår utredningen dessutom för transporter till

nybildat rederi eller nybildat bolag, som bildats för att överta fartyget. Beträffande

behovet av att behålla stämpelfrihet i dessa fall framhåller utredningen

att stämpelfrihet enligt första stycket i denna paragraf inte kommer

att föreligga, när transport avser endast en andel i ett förvärv. Inte heller finner

utredningen anledning att ta bort den nuvarande stämpelfriheten i fall,

då förvärvaren behåller en fartygsandel genom att överlåta fartyget till rederi

eller bolag där han själv är delägare. Önskemålet att få en tidsbestämning,

som motsvarar vad som föreslagits vid tillskott av fast egendom, bör

enligt utredningen föranleda en utsträckning av transporttiden i dessa fall

från sex månader till två år. De nuvarande villkoren för stämpelfrihet, nämligen

att det uppgivits eller styrkts att förvärvet skett för överlåtelse till nybildat

rederi eller bolag, behöver enligt utredningen inte behållas.

Beträffande kravet på försäkran rörande villkoren för förvärvet hänvisar

utredningen till vad som anmärkts vid 5 § i förslaget.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

Departementschefen

Utredningens förslag rörande transport av fartygsförvärv har lämnats

utan erinran vid remissbehandlingen. I likhet med utredningen finner jag

det ändamålsenligt, alt bestämmelserna i denna del bringas i överensstämmelse

med vad jag vid 5 § föreslagit i fråga om transport av fastighetsförvärv.

16 §.

Paragrafen motsvarar 17 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Stämpelavgift utgår enligt 8 § SF under rubriken Köp av fartyg med en

krona för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens värde vid tiden

för överlåtelsen. Vid köp skall enligt 10 § 2 mom. SF stämpelavgiften beräknas

på köpeskillingen, om inte omständigheterna ger anledning till antagande

att köpeskillingen understiger det verkliga värdet. Vid annat förvärv

eller då köpeskillingen inte kan läggas till grund för avgiftsberäkningen,

skall avgiften beräknas på det värde, vartill fartyget uppskattas

enligt intyg av trovärdiga med saken förtrogna män.

Såsom närmare anges vid 17 § i departementsförslaget, skall enligt bestämmelse

i 8 § SF under rubriken Köp av fartyg anmälan om fartygsförvärv

till fartygsregistret förses med stämpel. Sådan anmälan skall, såsom

vidare nämnts, göras inom fjorton dagar räknat från förvärvet eller, beträffande

lott i fartyg, från det att huvudredaren fick kännedom om förvärvet.

Tidsfristen för skattens erläggande blir därför lika med denna anmälningstid.

Om fartyget inte är registreringspliktigt och inte heller infört i fartygsregistret,

skall förvärvsanmälan till lands- eller stadsfiskal enligt 34 § 2

mom. SF förses med stämpel till behörigt belopp. Denna anmälan skall avges

inom en månad efter förvärvet, och stämpelavgiften skall erläggas samtidigt

med att anmälan sker. Bestämmelserna härom redovisas närmare vid

17 § i departementsförslaget.

Utredningen

I fråga om storleken av stämpelavgiften har utredningen inte föreslagit

någon ändring i vad som nu gäller.

Utredningen föreslår en bestämmelse av innehåll att stämpelavgiften

skall betalas, när anmälan om förvärvet görs. Som påföljd vid dröjsmål med

anmälan om förvärv av fartyg föreslår utredningen i 18 § förhöjd stämpelavgift.

Behovet av att stadga sådan påföljd finner utredningen visserligen

inte lika framträdande som beträffande fast egendom. Enligt utredningens

mening bör dock samma regler gälla för fartyg som för fast egendom och

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr HUS i

tomträtt. Utredningen har därför gett bestämmelserna om stämpelförhöjning

samma utformning som beträffande fast egendom.

Yttrandena

Beträffande storleken av stämpelavgiften har ingen erinran gjorts.

Den föreslagna förhöjningen av stämpelavgiften vid dröjsmål med förvärvsanmälan

har lämnats utan erinran av flertalet remissorgan, bland

dem sjöfartsstyrelsen och Sveriges redareförening. Endast tre myndigheter

har avstyrkt förslaget. Ur de avstyrkande yttrandena må anföras följande.

Hovrätten för Västra Sverige anser stadgandet vara ägnat att leda till olika

manipulationer, främst postdatering, ändring av redan gjord datering

eller omskrivning av köpeavtal, i syfte att kringgå bestämmelsen. För den

tillämpande myndigheten kan föreskriften enligt hovrättens uppfattning

medföra olägenheter av skilda slag och förorsaka åtskilligt besvär. Om en

förhöjningsregel ändå skulle införas, föreslår hovrätten, att räntesatsen höjs

till tre procent, att maximeringen slopas och att förhöjningen beräknas per

kalenderkvartal eller del därav, alternativt per helt kvartal eller del därav.

Annars kan vederbörande få en räntefri frist om nästan sex månader.

Även hovrätten för Övre Norrland befarar starkt, att avgiftsförhöj ningen

kommer att visa sig mer ägnad att försvåra myndighetens arbete än att

åvägabringa den avsedda effekten.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner principen om förhöjning vid dröjsmål

vara främmande för grunderna i vårt rättsväsende. Syftet att framtvinga

skyndsamhet bör i stället tillgodoses genom vitesföreläggande och bötesstraff.

Departementschefen

I fråga om storleken av stämpelskatten för fartygsförvärv kan enligt

min liksom utredningens och remissorganens mening inte ifrågasättas någon

ändring. Stämpelskatten skall således fortfarande utgå med en procent

av fartygets eller lottens värde. Liksom i fråga om förvärv av fast egendom

skall dock vid köp den avtalade köpeskillingen normalt läggas till grund

för skatteberäkningen. Närmare regler om fastställandet av värdet har jag

tagit in i 18 §.

För underlåtenhet att anmäla förvärv i rätt tid har utredningen föreslagit

förhöjning av skatten, närmast med anledning av motsvarande förslag

för fall av underlåtenhet att söka lagfart eller inskrivning. Såsom framgår

av det föregående, har jag inte funnit skäl att förorda detta förslag. Enligt

min mening — som i denna del överensstämmer med utredningens uppfattning

— är en s. k. straffavgift mindre motiverad beträffande fartyg än

vid fastighets- eller tomträttsförvärv. Den relativt korta anmälningstiden

för fartygsförvärv och de höga skattebelopp, som kan utgå för sådana förvärv,

gör att en straffavgift för underlåten anmälan ofta kan te sig orim
6f

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 75

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196i

lig. Med hänsyn till det anförda finner jag mig inte böra föreslå någon

straffavgift för de här aktuella fallen. I stället bör man vid behov utnyttja

den möjlighet till vitesföreläggande, som finns i 40 § förordningen angående

registrering av svenska fartyg. Jag får vidare erinra om att underlåtenhet

att göra anmälan i rätt tid är förenad med straffansvar enligt 34 § samma

förordning och att underlåtenhet att avge deklaration beträffande förvärv

av icke registreringspliktiga fartyg medför ansvar enligt 51 § stämpelskatteförordningen.

I 36 § andra stycket ämnar jag föreslå att skatten skall betalas inom den

tid, som enligt 17 § gäller för anmälan eller deklaration rörande förvärv av

fartyg. Som en generell sanktion mot underlåtenhet att betala skatt i rätt

tid ämnar jag vidare i 37 § 2 mom. föreslå restavgift.

17 §.

Paragrafen motsvarar 19 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Såsom nämnts vid 16 §, skall förvärv av fartyg, som är registrerat i sjöfartsstyrelsens

fartygsregister, anmälas till sjöfartsstyrelsen. Sådan anmälan

skall, såsom vidare nämnts, göras inom fjorton dagar efter det att förändringen

i äganderätten inträffade. När det är fråga om lott i fartyg, skall

anmälningstiden räknas från den tidpunkt, då förändringen kom till huvudredarens

kännedom.

I fråga om förvärv av fartyg, som inte är registreringspliktigt och inte

heller är infört i fartygsregistret, finns en särskild bestämmelse om anmälningsskyldighet

i 34 § 2 mom. SF. Sålunda skall överlåtaren och förvärvaren

senast inom en månad efter det att skriftligt eller muntligt avtal

om förvärvet slutits gemensamt göra skriftlig anmälan om avtalet till landseller

stadsfiskalen i den ort, där fartyget vid överlåtelsen hade sin hemort.

Är förvärvaren inte bosatt i Sverige, åligger anmälningsskyldigheten

endast överlåtaren. Anmälan skall avges i två exemplar, av vilka det ena

förses med stämpel till behörigt belopp. Lands- eller stadsfiskalen skall se

till att med anmälan följer de handlingar som nämns under rubriken Köp

av fartyg, nämligen uppgift om köpeskillingen och förklaring att inte utöver

denna lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet. Samtidigt

skall tillses, att anmälan är försedd med stämpel till behörigt belopp.

Om det senare inte är förhållandet, skall lands- eller stadsfiskalen

uppmana kontrahenterna att sätta på felande stämpel och därvid erinra

om den påföljd för underlåtenhet att göra detta, som är föreskriven i 47 §

SF. Sedan anmälan funnits vara behörigen stämpelbelagd och de påsatta

stämplarna makulerade, skall lands- eller stadsfiskalen på det stämpelbelagda

exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift teckna bevis om att

anmälan företetts hos honom, behörigen stämpelbelagd, liksom bevis om

dagen då detta skett. Detta exemplar av anmälan skall sedan tillhanda
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år i96\

hållas den som gett in handlingarna. Har avhandling om förvärvet töljt

med anmälan, skall samma bevis tecknas på avhandlingen.

Utredningen

Beträffande anmälan om förvärv av registrerade fartyg löreslår utredningen

bestämmelser, vilka i huvudsak överensstämmer med vad som nu

gäller. I fråga om oregislrerade fartyg har utredningen däremot i 38 § föreslagit

en ändring. Handläggningen av avgiftsärendena skall sålunda enligt

förslaget flyttas från lands- eller stadsfiskal till sjöfartsstyrelsen. Denna ändring

har utredningen motiverat med att styrelsen lämpligen bör ha hand om

uppbörden av stämpelmedlen. Vidare anser utredningen det vara ändamålsenligt

att alla ärenden om fartygsstämpel behandlas av en och samma myndighet,

även om stämpelfrågor som rör oregistrerade fartyg i de flesta fall

inte torde bereda några svårigheter. Utredningen tramhåller, att frågan

också har visst samband med andra förslag av utredningen. Denna syftar

därvid på ett vid 37 § av departementsförslaget redovisat förslag, som innebär

att det nuvarande förbudet i 34 § 2 mom. SF mot att ta emot icke stämpelbelagd

anmälan upphävs beträffande oregistrerade fartyg. Vidare åsyftas

det tidigare redovisade förslaget, att stämpelmärken inte längre skall få

säljas till allmänheten. Enligt utredningens förslag skall anmälan om förvärv

av oregistrerat fartyg emellertid fortfarande göras till polismyndighet.

Denna skall sedan omedelbart vidarebefordra anmälan med tillhörande

handlingar till sjöfartsstyrelsen.

Yttrandena

Förslaget att sjöfartsstyrelsen skall vara beskattningsmyndighet för samtliga

skattepliktiga förvärv av fartyg har allmänt godtagits.

Statsåklagaren i Göteborg hälsar med tillfredsställelse att bestyret med

att stämpelbelägga överlåtelse av fartyg, som ej är registrerat, flyttas från

stadsfiskal till sjöfartsstyrelsen. Statsåklagaren framhåller att åklagarna

inte blivit helt befriade från uppgiften, eftersom förvärvet skall anmälas

till polismyndighet. Detta innebär enligt hans åsikt även en skyldighet för

polismyndigheten att övervaka, att behöriga anmälningar alltid sker.

Anmälningsskyldigheten beträffande förvärv av oregistrerat fartyg bör enligt

sjöfartsstyrelsen i förtydligande syfte uttryckligen begränsas till avgiftspliktiga

förvärv. Endast för sådana fall straffsanktioneras anmälningsskyldigheten

enligt 59 § i utredningens förslag. Frågan om en mer omfattande

anmälningsskyldighet bör enligt styrelsens mening prövas i annat

sammanhang.

Departementschefen

En koncentration till sjöfartsstyrelsen av samtliga ärenden om stämpelskatt

för fartygsförvärv synes vara ändamålsenlig. Jag får därför tillstyrka

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

utredningens förslag, att styrelsen skall vara beskattningsmyndighet i fråga

om alla fartygsförvärv. Med en sådan ordning är det enligt min mening en

onödig omgång att kräva anmälan till polismyndighet beträffande vissa

fartygsförvärv. Polismyndighetens uppgift skulle nämligen endast vara att

vidarebefordra anmälan. Jag vill därför som en förenkling föreslå, att alla

anmälningar om skattepliktiga förvärv av fartyg skall göras direkt till sjöfartsstyrelsen.

Eftersom anmälan i fråga om fartyg, som varken är registrerat eller registreringspliktigt,

ända sedan sin tillkomst betraktats som jämställd med

deklaration, bör den nu uttryckligen erhålla denna form. Deklarationen

skall utan anmaning avges till sjöfartsstyrelsen, som bör få fastställa formulär

för deklarationen. Eftersom någon stämpelbeläggning inte längre

skall ske vid redovisning av skatten, behöver deklaration inte ges in i mer

än ett exemplar. Den tid, inom vilken deklarationen skall vara avlämnad,

synes alltjämt böra bestämmas till en månad efter förvärvet.

18 §.

I denna paragraf, som i sak överensstämmer med 20 § i utredningens

förslag, meddelas regler om hur fartygets värde skall styrkas. Förslaget har

motsvarighet i föreskrifter i 8 § SF under rubrikerna Byte av fartyg och

Köp av fartyg samt i 10 § 2 mom. och 34 § 2 mom. SF. I enlighet med vad

som föreslagits i 8 § 1 mom. tredje stycket har uttrycket »trovärdiga, med

saken förtrogna män» ersatts med ordet »sakkunnig».

Aktier och obligationer m. m.

Denna avdelning innehåller bestämmelser om emissionsstämpel, d. v. s.

stämpelskatt för aktier i svenska bolag (19 §), insatser i svenska kommanditbolag

(20 §), svenska obligationer och vissa andra svenska värdepapper

(21—23 §§) samt utländska värdepapper (24 och 25 §§). Dessutom innehåller

avdelningen gemensamma bestämmelser om dessa skatteobjekt (26 och

27 §§). Bestämmelserna motsvarar 22—32 §§ i utredningens förslag.

Stämpelplikten omfattar för närvarande in- och utländska aktier, obligationer

och lottbrev i kommanditbolag samt andelsbevis i utländska företag

av ekonomisk art och certifikat å utländska värdepapper. Utanför stämpelplikten

faller således teckningsrättsbevis, andelsbevis i andra svenska företag

av ekonomisk art än aktiebolag och kommanditbolag, aktiefondsbevis

samt certifikat, som avser svenska värdepapper eller icke stämpelpliktiga

värdepapper.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

173

Aktier i svenska bolag

19 §.

Gällande ordning

Enligt föreskrifter i 8 § SF under rubriken Aktiebrev i inländskt aktiebolag

skall ett sådant aktiebrev, innan det utges av bolaget, förses med stämpel

av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, varpå den i brevet avsedda

aktien lyder. Om brevet utfärdas på två eller flera aktier, skall stämpel

beräknas på aktiernas sammanlagda belopp. I fall, där enligt bolagets

beslut betalning för aktie skall erläggas med högre belopp än aktiens nominella

belopp, skall dock stämpeln beräknas i förhållande till detta högre belopp.

Under rubriken Interimsbevis, interimskvitto stadgas i 8 § SF stämpelplikt

för sådant bevis eller kvitto bl. a. då det avser aktiebrev eller lottbrev

i inländskt bolag. Enligt 27 § SF skall för beviset eller kvittot erläggas samma

avgift som för motsvarande aktiebrev eller lottbrev. Eftersom interimsbevis

och interimskvitto representerar aktierätten på det tidiga stadium, då

aktiebrev ännu inte blivit utfärdat, leder stämpelplikten för sådant bevis

eller kvitto till att den aktie, som skall ersätta interimsbeviset eller -kvittot,

inte blir föremål för stämpelavgift.

För bevis på andelsrätt i aktiefonder, s. k. aktiefondsbevis, finns inte några

bestämmelser om stämpelplikt. Inte heller föreligger stämpelplikt för certifikat,

som avser svenska värdepapper.

Utredningen

Vad först angår aktie föreslår utredningen, att stämpelavgift skall erläggas

när aktiebolag bildas och när sådant bolags kapital ökas. Att stämpelplikten

anges på detta sätt anser utredningen inte i och för sig innefatta

någon saklig förändring av den nuvarande bestämmelsen, att aktiebrev skall

förses med stämpel innan det utges av bolaget.

I fråga om avgiftsbeloppets storlek överensstämmer utredningens förslag

med gällande föreskrifter. Utredningen har vidare föreslagit en bestämmelse

av innehåll att avgiften för aktie, som betalas med annan egendom än pengar,

skall vara densamma som för aktie, där betalning utgår i pengar. Skall

inte någon aktie betalas med pengar, skall avgiften beräknas efter det nominella

beloppet. Dessa bestämmelser om avgiftsberäkningen vid tillskott, varom

uttryckliga stadganden inte finns i SF, motsvarar enligt utredningens

uppfattning vad som redan nu kan antas gälla.

Med hänsyn till de bestämmelser om tiden för erläggande av stämpelavgift

för aktie, som utredningen föreslår (23 § i utredningsförslaget), anser

utredningen det inte vara nödvändigt att meddela bestämmelser om stämpelavgift

för interimsbevis eller interimskvitto.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

En utvidgning av stämpelplikten förordar utredningen genom att föreslå

såväl emissions- som fondstämpel för vissa andelsrättsbevis, nämligen

aktiefondsbevis och andra likartade bevis som avser andelsrätt i aktier

eller obligationer. Utredningen framhåller därvid att andelsbevis i aktiefonder

med olika benämningar under senare år utbjudits i den allmänna

marknaden på initiativ av banker och andra företag. Ett syfte härmed har

angetts vara att öka möjligheterna för placering av mindre belopp i aktier

av olika slag. Fondernas förvaltningsorganisation har fått formen av stiftelse.

Rätten till sådan fonds värde och avkastning, efter avdrag av förvaltningskostnaden,

tillkommer andelsägarna.

Frågor om stämpelplikt för sådana andelsbevis, som nu nämnts, har varit

föremål för prövning såvitt avser aktiefondsbevis, utfärdade av Stiftelsen

Aktietjänst. Regeringsrätten har därvid funnit, att emissionsstämpel inte

skall utgå. Vidare har statskontoret i ett ärende om förhandsbesked förklarat,

att bevisen inte är att anse som fondpapper vilka enligt fondstämpelförordningen

skall förses med stämpel.

Utredningen finner det påkallat att vidta en sådan ändring i fondstämpelförordningen,

att fondbevis av det här aktuella slaget vid överlåtelse blir

underkastat fondstämpel. Enligt utredningens mening finns inte anledning

att begränsa en bestämmelse härom till andelsbevis, som avser aktier, utan

även andelsbevis, som avser obligationer, bör innefattas i en sådan bestämmelse.

Däremot vill utredningen inte föreslå, att ändringen utsträcks till att

avse andra andelsbevis än sådana som förekommer i den allmänna marknaden.

Beskrivningen i detta avseende kan enligt utredningens mening ske

med användande av samma kännetecken som beträffande obligationer,

d. v. s. innehålla att det skall vara fråga om bevis, som utges i större antal

och uppenbarligen är avsedda för den allmänna rörelsen.

Huruvida utgivandet i den allmänna marknaden av andelsbevis rörande

aktier och obligationer även bör drabbas av emissionsstämpel, anser utredningen

vara något tveksamt. Vid en jämförelse mellan utgivandet i den allmänna

marknaden av de här aktuella bevisen och andra stämpelpliktiga

emissioner framträder emellertid enligt utredningen sådana likheter, att

konsekvensen fordrar samma behandling i stämpelhänseende av dessa fall.

Utredningen föreslår därför att andelsrättsbevis, som avser aktier eller obligationer,

skall beläggas med emissionsstämpel, om bevisen utges i större

antal och uppenbarligen är avsedda för den allmänna rörelsen (29 § i utredningsförslaget).

Vad angår avgiftsbeloppen, finner utredningen det i fråga om fondstämpeln

vara tydligt, att på andelsbevis som avser aktier skall tillämpas den

högre avgift som gäller för aktie, övervägande skäl talar enligt utredningens

mening för att samma avgift tas ut även för andelsbevis, som enbart avser

obligationer, om sådana bevis skulle förekomma. Önskvärdheten av att behandla

andelsbevisen enhetligt har utredningen ansett böra föranleda, att

även emissionsstämpeln skall utgå såsom för aktie. Eftersom ett andelsbe
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 106i

vis inte lyder på visst belopp, föreslår utredningen, att avgiften beräknas på

storleken av det vederlag mot vilket beviset tillhandahålls köpare.

Vad nu sagts om andelsrättsbevis skall enligt utredningens förslag i huvudsak

gälla även sådant c e r t i f i k a t, som utges i den allmänna marknaden

och innefattar förfoganderätt över vissa värdepapper (29 § i utredningsförslaget).

Utredningen erinrar om att emissionsstämpel enligt gällande

bestämmelser utgår för ccrtifikat å utländska värdehandlingar och att fondstämpel

utgår för ccrtifikat i fråga om både svenska och utländska värdehandlingar.

Såvitt angår emissionsstämpel, föreslår utredningen, att en enhetlig

avgift skall tas ut för alla ccrtifikat och att avgiften skall bli densamma

som föreslagits för andelsbevis. I fråga om fondstämpel anser utredningen

däremot nuvarande avgiftsbestämmelser kunna lämnas oförändiade.

Detta innebär att olika avgifter skall utgå för certifikat, som gäller aktier,

och för certifikat, som gäller obligationer. Om certifikat avser båda slagen

av värdepapper, bör enligt utredningens mening den högre avgiften anses

vara tillämplig, eftersom ett motsatt behandlingssätt skulle kunna leda till

att avgift undandrogs.

Från stämpelplikten föreslår utredningen undantag för andelsbevis och

certifikat avseende endast sådan obligation, som skall vara fri från stämpelavgift.

Beträffande handlingens förseende med stämpel och beträffande stämpelavgift

vid utbyte anser utredningen, att de regler som föreslås för obligation

skall erhålla motsvarande tillämpning.

Yttrandena

Remissorganen har inte haft något att erinra mot att stämpelplikten för

aktie knyts till bildandet av aktiebolag och till ökningen av bolags aktiekapital.

Inte heller har någon erinran riktats mot den föreslagna avgiftens

storlek eller mot ett slopande av stämpelplikten för interimsbevis och

interim sk vitt o, som avser aktier.

Förslaget att införa stämpelplikt för andelsrättsbevis, som avser

aktier eller obligationer, har däremot blivit föremål för delade meningar.

Såvitt gäller emissionsstämpel, har förslaget tillstyrkts av bank- och

fondinspektionen, statskontoret och Skyddsföreningen för utländska värdepapper.

Som stämpelpliktigt andelsrättsbevis bör enligt inspektionens mening

betraktas även de s. k. certifikat, som avser Tyska Rikets fyra procent

utländska obligationslån av år 1930 (tändstickslånet).

Avstyrkande yttranden har avgivits av Stockholms fondbörs, Svenska fondhandlareföreningen,

Svenska bankföreningen, Näringslivets skattedelegation,

Skånes handelskammare och Stiftelsen Aktietjänst. I de avstyrkande

yttrandena framhålls främst att emissionsstämpel innebär en dubbelbeskattning,

som man i övrigt velat undvika. Vidare anförs, att skatteskärpningen

strider mot strävandena inom den europeiska gemenskapen att få till stånd

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

en harmonisering av sådana skatter. Skånes handelskammare anser, att

även förvaltningsbolag rätteligen borde vara befriade från emissionsstämpel

för egna aktier. Stiftelsen Aktietjänst hävdar, att stiftelsens andelsrättsbevis

bör vara helt fritagna från emissions- och fondstämpel med hänsyn

till bevisens speciella karaktär och stiftelsens syfte.

Vad beträffar fondstämpel för andelsrättsbevis har ett införande av stämpelphkt

tillstyrkts av bank- och fondinspektionen, Stockholms fondbörs,

Svenska fondhandlareföreningen och Skyddsföreningen för utländska värdepapper

men avstyrkts av Näringslivets skattedelegation, Skånes handelskammare

och Stiftelsen Aktietjänst. Svenska bankföreningen har uttalat

tveksamhet om lämpligheten av förslaget. Flertalet remissorgan har i denna

del åberopat i stort sett samma skäl som redovisats beträffande emissionsstämpeln.

Bank- och fondinspektionen har i detta sammanhang framfört

åsikten att man borde undersöka, om inte fondstämpeln i sin helhet kunde

slopas eller eventuellt omvandlas till en avgift som tas ut av de vid fondbörsen

ackrediterade bolagen.

I fråga om beloppet av stämpeln för andelsrättsbevis har Stockholms fondbörs,

Svenska fondhandlareföreningen och Svenska bankföreningen föreslagit

att avgiften för bevis, som avser enbart obligationer, skall vara densamma

som för obligation och att beviset skall vara fritt från stämpel, om

det avser enbart obligationer som utfärdats eller garanterats av svenska

staten.

Utredningens förslag att införa emissionsstämpelplikt för certifikat

å svenska värdepapper har tillstyrkts av bank- och fondinspektionen, som

finner konsekvensen fordra stämpelplikt om sådan införs för andelsrättsbevis.

Avstyrkande yttranden föreligger från Stockholms fondbörs, Svenska

fondhandlareföreningen, Svenska bankföreningen, Näringslivets skattedelegation

och Skånes handelskammare. I dessa yttranden anförs, att förslaget

medför dubbelbeskattning. I fråga om certifikatavgiftens storlek har bankoch

fondinspektionen samt Svenska bankföreningen föreslagit att för certifikat,

som avser endast obligationer, skall utgå samma stämpel som för obligation.

Departementschefen

I likhet med utredningen och remissorganen anser jag, att skatteplikten

för aktie bör knytas till bildandet av aktiebolag och till ökning av

bolags aktiekapital. Givetvis skall i det senare fallet skatt utgå endast för de

nya aktierna. Den föreslagna skattenivån, mot vilken ingen erinran riktats,

finner jag väl avvägd. Skatten bör således fortfarande utgå med i princip

en procent av aktiens belopp.

Vad utredningen föreslagit om skatteberäkningen vid tillskott synes ändamålsenligt,

eftersom det inte kräver någon värdering av apportegendomen

och beskattningsmyndigheten inte belastas med några vanskliga bedömanden.

Eftersom jag i det följande ämnar föreslå att tiden för stämpelskattens

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är l!)6b

erläggande skall knytas till det faktum att aktie blivit till fullo betald, finns

det ingen anledning att ta ut skatt redan på de handlingar, som representerar

aktierätten innan aktien emitterats. Såsom utredningen föreslagit, bör

därför skatteplikten för interimsbevis och inte rim skvitto slopas.

Följaktligen skall skatt inte heller betalas för teckningsbevis eller teckningsrättsbevis.

Bevis om andels rätt i aktiefond, s. k. aktiefondsbevis, är en ny

form av värdepapper, som i praxis inte blir föremål för stämpelbeläggning.

Utredningens förslag att införa såväl emissions- som fondstämpelplikt för

sådant bevis liksom för bevis om andelsrätt i obligationer har vid remissbehandlingen

mötts av kritik. Särskilt har gjorts gällande, att ett införande

av emissionsstämpel skulle innebära dubbelbeskattning och att fondstämpel

skulle skada småspararnas intressen. Även bortsett från denna remisskritik

saknas emellertid enligt min mening anledning att nu ta ställning till

stämpelutredningens förslag i denna del. Den av mig tidigare omnämnda

aktiefondsutredningen har nämligen fått i uppgift bl. a. att se över bestämmelserna

om stämpelavgift för fondpapper. Därvid skall utredningen, samtidigt

med att frågan om aktiefondernas och aktiefondsbevisens civilrättsliga

reglering utreds, förutsättningslöst pröva frågan om fondstämpelpliktens

omfattning och utformning samt företa en omprövning av principerna

för emissionsstämpelplikten. I avvaktan på aktiefondsutredningens

förslag bör några andra sakliga ändringar inte ske på det här aktuella området

än sådana som är oundgängligen nödvändiga. Jag finner mig därför

inte böra nu föreslå skatteplikt för aktiefondsbevis eller liknande bevis.

Eftersom frågan om skatteplikt för aktiefondsbevis får anstå, bör inte

heller förslaget om införande av skatteplikt för certifikat, som avser

redan utgivna svenska värdepapper, nu föranleda någon åtgärd. Däremot

ämnar jag i 21 § föreslå skatteplikt för certifikat, som avser obligationer

vilka ännu inte framställts.

Insatser i svenska bolag

20 §.

Denna paragraf motsvarar 25 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

I 8 § SF stadgas under rubriken Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis

stämpelplikt för lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt

solidariskt bankbolag eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse,

samt i kommanditbolag. Avgiftsbeloppet beräknas på samma sätt som för

aktie. De vid 19 § i departementsförslaget anmärkta interimsbevisen och interimskvittona

avser även de nu angivna handlingarna.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Utredningen

Utredningen föreslår en bestämmelse av innehåll, att för kommanditdelägares

insats i kommanditbolag skall erläggas stämpelavgift med samma

belopp som föreskrivits för aktie. Stämpelbeloppet skall beräknas på insatsen.

Stämpelavgiften för lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis i inländskt

solidariskt bankbolag eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse,

har inte fått någon motsvarighet i utredningens förslag, eftersom enligt gällande

lag om bankrörelse endast bankaktiebolag får driva bankrörelse.

Yttrandena

Utredningens förslag har i denna del inte mött någon erinran.

Departementschefen

Bestämmelsen om stämpelskatt för kommanditdelägares insats i kommanditbolag

ansluter nära till vad som föreslagits i fråga om stämpelskatt

för aktie. Skattskyldigheten anknyts emellertid till inregistrering av utfästelsen

om insats. Stämpelskatt skall erläggas, även om något formligt lottbrev

inte utfärdas.

Skatten skall fortfarande utgå med en procent av den utfästa insatsen.

Bestämmelser om deklarationsplikt och om tiden för skattens erläggande

ämnar jag föreslå i 27 §.

Skulle registrerad utfästelse om insats i något fall inte fullföljas, kan

Kungl. Maj :t enligt vad jag ämnar föreslå i 56 § medge befrielse från eller

återbetalning av skatten.

Ur förordningen har bestämmelserna om skatteplikt för lottbrev i solidariska

bankbolag och andra bankföretag utmönstrats, eftersom sådana

lottbrev enligt nuvarande banklagstiftning inte kan förekomma. Såsom anmärkts

vid 19 §, slopas även skatteplikten för interimsbevis och interimskvitton.

Svenska obligationer m. m.

21 §.

Paragrafen motsvarar 26 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt 8 § SF under rubriken Obligation, som utfärdas här i riket, skall

utgivare av obligation, innan denna utlämnas, förse obligationen med stämpel

av 60 öre för belopp, som inte överstiger 100 kronor, och därutöver 60

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år

öre för varje påbörjat 100-tal kronor. I sista stycket under samma rubrik

(jfr hänvisningsrubriken Förskrivning) stadgas att bestämmelserna om

obligation, som utfärdas här i riket, skall gälla även i fall, då för särskilda

delar av skuldbelopp utfärdas förskrivningar som uppenbarligen är avsedda

att utsläppas i den allmänna rörelsen. Detta gäller vare sig förskrivningarna

är löpande eller ej och trots att de inte betecknats som obligationer.

Utredningen

Utredningen framhåller, att frågan om innebörden av sistnämnda stadgande

liksom över huvud frågan vad som skall förstås med obligationer

vid flera tillfällen varit föremål för prövning av domstol och bos statskontoret.

Spörsmålen har bl. a. varit, om förskrivningar gällt särskilda

delar av skuldbelopp och om förskrivningar varit avsedda för den allmänna

rörelsen.

I 4 § skuldebrevslagen, som innehåller en särregel om betalningsplatsen

för s. k. masspapper, används beteckningen obligationer eller andra skuldebrev,

som utges i större antal och uppenbarligen är avsedda för den allmänna

rörelsen. I motiven till denna regel framhöll lagberedningen, att det inte

ansetts erforderligt att närmare bestämma vad som skulle förstås med obligation,

eftersom värdepapper som uppfyllde de i 4 § angivna fordringarna

blev hänförliga under denna paragraf oavsett huruvida de borde betecknas

som obligation eller ej.

Inte heller i detta sammanhang är det enligt utredningens uppfattning

erforderligt eller möjligt att göra en närmare begreppsbestämning än som

skett i skuldebrevslagen. Definitionen i denna lag överensstämmer för övrigt

med beskrivningen i SF, om man bortser från vissa modifikationer.

Utredningen påpekar sålunda, att avgiftsplikten enligt sista stycket under

rubriken gäller endast förskrivningar för särskilda delar av ett skuldbelopp.

Denna bestämning har medfört att kapitalupplåning, som inte avsett

en bestämd lånesumma utan gällt kapitalanskaffning till obestämt belopp,

blivit avgiftsfri, även om den skett genom utgivande av sådana skuldebrev

som är att jämställa med obligationer. Eftersom utredningen inte finner

anledning att behålla en sådan begränsning i avgiftsplikten, har utredningen

föreslagit, att bestämmelsen därom slopas.

Vad därefter angår uttrycket »evad den är löpande eller ej», infördes detta

år 1934 särskilt med hänsyn till av banker utfärdade förlagsbevis, vilka

på grund av banklagstiftningen inte kunde vara löpande utan skulle vara

ställda till viss man. Eftersom den från 4 § skuldebrevslagen hämtade begreppsbestämningen

inte torde innebära en begränsning till löpande skuldebrev,

anser utredningen, att inte heller det här berörda uttrycket bör behållas.

Utredningen har i överensstämmelse med det anförda angivit det här aktuella

objektet för stämpelavgift som »obligationer och andra skuldebrev,

vilka utgivas i större antal och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

rörelsen». I samma paragraf har utredningen tagit in en bestämmelse, enligt

vilken beteckningen obligation i följande paragrafer används för att beteckna

samtliga de här angivna handlingarna.

I fråga om avgiftens storlek och bestämmelsen att avgiften skall ha erlagts,

innan obligation utlämnas, överensstämmer utredningens förslag med

SF. Utredningens förslag rörande bevis, som avser andelsrätt i obligationer,

och certifikat, som avser förfoganderätt över obligationer, har jag redovisat

vid 19 § i departementsförslaget.

Yttrandena

Statskontoret ifrågasätter, om inte kapitalomsättning bör drabbas av stämpelplikt

vare sig den är »avsedd för den allmänna rörelsen» eller ej. Från

kapitalomsättningssynpunkt måste det te sig likgiltigt, om en låntagare fördelar

lånesumman på ett litet eller på ett stort antal reverser eller obligationer.

I övrigt har utredningens förslag i denna del lämnats utan erinran.

Departementschefen

För närvarande stadgas stämpelplikt för obligationer. Med obligationer

jämställs därvid vissa förskrivningar, som är avsedda för

den allmänna rörelsen.

Om förskrivningar för den allmänna rörelsen finns bestämmelser även i

skuldebrevslagen, där sådana skuldebrev likaledes i visst hänseende jämställs

med obligationer. Skillnaden mellan bestämmelserna i SF och i skuldebrevslagen

är, att förskrivningarna enligt SF skall ha utfärdats för särskilda

delar av ett skuldbelopp och att således totala lånesumman skall ha varit

fixerad från början. Obligationsstämpel har därför i praxis inte ansetts böra

utgå för kapitalanskaffning till obestämt belopp genom sådana förskrivningar.

Ett dylikt resultat kan inte anses materiellt tillfredsställande. Inte

heller kan det anses rimligt att en låntagare, som önskar låna så mycket

pengar som möjligt och därför inte fastställer någon maximigräns för lånet,

skall bli förmånligare behandlad i stämpelskattehänseende än den låntagare,

som anger ett högt lånebelopp men inte lyckas låna den önskade summan.

Det finns därför inte någon anledning att behålla det nuvarande kravet på en

från början fixerad total lånesumma i definitionen av de förskrivningar, som

jämte obligationer skall vara skattepliktiga. I stället bör skuldebrevslagens

definition, såsom utredningen föreslagit, användas för bestämningen av dessa

förskrivningar.

Skuldebrevslagens definition av de nu berörda förskrivningarna innehåller

dels att de utges i större antal, dels att de uppenbarligen är avsedda för

den allmänna rörelsen. Statskontoret har ifrågasatt, om man inte kan bortse

från båda dessa rekvisit och ta ut stämpelskatt på all kapitalomsättning.

Denna fråga är inte ny utan har behandlats vid ett flertal tillfällen, bl. a. då

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. M(ij:ts proposition nr 75 år 196t

den allmänna stämpelplikten för växel slopades. Det bär därvid rått enighet

om alL en allmän stämpelskatteplikt för skuldebrev inte är praktiskt genomförbar,

eftersom kontrollmöjligheter saknas. Man har därför begränsat skatteplikten

för andra skuldebrev än obligationer och nu berörda förskrivningar

till fall, då skuldebrev företetts inför offentlig myndighet för vinnande av

inteckning eller betalning för fordran. Fortfarande synes det inte vara realistiskt

att genomföra en allmän stämpelskatteplikt för kapitalomsättning.

Jag är därför inte beredd att förorda en sådan. Tvärtom har jag, som tidigare

anförts, av praktiska skäl nu föreslagit ett slopande av skatteplikten, då

betalning söks för fordran.

Frågan om skuldebrev utges i större antal och uppenbarligen är avsedda

för den allmänna rörelsen får liksom hittills prövas från fall till fall.

Skattebeloppet, i princip 0,6 procent av obligationens belopp, och tidpunkten

för skattepliktens inträde — handlingens utgivande enligt det fiamlagda

förslaget överensstämmer i sak med vad som nu gäller. Att här liksom

vid inteckning av skuldebrev införa en minimiskatt är inte möjligt med hänsyn

till att ett stort antal obligationer har ett nominellt belopp, som inte drar

högre stämpelskatt än 60 öre per styck. Bestämmelser om deklarationsplikt

och om tiden för skattens erläggande ämnar jag föreslå i 27 § respektive

36 § andra stycket.

På den svenska värdepappersmarknaden finns en ny typ av c e r t i f ikat,

som avser ännu inte framställda obligationer.

Syftet med dessa certifikat är att den, som tar upp obligationslån, skall slippa

kostnaderna för tryckning och handhavande av obligationshandlingar.

Långivaren slipper å sin sida bestyret med att förvara obligationshandlingar

och klippa kuponger. Sådana önskemål om förenklingar kan tillgodoses genom

att man underlåter att framställa obligationshandlingar, när lånet tas

upp, och i stället till varje långivare utfärdar ett certifikat, som berättigar

långivaren att viss tid efter anfordran få ut de i certifikatet specificerade

obligationerna.

När certifikat av nu angivet slag utfärdas, sker en förmögenhetsomsättning

av i princip samma art som när obligationer emitteras. Certifikaten

syftar endast till att medge ett av praktiska överväganden betingat anstånd

med utfärdandet av vanliga obligationer. För ett och samma obligationslån

kan komma att redan från början utfärdas såväl obligationshandlingar som

certifikat, och certifikaten kan successivt ersättas med obligationer, allteftersom

innehavare av certifikat begär detta. I fall, där obligationer aldrig

kommer att utfärdas, har certifikaten fyllt samma uppgift som obligationshandlingar

i andra fall. Certifikat av den typ jag nu åsyftar bör därför beläggas

med stämpelskatt i likhet med obligationer. Jag vill därför föreslå en

bestämmelse om skatteplikt för sådana certifikat. Givetvis skall dock skatteplikt

föreligga endast i den mån de obligationer, som anges i certifikatet,

skulle ha varit skattepliktiga, om de blivit utlämnade. Skattebeloppet bör

vara detsamma, som skulle ha utgått för obligationerna. För det fall att

obligationer blivit utlämnade men senare återlämnas till utgivaren för att

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

ersättas med ett certifikat, bör detta givetvis inte bli skattepliktigt, eftersom

skatt tidigare erlagts för obligationerna. Skatteplikten har därför i 21 § begränsats

till fall, då vid upptagande av obligationslån certifikat utges i stället

för obligation. I skatteplikten inbegrips det fallet, att obligationer visserligen

framställts men inte utlämnas därför att långivaren hellre vill ha ett

certifikat. I 23 § sista stycket har vidare intagits bestämmelser om skattefrihet

vid utbyte av certifikat mot obligationer och av ett eller flera certifikat

mot ett eller flera nya certifikat.

22 §.

Förevarande paragraf motsvarar 27 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt 8 § SF under rubriken Obligation, som utfärdas här i riket, föreligger

frihet från emissionsstämpel för obligationer, som utfärdats av svenska

staten, landsting, kommuner, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska

skeppshypotekskassan och Kommunkredit Aktiebolag. Stämpelfrihet åtnjuts

även för obligationer, som garanterats av svenska staten, samt för obligationer,

som utfärdats av svenskt aktiebolag vilket har till ändamål att idka

belåning av fast egendom eller tomträtt.

Utredningen

De av utredningen föreslagna stadgandena om subjektiv frihet från emissionsstämpel

för obligationer överensstämmer med gällande bestämmelser i

SF. I formellt hänseende har dock föreslagits den ändringen, att landsting

inte särskilt nämns bland de fria skattesubjekten.

Yttrandena

Beträffande den föreslagna stämpelfriheten för kommun förklarar sig

Svenska landstingsförbundet utgå från att med kommun avses även landstingskommun,

eftersom det inte synes rimligt att stämpelavgift erläggs för

obligationer utfärdade av sådan kommun och undantag i detta avseende

finns i nu gällande SF.

En utvidgning av det stämpelfria området önskar Aktiebolaget Industrikredit,

vilket hemställer om frihet från emissionsstämpel för obligationer

som utfärdas av detta bolag.

Departementschefen

I fråga om undantag från emissionsstämpelplikt för obligationer har utredningen

inte föreslagit någon saklig ändring. Efter det att utredningens

betänkande avgivits, har emellertid denna fråga aktualiserats genom fram
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196k

ställningar om skattefrihet för olika kreditinstituts obligationer. Sålunda har

genom beslut av 1962 års riksdag på begäran av det nybildade Kommunkredit

Aktiebolag i likhet med vad som gäller för kommun stadgats frihet

från emissionsstämpel för detta bolags obligationer liksom frihet från tondstämpel

vid utlämnandet av sådan obligation.

Vidare har Aktiebolaget Industrikredit i sitt remissyttrande samt sedermera

de nytillkomna kreditinstituten Aktiebolaget Företagskredit och Aktiebolaget

Svensk exportkredit i skilda framställningar hemställt om skattefrihet

för sina obligationer. Framställningarna från dessa tre bolag har

jämte de remissyttranden, som avgetts över dem, överlämnats till aktiefondsutredningen

för att övervägas vid fullgörandet av dess uppdrag. Någon

utvidgning av det stämpelskattefria området bör därför enligt min mening

inte vidtas nu.

Den föreslagna skattefriheten för obligation, som utfärdas av kommun,

bör givetvis avse alla slags kommuner, således även landstingskommun.

Författningstexten har därför förtydligats på denna punkt.

23 §.

Denna paragraf motsvarar 28 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt huvudregeln i 8 § SF under rubriken Obligation, som utfärdas här

i riket, skall stämpelpliktig obligation, såsom förut nämnts, då den utlämnas

vara försedd med stämpel till visst belopp.

Från denna huvudregel stadgas undantag för de fall, då obligationer utfärdas

endast som ersättning för förkomna eller förstörda obligationer eller

i utbyte mot obligationer av samme utgivare och med samma räntefot, såvida

de nya obligationerna inte lyder på högre belopp än de tidigare. I dessa

undantagsfall skall de nya obligationerna vara fria från stämpel, om de äldre

obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning eller inte

skolat beläggas med stämpel.

Utfärdas de nya obligationerna på högre belopp än de tidigare, skall de

förses med stämpel för skillnaden mellan de olika beloppen. Obligation, som

enligt dessa regler är fri från stämpel eller skall beläggas med stämpel för

endast överskjutande belopp, skall obligationsutgivaren vid utfärdandet förse

med anteckning om orsaken härtill.

Utredningen

Utredningen föreslår som huvudregel, att obligationer skall förses med

stämpel. Undantagsbestämmelsen rörande utbyte av obligationer anser utredningen

vara tydlig såvitt angår utbyte av obligation i samband med dödning

eller växling av obligationer, vare sig växlingen innebär att en obligation

delas på flera obligationer eller motsatsen. Utredningen har därför

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 796h
föreslagit

en motsvarande bestämmelse (28 § andra stycket i utredningsförslaget).

Däremot påpekar utredningen att tillämpningssvårigheter uppstått när

obligationer vid lånekonvertering försetts med påstämpling, som innebär

förändring av lånevillkoren, och när obligationer utbytts mot nya obligationer

utan samband med dödning eller sådan växling som nyss berörts.

Vad angår påstämpling om ändring av lånevillkoren i samband med lånekonvertering

har den tvekan som uppkommit, enligt vad utredningen

framhåller, inte omedelbart gällt tolkningen av den aktuella bestämmelsen i

SF utan spörsmålet, om återutlämnande av obligation efter sådan påstämpling

varit att betrakta som utgivande (ånyo) av obligation. Avgörandena

i en del rättsfall kan enligt utredningens uppfattning innebära att stämpelfrågan,

såsom statskontoret uttalade i en promemoria år 1939, är beroende

av bl. a. frågan, om obligationslånets slutbetalning i samband med konverteringen

förlagts till en senare tidpunkt än enligt de ursprungliga lånevillkoren.

I sådant fall anses påstämplingen lika med utfärdande av ny obligation.

Enbart en nedsättning av räntesatsen föranleder däremot inte ett sådant

bedömande.

Utredningen framhåller, att samma spörsmål senare varit aktuellt i fråga

om vissa utomlands utfärdade obligationer. Det var därvid fråga om konvertering

— efter överenskommelse mellan Sverige och det främmande landet

— genom en påstämpling av förut stämpelbelagda obligationer, vilken

innefattade även en förlängning av lånetiden. I enlighet med den ståndpunkt,

som statskontoret intog i sin promemoria, och eftersom det ansågs obilligt att

enskilda obligationsinnehavare skulle drabbas av stämpelplikt i dessa fall,

stadgades undantag från stämpelplikten genom tre särskilda författningar

(prop. 1939: 72, SFS 1939: 60; prop. 1953: 193, SFS 1953: 359; prop. 1954:

184, SFS 1954: 214). I 1954 års fall ifrågasatte departementschefen, om det

inte var möjligt och lämpligt att i SF införa bestämmelser av mera generell

natur för sådana fall.

I de rättsfall, där det inte varit fråga om påstämpling utan om utbyte av

obligationer vid konvertering eller eljest, har stämpel ansetts böra utgå.

På grund av vad som förekommit har utredningen funnit det vara angeläget

att införa regler, som är tydligare än de nuvarande och som bereder

möjlighet att utan författningsändring medge stämpelfrihet i särskilda fall.

Enligt utredningen bör stämpelavgift i princip inte drabba andra lånetransaktioner

än sådana, som innebär en verklig kapitalomsättning. Ny avgift

bör därför enligt utredningens uppfattning inte tas ut när obligationsinnehavare,

såsom oftast torde vara fallet vid konvertering, är mer eller mindre

nödsakade att godta nya, försämrade villkor. En skillnad i avgiftshänseende

mellan sådana fall och fall, där konverteringen är förmånlig och sker utan

tvång, förutsätter emellertid, att det kan företas en realitetsbedömning. Att

närmare ange grunderna för en sådan bedömning anser utredningen emellertid

vara ogörligt. En regel i antydd riktning skulle därför vara ägnad att

medföra nya vanskligheter i tillämpningen. Hänsyn till behovet av att kun
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 75 år 1904-

185

na kontrollera avgiltsbetalningen anser utredningen inte vara något hinder

mot stämpelfrihet i alla påstämplingsfallen. En viss begränsning av avgiftsfriheten

anser utredningen dock böra stadgas för att hindra att äldre, inlösta

obligationer begagnas vid nya lån. Utredningen föreslår därför som

förutsättning för stämpelfrihet, att påstämplingen och det förnyade utlämnandet

sker före utgången av den ursprungligen bestämda betalningstiden.

Att medge stämpelfrihet i samma utsträckning som vid påstämpling även

när tidigare obligationer byts ut mot andra skulle enligt utredningens mening

vara förenat med nackdelar från kontrollsynpunkt. Det skulle kunna

vara svårt att utreda, om avgift erlagts för viss obligation. Förekomsten i

större utsträckning av obligationer utan officiell stämpel skulle vidare minska

risken för att underlåten betalning blir upptäckt. Att märka är därvid att

inte alla obligationer utfärdas eller förmedlas genom banker och andra inrättningar,

som kan väntas iaktta avgiftsplikten.

I de förut berörda dödnings- och växlingsfallen kan man inte gärna vägra

stämpelfrihet. Beträffande sådana konverteringsfall, där påstämpling av någon

anledning inte begagnas utan nya obligationer utfärdas, anser däremot

utredningen någon allmän regel om stämpelfrihet inte böra meddelas. För

att möjliggöra stämpelfrihet, om sådan i särskilt fall är motiverad av billighetsskäl,

föreslår emellertid utredningen, att Kungl. Maj :t bemyndigas medge

frihet från avgift även vid byte. Liksom vid påstämpling förutsätts för sådant

medgivande, att bytet sker innan den ursprungliga betalningstiden gått

till ända.

Eftersom enligt förslaget stämpelfrihet vid utbyte inte föreligger utom i

dödnings- och växlingsfallen eller efter särskilt medgivande av Kungl. Maj :t,

har utredningen inte funnit nödvändigt att, såsom i SF, meddela föreskrift

om stämpel, när de nya obligationerna lyder på högre belopp än de äldre.

Att i sådant fall avgift skall utgå för skillnaden mellan de båda beloppen

anser utredningen ligga i sakens natur. I utredningsförslaget har ej heller

återgivits det nuvarande villkoret, att de nya obligationerna skall vara utfärdade

av samme utgivare. Beträffande dödnings-, växlings- och påstämplingsfallen

är det enligt utredningens mening en självklar förutsättning för

stämpelfrihet, att någon förändring inte sker i fråga om gäldenären. I övriga

utbytesfall blir spörsmålet, såsom utredningen påpekar, beroende av

Kungl. Maj :ts prövning.

Då obligation utlämnas utan stämpel, skall den enligt utredningens förslag,

liksom hittills, vara försedd med påskrift om orsaken därtill.

Yttrandena

Statskontoret anser att förslaget fått en mindre lämplig formulering, som

torde möjliggöra att obligationer tillhörande ett t. ex. ursprungligen 30-årigt

lån efter inlösen påstämplas och utges för en ny 30-årsperiod. Detta kan

knappast ha varit avsett och är enligt statskontorets mening inte heller principiellt

tillfredsställande.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

Skyddsföreningen för utländska värdepapper hemställer, att tvångskonvertering

inte skall rubriceras som låneomsättning och föranleda stämpelbeläggning.

En förmånlig konvertering utan tvång bör däremot enligt föreningens

åsikt föranleda stämpelplikt. Föreningen anför därvid.

Under senare årtionden bär det inträffat att statliga såväl som privata

utländska gäldenärer inställt betalningarna å sina obligationslån. Placeringen

av dessa lån hos den svenska allmänheten skedde på sin tid genom

svenska banker. I eu del fall har lånetjänsten efter kortare eller längre tid

återupptagits men oftast endast i begränsad omfattning i enlighet med ny

»definitiv» betalningsplan. I andra fall är lånetjänsten fortfarande inställd.

För att obligationsinnehavarna skulle komma i åtnjutande av de reducerade

räntebetalningarna krävdes i allmänhet godkännande av den nya betalningsplanen,

som även innebar utsträckt amorteringstid för de olika lånen. Någon

ny frivillig långivning var det ej fråga om. Enligt gällande svensk stämpelförordning

har den utsträckta lånetiden inneburit, att ny stämpelbeläggning

av obligationerna måste ske, innan dessa inom landet belånades eller

försåldes. Betr. finska och tyska obligationer har genom särskild lagstiftning

befrielse från ny stämpelbeläggning stadgats.

Att skilja ovannämnda lånekonvertering från den konvertering, som inträffar,

när låntagaren begagnar sin kontraktsenliga rätt att säga upp sitt

utelöpande obligationslån för att anpassa obligationsräntan till aktuell marknadsränta

samtidigt som man av praktiska skäl vill behålla de gamla obligationsmantlarna,

möter i sig inga svårigheter. Obligationsägarens alternativ

är alt inom mycket kort tid få obligationen kontant inlöst. Om statsverket

i detta fall icke uppbär stämpelavgift på sätt som hittills skett, torde detta

gagna låntagarna men däremot knappast den obligationsägande allmänheten.

Vår uppfattning är, alt det i detta fall är ett nytt lån de gamla obligationsmantlarna

till trots. Utredningens åsikt, att det skulle vara »ogörligt»

att skilja mellan frivillig konvertering och tvångskonvertering måste vara

felaktig. Det är naturligtvis nödvändigt, att precisa grunder angives, när ny

stämpelbeläggning ej skall ske. Kriteriet på »konvertering utan tvång» är,

att lånetjänsten skötes och att obligationerna kontant inlöses enligt gällande

låneavtal. Den aktuella frågan sammanhänger däremot med tvångsvis utsträckt

lånetid, oftast med starkt försämrade räntevillkor för obligationsägaren

ibland även med nedskrivning av obligationernas nominella värde.

Både utsträckt lånetid och försämrade räntevillkor har varit liktydiga med

minskat värde å obligationerna. Denna förlust har uppgått till mycket betydande

belopp.

Föreningen riktar vidare kritik mot den föreslagna tidsgränsen för stämpelfrihet

och anför.

Utredningens förslag är, att påstämpling om konvertering å gamla obligationsmantlar

skall ske, innan lånets ursprungliga löptid utgått. Detta

skulle exempelvis innebära att efter en framtida ev. reglering av bl. a. »östtyska»,

polska, rumänska eller grekiska obligationer, av vilka en del finns

här i landet, ny stämpelbeläggning kan bli aktuell. Därför är föreslagen begränsning

obillig. Utredningens motivering till denna begränsning är önskan

att förhindra äldre, redan inlösta obligationer från att av gäldenären släppas

ut på marknaden igen. Av alla de metoder, som ohederliga obligationsgäldenärer

använt, är den här åsyftade oss obekant. Den angivna motiveringen

förefaller vara orealistisk av marknadstekniska skäl, ofta även av

rent formella. I de fall obligationer handlas med affidavits föreligger ej

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

denna risk. Då eu ny betalningsplan alltid bygger på en inventering av då

utelöpande obligationer, behöver man ej heller befara att redan inlösla obligationer

slappes ut på marknaden. Det väsentliga är, att tvångskonvertering

ej betraktas som ny långivning och att stämpelbeläggning därför ej

skall ske.

I sådana fall där tvångskonvertering innebär ett utbyte av ganda obligationer

mot nya, vilket brukar vara fallet med obligationer lydande å dollar,

bör av samma skäl stämpelskyldighet ej föreligga. Den kontrollmöjlighet

som utredningen anger, nämligen rätt för vederbörande att hos generalpoststyrelsen

erhålla bevis om äldre stämpel, uppfyller alla rimliga krav på effektiv

kontroll.

Departementschefen

Som huvudregel i fråga om obligation skall fortfarande gälla, att sådan

handling måste vara försedd med stämpel innan den lämnas ut. Från denna

regel bör emellertid, liksom hittills, göras vissa undantag.

Den nuvarande stämpelskattefriheten vid utbyte av obligation i samband

med dödning eller växling av obligation bör behållas i enlighet med utredningens

enhälligt tillstyrkta förslag. Om vid utbyte de nya obligationerna

lyder på högre belopp, skall givetvis stämpelskatt beräknas på skillnaden

mellan det nya beloppet och det tidigare. Detta kan visserligen sägas följa

av huvudregeln om skatteplikt. För tydlighetens skull bör man emellertid

enligt min mening ha kvar en uttrycklig föreskrift härom. Som förutsättning

för skattefriheten bör gälla, att de nya obligationerna utfärdas av samme

utgivare med samma räntefot och på i övrigt oförändrade villkor.

När obligationer vid lånekonvertering åter utlämnats med påstämpling

om ändrade lånevillkor, har i praxis stämpelskatt uttagits, om den ursprungliga

betalningstiden förlängts. Bestämmelsen om avgiftsfrihet vid utbyte

har således inte ansetts tillämplig. Utredningen har nu föreslagit skattefrihet,

om förlängning påstämplats före utgången av den ursprungligen bestämda

lånetiden. Statskontoret har inte funnit förslaget principiellt tillfredsställande,

eftersom det medger att t. ex. ett ursprungligen 30-årigt lån efter

inlösen påstämplas och utan stämpelskatt utges för ny 30-årsperiod. Motsatt

uppfattning företräder Skyddsföreningen för utländska värdepapper,

som förordat skattefrihet även när påstämpling görs efter utgången av den

ursprungliga lånetiden.

Enligt min mening kan det, om ett obligationslån omsätts redan före den

ursprungliga betalningstidens utgång, inte anses föreligga någon verklig

kapitalomsättning utan endast en förlängning av lånetiden. Jag kan därför

inte dela statskontorets åsikt, att det skulle vara principiellt otillfredsställande

med skattefrihet i sådant fall. Vad jag nu sagt gäller oavsett den nya

lånetidens längd i förhållande till den gamla. Har däremot en förlängning

av betalningstiden påstämplats först efter det att den ursprungliga lånetiden

gått ut, måste man i likhet med utredningen anse, att ett nytt lån föreligger.

Oavsett om det finns risk för att tidigare inlösta obligationer begagnas vid

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj.ls proposition nr 75 år 1964

nya lån, tillstyrker jag således skattefrihet, då en förlängning av betalningstiden

påstämplats före utgången av den ursprungliga lånetiden. En sådan

begränsning kan emellertid, såsom Skyddsföreningen påpekat, verka obillig

i vissa fall vid tvångskonvertering, som påkallas av en försumlig gäldenär.

För dylikt fall bör Kungl. Maj :t enligt min mening, till skillnad från vad

utredningen föreslagit, kunna medge frihet från skatt. Behovet av en generell

bestämmelse av denna innebörd har min företrädare i ämbetet påpekat

redan i samband med behandlingen av ett sådant fall vid 1954 års riksdag.

I 5G § av departementsförslaget ämnar jag föreslå en generell möjlighet för

Kungl. Maj :t att befria från skatt, om synnerliga skäl föreligger. Denna bestämmelse

blir tillämplig även på konvertering av obligationer.

Hittills har jag behandlat frågan om betalningstidens längd. Även andra

villkor kan emellertid ändras genom påstämpling vid konvertering. I praxis

har nedsättning av räntesatsen inte ansetts böra föranleda skatteplikt såsom

för ny obligation. Utredningens förslag går längre i det att skattefrihet föreslås

oavsett hur villkoren ändras, t. ex. vid en höjning av räntesatsen. Detta

förslag grundar sig på att det är ogörligt att skilja mellan frivillig konvertering

och tvångskonvertering. Skyddsföreningen för utländska värdepapper

anser däremot, att en sådan skillnad väl låter sig göra. Föreningen har därför

föreslagit, att en förmånlig konvertering utan tvång skall föranleda skatteplikt

medan en tvångskonvertering skall befrias från skatt.

I regel torde en konvertering innebära försämrade lånevillkor för obligationsinnehavaren.

Oita kan det vara lätt att konstatera, att villkoren ändrats

tvångsvis till hans förfång. Enighet föreligger om att skattefrihet bör

gälla lör sådant fall. Betydligt svårare måste det enligt min mening ofta

vara att bedöma, om en konvertering verkligen varit till innehavarens fördel.

Särskilt vansklig blir bedömningen, om räntefoten höjts men nominella

beloppet sänkts. Jag delar därför utredningens uppfattning att man med

hänsyn till dessa bedömningssvårigheter inte skall göra någon skillnad

mellan frivillig konvertering och tvångskonvertering utan i stället medge

skattefrihet, oavsett hur villkoren vid påstämplingen ändrats. Som förutsättning

för denna skattefrihet bör liksom i fråga om betalningstiden stadgas,

att påstämpling och utlämnande skett före utgången av den ursprungliga

lånetiden. Även här blir emellertid den nyss omnämnda bestämmelsen i

56 § om befogenhet för Kungl. Maj :t att medge skattefrihet tillämplig.

För det fall, att låntagaren vid konvertering i stället för att göra påstämpling

byter ut de gamla obligationerna mot helt nya, tas nu ut stämpelavgift.

Utredningen har förordat, att skatteplikten skall behållas i detta fall,

men har samtidigt föreslagit, att Kungl. Maj :t skall kunna medge befrielse

därifrån av billighetsskäl. Som förutsättning för sådan befrielse har utredningen

uppställt krav på att bytet sker före utgången av den ursprungliga

lånetiden. En sådan begränsning av Kungl. Maj :ts prövningsrätt finner

jag inte motiverad, eftersom billighetsskälen kan vara lika starka oavsett

tidpunkten för utfärdandet av de nya obligationerna. Denna min ståndpunkt

överensstämmer med vad jag föreslagit om skälighetsprövningen i

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år l!)6b

påstämplingsfallen. Jag har därför ansett den generella bestämmelsen i 56 §

böra gälla även i detta hänseende.

Som en allmän förutsättning för skattefrihet vid utbyte av obligationer

skall alltjämt gälla, att de nya obligationerna är utfärdade av samme utgivare

som de utbytta. Kungl. Maj:t bör emellertid med stöd av 56 § kunna

medge undantag från denna regel. Som exempel på fall, då undantag bör

kunna medges, kan nämnas, att de nya obligationerna formellt sett får en ny

utgivare till följd av fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag.

Den föreslagna regeln i fjärde stycket rörande anteckning om orsaken till

stämpelfrihet överensstämmer i sak med vad som nu gäller.

De nu nämnda bestämmelserna i denna paragraf bör, såsom jag antytt

under 21 §, få motsvarande tillämpning vid utbyte av certifikat, som avser

inte utfärdade obligationer, vare sig certifikatet byts ut mot obligationer

eller ett eller flera certifikat byts ut mot ett eller flera andra sådana certifikat.

Paragrafen skall vidare enligt 25 § gälla även utländska värdepapper.

Utländska värdepapper

24 §.

Denna paragraf motsvarar 30 § och 31 § första stycket i utredningens

förslag.

Gällande ordning

I 8 § SF stadgas under rubriken Aktiebrev i utländskt aktiebolag, att sådant

aktiebrev — utom i vissa undantagsfall — skall förses med stämpel

innan det belånas eller försälj es eller på annat sätt överlåtes första gången

sedan det blivit infört till Sverige. Om aktiebrev inte blivit vederbörligen

stämpelbelagt tidigare, skall det förses med stämpel, innan bouppteckning

registreras efter avliden person till vars efterlämnade tillgångar aktiebrevet

hör. Stämpeln utgår med 10 öre för varje fulla 10 kronor. Lyder aktiebrev på

visst belopp, beräknas stämpeln på detta. Om aktiebrevet däremot lyder på

viss kvotdel av aktiebolags egendom, skall stämpeln beräknas på ett värdebelopp.

Detta belopp bestämmes i samband med stämpelbeläggning av magistrat

i stad eller domhavande på landet med ledning av avgiven värdedeklaration.

Enligt vad som sägs under rubriken Obligation, som utfärdats i utlandet,

skall sådan obligation — likaledes med vissa undantag — förses med stämpel

under samma förutsättningar som gäller för aktie. Stämpelavgiftens belopp

är samma som för svensk obligation. Som obligation behandlas vissa

förskrivningar av masspappers karaktär i enlighet med vad som gäller i fråga

om motsvarande svenska förskrivningar.

Under rubrikerna Andelsbevis, Delaktighetsbevis respektive Lottbrev

i utländskt företag av ekonomisk art stadgas, att sådana handlingar skall

behandlas lika med Aktiebrev i utländskt aktiebolag.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Vidare gäller stämpelplikt enligt rubriken Certifikat å utländskt värdepapper.

Därmed avses varje handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt

över värdepapper av vissa slag. Hit hör aktiebrev i utländskt aktiebolag,

andelsbevis, delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt företag av

ekonomisk art samt i utlandet utfärdad obligation eller förskrivning, som

enligt SF är jämställd med obligation. Stämpelplikt skall dock inte inträda

endast på grund av att certifikat, som utfärdats i utlandet, belånas enligt

skuldförbindelse av en i utlandet bosatt utländsk medborgare eller en utländsk

juridisk person. Certifikat skall förses med stämpel till det belopp

varmed stämpelavgift skulle ha utgått för de värdepapper, som nämns i

certifikatet, om dessa värdepapper efter införsel till riket blivit föremål för

överlåtelse. Stämpelbeläggning av certifikat skall äga rum vid utfärdandet,

om detta sker här i riket. Om certifikat utfärdats i utlandet och införts till

Sverige, skall stämpelbeläggning ske vid den tidpunkt, som för sådant fall

är stadgad för de värdepapper certifikatet avser.

De bestämmelser, som är meddelade för certifikat, gäller enligt rubriken

Interimsbevis, interimskvitto även sådant bevis eller kvitto, om det avser

aktiebrev i utländskt aktiebolag, andelsbevis, delaktighetsbevis eller lottbrev

i utländskt företag av ekonomisk art eller utländsk obligation.

Utredningen

Utredningen framhåller att stämpelavgiften för utländska värdepapper

till sin natur är att anse som en införselavgift, avsedd att drabba placering

av svenskt kapital i utlandet. Genom att avgiften även avser andra andelsbevis

än aktier har den redan nu en vidare omfattning än stämpelavgiften

för svenska värdepapper. De av utredningen föreslagna bestämmelserna

finner utredningen i sak överensstämma med de nuvarande föreskrifterna.

Jämte certifikat nämns dock andelsrättsbevis i förslaget. Detta kan, påpekar

utredningen, möjligen innebära en utsträckning av stämpelplikten. Bestämmelsen

att avgiftsplikten, utom beträffande här i riket utfärdade andelsrättsbevis

och certifikat, förutsätter införsel av värdehandlingen till riket

har gjorts generell. Därigenom blir kravet på införsel tillämpligt även beträffande

värdehandling i dödsbo (jfr 31 § i utredningsförslaget), vilket för

närvarande inte är uttryckligen angivet.

De skäl, som åberopas såsom motiv för den nuvarande undantagsregeln

rörande belåning av certifikat, anser utredningen vara i lika mån tillämpliga

beträffande övriga hithörande handlingar. Regeln har därför i utredningens

förslag fått gälla samtliga utländska värdehandlingar.

Utredningen erinrar om att statskontoret i en promemoria år 1942 påtalade

att möjligheter fanns att undgå stämpel genom att sådana transaktioner,

som skulle föranleda avgift, genomfördes i utlandet. Särskilt framhölls

det fall att utländsk värdehandling, efter att ha införts till riket, åter

utfördes till utlandet, belånades där och sedan av långivaren åter infördes

till riket. Sålunda påpekade och eljest förefintliga möjligheter för svenska

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år It) 6 4- 191

ägare av utländska obligationer och andra värdepapper att undgå stämpelavgift

anser utredningen svårligen kunna undvikas. De sakkunniga — 1919

års stämpelsakkunniga — vilka utarbetade det förslag, som låg till grund

för 1921 års förslag angående stämpelavgift för utländska aktier (se prop.

1921: 202), uttalade, att det i och för sig vore önskvärt alt stämpelskyldigheten

kunde knytas till själva införandet av värdepapper till riket. De sakkunniga

ansåg sig emellertid inte kunna föreslå detta med hänsyn till svårigheten

alt ordna eu nöjaktig kontroll. Ännu svårare att kontrollera skulle

avgiften bli, om den fick avse själva förvärvet av utländska värdepapper.

Av liknande skäl bör enligt stämpelutredningens mening inte heller nu komma

i fråga att stadga avgift när i utlandet företas sådana transaktioner

som, om de utfördes här, skulle föranleda uttagande av stämpelavgift. Utredningen

föreslår därför inte någon ändring i fråga om stämpelpliktens fullgörande.

Yttrandena

Emissionsstämpelplikt för andelsrättsbevis, som avser utländska

värdepapper, har tillstyrkts av bank- och fondinspektionen samt Skyddsföreningen

för utländska värdepapper men avstyrkts av Stockholms fondbörs,

Svenska fondhandlareföreningen, Svenska bankföreningen, Näringslivets

skattedelegation och Skånes handelskammare.

Statskontoret framhåller, att den föreslagna bestämmelsen inte kommer

att omfatta t. ex. sådana bevis som Stockholms enskilda bank utfärdat till

säljare av Telmexaktier. Dessa bevis avser nämligen andel i en revers. Detta

förhållande anser statskontoret likväl inte böra föranleda jämkning av den

föreslagna bestämmelsen. Motsatt uppfattning kan däremot, uttalar statskontoret,

måhända göras gällande beträffande fondstämpel. Över huvud kan

enligt statskontorets mening ifrågasättas, om inte den uppräkningsmetod

som hittills använts och enligt förslaget skulle bibehållas bör ersättas av en

mera generell bestämningsmetod.

I fråga om storleken av avgiften för andelsrättsbevis har bank- och fondinspektionen

föreslagit, att avgiften alltid skall beräknas som för aktie.

I fråga om obligationer, som utgivits utom riket, och utländska

aktier föreslår Skyddsföreningen för utländska värdepapper stämpelfrihet.

Föreningen anför.

Vid tolkning av låneavtal gäller emissionslandets bestämmelser och betr.

aktieägares rätt följer den det landets lagar, enligt vilket bolaget bildats.

Den stämpelbeläggning av svenska värdepapper, som äger rum vid emissioner,

är en svensk skatt och har sin naturliga motivering i att svenska lagbestämmelser

skall gälla för dessa värdepapper. Utredningen betraktar emissionsstämpeln

visavi utländska värdepapper däremot som en importavgift.

Detta förefaller egendomligt, eftersom stämpeln inte utgår vid införseln utan

vid första omsättningen eller belåningen i Sverige. Alldenstund emissionsstämpeln

har direkt anknytning till emissionslandet kan riktigheten av stämpelbeläggning

av sådana utländska värdepapper, som utgivits utom riket,

ifrågasättas. Vi yrkar därvidlag på stämpelfrihet i Sverige.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

För utländska obligationer, som utgivits inom riket och vars lånekontrakt

skall tolkas enligt svensk rätt, bör däremot stämpelbeläggning ske i samma

utsträckning som för inhemska obligationer.

För att svenska värdepapper skall bli behandlade i utlandet på samma sätt

som utländska skulle bli i Sverige enligt vårt förslag, föreslår vi, att vid ingående

av eller revidering av nu gällande dubbelbeskattningsavtal, denna

fråga observeras.

Mot utredningens uttalande, att stämpelavgiften i detta fall är en införselavgift,

vänder sig även Stockholms fondbörs, som med instämmande av

Svenska fondhandlareföreningen anför.

Av 31 § och kommentarerna till densamma framgår emellertid att importen

såsom sådan ej konstituerar stämpelplikten utan först därefter inträffade

överlåtelse etc.; redan i kommentaren till 30 § framhålles för övrigt att

de föreslagna bestämmelserna i sak överensstämmer med nu gällande föreskrifter.

Då dessa senare klart och tydligt anger att stämpelavgift ej skall erläggas

förrän vid den första överlåtelse etc., som sker sedan värdepapperet införts

till riket, synes det önskvärt att texten i 30 § första och fjärde styckena

bringas i bättre överensstämmelse med vad som faktiskt åsyftas.

Departementschefen

Enligt gällande regler skall vissa utländska värdepapper — framför allt

aktier och obligationer — som införts till Sverige beläggas med

stämpel, innan de överlåts eller pantsätts här i landet. Senast när bouppteckning

med sådan handling som tillgång registreras i Sverige skall i princip

stämpelbeläggning ske. Stämpelavgiften skall beräknas på samma sätt som

för motsvarande inhemska handling. I huvudsak har utredningen i sitt förslag

behållit dessa regler oförändrade.

Frågan om skatteplikt för andelsrättsbevis, som avser värdepapper,

har redan behandlats vid 19 §. Utredningen har i den här aktuella paragrafen

särskilt nämnt sådant andelsrättsbevis, som avser utländska värdepapper,

och anmärkt, att detta möjligen kan innebära en utsträckning av

stämpelplikten. Enligt min mening är det klart, att förslaget i denna del

verkligen innebär en utvidgning av det skattepliktiga området i förhållande

till gällande rätt. Vid 19 § har jag emellertid avvisat tanken på att för närvarande

införa skatteplikt för andelsrättsbevis, som avser svenska värdepapper.

Av samma skäl, som jag därvid anfört, bör ej heller andelsrättsbevis,

som avser utländska värdepapper, nu göras skattepliktiga. I avvaktan på

aktiefondsutredningens förslag kan det inte heller komma i fråga att nu

slopa skatteplikten för utländska aktier och obligationer.

Det förslag, som jag nu framlägger, överensstämmer således beträffande

omfattningen av skatteplikten för utländska värdepapper helt med vad som

gäller för närvarande.

Med hänsyn till det skattepliktiga områdets stora omfattning kunde man

visserligen i likhet med statskontoret tänka sig en generell bestämningsmetod

i stället för den nuvarande uppräkningsmetoden. På grund av att skatte
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 19Gt

beloppen är differentierade och kräver angivande av värdehandlingens art

torde det dock inte vara något att vinna med att stadga en generell skatteplikt,

särskilt som en sådan skulle kräva flera undantag.

Skatten på utländska värdepapper är i princip avsedd att vara en införselavgift.

Av praktiska skäl, främst av hänsyn till kontrollsvårigheterna,

har man emellertid avstått från att göra skatteplikten gällande i andra fall

än då en överlåtelse eller liknande transaktion sker inom Sverige. För att

tydligare ange den reella innebörden av reglerna i detta hänseende har jag

vid utformningen av denna paragraf angett, att dess bestämmelser rör frågan

om tiden för skattepliktens inträde men inte frågan om tiden för skattens

erläggande. Beträffande avliden person skall skatteplikten anses ha inträtt

redan i och med dödsfallet. Därvid har klart utsagts att skatteplikt

föreligger endast beträffande handling, vilken enligt lag skall tas upp i bouppteckning

som registreras här i riket. För certifikat beträffande utländska

värdepapper, vilket utfärdas i Sverige, inträder skatteplikten vid utfärdandet.

I övrigt inträder skatteplikt först i och med den första överlåtelsen eller

pantsättningen här i landet. Därmed börjar deklarations- och betalningsfristen

att löpa. I sista stycket av paragrafen har klart angetts, att en utländsk

värdehandling liksom motsvarande svenska handling skall beskattas endast

en gång.

Bestämmelser om deklarationsplikt och om tiden för skattens erläggande

ämnar jag föreslå i 27 § respektive 36 § andra stycket.

25 §.

Paragrafen motsvarar 31 § andra stycket i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt samtliga rubriker angående värdepapper i 8 § SF gäller som huvudregel,

att handlingen skall förses med stämpel för avgiftsbeloppet. Från

denna huvudregel finns olika undantag i fråga om utbyte av värdehandlingar.

Några av dessa undantag har berörts vid 23 §.

Sålunda stadgas under rubriken Aktiebrev i utländskt aktiebolag följande.

Blir aktiebrev, som införts till riket, av bolaget infordrade för att bytas ut

mot nya aktiebrev i samma bolag, kan innehavaren av aktiebreven med

företeende av dessa anhålla hos vederbörande länsstyrelse om åtgärd för

att införselstämplarna på aktiebreven eller föreskriven stämpelfrihet skall

kunna tillgodoräknas de nya aktiebreven. Inges samtidigt en förteckning,

som upptar aktiebolags namn samt antal och slag av de berörda aktierna

jämte de belopp eller kvotdelar i bolaget på vilka dessa lyder, skall myndigheten

med en för sådant ändamål inrättad tryckstämpel annullera införselstämplarna

eller, om stämpelfrihet åtnjuts, förse aktiebreven med påteclcning

om företeendet och ändamålet därmed. Vidare skall myndigheten

kostnadsfritt teckna bevis på förteckningen om dennas riktighet och ändamålet

med dess ingivande. Om sedermera inom ett år från utfärdandet av

7 Bihang till riksdagens protokoll 1964.1 saml. Nr 75

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

detta bevis nya aktiebrev i bolaget, som vart för sig eller sammanlagda

till belopp eller kvotdelar motsvarar de i förteckningen upptagna aktiebreven,

företes för myndigheten och förteckningen med påtecknat bevis återställs,

äger stämpelfrihet rum för de nya aktiebreven. Myndigheten skall därvid

förse de nya aktiebreven med anteckning om orsaken till stämpelfriheten.

Vad nu sagts om aktier gäller även andelsbevis, delaktighetsbevis och

lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art.

Under rubriken Obligation, som utfärdats i utlandet, finns motsvarande

regler om stämpelfrihet vid utbyte av obligationer. Som förutsättning anges,

att obligationerna skall vara utfärdade av samme utgivare och löpa

med samma ränta.

Slutligen finns liknande regler under rubriken Certifikat. Blir certifikat

utbytt mot ett eller flera certifikat på samma värdepapper eller mot värdepapperen,

kan innehavaren med företeende av certifikatet och det eller de

nya certifikaten eller värdepapperen hos länsstyrelsen anhålla om åtgärd för

att införselstämplar, som anbragts på förstnämnda certifikat, eller för certifikatet

åtnjuten stämpelfrihet skall kunna tillgodoräknas det eller de nya

certifikaten eller värdepapperen. Myndigheten skall då, om förstnämnda

certifikat är belagt med stämplar, annullera dessa med en för sådant ändamål

inrättad tryckstämpel. Om stämpelfrihet åtnjuts, skall myndigheten

göra påteckning på samma certifikat angående företeendet och ändamålet

därmed. Stämpelfrihet äger därefter rum för det eller de nya certifikaten

eller värdepapperen, vilka myndigheten förser med anteckning om orsaken

härtill.

Utredningen

Beträffande stämpling av utländsk värdehandling samt stämpelfrihet vid

utbyte av eller påskrift på sådan handling bör, såvitt angår obligationer samt

bevis och certifikat rörande obligationer, enligt utredningens uppfattning

gälla samma regler som utredningen föreslagit beträffande svenska obligationer.

Dessa regler kan enligt utredningens mening också tillämpas i fråga

om utländska aktier och därmed jämställda andelsbevis samt bevis och certifikat

rörande sådana handlingar, dock med undantag för bestämmelserna

om konvertering av obligationslån (28 § tredje stycket i utredningsförslaget).

Att detta undantag skall gälla är dock uppenbart. Beträffande samtliga

utländska handlingar föreslås därför ett stadgande, att bestämmelserna om

stämpling samt utbyte av eller påskrift på obligation skall äga motsvarande

tillämpning. Enligt utredningen bör detsamma gälla, när certifikat utbyts

mot den handling det angår.

I fråga om ordningen för att få stämpelbefrielse vid utbyte av utländska

värdehandlingar finner utredningen de nuvarande detaljerade föreskrifterna

åtminstone i huvudsak vara betingade av att stämpelbeläggning av utländsk

handling för närvarande skall verkställas av innehavaren själv. Såsom be
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196 b

rörs vid 30 § i departementsförslaget, föreslår utredningen, att även stämpelbeläggning

av dessa handlingar skall ankomma på generalpoststyrelsen.

Därför finner utredningen det inte längre vara erforderligt att meddela så

ingående föreskrifter som de nuvarande. Om innehavaren av utländsk värdehandling

skall sända denna till utlandet för utbyte, bör det enligt utredningens

mening ankomma på honom att sörja för att han kan visa, att stadgade

förutsättningar för stämpelfrihet föreligger beträffande den tillbytta

handlingen. För att få avgiftsfrågan avgjord står det honom givetvis fritt

att — även innan stämpelplikt inträtt -— anmäla handlingen för att fa

stämpelavgift bestämd. Utredningen framhåller emellertid, att det kan vara

omöjligt att i utlandet erhålla bevis på den nya handlingen om att den äldre

varit stämplad. Även om sådant bevis erhålls, kan innehavaren ha ett befogat

intresse av att få bevis av svensk myndighet om orsaken till att den

nya handlingen inte är försedd med stämpel. Utredningen har därför föreslagit

en bestämmelse om rätt att hos generalpoststyrelsen erhålla sådant

bevis tecknat på handlingen.

Yttrandena

Svenska bankföreningen framhåller, att utbyten av nu ifrågavarande

slag merendels sker under medverkan av bank eller annan fondkommissionär

i Sverige. Föreningen finner det därför önskvärt att påskrift om orsaken

till underlåten stämpelbeläggning, när det är fråga om utländskt värdepapper,

skall få göras inte bara av generalpoststyrelsen utan även av svensk

fondkommissionär. Enligt föreningens mening skulle detta särskilt vara av

värde i fall, då utländska obligationer genom svensk bank emitteras på den

svenska marknaden. I sådana fall är det nämligen vanligt att banken först

utfärdar interimsbevis, som sedan byts ut mot obligationer på motsvarande

belopp. Föreningen hemställer därför, att en bestämmelse av angiven innebörd

införs.

Departementschefen

I fråga om stämpelbeläggning samt skattefrihet vid utbyte och påskrift

bör gälla motsvarande bestämmelser som jag föreslagit beträffande svenska

obligationer. En generell regel om stämpelbeläggning av handling, som ligger

till grund för fastställande av stämpelskatt, har införts i 38 §.

För det fall, att utbyte eller påskrift skett utom riket, innebär utredningens

förslag, att innehavaren berättigas att hos generalpoststyrelsen få bevis

om orsaken till att den nya handlingen inte är försedd med stämpel. Bankföreningen

har hemställt, att sådant bevis skall få utfärdas även av svensk

fondkommissionär. Fastän föreningens förslag kan synas praktiskt med

hänsyn till fondkommissionärernas medverkan vid sådana byten, anser jag

det dock lämpligare att beviset kan tecknas endast av den statliga myndighet,

som enligt mitt förslag skall vara beskattningsmyndighet, nämligen

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

kontrollstyrelsen. För beviset skall krävas deklaration enligt 27 §. Härigenom

vinns ökade garantier för riktigheten av ett sådant bevis.

Gemensamma bestämmelser

26 §.

Gällande ordning

Enligt särskild förordning den 3 juni 1955 (nr 352) om vissa undantag

från stämpelplikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften, m. m. skall sådan stämpelplikt inte föreligga i

fråga om värdepapper, som utfärdas eller garanteras av Internationella

återuppbyggnadsbanken — vanligen kallad Världsbanken — eller då denna

bank vid överlåtelse av värdepapper är den ene kontrahenten. Förordningen

stadgar motsvarande frihet även från fondstämpel.

Utredningen

Bestämmelserna i 1955 års förordning har utredningen ansett inte lämpligen

böra inarbetas i den nya stämpelförordningen. Utredningen har därför

lämnat förordningen oförändrad.

Yttrandena

Skyddsföreningen för utländska värdepapper anser att av samma skäl,

som anförts för att undanta Världsbankens obligationer från stämpelbeläggning,

även andra obligationer utgivna av liknande internationella institutioner,

i vilkas upprätthållande svenska regeringen deltar, bör undantas från

stämpelplikt. Föreningen föreslår, att stadgande härom införs i själva stämpelförordningen.

Departementschefen

I anledning av Skyddsföreningens hemställan om undantag från stämpelbeläggning

av obligationer, utgivna av internationella institutioner liknande

Världsbanken, får jag till en början framhålla, att den stämpelfrihet som

år 1955 genom särskild förordning vid sidan av SF infördes beträffande

denna bank är betydligt vidsträcktare än den stämpelfrihet föreningen föreslagit

för liknande internationella organisationer. 1955 års förordning

avser inte endast obligationer utan alla slag av värdepapper. Stämpelfriheten

är inte heller begränsad till värdepapper, som Världsbanken ger ut, utan

avser även värdepapper, som garanteras av Världsbanken, och gäller vidare

då banken vid överlåtelse av värdepapper är den ene kontrahenten. Slutligen

gäller friheten stämpel enligt såväl SF som fondstämpelförordningen.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Sedan stämpelskattefrihcten för Världsbanken infördes, har tillkommit

nya internationella kreditinstitut, vilka i likhet med Världsbanken är atl betrakta

som fackorgan knutna till Förenta Nationerna. Sålunda upprättades

år 1950 Internationella finansieringsbolaget (International Finance Corporation

— IFC), vilket är konstruerat som ett dotterföretag till Världsbanken.

IFC:s verksamhet regleras i ett särskilt avtal rörande IFC:s stadga (se prop.

1950: 1 bil. 28). Enligt artikel I i detta avtal är bolagets ändamål att främja

ekonomisk utveckling genom att stödja produktiv enskild företagsamhet i

medlemsländerna, särskilt de ekonomiskt mindre utvecklade. År 1900 påbörjades

verksamhet av en ny internationell finansieringsinstitution, Internationella

utvecklingsfonden (International Developnient Association

IDA). Dess verksamhet regleras i ett särskilt avtal rörande fondens stadga

(se prop. 1960: 105). Fonden har till uppgift att i nära samverkan med

Världsbanken främja ekonomisk utveckling och öka produktiviteten i mindre

utvecklade länder genom att tillhandahålla kapital på förmånliga villkor.

Till båda dessa institutioner har Sverige anslutit sig.

Bland de transaktioner av betydelse från stämpelsynpunkt, som IFC och

IDA enligt avtalen kan vidtaga, är — förutom upptagande av lån mot skuldförbindelser

av organisationerna eller beviljande av garanti för lån av annan

låntagare — köp och försäljning av värdepapper, som utställts eller garanterats

av organisationerna eller vilka organisationerna förvärvat. IFC och

IDA kan vidare garantera värdepapper, som de förvärvat, för att underlätta

deras försäljning.

Såväl IFC som IDA åtnjuter i likhet med Världsbanken särskilda privilegier

för sin verksamhet, däribland viss skattefrihet. Denna regleras närmare

i avtalen om bolagets respektive fondens stadga. Där föreskrivs —

utom bl. a. förbud mot viss diskriminerande beskattning — att organisationerna,

deras tillgångar, egendom och intäkter liksom deras enligt avtalen

tillåtna transaktioner skall vara fritagna från alla skatter och tullar. IFC

och IDA skall likaså vara fritagna från ansvar för uppbörd eller betalning

av skatter och avgifter. Varje medlem av de båda organisationerna är enligt

avtalen skyldig att vidta erforderliga åtgärder för att få dessa principer

genomförda i sin egen lagstiftning. För Sveriges del trädde skattefriheten

i kraft samtidigt med anslutningen till IFC och IDA, eftersom erforderlig

lagstiftning redan förelåg genom lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda

förmåner för vissa internationella organisationer. Denna lag har år 1962

ersatts med ny lag i ämnet (SFS 1962: 371). I denna stadgas att bl. a. till

Förenta Nationerna anknutna fackorgan skall — utan hinder av vad eljest

i lag eller särskild författning är stadgat — åtnjuta immunitet och privilegier

i enlighet med vad därom bestämts i stadga eller avtal, vartill Sverige

anslutit sig.

I enlighet med nämnda lag synes frihet från stämpelavgift, såvitt avser

de till Förenta Nationerna anknutna fackorganen IFC och IDA, föreligga

beträffande varje transaktion vari dessa organ är part, vare sig det är fråga

om emission eller överlåtelse av värdepapper. I senare fallet synes stämpel
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1961

friheten gäila vare sig det är fråga om värdepapper, som respektive organ

utfärdat, eller om andra värdepapper. Däremot torde stämpelplikt föreligga

vid överlåtelse av obligationer och andra värdepapper, som utfärdats eller

garanterats av organisationerna, i de fall, då ingendera organisationen är

part i överlåtelseavtalet. I vad avser emission av värdepapper, för vilka

organisationerna står som garant, torde det inte vara fullt klart, hur bestämmelserna

i avtalen om organisationernas stadgor skall tolkas.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen, åtnjuter Världsbanken och

av banken garanterade värdepapper en längre gående stämpelfrihet än IFC

och IDA. Det finns emellertid inte något skäl att i stämpelskattehänseende

behandla IFC och IDA på annat sätt än Världsbanken. Jag föreslår därför att

dessa och övriga fackorgan, som kan komma att knytas till Förenta Nationerna

och till vilka Sverige ansluter sig, skall åtnjuta samma frihet från

stämpelskatt som Världsbanken nu har enligt 1955 års förordning.

När stämpelfrihet infördes för Världsbanken, uttalade jag, att frågan

om det är möjligt eller lämpligt att införa de här aktuella bestämmelserna

i huvudförfattningarna borde tas upp till bedömande vid den allmänna

översynen av stämpelförordningen. Utredningen har visserligen vid sina

överväganden ansett, att bestämmelserna inte lämpligen bör inarbetas i den

nya stämpelförordningen. För egen del anser jag det emellertid önskvärt,

att några stämpelskattebestämmelser inte meddelas utanför den nya stämpelskatteförordningens

ram. Jag föreslår därför, att reglerna om stämpelskattefrihet

för Förenta Nationernas fackorgan tas in i stämpelskatteförordningen.

Motsvarande regler ämnar jag föreslå även beträffande 1908 års

fondstämpelförordning.

27 §.

Denna paragraf motsvarar 32 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Fastställandet av stämpelavgift för svenska värdehandlingar och stämpelbeläggning

av sådana handlingar ankommer nu på generalpoststyrelsen.

Enligt 27 § SF skall sålunda stämpling av blanketterna till aktiebrev, lottbrev,

andelsbevis, delaktighetsbevis eller obligationer ske genom generalpoststyrelsens

försorg. Den som vill låta stämpla sådana blanketter skall

göra skriftlig anmälan därom hos styrelsen med bifogande av blanketterna

samt uppgift om deras valör och antalet av varje valör. Då det är fråga om

stämpling av aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, skall

även bifogas intyg om det belopp, som enligt bolagets beslut skall betalas

för aktien, lotten eller andelen. Generalpoststyrelsen fastställer därefter det

belopp, som skall betalas i stämpel enligt SF.

Sedan det fastställda stämpelbeloppet inbetalts, skall generalpoststyrelsen

låta verkställa stämplingen. Denna utförs numera i allmänhet av riksbankens

sedeltryckeri genom att handlingarna påtrycks en stämpel, utvisande

vilken avgift som erlagts för varje brev. Ersättning för bestyret härmed

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kuntjl. Maj.ts proposition nr 75 ur 1964

utgår för närvarande med 17 öre för varje stämpel. 1 fråga om mindre aktieposter

och i undantagsfall beträffande obligationer förfars dock av kostnadsskäl

så, alt handlingarna åsätts enkla beläggningsstämplar i postverkets

stämpelexpedition. Medelkostnaden för varje stämplad handling, inberäknat

avlöningskostnader m. in., uppgick år 1962 till 25 öre.

Beträffande utländska värdehandlingar förekommer det däremot inte, att

myndighet fastställer avgiften eller stämpelbelägger handlingen. 1 stället

åligger det nu innehavare av handlingen vid straffansvar (47 § 2 mom. SF)

att själv förse handlingen med stämplar till erforderligt belopp. Enligt stadgande

under rubriken Aktiebrev i utländskt aktiebolag skall dock stämpel

för sådant aktiebrev, om det lyder på viss kvotdel av aktiebolags egendom,

beräknas på värdebelopp, som magistrat i stad eller domhavande på landet

i samband med stämpelbeläggning bestämmer med ledning av värdedeklaration.

Enligt 34 § 4 mom. SF skall domstol före registrering av bouppteckning

se till, att stämpelskyldigheten för utländska värdehandlingar blivit fullgjord.

Beträffande tiden för crläggande av stämpelavgift gäller, som tidigare anmärkts,

enligt 8 § SF, att stämpelavgift för svenska värdepapper skall erläggas

innan handlingen utges. För utländska värdepapper skall avgift erläggas

innan handlingen första gången, sedan den blivit införd hit, överlåts

eller belånas eller — om den inte dessförinnan blivit stämpelbelagd — innan

registrering sker av bouppteckning efter avliden till vars efterlämnade tillgångar

handlingen hör.

Vad särskilt gäller aktiebrev, stadgas i 8 § SF, att avgiften skall erläggas

innan aktiebrev utges av bolaget, att aktiebrev skall anses som utgivet av

bolaget då aktieägaren äger få ut brevet och att avgift utgår även om aktiebrev

på grund av avtal eller annan orsak inte behöver upprättas. Innebörden

är således att avgift skall erläggas, när lagliga förutsättningar för att utfärda

aktiebrev föreligger. Särskilda föreskrifter om interimsbevis och interimskvitto

å aktiebrev finns, som nämnts, i 27 § SF.

1944 års aktiebolagslag saknar — liksom 1910 års aktiebolagslag — stadgande

om att aktiebrev skall utfärdas. I fråga om nybildat bolag gäller (34 §),

att aktiebrev får utges först när full betalning erlagts för den eller de aktier

varå brevet lyder. Vidare fordras registrering om att full betalning erlagts

för aktier tillhopa motsvarande det bestämda minimikapitalet. På grund

av det senare villkoret får brev inte utfärdas, så länge risk föreligger för

tvångslikvidation enligt 46 §. Vid ökning av aktiekapital genom nyteckning

(34 §) får brev utges å högst så många aktier, som enligt 62 § registrerats

såsom till fullo betalda. Innehåller ökningsbeslutet bestämmelse om minimiteckning,

får registrering om till fullo inbetalda aktier ej ske, med mindre

registrering ägt rum om att minimikapitalet uppnåtts (61 och 62 §§ samt

195 § 3 mom.). Vid ökning genom fondemission får aktiebrev utges först

när ökningsbeslutet registrerats (64 § 2 mom.).

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

I fråga om interimsbevis och interimskvitto, som avser aktiebrev i inländskt

bolag, skall stämpelavgiften enligt 27 § SF tas ut på följande sätt.

Vad som därvid sägs om aktiebrev i inländskt bolag gäller även lottbrev,

andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt bolag. Den som vill låta utfärda

interimsbevis eller interimskvitto skall göra skriftlig anmälan därom

hos generalpoststyrelsen. Vid denna anmälan skall lian foga uppgift om det

sammanlagda belopp, på vilket interimsbevis eller interimskvitton skall utfärdas.

Generalpoststyrelsen fastställer därefter den stämpelavgift, som skall

erläggas för motsvarande aktiebrev. Sedan stämpelavgiften blivit nedsatt hos

generalpoststyrelsen, meddelar denna bevis därom. Efter anteckning på interimshandlingarna

om generalpoststyrelsens bevis och datum därför äger

vederbörande släppa ut handlingarna. Den som nedsatt stämpelavgiften hos

generalpoststyrelsen skall inom två månader efter det att full betalning för

tecknad aktie skolat erläggas lämna uppgift till generalpoststyrelsen angående

den omfattning, i vilken interimshandlingar blivit utgivna. Därvid skall

han, i den mån rätt till tecknad aktie inte blivit förverkad, för stämpelbeläggning

avlämna samtliga de aktiebrev, som svarar mot utgivna interimshandlingar.

I händelse det nedsatta beloppet överskjuter den på aktiebreven

belöpande stämpelavgiften, skall överskottet återbetalas. Underlåter någon

att fullgöra vad som åligger honom enligt dessa regler, äger rätten på framställning

av generalpoststyrelsen genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra

sitt åliggande.

Utredningen

Utredningen finner det inte nödvändigt för den interna redovisningskontrollen

inom postverket, att stämpelmärken anbringas på aktiebrev eller att

dessa stämplas på annat sätt. På grund av den avgiftskontroll, som aktiebolagsregistreringen

medger, anser utredningen stämpling inte heller nödvändig

för att man i efterhand skall kunna kontrollera, om avgift för särskilda

aktier blivit erlagd. Värdet av det äkthetsbevis, som den officiella

stämplingen möjligen kan anses innebära, förringas i hög grad av att aktiebrev,

som vid växling lämnas i utbyte mot annat eller andra brev, inte stämplas

utan endast förses med bevis av bolaget om orsaken till att brevet ej är

stämplat. Stämplingen medför enligt utredningens uppfattning av angivna

skäl inte någon egentlig nytta, motsvarande den kostnad och det besvär den

orsakar. Utredningen föreslår därför, att stämpling av aktiebrev helt avskaffas.

Stämplar för det belopp, som erläggs på en gång, kan, menar utredningen,

i stället anbringas på utgående expedition, som innehåller beslut om

avgiftens fastställande.

I fråga om lottbrev i svenskt kommanditbolag föreslår utredningen av

samma skäl, att stämpling av sådant brev skall avskaffas.

I den allmänna motiveringen rörande redovisningsfrågor har utredningen

framhållit, att stämplar inte längre skall tillhandahållas för försäljning till

allmänheten, och enligt utredningens förslag skall inte i något annat fall en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

201

Kmujl. Maj.ts proposition nr 75 är 10 ti b

skild person verkställa stämpelbeläggning. Utredningen finner det därtor

önskvärt, att gällande ordning för slämpelbeläggning av utländska värdehandlingar

inte bibehålls. Den förmån det kan innebära för innehavare att

själv utföra stämpelbeläggning — vilken förmån för övrigt i viss mån uppvägs

av risken i händelse beräkningen blir oriktig — anser utredningen kunna

ersättas genom att förfarandet anordnas på ett så ändamålsenligt sätt

som möjligt. Utredningen finner därför, att stämplingen även beträffande

utländska värdehandlingar bör ankomma på generalpoststyrelsen.

Beträffande förfarandet bör enligt utredningens mening för alla fall föreskrivas

skriftlig anmälan hos generalpoststyrelsen, när avgiftsskyldighet

inträtt för aktier eller lottbrev eller när handling av annat slag skall stämplas.

Samtidigt bör lämnas sådana uppgifter, som fordras för bedömande av

stämpelplikten och avgiftens storlek. Med hänsyn till hithörande värdehandlingars

olikartade beskaffenhet anser utredningen närmare regler om uppgifternas

innehåll inte böra meddelas i författningstexten annat än beträffande

aktier och lottbrev i svenska bolag. Visar det sig behövligt att även i

fråga om andra handlingar ange, vilka upplysningar som skall lämnas, får

föreskrifter därom meddelas i administrativ ordning eller genom att blanketter

tillhandahålls. Beträffande aktie i svenskt bolag föreslår utredningen,

att uppgifterna skall lämnas genom försäkran, undertecknad av ledamöterna

i styrelsen.

Utredningen föreslår skyldighet att avge deklaration till ledning för värdering

av utländsk aktie, som lyder på viss andel. Denna bestämmelse har

sin motsvarighet i SF. För att underlätta värderingen har utredningen funnit

lämpligt att stadga skyldighet att på begäran även förete värdebevis av

skattemyndighet i vederbörande utländska stat.

Den nuvarande föreskriften om skyldighet för domstol att vid registrering

av bouppteckning se till, att stämpelskyldigheten beträffande utländsk

värdehandling fullgjorts, anser utredningen böra ersättas av en bestämmelse

i tillämpningskungörelsen till arvsskatteförordningen.

Utredningen erinrar om att anmälan angående avgiftsskyldighet enligt

41 § i dess förslag skall kunna framtvingas genom vitesföreläggande, om

anmälan inte avges frivilligt. Beträffande svenska aktier och utfästelser om

insats i kommanditbolag är det emellertid möjligt att provisoriskt fastställa

stämpelavgift på grundval av registrerade uppgifter. Detta medför, att

avgiften kan tas ut snabbare än om anmälan skall avvaktas. Utredningen

har därför föreslagit en bestämmelse, som möjliggör sådant förhandsbeslut.

I fråga om tiden för erläggande av stämpelavgift föreslår utredningen

vissa ändringar.

Vad först angår aktier framhåller utredningen att, om — såsom torde

vara vanligast_alla aktier anmäls till fullo betalda redan när ansökan om

bolagets registrering sker, rättighet att utfärda aktiebrev och därmed skyldighet

att erlägga stämpelavgift inträder omedelbart. I annat fall medför

7-f Bihang Ull riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 75

opaginerad Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

nuvarande regler att tiden för avgiftens erläggande i fråga om nya bolag

uppskjuts, även beträffande till fullo betalda aktier, till dess aktier motsvarande

minimikapitalet blivit registrerade som till fullo betalda.

Med hänsyn till stämpelavgiftens natur av omsättningsskatt på kapitalanskaffningen

finner utredningen det vara riktigare att anknyta avgiftens erläggande

till det förhållandet, att aktie blivit till fullo betald, än till den

omständigheten, att aktiebrev får utfärdas. Av praktiska skäl — bl. a. hänsyn

till att avgiften lämpligen bör fastställas för ett större antal aktier på

en gång — och då kontrollmöjligheten är beroende av registrering, anser

utredningen dock tiden för avgiftens erläggande böra bestämmas till viss

tid, förslagsvis två månader, efter det att registrering skett om att aktie

blivit till fullo betald (ang. registrering och kungörande se 32 och 45 resp.

202 §§ aktiebolagslagen). Samma regel bör enligt utredningens mening gälla,

när aktiekapital ökas genom nyteckning (se 62 resp. 202 § aktiebolagslagen).

Beträffande kapitalökning genom överföring av vinstmedel (fondemission)

anser utredningen tiden böra räknas från det ökningsbeslutet blivit

registrerat.

För att avgiftsbetalningen inte skall bli beroende av bolagets åtgärder för

indrivning (se 43 och 60 §§ aktiebolagslagen) anser utredningen det dessutom

nödvändigt att sätta ut en sista tidpunkt för erläggande av avgift för

tecknad aktie, oavsett om full betalning för aktien skett. Tidpunkten bör enligt

utredningens mening sättas i relation till utgången av den tid, inom vilken

inbetalning av aktie enligt lag skall ske (se 40 § jämförd med 10 och

23 §§ samt 60 § aktiebolagslagen) och torde böra bestämmas till två månader

därefter. Stadgandet skall enligt utredningens förslag innehålla att inom

denna tid avgift skall erläggas för aktie, för vilken avgift ej tidigare betalats

och som ej blivit förklarad förverkad (se 43 och 60 §§ aktiebolagslagen).

Utredningen framhåller, att det inte krävs några bestämmelser om stämpelavgift

för interimsbevis eller interimskvitton, om tiden för stämpelavgiftens

erläggande bestämmes i enlighet med vad utredningen föreslagit. De

nuvarande reglerna i 27 § SF om sådana bevis och kvitton kan därför utgå.

Med hänsyn till den föreslagna skyldigheten att erlägga stämpelavgift för

aktie i nybildat bolag, innan minimikapitalet inbetalats, anser däremot utredningen,

att det skäligen bör införas rätt att återfå avgiften om bolaget

träder i likvidation enligt 46 § aktiebolagslagen.

I fråga om kommanditdelägares insats i svenskt kommanditbolag

föreslår utredningen, att avgiften skall betalas inom två månader

efter det att kommanditdelägarens utfästelse registrerats. Utredningen påpekar,

att detta nära överensstämmer med motsvarande förslag rörande

aktie.

Beträffande svenska obligationer föreslår utredningen, att man

skall behålla bestämmelsen om betalning av stämpelavgiften innan obligationerna

utlämnas.

Vad slutligen gäller utländska värdepapper föreslår utred
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

liungl. Maj.ts proposition nr 75 år 19Gi

ningen, att de nuvarande bestämmelserna skall behållas. Dessa innebär, som

nämnts, att avgiften skall betalas innan handlingen överlåts eller pantsätts

i Sverige eller innan det registreras en bouppteckning, där handlingen är

upptagen som tillgång.

Utredningen föreslår förhöjning av stämpelavgiften för

det fall, att avgiften inte betalas inom stadgad tid. Den metod att beräkna

förhöjningen, som utredningen föreslagit i fråga om lagfarts- och fartygsstämpeln,

har utredningen ansett inte böra tillämpas beträffande aktie. Efter

förebild av bestämmelserna om avgift för indrivning av arvsskatt i 14 §

kungörelsen den 21 november 1958 med tillämpningsföreskrifter till förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt har utredningen i stället föreslagit, att

avgiften skall höjas med sex procent per år räknat från den dag beloppet

senast skulle ha erlagts till dess betalning sker. Enligt utredningens förslag

skall öretal, som uppkommer vid beräkningen av denna s. k. straffavgift,

bortfalla.

Yttrandena

De förslag utredningen framlägger i fråga om fastställandet av stämpelavgift

samt stämpelbeläggningen har, såvitt avser svenska aktier och

obligationer samt kommanditdelägares insats tillstyrkts

av Stockholms fondbörs och Svenska fondhandlareföreningen.

I fråga om den skriftliga försäkran, som skall lämnas av svenskt bolag,

ifrågasätter patent- och registreringsverket, om inte i denna skall uppges

det belopp varmed aktiekapitalet ökats genom överföring enligt 64 § lagen

om aktiebolag. Svenska bankföreningen påpekar att ett krav på samtliga

styrelseledamöters undertecknande av sådan försäkran, särskilt i större bolag,

stundom kan vålla oöverstigliga svårigheter, t. ex. därför att en medlem

av styrelsen befinner sig på en långvarig utlandsresa. En lämpligare lösning

anser föreningen därför vara att föreskriva, att försäkran skall underskrivas

av behörig firmatecknare och vara åtföljd av protokollsutdrag som visar

att styrelsen beslutat lämna de uppgifter handlingen innehåller.

Beträffande utländska värdepapper har Svenska bankföreningen

hemställt, att stämpling skall få verkställas även av svensk fondkommissionär.

Föreningen anför härom.

Överlåtelse eller pantsättning av sådana handlingar sker vanligen hos en

bank eller annan fondkommissionär och det blir då i praktiken ofta denne

som får se till att stämpelskyldigheten fullgöres. Hittills har detta kunnat

ske genom att han själv verkställt stämpelbeläggningen, men enligt förslaget

skulle det bli nödvändigt att överlämna handlingarna till generalpoststyrelsen

eller åtminstone till någon postanstalt, där expedition för ändamålet kan

vara inrättad. Detta skulle medföra både tidsutdräkt och risker vid transporterna.

Med hänsyn härtill och till att banker och övriga fondkommissionärer

är underkastade särskilda solvenskrav och står under tillsyn av bankoch

fondinspektionen anser bankföreningen att de även framdeles bör äga

rätt att ombesörja stämpelbeläggning av utländska värdepapper samt att

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

inköpa därför erforderliga stämplar. Någon anledning atl begränsa denna

rätt till att avse värdepapper som de mottagit i samband med överlåtelse eller

pantsättning synes icke föreligga, utan medgivandet bör vara generellt.

Bankföreningen hemställer följaktligen att till 32 § fogas ytterligare ett stycke

vari angives att stämpling av utländskt värdepapper må verkställas även

av svensk fondkommissionär samt att därvid i tillämpliga delar skall gälla

vad i andra stycket är stadgat om tillhandahållande av uppgifter, avgivande

av deklaration och företeende av värdebevis. Bifalles denna hemställan, bör

en mindre jämkning vidtagas i 59 §.

Liknande synpunkter anför Stockholms fondbörs och Svenska fondhandlareföreningen,

vilka framhåller att fondkommissionärerna därmed måste

undantas från det eljest för allmänheten föreslagna förbudet att inköpa enkla

beläggningsstämplar. Ett sådant undantag kan enligt dessa remissorgan

så mycket hellre medges som utredningen själv i annat sammanhang förordat,

att fondkommissionär skall kunna dispensvägen medges rätt att redovisa

fondstämpeln i annan ordning än som eljest skall gälla.

Stämpelutredningens förslag rörande provisoriskt fastställande av stämpelavgift

och tiden för erläggandet av avgiften har i sak lämnats utan erinran.

Patent- och registreringsverket framhåller att ökning av aktiekapitalet enligt

64 § aktiebolagslagen kan ske inte bara genom överföring av vinstmedel

utan även genom överföring av belopp, varmed uppskrivning sker enligt

100 § 2 mom. samma lag. Regeln om tidpunkten för erläggande av stämpelskatt

vid kapitalökning genom överföring av vinstmedel bör därför utsträckas

till att gälla alla de fall, då aktiekapital ökas genom överföring enligt

64 § aktiebolagslagen.

Förslaget om förhöjning av stämpelavgiften har det stora

flertalet remissorgan tillslyrkt eller lämnat utan erinran. Räntesatsen finner

dock hovrätten för Västra Sverige väl låg i jämförelse med vad utredningen

för motsvarande fall föreslagit beträffande fast egendom och fartyg. Vidare

bör enligt hovrättens mening bestämmelsen förtydligas, så att det klart

framgår att förhöjningen avser även lotter i kommanditbolag.

Endast två remissorgan har avstyrkt utredningens förslag. Hovrätten för

övre Norrland befarar starkt, att avgiftshöjningen kommer att visa sig mer

ägnad att försvåra myndighetens arbete än att åvägabringa den avsedda effekten.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner principen om förhöjning vid

dröjsmål vara främmande för grunderna i vårt rättsväsende. Syftet att framtvinga

skyndsamhet bör enligt länsstyrelsens mening i stället tillgodoses genom

vitesföreläggande och bötesstraff.

Departementschefen

Enighet råder om att det liksom hittills skall ankomma på offentlig myndighet

att fastställa emissionsstämpel för svenska värdepapper. Som jag

framhållit i ett tidigare avsnitt, bör denna uppgift överflyttas från general
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1961

poststyrelsen till kontrollstyrelsen. Utredningens förslag, att stämpelbclaggningen

skall slopas som redovisningsform för skatten på svenska aktiebrev

och lottbrev, har allmänt godtagits. Frågan hur denna skatt lämpligen bor

redovisas torde få bestämmas senare i administrativ väg.

I fråga om utländska värdehandlingar verkställs beräkningen av skatten

liksom stämpelbeläggningen nu av den skattskyldige sjalv under straffansvar.

Enligt utredningens förslag skall i stället generalpoststyrelsen i samtliga

fall fastställa skatten och verkställa stämpelbelaggningen. Några remissorgan

har emellertid hemställt, att stämpelbeläggningen skall få verkställas

även av svensk fondkommissionär. Som skäl for denna hemställan

har anförts, att ett överlämnande av handlingarna till generalpoststyrelsen

skulle medföra tidsutdräkt och risker vid transporterna. Häremot vill jag

framhålla, att tidsutdräkten och riskerna inte blir större i fråga om utländska

värdepapper enligt utredningens förslag än när beskattmngsmyndigheten

nu fastställer emissionsstämpel för svenska värdepapper. Jag vill vidare

framhålla, att samma remissorgan i annat sammanhang förordat att fondkommissionärerna

skall avlastas besväret med stämpelmärken och att utredningen

även framlagt förslag i denna riktning i fråga om fondstampeln. Enligt

min mening är det i hög grad önskvärt med en koncentration av alla frågor

om emissions- och införselstämpel till en enda beskattningsmyndig e .

Därigenom säkerställs också en enhetlig praxis på området. Enligt min mening

bör därför kontrollstyrelsen fastställa stämpelskatt för såval in_- som

utländska värdepapper och verkställa stämpelbeläggning i de fall, där sådan

skall förekomma. Bestämmelser härom finns i 30 respektive 38 §.

Enligt min uppfattning är det lämpligast att anmälan om inträdd skatteplikt

jämte de uppgifter, som skall ligga till grund for skattens beräkning,

lämnas i form av en deklaration enligt särskilt formulär. Deklarationsplikten

bör avse alla slag av skattepliktiga värdepapper. Deklaration skall

således, såsom patent- och registreringsverket påpekat, avges aven betraffande

belopp, varmed aktiekapitalet ökats genom överföring enligt 64 § aktiebolagslagen.

Deklarationen skall utan anmaning avlämnas till kontrollstyrelsen,

som bör få fastställa formuläret för deklarationen......

För avgivande av deklaration bör stadgas viss tid. Denna bör lämpligen i

princip vara två månader räknat från det att skatteplikt inträtt. I fråga om

svenska obligationer synes det emellertid inte vara nödvändigt att föreskriva

viss deklaration sfrist, eftersom sådan handling enligt 23 § inte får

utlämnas förrän den försetts med stämpel som visar att skatten betalats och

detta förutsätter en föregående deklaration. Därför har för detta fall endast

föreskrivits, att deklarationen skall vara avlämnad innan obligationen lämnas

ut.

I enlighet med vad utredningen föreslagit om tiden för skattens erlaggande

bör i fråga om aktier i svenskt bolag deklarationsfristen räknas från

det att betalning av aktie registrerats. När aktiekapital ökas genom överföring

av vinstmedel, bör fristen räknas från dagen för registrering av ökningsbeslutet.

Denna regel bör gälla även när aktiekapital ökas genom överföring

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

av belopp, varmed uppskrivning av anläggningstillgångar skett enligt 100 §

2 mom. aktiebolagslagen. För det fall, att full betalning för aktie inte erlagts

till bolaget inom den i lagen föreskrivna tiden eller registrering av betalning

inte skett inom sådan tid, vill jag föreslå en yttersta tidsfrist för avlämnande

av deklaration. Deklarationstiden bör i detta fall räknas från den enligt

aktiebolagslagen senaste dagen för betalning av aktien. För kommanditdelägares

insats i svenskt kommanditbolag bör i enlighet med den

föreslagna huvudregeln tvåmånaderstiden räknas från det att kommanditdelägarens

utfästelse blivit registrerad.

Vad betiäffar utländska värdepapper, innebär en tillämpning

av huvudregeln, att deklarationsfristen räknas från den överlåtelse eller pantsättning

som föranlett skatteplikten. När denna inträder till följd av dödsfall,

bör däremot deklarationsfristen sammanfalla med den tid, som i det

enskilda fallet gäller för ingivande av bouppteckningen till registrering.

Domstol bör vara skyldig att vid registreringen underrätta kontrollstyrelsen

om alt skattepliktigt utländskt värdepapper finns upptaget i bouppteckningen.

Denna bör dock kunna registreras utan att skattebeslutet avvaktas.

Bestämmelser i denna fråga kan utfärdas i administrativ ordning.

För underlåtenhet att avlämna deklaration i rätt tid ämnar jag föreslå

straffansvar i 51 §.

I frågan vem som skall underteckna deklaration rörande aktie i svenskt

bolag råder delade meningar. Enligt utredningen borde samtliga styrelseledamöter

underteckna den föreslagna försäkran, medan bankföreningen förordat

att denna skall få underskrivas av behörig firmatecknare. Därvid skulle

försäkran kompletteras med protokollsutdrag, som visar att styrelsen beslutat

lämna de uppgifter handlingen innehåller. Enligt taxeringsförordningen

är det tillräckligt, att allmän självdeklaration undertecknas av behörig

firmatecknare. Det finns inte nagon anledning att ställa upp strängare

krav i fråga om den här aktuella deklarationen. Jag tillstyrker därför den

ordning bankföreningen föreslagit. Protokollsutdrag bör dock givetvis krävas

endast om deklarationen inte är undertecknad av bolagets styrelse.

Deklaration rörande svenska obligationer och certifikat eller utländska

värdepapper skall åtföljas av de skattepliktiga handlingarna, så att dessa kan

stampelbeläggas i enlighet med bestämmelserna i 38 §. Då otryckta svenska

obligationer upptagits i certifikat, avses med denna regel givetvis certifikatet.

För att underlätta skatteberäkningen, när utländsk aktie lyder på viss

andel, bör i enlighet med utredningens förslag vid behov kunna krävas särskilt

värdebevis av utländsk beskattningsmyndighet. Detsamma bör gälla

andelsbevis, delaktighetsbevis och lottbrev i utländskt företag av ekonomisk

art.

För det fall, att deklaration inte avgetts inom föreskriven tid, bör beskattningsmyndigheten,

såsom utredningen föreslagit, ha möjlighet att fastställa

skatten provisoriskt. Denna möjlighet bör dock inte vara begränsad till aktier

och insatser i svenska bolag. En mer generell bestämmelse om inedde
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

lande av preliminära beslut hos kontrollstyrelsen och sjöfartsstyrelsen har

därför införts i 35 § genom en hänvisning till motsvarande regler i 1959 års

förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (förfarandeforordningen).

Tiden för erläggande av stämpelskatt är för närvarande inte narmare

fixerad. Utredningen har föreslagit att tiden för betalning av skatt för aktier

och insatser i svenska bolag i regel skall fixeras till två månader efter det

att skatteplikten inträtt. Enligt min mening är det önskvärt att betalningstiden

preciseras även beträffande övriga stämpelpliktiga värdepapper. I 36 §

andra stycket ämnar jag föreslå en generell bestämmelse av innebörd att

stämpelskatt i fall, där kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet, skall betalas

inom den tid som gäller för avgivande av deklaration. _ ...

En återvinningsbestämmelse för det fall, att bolaget tvingas träda i likvidation

på grund av bristande betalning av minimikapitalet, har i enlighet

med utredningens förslag införts i 42 § 3 mom.

Som jag framhållit vid 19 §, blir konsekvensen av reglerna om tiden för

skattens erläggande, att stämpelskatt inte skall utgå för interimsbevis och

interimskvitto.

I 38 § ämnar jag föreslå en bestämmelse om att handling, som ligger till

grund för fastställande av stämpelskatt, skall förses med stämpel, som visar

att skatten erlagts. I överensstämmelse härmed ämnar jag samtidigt föreslå,

att sådan handling inte får utlämnas från kontrollstyrelsen förrän skatten

betalts. .

För underlåtenhet att erlägga stämpelskatt inom föreskriven hd har utredningen

föreslagit förhöjning av stämpelavgiften. Med hänsyn

till vad jag föreslagit i övrigt anser jag en avgift av sådan karaktär inte

vara erforderlig i de här aktuella fallen. Däremot ämnar jag, såsom jag redan

nämnt, i 37 § 2 mom. föreslå en generell bestämmelse om restavgift vid

underlåtenhet att betala skatt. Denna bestämmelse blir tillämplig även på

stämpelskatt, som avser värdepapper.

Lotteri

28 och 29 §§.

Paragraferna motsvarar 36 och 37 §§ i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt 8 § SF under rubriken Lottsedel skall stämpelavgift utgå för lottsedel

i lotteri, som anordnats med Kungl. Maj :ts tillstand. Detsamma gäller

lottsedel i lotteri, som anordnats efter tillstånd av länsstyrelse, under

förutsättning att insatserna uppgår till högre sammanlagt belopp än 5 000

kronor. En generell förutsättning för stämpelplikt är att lotteriet avser

andra värdeföremål än pengar. Varje stämpelpliktig lottsedel skall av lotteriets

anordnare förses med stämpel av tio öre, innan den lämnas ut.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Generalpoststyrelsen kan enligt 56 § SF medge, att stämpelavgiften för

sålda lottsedlar redovisas på annat sätt än genom stämpelbeläggning. Sådant

medgivande lämnas under villkor att den som anordnat lotteriet, inom en

månad efter varje dragning, till generalpoststyrelsen inbetalar stämpelavgiften

för de lottsedlar, som sålts till dragningen. Vidare skall han inom samma

tid lämna in ett intyg över antalet sålda lottsedlar, vilket utfärdats av notarius

publicus på grund av räkenskaperna för lotteriet. Före varje dragning

skall den person eller myndighet, som fått Kungl. Maj:ts uppdrag att öva

tillsyn över lotteriet, sända in uppgift om tiden för dragningen till generalpoststyrelsen.

På sådan lottsedel, som enligt generalpoststyrelsens medgivande

får lämnas ut utan stämpel, skall anteckning om medgivandet tryckas genom

lotterianordnarens försorg.

Betalas stämpelbeloppet inte inom föreskriven tid, skall generalpoststyrelsen

enligt 56 § SF efter utredning låta driva in beloppet jämte laga ränta.

Utredningen

Liksom beträffande övriga stämpelavgifter har utredningen ansett sig

inte böra gå in på frågan, om stämpelskatten för lotterier skall behållas.

Utredningen föreslår emellertid i det följande bestämmelser, som i flera

hänseenden avviker från de nuvarande.

Eftersom stämpelbeläggning av lottsedlar enligt utredningens mening inte

är nödvändig för att man skall kunna öva tillsyn över avgiftens erläggande,

föreslår utredningen, att föreskrifterna om stämpelbeläggning skall uteslutas.

Stamplar for avgiftsbeloppet kan i stället anbringas på den expedition, varigenom

avgiftsbetalningen kvitteras. Denna ändring medför, påpekar utredningen,

att regeln om avgiftsplikt inte längre kan knytas till den enskilda lottsedeln

utan att den i stället bör knytas till lotteriet som sådant.

För närvarande är, som nämnts, lotteri stämpelpliktigt, om sammanlagda

beloppet av insatserna överstiger 5 000 kronor. Därmed torde enligt utredningen

avses den insatssumma, som enligt planen beräknas flyta in. Med

hänsyn till penningvärdeförändringen och till utredningens förslag beträffande

avgiftsberäkningen har utredningen satt gränsen för skatteplikt till

15 000 kronor. Denna gräns skall gälla även för lotterier, som Kungl. Maj :t

beviljat. Vidare har utredningen föreslagit den jämkningen, att den angivna

gränsen skall avse beloppet av faktiskt gjorda insatser. Detta förslag sammanhänger

med att stämpelbeläggning av lottsedlar enligt utredningen inte

längre skall förekomma.

I samband med spörsmålet om gränsen för skatteplikt har utredningen

övervägt frågan om avgift när samme anordnad på en gång bedriver flera

lotterier som betraktade var för sig blir stämpelfria men, om alla insatserna

raknas samman, skulle bli stämpelpliktiga. Möjligheten att på detta sätt

undgå stämpelavgift är emellertid beroende av frågan, om särskilda vinstplaner

kan inrättas med hänsyn till lottförsäljningen och begränsas således

av reala faktorer. Oavsett hur nuvarande bestämmelser i detta hänseende

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 196b

bör tolkas, anser utredningen det inte vara påkallat att föreslå någon sammanläggningsregel.

En sådan regel skulle uppenbarligen leda till svårigheter

vid tillämpningen.

Genom att stämpelavgiften enligt gällande bestämmelser utgår med tio

öre för varje lottsedel drabbar skatten lotterier med låga lottpriser hårdare

än lotterier med höga lottpriser. Om priset är 50 öre per lott, motsvarar avgiften

sålunda tjugo procent, medan den om priset är fem kronor blir bara

två procent. För att fördela skattebelastningen jämnare föreslår utredningen,

att avgiften skall utgå med viss procent av den totala insatssumman

i lotteriet. Beräkningar ger vid handen, att stämpelavgiften i medeltal

motsvarar fem procent av insatserna. En gränshöjning från 5 000 till 15 000

kronor skulle medföra en avsevärd minskning av antalet stämpelärenden.

På grund härav föreslår utredningen, att procentsatsen för avgiften bestämmes

till fem samtidigt med att skattepliktsgränsen som nämnts höjs till

15 000 kronor. Med insats avses här hela det belopp, som lottköpare betalar

för lotten.

I stället för nuvarande bestämmelse om laga ränta på avgift, som betalas

för sent, föreslår utredningen samma förhöjning som föreslagits beträffande

stämpelavgiften för aktie, alltså sex procent per år räknat från den

dag avgiften senast skulle ha erlagts tills betalning sker.

Utredningen föreslår vidare att den myndighet, som lämnat tillstånd till

lotteri, skall vara skyldig att underrätta generalpoststyrelsen om detta. Intyg

om sammanlagda beloppet av gjorda insatser skall enligt utredningen

kunna utfärdas även av den, som fått uppdrag att öva tillsyn över lotteriet.

Slutligen framhåller utredningen, att den nuvarande speciella föreskriften

om indrivning ersatts av en generell bestämmelse (43 § i utredningens förslag).

Yttrandena

Mot förslaget att även formellt slopa stämpelbeläggning av lottsedlar har

någon erinran inte framförts. Generalpoststyrelscn och riksrevisionsverket

har uttalat sig för att denna avgift inte alls skall redovisas med stämpelmärken.

Däremot har den föreslagna höjningen av värdegränsen för avgiftsplikt

föranlett en del erinringar.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller sålunda att lotteriarrangören

som följd av förslaget inte kan förutse, om skatteplikt kommer att inträda.

Detta blir nämligen beroende på resultatet av lottförsäljningen. Vidare uppstår

ett »tröskelproblem» genom att skatt inte utgår då insatserna uppgår

till 15 000 kronor, medan för ett lotteri med insatser om sammanlagt 15100

kronor skall betalas skatt med 755 kronor. Länsstyrelsen framhåller att en

insatssumma om 15 000—18 000 kronor inte är ovanlig i de lotterier, som lottar

ut exempelvis en personbil eller en båt och som anordnas av föreningar

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

vilka till stor del bygger sin verksamhet på intäkterna från sådana lotterier.

Dessa konsekvenser kan enligt länsstyrelsens mening i huvudsak undvikas,

om skatt utgår endast på det belopp som överstiger ett skattefritt

grundbelopp. Detta senare belopp föreslår länsstyrelsen till 10 000 kronor.

Skattebortfallet torde därigenom kunna avsevärt begränsas.

För att mildra verkningarna av värdegränsen för avgiftsplikt föreslår

hovrätten för Västra Sverige att avgiften maximeras till belopp, varmed

insatsbeloppet överstiger 15 000 kronor, eller beräknas enbart på den del

av insatsbeloppet, som överstiger 15 000 kronor, eller också avtrappas.

Poliskammaren i Malmö, som anser att marknaden för närvarande översvämmas

av lotterier, finner de föreslagna bestämmelserna ägnade att

medverka till ett ökat antal lotterier i storleksordningen över 5 000 kronor,

eftersom de i vissa fall i stämpelavseende ställer sig ekonomiskt förmånligare

för arrangörerna än nu är fallet. Även om den nuvarande ordningen

med ett fixerat stämpelbelopp oberoende av lottsedelns pris kan leda till

ganska säregna resultat i vad avser stämpelbeloppets storlek i olika fall,

synes det poliskammaren mindre önskvärt med ändrade bestämmelser,

ägnade att medföra en ökning av det nuvarande lotteriväsendet. Även länsstyrelsen

i Malmöhus län finner en sådan konsekvens mindre önskvärd

med hänsyn till att det stora antalet lotteriansökningar redan nu, åtminstone

på sina håll, utgör ett inte obetydligt problem för de tillståndsbeviljande

myndigheterna.

Ett fullständigt slopande av stämpelskatten för lotteri har ifrågasatts av

hovrätten för Västra Sverige, vilken sålunda anför.

Ett betydande antal av de lotterier, för vilka avgift stadgas, torde anordnas

till förmån för välgörande, kulturella eller allmännyttiga ändamål.

Jämlikt 38 § förordningen om arvs- och gåvoskatt är stiftelse eller sammanslutning

med huvudsakligt syfte att främja dylikt ändamål befriad från

gåvoskatt. Det synes därför obilligt, att sådan sammanslutning vid anordnande

av lotteri för anskaffande av medel till verksamheten skall erlägga

skatt. Skatt uttages ju för övrigt på lotterivinster överstigande visst värde.

Stämpelavgiften torde med utredningsmannens förslag komma att inbringa

mindre än nu är fallet.

Den föreslagna avgiftshöjningen vid dröjsmål med avgiftens erläggande

avstyrks av endast två remissorgan. Hovrätten för övre Norrland befarar sålunda,

att den föreslagna avgiftshöjningen skall visa sig mera ägnad att

på flera sätt försvåra generalpoststyrelsens arbete än att åvägabringa den

avsedda effekten. Länsstyrelsen i Gotlands län anser, som redan tidigare

nämnts, principen om avgiftshöjning vara främmande för grunderna i vårt

rättsväsende. Syftet att framtvinga skyndsamhet med avgiftens erläggande

bör i stället enligt länsstyrelsens mening tillgodoses genom vitesföreläggande

och bötesstraff.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år /.%''!

211

Departementschefen

Stämpelskatten för lotteri är nu formellt knuten till den enskilda lottsedeln.

I praktiken sker emellertid aldrig någon stämpelbeläggning av denna.

Generalpoststyrelsen kan nämligen under vissa förutsättningar medge,

att stämpelavgiften redovisas på annat sätt. Jag tillstyrker därför, att bestämmelsen

om stämpelbeläggning av lottsedel slopas. I likhet med utredningen

föreslår jag, att skatteplikten knyts till lotteriet som sådant. Såsom

jag anfört i den allmänna motiveringen, finns det inte någon anledning att

behålla stämpelbeläggningen för att redovisa stämpelskatten för lotteri.

Den föreslagna höjningen av skattepliktsgränsen för lotteri från 5 000

till 15 000 kronor har några remissorgan ansett för stor, under det att ett

par andra remissmyndigheter funnit den otillräcklig. En höjning av värdegränsen

för skatteplikt kan visserligen leda till ökning av antalet mindre

lotterier. Detta anser jag emellertid inte vara tillräckligt skäl mot att vidta

en höjning, som är motiverad redan av penningvärdets förändring. Att

gränsen satts så högt som 15 000 kronor sammanhänger med att man velat

väsentligt minska antalet skatteärenden. Mot höjningen har anmärkts,

att den skapar ett tröskelproblem. Till undvikande härav har remissorganen

föreslagit ett skattefritt grundbelopp eller en avtrappningsregel. Eftersom

stämpelskatten i realiteten inte höjs genomsnittligt och ett införande av

skattefritt grundbelopp skulle innebära ett avsevärt inkomstbortfall, tillstyrker

jag emellertid utredningens förslag.

Beträffande samtidigt anordnade, likadana lotterier har utredningen inte

velat införa någon sammanläggningsregel. Denna ståndpunkt har motiverats

av hänsyn till att en sådan regel uppenbarligen skulle leda till svårigheter

vid tillämpningen. Om vinstplanerna för två eller flera samtidiga lotterier

är lika med samma vinster och vinstchanser, betraktar man enligt

nuvarande praxis hos Kungl. Maj :t lotterierna som ett enda lotteri, varvid

insatsbeloppen sammanräknas. Är vinstplanerna inte identiskt lika, uppstår

gränsdragningsproblem. De svårigheter utredningen påvisar föreligger således

redan nu. De mildras emellertid genom höjningen av beloppsgränsen.

En uttrycklig bestämmelse om sammanläggning kan dock hindra en

del försök att kringgå skatteplikten. Jag vill därför föreslå en sådan bestämmelse.

Om samme anordnare på en gång bedriver två eller flera lotterier

med helt lika vinstplaner, bör sålunda endast ett lotteri anses föreligga

i skattehänseende och insatsbeloppen alltså läggas samman. Denna

sammanläggningsregel får anses tillämplig, även om lotterierna bedrivs på

olika orter.

Den föreslagna skattesatsen om fem procent har allmänt godtagits och

synes skälig. I likhet med utredningen föreslår jag, att skatten skall beräknas

på det belopp som faktiskt influtit genom försäljningen av lottsedlarna.

Beskattningsmyndighet är för närvarande generalpoststyrelsen. Enligt

vad jag tidigare föreslagit skall kontrollstyrelsen överta generalpoststyrelsens

roll som central stämpelmyndighet. Då kontrollstyrelsen således skall

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

fastställa stämpelskatten för lotterier, bör givetvis även kontrollen över

skattens erläggande vila på kontrollstyrelsen. Till ledning för skattens fastställande

bör ligga deklaration, som avges av lotteriarrangören efter varje

dragning. Denna deklaration skall innehålla de uppgifter, som behövs för

kontrollstyrelsens beräkning av skatten, och skall avfattas på blankett enligt

formulär, som styrelsen bör få fastställa. För underlåtenhet att fullgöra denna

deklarationsskyldighet ämnar jag föreslå straffansvar i 51 §. Deklarationen

skall åtföljas av intyg, utfärdat av notarius publicus eller den som

övar tillsyn över lotteriet, angående sammanlagda beloppet av gjorda insatser.

Dock bör intyget i enlighet med nuvarande praxis kunna undvaras, när

samtliga lotter sålts. För att öka kontrollstyrelsens möjligheter att övervaka

skattens erläggande bör föreskrivas att underrättelse om tillstånd till lotteri,

för vilket stämpelskatt kan komma att utgå, skall sändas till styrelsen,

lämpligen i form av avskrift av tillståndshandlingen. Av tillståndet bör senaste

dag för dragning framgå. Skyldigheten att översända avskrift av tillstånd

åvilar givetvis den tillståndsgivande myndigheten.

Enligt gällande rätt och utredningens förslag skall skatten betalas inom

en månad efter dragningen. I 36 § ämnar jag föreslå en generell bestämmelse

om tiden för skattens erläggande av innebörd att stämpelskatt, där

kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet, skall betalas inom den tid som

gäller för avgivande av deklaration. Jag vill föreslå, att deklarationsfristen

för lotteri fastställs till en månad efter utgången av den för lottförsäljningen

bestämda tiden.

I likhet med vad jag föreslagit i fråga om stämpelskatt i övrigt bör restavgift

utgå vid dröjsmål med betalning av skatt för lotteri. En generell bestämmelse

härom föreslås, som jag redan nämnt, i 37 § 2 mom.

Skattens fastställande och erläggande

30 §.

Denna paragraf motsvarar 38 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Av bestämmelserna under respektive rubriker i 8 § SF framgår att stämpelavgift

vid förvärv av fast egendom, inskrivning av tomträtt eller vattenfallsrätt

samt sökande av inteckning eller betalning skall fastställas av inskrivningsdomare.

Har fast egendom, som är belägen inom olika jurisdiktionsområden,

upplåtits med ägande- eller nyttjanderätt genom en enda handling,

på vilken lagfart eller inteckning söks, skall denna handling enligt 13 § SF

förses med stämpel efter fulla värdet hos den inskrivningsdomare, där handlingen

först företes. Avgift vid förvärv av åborätt skall fastställas av länsstyrelse.

I fråga om stämpelavgiften för förvärv av fartyg finns inga föreskrifter om

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 7.%''i

att avgiften skall fastställas genom beslut av myndighet. Det ankommer

i stället på den avgiftsskyldige själv alt beräkna avgiften. Vederbörande

myndigheter, d. v. s. sjöfartsstyrelsen eller lands- respektive stadsfiskal,

har i princip endast alt kontrollera beräkningens riktighet.

Stämpelavgiften för lottsedlar (56 § SF) och svenska värdepapper (27 §

SF) fastställs av generalpoststyrelsen. Avgift för utländska värdepapper

fastställs däremot inte av någon myndighet.

Utredningen

Utredningen föreslår att stämpelavgift alltid skall fastställas av myndighet.

I fråga om stämpelavgift, som skall erläggas när lagfart, inskrivning

eller inteckning söks, föreslår utredningen, att avgiften skall fastställas av

den underrätt där sådan åtgärd först söks. I övrigt fastställs enligt utredningens

förslag stämpel för far tygsförvärv av sjöfartsstyrelsen samt stämpelavgift

för värdepapper och lotteri av generalpoststyrelsen.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med vad som gäller enligt SF

utom vad gäller utländska värdepapper och förvärv av fartyg. Ändringen

beträffande stämpelavgiften för fartygsförvärv medför enligt utredningen,

alt det även i fråga om denna avgift blir möjligt att fullfölja talan genom

besvär. För närvarande kan beträffande fartygsförvärv överprövning i administrativ

ordning ske endast enligt 21 § SF, d. v. s. genom ansökan som

prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Besvärsmöjligheten finns redan enligt

SF i fråga om flertalet övriga stämpelavgifter, och den skall enligt utredningens

förslag utvidgas att avse samtliga stämpelavgifter enligt denna förordning.

Yttrandena

Förslaget har i den del det innebär, att vissa stämpelavgifter skall fastställas

av underrätt och sjöfartsstyrelsen, inte föranlett någon erinran i

sak. Hovrätten över Skåne och Blekinge har emellertid framhållit att i paragrafen

bör anges, att även inskrivningsdomare fastställer stämpelavgift.

Vad gäller generalpoststyrelsens uppgift som beskattningsmyndighet har,

som tidigare redovisats, postutredningens förslag att överföra denna uppgift

till förslagsvis kontrollstyrelsen vid särskild remissbehandling tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Departementschefen

I princip bör skatt alltid fastställas av offentlig myndighet. Denna princip

bör enligt min mening genomföras konsekvent även i fråga om stämpelskatten.

Vidare bör klart anges, när beslut om skattens fastställande skall

fattas.

Stämpelskatt för förvärv av fast egendom eller tomträtt liksom för inteckning

bör, såsom hittills, fastställas av den inskrivningsdomare, där inskrivningsärendet

anhängiggörs. Detta ärende och skatteärendet bör av

praktiska skäl prövas i ett sammanhang. Att så sker är angeläget särskilt

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

med hänsyn till handläggningen hos inskrivningsdomaren och vid expedieringen

av ärendet. Enligt nuvarande ordning tillgodoses önskemålet om

samtidig handläggning genom förbud mot att ta emot lagfarts- eller inteckningshandling

utan samtidig betalning av stämpelavgiften. Kompletterande

utredning för beräkning av denna avgift och eventuell fyllnadsbetalning

torde emellertid i praktiken förekomma även senare. Ibland uppskjuts

avgörandet av inskrivningsärendet informellt till senare inskrivningsdag

med hänsyn till bristande utredning rörande avgiften och felande avgiftsbetalning.

Såsom jag ämnar närmare utveckla vid 36 §, förordar jag en övergång

från den nuvarande förskottsuppbörden hos inskrivningsdomarna till betalning

efter inskrivningsärendets avgörande. Detta möjliggör i och för sig en

separat handläggning av inskrivnings- och skatteärendena. Det av praktiska

skäl betingade önskemålet om gemensam handläggning av dessa ärenden

kvarstår emellertid. De nya reglerna i stämpelskatteförordningen, särskilt i

fråga om skatteplikt för förvärv av fast egendom och tomträtt liksom beträffande

värderingen av sådan egendom, kan emellertid i något större utsträckning

motivera kompletterande utredning i skatteärendet. För att skatten

skall kunna fastställas rätt har inskrivningsdomaren även fått större befogenheter,

och ett utnyttjande av dessa kan motivera uppskov med avgörandet

i skattefrågan.

De olika hänsyn, som sålunda gör sig gällande i fråga om handläggningen

hos inskrivningsdomaren, har föranlett mig att som huvudregel föreslå,

att inskrivnings- och skatteärendena avgörs samtidigt. För de undantagsfall,

då eu sådan handläggning visar sig omöjlig, vill jag emellertid förorda

cn regel om uppskov med avgörandet i skattefrågan. Det ligger i inskrivningsdomarnas

eget praktiska intresse, att undantagsregeln tillämpas restriktivt

och att avgörandet sålunda inte uppskjuts längre tid än som är nödvändigt

av hänsyn till utredningen i skatteärendet. Det ligger emellertid

även i allmänhetens intresse att inskrivnings- och skattefrågorna handläggs

samtidigt. Inskrivningsdomaren har i 34 § getts befogenhet att förelägga

vite, då detta visar sig påkallat. I 36 § sista stycket har stadgats förbud

mot att lämna ut handling, som legat till grund för skattebeslut, innan

skatten betalats. Detta förbud gäller även när avgörandet i skattefrågan uppskjutits.

Granskningsmyndighetens tillsyn över inskrivningsdomarnas handläggning

av skatteärenden är avsedd att omfatta frågor om uppskov med

skattens fastställande.

I enlighet med det anförda bör skatt för förvärv av fast egendom eller

tomträtt normalt fastställas på den inskrivningsdag, då ansökan om lagfart

eller inskrivning upptas av inskrivningsdomaren. För fall, då sådan ansökan

avslås, ämnar jag i 42 § 1 mom. tredje stycket föreslå, att skatt för

förvärvet inte skall fastställas. I fråga om inteckning bör skattefrågan avgöras

på den inskrivningsdag, då skatteplikten inträder, d. v. s. då inteckning

beviljas eller ansökan om inteckning förklaras vilande. Reglerna om

skatt för inteckning torde endast i sällsynta undantagsfall motivera uppskov

med skattens fastställande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

215

Iiiingl. Maj:ts proposition nr 75 år 19Gb

Stämpelskatten för fartygslorvärv skall inte, såsoin nn är fallet med

stämpelavgiften för sådant förvärv, fastställas av lands- eller stadsfiskal, utan

sjöfartsstyrelsen blir som jag tidigare anfört den enda beskattningsmyndigheten

på detta område. Stämpelskatt för värdepapper och lotteri fastställs

för närvarande av generalpoststyrelsen. I detta förhållande bar utredningen

inte föreslagit någon ändring. Som jag närmare utvecklat i ett tidigare avsnitt,

skall kontrollstyrelsen enligt mitt förslag överta generalpoststyrelsens

uppgift som central administrativ myndighet för stämpelväsendet. Därav

följer, att kontrollstyrelscn skall vara beskattningsmyndighet beträffande

värdepapper och lotterier.

För den indirekta beskattningens del har genom förfarandeförordningen

tilikommit allmänna regler om fastställande och erläggande av skatt liksom

om bcskaltningsförfarandet i övrigt. Det synes mig naturligt att i tillämpliga

delar söka ledning i dessa regler, när det gäller att utforma bestämmelserna

om stämpelskatt. Detta är särskilt motiverat av hänsyn till att

kontrollstyrelsen är den beskattningsmyndighet, som redan tillämpar förfarandeförordningen,

och att kontrollstyrelsen vid sidan av inskrivningsdomarna

blir den främsta beskattningsmyndigheten för stämpelskatten.

I fråga om tiden för fastställande av stämpelskatt inom kontrollstyrelsen

bör sålunda för vinnande av saklig överensstämmelse med 19 § förfarandeförordningen

föreskrivas, att beslut om fastställande av skatt inte får meddelas

senare än ett år efter utgången av det kalenderår, varunder skatteplikten

inträdde. Har beslutsfristen utgått utan att slutligt beslut meddelats men har

deklaration avgetts, skall slutligt beslut anses fattat den dag fristen utgick

och i överensstämmelse med den skattskyldiges deklaration. Avges inte deklaration,

blir bestämmelserna om efterbeskattning tillämpliga enligt 35 §.

Förutom slutliga beslut bör även preliminära beslut få meddelas. Ett förfarande

med preliminära beslut har utredningen för övrigt föreslagit i fråga

om vissa svenska värdepapper. I departementsförslaget utvidgas tillämplighetsområdet

för sådana beslut till att avse all stämpelskatt, som skall fastställas

av kontrollstyrelsen. Detta sker genom att i 35 § tas in en hänvisning

till förfarandeförordningens bestämmelser om bl. a. preliminärt beslut.

Har endast sådant beslut meddelats, skall skatten anses ha slutligt fastställts

i överensstämmelse med det preliminära beslutet den dag fristen för slutligt

beslut utgick. I här angivna fall skall således besvärstid räknas från

dagen för beslutsfristens utgång. Jag vill i detta sammanhang även nämna,

att i 33 § tagits in en hänvisning till 6 § förfarandeförordningen. Där stadgas

alt deklaration skall granskas så snart ske kan sedan den kommit in

till beskattningsmyndigheten.

Det system, som nu föreslagits för kontrollstyrelsens del, synes böra få

motsvarande tillämpning, när sjöfartsstyrelsen skall fastställa skatt. Med

hänsyn härtill har i författningstexten jämte deklaration nämnts motsvarande

anmälan.

Härjämte har i denna paragraf tagits in bestämmelser om vilken myndighet

som är beskattningsmyndighet och om tidpunkten då skatteplikt i

varje särskilt fall inträder.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

31 §.

I denna paragraf meddelas bestämmelser om hur värdet av utländskt

myntslag skall beräknas. Dessa regler överensstämmer med de motsvarande

bestämmelser jag ämnar förorda i mitt förslag till ändring i arvsskatteförordningen

och har sin motsvarighet i 16 § SF.

32 §.

Denna paragraf motsvarar 44 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

I fråga om fast egendom och fartyg skall stämpel till köpe- eller bytesbrev

enligt 9 § SF bekostas av kontrahenterna till hälften vardera, om ej

annorlunda är avtalat. Beträffande fång genom inrop på exekutiv auktion,

fusion, skifte, tillskott eller expropriation m. m. skall däremot förvärvaren

ensam bekosta stämpelavgiften. Fördelningen av stämpelkostnaden i

övriga fall har inte reglerats i SF.

I frågan vem som mot statsverket är ansvarig för avgiftens erläggande

finns vissa bestämmelser meddelade. Enligt 8 § SF under rubriken Aktiebrev

i inländskt aktiebolag, sista stycket, skall ledamöterna i bolagets styrelse

eller, om tillsynen över stämpelbeläggningen enligt bolagets beslut

uppdragits åt en eller flera av dem, dessa ledamöter svara för att aktiebrevet

blir behörigen stämpelbelagt eller försett med anteckning om orsaken

till att så inte skett. Motsvarande bestämmelse återfinns i fjärde stycket

under rubriken Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis. I övrigt saknas

i SF bestämmelser om vem som gentemot statsverket ansvarar för erläggande

av stämpelavgift.

Utredningen

Trots att en bestämmelse om fördelning av stämpelkostnaden mellan kontrahenterna

enligt utredningens uppfattning inte har sin rätta plats i stämpelförordningen,

har utredningen dock funnit det vara lämpligast att ta upp

en sådan bestämmelse i den nya förordningen i väntan på att frågan regleras

i annan ordning. Det materiella innehållet i den nuvarande bestämmelsen

rörande fast egendom torde emellertid, påpekar utredningen, inte överensstämma

med vad som i allmänhet praktiseras. Regelmässigt avtalas att

förvärvaren skall stå för all lagfartskostnad, och när det inte sker beror

detta ofta på förbiseende. Den nuvarande bestämmelsen har också föranlett

vissa svårigheter i tillämpningen, påpekar utredningen. Frågan om ändring

av bestämmelsen har varit föremål för prövning vid 1950 års riksdag (BevU

18).

Utredningen föreslår en regel, enligt vilken förvärvaren — om annat inte

avtalas — skall bekosta stämpelavgiften vid förvärv av fast egendom, tomträtt

eller fartyg. Tillämpad på sådana transportfall, som avses i 5 § av

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

förslaget, medför regeln att den till vilken den senare, stämpelpliktiga överlåtelsen

sker skall stå för stämpelavgiften.

Eftersom erläggande av stämpel inte utgör villkor för att anmälan om

förvärv av fartyg skall tas emot, föreslår utredningen, att båda kontrahenterna

skall svara för avgiften i förhållande till statsverket. Beträifande aktier

och lottbrev i svenska bolag föreslår utredningen, att ansvaret skall

åvila bolaget och de personer, som varit ledamöter i dess styrelse sedan skyldighet

att erlägga avgiften inträdde. Vem som i andra fall skall vara ansvarig

mot statsverket för stämpelavgift har utredningen ansett inte behöva regleras

i vidare mån än beträffande obligationer, andelsrättsbevis och certifikat

som utfärdas här i riket. I dessa fall skall enligt utredningens förslag utfärdaren

vara ansvarig.

När flera svarar för avgiften, bör enligt utredningens åsikt ansvarigheten

åligga dem solidariskt.

Yttrandena

Förslaget att stämpelavgiften vid förvärv av fast egendom eller tomträtt

i regel skall bekostas av förvärvaren har allmänt tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Beträffande fartyg finner sjöfartsstijrelsen regeln om betalningsskyldighet

för förvärvaren mindre ändamålsenlig i fall, då fartyg upphör att vara

svenskt. Det kan nämligen vara svårare att framställa krav mot en utländsk

förvärvare än mot en inhemsk överlåtare.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga framhåller att stadgandet om

förvärvarens betalningsskyldighet möjligen kan kräva en särskild övergångsbestämmelse

för fall, där köpehandling upprättas före ikraftträdandet

men tidpunkten för förvärvet infaller efter ikraftträdandet.

Bestämmelserna om vem som i förhållande till statsverket skall svara för

betalningen av stämpelavgiften har ej föranlett någon annan erinran än att

hovrätten för Västra Sverige och hovrätten för Övre Norrland anfört att beträffande

förvärv av fast egendom bör införas en uttrycklig föreskrift om att

förvärvaren ansvarar i förhållande till statsverket. Detta är enligt dessa remissinstanser

motiverat särskilt om förskottsbetalningen avskaffas.

Departementschefen

I fråga om den inbördes fördelningen av skattekostnaden mellan kontrahenterna

har dessa givetvis avtalsfrihet. För det fall, att någon uttrycklig

överenskommelse om fördelningen inte träffats, har utredningen till undvikande

av tvister föreslagit, att förvärvaren ensam skall bekosta skatten

vid förvärv av fast egendom, tomträtt eller fartyg.

Frågan om den inbördes fördelningen av ansvaret för stämpelskatten

mellan kontrahenterna bör enligt min mening inte regleras i den föreslagna

stämpelskatteförordningen, vilken är en ren skatteförfattning, utan torde få

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

lösas i annan ordning. När det gäller ansvarigheten för skatten gentemot

statsverket, är det däremot nödvändigt att för alla fall av skatteplikt ange

vilken ansvarigheten åvilar. Utredningen har inte föreslagit någon sådan

regel i fråga om förvärv av fast egendom eller tomträtt. I dessa fall bör

även överlåtaren — vilken ju erhållit köpeskillingen — göras ansvarig för

stämpelskatten på samma sätt som föreslagits i fråga om fartyg. För inteckning

bör ansvarigheten vila på den som är behörig att medge inteckning,

då skatteplikten inträder. I fråga om aktie eller insats i svenskt bolag

bör, såsom utredningen föreslagit, ansvarigheten åvila bolaget och dem som

varit ledamöter i bolagets styrelse sedan skatteplikten inträdde. Beträffande

obligation och certifikat, som utfärdas här i riket, skall utfärdaren vara

ansvarig. För skattepliktigt utländskt värdepapper anser jag ansvarigheten

böra vila på den, som överlåter eller pantsätter handlingen, eller, när skatteplikt

inträder på grund av dödsfall, innehavarens dödsbo. Vad slutligen

angår lotteri, bör anordnaren av lotteriet vara ansvarig för skatten.

I paragrafens andra stycke har, i enlighet med allmänna principer och

utredningens förslag, föreskrivits solidariskt ansvar, då flera svarar för

skatten. I tredje stycket har införts en definition av begreppet skattskyldig,

vilket används på flera ställen i förordningen. Definitionen överensstämmer

med motsvarande regel i förfarandeförordningen och innebär, att

med skattskyldig avses den som gentemot statsverket svarar för skattens

erläggande.

33 §.

Denna paragraf motsvarar 40 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt 10 § 3 mom. SF skall den avgiftsskyldige tillhandahålla beskattningsmyndigheten

de bevis, intyg och övriga upplysningar, som myndigheten

finner behövliga för att styrka värdet av fast egendom eller fartyg.

Fullgörs inte denna skyldighet, kan myndigheten skaffa upplysningarna på

den avgiftsskyldiges bekostnad.

Utredningen

Utredningen föreslår en bestämmelse om att de bevis, intyg och övriga

upplysningar, som behövs för fastställande av stämpelavgift, skall tillhandahållas

eller eljest bekostas av den avgiftsskyldige.

Yttrandena

Att den, som är uppgiftsskyldig, skall fullgöra denna skyldighet på egen

bekostnad är enligt besvärssakkunnigas mening en allmängiltig grundsats i

förvaltningsförfarandet och brukar inte föreskrivas särskilt. Besvärssakkunniga

föreslår därför, att kostnadsfrågan inte heller i detta sammanhang

tas upp till lagstiftning. Vidare föreslår de sakkunniga att avfattning
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

eu jämkas, så att man når bättre överensstämmelse med motsvarande regler

i 31 § 2 mom. taxeringsförordningen och 7 § förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning.

Departementschefen

I denna paragraf har i första stycket — efter törebild av o § förfarandeförordningen

— intagits en bestämmelse, enligt vilken kontrollstyrelsen och

sjöfartsstyrelsen bl. a. kan förelägga en skattskyldig att avge deklaration

eller sådan försäkran, soin avses i 18 §, om han underlåtit detta, eller att

avge fullständig deklaration respektive försäkran, om en otullständig sådan

handling avgivits. Denna bestämmelse gäller endast där kontrollstyrelsen

eller sjöfartsstyrelsen är beskattningsmyndighet, eftersom skyldighet att

avge deklaration eller försäkran inte är föreskriven i andra fall. 1 fråga om

anmälan om förvärv av fartyg har sjöfartsstyrelsen, som jag tidigare påpekat,

enligt 40 § förordningen angående registrering av svenska fartyg möjlighet

att förelägga anmälningspliktig att fullgöra sin skyldighet.

Bestämmelse om skyldighet att lämna bevis, intyg och andra uppgifter

som underlag för beräkning av stämpelskatt, vilken återfinnes i andra

stycket av denna paragraf, har jämkats till bättre överensstämmelse med

7 § förfarandeförordningen. I enlighet härmed har någon särskild föreskrift

om att bevis skall bekostas av den skattskyldige inte medtagits. En uttrycklig

föreskrift av detta innehåll får nämligen anses obehövlig, eftersom

den skattskyldiges kostnadsansvar för erforderlig utredning i skatteärendet

grundar sig på en allmän rättsprincip. Bestämmelsen i detta stycke gäller

generellt, alltså även hos inskrivningsdomare.

I likhet med vad som gäller enligt 10 § förfarandeförordningen har i

tredje stycket av denna paragraf stadgats, att den som skäligen kan antas

vara skattskyldig är pliktig att efter föreläggande avge deklaration eller

försäkran — där sådan handling är föreskriven — och att ge in erforderlig

utredning i enlighet med reglerna i andra stycket.

För att möjliggöra samma effektiva skattekontroll som kontrollstyrelsen

nu kan utöva beträffande andra skatter, för vilka styrelsen är beskattningsmyndighet,

har jag i sista stycket tagit in en hänvisning till 9, 11 och 14 §§

förfarandeförordningen. Dessa bestämmelser medger bokgranskning och

därmed jämförlig kontroll. De blir tillämpliga även på sjöfartsstyrelsen.

34 §.

Paragrafen motsvarar 41 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Underlåter den avgiftsskyldige vid köp av fartyg eller lott i fartyg att

lämna uppgift om köpeskillingen, kan rätten enligt 10 § 3 mom. SF efter

framställning av vederbörande myndighet genom vite tillhålla den skatt
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

skyldige att lämna sådan uppgift. Motsvarande gäller enligt 27 § SF vid

underlåtenhet att iaktta bestämmelserna om stämpelavgift för interimsbevis

eller interimskvitton beträffande aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller

delaktighetsbevis i inländska bolag.

Utredningen

Möjligheten att ge vitesföreläggande föreslår utredningen utvidgad att

gälla även anmälningsskyldighet beträffande förvärv av fartyg liksom beträffande

aktier och lottbrev i svenska bolag. I förhållande till nuvarande

bestämmelser innebär utredningens förslag även ändringar såtillvida, att

vitesföreläggande skall meddelas av vederbörande myndighet i stället för

av rätten och att samma myndighet även skall äga utdöma försuttet vite.

Yttrandena

Förslaget att vederbörande beskattningsmyndighet skall få förelägga vite

anser häradshövdingen i Bollnäs domsaga vara en så viktig regel, att den

bör tas med i författningstexten, särskilt som förslaget åtminstone för vissa

fall innebär en ändring av nu gällande rätt.

Besvärssakkunniga ifrågasätter om inte ett maximibelopp för vitet borde

anges, förslagsvis 5 000 kronor, i enlighet med t. ex. 123 § taxeringsförordningen

och 12 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Svea hovrätt uttalar att utredningen inte anfört några skäl för sitt förslag

att vitesföreläggande skall meddelas av vederbörande myndighet i stället

för, såsom nu, av rätten och att samma myndighet även skall äga utdöma

vite. Genom de föreslagna bestämmelserna om skyldighet att lämna

upplysningar har i varje fall inskrivningsdomare goda medel att skaffa

sig erforderliga upplysningar, anser hovrätten. För inskrivningsdomarnas

vidkommande ifrågasätter hovrätten, om möjligheten att förelägga vite ens

kan anses behövlig. Hovrätten för Övre Norrland uttalar sig bestämt för att

vite inte skall få föreläggas av inskrivningsdomare, eftersom föreläggandet

inte behövs för uppbörden i dessa ärenden och föreskriften om skyldighet

att lämna nödvändiga upplysningar är fullt tillräcklig.

Utredningens förslag, att vitet skall utdömas av samma myndighet som

förelagt vitet, anser sig besvärssakkuniga kunna godta, eftersom det är

fråga om ett förfarandevite. Erinringar mot förslaget i denna del har däremot

framförts av nedre justitierevisionen, Svea hovrätt samt hovrätten

över Skåne och Blekinge.

Nedre justitierevisionen menar att det visserligen inte kan anses möta

allvarliga betänkligheter att låta beskattningsmyndigheterna handha även

utdömande av förelagt vite men att det ändå från principiella synpunkter

är mindre tillfredsställande att skapa allt fler undantag från den gamla

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 106b

huvudregeln att vite bör utdömas av domstol. Denna regel, som uppbärs

av ett rättsskyddsintresse, bör enligt justilierevisionens mening i allt väsentligt

behållas, så mycket mera som det här är fråga om en verksamhet

som står straffrättsskipningen mycket nära.

Suea hovrätt, som finner detta förslag särskilt tveksamt, önskar ledning

för rättstillämpningen rörande det tänkta förfarandet vid vitets utdömande,

maximering av vitesbelopp och möjligheterna till besvär över utdömt vite.

Hovrutten över Skåne och Blekinge anser, alt vite bör utdömas vid allmän

domstol endast på talan av allmän åklagare.

Departementschefen

I de fall, där vite enligt nuvarande bestämmelser i SF kan förekomma,

föreläggs och utdöms vitet nu av domstol, medan båda dessa befogenheter

enligt utredningens förslag skall tillkomma beskattningsmyndigheten. Från

något håll har ifrågasatts, om det över huvud finns behov av att kunna

förelägga vite. Enligt min mening är det uppenbart, att möjlighet till detta

måste finnas här lika väl som i andra beskattningssammanhang. Som besvärssakkunniga

påpekat, bör ett maximibelopp anges för vitet och lämpligen

bestämmas till 5 000 kronor liksom i 12 § förfarandeförordningen.

Efter förebild av detta stadgande bör även anges ett minimibelopp om 100

kronor.

Från några domstolars sida har anförts principiella betänkligheter mot

att beskattningsmyndigheten skall kunna förelägga och även utdöma vite.

Med anledning härav vill jag framhålla, att utredningens förslag överensstämmer

med de regler som gäller inom beskattningsrätten i övrigt. Sålunda

äger kontrollstyrelsen enligt 12 § förfarandeförordningen vid behov såväl

utsätta vite som utdöma försuttet vite. Det finns enligt min uppfattning

inte någon anledning att ej ge kontrollstyrelsen samma befogenhet vid tilllämpningen

av stämpelskatteförordningen. Motsvarande bör gälla för övriga

beskattningsmyndighetcr vid handläggningen av skatteärenden enligt denna

förordning.

Mot beslut om vitesföreläggande bör talan inte få föras. En bestämmelse

av detta innehåll har införts i 44 § sista stycket. De av utredningen föreslagna

besvärsbestämmelserna synes inte heller i fråga om utdömande av

vite medge någon besvärsrätt. Eftersom talan mot beslut i sådana frågor

medges inom beskattningsrätten i övrigt, ämnar jag föreslå ett uttryckligt

stadgande härom i 44 § andra stycket. Även i nu berörda hänseenden kommer

härigenom reglerna i slämpelskatteförordningen att överensstämma med

vad som gäller enligt förfarandeförordningen.

35 §.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör förfarandet hos kontrollstyrelsen

i fråga om fastställande av stämpelskatt i görligaste mån anpassas till

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1961

bestämmelserna i förfarandeförordningen. De paragrafer i nämnda förordning,

som sålunda synes böra bli tillämpliga i fråga om stämpelskatt, är

15—18 och 20—25 §§. Dessa innehåller i huvudsak följande.

Om det blir aktuellt att frångå deklaration vid skattens beräkning, skall

kontrollstyrelsen upprätta skriftlig redogörelse för vad som framkommit

vid utredningen samt där ange storleken av den ifrågasatta skatten och

grunden för beräkningen av denna. Den skattskyldige skall om möjligt få

tillfälle att yttra sig över denna redogörelse. Om skatt anses böra utgå

i fall, där deklaration inte avgivits, eller om avvikelse från deklaration

ifrågasätts, skall beskattningsmyndigheten meddela beslut härom. Beslutet

skall i regel vara slutligt. Vid behov får dock meddelas preliminärt beslut.

Har deklaration inte avgivits eller kan på grund av brister i deklaration

skatten inte beräknas tillförlitligt, skall skatten bestämmas efter en skälighetsbedömning.

Efterbeskattning skall beslutas, om skattskyldig i deklaration

eller annorledes lämnat oriktig uppgift och denna föranlett att skatt

inte fastställts eller fastställts till för lågt belopp. Efterbeskattning får emellertid

inte beslutas, om det tillkommande skattebeloppet är att anse som

ringa eller en efterbeskattning med hänsyn till omständigheterna framstår

som uppenbart oskälig. Beslut om efterbeskattning får inte meddelas senare

än fyra år efter utgången av den tid, som gäller för fastställande av

skatt. Skattebeslut skall innehålla motivering, i den mån det inte anses

obehövligt, och även besvärshänvisning. Vidare skall beslutet delges den

skattskyldige. Beslut skall lända till omedelbar efterrättelse.

Vad nu sagts om kontrollstyrelsen bör gälla även sjöfartsstyrelsen. Därvid

skall bestämmelserna om deklaration givetvis tillämpas även beträffande

anmälan om förvärv av registreringspliktigt fartyg.

36 §.

Denna paragraf motsvarar 42 och 45 §§ i utredningens förslag.

Gällande ordning

Handling, som är underkastad stämpelavgift, får enligt 34 § 1 mom. SF

inte tas emot av myndigheten utan att det felande stämpelbeloppet genast

erläggs. Undantag härifrån gäller endast för stämpelavgiften vid förvärv av

registreringspliktigt fartyg. Beträffande huvudparten av de handlingar, som

skall stämpelbeläggas hos inskrivningsdomare, nämligen alla till vilka enligt

23 § SF skall användas dubbla beläggningsstämplar, föreskrivs vidare i 34 §

1 mom. SF, att särskilt kvitto skall lämnas på de stämpelmedel som uppburits

i förskott. Till sistnämnda föreskrift ansluter sig särskilda regler angående

redovisning och granskning i 39 § andra stycket SF och i kungörelsen

den 20 maj 1927 (nr 168) angående skyldighet för stämpelförsäljare

att anlita postgirorörelsen.

Enligt bestämmelser under respektive rubriker i 8 § SF och enligt 27 §

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1!)(ii

SF skall stämpelavgift uppbäras av vederbörande beskattningsmyndighet.

Saknas beskattningsmyndighet, vilket är fallet t. ex. beträffande utländska

värdepapper, kan uppbörden sägas ske genom den postanstalt, som sålt

de erforderliga stämpelmärkena. För det fall, att avgift efter besvär fastställs

till högre belopp än förut beräknats, saknas i SF uttryckliga bestämmelser

om vilken myndighet som skall uppbära den tillkommande avgiften.

I praxis har i fråga om stämpelbeläggning, som granskas av advokatfiskal

i hovrätt, utbildat sig följande förfarande. Då advokatfiskalen funnit alt för

låg stämpelavgift uttagits, kan han antingen genom anmärkningsmemorial

anmoda vederbörande tjänsteman att avge förklaring och att vidta de åtgärder,

som behövs för rättelse, eller genom hänvändelse till enskild part

uppfordra denne att inbetala felande belopp. I anledning av sådana anmärkningar

kan sedan den enskilde betala in beloppet till den för debiteringen

ansvarige eller direkt till advokatfiskalen. Förfarandet anses ha sin grund

i advokatfiskalens befogenhet enligt 36 § 2 mom. SF att föra talan mot

tjänsteman eller enskild om utgivande av felande stämpelbelopp.

Utredningen

Utredningen redogör först för nackdelarna med den nuvarande förskottsbetalningen

och anför.

Förskottsbetalningen medför i fråga om underdomstolarna att medel till

mycket betydande belopp inflyta utan att omedelbart användas till inköp av

de för ärendena erforderliga stämplarna; själva stämpelbeläggningen kan

av praktiska skäl ske först efter ärendenas handläggning och det torde icke

vara ovanligt, att avsevärd tid då förflutit från betalningstillfället. Även om

medlen i vederbörlig ordning inlevererats till generalpoststyrelsen, uppstå

genom den uppskjutna stämpelbeläggningen risker för att de på stämpelkontona

uppkomna tillgodohavandena utnyttjas för annat ändamål än inköp

av stämplarna. Förskottsbetalningen medför även betydande svårigheter

vid den avstämning av stämpelräkenskaperna som är nödvändig vid

exempelvis ombyte av stämpelredogörare. Beloppet av de i förskott erlagda

stämpelavgifter, vilka icke redovisats med stämpel å handlingen, måste

nämligen då utrönas, vilket icke sällan visat sig vara en vansklig uppgift,

om i förskottsförteckningarna eller annorstädes icke gjorts tillräckligt noggranna

anteckningar. Kravet på förskottsbetalning föranleder också genom

utskrivandet av särskilda kvitton och avgivande av därmed förenad redovisning

ett avsevärt besvär för myndigheten. Då expeditionsavgifterna i regel

erläggas i efterskott, uppkommer genom förskottsbetalningen även ett

extra uppbördstillfälle i varje ärende, vilket givetvis medför att expeditionsarbetet

tynges. Till belysande av förskottsbetalningens omfattning kan anföras

att antalet förskottsbetalda inskrivningsärenden under månaderna

januari och februari 1960 utgjorde omkring 30 600. Med förskottsbetalning

är även förknippad en annan olägenhet, som man i detta sammanhang

icke helt kan bortse ifrån, nämligen att medlen måste mottagas efter en

endast summarisk förgranskning av ärendena. Det torde emellertid icke

vara ovanligt, att det under ärendenas senare behandling framkommer, att

stämpelbeloppet rätteligen skulle varit ett annat än det uppburna eller att

ärende finnes icke kunna bifallas. I sådana fall åsamkas myndigheterna extra

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196 b

arbete med att infordra felande resp. återbetala överskjutande belopp eller

också verkställa återbetalning av hela den erlagda avgiften. Förskottsbetalningen

föranleder slutligen behov av en speciell kontroll från den centrala

uppbördsmyndighetens sida, vilken av skilda anledningar visat sig

svår att anordna på ett fullt tillfredsställande sätt. De oegentlighcter som

i praktiken förekommit ha väsentligen möjliggjorts genom ifrågavarande

kontrollsvårigheter.

Med hänsyn till de nackdelar, som sålunda är förbundna med förskottsbetalningen,

är det enligt utredningens mening i hög grad önskvärt, att den

slopas eller i vart fall inskränks. Utredningen erinrar därvid om att bestämmelse

om förskottsbetalning tidigare i allmänhet gällde även i fråga om

arvsskatt. Förskottssystemet för arvsskatt avskaffades genom 1941 års förordning

om arvsskatt och gåvoskatt samt ersattes av indrivningsförfarande.

Frågan om motsvarande ändring kan genomföras beträffande stämpelavgifterna

beror, påpekar utredningen, av i vad mån ett indrivningsförfarande

med samma effektivitet som kravet på förskottsbetalning leder till att

uppbörden säkerställs.

Utredningen framhåller att kravet på förskottsbetalning har sin största

betydelse i fråga om de avgifter, som utredningen upptagit under rubrikerna

Fast egendom och Lösöreköp. Dels gäller det här inte sällan mycket betydande

belopp, dels inträder rättsverkningarna av lagfart eller den åtgärd

som det eljest är fråga om omedelbart genom domstolens beslut. Tillgodogörandet

av rättigheten är därför inte beroende av att expedition utlöses.

I främsta rummet gäller detta förvärv av fast egendom och tomträtt.

Beträffande dessa förvärv tillkommer, att det kan vara fråga om avgift på

en gång för flera förvärv. Vidare kan egendomen vara så högt intecknad, att

det inte finns någon möjlighet att ta ut avgiften genom utmätning och försäljning

av egendomen. Med hänsyn härtill och då det inte bör ifrågakomma

att införa en särskild förmånsrätt för stämpelavgiften till men för fastighetskrediten,

anser utredningen det vara nödvändigt att behålla förskottsbetalningen

för dessa förvärvsavgifter. Samma ståndpunkt intar utredningen

beträffande lösöreköpen. Dock bör man enligt utredningens uppfattning

även i de nu aktuella fallen kunna medge, att handling får tas

emot utan avgiftsbetalning, om avgiften uppgår till lägre belopp.

Vad angår de övriga stämpelavgifter, för vilka den nuvarande förskottsbestämmelsen

är tillämplig, skulle enligt utredningens mening ett avskaffande

av förskottsbetalningen — med hänsyn till ärendenas frekvens, stämpelavgifternas

storlek i allmänhet och möjligheterna att undgå betalning

— inte medföra risker, som väger över önskvärdheten av att avskaffa förskottsbetalningen.

Utredningen föreslår därför, att förskottsbetalning inte

stadgas för andra fall än förvärv av fast egendom eller tomträtt samt lösöreköp,

och i dessa fall endast om avgiften beräknas överstiga 100 kronor.

I övrigt skall enligt utredningens förslag (43 §) fastställd stämpelavgift

betalas genast efter tillsägelse.

Utredningen förordar en allmän bestämmelse om att den myndighet, som

fastställer avgift, också skall uppbära avgiften. När avgift efter besvär fast
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år UHli

ställs till högre belopp än tidigare, bör sålunda enligt utredningens mening

som huvudregel gälla, att den tillkommande avgiften uppbärs av den beskattningsmyndighet

som har att fastställa avgift av det aktuella slaget. Beträffande

avgift, som fastställs av hovrätt eller högsta domstolen, anser utredningen

emellertid lämpligast att uppbörden, i likhet med vad utredningen

föreslår i fråga om tillkommande arvsskatt och gåvoskatt, överflyttas

till länsstyrelsen. Vad angår tidpunkten för tilläggsbetalmng har

utredningen avsett att bestämmelserna i 43 § utredningsförslaget skall

gälla, d. v. s. att avgiften skall betalas genast efter tillsägelse. Avgift, som

fastställts av hovrätt, skall således kunna utkrävas redan innan hovrättens

beslut vunnit laga kraft.

I fråga om tilläggsbetalning med anledning av advokatfiskals granskningsanmärkning

anser utredningen, alt nuvarande praxis alltjämt bör upprätthållas.

Utredningen föreslår därför en uttrycklig bestämmelse om att

advokatfiskalen skall äga uppbära belopp, som inbetalas till honom.

Yttrandena

Vad gäller uppbördssystemet föreligger delade meningar om forslaget

att begränsa förskottsuppbörden. Förslaget har uttryckligen helt tillstyrkts

av riksrevisionsverket, Föreningen Sveriges häradshövdingar och

häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga.

Föreningen Sveriges häradshövdingar, som anser förslaget leda till icke

obetydlig lättnad i arbetet vid domstolarna, förutsätter att prövningen av

frågan, om förskottsbetalning skall krävas eller icke, får ske med ledning

av de preliminära uppgifter som föreligger då handlingen tas emot. Skulle

exempelvis ett senare infordrat laxeringsbevis medföra höjning av stämpeln

över denna gräns, bör det sålunda enligt föreningens mening inte

vara nödvändigt att kräva förskott, innan ärendet behandlas. Möjligen skulle

det, påpekar föreningen, beträffande förskottsstämplar finnas anledning

att tillämpa samma förfarande, som föreslagits för t. ex. stämningsansöknings

mottagande, d. v. s. att ansökningen skall avvisas endast om beloppet

inte betalas kort tid efter det att föreläggande om betalning därav meddelats.

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga finner utredningens

skäl synnerligen starka. Enligt hans mening finns det emellertid även skäl,

som talar mot förslaget. Enligt häradshövdingens erfarenhet är det ytterligt

sällan, som expeditioner inte blir lösta inom föreskriven tid, och det finns

inte någon anledning anta, att detta förhållande skulle ändras efter ett genomförande

av utredningens förslag. Från saklig synpunkt finner han övervägande

skäl tala för att behålla skyldigheten att betala stämpel i förskott,

åtminstone såvitt angår förvärv av fast egendom och tomträtt. Den föreslagna

100-kronorsgränsen kan synas egendomlig, eftersom risken att stämpelskatt

inte blir betald torde vara större i fråga om de mindre stämpelbeloppen.

De av utredningen anförda skälen för denna värdegräns får emellertid

enligt häradshövdingens mening anses hållbara.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 75

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

Häradshövdingen i Uppsala läns norra domsaga anmärker att det varken

av författningstexten eller motiven klart framgår, om expedition skall innehållas

till dess stämpelavgift erlagts eller om den får lämnas ut innan detta

skett.

Besvärssakkunniga uttalar att reglerna i 42—46 §§ i utredningens förslag

bör jämföras med och anpassas till motsvarande regler i 26—28 §§ förfarandeförordningen.

En höjning av beloppsgränsen förordas av statskontoret, häradshövdingen

i Bollnäs domsaga och Svenska bankföreningen.

Statskontoret anser reformen angelägen men uttalar att förskottsuppbörden

med hänsyn till kontrollsvårigheterna och dubbelarbetet i görligaste

mån bör undvikas. Statskontoret ifrågasätter, om utredningen anfört bärande

skäl för att behålla förskottsuppbörd av stämpel över 100 kronor. Sannolikt

omkring hälften av alla lagfartsärenden skulle enligt statskontoret

med denna regel bli föremål för förskottsuppbörd. Om gränsen höjdes till

1 000 kronor eller mera, skulle enligt statskontorets förmodan endast undantagsvis

indrivningssvårigheter uppstå. Möjligen skulle domstolen kunna

tilläggas rätt att kräva förskottsbetalning vid lagfartsansökningar rörande

förvärv, där fastigheten är intecknad och belånad över taxeringsvärdet.

Under alla förhållanden bör enligt statskontorets mening prövas, om

gränsen för förskottsuppbörd inte kan sättas högre än 100 kronor.

Häradshövdingen i Bollnäs domsaga föreslår, att beloppet höjs till åtminstone

500 kronor, och anför.

Enligt en statistik, som jag gjort för Bollnäs domsaga, avseende tiden

jum—november 1961 alltså ett halvt år, utgjorde de lagfartsstämplar, som

undei den tiden inbetalades och som icke överstego 100 kronor, något mera

an 50 procent av samtliga. Men det var endast omkring 15 procent av

alla lagfartsstamplarna, som överstego 500 kronor. Det förefaller att statsverket

icke skulle löpa allvarlig risk att göra förluster, även om det i 42 S

föreslagna gränsbeloppet väsentligt höjes. Det torde sällan komma att intraffa

att en lagfartssökande icke löser sin lagfart, även om ett tämligen

stort beJopp utkraves först i efterskott. Det kan också sägas vara en fördel

för det allmänna, att även sådana fång bli lagfarna, där fångesmannen

ar insolvent. Statsverket synes i sådana fall vara närmare att bära förlusten

an den senare ägare till fastigheten, som verkligen gör något för att få

“i^rtsfragan uppklarad. Jag föreslår därför, att beloppet 100 kronor i

42 § hojes till åtminstone 500 kronor. Om man skulle vilja få med även de

lesta lagfarter som avse moderna enfamiljsvillor med tillhörande tomt

torde beloppet bora bestämmas till 800—1 000 kronor.

Även Svenska bankföreningen föreslår en höjning av beloppsgränsen till

500 kronor. Enligt föreningen behöver detta inte möta några statsfinansiella

betänkligheter. Hovrätten över Skåne och Blekinge samt hovrätten för Västra

Sverige, som i första hand föreslagit att förskottsbetalningen skall slopas

helt, anser, att gränsen i varje fall bör höjas till 1 000 kronor.

For ett fullständigt slopande av förskottsuppbörden uttalar sig hovrätten

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ur lfltit

över Skåne och Blekinge, hovrutten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre

Norrland, häradshövdingarna i Karlskoga, Nedansiljans och Umeå domsagor

samt rådhusrätten i Västerås.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser, att olägenheterna med det nuvarande

kravet på förskottsbetalning av lagfartsstämpel inte kan avlägsnas

utan att detta krav upphävs helt. Det kan enligt hovrätten visserligen sägas,

att statsverket därigenom skulle ta viss risk för att lagfartsstämplar inte

betalades, särskilt i fall då fastigheten redan överlåtits till annan och den

lagfartssökande är medellös. I sådana fall tvingar nuvarande regler den

siste ägaren att tillhandahålla pengar till stämpeln för att han skall fa sin

egen lagfart ordnad. Hovrätten anser emellertid den ökade risken för statsverket

bli så obetydlig, alt man bör ta den för att vinna fördelarna med

en ändrad ordning.

Hovrätten för Västra Sverige uttalar att vissa svagheter och olägenheter

synes vidlåda det föreslagna systemet, även om detta t rån redovisnings- och

kontrollsynpunkt innebär en påtaglig förbättring i jämförelse med det nuvarande.

Förskottsbetalning torde inte i något fall kunna vägras. Hovrätten

befarar att de längre gående och mer invecklade uppbörds-, redovisningsoch

kontrollföreskrifterna lätt leder till misstag, förbiseenden och förväxlingar

av skilda slag — tolkningen och tillämpningen skall i stor utsträckning

handhas av icke rättsbildad personal — liksom till samordningsproblem

i det ena eller andra hänseendet. Man bör enligt hovrättens mening i

stället eftersträva ett mera renodlat system med inbetalning av alla stämpelavgifter

av skattenatur till ett centralt postgirokonto. Förskottsbetalningen

vid domstol skulle då upphöra, vilket skulle göra vissa redovisningshandlingar

och kontrollåtgärder onödiga. Utredningens skäl för att bibehålla

systemet med förskottslikvid anser hovrätten inte väga så tungt i jämförelse

med olägenheterna av detta system och den arbetsekonomiska vinsten av

dess slopande. Om förskottsbetalningen slopas, kan uppböx-d, redovisning

och kontroll av avgifterna enligt hovrättens mening ordnas på motsvarande

sätt som föreslagits för arvsskatten, d. v. s. genom inbetalning på ett centralt

postgirokonto till generalpoststyrelsen och redovisningskontroll av styrelsen.

Om riskerna för förlust för statsverket skulle tillmätas avgörande

betydelse, kan de enligt hovrätten förebyggas genom krav på inbetalning

till postgiro innan ansökan tas upp till slutlig prövning, eventuellt i förening

med föreläggande att betala inom viss kort tid vid äventyr att ansökningen

annars avvisas.

Hovrätten för Nedre Norrland framhåller, att betalningen i förskott utgör

det moment i nuvarande system som vållar de kanske mest framträdande

olägenheterna, och detta inte bara för stämpelredogöraren utan även för

kontrollanten. Den arbetsekonomiska vinsten, om förskotten upphörde, kan

därför enligt hovrätten bli betydande. Avskaffas förskotten helt, skulle

också det särskilda förfarandet för återbetalning av förskottsvis betald skatt

bli onödigt, påpekar hovrätten. Denna tvivlar på att riskerna för förlust

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

skulle bli större ju högre stämpeln är. Enligt hovrättens erfarenhet är det

oftare mindre belopp, som en sökande — merendels av glömska eller annan

liknande anledning — underlåter att betala. Tänkbart är också enligt hovrätten

att i stället för förskottstvång införa befogenhet att kräva viss säkerhet

för betalning av stämpeln inom behörig tid, när särskild anledning

finns. Beträffande frågan om rätt att mottaga frivillig betalning i förväg

finner hovrätten, liksom i fråga om arvsskatten, det föreslagna nya förfarandet

med direkt inbetalning till postverket förutsätta, att förskottsbetalning

inte skall kunna ske.

Häradshövdingen i Karlskoga domsaga, som förordat att stämpelavgiften

i inskrivningsärenden tas ut på samma sätt som föreslagits i fråga om

arvsskatten, anser risken för att handlingar inte skall lösas ut vara ytterst

ringa och framhåller, att erfarenheterna från arvsskatten varit synnerligen

goda. Inte heller lär svårigheter ha uppstått vid den efterskottsbetalning, som

föranletts av anmärkningar i samband med granskningen i hovrätt. Handlingar

rörande lagfart och lösöreköp inges i stor utsträckning av banker,

advokatbyråer, fastighetsmäklare och andra personer, som ägnar sig åt s. k.

pappersdrageri. Dessa ingivare kan enligt häradshövdingen antas ha försäkrat

sig om pengar till avgift i samband med att de gjort upp transaktionerna.

Häradshövdingen i Nedansiljans domsaga anser, att det i fråga om redovisningen

måste följa ökat arbete med två system för betalning. Han anför

vidare.

Även tillsynen av uppbörden torde i anslutning härtill bliva enklare

om alla stämpelavgifter erläggas i efterskott. Hade detta varit fallet redan

nu skulle i denna domsaga med dess invecklade fastighetsförhållanden —

vilka på ett sätt som ej torde behöva närmare utvecklas inverkar fördröjande

på handläggningen av lagfartsärendena — under årens lopp åtskillig tid

hava sparats för annat nödvändigt arbete. Den möda och den tid som nu

måste nedläggas på avstämning t. ex. vid byte av stämpelförsäljare är

ofantlig; detta torde kunna vitsordas av intendenten för stämpelexpeditionen

hos generalpoststyrelsen. En fullständig övergång till enbart efterskottsbetalning

skulle i denna domsaga innebära en väsentlig lättnad. Jag

tår fördenskull bestämt förorda en jämkning av förslaget i sådan riktning.

Några vägande hinder av statsekonomislc art torde svårligen kunna anföras

häremot.

Häradshövdingen i Umeå domsaga framhåller beträffande lösöreköpen, att

utmätning för obetald stämpelavgift kan ske i de försålda lösörena. Även

när det gäller lagfart och inskrivning av tomträtt anser han risken för att

staten inte får sitt vara försvinnande liten. Nackdelen med förskottsbetalning

är bl. a. den, påpekar häradshövdingen, att stämpeln måste återbetalas,

om handlingen — som tyvärr ofta är fallet — måste återlämnas till sökanden

för komplettering. Häradshövdingen anser fördelarna, framför allt

från redovisnings- och arbetsbesparingssynpunkt, av att få uppbörden samlad

till ett enda tillfälle vara så stora, att stämpeln alltid bör betalas i efterskott

i samband med att expeditionen löses ut. Besparingen för statsverket

blir enligt häradshövdingen säkerligen större än stämpelförlusten.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 ur

Rådhusrätten i Västerås påpekar, att komplettering av ingivna lagtaitshandlingar

måste ske i ganska stor utsträckning och kan ta avsevärd hd i

anspråk. Under denna tid hålls redovisningen av stämpelmedlen svävande,

vilket inte är betryggande från kontrollsynpunkt. Om förskottsbetalningen

slopas, fordras enligt rådhusrättens mening eu bestämmelse om att lagtaitsstämpeln

vid bristande betalning kan tas ut ur fastigheten exekutivt. I varje

fall anser rådhusrätten skyldigheten att betala lagfartsstämpel i förskott

kunna begränsas till de fall, då stämpelavgiften beräknas överstiga 1 000

kronor.

Ett bibehållande av gällande förskottsregler förordar sex domstolar.

Svea hovrätt uttalar sålunda, att den föreslagna uppdelningen i handlingar

som får tas emot och sådana som inte får tas emot utan att stämpelavgiften

samtidigt erläggs inte medför några större tördelar men väl en

onödig distinktion. Även om stämpelavgiften inte beräknas överstiga 100

kronor, anser hovrätten det därför saknas anledning att göra undantag från

kravet på förskottsbetalning.

Hovrätten för Övre Norrland anser förskottsuppbörden innebära den bästa

möjliga garantin för att avgifterna betalas. Denna väsentliga fördel finner

hovrätten överväga de nackdelar, som från redovisnings- och kontrollsynpunkt

ovedersägligen är förknippade med förskottssystemet. Systemet

är så starkt inrotat i det allmänna medvetandet att förskottsbetalning alltjämt

väntas förekomma i betydande utsträckning, även om utredningens

förslag genomförs. Hovrätten finner det i själva verket enklare, om alla

stämpelavgifter vid domstol skall tas ut i förskott.

Rådhusrätten i Göteborg anför.

Enligt erfarenheterna vid rådhusrätten äro nackdelarna med det nuvarande

förskottssystemet ganska små, och det förekommer sällan återbetalning

av stämpelavgift på grund av att för stort förskott uttagits eller för

att ansökan icke kunnat bifallas. Något behov av att lämna det nuvarande

systemet med förskottsbetalning kan rådhusrätten icke finna föreligga. Möjligheten

att betala stadgad avgift eller skatt i efterhand föreligger sålunda

redan nu vid inregistrering av bouppteckning, men denna möjlighet utnyttjas

för närvarande endast i ringa utsträckning. Rådhusrätten vill ifrågasätta,

om icke uttagandet av stämpelavgiften i efterskott kommer att vålla domstolarna

större expeditionella olägenheter än det nuvarande systemet genom

de krav och andra åtgärder, som komma att bliva nödvändiga, därest avgifterna

skola uttagas i efterskott. Om det emellertid ur framför allt kontrollsynpunkt

anses önskvärt, att förskottsbetalningen slopas, synes detta böra

ske i samtliga fall. Risken att expeditionen över huvud taget icke löses vid

förvärv av fast egendom eller tomträtt eller vid lösöreköp torde icke vara

stor. I vart fall finnes icke någon anledning att göra en undantagsbestämmelse

beträffande avgifter, som beräknas överstiga 100 kronor. Att behöva

tillämpa två olika system vid uttagande av stämpelavgiften skulle säkerligen

vålla osäkerhet och därav föranledd irritation hos allmänheten samt

medföra icke obetydliga expeditionella olägenheter för domstolarna. I anslutning

till vad nu sagts vill rådhusrätten framhålla, att, därest förskottsbetalningen

slopas, den föreslagna bestämmelsen i 43 § om att inbetalning
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196i

en av fastställd stämpelavgift skall ske »genast efter tillsägelse» bör givas

en något klarare utformning t. ex. genom angivande av viss tidsfrist.

Även rådhusrätten i Malmö framhåller, att ett system med ömsom förskottsbetalning

och ömsom efterskotlsbetalning av samma slags avgifter

lätt kan leda till misstag. Rådhusrätten anser, att olägenheterna med förskottsbetalningen

även enligt utredningens förslag kvarstår tämligen oförändrade.

Av skäl, som utredningen anfört, kan det enligt rådhusrättens

mening inte komma i fråga att slopa förskottsbetalning, när det gäller vissa

större avgifter.

Rådhusrätten i Örebro anför, att det visserligen kan innebära en viss fördel

för allmänheten att erlägga stämpelavgift först samtidigt med att expeditionsavgifterna

betalas. För inskrivningsdomaren och hans personal

måste detta emellertid enligt rådhusrättens mening innebära en inte oväsentlig

olägenhet. När lagfarts- och tomträttsansökningar tas emot, måste

man nämligen enligt utredningens förslag alltid ta ståndpunkt till frågan,

om stämpelavgiften genast skall behöva avfordras sökanden. Vidare måste

vid varje expediering i lagfarts- och tomträttsärenden särskilt kontrolleras,

om betalning av stämpeln skett i förskott eller om avgiften skall tas ut i

samband med expedieringen. Dessutom befarar rådhusrätten, att indrivning

i efterhand kan medföra vissa svårigheter. Med hänsyn härtill och eftersom

det för allmänhetens del torde vara skäligen små fördelar förenade med att

betala stämpel för mindre värdefulla fastigheter först efter ärendenas behandling

av inskrivningsdomaren, finner rådhusrätten sig böra avstyrka förslaget.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga anser att kravet på förskottsbetalning

bör vara ovillkorligt, om man behåller de dubbla beläggningsstämplarna.

Han finner nackdelarna med förskottsbetalning inte särskilt

framträdande och påpekar, att indrivningsproceduren därigenom kan undvaras.

Förslaget rörande uppbördsmyndighet har i allmänhet lämnats

utan erinran.

Lansstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter dock, om inte en återförvisning

av ärendet till underrätten för infordrande av felande stämpelavgift

skulle förenkla förfarandet. Detta är enligt länsstyrelsen inte att jämställa

med den indrivning av avgifter, som enligt förslaget skall åligga länsstyrelse

vid försummad betalning.

I fråga om stämpelavgift, som infordras av advokatfiskalen, föreslår hovrätten

för övre Norrland, att den skall inbetalas till hovrättens stämpelredogörare.

Departementschefen

Det nuvarande uppbördssystemet enligt SF innebär, att all stämpelskatt

betalas i förskott, d. v. s. innan skatten fastställs. Såväl utredningen

som remissorganen har påtalat, att förskottssystemet är förenat med

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

åtskilliga nackdelar för inskrivningsdomarna. Sålunda medför systemet betydande

svårigheter för stämpelredogörarna vid redovisningen av stämpelmedlen.

Speciella möjligheter till förskingring av uppburna medel har även

visat sig vara förenade med systemet. Vidare orsakar detta beskattningsmyndigheten

mycket besvär genom dubbla uppbörder i varje skatteärende,

nämligen först av skatt och sedan av expeditionsavgifter, samt genom utskrift

av särskilda kvitton, återbetalning av överskjutande skatt och infordrande

av felande skatt.

Utredningen har i princip uttalat sig för att systemet med förskottsbetalning

skall slopas. Utredningen har emellertid föreslagit att det skall behållas

i viss utsträckning, nämligen — såvitt nu är aktuellt -— beträffande

förvärv av fast egendom eller tomträtt, dock endast i de fall där stämpelavgiften

överstiger 100 kronor. Kravet på förskottsbetalning av större belopp

i dessa fall har utredningen motiverat med risken för förlust genom

underlåten betalning.

Vid remissbehandlingen har uttalats allmänt missnöje med den nuvarande

förskottsbetalningen och till övervägande del anslutning till förslaget

att lämna detta system. Av remissorganen är det emellertid många som ansett,

att utredningens förslag inte går tillräckligt långt i detta hänseende.

Sålunda har från flera håll påtalats de praktiska olägenheterna med att

tillämpa två skilda uppbördssystem samtidigt. En del av de remissinstanser,

som ställt sig avvisande till utredningens förslag, synes även ha grundat

sin ståndpunkt på hänsyn till dessa olägenheter. I några yttranden har

föreslagits en högre beloppsgräns mellan förskotts- och efterhandsbetalning.

För egen del anser jag olägenheterna med förskottsbetalning så stora, att

en ändring bör ske. Genom den föreslagna differentieringen av uppbörden

mellan förskotts- och efterhandsbetalning skulle man emellertid i stor utsträckning

konservera de nuvarande olägenheterna och samtidigt ytterligare

tynga arbetet genom förekomsten av två olika redovisningssystem för samma

skatt.

Genom att helt slopa förskottsbetalningen skulle man få ett enda uppbördstillfälle

i inskrivningsärenden, gemensamt för stämpelskatt och expeditionsavgift.

Även i övrigt skulle den arbetsekonomiska vinsten bli betydande.

Ett fullständigt slopande av förskottsbetalningen torde inte medföra

sådana risker för förlust genom underlåtenhet att betala stämpelskatt, att

en omläggning bör hindras av hänsyn härtill. Jag vill erinra om att man

ansåg sig kunna bortse från denna risk beträffande arvsskatten, då man

för dess del övergick från förskotts- till efterskottsbetalning. Slopandet av

förskottsuppbörden i fråga om arvsskatten har inte lett till några påtagliga

olägenheter. Uppbörden av stämpelskatt säkerställs dessutom i viss utsträckning

genom bestämmelsen i sista stycket av denna paragraf om att

handling, som ligger till grund för skattens fastställande, inte får lämnas

ut förrän skatten betalats. Detta betyder exempelvis att en inteckningshandling,

som ju normalt representerar ett avsevärt större värde än skatte
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

beloppet, inte kan utnyttjas av den skattskyldige förrän skatten betalats.

Även övriga ifrågakommande handlingar torde normalt anses vara av sådant

värde för den skattskyldige, att denne redan av hänsyn härtill betalar

skatten utan omgång. Härtill kommer slutligen den i det följande reglerade

restavgiften och indrivningsmöjligheten.

På grund av det anförda har jag funnit mig böra förorda, att förskottsuppbörden

slopas helt i fråga om den stämpelskatt som tas ut hos inskrivningsdomare.

Såsom jag inledningsvis nämnt, avskaffas skatteplikten för

lösöreköp enligt mitt förslag. Någon uppbörd av stämpelskatt ankommer

därefter inte på rådhusrätt eller häradsrätt. Beträffande den stämpelskatt,

som nu fastställs av generalpoststyrelsen, har förskottsbetalningen inte visat

sig medföra några som helst olägenheter. Denna uppbördsverksamhet

föreslås, såsom tidigare nämnts, bli överflyttad på kontrollstyrelsen. Där

tillämpas beträffande övriga skatter den tidigare omnämnda förfarandetörordningen

vilken — liksom SF — i princip kräver betalning i samband

med deklaration. Några olägenheter av den nuvarande ordningen för betalning

av skatt till kontrollstyrelsen har inte märkts. Det torde därför vara

lämpligast med motsvarande ordning i de fall, där kontrollstyrelsen uppbär

stämpelskatt.

Inte heller beträffande sjöfartsstyrelsens nuvarande förskottsuppbörd föreligger

några olägenheter. Eftersom stämpelskatten för fartygsförvärv dessutom

är lätt att beräkna på förhand, vill jag förorda, alt betalningen av

denna skatt sker på samma sätt som betalningen av stämpelskatt till kontrollstyrelsen.

Liksom hittills skall beskattningsmyndigheten i regel även vara uppbördsmyndighet.

Detta kommer sålunda att gälla all inbetalning av

stämpelskatt till kontrollstyrelsen och sjöfartsstyrelsen liksom den rättidiga

betalningen av all stämpelskatt hos inskrivningsdomare.

I fall, där överrätt höjt stämpelskatt som fastställts av inskrivningsdomare,

skall enligt utredningens förslag det tillkommande beloppet uppbäras

av länsstyrelse. Eftersom detta överensstämmer med vad jag i det följande

ämnar föreslå i fråga om arvsskatt och en återförvisning av ärendet

till inskrivningsdomaren endast för infordrande av felande stämpelskatt

knappast kan anses förenkla förfarandet, tillstyrker jag utredningens förslag.

Då advokatfiskal vid granskning av inskrivningsdomares skattebeslut

finner alt skatten fastställts till för lågt belopp och framställer anmärkning

om detta, kan den skattskyldige, om han finner anmärkningen befogad, enligt

nuvarande praxis betala in det felande skattebeloppet antingen till den

som är ansvarig för skattebeslutet eller till advokatfiskalen. I det senare fallet

stämpelbelägger advokatfiskalen vederbörande handling för det inbetalda beloppet.

Såsom framgår av vad jag redan anfört, skall såväl resterande som

med anledning av överrätts beslut tillkommande skatt enligt mitt förslag erläggas

till länsstyrelsen. Denna kommer vidare enligt mitt förslag att uppbära

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Mnj.ts proposition nr 75 år 1964

all arvsskatt, alltså även sådan som tillkommer efter anmärkning av advokatfiskal.

Under sådana förhållanden måste det anses olämpligt all till någon

del behålla skatteuppbörd hos advokatfiskal. Även sådan skatt som betalas

med anledning av granskningsanmärkning hör därför erläggas direkt till

länsstyrelsen. Att medge alternativ betalning till två myndigheter måste

anses olämpligt. Betalning bör således i detta fall inte få ske till inskrivningsdomaren.

Vid sitt förslag till ändring av uppbördsbestämmelseina i

arvsskatteförordningen har utredningen förklarat, att den skallskyldiges

vitsordande av en anmärkning från advokatfiskalen bör anses medföra

skyldighet att betala sålunda tillkommande skatt inom den vanliga betalningstiden.

Detsamma bör enligl min mening gälla stämpelskatt men komma

till tydligt uttryck i författningstexten.

För att möjliggöra kontroll, att inbetalningen sker i rätt ordning, böi

överrätten respektive advokatfiskalen vara skyldig att underrätta länsstyrelsen

om höjningsbeslut och om granskningsanmärkning som kan föranleda

skatteplikt. Bestämmelser om sådan underrättelseskyldighet torde få

meddelas i administrativ ordning.

Tiden för stämpelskattens erläggande måste följa olika regler, beroende

av vilken beskattningsmyndighet som fastställer skatten. När det gäller

skatt, som fastställs av inskrivningsdomare, bör som huvudregel gälla att betalningstiden

skall räknas från den dag, då expeditionen i inskrivningsärendet

blivit tillgänglig för sökanden. För de fall, där skattebeslutet med stöd

av 30 § 1 mom. andra stycket meddelas senare än expeditionen i inskrivningsärendet

blir tillgänglig, fordras emellertid cn särskild regel. I sådant

fall bör betalningsfristen inte börja löpa, förrän skattebeslutet meddelas.

Med dessa olika utgångspunkter för betalningsfristen bör denna lämpligen

bestämmas till en månad.

Anstånd med skattens erläggande bör inte få meddelas beträffande skatt,

som fastställs av inskrivningsdomare. Eftersom det å andra sidan inte bör

få förekomma att allmänheten betalar in skatten i förskott och därigenom

omöjliggör det enhetliga uppbördssystem som åsyftas, bör skattebetalning

inte få tas emot, förrän expeditionen i inskrivningsärendet blivit tillgänglig

eller inskrivningsdomaren meddelat uppskjutet skattebeslut. Därmed kommer

betalningen av skatten och erläggandet av expeditionsavgiften i inskrivningsärendet

i praktiken att sammanfalla. Detta måste vara till fördel

såväl för allmänheten som för inskrivningsmyndigheten och den redovisningskontrollerande

myndigheten.

För det fall, att överrätt fastställer skatten till högre belopp än inskrivningsdomaren

förut beräknat, skall enmånadsfristen räknas från dagen för

överrättens beslut. Har skattskyldig vitsordat advokatfiskals granskningsanmärkning,

bör motsvarande frist räknas från den dag, då granskningsmyndigheten

erhållit meddelande om vitsordandet.

Frågan om eventuella underrättelser till den skattskyldige om skattebe
8f

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 75

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

slut och vad därmed sammanhänger liksom övriga praktiska detaljer i beskattningsförfarandet

torde få lösas i administrativ ordning.

Den tid, inom vilken stämpelskatt skall erläggas till sjöfartsstyrelsen och

kontrollstyrelsen, d. v. s. i fråga om fartyg, värdepapper och lotterier, bör

anpassas efter bestämmelserna i 26 och 27 §§ förfarandeförordningen. Sålunda

skall skatt i dessa fall erläggas inom den tid, som gäller för avgivande

av deklaration eller anmälan om förhållande som medför skatteplikt.

Skatten skall betalas genom insättning på beskattningsmyndighetens

postgirokonto. Vidare bör i enlighet med förfarandeförordningen beskattningsmyndigheten

få bevilja anstånd med skattens erläggande, om synnerliga

skäl till anstånd föreligger. Har beskattningsmyndighet eller besvärsmyndighet

fastställt skatten till högre belopp än enligt deklaration eller

motsvarande anmälan eller enligt tidigare beslut, skall beskattningsmyndigheten

bestämma viss tid för skattens erläggande. Detsamma skall gälla, när

skatt fastställs utan att deklaration eller anmälan inkommit.

Som en allmän regel i fråga om all stämpelskatt bör gälla att beskattningsmyndigheten

inte förrän skatten betalts får lämna ut den handling,

som ligger till grund för skattens fastställande. Med sådan handling avses

fångeshandling beträffande fast egendom, tomträtt eller fartyg liksom inteckningshandling,

obligation, annat dylikt skuldebrev eller certifikat samt

utländskt värdepapper. Ett sådant förbud mot utlämnande utgör inte hinder

mot att sända handlingen mot postförskott på skattebeloppet, eftersom

detta måste betalas innan handlingen lämnas ut.

37 §.

Paragrafen motsvarar 43 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Om anmälan angående förvärv av fartyg eller fartygslott inte är försedd

med stämpel till behörigt belopp då den kommer in till sjöfartsstyrelsen och

det felande stämpelbeloppet inte erläggs genast efter tillsägelse, åligger det

enligt 34 § 1 och 3 mom. SF sjöfartsstyrelsen att hos vederbörande myndighet

påkalla åtgärd för uttagande av stämpelbeloppet. Dessutom utgår s. k.

stämmoböter med tre procent i den ordning, som är stadgad om uttagande

av oguldna kronoutskylder. Av stämmoböterna skall en tredjedel, dock

högst 100 kronor, tillkomma den, som verkställer indrivningen. Återstoden

tillfaller statsverket.

Vad angår sådant förvärv av fartyg, som skall anmälas hos lands- eller

stadsfiskal, skall denne enligt 34 § 2 mom. SF se till, att anmälan är försedd

med stämpel till behörigt belopp. År detta inte fallet, skall han uppmana

kontrahenterna att sätta på felande stämpel och därvid erinra om den i 47 §

SF stadgade straffpåföljden.

Om stämpelavgift för lottsedel inte erläggs inom föreskriven tid, skall

generalpoststyrelsen enligt 56 § SF efter utredning låta indriva beloppet

jämte laga ränta.

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Muj.ts proposition nr 75 år 7964

Beträffande övriga stämpelavgifter gäller enligt 34 § 1 inom. SI* att den

stämpelpliktiga handlingen inte får tas emot, om den inte är behörigen försedd

med stämpel och det felande slämpelbeloppet inte heller erläggs genast

efter tillsägelse. I konsekvens härmed finns det i fråga om dessa avgiftei

inte några bestämmelser om indrivning.

I fråga om arvsskatt åligger det enligt 53 § förordningen om arvsskatt

och gåvoskatt länsstyrelse att, efter anmälan av rätten, förordna om det

felande skattebeloppets uttagande i den ordning, som är stadgad för uttagande

av oguldna kronoutskylder. Därmed avses numera närmast bestämmelserna

om indrivning av restförd skatt i 59 och 60 §§ uppbördsförordningen.

Beträffande avgift för indrivning av ogulden arvsskatt finns särskilda

bestämmelser meddelade i 14 § kungörelsen den 21 november 1958

med tillämpningsföreskrifter till förordningen om arvsskatt och gåvoskatt.

Avgiften utgör i regel sex procent av det oguldna beloppet.

Utredningen

Utredningen föreslår ett indrivningsförfarande för det fall, att fastställd

stämpelavgift inte betalas genast efter tillsägelse. Enligt förslaget skall länsstyrelse

efter anmälan förordna om det felande beloppets uttagande i den

ordning, som enligt uppbördsförordningen gäller om indrivning av restförd

skatt. Beträffande avgift för indrivningen skall enligt utredningens förslag

gälla samma bestämmelser som i fråga om arvsskatt. I övrigt hänvisar utredningen

till vad som anförts under föregående paragraf samt till nuvarande

bestämmelser i 34 § 1 mom. och 56 § SF angående köp av fartyg

respektive lottsedel ävensom 53 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt.

Beträffande lösen har utredningen i 23 § av sitt förslag till lösenkungörelse

föreslagit att lösen för expedition, i överensstämmelse med vad som

nu gäller, får utmätas, om expeditionen inte hämtas inom fjorton dagar

efter det att den blivit tillgänglig. Utmätning skall dock sökas inom ett år.

Yttrandena

Beträffande indrivningen har en del remissmyndigheter påtalat, att utredningen

föreslagit olika bestämmelser för stämpelavgift och för expeditionslösen.

Exekutionsdirektören i Stockholm, som inte finner det vara påkallat med

olika regler härvidlag, påpekar, att genom utredningens förslag endast avdelningen

om indrivning av restförd skatt i uppbördsförordningen (58—64

§§) skulle bli tillämplig. Detta är enligt exekutionsdirektörens mening inte

tillfredsställande från indrivningssynpunkt, enär ett lagfästande av förslaget

i denna del skulle föranleda tveksamhet om förfarandet vid indrivningen.

Sålunda bör även uppbördsförordningens bestämmelser om avkortning

och avskrivning av skatt (65—67 §§) i tillämpliga delar gälla för

dessa avgifter. Frånvaron av preskriptionsbestämmelse torde vidare inne
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

bara, att 1862 års förordning om tioårig preskription skulle gälla. Stämpelavgif

terna är emellertid av sadan natur, att de inte bör ha längre preskriptionstid

än den femåriga som gäller för skatt. Exekutionsdirektören ifrågasätter

därför, om inte även uppbördsförordningens bestämmelser angående

preskription (71 §) skall gälla. Liknande synpunkter anför stadsfogden i

Uppsala.

Besvärssakkunniga har, såsom anmärkts under föregående paragraf, uttalat,

att reglerna bör anpassas till motsvarande regler i förfarandeförordningen.

Häradshövdingen i Uppsala läns norra domsaga anför.

För att stämpelbeläggning av expeditioner skall kunna ske utan onödig

omgång bora de stämplar som avse stämpelavgift och de som avse expeditionslösen

anbringas samtidigt och utan att stämpelavgiften, där den icke

skall erlaggas i förskott, infordrats före stämpelbeläggningen. Annars skulle

■]u ea ®^ori del av vinsten med begränsningen av förskottsbetalning gå förlorad.

Med en sådan rutin överensstämmer emellertid icke det sätt på vilket

lndnyningen av felande stämpelavgift enligt 43 § avsetts skola anordnas.

Har torde forutsattas, att stämpelavgift vid indrivning icke redovisas medelst

stampelbeläggning. Det motsatta förhållandet tillämpas vid indrivning

av expeditionslösen, vilket förfarande föreslagits skola bibehållas. Även i övnS*

skoja sätten för indrivning av stämpelavgift och av expeditionslösen

e. gt... rslaget vara oIika- Detta kan vålla komplikationer i fall då betalnmgs£rsummelse

föreligger beträffande såväl stämpelavgift som expedi
Frågan

hur man skall förlara, då sökanden vid indrivningsförsök befinnes

sakna tillgångar, har tagits upp av häradshövdingen i Ångermanlands

södra domsaga. Han anför sålunda.

_ Det är väl löga sannolikt, att denna situation kommer att inträffa annat

an rent undantagsvis, men frågan torde likväl tarva lösning. Beträffande

expeditionsavgifter föreligger möjlighet alt få stämpelmärken å outlösta

expeditioner utbytta eller på annat sätt ersatta. Någon liknande möjlighet

syns icke föreligga beträffande stämpelmärken å enskild handling under

aanan förutsättning än att märket lösgöres från handlingen. Genom en

sadan åtgärd skulle stämpelskatten och expeditionen kunna avföras ur räkenskaperna.

Om sökanden senare begärde att få lösa expedition, skulle

handlingen kunna återigen stämpelbeläggas och införas i räkenskaperna.

Men hos domstolen skulle såsmåningom kunna komma att under en oviss

tidrymd inneligga originalhandlingar rörande beviljade lagfarter och inteckningar

samt inregistrerade lösöreköp. I

I fråga om indrivningsavgiften önskar Föreningen Sveriges stadsfogdar

och stadsfogden i Uppsala dels förtydligande av bestämmelserna rörande

den tidpunkt, från vilken sådan avgift skall beräknas, dels föreskrift om

minimiavgift av en krona i enlighet med uppbördsförordningens bestämmelser.

Ett slopande av indrivningsförfarandet förordas av hovrätten för Övre

Norrland och häradshövdingen i Hallands södra domsaga, vilka föreslår att

förskottsbetalning av all stämpelavgift skall behållas.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ur 196A

237

Departementschefen

I de fall, där kravet på förskottsbetalning enligt departementsförslaget

slopas, blir det nödvändigt med särskilda indrivningsregler. Även i övriga

fall är sådana regler erforderliga. Beträffande all stämpelskatt har utredningen

föreslagit, att indrivning skall ske via länsstyrelse. En sådan ordning

är praktisk, när det gäller skatter som fastställs av lokala beskattningsmyndigheter,

d. v. s. beträffande stämpelskatt lios inskrivningsdomare. Däremot

bör i fråga om skatt som fastställs av de centrala beskattningsmyndigheterna

på delta område, nämligen kontrollstyrelsen och sjöfartsstyrelsen,

tillämpas samma regler som nu enligt 28 § förfarandeförordningen gäller

för kontrollstyrelsen beträffande andra skatter. Jag vill sålunda föreslå

att skatt, som fastställts av dessa myndigheter, utan omvägen över länsstyrelse

skall få tas ut genom utmätning omedelbart på framställning av

beskattningsmyndigheten. Detsamma bör gälla tillkommande skatt, där någon

av dessa båda myndigheter är beskattningsmyndighet.

Beträffande skatt, som fastställts av inskrivningsdomare, föreslår jag däremot,

att uppbörd genom indrivning skall ske genom länsstyrelsen. Om sådan

skatt inte betalats till inskrivningsdomaren i rätt tid, skall denne därför

omgående underrätta länsstyrelsen om förhållandet och därvid lämna

de uppgifter, som fordras för indrivningen. Efter utgången av den föreskrivna

betalningsfristen får inskrivningsdomaren således inte ta emot något

skattebelopp. Då inskrivningsdomares beslut i skatteärende ändras i

övex-rätt och skatt därigenom tillkommer, skall det tillkommande beloppet,

såsom framgår av 36 §, betalas till länsstyrelsen. Detsamma gäller fall, då

granskningsmyndighetens anmärkning lett till att ett högre skattebelopp

vitsordats av den skattskyldige. I dessa fall skall länsstyrelsen enligt bestämmelser

i 37 § omgående underrättas om den tillkommande skatten för

att kunna tillse, att denna betalas inom den tid som är föreskriven i 36 §.

Sker detta inte, skall länsstyrelsen tillgripa indrivning. För länsstyrelses

indrivning av stämpelskatt har i 37 §, liksom i mitt förslag till ändring av

arvsskatteförordningen, gjorts en hänvisning till uppbördsförordningens

regler i fråga om indrivning av restförd skatt. Samma indrivningsregler synes

också böra införas i fråga om expeditionsavgifterna.

För avskrivning av skatt, som uppbärs av kontrollstyrelsen, gäller bestämmelser

i en kungörelse den It) juni 1942 (nr 531). Dessa bestämmelser

blir automatiskt tillämpliga på den stämpelskatt, som enligt departementsförslaget

skall uppbäras av kontrollstyrelsen. Några särskilda regler om

avskrivning av stämpelskatt torde inte böra tillskapas nu. Frågan om generella

regler för avskrivning av skatt kommer nämligen under bedömande

med anledning av de förslag, som utredningen angående redogöraransvaret

m. m. framlagt i sitt år 1962 avgivna betänkande »Bevakning, avskrivning

och eftergift av kronans fordringars- (SOU 1962: 49).

Från något håll har föreslagits att den kortare preskriptionstid om fem

åi-, som gäller för bl. a. inkomstskatt och allmän varuskatt, skall göras till
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

lämplig även för stämpelskatt. I fråga om skatter, som nu handläggs av

kontrollstyrelsen, gäller emellertid den allmänna preskriptionstiden om tio

år. Denna längre preskriptionstid synes böra gälla även för stämpelskatten.

Någon särskild bestämmelse om preskriptionstid har därför inte införts

i stämpelförordningen.

Indrivningsavgift skall inte utgå, eftersom restavgift föreslagits.

Frågan om avskrivning av stämpelmärken på outlösta handlingar torde

få regleras i administrativ ordning.

Som jag tidigare antytt, är det enligt min mening befogat att här liksom

beträffande andra skatter införa någon form av straffavgift för underlåtenhet

att betala fastställt skattebelopp i rätt tid. Skyldighet att erlägga sådan

straffavgift bör i princip inträda, så snart tidsfristen för betalning av skatten

gått ut. För att underlätta beräkningen av avgiften bör man göra denna

oberoende av den tid dröjsmålet varat. Jag vill därför föreslå skyldighet att

erlägga en restavgift av samma typ som vid skatteuppbörd enligt uppbördsförordningen.

Avgiften bör utgå med sex procent av den del av skatten, som

inte betalats inom den föreskrivna tiden. Minimiavgiften bör i likhet med

tidigare föreslagna minimibelopp för stämpelskatt och i överensstämmelse

med vad som gäller enligt förfarandeförordningen bestämmas till tio kronor.

I övrigt har föreskrifterna om restavgift utformats efter förebild av bestämmelserna

i 58 § uppbördsförordningen. Beslut om uttagande av restavgift

fattas av den myndighet, som skall uppbära den resterande skatten.

Rätten att medge befrielse från restavgift bör i fråga om skatt, som skall

fastställas av inskrivningsdomare, tillkomma länsstyrelsen och i övrigt vederbörande

beskattningsmyndighet.

38 §.

Denna paragraf motsvarar 45 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt bestämmelser under respektive rubriker i 8 § SF samt enligt 27 § SF

skall stämpelpliktiga handlingar stämpelbeläggas av vederbörande beskattningsmyndighet

eller, i vissa fall, av den skattskyldige. I fråga om lotteri

kan dock generalpoststyrelsen enligt 56 § SF medge befrielse från skyldigheten

att förse lottsedel med stämpel.

För det fall, att avgift efter besvär fastställs till högre belopp än förut beräknats,

saknas i SF uttryckliga bestämmelser om huruvida och av vilken

myndighet stämpelbeläggning skall verkställas. Har advokatfiskal framställt

granskningsanmärkning och tillkommande skatt inbetalts till honom, verkställer

han i praxis stämpelbeläggning för det inbetalade skattebeloppet.

Utredningen

I fråga om aktie och lottbrev i svenskt bolag samt lotteri föreslår utredningen,

såsom tidigare angivits, att stämpelbeläggning av handlingen skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 75 år 1964

avskaffas och att i stället den utgående expeditionen i ärendet skall stämpelbeläggas.

Beträffande övriga stämpelpliktiga handlingar föreslår utredningen

däremot, att det nuvarande systemet med stämpelbeläggning av handlingen

genom beskattningsmyndiglietens försorg skall behållas.

När avgift efter besvär fastställs till högre belopp än tidigare, bör enligt

utredningens mening länsstyrelsen, om så kan ske, verkställa stämpelbeläggning

av den handling, som ligger till grund för avgiften.

I fråga om tilläggsbetalning med anledning av advokatfiskals granskningsanmärkning

anser utredningen, att nuvarande praxis alltjämt bör upprätthållas.

Utredningen föreslår därför en uttrycklig bestämmelse om att advokatfiskalen

skall äga verkställa stämpelbeläggning för belopp, som inbetalas

till honom.

Yttrandena

Mot förslaget, att avgiften skall redovisas med stämpel av samma myndighet

som fastställt avgiften, har inte i och för sig gjorts någon erinran. Däremot

har, såsom anmärkts i ett tidigare avsnitt om redovisningssystemet, en

del remissorgan föreslagit, att själva stämpelbeläggningen skall slopas.

I fråga om stämpelavgift, som infordras av advokatfiskalen, föreslår hovrätten

för Övre Norrland, att hovrättens stämpelredogörare skall verkställa

stämpelbeläggningen.

Departementschefen

Som jag tidigare framhållit, skall som huvudregel fortfarande gälla att

den handling, som ligger till grund för skattens fastställande, skall förses

med stämpel. Dock skall i enlighet med vad jag tidigare anfört skatteredovisning

genom stämpelbeläggning slopas helt i fråga om fartyg och lotteri samt

aktie och insats i svenskt kommanditbolag. En uttrycklig bestämmelse om

dessa undantag har införts i denna paragraf.

Med hänsyn till att det ibland kan vara svårt eller omöjligt för den skattskyldige

att ge in originalhandlingen för kompletterande stämpelbeläggning

bör möjlighet finnas att i stället stämpelbelägga en avskrift av handlingen.

Sådan avskrift finns alltid hos inskrivningsdomaren.

I den mån stämpelbeläggning alltjämt skall ske, skall den som huvudregel

verkställas av uppbördsmyndigheten. Detta innebär att tillkommande

skatt i anledning av överrätts beslut redovisas genom stämpelbeläggning hos

länsstyrelsen, när det är fråga om skatt, som fastställs av inskrivningsdomare.

Detsamma gäller skatt, som tillkommit i anledning av advokatfiskals

granskningsanmärkning. Beträffande indrivning av skatt, som fastställs av

inskrivningsdomare, torde bestämmelser om stämpelbeläggning få meddelas

i administrativ ordning. Har kontrollstyrelsen tagit ut skatt genom utmätning,

skall styrelsen verkställa stämpelbeläggningen, i den mån sådan

skall ske.

Såsom framgår av det inledande avsnittet om redovisningssystemet, har

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196A

jag föreslagit, att kontrollstyrelsen skall få besluta om undantag från skyldigheten

att redovisa med stämpelmärken. Beslut härom bör fattas efter

samråd med riksrevisionsverket. Genom bestämmelsen öppnas möjlighet till

försöksverksamhet med frankeringsmaskiner hos inskrivningsdomare även

såvitt avser stämpelskatt. Motsvarande regler beträffande expeditions- och

ansökningsavgift ämnar jag föreslå vid utformningen av expeditionskungörelsen.

Förhandsbesked

39—41 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 47—50 §§ i utredningens förslag.

Gällande ordning

Bestämmelser om förhandsbesked rörande stämpelavgift finns meddelade

i förordningen den 22 juni 1911 (nr 51 s. 4) angående rätt att hos statskontoret

erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift.

Förordningen gäller stämpelavgift enligt SF och stämpelavgift enligt 1908

års fondstämpelförordning. Undantagna från förhandsbesked är emellertid

sådana enskilda handlingar som skall förses med stämpel när de inges till

statsmyndighet, exempelvis köpebrev beträffande fastighet, eller vilkas

stämpling skall ske genom generalpoststyrelsens försorg. Vidare undantas

statsmyndigheternas expeditioner.

Förhandsbesked innebär upplysning, om och med vilket belopp stämpelavgift

skall utgå i visst fall. Sådant besked söks nu skriftligen hos statskontoret.

Ansökan skall åtföljas antingen av den handling, vars stämpelbeläggning

är aktuell, eller av utkast, som fullständigt återger den avsedda

lydelsen av handlingen. Kan förhandsbesked inte meddelas, skall anledningen

därtill anges.

Förhandsbesked, som statskontoret meddelat, är bindande för statsverket.

Beskedet får inte överklagas. Sökanden kan dock, efter det att han erlagt

stämpelavgift i enlighet med beskedet, i föreskriven ordning söka restitution

av vad han kan ha erlagt för mycket.

Utredningen

Utredningen framhåller att möjligheten till förhandsbesked enligt motiven

till 1911 års förordning i ämnet infördes med hänsyn till de fall, då

stämpelbeläggningen skulle verkställas av den enskilde och han drabbades

av ansvar för underlåten eller felaktig stämpelbeläggning. I den mån ansvaret

för att bestämma stämpelskyldigheten och utkräva denna vilade på

offentlig myndighet, ansågs ringa eller inget behov föreligga av ett upplysningsförfarande.

I enlighet härmed undantogs från tillämpningsområdet —

förutom expeditionsavgifter — stämpelavgift »för sådana enskilda hand
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196i

"241

lingar, vilka vid ingivandet till domstol skola förses med stämpel». Sedan

även stämpelbeläggningen av vissa andra handlingar överflyttats till myndighet,

vidtogs år 1921, i anledning av att i sådana fall kunde inträffa konflikt

mellan beslut av skattemyndigheten och förhandsbesked av statskontoret,

sådan ändring i 1911 års förordning, att från dess tillämpning undantogs

alla »enskilda handlingar vilka vid ingivandet till statsmyndighet skola

förses med stämpel eller vilkas stämpling skall ske genom generalpoststyrelsens

försorg». Till följd av undantagen och sedan stämpelavgiften för

spelkort slopats fr. o. in. år 1961 har, påpekar utredningen, 1911 års förordning

numera tillämpning blott beträffande fartygsstämpel, emissionsstämpel

för utländska värdepapper och fondstämpel enligt 1908 års förordning.

Beträffande den utsträckning, i vilken möjligheten att erhålla förhandsbesked

utnyttjats, nämner utredningen följande. Totala antalet framställningar

rörande förhandsbesked sedan förordningens tillkomst t. o. m. år

1960 har varit drygt 400. I en fjärdedel av dessa fall har statskontoret med

hänsyn till ansökningens innehåll förklarat sig förhindrat att meddela förhandsbesked.

Under tioårsperioden 1951—1960 lämnades 60 förhandsbesked,

varav 47 avsåg fondstämpel, 6 emissionsstämpel enligt SF och 7 stämpelavgift

för spelkort, under det att 7 framställningar avvisades.

Utredningen framhåller att rätt till förhandsbesked i andra skattefrågor

föreligger dels enligt förordningen den 1 juni 1951 om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor dels enligt förfarandeförordningen.

Vid tillkomsten av 1951 års förordning (se prop. 1951:64) anförde

chefen för finansdepartementet beträffande spörsmålen om förhandsbeskeds

bindande verkan och beslutskonflikter.

För att förhandsbeskeden skulle bli av avsett värde för de skattskyldiga

vore det erforderligt, att beskeden under angivna förutsättningar garanterade

de skattskyldiga ett visst bedömande ur skatterättslig synpunkt. Ett allenast

vägledande uttalande skulle i åtskilliga fall icke på ett tillfredsställande sätt

fylla det behov, som en lagstiftning om förhandsbesked åsyftade att tillgodose.

Härtill komme att en för den skattskyldige betänklig och ur det allmännas

synpunkt knappast försvarlig situation skulle uppkomma i sådant fall,

där den skattskyldige byggt sitt handlande på ett s. k. auktoritativt förhandsuttalande,

vilket vid en prövning i högsta instans, sedan investeringen redan

gjorts, underkändes. — Vad anginge invändningarna om kompetenskonflikter

med skattedomstolar och beskattningsnämnder, vore det uppenbart att

dessa invändningar helt sammanhängde med hur frågan om förhandsbesked

tekniskt löstes. Om ett särskilt organ tillädes uppgiften att meddela förhandsbesked,

syntes hinder icke föreligga mot att beskedet, efter besvär av

part som av beslutet berördes, underställdes skattedomstols prövning. Genom

att i händelse av missnöje det slutliga avgörandet bleve ett beslut av

skattedomstol, reducerades avsevärt betydelsen av de tidigare återgivna invändningarna.

Underinstanserna hade då att i det särskilda fallet följa ett

förhandsbesked, som antingen fastställts av vederbörande högsta instans i

skattemål eller som beslutats av ett centralt organ mot vars ifrågavarande

beslut invändningar icke rests från någon berörd part.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196A

Enligt utredningens förslag skall stämpelbeläggningen i samtliga fall överflyttas

till myndighet. Om den nuvarande begränsningen av möjligheten till

förhandsbesked bibehölls, skulle sådant besked kunna erhållas endast i fondstämpelfrågor.

Utredningen påpekar att de hänsyn till konfliktmöjligheter,

som föranlett de nuvarande begränsningarna i 1911 års förordning, senare

inte tillagts avgörande betydelse. Under förutsättning att ett besvärsförfarande

anordnas, bör därför enligt utredningens mening inte från denna synpunkt

anses föreligga något hinder mot att medge förhandsbesked i stämpelfrågor

även i fall, då avgiften fastställs av myndighet. Tillämpligheten

av förhandsbesked anser utredningen i enlighet härmed nu kunna ges i huvudsak

samma omfattning som enligt den ursprungliga lydelsen av 1911 års

förordning. Som nämnts avsåg undantagen då endast de avgifter, som fastställs

av domstol. I fråga om sådana avgifter anser utredningen intresset av

att kunna erhålla förhandsbesked vara föga framträdande. Vad angår de

övriga avgifterna finns däremot enligt utredningens uppfattning inte någon

anledning anta, att behovet är mindre än år 1911.

I enlighet med det anförda har i utredningsförslagets 47—50 §§ upptagits

bestämmelser om förhandsbesked beträffande samtliga stämpelavgifter med

undantag, såvitt nu är aktuellt, endast för sådan stämpelavgift som fastställs

av inskrivningsdomare. Bestämmelserna är avfattade på grundval av de

nämnda förordningarna från 1911 och 1951. Såsom provisorium med hänsyn

till pågående omorganisation av statskontoret har utredningen behållit den

nuvarande regeln, att besked meddelas av statskontoret. Besvärsrätten på det

allmännas vägnar i ärenden om förhandsbesked har i utredningens förslag

tillagts generalpoststyrelsen med anledning av denna myndighets allmänna

befattning med stämpeluppbörden. Besvärstiden har föreslagits till en månad.

I fondstämpelförordningen föreslår utredningen en hänvisning till stämpelförordningen,

varigenom bestämmelserna om förhandsbesked blir tilllämpliga

även beträffande fondstämpelfrågor.

Yttrandena

Den föreslagna utvidgningen av området för meddelande av förhandsbesked

har inte föranlett någon annan erinran än att besvärssakkunniga

ifrågasätter om inte behovet av tillgång till förhandsbesked är lika påtagligt

beträffande avgifter, som fastställs av underrätt, som i fråga om övriga

stämpelavgifter. Besvärssakkunniga föreslår därför att det undersöks,

om man inte kan öppna möjlighet till förhandsbesked även rörande sådana

avgifter.

Liksom beträffande förhandsbesked enligt 32 § förfarandeförordningen

bör enligt besvärssakkunnigas mening den avgiftsskyldige ha rätt att få

förhandsbesked, om tillgänglig utredning medger det. Behovet av föreskrift

om avvisande av ansökan anser besvärssakkunniga i så fall bortfalla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24:$

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1964

Frågan vilken in y n d i g h e t som skall lämna förhandsbesked har varit

föremål för delade meningar.

Statskontoret synes ha förutsatt, alt förfrågningarna skall handläggas av

dess fondbyrå. Besvärssakkunniga anser, att lör närvarande någon annan

myndighet än statskontoret inte lämpligen kan komma i fråga, men framhåller,

att spörsmålet dock kräver ytterligare övervägande.

Riksrevisionsverket anför att, om en central handläggning av ärenden rörande

förhandsbesked skulle finnas önskvärd, denna verksamhet borde anförtros

kammarkollegium, som enligt verkets mening besitter erforderlig juridisk

expertis för detta. Generalpoststyrelsens yttrande torde i så fall inte

behöva inhämtas i andra beskattningsärenden än styrelsens egna. Antalet

fall, där förhandsbesked kan komma att avse länsstyrelses påföring av avgift

å överlåtelse av kronohemman eller skattlagt kronobygge, torde bli mycket

begränsat. Eftersom förhandsbesked i övrigt endast kommer att beröra

sjöfartsstyrelsens och generalpoststyrelsens beskattningsområden, anser

emellertid riksrevisionsverket, att beskeden i stället lämpligen bör lämnas

av respektive beskattningsmyndighet. För riksrevisionsverket har en sådan

lösning tett sig naturlig, heter det, med hänsyn till att verket förordat, att

det allmännas besvärsrätt i såväl förhandsbeskedsärenden som i besvärsärenden

i övrigt skall utövas av kammarkollegium.

Generalpoststyrelsen och postutredningen har, som tidigare nämnts, i

första hand hemställt, att generalpoststyrelsens uppgift som central stämpelmyndighet

överflyttas till annan myndighet. Om så inte skulle ske, föreslår

generalpoststyrelsen att förhandsbeskeden lämnas av vederbörande beskattningsmyndigheter,

d. v. s. generalpoststyrelsen, sjöfartsstyrelsen och

länsstyrelserna.

Såvitt avser stämpelavgift vid förvärv av fartyg, ifrågasätter sjöfartsstyrelsen

det praktiska i utredningens förslag. Styrelsen förordar, att styrelsen

i stället åläggs att på särskild framställning lämna förhandsbesked i sådant

ärende. Styrelsen erinrar om att motsvarande möjlighet att påkalla statskontorets

förhandsbesked inte utnyttjats vid något tillfälle under tioårsperioden

1951—60. Däremot har under hand gjorts många förfrågningar hos

sjöfartsstyrelsen rörande storleken av den stämpelavgift, som i visst fall

skulle utgå i händelse av avgiftspliktig överlåtelse av fartyg.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att, sedan statskontoret efter den 1

juli 1961 fått ändrade arbetsuppgifter, den föreslagna skyldigheten i stället

bör övergå till annat ämbetsverk, förslagsvis riksrevisionsverket. Länsstyrelsen

i Gotlands län som påpekar att olika myndigheter föreslagits, nämligen

statskontoret för förhandsbesked om stämpelavgift men riksrevisionsverket

för besked rörande expeditionslösen, ifrågasätter, om inte båda dessa

ämnesområden bör handhas av samma myndighet.

Förslaget att yttrande skall inhämtas från generalpoststyrelsen har

berörts i ett par yttranden.

Statskontoret avstyrker och anför.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Detta är en nyhet. Någon motivering för förslaget i denna del har icke

lämnats. Därest förhandsbeskeden i fortsättningen liksom hittills skulle vara

bindande för statsverket, kunde en sådan bestämmelse vara lämplig, dock i

vad avser fondstämpel kompletterad med bestämmelse om yttrande från

bank- och fondinspektionen. Emellertid föreslås införande av en besvärsrätt

för såväl den enskilde parten som kronan, därvid kronans talan skulle

föras av särskild tjänsteman hos generalpoststyrelsen. Det synes ligga i sakens

natur att härigenom — utan särskild föreskrift om ett remissförfarande

— erforderlig kontakt kommer att etableras mellan den myndighet, som

lämnar förhandsbesked, och besvärsinstansen.

Generalpoststyrelsen, som finner det föreslagna förfarandet alltför omständligt,

anser att yttrande från styrelsen inte är erforderligt, om förhandsbesked

lämnas av respektive beskattningsmyndighet. Styrelsen ifrågasätter,

om inte föreskrifterna angående förhandsbesked borde kunna konstrueras

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i detta avseende enligt

förfarandeförordningen.

Besvärssakkunniga anser att, eftersom enligt utredningens förslag talan

mot beslut i stämpelärenden på det allmännas vägnar skall föras av befattningshavare

hos generalpoststyrelsen i fråga om andra avgifter än dem som

fastställs av allmän underrätt, den som kan bli enskilds motpart i besvärsmål

bör tillerkännas samma ställning i ärende om förhandsbesked. Besvärssakkunniga

föreslår därlör, att yttrande över ansökan om förhandsbesked

skall inhämtas av vederbörande befattningshavare hos generalpoststyrelsen.

Mot införande av besvärsrätt i fråga om förhandsbesked har någon

erinran inte gjorts.

Vem som skall utöva statsverkets besvärsrätt i dessa ärenden har diskuterats

i ett par yttranden. Generalpoststyrelsen anser att denna rätt inte bör

tillkomma generalpoststyrelsen utan den hos styrelsen särskilt utsedde

tjänsteman, som skall tillvarata statsverkets intressen i vissa andra besvärsärenden.

Samma åsikt uttalas av besvärssakkunniga vilka beträffande sistnämnde

befattningshavare förordar föreskrifter, som förlänar honom ställning såsom

allmänt ombud, i likhet med vad som stadgas t. ex. om det allmänna ombudet

hos kontrollstyrelsen och det allmänna ombud som i betänkandet

»Lag om allmän försäkring m. m.» (SOU 1961:39) föreslagits bli tillsatt

hos riksförsäkringsverket. Beträffande besvärstiden anser besvärssakkunniga

anledning saknas att välja en månad i stället för den vanliga besvärstiden

—- tre veckor från delgivningsdagen — som gäller jämlikt lagen den

4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Författningsstadgandet

torde då jämlikt vedertagen lagstiftningspraxis inte böra

innehålla någon regel om besvärstiden utan endast ange, att besvären skall

inges till statskontoret.

Riksrevisionsverket törordar däremot att det allmännas besvärsrätt i såväl

förhandsbeskedsärenden som besvärsärenden skall utövas av kammarkollegium.

opaginerad Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är t Hd t

Frågan i vad män ett förhandsbesked skall vara bindande har berörts

i ett par yttranden.

Statskontoret vill, om besvärsrätt införs, ifrågasätta, om inte beslut över

förfrågan beträffande fondstämpel liksom nu bör vara bindande för statsverket.

Hänsyn till kravet på snabbhet vid handläggningen anser statskontoret

tala för en särbestämmelse i detta avseende.

Besvårssakkunniga finner de föreslagna stadgandena om förhandsbeskeds

rättsverkningar inte tillfredsställande utformade och föreslår, att de omformuleras

efter förebild av 37 § förfarandeförordningen. Särskilt anser besvärssakkunniga

det böra anges, att endast författningsändring av beskaffenhet

att påverka frågan om stämpelbeläggning i det avseende beskedet

angår skall inverka på dess giltighet. Att sökanden inte är bunden av meddelat

förhandsbesked följer av allmänna processuella grundsatser och behöver

enligt de sakkunnigas mening inte särskilt anges.

Slutligen har frågan om publicering av förhandsbesked väckts av

statskontoret. Visserligen rör det sig om ställningstaganden in casu, men oftast

torde avgörandena ha allmängiltigt intresse och betydelse. Frågan bör

därför enligt statskontorets mening tas upp till bedömande av den myndighet,

som anförtros bestyret med denna verksamhet.

Departementschefen

Förhandsbesked rörande stämpelavgift kan nu erhållas endast beträffande

avgift för fartygsförvärv, emissionsstämpel för utländska värdepapper och

fondstämpel. Den av utredningen föreslagna utvidgningen av området

till att avse all stämpelskatt, som fastställs av annan myndighet än inskrivningsdomare,

synes angelägen och har allmänt tillstyrkts. I fråga om stämpelskatt,

som fastställs av inskrivningsdomare, har från domstolshåll inte

gjorts gällande, att det skulle finnas något behov av förhandsbesked. Inte

heller jag anser mig för närvarande böra framlägga förslag om förhandsbesked

i dessa fall. Jag tillstyrker därför, att möjligheten till förhandsbesked

begränsas till sådana skatter som fastställs av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag i denna del har huvudintresset

knutits till frågan, vilken myndighet som skall meddela förhandsbesked.

Utredningens förslag, att denna uppgift fortfarande skall ankomma

på statskontoret, har avstyrkts i flertalet yttranden, där frågan behandlats.

Enligt min uppfattning talar endast historiska skäl för att låta uppgiften

ligga kvar på statskontoret. Något önskemål i och för sig om att all stämpelskatt,

trots de högst artskilda skatteobjekten, skall bedömas av en och

samma myndighet kan inte anses föreligga. Tvärtom talar starka praktiska

skäl för att förhandsbeskeden, såsom flera remissorgan föreslagit, lämnas

av vederbörande beskattningsmyndighet. En sådan ordning gäller för öv
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

rigt enligt förfarandeförordningen. De myndigheter, som här kan komma i

fråga, nämligen sjöfartsstyrelsen och kontrollslyrelsen, är var och eu på sitt

område gemensamma organ för hela riket och synes också i övrigt väl kvalificerade

för uppgiften. Jag förordar därför, att förhandsbeskeden skall

lämnas av respektive beskattningsmyndighet.

Förfarandet vid ansökan om förhandsbesked synes i huvudsak kunna

anordnas enligt de riktlinjer utredningen föreslagit. Enligt utredningens

förslag skulle det allmännas besvärsrätt tillkomma viss befattningshavare

hos generalpoststyrelsen, och jag ämnar i det följande föreslå att denna

funktion skall tillkomma det allmänna ombudet hos kontrollstyrelsen. Det

torde inte vara nödvändigt att koppla in det allmänna ombudet redan hos

beskattningsmyndigheten. Det synes lämpligt att även här anknyta till förfarandeförordningen.

Man närmar sig då också proceduren vid det formlösa

besvarande av förfrågningar, som nu sker hos beskattningsmyndigheterna.

Emellertid bör det allmänna ombudet ha rätt att överklaga förhandsbesked,

och han bör därför få avskrift av alla beslut härom. Något särskilt stadgande

om sådan underrättelseskyldighet fordras inte. Här gäller nämligen bestämmelserna

i kungörelsen den 24 februari 1927 (nr 73) angående skyldighet

för förvaltande myndighet att i vissa fall underrätta om meddelat beslut.

Denna författning ålägger beskattningsmyndigheten att underrätta det allmänna

ombudet om beslut i ärenden rörande förhandsbesked.

Enligt nuvarande rätt skall förhandsbesked obligatoriskt lämnas, om utredningen

medger det. Man behöver enligt min mening knappast befara,

att de skattskyldiga i onödan betungar myndigheterna med ansökningar om

förhandsbesked. Det finns därför inte någon anledning att ge beskattningsmyndighet

befogenhet till en diskretionär prövning, om förhandsbesked skall

lämnas med hänsyn till sökandens intresse av sådant besked eller den aktuella

frågans prejudicerande betydelse. Rätten att avvisa ansökan bör därför,

i överensstämmelse med vad som gäller enligt förfarandeförordningen,

inskränkas till fall, då utredningsmaterialet är bristfälligt eller otillräckligt.

Reglerna i 39 § har utformats i överensstämmelse härmed.

Värdet för de skattskyldiga av förhandsbeskeden ligger i att de är bind

a n d e för statsverket. Jag biträder därför utredningens förslag att förhandsbeskedet,

sedan det vunnit laga kraft, skall vara bindande för statsverket

i den mån sökanden vill åberopa beskedet. Ändrad lagstiftning kan

sätta detta ur kraft, däremot inte ändrad praxis hos myndigheterna. En

författningsändring bör dock inte få inverka på beskedets giltighet i andra

fall än då ändringen är av beskaffenhet att påverka frågan om stämpelbeläggning

i det avseende beskedet angår. Bestämmelsen — vilken återfinnes

i 41 § av departementsförslaget — har därför jämkats efter förebild av

motsvarande regler i förfarandeförordningen. Att sökanden själv inte är

bunden av meddelat förhandsbesked följer av allmänna rättsgrundsatser.

Trots sådant besked har han således rätt att föra talan mot beslut, varigenom

stämpelskatten senare fastställts. Något uttryckligt stadgande härom synes

inte erforderligt.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år l!)6i

Bestämmelserna om förhandsbesked har även i övrigt i görligaste mån utformats

efter förebild av motsvarande regler i förfarandeförordningen.

Oavsett vem som skall meddela förhandsbeskeden, bör, i enlighet med

utredningens allmänt tillstyrkta förslag, besvär srätt föreligga. Enligt

utredningens förslag skulle besvär anföras direkt hos regeringsrätten. Jag

ämnar emellertid i det följande föreslå kammarrätten som mellaninstans i

fråga om talan mot beslut angående fastställande av de här aktuella skatterna.

Samma instansordning bör i likhet med vad som gäller enligt förfarandeförordningen

tillämpas beträffande förhandsbesked rörande sådan

skatt. Besvärsrätt bör tillkomma sökanden och det allmänna ombudet hos

kontrollstyrelsen samt annan som lider väsentlig skada eller förlust genom

beslutet. Besvären skall inges till beskattningsmyndigheten.

Den av utredningen föreslagna besvärstiden om en månad har avstyrkts

av besvärssakkunniga, vilka i stället förordat den allmänna besvärstid om

tre veckor som gäller enligt lagen om besvärstid vid talan mot förvaltande

myndigheters beslut. Visserligen överensstämmer utredningens förslag med

vad som gäller beträffande förhandsbesked i taxeringsfrågor, men med den

lösning jag föreslagit i fråga om instansordningen bjuder konsekvensen att

söka anknytning till de allmänna bestämmelserna rörande konsumtionsbeskattning.

Även intresset av att få snabba avgöranden tillgodoses lämpligen

genom att besvärstiden görs kortare. Jag vill därför förorda, att en uttrycklig

hänvisning görs till 40—44 §§ förfarandeförordningen. Detta innebär, att

besvärstiden i fråga om förhandsbesked blir tre veckor. Det ligger i sakens

natur, att besvär över förhandsbesked bör avgöras så snart som möjligt och

med förtur.

Vidare biträder jag utredningens ståndpunkt, att klagan inte skall få föras

mot beslut varigenom förhandsbesked vägrats. Motsvarande gäller på såväl

de direkta skatternas som konsumtionsbeskattningens område.

De nu återgivna besvärsreglerna liksom övriga här aktuella bestämmelser

om besvärsförfarandet återfinns i 44 och 46 §§.

Slutligen vill jag framhålla, att frågan om publicering av förhandsbesked

inte bör överlämnas till beskattningsmyndighetens egen prövning.

Det bör i stället ankomma på Kungl. Maj :t att, i likhet med vad som skett

i instruktionen för riksskattenämnden, besluta, huruvida beskattningsmyndigheten

skall offentliggöra av myndigheten tillämpade principer i ärenden

om förhandsbesked. Om beslut härom meddelas, skall givetvis publiceringen

ske med beaktande av de allmänna sekretessbestämmelserna.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Återvinning, besvär och återbetalning

42—46 §§.

Paragraferna motsvarar 51 och 53 §§ i utredningens förslag.

Gällande ordning

Talan om återfående av stämpelavgift, som erlagts för handling vars stämpelbeläggning

skall granskas i hovrätt, förs nu enligt 20 § SF genom ansökan

i hovrätten. Ansökningstiden är tre år från stämpelbeläggningen. Om

talan grundar sig på något förhållande, som tillkommit efter stämpelbeläggningen,

skall tiden emellertid räknas från tillkomsten av detta förhållande.

Advokatfiskalen får enligt 36 § 2 mom. SF föra talan i hovrätten mot enskild

part om utgivande av felande stämpelbelopp. Talan mot hovrättens

beslut förs genom besvär av enskild part eller advokatfiskalen.

Om någon i annat fall än som avses i 20 § SF tvingats betala stämpelavgift,

som inte bort utgå eller bort utgå med lägre belopp än det erlagda, ankommer

det enligt 21 § SF på Kungl. Maj :t att efter ansökan och prövning

av föreliggande omständigheter förordna om restitution av vad som erlagts

för mycket.

Enligt 27 § SF skall talan mot generalpoststyrelsens beslut i fråga om

stämpelavgift för värdepapper fullföljas i samma ordning som är stadgad

för överklagande av generalpoststyrelsens beslut i allmänhet.

Utredningen

Utredningen påpekar att olika meningar framträtt angående innebörden

av gällande bestämmelser, vilka ändrats vid flera tillfällen. Särskilt har tveksamhet

visat sig föreligga rörande bestämmelsen om beräkning av besvärstiden,

då talan grundats på nya omständigheter, vilken tillkom år 1921. Därvid

har spörsmålet gällt i vad mån avsikten varit att medge restitution på

grund av nya förhållanden. Tolkningsfrågorna har visserligen fått mindre

betydelse, sedan besvärstiden år 1946 förlängdes från sex månader till tre

år. Bestämmelserna kan emellertid enligt utredningens mening inte anses

tillfredsställande vare sig materiellt eller formellt.

Vid den omarbetning, som är påkallad, bör man enligt utredningen beakta

motsvarande bestämmelser i arvsskatteförordningen. Där finns regler

om fullföljd av talan mot beslut i skatteärende (60 §), om efterbeskattning

(32 §) och om återvinning av skatt (59 §). Enligt dessa regler fullföljs talan

genom besvär hos hovrätt. Besvär kan anföras av enskild part och av

advokatfiskalen vid hovrätten. Besvärstiden är tre år från skattebeslutets

dag, dock med viss begränsning för motpart till den som först överklagat

ett beslut. Frågan om efterbeskattning och återvinning tas däremot upp av

den beskattningsmyndighet, som meddelat det tidigare beslutet, och någon

tidsbegränsning är inte stadgad i dessa frågor.

Utredningen framhåller att gränsdragningen mellan tillämpningsområdet

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

för, å ena sidan, fullföljdsregeln och, å andra sidan, reglerna om eflerbeskattning

respektive återvinning i princip skett på följande sätt i arvsskatteförordningen.

Fullföljdsregeln tillämpas när överprövningen gäller frågan,

om skatt blivit bestämd i strid mot gällande bestämmelser. Reglerna

om efterbeskattning respektive återvinning däremot tillämpas i tall, då

prövningen avser förhållanden som antingen inträffat i tiden efter skattebeslutet

eller inte var kända vid detta. Med hänsyn till uttalanden i förarbetena

och svårigheten att skilja mellan vad som skall antas ha varit känt

eller okänt torde man dock få anta, att rättelse kan ske fullföljdsvägen i

en del fall av sistnämnda art, förklarar utredningen.

Att ärenden om efterbeskattning och återvinning tas upp direkt av beskattmngsmyndigheten,

har enligt utredningen sin grund i att prövningen,

som nyss nämnts, skall avse förhållanden, som inte tidigare kommit under

bedömande i skatteärendet.

Utredningen anser att de principer för sättet och möjligheterna att få

omprövning, som sålunda genomförts i arvsskatteförordningen, i möjlig mån

hör vinna efterföljd i en ny stämpelförordning. I enlighet härmed bör denna

innehålla en allmän regel om fullföljd av talan genom besvär i överinstans.

Besvärsrätt bör enligt utredningens mening, förutom enskild

part, tillkomma advokatfiskal i hovrätt, när det gäller skatteärenden som

ligger under hans granskning. I fråga om andra ärenden föreslår utredningen,

att besvärsrätten tilläggs den befattningshavare hos generalpoststyrelsen

som denna bestämmer. Besvärstiden bör, såsom redan gäller enligt

20 § SF, enligt utredningens uppfattning vara tre år från den dag, då beslutet

om avgiftens fastställande meddelades.

Något behov av att medge efterbeskattning föreligger enligt utredningens

mening inte. Däremot finner utredningen uppenbart, att å t e rvinning

i viss utsträckning måste medges. Emellertid anser utredningen

det inte vara möjligt att genomföra en fullständig och uttömmande precisering

av de fall, då återvinning bör ske. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna

om återvinning inskränks till att avse vissa fall, som förefaller

praktiskt eller principiellt viktiga, och att frågan beträffande andra

fall alltjämt regleras genom en bestämmelse om rätt för Kungl. Maj :t att

efter ansökan medge återbetalning.

De fall, där rätt till återvinning bör stadgas, har utredningen angett i 51 §

av sitt förslag till stämpelförordning.

Vid förvärv av fast egendom eller tomträtt bör enligt utredningen återvinning

medges, när ansökan om lagfart eller inskrivning blir avslagen efter

det att avgift erlagts liksom när meddelad lagfart eller inskrivning undanröjs

på grund av att fångeshandlingen var ogiltig. Motsvarande bör gälla,

då ansökan om inteckning avslås. Det torde därvid inte behöva anges som

ett villkor, att en förut okänd omständighet åberopas som grund för yrkandet.

Ogiltigheten kan i dessa fall bero på allmänna civilrättsliga stadganden

eller på de speciella bestämmelserna om inskränkning i rätten att

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

förvärva fast egendom. Med dessa fält, där ogiltigheten förelåg redan vid

förvärvet, vill utredningen likställa fall, då ogiltigheten enligt de sistnämnda

bestämmelserna inträtt efter förvärvet.

Dessa förslag innebär, som utredningen påpekar, i huvudsak inte någon

ändring i förhållande till restitutionsmöjligheterna i gällande rätt. Utredningen

framhåller emellertid att enligt dess förslag återvinning på grund

av ogiltighet enligt jordförvärvsbestämmelser kan äga rum, även om ogiltigheten

är en följd av underlåtenhet att söka förvärvstillstånd, medan motsatsen

torde gälla beträffande restitution enligt SF. Denna ändring motiverar

utredningen med att underlåtenheten kan antas ofta ha berott på att

man funnit det utsiktslöst att söka tillstånd eller på att man förbisett behovet

av att söka tillstånd.

Utredningen framhåller att nuvarande regler i rättspraxis ansetts inte

medföra rätt till restitution i fall, då avtal om förvärv av markområde återgått

på grund av att tillstånd inte kunnat erhållas till områdets utbrytning

som särskild fastighet. Sådana markförvärv sker regelmässigt under förutsättning

att området skall kunna utbrytas. Enligt 6 § 3 mom. lagfartsförordningen

är detta avgörande för möjligheten att få lagfart. Starka billighetsskäl

anser utredningen tala för att stämpelavgiften återbetalas om tillstånd

till utbrytning inte meddelas och avtalet därefter återgår, då detta är

en följd av de ofta svårbedömda stadgandena i fastighetsbildningslagstiftningen

om förutsättningarna för utbrytning. Av samma skäl bör enligt utredningen

återvinning medges, när lagfart på grund av bestämmelsen i 9 §

andra stycket lagfartsförordningen inte kan beviljas på del av tomt.

I viss mån likartat med de nu nämnda fallen är det fallet, att avtal går åter

därför att gällande planlagstiftning hindrar tillstånd till bebyggande. I detta

läge medges för närvarande inte restitution, men utredningen anser billigheten

påkalla att stämpelavgift kan återvinnas även i ett sådant fall. Man

bör emellertid kräva, att det framgår av fångeshandlingen att bebyggelse

varit åsyftad. Samma rätt till återvinning bör enligt utredningens mening

finnas, då avsikten med förvärvet varit att använda markområdet till något

annat särskilt ändamål, t. ex. till fabriksrörelse, men en sådan användning

vägras.

Beträffande återvinning i de nyssnämnda fallen bör enligt utredningen

uppställas som villkor, förutom att avtalet går åter, att ansökan om utbrytning

eller undanröjande av jämställt hinder mot lagfart respektive ansökan

om byggnadslov eller om områdets avsedda användning sker inom viss kort

tid — förslagsvis tre månader efter förvärvet (jfr jordförvärvslagen 1 §) —

och att sådan ansökan enligt lagakraftägande beslut av vederbörande myndighet

lämnats utan bifall.

I 51 § av förslaget bär utredningen under punkterna 1 och 2 upptagit bestämmelser

av den innebörd, som nu angivits. Därmed anser sig utredningen

ha reglerat de praktiskt viktigaste fallen av återvinning. Teoretiskt kan man

tänka sig likartade fall, t. ex. när överlåtelse av fartyg blivit utan verkan

jämlikt lagen om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av far
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kuntjl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

tyg in. in. I sådana ovanliga specialfall blir enligt utredningens förslag åter

betalningen beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Beträffande punkterna 3, 4 och 5 av samma paragraf i förslaget hänvisar

utredningen till 5, 7 respektive 23 § i utredningens förslag (jfr 5, 7 och

27 §§ i departementsförslaget).

De skäl, som nu anförts till grund för återvinningsrätt, anser utredningen

inte medföra, att rätten skall omfatta även sådan förhöjning av stämpelavgiften

som enligt förslaget inträder till följd av dröjsmål i vissa fall (jfr vid

7 och 16 §§ i departementsförslaget). En föreskrift härom har utredningen

föreslagit i punkten 6 första stycket.

Såsom tidigare nämnts, gäller enligt arvsskatteförordningen inte någon

tidsbegränsning för ansökan om återvinning. Med hänsyn till de civilrättsliga

verkningar, som är förbundna även med en vilande inskrivningsansökan,

anser utredningen det vara nödvändigt att sätta en tidsgräns för återvinning

av stämpelavgift i inskrivningsärenden. Tiden torde i allmänhet

böra vara densamma som enligt fullfölj dsregeln, d. v. s. tre år från stämpelbeläggningen.

För den händelse, att förutsättningar för återvinning ännu

inte inträtt vid utgången av denna tid, bör dock enligt utredningens mening

gälla, att ansökan får göras inom ett år efter det att rätt till återvinning

inträtt. Beträffande förfarandet i övrigt vid återvinning föreslår utredningen,

att ansökan skall göras skriftligen hos den myndighet som har att fastställa

avgift av ifrågavarande slag.

Slutligen behandlar utredningen det fall alt advokatfiskals granskningsanmärkning

vitsordats av den skattskyldige och avgiften inbetalts till advokatfiskalen.

I detta fall skall enligt utredningens förslag (45 §) i fråga om

tid och sätt för sökande av återvinning och för fullföljd av talan anses, som

om stämpelavgiften blivit fastställd av hovrätten då advokatfiskalen verkställde

stämpelbeläggning för det inbetalda beloppet.

Yttrandena

Vad först angår frågan om besvär srätt har den föreslagna utvidgningen

av möjligheten till fullföljd av talan allmänt tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

I fråga om vilken myndighet som skall pröva besvären ifrågasätter riksrevisionsverket,

om inte kammarkollegium kan pröva även besvär i anledning

av underrätts beslut enligt stämpelförordningen och arvsskatteförordningen.

I konsekvens härmed bör också den granskning av skattedebiteringen,

som ankommer på advokatfiskal vid hovrätt, flyttas över till kammarkollegium.

Talan mot beslut av annan myndighet än underrätt bör enligt

verkets mening tas upp till prövning av kammarrätten i likhet med vad som

gäller i fråga om beskattningsmål i allmänhet.

Den föreslagna besvärstiden om tre år framstår för besvärssakkunniga

som anmärkningsvärt lång vid jämförelse med de klagotider, som gäller

t. ex. enligt taxeringsförordningen och förfarandeförordningen. Längre be
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

svarstid än ett år anser besvärssakkunniga inte rimlig i normalfallen med

hänsyn till den avgiftsskyldiges behov av trygghet mot krav i efterhand.

Något behov av en särskilt lång tid i fråga om stämpelavgift synes inte föreligga.

I likhet med vad som gäller inom andra skatteområden bör emellertid

enligt besvärssakkunnigas mening föreskrivas en längre besvärstid för det

allmänna i fall, då en avgiftsskyldig underlåtit att lämna nödvändiga uppgifter

eller lämnat oriktiga upplysningar.

En besvärstid om ett år förordas även av häradshövdingen i Ångermanlands

södra domsaga, som anser en besvärstid av tre år vara alltför lång

såväl från det allmännas synpunkt som med hänsyn till den enskildes intresse,

åtminstone såvitt angår ärenden om återvinning. Beslutet i ett sådant

ärende torde i regel komma att fattas på grundval av ett utförligt och

uttömmande material. En begränsning av besvärstiden till exempelvis ett år

skulle i så fall göras även i arvsskatteförordningen.

I fall, då besvär anförts inom den tid som gäller för återvinning och klagandens

talan kan bifallas som talan om återvinning, bör högre rätt kunna

pröva saken i besvärsmålet, anser hovrätten för Övre Norrland.

Utredningens uppfattning, att även en representant för det allmänna bör

ha besvärsrätt, delas av sjöfartsstyrelsen. Denna anser emellertid, att den

praktiska innebörden av den föreslagna bestämmelsen är oklar. Styrelsen

finner stickprovskontroll tillräcklig och anför.

Genom kungörelse den 24 februari 1927 har Kungl. Maj :t förordnat, att,

där annat icke följer av i lag eller författning givna särskilda föreskrifter,

förvaltande myndighet skall, då beslut meddelas i mål eller ärende, som

rör kronan, genom översändande av avskrift av beslut eller eljest på lämpligt

sätt därom underrätta den myndighet, som i sådant mål eller ärende

bär att bevaka kronans rätt. Sammanstälies bestämmelserna i utredningens

förslag till stämpelförordning med föreskrifterna i nämnda kungörelse

skulle, såvitt sjöfartsstyrelsen kan finna, följden bliva, att sjöfartsstyrelsen

skulle hava att i varje stämpelärende översända avskrift av beslutet till generalpoststyrelsen.

Då vederbörande befattningshavare där svårligen torde kunna

pröva ärendet utan tillgång till handlingarna, torde jämväl dessa eller

fotostatkopior därav få översändas. Sjöfartsstyrelsen vill ifrågasätta, om en

sådan anordning kan vara ändamålsenlig. Visserligen vill styrelsen ingalunda

ifrågasätta möjligheten av att icke styrelsen i något fall kan komma

att förbise eller icke tillräckligt beakta kronans rätt, men synes likväl anledning

saknas att antaga att detta kommer att ske i sådan omfattning, att

det motiverar en dubbelorganisation för prövningen av förevarande slag av

stämpelärenden, som i regel torde vara av mycket enkel beskaffenhet. Enligt

styrelsens mening torde vara tillräckligt med någon form av stickprovskontroll

med rätt för generalpoststyrelsen att ingripa med besvär då särskild

anledning i visst fall visat sig därtill böra föranleda. Mot en på detta sätt i

praktiken begränsad besvärsrätt för befattningshavare hos generalpoststyrelsen

har sjöfartsstyrelsen intet att erinra utan skulle tvärtom hälsa den

med tillfredsställelse. Det kan nämligen i vissa tveksamma fall förekomma,

att myndighet frestas att hellre uttaga för hög än för låg avgift samtidigt

som sökanden uppmanas att överklaga beslutet för vinnande av ett prejudicerande

avgörande i högre instans. Med en besvärsmöjlighet för representant

för det allmänna, skulle denna situation kunna undvikas.

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år

En fortlöpande granskning förordas däremot av gencralpoststyrelsen.

Samtidigt påpekar styrelsen att författningstexten inte närmare anger, hur

generalpoststyrelsens besvärsrätt skall utövas. Styrelsen förutsätter därtör,

att den tjänsteman lios styrelsen som särskilt förordnats till detta skall

fortlöpande granska gcneralpoststyrelsens, sjöfartsstyrelsens oeh länsstyrelsernas

beslut i stämpelärenden. Dessa beslut synes vederbörande myndighet

ha skyldighet att delge tjänstemannen i fråga jämlikt kungörelsen den 24

februari 1927 angående skyldighet för förvaltande myndighet att i vissa fall

underrätta om meddelat beslut. Den fortlöpande granskningen kan enligt

generalpoststyrclsens mening anordnas efter visst system, så att samtliga

grupper av ärenden blir prövade utan att därför varje enskilt ärende behöver

granskas.

Besvärssakkunniga har, som tidigare nämnts, föreslagit att föreskrifter

skall meddelas, som ger ifrågavarande tjänsteman hos generalpoststyrelsen

ställning såsom allmänt ombud i likhet med vad som stadgas om bl. a. det

allmänna ombudet hos kontrollstyrelsen.

Riksrevisionsverket har, som tidigare anmärkts, förordat, att det allmännas

besvärsrätt i fråga om stämpelskatt som fastställts av inskrivningsdomare

eller underrätt skall utövas av kammarkollegium.

I fråga om besvärsförfarandet i övrigt finner besvärssakkunniga regeln om

motpartens hörande vara alltför kategorisk. Besvärssakkunniga anser det tillräckligt

med en regel motsvarande 52 kap. 7 § rättegångsbalken. Enligt detta

lagrum får ändring inte göras i ett överklagat beslut, såvitt angår motparts

rätt, med mindre han fått tillfälle att förklara sig. Reglerna om anslulningsbesvär

bör enligt besvärssakkunniga omformuleras i överensstämmelse

med motsvarande bestämmelser i 108 § taxeringsförordningen och 45 § förfarandeförordningen.

Vad härefter angår återvinning har förslaget att införa detta institut

vunnit allmänt gillande. En ytterligare utvidgning av möjligheterna till

återvinning förordas av en del remissorgan.

Svenska bankföreningen anser att goda skäl finns för rätt till återvinning

i samtliga fall, då fastighetsförvärv återgår på grund av att villkoren eller

förutsättningarna för avtalet inte blivit uppfyllda. Enligt föreningens mening

har i sådant fall någon omsättning, som kan utgöra grund för beskattning,

i själva verket aldrig kommit till stånd. Detsamma finner föreningen vara

förhållandet i fall, då en fastighetsöverlåtelse redan från början var ogiltig,

t. ex. därför att endera parten blivit svikligen förledd till överlåtelsen eller

handlat under inflytande av rubbad själsverksamhet. Bankföreningen anser

det vara obilligt att beakta ogiltigheten endast om den blivit upptäckt redan

vid handläggningen av lagfartsärendet. Den omständigheten, att praxis sedan

länge intagit samma ståndpunkt, rubbar inte detta föreningens omdöme. Alla

rättviseskäl finner bankföreningen tala för att medge återvinning, även

om ogiltigheten inte upptäckts i lagfartsärendet utan konstaterats först i en

senare återgångsprocess som lett till undanröjande av lagfart. Vad nu an
-

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 796b

förts angående betydelsen av ursprunglig ogiltighet vid fastighetsöverlåtelse

anser bankföreningen äga motsvarande tillämpning beträffande inteckningsupplåtelser.

Liknande synpunkter framför Näringslivets skattedelegation.

Rådhusrätten i Västerås ifrågasätter, om inte återvinning med hänsyn till

lagfartsstämpelns karaktär av skatt på omsättningen bör medges i alla fall

då köpeavtal går åter. Därvid torde dock för att förhindra missbruk böra

föreskrivas viss preklusionstid, menar rådhusrätten.

Handelskammaren i Göteborg finner det oklart om rätten till återvinning

omfattar det fallet, att tomträtt efter en relativt kort period upphör och marken

tas i anspråk av ägaren. Enligt kammarens mening är det högst önskvärt,

att återvinningsrätt i detta fall införs genom ett direkt stadgande.

Ett villkor för rätt till återvinning bör enligt häradshövdingen i Umeå

domsaga vara, att lagfartsansökan återkallas. Det är nämligen av vikt, att

sådana ansökningar rensas ut ur fastighetsböckerna.

Ytterligare en möjlighet till restitution förordas av hovrätten för Västra

Sverige. Hovrätten föreslår sålunda, att advokatfiskalerna skall få rätt att

under vissa förutsättningar förordna om återbetalning av felaktigt debiterad

stämpelavgift. Därigenom skulle skapas en motsvarighet till förfarandet

med stämpelanmärkning. Hovrätten anför om detta.

Enligt rådande praxis övervakar advokatfiskalen jämväl att högre stämpelavgift

icke uttages än som enligt bestämmelserna skolat utgå. I förekommande

fall underrättar advokatfiskalen den stämpelpliktige, vanligtvis genom

vederbörande inskrivningsdomare men undantagsvis direkt, om möjligheten

att besvärsvägen vinna rättelse i avgiftsbeslutet. Merendels rör det

sig här om mindre belopp.

Om efter eu sådan underrättelse den enskilde väljer att överklaga stämpelbeslutet,

förorsakar detta honom åtskilligt besvär och vid anlitande av biträde

ofta en kostnad som icke står i rimlig proportion till vad han kan

vinna, allt till följd av ett felaktigt beslut från vederbörande tjänstemans

sida. Men även för statsverket innebär förfarandet besvär och kostnader. Besvärsinlagan

skall mottagas och granskas vid underrätten samt jämte erforderliga

handlingar översändas till hovrätten, där en akt upplägges och registreras,

varefter målet lottas. Efter förberedande åtgärder (granskning, kommunikation,

skriftväxling in. m.) genomgås och inläses målet av fiskal för

föredragning inför fullsutten avdelning (4 ledamöter). Sedan målet avgjorts,

utskrives hovrättens beslut samt utfärdas föreskrivna expeditioner. För mycket

erlagt belopp återbetalas av länsstyrelsen efter särskild ansökan. Som

synes utgör det hela ett omständligt och kostsamt tillvägagångssätt.

En förutsättning för advokatfiskalens beslut om återbetalning synes böra

vara att underrätten delar hans uppfattning i stämpelfrågan. Restitutionsrätten

torde icke böra få avse obegränsat belopp; maximering till 1 000 kronor

synes lämplig.

Hovrätten utgår ifrån att vid genomförande av vad ovan förordats motsvarande

ordning föreskrives jämväl i fråga om arvs- och gåvoskatt.

Enligt häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga finns det knappast

någon anledning att begränsa tiden för ansökan om återvinning till besvärstidens

utgång, om rätten till återvinning inträtt exempelvis under månaden

före besvärstidens utgång. Bestämmelsen om preklusionstid bör därför

omformuleras.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

255

Den ettåriga preklusionstidcn finner rådhusrätten i Västerås alltför kort,

särskilt när frågan om avtalets återgång är tvistig. En utsträckning av preklusionstiden

till tre år bör därför enligt rådhusrätten övervägas. Alternativt

föreslår rådhusrätten eu förlängning av preklusionstidcn för det fall, att

inom preklusionsfristen talan väcks om köpets återgång.

Bestämmelsen att advokatfiskals beslut skall jämställas med hovrättens

beslut finner hovrätten för Västra Sverige innebära en saklig ändring av nuvarande

praxis, enligt vilken besvären inges till hovrätten. Enligt förslaget

synes besvär över advokatfiskals beslut skola anföras till högsta domstolen.

Någon motivering har inte lämnats för stadgandet, och enligt hovrättens mening

saknas det anledning alt frångå den praxis som utbildat sig.

Departementschefen

Besvärsrätt i egentlig mening föreligger enligt SF för närvarande endast

i fråga om stämpelavgift, som fastställts av hovrätt eller generalpoststyrelsen.

I fråga om beslut av inskrivningsdomare eller underrätt kan rättelse

vinnas endast genom ansökningsförfarande. Beträffande annan stämpelavgift,

exempelvis för fartygsförvärv och lottsedlar, innehåller SF endast

regler om restitution efter beslut av Kungl. Maj :t, då avgift bort utgå

med lägre belopp än som betalats eller avgift inte alls bort utgå. Det måste

anses som en brist i det nuvarande förfarandet, att inte alla beslut om fastställande

av stämpelavgift kan överklagas genom besvär och sålunda prövas

av domstol. Jag tillstyrker därför i likhet med utredningen och remissorganen,

att ett besvärsinstitut införs för alla fall av stämpelskatt.

Beträffande skatt, som fastställs av inskrivningsdomare, bör den nuvarande

instansordningen med hovrätt och högsta domstolen behållas. Vad angår

stämpelskatt i övrigt har utredningen föreslagit, att besvär skulle anföras

direkt hos regeringsrätten. De skattebeslut, som kan bli föremål för besvär,

torde emellertid inte genomgående vara av sådan vikt, att man bör

tynga regeringsrätten med en prövning av alla sådana frågor. Med regeringsrättens

ställning av prejudikatinstans står det i bättre överensstämmelse alt

mål, som förs dit, dessförinnan prövas av annan domstol. I likhet med vad

som gäller om beskattningsmål i allmänhet bör därför enligt min mening

kammarrätten bli besvärsinstans mellan beskattningsmyndigheten och regeringsrätten.

Det allmännas besvärsrätt utövas nu i fråga om stämpelavgift hos inskrivningsdomare

av advokatfiskalen i hovrätten. Enligt utredningens förslag

behålles i dessa fall den nuvarande ordningen, och inte heller jag har funnit

någon anledning till ändring i detta hänseende. Härtill återkommer jag närmare

vid 48 och 49 §§.

I övriga fall skall talan för det allmänna enligt utredningen föras av den

befattningshavare hos generalpoststyrelsen, som denna bestämmer. Förslaget

har allmänt tillstyrkts. Besvärssakkunniga har därvid förordat, att befatt
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

ningshavaren skall få ställning som allmänt ombud motsvarande sådant

ombud lios kontrollstyrelsen enligt förfarandeförordningen.

Enligt mitt förslag skall uppgiften som central stämpelmyndighet överflyttas

från generalpoststyrelsen till kontrollstyrelsen. Denna skall sålunda bl. a.

fastställa och uppbära stämpelskatt i de fall, där motsvarande uppgifter nu

och enligt utredningens förslag åvilar generalpoststyrelsen. Därmed ter det

sig naturligt att anordna skattekontrollen och besvärsförfarandet i dessa

fall på samma sätt som i fråga om övriga skatter, där förfarandeförordningen

är tillämplig. Som jag redan antytt, finns enligt denna förordning ett

allmänt ombud hos kontrollstyrelsen. Denna funktion utövas av den tjänsteman

hos styrelsen, som Kungl. Maj :t gett uppdrag att hos besvärsmyndighet

föra det allmännas talan i mål och ärenden enligt förfarandeförordningen.

Det allmänna ombudet bör få motsvarande uppgift i fråga om stämpelskatt,

där kontrollstyrelsen eller sjöfartsstyrelsen är beskattningsmyndighet.

Frågan i vilken omfattning och på vilket sätt den senare myndigheten skall

hålla allmänna ombudet underrättat om sina skattebeslut torde få lösas på

administrativ väg. Någon löpande skattekontroll ankommer emellertid inte

på det allmänna ombudet, utan ombudets uppgift är att granska och överväga

fullföljd i ärenden, där beslutet föranlett tvekan hos beskattningsmyndigheten

eller kan tänkas ha prejudikatintresse. Ombudet kan överklaga

även till den skattskyldiges förmån, om man inom beskattningsmyndigheten

upptäcker fel som inte kan bli föremål för självrättelse. Sådan befogenhet

bör tillkomma även advokatfiskalen. Vidare har ombudet till uppgift att

töra det allmännas talan i mål, där den skattskyldige anfört besvär.

Liksom i förfarandeförordningen har besvärsrätt i fråga om slutligt beslut

angående fastställande av skatt och beträffande förhandsbesked tilllagts

även annan än den skattskyldige och det allmännas representant, om

beslutet medför väsentlig skada eller förlust för den andre.

Mot beslut, varigenom förhandsbesked vägrats, skall talan, såsom jag

nämnt vid 39—41 §§, inte få föras. Detsamma gäller beslut om vitesföreläggande.

Det befogade i ett sådant beslut kan emellertid prövas genom överklagande

av beslut om vitets utdömande.

Besvärstiden är enligt gällande rätt och utredningens förslag tre år. Ett

par remissorgan har funnit denna tid alltför lång och föreslagit, att den skall

förkortas till ett år. Jag vill emellertid erinra om att besvärstiden förlängdes

år 1946 från sex månader till tre år dels därför att advokatfiskalernas

granskning i regel inte var avslutad förrän tidigast ett år efter stämpelbeläggningen,

dels därför alt man ville nå principiell överensstämmelse med

motsvarande regler i arvsskatteförordningen. I fråga om advokatfiskalernas

granskningsarbete är läget i dag i stort sett oförändrat. Även i övrigt saknas

enligt min mening skäl att förkorta besvärstiden i de fall, där besvärsrätt

för närvarande finns.

När det gäller stämpelskatt som skall fastställas av sjöfartsstyrelsen eller

kontrollstyrelsen, talar däremot enligt min mening övervägande skäl för att

även i fråga om besvärstiden anknyta till vad som enligt förfarandeförord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:Is proposition nr 7.7 dr lUlii

ningen gäller för de nuvarande skatterna hos kontrollstyrelsen. Delta innebär

bl. a. eu besvärstid av två månader för beslut i allmänhet. I de normala

fallen, där deklaration avgetts och något beslut om avvikelse från deklaration

inte meddelas, skall beslut, såsom jag redovisat vid 30 §, anses meddelat

i och med alt tiden för skattebeslut går ut, d. v. s. i fråga om stämpelskatt

inom ett år från utgången av det kalenderår varunder skatteplikten inträdde.

Besvärstiden räknas i dessa fall från beslutstidens utgång. En motsvarande

ordning förefaller mig lämplig för besvär över beslut om stämpelskatt.

Det är nämligen i och för sig, inte minst av hänsyn till den skattskyldige, ett

angeläget önskemål att ett sådant beslut blir definitivt, innan alltför lång tid

förflutit. De speciella svårigheterna för advokatfiskalerna att hinna med

granskningen av skattebesluten har inte någon motsvarighet hos sjöfartsstyrelsen

eller kontrollstyrelsen. Av praktiska skäl är det vidare önskvärt att

om möjligt ha enhetliga besvärsregler för alla skatter hos samma myndighet.

För beslut om utdömande av vite gäller enligt förfarandeförordningen en

kortare besvärstid om tre veckor, d. v. s. densamma som enligt vad jag anfört

vid 39—41 §§ bör gälla i fråga om förhandsbesked. Förfarandeförordningens

bestämmelser bör även i detta hänseende bli tillämpliga på stämpelskatt,

som fastställs av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen.

När det gäller inskrivningsdomares beslut, bör liksom i fråga om arvsskatt

den speciella, längre besvärstiden om tre år gälla endast beslut om

fastställande eller återvinning av skatt. Andra beslut av dessa beskattningsmyndigheter

skall alltså överklagas i vanlig ordning. Detta betyder bl. a., att

den allmänna besvärstiden om två veckor vid fullföljd till hovrätt blir tilllämplig

i enlighet med bestämmelserna i 52 kap. 1 § rättegångsbalken och

21 § rättegångsbalkens promulgationslag. Det bör erinras om att delgivning

med advokatfiskalen således fordras för att beslutet skall vinna laga kraft

mot det allmänna.

Även i andra hänseenden än de nu berörda bör enligt min mening av praktiska

skäl besvär mot inskrivningsdomares beslut i fråga om stämpelskatt

följa de regler, som gäller för arvsskatt, medan besvärsförfarandet beträffande

stämpelskatt hos sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen bör anpassas

efter vad som redan gäller för kontrollstyrelsens skatter.

I enlighet med vad jag nu sagt har i 45 § lämnats föreskrifter om besvär

över inskrivningsdomares beslut, vilka överensstämmer med arvsskatteförordningens

motsvarande regler. Dessa innehåller bl. a. bestämmelser angående

en kortare besvärstid om två månader för motpart till den som först

besvärar sig över beslut om fastställande eller återvinning av skatt.

Enligt 46 § skall vissa bestämmelser om besvär i förfarandeförordningen

i tillämpliga delar gälla även stämpelskatt hos sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen.

Sålunda skall förfarandeförordningens regler om besvärstid,

besvärsinlagas utformning och delgivning med motpart, beskattningsmyndighetens

yttrande över besvär, talan mot kammarrättens utslag hos regeringsrätten

och anslutningsbesvär tillämpas även på stämpelskatt.

9 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 saml. Nr 75

opaginerad Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196 i

Besvär över ett beslut av beskattningsmyndigheten leder i princip till

omprövning i högre instans av de förhållanden, som varit föremål för beskattningsmyndighetens

bedömande. För fall, då ny omständighet tillkommit

eller blivit känd efter det att beslutet i första instans meddelades, finns

inom arvsbeskattningen ett annat förfarande, kallat återvinning. Karakteristiskt

för detta förfarande är även att samma myndighet som meddelat

skattebeslutet omprövar detta på grundval av det nya materialet.

Någon motsvarighet till arvsbeskattningens återvinningsinstitut finns inte

inom den nuvarande stämpelbeskattningen. Delvis fyller förfarandet med

restitution genom beslut av Kungl. Maj :t samma funktion. Utredningen har

nu föreslagit regler om återvinning av stämpelskatt i principiell överensstämmelse

med vad som gäller inom arvsbeskattningen. Detta förslag har

allmänt hälsats med tillfredsställelse. Jag vill även tillstyrka, att återvinningsmöjligheter

införs i stämpelskatleförordningen.

Enligt arvsskatteförordningen medges återvinning endast i vissa, i förordningen

uttömmande angivna fall, där senare tillkomna eller kända omständigheter

medför lägre skatt än den tidigare bestämda. Stämpelutredningen

har i sitt förslag likaledes preciserat de fall, där återvinning av stämpelskatt

bör äga rum. Utredningen har emellertid dessutom förordat en mera

allmän bestämmelse om rätt för Kungl. Maj :t att medge återbetalning av erlagd

stämpelskatt i fall, som är jämförliga med de i författningen uttryckligen

angivna, eller där annars synnerliga skäl föreligger.

Enighet har vid remissbehandlingen förelegat om alt rätt till återvinning

bör tinnas i alla de fall, som utredningen angivit. En del remissorgan har

emellertid förordat en större omfattning av möjligheterna till återvinning.

Bl. a. har gjorts gällande att återvinning alltid bör medges, då avtal om förvärv

av fast egendom gått åter. Skälen till att avtal går åter kan emellertid

vara högst olika. Underlåtenhet att följa avtalets bestämmelser bör enligt

min mening inte medföra rätt till återvinning. I princip bör nämligen denna

vara grundad på omständigheter, över vilka förvärvaren inte kunnat

iåda. Jag delar även utredningens uppfattning alt bestämmelserna om

återvinning bör inskränkas till praktiskt och principiellt viktiga fall, som

är uppenbara och klart definierbara. I andra jämförliga fall kan emellertid

Återbetalning av erlagd stämpelskatt medges av Kungl. Maj :t med stöd av

den nyss omnämnda, av utredningen föreslagna dispensbestämmelsen, som

i departementsförslaget getts en generell utformning och återfinns i 56 §.

från nu angivna synpunkter har jag funnit det av utredningen föreslagna

tillämpningsområdet för återvinning i huvudsak väl avvägt. Vissa mindre

jämkningar har emellertid gjorts i törslaget, och detta har dessutom underkastats

en formell omarbetning. Den senare innebär bl. a., att återvinningsbeslut

liksom i fråga om arvsskatt — kan meddelas inte bara i fall, där

skatten redan erlagts och alltså skall återbetalas, utan även före skattebetalningen.

Beslutet innebär i sådant fall befrielse från skyldighet att betala

fastställd skatt. När ansökan om lagfart eller inskrivning avslås redan

på den inskrivningsdag då stämpelskatten enligt reglerna i 30 § skall fastställas

och en återvinningssituation föreligger, skall vidare av praktiska skäl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 10fi,i -59

inte först meddelas ett skattebeslut och sedan efter ansökan ett återvinningsbeslut,

utan beskattning skall i stället underlåtas.

De olika återvinningsfallen är angivna i 42 §. Utredningen bar i sitt författningsförslag

till en början upptagit det fall, att ansökan om lagfart eller

inskrivning avslås på grund av att fångeshandlingen är ogiltig. Detsamma

bör emellertid gälla även när meddelad lagfart eller inskrivning undanröjs

på denna grund. Vidare bör återvinningsrätt töreligga, när i motsvarande

fall ansökan om inteckning — efter vilandeförklaring — avslås eller meddelad

inteckning undanröjs. Vidare bör återvinningsrätt medges, när ett förvärv

blivit ogiltigt på grund av gällande bestämmelser om inskränkning i

rätten att förvärva fast egendom, exempelvis enligt jordförvärvslagen. Ett

annat fall, där återvinning enligt förslaget skall medges, är då förvärv avser

visst område av tomt eller annan fastighet och ansökan om lagfart på området

förklaras vilande men tillstånd till den för lagfart nödvändiga fastighetsbildningsåtgärden

inte lämnas. Ett liknande fall gäller förvärv av fast

egendom eller tomträtt, som skett för visst ändamål men förfelat sitt syfte

genom att tillstånd till den avsedda användningen — exempelvis byggnadslov

eller stadsplaneändring — inte beviljas. De av utredningen föreslagna

fristerna för ansökan om fastighetsbildningsåtgärd respektive tillstånd till

avsedd användning har i departementsförslaget bestämts till sex månader.

I de fall, där överlåtelse av fast egendom eller tomträtt återgår, avser återvinningsmöjligheten

den skatt, som erlagts eller skall erläggas för överlåtelsen.

För det fång, som återgången kan anses utgöra, har i 4 § punkten 12

föreskrivits skattefrihet.

Återvinning av skatt enligt denna paragraf skall även ske, då vid transportförvärv

av fast egendom, tomträtt eller fartyg ett tidigare törvärv redan

beskattats till högre belopp än som skall utgå för det senare förvärvet och

fullständig avräkning således inte kan ske. Vidare skall paragrafen tillämpas

när juridisk person, som betalat skatt med dubbelt belopp för sitt förvärv,

inom tio år efter detta avyttrar egendomen. Han skall då få tillbaka hälften

av vad han betalat i skatt för sitt förvärv. För återbetalning i detta fall bör

emellertid krävas, att avyttringen sker genom ett för den nye ägaren skattepliktigt

fång. Slutligen skall återvinning medges, om aktiebolag på grund

av utebliven inbetalning av aktiekapitalet tvingas träda i likvidation efter det

att skatt för aktie erlagts. Bakgrunden till de återvinningsfall, som jag nu

nämnt, framgår närmare av vad jag anfört vid 5, 7 respektive 27 §.

Någon särskild återvinningsmöjlighet för advokatfiskal synes inte behövlig

eller lämplig. Besvärsvägen synes erbjuda tillräckliga möjligheter till ändring

efter talan av det allmännas representant. När det gäller skatt, som

fastställts av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen, har däremot genom

hänvisningen i 35 § till förfarandeförordningen beretts möjlighet till e f t erli

e s k a 11 n i n g i vissa fall.

Även beträffande stämpelskatt skall frågor om återvinning prövas av den

beskattningsmyndighet, som meddelat skattebeslutet. Regler om förfarandet

har getts i 43 § första stycket. Återvinning skall sålunda sökas skriftligen

hos beskattningsmyndigheten inom viss tid. Den av utredningen föreslagna

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964-

bestämmelsen om återvinningstiden har tydligen vållat tolkningssvårigheter

bland remissmyndigheterna. Utredningen hade föreslagit en treårstid, räknad

från skattebeslutet. Denna tid avsågs emellertid inte vara en maximitid

utan snarast en minimitid, kompletterad av en extra frist om ett år räknad

från den tidpunkt då förutsättningar för återvinning inträtt. Vare sig denna

tidpunkt infaller före eller efter utgången av treårstiden, skulle sålunda

den återvinningsberättigade ha en ettårsfrist för ansökan. En yttersta tidsgräns

följer emellertid av de allmänna reglerna om tioårig preskription. I

sak anser jag de av utredningen föreslagna reglerna tillfredsställande. De

har emellertid omarbetats i förtydligande syfte.

Ett syfte med tidsgränsen för ansökan om återvinning är att förmå den

som gjort en vilandeförklarad ansökan om lagfart, inskrivning eller inteckning

att återkalla sin ansökan, när förutsättningar för bifall visar sig inte

föreligga. För inskrivningsväsendet är det angeläget att inaktuella ansökningar

i görligaste mån rensas ut ur fastighetsböckerna. För att realisera det

angivna syftet med tidsgränsen har i 43 § andra stycket som villkor för återvinning

i de fall jag nu antytt uppställts krav på återkallelse av den ansökan,

som en gång lett till skattebeslutet.

Frågan huruvida klagande skall vara skyldig att vid ansökan om återvinning

eller besvär inge den stämpelbelagda handlingen torde få lösas i administrativ

ordning.

En kollision mellan besvärs- och återvinningsbestämmelserna uppstår, om

besvär anförs inom den tid som gäller för återvinning och klagandens anspråk

finnes böra bifallas genom återvinning. En hovrätt har uttalat, att i

sådant fall högre rätt bör få pröva saken. Enligt min mening skulle detta

emellertid strida mot skälen för återvinningsinstitutet. Eftersom prövningen

skall avse förhållanden som inte tidigare kommit under bedömande i skatteärendet,

bör därför en återförvisning ske till första instans.

Såsom framgår av vad jag anfört vid 36 §, sker numera kompletterande

skattebetalning med anledning av advokatfiskals granskningsanmärkning

till advokatfiskalen, och denne verkställer därefter motsvarande stämpelbeläggning.

Sådan stämpelbeläggning jämställs, i varje fall när det gäller arvsskatt,

enligt praxis med beslut av beskattningsmyndighet. Besvärstiden räknas

från dagen för stämpelbeläggningen, och besvären ges in direkt till hovrätien,

där prövningen sker. Detsamma lär gälla stämpelavgift för lagfart

och inteckning. Vid 36 § har jag föreslagit, alt inbetalning av skatt med anledning

av granskningsanmärkning inte längre skall få ske till advokatfiskalen.

Ett vitsordande av en sådan anmärkning skall i stället medföra skyldighet

att betala skatten till länsstyrelsen inom viss tid efter det att granskningsmyndigheten

fått meddelande om vitsordandet. Någon stämpelbeläggning

kommer därför inte längre alt ske hos granskningsmyndigheten. Med

denna utformning av reglerna syns det naturligt att tillägga meddelandet

om den skattskyldiges vitsordande av granskningsanmärkningen samma

verkan som advokatfiskalens stämpelbeläggning för närvarande har, d. v. s.

som ett beslut av beskattningsmyndigheten om skattens fastställande. Ett

sådant meddelande blir alltså utgångspunkten för besvärstid och återvin
-

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196-1 261

ningsfrist. Dä något uttryckligt vitsordande av granskningsanmärkningen

inte sker, får en inbetalning i enlighet med anmärkningen anses innebära,

alt denna blivit vitsordad. Besvär skall anföras i hovrätten, medan återvinning

skall sökas bos den inskrivningsdomare som meddelat det ursprungliga

skattebeslutet. Av praktiska skäl bör besvärsinlaga inges direkt till hovrätten,

vilket föreskrivs i 45 § första stycket.

47 §.

Paragrafen motsvarar 54 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

I fråga om stämpelavgift saknas bestämmelser om sättet för återbetalning.

Beträffande arvsskatt och gåvoskatt gäller härvidlag (61 § arvsskatteförordningen)

att skatten skall på ansökan kostnadsfritt återbetalas i den ordning,

som är föreskriven för restitution av kronoutskylder. Detta skall ske redan

innan det beslut av underrätt eller länsstyrelse, som åberopas till grund för

återbetalningen, vunnit laga kraft.

Däremot innehåller SF bestämmelser om ränta på återbetalat belopp. Den

som i enlighet med besvärsbestämmelserna i 20 § SF berättigas att återfå erlagd

stämpelavgift skall dessutom få ränta på det återbetalade beloppet efter

fem procent från och med den dag, då beloppet visas vara erlagt av honom, till

den dag han får tillbaka beloppet. Sådan ränta får dock inte utgå från och

med tidigare dag än den då det ärende, som föranlett stämpelbeläggningen,

handlagts vid domstol. Inte heller får ränta utgå för längre tid än till dess

30 dagar förflutit efter det att utslaget om återbetalning av stämpelavgiften

vunnit laga kraft. I varje fall får ränta inte beräknas för längre tid än ett år

från den dag då det ärende, som föranledde stämpelbeläggningen, första

gången handlades vid domstol.

När Kungl. Maj:t enligt 21 § SF beviljar restitution av stämpelavgift, ankommer

det enligt samma bestämmelser på Kungl. Maj :t att förordna i vad

mån sökanden skall få ränta på det belopp, som han berättigas att få tillbaka.

Ränta får emellertid inte beräknas efter högre räntefot eller för längre

tid i detta fall än enligt de nyss återgivna bestämmelserna om besvär vid

domstol.

Utredningen

Bestämmelser motsvarande dem som gäller för återbetalning av arvsskatt

bör enligt utredningens mening gälla i fråga om stämpelavgift. Utredningen

har inte ansett det nödvändigt att, såsom i 61 § arvsskatteförordningen, kräva

laga kraft beträffande beslut av mellaninstans, innan beloppet återbetalas.

Utredningen föreslår vidare regler om ränta, som i huvudsak överensstämmer

med innehållet i 20 och 21 §§ SF. Dock föreslås att ränta inte skall

utgå, när juridisk person vid avyttring av fastighet återfår hälften av dubbel

lagfartsstämpel.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

För att hindra, att samma stämpelbelopp återbetalas två gånger, föreslår

utredningen, att den stämpelbelagda handlingen skall förses med anteckning

om återbetalningen.

Yttrandena

Den föreslagna ordningen för återbetalning av skatt har i stort sett lämnats

utan erinran. I fråga om rätten till ränta anser häradshövdingen i Ångermanlands

södra domsaga, att det knappast finns skäl till undantag för de

fall då juridisk person återavyttrar egendom inom tio år från förvärvet.

Bestämmelsen, att anteckning om återbetalning skall göras på handlingen

eller expeditionen, bör enligt häradshövdingen i Hallands södra domsaga mjukas

upp genom att vederbörande myndighet berättigas medge undantag för

särskilt fall. Häradshövdingen i Västerbottens västra domsaga ställer frågan,

hur man skall göra om handlingen förkommit. Enligt denne häradshövding

kan stadgandet tolkas så, att ingenting skall återbetalas om handlingen inte

företes för vederbörande myndighet.

Departementschefen

Den av utredningen föreslagna ordningen för återbetalning av skattebelopp,

när besvär bifallits eller återvinning medgivits, synes i stort sett kunna

godtas, såvitt gäller skatt som fastställs av inskrivningsdomare. Detta innebär

bl. a., att återbetalningen skall göras av länsstyrelsen. Det bör därför

föreskrivas att beslut, som medför rätt till återbetalning, genast skall tillställas

länsstyrelsen. Ett undantag från rätten till ränta bör, såsom utredningen

föreslagit, göras för det fall att juridisk person, som erlagt dubbel

stämpelskatt vid förvärv av fast egendom eller tomträtt, efter avyttring

av egendomen berättigas återfå halva skattebeloppet. Däremot bör med hänsyn

till den långa handläggningstiden vid skattedomstolarna den nuvarande

ettårsgränsen för ränteberäkning helt slopas.

I fråga om skatt, som fastställs av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen,

synes i stället böra gälla de särskilda återbetalningsregler, som kontrollstyrelsen

nu tillämpar enligt 29 § förfarandeförordningen. Ränta utgår enligt

dessa regler likaledes med fem procent men skiljer sig eljest i vissa hänseenden

från vad som föreslås i fråga om skatt fastställd av inskrivningsdomare.

Bestämmelsen om anteckning angående återbetalt belopp på den stämpelbelagda

handlingen bör inte ha den innebörden, att återbetalning skall vägras

om handlingen inte företes. I flera fall förekommer för övrigt enligt departementsförslaget

inte någon som helst stämpelbeläggning. På grund härav

har stadgandet om anteckning angående återbetalning mjukats upp, så

att anteckning skall göras endast där det är möjligt och endast på handling

som blivit stämpelbelagd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 ur 196b

203

Tillsyn över skattens erläggande

48 §.

Denna paragraf motsvarar 55 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

För närvarande kontrolleras i hovrätterna stämpelbeläggningen av handlingar,

som företes för lagfart, inskrivning eller inteckning. Kontrollen avser

dels att avgiften blivit rätt beräknad dels att avgiften i behörig ordning redovisats

med dubbla beläggningsstämplar.

Kontrollen bygger på skyldigheten att till hovrätten sända in renoverat

exemplar av inskrivningsdomares protokoll eller dagbok över lagfarter, inteckningar

och inskrivningar. Därvid skall de med nr 2 märkta delarna av

de dubbla beläggningsstämplar, med vilka de stämpelpliktiga handlingarna

försetts, enligt 35 § SF bifogas. De insända stämpeldelarna skall enligt 36 §

1 mom. SF granskas av advokatfiskalen och jämföras med protokollen eller

dagböckerna. För alla protokoll och dagböcker, som avlämnats under ett år,

bör granskningsarbetet enligt sistnämnda författningsrum vara avslutat

före utgången av det närmast följande året.

Utredningen

Advokatfiskalens kontroll över att skatten blivit rätt beräknad skall enligt

utredningens förslag behållas och utökas till alt —- liksom beträffande arvsskatt

_- gälla även beslut om återvinning. Advokatfiskalens nuvarande

granskning av uppbörden ersätts enligt utredningens förslag i första hand

av kontroll hos generalpoststyrelsen.

I fråga om uppbördskontrollen har utredningen i specialmotiveringen till

sitt utkast till stämpelkungörelse (23 §) dragit upp vissa riktlinjer. Enligt

dessa skall inskrivningsdomaren för varje inskrivningsdag tillställa generalpoststyrelsen

debiteringsbesked, där de under inskrivningsdagen debiterade

stämpelavgifterna redovisas. Debiteringsbeskeden bör kombineras med

de förteckningar över utgående expeditioner, som enligt 48 § domsagostadgan

skall föras i domsaga. Som underlag för generalpoststyrelsens kontroll

skall även tjäna kassajournaler. Styrelsens kontroll går närmast ut på att

konstatera alt de stämpelavgifter inflyter, som upptagits i debiteringsbeskeden.

För att möjliggöra kontroll av att de belopp, som finns upptagna i debiteringsbeskeden,

i sin tur överensstämmer med de belopp, som är införda

i protokoll och dagböcker, bör generalpoststyrelsen enligt utredningens mening

överlämna debiteringsbeskeden till hovrätten för att vara tillgängliga

där vid granskningen av dagböckerna.

Även tidpunkten för avslutandet av advokatfiskalens granskningsarbete

bör enligt utredningen bestämmas i administrativ ordning.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

Yttrandena

Riksrevisionsverket har föreslagit att den granskning av skattedebiteringen,

som nu ankommer på advokatfiskal vid hovrätt, skall överflyttas till

kammarkollegiet.

Departementschefen

Kontrollen över att stämpelskatt blivit rätt beräknad åvilar för närvarande

advokatfiskal i hovrätt. I detta förhållande har utredningen inte föreslagit

någon ändring. Däremot har riksrevisionsverket föreslagit, att granskningen

av skatteberäkningen skall överflyttas till kammarkollegiet. Senare

har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen för justitiedepartementet

den 5 april 1963 uppdragit åt statskontoret att utreda möjligheterna att

överflytta advokatfiskalens arbetsuppgifter till kammarkollegiet. I avbidan

på resultatet av denna utredning bör de uppgifter i fråga om stämpelskatt,

som nu åvilar advokatfiskalen, tills vidare kvarligga hos honom. Kungl.

Maj :t bör dock redan nu få bemyndigande att överflytta dessa uppgifter till

den centrala myndighet, som kan finnas lämplig. Jag vill därför föreslå en

bestämmelse av innehåll, att beslut i ärenden angående fastställande eller

återvinning av skatt skall granskas av den myndighet Kungl. Maj :t därtill

förordnar.

Advokatfiskalen bör sålunda i enlighet med utredningens förslag tills vidare

behålla kontrollen över skattebeslutens rättsenlighet. Slopandet av de

dubbla beläggningsstämplarna medför däremot, att advokatfiskalen inte

längre behöver kontrollera redovisningen av skatten med stämpelmärken.

Kontrollen över att den uppburna skatten till beloppen överensstämmer med

de debiterade beloppen förläggs till den nya centralmyndigheten på stämpelområdet,

d. v. s. kontrollstyrelsen. De närmare bestämmelserna om uppbördskontrollen

torde få meddelas i administrativ ordning. Detsamma bör

gälla skyldigheten att tillhandahålla advokatfiskalen de handlingar, som

behövs för dennes verksamhet.

49 §.

Paragrafen motsvarar 56 § i utredningens förslag.

Gällande ordning.

Enligt 36 § 2 mom. SF kan advokatfiskal på grund av egen granskningsanmärkning

anställa åtal mot tjänsteman för fel eller försummelse vid

stämpelbeläggning. Sådant åtal skall enligt 50 § SF väckas inom två år

från den dag, då de renoverade handlingarna inkommit till hovrätten. För

att bevaka kronans rätt kan advokatfiskalen vidare enligt 36 § 2 mom. SF

föra talan i hovrätten mot enskild part om utgivande av felande stämpel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 106A 2ti5

belopp. Sådan talan skall anhängiggöras inom tre år från stäinpelbeläggning

eller beslut om att stämpelavgift inte skall utgå.

Utredningen

Utredningen föreslår i fråga om stämpelavgift, som skall fastställas av

underrätt, att advokatfiskalen skall kunna föra ansvarstalan mot tjänsteman,

om åtalet skall upptas av hovrätten.

Den tvååriga preskriptionstid, som nu gäller för åtal i fråga om stämpelbeläggning

och som infördes år 1880, är ett undantag från den i 5 kap. 15 §

strafflagen stadgade preskriptionstiden om minst fem år beträffande åtal

för tjänstefel. Att i stämpelförordningen behålla en preskriptionsregel, som

avviker från vad som annars gäller beträffande tjänstefel, anser utredningen

inte motiverat. Utredningen har inte heller ansett det nödvändigt att —

vid sidan av den allmänna besvärsrätten enligt 53 § i utredningens förslag

(44 § i departementsförslaget) — behålla ett stadgande om rätt för advokatfiskalen

att föra talan mot enskild part om utgivande av stämpelavgift i fall,

då något beslut av beskattningsmyndighet inte föreligger.

I rättspraxis har generalpoststyrelsen ansetts behörig att föra talan vid

domstol om erläggande av stämpelavgift. Enligt utredningens mening kan

det finnas behov av att någon myndighet tilläggs allmän behörighet att

föra statsverkets talan i detta hänseende, t. ex. skadeståndstalan i brottmål.

Utredningen har därför föreslagit en regel om sådan behörighet för generalpoststyrelsen.

Yttrandena

Förslaget om åtalsrätt för advokatfiskal avstyrks av besvärssakkunniga

och utredningen angående redogöraransvaret.

Besvärssakkunniga finner det inte nödvändigt att ha någon specialåklagare

för de sällsynta fall, då tjänsteman med forum i hovrätt gjort sig skyldig

till tjänstefel vid handläggning av stämpelärende. Vanliga åtalsregler bör

gälla i detta fall, och förseelsen bör falla under allmänt åtal. Särskilda

föreskrifter fordras alltså inte i denna del, anser besvärssakkunniga.

Utredningen angående redogöraransvaret m. m. anför.

Den sålunda föreslagna bestämmelsen har viss motsvarighet i 36 och 50 §§

gällande stämpelförordning, vilka paragrafer innehålla bestämmelser, som

äro kvarlevor från den äldre ordning enligt vilken reviderande statlig myndighet

ägde döma statstjänsteman till ansvar för vissa fel eller försummelser

i tjänsten, varvid vederbörande advokatfiskal fungerade som åklagare.

Erinras må sålunda, att innan Kammarrättens behörighet att upptaga s. k.

balansmål samt åtal mot ämbets- eller tjänsteman för fel eller försummelse

i uppbörd, förvaltning och redovisning av anförtrodda medel eller

persedlar upphävdes genom lagen den 30 april 1925, nr 103, så fanns i

Kammarrätten en advokatfiskal med uppgift att vara åklagare i dessa mål.

Avskaffandet av denna tidigare ordning, vilken hade samma historiska bakgrund

som redogöraransvaret i anmärkningsprocessen, motiverades med att

9f Bihang till riksdagens protokoll 1964.1 samt. Nr 75

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

mål om ansvar enligt strafflagen borde i vanlig ordning handläggas av allmän

domstol. Även i hovrätterna med undantag av Svea hovrätt är advokatfiskalsämbetet

numera avskaffat. Det oaktat innehålla fortfarande vissa

författningar bestämmelser om att advokatfiskal i hovrätt fungerar bl. a.

som åklagare, i anledning varav i hovrätternas instruktioner måst stadgas

att dessa funktioner skola fullgöras av annan tjänsteman.

En tendens föreligger emellertid att avskaffa specialåklagare, vilken tendens

kommit till synes bl. a. däri, att tullåklagares befogenheter väsentligen

inskränkts (24 § lag 30/6 1960, nr 418). Vidare må erinras om att

åtal, vilket skall upptagas av hovrätt som första instans, i andra fall än det

nu förevarande utföres av riksåklagaren; dylik talan har alltså ansetts kräva

speciella kvalifikationer hos åklagaren. Utredningen vill därför förorda,

att »advokatfiskalens» ställning som åklagare avskaffas. Det kan för övrigt

ifrågasättas, huruvida en bestämmelse om åtalsrätt har sin plats i en skatteförfattning.

Om den av utredningen föreslagna ändringen genomföres, bör motsvarande

ändring vidtagas i 72 § förslaget till arvsskatteförordning.

Den föreslagna förlängningen av preskriptionstiden avstyrks av häradshövdingen

i Västerbottens västra domsaga. Om det bara var fråga om

straffansvaret, skulle utredningens åsikt kunna godtas, menar häradshövdingen.

Enligt hans uppfattning är det inte skäligt att talan om tjänstemans

skyldighet att ersätta stämpelavgift skall få anställas så länge som

till dess fem år förflutit. Under tiden kan t. ex. möjligheten att få ut ytterligare

stämpel från den skattskyldige ha försämrats mycket.

Bestämmelsen om behörighet för generalpoststyrelsen att vid domstol bevaka

statsverkets rätt till stämpelavgift har berörts i en del yttranden.

Generalpoststyrelsen och postutredningen har, som tidigare anmärkts, föreslagit,

att statsverkets intressen i stället skall tillvaratas av allmänna ombudet

hos kontrollstyrelsen.

Besvärssakkunniga uttalar att föreskrifter om utförande av det allmännas

målsägandetalan, i den mån sådana anses nödvändiga, bör meddelas i

hovrätternas arbetsordning respektive generalpoststyrelsens instruktion.

Hela denna paragraf bör därför utgå ur förordningen.

Departementschefen

Utredningens förslag om rätt för advokatfiskal att föra ansvarstalan för

tjänstefel har väckt en del kritik. Såsom framhållits vid remissbehandlingen,

är tendensen numera att avskaffa specialåklagare. Något behov av specialåklagare

på stämpelskattens område torde inte föreligga, och advokatfiskalen

torde inte heller ha bättre förutsättningar för en sådan uppgift

än eljest behörig åklagare. Jag förordar därför, att advokatfiskalens uppgift

som åklagare slopas. Däremot bör det fastslås att advokatfiskalen skall föra

det allmännas talan i skatteprocess beträffande skatt, som fastställs av inskrivningsdomare.

Denna uppgift kan sägas utgöra grunden för de granskningsanmärkningar,

som advokatfiskalen vill framställa mot skattskyldiga,

och grundar hans partsställning i besvärsmål.

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är li)G''i

Beträffande annan stämpelskatt bör det allmännas talan i beskattningsmål

föras av allmänna ombudet hos kontrollstyrelsen. Bestämmelsen om

advokatfiskalens respektive det allmänna ombudets ställning har utformats

efter förebild av motsvarande föreskrift angående det allmänna ombudet

i 2 § förfarandeförordningen.

50 g.

Paragrafen motsvarar 57 g i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt 34 § 1 mom. SF bör ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus

eller mäklare, till vilken stämpelpliktig handling inges, se till, att handlingen

är behörigen försedd med stämpel och att stämpeln är makulerad på

föreskrivet sätt.

Utredningen

Under hänvisning till 34 § 1 mom. SF föreslår utredningen en bestämmelse

av innehåll att myndighet, till vilken stämpelpliktig handling inges,

bör se till att handlingen är försedd med stämplar till behörigt belopp. Om

så inte är fallet och stämpelbeläggningen inte ankommer på myndigheten,

bör denna enligt utredningens förslag anmäla förhållandet till generalpoststyrelsen.

Yttrandena

Besvärssakkunniga erinrar om föreskriften i regeringsformen, att myndigheter

skall gå varandra till handa. Det kan enligt de sakkunniga visserligen

tänkas fall, då det ter sig naturligt att en myndighet gör generalpoststyrelsen

uppmärksam på att en handling inte blivit vederbörligen

stämpelbelagd. Härifrån till en allmän tillsynsskyldighet är steget emellertid

långt. Det är enligt besvärssakkunnigas mening inte realistiskt och

inte heller av behovet påkallat att införa en allmän tillsynsskyldighet i

fråga om stämplar. Den föreslagna bestämmelsen bör därför utgå, menar

besvärssakkunniga.

Departementschefen

Den tillsynsbestämmelse, som utredningen föreslagit, är inte av tvingande

karaktär. Den torde därför inte vara betungande för myndigheterna men

får anses vara av visst värde som en rekommendation. Jag tillstyrker därför

utredningens förslag med den ändringen, att anmälan skall göras till

kontrollstyrelsen.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Ansvarsbestämmelser m. ni.

51—53 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 59—61 §§ i utredningens förslag.

Gällande ordning

De detaljerade straffbestämmelserna i 47 § SF för gärningar, som innebär

att stämpelavgift undandras, stadgar genomgående som påföljd böter

normerade i förhållande till det undandragna beloppet. Beträffande vissa

ordningsförseelser, som består i underlåtenhet att förse handling med föreskriven

anteckning, stadgas i 47 och 48 §§ SF böter omedelbart i pengar.

Dessutom innehåller 46 och 49 §§ hänvisningar till allmän lag i fråga om

vissa fel och försummelser av personer med ämbetsansvar.

Utredningen

Utredningen har inte ansett det nödvändigt att föreslå några regler motsvarande

de nuvarande bestämmelserna om ämbetsbrott. Vad angår defraudationsbrott,

som innefattar oriktig uppgift i deklaration eller försäkran,

föreslår utredningen, att skattestrafflagens bestämmelser skall gälla.

För åtskilliga gärningar är det emellertid enligt utredningens mening

nödvändigt att meddela särskilda straffbestämmelser. Med hänsyn till gärningarnas

natur har utredningen ansett normerade böter böra komma i

fråga som påföljd endast för brott, vilka består i att förvärvare och överlåtare

av fast egendom eller tomträtt träffar avtal om betalning utöver vad

förvärvshandlingen innehåller. Sådant brott, som knappast kan tänkas bli

begånget annat än i uppsåt att undgå stämpelavgift, anser utredningen vara

av så allvarlig art, att även fängelse bör kunna ådömas. Med beaktande av

straffbestämmelserna i 1 och 2 §§ skattestrafflagen har utredningen funnit

straffet böra bestämmas till böter högst fem gånger det undandragna beloppet,

dock minst 100 kronor, eller fängelse i högst sex månader.

Övriga gärningar, som enligt utredningens mening bör straffbeläggas, är

följande. Till en början föreslås straff för underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet

i fråga om fartyg, aktie eller lottbrev i svenskt bolag samt

lotteri. Vidare föreslår utredningen straff för utlämnande och mottagande

av obligation eller andelsrättsbevis eller certifikat som avser obligation utan

att handlingen är försedd med emissionsstämpel eller påskrift om stämpelfrihet.

Slutligen föreslår utredningen straff för den som överlåter, förvärvar,

pantsätter eller belånar värdepapper utan att det är försett med

stämpel eller eljest underlåter att låta stämpelbelägga värdepapper. Straffet

för samtliga dessa fall anser utredningen böra vara dagsböter.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 19(M

269

Yttrandena

I fråga om oriklig uppgift i deklaration och försäkran bär utredningens

förslag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Sålunda finner Föreningen

Sveriges stadsfiskaler hänvisningen till skattestrafflagen beträffande deklarationsbrotten

innebära betydande fördelar vid den praktiska tillämpningen.

Stockholms rådhusrätt förordar att författningstexten utformas så att det

klarare framgår, att skattestrafflagen skall tillämpas i fråga om oriktig uppgift

i sådan förklaring som skall avges vid transport av förvärv av fast

egendom eller fartyg.

Beträffande straff vid avtal om betalning utöver vad förvärvshandlmgen

innehåller bär utredningens förslag tillstyrkts av Föreningen Sveriges stads
-

fiskaler. Föreningen anför.

Det kunde däremot möjligen ifrågasättas om behov föreligger av en sådan

bestämmelse. De förfaranden, som avses i stadgandet, förde regelmässig

kunna beivras med stöd av strafflagen 13 kap. 11 §. Föreskriften motiveras

med att möilighet måste finnas till ett strängare ingripande i ifragavarande

fall. Påföljden torde dock bli lindrigare genom den särskilda regleringen

än om strafflagens bestämmelser skulle bli tillämpliga, enar SL 13: 11 stadgar

fängelse i högst två år och dessutom har en särskild strattskala tor grova

brott. I avsaknad av speciell reglering torde vidare ett vilseledande av

mvndighet genom företeende av en för skens skull upprättad handling under

vissa omständigheter bli att bedöma som bedrägeri. Darmed skulle

emellertid dessa brott, som står de egentliga defraudationsbrotten mycket

nära bli hårdare bestraffade än vad som normalt ar fallet. Föreningen tillstyrker

därför förslaget även i vad det avser den straffrättsliga regleringen.

Vissa ändringar av bestämmelsen förordas av ett par remissorgan. Sålunda

föreslår häradshövdingen i Hallands södra domsaga att straffbestämmelsen

anpassas efter 1 § skattestrafflagen i dess lydelse fr. o. m. den 1

juli 1961, varvid bötesminimum bör utgöra 400 kronor. Därvid bör stadgas

att den, som döms till fängelsestraff, även kan dömas att betala en extra

stämpelavgift med högst tre gånger undandraget belopp. Sådan straffskatt

förordas även av häradshövdingen i \Österbottens västra domsaga.

Vad angår övriga gärningar anser hovrätten för Västra Sverige, att någon

av straffbestämmelserna uttryckligen bör inbegripa oriktig fördelning av

köpeskilling mellan fast och lös egendom.

Straffansvar för den som förvärvat värdepapper utan att det är försett

med stämpel finner hovrätten för Övre Norrland inte befogat.

Att gällande bestämmelser om normerade böter ersätts av föreskrifter

om dagsböter finner Föreningen Sveriges stadsfiskaler vara i linje med vad

som skett vid lagstiftningen om straff för varusmuggling m. m. De betänkligheter

som brukar framföras mot en övergång till dagsbotssystemet,

främst risken för en generell lindring av påföljden, anser föreningen i detta

förslag lika litet som i smuggellagstiftningen böra tillmätas avgörande

betydelse.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

Departementschefen

I enlighet med utredningens förslag bör skattestrafflagen gälla vid oriktig

uppgift i deklaration eller försäkran. Bestämmelse härom har införts i

52 §. Genom att den uppgift, som förutsätts för skattefrihet vid transport

av förvärv av fast egendom, tomträtt och fartyg, i 5 respektive 15 § betecknats

som försäkran kommer oriktig uppgift i sådant fall att höra under

skattestrafflagen.

S. k. betalning under bordet är alltid ett avsiktligt brott och borde egentligen

bestraffas på samma sätt som falskdeklaration. Emellertid har varken

utredningen eller remissorganen velat bedöma brottet så strängt. Den av

utredningen föreslagna maximitiden för fängelse ansluter sig sålunda till

straffet för vårdslös deklaration. Bötesmaximeringen i utredningens förslag

hänför sig däremot till falskdeklarationsbrottet. Minimibeloppet för böter

överensstämmer med vad som gällde för vårdslös deklaration, innan skattestrafflagen

i denna del ändrades år 1961. Bötesminimum för vårdslös deklaration

höjdes då till 200 kronor. Detta minimibelopp bör gälla även för

det här aktuella brottet. Någon särskild straffskatt, när fängelse ådöms,

torde däremot inte vara nödvändig. De nu berörda bestämmelserna har

upptagits i 53 §.

Övriga brott har reglerats i 51 §. Straffet har därvid bestämts till endast

dagsböter. Såsom jag anfört vid 9 §, har jag inte funnit anledning att införa

någon särskild straffbestämmelse för oriktig fördelning av vederlag mellan

skattepliktig och annan egendom. Straffansvar för den som förvärvat värdepapper

utan stämpel, fastän det skulle ha varit försett med sådant bevis om

skattebetalning, har funnits sedan länge. Med den utformning utredningen

givit stadgandet kommer ansvar att drabba förvärvaren, även om han genast

betalar den skatt som överlåtaren underlåtit att erlägga. Ett sådant resultat

får anses obilligt, särskilt som det drabbar en person som inte är skattskyldig

enligt 32 §. Vidare kan man, med den ordning jag föreslagit i fråga om

stämpelskatt för utländska värdepapper, inte behålla straffansvar för någondera

kontrahenten vid överlåtelse eller pantsättning av sådant värdepapper,

som saknar behörig stämpel. Straffansvaret bör således begränsas

till två fall, nämligen dels underlåtenhet att inom föreskriven tid avge deklaration

och dels utlämnande av svensk obligation eller certifikat beträffande

sådan obligation utan att handlingen är försedd med stämpel till riktigt

belopp eller med anteckning om orsaken till att den utlämnas utan stämpel.

Med underlåtenhet att avge deklaration bör i enlighet med 120 § taxeringsförordningen

och 48 § förfarandeförordningen jämställas det fallet, att

deklarationen har så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är

ägnad att ligga till grund för fastställande av skatt.

54 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om frihet från straff för deklarationsförsummelser

och andra likartade försummelser, i den mån de är ringa.

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år t()6''i

Vidare föreslås att brott, som avses i 51 §, skall få åtalas endast efter anmälan

av beskattningsmyndigheten. Bestämmelserna har utformats efter

förebild av liknande bestämmelser i andra författningar och saknar motsvarighet

i utredningens förslag liksom i SF.

55 §.

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, har

införts bestämmelser om tystnadsplikt, motsvarande reglerna i 117 § taxeringsförordningen

och 49 § förfarandeförordningen.

Särskilda föreskrifter

56 §.

Denna paragraf motsvarar 52 § i utredningens förslag. Gällande oidning

har redovisats vid 42—46 §§.

Utredningen

Såsom nämnts vid 42—46 §§ i departementsförslaget, har utredningen

föreslagit en bestämmelse om rätt för Kungl. Maj :t att medge återbetalning

i andra fall än dem som angivits i återvinningsbestämmelserna. Utredningen

anser att stadgandet därom kan utformas så, att återbetalning

får medges i fall där omständigheterna är jämförliga med dem som nämns

i återvinningsbestämmelserna.

Enligt utredningens mening finns det vissa skäl anta, att Kungl. Maj .ts

rätt enligt 21 § SF att medge återbetalning innefattar möjlighet även till

en billighetsprövning. Oavsett hur härmed må förhålla sig, anser utredningen

— bl. a. med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av regeln om

dubbel stämpelavgift vid fastighetsförvärv — att återbetalning efter skälighetsprövning

bör få ske även i fall, som inte är jämförliga med återvinningsfallen.

Utredningen föreslår därför ett stadgande av innehåll att

Kungl. Maj :t äger, om synnerliga skäl föreligger, förordna om återbetalning

av stämpelavgift. Återbetalningen kan avse hela avgiften eller del

därav.

Departementschefen

Utredningens förslag om befogenhet för Kungl. Maj :t att medge restitution

har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. I likhet med utredningen

anser jag det lämpligt med en bestämmelse, som generellt möjliggör

återbetalning av erlagd stämpelskatt när synnerliga skäl föreligger.

Denna möjlighet till återbetalning utgör ett komplement till de speciella

återvinningsreglerna i 42 §. Under samma förutsättningar bör Kungl. Maj :t,

i likhet med vad som gäller enligt 46 § förfarandeförordningen, få medge

befrielse från stämpelskatt, som ännu inte erlagts. Skulle Kungl. Maj :t vid

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196i

prövning av en ansökan om restitution finna att det föreligger ett återvinningsfall

enligt 42 §, får Kungl. Maj :t enligt författningstextens utformning

anses förhindrad att pröva ansökan.

I paragrafen har även intagits bestämmelser om ränta vid återbetalning

av skatt i här avsedda fall.

Kungl. Maj :t bör kunna uppdra åt beskattningsmyndigheten att pröva

frågor enligt denna paragraf. Därvid blir beskattningsmyndighetens beslut

att se som ett utflöde av Kungl. Maj :ts befogenhet att meddela skattebefrielse.

Besvär i dessa frågor bör därför inte anföras i skattedomstolarna

utan hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

57 §.

Paragrafen motsvarar 46 och 58 §§ i utredningens förslag.

Gällande ordning

I SF finns meddelade en mängd detaljbestämmelser, som inte fått någon

motsvarighet i departementsförslaget, t. ex. i IV kap. om stämplarna och

deras tillhandahållande, i V kap. om tillsyn å stämpelavgiftens utgörande

och i VI kap. om uppbörd och redovisning.

Utredningen

Utredningen föreslår, att ytterligare bestämmelser utöver dem som finns

i förordningen skall få meddelas av Kungl. Maj:t eller den myndighet

Kungl. Maj :t förordnar, nämligen dels i fråga om uppbörd och redovisning

av stämpelavgift samt om stämplarna och stämpelbeläggningen (46 § utredningsförslaget),

dels beträffande tillsyn över debitering och uppbörd

av stämpelavgift (58 § utredningsförslaget). I dessa hänseenden hänvisar

utredningen till sitt utkast till stämpelkungörelse. Utredningen framhåller

därvid, att denna kungörelse ersätter flertalet av bestämmelserna i

IV—VI kap. SF.

Departementschefen

I likhet med utredningen och remissorganen anser jag, att tillämpningsföreskrifter

till förordningen bör få utfärdas av Kungl. Maj:t eller den

myndighet Kungl. Maj :t förordnar. Denna rätt bör dock inte, såsom utredningen

föreslagit, vara begränsad till vissa delar av förordningen utan bör

gälla forordningen i dess helhet. Det ligger i sakens natur att de närmare

detaljbestämmelserna i huvudsak får ankomma på kontrollstyrelsen.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b 273

övergångsbestämmelser

Dessa bestämmelser motsvarar 62—65 §§ i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt en år 1963 tillagd bestämmelse (se prop. 1963: 26) i 8 § SF under

rubriken Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag

skall stämpelavgift inte utgå, då lagfart söks på fastighet som tillskjutits

i enlighet med lagen om avveckling av fideikommiss. Denna bestämmelse

trädde i kraft den 1 januari 1964.

Beträffande vissa värdepapper finns särskilda övergångsbestämmelser i

8 § SF, nämligen under rubriken Aktiebrev i utländskt aktiebolag för aktiebrev

som före den 1 oktober 1921 införts till Sverige och uppvisats hos magistrat,

under rubriken Certifikat för certifikat som före den 1 juli 1927

uppvisats hos magistrat och under rubriken Obligation, som utfärdats i utlandet,

för obligation som uppvisats före år 1895 respektive den 1 juli 1917.

För dessa värdepapper gäller olika äldre bestämmelser. Vidare stadgas i 47 §

4 mom. SF straff för den som utlämnar obligation, dagtecknad före den 1

juli 1917, och som därvid underlåter att förse obligationen med viss anteckning.

Utredningen

Utredningen föreslog, att den nya stämpelförordningen skulle träda i kraft

den 1 juli 1962.

Utredningen framhåller, att dess förslag till ny stämpelförordning innefattar

såväl skärpningar som lindringar beträffande avgiftspliktens omfattning

och avgiftens beräkning. Enligt allmänna regler bör, framhåller utredningen,

skärpande ändringar inte tillämpas, om skatteplikt inträtt före förordningens

ikraftträdande. Emellertid anmärker utredningen, att beträffande

en så betydelsefull avgift som lagfartsstämpeln skatteplikten inträder då

lagfart söks men att det uppenbarligen inte kan komma i fråga att de nya

bestämmelserna, t. ex. utsträckningen av dubbel avgift, helt skall tillämpas

på äldre förvärv. Att generellt utesluta skärpningar men tillämpa lindringar

är enligt utredningens mening inte heller möjligt. Härvid erinrar utredningen

om att de nya bestämmelserna kan innebära såväl skärpningar som lindringar

för ett och samma fall.

Utredningen har funnit det lämpligast med en föreskrift, att i fråga om

avgiftsplikt, avgifts beräkning och återvinning motsvarande äldre bestämmelser

skall gälla beträffande förvärv av fast egendom, tomträtt, kronohemman,

krononybygge och fartyg, som skett före ikraftträdandet. Upplåtelse av

tomträtt, som skett dessförinnan, skall således stämpelbeläggas som nyttjanderätt.

I följd av dessa övergångsbestämmelser skall i fråga om förvärv av

fast egendom genom fideikommissbrev, gåva eller testamente, som skett före

år 1942, dessförinnan gällande bestämmelser alltjämt äga tillämpning. I

fråga om svenska aktier och insatser i kommanditbolag innefattar utred
-

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

ningens förslag till ny förordning ett framskjutande av betalningstiden. Även

i detta avseende skall äldre bestämmelser enligt utredningens förslag gälla,

om aktiebolaget bildats före ikraftträdandet eller kommanditdelägarens insats

blivit utfäst dessförinnan. Vad slutligen angår lotteri bör enligt utredningen

den avgörande tidpunkten för beräkning av avgiften vara dagen, då

tillstånd lämnas till lotteriet.

För att de kompletterande föreskrifter, som kan visa sig behövliga, skall

kunna utfärdas i administrativ ordning föreslår utredningen ett bemyndigande

för Kungl. Maj :t i detta hänseende.

I fråga om vissa äldre värdepapper vill utredningen införa motsvarighet

till de nuvarande övergångsbestämmelserna i 8 § SF och till bestämmelsen

i 47 § 4 mom. SF om straff för underlåtenhet att förse obligation med viss

anteckning.

Yttrandena

Vad först angår tidpunkten för förordningens ikraftträdande har rådhusrätten

i Malmö framhållit att arbetet med att ta ut stämpelavgifter, ansökningsavgifter

och expeditionslösen åtminstone i större domstolar huvudsakligen

måste omhänderhas av icke lagfaren personal, överväganden i varje

enskilt fall kan normalt inte hinnas med, utan arbetet måste bedrivas efter

uppgjorda instruktioner och tabeller. Det är därför enligt rådhusrättens

mening ett oeftergivligt krav, att de nya författningsbestämmelserna utfärdas

i mycket god tid före bestämmelsernas ikraftträdande så att det blir

möjligt för domstolar och andra myndigheter att med omsorg förbereda

deras tillämpning.

En av häradshövdingen i Hallands södra domsaga aktualiserad fråga om

tillämpningen av den nya regeln i 32 § departementsförslaget angående den

inbördes fördelningen av ansvaret för stämpelskatt vid förvärv av fast egendom

har behandlats vid nämnda paragraf.

I fråga om tidpunkten för erläggande av stämpel för svenska aktier finner

Svenska bankföreningen förslaget leda till att den nuvarande, strängare

tidsbestämmelsen måste för oöverskådlig framtid iakttas vid ny- eller fondemissioner

i redan existerande bolag. Detta skulle enligt föreningen uppenbarligen

lätt medföra fara för misstag och besvärligheter. Det avgörande anser

bankföreningen därför böra vara, huruvida beslut om emissionen fattats

före ikraftträdandet eller ej. Liknande synpunkter anför Näringslivets skattedelegation.

Departementschefen

Den nya stämpelskatteförordningen bör träda i kraft den 1 januari 1965.

Härigenom bereds såväl kontrollstyrelsen som övriga berörda myndigheter

skäligt rådrum för att förbereda tillämpningen av de nya reglerna.

I likhet med utredningen anser jag att förvärv av fast egendom, tomträtt

och fartyg, som skett före ikraftträdandet, skall följa motsvarande äldre bestämmelser

i fråga om skatteplikt, skatteberäkning och återvinning. Av tidigare

anförda skäl har förslaget kompletterats med en erinran om att skat
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1U64

teplikt inte föreligger beträffande fång av tomträtt, som upplåtits före den

1 januari 1954 och för vilka inskrivningsplikt infe föreligger.

Vad angår liden för erläggande av skatt för svenska aktier har utredningen

föreslagit att äldre bestämmelser skall gälla, om bolaget bildats före

ikraftträdandet. Förslaget innebär, alt de gamla bestämmelserna alltid skulle

behöva tillämpas vid ny- och fondemissioner i alla nu betinlliga bolag. Detta

är inte lämpligt. Avgörande bör i stället vara dagen för beslutet om den aktuella

aktieemissionen. Reglerna om aktiebeskattningen har emellertid enligt

departementsförslaget undergått så väsentliga ändringar, att äldre bestämmelser

genomgående bör tillämpas på aktieemissioner som beslutats

före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

I likhet med utredningen anser jag att äldre bestämmelser bör tillämpas,

om kommanditdelägares insats utfästs eller tillstånd till lotteri meddelats

före ikraftträdandet. Detta bör dock gälla inte bara frågan om tiden för erläggande

av skatten och beräkningen av denna utan de äldre bestämmelserna

i allmänhet.

Utöver vad utredningen föreslagit synes särskilda övergångsbestämmelser

böra meddelas även för övriga slag av stämpelskatt. När det gäller inteckning

för fordran, bör sålunda med hänsyn till de nya reglerna om skattepliktens

inträde ges en särskild övergångsbestämmelse för det fall att inteckningshandlingen

inkommit till inskrivningsdomaren före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande men beslut om intecknings fastställande eller vilandeförklaring

av ansökan meddelas först efter det att de nya reglerna trätt i kraft.

1 sådant fall skall nämligen enligt nuvarande bestämmelser stämpelavgift

erläggas, när handlingen ges in, medan enligt de nya bestämmelserna skatt

skulle erläggas på grund av beslutet om inteckning eller vilandeförklaring.

övergångsbestämmelsen syftar till att hindra en sådan dubbelbeskattning.

Vidare bör äldre bestämmelser gälla, om före ikraftträdandet utfärdats obligation

eller annan handling som avses i 21 § eller inträffat förhållande som

föranleder skatteplikt enligt 24 §.

Genom beslut av 1963 års höstriksdag infördes frihet från lagfartsstämpel,

då lagfart söks på fastighet som tillskjutits till bolag i enlighet med

lagen om avveckling av fideikommiss. I samband härmed framhöll jag, att

denna skattelättnad fick betraktas som en tidsbegränsad åtgärd i syfte att

påskynda aktiebolagsbildning på grundval av fideikommissegendom. Jag uttalade

vidare att frågan om denna speciella frihet från lagfartsstämpel torde

få omprövas, då någon tids erfarenhet vunnits av fideikommissavvecklingen

och den nya stämpelfrihetens betydelse för bolagsbildningen. Med hänsyn

härtill har jag funnit det lämpligast att överföra detta stadgande till övergångsbestämmelserna

i stämpelskatteförordningen, där de intagits i punkten

5.

Bestämmelserna i punkten 6 rörande vissa äidre värdepapper liksom stadgandet

i punkten 7 med bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda ytterligare

ikraftträdandebestämmelser överensstämmer i sak med utredningens

förslag och har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

IV. Expeditionsavgifter

Gällande ordning

Med expeditionsavgift menas avgift, som författningsenligt skall erläggas

för expedition i ärende hos statlig eller kommunal myndighet. Denna avgift

utgår nu hos statlig myndighet i form av stämpelavgift eller expeditionslösen.

I stor utsträckning utgår för samma expedition både stämpelavgift

och lösen. Hos de kommunala myndigheter, där expeditionsavgift är

föreskriven, utgår denna endast i form av lösen.

Bestämmelserna om stämpelavgift för expedition är upptagna i 1 kap.

SF. Stämpelavgift utgår i princip för expeditioner i ärenden hos samtliga

statliga myndigheter. Dessa myndigheter är enligt 1 § SF i avgiftshänseende

uppdelade i fem olika avdelningar. Som exempel på myndigheternas fördelning

må nämnas, att till första avdelningen hänförs magistrater, polismyndigheter

och andra lokala myndigheter, till andra avdelningen underrätterna,

till tredje avdelningen länsstyrelserna, till fjärde avdelningen hovrätterna

och flertalet centrala ämbetsverk samt till femte avdelningen statsdepartementen

och nedre justitierevisionen. Avgiften är högre i högre avdelning.

Stämpelplikt föreligger i princip för alla slags expeditioner. Dessa är i

3 § SF upptagna tabellformigt i bokstavsordning, ofta under så allmänt

formulerade rubriker som beslut, bevis, protokoll och resolution. Uppräkningen

avslutas med rubriken »Expedition, som icke här ovan är särskilt

nämnd». Avgiftsbeloppen är högst varierande. Lägsta avgift är 75 öre. Som

exempel på en ofta förekommande stämpelavgift kan nämnas resolution

som betingar, hos länsstyrelse 6 kronor, hos centralt ämbetsverk 20 kronor

och hos Kungl. Maj :t 40 kronor. I några fall kan stämpelavgiften uppgå

till flera hundra kronor, för längre domar till ännu högre belopp. Högst

blir avgiften för fribordscertifikat, där den — beroende på fartygets storlek

- kan uppgå till ett par tusen kronor.

Beträffande åtskilliga av de i 3 § SF uppräknade expeditionerna anges,

att de är fria från stämpel. Bestämmelser om stämpelfrihet återfinns även

i 7 § SF, vilken innehåller en lång uppräkning av dels sådana mottagare

av expedition som befrias antingen generellt eller endast i vissa fall, dels

vissa ärendegrupper där det föreligger frihet för samtliga expeditioner med

undantag av avskrift och bevis till annan än part.

Regler om lösen finns nu i förordningen den 7 december 1883 angående

expeditionslösen (LF). Sådan lösen utgår vid flertalet statliga myndigheter

och vid vissa kommunala myndigheter, t. ex. byggnads- och hälsovårdsnämnder,

liksom hos notarius publicus. Myndigheterna är enligt 1 § LF

uppdelade i fem avdelningar efter samma principer som enligt 1 § SF. De

lösenpliktiga expeditionerna är i 3 § LF upptagna i bokstavsordning. De

är i stor utsträckning desamma som avgiftsbeläggs i 3 § SF, dock med den

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

skillnaden afl fallen av avgiftsfrihet i 3 § LF är mycket få. Lösenbeloppen

varierar inom betydligt snävare gränser än slämpelbeloppen. Lägsta lösen är

25 öre och högsta lösen är, bortsett från längre domar, 300 kronor.

I 15 § LF räknas upp åtskilliga expeditioner, som utfärdas utan lösen

och i allmänhet även är fria från stämpel. Enligt 13 § LF är från lösen

befriade vissa av de subjekt, som är fria från stämpelavgift. Vidare föreligger

jämlikt 15 a § LF beträffande lösen, som tillkommer statsverket, avgiftsfrihet

i samma utsträckning som i 7 § SF stadgas i fråga om stämpel.

Enligt kungörelsen den 4 november 1949 (nr 574) angående redovisning

till statsverket av viss expeditionslösen skall lösen för expedition, som utlärdas

från myndighet för vars tjänstemän statens allmänna avlöningsreglemente

blivit gällande, redovisas till statsverket på sätt därom är särskilt

stadgat. Härmed avses bestämmelsen i 5 § tredje stycket LF. Enligt detta

stadgande skall lösen ej debiteras på expeditionen utan i stället stämpel

utgå till motsvarande belopp, om ej enligt 7 § SF frihet från stämpel äger

rum.

Däremot äger vederbörande kommun enligt grunderna för 1 § LF behålla

lösen, som utgår vid magistrater och övriga till statsförvaltningen hörande

myndigheter i städer och köpingar samt hos byggnads- och hälsovårdsnämnder,

de till statsförvaltningen hörande myndigheterna i municipalsamhällen

och därmed jämförliga samhällen, åklagarmyndigheten i Stockholm

och polischefer. Undantagsvis äger kommunalanställd tjänsteman,

som är avlönad enligt äldre avlöningsbestämmelser, alltjämt för egen räkning

uppbära lösen som sportler.

Då i magistratsstad lagfart beviljas på grund av köp, byte eller gåva,

skall jämlikt 4 § LF, förutom stadgad lösen, erläggas s. k. friskilling. Dessa

kommunala avgifter av skattekaraktär torde ursprungligen ha utgjort vederlag

till staden för att denna ej begagnat sin lösningsrätt, då byggnad på

annans grund hembjudits staden till inlösen.

Inkomsterna av lösen och stämpel för expeditioner samt stämpel för ansökningar

vid domstol uppgick, som förut nämnts, under budgetåret 1962/63

till 24,9 miljoner kronor. Härav belöpte på statsverket 20,8 och på magistratsstäderna

4,1 miljoner kronor.

Utredningen

Allmänna synpunkter

Utredningen redogör inledningsvis för de huvudsakliga brister, som enligt

utredningens mening vidlåder de nuvarande författningarna i ämnet.

Till en början framhåller utredningen hur svåröverskådliga avgiftsbestämmelserna

i tarifferna är. I lagboken upptar dessa sammanlagt nära 20 trycksidor.

Delvis är rubrikerna desamma i båda förordningarna, men i avsevärd

omfattning är detta inte fallet. Rubrikerna är i stor omfattning, utan

någon iakttagbar systematisk ordning, upptagna under sådana huvudord

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196'':

som bevis, protokoll etc., vilka intagits i bokstavsordning. Beträffande mer

än hälften av rubrikerna i SF gäller, att de föreskriver alt expeditionen är

fri från stämpel. I LP" innehåller däremot tariffen endast ett fåtal föreskrifter.

I stället återfinns i 15 § LF en lång förteckning över expeditioner, som

skall utfärdas utan lösen. Dessutom innehåller SF i 7 § en annan lång och

mycket svårläst förteckning över fall av stämpelfrihet för särskilda subjekt

och i särskilda ärenden. Med hänsyn till att båda förordningarna skall tilllämpas

samtidigt, att någon genomgående metod inte tillämpats i fråga om

införandet av befrielsereglerna i LF och att hefrielsereglerna i SF för statsmyndigheternas

del skall iakttas även i fråga om lösen är det enligt utredningen

uppenbart, att förordningarna i tillämpningen måste föranleda

högst betydande besvär och stora vanskligheter. För en enskild person lär

det ofta, menar utredningen, vara nära nog omöjligt att utläsa vilken kostnad

en viss expedition kan betinga.

De angivna bristerna sammanhänger, anför utredningen vidare, i viss

mån med att i så stor utsträckning upptagits föreskrifter om avgiftsfrihet.

Att detta varit erforderligt beror delvis på att SF:s tariff såsom sista avgiftsbestämmelse

innehåller föreskrift om viss avgift för »expedition, som

icke här ovan är särskilt nämnd». Vidare har reglerna om avgiftsfrihet nödvändiggjorts

av att många av de expeditioner, som belagts med avgift, beskrivits

med helt allmänna beteckningar.

Sistnämnda förhållande utgör enligt utredningen en annan av författningarnas

bristfälligheter. Ärenden av de mest skilda slag inrymmes under

sådana rubriker som resolution med rubrik, protokoll annat, bevis som

tecknas å företedd handling, bevis annat, expedition. Till följd härav och

på grund av att olika avgifter är föreskrivna blir kostnaden för en expedition

beroende av den form expeditionen erhåller. Det otillfredsställande

häri framhölls särskilt av riksdagsrevisorerna i deras berättelse år 1951. Vid

utredningens undersökning har betydelsen av detta förhållande ytterligare

bekräftats.

Även beträffande avgiftsbeloppen finner utredningen författningarna ge

anledning till anmärkningar. En genomgång av tarifferna visar, att någon

enhetlig princip vid fastställande av avgifterna inte följts, något som för

övrigt knappast är ägnat att förvåna med hänsyn till att de fastställts under

olika tider och genom så många författningsändringar. I en del fall kvarstår

avgifter, som överstiger expeditionskostnaden och närmast har karaktären

av beskattning. I många fall är däremot avgifterna så låga att de, såsom

riksdagsrevisorerna uttryckte det, innefattar en blygsam ersättning

för de kostnader som ett ärende föranleder. I några fall är avgiften t. o. m.

så obetydlig, att det kan ifrågasättas om den ens motsvarar kostnaden för

stämpelbeläggningen och uppbörden. Det förut berörda behovet att meddela

föreskrifter om avgiftsfrihet har även i detta hänseende haft ogynnsamma

verkningar. Vid tillkomsten av ny lagstiftning har nämligen intresset

väsentligen blivit inriktat på frågan i vad mån avgiftsfrihet borde stadgas,

medan däremot, då avgift skulle utgå, spörsmålet om dess lämpliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år /t)t>i

storlek olta lämnats åsido med följd att någon av de allmänna rubrikerna

kommit alt gälla utan hänsyn till lämpligheten av detta.

I detta sammanhang har utredningen vidare nämnt den i författningarna

tillämpade metoden alt i avgiftshänseende indela myndigheterna i olika

avdelningar. Avsikten härmed var att avgifterna skulle vara olika, lägst hos

myndigheterna i första avdelningen och högst hos myndigheterna i femte

avdelningen. Helt genomförd blev denna tanke inte, och numera är avgifterna

i stor utsträckning desamma i alla avdelningar. Uppdelningen, som

möjligen även tjänade syftet att ange hos vilken myndighet en viss expedition

utfärdades, är i sin mån ägnad att försvåra överskådligheten.

A vgifts pliktens omfattning

Den väsentliga frågan vid utarbetandet av författningen rörande expeditionsavgifter

har utredningen funnit vara avgiftspliktens omfattning. Vid

bedömandet härav är enligt utredningen i första rummet att beakta avgifternas

ekonomiska betydelse för statsverket som bidrag till kostnader och

till förekommande av att allmänheten i onödan begär expeditioner. Sett från

denna synpunkt finner utredningen anledning föreligga att utforma bestämmelserna

så, att de omfattar alla expeditioner som inte av speciella skäl

bör vara avgiftsfria. Denna ståndpunkt har utredningen funnit i princip

känneteckna de nu gällande förordningarna, om än reglerna angående avgiftsfrihet

och tillämpningen i praxis medfört att principen i betydlig mån

undanskymts.

Mot ett ensidigt tillgodoseende av fiskaliska synpunkter gör sig emellertid

andra hänsyn gällande, framhåller utredningen. Materiellt framträder, såsom

nu, att av skälighet och billighet många expeditioner av olika slag bör

vara avgiftsfria eller belagda med låg avgift samt att det i och för sig inte

är ekonomiskt lönsamt att ta ut avgifter, som inte ger mer än uppbörden

kostar. Vidare torde avgifterna på många områden inte ha någon större betydelse

till förhindrande av onödiga expeditionsbeställningar. I formellt hänseende

anmäler sig, såsom framhållits i riksdagens skrivelse år 1952 med

begäran om översyn av reglerna för stämpelbeläggningen, önskemålen att

bestämmelserna skall vara överskådliga och lättillämpade samt så specifikt

utformade, att inte expeditions form utan dess materiella beskaffenhet blir

avgörande för avgiftens storlek.

Utredningens överväganden i frågan har lett till att översynen erhållit

väsentligt olika innebörd beträffande de allmänna domstolarna

och vissa med dem likställda specialdomstolar, å ena, samt övriga statsmyndigheter,

å andra sidan. Beträffande de förra, vilkas uppbörd av expeditionsavgifter

under budgetåret 1962/63 belöpte sig till omkring 13 miljoner kronor,

har utredningen ej ansett några mera genomgripande sakliga ändringar

vara nödvändiga. Härvid framhåller utredningen, att avgifterna inom

domstolsområdet varit föremål för omarbetning åren 1932, 1943 och 1947,

att de särskilda bestämmelserna till följd härav inte är lika föråldrade som

inom förvaltningen, att behovet av föreskrifter om avgiftsfrihet av betydelse

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

för domstolarna inte är på långt när så stort som där samt att de synpunkter

som i övrigt talar för en begränsning av avgiftsplikten inte i samma grad

gör sig gällande inom domstolsområdet. Utredningens förslag innebär därför

i fråga om avgiftspliktens omfattning vid domstolarna endast mindre

modifikationer. Bland dem må främst nämnas begränsning av skyldigheten

att lösa protokoll samt avskaffande av den allmänna avgiftsbestämmelsen

för bevis. Det senare innebär, att lösen för bevis enligt utredningen skall

utgå endast där det särskilt anges.

Vad angår övriga statsmyndigheter finner utredningen skilda

lösningar i och för sig tänkbara. Redan det förut sagda anser utredningen

emellertid utesluta de ytterlighetsståndpunkter, som kan komma i fråga,

den ena att praktiskt taget genomgående lämna alla expeditioner avgiftsfria

och den andra att behålla avgiftsprincipen och därvid antingen upprätta

fullständiga förteckningar över alla förekommande expeditioner, som inte

skall vara fria, eller för alla stadga en enhetsavgift efter sidantal jämte förteckningar

å de expeditioner, som skall vara befriade från avgift. Beträffande

det förstnämnda alternativet framhåller utredningen att stämpeluppbörden

för expeditioner inom ifrågavarande områden, som för budgetåret 1962/

63 uppgick till omkring 12 miljoner kronor, vid tiden för utredningens avslutande

torde uppgå till omkring 11 miljoner kronor.

Den uppfattning, som utredningen kommit till, innebär — såvitt angår

förvaltningsmyndigheterna — att på grund av de olika hänsyn, som här kräver

beaktande, frågan inte lämpligen kan lösas på annat sätt än att principen

om generell avgiftsplikt frånträds. Som regel får i stället gälla, att avgift

endast utgår i fall där avgift särskilt stadgats. En sådan minskning av antalet

avgiftsbelagda expeditioner sker därvid att, utan eftersättande av betydande

fiskaliska intressen, förteckningen till gagn för tillämpningen och

allmänheten inte blir svåröverskådlig.

I fråga om urvalet av de expeditioner, som bör avgiftsbeläggas, grundar

sig utredningens förslag, förutom på nuvarande avgiftsbestämmelser och frihetsregler,

på den undersökning rörande bestämmelsernas tillämpning, som

företagits under utredningsarbetet. Däremot har utredningen inte gjort någon

systematisk genomgång av författningsmaterialet för att söka finna alla

de expeditioner, som över huvud kan tänkas förekomma. Förutom materialets

otantlighet framhåller utredningen de svårigheter, som skulle varit förbundna

med att på sådant sätt erhålla en uppfattning angående förekomsten

i praktiken av viss expedition.

Beträffande de huvudsynpunkter, som varit vägledande för utredningen

vid urvalet, och om förslagets allmänna innebörd i detta hänseende må i

övrigt nämnas följande. I främsta rummet har lösen föreslagits för ärenden,

vari någon begärt tillstånd, godkännande, dispens eller

eljest särskild rättighet. Till följd av omfattningen av statens

reglerande verksamhet utgör sadana expeditioner en mycket stor grupp, och

deras beskaffenhet är i allmänhet sådan, att expeditionerna enligt utredningens

åsikt kan belastas med avgifter. Statsverksamhetens utvidgning medför

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b 281

å andra sidan, alt också anlalet fall då begärt tillstånd vägras stiger i antal.

För den enskilde medborgaren föreligger ofla svårighet alt bedöma förutsättningarna

för bifall. Avslag betyder därför inte utan vidare, all ansökningen

varit obefogad. I tillämpningen har, såsom tidigare anmärkts, i viss utsträckning

utbildat sig den praxis, att någon avgiftsbelagd expedition över huvud

inte utfärdas vid a v s 1 a g s b c s 1 u t. Denna praxis synes utredningen vila

på befogade billighetsskäl, och utredningen föreslår därför, att i princip lösen

skall utgå endast då ansökningar av ifrågavarande slag helt eller delvis

bifalls. Vid avslag i första instans och bifall till fullföljd talan i nästa instans

skall i enlighet härmed lösen endast utgå för bifallsbeslutet. Alla ärenden

av denna art har likväl inte tagits med. Vid urvalet har utredningen

främst beaktat expeditionernas frekvens och avgifternas därav betingade

betydelse för statsverket samt det begärda tillståndets beskaffenhet och värde.

Vidare har utredningen i möjlig mån eftersträvat, att likartade eller eljest

likvärdiga tillstånd — oavsett frekvensen — skall behandlas lika.

En annan grupp av expeditioner, som utredningen ansett böra avgiftsbeläggas,

är avskrifter, registerutdrag, vidimationer o. dyl., som

utfärdas blott på begäran, m. m. Härvid liksom även eljest har likväl beaktats

att, om i ett ärende till statsverket utgår särskilda registreringsavgifter,

förrättningsavgifter e. dyl., praktiska hänsyn bör medföra att lösen i samma

ärende inte skall utgå, med mindre särskilda skäl föreligger därtill. I fråga

om några ärenden föreslås, att de senare avgifterna skall höjas.

De ärenden, där svårigheterna att åstadkomma en lämplig reglering i

främsta rummet gör sig gällande, utgörs enligt utredningen väsentligen av

administrativa besvärsmål och i övrigt av bl. a. ärenden rörande

fastställelse av kommunala myndigheters beslut. Såvitt angår fall, då talan

fullföljs i vissa tillstånds- och liknande ärenden, har redan angivits, att

enligt utredningens förslag endast bifallsbeslut skall föranleda lösenplikt. En

stor mängd besvärsärenden, sannolikt den allra största delen, är emellertid

av annat slag. Dessa och övriga nyss antydda ärenden kan angå tillämpningen

av de mest olikartade lagstiftningsområden, såsom socialvården och

socialförsäkringen, taxerings- och skatteväsendet, väg- och trafikområdena,

fastighets-, brand- och byggnadsväsendet, fiske och jakt, kommunal- och

kyrkorätt samt hälso- och sjukvården. Beträffande sådana ärenden råder

nu det förhållandet, att antingen föreskrifter är meddelade om avgiftsfrihet

eller att, trots frånvaron av sådana föreskrifter, expeditionsavgifter

i mycket stor utsträckning inte tas ut, vare sig detta beror på att expedition

över huvud ej utfärdas eller på att beslut meddelas avgiftsfritt i brevform

eller annorledes. När avgift utgår, är det ej sällan kommun, som är

lösningsskyldig. Enligt de beräkningar utredningen företagit på grundval

av den gjorda undersökningen, och följaktligen med reservation beträffande

undersökningsmaterialets begränsning, skulle ett avskaffande av avgifter

för beslut i besvärsmål inte medföra något större inkomstbortfall. Beloppet

kan antas röra sig omkring endast 150 000 kronor om året, ett belopp

som högst väsentligt understiger vad föreslagna avgiftshöjningar för andra

s. 282 Kontrollera mot PDF

282 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år I96h

expeditioner kan väntas inbringa. Till stöd för att beträffande hithörande

ärenden, i den mån de nu är avgiftsbelagda, införa lösenfrihet som huvudregel

anför utredningen även billighetsskäl, sammanhängande i fråga om

kommuner med deras uppgifter inom förvaltningen och beträffande enskilda

med den allt större utsträckning vari de blivit beroende av statsverksamheten

och statsmyndigheterna. Därjämte skulle de erforderliga bestämmelserna

om avgift och undantag därifrån enligt vad utredningen framhåller

bli många till antalet och besvärliga i tillämpningen, om hithörande

ärenden i huvudsak avgiftsbelades.

Beträffande spörsmålet, huruvida avgiftsfrihet kan vara ägnad att medföra

ökning av antalet besvärsärenden och över huvud av ärendefrekvensen,

konstaterar utredningen att betydelsen av avgiftsplikt som avhållande

faktor främst förefinns inom områden, där redan nu avgiftsfrihet råder,

särskilt taxeringsprocessen. Frågan om att med hänsyn härtill införa avgiftsplikt,

där sådan inte nu föreligger, har utredningen inte ansett böra

tas upp i detta sammanhang. I övrigt torde ärendena till väsentlig del vara

av sådan art, att farhågor i angivna hänseenden knappast synes vara grundade.

Skulle det under tillämpningen visa sig att avgiftsfriheten ändå får

ogynnsamma verkningar, anser utredningen som botemedel få övervägas

att berättiga myndigheterna att ta ut viss avgift, då det i särskilda fall finnes

skäligt.

Utredningens förslag innefattar av anförda skäl att, med tidigare angivna

undantag, expeditioner rörande beslut i administrativa besvärsmål i allmänhet

blir avgiftsfria och att i övrigt lösen skall utgå blott i ett, i förhållande

till nuvarande bestämmelser, mycket begränsat antal speciellt

angivna fall samt därutöver endast beträffande expeditioner som särskilt

begärs. Som följd av förslaget i denna del bortfaller enligt utredningens

uppfattning behovet av att med hänsyn till expeditionsavgifterna söka åstadkomma

eu reglering av de former, vari förvaltningsmyndigheternas beslut

bör meddelas. Då ej heller andra skäl härtill synes föreligga utan det tvärtom

förefaller olämpligt att genom allmänna regler förhindra att i varje fall

används den form, som synes lämpligast, samt utvecklingen genom tillkomsten

av blanketter och anvisningar kan väntas gå mot ökad enhetlighet,

innehåller utredningens förslag inte några stadganden om expeditionslormer

i vidare mån än för närvarande gäller.

Avgifternas storlek

I fråga om lösenavgifternas storlek har utredningen, såsom även uttalats

i direktiven, ansett, att som utgångspunkt bör tas de direkta kostnader

som är förenade med en expedition av enklaste slag, d. v. s. för avskrift. På

grundval av beräkningar, som utförts inom statens organisationsnämnd, har

utredningen som skälig lösen för avskrift föreslagit 4 kronor för första sidan

och 2 kronor för varje följande sida, d. v. s. 10 kronor för första arket

och 8 kronor för följande ark, mot nuvarande arkavgift om 4 kronor. Fastän

höjningen är betydande, motsvarar den föreslagna avgiften efter senaste

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1''Jtii 283

materiel- och lönestegringar inte den verkliga kostnaden. Särskilda lösenbelopp,

motsvarande halva avskriftslösen, föreslås för kopior. Genom att

dessa belopp ibland något överstiger de beräknade verkliga kostnaderna sker

en viss utjämning.

Utredningen finner del tydligt att, om den första sidan av en avskrift

drar en kostnad överstigande 4 kronor, lägre avgift än 5 kronor knappast

kan ifrågakomma för andra expeditioner. Enligt utredningens förslag skall

därför lägre avgift än 5 kronor inte förekomma annat än undantagsvis.

Vad därefter angår den närmare graderingen av avgifterna, har utredningen

ansett uteslutet att söka grunda denna på någon beräkning av statsverkets

verkliga kostnader, om man därvid skall ta hänsyn till de allmänna

kostnaderna för den berörda myndigheten. Utredningen har även

ansett det praktiskt ogörligt att grunda graderingen i någon avsevärd mån

på värdet för den enskilde sökanden av det beslut, som innefattas i expeditionen.

För en sådan gradering är nämligen fallen alltför olika. Därför

har återstått att göra graderingen mera schablonartad och i viss mån utgå

från nuvarande avgifter samt att följa dessa i den mån de fastställts under

senare tider. Penningvärdets förändringar har utredningen beaktat genom

att nuvarande avgifter omräknats, varvid de avgifter som fastställts på 1920- talet höjts med 150 procent. Som exempel på föreslagna höjningar kan nämnas;

körkort 30 kronor (nu 10 kronor), pass 30 kronor (nu 13 kronor),

utdrag ur handelsregister 10 kronor (nu 3 kronor), utdrag ur aktiebolagsregistret

10 kronor (nu 4 kronor) samt tillstånd enligt allmänna ordningsstadgan

15 kronor (nu 6 kronor). Högsta föreslagna avgift är 100 kronor

och avser vissa tillstånd av Kungl. Maj :t. För några expeditioner hos Kungl.

Maj:t skall avgift, inom angivet maximum, kunna tas ut efter vad som anses

skäligt. Vad nu anförts betecknar endast huvuddragen i fråga om graderingen,

och utredningen föreslår åtskilliga avsteg i både höjande och sänkande

riktning.

Beträffande avgifterna vid domstolarna har utredningen föreslagit endast

mindre jämkningar i fråga om rättegångsavgifterna, vilka fastställdes

1947, varemot avgifterna i inskrivningsärenden — fastställda 1943 — i regel

fördubblats.

Utredningen har beräknat att ett genomförande av dess förslag skulle leda

till en ökning av expeditionsavgifterna med netto 5 miljoner kronor vid

de allmänna domstolarna, sedan en i det följande berörd gottgörelse till magistratsstäderna

frånräknats, och 10 miljoner kronor vid andra myndigheter.

Den nuvarande, delvis genomförda metoden att bestämma olika avgifter

för skilda myndigheter har utredningen i viss mån bibehållit beträffande

domstolarna. I övrigt har den däremot inte följts i vidare mån än att

för tillstånd o. dyl., som meddelas av Kungl. Maj :t, ofta föreslagits högre

lösen än för tillstånd av lägre myndighet. Detta är dock närmast föranlett

av ärendenas olika beskaffenhet.

Vid utformningen av förslag enligt nyss angivna huvudgrunder har utredningen

funnit lämpligt, att avgiftsbestämmelserna upptas i särskild för
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

teckning — kallad lösenlista — vilken som bilaga fogas till kungörelsen

angående expeditionslösen m. m. För att öka överskådligheten har utredningen

fördelat bestämmelserna i listan i tre huvudavdelningar, varjämte

listan försetts med sakregister. Den första avdelningen avser allmänna expeditioner,

som förekommer hos alla myndigheter, såsom avskrifter, diariebevis

o. dyl. Den andra avdelningen avser expeditioner vid de allmänna

domstolarna m. fl. Bestämmelserna i denna avdelning har i sin tur delats

upp i grupper, nämligen inskrivningsärenden, ärenden tillhörande boupptecknings-

och avhandlingsprotokollen, förmynderskapsärenden, konkursoch

ackordsärenden, andra domstolsärenden samt mål. Beträffande den

tredje avdelningen, upptagande övriga expeditioner, har utredningen ansett

önskvärt att även här söka åstadkomma en fördelning i grupper. Som indelningsgrund

har därvid valts de skilda lagstiftningsområdena.

Genom att ta in avgiftsbestämmelserna i en särskild lösenlista har utredningen

kunnat begränsa själva kungörelsen till stadganden av mer allmän

art. Sålunda innehåller kungörelsen bestämmelser om skyldighet att

lösa expeditioner och om avgiftsfrihet i vissa fall. Lösningsskyldigheten inom

förvaltningsområdet vill utredningen begränsa att gälla expedition, för vilken

lösen är utsatt i lösenlistan, och expedition, som begärs särskilt. Föreskrifterna

om avgiftsfrihet har utredningen i förhållande till de nuvarande

bestämmelserna kunnat inskränka till ett fåtal, tack vare begränsningen av

avgiftsplikten inom förvaltningen. Sådana föreskrifter har blivit erforderliga

endast beträffande vissa mål vid domstolarna. I övrigt innehåller utredningens

förslag till lösenkungörelse föreskrifter om expeditions form och

tillhandahållande, vilka i allt väsentligt överensstämmer med nu gällande

bestämmelser, samt om redovisning av lösen med stämpelmärken. Närmare

föreskrifter i det senare hänseendet förutsätts inflyta i särskild författning,

gemensam för stämpelavgifterna och lösen. Slutligen må nämnas, att bestämmelser

föreslås angående restitution av för mycket erlagd lösen. I

I samband med förslag till kungörelse angående expeditionslösen in. m.

har utredningen utarbetat förslag till vissa författningsändringar, delvis utgörande

följdändringar, delvis rörande mera fristående spörsmål. Sålunda

framlägger utredningen förslag till ändringar i lagen om fri rättegång, förordningen

angående registrering av svenska fartyg, förordningen med närmare

föreskrifter angående tillsyn å fartyg, förordningen med närmare föreskrifter

om fastighetsregister för stad samt förordningen med särskilda bestämmelser

om biografföreställningar m. m.

Övriga frågor

Utredningen framhåller att dess förslag beträffande expeditionsavgifterna

inte i och för sig nödvändiggör att låta den lösen som nu utgår till

städernas kassor, tillfalla statsverket. I fråga om särskilt förordnade

notarii publici anses sådan åtgärd över huvud inte kunna ifrågakomma.

Med hänsyn till att frågan om statens övertagande av ansvaret för

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kanyl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

städernas rättsskipning och vissa andra förvaltningsuppgifter, som ankommer

på kommunalanställda befattningshavare i städerna, kan väntas bli genomförd

inom ej alltför avlägsen tid (jfr SOU 1961: 6) och då avgittsbestämmelserna

blir enklare, om expeditionslösen helL tillfaller statsveiket,

framlägger utredningen emellertid törslag härom tör alla fall med undantag

blott för notarii publici. I samband därmed föreslår utredningen dock,

att patent- och registreringsverket skall äga behålla hälften av uppburen

lösen.

Utredningen tar även upp frågan om att ge magistratsstäderna g o 11 g örelse

för in ist ad lösen. Därvid framhåller utredningen att, då inteckningsförnyelserna

avskaffades år 1934, skäligheten ansågs tordra gottgörelse

till städerna för därigenom mistad lösen. Likaså liar vid indragningar

till statsverket av tjänstemäns sportler ersättning utgått för mistade förmåner.

Om städerna med bibehållen skyldighet att svara för domstols- och förvaltningskostnader

nu mister lösen för expeditioner, måste enligt utredningens

uppfattning uppenbarligen gottgörelse härför beredas städerna genom

statsanslag ur de intäkter, som i stället tillfaller statsverket. Härvid bör, å

ena sidan, undantas lösen för expeditioner från byggnads- och hälsovårdsnämnder

samt s. k. friskilling för vissa fastighetsförvärv, vilka avgifter inte

omvandlas till statlig lösen. Å andra sidan synes provision på stämpelförsäljning

böra tas med beträffande inte bara expeditionsstämplar utan även

stämplar till enskilda handlingar liksom enligt förordningen om arvsskatt

och gåvoskatt. Hur gottgörelsen i övrigt närmare skall bestämmas finner utredningen

kunna vara föremål för olika uppfattningar, delvis som följd av

att lösenavgifterna så länge fått vara oförändrade. Gottgörelsen bör enligt

utredningens uppfattning minst motsvara städernas förlust. Denna torde

med hänsyn till lösenhöjningar under senare år och för att utjämna ojämnheter

böra beräknas efter medeltalet för de två senaste aren före reformens

genomförande. Enligt utredningens mening bör gottgörelsen tills vidare utgå

efter denna grund. Därvid bör det ankomma på städerna att förebringa

utredning om storleken av den uppbörd, som skall ersättas. Om sedermera

avsevärda prisförändringar inträffar, bör emellertid ersättningen i motsvarande

män jämkas. Den förlust, som skall ersättas, torde enligt utredningens

beräkning röra sig omkring 3 miljoner kronor om året.

Enligt vad utredningen inhämtat förekommer, att tjänsteman hos stad

alltjämt åtnjuter lösen som t j änsteinkomst. Vid en indragning

av lösen till statsverket lär, uttalar utredningen, sådan tjänsteman bli berättigad

till kompensation av staden för mistad inkomst, om annat inte följer

av de för honom gällande föreskrifterna.

Yttrandena

Frågan om expeditionsavgifternas utformning har berörts i så gott som

samtliga remissyttranden. Därvid har en övervägande positiv inställning till

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

utredningens förslag kommit till uttryck. Eu systematisering av innehållet

i yttrandena erbjuder vissa vanskligheter, eftersom berörda detaljfrågor i

stor utsträckning sammanhänger med varandra. Jag vill dock i det följande

av praktiska skäl eftersträva att särskilja de båda huvudfrågorna, nämligen

å ena sidan avgiftspliktens omfattning och å andra sidan avgifternas

storlek. I anslutning till var och en av dessa båda frågor kommer jag även

att behandla problem, som står i visst samband med dem.

Avgiftspliktens omfattning

I fråga om avgiftspliktens omfattning vid de allmänna domstolarn

a har utredningens förslag, att endast mindre modifikationer skall vidtas,

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast ett remissorgan har uttryckligen

ifrågasatt, om inte domstolsavgifterna hör slopas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, som enligt vad senare redovisas förordat

principiell avgiftsfrihet för förvaltningsmyndigheternas expeditioner,

framhåller, att för domstolarnas vidkommande saken ligger något annorlunda

till. Här rör det sig om ett mera ensartat område med ett relativt begränsat

antal expeditionstyper. Dessa hänför sig därjämte i många fall till

enskilda handlingar, för vilka utgår stämpelavgifter med karaktär av skatt.

Vidare kan anhängiggörandet av en civil rättegång med därav föranledd

skyldighet att lösa rättens utslag enligt länsstyrelsens uppfattning i regel

inte jämställas med den sökande allmänhetens hänvändelser till och kontakter

med förvaltningsmyndigheterna. I det vida övervägande antalet fall

nödvändiggörs nämligen dessa av bestämmelser och föreskrifter, som för

den enskilde är tvingande för att han skall erhålla någon förmån eller rättighet

eller medgivande att vidta någon åtgärd, som kräver särskilt tillstånd.

Häradshövdingen i Västerbottens västra domsaga anför, att systematiken

lagts om på ett förträffligt sätt och att författningarna blivit klarare och lättare

att läsa. I betraktande av det för myndigheterna — och bland dessa

kanske i främsta rummet domstolarna — hårt pressade arbetsläget är det

enligt häradshövdingens mening vid denna författningsrevision nödvändigt

att söka minska myndigheternas arbetsbörda. Särskilt understryks att sådana

avgifter maste slopas, vilka visserligen kan anses — förutom historiskt

betingade — rimliga men som dock inte lönar mödan att ta ut. Vidare måste

möjligheterna att genom sammanslagning av flera avgifter minska arbetsmomenten

hos myndigheternas personal utnyttjas. Han anser, att utredningen

i dessa hänseenden borde ha gått längre än den gjort.

Häradshövdingen i Folkungabygdens domsaga ser helst, att domstolsavgifterna

helt eller delvis avskaffas, men lämnar frågan därhän på grund

av dess statsfinansiella natur.

Vad angår övriga statsmyndigheter har någon invändning inte

rests mot att principen om generell avgiftsplikt frånträds och att avgift i

stället föreskrivs endast för specifikt angivna expeditioner. Några remissinstanser

har emellertid uttalat sig för en längre gående begränsning av av
-

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 75 år 19Gb

287

giftsplikten. Därvid har ett fåtal instanser uttryckligen avstyrkt, att utredningens

förslag läggs till grund för lagstiftning.

De remissinstanser, som uttryckligen tillstyrkt utredningens förslag, uttalar

som sin uppfattning, i stort sett, att förslaget är såväl innehållsmässigt

som redaktionellt förtjänstfullt utformat och väl ägnat att läggas till grund

för nya bestämmelser i ämnet, .lnstitiekanslersåmbetet anser sålunda den

föreslagna ordningen väl funnen. Rådhusrätten och magistraten i Malmö

framhåller, att det inte torde vara möjligt att för avgifterna finna en princip

som går att tillämpa i alla lägen och som är helt invändningsfri. Utredningens

utgångspunkt är emellertid enligt denna remissinstans välfunnen

och förslagen i stort sett väl avvägda. Liknande synpunkter anförs av bl. a.

rådhusrätten och magistraten i Göteborg, poliskammaren i Malmö samt länsstyrelsen

i Malmöhus län.

Den förenkling ett genomförande av förslaget skulle medföra framhålles

särskilt som en förtjänst hos detta av bl. a. Mellanbygdens vattendomstol,

rådhusrätten och magistraten i Hälsingborg, länsstyrelsen i Kalmar län, sjö(artsstyrelsen

samt Föreningen Sveriges stadsfiskaler. Förslagets genomförande

skulle enligt denna förening och Föreningen Sveriges stadsdomare

medföra en arbetsbesparing.

En särskild fördel med förslaget, ägnad alt förenkla tillämpningen av avgiftsbestämmelserna,

anser några remissinstanser vara, att den generella

avgiftsplikten för expeditioner avskaffas och avgiftsskyldigheten sålunda

begränsas till vissa klart angivna grupper av handlingar. Detta förhållande

understryks speciellt av rådhusrätten och magistraten i Västerås samt stiftsnämnden

i Göteborgs stift. Betydelsen från förenklings- och rationaliseringssynpunkt

av den föreslagna begränsningen i avgiftsskyldigheten framhålls

även av sjöfartsstyrelsen, Skånes handelskammare och Riksförbundet Landsbygdens

folk.

Några remissinstanser framhäver förslagets värde, när det gäller att åstadkomma

en enhetlig praxis på avgiftsområdet. Stockholms rådhusrätt finner

sålunda förslaget ägnat att främja en enhetlig tillämpning. Sjöfarisstyrelsen

anser, att genom omläggningen skapas förutsättningar för en enhetlig

praxis inom förvaltningens olika grenar. Därmed skulle, antar styrelsen,

den känsla av godtycke bortfalla, som nuvarande system enligt styrelsens

uppfattning torde kunna föranleda i vissa fall.

Statstjänstemännens riksförbund (SR) förklarar sig ha övervägt att föreslå

avgiftsfrihet för olika slag av tillstånd, såsom pass, körkort o. dyl. samt

behörighetsbevis och över huvud taget sådana avgiftspliktiga handlingar

som är obligatoriska i skilda sammanhang. Förbundet har dock stannat för

alt inte göra någon erinran mot utredningens förslag i detta hänseende.

Starka skäl talar nämligen enligt förbundets mening för att den, för vilken

meddelas ett dylikt beslut eller bevis som är till fördel för honom, själv

betalar ersättningen för den kostnad, som är förenad med beslutets tillkomst.

I annat fall skulle denna kostnad, framhåller förbundet, endast kunna

täckas genom direkt beskattning. Till förbundets slutsats bidrar dels att

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

de belopp, som inflyter och beräknas inflyta genom expeditionsavgifter, inte

är obetydliga dels att avgiftsfrihet med fog kan antas leda till att allmänheten

begär en del av de nämnda handlingarna i onödan.

Några av de remissinstanser, som tillstyrker utredningens förslag, berör

frågan om myndigheternas service mot allmänheten i annan form än genom

avgiftsbelagda expeditioner. Föreningen Sveriges kronokamrerare framhåller

sålunda, att viss tveksamhet funnits angående innebörden av begreppet

expedition. Enligt föreningens uppfattning framstår det som ett väsentligt

spörsmål, huruvida det efter ett genomförande av förslaget alltjämt kan anses

möjligt att tillhandagå allmänhetens begäran om icke avgiftsbelagda

skriftliga informationer i sådana fall där det är uppenbart att formell expedition

(bevismedel) inte önskas eller erfordras. Spörsmålet har, framhåller

föreningen, framför allt aktualitet beträffande adressuppgifter till banker,

inkassobyråer o. dyl. Föreningen finner angeläget, att spörsmålet om begreppet

expedition m. m. får en definitiv och för samtliga parter acceptabel

lösning i samband med en ny lagstiftning. Det är nämligen just inom detta

fält, som praxis starkt varierar olika myndigheter emellan. Föreningen

har i princip inte något att erinra mot att systemet med icke avgiftsbelagda

skriftliga informationer rörande adresser, inkomstförhållanden o. dyl. helt

elimineras.

Som jag förut nämnt, har vissa remissmyndigheter uttalat sig för att

avgiftsplikten skall begränsas i högre grad än utredningen föreslagit. Uttalanden

i denna riktning har gjorts av bl. a. statskontoret, riksrevisionsverket,

försvarets civilförvaltning och landsorganisationen.

Statskontoret framhåller alt utredningens förslag innebär en genomgripande

omarbetning av de nuvarande lösen- och stämpelförordningarna, som

torde kunna leda till att stämpelbeläggningen blir väsentligt enklare och bestämmelserna

mera lättillgängliga än hittills. Även om således förslaget innebär

ett stort steg mot en rationaliserad stämpelverksamhet, ifrågasätter

statskontoret dock, om man inte redan i detta sammanhang bör vidta längre

gående reformer än dem som utredningen föreslagit. I fråga om avgiftsfrihetens

omfattning synes sålunda anledning föreligga att närmare än som

skett i utredningen överväga en utvidgad frihet. I dagens samhälle måste

spörsmålet om stämpelavgift betraktas ur andra synvinklar än vid stämpelförordningens

tillkomst. Statens väsentliga inkomstkällor finns på andra

områden än inom stämpelväsendet, och synpunkterna på vad medborgarna

skall äga åtnjuta utan direkta avgifter har undergått en radikal omgestaltning.

Sett från dessa synpunkter måste man, anför statskontoret vidare, ställa

sig frågande till åtskilliga av de stämpelavgifter, som enligt utredningens

förslag alljämt skulle tas ut. Framför allt vill det synas som om den bristande

advertens, som hittills rått i avgiftshänseende mellan den statliga förvaltningsapparaten

och de kyrkliga myndigheterna, i vissa avseenden alltjämt

skulle bestå (jfr myndighetsbevis).

Vidare bör enligt statskontorets mening avgiftens betydelse för statsver
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kmujl. Muj.ts proposition nr 75 år 196''t

ket ses inte endast från inkomstsynpunkt. Beaktas måste också myndigheternas

bestyr med uträknande, påförande, inkassering, bokföring och revision

m. in. Ur dessa aspekter kan det synas tveksamt, om avgift skatt

tas ut för de s. k. allmänna expeditionerna. Erforderlig kompensation för

slopad avgift torde kunna erhållas genom höjning av andra aven enligt

utredningens förslag relativt blygsamma avgifter. Statskontoret anser det

även böra övervägas, om inte den vägen vore framkomlig att man begränsade

kategorien stämpelpliktiga myndigheter till dem vid vilka stampeluppbörden

är av större ekonomisk betydelse för statsverket.

Riksrevisionsverket ifrågasätter, om det inte i detta sammanhang vore

lämpligt att ta upp frågan om avgiftspliktens omfattning enligt losenkungörelsen

till närmare behandling från principiella synpunkter. Därvid bor

enligt ämbetsverkets mening beaktas, att statsverket i många fall kan in

ett direkt intresse av att ärenden blir prövade i vissa avseenden och i viss

ordning. Så kan vara fallet exempelvis beträffande förhandsförfrågningar,

intvg, avskrifter, bevis in. in. i betydande grupper av ärenden. Det synes

riksrevisionsverket då varken skäligt eller lämpligt att lösenbelägga expeditionerna.

Försvarets civilförvaltning anför att det — med hänsyn till att de nuvarande

bestämmelserna i viss mån kan sägas återspegla en gången tids uppfattning

angående förhållandet mellan myndigheterna och allmänheten vid

tillhandahållandet av expeditioner av olika slag — möjligen kan ifrågasättas,

huruvida inte bestämmelserna om expeditionsavgifter utgör en kvarleva

från äldre tid och föga motsvarar nutida betraktelsesätt i^ fråga om den

service som bör lämnas den rättssökande allmänheten. Från sådana sy11''

punkter hade det varit önskvärt med ett mera radikalt grepp på hela frågan

i syfte att förenkla och underlätta för den enskilde — åtminstone i den

mån han intar partsställning — att få expeditioner hos myndigheterna.

Med denna reservation har utredningsmannens förslag till enhetlig reglering

av nuvarande, svåröverskådliga bestämmelser på området i stort sett

inte gett civilförvaltningen anledning till erinran.

Länsstyrelsen i Västmanlands län förordar att det stora flertalet expeditioner,

som innefattar tillstånd, dispens, fastställelse, stadfästelse och godkännande,

fritas från avgift. Avgiftsplikten skulle i enlighet härmed begränsas

till att avse dels expeditioner, som enligt länsstyrelsens mening bör

lösenbeläggas även i ett system med principiell avgiftsfrihet såsom särskilt

beställda avskrifter och utdrag ur vissa register, dels möjligen vissa

i avgifts- och expedieringshänseende lätthanterliga och från fiskalisk synpunkt

mera betydande expeditioner såsom pass och körkort.

Landsorganisationen uttalar sig också för en generell avgiftsfrihet for

förvaltningsmyndigheternas expeditioner. Enligt landsorganisationens uppfattning

torde det inte finnas någon godtagbar metod för en inbördes avvägning

av de hundratals avgifterna med hänsyn till de kostnader ärendenas

handläggning och expeditionerna vållar. Varje beräkningsmetod måste

ha mycket starka inslag av godtycklighet. En uppräkning av avgifterna

10 Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 saml. Nr fä

s. 290 Kontrollera mot PDF

290 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196A

med ledning av penningvärdets fall under den tid, som förflutit sedan avgifterna

senast blivit fastställda, anser landsorganisationen inte förändra

denna karaktär av godtycklighet. I många fall torde sålunda statsverkets

kostnader avsevärt överstiga den uttagna avgiften. Två alternativa lösningar

ter sig då som möjliga. Härom anför landsorganisationen.

Den ena och mest radikala är att helt slopa avgifterna. Starka skäl kan

i själva verket anföras för en dylik lösning. Expeditionsavgifter utgör eu

ålderdomlig och föga effektiv uppbördsmetod. Vissa besparingar skulle

otvivelaktigt kunna vinnas beträffande arbetet med redovisning, kassagöromål,

bokföring m. m. Avgiftsfrihet skulle också stå i god överensstämmelse

med den moderna uppfattningen om statliga myndigheter som serviceorgan

åt medborgarna. En betydande del av denna service lämnas både

av principiella och praktiska skäl avgiftsfritt och måste finansieras skattevägen.

Det är ytterligt svårt att dra en hållbar skiljelinje mellan avgiftsfria

och avgiftsbelagda expeditioner.

Del andra alternativet — som valts av utredningsmannen — innebär

att expeditionsavgifter även fortsättningsvis tas ut och att avgiftsbeloppen

bestäms skönsmässigt. För fortsatt avgiftsuttag talar dels statsfinansiella

skäl, dels nödvändigheten att, åtminstone i vissa fall, genom avgifter begränsa

de anspråk på arbetskrävande service av olika slag, som allmänheten

kan ställa på myndigheterna.

Enligt landsorganisationens mening väger skälen för avgiftsfrihet starkare

än skälen för att bibehålla ett oenhetligt och svåröverskådligt avgiftssystem,

vilket av tekniska skäl inte kan baseras på principen om kostnadstäckning

för de tjänster som staten tillhandahåller. En avveckling av detta

system, vilket snarast är att betrakta som en relikt från en gången tids uppfattning

om förhållandet mellan samhället och medborgarna, bör därför

övervägas. Undantag från regeln om avgiftsfrihet anser landsorganisationen

böra ifragakomma endast för de fåtaliga fall, där avgiftsfria expeditioner

kan leda till orimlig ökning av allmänhetens anspråk och motsvarande

merbelastning för statsverket. Här åsyftar landsorganisationen i första hand

de i utredningens lösenlista under avdelning I (»Allmänna expeditioner»)

uppräknade expeditionerna såsom avskrifter, vidimationer, registerutdrag,

diariebevis och liknande.

Fem remissinstanser, nämligen besvärssakkunniga, stadskollegiet i Stockholm,

Sveriges akademikers centralorganisation, Kungl. automobil klubben

och Motormännens riksförbund, vilka alla förordar en vittgående begränsning

av avgiftsplikten, har avstyrkt, ait utredningens förslag läggs till grund

för nya bestämmelser om expeditionsavgifter.

Besvärssakkunniga finner visserligen statsfinansiella skäl och servicesynpunkter

tala mot att över huvud behålla expeditionsavgifterna. Ett fullständigt

avskaffande anser sig besvärssakkunniga dock inte kunna tillstyrka.

Såvitt de sakkunniga kan bedöma, kan expeditionsavgifter inte undvaras

i vissa sammanhang bl. a. för att hindra, att enskilda tar myndigheterna

i anspråk i alltför hög grad. Detta gäller särskilt avskrifter. Part

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kiuujl. Maj:ts proposition nr 75 är 10di

bör dock enligt besvärssaklumnigas mening ha rätt att kostnadsfritt få en

avskrift av varje handling i sina egna ärenden. Avgifter kan enligt de sakkunnigas

uppfattning anses motiverade även av vissa andra skal. I t. ex.

patent- och varumärkesärenden samt vissa koncessionsärenden framstår ett

mera affärsmässigt betraktelsesätt som naturligt med hansyn till den ekonomiska

vinning den enskilde gör genom den ensamrätt som staten garanterar

honom. Sammanfattningsvis uttalar besvärssakkunniga, att utredningens

förslag till kungörelse angående expeditionslösen m. m. inte utan genomgripande

omarbetning bör läggas till grund för ny författning i ämnet

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) anser, att avgiftsplikt

för expeditioner bör ifrågakomma endast i fall där man kan befara att avgiftsfrihet

skulle leda till att allmänheten i onödan begärde expeditioner

En avgiftsbeläggning av förvaltningsmyndigheternas expeditioner enbar

med hänsyn till statens fiskaliska intressen synes organisationen inte vara

motiverad" Eftersom det är ett allmänt intresse att den enskilde uppmuntras

att söka tillstånd, så att förvaltningskontrollen blir effektiv, avstyrker SACO

avgiftsplikt för tillstånd och godkännanden.

Kungl. antomobil klubben och Motormännens riksförbund accepterar avgiftsbeläggning

av avskrifter, vidimationer o. dyl., som utfärdas blott på begäran,

liksom av utdrag ur olika register in. in. Däremot finner dessa organisationer

det vara obilligt att avgift tas ut för tillstånd, särskilt behörighetshandlingar

inom vägtrafikområdet. I stället förordar organisationerna,

att kostnaderna för sådana expeditioner täcks genom allmänna medel.

Vad gäller urvalet av de expeditioner, som bör avgiftsbeläggas, har endast

ett mycket ringa antal myndigheter föreslagit avgiftsplikt för fler expeditioner

än dem utredningen upptagit som avgiftspliktiga. Däremot har åtskilliga

remissorgan — utöver vad som tidigare angivits i fråga om den allmänna

inställningen — uttalat sig för ytterligare begränsningar av avgiftsplikten

i olika hänseenden. Det har synts mig lämpligt att i det följande

behandla de olika huvudgrupperna av expeditioner var för sig, i den man

remissyttrandena ger uttryck för en principiell inställning.

Förslaget att avgift skall utgå för beslut, varigenom någon erhåller begärt

tillstånd, godkännande, dispens eller eljest särskild

rättighet, har av flertalet remissorgan lämnats utan erinran. Mot ett

bibehållande av avgiftsplikt för sådana expeditioner har, såsom jag redan

nämnt, länsstyrelsen i Västmanlands län, landsorganisationen, Sveriges akademikers

centralorganisation, Kungl. automobil klubben och Motoi männens

riksförbund uttalat sig.

Kooperativa förbundet tillstyrker förslaget och anför att man principiellt

visserligen skulle kunna betrakta det som icke sakligt motiverat att ta ut lösen

t. ex. för tillstånd att bedriva handelsrörelse med vissa varor och varuslag,

vilka inte innebär någon förmån för vederbörande tillståndssökande

utan i stället är att betrakta som medel för att underlätta det allmännas kon
-

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Iroll över den speciella rörelsen. Det synes emellertid förbundet vara svårt

att dra skiljelinjerna mellan sådana tillstånd och dem, som innebär reella

förmåner för den enskilde, t. ex. tillstånd för jakt och fiske, trafiktillstånd

av olika slag för motorfordon etc. Att göra en del av de här berörda tillstånden

avgiftsfria och åter andra avgiftsbelagda skulle enligt förbundets mening

innebära så avsevärda definitionssvårigheter med åtföljande allmänna

kostnader för utredning och behandling av gränsfall och eventuella överklaganden,

att en lösning enligt förmånsprincipen synes vara praktiskt svårgenomförbar.

Om en sådan lösning, detta oaktat, skulle läggas till grund för

listan över expeditionsavgifter, skulle dessa också bli kostnadsbetungande

såväl för statsverket och kommunerna som för den tillståndssökandc.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnads föreningars riksförbund (HSB),

som uttalat sin anslutning till utredningens principiella uppbyggnad av

lagstiftningen, ställer sig dock tveksam till ett bibehållande av avgiftsplikt för

ärenden av typen tillstånd, godkännande, dispens o. dyl. Reglerna om tillståndstvång

bärs upp av ett samhälleligt intresse, menar förbundet. Rättviseoch

billighetsskäl talar därför enligt dess mening med viss styrka för att

kostnaderna finansieras skattevägen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller beträffande dispens från

vissa förbud, t. ex. enligt byggnadslagen, att ett sådant förbud innefattar inskränkning

i ägarens fria förfogande över hans egendom. Ägaren får underkasta

sig detta utan ersättning av hänsyn till allmänna intressen. Det

förefaller länsstyrelsen föga rimligt att, om det allmänna intresset inte kräver

att förbudet uppehålls i visst fall och dispens alltså medges, vederbörande

får vidkännas kostnader härför i form av stämpelavgift.

Utredningens förslag, att avgift inte skall utgå för avslagsbeslut

i sådana ärenden som jag nu behandlat, har mött erinran från endast ett

par remissorgan.

Enligt besvärssakkunnigas mening bör avslagsbeslut behandlas på samma

sätt som bifallsbeslut. De sakkunniga uttalar sålunda, att ett gynnande beslut

i många fall inte innebär något gynnande i egentlig mening ulan blott

bevis på att vederbörande uppfyllt vissa av t. ex. ordningsskäl uppställda

villkor. Enligt besvärssakkunnigas uppfattning kan t. ex. beträffande körkort

göras gällande att det i och för sig bör stå varje hygglig och körkunnig

medborgare fritt att köra bil och att, när det allmänna av hänsyn till den

allmänna trafiksäkerheten infört en reglering av rätten att föra motorfordon,

det allmänna bör tillse att den enskilde vållas minsta möjliga olägenheter

härav. Med besvärssakkunnigas principiella utgångspunkt saknas anledning

att ge avslagsbesluten en särställning. En avgift, som har till uppgift

att begränsa tillströmningen av ärenden, bör därför enligt besvärssakkunnigas

mening utgå även för avslagsbeslut.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län å sin sida framhåller att ärenden, som

slutligen utmynnar i beslut om avslag, ofta kräver betydande arbetsinsats

och ingående motivering av heslutet. Enligt länsstyrelsens mening kan avgiftspåföring

möjligen också bidra till en minskning av antalet okynnes
-

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kuncjl. Maj. ts proposition nr 75 år 1 .%''4

ansökningar. Av praktiska skäl föreslår länsstyrelsen en enhetlig avgift, förslagsvis

20 kronor, för sådana avslag, som innebär ett slutligt ställningstagande

i sak. Beslut i anledning av icke fullföljda ansökningar samt interimistiska

beslut bör dock enligt länsstyrelsens uppfattning vara avgiftsfria.

Beträffande behörighetsbevis har medicinalstyrelsen tillstyrkt utredningens

förslag, som innebär behållande av avgiftsplikten inom medicinalväsendet.

Justitiekanslersämbetct däremot har hyst viss tvekan om det

principiellt berättigade eller lämpliga i att avkräva vissa yrkesutövare — läkare,

sjuksköterskor m. fl. — avgift för legitimation eller annan behörighet,

eftersom legitimation som regel inte innebär någon egentlig prövning utan

mera bildar slutstenen i utbildningen. Även veterinär styr ds en ifrågasätter,

om inte den allmänna tendensen att avveckla termins- och andra jämförliga

avgifter inom läroverk och universitet borde medföra ett slopande av avgift

för legitimationer, vilka ju i regel endast utgör den naturliga avslutningen

på fullbordade studier.

Förslaget att slopa avgifterna för behörighetsbevis för lärare har tillstyrkts

av överstyrelsen för yrkesutbildning och lämnats utan erinran av skolöverstyrelsen.

Mot förslaget att avgiftsplikt bibehålies för avskrifter, registeiutdrag

o. dyl., som utfärdas endast på begäran, har erinran riktats

endast av be svärs sakkunniga, statskontoret, fångvårdsstyrelsen och kontiollstyrelsen.

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) framhåller, att a\giftsfrihet

för denna grupp av expeditioner lätt kan leda till att den statliga förvaltningsapparaten

i onödan tas i anspråk.

Besvärssakkunniga har, såsom förut nämnts, uttalat, att generell avgift

bör upptas för att förebygga missbruk av enskilda, men anser dock, att

part bör kostnadsfritt få en avskrift av varje handling i sina egna ärenden.

Statskontoret har, såsom likaledes redan nämnts, funnit det tveksamt,

om avgift skall tas ut för de s. k. allmänna expeditionerna, och erinrat om

att erforderlig kompensation för slopad avgift torde kunna erhållas genom

höjning av andra även enligt utredningens förslag relativt blygsamma avgifter.

Enligt fångvårdsstyrelsens uppfattning är det knappast behövligt att behålla

dessa avgifter i prohibitivt syfte. Styrelsen är dock medveten om att ett

slopande av avgifterna skulle innebära avsteg från eljest gällande principer

i fråga om stämpelbeläggning av förvaltningsmyndigheternas expeditioner

och vill därför inte framställa något yrkande därom.

Kontrollstyrelsen anser det i princip inte skäligt, att avgift över huvud

tas ut för sådana expeditioner hos styrelsen. Expeditionerna avser nämligen

så gott som uteslutande ärenden rörande skattskyldiga hos kontrollstyrelsen,

vilka enligt styrelsens mening inte bör belastas med expeditionsavgift.

Den av utredningen föreslagna principen, att för registreringsbevis

ej skall utgå lösen samtidigt med registreringsavgifter e. dvl. avgifter,

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

bär godtagits av samtliga remissorgan. Särskilt tillstyrkes förslaget av statens

biografbyrå, patent- och registreringsverket och statens växtskyddsanstalt.

Sjöfartsstyrelsen och de sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn

av gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg in. in. framhåller särskilt,

att något undantag från denna princip ej bör göras för sjöfartsstyrelsens

del.

Förslaget om slopande av avgiftsplikten för beslut i administrativa

b e s v ä r s in å 1 har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Endast fyra remissorgan förordar, att avgiftsplikten i sådana mål behålls

i begränsad omfattning. Ur yttrandena från dem som uttryckligen tillstyrkt

förslaget — bostadsstyrelsen, försvarets civilförvaltning, statens hyresråd,

kammarkollegiet, kammarrätten, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms

och Västerbottens län, besvärssakkunniga, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska stadsförbundet och Näringslivets skattedelegation —

må nämnas följande.

Besvärssakkunniga anför, att uttagande av särskild avgift i administrativt

besvärsmål ej står i god överensstämmelse med vad som får anses vara

besvärsinstitutets grundtanke, nämligen att det skall stå envar fritt att

utan ekonomiska eller andra hinder erhålla rättsskydd hos högre instans.

Som ett ytterligare skäl för den föreslagna avgiftsfriheten erinrar Statstjänslemannaförbundet

om att ersättning för rättegångskostnader inte utgår

i administrativ process. Så länge detta gäller — enligt förbundets mening

vore det en angelägen reform att här åvägabringa ändring — bör allt

göras för att nedbringa parternas kostnader för nödiga expeditioner. Dessa

kostnader skulle ofta, påpekar förbundet, tillfalla den förlorande parten, staten.

Kammarrätten framhåller att för närvarande föreligger skyldighet att erlägga

stämpelavgift för vissa av kammarrättens och länsstyrelsernas utslag

och beslut rörande tillämpningen av lagen om socialhjälp och lagen om

samhällets barnavård. Ett bibehållande av dessa avgifter finner kammarrätten

inte längre vara erforderligt. Kammarrätten tillägger, att ett avskaffande

av avgifterna skulle medföra en inte obetydlig arbetsbesparing. De

utgör nämligen i regel den enda rättegångskostnaden i dessa mål och föranleder

därför överväganden inom kammarrätten, om part skall åläggas ersätta

motparts rättegångskostnader, överväganden som i många fall kan vara

besvärliga och tidsödande.

Beträffande spörsmålet, om avgiftsfrihet kan vara ägnad att medföra ökning

av antalet besvärsärenden och över huvud av ärendefrekvensen inom

områden där redan nu avgiftsfrihet råder, uttalar hyresrådet, att det med

hänsyn till den fortgående minskningen av antalet till hyresrådet inkommansaknas

anlednin^, att nu införa avgiftsplikt för expeditioner

från hyresnämnderna och hyresrådet. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför

att den eventuella ökningen, vilken torde bli ringa, av antalet besvärsärenden

inte motiverar ett bibehållande av avgiften. Då i det största antalet

besvärsärenden, vilka gäller taxerings- och mantalsskrivningsprocessen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

295

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 75 dr 196 A

för närvarande föreligger avgiftsfrihel, anser länsstyrelsen skäl föreligga att

införa avgiftsfrihel i samtliga bcsvärsärenden. Länsstyrelsen < Stockholms

län framhåller att frågan om avgiftsfrihet får omprövas, om friheten iramdeles

skulle visa sig få ogynnsamma verkningar.

Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet finner

förslaget innebära eu avsevärd förbättring genom alt det vidgar avgiftsfriheten

för kommunala organ och bidrar till att de avgittsplikliga expeditioner,

som berör kommunerna, blir mycket få.

Ur yttrandena från de fyra remissinstanser, som inte ansett sig kunna

tillstyrka full avgiftsfrihet för besvärsmål, må följande återges.

Patent- och registreringsverket ifrågasätter om inte lösen borde införas vid

besvär till Kungl. Maj :t i patent- och varumärkesärenden, eftersom särskild

avgift utgår i dessa ärenden vid besvär till verkets besväisavdelning.

I de tre övriga avstyrkande yttrandena uttalas önskemål om avgift vid

s. k. okynnesbesvär. Länsstyrelsen i Södermanlands län finner det visserligen

rimligt att beslutet lämnas utan avgift, då besvären är befogade och

därför föranleder ändring av det överklagade beslutet. Länsstyrelsen ifrågasätter

däremot, om avgift inte bör erläggas då besvären befinnes ogiundade

och alltså lämnas utan bifall. Det är nämligen ingalunda ovanligt, menar

länsstyrelsen, att besvär anförs enbart för att förhala saken och i fullt medvetande

om att ändring ej kan vinnas. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser

att man, med hänsyn till risken för betydlig ökning av antalet »okynnesbesvär»,

bör införa en regel, som berättigar myndigheterna att i särskilda

fall ta ut en viss avgift. Länsstyrelsen hävdar att, även om en sådan bestämmelse

skulle komma att tillämpas ytterst sällan, dess blotta existens

torde kunna verka återhållande i de fall, där missbruk kan befaras. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, som anser att många av besvären i kommunala

mål kan betraktas som okynnesbesvär, föreslår för utslag i dylika

mål en lösen på, allt efter utslagets omfattning, 25—50 kronor. Länsstyrelsen

förordar vidare lösen i utsökningsmål, i varje fall vid tvist mellan enskilda.

Likheten med dom i civilmål finner länsstyrelsen motivera en lösen med

25_50 kronor. Beträffande indragning av körkort befarar länsstyrelsen, att

onyttiga besvär avsevärt kommer att öka. För att åtminstone i någon mån

förhindra en sådan utveckling, som skulle inedföra en ytterligare arbetsbelastning

för den redan nu hårt arbetstyngda regeringsrätten, bör utslag i dessa

mål enligt länsstyrelsens uppfattning fortfarande beläggas med lösen.

Avgifternas storlek

Såvitt avser dom stolsavgifter na har det övervägande antalet re

missorgan tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran

Högre avgifter förordas av endast två och lägre avgifter av endast ett remissorgan.

De remissorgan, som uttryckligen tillstyrkt utredningens förslag, har funnit

den allmänna höjningen av avgiftsnivån skälig och den inbördes avvägningen

mellan de olika avgiftsbeloppen väl genomförd. Sålunda uttalar hovrätten

för Västra Sverige, att man utan vidare synes kunna godtaga den all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

männa princip för avvägning av avgifternas storlek som tillämpats liksom

den utgångspunkt för beräkningarna som valts. Hovrätten för Nedre Norrland

har i och för sig intet att erinra mot den föreslagna uppräkningen av avgifterna

och anser höjningarna i stort sett motsvara de inträdda förskjutningarna

i den allmänna prisnivån.

Rådhusrätten och magistraten i Malmö har framhållit, att avgifterna inte

är avsedda att helt täcka kostnaderna för domstolarnas och förvaltningsorganens

arbete. De olika avgifternas fastställande och uttagande medför emellertid

ett inte oväsentligt arbete, åtminstone för domstolarna. Hur avgifterna

än utformas, anser rådhusrätten det vara omöjligt att åstadkomma absolut

rättvisa i relationerna mellan de olika avgifterna. Grundprinciper för

lagstiftningen måste enligt rådhusrättens mening vara dels att det inte fastställs

avgifter, vilkas uttagande kan beräknas kosta mer än de inbringar,

dels att bestämmelserna i görligaste mån utformas på sådant sätt, att de inte

vållar alltför stora svårigheter vid tillämpningen. Rådhusrätten anser därför

utredningens utgångspunkt välfunnen och de föreslagna avgifterna i

stort sett väl avvägda. Även häradshövdingen i Hallands södra domsaga

framhåller, att det uppenbarligen inte är möjligt att i varje särskilt fall bestämma

vad som skall anses vara en fullt riktig debitering. Man bör emellertid

sträva efter att fastställa skäliga belopp, och enligt häradshövdingens

uppfattning har detta resultat uppnåtts genom utredningens förslag.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anser det från principiell synpunkt

önskvärt att avgifterna fastställs till sådan nivå, att de i stort sett täcker

statsverkets kostnader för de grenar av domstolarnas verksamhet som rimligen

bör bekostas av de rättssökande. Det är emellertid klart, att kostnaderna

för rättsskipningen i brottmål inte alls och i tvistemål endast till en

mindre del kan täckas genom expeditionsavgifter o. dyl. Kostnaderna för

t. ex. inskrivningsväsendet bör däremot enligt föreningens uppfattning helt

täckas genom avgifter. Föreningen anför vidare.

Såsom utredningsmannen funnit är det emellertid svårt att bedöma i vad

mån de nuvarande resp. de föreslagna avgifterna fylla en sådan målsättning.

Föreningen vill som ett bidrag till denna diskussion anföra, att vid en

större domsagas inskrivningsavdelning uppbörden genom försäljning av

enkla beläggningsstämplar f. n. uppgår till ungefär samma belopp som de

på avdelningen belöpande direkta lönekostnaderna. Däremot täckas icke personalens

pensions- och sociala förmåner samt lokal- och expenskostnader.

När det gäller mindre enheter är måhända även kostnadstäckningen sämre.

Den föreslagna avgiftshöjningen, som torde röra sig om bortåt 100 %, svnes

därför vara befogad, särskilt om man utgår från att de nya avgifterna

komma att bestå oförändrade under avsevärd tid.

Föreningen Sveriges rättshjälps jurister påpekar att höjningarna lär bli

mest kännbara för rättshjälpsanstalternas klientel, i den mån utgifterna

inte faller inom ramen för beviljad fri rättegång. Föreningen framhåller

emellertid att det är så länge sedan nu gällande taxor fastställdes, att penningvärdesänkningen

motiverar en uppräkning. Från denna synpunkt anser

föreningen de föreslagna avgifterna inte i och för sig otillbörliga, och för
-

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Muj.ts proposition nr 75 är 1964

cningcn har intet att invända mot att förslaget läggs till grund föi lagstiftning.

Liknande synpunkter anförs av Stockholms stads rättshjälpsanstalt.

Ej heller Sveriges advokatsamfund eller Föreningen Sveriges stadsdomare

har funnit något att erinra mot domstolsavgifternas storlek. Svenska clverksföreningen

säger sig visserligen konstatera, att de föreslagna domstolsavgifterna

över lag är låga, men påyrkar ej någon höjning.

Ur yttrandena från de remissorgan, som anfört erinringar, må återges

följande.

Statskontoret uttalar, att ingenting är att invända mot den allmänna uppräkningen

av avgifterna på grund av penningvärdets försämring. I en del

fall bör enligt statskontorets mening en ytterligare höjning kunna övervägas.

Även rådhusrätten och magistraten i Norrköping anser de föreslagna

avgiftshöjningarna i regel väl befogade men i vissa fall för små. Särskilt synes

ansökningsavgifterna alltjämt för låga.

Rådhusrätten och magistraten i Hälsingborg finner däremot avgifterna

väl höga och beklagar att höjda expeditionsavgifter också medför ökade

rättegångskostnader, inte endast på grund av rättegångsavgifternas höjning

utan även på grund av höjda kostnader för allehanda bevis såsom mantalsskrivningsbevis,

firmabevis och andra registreringsbevis. Särskilt i de inånga

mål och ärenden, bl. a. om betalningsföreläggande, där tvisteföremålets värde

är relativt ringa men domstolsförfarande inte dess mindre är pakallat

för att den enskilde skall få sin rätt, finner rådhusrätten det beklagligt, att

rättegångskostnaderna skall stiga till belopp som verkar orimliga i förhållande

till tvisteföremålets värde. Rådhusrätten skulle gärna ha sett, att avgifternas

storlek i någon mån gjorts beroende av värdet för den enskilde av

den åtgärd varom är fråga, men är dock väl medveten om att detta skulle ha

komplicerat bestämmelserna och anser sig därför inte böra framlägga något

ändringsförslag i denna del.

Bibehållandet av avgiftsskillnaden mellan underrätt och överrätt beträffande

slutliga beslut och domar finner rådhusrätten och magistraten i Uppsala

inkonsekvent, eftersom kostnadstäckningsprincipen skall gälla.

I fråga om avgifterna vid övriga statsmyndigheter har det

stora flertalet remissorgan tillstyrkt de av utredningen angivna principerna

eller lämnat dem utan erinran. Ett tiotal remissinstanser finner dock den

föreslagna avgiftsnivån för hög. Endast ett par remissorgan anser höjningen

otillräcklig.

De remissinstanser, som uttryckligen tillstyrkt utredningens förslag, uttalar

såsom sin uppfattning, att avgiftshöjningen i allmänhet framstår som

välgrundad samt att graderingen av avgifterna och motiveringen härför är

övertygande. Kooperativa förbundet finner sålunda de höjda avgifterna för

avskrifter och andra expeditioner rimliga. I betraktande av det förändrade

penningvärdet sedan 1920-talet innebär de ingen reell ökning, framhåller

förbundet.

10f Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 75

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1961

Att de nuvarande avgifterna är för låga konstateras av samtliga remissorgan.

Sveriges häradsskrivarförening anför, att avgifterna i många fall inte

svarat mot statsverkets faktiska kostnad för tillhandahållande av begärda

expeditioner, och uttalar tillfredsställelse med de föreslagna avgiftshöjningarna.

Även Föreningen Sveriges kronokamrerare finner de föreslagna

höjningarna utgöra en sedan länge välbehövlig justering. Exekutionsdirektörcn

i Stockholm framhåller att avgifterna för expeditioner nu i många fall är

uppenbart för låga och inte tillnärmelsevis motsvarar den kostnad, som

utfärdandet medför. En officiellt vidimerad avskrift kan sålunda nu ofta

erhållas för betydligt lägre kostnad än samma avskrift gjord hos en privat

maskinskrivningsbyrå. Frestelsen att utnyttja myndighetens tjänster härvidlag

kan sålunda enligt exekutionsdirektörens mening bli stor även när den

officiella vidimationen inte är erforderlig.

Principen att avgiften inte skall få överstiga självkostnaden för expeditionen

omfattas av samtliga remissorgan. I några yttranden diskuteras hur

denna princip lämpligen bör tillämpas. Poliskammaren i Hälsingborg uttalar

att, om hänsyn skulle tagits till de verkliga kostnaderna, höjningen givetvis

fått göras större än den föreslagna. Om man beaktar att de myndigheter,

som utfärdar de avgiftsbelagda expeditionerna, är att anse som till

viss del samhällets serviceorgan för allmänna tjänster, bör emellertid enligt

poliskammaren en höjning av avgifterna inte sträckas till självkostnadspriset

för expedition. En höjning av avgifterna till eu nivå motsvarande

myndighetens kostnad eller inte alltför mycket understigande denna kostnad

tillstyrks däremot av exekutionsdirektören i Stockholm och länsstyrelsen

i Västerbottens län. Riksarkivet menar, att avgiften för avskrift kommer

att överstiga den verkliga självkostnaden, men anser, att den knappast

kan betecknas som orimligt hög. En förutsättning för den föreslagna

avgiftshöjningen bör emellertid enligt riksarkivets mening vara, alt de stämpelbelagda

expeditionerna kommer att vara utförda på arkivbeständigt material,

vare sig de är framställda genom maskinskrift eller med hjälp av

andra kopieringsmetoder.

Rektorsämbetet vid Uppsala universitet finner det vara ett rimligt önskemål

från myndighetens sida att den avgift som tas ut för avskrifter hålls

sa hög att en part, som själv kan ha tillgång till samma handling i original

eller avskrift (kopia), inte skall finna det med sin ekonomiska fördel förenligt

att hellre hos myndigheten beställa de avskrifter, han har behov av,

än att på privat väg ombesörja desamma. Höjningen av avgiften för avskrift

anser ämbetet från denna synpunkt väl motiverad. Utredningens yttrande

att avgifterna avvägts så att de endast utgör en knappt tillmätt ersättning

föi de kostnader, som är förenade med ett ärendes handläggning och färdigställande

av expedition däri, borde knappast vinna tillämpning vid fastställandet

av avgiften för avskrift. I den mån så skett anser ämbetet en måttlig

ytterligare höjning motiverad. Även de övriga höjningarna av avgifterna för

allmänna expeditioner finner ämbetet befogade vid beaktande av penningvärdetörsämringen

och statens i än raskare tempo stegrade lönekostnader

opaginerad Kontrollera mot PDF

209

Knngl. Maj:Is proposition nr 75 år W(>4

lör den personal, som i allmänhet ombesörjer de enkla arbetsuppgifter det

här gäller.

Ett par av de tillstyrkande remissorganen önskar en enhetligare avgiftssätlning.

Överståthållarämbetet anser det naturligt, att man vid bestämmande

av avgifternas storlek eftersträvar enhetlighet i fråga om expeditioner

av likartat slag. Denna princip finner ämbetet inte konsekvent genomförd.

Poliskammaren i Stockholm förordar, att storleken av de föreslagna avgifterna

omprövas i syfte att ernå större likformighet.

Förslaget att slopa indelningen av myndigheterna i olika avgiftsklasser har

inte mött någon invändning. Sålunda uttalar telestyrelsen alt den helt ansluter

sig till uppfattningen att avgifter, som skall tas ut för avskrifter och

liknande allmänna expeditioner, bör vara lika vid samtliga myndighetei. Vad

televerket beträffar finns enligt styrelsens uppfattning givetvis inte någon

anledning att tillämpa andra avgifter för expeditioner från telestyrelsen än

för expeditioner från styrelsen underlydande myndigheter.

Några myndigheter har väckt frågan hur avgift skall beräknas, om en

och samma expedition innehåller två eller flera avgiftsbelagda tillstånd.

Föreningen Sveriges polismästare påpekar sålunda att tillstånd och godkännanden,

som meddelas på bl. a. ordnings-, utskänknings- och näringslagstiftningens

område, ofta har ett sådant inbördes sammanhang att de kan

anses avse delar av ett och samma av myndigheten prövade arrangemang.

Besluten i de särskilda hänseendena framstår därför, menar föreningen, som

delavgöranden i ett större beslut. Besluten meddelas i dessa fall alltid i samma

expedition. Enligt föreningens uppfattning kan det åtminstone i en del

sådana fall synas egendomligt att för expeditionen debitera avgifter, som

hänför sig till delbesluten. Som exempel nämner föreningen tillstånd att anordna

offentlig danstillställning, medgivande att utskänka rusdrycker samt

förlängning av utskänkningstiden, allt vid samma tillfälle. Vart och ett av

besluten är enligt den föreslagna lösenlistan belagt med en avgift av 15 kronor,

och expeditionen kommer sålunda att betinga 45 kronor i lösen. Föreningen

ifrågasätter, om det inte finns anledning att i kungörelsen införa någon

jämkningsregel för sådana fall. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser

att det bör uttryckligen anges, om i dylika fall avgift skall utgå endast

efter den högsta tillämpliga avgiftsgruppen eller om summering av avgifterna

skall ske. överståthållarämbetet finner summering obillig och föreslår ett

generellt stadgande av innehåll att, när två eller flera tillstånd meddelas genom

en och samma expedition, lösen skall utgå endast för det tillstånd, för

vilket den högsta avgiften finns stadgad. Denna lösning förordar även poliskammaren

i Stockholm och länsstyrelsen i Östergötlands län.

De remissorgan, som funnit den föreslagna avgiftsnivån för tillstånd generellt

för hög, nämligen nedre justitierevisionen, statens utlänningskommission,

kommerskollegium, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus,

Älvsborgs och Värmlands län, poliskammaren i Malmö, handelskammaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 1964

i Gävle, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges redareförening och Svenska petroleum institutet

har, med ett undantag, godtagit, att självkostnadsprincipen används

vid beräkningen av avgifterna för avskrifter och liknande handlingar.

Av vad samma remissinstanser anfört i fråga om tillståndsavgifterna

viil jag återge följande.

Representativt för de avstyrkande remissorganen är yttrandet från länsstyrelsen

i Malmöhus län. Länsstyrelsen anser liksom utredningen, att

det inte ur möjligt att grunda avgiftsberäkningen på statsverkets verkliga

kostnader för ett ärendes handläggning. Härom anför länsstyrelsen.

Det är givetvis ogörligt att ange hur stor del av de allmänna kostnaderna

tor en myndighet som belastar ett visst ärende. Härför är ärendena och deras

behandling alltför olika. I vissa ärenden kräves sålunda en eller flera

remisser till andra myndigheter eller befattningshavare eller till parter.

Andra ärenden ater kan avgöras utan sådan remiss. Vissa ärenden fordrar

tore avgörandet ingående undersökningar hos myndigheten och kanske även

omtattande studier, medan andra av mera rutinbetonad karaktär kan avgöras

utan storre besvär och tidsutdräkt. Förutom ärendenas mer eller

mindre invecklade och svårutredda beskaffenhet utövar de olika befattningshavarnas

skicklighet och erfarenhet inflytande på de kostnader, som

elt aiendes behandling för med sig.

Länsstyrelsen framhåller att utredningen med tillämpning av sina principer

kommit fram till expeditionsavgifter, som i åtskilliga" fall med flera

hundra procent överstiger nuvarande avgifter. Enligt länsstyrelsens mening

kan ifrågasattas, om så avsevärda höjningar är motiverade av det av uti

edningen uppställda önskemålet att genom avgifterna tillföra staten en

»knappt tillmätt ersättning» för statens självkostnader för en expedition.

änsstyrelsen uttalar att expeditionsavgifterna inte bör höjas utöver vad

som motiveras av penningvärdets fall och utfallet av en jämförelse med

likartade, på senare tid fastställda avgifter. Vidare befarar länsstyrelsen, att

a ltfor hoga expeditionsavgifter förrycker arbetet genom att allmänheten

i storre utsträckning än för närvarande begär uppgifter — exempelvis ur

vissa register — per telefon eller vid besök hos myndigheten.

Eu begränsning av avgiftshöjningen till vad som kan anses motsvara

penningvärdets förändring förordas av Sveriges redareförening, som för sin

del anser de föreslagna avgifterna i realiteten till viss del innebära skatt

på tjänster. Svenska petroleum institutet föreslår, att avgifterna inte i något

fall höjs mer än till dubbla beloppet av den nu utgående avgiften. Länsstyrelsen

i Värmlands län uttalar, att de i många fall betydande höjningarna

uppenbarligen kan utlösa irritation hos allmänheten och betraktas som

oskäliga.

b lågan i vilken utsträckning penningvärdeförändringen skall beaktas

anser däremot poliskammaren i Malmö diskutabel. Tillståndsbevis i form

av eu stämpel på eu ansökningshandling anser poliskammaren i regel motivera

lägre avgift än tillståndsbevis i protokollsform. Vidare påpekar kammaren

att många ärenden inte är av den rutinmässiga och enkla art, att

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj.ts proposition nr 715 år 1961

ett tillståndsbevis rimligen låter sig tänka i form av t. ex. en stämpel på ansökningshandlingen.

Åtskilliga ärenden föranleder arbete i form av remiss

till andra myndigheter. 1 dessa fall skulle, anför poliskammaren, tydligen

en princip, som innebär att myndighetens självkostnad läggs till grund lör

avgiftsbeläggningen, medföra en högre avgift för de sökande. Poliskammaren

anser därför självkostnadsprincipen ganska diskutabel och därmed även

frågan i vilken utsträckning ett försämrat penningvärde bör komma i

betraktande. Enligt poliskammarens mening måste de föreslagna avgiftsökningarna

i första hand ses som betingade av fiskaliska hänsyn.

En enhetligare avgiftssättning förordas av ett par remissorgan. Föreningen

Sveriges landsfiskaler påpekar, att de nuvarande avgifterna varit oförändrade

under mycket lång tid och därigenom blivit inarbetade i det allmänna

medvetandet. De föreslagna höjningarna kan därför, menar föreningen,

befaras komma att hos allmänheten framstå som egendomliga och

opåkallade. Den omständigheten, att någon anpassning till den fortskridande

penningvärdeförsämringen inte ägt rum under avsevärd tid, medför enligt

föreningens mening, att kravet på en sådan anpassning nu inte kan

framstå som särskilt angeläget. Föreningen ifrågasätter därför, om inte avgifterna

bör bli föremål för endast smärre justeringar för att åstadkomma

enhetlighet. Även Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) finner

frågan om den inbördes avvägningen av skilda avgifter väsentligare än frågan

om avgifternas absoluta storlek. En viss grad av skönsmässighet är nämligen

ofrånkomlig i sistnämnda hänseende. Avgiftens karaktär av beskattning

eller kostnadsbidrag blir då enligt organisationens mening av mindre

betydelse.

Nedre justitierevisionen anmärker att en del avgifter redan nu, ehuru de

synes små, kan vara betungande i vissa fall. Som exempel nämner revisionen

avgifter för tillstånd enligt allmänna ordningsstadgan, till allmän sammankomst

och till mindre lotteri, då sökanden är ideell förening eller sammanslutning,

t. ex. scoutkår, skolklass eller idrottsförening. Revisionen ifrågasätter

om inte nuvarande avgifter, 4—6 kronor, kunde behållas vid polismyndigheterna,

även om detta skulle medföra att vissa sökande, som kunde

bära en förhöjd avgift, finge fördel därav.

Eu lägre avgiftssättning för tillstånd, som är gällande endast för kort

tid, förordas av några remissorgan, bl. a. kommerskollegium, länsstyrelsen

i Malmöhus län, poliskammaren i Malmö och Sveriges trafikbilägares riksorganisation.

Därvid gör man gällande att avgiftshöjningarna kommer att

medföra intresse för sökandena att begära tillstånd av längre varaktighet,

vilket kan leda till oenhetlig praxis i fråga om lillståndstidens längd. Enligt

länsstyrelsen i Älvsborgs län kan det sägas att de föreslagna avgifterna särskilt

i fråga om pass, vars giltighetstid i motsats till körkortets är tidsbegränsad,

synes väl höga.

Några remissorgan har, såsom tidigare nämnts, funnit den föreslagna avgiftsnivån

låg. Statskontoret förordar sålunda — såsom kompensation för

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

slopade avgifter för de s. k. allmänna expeditionerna — en höjning av andra

även enligt förslaget relativt blygsamma avgifter. Luftfnrtsstijrelsen uttalar,

att de föreslagna avgifterna inte tar någon hänsyn till kostnaderna utan

genomgående är för låga. Patent- och registreringsverket önskar högre avgifter

för avskrifter och kopior, så att de utgör rimlig ersättning även inom

den närmaste framtiden. Svenska elverksföreningen finner de prohibitiva

avgifterna i viss utsträckning alltför blygsamma.

Övriga frågor

Vad gäller den författnings mässiga utformningen har

förslaget att uppta expeditionsavgiftstarifferna i en särskild 1 ö s e n 1 i s t a,

innehållande tre huvudavdelningar och sakregister, allmänt lovordats och

inte mött någon erinran.

Att förslaget är i hög grad ägnat att undanröja den växlande praxis, som

nu råder hos olika myndigheter, framhåller hl. a. socialstyrelsen och länsstyrelsen

i Kronobergs län.

Föreningen Sveriges landsfiskaler finner lösenlistan genom sin klarhet

väsentligt överlägsen det nuvarande systemet, även om listan enligt utredningens

principer ofrånkomligen måste bli tämligen omfattande och

uppenbarligen kräva täta kompletteringar och ändringar. Utredningen har

enligt föreningens uppfattning genom en ändamålsenlig disposition lyckats

göra lösenlistan, trots omfattningen, överskådlig och lätthanterlig.

Kanslipolisintendenten i Stockholm anser, att systemet är praktiskt användbart

endast om en aktuell lösenlista utfärdas årligen.

Förslaget att låta lösen helt tillfalla statsverket, med undantag

för notarii publici, har av samtliga remissorgan tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Den föreslagna rätten för patent- och registreringsverket

att innehålla en del av lösenbeloppen har dock föranlett en del yttranden,

som går ut på att vissa myndigheter skall äga behålla uppburna avgifter. Tre

remissorgan — järnvägsstyrelsen, patent- och registreringsverket samt Statstjänstemannens

riksförbund — anser, att vederbörande myndighet själv bör

få behålla uppburen lösen med iakttagande av de i lösenkungörelsen fastställda

beloppen.

Järnvägsstyrelsen framhåller att statens järnvägar liksom övriga affärsverk

och till skillnad från flertalet myndigheter, som debiterar stämpel- och

expeditionsavgifter, har egen resultatredovisning. Statsmakterna eftersträvar

i olika avseenden, att statens järnvägars redovisning skall inkludera

samtliga intäkter och kostnader. Arbetet med avgiftsbelagda expeditioner

drar med sig direkta kostnader, för vilka verket nu inte erhåller någon

ersättning. Expeditionslösen, som statens järnvägar har att utkräva, bör

därför enligt styrelsens mening få tillfalla verket.

Patent- och registreringsverket anför.

För patentverket har statsmakterna vid skilda tillfällen fastslagit den

principen, att verkets utgifter skall täckas av dess inkomster, och ämbetsverket

lämnar i sina petita varje år en redovisning häröver. Till utgifterna

opaginerad Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 ur ltHii

SS?Ä£ äÄ''

höjning f“V^“denTseptemb/r 1958eav vissa avgifter i PJtent^endcn hal''

^rXl:,ÄÄiySer’S,v"tÄSer^^^«ons:

fösen bär täcka de med ifrågavarande expeditioner

t ormai fall Tn^ctp i enlighet med vad nyss anfoils iesttranae uosinau

t anas i samband med övriga för verket fastställda avgifter. Kostnaden tor

en expeditions utfärdande skulle i sistnämnda falldelvis komma^at diabb

annan än den som begärt expeditionen ifråga, vilket ai otilltiedsstaiia

Till verkets inkomster har alltsedan 1915 hört inkomster av expeditionslösen.

Redovisning sker under inkomsttiteln ^atent-och 7934/35 hasamt

registreringsavgifter». Fram till utgången av budgetaet1^34/3 h

de natentverket en specialbudget. Inkomsterna inflöt till en särskild lona

ur vUkensaniUiga utgifter för patentverkets verksamhet bestreds Aven vid

upplösningen av8denna fond kvarstod rätt för verket att mnehalla uppbu
inedeKt

stämnelmärken och där inkomsten inlevereras till generaipostsi}

™ise, och en dd som ej motsvaras av tett. stämpelmärken och dar inkomsteninnehåUes

av Natentverket. En sådan uppdelning medför admtnistrativa

besvärligheter och bör undvikas.

Riksrevisionsverket anser, att patent- och registreringsverket inte skall få

behålla uppburen lösen.

Statstjänstemannens riksförbund (SR) uttalar att de affärsdri^nJeJer''

ken bör få behålla influtna expeditionsavgifter, eftersom det aibete i de

verk som skulle betalas genom sådana avgifter huvudsakligen avser den a -

färsmässiga driften.

Några myndigheter vill, alt avgift för vissa allmänna expeditioner inte

skall utgå efter lösenkungörelsen utan i stället efter eu beraknad alvkostnad

och tillfalla myndigheten. Flygförvaltningen anser »ahmda, att

i vissa undantagsfall bör vara tillåtet att mot sjalvkostnader och »ta jose

tillhandahålla ljus- eller fotokopior av eu större mangd handlingar 1 ag- och

vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasätter om inte stampelbelaggmng generel

kunde slopas för avskrifter, kopior och dupletter och ersattas med sådan a

giftsuttagning och redovisning som av styrelsen tillampas beträffande ljuskopiering,

nämligen enligt allmänna marknadens priser och med uppd btering

av influtna likvider på ett konto för särskilda uppbordsmedel. Riksarkivet

förordar, att beställaren av fotostatkopior får betala kopieringskostnaden

särskilt enligt eu kommersiell taxa och därtill den for vidimationen

fastställda lösenavgiften samt att endast denna avgift tas ut genom stampelbeläggning.

Patent- och registreringsverket förutsätter, att losen inte

{er framdeles skall utgå för de på verkets fotoavdelning utförda kopiorna

(iilm som förstoras till visst format) av huvudsakligast in- och utländska

patenlskrifter och svenska patentansökningshandlingar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

I detta sammanhang har förslag väckts, att de affärsdrivande verken

skall helt fritas från tillämpningen av lösenkungörelsen. Uttalanden av

sådan innebörd har gjorts av generalpoststyrelsen, postutredningen 1956,

riksrevisionsverket, telestyrelsen och luftfartsstyrelsen.

Generalpoststyrelsen ifrågasätter sålunda, om utredningens förslag överensstämmer

med postverkets natur av affärsdrivande verk. I princip avser

ju expeditionsavgiften att utgöra ersättning för de med expeditionen förenade

kostnaderna. Styrelsen anser att postverket och även Övriga affärsdrivande

verk borde vara fritagna från de föreskrifter, som i detta hänseende

galler för övriga statliga myndigheter. I stället borde de affärsdrivande verken

enligt styrelsens åsikt få självständigt bestämma och tillgodogöra sig

skälig ersättning för expeditioner, som enligt lösenkungörelsen är belagda

med avgift. Postutredningen 1956 anlägger samma principiella synpunkter

och framhåller vidare att det från servicesynpunkt kan vara motiverat att

utan avgift utföra en prestation exempelvis inom postbankens verksamhetsområde,

där frågan om ersättning bör bedömas bl. a. med utgångspunkt från

forhållandena i konkurrerande bankföretag. Uppfattningen att affärsverken

hör undantas från lösenkungörelsens tillämpningsområde anser utredningen

ligga i linje med utvecklingen mot en starkare markering av affärsverkens

särställning.

Även riksrevisionsverket ifrågasätter, om inte undantag från lösenbestämmelserna

bör gälla beträffande handlingar som utlämnas från statens

affärsdrivande verk.

Telestyrelsen upplyser, att den brukar utan lösen tillhandahålla avskrifter

till tidningspressen och förhandlingsberättigade personalorganisationer

samt vid besvär i utnämningsmål. Styrelsen anser, att den i sin affärsinriktade

och servicebetonade verksamhet bör äga rätt att självständigt bestämma

i vilka fall från verket särskilt begärda expeditioner, protokoll m. in.

skall avgiftsbeläggas. Ett sådant bemyndigande skulle kunna lämnas i den

av Kungl. Maj :t utfärdade instruktionen för telestyrelsen med underlvdande

förvaltningsorgan. Under alla förhållanden förutsätter styrelsen, att hinder

ej heller i fortsättningen skall uppställas för den liberalare tolkning av avgittsbestammelserna,

som hittills tillämpats vid televerket

Luftfartsstyrelsen påpekar att avgifterna med den i betänkandet förutsatta

konstruktionen inte kommer luftfartsverket till godo utan avses in.

7 f ?5ekt 1 statskassan. Detta står ej i överensstämmelse med grunderna

ior luftfartsverkets status som affärsdrivande verk. Enligt luftfartsstyrelsens

"!e"mg1b°r.däirf1Ö]r ,de 1 lösenlistan under »Luftfart» upptagna avgifterna helt

tf4 och särskild kungörelse utfärdas med bemyndigande för luftfartsstvre

sen att sjalv fastställa avgifter för expeditioner och förrättningar inom

luftfartsverkets ämbetsområde. Luftfartsstyrelsen kommer att i särskild

ordning framlägga förslag härom.

Riksbanksfullmäktige anser, att även andra myndigheter än de affärsochanfö/6

lmdantas från ^lämpning av lösenkungörelsen.

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 dr 1961

Då riksbanken otvivelaktigt är statsmyndighet och därför i princip likväl

omfattas av kungörelsen, blir följden, att från riksbanken utgående s. k. allmänna

expeditioner skola stäinpelbeläggas. Det blir bär fråga om avskrifter,

översättningsbestyrkanden, diariebevis, lagakraftbevis och protokoll som

på begäran särskilt utfärdas. Mot den principiella innebörden av detta förslag

— alt den särskilda bankverksamheten ej skall belastas av offentliga

avgifter men att riksbanken såsom statsinstitution måste följa de allmänna

reglerna för statsmyndigheter — kan ej göras någon erinran. Det praktiska

genomförandet av principen kan emellertid ej undgå att för riksbankens del

föranleda otympligheter med hänsyn till att antalet expeditioner från riksbanken,

som sålunda skulle komma att stäinpelbeläggas, blir ytterligt obetydligt.

Rent gissningsvis skulle sålunda från riksbanken ej komma att inlevereras

mer än ett par hundra kronor per år i expeditionslösen. Mot denna

obetydliga inkomst för statsverket skall ställas det arbete det medlör att

rekvirera och till samtliga riksbankskontor fördela beläggningsstämplar, att

i förekommande fall pröva om en viss expedition bör lösenbeläggas, att föra

särskilda räkenskaper över uppburna medel med särskild revision av detta,

att inventera beläggningsstämplar samt att redovisa och inleverera mottagna

medel. Det är visserligen givet att den förutsatta ringa omfattningen av lösenbeläggningen

dock kommer att medföra, att det sammanlagda arbete som

skulle nedläggas i samband härmed icke blir omfattande. Men även med beaktande

härav måste riksbankens sysslande med uttagande av expeditionslösen

te sig företagsekonomiskt orimligt i förhållande till den inkomst till

statsverket som slutligen blir resultatet härav. Den tanken tränger sig därlör

fram, huruvida ej det tänkta systemet kunde på något sätt ge möjlighet

till undantag från skyldigheten att uttaga expeditionslösen.

Riksbanksfullmäktige finner en enkel lösning vara, att Kungl. Maj :t i särskild

ordning undantar vissa verk från skyldigheten att ta ut lösen. Undantag

skulle då kunna göras för verk som ej skulle få andra lösenpliktiga

expeditioner än allmänna sådana och som, i följd av att även dessa bleve

mycket fåtaliga, skulle komma att leverera in endast högst obetydliga belopp

i expeditionslösen. Skulle det åter visa sig, att riksbanken på detta område

är ett särfall, genom att antalet lösenpliktiga expeditioner här bleve exceptionellt

ringa, bör det enligt fullmäktiges mening kunna tänkas att i någon

form genomföra en specialreglering för riksbanken.

Delegerade för riksdagens verk föreslår, att delegerade fritas från skyldighet

att ta ut lösen.

Vad slutligen gäller frågan om gottgörelse för mist ad lösen

och andra likartade avgifter har samtliga magistratsstäder beretts tillfälle

att avge yttrande över betänkandet. De 36 städer, som därvid yttrat sig, har

samtliga tillstyrkt, att gottgörelse i princip skall utgå för mistad lösen. I

fråga om beräkningen av gottgörelsens storlek råder dock delade meningar.

Någon närmare redogörelse för innehållet i remissyttrandena torde emellertid

inte erfordras med hänsyn till att frågan om gottgörelse, enligt vad som

framgår av det följande, inte längre är aktuell.

Den av utredningen föreslagna beräkningsgrunden har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av 13 städer, nämligen Uppsala, Enköping, Nyköping,

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Växjö, Visby, Lund, Halmstad, Varberg, Alingsås, Karlstad, Örebro, Västerås

och Söderhamn samt tillstyrkts av rådhusrätten och magistraten i Malmö

liksom statsåklagaren i Stockholm.

Flertalet av de remissorgan, som yttrat sig i frågan, har dock funnit den

av utredningen föreslagna beräkningsgrunden otillräcklig. Högre ersättning

önskas sålunda av Svenska stadsförbundet, 22 städer, nämligen Stockholm,

Södertälje, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Motala, Jönköping, Kalmar,

Oskarshamn, Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Landskrona, Hälsingborg,

Göteborg, Vänersborg, Borås, Falun, Gävle, Sundsvall, Östersund och Luleå,

rådhusrätten och magistraten i Norrköping, Göteborg och Västerås, Föreningen

Sveriges kommunala förvaltnings jurister, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,

Föreningen Sveriges kronokamrerare och Föreningen

Sveriges stadsdomare. De flesta av dessa remissorgan förordar, att gottgörelsen

skall motsvara de nya högre avgifterna och ej beräknas på hittillsvarande

låga belopp.

Några städer förordar att friskilling skall avlösas och gottgörelse härför

utgå, nämligen Eskilstuna, Gävle och Sundsvall.

Departementschefen

Nuvarande förhållanden och utredningens förslag

Avgift för statliga myndigheters expeditioner utgår för närvarande i två

olika former, nämligen som stämpelavgift enligt 1914 års stämpelförordning

och som expeditionslösen enligt 1883 års lösenförordning. Uppdelningen av

avgifterna på två olika författningar är betingad av att sådan lösen, som

uppbärs vid kommunalt avlönade myndigheter i städerna, nu tillfaller vederbörande

kommun, under det att avgifterna i övrigt tillfaller statsverket.

I princip föreligger generell avgiftsplikt för expeditionerna, men åtskilliga

undantag finns stadgade. Motivet för att ta ut avgifterna är att dessa skall

utgöra ersättning för de kostnader som handläggningen av det ärende, vari

expeditionen utfärdas, jämte utfärdandet av denna orsakar det allmänna.

I vissa fall är stämpelavgiften dock satt till högre belopp än det allmännas

självkostnader. Anledningen härtill är att expeditionen anses innebära en

särskild förmån, t. ex. apoteksprivilegium. Några enhetliga principer har dock

inte tillämpats, när avgifternas storlek fastställts. Detta beror delvis på att

de olika avgifterna tillkommit vid helt skilda tidpunkter.

Under budgetåret 1962/63 inflöt i expeditionsavgifter till statsverket ett

belopp av omkring 20,8 miljoner kronor och till magistratsstäderna drygt

4,1 miljoner kronor. I dessa belopp har inräknats ansökningsavgifter, vilka

enligt vad jag tidigare föreslagit skall regleras i samma författning som

expeditionsavgifterna.

Avgiftsbeloppen har sällan ändrats. Någon allmän revision av avgifterna

hos förvaltningsmyndigheterna har inte skett sedan år 1922. Då skedde i

stor utsträckning en fördubbling av avgifterna. Samtidigt uttalades emellertid,

att avgifterna trots denna höjning knappast blev tillräckligt höga för

att täcka del allmännas dåvarande självkostnader för expeditionerna. Be
-

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Muj.ts proposition nr 75 år 196''r

träffande avgifterna vid de allmänna domstolarna skedde eu revision år 1017

i samband med nya rättegångsbalkens införande.

Även i andra hänseenden än i fråga om beloppens storlek är bestämmelserna

i de båda förordningarna i hög grad föråldrade. Redan vid förordningarnas

tillkomst var åtskilliga av bestämmelserna i praktiken salta ur

kraft, och senare har flera av dem blivit detta. Vidare har författningarnas

föråldrade terminologi, oklarhet och svåröverskådlighet medfört stora brister

i det nuvarande systemet med expeditionsavgifter. Den främsta bristen

är att praxis i fråga om avgiftsplikt och avgiftsberäkning blivit i hög grad

växlande, främst inom länsstyrelsernas område. Detta förhållande beror till

stor del på att för olika expeditionsformer stadgas skilda avgifter och afl

myndigheterna får välja den expeditionsform de själva finner lämpligast.

Ofta tillämpar myndigheterna för ett tillståndsbeslut formen av ett vanligt

brev, varvid de inte anser sig skyldiga eller berättigade att ta ut någon som

helst expeditionsavgift. Vidare vållas tidsutdräkt av att avgiften för en och

samma expedition måste utläsas ur två olika författningar.

Anmärkningar har vid skilda tillfällen riktats mot det rådande systemet.

Sålunda har de nyss anförda bristerna påtalats av 1945 års riksdag och av

riksdagsrevisorerna i granskningsberättelsen för år 1951. I anledning av revisorernas

utredning har 1952 års riksdag på förslag av statsutskottet hemställt

om översyn av gällande regler för stämpelbeläggning av statsmyndigheternas

expeditioner och av vissa därmed sammanhängande spörsmål. Det

var med anledning härav, som den nu redovisade stämpelutredningen tillsattes.

Utredningens uppdrag i denna del har varit att vidta en genomgripande

omarbetning av de nuvarande lösen- och stämpelförordningarna. Enligt direktiven

borde utredningen sträva efter en sammanslagning av avgifterna,

en rationell och enhetlig avvägning av avgiftsbeloppen samt en justering

uppåt av flertalet avgifter med hänsyn till penningvärdets förändringar. Vidare

skulle uppmärksammas, om det fordrades särskilda regler rörande myndigheternas

beslutsformer.

Utredningens förslag i fråga om avgiftspliktens omfattning innebär att

principen om generell avgiftsplikt överges och att i stället avgift skall utgå

endast för vissa till sitt materiella innehåll angivna, särskilt uppräknade expeditioner.

För de allmänna domstolarnas del har utredningen föreslagit, alt

avgiftsskyldigheten lämnas i stort sett oförändrad med endast obetydliga

begränsningar. Beträffande övriga statsmyndigheter innebär utredningens

förslag däremot en kraftig begränsning av antalet avgiftsbelagda expeditioner.

Den främsta grupp, där avgiftsplikten slopas, är de administrativa besvärsmålen.

Med hänsyn till vad utredningen föreslagit beträffande avgiftsplikten

har den inte funnit skäl att förorda någon reglering av beslutsformerna

inom förvaltningen.

I fråga om avgiftsnivån har utredningen som princip uppställt, att avgiften

inte får överstiga statsverkets självkostnader för utfärdandet av en expedition.

För avskrifter och kopior har utredningen föreslagit avgifter, som så

nära som möjligt ansluter sig till de faktiska framställningskostnaderna.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

I övrigt har utredningen av praktiska skäl varit tvungen att göra graderingen

mera schablonartad. Med hänsyn till penningvärdets förändringar har

expeditionsavgifterna hos förvaltningsmyndigheterna föreslagits höjda med

i regel 150 procent. Vid domstolarna skall avgifterna i inskrivningsärenden

och ansökningsavgifterna höjas med 100 procent, under det att rättegångsavgifterna

i övrigt höjs endast obetydligt.

Enligt utredningens förslag skall de båda nuvarande formerna av expeditionsavgift

ersättas av en enhetlig avgift, benämnd expeditionslösen, som

skall tillfalla statsverket. För förlusten av magistratsstädernas löseninkomster

har utredningen föreslagit särskild ersättning av statsverket.

Ökningen av statens avgiftsuppbörd till följd av de framlagda förslagen

har av utredningen beräknats till netto 5 miljoner kronor vid domstolarna

och 10 miljoner kronor i övrigt.

Vid remissbehandlingen har de av utredningen föreslagna huvudgrunderna

hälsats med tillfredsställelse av det stora flertalet remissorgan. Detta

gäller särskilt begränsningen av avgiftspliktens omfattning.

I ett tidigare avsnitt har jag på där angivna skäl i likhet med stämpelutredningen

föreslagit, att bestämmelserna om expeditionsavgifter skall ingå

i en av Kungl. Maj :t utfärdad kungörelse, benämnd expeditionskungörelse.

Detta innebär, att frågor om ändring av avgiftsbestämmelserna framdeles

inte behöver underställas riksdagen. Härutinnan kommer den nya ordningen

att överensstämma med vad som redan gäller beträffande den betydande

del av de nuvarande expeditionsavgifterna, som utgår i form av expeditionslösen.

Såsom jag förklarat vid behandlingen av frågan om den författningsmässiga

utformningen av bestämmelserna i ämnet, har jag emellertid för avsikt

att i detta sammanhang redogöra för huvuddragen i de bestämmelser

jag senare ämnar föreslå. Till en början vill jag nu behandla frågan om

avgiftspliktens omfattning och närmast därefter frågan om avgiftsbeloppens

storlek. Jag vill emellertid understryka att de överväganden, för vilka jag

redogör, grundar sig på nu rådande förhållanden och att de redovisade

ståndpunktstagandena i skilda hänseenden inte får betraktas som bindande

för framtiden. Erfarenheten vid tillämpningen av de nya bestämmelserna

kan sålunda leda till andra bedömanden, och även i övrigt får man räkna

med att ändringar i de avsedda reglerna kan visa sig motiverade. Såsom

framgår av vad jag anfört i ett tidigare avsnitt, är emellertid en given utgångspunkt,

att en avgift inte får överstiga statsverkets självkostnader i ärendet.

Den nya expeditionskungörelsen nödvändiggör följdändringar i eu del

författningar, däribland lagen om fri rättegång. Förslag till dessa ändringar

torde få anmälas senare.

Avgiftspliktens omfattning

I fråga om de allmänna domstolarna bär utredningen föreslagit

endast obetydliga inskränkningar i avgiftsplikten. Denna ståndpunkt har

vunnit så gott som enhällig anslutning. Avgiftsplikten på detta område får

s. 309 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 75 ar 1661 309

anses vila på grundsatsen, att (ten som vänder sig till domstol och tar dess

arbetskraft i anspråk också skall bidra till täckande av den kostnad som

lian därigenom förorsakar det allmänna. Från något håll har dock ifrågasatts,

om inte expeditionsavgifterna kunde helt slopas. Häremot talar inte

bara de angivna principiella skälen utan även statstinansiella hänsyn. Domstolsavgifterna

uppgick nämligen senaste budgelåret till omkring 13 miljoner

kronor och beräknas efter ett genomförande av utredningens förslag stiga

till omkring 18 miljoner kronor. Vidare må erinras om att mindre bemedlade

har tillgång till fri rättegång, vilket medför befrielse från skyldigheten

att betala expeditionsavgifter. I de fall, där fri rättegång ej kan beviljas,

bibehålls den nuvarande möjligheten för medellös person att erhålla fullständig

avgiftsbefrielse. Enligt min mening bör avgiftsplikten vid de allmänna

domstolarna av nu angivna skäl tills vidare behållas i stort sett oförändrad.

Hos övriga statsmyndigheter föreligger för närvarande i princip

generell avgiftsplikl. Av främst sociala skäl har man emellertid redan i

gällande rätt i viss utsträckning gjort avsteg från denna princip. Utredningens

förslag att avgiftsskyldigheten skall ytterligare begränsas och att

den generella avgiftsplikten skall ersättas med ett system, enligt vilket avgift

utgår endast i särskilt uppräknade fall, har förordats av flertalet remissorgan.

Allmänt har emellertid tillstyrkts en minskning i förhållande

till utredningens förslag av antalet avgiftsbelagda expeditioner. Delade meningar

råder dock om hur långt minskningen av avgiftsplikten bör drivas.

Några remissorgan vill gå så långt som till ett fullständigt slopande av expeditionsavgifterna

hos förvaltningsmyndigheterna.

Vid denna frågas bedömande har man att mot varandra väga å ena sidan

serviceprincipen enligt vilken allmänheten har ett berättigat intresse av att

avgiftsfritt erhålla expeditioner, särskilt vid sökande av tillstånd av olika

slag, och å andra sidan den i fråga om de allmänna domstolarna hävdade

grundsatsen att den som utnyttjar en myndighets tjänster också skall bidra

till att täcka de därigenom orsakade kostnaderna. Till förmån för serviceprincipen

talar vissa praktiska skäl, som framhävts av åtskilliga remissinstanser.

Avgiftsbeläggning av expeditioner kan sålunda ofta medföra besvär

och kostnader för den berörda myndigheten, som inte uppvägs av inflytande

inkomster. Då härtill kommer det besvär avgiftsbeläggningen medför

för allmänheten, kan mången gång övervägande skäl anses tala för avsteg

från en principiellt i och för sig motiverad avgiftsskyldighet. Mot ett

fullständigt slopande av avgiftsplikten hos förvaltningsmyndigheterna talar

emellertid enligt min uppfattning statsfinansiella skäl. Expeditionsavgifterna

inom förvaltningsområdet uppgick senaste budgetåret till omkring

12 miljoner kronor per år och skulle enligt utredningens beräkningar efter

ett genomförande av dess förslag stiga till omkring 22 miljoner kronor [jer

år. Till de statsfinansiella skälen för att l>ehålla viss avgiftsplikt kommer

i åtskilliga fall behov av prohibitiva avgifter, d. v. s. avgifter som hindrar

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år W64-

ett sakligt omotiverat anlitande av myndigheterna och en icke önskvärd

övervältring av kostnader från den enskilde på det allmänna.

Avvägningen mellan dessa stridiga hänsyn erbjuder stora svårigheter.

Jag har emellertid funnit mig inte böra för närvarande tillstyrka ett slopande

av avgiftsskyldigheten vid förvaltningsmyndigheterna. Den närmare

utformningen av avgiftsbestämmelserna i framtiden får i vid utsträckning

bli avhängig av de erfarenheter, som framkommer vid tillämpningen av de

principer jag nu vill förorda.

Inom statsförvaltningen tillämpar myndigheterna taxor för skilda slag av

förrättningar, och man ser över dessa taxor tid efter annan för att hålla

dem aktuella med hänsyn till bl. a. den allmänna kostnadsutvecklingen. DeL

är mot denna bakgrund man får se de för stämpelutredningen meddelade

direktiven, vilka syftar till eu uppräkning av avgifterna med hänsyn till

penningvärdeförändringen och därigenom även en totalökning av avgiftsuppbörden.

Fortfarande synes mig en ändring av avgiftsbestämmelserna

med denna innebörd väl motiverad. Serviceprincipen blir emellertid enligt

utredningsförslaget i stor utsträckning beaktad även inom det avgiftsbelagda

området. De föreslagna avgifterna ger nämligen genomgående inte full

kostnadstäckning för de tjänster staten tillhandahåller. Av billighetsskäl

genomförs sålunda en viss subventionering av myndigheternas service mot

allmänheten. Ett liknande subventionssystem har efter ingående överväganden

nyligen genomförts inom lantmäteriväsendet vid utformningen av de

nu gällande lantmäteritaxorna utan att man därvid ansett sig böra slopa

avgiftsplikten. Jag vill i detta sammanhang slutligen erinra om att den

som är medellös skall kunna medges befrielse från expeditionsavgift hos

förvaltningsmyndighet liksom vid allmän domstol.

Den minskning av antalet avgiftsbelagda expeditioner, som utredningen

föreslagit, har jag visserligen funnit i stort sett väl avvägd. Emellertid bör,

på grund av de överväganden jag nu redovisat och i enlighet med önskemål

från olika håll, vidtas ytterligare begränsningar av avgiftsplikten i

det dubbla syftet att åstadkomma en rationalisering av myndigheternas expeditionsrutin

och att erhålla en mera lättöverskådlig avgiftsförfattning.

Från denna synpunkt bör i första hand avgift slopas för mindre frekventa

expeditioner, även om de i och för sig är av större värde för sökanden. Vidare

bör expeditionsavgift i ökad utsträckning slopas i de fall, då särskild

förrättningsavgift samtidigt skall erläggas. I vissa fall torde ett allmänt intresse

av att en fråga underställs myndighet och att delta sker i föreskriven

ordning kunna föranleda avgiftsfrihet. Vidare är tänkbart att viss myndighet

med hänsyn till den ringa omfattningen av dess avgiftsuppbörd kan

uteslutas ur kategorien stämpelpliktiga myndigheter, om principiella och

praktiska skäl medger detta.

När det gäller urvalet av de expeditioner som skall avgiftsbeläggas, finner

jag övervägande skäl tala för att den som genom myndighets beslut erhåller

begärt tillstånd, godkännande, dispens eller eljest särskild

rättighet i princip själv skall bestrida kostnaden för ärendets

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år litdi 311

handläggning i stället för att skattebetalarna i gemen skall hära kostnaden.

Från denna huvudregel torde emellertid höra göras tler undantag än utredningen

föreslagit. Givetvis hör tillstånd vara avgiftsplikliga endast då

avgiften har någon ekonomisk betydelse för statsverket.

Eftersom avgiften för tillstånd inte har till egentlig uppgift att begränsa

tillströmningen av ärenden, saknas däremot enligt min mening anledning

att avgiftsbelägga avslagsbe s I u t. Om en avslagen ansökan efter besvär

vinner bifall i högre instans, bör således den för tillståndet stadgade

avgiften utgå endast för beslut, varigenom tillståndet meddelas.

I fråga om avskrifter, registerutdrag o. d y 1., som utfärdas

endast på begäran, bör avgiftsplikten i enlighet med den allmänna uppfattningen

i princip behållas. Även om vissa expeditionsavgifter när hänsyn

tas till kostnaderna för uppbörd och redovisning långtifrån täcker självkostnaderna,

kan det nämligen finnas skäl att behålla avgiftsplikt för att

hindra obefogade beställningar.

För registreringsbevis i fall, där särskild registreringsavgift utgår,

bör, såsom utredningen funnit, expeditionsavgift i princip inte krävas.

Ett särskilt problem är, i vilken utsträckning skriftliga uppgifter

skall få lämnas utan avgift. Detta problem har framför allt aktualitet beträffande

adressuppgifter och andra liknande uppgifter, som begärs hos

lokala skattemyndigheter och länsstyrelser. Erfarenheten har visat, att

lämnandet av sådana uppgifter i hög grad tynger dessa myndigheters arbete.

För att motverka onödiga förfrågningar kan det därför bli nödvändigt att

föreskriva avgiftsplikt för skriftliga uppgifter, även om formell expedition

i form av bevis inte begärts. Däremot kan det givetvis inte ifrågakomma

att ta ut avgift för uppgifter, som lämnas muntligen. De kyrkliga myndigheterna

besväras inte på samma sätt av krav på personuppgifter. Det kan

därför enligt min mening inte betraktas som någon inadvertens att behålla

avgiftsfriheten för åldersbevis o. dyl. från de kyrkliga myndigheterna. På

övriga områden bör kravet på avgiftsfri service tillmötesgås genom att den

generella avgiftsplikten för bevis slopas. Endast i vissa fall bör avgift alltjämt

krävas för bevis. Dessa fall bör tydligt anges i expeditionskungörelsen.

Någon tvekan om utsträckningen av den avgiftsfria servicen torde därför

inte behöva uppkomma. I detta sammanhang kan erinras om att produkter

av ADB-systemet kommer att kunna lämnas i annan form än skriftlig

handling, t. ex. hålkort, hålremsor och magnetband. För sådana produkter

kan det bli aktuellt att ta ut avgift enligt särskilda taxor.

Vad slutligen angår beslut i administrativa besvär smål må

framhållas, att redan nu större delen av den administrativa processen är avgiftsfri

på grund av bestämmelser om avgiftsfrihet i sociala mål och beskattningsmål.

Jag delar utredningens och remissorganens uppfattning, att starka

praktiska skäl talar för ett slopande av avgiftsplikten även i övriga administrativa

besvärsmål. Ett par remissorgan har visserligen uttryckt farhågor

för att detta kan leda till okynnesbesvär. Risken härför måste emellertid

enligt min mening bedömas som ringa. Detta visar de goda erfarenheterna

inom de områden, där avgiftsfrihet i den administrativa processen gäller

opaginerad Kontrollera mot PDF

31.2

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

sedan länge. Frågan, om besvär i visst fall skall betraktas som okynnesbesvär,

är för övrigt mycket vansklig att bedöma. Jag kan därför inte finna det

Jämpligt att nu införa en regel, som berättigar myndigheterna att ta ut viss

avgift i händelse av okynnesbesvär. Inte heller synes det mig erforderligt

eller lämpligt att behålla avgiftsplikten i vissa mindre grupper av mål i regeringsrätten.

Vad gäller patentmålen synes det stå i överensstämmelse med

den inom patent- och registreringsverket tillämpade självfinansieringsprincipen

att låta den särskilda ansökningsavgiften utgå till verkets besvärsavdelning.

Någon ändring i detta hänseende ämnar jag inte föreslå. Denna

besvärsavgift motiverar dock inte, att ytterligare avgift skall utgå vid besvär

till regeringsrätten.

A vgifternas storlek

I likhet med utredningen anser jag, såsom jag tidigare nämnt, att självkostnadsprincipen

bör vara vägledande för fastställandet av avgiftsbeloppen

såtillvida att avgifterna inte i något fall får överstiga statsverkets sjäivkostnader

för expeditionen.

Vad gäller domstolsavgifterna har det stora flertalet remissorgan

biträtt utredningens förslag att fördubbla avgifterna i inskrivningsärenden

men att i övrigt vidta endast mindre jämkningar. Även jag finner denna

avvägning av avgiftsnivån i stort sett väl motiverad. Emellertid bör bl. a.

avgifterna i inteckningsärenden ändras så, att man åstadkommer en rationellare

handläggning.

Att avgift för avskrifter liksom för registerutdrag bör motsvara hela självkostnaden

finner jag vara riktigt. Beträffande andra expeditioner vid förvaltningsmyndigheterna

har vid remissbehandlingen bekräftats,

att det inte låter sig göra att fastställa statsverkets självkostnad från fall

till fall. En på denna kostnad direkt grundad avgift torde för övrigt med all

sannolikhet leda till alltför stora ojämnheter i avgiftssättningen. Det är

därför nödvändigt att göra avgiftstarifferna mera schablonartade. En generell

uppräkning av förvaltningsmyndigheternas avgifter med hänsyn till

penningvärdeförändringen sedan år 1922 synes mig rimlig och väl motiverad.

Därvid måste emellertid beaktas, att statsverkets kostnader ökat sedan

utredningen avlämnade sitt förslag. Således bör man utgå från den självkostnad,

som kan beräknas föreligga under det första år då de nya avgifterna

skall tillämpas. Vidare bör man eftersträva att utjämna den avgiftsskillnad,

som nu råder mellan länsstyrelse och centralt ämbetsverk och som

är särskilt märkbar i fråga om resolutioner. Dessa drar sålunda nu hos ett

ämbetsverk mer än tre gånger så hög avgift som hos en länsstyrelse. Å

andra sidan kan billighetsskäl tala för att vissa av de föreslagna avgifterna

jämkas nedåt.

Övriga frågor

I fråga om den författnings mässiga utformningen av avgiftsbestämmelserna

liar jag funnit utredningens av samtliga remissinstanser

tillstyrkta förslag överskådligt och väl ägnat att läggas till grund

s. 313 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år It)6^ 313

för lagstiftning. Således l>ör de allmänna bestämmelserna om expeditionsavgift,

såsom jag tidigare anfört, samlas i cn kungörelse om expeditionsavgift

m. m. (cxpeditionskungörelse). Vidare bör avgiftstaritferna samlas i en

särskild förteckning som bilaga till kungörelsen. Utredningens förslag till

sådan förteckning, kallad lösenlista, och en jämförelse med nuvarande avgifter

torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som Bihang. I

den av utredningen föreslagna förteckningen fordras justeringar i enlighet

med vad jag tidigare anfört. Genom den av utredningen föreslagna noggranna

rubriceringen av varje avgiftsbelagd expedition kan man undvika

tolkningssvårigheter i fråga om avgiftsplikt och avgiftens storlek.

De närmare bestämmelserna om redovisning och uppbörd av expeditionsavgifter

bör liksom motsvarande bestämmelser om stämpelskatt samlas i

den tidigare omnämnda stämpelkungörelsen.

Utredningens förslag att låta lösen helt tillfalla stats v erle

e t, har tillstyrkts av remissorganen. En sådan ordning synes ändamålsenlig,

och även jag ansluter mig till den. Lösen vid kommunalt avlönade

myndigheter i magistratsstäderna tillfaller nu dessa. För att bevara avgiftens

enhetliga karaktär och undvika de beräkningssvårigheter, som annars skulle

uppstå vid fördelning av avgifterna mellan stat och kommun, bör den av

utredningen föreslagna ordningen genomföras generellt i samband med de

nya författningarnas ikraftträdande, d. v. s. den 1 januari 1965.

Enighet råder om att särskilt förordnade notarii publici och prolcstförrättare

skall få behålla uppburen expeditionsavgift. Även jag vill i princip

ansluta mig till denna uppfattning.

Däremot föreligger delade meningar i frågan hur patent- och registreringsverket

skall redovisa uppburen avgift. Enligt gällande regler skall de lösenbelopp,

som verket tar ut, redovisas som verkets särskilda uppbördsmedel.

Utredningens förslag, att verket skall få behålla visst belopp av den nya

expeditionsavgiften, har avvisats av verket, som önskar behålla hela avgiften.

Enligt min mening talar praktiska skäl mot en uppdelning av denna

avgift för varje expedition, som verket utfärdar. I enlighet med gängse budgettekniska

principer För avgiften i sin helhet redovisas till statsverket

under samma rubrik som gäller för expeditionsavgifter vid alla andra myndigheter.

Även i övrigt skall avgift enligt expeditionskungörelsen tillfalla

statsverket.

Samtliga statliga myndigheter lar nu ut stämpelavgift för expeditioner.

Lösen skall däremot tas ut endast av de myndigheter, som särskilt uppräknas

i lösenförordningen. I denna uppräkning ingår bl. a. de affärsdrivande

verken, dock ej generalpoststyrelsen. Av riksdagens verk uppräknas de båda

ombudsmännen men ej riksgäldskontoret eller riksbanken. I fråga om riksbanken

och dess kontor gäller en lösentaxa från år 1857, vilken sedan länge

inte tillämpas i praktiken. Utredningen har föreslagit, att denna taxa skall

upphävas och att den nya lösenkungörelsen skall tillämpas även för riksbanken.

Vid remissbehandlingen har däremot väckts förslag, att de affärsdrivande

verken och riksbanken helt skall fritas från skyldigheten att ta

ut avgift för expeditioner. De expeditioner, som det här kan bli fråga om, är

opaginerad Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196i

egentligen endast avskrifter och kopior. I praktiken föreligger nu den skillnaden

att vid affärsverken, särskilt järnvägsstyrelsen, avskrifter beställs i

inte ringa utsträckning, under det att vid riksdagens verk så gott som

aldrig förekommer några sådana beställningar.

Affärsverken har redan enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande i avsevärd

utsträckning befogenhet att själva fastställa sina taxor. Med hänsyn till detta

förhållande och till de små belopp det kan bli fråga om anser jag övervägande

skäl tala för att helt undanta affärsverken från skyldigheten att ta

ut avgift enligt expeditionskungörelsen. I stället bör affärsverken erhålla

Kungl. Maj:ts bemyndigande att själva fastställa avgifter för avskrifter och

kopior. Även för andra myndigheter kan motsvarande bemyndigande bli

aktuellt. Vad angår riksdagens verk synes goda skäl tala för att dessa undantas

från skyldigheten att ta ut expeditionsavgift. I samband därmed

bör 1857 års lösentaxa för riksbanken upphävas även formellt. Ett stadgande

härom har tagits in i övergångsbestämmelserna till stärnpelskatteförordningen.

Utredningen har föreslagit, att staten skall ge inagistratsstäderna goltgörelse

för mistad lösen. Detta förslag vilar på den uttryckliga

förutsättningen, att städerna fortfarande skall vara skyldiga att bära domstols-

och förvaltningskostnader för de myndigheter som uppbär lösen.

Domstolskommittén har därefter i ett den 19 oktober 1963 avgivet betänkande

föreslagit, att rådhusrätterna skall förstatligas vid årsskiftet 1964/65.

Enligt vad jag inhämtat avser chefen för justitiedepartementet att senare

framlägga förslag till lagstiftning angående förstatligande av rådhusrätterna

den 1 januari 1965. Vid denna tidpunkt bör, såsom jag tidigare anfört,

de nya bestämmelserna om stämpelskatt och expeditionsavgifter träda i

kraft.

Om rådhusrätterna förstatligas i enlighet med vad sålunda sagts, uppkommer

sådan förlust av lösen, som enligt stämpelutredningens mening

borde föranleda kompensation från statsverket, inte vid rådhusrätterna. Inte

heller i fråga om polis-, åklagar- och exekutionsmyndigheterna föreligger

nu längre något behov av kompensation för bortfall av lösen, eftersom

dessa myndigheter enligt beslut av 1962 års riksdag likaledes förstatligas

den 1 januari 1965. Lösenuppbörden vid övriga kommunala myndigheter,

där lösen förekommer, är så ringa, att lösenbortfallet inte kan anses

motivera någon särskild kompensation. Jag finner mig således inte ha anledning

att föreslå någon gottgörelse till inagistratsstäderna för mistad lösen.

Frågan om en avveckling av städernas rätt att vid fastighetsöverlåtelser

ta ut s. k. friskilling har behandlats i en inom finansdepartementet den 20

november 1963 upprättad promemoria angående avveckling av vissa av städernas

särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Därvid

har uttalats, att friskillingen synes böra avskaffas fr. o. m. den 1 januari

1965. Frågan är nu efter remissbehandling av promemorian under

beredning i departementet och torde få anmälas senare i samband med övriga

frågor, som redovisas i promemorian.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år ti)6b

315

V. Övriga frågor

A. Förslaget till förordning om ändring i förordningen angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

Utredningen har förklarat sig inte ta upp frågor om andra ändringar i

fondstämpelförordningen än sådana, som föranleds av eller har närmare

samband med utredningens förslag i övrigt.

Som jag tidigare nämnt, har den år 1963 tillsatta aktiefondsutredningen

fått i uppdrag bl. a. att företa en allmän och förutsättningslös översyn av

fondstämpelförordningen. Därför bör i denna förordning nu vidtas endast

sådana ändringar, som är direkt föranledda av det framlagda departementsförslaget

till stämpelskatteförordning. Dessutom har i vissa paragrafer uttrycket

bank- och fondinspektionen utbytts mot den nuvarande beteckningen

för tillsynsmyndigheten, d. v. s. bankinspektionen.

1 §•

Gällande ordning

Särskild stämpelavgift, även kallad fondstämpel eller överlåtelsestämpel,

skall enligt denna förordning erläggas vid köp eller byte av fondpapper.

Med fondpapper förstås därvid aktier i svenska och utländska aktiebolag,

lotter i inländska solidariska bankbolag (hanklotter), lottbrev, andelsbevis

eller delaktighetsbevis i andra inländska bolag, som driver bankrörelse, eller

i kommanditbolag samt slutligen obligationer. Som obligation anses i detta

sammanhang även sådan förskrivning, som inte getts beteckningen obligation

men enligt SF skall stämpelbeläggas lika med obligation.

Enligt en särskild bestämmelse skall med överlåtelse av fondpapper likställas

överlåtelse av rätt till teckning av sådana värdepapper eller, där teckning

skett, överlåtelse av den rätt som grundas på teckningen. Detsamma

gäller överlåtelse av handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt

över fondpapper (certifikat).

Utredningen

Som nämnts vid 19 § i deparlementsförslaget till stämpelskatteförordning,

har utredningen förordat fondstämpelplikt för vissa andelsrättsbevis, nämligen

aktiefondsbevis och andra liknande bevis som avser aktier eller obligationer,

under förutsättning att bevisen utges i större antal och uppenbarligen

är avsedda för den allmänna rörelsen. Vidare har utredningen föreslagit

en sådan utvidgning av fondstämpelplikten för utländska värdepapper,

att med aktie i utländskt aktiebolag skall jämställas annat andelsbevis, delak

tigbetsbevis eller lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art. Liksom

från stämpelförordningen vill utredningen däremot ur definitionen på fond
-

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

papper utesluta banklotter samt lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis

i andra inländska bankbolag.

Yttrandena

Såsom jag redovisat vid 19 § i departementsförslaget till stämpelskatteförordning,

har ett införande av fondstämpelplikt för andelsrättsbevis, som

avser svenska eller utländska aktier eller obligationer, på där återgivna skäl

tillstyrkts av bank- och fondinspektionen, Stockholms fondbörs, Svenska

fondhandlareföreningen och Skyddsföreningen för utländska värdepapper

men avstyrkts av Näringslivets skattedelegation, Skånes handelskammare

och Stiftelsen Aktietjänst. Svenska bankföreningen har uttalat tveksamhet

om lämpligheten av förslaget.

Utredningens förslag om införande av fondstämpelplikt för alla andelsbevis,

delaktighetsbevis och lottbrev i utländska företag av ekonomisk art

har inte mött någon erinran. Bank- och fondinspektionen finner förslaget

följdriktigt, eftersom sådana andelsbevis redan nu är underkastade emissionsstämpel

som för aktier.

I fråga om utländska delbevis och teckningsrätter föreslår Skyddsföreningen

för utländska värdepapper generell stämpelfrihet. Föreningen anför därvid

att redovisningskostnaderna är speciellt höga när det gäller handel med

små poster för kompletteringsköp, att inslaget av utländska delbevis och

teckningsrätter är nästan obefintligt i handeln i Sverige samt att handeln

med sådana värdepapper inte har samma grad av frivillighet över sig som

handel i allmänhet.

Departementschefen

I överensstämmelse med vad jag anfört vid 19 § förslaget till stämpelskatteförordning

bör i avvaktan på aktiefondsutredningens förslag nu inte

vidtas någon saklig ändring i fråga om fondstämpelpliktens omfattning.

I 24 § stämpelskatteförordningen har jag föreslagit skatteplikt för certifikat,

som utlämnas i stället för svenska obligationer för att tills vidare undvika

framställning av obligationerna. Samma skäl som jag där anfört talar enligt

min mening för att även fondstämpelplikt bör föreskrivas för sådant

certifikat. Detta förslag innebär inte någon reell utvidgning av stämpelplikten

utan syftar endast till att hindra ett kringgående av denna.

I övrigt har i 1 § företagits endast den redaktionella jämkningen, att de

föråldrade bestämmelserna om lotter i inländska solidariska bankbolag samt

om lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis i andra inländska bankbolag

utmönstrats. Den i 21 § av stämpelskatteförordningen föreslagna nya definitionen

av skuldebrev, som i stämpelskattehänseende skall anses jämställda

med obligationer, blir genom hänvisning till stämpelskatteförordningen tilllämplig

även i fråga om fondstämpeln.

s. 317 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

3 §•

317

fällande ordning

I 1 mom. anges med vilket belopp fondstämpeln skall utgå. Avgilten motsvarar

för obligationer i stort sett 0,1 procent och för övriga fondpapper i

stort sett 0,3 procent av omsättningsvärdet.

Frihet från fondslämpel för obligationer föreligger bl. a. enligt 2 mom. d)

vid köp av obligationer, som utfärdats eller garanterats av svenska staten,

eller då vid överlåtelse av obligation den ene kontrahenten är svenska staten

eller svenska statsförvaltningen tillhörande allmänt verk eller styrelse, riksdagens

verk, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

Svenska bostadskreditkassan eller Svenska skeppshypotekskassan.

Enligt 2 mom. e) utgår fondstämpel ej heller vid utlämnandet av här

i riket utfärdad obligation, då obligationen utfärdats av landsting, kommun,

Kommunkredit Aktiebolag eller svenskt aktiebolag som har till ändamål att

idka belåning av fast egendom eller tomträtt.

Vidare skall, som tidigare nämnts, enligt en särskild förordning den 3 juni

1955 (nr 352) stämpelplikt inte föreligga i fråga om värdepapper, som utfärdas

eller garanteras av Internationella återuppbyggnadsbanken — vanligen

kallad Världsbanken — eller då denna bank vid överlåtelse av värdepapper

är den ene kontrahenten.

Utredningen

Utredningen har inte föreslagit någon ändring i fråga om avgifternas storlek

eller någon annan ändring i denna paragraf. Såsom jag redovisat vid 19 §

i förslaget till stämpelskatteförordning, har utredningen föreslagit, att på

andelsrättsbevis som avser aktier skall tillämpas den högre avgift som tas

ut för aktie. Utredningen har vidare ansett övervägande skäl tala för att

samma avgift tas ut även för andelsrättsbevis som avser enbart obligationer.

Bestämmelserna i 1955 års förordning om undantag från stämpelplikten

för vässa internationella värdepapper bör enligt utredningen inte inarbetas

i fondstämpelförordningen och har därför i utredningens förslag lämnats

oförändrade.

Yttrandena

Vad först angår aktier framhåller Sveriges advokatsamfund att i de fall

då aktieägare utövar sin lösningsrätt till aktier i bolag, i vars bolagsordning

föreskrivs hembudsskyldighet, fondstämpel utgår såväl vid det första förvärvet

som vid inlösen. I analogi med reglerna om befrielse från stämpelavgift

vid förvärv enligt lagen om arrendators förköpsrätt bör enligt samfundets

mening införas en bestämmelse i fondstämpelförordningen om att

stämpelavgift skall utgå endast på det ena fånget.

Vad därefter angår obligationer, har Skyddsföreningen för utländska vär
-

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 19GI

depapper, som jag nämnt vid 26 § i förslaget till stämpelskatteförordning,

förordat en utvidgning av den stämpelfrihet, som nu gäller för Världsbankens

obligationer. Stämpelfriheten bör sålunda enligt föreningens åsikt

omfatta även andra obligationer, som är utgivna av liknande internationella

institutioner i vilkas upprätthållande svenska regeringen deltar.

I fråga om andelsrättsbevis har bank- och fondinspektionen tillstyrkt utredningens

förslag rörande avgiftens storlek. Inspektionen har föreslagit, att

en uttrycklig bestämmelse härom införs genom att termen andelsrättsbevis

upptas i 3 §. Stockholms fondbörs, Svenska fondhandlareföreningen och

Svenska bankföreningen har dock, såsom anmärkts under 19 § i förslaget

till stämpelskatteförordning, förordat dels att avgiften för andelsrättsbevis,

som avser enbart obligationer, skall utgå med samma belopp som för obligation

dels att stämpelfrihet skall gälla för andelsrättsbevis, som avser enbart,

obligationer vilka utfärdats eller garanterats av svenska staten.

Departementschefen

Såsom framgår av vad jag uttalat vid 1 §, bör någon saklig inskränkning

av det fondstämpelpliktiga området inte företas nu. Vad advokatsamfundet

anfört om stämpelfrihet, då lösningsrätt till aktier utövas, torde därför få

prövas av aktiefondsutredningen. I överensstämmelse med vad jag föreslagit

i 26 § stämpelskatteförordningen bör dock den frihet från fondstämpel,

som för närvarande enligt särskild författning gäller för Världsbankens

fondpapper, utsträckas till att avse även andra till Förenta Nationerna anknutna

organ där Sverige deltar. Därvid bjuder konsekvensen, att bestämmelserna

om stämpelfrihet inarbetas i själva fondstämpelförordningen.

Vidare har i 3 § gjorts vissa formella ändringar i anslutning till den föreslagna

stämpelskatteförordningen.

8 a §.

Gällande ordning

Enligt 6 och 7 §§ skall fondstämpelavgiften alltid redovisas genom stämpelbeläggning

av avräkningsnota. Därvid används dubbel beläggningsstämpel,

s. k. överlåtelsestämpel, av annat utseende än enligt SF. De båda exemplar

av avräkningsnotan, som skall upprättas enligt fondstämpelförordningen,

förses med var sin hälft av stämpeln. För kontroll skall fondhandlare

varje kvartal sända in det ena exemplaret av föregående kvartals avräkningsnotor

till bankinspektionen.

Utredningen

I en från Svenska fondhandlareföreningen till bank- och fondinspektionen

år 1959 inkommen skrivelse, som av inspektionen överlämnats till utred
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1519

Kunyl. Muj.ts proposition nr 75 år 1964

ningen, har föreningen uttalat önskemål om eu förenkling av stämpelbeläggningen

i de fall, där avräkningsnota upprättas genom fondkommissionär. Då

det nuvarande redovisningssystemet enligt utredningens mening är opraktiskt

och på grund av det stora antalet avräkningsnotor medför mycket onödigt

besvär, föreslår utredningen, att bank- och fondinspeklionen skall i samråd

med generalpoststyrelsen äga medge fondhandlare att fullgöra avgiftsplikten

på annat sätt än genom stämpelbeläggning. De föreskrifter, som därvid

skall iakttas, skall meddelas av inspektionen i samråd med generalpoststyrelsen.

Lämpligt kan enligt utredningen vara att de blanketter till

avräkningsnota, som är avsedda för fondhandlare, förses med påstämpling,

att enligt särskilt medgivande stämpelbeläggning inte skall ske.

Yttrandena

Utredningens förslag alt fondhandlare skall kunna medges redovisa fondstämpelavgift

i annan ordning än genom slämpelbeläggning av avräkningsnota

har uttryckligen tillstyrkts av bank- och fondinspektionen, Stockholms

fondbörs, Svenska fondhandlareföreningen och Svenska bankföreningen.

Generalpoststgrelsen anmärker att det inte kommit till uttryck i författningstexten,

att medgivande skall lämnas i samråd med generalpoststyrelsen.

Skyddsföreningen för utländska värdepapper uttalar att den sammanlagda

kostnaden för stämpelavgiftens uttagande även efter den förenkling av

redovisningssättet, som utredningen föreslagit, i många fall är större än de

stämpelbelopp, som inflyter till statskassan.

Sedermera har bank- och fondinspektionen i yttrande den 1 februari

1962 över betänkande av 1961 års utredning angående tillsynen över sparbankerna

väckt frågan om att flytta över fondstämpelgranskningen till annan

myndighet. Inspektionen anför därvid.

Enligt sin instruktion har bank- och fondinspektionen även att utöva tillsyn

över efterlevnaden av föreskrifterna i förordningen den 6 november 1908

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. Denna

uppgift, som tidigare tillkom länsstyrelserna, tillädes inspektionen i samband

med att den blev tillsynsmyndighet beträffande fondkommissionsrörelsen.

Åliggandet att granska stämpelbeläggningen av avräkningsnotorna är

emellertid en rent fiskalisk kontrolluppgift, som icke har något gemensamt

med de uppgifter, som åvilar inspektionen enligt lagen om fondkommissionsrörelse

och fondbörsverksamhet. Vad som kunnat iakttagas vid stämpelgranskningen

har i varje fall under senare år icke varit av något värde för

inspektionen vid fullgörandet av dess övriga uppgifter. Inspektionen finner

därför tiden nu vara mogen för att fondstämpelgranskningen överflyttas till

annan lämpligare myndighet. Ett stöd för en sådan åtgärd har inspektionen

i 1956 års postutredning, som i remissutlåtande den 6 december 1961 över

betänkandet angående stämpel- och expeditionsavgifter framför tanken att

generalpoststyrelsens granskning av emissionsstämplarna skulle kunna övertagas

av kontrollstyrelsen, vilken på grund av sin befattning med indirekta

skatter vore tänkbar såsom central myndighet för stämpelväsendet. Om postutredningens

förslag på denna punkt förverkligas, bör i konsekvens härmed

även inspektionen befrias från sin del av stämpelgranskningen.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj.ts proposition, nr 75 år 196b

Slutligen har bankinspektionen i yttrande den 23 april 1963 över postutredningens

betänkande »Postverkets organisation» uttalat, att aktiefondsutredningens

förslag bör avvaktas innan några åtgärder för överflyttning av

fondstämpelgranskningen vidtas.

Departementschefen

I enlighet med utredningens allmänt godkända förslag tillstyrker jag, att

fondhandlare skall kunna medges att redovisa fondstämpelavgiften på annat

sätt än med stämpelmärken.

Vid remissbehandlingen har frågan vilken myndighet som skall handha

granskningen av fondstämpeln tagits upp till diskussion. Enligt vad jag tidigare

föreslagit skall uppgiften som central stämpelmyndighet överflyttas

från generalpoststyrelsen till kontrollstyrelsen, och vissa skäl kunde anses

tala för att samtidigt förlägga granskningen av fondstämpeln till sistnämnda

myndighet. Med hänsyn till aktiefondsutredningens uppdrag att förutsättningslöst

pröva frågan om fondstämpeln är jag emellertid för min del inte

beredd att nu förorda en sådan förändring.

Medgivande till redovisning i annan form än genom stämpelmärken bör

således, som utredningen och bankinspektionen föreslagit, tills vidare ankomma

på inspektionen. Samråd skall därvid äga rum med den centrala

myndigheten på stämpelbeskattningens område, nämligen kontrollstyrelsen.

Då kravet på samråd bör framgå även av författningstexten, har en jämkning

av denna skett. De föreskrifter om uppbörd och redovisning, som blir

nödvändiga vid en ändring i redovisningssystemet, skall meddelas av bankinspektionen.

14 §.

I denna paragraf, som överensstämmer med utredningens förslag, liar införts

en bestämmelse om påföljd för åsidosättande av föreskrift, som meddelats

av bankinspektionen i samband med tillstånd enligt 8 a §.

19 §.

Gällande ordning

Beträffande restitution samt uppbörd och redovisning för överlåtelsestämplar

hänvisar paragrafen nu till bestämmelserna i 21 och 43—45 §§ SF.

Om någon fått vidkännas stämpelavgift, som inte bort utgå eller som

bort utgå med lägre belopp än det erlagda, kan Kungl. Maj :t enligt 21 § SF

efter en prövning av föreliggande omständigheter förordna om restitution.

Därvid ankommer det på Kungl. Maj:t att förordna i vad mån sökanden skall

få ränta. Räntan får inte överstiga fem procent och är begränsad till viss tid.

Enligt 43 § SF äger generalpoststyrelsen utfärda bestämmelser i fråga om

tillsyn över stämpelförsäljning, som sker på postanstalterna, samt beträffande

uppbörd och redovisning av dit influtna stämpelmedel. På framställning

av föreståndare för postanstalt äger generalpoststyrelsen enligt 44 § SF

bevilja avskrivning för sådana stämplar som får utbytas, exempelvis efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Muj.ts proposition nr 75 år 196''i 321

lclaktig användning. De för varje månad influtna stämpelmedlen skall generalpoststyrelsen

enligt 45 § SF leverera in till statskontoret. Eu gång pei

år skall generalpoststyrelsen till riksrevisionsverket överlämna redogörelse

för stämpeluppbörden.

Som framgår av redogörelse vid 39—41 §§ i förslaget till stämpelskatteförordning,

finns bestämmelser om förhandsbesked meddelade i förordningen

den 22 juni 1911 (nr 51 s. 4) angående rätt att hos statskontoret

erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift.

Utredningen

Eftersom 1911 års förordning om förhandsbesked enligt utredningens förslag

ersätts med bestämmelser i den nya stämpelförordningen, hai utiedningen

i denna paragraf infört en hänvisning till sistnämnda förordning,

vars bestämmelser om förhandsbesked skall iakttas i tillämpliga delar. Motsvarande

hänvisning till den nya stämpelförordningen föreslår utredningen

i fråga om återfående av stämpelavgift.

Slutligen föreslår utredningen ett uttryckligt stadgande om att bestämmelser

rörande uppbörd och redovisning meddelas av generalpoststyrelsen.

Yttrandena

I fråga om förhandsbesked framhåller statskontoret, att ett sadant besked

med hänsyn till kravet på snabbhet vid handläggningen liksom nu bör

bli bindande för statsverket.

Generalpoststyrelsen föreslår, i analogi med styrelsens förslag beträffande

förhandsbesked enligt stämpelförordningen, att bank- och fondinspektionen

skall lämna sådant besked samt att den hos generalpoststyrelsen

därtill särskilt förordnade tjänstemannen skall få anföra besvär över lämnat

besked.

Mot bestämmelserna om restitution, uppbörd och redovisning har någon

erinran inte riktats.

Depa rtementschef en

Förhandsbesked lämnas enligt gällande rätt och utredningens förslag av

statskontoret inom såväl stämpelförordningens som fondstämpelförordningens

områden. Enligt departementsförslaget skall statskontorets befattning

med förhandsbesked rörande stämpelskatt upphöra och överflyttas på vederbörande

beskattningsmyndighet, d. v. s. sjöfartsstyrelsen respektive kontrollstyrelsen.

Det finns då inte någon anledning att låta uppgiften att

lämna förhandsbesked ligga kvar hos statskontoret enbart för frågor om

fondstämpel. Å andra sidan finns inte någon central beskattningsmyndighet

för fondstämpel. På grund härav förefaller det mig lämpligast att överföra

befattningen med förhandsbesked till bankinspektionen, som är tillsynsmyndighet

för fondstämpeln. I motsats till vad som föreslagits för besked

rörande stämpelskatt bör talan mot meddelat besked inte få föras av annan

II Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. .Yr 75

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196i

än den som sökt beskedet. Detta sammanhänger med att någon beskattningsmyndighet

inte finns i fråga om fondstämpeln. I övrigt bör dock stämpelskatteförordningens

bestämmelser om förhandsbesked och besvär över

sådant besked gälla i tillämpliga delar. Av dessa bestämmelser följer att

besked liksom nu skall vara bindande för statsverket, om sökanden begär

det.

Vissa bestämmelser om återbetalning av stämpelskatt i stämpelskatteförordningen

skall få motsvarande tillämpning beträffande fondstämpeln. De

bestämmelser, som därvid åsyftas, är 47 och 56 §§. Kungl. Maj :t skall sålunda,

om synnerliga skäl föreligger, kunna medge återbetalning av fondstämpel.

Emellertid medger 56 § i den föreslagna stämpelskatteförordningen

även rätt för Kungl. Maj :t att i sådana fall befria från skatt, som ännu inte

erlagts. En dylik möjlighet till skattebefrielse bör införas även beträffande

londstämpel.

Vad angår uppbörd och redovisning skall visserligen enligt departementsförslaget

rörande stämpelskatt generalpoststyrelsens befogenheter som central

stämpelmyndighet övertas av kontrollstyrelsen. Eftersom det här är

fråga om uppbörd och redovisning av medel, som inflyter till postanstalterna

vid deras försäljning av stämpelmärken, bör dock generalpoststyrelsen som

chefsmyndighet för postanstalterna alltjämt utfärda närmare bestämmelser

i detta hänseende. I enlighet härmed har stadgandet förtydligats. I den män

redovisningssättet för fondhandlare ändras, skall det, som jag förut nämnt

vid 8 a 1, i stället ankomma på bankinspektionen att utfärda närmare

föreskrifter även om uppbörd och redovisning.

Slutligen har i sista stycket som ersättning för bl. a. de nuvarande bestämmelserna

i 44 och 45 §§ SF intagits en generell bestämmelse att övriga

nödvändiga tillämpningsföreskrifter utfärdas av Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t förordnar.

B. Förslaget till förordning angående ändring i förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt

Gällande ordning m. m.

Arvs- och gåvoskatt skall enligt 52 § 1 mom. förordningen om arvsskatt

och gåvoskatt betalas till den myndighet, som fastställt skatten, inom sex

veckor från skattebeslutet, om anstånd inte medgetts. Arvsskatt betalas dock

i praxis ofta i förskott, när bouppteckning inges för registrering. Har anstånd

med betalning av arvsskatt medgetts, inbetalas skatten till länsstyrelsen.

Därvid redovisas den vanligtvis i landskontorets månadsräkning.

Gåvoskatt betalas i regel genom postgiro. Inbetalning sker antingen till

länsstyrelsens postgirokonto för inbetalningar i allmänhet eller till särskilt

postgirokonto för länsstyrelsens stämpelförsäljare. I förstnämnda fall förs

beloppet vanligen om till stämpelförsäljarens postgirokonto. På en del håll

används ett speciellt postgirokonto för gåvoskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ktuujl. Maj:ts proposition nr 75 år 7.%''i 32.5

] fråga om såväl arvsskatt som eventuell ränta gäller enligt 52 S 1

alt redovisningen sker genom stämpelbeläggning av bouppteckning, s. k. til 1- läggsbouppteckning, deklaration eller utgående expedition angående testamen

t sbevakning.

Statens organisationsnämnd har i en den IG mars 195G avgiven rappoi

IT rörande organisationsundersökningar vid de statliga domstolarna förordat

en omläggning av domstolarnas system för redovisning av inbetald arvsskatt.

Förslaget innebär, att stämpelbeläggningen slopas. Förslag av samma

innebörd har organisationsnämnden, när det gäller länsstyrelsernas befattning

med arvsskatt och gåvoskatt, framlagt i sin den 2 april 1959 dagtecknade

PM angående organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas kameralsektioner.

Enligt det senare förslaget skall inbetald gåvoskatt, i stället för

att redovisas med stämpelmärken, bokföras på ett särskilt konto i länsstyrelsens

bokföring. Detsamma föreslås gälla arvsskatt, som inbetalas till länsstyrelse.

Utredningen

Utredningen föreslår, att stämpelbeläggningen avskaffas helt i iråga om

arvsskatt och gåvoskatt. Som skäl för detta förslag anför utredningen.

Redovisning av arvsskatt genom stämpelbeläggning är särskilt besvärlig

på grund av att skattebeloppen ofta äro stora. Beloppens storlek medför

också att de brister från redovisningssynpunkt som äro förenade med stampelsystemet

här ha väsentligt större betydelse än eljest. Ett tillfredsställande

redovisningssystem synes kunna anordnas utan stämpelmärken, liksom

flertalet andra skatter redovisas utan sådana märken. Ett förhållande som

underlättar en förändring är att, i motsats till andra områden där stämpelbeläggning

enligt förslaget bibehålies, särskilt beslut om skattens fastställande

meddelas och särskild inbetalningstid för skatten äi stadgad, i

dessa hänseenden råder alltså överensstämmelse med vanliga skatter. Vad

nu sagts gäller i huvudsak även beträffande gåvoskatten, om än redovisningsbristerna

där äro mindre. De förändringar som en omläggning av redovisningssystemet

skulle medföra synes icke föranleda olägenhet av någon

betydelse för allmänheten. Ej heller torde uppkomma ökat arbete för myndigheterna;

snarare är anledning att motsatsen blir fallet.

Rörande huvuddragen i det redovisningssätt, som enligt utredningens förslag

skall träda i stället för stämpelbeläggningen, nämner utredningen följande.

Om anstånd med betalning inte meddelats, skall arvsskatt alltid betalas

in genom postgiro till ett särskilt centralt postgirokonto, som förvaltas av

generalpoststyrelsen. Samtidigt med att underrätten tillställer den skattskyldige

meddelande om skattens fastställande skall rätten sända ett särskilt

inbetalningskort med ifyllda uppgifter. Genom inbetalningen över postgiro

kommer de influtna medlen omedelbart under generalpoststyrelsens disposition.

Användningen av ett enda postgirokonto gör det onödigt med gireringar,

som annars blir nödvändiga. Vidare slipper man övervakning av

att beskattningsmyndigheterna levererar in medlen till generalpoststyrelsen.

Slutligen uppnår man, att bokföringen av inbetalningarna kan ske centralt.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år WG7

I fråga om gåvoskatt anser utredningen organisationsnämndens förslag

lämpligt. En överflyttning av gåvoskatteuppbörden till postverket skulle

synbarligen inte medföra några fördelar. Gåvoskatt bör enligt utredningens

mening betalas in direkt till vederbörande länsstyrelse. Inbetalningen bör

även här ske över postgiro. Detta behöver emellertid inte vara obligatoriskt.

Vad som nu sagts om gåvoskatt bör enligt utredningen gälla även arvsskatt,

då anstånd med betalning av sådan skatt beviljats, liksom tillkommande

skattebelopp, när arvsskatt höjs av överrätt. Länsstyrelserna förvarar redan

nu de skuldförbindelser med tillhörande säkerheter, som avlämnats, och

övervakar, att de nu nämnda skattebeloppen betalas. Länsstyrelsens uppbörd

av arvsskatt och gåvoskatt bör redovisas på ett särskilt konto för varje

skatteslag.

Tillsynen över att beloppen betalas in skall enligt utredningens förslag

åvila underrätt, när det gäller arvsskatt som fastställts av underrätt och

med vars erläggande anstånd inte medgetts. I andra fall skall tillsynen vila

på länsstyrelsen. Indrivningsförfarandet bör enligt utredningens mening

liksom hittills åvila länsstyrelsen. Har överrätt fastställt arvs- eller gåvoskatt

till högre belopp än förut beräknats, skall avskrift av beslutet tillställas

länsstyrelsen, så att denna kan bevaka inbetalningen av den tillkommande

skatten. Då advokatfiskal framställt granskningsanmärkning och

denna vitsordats, skall han likaledes enligt utredningens förslag underrätta

länsstyrelsen om att ytterligare skatt skall utgå.

1 några av de paragrafer i arvsskatteförordningen, som berörs av den nu

redovisade omläggningen, föreslår utredningen i detta sammanhang även

eu redaktionell ändring, som består i att hänvisningar till olika bestämmelser

i arvs- och testamentslagarna ersätts med hänvisningar till motsvarande

lagrum i ärvdabalken. Utredningen har ansett det lämpligt att

samma ändring nu sker även i vissa paragrafer, som i övrigt inte berörs av

förslaget (8 §, 15 § 2 mom., 32 §, 59 § och 71 § 3 mom.).

Yttrandena

Stämpelbeläggningens avskaffande i fråga om arvsskatt och gåvoskatt

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissmyndigheter.

Endast häradshövdingen i Hallands södra domsaga och länsstyrelsen i

Hallands län har avstyrkt förslaget.

Statskontoret finner sålunda reformen angelägen. Särskilde inskrivningsdomaren

i Södertörns domsaga påpekar de nuvarande svårigheterna för stämpelförsäljarna

att göra en riktig avstämning av räkenskaperna och förklarar,

att de föreslagna ändringarna torde innebära en viss förbättring.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att förslaget innebär en synnerligen

önskvärd förenkling av det nuvarande tungrodda systemet. Länsstyrelsen

i Jönköpings län finner, att förslaget inte försvårar eller betungar

kontrollen över att inbetald skatt tillgodoförs statsverket i behörig ordning.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser förslaget inte föranleda någon olägenhet

s. 325 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts proposition nr 75 år 1!)(i''i 325

för allmänheten och finner redovisningskontrollen betryggande. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län finner de föreslagna reglerna innebära eu rationalisering,

som i hög grad kommer att underlätta expeditionsarbelet. Länsstyrelsen i

Örebro län anser del föreslagna förfaringssättet utgöra eu mycket lämplig

förenkling av redovisningsförfarandet.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga påpekar att bevis om tastställd

skatt (51 § andra stycket) och om inbetald skatt (52 §) enligt utredningens

förslag skall tecknas på ingiven handling i ärenden om registrering

av bouppteckning. Eftersom på bouppteckningen dessutom skall tecknas

bevis om registreringen, kommer på varje stämpelbelagd bouppteckning

att finnas inte mindre än tre bevis. Den ganska omständliga procedur, som

sålunda skall slutföras innan bouppteckningsärendet är färdigbehandlat,

utgör enligt häradshövdingens mening ett skäl, som talar för att systemet

med dubbla beläggningsstämplar bör behållas.

Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter om den arbetsbesparing, som

kan vinnas genom de föreslagna bestämmelserna, uppväger nackdelen med

den osäkra kontrollen. Länsstyrelsen anför att det rätt ofta förekommer

att skattskyldig, som fått en gåva, vänder sig direkt till den tjänsteman på

länsstyrelsen, som handlägger sådana ärenden, och även erbjuder sig att

betala'' skatten kontant. Detta torde enligt länsstyrelsens mening fortfarande

bli fallet. Om stämpelbeläggningen skulle ersättas med enbart en anteckning

på handlingen om inbetald skatt, skulle hela förfarandet kunna

helt undandras kontroll, anser denna länsstyrelse.

Förslaget att arvsskatten i regel skall betalas in till ett centralt postgirokonto

har tillstyrkts av samtliga hörda domstolar utom Svea hovrätt.

Statskontoret anför, att postgiroinbetalningen och efterföljande kontroll

torde eliminera risken för oegentligheter och minska arbetsbördan för domstolarna.

Häradshövdingen i Bollnäs domsaga uttalar att, även om allmänheten besväras

i något högre grad än förut genom nödvändigheten att besöka inte

bara domstolens kansli utan även ett postkontor, så synes denna olägenhet

väl uppvägas av de uppenbara fördelarna med den föreslagna ordningen.

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga anför, att förslaget

medför en väsentlig omläggning av arbetet med bouppteckningarna och

kanske även eu ökning av detta. Bl. a. kommer antalet arbetstempon att

öka och arbetet att utspridas på en längre tidrymd. Betänkligare är emellertid,

att det föreslagna systemet från allmänhetens synpunkt innebär en inte

oväsentligt försämrad service genom ökat besvär och förlängning av tiden

för återfående av bouppteckningen. Trots dessa betänkligheter måste enligt

häradshövdingens mening ett överförande av skatteuppbörden från domstol

till annan myndighet anses vara förenat med så stora fördelar, inte minst

med tanke på stämpelrcdogörarens ansvar, att förslaget härom bör genomföras.

Svea hovrätt finner det önskvärt att förenkla och koncentrera förfarandet

genom att all uppbörd av arvsskatt förläggs till länsstyrelserna. Därige
-

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

nom skulle ytterligare arbetsbesparing i skilda hänseenden uppnås. Hovrätten

föreslår, att uppbördsförfarandet ordnas på följande sätt.

Underrätt fastställer arvsskatt och förser bouppteckning med bevis enligt

51 §. Meddelande till den skattskyldige om det fastställda skattebeloppet avsändes

jämte inbetalningskort för vederbörande länsstyrelses postgirokonto.

Samtliga bouppteckningar som föranlett arvsskatt översändas till länsstyrelsen

jämte en kopia av protokollet, utvisande samtliga vid samma tillfälle

prövade skatteärenden. Länsstyrelsen övertager härefter all kontroll över

att arvsskatten inbetalas inom föreskriven tid samt att åtgärder vid bristande

betalning vidtages för skattens indrivning. Sedan skatten erlagts förser

länsstyrelsen bouppteckningen med anteckning härom enligt 52 § samt

översänder bouppteckningen till den som vid underrätten ingivit densamma.

Det förfarande med redovisningskontrollen, som utredningen beskrivit i motiven

till 64 §, synes kunna förenklas. De bouppteckningar vilka ej föranlett

skatt återställas direkt av underrätt till ingivaren.

Detta förfarande förutsätter att expeditionslösen ej uttages för bevis om

inregistrering av bouppteckning. Särskilt med hänsyn till att bouppteckningen

har en så väsentlig betydelse vid skatteberäkningen bör sådant bevis vara

fritt från avgift.

Förslaget att arvsskatt i vissa fall skall betalas till länsstyrelse bar mött

erinran endast från länsstyrelsen i Koppurbergs län. För det fall att överrätt

fastställt arvsskatt till högre belopp ifrågasätter länsstyrelsen, om inte uppbörden

av felande belopp bör ankomma på underrätten. En sådan återförvisning

av ärendet skulle förenkla förfarandet, anför länsstyrelsen, vilken menar

att detta inte är att jämställa med den indrivning av avgifter som vid

försummad betalning åligger länsstyrelse.

Utredningens förslag att gåvoskatt skall betalas till länsstyrelse har allmänt

godtagits, bl. a. av samtliga länsstyrelser.

Förslaget om tillsynen och indrivningsförfarandet bar remissorganen i

stort sett lämnat utan erinran.

Eu förkortning av den treåriga besvärstiden föreslås av häradshövdingen

i Ångermanlands södra domsaga. Han anser besvärstiden vara alltför lång

såväl från det allmännas synpunkt som med hänsyn till den enskildes intresse.

Häradshövdingen ifrågasätter därför, om inte besvärstiden kunde

begränsas till exempelvis ett år, i överensstämmelse med vad han anfört i

fråga om stämpelavgift.

Fråga om förhandsbesked bar väckts av besvärssakkunniga, som anför.

Eftersom betänkandet avhandlar frågan om förhandsbesked i stämpelfrågor,

faller det — oavsett utredningsuppdragets begränsning — i ögonen att

spörsmålet helt förbigåtts beträffande arvs- och gåvoskatten.

Besvärssakkunniga kunna icke underlåta att framhålla, att det framstår

som en allvarlig brist att rätt till förhandsbesked angående denna skatt saknas.

Ett betydligt starkare behov av förhandsbesked torde giva sig till känna

beträffande denna skatt än t. ex. i fråga om stämpelavgiften. Tolkningsproblem

uppkomma ofta inför gåvo- och testamentsdispositioner. Åtskilliga

rättstvister skulle kunna undvikas om de enskilda kunde i förväg med säkerhet

överblicka de skatterättsliga konsekvenserna av sina dispositioner.

Besvärssakkunniga vilja därför förorda, att det upptages till övervägande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

STi

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 ur 19GI

om icke förhandsbeskedsinstitutel bör införas beträffande arvs- och gåvoskatten.

Vid en lösning av frågan torde det ligga närmast till hands att uppdraga

åt riksskattenämnden att meddela beskeden i fråga, medan högsta

domstolen naturligen bör fungera som besvärsinstans i förhållande till

nämnden i dylika ärenden.

Befrielse från gåvoskatt har särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns

domsaga, såsom tidigare nämnts, föreslagit för det fall, att make överlåter

fast egendom till andra maken i syfte att för sammanläggning åstadkomma

enhetliga lagfartsförhållanden.

Departementschefen

Utredningens förslag att helt slopa stämpelbeläggning vid betalning av

arvsskatt och gåvoskatt har vunnit så gott som enhällig anslutning. Eftersom

det nuvarande redovisningssystemet med stämpelmärken uppenbarligen

är mycket betungande, vill jag tillstyrka, att stämpelbeläggningen beträffande

dessa skatter fullständigt avskaffas.

I fråga om inbetalning av arvsskatt har utredningen föreslagit att denna

i allmänhet skall ske till ett för alla beskattningsmyndigheter gemensamt

centralt postgirokonto hos generalpoststyrelsen i stället för, som nu, direkt

till underrätten. Å andra sidan har utredningen föreslagit, att arvsskatt i

vissa fall skall betalas till länsstyrelse. Jag delar den uppfattning, som varit

utredningens utgångspunkt och som vunnit allmän tillslutning, nämligen

att domstolarna bör avlastas uppbörden av arvsskatt. Vidare råder enighet

om att skatten i princip skall erläggas genom postgiroinbetalning. Den

tidsförlust, som härigenom i vissa fall kan uppstå för de skattskyldiga, är

högst obetydlig, under det att den arbetsekonomiska vinsten hos domstolarna

torde bli avsevärd.

Däremot kan jag inte finna det ändamålsenligt att ha två olika uppbördsmyndigheter

för arvsskatten, såsom utredningen föreslagit. Länsstyrelsen

uppbär redan nu sådan arvsskatt, med vars erläggande anstånd beviljats,

liksom all gåvoskatt och skulle enligt utredningens förslag dessutom uppbära

arvsskatt, som tillkommer med anledning av överrätts beslut. Vidare

förvarar länsstyrelsen säkerheter för sådan skatt, med vars betalning anstånd

medgetts. Slutligen ombesörjer länsstyrelsen indrivning av resterande

såväl arvs- som gåvoskatt. Med hänsyn härtill anser jag den lämpligaste

ordningen vara att all arvsskatt uppbärs av länsstyrelsen. Inbetalning av

arvsskatt bör enligt tvingande bestämmelse ske till postgirokonto, som innehas

av respektive länsstyrelse. Såsom utredningen och samtliga berörda

remissorgan förordat, bör uppbörden av gåvoskatt även i fortsättningen ankomma

på länsstyrelsen. I likhet med vad jag nyss föreslagit i fråga om

arvsskatt bör man även här föreskriva obligatorisk postgirobetalning. Frågan

huruvida varje länsstyrelse skall ha två skilda postgirokonton för arvsrespektive

gåvoskatt eller ett gemensamt arvs- och gåvoskattekonto torde

få lösas i administrativ ordning.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

Tillsynen över att fastställd skatt inbetalas bör utövas av länsstyrelsen,

även i de fall där underrätt fastställt skatten. Indrivningsförfarandet bör

likaledes i sin helhet, såsom hittills, åvila länsstyrelsen.

Från något håll har föreslagits en förkortning av tiden för besvär över

beslut i skatteärende, vilken nu är tre år. Såsom jag framhållit vid 43—

47 §§ i förslaget till stämpelskatteförordning, kan av hänsyn främst till advokatfiskalernas

granskningsarbete någon avkortning av besvärstiden för

närvarande inte komma i fråga.

Frågan om förhandsbesked rörande arvsskatt och gåvoskatt har utredningen

inte haft anledning att pröva. Den bör enligt min mening inte avgöras

i detta sammanhang. Inte heller är jag beredd att nu ta upp frågor om

det materiella innehållet i arvs- och gåvoskattebestämmelserna.

1 vissa paragrafer av arvsskatteförordningen har i detta sammanhang hänvisningar

till bestämmelser i de numera upphävda arvs- och testamentslagarna

ersatts med hänvisningar till motsvarande regler i den gällande

ärvdabalken.

23 §.

Bestämmelsen rörande värdet av utländskt myntslag överensstämmer med

vad som föreslagits i 31 § av den nya stämpelskatteförordningen. Den innebär

att de föreskrifter i 16 § SF, till vilka paragrafen nu hänvisar, moderniserats

och därvid anknutits till kursen på checkar i stället för på

växlar. Någon saklig ändring sker ej härigenom. Den föreslagna bestämmelsen

innebär liksom den nu gällande, att omräkningskursen blir den

av bankerna tillkännagivna eller eljest tillämpade avista köpkursen för

den ifrågavarande utländska valutan. I de fall, då för en utländsk valuta

gäller olika avista köpkurser — beroende på om inköpt valuta av den köpande

banken kan disponeras omedelbart eller först sedan ett fordringsbevis

översänts och föranlett kreditering på bankens ifrågakommande utländska

konto — medför anknytningen till kursen på checkar, att omräkning

skall ske enligt den senare och lägre kursen.

Regeln om värdering enligt av Kungl. Maj :t bestämd beräkningsmetod

har fått en avfattning, som visar att sådan värdering skall ske inte bara då

tillämplig växelkurs saknas utan även om dylik kurs av särskild anledning

— t. ex. utländsk clearinglagstiftning — inte kan läggas till grund för eu

riktig värdebestämning.

29 §.

Enligt LF får vid registrering av bouppteckning i stad tas ut lösen med

högst 150 kronor. På landet är lösen endast en krona. I 29 g 2 mom. har

därför föreskrivits att den lösen, som erläggs vid registrering av bouppteckning

hos rådhusrätt, skall dras av från arvsskatten. Där lösen med hänsyn

till utgående s. k. uppteckningsprocent eller delningsprocent inte tas ut,

skall arvsskatten reduceras med ett belopp, som motsvarar lösen.

Stämpelutredningens förslag till lösenkungörelse innebär, att den särskilda

avgiften vid registrering av bouppteckning hos rådhusrätt slopas. Med

opaginerad Kontrollera mot PDF

:i29

Kanyl. Maj:ts proposition nr 75 är 1964

hänsyn till att skattepliktiga bouppteckningar enligt departementsförslaget

skall översändas till länsstyrelse och därifrån utlämnas till ingivaren

anser jag av praktiska skäl, att någon expeditionsavgift inte bör utgå vid registrering

av bouppteckning. I enlighet med det anförda har den särskilda

bestämmelsen i denna paragraf om avräkning av lösen utmönstrats.

51 §.

Gällande ordning

Det fastställda skattebeloppet antecknas för närvarande i regel inte på

den handling, som återgår till den skattskyldige efter det att skatten blivit

betald. Däremot visar stämpelmärkena på handlingen hur mycket som erlagts

i skatt.

Utredningen

Om stämpelbeläggningen slopas i enlighet med utredningens förslag, bör

den fastställda skattens belopp antecknas på bouppteckningen, tilläggsbouppteckningen

eller deklarationen, anser utredningen. När efterbeskattning

skall ske till följd av testamentsbevakning, bör motsvarande anteckning göras

på den utgående expeditionen angående bevakningen. I fråga om bouppteckning

bör enligt utredningens mening en sådan uppgift tas in i beviset

om registrering, när inte anstånd medgetts med skattens fastställande.

Har sådant anstånd beviljats, är dödsboet nu enligt 52 § 1 mom. sista stycket

skyldigt att tillhandahålla utlämnad bouppteckning för stämpelbeläggning.

Bestämmelsen för detta fall skall enligt utredningens förslag överföras

till 51 §.

Yttrandena

Hovrätten för Övre Norrland föreslår en föreskrift om att bouppteckningen

skall företes vid efterbeskattning på grund av testamente. Dessutom

bör bevis om skattebeloppet i sådant fall enligt hovrättens mening tecknas

på bouppteckningen, där den ursprungliga beskattningen redan finns noterad,

i stället för på testamentet.

Departementschefen

Då stämpelbeläggningen slopas, måste den fastställda skattens belopp i

fortsättningen alltid antecknas på en handling, som tillställs den skattskyldige.

De handlingar, på vilka anteckning skall ske, bör vara desamma

som nu stämpelbeläggs. Vid efterbeskattning på grund av testamente kan

sålunda inte anses föreligga något behov av att förete även bouppteckningen

för sådan anteckning.

I enlighet med det anförda har i denna paragraf införts bestämmelser

om bevis angående det fastställda skattebeloppet. Sådant bevis skall tecknas

på bouppteckning, tilläggsbouppteckning respektive deklaration. Sker efter
llj

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 75

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

beskattning på grund av testamentsbevakning, tecknas beviset på expeditionen

i bevakningsärendet. Har anstånd beviljats med skattens fastställande,

blir dödsboet liksom nu skyldigt att tillhandahålla beskattningsmyndigheten

utlämnad bouppteckning för att beviset om den sedermera fastställda skatten

skall kunna antecknas på denna handling. För det fall, att överrätt fastställt

skatt till högre belopp än som förut beräknats, skall handlingen i stället

tillhandahållas överrätten. I enlighet härmed bör uttryckligen föreskrivas

att handlingen för sådan anteckning skall ges in till granskningsmyndigheten

i det vid 52 § närmare berörda fallet, att en skattskyldig vitsordar anmärkning

som framställts av granskningsmyndigheten.

52 §.

Gällande ordning

Enligt 52 § 1 mom. skall skatt som utgår på grund av beskattningsmyndighets,

d. v. s. underrätts eller länsstyrelses, beslut, i den mån anstånd inte

medgetts, erläggas inom sex veckor efter det att beskattningsmyndigheten

meddelat beslut om skattens fastställande. Uttryckliga bestämmelser saknas

däremot om tidpunkten för betalning av tillkommande skatt, då överrätt

fastställt skatt till högre belopp än som förut beräknats. Dock innehåller 53

§ en bestämmelse att överrätts beslut om höjning av skatten skall överlämnas

till länsstyrelsen för indrivning, om skatten inte betalts inom tre veckor

efter det att beslutet vann laga kraft.

Utredningen

Den vanliga betalningsfristen om sex veckor bör enligt utredningen gälla

även sådan skatt, som tillkommer med anledning av överrätts beslut, och

utredningen föreslår i överensstämmelse härmed en ändring av 1 mom.

Bestämmelsen kan analogivis tillämpas, då advokatfiskals granskningsanmärkning

medgivits, anser utredningen. Betalningsfristen bör därvid räknas

från den dag, då den skattskyldige medgav anmärkningen. Vidare har

utredningen i denna paragraf tagit in den tidigare nämnda bestämmelsen

om postgiroinbetalning.

Departementschefen

Att betalningsfristen om sex veckor skall utsträckas att gälla även skatt,

som tillkommer med anledning av överrätts beslut, finner jag mig böra

tillstyrka. Samma betalningsfrist bör enligt min mening uttryckligen föreskrivas

även för det fall, att advokatfiskals granskningsanmärkning vitsordats.

Därvid skall tiden räknas från den dag, då granskningsmyndigheten

erhållit meddelande om vitsordandet.

Slopandet av stämpelbeläggningen och koncentreringen av all uppbörd till

länsstyrelse har jag motiverat vid inledningen till denna förordning. Bestämmelsen

om uppbördsmyndighet har införts i tredje stycket, under det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1!)64 331

att stadgandet om postgiroinbetalning tagits in i 53 § såsom ett nytt andra

stycke. De nuvarande bestämmelserna om skatleredovisning på handling

har, som tidigare nämnts, i ändrad form överförts till Öl §.

Fastän uppbörden skall tillkomma länsstyrelse, skall underrätten, såvitt

avser arvsskatt, fortfarande påföra ränta på sådan skatt vid anstånd med

skattens fastställande och pröva frågor om betalning av skatt med andra

betalningsmedel än kontanter. Därför har i förtydligande syfte gjorts vissa

mindre ändringar i 1 mom. andra stycket och 2 mom.

53 §.

Gällande ordning

Bouppteckningar och motsvarande handlingar, som skall stämpelbeläggas

för arvsskatt hos underrätt, ligger nu kvar där, tills betalningsfristen om sex

veckor gått ut. Betalningen erläggs direkt till rätten kontant eller på annat

sätt som den skattskyldige finner lämpligt. Betalas skatten inte inom föreskriven

tid, skall underrätten anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Samtidigt

skall rätten dit översända beslutet om skattens fastställande och bouppteckning,

om sådan föreligger.

När underrätt anmält underlåtenhet att betala arvsskatt liksom då skatt

som uppbärs av länsstyrelsen inte betalas i rätt tid, skall länsstyrelsen enligt

nuvarande bestämmelser förordna om uttagande av det felande beloppet i

den ordning, som gäller för uttagande av oguldna kronoutskylder.

Har överrätt fastställt skatten till högre belopp och erläggs inte det felande

beloppet inom tre veckor från det att överrättens beslut vunnit laga

kraft, ankommer det enligt tredje stycket av denna paragraf på vederbörande

advokatfiskal att överlämna beslutet till länsstyrelsen för att denna

skall ta ut beloppet på samma sätt som vid indrivning av resterande arvseller

gåvoskatt.

Utredningen

Såsom tidigare nämnts, har utredningen i 52 § föreslagit att skatt, som

lastställts av underrätt och med vars erläggande anstånd inte medgivits,

skall betalas genom insättning på ett enda centralt postgirokonto för arvsskatt.

För de fall, då inbetalning skall ske till länsstyrelse, har utredningen

rekommenderat postgiroinbetalning men inte velat förorda en ovillkorlig

skyldighet att använda sådant betalningssätt. I detta sammanhang föreslår

utredningen, att inbetalning av skatt skall vara avgiftsfri i överensstämmelse

med vad som enligt 52 § uppbördsförordningen gäller för inkomstskatt.

För portoavgiften gottgörs postverket vid beräkningen av verkets indirekta

kostnader för befattningen med stämpelväsendet (anslaget »Stämpelomkostnader

»).

Enligt utredningens författningsförslag skall det alltjämt åligga länsstyrelsen

att förordna om uttagande av felande skattebelopp i den ordning,

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

som gäller i fråga om oguldna kronoutskylder. Utredningen föreslår vidare,

att tredje stycket av 53 § utgår. Sedan betalningsfristen vid överrätts beslut

reglerats i 52 § 1 mom. första stycket och uppbörden av tillkommande skatt

överflyttats från advokatfiskalen till länsstyrelsen, blir nämligen samma regel,

som nu gäller för länsstyrelses indrivning av annan skatt enligt förordningen,

tillämplig även på tillkommande skatt, framhåller utredningen.

Bouppteckning eller annan handling, som skall återställas till ingivare,

bör enligt utredningens mening inte lämnas ut förrän skatten betalts, om

inte anstånd med skattens erläggande medges. Härigenom kan man få en

viss påtryckning att betala skatten och hindra, att en anteckning om skattebeloppet

missbrukas som kvitto. Utredningen föreslår att handlingen, då

den lämnas ut, skall vara försedd med anteckning om vad som betalats in.

Yttrandena

Vad utredningen föreslagit i fråga om postgiroinbetalning har i allmänhet

lämnats utan erinran.

Beträffande indrivningsbestämmelsen anför stadsfogden i Uppsala att, eftersom

något stadgande om uttagande av oguldna kronoutskylder inte längre

finns, hänvisning i stället bör ske till uppbördsförordningens bestämmelser

om indrivning av restförd skatt. Om arvsskatt och gåvoskatt även skall

kunna tas ut genom införsel, fordras enligt stadsfogdens mening uttrycklig

föreskrift om detta. Någon regelrätt debitering av sådana skatter sker nämligen

inte, och enligt 21 § införsellagen är debitering en förutsättning för

att skatten skall kunna tas ut genom införsel. Liknande synpunkter anför

förste stadsfogden i Norrköping.

Utredningens förslag rörande ordningen för utlämnande av handling och

anteckning om erlagd skatt har lämnats utan erinran. Föreningen Sveriges

häradshövdingar förutsätter att postens kvitto, som företes av sökanden, i

brådskande fall får godkännas som bevis på skattebetalning, när det gäller att

lämna ut bouppteckning. Rådhusrätten i Malmö anser, att den skattskyldige

inte bör åläggas att själv styrka inbetalningen genom postkvitto.

Departementschefen

Eftersom länsstyrelsen enligt vad jag tidigare framhållit skall överta uppbörden

av arvsskatt, saknas anledning att låta de bouppteckningar, som föranleder

skatt, ligga kvar hos underrätten. I stället bör rätten, såsom Svea

hovrätt föreslagit, vara skyldig att sända skattepliktig bouppteckning till

länsstyrelsen snarast efter det att rätten fastställt skatten och gjort debiteringsanteckning

på handlingen. Detsamma bör gälla andra liknande liandlingar,

som ligger till grund för skattens beräkning och som för närvarande

blir föremål för stämpelbeläggning. De föreslagna bestämmelserna hindrar

givetvis inte att en handling som fordras för ett samtidigt ärende vid rätten,

exempelvis lagfart, kvarstannar där så länge behov av handlingen fö
-

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i 333

religger. De uppgifter, som behövs för uppbörd av skallen, måslc dock

även i sådant fall omgående tillställas länsstyrelsen. 1 övrigt bör del la ankomma

på Kungl. Maj :t alt bestämma vilka uppgifter, som rätten skall

lämna länsstyrelsen för dess uppbördsverksamhet. När överrätt lastslällt

skatten till högre belopp, bör även denna vara skyldig att sända motsvarande

handlingar och uppgifter till länsstyrelsen. Detsamma bör galla

granskningsmyndigheten, när av denna framställd anmärkning blivit vitsordad.

De bouppteckningar och övriga handlingar, som inte föranlett skatt,

skall underrätten givetvis återställa till ingivaren oberoende av det nu angivna

förfarandet med skattepliktiga handlingar.

Införandet av obligatorisk postgiroinbetalning har jag motiverat vid inledningen

till denna förordning. Inbetalningen bör vara kostnadsfri. I överensstämmelse

med vad som gäller enligt 56 § 4 mom. uppbördsförordningen

bör vidare stadgas alt skatten skall anses erlagd den dag, då inbetalningskort

eller försändelse innehållande girokort inkommit till postanstalt.

Om skatt inte betalas inom föreskriven lid, skall länsstyrelsen liksom

hittills vidta åtgärder för indrivning. Sedan uppbörden överförts till länsstyrelsen,

fordras inte längre några bestämmelser om meddelande tiån i ätten

angående underlåten betalning. Bestämmelsen om indrivning har omformulerats,

så att den överensstämmer med uppbördsförordningens terminologi.

I praxis anses det inte möjligt att nu ta ut arvs- eller gåvoskatt genom införsel,

och frågan härom torde få prövas i samband med det föi slag till

ny införsellagstiftning, som lagberedningen väntas avlämna detta år. Reglerna

om länsstyrelses indrivning av skatt bör, såsom utredningen föreslagit,

bli tillämpliga även på skatt, som tillkommer genom överrätts beslut. I

konsekvens med vad som anförts tidigare kommer de att gälla även då

skattskyldig vitsordat anmärkning från granskningsmyndigheten.

De bouppteckningar och motsvarande beskattningshandlingar, som underrätten

sänder till länsstyrelsen, skall denna lämna ut direkt till ingnaren.

Såsom utredningen föreslagit, bör detta emellertid inte få ske, lörrän

skatten blivit betald. Handlingen bör emellertid inte lämnas ut ledan mot

uppvisande av postkvitto utan först när länsstyrelsen fått bevis om inbetalningen

från postgirot. Innan handlingen lämnas ut, bör den förses med

anteckning om erlagd skatt, så att den skattskyldige inte skall behö\a

spara postkvittot som bevis härom. Förslaget innebär, att länsstyrelse skall

göra anteckning även om inbetald tillkommande skatt med anledning av

överrätts beslut eller advokatfiskals granskningsanmärkning. Ytterligare

bestämmelser om anteckning i fall av betalningsanstånd skall enligt mitt

förslag tas in i 55 § 4 mom.

54 §.

En föreskrift av formell karaktär, som ansluter till 29 § 2 inom., utgår.

55 §.

När anstånd medgivits med erläggande av skatt, bör i enlighet med utredningens

förslag det kvitto, som enligt 53 § fjärde stycket i departements
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196t

förslaget skall tecknas på ingiven handling, innehålla uppgifter inte bara

om den kontanta betalningen ntan även om skuldförbindelsen för återstoden.

I förtydligande syfte har i 4 mom. angetts, att det är länsstyrelsen

som skall göra anteckningen.

Frågan hur influten arvsskatt och gåvoskatt skall redovisas till statsverket

torde få lösas i administrativ ordning.

o

62 §.

Gällande ordning

Länsstyrelses beslut om fastställande av gåvoskatt skall för närvarande

tas upp i särskilt protokoll, där den skattskyldiges namn och hemvist samt

skattens belopp antecknas. Protokoll upprättades tidigare på blankett, som

innehöll endast beslutsdag, protokollsnummer och gåvodeklarationens nummer.

Genom blankettexten hänvisades till en särskild förteckning över gåvodeklarationer,

där inkomna deklarationer infördes i kronologisk följd

och beslutsdagen antecknades. Från och med år 1963 skrivs gåvoskatteprotokollet

på blankett enligt formulär, som fastställts av blankettkommissionen.

Blanketten innehåller, förutom uppgifter om beslutsdag och deltagande

i beslutet, deklarationens nummer, den skattskyldiges namn och

hemvist samt skattens belopp. Dessutom har på blanketten utrymme reserverats

för anteckning om tiden för inbetalning av skatt och om andra åtgärder.

På varje blankett kan tas upp flera ärenden.

Utredningen

Utredningen påpekar att statens organisationsnämnd i sin inledningsvis

omnämnda PM den 2 april 1959 föreslagit ett förenklat förfarande. Enligt

detta skall protokoll och förteckning sammanföras till en gemensam handling,

i det följande benämnd beslutsförteckning. Denna förs på en blankett,

som är utformad så att den kan uppta flera ärenden och som innehåller

kolumner för den skattskyldiges namn och hemvist, den fastställda skattens

belopp, gåvodeklarationens nummer och inkomstdag samt beloppet av inbetald

skatt och datum för inbetalningen. Beslutsförteckningen skrivs ut i

två exemplar, av vilka originalet ligger kvar hos länsstyrelsen och kopian

sänds in till hovrätten för granskning.

Utredningen, som funnit det föreslagna förfarandet lämpligt, föreslår

därav betingade ändringar i 62 §.

Yttrandena

Länsstyrelsen i Stockholms lön, som inte kan biträda utredningens förslag

helt, anför.

Visserligen kan det föreligga skäl för förenkling av protokollsskrivningen.

Ett avskaffande av den vid länsstyrelserna förda förteckningen, i vilken

gavoskattedeklarationer antecknas i kronologisk följd, synes emellertid för
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 75 år 19(>''i

335

,v;in överblicken av vilka gåvoskatteärenden, som vid varje tidpunkt icke

avgjorts av länsstyrelsen. Någon form av löpande förteckning over inkomna

gåvoskatteärenden synes därför böra föras. Förtecknmgen skulle möjligen

kunna utskrivas med genomslag samtidigt som anteckning b n

korten. Länsstyrelsen ifrågasätter om icke i 62 § endast boi intagas en me <

allmänt formulerad bestämmelse om att protokoll, förteckning eHcr m - svarande skall föras över länsstyrelsens handläggning av gåvoskattearen

den De närmare bestämmelserna i detta hänseende bor meddelas av Kungl.

Maj it.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga finner gåvoskatteforteckmng

vara ett lämpligare uttryck för den särskilda beslutsförteckningen.

Departementschefen

Den sammanslagning av länsstyrelsens protokoll och deklarationsforteckning

till en särskild beslutsförteckning, som utredningen föreslagit i fråga

om "gåvoskatten, har allmänt godtagits. Med hänsyn till att samme advokatfiskal

skall granska flera länsstyrelsers skattebeslut bör en enhetlig utformning

av beslutsförteckningen föreskrivas. De närmare bestämmelserna

om sådan förteckning torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

Genom att en enhetlig beslutsförteckning införs blir det givetvis inte förbjudet

att göra upp en särskild förteckning över deklarationer, kronologiskt

ordnade efter dagen för ingivandet. En sådan förteckning bör alltjämt, utan

tvingande författningsbestämmelse, användas vid de länsstyrelser, som har

ett större antal gåvoskatteärenden. Eftersom det således kan förekomma

två förteckningar rörande gåvoskatt, är det lämpligast att den av förteckningarna,

som innehåller skattebeslutet, benämns beslutsförteckmng.

Med hänsyn till vad jag nu föreslagit och eftersom arvsskatt inte längre

skall betalas till underrätt bör bestämmelserna om anteckning i lansstyrelses

protokoll och i bouppteckningsprotokoll angående inbetalning slopas.

64 §.

Gällande ordning

För närvarande kontrollerar advokatfiskal i hovrätt, dels att skatten är rätt

beräknad dels att skatten i behörig ordning redovisats med dubbla beläggningsstämplar.

Utredningen

Advokatfiskalens kontroll att skatten är rätt beräknad behålls enligt utredningens

förslag. Advokatfiskalens nuvarande kontroll av redovisningen

skall däremot enligt utredningens förslag i första hand ersättas av kontroll

inom generalpoststyrelsen. Denna bör för detta ändamål få uppgift om

debiterade belopp. För att möjliggöra kontroll av att dessa uppgifter stämmer

med de belopp, som tagits upp i bouppteckningsprotokollet, skall uppgifterna

vara tillgängliga vid advokatfiskalens granskning av bouppteckningsprotokollet.

Uppgifterna bör enligt utredningens mening lämnas i form

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

av en förteckning, som endast upptar ärendenummer, de skattskyldigas

namn och skattebeloppet. Förteckningen bör uppta de bouppteckningar,

som registrerats en viss registreringsdag och för vilka skatt fastställts. Den

bör göras i två exemplar, av vilka generalpoststyrelsen vidarebefordrar det

ena till advokatfiskalen. Bestämmelser om förteckningen bör enligt utredningen

meddelas i tillämpningskungörelsen till arvsskatteförordningen.

I fråga om skattebelopp, som skall betalas in till länsstyrelse, föreslår

utredningen, att kontroll sker genom den granskning av räkenskaperna,

som utförs inom länsstyrelserna och hos riksrevisionsverket. I denna del

upphör avdokatfiskalens redovisningskontroll helt, påpekar utredningen.

Yttrandena

Hovrätten för Västra Sverige föreslår, i enlighet med sitt förslag i fråga

om stämpelavgift, att advokatfiskalen tilläggs rätt att förordna om återbetalning

av felaktigt debiterad skatt. En förutsättning anser hovrätten vara,

att underrätten delar advokatfiskalens uppfattning i skattefrågan och att det

restituerade skattebeloppet inte överstiger 1 000 kronor.

Departementschefen

Kontrollen över att arvs- eller gåvoskatt blivit rätt beräknad ligger för

närvarande hos advokatfiskal i hovrätt, och i denna ordning har varken

utredningen eller remissorganen föreslagit någon ändring. Emellertid har

Kungl. Maj:t efter föredragning av chefen för justitiedepartementet sedermera,

såsom jag nämnt vid 48 § i förslaget till stämpelskatteförordning,

gett statskontoret uppdrag att utreda möjligheterna att flytta över advokatiiskalens

arbetsuppgifter till kammarkollegiet. I väntan på resultatet av

denna utredning bör den rättsliga granskningen av besluten i fråga om arvsskatt

och gåvoskatt tills vidare ligga kvar hos hovrätternas advokatfiskaler.

Kungl. Maj :t bör dock redan nu bemyndigas att flytta över dessa göromål

till den centrala myndighet, som kan finnas lämplig. Jag vill därför föreslå

en bestämmelse av innebörd att beslut i ärenden angående fastställande,

eftergift eller återvinning av skatt skall granskas av den myndighet Kungl.

Maj :t förordnar. Däremot skall advokatfiskalen inte granska beslut om

anstånd med fastställande eller erläggande av skatt och inte heller överrätts

beslut.

Genom slopandet av stämpelbeläggningen upphör den redovisningskontroll

hos advokatfiskalen, som varit förenad med stämpelsystemet. Någon

särskild kontroll från advokatfiskalens sida över redovisningen av debiterad

skatt är enligt min uppfattning inte erforderlig. Uppbördskontrollen bör således

ske enligt allmänna regler. Advokatfiskalen befrias därigenom från

befattningen med uppbörden och redovisningen av skatten och får sin uppgift

koncentrerad till granskningen av rätlsenligheten i beskattningsmvndigheternas

beslut.

Någon rätt för advokatfiskal att förordna om återbetalning av felaktigt

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år Wtii

debiterad skatt har jag inte ansett mig böra förorda i fråga om stämpelskatt,

och jag finner inte skäl att inta eu annan ståndpunkt i iråga om

arvs- och gåvoskatt.

72 §.

Gällande ordning

Enligt 72 § skall föreskrifterna i SF, såvitt annat inte stadgas, äga motsvarande

tillämpning i fråga om stämpelbeläggning, som äger rum beträffande

arvs- eller gåvoskatt. På grund härav gäller bl. a. bestämmelserna i

36 § 2 mom. och 50 § SF om rätt för advokatfiskal att anställa åtal mot

tjänsteman för fel eller försummelse vid stämpelbeläggning.

Utredningen

En uttrycklig motsvarighet till bestämmelserna i SF om advokatfiskals

åtalsrätt har utredningen velat införa i denna paragraf. Detta förslag överensstämmer

med vad utredningen förordat i 56 § i sitt förslag till ny stämpelförordning.

I övrigt anser utredningen det inte vara nödvändigt att

göra någon hänvisning till stämpelförordningen i denna paragraf.

Yttrandena

Besvärssakkunniga och utredningen angående redogöraransvaret in. m.

anser, att bestämmelsen om specialåklagare bör utgå av samma skäl som

de anfört i fråga om motsvarande bestämmelse i stämpelförordningen.

Departementschefen

I fråga om stämpelskatt har jag i det föregående föreslagit, att advokatfiskalens

åtalsrätt skall upphöra. Lika starka skäl talar mot att behålla specialåklagare

beträffande arvs- och gåvoskatt. Jag föreslår därför att bestämmelsen

härom i stället, liksom i fråga om stämpelskatt, får den innebörden

att advokatfiskalen endast skall föra det allmännas talan i skatteprocess

mot den skattskyldige. Förslaget innebär, att advokatfiskalen får överklaga

även till den skattskyldiges förmån.

Någon hänvisning till stämpelskatteförordningen behövs inte, eftersom

stämpelbeläggningen slopas helt.

Övergångsbestämmelser

Utredningen

Ändras uppbördsförfarandet i enlighet med utredningens förslag, bör enligt

utredningens mening äldre bestämmelser gälla beträffande stämpelbe
-

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år

läggning samt uppbörd och redovisning av skattemedel, om beslut angående

skattens fastställande meddelas före ändringens ikraftträdande. Detta bör

gälla, oavsett om skatten betalas senare.

Har arvsskatt före ändringarnas ikraftträdande förskottsvis erlagts i ärende,

där skatt skall redovisas enligt de nya bestämmelserna, bör enligt utredningen

reglering ske genom överföring av motsvarande belopp från stämpelförsäljarens

stämpelkonto till generalpoststyrelsens särskilda postgirokonto

för arvsskatt. Motsvarande bör gälla i fråga om gåvoskatt och sådan

arvsskatt, som skall uppbäras av länsstyrelse, samt beträffande kvarlåtenskapsskatt,

i den mån sådan alltjämt skall utgå. Några uttryckliga bestämmelser

om dessa bokföringsåtgärder bar utredningen inte funnit behövliga.

Yttrandena

Stockholms rådhusrätt anför i fråga om hänvisningarna till den nya ärvdabalken

följande.

Enligt utredningens förslag beträffande ikraftträdande av förordningen

angående ändring i arvsskatteförordningen skola äldre bestämmelser om er1

äggande och redovisning av arvsskatt och gåvoskatt fortfarande äga tilllämpning,

därest beslut om skattens fastställande meddelats före ikraftträdandet.

Å andra sidan stadgas i 1 § lagen om införande av nya ärvdabalken

att, om arvlåtaren avlidit innan nya ärvdabalken trätt i kraft eller således

före den 1 juli 1959, äldre lag fortfarande skall äga tillämpning. Vid samtidig

tillämpning av ifrågavarande övergångsbestämmelser torde i vissa lägen

deji situationen kunna uppstå att vederbörande hänvisningar icke överensstämma

och att det således icke entydigt framgår vilken lagstiftning som

skall åberopas och tillämpas. Ett sådant fall uppkommer, därest efter den

1 juli 1962 (den av utredningen föreslagna tiden för de nya bestämmelsernas

ikraftträdande) blir fråga om fastställande av arvsskatt i dödsbo efter

den som avlidit före den 1 juli 1959. Enligt rådhusrättens mening bör därför

i övergångsbestämmelserna till ändringsförordningen intagas en föreskrift

därom att i förekommande fall jämväl bestämmelserna i lagen om

införande av nya ärvdabalken skola äga tillämpning.

Departementschefen

Förordningen bör träda i kraft samtidigt med stämpelskatteförordningen

eller således den 1 januari 1965. I likhet med utredningen anser jag att

äldre bestämmelser om erläggande och redovisning av arvsskatt och gåvoskatt

fortfarande skall tillämpas, om beslut angående skattens fastställande

meddelats innan förordningen trätt i kraft. Har beslutet meddelats därefter,

bör däremot de nya bestämmelserna gälla, oavsett när skattskyldigheten inträtt.

s. 339 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

339

VI. Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) stämpelskatteförordning;

2) förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129)

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper; samt

3) förordning angående ändring i förordningen den 6 jnni 1941 (nr 416)

om arvsskatt och gåvoskatt;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att medge det överskridande för budgetåret

1964/65 av den i kontrollstyrelsens avlöningsstat upptagna anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och att vidta de

övergångsåtgärder i övrigt, som fordras för förslagens genomförande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hans Ohlsson

opaginerad Kontrollera mot PDF

• $1*X
-

• .--.v- .,•> ■ . • sr • • .''*•

• ".tv. 1!'' ''.i. ; >V''. .V

. t < »i ti .<■: .-»t;. ■ i". .-:»U jV

■■■ ’ v; n? . ■ v.: -.!■ i ,v ’

.. i

*'' sv c;-.*, ''!-l\ > .:.,1V,SV

Vi<•}.*"'''' V. : . V */-* . I*. ,V-.\ vi. ., J !'':•

'' ; r+''V-"v-'' -.v -v* r. > >-i. •, • . ••• <

'' . >’’•'' j."k;

t ? y y .

. '''' !*¥".

if-i) r ,!/.

" • f;

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 19(U

341

Bihang

Utredningens förslag

till

Förordning

angående stämpelavgiften

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till staten skall erläggas stämpelavgift i de fall och i den ordning nedan

stadgas.

Rörande stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper äro särskilda bestämmelser

meddelade.

Om stämpelbeläggning av myndighets expeditioner samt om avgift för

ansökan och vid anlitande av kommissionär vid domstol gäller vad Konungen

föreskriver.

2 §•

Staten är fri från stämpelavgift.

Fast egendom

3 §.

Avgiftsplikt föreligger vid förvärv av fast egendom och tomträtt genom

köp och byte, tillskott till bolag och förening, skifte vid upplösning avbolag

och förening, fusion av aktiebolag enligt 175 § lagen om aktiebolag

samt expropriation och annan inlösen jämlikt stadgande om rätt eller skyldighet

att lösa fast egendom så ock vid upplåtelse av tomträtt.

Vid bedömande av avgiftsplikten för ett såsom gåva betecknat förvärv,

vilket sker mot övertagande av ansvar för inteckningar eller eljest mot

vederlag, skall hänsyn ej tagas till värde å egendomen överskjutande det

taxeringsvärde eller motsvarande värde, vartill egendomen enligt 8 § skall

skattas.

4 §•

Stämpelavgift utgår icke

1) vid förvärv från make, därest överlåtelsen sker i syfte att för sammanläggning

åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas

fastigheter;

2) vid förvärv av mark genom byte i den mån vederlaget utgöres av annan

mark, därest bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning;
3)

vid sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem;

4) vid förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan

järnväg;

5) vid kommuns förvärv av mark, vilken enligt fastställd plan skall

utgöra allmän plats eller begravningsplats;

opaginerad Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

6) vid förvärv enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;

7) vid förvärv enligt lagen om arrendators förköpsrätt, därest den till

vilken jordägaren sålt egendomen tidigare erlagt avgift för sitt fång;

8) vid skattelösen av kronojord; samt

9) då fång återgår under omständigheter som enligt 51 § medföra rätt

till återvinning av erlagd avgift.

5 §.

Överlåtes köp utgår stämpelavgift endast för det sista fånget, därest

överlåtelsen sker utan tillägg till eller förändring i något av köpevillkoren i

vidare mån än beträffande tiden för tillträde och betalning ävensom sådana

ändringar i sättet för betalningen, som påkallas av ändrade inteckningsförhållanden,

samt lagfart eller inskrivning sökes inom stadgad tid och vad

angår överlåtelsen sist å den inskrivningsdag, som infaller näst efter sex

månader räknat från köpet.

överlåtes fång som avses i 3 § såsom tillskott till bolag eller förening

utgår stämpelavgift endast för tillskottet, därest överlåtelsen sker utan

andra tillägg till eller förändringar i förvärvsvillkoren än sådana, som

angivas i första stycket eller som betingas av att vederlaget för överlåtelsen

utgöres av aktier eller andelar, samt lagfart eller inskrivning sökes inom

stadgad tid och vad angår överlåtelsen sist å den inskrivningsdag, som infaller

näst efter två år räknat från första fånget.

Om avgift för det första fånget redan erlagts, avräknas beloppet från avgiften

för det sista.

Begäran om avgiftsbefrielse som ovan avses skall vara åtföljd av skriftlig,

på heder och samvete avgiven förklaring av överlåtaren och förvärvaren

att icke utöver vad överlåtelsen innehåller i någon form lämnats eller

skall lämnas betalning eller vederlag för överlåten egendom eller eljest

avtalats tillägg till eller förändring av förvärvsvillkoren.

6 §•

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva frihet från

stämpelavgift då främmande stat förvärvar egendom, som är avsedd för

vederbörande stats beskickning eller konsulat här i riket.

7 §•

Stämpelavgiften utgår med en krona för varje fullt hundratal kronor av

egendomens värde vid tiden för förvärvet.

Förvärvas egendomen av juridisk person utgår dock avgiften med dubbelt

belopp utom i fall förvärvaren enligt gällande bestämmelser om gåvoskatt

är befriad från sådan skatt eller är dödsbo.

8 §•

1 mom. Såsom värde å fast egendom vid tiden för förvärvet skall gälla

nästföregående årets taxeringsvärde. Vid köp skall dock värdet anses motsvani

köpeskillingen, säljaren förbehållen rätt till avkomst eller annan

förmån av egendomen oberäknad, om köpeskillingen överstiger taxeringsvärdet;

och enahanda värderingsgrund skall, i den mån det är möjligt,

tillämpas när förvärv eljest sker mot vederlag.

Finnes för egendomen icke särskilt taxeringsvärde, skall i stället gälla

det värde, vartill egendomen skattas enligt intyg av trovärdiga män eller

efter inskrivningsdomarens prövning. Detsamma skall gälla, därest det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 75 år 1543

visas atl egendomen, eller den tidpunkt som nästföregående årets taxeringsvärde

avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik

tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning

å egendomen eller tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom

nedläggning eller väsentlig förändring av rörelse, i vilken egendomen

varit använd, eller av annan liknande anledning, eller ock egendomen, efter

tidpunkt som nyss nämnts, ökat i värde genom fortsatt bebyggelse eller till

följd av ny-, till- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av rörelse, vari

egendomen varit använd, eller annan liknande anledning.

1 fall som i andra stycket avses skall dock, om särskilda förhållanden därtill

föranleda, i stället vad som är stadgat rörande åsältande av särskilt

värde vid bestämmande av arvsskatt äga motsvarande tillämpning.

2 inom. Vad angår värdet av tomträtt skall byggnad anses såsom fast

egendom och, i den mån ej annat följer därav, tomträtten uppskattas till

vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid,

som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en med tillbörlig omsorg

skedd försäljning. Med iakttagande av vad nu sagts skola bestämmelserna

i 1 mom. i tillämpliga delar gälla beträffande tomträtt.

9 §•

7 mom. Där kommun eller annan, som i ett sammanhang upplör ett

flertal en- eller tvåfamilj shus, överlåter egendom med sådan byggnad inom

ett år från det byggnaden blivit uppförd, skall, därest i avhandlingen angives

hur mycket av vederlaget som belöper å byggnaden, dennas värde icke

medräknas vid avgiftens bestämmande.

2 mom. Omfattar förvärv jämväl annat än fast egendom eller tomträtt och

har i avhandlingen vederlagets fördelning ej angivits, anses hela vederlaget

belöpa å den fasta egendomen eller tomträtten.

10 §.

Stämpelavgiften erlägges då lagfart eller inskrivning sökes.

Sökes icke lagfart eller inskrivning inom därför stadgad tid, höjes stämpelavgiften

med två procent för varje kalenderkvartal mellan det kvartal,

varunder ansökningen sist bort ske, och det kvartal då den skedde. Höjningen

må dock icke överstiga grundavgiften. Vid beräkningen uppkommande

öretal bortfaller.

11 §•

Överlåtes kronohemman eller skattlagt krononybygge skall, då åborätt på

grund därav vinnes, erläggas stämpelavgift, för kronohemman med 60 öre

och för nybygge med 20 öre för varje fullt hundratal kronor av egendomens

värde vid tiden för överlåtelsen; dock utgår avgiften med dubbelt belopp

i fall förvärvaren är juridisk person som sägs i 7 § andra stycket.

I fråga om egendomens värde skall vad om tomträtt stadgas i 8 § äga

motsvarande tillämpning.

12 §.

Då inskrivning av vattenfallsrätt sökes eller inteckning sökes för nyttjanderätt,

rätt till elektrisk kraft, servitut eller avkomst eller annan förmån

av fast egendom utgår stämpelavgift med tio kronor. Dock skall, om avgiften

blir högre, utgå

för rätt till skogsavverkning en krona för varje fullt hundratal kronor

av skogens värde, beräknat enligt de i 8 § 1 mom. angivna grunder; samt

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

för vattenfallsrätt, annan nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft 25

öre för varje fullt hundratal kronor av avgälden för ett år eller, om avtalet

avser kortare tid, för den tiden.

Är avgäld som ovan sägs bestämd till olika belopp för skilda år, beräknas

avgiften å det högsta. I avgäld ingående vederlag i annat än penningar

skattas efter ortens pris. Erlägges i stället för avgäld eller jämte avgäld

visst belopp en gång för alla, anses fem procent därav utgöra avgäld.

13 §.

Sökes lagfart, inskrivning eller inteckning på grund av handling, som

tidigare i samma avseende blivit företedd och då stämpelbelagts, utgår ej

avgift ånyo.

Om stämpelavgift i vissa fall när betalning eller inteckning för fordran

sökes på grund av handling, som avses i 3, 11 och 12 §§, stadgas i 33 §.

Fartyg

14 §.

Avgiftsplikt föreligger vid förvärv av fartyg (pråm) till ett värde av

minst femtontusen kronor eller av lott i sådant fartyg genom köp och byte,

tillskott till bolag och förening, skifte vid upplösning av bolag och förening

samt fusion av aktiebolag enligt 175 § lagen om aktiebolag.

Avgift utgår även om fartyget på grund av förvärvet upphör att vara

svenskt.

Om stämpelavgift när betalning eller inteckning för fordran sökes på

grund av handling som här avses stadgas i 33 §.

15 g.

Stämpelavgift utgår icke

1) vid förvärv av utländskt fartyg;

2) vid beställning, som avser nybyggnad av fartyg, eller vid överlåtelse

av sådant beställningskontrakt innan fartyget blivit byggt;

3) vid förvärv av nybyggt fartyg omedelbart från "den som byggt detsamma;
4)

vid förvärv av fartyg som är avsett för räddning av skeppsbrutna;

samt

5) vid förvärv som göres av statstjänsteman för användning i tjänsten.

16 §.

Överlåtes köp utgår stämpelavgift endast för det sista fånget, därest

överlåtelsen sker utan tillägg till eller förändring i något av köpevillkoren

i vidare mån än beträffande tiden för tillträde och betalning ävensom sådana

ändringar i sättet för betalningen, som påkallas av ändrade inteckningsförhållanden,

samt anmälningar om fången ske inom stadgad tid och vad

angår överlåtelsen inom sex månader räknat från köpet.

Överlåtes fång som avses i 14 § såsom tillskott till bolag eller förening

eller till delägare i nybildat rederi eller bolag utgår stämpelavgift endast

för sista fånget, därest överlåtelsen sker utan andra tillägg till eller förändringar

i förvärvsvillkoren än sådana, som angivas i första stycket eller

som betingas av att vederlaget för överlåtelsen utgöres av aktier eller andelar

eller av att flera bliva delägare i fartyget eller fartygslotten, samt

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år l!)6i

anmälningar om fången ske inom sladgad tid och vad angår överlåtelsen

inom två år räknat från första fånget.

Om avgift för det första fånget redan erlagts, avräknas beloppet från

avgiften för det sista.

Begäran om avgiftsbefrielse som ovan avses skall vara åtföljd av skriftlig

uppgift om förvärvsvillkoren ävensom på heder och samvete avgiven

förklaring av överlåtaren och förvärvaren att icke utöver vad uppgiften

innehåller i någon form lämnats eller skall lämnas betalning eller vederlag

för överlåten egendom eller eljest avtalats tillägg eller förändring av villkoren.

17 §.

Stämpelavgiften utgår med en krona för varje fullt hundratal kronor av

fartygets eller fartygslottens värde vid tiden för förvärvet.

Vid köp beräknas dock stämpelavgiften å köpeskillingen, därest icke omständigheterna

giva anledning till antagande, att denna understiger det

verkliga värdet.

18 §.

Stämpelavgiften erlägges då anmälan om förvärvet göres enligt vad i 19 §

sägs.

Anmäles icke förvärv inom stadgad tid, höjes stämpelavgiften med två

procent för varje kalenderkvartal mellan det kvartal, varunder anmälan

sist bort ske, och det kvartal då den skedde. Höjningen må dock icke överstiga

grundavgiften. Vid beräkningen uppkommande öretal bortfaller.

19 §.

Om förvärv av fartyg, som skall vara infört i fartygsregistret eller som

eljest är infört i registret, skall anmälan göras hos sjöfartsstyrelsen såsom

registreringsmyndighet på sätt och inom tid varom särskilt är stadgat.

Avser förvärvet annat fartyg, åligger det överlåtaren och förvärvaren att

inom en månad efter förvärvet göra skriftlig anmälan, vilken i två exemplar

skall ingivas till polismyndigheten i den ort, där fartyget vid förvärvet

hade sin hemort. Är förvärvaren icke bosatt här i riket, åligger dock

skyldigheten endast överlåtaren.

Anmälan som i andra stycket sägs skall jämte åtföljande handlingar omedelbart

av polismyndigheten insändas till sjöfartsstyrelsen.

20 §.

Vid köp skall anmälan vara åtföljd av skriftlig försäkran av överlåtaren

och förvärvaren om köpeskillingen. Vid annat förvärv skall ingivas intyg

av trovärdiga, med saken förtrogna män angående fartygets eller fartygslottens

värde vid tiden för förvärvet; och skall vid köp sådant intyg på

begäran tillhandahållas. Är förvärvsavtal skriftligt, skall avtalet bifogas anmälningen.

Lösören

21 §.

När avhandling om köp av lösören, vilka skola kvarbliva i säljarens vård,

ingives för intagande i domstols protokoll, skall erläggas stämpelavgift

med en krona för varje fullt hundratal kronor av köpeskillingen.

Om stämpelavgift då betalning sökes på grund av sådan handling stadgas

i 33 §.

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Aktier, lottbrev, obligationer m. m.

22 §.

Vid bildande av aktiebolag samt vid ökning av bolagets aktiekapital skall

erläggas stämpelavgift med 10 öre för varje fullt tiotal kronor av akties nominella

belopp eller, om för aktie skall betalas högre belopp, av det beloppet.

Därest för aktie tillskjutes annan egendom än penningar, är avgiften för

sådan aktie densamma som för aktie, vilken betalas med penningar; skall

icke någon aktie betalas med penningar, utgår avgiften efter det nominella

beloppet.

23 §.

Avgiften erlägges inom två månader efter det registrering skett därom

att aktie blivit till fullo betald eller, då aktiekapital ökas genom överföring

av vinstmedel, efter det ökningsbeslutet blivit registrerat. Inom två månader

efter utgången av den tid, inom vilken tecknad aktie skall betalas, erlägges

avgift för aktie, för vilken avgift ej tidigare erlagts och som ej blivit

förklarad förverkad.

24 §.

Erlägges stämpelavgift för aktie senare än i 23 § sägs, höjes avgiften med

sex procent för år räknat från den dag beloppet senast skulle hava erlagts

till dess betalning sker. Vid beräkningen uppkommande öretal bortfaller.

25 §.

För kommanditdelägares insats i kommanditbolag skall, inom två månader

efter det registrering skett om kommanditdelägarens utfästelser, erläggas

stämpelavgift med belopp som föreskrivits för aktie, beräknat å insatsen.

26 §.

För obligationer och andra skuldebrev, vilka utgivas i större antal och

uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, skall innan de utlämnas

erläggas stämpelavgift med 60 öre för varje påbörjat hundratal

kronor av det nominella beloppet.

yad nedan sägs om obligation gäller även sådana andra skuldebrev som

i första stycket avses.

27 §.

Stämpelavgift utgår icke för obligationer som äro utfärdade eller garanterade

av staten eller som äro utfärdade av kommun eller av Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska

hostadskreditkassan eller Svenska skeppshypotekskassan eller av svenskt

aktiebolag, som har till ändamål att idka belåning av fast egendom eller

tomträtt.

28 §.

Obligation skall, utom i tall som avses i 27 §, då den utlämnas vara försedd

med stämpel utvisande att avgift för densamma erlagts.

Då obligation i samband med dödning utgives i stället för annan obligation

eller eljest lämnas i utbyte mot obligation, upptagande oförändrade

villkor, och den äldre obligationen varit behörigen stämplad, skall obligationen

icke förses med stämpel.

Obligation som blivit behörigen stämplad må, ändå att den försetts med

påskrift avseende förändring av ränta, betalningstid eller andra villkor,

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ur 196b

utlämnas utan förnyad stämpel, dock icke efter utgången av den ursprungligen

bestämda betalningstiden. Konungen äger i särskilda fall medgiva,

att vad nu sagts skall gälla även om i stället ny obligation utgives.

Obligation som utlämnas utan stämpel skall vara försedd med påskrift

av utgivaren om orsaken därtill.

29 §•

För bevis avseende andelsrätt i svenska aktier eller obligationer och för

certifikat avseende förfoganderätt över sådant värdepapper skall, där bevisen

eller certifikaten utgivas i större antal och uppenbarligen äro avsedda

för den allmänna rörelsen, innan de utlämnas erläggas stämpelavgift med

belopp som föreskrivits för aktie, beräknat å det vederlag som skall betalas

för beviset eller certifikatet.

Avgift utgår ej för interimsbevis och teckningsbevis å aktie eller för bevis

eller certifikat avseende endast sådan obligation som sägs i 27 §.

Vad i 28 § första, andra och fjärde styckena stadgas skall äga motsvarande

tillämpning.

30 §.

För aktie i utländskt bolag samt för obligation som utgivits utom riket

skall, därest sådan handling införes till riket, erläggas stämpelavgift med

belopp som ovan föreskrivits i fråga om svensk handling av motsvarande

slag, därvid avgiften för aktie skall beräknas å det belopp varå den lyder

eller, om den lyder å viss andel, efter andelens värde.

Vad som stadgas om aktie i utländskt bolag skall även gälla annat andelsbevis,

delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt företag av ekonomisk

Med obligation förstås handling som i 26 § sägs och som ej enligt 27 § är

fri från avgift. _ _

Å bevis avseende andelsrätt i eller certifikat avseende förfoganderätt over

handling som ovan avses skall, därest det utfärdas i eller införes till riket,

tillämpas vad som är stadgat om aktie eller, om handlingen avser endast

obligation, vad som är stadgat om obligation.

31 §.

Avgift som i 30 § sägs skall erläggas innan handlingen här i riket överlåtes

eller pantsättes eller innan registrering sker av bouppteckning efter avliden

vari handlingen är upptagen såsom tillgång. Dock inträder icke avgiftsskyldighet

på grund av pantsättning, om den sker mot skuldebrev av utländsk

medborgare, som icke är bosatt här i riket, eller av utländsk juridisk

person.

Handlingen skall förses med stämpel utvisande att avgift för densamma

erlagts. Vad eljest i 28 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning vid

utbyte av eller påskrift å handling som här avses ävensom vid utbyte av

certifikat mot den handling det angår. Har utbyte eller påskrift skett utom

riket, äger innehavaren, efter anmälan i den ordning 32 § angiver, erhålla

bevis å handlingen om orsaken till att den ej är försedd med stämpel.

32 §.

Vad angår aktie och lottbrev i svenskt bolag skall, när avgiftsskyldighet

inträtt, till generalpoststyrelsen ingivas skriftlig anmälan därom. Tillika

skall avgivas skriftlig försäkran, undertecknad av styrelseledamöterna i bolaget,

angående de förhållanden av vilka stämpelavgiften beror, varvid be
-

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1065

träffande aktie skall uppgivas det antal aktier som till fullo betalts, tiden

när det skett samt det belopp som enligt bolagets beslut skall erläggas för

varje aktie. Inkommer ej sådan anmälan inom den i 23 § föreskrivna tiden,

äger generalpoststyrelsen, sedan bolaget beretts tillfälle att yttra sig, i avbidan

på avgiftens slutliga fastställande provisoriskt bestämma stämpelavgiften

på grundval av vad som registrerats eller eljest är upplyst.

Den som vill hava handling som avses i 26, 29 eller 30 § stämplad har att

därom till generalpoststyrelsen ingiva skriftlig anmälan jämte uppgift om

de förhållanden varav stämpelavgiften beror samt de handlingar som skola

stämplas. Till ledning för fastställandet av avgift för aktie i utländskt bolag,

lydande å viss andel, skall därjämte avgivas deklaration och, om det påfordras,

värdebevis av beskattningsmyndighet i det land varom är fråga.

Andra skuldebrev och fordringsbevis

33 §.

Avgiftsplikt föreligger då hos domstol sökes betalning eller inteckning

för fordran på grund av

1) skuldebrev, växel, check eller godkänd räkning;

2) avhandling rörande överlåtelse av fast eller lös egendom eller upplåtelse

av nyttjanderätt;

3) avhandling rörande arbetsbeting, fraktavtal eller försäkringsavtal;

samt

4) annan förbindelse eller avhandling, med undantag av tjänsteavtal,

varigenom betalning blivit utfäst.

34 §.

Stämpelavgift utgår icke

1) då fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg för

allmän trafik;

2) då betalning sökes på grund av obligation, för vilken erlagts stämpelavgift

enligt 26 eller 30 §;

3) då inteckning sökes på grund av 4 § lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal;
4)

då med avseende å inteckning i fast egendom begäres sådan åtgärd,

som omförmäles i 21, 26, 27 eller 34 § förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom, eller motsvarande åtgärd sökes beträffande

annan inteckning.

35 §.

Stämpelavgiften utgör 40 öre för varje fullt hundratal kronor av det kapitalbelopp,

för vilket betalning eller inteckning sökes.

Sökes betalning eller inteckning för belopp, för vilket betalning eller inteckning

tidigare sökts på grund av samma handling, utgår ej avgift för

det beloppet.

Har inteckning, helt eller till visst belopp, dödats eller av annan anledning

upphört att gälla och sökes senare ny inteckning, äger befrielse som i andra

stycket sägs rum allenast, därest ny inteckning" sökes inom ett år efter det

den förra inteckningen upphörde att gälla och \ egendom som helt eller delvis

omfattades av denna. Sökes samtidigt med att inteckning dödas ny inteckning

i egendom, som helt eller delvis omfattades av den dödade, gäller

befrielsen ändå att ny handling åberopas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 196i

349

Lotteri

36 §.

För lotteri, som anordnas med tillstånd av Konungen eller länsstyrelse,

skall därest det avser andra värdeföremål än penningar och sammanlagda

beloppet av de gjorda insatserna överstiger femtontusen kronor, erlaggas

stämpelavgift med fem kronor för varje fullt hundratal kronor av namnda

Avgiften erlägges inom en månad efter varje dragning. Betalas avgiften

senare liöjes den på sätt stadgas i 24 §.

37 §.

Då tillstånd meddelas till lotteri, vilket avser högre sammanlagt insatsbelopp

än femtontusen kronor och i övrigt är sådant som i 36 § sags, skall

underrättelse därom tillställas generalpoststyrelsen. Den som erhållit uppdrag

att utöva tillsyn över lotteriet har att till styrelsen msanda uppgitt

om tiden för dragningen. . -

Inom tid som i 36 § angives skall lotteriets anordnad till styrelsen insanda

uppgift om dragningen samt ett av notarius publicus eller den som u - övar tillsyn över lotteriet på grundval av räkenskaperna for detta utfarda

intyg om sammanlagda beloppet av gjorda insatser.

Avgiftens fastställande och erläggande

38 §.

Stämpelavgift som skall erläggas vid sökande av lagfart, inskrivning, inteckning

eller betalning samt vid ingivande av handling som i 21 § sags tastställes

av underrätt där sådan åtgärd först sökes. I övrigt faststalles av länsstyrelsen

avgift enligt 11 §, av sjöfartsstyrelsen avgift enligt 14 § samt av

generalpoststyrelsen avgift enligt 22, 25, 26, 29, 30 och 36 §9.

39 §.

Uppskattning av livräntas kapitalvärde sker enligt de tabeller som äro

fogade vid förordningen om statlig förmögenhetsskatt. .

Värdet av utländskt myntslag beräknas med tillämpning av de 1 forordningen

om arvsskatt och gåvoskatt stadgade grunderna.

40 §.

De bevis och intyg samt övriga upplysningar som äro nödiga för fastställande

av stämpelavgift skola tillhandahållas eller eljest bekostas av den

avgiftsskyldige.

41 §.

Avgiftsskyldig må genom vite föreläggas att avgiva föreskriven anmälan

samt “fullgöra skyldighet som sägs i 40 §.

Försuttet vite utdömes av den myndighet som förelagt vitet.

42 §.

Handling på grund av vilken sökes lagfart å fast egendom eller inskrivning

av tomträtt samt avhandling som sägs i 21 § må, därest stämpelavgif
-

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

ten beräknas överstiga etthundra kronor, icke mottagas utan att det belopp,

vartill stämpelavgiften beräknas uppgå, samtidigt erlägges.

43 §.

Inbetalas, i andra fall än i 42 § sägs, fastställd stämpelavgift icke genast

efter tillsägelse, skall om förhållandet göras anmälan hos länsstyrelsen med

överlämnande av protokollsutskrift, innefattande beslut om avgiftens fastställande,

eller annat bevis, innehållande uppgift om avgiftens" belopp och

vem som har att erlägga densamma. Det åligger länsstyrelsen att förordna

om det felande beloppets uttagande i den ordning, som enligt uppbördsförordningen

gäller om indrivning av restförd skatt.

Beträffande avgift för indrivningen skall gälla vad som är föreskrivet om

indrivning av arvsskatt.

44 §.

Stämpelavgiften vid förvärv av fast egendom eller tomträtt eller av fartyg

eller av lösören genom avhandling som sägs i 21 § bekostas av förvärvaren,

om ej annat är avtalat.

I förhållande till statsverket skola för stämpelavgifts erläggande svara

beträffande avgift vid förvärv av fartyg båda kontrahenterna,

beträffande avgift för aktier och Iottbrev i svenska bolag, bolaget samt de

som varit ledamöter i dess styrelse sedan skyldighet att erlägga avgiften

inträdde, samt

beträffande avgift för obligationer, andelsrättsbevis och certifikat som

avses i 26 och 29 §§ samt för här i riket utfärdade andelsrättsbevis och certifikat

som avses i 30 §, utfärdaren.

Då flera svara för avgiftens erläggande, åligger ansvarigheten dem solidariskt.

45 §.

Den myndighet, på vilken det enligt 38 § ankommer att fastställa avgift,

har tillika att uppbära avgiften samt verkställa stämpelbeläggning av handling

på grund av vilken avgiften utgår eller, i fråga om aktier och Iottbrev

i svenska bolag samt lotteri, av utgående expedition i ärendet.

Därest av underrätt fastställd avgift av överrätt fastställes till högre

belopp än förut beräknats, ankommer dock uppbörden av felande belopp

å länsstyrelsen, som tillika har att, om så kan ske, verkställa stämpelbeläggning

av den handling på grund av vilken avgiften utgår. I fråga om stämpelavgifter,

som enligt 55 § granskas av advokatfiskalen, äger han, därest

felande belopp inbetalas till honom, verkställa stämpelbeläggningen; och

skall vid tillämpningen av 51 och 53 §§ så anses som om avgiften blivit fastställd

av hovrätten.

46 §.

De ytterligare bestämmelser som erfordras rörande uppbörd och redovisning

av stämpelavgift samt stämplarna och stämpelbeläggningen meddelas

av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer.

Förhandsbesked

47 §.

Statskontoret må lämna besked på förhand huruvida och med vilket belopp

stämpelavgift i visst fall skall utgå enligt denna förordning utom vad

angår avgifter som fastställas av underrätt.

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964 351

Förhandsbesked sökes skriftligen. Vid ansökningen skall fogas avskrift

av eller utkast till den handling varom är fråga eller ock redogörelse för

omständigheterna i det fall ansökningen avser. Äro upplysningarna otillräckliga,

må sökanden anmanas att i angivna hänseenden fullständiga desamma

vid äventyr alt ansökningen avvisas.

48 §.

Finner statskontoret med hänsyn till ansökningens innehåll förhandsbesked

icke kunna meddelas, skall ansökningen avvisas.

Avvisas ej ansökningen, skall yttrande i ärendet inhämtas av generalpoststyrelsen.

Avskrift av meddelat förhandsbesked tillställes styrelsen.

49 §.

över meddelat förhandsbesked må besvär anföras hos Konungen av sökanden

och generalpoststyrelsen. Besvären skola vara ingivna till statskontoret

inom en månad från den dag, då klaganden erhållit del av förhandsbeskedet.

.. ..

Över beslut, varigenom ansökan om förhandsbesked avvisats, ma besvär

ei anföras.

50 §.

Av statskontoret meddelat förhandsbesked eller, om besvär anförts,

Konungens beslut i anledning av besvären skall vara för statsverket bindande,

därest det av sökanden åberopas och författningsändring ej trätt

i kraft efter beslutets meddelande. Det är sökanden obetaget att ändock

föra talan mot beslut, varigenom stämpelavgiften senare fastställts.

Återvinning, besvär och återbetalning

51 §.

1. Har stämpelavgift erlagts vid ansökan om lagfart, inskrivning eller inteckning,

och avslås därefter ansökningen på grund av att fånges- eller inteckningshandlingen

var ogill, eller blir fång ogillt jämlikt gällande bestämmelser

om inskränkning i rätten att förvärva fast egendom, äger förvärvaren

eller inteckningssökanden återbekomma den erlagda avgiften.

2. Rätt till återvinning av erlagd stämpelavgift tillkommer ock förvärvaren

när avtal angående fast egendom gått åter, därest

ansökningen om lagfart förklarats vilande jämlikt 6 § 3 mom; eller 9 §

andra stycket förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till

fast egendom samt ansökning, som gjorts inom tre månader från förvärvet,

om utbrytning av området eller undanröjande eljest av hindret mot lagfart

genom lagakraftägande beslut lämnats utan bifall,

eller egendomen enligt fångeshandlingen förvärvats för att användas till

bebyggelse eller annat särskilt ändamål samt ansökning, som gjorts inom

tre månader från förvärvet, om tillstånd till avsedd användning genom laga

kraftägande beslut lämnats utan bifall.

3. Om avräkning som i 5 och 16 §§ sägs ej kunnat ske med hela det erlagda

beloppet, äger den som erlagt avgiften utfå skillnaden.

4. Har avgift enligt 7 § andra stycket eller It § erlagts med dubbelt belopp,

och avyttras den förvärvade egendomen inom tio år från förvärvet,

skall hälften av det erlagda beloppet återbetalas.

5. Träder aktiebolag i likvidation enligt 46 § lagen om aktiebolag sedan

stämpelavgift för aktie erlagts, äger den som betalat avgiften återbekomma

densamma.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

6. Återvinning som ovan sägs omfattar icke sådan förhöjning av stämpelavgift

varom stadgas i 10, 18 och 24 §§.

Ansökan om återvinning göres skriftligen hos den myndighet, å vilken

enligt 38 § avgiftens fastställande ankommer. Ansökningen skall vara inkommen

inom ett år från det förutsättningarna för återvinning föreligga

eller, om tid för anförande av besvär enligt 53 § då ännu ej utgått, inom

besvärstiden.

52 §.

I annat fall än i 51 § sägs äger Konungen, därest omständigheterna äro

jämförliga med de i 51 § nämnda eller om synnerliga skäl därtill eljest föreligga,

förordna att erlagd stämpelavgift skall helt eller delvis återbetalas.

53 §.

Talan mot beslut av myndighet som i 38 § sägs angående fastställande

eller återvinning av stämpelavgift föres genom besvär i hovrätt, om beslutet

meddelats av underrätt, och eljest hos Konungen. Besvären ingivas

till den myndighet som meddelat beslutet och skola vara inkomna inom tre

år därefter.

Besvär må anföras, förutom av enskild part, mot underrätts beslut av

advokatfiskalen vid hovrätten och eljest av befattningshavare hos generalpoststyrelsen,

som styrelsen bestämmer. Har part anfört besvär skall vederparten

städse höras över besvären. Vill jämväl vederparten söka ändring

skall denne inkomma med sina besvär inom två månader från det delgivningen

ägde rum. I sistnämnda fall må vederparten inkomma med besvärsinlagan

till den myndighet som har att pröva besvären; prövningen huruvida

hans besvärstalan fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt tid skall

alltid tillkomma myndigheten.

över beslut varigenom vite förelagts må klagan ej föras.

54 §.

Äger på grund av 51 § eller, efter besvär enligt 53 §, överrättens eller

Konungens beslut någon återfå erlagd stämpelavgift, skall i den ordning,

som i uppbördsförordningen är föreskriven i fråga om restitution av skatt,

avgiftsbeloppet kostnadsfritt återbetalas, ändå att till grund för återbetalningen

åberopat beslut ej vunnit laga kraft.

Utom i fall som avses i 51 § 4. skall tillika utgå ränta å avgiftsbeloppet

efter fem procent om året från och med den dag då beloppet, efter det avgiften

fastställts, visas hava inbetalats till den dag då detsamma återbekommes;

dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit

från det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket beloppet skall återbekommas,

och i varje fall ej för längre tid än ett år från det beslut om avgiftens

fastställande först meddelats.

I fall som avses i 52 § ankommer det å Konungen att förordna i vad mån

ränta skall utgå å avgiftsbelopp som återbetalas; dock må ränta ej beräknas

efter högre räntefot eller för längre tid än i andra stycket är stadgat.

Då avgiftsbelopp återbetalas, skall anteckning därom ske å den stämpelbelagda

handlingen eller expeditionen.

Tillsyn å avgiftens utgörande

55 §.

Underrätts beslut angående fastställande och återvinning av stämpelavgift

skola i hovrätten granskas av advokatfiskalen med ledning av de renoverade

exemplar av dagbok och protokoll vilka insändas till hovrätten.

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år t Hd i

56 §•

I fråga om stämpelavgifter, som enligt 38 § skola fastställas av underrätt,

äger advokatfiskalen, därest åtalet skall upptagas av hovrätten, föra talan

mot tjänsteman angående fel eller försummelse vid tillämpningen av denna

förordning eller med stöd därav utfärdade föreskrifter.

Å generalpoststyrelsen ankommer att i andra fall vid domstol föra talan

för bevakande av statsverkets rätt i fråga om stämpelavgift enligt denna

förordning.

57 §.

Myndighet, till vilken ingives handling som skall vara stämpelbelagd, bör

tillse att handlingen är försedd med stämplar till behörigt belopp samt, om

så ej är fallet och stämpelbeläggningen ej ankommer å myndigheten, göra

anmälan om förhållandet till generalpoststyrelsen.

58 §.

De ytterligare bestämmelser som erfordras rörande tillsyn över debitering

och uppbörd av stämpelavgift meddelas av Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer.

Ansvarsbestämmelser

59 §.

Med dagsböter straffes

den som underlåter att fullgöra skyldighet enligt 19 § att anmäla stämpelpliktigt

förvärv av fartyg;

den som underlåter att enligt 32 § första stycket göra anmälan om stampelskyldighet

för aktie eller lottbrev;

den som i strid mot bestämmelse i 26—29 §§ utlämnar handling som där

avses utan att den är försedd med stämpel eller med påskrift om orsaken

till att den må utlämnas utan stämpel;

den som i strid mot 30 och 31 §§ överlåter eller pantsätter handling som

där avses utan att den är försedd med stämpel eller eljest icke fullgör skyldighet

att låta stämpelbelägga sådan handling på sätt i 32 § andra stycket

sägs;

den som förvärvar eller belånar handling, som enligt bestämmelse i 26—

31 §§ skall vara stämplad, utan att den är försedd med stämpel;

den som underlåter att fullgöra skyldighet enligt 37 § att göra anmälan

om dragning i lotteri.

60 §.

Om ansvar för den som lämnar oriktig uppgift i försäkran eller deklaration

som skall tjäna till ledning vid fastställande av stämpelavgift gäller

vad i skattestrafflagen är stadgat.

61 §.

Träffa förvärvare och överlåtare av fast egendom eller tomträtt avtal om

betalning utöver vad förvärvshandlingen innehåller eller erlägges eller mottages

sådan betalning, och föranledes därav att stämpelavgift icke utgår

eller fastställes till för lågt belopp, straffes med böter eller fängelse i högst

sex månader. Böterna skola bestämmas till högst fem gånger det belopp

som undandragits, dock minst etthundra kronor.

Övergångsbestämmelser

62 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

Genom denna förordning upphävas, med de begränsningar nedan stadgas,

12 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 75

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
förordningen

den 22 juni 1911 (nr 51 s. 4) angående rätt att hos statskontoret

erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift;

förordningen den 24 maj 1940 (nr 390) om vissa undantag från stämpelplikt

enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;
förordningen

den 30 juni 1943 (nr 424) angående kommissionärsavgift

i domsagorna och vattendomstolarna;

förordningen den 30 juni 1948 (nr 418) om särskilt undantag från skyldighet

att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva efter vissa lantmäteriförrättningar

inom Kopparbergs län, såvitt förordningen avser lagfartsstämpel;
förordningen

den 5 juni 1953 (nr 359) om visst undantag från stämpelplikt

enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

in. in.; samt

förordningen den 14 maj 1954 (nr 214) om visst undantag från stämpelplikt

enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

m. m.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den

bestämmelsen i stället tillämpas.

63 §.

Beträffande avgiftsplikt, avgifts beräkning och återvinning i fråga om sådant

förvärv av fast egendom, tomträtt, kronohemman eller skattlagt krononybygge

och fartyg som skett före förordningens ikraftträdande,

tiden för erläggande av avgift för aktie i svenskt aktiebolag som bildats

eller för insats i kommanditbolag vilken utfästs före ikraftträdandet, samt

beräkning av avgift för lotteri, vartill tillstånd meddelats före ikraftträdandet,

skola i stället för bestämmelserna i denna förordning tillämpas motsvarande

äldre bestämmelser, dock att även i sådant fall vad i 10, 18, 24 och

36 §§ i förordningen stadgas om förhöjning av stämpelavgift skall gälla

såvitt avser tid efter ikraftträdandet.

64 §.

Vad i 30 § stadgas skall icke äga tillämpning å aktiebrev som införts före

den 1 oktober 1921 eller å obligation som införts före den 1 januari 1895

eller å certifikat som utfärdats eller införts före den 1 juli 1927, därest

handlingen är försedd med påskrift av magistrat att den före angiven dag

blivit uppvisad. Är obligation, som införts senare än nyss sagts men före

den 1 juli 1917, försedd med påskrift av magistrat att den före sistnämnda

dag uppvisats, skall för obligationen erläggas stämpelavgift enligt de för

obligation närmast före den 1 juli 1917 gällande bestämmelserna.

Obligationsutgivare, som bär i riket utlämnar obligation, dagtecknad före

den 1 juli 1917, utan att förse obligationen med anteckning om dagen då

den utlämnas, straffes med dagsböter.

65 §.

Erfordras ytterligare bestämmelser i fråga om förordningens ikraftträdande,

utfärdas sådana av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 75 år l!)6b

355

Utredningens förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

Härigenom förordnas, dels att 1, 14 och 19 §§ förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper1

skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i förordningen

skall införas en ny paragraf, benämnd 8 a §, av den lydelse nedan

sägs.

Nuvarande lydelse:

1 §•

Vid överlåtelse---nedan sägs.

Med fondpapper förstås i denna

förordning aktier i inländska och

utländska aktiebolag, lotter i inländska

solidariska bankbolag

(banklotter) samt lottbrev, andelsbevis

eller delaktighetsbevis i andra

inländska bolag, som driva bankrörelse,

eller i kommanditbolag ävensom

obligationer; och anses som obligation

enligt denna förordning

jämväl förskrivning, vilken, ändock

att den ej betecknats som obligation,

jämlikt förordningen angående

stämpelavgiften skall lika med obligation

stämpelbeläggas.

Lika med — — — fondpapper

(certifikat).

14 §.

Försummas anmälan, som i L §

andra stycket föreskrives, straffes

den försumlige med dagsböter.

1 Senaste lydelse se SFS, beträffande 1 § 1927:

12f Bihang till riksdagens protokoll l!)6i. 1

Föreslagen lydelse:

1 §•

Vid överlåtelse---nedan sägs.

Med fondpapper förstås i denna

förordning aktier i inländska aktiebolag,

lottbrev i inländska kommanditbolag,

aktier i utländska aktiebolag

jämte andelsbevis, delaktighetsbevis

eller lottbrev i andra utländska

företag av ekonomisk art, obligationer

samt sådana andelsrättsbevis avseende

aktier eller obligationer, vilka

utgivas i större antal och uppenbarligen

äro avsedda för den allmänna

rörelsen; och anses som obligation

enligt denna förordning jämväl förskrivning,

vilken, ändock att den ej

betecknats som obligation, jämlikt

förordningen angående stämpelavgiften

skall lika med obligation stämpelbeläggas.

Lika med — — — fondpapper

(certifikat).

8 a §.

Bank- och fondinspektionen äger

medgiva fondhandlare att fullgöra

avgiftsplikten på annat sätt än ovan

är stadgat ävensom meddela de föreskrifter

som därvid skola iakttagas.

14 §.

Åsidosättas föreskrifter, som meddelats

enligt 8 a §, eller försummas

anmälan, som i 9 § andra stycket fö
167,

14 § 1933: 245 och 19 § 1944: 453.

samt. Nr 75

opaginerad Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

19 §.

Beträffande restitution samt uppbörd

och redovisning för överlåtelsestämplar

skall i tillämpliga delar

iakttagas vad som finnes föreskrivet

i 21 samt 43—45 §§ förordningen

angående stämpelavgiften.

reskrives, straffes den försumlige

med dagsböter.

19 §.

Beträffande förhandsbesked och

återfående av stämpelavgift skall i

tillämpliga delar iakttagas vad som

finnes föreskrivet i förordningen angående

stämpelavgiften.

Bestämmelser rörande uppbörd

och redovisning av stämpelmedel

meddelas av generalpoststyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

357

Utredningens förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, dels att 8 §, 15 § 2 inom., 23, 32 och 51 §§, 52 § 1

inom., 53 och 54 §§, 55 § 4 och 6 inom., 59 och 62 §§, 64 § 1 och 2 mom., 71 §

ö mom. samt 72 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt1

skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 29 § 2 mom.

samma förordning skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse:

8 §•

Skall jämlikt 2 kap. lagen om arv

eller på grund av testamente egendom,

som tillfallit någon med fri

förfoganderätt, därefter övergå å

annan eller å flera efter varandra,

inträder skattskyldighet för senare

förvärv, då föregående innehavares

rätt upphör.

Vad sålunda---den andre.

1 fall — -— — motsvarande tilllämpning.

15 §.

2 m o m. Har kvarlåtenskap tillkommit

efterlevande make såsom

arvinge och äga vid dennes död den

först avlidnes arvingar taga andel i

den efterlevandes bo, beräknas denna

andel till hälften därav, såframt

icke jämlikt 2 kap. 2 § lagen om arv

annat föranledes av förefintligheten

av enskild egendom eller testamente

till förmån för annan än den efterlevande,

eller andelen blivit enligt

lag annorlunda bestämd vid delningsförrättning,

varöver behörig

handling föreligger i skatteärendet.

I fall, som avses i b kap. 1 § lagen

om testamente, skall vad i föregående

stycke stadgas äga motsvarande

tillämpning, där ej annat följer av

testamente, varom fråga är.

1 Senaste lydelse beträffande 23 och 32 §§, 52

Föreslagen lydelse:

8 §•

Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken

eller på grund av testamente egendom,

som tillfallit någon med fri

förfoganderätt, därefter övergå å

annan eller å flera efter varandra,

inträder skattskyldighet för senare

förvärv, då föregående innehavares

rätt upphör.

Vad sålunda---den andre.

1 fall — — — motsvarande tilllämpning.

15 §.

2 in o in. Har kvarlåtenskap tillkommit

efterlevande make såsom

arvinge och äga vid dennes död den

först avlidnes arvingar taga andel i

den efterlevandes bo, beräknas denna

andel till hälften därav, såframt

icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvdabalken

annat föranledes av förefintligheten

av enskild egendom eller testamente

till förmån för annan än den

efterlevande, eller andelen blivit enligt

lag annorlunda bestämd vid

delningsförrättning, varöver behörig

handling föreligger i skatteärendet.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken,

skall vad i föregående

stycke stadgas äga motsvarande tilllämpning,

där ej annat följer av

testamente, varom fråga är.

§ 1 mom., 53, 54 och 59 §§ sc SFS 1958: 562.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år J96i

Nuvarande lydelse:

23 §.

Vid uppskattning---r- yngstes

ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag

beräknas efter kursen vid tiden för

skattskyldighetens inträde med tilllämpning

av de i förordningen angående

stämpelavgiften stadgade

grunderna.

F. Annan lös---skedd för
sälj

ning.

29 §.

2 mom. Då arvsskatt utgår för

egendom, för vilken skattskyldighet

inträtt vid arvlåtarens (testators)

död, skall från den arvsskatt, som

sammanlagt belöper på de särskilda

arvs- och testamentslotterna, avdragas

lösen, som erlägges vid boupptecknings

inregistrering hos underdomstol

i stad, eller, om på grund

av gällande bestämmelser dylik lösen

ej fordras, däremot svarande belopp.

32 §.

Har efter —--eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats

felaktighet, som efter vad i

3 kap. JO § lagen om boutredning

och arvskifte stadgas föranleder tilllägg

till eller rättelse av bouppteckningen;
e)

kännedom erhållits----fe
lande

belopp.

51 §.

Ärende rörande fastställande av

skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,

upptages till avgörande

vid inregistrering av bouppteckning

eller handling, som avses i 3 kap.

JO § lagen om boutredning och arvskifte,

eller, där jämlikt 17 § anstånd

med skattens fastställande blivit beviljat,

när till beskattningsmyndig
-

Föreslagen lydelse:

23 §.

Vid uppskattning — — — yngstes

ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag

beräknas efter den vid tiden för

skattskyldighetens inträde gällande

köpkursen å växlar, utställda i det

myntslaget och lydande på betalning

vid uppvisandet. Finnes ej sådan

kurs eller kan av annan anledning

värdet icke beräknas efter angiven

grund, bestämmer Konungen

eller den myndighet Konungen förordnar,

hur beräkningen skall ske.

F. Annan lös —--skedd för
säljning.

29 §.

(2 mom. utgår)

32 §.

Har efter — ---- eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats

felaktighet, som efter vad i 20

kap. JO § ärvdabalken stadgas föranleder

tillägg till eller rättelse av

bouppteckningen;

e) kännedom erhållits---fe
lande

belopp.

51 §.

Ärende rörande fastställande av

skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,

upptages till avgörande

vid inregistrering av bouppteckning

eller handling, som avses i 20 kap.

JO § ärvdabalken, eller, där jämlikt

17 § anstånd med skattens fastställande

blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten

ingivits handling,

opaginerad Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år l‘J(ii

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse.

heten ingivits handling, för vars

företeende anståndet beviljats, eller,

om sådan handling icke ingives inom

anståndstiden, vid utgången av sistnämnda

tid eller, då jämlikt 32 § a)

efterbeskattning skall äga rum till

följd av bevakning av där omförmält

testamente, vid bevakningen.

52 §.

1 m o in. Skatt enligt denna förordning

skall, i den mån ej jämlikt

55 § anstånd medgivits, erläggas inom

sex veckor efter det beskattningsmyndigbet

meddelat beslut om skattens

fastställande.

Har jämlikt---krontal bort
faller.

Skatten jämte ränta, där sådan

skall beräknas, uttages genom stämpelbeläggning

med användande av

dubbla beläggningsstämplar, om vilka

stadgas i förordningen angående

stämpelavgiften. Stämplarna anbringas

å bouppteckning eller handling,

som avses i 3 kap. 10 § lagen

om boutredning och arvskifte, eller

i fall, då deklaration skall avgivas, å

deklarationen eller, då jämlikt 32 §

a) efterbeskattning skall äga rum till

följd av bevakning av där omförmält

testamente, å utgående expeditionen

angående testamentsbevakningen.

Den som å tjänstens vägnar har att

mottaga handling, vilken efter vad

nu sagts skall förses med stämpel,

för vars företeende anståndet beviljats,

eller, om sådan handling icke

ingives inom anståndstiden, vid utgången

av sistnämnda tid eller, då

jämlikt 32 § a) efterbeskattning

skall äga rum till följd av bevakning

av där omförmält testamente, vid

bevakningen.

Å bouppteckning eller handling,

som avses i 20 kap. 10 § ärvdabalken,

eller i fall, då deklaration skall

avgivas, å deklarationen eller, då

jämlikt 32 § a) efterbeskattning

skall äga rum till följd av bevakning

av testamente, å utgående expedition

angående testamentsbevakningen

skall tecknas bevis om det

belopp, vartill skatten blivit fastställd.

Har jämlikt 17 § anstånd med

skattens fastställande beviljats, åligger

det dödsboet att för anteckning,

som i föregående stycke sägs, tillhandahålla

utlämnad bouppteckning.

52 §.

1 m o m. Skatt enligt denna förordning

skall, i den mån ej jämlikt

55 § anstånd medgivits, erläggas

inom sex veckor efter det beslut om

skattens fastställande meddelats.

Har jämlikt---krontal bort
faller.

Skatt, som fastställts av underrätt

och med vars erläggande anstånd

ej medgivits, ävensom ränta, där sådan

skall beräknas, betalas genom

insättning å särskilt postgirokonto.

I andra fall sker inbetalning till den

länsstyrelse, som är beskattningsmyndighet,

eller länsstyrelsen i det

län, som underrätten tillhör. Inbetalningen

sker kostnadsfritt.

Handling, som avses i 51 § andra

stycket, må ej utlämnas förrän

skatt, med vars erläggande anstånd

ej beviljats, blivit gulden, och skall

handlingen före utlämnandet förses

med anteckning om beloppet av inbetald

skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3C0

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

eller testamente, vars bevakande föranleder

efterbeskattning, åligger att

tillhandahålla erforderliga stämplar,

och skola stämplarna hos honom köpas

och stämpelbeläggning av honom

verkställas i enlighet med beskattningsmyndighetens

beslut om skattens

fastställande.

Har jämlikt 17 § anstånd med

skattens fastställande beviljats åligger

det dödsboet att för stämpelbeläggning

tillhandahålla utlämnad bouppteckning.

53 g.

Inbetalas icke, där stämpelbeläggning

skall äga rum vid underrätt, inom

i 52 § 1 mom. angiven tid för

stämpelbeläggningen erforderligt belopp,

skall, såframt ej annat följer

av vad i 6 § sista stycket stadgas, rätten

därom göra anmälan hos länsstyrelsen

med överlämnande av protokollsutskrift,

innefattande beslutet

om skattens fastställande jämte bouppteckning,

om sådan föreligger.

Anmälan skall innehålla uppgift, huruvida

och i vad mån det åligger

dödsbo att förskjuta ogulden skatt,

ävensom erforderlig uppgift om

skattskyldigs hemvist.

Det åligger länsstyrelse efter anmälan

som nu nämnts ävensom vid

försummad inbetalning av belopp,

som för stämpelbeläggning skall uppbäras

av länsstyrelsen, att förordna

om det felande beloppets uttagande

i den ordning som om uttagande av

oguldna kronoutskylder är stadgad.

Avgift för indrivningen skall utgå

enligt grunder som av Konungen bestämmas.

Har av överrätt skatt blivit fastställd

till högre belopp än förut beräknats

och har icke inom tre veckor

efter det laga kraft ägande beslut i

sådant hänseende förelåg det felande

beloppet erlagts, ankommer på vederbörande

advokatfiskal att till

länsstyrelsen överlämna beslutet för

beloppets uttagande i den ordning

som nyss nämnts.

53 §.

Inbetalas icke skatt, som fastställts

av underrätt och med vars

erläggande anstånd ej medgivits,

inom i 52 § 1 mom. angiven tid,

skall, såframt ej annat följer av vad

i 6 § sista stycket stadgas, rätten

därom göra anmälan hos länsstyrelsen

med överlämnande av protokollsutskrift,

innefattande beslutet

om skattens fastställande jämte bouppteckning,

om sådan föreligger.

Anmälan skall innehålla uppgift,

huruvida och i vad mån det åligger

dödsbo att förskjuta ogulden skatt,

ävensom erforderlig uppgift om

skattskyldigs hemvist.

Det åligger länsstyrelse efter anmälan

som nu nämnts ävensom vid

försummad inbetalning av belopp,

som skall uppbäras av länsstyrelsen,

att förordna om det felande beloppets

uttagande i den ordning som

om uttagande av oguldna kronoutskylder

är stadgad. Avgift för indrivningen

skall utgå enligt grunder

som av Konungen bestämmas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3<>l

Kmujl. Maj. ts proposition nr 75 år 19Öi

Nuvarande lydelse:

54 §.

Arvsskatt för egendom, för vilken

skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens

(testators) eller i fall, som avses

i 8 § första stycket, föregående innehavarens

död, ävensom i 52 § 1

mom. omnämnd ränta förskjutas av

dödsboet, dock icke där fråga är om

lott, som beskattas efter vad i ö §

andra stycket d) sägs, eller förvärv,

som avses i 12 §. Skattskyldig skall

vid tillträde av honom tillkommande

lott, för vilken skatten förskjutits av

dödsboet, till boet gälda på lotten belöpande

skatt utan avdrag i sådant

hänseende, som i 29 § 2 mom. sägs,

jämte andel i räntan; och skall tillika

å belopp, som sålunda skall erläggas,

gäldas den ränta, som kunnat av

dödsboet påräknas vid insättning å

bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäldande

av skatt och ränta, som icke

erlagts inom tid, som angives i 52 §

1 inom., svare dödsbodelägarna för

vad som brister såsom i lagen om boutredning

och arvskifte är stadgat i

fråga om gäld efter den döde; dock

vare efterlevande make fri från sådant

ansvar, där han vid bodelning

icke erhållit mer än som enligt lag

tillkommer honom.

55 §.

4 m o m. Har anstånd medgivits,

förses den stämpelpliktiga handlingen

dels med stämplar till värde motsvarande

det till beskattningsmyndigheten

kontant inbetalda skattebeloppet,

dels ock med anteckning därom

att skuldförbindelse blivit avlämnad

för återstoden av skattens belopp.

6 mom. Underrätt, som •— ---

mottagna handlingarna.

Å länsstyrelsen ankommer att vårda

och bevaka skuldförbindelse och

säkerhet, som till densamma överlämnats

eller av länsstyrelsen omedelbart

mottagits. Influtna belopp

skola redovisas såsom stämpelmedel.

Föreslagen lydelse:

54 §.

Arvsskatt för egendom, för vilken

skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens

(testators) eller i fall, som avses

i 8 § första stycket, föregående

innehavarens död, ävensom i 52 § 1

mom. omnämnd ränta förskjutas av

dödsboet, dock icke där fråga är om

lott, som beskattas efter vad i 6 §

andra stycket d) sägs, eller förvärv,

som avses i 12 §. Skattskyldig skall

vid tillträde av honom tillkommande

lott, för vilken skatten förskjutits

av dödsboet, till boet gälda på lotten

belöpande skatt jämte andel i räntan;

och skall tillika å belopp, som

sålunda skall erläggas, gäldas den

ränta, som kunnat av dödsboet påräknas

vid insättning å bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäldande

av skatt och ränta, som icke

erlagts inom tid, som angives i 52 §

1 inom., svare dödsbodelägarna för

vad som brister såsom i 21 kap.

ärvdabalken är stadgat i fråga om

gäld efter den döde; dock vare efterlevande

make fri från sådant ansvar,

där han vid bodelning icke

erhållit mer än som enligt lag tillkommer

honom.

55

4 mom. Har anstånd medgivits,

skall anteckning, som avses i 52 §

1 mom. sista stycket, innehålla uppgift,

dels om det kontant inbetalda

skattebeloppet dels ock därom att

skuldförbindelse blivit avlämnad

för återstoden av skattens belopp.

6 mom. Underrätt, som — -----

mottagna handlingarna.

Å länsstyrelsen ankommer att vårda

och bevaka skuldförbindelse och

säkerhet, som till densamma överlämnats

eller av länsstyrelsen omedelbart

mottagits. Influtna belopp

skola redovisas såsom arvsskatt eller

gåvoskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Nuvarande lydelse:

59 §.

Har efter--— eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats

felaktighet, som efter vad i 3

kap. 10 § lagen om boutredning och

arvskifte stadgas föranleder tillägg

till eller rättelse av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits---be
räknat

belopp.

Ansökan om---i skatteären
det.

02 §.

Underrätts beslut —- ■—• —- sammanlagda

belopp.

Länsstyrelses beslut i skatteärende

upptages i särskilt protokoll, vari

antecknas: den skattskyldiges namn

och hemvist samt skattens belopp,

men må om gåvodeklarationens innehåll

vidare anteckning icke ske.

Å brädden av protokoll som nu

nämnts skola antecknas beloppet av

inbetald skatt och dagen för inbetalningen

eller, där jämlikt 53 § anmälan

till länsstyrelse gjorts för skattens

indrivning, dagen för sådan anmälan.

Finner beskattningsmyndigheten

avgiven deklaration böra bevaras under

längre tid än tolv år, skall anteckning

härom verkställas i protokollet

i samband med beslutet om

skattens fastställande.

64 §.

1 mom. Redovisning av stämpel

samt granskning av sådan redovisning

skall äga rum på sätt i förordningen

angående stämpelavgiften är

stadgat beträffande där avsedda till

domstol ingivna handlingar; och

skall vad om sådan granskning gäller

äga motsvarande tillämpning i avseende

å beskattningsmyndighets beslut

i ärenden angående gåvoskatt

samt eftergift eller återvinning av

fastställd skatt.

Föreslagen lydelse:

59 §.

Har efter---eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats

felaktighet, som efter vad i

20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas

föranleder tillägg till eller rättelse

av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits — — •— beräknat

belopp.

Ansökan om---i skatteären
det.

62 §.

Underrätts beslut — — — sammanlagda

belopp.

Länsstyrelses beslut i skatteärende

upptages i särskild beslutsförteckning,

vari antecknas: den skattskyldiges

namn och hemvist, gåvodeklarationens

nummer och dagen

då den ingavs samt skattens belopp,

men må om gåvodeklarationens innehåll

vidare anteckning icke ske.

Å brädden av protokoll och i beslutsförteckning

som nu nämnts

skola antecknas beloppet av inbetald

skatt och dagen för inbetalningen

eller, där jämlikt 53 § anmälan till

länsstyrelse gjorts för skattens indrivning,

dagen för sådan anmälan.

Finner beskattningsmyndigheten

avgiven deklaration böra bevaras under

längre tid än tolv år, skall anteckning

härom verkställas i protokollet

eller beslutsförteckningen i

samband med beslutet om skattens

fastställande.

64 §.

1 m o in. Beskattningsmyndighets

beslut i ärenden angående fastställande

av arvsskatt och gåvoskatt

samt eftergift eller återvinning av

fastställd sådan skatt skola granskas

av advokatfiskalcn i hovrätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ur 196b 303

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

2 m o m. Avskrift av länsstyrelses

protokoll i skatteärende skall enligt

de närmare föreskrifter, som meddelas

av Konungen, för granskning

överlämnas till hovrätten.

Vid avskrift som nu sagts ävensom

vid renoverat exemplar av bouppteckningsprotokoll,

som för

granskning ingives till hovrätt, skola

fogas till protokollet hörande deklarationer,

vilka, sedan granskningen

avslutats, skola återställas till beskattningsmyndigheten.

Finnes vid

granskningen, att annan deklaration

än beskattningsmyndigheten angivit

bör bevaras under längre tid än tolv

år, skall detta meddelas myndigheten

vid deklarationens återställande.

71 §.

3 mom. Har Konungen jämlikt 10

kap. 7 § lagen om arv eller 1 kap. 3 §

lagen om testamente förordnat, att av

egendom, som på grund av arv eller

testamente tillfaller utländsk medborgare,

skall utöver arvsskatten utgå

en särskild avgift, skall beträffande

sådan avgift i tillämpliga delar

gälla vad i denna förordning är stadgat

om arvsskatt.

72 §.

Såvitt e j annat följer av vad i denna

förordning stadgas, skola föreskrifterna

i förordningen angående

stämpelavgiften äga motsvarande

tillämpning beträffande stämpelbeläggning,

som äger rum för uttagande

av arvs- eller gåvoskatt.

2 in o m. Ett exemplar av länsstyrelses

beslutsförteckning i skatteärende

skall enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

för granskning överlämnas

till hovrätten.

Vid beslutsförteckning som nu

sagts ävensom vid renoverat exemplar

av bouppteckningsprotokoll, som

för granskning ingives till hovrätt,

skola fogas till förteckningen eller

protokollet hörande deklarationer,

vilka, sedan granskningen avslutats,

skola återställas till beskattningsmyndigheten.

Finnes vid granskningen,

att annan deklaration än beskattningsmyndigheten

angivit bör

bevaras under längre tid än tolv år,

skall detta meddelas myndigheten

vid deklarationens återställande.

71 §■

3 m o m. Har Konungen jämlikt 1

kap. 3 § eller 9 kap. 3 § ärvdabalken

förordnat, att av egendom, som

på grund av arv eller testamente

tillfaller utländsk medborgare, skall

utöver arvsskatten utgå en särskild

avgift, skall beträffande sådan avgift

i tillämpliga delar gälla vad i

denna förordning är stadgat om

arvsskatt.

72 g.

Advokatfiskalen äger att föra talan

mot tjänsteman angående fel

eller försummelse vid tillämpningen

av denna förordning eller med stöd

därav utfärdade föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962. Äldre bestämmelser om

erläggande och redovisning av arvsskatt och gåvoskatt skola fortfarande

äga tillämpning, därest beslut om skattens fastställande meddelats före

nämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

Utredningens förslag

till

Lösenlista

Avdelning I. Allmänna expeditioner

Avskrift med vidimation

första sidan.........................................................

varje övrig sida.....................................................

Kopia, genomslags-, som expedieras jämte utskrift eller avskrift samt annan

kopia med vidimation

första sidan.........................................................

varje övrig sida.....................................................

Duplett, för vilken icke stadgats särskild lösen, lika med Avskrift. Finnes för

originalet lösen bestämd, må lösen för duplett icke överstiga denna.

Vidimation av avskrift eller annan kopia

varje sida...........................................................

Bestyrkande av översättning

första sidan.........................................................

varje övrig sida.....................................................

Diariebevis eller annat bevis över ingivande av handling, när beviset utfärdas

på särskild begäran..........................................

Lagakraftbevis........................................................

Vederhäftighetsbevis, för varje person beviset avser......................

Protokoll som utfärdas av domstol och icke är här nedan särskilt nämnt

eller som på begäran utfärdas av annan myndighet, lika med Avskrift.

Avdelning II. Expeditioner vid domstol

Inskrivningsärenden

Lagfartsbevis, tomträttsbevis och vattenfallsrättsbevis.................... 5

Bevis angående inskrivningsdomares beslut tecknat på företedd handling

om beslutet avser uppskov......................................... 5

om beslutet avser bifall, vilandeförklaring eller avslag................ 15

Sker i sistnämnda fall införing på flera upplägg i fastighetsboken eller annan

inskrivningsbok beräknas ytterligare för varje upplägg utöver det första.. 2

Oi Oi Oi Oi O i-* i-1 N5 N5 it».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

305

Nuvarande avgifter1

j^r Anmärkningar

4 (2 + 2) per ark Avskrift annan. Undantag: Avskrift för vetenskapligt ändamål

(2 + 0) per ark.

Avskrift av dispasch (3 + 0) per ark.

4 (2 + 2) per ark Endast för genomslagskopia. För fotokopia saknas bestämmelser
Bestämmelser

saknas för annat än körkort och trafikkort,

se nedan.

Bevis, vidimations-. . m

0: 50 (0: 50 + 0) Hos notarius publicus debiteras forsta arket (1 -+ 0).

10 (K? + 0) per ark Översättning jämte intyg om översättningens riktighet.

Diariibevis.

Bevis annat (1 + 1), (1 + 2) eller (2

Bevis, vederhäftighets-.

2).

2 (1 + 1)

Avdelning

1

2

3

4

5

5 + 1

3 + 1

2 + 1

2 + 1

0 + 6

0 + 4

2 + 8

2 + 4

2 + 8

2 + 4

2 (1 + 1)

2—4

1: 50 (1: 50 + 0)

3—10 per ark

Protokoll annat, som utgives till lösningsskyldig

part vid underrätt

och vid annan myndighet än domstol,

första arket

varje av de övriga

som eljest utgives, lika med Avskrift

(2 + 2).

''Bevis, lagfarts-, vid rådhusrätt på grund av köp, byte eller

gåva 5 kr. samt därutöver 2 kr. för varje fullt 1 000-tal kr.

av fastighetens värde enligt nästföregående årets taxering,

dock att vid köp L beräknas efter köpeskillingen därest denna

överstiger taxeringsvärdet; denna L må ej överstiga 2- kr.

Om varken taxeringsvärdet eller köpesumman uppgår till

1 000 kr. utgår ej S.

Bevis angående inskrivningsdomares besLut.

i /n U Undantag: Då lagfart å järnväg första gången meddelas

7 /0 _j_ 1) (300 + 1). I ärende angående inteckning i jordbruksinven
tarier

är avgiften (3 + 1).

1 (1 + 0)

1 Då i tabellen avgift angives inom parentes, avser det första beloppet lösen (L) och

det andra stämpelavgift (S). Kursiverade ord i anmärkningskolumnen anger den rubrik, varunder

avgift sTaPdgas 1 3 § LF eller 3 § SF. Har rubrik ej angivits, ar den hkalydande med

förslagets rubrik.

13 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 75

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

(Utredningens förslag)

I ärende angående dödande av inteckning, för vilken flera fastigheter eller

luftfartyg häfta, eller angående avstyckat eller avsöndrat områdes befriande

från ansvar för inteckning i stamfastighet medräknas endast upplägg upptagande

fastighet eller, i fråga om inteckning i luftfartyg, fartyg eller

reservdelar, beträffande vilka inteckningen skall upphöra eller begränsas.

Om gemensam inteckning helt dödas samt inteckning å samma inskrivningsdag

på grund av det förut intecknade skuldebrevet ånyo fastställes att

gälla i en eller flera av de fastigheter eller luftfartyg, vari den förut gällt

utgår icke lösen för bevis i dödningsärendet.

Meddelas i ett och samma ärende bevis på flera handlingar, utgår lösen endast

för ett bevis; dock skall i ärende angående utbyte av inteckningshandling

för ettvart av övriga bevis utgå lösen med....................... 5

Där i ärende rörande inteckning i järnväg bevis tecknas å tryckta eller graverade

obligationer, som äro av lika lydelse eller skilja sig endast i avseende

på littera och nummer, utgår lösen för varje bevis utöver det första med 1

Bevis eljest angående anteckning i fastighetsbok tecknat på företedd handling 2

Bevis angående uppvisande av inteckningshandling för anteckning om innehav

eller annat ändamål................................... 2

Bevis av registerföraren om anteckning i spannmålspantregistret tecknat nå

företedd handling................................... v jq

Gravationsbevis......................................’ ]............... ^2

Då gravationsbevis rörande fast egendom avser flera fastigheter, å vilka lagfart

sökts eller beviljats i ett sammanhang eller som gemensamt intecknats

beräknas ytterligare

för envar av andra till och med tionde fastigheterna............ 4

för envar av övriga fastigheter........................................ 2

Motsvarande förhöjning tillämpas beträffande bevis rörande flera luftfartyg

som häfta för samma fordran.

För bevis rörande inteckning i jordbruksinventarier eller panträtt i spannmål

spanadslin eller hampa är lösen.............................. ’ g

Då gravationsbevis omfattar endast ett år eller del därav och tecknas på annat

gravationsbevis, är lösen hälften av vad ovan angivits.

Anteckning å gravationsbevis, vilken innefattar allenast komplettering av

bevfet med uppgift som omförmäles i 3 § tredje stycket kungörelsen den

25 februari 1921 med vissa bestämmelser att iakttaga vid utfärdande av

gravationsbevis rörande fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt samt

av äganderättsbevis och bevis om innehav av tomträtt eller vattenfallsrätt

är fri från lösen.

Äganderättsbevis i fråga om fast egendom samt bevis om innehav av tomträtt

eller vattenfallsrätt.................................. g

Då äganderättsbevis avser flera fastigheter, å vilka ''lagfart sökts eller bevill

jats 1 ett sammanhang eller som gemensamt intecknats, beräknas ytterlioare

för varje fastighet utöver den första....................... 2

Då bevis som här sägs omfattar allenast ett år eller del därav och tecknas

på annat sådant bevis, är lösen hälften av vad ovan angivits.

Xrenden tillhörande boupptecknings- och avhandlingsprotokollen

Beviljande av anstånd med förrättande av bouppteckning........ 15

Bevis om inregistrering av bouppteckning.............................. 5

dock att beviset är fritt från lösen då behållningen icke uppgår till 2 000 kr.

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

7 (6 + 1)

0: 25 (0: 25 + 0)

2 (1 + 1)

1 (1 + 0)

4 (3 + 1)

10 (7 + 3)

2 (2 + 0)

1 (1 + 0)

0: 50 (0: 50 + 0)

4: 50 (1: 50 + 3)

3 (2 + 1)

1 (1 + 0)

0: 50 (0: 50 + 0)

8 (7 + 1)

1 (1 + 0)

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1961

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

Bevis angående anteckning om innehav av inteckningshandling 1

(1 + 0).

Bevis angående uppvisande av inteckningshandling.

Bevis av registerföraren om anteckning i spannmålspantregistret.

Bevis, gravations-. Undantag: gravationsbevis rörande inteckning

i järnväg (30 + 3).

För envar av andra och tredje fastigheterna.

För envar av fjärde t. o. m. 40:e fastigheterna.

För envar av övriga fastigheter.

För varje luftfartyg utöver det första (2 + 0).

Bevis, äganderätts-.

För envar av andra och tredje fastigheterna.

För envar av övriga fastigheter.

Därav för protokoll (2 + 1) och beslut (5 + 0).

Om behållningen icke uppgår till 1 000 kr., utgår ej avgift.

Vid rådhusrätt tillkommer L för varje fullt 1 000-tal kr. av

boets behållning t. o. m. 15 000 kr. med 2 kr. och från

15 000 kr. och allt vidare med 1 kr., dock högst 150 kr.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

(Utredningens förslag)

Kr.

Bevis angående bevakning av testamente samt bevis över intagande i protokoll

av äktenskapsförord, avhandling rörande lösöreköp, bodelningshandling

eller handling som ingives för att till framtida säkerhet intagas i underrätts

protokoll.......................................................... 15

samt för äktenskapsförord därutöver.................................. 10

Kallelse å okända borgenärer......................................... 20

med tillägg för varje sida av protokollet............................... 2

och för varje underrättelse till borgenär............................... 1

Förmynderskapsärenden

Slutligt beslut som utgives till part i ärende angående förmynderskap eller

godmanskap enligt föräldrabalken................................... 3

jämte för varje sida................................................. 2

dock att om ärendet avser tillstånd till överlåtelse av eller inteckning i fast

egendom eller tomträtt lösen är..................................... 10

jämte tillägg som nyss sagts.

Beslut rörande inskrivning av förmynderskap eller förordnande av förmyndare

eller god man är fritt från lösen, om värdet av behållen egendom,

som skall stå under förmyndarens eller gode mannens förvaltning, uppenbarligen

icke uppgår till 2 000 kr.

Myndighetsbevis...................................................... 5

Konkurs* och ackordsärenden

Ansökning varigenom konkurs- eller ackordsärende anhängiggöres........ 10

Kungörelse, första exemplaret......................................... 5

varje ytterligare exemplar............................................ 2

Kallelsebrev, meddelande eller underrättelse, varje....................... 1

Innehåller kallelsebrev jämväl meddelande om beslut som avses i 103 § konkurslagen

är lösen................................................. 2

För de expeditioner varom stadgas i 21 § konkurslagen utgår icke lösen.

Förordnande eller entledigande av förvaltare, rättens ombudsman eller god

man eller person att tillhandagå gäldenär vid upprättande av boförteckning

enligt lagen om utmätningsed....................................... 5

Bevis att någon icke är försatt i konkurstillstånd....................... 5

Andra domstolsärenden

Skriftlig ansökning varigenom ärende anhängiggöres..................... 10

dock utgår icke avgift för ansökning om att bliva entledigad från visst uppdrag

eller i ärende som rör fråga om ändrade bestämmelser med avseende

å villkorlig dom.

Slutligt beslut som utgives till lösningsskyldig part

vid underrätt........................................................ 10

vid överrätt.......... 25

samt därutöver

dels för varje sida av expeditionen jämte därvid fogad avskrift av lägre rätts

beslut............................................................ 2

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196i

(Nuvarande avgifter)

Kr. Anmärkningar

Bevis angående bevakning av testamente (LF). Bevis över intagande

i protokoll etc. (LF). Bevis annat (SF).

6 (5 + 1)

10 (0 + 10) Jämlikt 8 § SF.

11 (9 + 2) Därav för protokoll (2 + 1) per ark, beslut (5 + 0) och offentlig

stämning (2 + 1).

0: 50 (0: 50 + 0) Kallelsebrev: oförändrad L sedan 1883.

2 (2 + 0)

2 (2 + 0)

Beslut, slutligt.

För varje ark utöver det första.

Värdegränsen 1 000 kr.

3 (2 + 1) Bevis, myndighets-. (LF). Bevis annat (SF).

5 (0 + 5)

1: 50—2: 50

1 (1 + 0)

0: 50 (0: 50 + 0)

1 (1 + 0)

Annan ansökning enligt 8 § SF.

Kungörelse, som anslås i rättens kansli, angående beslut om

egendomsavträde eller om inledande av offentlig ackordsförhandling,

första exemplaret (1: 50 + 1) och varje ytterligare exemplar

som erfordras (1 + 0) samt kungörelse annan, första

exemplaret (1: 50 + 0) och varje ytterligare exemplar (1 + 0).

Kallelsebrev. Meddelande. Underrättelse till gäldenären enligt

20 § konkurslagen. Underrättelse, annan.

2 (2 + 0) per ark Protokoll, konkursdomarens.

2 (1 + 1) Bevis annat.

5 (0 + 5) Jämlikt 8 § SF.

Beslut som vid underrätt utgives till part: a) när beslutet

10 (10 + 0) tecknas på företedd handling (5 + 0), b) när det särskilt

25 (0 + 25) utfärdas, första arket (10 + 0) och varje övrigt ark (5 + 0).

Är parten lösningsskyldig tillkommer för varje dag då sammanträde

för muntlig förhandling hållits (5 + 0).

Beslut som vid överrätt utgives till lösningsskyldig part:

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

(Utredningens förslag)

dels för varje dag då sammanträde för muntlig förhandling hållits

vid underrätt..............................................

vid överrätt................................

Utgivas till part i samma ärende flera expeditioner, för vilka skall utgöras

särskild lösen för sammanträdesdagar, skall i fråga om varje sådan expedition

utöver den första ske avdrag för vad i nämnda hänseende förut debiterats

parten.

Vad ovan sagts skall gälla även om beslutet intages i protokoll eller bevis.

Slutligt beslut som utgives till icke lösningsskyldig part lika med Avskrift.

Dock utgör lösen för slutligt beslut av högsta domstolen varigenom ansökan

om prövningstillstånd avslagits

för lösningsskyldig part...............................

för icke lösningsskyldig part...............................

Bevis angående testamentsvittnesförhör tecknat på testamentet____.!!!.!

Kallelse å aktiebolags borgenärer i anledning av ansökning om tillstånd till

nedsättning av bolagets kapital eller till vinstutdelning eller fusion eller å

ekonomisk förenings borgenärer i anledning av ansökning om tillstånd till

fusion.......................................

Kallelsebrev i anledning av sådan ansökan, varje......................''

Offentlig stämning enligt lagen om dödande av förkommen handling......

Mål

Ansökning om stämning så ock i vattenmål annan ansökning............

Annan skriftlig ansökning varigenom mål anhängiggöres.................

Muntlig ansökning om betalningsföreläggande med uppteckning i två''exemplar

av ansökningen...................................

Underrättelse enligt 11 kap. 33, 47 eller 68 § vattenlagen, varje

Dom som utgives till lösningsskyldig part

vid underrätt....................................

vid överrätt.....................................

samt därutöver

dels för varje sida av domen..............

dock att för därvid fogad avskrift av lägre rätts dom lösen är för varje sida

dels för varje sammanträdesdag för förberedande förhandling utöver den första

vid underrätt.....................................

vid överrätt.................

för första sammanträdesdagen för huvudförhandling

vid underrätt...................................

vid överrätt.................................

för varje följande sådan sammanträdesdag

vid underrätt..................................

vid överrätt...............

^°>Ck underrätt lösen ej skall beräknas för huvudförhandling som

hålles i omedelbart samband med förberedelse.

Utgivas till part i samma mål flera expeditioner, för vilka skall utgöras särskild

lösen för sammanträdesdagar, skall i fråga om varje sådan expedition

utöver den första ske avdrag för vad i nämnda hänseende förut debiterats

parten.

Dom som utgives till icke lösningsskyldig part lika med Avskrift.

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kr.

5 (5 + 0)

10 (0 + 10)

25 (0 + 25)

4 (2 + 2) per ark

5 (3 + 2)

3: 50 (1: 50 + 2)

0: 50 (0: 50 + 0)

3 (2 + 1)

10 (0 + 10)

5 (0 + 5)

7 (2 + 5)

0: 50 (0: 50 + 0)

10 (10 + 0)

35 (0 + 35)

10 (10 + 0)

15 (0 + 15)

20 (20 + 0)

30 (0 + 30)

40 (40 + 0)

50 (0 + 50)

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196i 371

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

a) när beslutet tecknas på företedd handling (0 + 15), b) när

det särskilt utfärdas, första arket (0 + 25) och varje övrigt ark

(0 + 10), samt därutöver för varje dag då muntlig förhandling

hållits (0 + 10). Beslut som eljest utgives debiteras i regel

lika med Avskrift.

Bevis annat (1 + 1) och protokoll annat (2 + 1) per ark.

Kallelse.

Kallelsebrev.

Stämning, offentlig.

Jämlikt 8 § SF.

Jämlikt 8 § SF.

Ansökning jämlikt 8 § SF (0 + 5). Varje exemplar av uppteckning

(1 + 0).

Underrättelse.

Dom som vid underrätt utgives till part: a) i förenklad form

(10 + 0), b) i annat fall, första arket (20 + 0) och varje övrigt

ark (15 + 0).

Dom som vid överrätt utgives till lösningsskyldig part: a) i

förenklad form (0 + 25), b) i annat fall, första arket (0 + 35)

och varje övrigt ark (0 + 15). Dom som eljest utgives

debiteras i regel lika med Avskrift.

Sammanträdesavgifterna oförändrade.

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196i

(Utredningens förslag)

Kr

Dom av underrätt när domen enligt vad därom är stadgat utfärdas i förenklad

form

som utgives till lösningsskyldig part................................... 15

samt för varje erforderlig avskrift av stämningsansökningen............. 5

som utgives till icke lösningsskyldig part . ............................. 10

Slutligt beslut i mål lika med slutligt beslut i Andra domstolsärenden.

Utslag efter utslagets beskaffenhet lika med Dom eller Slutligt beslut;

dock utslag i lagsökningsmål vid underrätt, som utgives till lösningsskyldig

part.............................................................. 15

som utgives till icke lösningsskyldig part.............................. 10

Bevis som enligt 25 § lagsökningslagen tecknas på ansökning om betalningsföreläggande

....................................................... 5

Avdelning III. Expeditioner vid annan myndighet än domstol

Aktiebolag och ekonomiska föreningar

Tillstånd jämlikt lagen om aktiebolag, lagen om ekonomiska föreningar och

lagen om sambruksföreningar, meddelat av Kungl. Maj:t eller den myndighet

Kungl. Maj:t förordnar eller av länsstyrelse...................... 50

Utdrag ur aktiebolagsregistret, föreningsregister, filialregistret och sambruks
föreningsregistret.

.................................................. 10

Kallelse till aktieägare om bolagsstämma eller till medlem av förening om

sammanträde, för varje brev........................................ 1

Alkoholhaltiga drycker m. m.

Tillstånd att tillverka Öl eller starköl.................................. 50

Driftsbevis i fråga om tillverkning av brännvin samt malt- och läskedrycker 25

Tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker............................. 50

Annat tillstånd eller medgivande i fråga om utskänkning av rusdrycker ... 15

Tillstånd eller medgivande i fråga om detaljhandel med Öl.............. 15

Anmålningsbevis i fråga om utskänkning av Öl i personalmatsal.......... 10

Tillstånd i fråga om försäljning och utskänkning av alkoholfria drycker ... 10

Tillstånd till inköp eller införsel av rusdrycker för vetenskapligt eller jämställt

särskilt ändamål................................................... 10

Tillstånd till införsel av och detaljhandel med skattefri sprit eller alkoholhaltiga

preparat................................................... 10

Allmän ordning och säkerhet

Tillstånd jämlikt allmänna ordningsstadgan samt godkännande av skjutbana 15

Tillstånd att anordna allmän sammankomst............................ 10

Tillstånd för utlänning att anordna eller medverka vid offentlig föreställning 15

Godkännande av lokal eller tält för filmförevisning...................... 15

s. 373 Kontrollera mot PDF

373

Kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

10 (10 + 0)

4 (2 -f 2) per ark

10 (10 + 0)

Beslut, slutligt. Lika med slutligt beslut i ärende (se ovan).

Utslag med rubrik.

10 (10 + 0) Till annan än part = Avskrift (2 + 2) per ark.

10 (10 + 0)

2 (1 + 1) Bevis annat.

6—40

3—4

0: 50 (0: 50 + 0)

Resolution.

KM:t (0 + 40), kommerskollegium (0 + 20), KB (0 + 6).

Bevis annat, hos KB (2 + 1) och eljest (2 + 2).

Kallelsebrev.

40 (0 + 40)

3—10

6 (0 + 6)

6—40

6 (0 + 6)

0

6

0

0

Resolution.

I fråga om bränneri tillståndsbrev för utövande av näring

(0 + 10), beträffande lättölsbryggeri bevis rörande tillstånd att

utöva tillverkning i skattefritt bryggeri (2 + 1), i fråga om annat

maltdrycksbryggeri bevis annat (2 + 2) och i fråga om läskedrycker

bevis varom förmäles i 6 § förordningen angående försäljning

av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker

(2 + 2). Sistnämnda KF har upphävts.

Resolution.

Bevis rörande tillstånd att utöva detaljhandel med rusdrycker

eller resolution, hos KM:t (0 + 40), KB (0 + 6) och polismyndighet

(5 + 1).

Bevis rörande tillstånd att utöva detaljhandel med pilsnerdricka.

Beviset slopats; förut (2 + 1).

Bevis rörande tillstånd att utöva detaljhandel med alkoholfria

och därmed jämförliga drycker (0 + 6) eller (5 + 1).

I praxis utan avgift, men avgiftsfrihet finnes ej stadgad.

I praxis utan avgift, men avgiftsfrihet finnes ej stadgad.

6

6 (5 + 1)

6

6

Resolution (0 + 6) eller (5 + 1).

Resolution.

Resolution (0 + 6) eller (5 + 1).

Resolution (0 + 6) eller (5 + 1).

13| Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 75

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

(Utredningens förslag)

Kr.

Tillstånd att sköta projektionsapparat för filmförevisning................ 10

Tillstånd att innehava skjutvapen..................................... 10

Tillstånd att förvärva ammunition.................................... 5

Tillstånd att idka handel med skjutvapen meddelat av länsstyrelse...... 30

Godkännande av föreståndare (vikarie) för handel med skjutvapen........ 15

Tillstånd till införsel och återutförsel av skjutvapen och ammunition meddelat

av länsstyrelse............................................... 10

Auktorisation av enskilt bevakningsföretag............................. 30

Tillstånd att anordna

vadhållning vid tävling............................................... 100

annat lotteri........................................................ 20

Bank- och kreditinrättningar

Angående aktiebolag och ekonomiska föreningar se även särskild rubrik.

Oktroj för bankaktiebolag eller förlängning därav....................... 100

Stadfästelse å ändring av bolagsordning för bankaktiebolag.............. 50

Godkännande av bolagsordning för hypoteksaktiebolag eller ändring däri .. 50

Stadfästelse å reglemente för sparbank och å stadgar för i jordbrukskasse
rörelsen

ingående ekonomiska föreningar eller ändring däri............ 50

Tillstånd jämlikt lagen om bankrörelse, lagen om hypoteksaktiebolag, lagen

om sparbanker och kungörelsen om sparbanker samt lagen om jordbrukskasserörelsen.

..................................................... 50

Tillstånd att bilda hypoteksförening och bostadskreditförening samt fastställande

eller utfärdande av reglemente för dylik förening............ 50

Utdrag ur bankregistret och sparbanksregister.......................... 10

Byggnads- och vägärenden

Dispens från nybyggnadsförbud meddelad av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse 40

Dispens från förbud mot schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed

jämförlig åtgärd, meddelad av länsstyrelse........................... 15

Tillstånd jämlikt lagen om allmänna vägar och lagen om enskilda vägar meddelat

av länsstyrelse, dock ej tillstånd för vägförening att upptaga lån .. 20

Fastställande av stadgar för vägsamfällighet eller vägförening eller av ändring

däri.............................................................. 10

Tillstånd jämlikt 53 § vägtrafikförordningen............................ 50

Tillstånd jämlikt 63 § vägtrafikförordningen............................ 10

Eldfarliga oljor och explosiva varor

Tillstånd att tillverka eldfarlig olja.................................... 30

Annat tillstånd jämlikt förordningen angående eldfarliga oljor............ 20

Godkännande av föreståndare (vikarie) för tillverkning av eldfarlig olja ... 20

Bevis om anmälan jämlikt förordningen angående eldfarliga oljor........ 10

Tillstånd att tillverka eller driva handel med explosiva varor............ 30

Annat tillstånd jämlikt förordningen om explosiva varor................. 20

dock tillstånd att innehava mindre förbrukningsförråd av explosiva varor .. 5

Godkännande av föreståndare (vikarie) för tillverkning av, handel med eller

förråd av explosiva varor.......................................... 20

s. 1961 Kontrollera mot PDF

37B

Kr.

6 (5 + 1)

2 (0 + 2)

2 (0 + 2)

6 (0 + 6)

6 (0 + 6)

3 (2 + 1)

6 (0 + 6)

0

4—40

40 (0 + 40)

40 (0 + 40)

40 (0 + 40)

6—40

6—40

40 (0 + 40)

3—4

6—40

6 (0 + 6)

6 (0 + 6)

6 (0 + 6)

6

6

6

6

50 (0 + 50)

6

3—6

6 (0 + 6)

6

0

6 (0 + 6)

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1961

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

Resolution.

Originalbeviset (0 + 1) och duplett (0 + 1).

Originalbeviset (0 + 1) och duplett (0 + 1).

Resolution.

Resolution.

Bevis annat.

Resolution.

I praxis utan avgift, men avgiftsfrihet finnes ej stadgad.

Resolution hos KM:t (0 + 40), KB (0 + 6), polismyndighet

(3 + 1) eller (5 + 1).

Resolution.

Resolution.

Resolution.

Resolution hos KM:t (0 + 40), KB (0 + 6).

Hos sparbanksinspektionen tillståndsbrev för utövande av näring

(0 + 10). Eljest resolution, hos KM:t (0 + 40) och KB (0 + 6).

Resolution.

Bevis annat, hos KB (2 + 1) och eljest (2 + 2).

Resolution hos KM:t (0 + 40), KB (0 + 6).

Resolution.

Resolution.

Resolution.

Resolution hos KB (0 + 6), polismyndighet (5 + 1). Hos vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen i praxis utan avgift.

Resolution hos KB (0 + 6), polismyndighet (5 + 1).

Resolution hos KB (0 + 6), polismyndighet (5 + 1).

Typgodkännande jämlikt förordningen om brandfarliga varor.

Resolution hos KB (0 + 6), polismyndighet (5 + 1).

Resolution (0 + 6) eller Bevis annat (2 + 1).

Resolution.

Resolution hos KB (0 + 6), polismyndighet (5 + 1). Hos kommerskollegium

i praxis utan avgift.

Bevis rörande tillstånd... som avses i 35 § första stycket förordningen

om explosiva varor.

Resolution.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

(Utredningens förslag)

Kr.

Elektricitet och atomenergi

Koncession för framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsled
nmg

samt tillstånd till överlåtelse av sådan koncession............ 100

Drifttillstånd av tillsynsman för starkströmsanläggning.......'' ......... i p

Registrering av elektrisk anläggning............................. 50

Bevis om behörighet såsom elektrisk installatör........................ 15

dock om beviset avser visst, kortvarigt arbete.............. ........ 5

Beslut av kommerskollegium på framställning om’reglering''av priset på

elektrisk ström............................

Tillstånd jämlikt atomenergilagen.......................... jqq

Fast egendom och gruvor

Angående byggnadsärenden se särskild rubrik.

Tillstånd jämlikt lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast

egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag eller lagen angående förbud i

vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom 100

provning av länsstyrelse jämlikt nämnda lagar att sådant tillstånd icke

erlordras.....................................

Tillstånd till expropriation och inlösen jämlikt byggnadslagen eller till vattenreglering

och vattenavledning eller förlängning av sådant tillstånd, meddelat

av Kungl. Maj:t.............................. 50—100

Tillstånd till inmutning meddelat av Kungl. Maj:t.........‘'' ‘'' ] ‘ ’'''' 100

Undersökningslillstånd enligt uranlagen samt förlängning av eller tillstånd till

överlåtelse av sådant tillstånd............................ jqq

Föreläggande att avhjälpa brist i ansökan om inmutningsrätt eller om under
sokningstillstand

enligt uranlagen.................. c

Mutsedel, för varje inmutning.............. 50

Koncession å fyndigheter av andra slag än som enligt 1 § gruvlagen kunna

utgöra föremal for inmutning, för varje område............. 50

Protokoll över utmålsförrättning och förrättning som avses i 12 S 1 mom

lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. eller 36 S uranlasen . 30

jämte för varje utmål eller arbetsområde............... '' ’ r

Vilostånd jämlikt lagen angående stenkolsfyndigheter m. m., för varje år då

vilostandet avser högst 20 hektar........ J cn

för varje hektar därutöver........ ......................... 2

Fiske och jakt

Tillstånd till användandet av visst fiskeredskap meddelat av Kungl Mart

fiskenstyrelsen eller länsstyrelse........................ s J

Tillstånd för utländsk medborgare att utöva fritidsfiske i allmänt eller enskilt

V3XL6I1................ . r

............................................ 10

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964 377

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

20—40

2 (1 + 1)

Resolution hos KM:t (0 + 40), kommerskollegium (0 + 20).

Bevis om registrering av elektrisk anläggning, beträffande till

anläggningen hörande ledningar för varje påbörjad kilometer

linjelängd av högspänningsledning (0 + 1) och av lågspän- ningsledning (0 + 0: 75) samt beträffande till anläggningen

hörande understationer, envar räknad för sig, för varje på- börjad kilovoltampére leveransförmåga intill 100 kilovolt- ampére (0 + 0: 25) och därutöver för varje påbörjat hundratal

kilovoltampére (0 + 1); dock är lägsta avgift för varje under-

10 (0 + 10)

6 (0 + 6)

station (0 + 1).

Bevis om behörighet såsom elektrisk installatör.

Avseende viss tid.

25 (0 + 25)

Resolution på ansökning om reglering av priset på elektrisk

ström.

40 (0 + 40)

Resolution.

40 (0 + 40)

Resolution.

6 (0 + 6)

Resolution.

40 (0 + 40)

40 (0 + 40)

Resolution.

Resolution.

30—40

Hos KM:t resolution (0 + 40), kommerskollegium bevis (0+30).

1 (0 + i)

22: 50

Expedition annan.

Mutsedel (2: 50 + 20).

40 (0 + 40)

Resolution. Beträffande kronojord i praxis utan avgift.

3 (2 + 1)

Ulmålsdesignation (2 + 1) per utmål, jämte avgift för protokoll

(2 + 2) per ark.

Resolution, vilostånds-, med grundavgift (3 + 0) samt för varje

hektar viloståndet avser, t. o. m. 100 hektar (0 + 1: 50), där- utöver t. o. m. 300 hektar (0 + 1) och därutöver (0 + 0: 50),

allt beräknat för varje år viloståndet medgivits gälla; infördes

1908.

6 (0 + 6)

Resolution.

6 (0 + 6)

Resolution.

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl, Maj:ts proposition nr 75 år 1964

(Utredningens förslag)

Kr.

Tillstånd till åtgärd som kan hindra fiskens gång i fiskådra...... 15

Beslut om bildande av fiskevårdsområde eller fastställelse av ändring av

stadgar för sådant område................................ 30

Tillstånd till användande av visst jaktredskap ......... 15

Tillstånd att under särskild jakttid fälla älg............. 15

Dispens från fridlysningsbestämmelse.............’ ” [ ” ............... 23

Fastställelse av beslut i fråga om jaktvårdsområdé''meddelad av länsstyrelse 30

Folkbokföring

Godkännande av nytt släktnamn.........................

Mantalsskrivningsbeois...................

dock utan lösen om beviset erfordras för ansökan om särskild social förmån

eller rekvireras av kommun eller kommunalt organ.

Mantalslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av, som rekvireras av kommun

för vilken längden är upprättad,

varje sida................................

som eljest rekvireras, varje sida................ '' ”

dock lägst........................................ 20

Lösen utgår icke för första exemplaret av längd, som rekvireras av kommun

för Vilken iängden är upprättad, eller av längd som enligt av statistiska

centralbyrån godkänd plan rekvireras av politiskt parti med representation

i riksdagen.

Folkbokföringsregister, avtryckskort, för varje påbörjat 10-tal kort:

som rekvireras av kommun eller landstingskommun.................... 2

som eljest rekvireras............................... ’ ’ *.............. g

dock att lösen icke utgår för register som av vederbörande kommun eller

landstingskommun rekvireras enligt av statistiska centralbyrån godkänd

plan eller meddelade föreskrifter.

Adressuppgift ur folkbokföringsregister, för varje påbörjat 10-tal personer .. 8

Röstlängd, avskrift eller eftertryck av, varje uppslag............. 4

Meddelande eller utdrag ur kyrkobok som förvaras i landsarkiv 5

dock utgår icke lösen då handlingen avser sökanden personligen

Aktenskapsregistret, utdrag ur.......................... 3

Försäkringsbolag

Koncession ^ svenskt försäkringsbolag eller förlängning därav.......... 100

ci j!-n utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse...... 100

Stadfästelse å ändring av bolagsordning eller grunder för försäkringsbolag .. 50

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kr.

c (0 + 6)

6 (0 + 6)

6 (0 + 6)

6 (0 + 6)

6—20

6 (0 + 6)

2: 50 (1: 50 + 1)

1 (1 + 0)

2 (1 + 1)

3—4

4 (2 + 2) per

2 (2 + 0)

1 (0 + 1)

40 (0 + 40)

[40 (0 + 40)

40 (0 + 40)

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1964

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

Resolution.

Resolution.

Resolution.

Hos domänstyrelsen i praxis utan avgift.

Resolution, hos KB (0 + 6), domänstyrelsen (0 + 20).

Resolution.

Bevis (0 + 0). I stället skall utgå särskild ansökningsavgift.

Bevis rörande mantalsskrivning.

Mantalslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,

a) som rekvireras av kommun för vilken längden är upp
rättad,

hos lokal skattemyndighet första arket (2 + 0) och

varje övrigt ark (1: 25 + 0) samt hos KB första arket (1 + 0)

och varje övrigt ark (0: 75 + 0); numera sker ej någon expediering

från KB, . ,

b) som enligt av statistiska centralbyrån godkänd plan

rekvireras av politiskt parti med representation i riksdagen,

första exemplaret (0 + 0) och för varje ytterligare exemplar

som rekvireras, varje ark (2 + 1); avgiftsfriheten för forsta

exemplaret infördes 1950,

c) som rekvireras av systembolag enligt av statistiska centralbyrån

meddelade föreskrifter (0 + 2); dylik rekvisition

upphörde i och med motbokens avskaffande,

d) som eljest begäres, lika med Avskrift (2 + 2) per ark.

Register, bestående av avtryckskort.

Bevis annat, hos KB (2 + 1) och statistiska centralbyrån

(2 + 2).

Bevis annat.

Aktenskapsregistret, utdrag av.

Resolution.

Resolution.

Resolution.

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

(Utredningens förslag)

Kr

Tillstånd jämlikt lagen om försäkringsrörelse meddelat av Kunsl. Mai-t eller

den myndighet Kungl. Maj:t förordnar................. '' m

Utdrag ur försäkringsregistret......................................... 10

Handel och andra näringar

Utdrag ur handelsregister............................

Tillstånd till realisation eller gårdfarihandel eller för utlänning’att under

„.f.nngITsande eder krmgvandrande idka hantverk eller annan hantering 30

Tillstånd for utlänning att utöva näring eller för utländskt företag att idka

näring genom filial, meddelat av Kungl. Maj:t.................. iqo

Tillstånd att idka försäljning utom vanlig affärstid............. 20

Tillstånd att bedriva fondkommissionsrörelse................ ’ ........ rn

Tillstånd att bedriva hotell- eller pensionatsrörelse ... 30

TWPrS]rål\ ^tämmelserna i stadgan angående hotell- och pensionatsrörelse 30

1 bistånd att idka handel med skrot, lump och begagnat gods och godkännande

av ny föreståndare för dylik handel..................... 30

Tillstånd att utöva pantlånerörelse och godkännande av ny föreståndare

för dylik rörelse..............................

Tillstånd att idka handel med preventivmedel............... '' 30

T''mater1e/ämlikt bestämmelserna om kontroll över tillverkning av krigs
Tillstånd

till utförsel av krigsmateriel ..............

meddelat av Kungl. Maj:t eller chefen för handelsdepartementet ... 10_100

meddelat av länsstyrelse.......................... ^

^^kog^styrelse1^fÖrSel 61161 utförse*’ meddelat av lantbruksstyrelsen eller

Undantag från bestämmelser i lagen om mått och vikt,’ medgivet av Kungl’ 10

MaJ:t........................................................... 50

Bevis om anmälan angående tillverkning av eller handel med ädeimetailarbeten,

meddelat av mynt- och justeringsverket 10

Undantag från bestämmelserna om införsel eller försäljning''av'' ädeimetailarbete,

medgivet av Kungl. Maj:t eller mynt- och justeringsverket..... 50

Hälso- och sjukrård

Legitimationsbeuis för apotekare, läkare, tandläkare och veterinär......... 10

särskilt tillstånd att inom riket utöva läkar- eller tandläkaryrket, meddelat

av Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen.................. 30

Legitimationsbeuis för barnmorska, sjukgymnast och sjuksköterska ii...... 10

Behörighetsbevis for examinerad tandtekniker och tandsköterska 10

Behörighetsbevis för verkställande av fysikalisk-kemisk eller bakteriologisk

vattenundersöknmg............................... s

Bevis om godkännande såsom receptarie samt om behörighet att tjänstgöra

sasom receptarie................................ J ® jq

Apoleksprivilegium.................................. ^

Tillstånd for apoteksinnehavare att försälja läkemedel från läkemedeisförråd 30

Bevis av medicinalstyrelsen angående anmälan om tillverkning av farmacevtisk

specialitet e

utfärdat på främmande språk..... oo

eljest.................................i i i i i i i i i i i 1" io

Undantag från bestämmelse om pastörisering av glassmassa.............1 20

s. 381 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

381

(Nuvarande avgifter)

Kr. Anmärkningar

20—40

4 (2 + 2)

Resolution, hos KM:t (0 + 40) och eljest (0 + 20).

Bevis annat.

3 (2 + 1)

Bevis annat.

I fråga om gårdfarihandel tillståndsbevis för utövande av näring

6—10

(0 + 10) och eljest resolution (0 + 6).

40 (0 + 40)

6

20 (0 + 20)

6—10

6—40

Resolution.

Resolution hos KB (0 + 6), polismyndighet (5 + 1).

Resolution.

Resolution (0 + 6) eller (5 + 1) eller tillståndsbrev (0 + 10).

Resolution, hos KM:t (0 + 40) och eljest (0 + 6) eller (5 + 1).

6 (5 + 1)

Resolution.

10 (0 + 10)

6 (5 + 1)

Tillståndsbrev för utövande av näring.

Resolution.

40 (0 + 40)

Resolution.

6—23

6 (0 + 6)

Bevis, om värdet överstiger 400 kr. (3 + 20), eljest (3 + 3).

3—20

Beträffande djursperma resolution (0 + 20), eljest bevis annat

40 (0 + 40)

(1 + 2).

Resolution.

4 (2 + 2)

Bevis annat.

40 (0 + 40)

Resolution.

3 (1 + 2)

Bevis annat.

20—40

3 (1 + 2)

4 (2 + 2)

Resolution, hos KM:t (0 + 40), medicinalstyrelsen (0 + 20).

Bevis annat.

4 (2 + 2)

Bevis annat.

3—4

Bevis annat, i fråga om godkännande (1 + 2) och behörighet

80—200

4 (2 + 2)

(2 + 2).

I stad eller köping (0 + 200) och på landet (0 + 80).

Bevis annat.

4 (2 + 2)

4 (2 + 2)

20 (0 + 20)

Bevis annat.

Bevis annat.

Resolution.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

(Utredningens förslag)

Kr.

Tillstånd till införsel eller utförsel meddelat av veterinärstyrelsen........ 10

Tillstånd till tillverkning av eller grosshandel med gift eller användande av

gift i fabriksmässig tillverkning..................................... 30

Annat tillstånd jämlikt giftstadgan.................................... 15

Godkännande av föreståndare för tillverkning av eller handel med gift____ 15

Tillstånd till införsel, utförsel eller tillverkning av eller handel med narkotisk

vara.............................................................. 30

Godkännande såsom importör av narkotisk vara........................ 30

Luftfart

Tillstånd till luftfartsverksamhet:

linjefart............................................................. 100

annan luftfart i förvärvssyfte.............................. 50

eljest............................................................... 10

Tillstånd att hålla skola för utbildning av förare av luftfartyg........... 50

Nationalitets- och registreringsbevis, interimistiskt sådant bevis samt duplett

av eller anteckning på dylika bevis................................. 10

Medborgarskap

Bevis om förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan hos länsstyrelse 25

Bevis om förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation ... 25—100

Förklaring att någon är svensk medborgare samt medgivande att bibehålla

svenskt medborgarskap............................................. 25

Befrielse från svenskt medborgarskap meddelad av Kungl. Maj:t..... 25—100

Motorfordon

Tillstånd till typbesiktning............................................ 100

Utdrag ur bilregister som särskilt begäres, för varje fordon.............. 5

Turistvagnslicens..................................................... 10

Körkort för bil eller motorcykel....................................... 30

för traktor.................................................. 15

duplettkörkort............................................... 15

turistkörkort................................................ 30

dock är körkort för krigsmakten tillhörande person, som under militärtjänstgöring

utbildas till förare, fritt från lösen.

Tillstånd att bedriva körskola......................................... 50

Godkännande såsom föreståndare, lärare eller instruktör vid körskola..... 20

Tillstånd till yrkesmässig trafik samt till överlåtelse av sådant tillstånd ... 50

Fastställande av särskilt lokalområde, turlista och taxa för yrkesmässig trafik 20

Godkännande av fordon i yrkesmässig trafik............................ 20

Trafikkort........................................................... 30

duplettrafikkort...................................................... 15

Tillstånd till uthyrningsrörelse........................................ 50

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kr.

0—20

6

6

6

4 (2 + 2)

4 (2 + 2)

40 (0 + 40)

10 (2 + 8)

4 (2 + 2)

4 (2 + 2)

4 (2 + 2)

6 (0 + 6)

40 (0 + 40)

40 (0 + 40)

40 (0 + 40)

0

2 (1 + 1)

2 (1 + 1)

10 (0 + 10)

2 (0 + 2)

10 (2 + 8)

6 (0 + 6)

6 (0 + 6)

6—10

6 (0 + 6)

6

10 (0 + 10)

2 (0 + 2)

6 (0 + 6)

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 åq 196b

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

I fråga om hästar för avelsbruk eller tävling, avelsnötdjur,

värdefullare pälsdjur, grupper om större antal djur samt större

partier kött resolution (0 + 20), i fråga om sällskapsdjur,

varuprover och mindre partier av varor i praxis utan avgift

samt eljest bevis annat (2 + 2).

Resolution (0 + 6) eller (5 + 1).

Resolution (0 + 6) eller (5 + 1).

Resolution (0 + 6) eller (5 + 1).

Bevis annat.

Bevis annat.

Resolution.

Protokoll.

Bevis annat.

Bevis annat.

Bevis annat.

Resolution.

Bevis ang. upptagande till svensk medborgare.

Resolution. Medgivande enligt 8 § medborgarskapslagen lämnas

i praxis utan avgift.

Resolution.

I praxis utan avgift, ehuru avgiftsfrihet ej stadgats.

Bevis annat.

Turistvagnslicens.

Körkort. Då efter återkallelse nytt körkort utfärdas, debiteras

(0 + 20).

Körkort, duplett av.

Turistkörkort.

Resolution.

Resolution.

Hos KB resolution (0 + 6), polismyndighet resolution (5 + 1)

och statens biltrafiknämnd tillståndsbrev för utövande av näring

(0 + 10).

Resolution.

Resolution (0 + 6) eller (5 + 1).

Trafikkort.

Trafikkort, duplett av.

Resolution.

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196i

(Utredningens förslag)

Kr

Tillstånd till transportförmedling..................................... 50

Tillstånd av statens biltrafiknämnd till transport till eller från utlandet .!! 30

Dispens från bestämmelser i vägtrafikförordningen eller förordningen angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m., meddelad av Kungl. Maj:t 10—50

Pass- och utlänningsärenden

Pass för utrikes resa............................................. 30

Kollektivpass................................................. 30

samt därjämte för varje deltagare utöver tio........................... 2

Sjömanspass........................................’ ’ ’" ............. 3

Förlängning av giltighetstiden för pass som ovan sägs.................. 5

Främlingspass samt förlängning av giltighetstiden för sådant pass ........ 5

Resedokument............................................ 30

Förlängning av giltighetstiden för resedokument................ . . . . . . . . 5

Nödfallsvisering.......................................... 20

Sjömansvisering..................................... 3

Annan visering, lika med Uppehållstillstånd.

tillstånd och ändring av sådant tillstånd, gällande för tid av

högst en månad............................................... 10

över en men högst tre månader...................................." 13

över tre månader................................................ 25

dock utgår icke lösen för arbetstillstånd eller återresetilistånd, som meddelas

samtidigt med uppehållstillstånd.

Bosättningstillstånd................................................. 50

Patent, Yarumärken, mönster m. m.

Utdrag ur patentregistret, varumärkesregistret och mönsterregistret....... 10

IntyQ (prioritetsbevis) angående ansökning om patent eller registrering av

varumärke................................................. 10

Tillstånd att använda svensk officiell beteckning meddeiat av Kungl. Maj:t 50

Fastslällelse av vapen för kommun eller annan samfällighet.............. 50

Sjöfart

Nationalitets- och registreringscertifikal, fribordscertifikat, passagerarfartygscertifikat,

allmänt säkerhetscertifikat, certifikat beträffande särskilt förhållande

rörande fartygs säkerhet och fartcertifikat samt förlängning av

sådant certifikat eller annan anteckning därå ävensom interimistiskt certifikat

..................................................... 10

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kr.

10 (0 + 10)

10 (0 + 10)

40 (0 + 40)

10—13

15 (5 + 10)

1 (0: 50 + 0: 50)

2 (1 + 1)

4 (2 + 2)

2 (0 + 2)

10—13

2 (1 + 1)

1 (0 + 1)

1 (0 + 1)

4 (0 + 4)

6 (0 + 6)

12 (0 + 12)

20 (0 + 20)

4 (2 + 2)

4 (2 + 2)

40 (0 + 40)

40 (0 + 40)

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

Tillståndsbrev för utövande av näring.

Tillståndsbrev för utövande av näring.

Resolution.

Pass, rese-, hos utrikesdepartementet (3 + 8) och eljest (2 + 8),

vartill kommer översättning av pass, för varje på olika främmande

språk avfattad text, (1 + 0).

Pass, rese-, kollektiv-.

Pass, rese-, sjömans-.

Bevis annat.

Främlingspass.

Resedokument. Samma avgift som för resepass.

Bevis annat.

Bevis om nödfalls- eller sjömansvisering.

I utrikesdepartementet uttages i praxis ej avgift för visering

av diplomatpass och tjänstepass, medan för andra pass viseringen

debiteras såsom uppehållstillstånd (se nedan) eller bevis

annat (2 + 2) eller samma belopp som vederbörande främmande

land debiterar.

Bevis om uppehållstillstånd. Bevis om arbetstillstånd. Bevis om

ändring i förbehåll, villkor eller föreskrift, som fogats vid visering

eller tillstånd.

Bevis om bosätlningslillstånd.

Bevis annat.

Bevis annat.

Resolution.

Resolution.

Nationalitets- och registreringscertifikat, då det utfärdas på

grund av att tidigare certifikat fullskrivits (0 + 4); då det

utfärdas för icke mätningsskyldigt fartyg vars dräktighet icke

är utrönt (0 + 4); då det eljest utfärdas, för varje fulla 10 ton

av fartygets bruttodräktighet, beträffande maskindrivet fartyg

(0 + 0: 80) och annat fartyg (0 + 0: 40), dock lägst

(0 + 4).

Anteckning på certifikat debiteras som bevis annat (1 + 2)

eller (1 + 1). Interims-, nationalitets- och registreringscertifikat

(0 + 4). Fribordscertifikat har S beräknad efter tonnaget,

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196A

(Utredningens förslag)

Kr.

Lanterncertifikat och kompasscertifikat................................. 5

Mätbrev för fartyg samt anteckning därå om förändring av förhållande

varom mätbrev innehåller uppgift................................... 10

Utdrag ur fartygsregistret............................................. 10

Tillstånd att med utländskt fartyg bedriva kust- eller insjöfart........” 30

Behörighetsbevis för befäl jämlikt sjöbefälskungörelsen samt dispens från behörighetsfordringarna

enligt nämnda kungörelse eller förlängning av sådan

dispens...................................... 10

Auktorisation för skeppsklarerare...................................... 50

Utvidgning av distrikt för auktoriserad skeppsklarerare, tillfälligt tillstånd till

skeppsklarering samt godkännande av föreståndare för skeppsklarerings
rörelse.

......................................................... 15

Bevis över på- eller avmönstring av sjömän, för varje man, då fartyget är

svenskt ........................................................ 2

utländskt................................................. 5

Sjötjänstutdrag som icke av sjömanshus bifogas pensionsansökan......... 6

Skatter och allmänna avgifter

Taxeringsbevis....................................................... 5

dock utan lösen om beviset erfordras för ansökan om särskild social förmån

eller rekvireras av kommun eller kommunalt organ.

Taxeringslängd (inkomstlängd eller fastighetslängd) och debiteringslängd, avskrift,

eftertryck eller utdrag av, varje uppslag....................... 4

dock lägst............................................. 10

För första exemplaret av längd, som rekvireras av kommun för vilken längden

är upprättad, är lösen hälften av vad nu sagts.

Stomme till taxeringslängd, hälften av lösen för Taxeringslängd.

Förhandsbesked som avses i förordningen om förfarandet vid viss konsum
tionsbeskattning.

.................................................. 20

Förhandsbesked angående nöjesskatt för film............................ 20

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

Kr.

2 (0 + 2)

4 (2 + 2)

20 (0 + 20)

4—20

100—400

4—20

3 (2 + 1)

2 (1 + 1)

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

lägst (0 + 36); denna S omvandlas enligt förslaget till registreringsavgift.

Passagerarfartygscertifikat har S likaledes

beräknad efter tonnaget, från 2 till 80 kr. Interimspassagerarfarlygscertifikat

(0 + 4) eller (0 + 2). Certifikat, allmänt, rörande

fartygs säkerhet debiteras likaledes efter tonnaget, från

2 till 40 kr. Certifikat beträffande särskilt förhållande som rör

fartygs säkerhet (2 + 2).

Bevis som av nautisk-meleorologiska byrån utfärdas på grund

av verkställd undersökning av kompass eller kompensalionsmagnet.

Mätbrev: dels S 20 öre för varje fulla 10 ton av fartygets

dräktighet och dels L: t. o. m. 50 ton 2 kr., över 50 t. o. m.

100 ton 3 kr., över 100 t. o. m. 200 ton 4 kr. och över 200 ton

5 kr.

Anteckning på mätbrev debiteras som bevis annat, hos tullkammare

(1 + 1) och eljest (1 + 2).

Avskrift, per ark.

Resolution.

Sjökaplensbrev (0 + 10), siyrmansbrev (0 + 10), övriga behörighetsbevis

bevis annat (2 + 2). Dispens av sjöfartsstyrelsen

debiteras som resolution (0 + 20). Förlängning av dispens:

bevis annat (2 + 2).

Auktorisation i Stockholm och Göteborg (0 + 400) och å

andra platser (0 + 100).

Bevis rörande tillfälligt tillstånd att ombesörja skeppsklarering,

för visst fall (0 + 5) och eljest (0 + 20). I övrigt bevis annat

(2 + 2).

Bevis över påmönstring av sjöfolk, en eller flera man, debiteras

nu (2 + 0) om beviset tecknas på företedd handling (sjömansrulla)

och (2: 25 + 0) då det utfärdas särskilt. Bevis över

avmönstring debiteras (0: 50 + 0) för varje man som avmönstras.

Bevis annat.

Bevis, taxerings-, evad det omfattar ett eller flera år.

Bevis, taxerings- eller utdrag av taxeringslängd, L 1 kr. per ark

samt S 1 kr. oavsett arkantal. I fråga om fastighetslängd är

även en annan rubrik tillämplig, nämligen fastighetslängd,

avskrift, eftertryck eller utdrag av, som rekvireras av kommun

för vilken längden är upprättad, varje ark (2 + 0), och

som eljest begäres, lika med Avskrift, varje ark (2 + 2).

Särskilda avgiftsbestämmelser saknas. I praxis ha uttagits

antingen samma avgifter som för mantalslängd eller hälften

av avgiften för taxeringslängd.

I praxis utan avgift, men avgiftsfrihet har ej stadgats.

I praxis utan avgift, men avgiftsfrihet har ej stadgats.

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

(Utredningens förslag)

Kr.

Förhandsbesked angående stämpelavgift...................... 20

Angående expeditionsavgift för förhandsbesked av riksskattenämnden i taxeringsfrågor

är särskilt stadgat.

Intyg att skatt erlagts eller att viss person icke häftar för skatteskuld 5

Angående expeditionsavgift vid åsättande av preliminärt taxeringsvärde är

särskilt stadgat.

Tryckfrihet

Utgivningsbevis för periodisk skrift................................... 100

Bevis om ändring av periodisk skrifts titel eller tryckningsort........... 10

Utdrag ur registret över periodiska skrifter...........................‘ ’ iq

Tull

Tullpass för mätningspliktigt fartyg samt för luftfartyg................. 5

Tillstånd att med tullgods besöka ort som ej är tullplats eller tullflvenlats

(trafiktillstånd).............................................._ j5

Bevis innefattande uppgifter om in- och utförsel av varor, meddelat av

generaltullstyrelsens statistiska avdelning............................. 5

Förhandsupplysn ing rörande tullbehandlingen av viss vara........... 20

Beviljande av industri- eller handelsrestitution..............10

Utsökning m. in.

Förordnande om verkställighet av dom eller skiljedom, meddelat av över
exekutor.

.......................................... 20

dock utgår icke lösen i fall som avses i 3 § lagen om verkställighet i Visst fall

av utländsk domstols beslut.

Handräckning beviljad av överexekutor jämlikt 8 kap. utsökningslagen ... 20

Bevis att gäldenär saknar utmätningsbara tillgångar.................... 5

Förordnande av skiljeman eller syssloman, meddelat av överexekutor eller

utmätningsman....................................... 15

Köpebrev å utmätningsvis försåld fast egendom.................. 15

Protest av växel eller check............................." ” ........... 12

varjämte utgår resekostnadsersättning och traktamente efter samma grunder

cnm rrölln i fr*o rf o nrv. 4-4- . r-- _ __ö

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Kr.

''4(2 + 2)

100—500

3 (2 + 1)

40—300

50 (0 + 50)

4 (2 + 2)

5 (3 + 2)

0—2

3—10

2 (0 + 2)

10 (2 + 8)

4—10

9

9

2—3

9

6

11—12

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

Protokoll annat.

S 100—500 kr. enligt 9 § KF d. 1 juni 1951 om rätt att av

riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Bevis annat.

Jämlikt KF d. 14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av

särskilt uppskattningsvärde å fastighet utgår S dels i form

av ansökningsavgift 25 kr. (4 §) och dels, då det åsatta värdet

överstiger 25 000 kr., enligt tariff fr. o. m. 15 t. o. m. 275 kr.

(9 §)■

Bevis av chefen för justitiedepartementet angående utgivning av

periodisk skrift (utgivningsbevis).

Bevis annat.

Bevis annat.

Tullpass, för fartyg vars nettodräktighet icke överstiger 10 ton

(0 + 0: 50) och för annat fartyg (0 + 2). Då i fråga om luftfartyg

särskild avgiftsbestämmelse saknats, har tullpass för

luftfartyg i praxis utfärdats utan avgift
Hos

generaltullstyrelsen i fråga om sjötrafik bevis annat

(2 + 2) och i fråga om annan trafik protokoll annat, till part

som är skyldig att lösa detsamma, första arket (2 + 8), samt

hos distriktstullanstalt bevis annat (2 + 1).

Bevis av generaltullstyrelsens statistiska avdelning.

Protokoll annat, till lösningsskyldig part, första arket.

Utsträckning av fastställd tid debiteras som protokoll (2 + 8)

men i övriga fall bevis annat (2 + 2).

Resolution (0 + 6) eller (5 + 1), vartill kommer avgift för

kommunikationsresolution (0 + 3) eller (1 + 2).

Resolution (0 + 6) eller (5 + 1), vartill kommer avgift för

kommunikationsresolution (0 + 3) eller (1 + 2).

Bevis annat (1 + 1) eller (2 + 1).

Resolution med rubrik (0 + 6) eller (5 + 1), vartill i fråga om

skiljeman kommer avgift för kommunikationsresolution (0 + 3)

eller (1 + 2).

Salubrev (0 + 6) eller (2 + 4).

Notarialprotest, protokoll däröver, första arket (6: 50 +1) och

varje övrigt ark (4 + 1). Om åtgärden sker utom ämbetsrummet

tillkomma vissa avgifter. I stad ävensom på landet

eller till stad hörande lantområde erlägges, då för förrättningens

verkställande resa icke erfordras, för varje person

som besökes (1: 50 + 0). Erfordras resa för verkställande av

förrättning å landet eller till stad hörande lantområde, är

förrättningsman jämlikt LF berättigad till arvode och reseersättning

efter samma grunder som i fråga om ersättning för

utmätning. Vid protestförrättning tecknas vidare å växeln

eller checken bevis, som debiteras såsom bevis annat, hos

notarius publicus (2 + 1) och eljest (1 + 1).

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

(Utredningens förslag)

Övriga expeditioner

Medgivande av Kungl. Maj:t till undantag från föreskrifter i testamente,

gåvobrev eller fideikommissbrev eller i stadgar för stiftelse eller fond 0_100

Dispens: som meddelas av Kungl. Maj:t och som icke är särskilt nämnd 0—100

IMyg eller certifikat utfärdat i utrikesdepartementet........... jo

dock, utom beträffande bevis om äktenskapshinder,

för intyg om innehållet i svensk lag....... ™

för intyg om innehållet i utländsk lag.....‘'''''''''''''''' " " gjj

Intyg som utfärdas av polismyndighet och icke är ovan särskilt nämnt .. 10

dock utgår icke lösen för lämplighetsintyg för erhållande av körkort eller

trafikkort, eldbegängelseintyg, bevis om uppvisning av pass eller annan

lcgitunatmnshandlmg eller av tillstånd, bevis som avses i 27 kap. 13 8

oc l, . P- “ § rättegångsbalken, bevis som erfordras för utbekommande

av belöning for rovdjurs dödande och medellöshetsintyg.

Bevis som icke avser vidimation eller bestyrkande av översättning, utfärdat

av notarius publicus................................ jq

Straffregistret, utdrag ur

10

s. 391 Kontrollera mot PDF

Öl Öl

391

Kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196& 391

(Nuvarande avgifter)

Anmärkningar

40 (0 + 40)

40 (0 + 40)

4—5

Resolution.

Resolution.

Bevis annat (2 + 2) eller (2 + 3).

5 (2 + 3)

5—20

Bevis annat.

Bevis av chefen för utrikesdepartementets rältsavdelning an- gående innehållet i utländsk lag (3 + 17); dock skall för bevis

om äktenskapshinder enligt utländsk lag utgå avgift med

allenast (2 + 3).

3 (2 + 1)

Bevis annat.

0

Bevis etc.

9

Bevis annat (2 + 1). I praxis uttages dessutom i Stockholm

0

s. k. granskningsavgift om 6 kr.

Kriminalregister, allmänt, utdrag av, är fritt från avgift.

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Innehållsför teckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... 4

Författningsförslag

Stämpelskatteförordning ................... g

Förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr

129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper .............................................. 4g

Förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941

(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt ...................... 22

Utdrag av statsrådsprotokollet

I. Inledning .............................................. gg

II. Allmänna frågor

A. Författningarnas utformning ........................ 37

B. Redovisningssystem ................................ 44

C. Central stämpelmyndighet............................ 53

III. Stämpelskatt

A. Allmänna synpunkter .............................. 57

B. Specialmotivering till förslaget till stämpelskatteförordning
Inledande

bestämmelser ............................ g3

Förvärv av fast egendom och tomträtt................ 67

Inteckning för fordran .............................. 442

Förvärv av fartyg .................................. 461

Aktier och obligationer m. m......................... 472

Aktier i svenska bolag ............................ 473

Insatser i svenska bolag .......................... 477

Svenska obligationer m. m.........................47g

Utländska värdepapper ............................ 4 gg

Gemensamma bestämmelser ........................ 496

Lotteri ............................................ 207

Skattens fastställande och erläggande ................ 212

Förhandsbesked ....................................240

Återvinning, besvär och återbetalning ................248

Tillsyn över skattens erläggande ....................263

Ansvarsbestämmelser m. m...........................268

Särskilda föreskrifter ................................271

övergångsbestämmelser ..............................273

IV. Expeditionsavgifter ....................................276

V. övriga frågor

A. Förslaget till förordning om ändring i förordningen angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper ........................................ 315

s. 393 Kontrollera mot PDF

393

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

B. Förslaget till förordning angående ändring i förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt........................ 322

VI. Departementschefens hemställan ........................ 338

Bihang

Utredningens förslag till förordning angående stämpelavgiften 341

Utredningens förslag till förordning om ändring i förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper .................... 355

Utredningens förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.. 357

Utredningens förslag till lösenlista jämte uppställning över nuvarande

avgifter ........................................ 364

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

620179

Doktrin (5)

  1. Dan Hanqvist, Riksbankens uppgifter och ställning, FT 2005 nr 2 s. 139, på s. 146 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. 5000-kronorsbolagen och deras fastigheter, SvJT 1983 s. 64, på s. 66 · Fritt tillgänglig
  3. Clas Nordström, Grundlag, fördrag och förordningsmakt, FT 1978 nr 4 s. 187, på s. 198 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Lars Lindberg, Svensk rättspraxis Arvsskatt och gåvoskatt 1964 — 1970, SvJT 1972 s. 640, på s. 654 · Fritt tillgänglig
  5. Panträtten i den nya jordabalken., SvJT 1964 s. 183, på s. 186 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. BevU 1964:68 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen om fri rättegång, m. m. s. 1 i texten
  2. BevU 1964:56 Bevillningsutskottets memorial nr 56 år 196b s. 1 i texten
  3. Rskr. 1964:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till vissa ombyggnadsarbeten vid Norrbackainstitutet m.m. jämte i ämnet väckta mot a1 i texten
  4. BevU 1964:50 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 § förordningen den 19 november 191b s. 1 i texten
  5. SU 1964:68 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stämpelskatteförordning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till statsutskottet. a1 i texten

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. RH 1996:12 ur registret · dokumentnivå
  2. RH 1995:92 ur registret · dokumentnivå

Doktrin (5)

5 kopplingar.

  1. FT 2005 s. 139 Dan Hanqvist, Riksbankens uppgifter och ställning s. 146 i texten
  2. SvJT 1983 s. 64 5000-kronorsbolagen och deras fastigheter s. 66 i texten
  3. FT 1978 s. 187 Clas Nordström, Grundlag, fördrag och förordningsmakt s. 198 i texten
  4. SvJT 1972 s. 640 Lars Lindberg, Svensk rättspraxis Arvsskatt och gåvoskatt 1964 — 1970 s. 654 i texten
  5. SvJT 1964 s. 183 Panträtten i den nya jordabalken. s. 186 i texten