Sök i Ratio Lex

Angående den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor, m. m

1964-03-06 · 49 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:91, Angående den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1964

1

Nr 91

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående den framtida

organisationen av upplysningsavdelningen vid statens

institut för konsumentfrågor, m. m.; given

Stockholms slott den 6 mars 1964.

Kungl. Maj,:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtanden till riksdagen föredragande statsråd

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en utbyggnad av upplysningsavdelningen vid statens

institut för konsumentfrågor från och med den 1 juli 1964. Förslaget

syftar till att ge avdelningen resurser för en ökad publiceringsverksamhet,

intensifierat samarbete med skolor och folkbildningsorganisationer samt

förbättrad utställnings- och rådgivningsverksamhet på konsumentupplysningsområdet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. I samt. Nr 91

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196å

Utdrog ov protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

\Iaj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 mars 196i.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lindström fråga om den framtida organisationen av upplgsningsavdelningen

vid statens institut för konsumentfrågor, m. m. och anför därvid

följande.

I årets statsverksproposition (Bil. 12, p. 56) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1964/65 beräkna till Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar ett

förslagsanslag av 1 244 000 kr. samt till Statens institut för konsumentfrågor:

Omkostnader ett förslagsanslag av 478 000 kr.

Dessa frågor torde nu få tas upp till fortsatt behandling.

I. Inledning

De första statliga insatserna på konsumentupplysningsområdet ägde rum

för något mer än tjugu år sedan. År 1940 inrättades inom informationsstyrelsen

en särskild byrå för upplysningsverksamhet på hemhushållningsområdet,

benämnd aktiv hushållning. Denna byrå flyttades år 1944 över till

statens priskontrollnämnd.

Sistnämnda år bildades Hemmens forskningsinstitut (HFI) med Husmödrarnas

samarbetskommitté och Hushållslärarinnornas samarbetsorganisation

som huvudmän. På institutets program stod främst provningar och

undersökningar från funktionella, hygieniska och ekonomiska synpunkter

av varor och arbetsredskap för hemmet. Fr. o. m. budgetåret 1945/46 uppfördes

ett särskilt riksstatsanslag för bidrag till institutet.

Enligt beslut av 1954 års riksdag införlivades priskontrollnämndens byrå,

aktiv hushållning, med HFI den 1 juli samma år. HFI undergick därefter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196i 3

inte några egentliga organisatoriska förändringar innan det förstatligades

den 1 januari 1957 (prop. 1956: 105, SU 124, Rskr 282).

Redan tidigare hade ett betydelsefullt steg tagits för att i samverkan mellan

staten och det enskilda näringslivet vinna en allsidig objektiv konsumentupplysning.

Som resultat av 1946 års utredning angående kvalitetsforskning

och konsumentupplysning (SOU 1949: 18) inrättades nämligen

är 1951 varudeklarationsnämnden (prop. 1951: 1, Bil. 12, SU 10, Rskr 10).

Nämnden har till uppgift att verka för ökad användning av upplysande varudeklarationer

för konsumtionsvaror. Kostnaderna för verksamheten delas

mellan staten och de industriföretag som tar del i arbetet.

Några år senare ökades statens direkta ekonomiska engagemang i konsumentforskning

och konsumentupplysning genom att överskottsmedel i

vissa clearingkassor gjordes tillgängliga för ändamålet.

År 1955 lade varudistributionsutredningen fram sitt betänkande, »Pris

och prestation i handeln» (SOU 1955: 16). I fråga om konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning framhöll utredningen bl. a. att frågan

om ett inköpsval är bra eller dåligt måste bedömas utifrån den odelade treenigheten

pris-kvalilet-service. Det måste bli en av konsumentupplysningens

uppgifter att klargöra det samband, som råder mellan dessa trenne ting.

Utredningen ansåg, att konsumentupplysningen bör vara helt obunden i

förhållande till sina finansiärer, att den bör bedrivas i ansvariga former

samt att den bör vara en gemensam uppgift för staten samt föreningar och

sammanslutningar, som företräder olika konsumentgrupper.

År 1955 slutförde också 1954 års priskontrollutredning sitt arbete, som

redovisades i betänkandet »Konkurrens och priser» (SOU 1955: 45). De

förslag som förts fram i betänkandet om en ny lagstiftning på pris- och

konkurrensområdet, om priskontrollnämndens upphörande och om överföring

av dess prisutredande funktioner på ett nyinrättat organ, statens

pris- och kartellnämnd — som också skulle handha konsumentupplysningen

i prisfrågor — genomfördes i allt väsentligt vid 1956 års riksdag (prop.

1956: 97, SU 123, Rskr 281).

Organisationen av den prisupplysande verksamheten blev sedermera föremål

för omprövning av 1960 års prisövervakningskommitté. Dess betänkande

»Effektivare prisövervakning» (SOU 1961:3) föranledde förslag

till och beslut av 1961 års riksdag (prop. 1961: 86, SU 105, Rskr 276) och

förstärkning av personalresurserna vid bl. a. pris- och kartellnämnden.

i december 1955 lade särskilt tillkallade sakkunniga fram en »Promemoria

angående konsumentvaruforskning och konsumentupplysning med

vissa förslag rörande organisationen och finansieringen av den statliga eller

statsunderstödda verksamheten på området». I promemorian föreslogs

anvisande av särskilda statsmedel för konsumentvaruforskning och konsumentupplysning,

inrättande av ett statens konsumentråd såsom samord
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1961

ningsorgan på konsumentvaruforsknings- och konsumentupplysningsområdet

samt förstatligande av Hemmens forskningsinstitut och utbyggnad av

verksamheten där. Dessa förslag underställdes i proposition riksdagens

prövning (prop. 1956: 105, SU 124, Rskr 282).

De sakkunniga framhöll att en ökning av den statliga anslagsgivningen

till forsknings- och upplysningsarbetet inom konsumentvaruområdet vore

väl motiverad. För rationalisering och vidareutveckling av forskningsverksamheten

borde ett samordnande organ, statens konsumentråd, inrättas. Rådets

främsta uppgift skulle bli att fördela statsanslaget till konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning. Vidare föreslogs att Hemmens

forskningsinstitut organiserades om till ett statens institut för konsumentfrågor,

helt bekostat av statsmedel. Verksamhetens inriktning skulle vara

ungefär densamma som tidigare. Dock borde institutet kompletteras med

en särskild upplysningsavdelning. Avdelningens uppgift skulle vara att

följa vad som skedde inom konsumentvaruforskningsområdet i landet och

att i lämplig utsträckning förmedla forskningsresultat till allmänheten.

Under remissbehandlingen av de sakkunnigas promemoria hade framförts

förslag att flytta över konsumentupplysningsverksamheten från det

föreslagna förstatligade institutet till statens konsumentråd. Ehuru detta

förslag förtjänade all uppmärksamhet ansåg jag då övervägande skäl tala

för att upplysningsverksamheten i enlighet med utredningens förslag skulle

förläggas till institutet för konsumentfrågor, vars forskningsavdelning

skulle omspänna flera av de viktigaste delarna av konsumentvaruforskningen.

I övrigt framhöll jag att konsumentinstitutet som dittills borde utföra

konsumentvaruforskning. Därmed avsåg jag en målbetonad forskning

d. v. s. provningsverksamhet och praktiska undersökningar av betydelse

för konsumenterna. Vidare framhöll jag att institutets upplysningsavdelning

i möjligaste mån borde omfatta även de avsnitt av konsumentvarumarknaden

av allmänt intresse som inte var föremål för institutets egen

forskningsverksamhet. Jag förutsatte härför ett nära samarbete mellan institutet

och en rad andra institutioner bl. a. varudeklarationsnämnden och

konsumentrådet. Institutet borde dock ha en självständig ställning i förhållande

till rådet.

Omfattningen för närvarande av statens direkta ekonomiska engagemang

i konsumentupplysningsverksamheten framgår av följande sammanställning,

som visar storleken av statsanslagen för budgetåret 1963/64 till resp.

institutioner m. m.

Statens konsumentråd:

Administrationskostnader .............................. 83 000

Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning........ 1 250 000

Statens institut för konsumentfrågor:

Avlöningar.................................... 1 244 000

Omkostnader ................................ 473 000 1 722 000

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 19(>''t

5

Bidrag till varudeklarationsnämnden........................ 300 000

Statens pris- och kartellnämnd:1

Avlöningar.................................... 2 847 000

Omkostnader ................................ 399 000 3 246 000

6 601 000

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 februari 1963 tillkallade

jag samma dag och den 21 maj 1963 en arbetsgrupp2 med uppgift att utreda

frågan om den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid

statens institut för konsumentfrågor. Arbetsgruppen antog benämningen

Konsumentupplysningsutredningen.

Med stöd av nytt bemyndigande den 31 maj 1963 tillkallade jag samma

dag en kommitté, 1963 års konsumentupplysningskommitté, med uppdrag,

att utreda vissa principiella frågor rörande konsumentupplysning.

Redan i november 1962 hade 1960 års radioutredning erhållit tilläggsdirektiv

att bl. a. närmare undersöka möjligheterna att vidga konsumentupplysningen

i televisionen.

Konsumentupplysningsutredningen avlämnade den 25 januari 1964 ett

betänkande, »Effektivare konsumentupplysning» (SOU 1964:4).

Utredningen, som samrått med omkring 125 organisationer och institutioner,

föreslår en utbyggnad av den statliga konsumentupplysningen. Frågan

om en ytterligare utbyggnad av underlaget för forskningsverksamheten

har utredningen ansett vara av storleksordning i kostnadshänseende

och eljest, att frågan snarast bör bli föremål för en särskild utredning.

Över betänkandet har efter remiss yttrande avgivits av arméintendenlurförvaltningen,

arbetarskyddsstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen, statens

institut för folkhälsan, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,

skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruk sstyrelsen

— efter hörande av hushållningssällskapen i Göteborgs och Bohus

län, Jämtlands län och Malmöhus län —, kommerskollegium — efter hörande

av handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Gävle, samt Gotlands,

Norrbottens och Västerbottens läns, Östergötlands och Södermanlands samt

Skånes handelskamrar —, statens provningsanstalt, statens institut för

hantverk och industri, statens pris- och kartellnämnd, statens institut för

konsumentfrågor, statens institut för byggnadsforskning, statens konsumentråd,

svenska textilforskningsinstitutet, svenska institutet för konserveringsforskning,

Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Centerns kvinnoförbund,

Folkpartiets kvinnoförbund, Hushållningssällskapens förbund ef
1

Största delen av kostnaderna belöper sig på utredningsverksamheten, som i sin tur endast

till en del bestäms av behovet av konsumentupplysning i principfrågor. En väsentlig de!

av nämndens utredningsverksamhet avser nämligen konkurrensförhållanden inom näringslivet.

2 Byråchefen i handelsdepartementet Erik Berggren, ordförande, direktören Oscar Westerlind

och förste ombudsmannen C. H. Hernlund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196h

ter hörande av hushållningssällskapen i Hallands län, Kalmar län, Kopparbergs

län, Stockholms stad och län samt Västerbottens län , Högerpartiets

kvinnoförbund, Kooperativa förbundet (KF), Kooperativa kvinnogillesförbundet,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Liberala studieförbundet,

Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Sparfrämjandet, Statstjänstemännens

riksförbund, Studieförbundet medborgarskolan, Aktiebolaget

Svensk byggtjänst, Svenska annonsörers förening, Svenska försäljnings- och

reklamförbundet, Svenska journalistförbundet, Svenska slöjdföreningen,

Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges hemkonsulenters förening, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Aktiebolaget Sveriges radio, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Sveriges standardiseringskommission, Tjänstemännens

bildningsverksamhet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

och varudeklarationsnämnden.

II. Konsumentupplysningsutredningen

Konsument varu forskningen

Utredningen framhåller att anspråken på forsknings- och upplysningsverksamhet

på konsumentområdet har ökat undan för undan. Tillgängliga

personella och materiella resurser motsvarar inte i dag kraven på

bredd och effektivitet i informationsarbetet. Orsakerna härtill är flera.

En sammanhänger med de snabba skiftningarna på varumarknaden. När

staten under 1940-talet i större omfattning ekonomiskt engagerade sig i

konsumentupplysningen, saknades även närmare erfarenheter av hur en

av skilda särintressen oberoende sådan verksamhet borde läggas upp och

administreras. Härtill kommer att inom de stora statliga utredningar på

konsumentområdet, som ligger till grund för nuvarande organisation, uppmärksamheten

i allt väsentligt koncentrerades till frågor rörande kons uinentvarufor

sk ningens omfattning och innehåll. Man gick däremot

inte närmare in på hur själva upplysningsverksamheten

borde utformas eller försökte precisera vad den skulle avse. Det fick ankomma

på upplysningsorganen själva att söka de lämpligaste framkomstvägarna.

Så har även skett med i stor utsträckning goda resultat.

De måhända svåraste bedömningarna knyter an till hur långt staten som

konsumentupplysare skall sträcka sig i redovisningen av testresultaten

samtidigt som den skall upprätthålla krav på saklighet och objektivitet.

Denna fråga är föremål för utredning av 1963 års konsumentupplysningskommitté.

Den statliga konsumentupplysningen arbetar väsentligen med underlag

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1964

av resultat från forskning, undersökningar och provningar angående framför

allt pris och kvalitet hos olika varor av betydelse för konsumenterna.

Grunden för denna konsumentvaruforskning m. m. utgörs främst av sociologiskt

inriktade undersökningar rörande olika konsumentgruppers behov

och köpvanor, deras bostads- och arbetsförhållanden, ekonomi och intressen,

matvanor, fritidssysselsättningar m. m.

Enligt utredningen råder en viss oklarhet om vad som skall förstås med

konsumentvaror och hur gränsen mellan denna varugrupp och andra varugrupper

bör dras. Om med »konsumenter» avses de individuella slutliga

förbrukarna av varor och tjänster, d. v. s. allmänheten, bör såsom »konsumentvaror»

karakteriseras sådana varor och tjänster, vilka skaffas eller

beordras direkt av allmänheten och avses för den enskildes eget eller för

hans familjs behov. Exempel på konsumentvaror är då livsmedel, textilier,

skor, möbler och annan lös inredning, hushållsapparater, privata forlskaffningsmedel,

olika kemisk-tekniska preparat, bränslen, leksaker och hobbyartiklar,

sport- och friluftsartiklar, m. m. Vissa konsumentvaror är typiska

förbrukningsartiklar andra är konsumentkapitalvaror.

Det är konsumentvaruforskningens uppgift att med utnyttjande av objektiva

provningsmetoder fastställa de för varje varugrupp kvalitetsbildande

egenskaperna hos gruppen. Då den kompletterande upplysningsverksamheten

avser att hjälpa konsumenterna i deras köpval, kan man säga att

konsumentvaruforskningen ytterst syftar till att rensa bort tekniskt eller

kvalitetsmässigt undermåliga artiklar, som finns i handelns varusortiment.

Det största av de statliga konsumentvaruforskande organen är statens

institut för konsumentfrågor. Organisatoriskt arbetar institutet på fyra

undersökningsavdelningar, nämligen en avdelning för hushållsorganisation

m. m., en livsmedels- och kemisk-teknisk avdelning, en textilavdelning

samt — gemensam för de tre nu nämnda avdelningarna — en laboratorieavdelning.

Verksamheten inom institutet knyter huvudsakligen an till förhållandena

inom hem och hushåll.

Vid avdelningen för hushållsorganisation m. m. studeras bl. a. frågor

om olika hushållstypers funktion, arbetsmetoder och arbetsekonomi i hushållet

samt ändamålsenliga inredningar för kök och badrum.

Vid livsmedels- och kemisk-tekniska avdelningen utförs studier av metoder

för matlagning, bakning och konservering med beaktande av näringsvärde,

ekonomi och arbetstid. Vidare behandlas frågor om lagring

av och emballage för livsmedel.

Textilavdelningen utför undersökningar av redskap för sömnad och

klädvård, studier av den textila marknaden samt provningar av nyheter ur

inköps- och skötselsynpunkt.

Laboratorieavdelningen utför väsentligen tekniska provningar av olika

varor. På programmet står främst frågor om utrustning och metoder för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1964

hemtvätt, om golvbeläggning och golvvård samt om tvätt- och rengöringsmedel.

Den forsknings-, undersöknings- och provningsverksamhet som äger

rum vid statens institut för konsumentfrågor — alltså med utgifterna för

den egentliga upplysningsverksamheten frånräknade — kostar innevarande

budgetår i runt tal 1 milj. kr.

Varudeklarationsnämnden är organisatoriskt knuten till Sveriges standardiseringskommission.

Nämndens budget omsluter verksamhetsåret 1963/

64 ca 475 000 kr. Därav betalar staten 300 000 kr. Återstoden utgörs av

kontrollavgifter, bidrag från privata företag, m. m.

Varudeklarationsnämndens uppgift är att verka för ökad användning

av vederhäftigt upplysande varudeklarationer på konsumentområdet. Arbetet

är organiserat på en teknisk kommitté och en rad specialkommittéer

för skilda varuområden. I dessa kommittéer sitter representanter för

både tillverkare och konsumenter.

Varudeklarationsarbetet, som började i augusti 1951, har på sistone utvecklats

ganska snabbt. Under de senaste åren har antalet fastställda normer

ökat från 63 till 109, antalet utfärdade tillstånd från 175 till 530 och

antalet varudeklarerande företag (tillståndshavare) från 125 till 345. Det

är emellertid utredningens uppfattning att mycket återstår att göra på

varudeklarationsfältet. Det finns också anledning beklaga att samarbetet

på det internationella planet är så förhållandevis begränsat.

De löpande kontakterna mellan varudeklarationsnämnden och konsumentinstitutet

syns fungera bra. Nämnden använder bl. a. konsumentinstitutets

skrifter för information om sin verksamhet samt publicerar även

en hel del i egen regi.

Den viktigaste uppgiften för statens konsumentråd är att fungera som

samordningsorgan på konsumentområdet. Det innebär bl. a. att rådet

skall följa konsumentvaruforskningen i landet och verka för att denna

forskning rationaliseras och utvecklas. Även konsumentupplysningen

skall uppmärksammas och stödjas av rådet.

Rådet, som inte undersöker och provar i egen regi, lämnar ur det särskilda

riksstatsanslaget för konsumentvaruforskning m. m. ekonomiska

bidrag till både statliga och enskilda projekt. Det gäller såväl forskningsoch

utredningsverksamhet om konsumtionen och konsumenterna som provningar

och utvecklingsarbete för att få fram bättre konsumentvaror.

Rådet har för sin verksamhet en mycket begränsad administration. För

löner och omkostnader räknas för budgetåret 1963/64 med behov av något

över 80 000 kr. Det särskilda forsknings- och upplysningsanslaget är för

samma budgetår uppfört med 1 250 000 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 1964

Den nu lämnade redogörelsen för hur forsknings- och undersökningsverksamheten

är organiserad vid sådana hel- eller halvstatliga organ, vilka

har till uteslutande ändamål alt arbeta på konsumentvaruområdet, visar att

omfattningen an forskningsverksamheten är mycket begränsad. Det rör

sig om 2,5 å 3 milj. kr. Stora delar av konsumentvarumarknaden omfattas

inte heller av en objektiv granskningsverksamhet rörande kvalitet,

service etc. Utanför ligger bl. a. sådana kapitalvaror som radio- och TVapparater,

bilar in. m. Ej heller den under de senaste åren snabbt växande

marknaden för sportartiklar och andra fritidsvaror finns med.

Utredningen framhåller att den ringa bredden i forskningsarbetet i viss

mån är traditionellt betingad: Konsumentinstitutet växte fram ur Hemmens

forskningsinstitut, vars huvudinriktning var forskning och upplysning

beträffande varor och arbetsredskap för hem och hushåll. Mot bakgrunden

av hur konsumentvarumarknaden ser ut i dag kan likväl konstateras,

att den knappa forskningsvolymen och forskningens ensidiga inriktning

är brister, som allvarligt påverkar effektiviteten hos hela den

statliga konsumentupplysningen. Önskar man vinna en bättre sådan upplysning,

framhåller utredningen, räcker det alltså inte med att förstärka

bara den egentliga informationen — utan väsentligt ökade personella och

materiella resurser måste också tillföras det till grund för upplysningen

liggande forsknings- och undersökningsarbetet.

Många varor av mera exklusivt eller mindre nyttobetonat slag såsom

kikare, TV-apparater, barncyklar etc. har ännu inte blivit föremål för undersökningar.

Inköpen av dessa produkter motsvarar emellertid som regel

stora kapitalutlägg för familjen, vilket föranlett statens pris- och kartellnämnd

att i sina löpande prisstudier ta med kapitalvaror av denna kategori.

I detta sammanhang nämner utredningen att en särskild arbetsgrupp

inom kommunikationsdepartementet nyligen granskat förutsättningarna för

att i statlig regi bedriva kvalitetsforskning och upplysning beträffande motorfordon.

Enligt arbetsgruppen tillhör motorfordon den typ av varor beträffande

vilka konsumenterna har ett särskilt behov av upplysning. De

mycket omfattande investeringarna i motorfordon — omkring två miljarder

kr. per år — gör det till en angelägen samhällsuppgift att verka för en

objektiv konsumentupplysning.

Utredningen anser att det i huvudsak finns tre vägar att åstadkomma en

allmän breddning av underlaget för den statliga konsumentupplysningen,

nämligen alt

1. bättre utnyttja resultaten från forsknings- och provningsarbete med anknytning

till konsumentvarorna, vilket äger rum vid befintliga hel- eller

halvstatliga forsknings- och provningsinstitutioner;

2. de statliga upplysningsorganen på konsumentområdet lämnar i uppdrag

åt befintliga hel- eller halvstatliga forsknings- och provningsinstitutio
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196i

ner att mot betalning granska, exempelvis ur kvalitetssynpunkt, viss vara

eller viss grupp varor;

3. i anslutning till statens institut för konsumentfrågor eller annat organ

uppföra helstatliga forsknings- och provningslaboratorier för arbete inom

skilda sektorer av konsumentvaruområdet.

Alternativ 1 är givetvis ur kostnadssynpunkt det förmånligaste.

Forskningsmaterialet ligger redan framme, och dess utnyttjande i konsumentupplysningsarbetet

behöver i princip inte kosta mer än som motsvarar

löner för viss samordningspersonal och för personal, vilken vid behov

redigerar om materialet för den avsedda publiceringsformen. Å andra sidan

når man med detta alternativ ej så långt. Det är likväl utredningens bestämda

uppfattning, att den statliga konsumentupplysningen via ett bättre samarbete

mellan upplysningsorganen och vissa utomstående forsknings- och

provningsinstitutioner genast kan tillföras nytt värdefullt material.

Vad gäller alternativ 2 konstaterar utredningen, att statens konsumentråd

och konsumentinstitutet i viss omfattning redan nu beställer undersökningar

hos andra hel- eller halvstatliga forsknings- och provningsinstitutioner.

Detta är också den väg som för framtiden i huvudsak bör

komma till användning för att vinna en önskvärd ordentlig ökning av den

statliga konsumentupplysningen.

Endast undantagsvis — när det inte går att komma fram enligt 1 eller 2

— bör diskuteras att enligt alternativ 3 ställa i ordning särskilda laboratorier

för konsumentvaruforskning.

Frågan om en önskvärd snar utbyggnad av den statliga konsumentvaruforskningen

enligt alternativen 2 och 3 medför under alla förhållanden stora

kostnader. Det kan i utbyggnadsarbetet även uppkomma besvärliga avgöranden

rörande vilka konsumentvaror, som bör tas med på forskningsprogrammet.

Med hänsyn till dessa omständigheter föreslår utredningen, att

frågan om den framtida statliga konsumentvaruforskningens inriktning och

omfattning samt formerna för verksamhetens bedrivande blir föremål för

särskild undersökning. Denna undersökning bör anförtros åt en statlig kommitté

och sättas i gång så snart som möjligt.

Enligt utredningen har från flera håll yrkats på att upplysningsorganen

bör ta vara på konsumentnyttigt material även från andra håll än hel- och

halvstatliga forsknings- och provningsinstitutioner. Först om så sker skulle

en eftersträvad ordentlig utvidgning av konsumentupplysningen vinnas.

Att den statliga konsumentupplysningen skall tillföras material även från

privat håll kan synas strida mot hela tanken bakom tillkomsten av en objektiv

informationsverksamhet, oberoende av skilda särintressen. Om så skulle

ske måste mycket höga krav ställas på garantier för objektivitet i undersökningarnas

utförande. Utredningen anser tillgång på goda objektiva provningsmetoder

vara en första förutsättning. Som villkor bör också uppställas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 19G''f 11

att testresultaten vinner godkännande av det statliga konsumentupplysningsorganet.

Utredningen påpekar att dessa olika spörsmål är mycket svåra att bedöma.

De bör inte heller behandlas fristående utan i sammanhang med hela

frågan om den framtida konsumentvaruforskningens omfattning och inriktning.

Utredningens förslag om bättre samarbete mellan konsumentinstitutet och

andra hel- eller halvstatliga forskningsinstitutioner för att bredda underlaget

för den statliga konsumentupplysningen är inte nytt. När Hemmens

forskningsinstitut förstatligades förutsatte man att ett sådant samarbete

skulle komma till stånd. Den knappa tillgången på personal såväl hos upplysningsorganen

som hos forskningsinstitutionerna har emellertid begränsat

samarbetet. Resultaten av de utomstående forskningsinstitutionernas arbete

har i huvudsak presenterats i fackpressen och således inte nått ut till

eu bredare publik. Även om press, radio och en del folkbildningsorganisationer

skulle kunna tillgodogöra sig materialet i oredigerat skick försvåras den

nödvändiga överblicken, eftersom ett centralt register över publicerade rapporter

saknas.

Utredningen visar emellertid att flertalet forskningsinstitutioner finner

det önskvärt att resultaten av deras forskning sprids till vidare kretsar. En

allmänt positiv inställning till ett närmare samarbete med konsumentinstitutet

föreligger således.

En viss särställning intar i detta fall statens provningsanstalt, statens institut

för hantverk och industri och de s. k. branschforskningsinstituten.

Dessa institutioner förfogar över omfattande forskningsutrustning och bedriver

en mer eller mindre konsumentvarubetonad provningsverksamhet.

Resultaten av verksamheten är emellertid resp. uppdragsgivares egendom.

Utredningen anser likväl att man i viss utsträckning borde kunna utnyttja

nämnda institutioner.

Utredningen nämner några exempel på institutioner vilkas forskningsresultat

skulle kunna vara av allmänt intresse. Resultaten av arbetarskyddsstyrelsens

varuprovningar från skydds- och säkerhetssynpunkt, statens instituts

för folkhälsan undersökningar på yrkes- och födoämneshygienens

område, Svenska slöjdföreningens bohagsundersökningar och Sveriges

standardiseringskommissions standardiseringsarbete skulle i populärare

presentation än nu kunna vara av intresse för konsumenterna.

Utredningen betonar ännu ett skäl för närmare samarbete mellan forsknings-

och upplysningsinstitutioner, nämligen att dubbelarbete, som splittrar

de tillgängliga resurserna av personal, utrustning och pengar så långt

möjligt måste undvikas.

Den slutliga koordineringen åvilar i stort statens konsumentråd. Det dagliga

löpande samarbetet mellan konsumentinstitutet såsom sammanställare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 1964

av upplysningsmaterial och de berörda forskningsinstitutionerna bör dock

enligt utredningen konsumentinstitutet svara för.

Från bl. a. pressens sida har klagats över att konsumentinstitutets publikationer

inte innehåller referat från varuundersökningar i andra länder.

I varje fall, har det hävdats, bör anvisningar kunna ges om var väsentliga

utländska forskningsresultat på konsumentvaruområdet finns att få.

Utredningen påminner om alt det åligger statens konsumentråd att följa

konsumentverksamheten i andra länder. Genom sitt medlemskap i The

International Office of Consumers’ Unions (IOCU) får rådet och även konsumentinstitutet

löpande uppgifter från ett 20-tal länder.

Rådet följer vidare med utvecklingen genom att prenumerera på ett

femtontal utländska publikationer och genom att vid behov rekvirera utländsk

facklitteratur till sitt bibliotek. Rådet ger ut en stencilerad rapport,

»Konsumentnytt från utlandet», på grundval av nyssnämnda material.

Det nordiska samarbetet sker främst inom den Nordiska kommittén

för konsumentfrågor, som bl. a. sammanställer en forskningskatalog

för att underlätta information om nordiska undersökningsprojekt.

Upplysningsverksamheten

Utredningen framhåller att den naturliga riktpunkten i upplysningsverksamheten

är att nå en så stor del av konsumenterna som möjligt. Det

förutsätter att många olika vägar används för att sprida informationsmaterialet.

Det förutsätter också att ett och samma ämne presenteras i

flera olika former alltefter syftet med upplysningen.

Av olika nu utnyttjade vägar för upplysningsmaterialets spridning är

dags- och veckotidningspressen samt radion och televisionen de viktigaste

direkta kanalerna. I konsumentupplysningsarbetet är även skolorna och

de frivilliga folkbildningsorganisationerna engagerade liksom löntagareoch

kvinnoorganisationerna. Den reguljära fackpressen samt konferenser,

föreläsningar och utställningar är andra ofta anlitade media i en aktiv

konsumentupplysning.

I fråga om upplysningsmaterialets utformning kan man tänka sig åtminstone

fyra olika grader av bearbetning. Det enkla pressmeddelandet

behöver bara i text på några rader orientera om att någonting har ägt

rum på konsumentområdet samt kort ange innehållet. Åtskilliga av konsumenterna

önskar emellertid gå vidare i ämnet och bör då kunna ta del

av en kortfattad, lättläst uppsats. Står vederbörande inför köp av den vara,

som upplysningen avser, eller gäller det en journalist, vilken tänker skriva

en artikel om det aktuella ämnet, behövs en utförligare presentation,

kanske också med tillhandahållande av primärmaterial från den bakomlig
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mnj. ts proposition nr 91 år 19fil

gande undersökningen. De, som undervisar i konsumentupplysande ämnen,

slutligen, måste ha tillgång till ett mycket djupträngande material, kanske

i pedagogiskt bearbetat skick.

Vilka vägar som anlitas för att nå konsumenterna och hur upplysningsmaterialet

utformas beror alltså i allmänhet på den inriktning, som i det

särskilda fallet eftersträvas hos informationsverksamheten. Verksamheten

kan syfta till att lära konsumenterna att självständigt analysera såväl de

egna behoven som varornas pris och kvalitet, ställda i relation till varandra,

samt reklamen omkring varorna. Verksamheten kan också vara

inriktad på att ge konsumenterna aktuella upplysningar i fråga om de

varje dag uppkommande köpsituationerna. Båda typerna av information

är nödvändiga och kompletterar varandra. De utövas också parallellt här

i landet. Dock dominerar köpråden stort, medan utrymmet för sådant kunskapsmeddelande,

vilket mera kan vara ägnat att öka allmänhetens insikt

i konsumentproblematiken, är ganska begränsat.

En ökning av genomslagskraften hos den statliga konsumentupplysningen

blir enligt utredningens mening svår att genomföra, om inte konsumenterna

först görs mottagliga på ett annat sätt än nu för en fortlöpande

saklig pris- och varuinformation. Det kan åstadkommas blott genom

en på allmän konsumentfostran inriktad upplysningsverksamhet.

Resultaten av sådana sociologiska undersökningar, som konsumentrådet redan

nu i viss utsträckning utför, torde kunna läggas till grund för en informationsverksamhet

med främsta syfte att intressera människorna för

konsumentproblematiken.

Det är över huvud taget önskvärt att konsumentupplysningsorganen anstränger

sig att undan för undan variera informationsverksamhetens uttrycksformer.

Anpassning måste i första hand äga rum till upplysningens

innehåll och inriktning. Men det måste också ske en successiv förnyelse

av metodiken i upplysningsarbetet.

Vid en dylik modernisering av den statliga konsumentupplysningen bör

enligt utredningens mening upplysningsorganen pröva olika media, vilka

på andra håll, exempelvis i turistvärvande och exportfrämjande sammanhang

liksom i reklamen, har visat sig äga god genomslagskraft.

Kraven på differentiering i upplysningsarbetets metodik reser långtgående

anspråk på de organ som skall svara för detta arbete. De skall kunna

tillhandahålla ett material, som tillgodoser både den enskilde konsumentens

önskemål om kortfattad, lättillgänglig allmän-information och

vidareupplysarnas behov av ett mera djupträngande upplysningsstoff att

läggas till grund för utarbetande av tidskriftsartiklar, föreläsningar, studiecirklar

etc.

Redan varudistributionsutredningen underströk i sitt betänkande att

konsumentupplysningen så långt möjligt bör omfatta både kvaliteten och

priset på en vara liksom, i förekommande fall, den service som erbjuds

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196b

Aid varans försäljning. Först när köparen äger kunskaper i alla dessa tre

hänseenden, är det möjligt för honom att göra den rätta avvägningen

mellan inköpsalternativ.

Verksamheten vid de skilda institutionerna är emellertid ofta inte av

den art att det är möjligt att i varje särskilt fall vinna en samordning. De

undersökningar på pris- och konkurrensområdet, som pris- och kartellnämnden

gör, kan inte användas direkt för att belysa prisutveckling och

prisdifferenser på enskilda varor i samband med kvalitetsundersökningar

och prisundersökningar. Denna svårighet kan emellertid i stor utsträckning

bemästras genom ett nära samarbete mellan de berörda varuforskande

och prisundersökande institutionerna. Prisövervakningskommittén gjorde

också år 1961 bestämda uttalanden till förmån för ett närmande mellan

pris- och kartellnämnden samt, i första hand, konsumentinstitutet och

varudeklarationsnämnden.

Utredningen nödgas konstatera att denna rekommendation av prisövervakningskommittén

ännu inte har avkastat några mera betydande resultat.

Blott ett par, tre gånger under de senaste åren har genom ett aktivt samarbete

mellan pris- och kartellnämnden samt konsumentinstitutet frågorna

omkring en varas pris-kvalitet eller pris-service fått sin samtidiga och allsidiga

belysning.

Utredningen anser att pris- och kartellnämnden samt konsumentinstitutet

bör hålla regelbundet återkommande sammanträden för ömsesidig information

angående pågående och planerade undersökningar.

Utredningen har tagit upp frågan om en för hela konsumentrådet gemensam

upplgsningstidskrift, som till största delen skulle innehålla populärt

utformat material. Med »gemensam» åsyftar utredningen därvid en tidskrift

som tar in artiklar från alla statliga och statsunderstödda konsumentvaruforskande

institutioner. I tidskriften bör enligt utredningens mening

undersökningsrapporter presenteras i sådant skick att även icke fackligt insatta

personer skall kunna tillgodogöra sig innehållet i dem. Utredningen

anser likväl inte att den nya publikationen bör få lika populär utformning

som det Norska forbrukerrådets tidskrift, vilken på många håll ställts upp

som mönster för en god konsumentpublikation. Statens instituts för konsumentfrågor

nuvarande publiceringsverksamhet omfattar tekniska rapporter,

särskilda broschyrer och en periodiskt utkommande tidskrift. I dessa publikationer

tas ibland in material även från andra statliga eller statsunderstödda

institutioner, däribland statens konsumentråd, varudeklarationsnämnden

och statens institut för byggnadsfrågor. Konsumentinstitutets

publiceringsverksamhet balanserar för närvarande på sammanlagt i runt tal

1150 000 kr. om året.

Konsumentinstitutets periodiska tidskrift »Råd och rön» orienterar om

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196i

institutets fortlöpande undersökningar, informerar om konsumentupplysande

litteratur etc. Bestämda köprekommendationer förekommer inte.

Råd och rön kompletteras genom serien »Köpråd». I den redovisas — ofta

med angivande av namn på tillverkare och beteckning på varan — resultaten

av jämförande kvalitetsbedömningar.

Skriftserien »Konsumentinstitutet meddelar», som innehåller de tekniska

forsknings- och undersökningsrapporterna från konsumentinstitutets arbete,

är avsedd för olika kategorier av fackfolk.

Institutets övriga skrifter, sammanlagt ett femtontal hittills, behandlar

var för sig ett speciellt intresseområde. Tanken med dessa skrifter är att

konsumenten skall kunna få den samlade bilden av en hel fråga i en skrift,

som skall gå att köpa i bokhandeln.

Under den presspolemik, som vintern 1962/63 ägde rum omkring den

statliga konsumentupplysningen, blev konsumentinstitutets skrifter föremål

för rätt stark kritik. Särskilt angreps Råd och rön. Man hävdade att innehållet

var torftigt, texten tung och tråkig och bildurvalet föga representativt.

Utredningen anser dock att presskritiken förra året ibland sköt över målet.

Ett bättre samarbete mellan vissa forskningsinstitutioner på konsumentområdet

skulle emellertid ge det sakliga innehållet en önskvärd breddning.

Även i fråga om lay-out och yttre utförande i övrigt bör särskilt den periodiska

tidskriften kunna göras attraktivare. Utredningen anser även att tidskriften

måste ges en bestämd inriktning.

Angående den lämpligaste utformningen av en för hela konsumentområdet

gemensam tidskrift har utredningen vid sina överväganden stannat för

att innehållet bör redigeras med tanke på att gå direkt ut till konsumenterna.

Huvudändamålet bör vara att till de svenska hemmen förmedla saklig

och vederhäftig information på konsumentområdet i en stil som lätt förstås

av en bredare publik. Samtidigt anser utredningen att det i vårt land med

dess mycket rika veckotidningsflora inte finns underlag för att på konsumentområdet

ge ut en publikation som liknar den norska Forbrukerrapporten.

Den av utredningen förordade tidskriften bör presentera material från

hela det statliga och statsunderstödda konsumentvarufältet. En ledigare redigering

kommer också att göra sitt till för att underlätta tidskriftens spridning.

På ledarplats bör tas in artiklar, som behandlar konsumentfrågorna

mera principiellt och därigenom medverkar till att väcka intresse för konsumentproblematiken.

Tidskriften bör också som en form av allmäninformation

med konsumentfostran som mål utföra egna intervjuer och reportage

på konsumentområdet. Vidare bör i tidskriften finnas artikelreferat och litteraturanmälningar

liksom även information om resultat av utländsk konsumentvaruforskning.

Man kan också tänka sig en läsarnas frågespalt. Tidskriften

bör vidare innehålla redogörelser från det frivilliga folkbildningsarbetet,

om studiecirklar, föreläsningsserier etc. med konsumentupplysande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1961

innehåll. Den bör över huvud taget presentera material om vad som händer

på konsumentområdet. Därigenom och genom att väcka nya frågeställningar

på konsumentområdet bör tidskriften kunna lämna betydelsefulla bidrag

till den allmänna debatten omkring upplysningsverksamheten.

Den nya konsumenttidskriften skulle komma att tjäna som löpande register

över vad som händer på konsumentområdet och bli en inspirationskälla,

ur vilken idéer och uppslag kan hämtas för vidare bearbetning.

Ett samlingsregister på konsumentområdet, vari informeras om resultaten

av tidigare utförda konsumentundersökningar, finns i den av Nordiska

kommittén för konsumentfrågor uppsatta forskningskatalogen. Den är emellertid

varken överskådlig, lätthanterlig eller aktuell.

Utredningen föreslår, att registret flyttas över till konsumentinstitutet,

där skötseln av det kan anförtros den befattningshavare, som utredningen

förordar skall förestå konsumentinstitutets löpande rådgivning per brev, telefon

och vid personliga besök.

Press, radio och TV är som nämnts de viktigaste direkta kanalerna i konsumentupplysningsarbetet.

Via dem når informationen snabbt ut till en

mycket bred publik. Anlitande av massmedia är därför särskilt lämpligt,

när man vill att upplysningen skall nå konsumenterna direkt. Redan nu

finns ett mycket stort intresse hos pressen för att ta in konsumcntupplysandc

artiklar.

Vi har alltså all anledning att glädja oss åt att det konsumentupplysande

materialet genom medverkan av pressen når ut till en långt större krets än

som skulle skett via konsumentinstitutets egna publikationer. Störa ansträngningar

bör därför göras för att vinna goda löpande kontakter mellan

upplysningsorganen och pressen.

Radion och televisionen ägnar kanske inte konsumentupplysningsfrågorna

lika stor uppmärksamhet som pressen. För TV:s del har dock programtiden

på sistone utökats och de personella resurserna förstärkts. Utredningen

är medveten om att den långa förberedelsetiden innebär att programmet

sändningsdagen helt eller delvis kan ha förlorat sitt nyhetsvärde. Därför

finns ett önskemål från Radio-TV att framkommande upplysningsmaterial

skall förstagångspresenteras samtidigt i upplysningsorganens publikationer

och i Radio-TV. Utredningen vill likväl inte ansluta sig till tanken på en

fullständig samordning i tiden vad gäller presentationen. Denna samordning

skulle kunna föranleda att redan sammanställt upplysningsmaterial fick

»hållas inne» i flera månader. Självfallet bör emellertid upplysningsorganen

sträva efter att så tidigt som möjligt hålla Radio-TV, pressen och de andra

vidareupplysarna underrättade om när nya undersökningar planeras, hur

långt pågående projekt fortskridit samt när resultaten av sådana projekt

kan beräknas ligga framme.

Utredningen anser att det finns anledning att räkna med att såväl pressen

som radion och televisionen framöver kommer att ägna konsumentfrågorna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj.ts proposition nr 91 år 1964

ökad uppmärksamhet i samma mån som forsknings- och undersökningsverksamheten

på konsumentområdet utvidgas att gälla nya varugrupper.

För att ge stadga åt de löpande kontakterna med press, radio och TV föreslår

också utredningen i betänkandet att en tjänst som pressombudsman

inrättas.

Utredningen understryker betydelsen av att även skolor, folkbildningsorganisntioner

m. fl. engageras i en mera allmänt inriktad upplysningsverksamhet,

som syftar till konsumentfostran.

Inom det allmänna skolväsendet meddelas konsumentundervisning i ämnet

hemkunskap. Målet för denna undervisning är att göra eleverna förtrogna

med de arbetsuppgifter som förekommer i ett hem. Som föremål för undervisning

anges i anvisningarna till timplanen särskilt »Varudeklarationer,

varubedömningar» och »Prisberäkningar». Det heter också i anvisningarna

bl. a. följande: »All undervisning i hemkunskap skall ge konsumentfostran,

inte minst ekonomiundervisningen, där i lämpliga sammanhang infogas

diskussioner om reklamens för- och nackdelar för konsumenten samt en

objektiv varuupplysning.»

Inom yrkesutbildningen meddelas konsumentundervisning på olika stadier.

Yrkesskolornas lokaler för husligt arbete är utformade med tanke på

att eleverna får handskas med goda bruksvaror i en god miljö. Den kurs

som fått den största spridningen är husmodersskolan, som finns på ca 450

platser i landet och soin ger utbildning främst för enskilt hushåll.

Lanthushållsskolorna räknas till lantbrukets yrkesskolor för kvinnlig

ungdom. Vid skolorna meddelas praktisk och teoretisk undervisning i hushållsekonomi

och hemskötsel.

Utredningen anser att det för framtiden bör vara en angelägen uppgift för

statens konsumentråd att ägna frågan om utrymmet för den konsumentupplysande

undervisningen vid våra skolor största uppmärksamhet.

Utredningen tillägger att det självfallet också bör ankomma på de statliga

konsumentupplysningsorganen att inom ramen för tillgängliga resurser åt

skolorna tillhandahålla all den service på konsumentområdet, som skolorna

i sitt planeringsarbete visar sig vara i behov av.

Målet för studieorganisationernas utbildningsverksamhet var tidigare huvudsakligen

ett färdighetskunnande. Under de senaste åren har emellertid

på programmet för konsumentupplysande kurser tagits upp även rent

principiella frågeställningar, genom vilka en förskjutning ägt rum mot undervisning,

som är mera inriktad på konsumentfostran. Det är också utredningens

uppfattning, att studieorganisationerna har särskilda förutsättningar

att aktivt medverka i en konsumentupplysning, vars viktigaste uppgift

inte är att förmedla kunskaper om särskilda varor utan att ge studiedeltagarna

en generellt kritisk inställning visavi alla varor och förmåga

2 llihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 91

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196''i

att inför ett aktuellt köp skaffa sig de kunskaper som behövs för att göra

ett riktigt val.

Som studielitteratur utnyttjas skrifter, tidskrifter, broschyrer m. m. som

behandlar det ämne, vilket är aktuellt för kurser. Vidare kommer undervisningsmateriel,

som är utarbetad speciellt för konsumentupplysningskurserna

till användning. Denna materiel framställs som regel av organisationerna

själva eller av brevskolor, vilka organisationerna anlitar för ändamålet.

Studieorganisationerna samarbetar i sin verksamhet också med de statliga

konsumentupplysningsorganen. Den ringa bredden i konsumentinstitutets

undersökningsverksamhet och de begränsade personella resurserna

för det egentliga upplysningsarbetet medför att den hjälp, som institutet

kan lämna organisationerna, inte på långa vägar motsvarar deras behov

av grundmateriel för utbildningsverksamheten. Bristen på lämpligt grundmateriel

hämmar organisationernas aktivitet. Tillgången på konsumentupplysande

material blir som regel också bestämmande för i vilken utsträckning

folkbildningsorganisationerna lägger upp konsumentupplysande

kurser. Alla åtgärder bör därför vidtas för att på konsumentområdet lämna

effektiv service åt studieorganisationerna i deras planeringsarbete. En

av riktpunkterna vid uppläggning av serviceverksamheten bör vara att

det skall bli lätt för organisationerna att orientera sig på konsumentupplysningsområdet.

Bättre samordning av forsknings- och undersökningsverksamheten,

en gemensam konsumenttidskrift och ett samlingsregister

på konsumentområdet över tidigare gjorda forskningar och undersökningar

är tre av utredningen framlagda förslag, som alla syftar till att ge en

bättre överblick. Även i den rent praktiska uppläggningen och utförandet

av undervisningen behöver organisationerna stöd. Särskilt de mindre studieförbunden

efterfrågar ofta pedagogisk expertis som biträde vid utarbetande

av studiehandledningar och studiebrev. Utredningen föreslår därför

att konsumentinstitutets upplysningsavdelning fr. o. m. den 1 juli 1964

tillförs en befattningshavare med pedagogisk utbildning.

Konsumentinstitutets service åt studieorganisationerna bör även i större

omfattning än för närvarande gälla åskådningsmateriel såsom filmer,

bildband, stillbilder, materiel för flanelltavlor, bläddertavlor, arbetsblad,

broschyrer etc. Åskådningsmateriel av olika slag bör därför kunna ställas i

ordning inom konsumentinstitutet för försäljning eller uthyrning till bl. a.

studieorganisationerna i deras cirkel- och föreläsningsverksamhet m. m.

Konsumentinstitutet skall vidare kunna lämna organisationerna uppgifter

om lämpliga föreläsare eller eljest medverka i konferenser, kurser

etc.

Vad utredningen föreslår om ökat samarbete med och bättre service åt

folkbildningsorganisationerna gäller i lika mån löntagare- och kvinnoorga
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196k

nisationerna. Flertalet av dem utövar visserligen ingen studieverksamhet,

men de har sina medlemstidskrifter, i vilka konsumentfrågorna ofta tas

upp till diskussion.

Utredningen överväger i sitt betänkande om det inte för berörda parter

skulle vara värdefullt att ha tillgång till ett samarbetsforum, där i första

rummet folkbildningsorganisationerna men också pressen och de andra vidareupplysarna

kunde möta konsumentupplysningsorganen för information

och samtal om främst den mera långsiktiga planeringen. Utredningen

åsyftar härvid inte någon form av permanent samarbetsdelegation utan

föreslår, att företrädare för upplysnings- och forskningsorganen och olika

kategorier av vidareupplysare möts vid en årligen återkommande konferens.

Den bör hållas i konsumentrådets regi och vara av huvudsakligen

informativ karaktär.

För att effektivisera rådgivningsverksamheten i frågor av intresse för

konsumenterna föreslår utredningen att upplysningscentra inrättas.

Undersökningar beträffande olika konsumtionsvarors pris och kvalitet

förekommer på många håll, men det är svårt att rörande en viss produkt

snabbt få besked om var den blivit undersökt och hur resultatet publicerats.

Ett väsentligt ökat utrymme bör beredas den personliga rådgivningen.

Utredningen föreslår därför, att det på olika platser i landet skapas stödjepunkter,

där information i konsumentfrågorna kan meddelas eller anvisning

ges om var sådan information finns tillgänglig.

I de tre största städerna i riket och i Umeå bör dessutom inrättas särskilda

upplysningscentraler. Vid varje central skall aktuell litteratur, tidskrifter

och annan trycksaksinformation på konsumentområdet finnas tillgängligt.

Upplysningscentralerna bör utöva en mera allmänt inriktad upplysningsverksamhet.

Det är vidare önskvärt att det inom upplysningscentralen

bereds utrymme för special- och vandringsutställningar.

Ett centralbibliotek för litteratur och tidskrifter på konsumentområdet

saknas i vårt land men efterfrågas ofta. Utredningen har granskat den

frågan och därvid visserligen blivit övertygad om behovet av ett dylikt

bibliotek, men i avvägningen mellan förebyggande önskemål om en snar

utbyggnad av olika sektorer av den statliga konsumentupplysningen har

utredningen likväl ansett, att inrättandet av ett konsumentbibliotek av

praktiska och även av ekonomiska skäl bör anstå något eller några år.

Det löpande personalbehovet, när verksamheten vid biblioteket kommit

igång, uppskattas av utredningen till en biblioteksassistent. För uppläggning

av biblioteket behövs under det första året experthjälp och annan

extra arbetskraft motsvarande ca 15 000 kr. Medelsbehovet av engångskaraktär

för bokinköp uppskattas av utredningen till 25 000 kr.

Hushållningssällskapens hemkonsulenter bedriver inom resp. län under
2f

Bihang till riksdagens protokoll 196i. i samt. A’r 91

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196i

visning och rådgivning om allt som rör hem och hushåll. Det har framstått

som naturligt för utredningen att närmare undersöka, om det finns

möjligheter till eu ökad och bättre spridning av framkommande upplysningsmaterial

genom ett vidgat samarbete mellan konsumentupplysningsorganen

och hushållningssällskapens hemkonsulenter. Därvid har framkommit

att hemkonsulenterna i växande utsträckning använder konsumentinstitutets

skrifter som underlag för sin rådgivnings- och upplysningsverksamhet

i konsumentfrågor.

Utredningen föreslår att konsumentinstitutet i samråd med pris- och

kartellnämnden tar upp diskussioner med lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens

förbund rörande de närmare formerna för en vidgad

samverkan från och med den 1 juli 1964 mellan den statliga konsumentupplysningen

och hushållningssällskapens hemkonsulenter.

En viktig förutsättning är att hemkonsulenten är anträffbar på sällskapets

expedition, eller annan lämplig plats, på bestämda tider. På expeditionen

skall finnas tillgängliga på konsumentområdet förekommande litteratur-

och forskningsregister m. m. Försäljning av och prenumeration på

konsumentinstitutets samt pris- och kartellnämndens periodiska tidskrifter

skall kunna äga rum. En annan lämplig åtgärd vore att vederbörande

hushållningssällskap svarade för iordningställande och löpande tillsyn av

vandringsutställningar och andra lokala visningar av konsumentinstitutets

montrar, skärmar m. m.

Den beskrivna verksamheten kommer att ge utslag i ökad efterfrågan på

råd och anvisningar från husmödrarnas och andra konsumenters sida. En

förutsättning för att systemet skall fungera på nöjaktigt sätt är att mycket

nära kontakter mellan upplysningsorganen och hushållningssällskapen

uppehålls.

Utredningen har gått vidare och försökt att få förankring för den statliga

konsumentupplysningen även på det rent lokala fältet. Därvid har uppmärksammats

den roll, som kan tänkas utövad av våra stads- och kommunalbibliotek

såsom förmedlare av konsumentupplysande litteratur. Vi har

i hela landet omkring ettusen sådana folkbibliotek.

Det finns enligt utredningens mening olika vägar efter vilka folkbiblioteken

kan utnyttjas i den statliga konsumentupplysningen. En väg är att

biblioteken presenterar den konsumentupplysande litteraturen samlat och

överskådligt. Folkbiblioteken bör därvidlag kunna påräkna service från konsumentupplysningsorganen.

Det är också klart att folkbiblioteken gratis

bör tillhandahållas de publikationer som ges ut av i första hand konsumentrådet,

konsumentinstitutet, pris- och kartellnämnden samt varndeklarationsnämnden.

Det bör ankomma på konsumentinstitutet att i samråd med pris- och

kartellnämnden ta upp de erforderliga diskussionerna med skolöverstyrelsen

om aktiva insatser av folkbiblioteken i den statliga konsumentupplysningen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1964

21

Organisation och kostnader

Vid upplysningsavdelningen hos statens institut för konsumentfrågor arbetar

15 personer.

För avlöningar vid upplysningsavdelningen belastas konsumentinstitutets

avlöningsanslag med 270 000 kr. för ordinarie och extraordinarie personal

samt med 15 000 kr. för extra och tillfällig arbetskraft.

Även vid undersökningsavdelningarna och vid kansliet utförs en hel del

arbete, som hör till den egentliga upplysningsverksamheten. Det gäller t. ex.

besvarande av vissa frågor, som av upplysningsavdelningen hänskjuts till

den eller dem som utfört den ifrågavarande undersökningen samt all expediering

av Råd och rön.

Konsumentinstitutets omkostnader är i riksstaten för budgetåret 1963/64

upptagna med 478 000 kr. Därav kan 315 000 kr. beräknas falla på upplysningsverksamheten.

Huvudparten av sistnämnda belopp, eller 275 000 kr.,

gäller publiceringsverksamheten, inklusive konsumentinstitutets ersättning

till postverket för distribuering av Råd och rön. Från statens konsumentråd

har till utställningar m. m. under det senaste året erhållits drygt 50 000

kr.

Av konsumentinstitutets avlönings- och omkostnadsanslag för budgetåret

1963/64 belöper avrundat 700 000 kr. på den egentliga upplysningsverksamheten,

varemot svarar en beräknad inkomst av 300 000 kr. Därtill kommer

de avlöningsmedel och särskilda anslag för utställningar m. in., som

statens konsumentråd ställer till institutets förfogande. Storleken härav

under det senaste året utgjorde ca 120 000 kr.

Utredningen framhåller att en av framgångs vägar na för att snabbt och

till måttliga kostnader vinna en effektivare konsumentupplysning ligger i

ett bättre utnyttjande av olika existerande, utanför konsumentinstitutet

stående forsknings- och provningsinstitutioner. Hur en dylik samverkan på

sikt skall utformas, främst i vad gäller urvalet av nya undersökningsobjekt,

har utredningen ansett böra bli föremål för särskild granskning.

1 samma mån som primärmaterialet till upplysningen på detta sätt produceras

av flera från varandra oberoende institutioner växer kraven på

självständighet hos det organ, vilket skall samla ihop, redigera och vidarebefordra

upplysningsstoffet till konsumenterna. Med den utgångspunkten

har i debatten om den statliga konsumentupplysningen ofta framförts önskemål

om inrättande av ett helt fristående organ som samordnare och utövare

av den egentliga upplysningsverksamheten.

Utredningen påpekar att upplysningsmaterialet är produkten av ett nära

samarbete mellan de som undersöker en viss vara, och de som skall informera

om resultatet av undersökningen. Utredningen finner det därför naturligt

att så länge den huvudsakliga basen för informationsarbetet är att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 19(i''i

finna inom en undersökningsinstitution så skall samma institution också

svara för upplysningen. Även om ett nära samarbete etableras mellan konsumentinstitutet

och andra forskningsinstitutioner kommer likväl institutet

att än så länge vara den huvudsakliga producenten av underlag för upplysningsverksamheten.

Även om utredningen således ännu inte finner tiden

mogen för att förverkliga tanken på ett helt fristående upplysningsorgan anser

den dock att konsumentinstitutets upplysningsavdelning skall äga ett

avsevärt mätt av självständighet i sitt arbete. I det syftet föreslår utredningen,

att frågor rörande offentliggörande av forskningsresultat samt övriga

med upplysningsverksamheten sammanhängande frågor skall ankomma

på styrelsen, vilken sedan kan överflytta visst eller vissa ärenden till

ett inom styrelsen upprättat arbetsutskott. I frågor som gäller upplysningsarbetet

skall chefen för upplysningsavdelningen vara föredragande såväl i

styrelsen som i arbetsutskottet. De ökade arbetsuppgifterna för berörda styrelseledamöter

anser utredningen böra föranleda omprövning av de arvoden,

som utgår.

Enligt nu gällande regler ankommer det på direktören att efter de riktlinjer

som styrelsen dragit upp ombesörja bl. a. offentliggörandet av forskningsresultaten.

Utredningens förslag om överflyttning av beslutanderätten

m. m. i frågor rörande upplysningsverksamheten till styrelsen-arbetsutskottet

föranleder därför i sin tur förslag om ändringar i konsumentinstitutets

instruktion.

Avlöningar

Innehavaren av tjänsten som chef för upplysningsavdelningen förutsätts

enligt utredningen vara ansvarig utgivare för den periodiska tidskriften och

bör äga praktiska erfarenheter av journalistyrket. De disparata arbetsuppgifterna

och kravet på självständighet i deras utförande, liksom verksamhetens

utåtriktade och ömtåliga karaktär, ställer anspråk på allmän duglighet,

samarbetsförmåga och gott omdöme hos vederbörande. Utredningen

räknar med lönegradsplacering såsom för avdelningsdirektör.

Med redigeringen av Råd och rön samt övriga skrifter arbetar för närvarande

förutom två heltidsanställda huvudredaktörer två tjänstemän på vardera

halvtid. Ytterligare en konsulent hjälper i mindre omfattning till att

sammanställa underlag för artiklar och skrifter. För lay-out anlitas en utomstående

specialist, och för skrivgöromål finns en kontorsbiträdestjänst.

Det gör för publiceringsverksamheten sammanlagt drygt fyra hela tjänster

jämte biträde av specialist för lay-out.

Innehållet i den nya konsumenttidskriften kommer att bli mera omfattande

och mera variationsrikt än vad som nu gäller för Råd och rön. I det

av utredningen förutsatta samarbetet mellan konsumentinstitutet och de

utomstående forsknings- och provningsinstitutionerna bör tekniskt utbildad

personal medverka. En helt ny uppgift på publiceringssidan blir att förse

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196b

press, radio och TV samt folkbildnings- m. fl. organisationer med ett skriftligt

informationsmaterial.

Det tryckta ordet används i nästan varje form av upplysningsverksamhet.

Publiceringen är också den sektor inom den statliga konsumentupplysningen,

som i särskild grad behöver förstärkas. Utredningen finner en

kraftig förstärkning av den med institutets skrifter sysselsatta personalen

motiverad redan fr. o. m. den 1 juli 11164. Med hänsyn till önskvärdheten

ur praktiska och ekonomiska synpunkter av att utbyggnaden sker successivt,

begränsar sig utredningen till att föreslå att från och med budgetåret

11164/65 till en särskild sektion inom upplysningsavdelningen kallad redaktionen,

knyts följande tjänster, nämligen en byrådirektör, tre redaktörer,

en ingenjör och ett biträde. Därutöver torde böra beräknas 15 000 kr. för

alt möjliggöra arvodesanställning av en fotograf. Tillika föreslår utredningen

att 10 000 kr. anvisas för arvodering av praktikanter, som skall söka

in vid journalistinstitutens konsumentupplysningslinje, samt enahanda belopp

för extra arbetskraft.

När efter något eller några år närmare erfarenheter har erhållits av den

nya konsumenttidskriften, och samarbetet med de utomstående forskningsoch

provningsinstitutionerna har vunnit stadga, räknar utredningen med

att det skall föreligga behov av ytterligare minst en redaktör och en ingenjör.

Något fast organiserat samarbete mellan konsumentinstitutet samt press,

radio och TV äger för närvarande inte rum. Detta anser utredningen vara

en olägenhet, som kommer att öka i samma takt som massmedia alltmer tar

aktiv del i konsumentupplysningsarbetet. Utredningen föreslår därför att

från och med den 1 juli 1964 en tjänst som pressombudsman inrättas. Han

bör till sitt förfogande ha ett biträde.

Pressombudsmannens viktigaste arbetsuppgift blir att allmänt sörja lör

goda löpande kontakter mellan konsumentinstitutet samt press och radioTV.

Med hänsyn till betydelsen av ett aktivt samarbete mellan konsumentinstitutet

och folkbildnings- m. fl. organisationer såsom vidareförmedlare av det

konsumentupplysande materialet, föreslår utredningen att det fr. o. m. den

1 juli 1964 inom upplysningsavdelningen inrättas en sektion för service åt

studieorganisationerna m. fl. Denna studiesektion bör förestås av en befattningshavare

(konsulent) med pedagogisk utbildning. Då det är önskvärt

med en successiv förnyelse av metodiken i de arbetsuppgifter, om vilka nu

är fråga, föreslår utredningen inte att någon fast tjänst inrättas för ändamålet.

I stället bör befattningen rekryteras med erfaren lärare, vilken kan

åtaga sig föreståndarskapet för sektionen mot anställningsvillkor i likhet

med vad som kommer att gälla för vissa konsulentbefattningar i skolöverstyrelsen.

Det kompletterande personalbehovet inom studiesektionen är svårt att be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196b

stämma. För en verkligt effektiv hjälp på bred bas åt organisationerna

skulle i och för sig behövas en rätt stor personal. Utredningen har emellertid

ansett det rimligt, att man i fråga om en verksamhet av denna art prövar

sig fram i mindre skala och tar vara på därvid vunna erfarenheter innan

ytterligare utbyggnad sker.

Utredningen föreslår därför att studiesektionen nu tillförs — förutom

den tidigare nämnda konsulentbefattningen —- två befattningar, nämligen en

assistenttjänst och en biträdestjänst. På assistenten skall ankomma att vårda

åskådningsmaterialet samt att svara för alla kontakter, som sammanhänger

med tillverkning, uthyrning resp. utlåning, distribuering etc. av denna

materiel. Assistenten bör tills vidare svara för kontinuiteten inom sektionen.

För anlitande av teknisk expertis vid behov av ritningsarbeten, diagramteckningar

etc. bör i konsumentinstitutets icke-ordinariepost inräknas

15 000 kr.

Inom konsumentinstitutets utställningsverksamhet sysselsätts f. n. fem

personer. Då en del av dessa även har andra arbetsuppgifter, motsvarar institutets

nuvarande insatser på utställningssidan tre heltidstjänster. Utredningen

föreslår att utställningssektionen fr. o. m. den 1 juli 1964 organiseras

med tre tjänster som konsulent och en biträdestjänst. Utredningen förutsätter

därvid att det skall vara möjligt för utställningssektionen att i sitt

arbete på det lokala planet utnyttja hushållningssällskapens hemkonsulenter

eller av kommunerna anställda sådana konsulenter. För extra arbetskraft

vid genomförande av olika framträdanden på det lokala planet räknar

utredningen med behov av 15 000 kr.

Vad gäller rådgivningen ser utredningen i de särskilda upplysningscenlralerna

med anslutande regionala och kommunala stödjepunkter verksamma

hjälpmedel att föra ut den statliga konsumentupplysningen.

Verksamheten vid upplysningscentralerna bör givetvis nära knytas an

till den rådgivning, som utövas inom institutet per brev, telefon och vid

personligt besök. Därmed sysselsätts f. n. nio personer. En del har också

andra arbetsuppgifter, några är anställda på halvtid. De samlade insatserna

motsvarar därvid mellan fyra och fem heltidstjänster.

För den från institutet utgående rådgivningsverksamheten uppskattar utredningen

personalbehovet till en tjänst som konsulent, två tjänster som

kontorsskrivare och två tjänster som kansliskrivare. Under konsulenten bör

även sortera de särskilda upplysningscentralerna, för vilka utredningen tidigare

uppskattat det samlade personalbehovet till fyra tjänster som föreståndare

och två tjänster som kansliskrivare. Ytterligare bör till rådgivningssektionen

hänföras en tjänst som biblioteksassistent (för konsumentinstitutets

nuvarande bibliotek). Gemensamt för upplysningscentralerna torde

för extra arbetskraft, exempelvis i anslutning till särskilda aktioner, böra

anvisas 20 000 kr. Däri är då inräknade även särskilda medel för avbytare

åt föreståndarna i Malmö och Umeå.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kurigl. Maj:ts proposition nr 91 år 1964

Lokalfrågan för upplysningscentralerna kan ta tid att lösa, varför dessa

inte torde komma att vara i funktion förrän omkring den 1 januari 1965.

Vid sådant förhållande kan för budgetåret 1964/65 lönemedel till centralernas

fyra föreståndare och två kansliskrivare samt extra arbetskraft beräknas

blott för halvt år.

Vid bifall till de tidigare förslagen om utbyggnad av upplysningsavdelningen

blir en viss utökning nödvändig även beträffande kansliet. Kansliet

omfattar för närvarande en tjänst som förste byråsekreterare, åtta biträdestjänster

samt en tjänst som vaktmästare.

Utredningen föreslår att kansliet från och med den 1 juli 1964 förstärks

med två biträdestjänster samt en tjänst som vaktmästare.

Vid bifall till vad utredningen nu föreslagit får konsumentinstitutets upplysningsavdelning

den organisation, som framgår av följande.

Avdelningsdirektör

Redaktionen

Pressombudsmannen

Studiesektionen Utställningar

Rådgivningen

1 byrådirektör 1 pressombudsman

3 redaktörer 1 biträde

1 ingenjör

1 biträde

1 konsulent

1 assistent

1 biträde

3 konsulenter 1 konsulent

1 biträde 4 föreståndare

2 kontorsskrivare

1 bilioteksassistcnt

4 kansliskrivare

Personalen vid den nya upplysningsavdelningen kommer sålunda att omfatta

28 befattningshavare. Kostnaderna härför, inklusive kostnaderna för

tre nya befattningshavare vid kansliet, uppskattas av utredningen för budgetåret

1964/65 till drygt 800 000 kr., innebärande en ökning av nu utgående

lönemedel för upplysningsarbetet med 445 000 kr. Budgetåret 1965/66 tillkommer

90 000 kr. med hänsyn till att lönemedel för upplysningscentralerna

då skall beräknas för helt år.

Utredningen understryker, att en personalorganisation av föreslagen storlek

av utredningen bedöms nödvändig för att vinna en tillfredsställande

upplysningsverksamhet redan med nuvarande forsknings- och undersökningsvolym

och med den utökning därav, som förutsätts äga rum från och

med den 1 juli 1964. Det innebär att framtida ytterligare utbyggnad av

forsknings- och undersökningsverksamheten i och för sig motiverar en motsvarande

förstärkning av upplysningssidan, ehuru det väl därvid främst

kommer att gälla befattningshavare i mellan- och lägre grader.

Omkostnader

För anskaffning av kontorsinredning till nya tjänsterum tar utredningen

upp 40 000 kr. För anskaffning av skriv- och räknemaskiner anser utredningen

14 000 kr. erforderliga och för utensilier till ett mörkrum för fotoändamål

4 500 kr. Till sjukvård är för närvarande anvisade 7 000 kr. Till

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196b

detta ändamål bör räknas med ytterligare 2 000 kr. Delposlen till bränsle,

lyse och vatten bör föras upp med 14 000 kr.

Konsumentinstitutets nuvarande telefonväxel har en helt otillräcklig kapacitet.

Institutets mottagningsmöjligheter per telefon måste snarast förbättras

men slutlig ställning till den lämpligaste typen av telefonväxel bör

inte tas, förrän den nya organisationen fastställts och lokalfrågan för den

av utredningen föreslagna särskilda upplysningscentralen i Stockholm blivit

löst. En provisorisk förbättring av telefonmottagningen måste emellertid

åstadkommas snarast möjligt. Enligt vad utredningen under hand erfarit

bör ett provisorium kunna åstadkommas inom en kostnadsram av ca 8 000

kr. vilket belopp utredningen föreslår ställs till institutets förfogande.

Till löpande expenser, såsom papper och skrivmaterial samt städning föreslår

utredningen att 94 500 kr. anvisas.

Kostnaderna för publikationstryck vid en utbyggnad av upplysningsverksamheten

enligt utredningens förslag är svåra att bestämma på förhand.

Utredningen anser att institutet, när det gäller utformningen av den nya

konsumenttidskriften, bör pröva sig fram för att nå den lämpligaste avvägningen

mellan framställningskostnad och utförsäljningspris, ställda i relation

till det objektivt bedömda upplysningsvärdet. I fråga om finansieringen

av tidskriften — liksom i princip även av de icke-periodiska skrifterna —

bör samma regler gälla som nu tillämpas, d. v. s. att publikationerna skall

bära sina egna trycknings- och bildkostnader m. m.

Vissa kategorier av vidareupplysare bör kostnadsfritt erhålla institutets

skrifter. Det gäller bl. a. hemkonsulenterna och folkbiblioteken. Gratisutdelning

till dem är helt enkelt en av förutsättningarna för en sådan aktiv

medverkan från deras sida i konsumentupplysningsarbetet, som utredningen

räknar med.

Utredningen föreslår att anslagsposten Publikationstryck i omkostnadsstaten

för konsumentinstitutet för budgetåret 1964/65 bestäms till 325 000

kr., innebärande en höjning med 50 000 kr. Samtidigt bör vederbörande

inkomsttitel på riksstatens inkomstsida skrivas upp med 50 000 kr.

Till reseersättningar — som för innevarande budgetår beräknas till

13 500 kr. — bör anvisas ytterligare 6 500 kr.

Anslaget till annan upplysningsverksamhet (än publikationer) förutsätts

av utredningen för nästa budgetår kunna minskas med 4 000 kr. till

15 000 kr. Som utredningen antytt är för närvarande särskild medelsanvisning

av statens konsumentråd en förutsättning för att konsumentinstitutet

självt skall kunna arrangera utställningar och andra liknande framträdanden.

Det är emellertid konsumentrådets mening, att den mera kontinuerliga

utställningsverksamheten bör täckas av institutets ordinarie budget och

ej bekostas av rådet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196A

Utredningen föreslår att institutet tills vidare årligen tillförs 15 000 kr.

för i genomsnitt fem specialutställningar om året samt 39 000 kr. för genomsnittligt

tre vandringsutställningar om året.

Kostnaderna för bildband till undervisningsändamål varierar med ämnet

och med tillverkningssättet. Genomsnittligt kan för varje band räknas

med en kostnad av 10 000 kr. Härtill bör läggas 2 000 kr. för den kompletterande

texten. Konsumentinstitutet förfogar för närvarande över material

till sex eller sju olika bildband. Utredningen föreslår att för nästa budgetår

medel beräknas för framställning av tre bildband. Det gör sammanlagt

36 000 kr.

Vid framställning av material för flanelltavla bör räknas med en kostnad

av 2 000 kr. per sats. Utredningen föreslår att för budgetåret 1964/65

medel tas upp för tillverkning av fyra satser olika ämnen. Det gör 32 000

kr. Den åtföljande texten beräknas kosta 6 000 kr. för alla satserna. Därvid

uppkommer ett årligt medelsbehov av 38 000 kr. För annan åskådningsmateriel

såsom prover etc. i anslutning till bildbanden och tavelmaterielen

bör räknas med 30 000 kr.

Utredningen föreslår att de nu angivna kostnaderna för utställningar,

bildband etc. bestrids ur ett särskilt reservationsanslag med rubriken Statens

institut för konsumentfrågor: Vpplgsningsmateriel. Som motiv härför

åberopar utredningen att planering och utförande av såväl utställningar

som bildband och vissa andra former av åskådningsmateriel som regel äger

rum på ganska lång sikt.

Bildbanden och flanelltavelsatserna med kompletterande text bör hyras

ut eller försäljas till intresserade organisationer m. fl. Intäkterna bör tas

till uppbörd under förevarande reservationsanslag och användas för de med

anslaget avsedda ändamålen.

Vid bifall till vad utredningen nu föreslagit blir — under i övrigt oförändrade

förhållanden — medelsbehovet för budgetåret 1964/65 under omkostnadsanslaget

resp. det särskilda reservationsanslaget för upplysningsinateriel

629 000 och 138 000 kr. Det innebär i förhållande till nu utgående

anslag av statsmedel för motsvarande ändamål ökningar med sammanlagt

239 000 kr., varav 66 500 kr. är engångsutgifter.

Rörande lokalfrågorna har utredningen vid underhandskontakter med

byggnadsstyrelsen erfarit, att konsumentinstitutets upplysningsavdelning

redan nästa sommar kan få disponera ett väsentligt ökat antal tjänsterum

inom den barackbyggnad vid Rålambsvägen i Stockholm, som institutet

delar med vägförvaltningen i Stockholms län.

Lokalbehoven för upplysningscentralerna förutsätter utredningen skall

kunna tillgodoses huvudsakligen genom förhyrning. Det bör ankomma på

byggnadsstyrelsen att ombesörja den saken.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196b

III. Yttranden

Så gott som samtliga remissinstanser har i princip ställt sig positiva till

de praktiska förslag till effektivisering av den statliga konsumentupplysningen

som utredningen lagt fram i sitt betänkande. Konsumentrådet, KF.

Kooperativa kvinnogillesförbundet, LO, slöjdföreningen, m. fl. anser dock

att med hänsyn till nu pågående utredningar inom samma område den

av utredningen föreslagna organisationen snarare bör betraktas som ett

provisorium än som en slutlig lösning av problemet.

Industriförbundet, köpmannaförbundet, standardiseringskommissionen,

varudeklarationsnämnden och grossistförbundet anser, att utredningens omorganisationsförslag

tills vidare inte bör föranleda någon åtgärd. De hävdar

att det vore lämpligare att tillgodose behovet av en effektivisering av konsumentupplysningen

genom en personell förstärkning av upplysningsavdelningen

vid konsumentinstitutet i enlighet med dess petita för budgetåret

1964/65.

De flesta remissinstanserna anser det som mycket angeläget att, såsom

utredningen föreslagit, frågan om den framtida statliga konsumentvaruforskningens

inriktning och omfattning samt formerna för verksamhetens

bedrivande blir föremål för en särskild undersökning, som

bör sättas igång så snart som möjligt. Folkpartiets kvinnoförbund och

Statstjånstemännens riksförbund föreslår, att detta lämpligen sker genom

tilläggsdirektiv till 1963 års konsumentupplysningskommitté. Konsumentrådet

anser att därvid även bör behandlas rådets roll som koordinator för

forskningsverksamheten. Enligt bland andra Sveriges husmodersföreningars

riksförbund och AB Svensk byggtjänst bör den föreslagna utredningen

även behandla konsumentens situation och beteende. KF förutsätter, att därvid

även den framtida organisationen av upplysningsverksamheten blir

föremål för översyn.

Remissinstanserna delar också utredningens mening att en betydligt effektivare

konsumentupplysning kan vinnas genom bättre samarbete

mellan konsumentinstitutet och andra institutioner, som bedriver konsumentvaruforskning

och provning. Byggnadsstyrelsen påpekar att det ligger

i den privata industriens intresse att objektiva provningsmetoder utarbetas,

varför konsumentinstitutet bör söka engagera industrin i detta arbete. Textiiforskningsinstitutet

hävdar att forskningsinstitutionerna bör erhålla ersättning

för de merkostnader ett intensifierat samarbete med institutet kan

medföra. Till denna uppfattning ansluter sig också statens provningsansialt

och standardiseringskommissionen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 9i år 1961

De som yttrat sig över utredningens samarbetsförslag har tillstyrkt, att

grunden för institutets upplysningsverksamhet breddas genom att redan

existerande provnings- och forskningsresurser i första hand utnyttjas. Konsumentinstitutet

och varudeklarationsnämnden framhåller dock, att det på

sikt torde bli nödvändigt att låta inrätta särskilda statliga provningslaboratorier

eftersom den nuvarande provningskapaciteten är otillräcklig.

Samtliga instanser som berört frågan om bättre utnyttjande av resultaten

från kommunal, kooperativ och privat forskningsverksamhet

tillstyrker att så sker. Enligt statens institut för hantverk

och industri bör den av utredningen föreslagna grundforskningsundersökningen

ta upp denna fråga till behandling. RLF förutsätter, att

en kritisk bedömning av resultaten föregår utnyttjande av dem. AB Svensk

bygg tjänst föreslår, att samarbetet genomförs efter för statliga organ godtagbara

riktlinjer. Svenska försäljnings- och reklamförbundet framhåller

vikten av att upplysningsorganet har goda relationer till det privata näringslivet.

En klyfta som främst blir till nackdel för konsumenterna, kan

lätt uppstå mellan företagen och en konsumentupplysning, som inte åtnjuter

dessas respekt.

Utredningens förslag, att man bör pröva värdet i Sverige även av u tländska

undersökningar tillstyrks mer eller mindre oreserverat

av remissinstanserna. Uppgiften att bevaka vad som sker internationellt

på området, bör enligt piis- och kartellnämnden åvila konsumentinstitutet

som i sitt löpande arbete kommer att ha god nytta av internationella kontakter.

Upplysningsverksamheten

De flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens uppfattning

att konsumentupplysningens uppgift inte bara är att förmedla resultaten

av provning och forskning till konsumenterna utan även att göra den enskilde

konsumenten mottagligare för en fortlöpande saklig pris- och varuinformation.

Pris- och kartellnämnden anser sin verksamhet hittills huvudsakligen

ha varit av fostrande karaktär. Nämnden ämnar även i fortsättningen

inrikta sina undersökningar på att göra konsumenten prismedveten.

I detta sammanhang efterlyser Centerns kvinnoförbund en redovisning

för konsumenterna om fördelningen av försäljningspriset på tillverkare,

mellanhänder och detaljist. Enligt LO skulle upplysningsverksamheten

få större slagkraft om samordnad information om en vara kunde

fås från konsumentinstitutet, pris- och kartellnämnden och varudeklarationsnämnden

och tillstyrker ett nära samarbete mellan dessa institutioner.

TCO erinrar om den prioritet, som den statliga upptysningsverksamheten

kommer att ge de varor som undersökts. TCO finner det därför angeläget

att upplysningsverksamheten kompletteras med effektiv prisövervakning.

Då det gäller upplysningsmaterialets spridningsvägar och u t
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 01 år 1964

formning anser de instanser, som behandlat frågorna i sina yttranden,

liksom utredningen, att man måste sträva efter en successiv förnyelse av

metodiken i upplysningsarbetet. Risk föreligger annars att verksamheten

förlorar i aktualitet och slagkraft.

Remissinstansernas åsikter om behovet och utformningen av en statlig

gemensam konsumenttidskrift divergerar starkt. Utredningens

förslag i fråga om tidskriften tillstyrks i princip av statskontoret, Hushållningssällskapens

förbund, Liberala studieförbundet, Sveriges hemkonsulenters

förening, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, m. fl. Positivt

inställda, men med den reservationen att en sådan tidskrift utformningsmässigt

i första hand bör vända sig till kvalificerade konsumenter och

vidareupplysare, är konsumentrådet, slöjdföreningen, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, m. fl. Många av remissinstanserna anser likväl,

att konsumentinstitutets nuvarande publikation »Råd och rön», som den

nya tidskriften avses ersätta, bör bibehållas. Så anser t. ex. överstyrelsen

för yrkesutbildning att Råd och röns planerade efterträdare kommer att

bli betydligt mindre värdefull för yrkeslärarna. Centrala sjukvårdsberedningen,

kommerskollegium och varudeklarationsnämnden påpekar att tidskrifter

som »Vi» och »Ica-Kuriren» täcker majoriteten av svenska hushåll

och föreslår, att möjligheterna till ett ökat samarbete med publikationer av

denna typ undersöks.

Många av remissinstanserna anser emellertid, att utredningens förslag

i fråga om den nya tidskriften behöver utredas ytterligare från såväl ekonomisk

som teknisk synpunkt, innan ställning kan tas till förslaget. Utredningens

kostnadskalkyl för den nya tidskriften ter sig föga realistisk,

tycker bl. a. Folkpartiets kvinnoförbund, KF och Sparf ram jandet. Skolöverstyrelsen,

konsumentinstitutet, KF, LO, industriförbundet, lantbruksförbundet,

m. fl. föreslår att Råd och rön behålls under sitt nuvarande namn men

i moderniserad, kompletterad och förbättrad utformning.

Grossistförbundet och Svenska annonsörers förening vill bestämt avstyrka

att en gemensam konsumentupplysande tidskrift skapas. Den kommer

att få svårt att hävda sig i konkurrensen. Dessutom finns risk för att

massmedia som dagspress, radio och TV kommer att visa minskat intresse

för att sprida konsumentupplysande material. I detta sammanhang kan

nämnas att LO och Svenska journalistförbundet ställer sig tveksamma till

lämpligheten i utredningens förslag om det juridiska ansvaret för tidskriften.

Utredningens förslag att knyta en pressombudsma n till konsumentinstitutet

tillstyrks varmt av de flesta instanser, som yttrat sig i frågan.

överstyrelsen för yrkesutbildning anser sig inte kunna ta ställning till

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196b

detta förslag innan 1960 års radioutredning avgivit sitt betänkande. Centerns

kvinnoförbund lägger stor vikt vid att den expertis, som skall handha

radio- och TV-verksamheten, blir tillräcklig i antal och att den väljs

ut med stor omsorg. LO delar inte utredningens mening, att de långa förberedelsetiderna

för TV-programmen är ett hinder för snabb presentainom

av konsumentforskningsresultaten. Nya resultat kan med fördel presenteras

i »Aktuellt» och liknande programpunkter. Liberala studieförbundet

fruktar, att en pressombudsman redan från början kommer att visa

sig otillräcklig och att verksamheten blir lidande av detta. Svenska försäljnings-

och reklamförbundet slutligen påpekar, att det är mycket viktigt,

att goda kontakter hålls med press, radio och TV eftersom man via dessa

media når de konsumenter, som bäst behöver upplysning, nämligen de som

är ointresserade och inte spontant frågar efter någon upplysning.

KF framhåller möjligheten att ta till vara butikkedjors och varuhus resurser

att sprida masspropaganda. SACO är inne på samma tankegång och

finner det anmärkningsvärt, att utredningen inte berört konsumentupplysning

inom handelsledet.

Förslaget om inrättande av ett samlingsregister tillstyrks av

de som yttrat sig däröver. Ett stort antal av remissinstanserna tvivlar dock

på att detta arbete kommer att hinnas med av en befattningshavare, som

dessutom har att sköta institutets löpande rådgivning genom brev.

Konsumentinstitutet föreslår, att en expert på dokumentation omedelbart

anlitas. Svenska institutet för konserveringsforskning anser att registret

bör läggas upp med direkt hänvisning till litteraturkällorna.

Utredningens förslag om en studiesektion med uppgift att aktivisera skolornas,

studie-, löntaga r- och kvinnoorganisationernas

roll i konsumentupplysningsarbetet hälsas med tillfredsställelse

av alla remissinstanser. Skolöverstyrelsen och Folkpartiets kvinnoförbund

framhåller att det är angeläget att även seminarierna för huslig utbildning

liksom hittills samarbetar med konsumentinstitutet. Statens institut

för hantverk och industri, som bedriver omfattande kursverksamhet,

vill gärna bereda visst utrymme för ömsesidig information från producentoch

konsumentsidan i sitt kursprogram. Folkpartiets kvinnoförbund erinrar

om de konsumentgrupper för utbyte av praktiska erfarenheter som bildats

i England och anser att initiativ bör tas till en liknande aktivitet här

i Sverige. Varudeklarationsnämnden påpekar vikten av att dubbelarbete

undviks och förordar, att även forskningsinstitutionerna skall kunna anlita

studiesektionens tjänster vid redigeringen av undersökningsrapporter.

Högerns kvinnoförbund och Sveriges husmodersföreningars riksförbund

anser, att bidrag till föreläsares resor, till transporter av vandringsutställ
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj.ts proposition nr 91 år 196b

ningar m. m. bör lämnas. Under nuvarande förhållanden ställer det sig ofta

alltför dyrbart för avlägsna delar av landet att utnyttja konsumentinstitutets

service.

I fråga om inriktningen av studiesektionens arbete påpekar ABF och Liberala

studieförbundet att de inte anser sig betjänta av färdigt utarbetade

studiehandledningar från konsumentinstitutet. De är snarare i behov av

pedagogiskt utarbetat kompletteringsmaterial till sina egna kurser. Med

hänsyn till de små organisationerna är det emellertid av största värde om

konsumentinstitutet kan tillhandahålla pedagogisk expertis.

Så gott som alla remissinstanserna som yttrat sig i frågan tillstyrker utredningens

förslag till årliga samarbetskonferenser för personer

verksamma i undersöknings-, upplysnings- och vidareupplysningsarbetet.

överstyrelsen för yrkesutbildning och Liberala studieförbundet delar utredningens

åsikt, att en form av vidgat samarbete mellan nyssnämnda

kategorier är viktigt. De ställer sig dock tveksamma till utredningens praktiska

förslag i frågan. Föga av värde torde komma fram vid så sällan förekommande

sammanträden med så många deltagare. Andra möjligheter att

lösa samarbetsproblemet bör undersökas.

Utredningens förslag att inrätta upplys ning scentraler i några

av landets större städer finner de remissinstanser, som tagit ställning till

förslaget, i princip mycket beaktansvärt. Angående den praktiska utformningen

och uppläggningen av verksamheten skiljer sig dock åsikterna.

Pris- och kartellnämnden, konsumentrådet, KF, slöjdföreningen, Sveriges

husmodersföreningars riksförbund, m. fl. finner utredningens kostnadsram

för verksamheten alltför snävt tilltagen. Med hänsyn till de små erfarenheter

som finns på området, bör till en början på försök skapas centralt

en upplysningscentral, förslagsvis i Stockholm. Husmodersföreningarnas

riksförbund anser, att det vore naturligt att på sikt förlägga rådgivningscentralerna

till hemkonsulenternas expeditioner. Sparfrämjandet,

standardiseringskommissionen och varudeklarationsnämnden anser att man

vid inrättandet av centralerna bör undersöka möjligheterna till att etablera

samarbete med AB Svensk byggtjänst, som bedriver en omfattande utställnings-

och informationsverksamhet av liknande karaktär. Enligt AB Svensk

byggtjänst är den internationellt härskande uppfattningen att informationscentraler

bör byggas upp branschvis i vid bemärkelse. Slöjdföreningen slutligen

undrar om inte centralerna till en början bör inrikta sig på rådgivningsverksamhet

till vidareupplysare i stället för på personlig rådgivning.

Samtliga remissinstanser som berört frågan tillstyrker utredningens förslag

att så småningom inrätta ett centralt konsumentbibliot

e k, lämpligen i Stockholm, samt att utrusta landets ca ettusen f o 1 k b i b
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196b

I i o t e k med en avdelning för konsumentlitteratur. Vissa av instanserna

anser dock, att ett centralbibliotek bör inrättas snarast. Konsumentinstitutet

hävdar således, att en tjänst som bibliotekarie behövs från och med

den 1 juli 1964, inte minst med tanke på att utredningen föreslagit att

samlingsregistret över konsumentlitteratur m. m. flyttas över till institutet.

Kooperativa kvinnogillesförbundet och Liberala studieförbundet finner

det angeläget, att inte bara upplysningscentralen i Stockholm utan även

de andra upplysningscentralerna utrustas med centralbibliotek. AB Svensk

byggtjänst, slutligen, fruktar att utredningen underskattat såväl kostnaderna

som personalbehovet för att sätta igång och driva ett centralbibliotek på

konsumentområdet.

De flesta remissinstanserna har i princip inget att erinra mot förslaget att

ett nära samarbete skall etableras mellan konsumentinstitutet och h e mkonsulenterna.

En hel del instanser ställer sig dock tveksamma till,

att man under nuvarande förhållanden kommer att kunna aktivisera hemkonsulenterna

ytterligare i konsumentupplysningsverksamheten.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap finner att ett ökat samarbete

med konsumentinstitutet skulle vara av värde men framhåller samtidigt

med skärpa, att om detta förslag skall kunna genomföras, så måste

hemkonsulentorganisationerna få sina personalresurser avsevärt förstärkta.

Malmöhus läns hushållningssällskap anser, att uppenbara disproportioner

råder mellan utredningens förslag till förstärkning av konsumentupplysningen

centralt och regionalt. Om de lokala resurserna för upplysningsverksamheten

inte förstärks kan upprustningen av de centrala möjligheterna

knappast medföra önskade resultat. Även lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens

förbund framhåller, att någon väsentlig ökning av

hemkonsulenternas medverkan i konsumentupplysningen ej kan uppnås

med nuvarande personella resurser. Hushållningssällskapens förbund och

Sveriges hemkonsulenters förening föreslår likväl, att det till upplysningsavdelningens

rådgivningsektion knyts en konsulent med uppgift att svara

för samarbetet mellan institutet och konsulenterna ute på fältet.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, som också anser att hemkonsulentsorganisationen

måste förstärkas om man vill effektivisera samarbetet,

ifrågasätter om det inte vore lämpligt att på det lokala planet knyta

an till yrkesskolorna, som merendels är välutrustade då det gäller lokaler,

apparatur m. m. för åskådlig upplysning inom området.

Angående utställning sverksamheten hävdar bl. a. Sveriges

hemkonsulenters förening, att stommen till utställningarna bör tillverkas

centralt. Med hänsyn till regionala olikheter i levnadssätt m. m. bör man

överlåta den slutliga utformningen av utställningen till de lokala arrangö
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196k

rerna. Slöjdföreningen ifrågasätter om inte utredningen överskattat det

propagandamässiga värdet i utställningsverksamheten.

Utredningens förslag i fråga om undervisningsmaterial berörs

endast i ett fåtal yttranden, överstyrelsen för yrkesutbildning anser,

att utredningen underskattat kostnaderna härför samt förordar, att konsumentinstitutet

samråder med överstyrelsen i denna fråga. Varudeklarationsnämnden

förutsätter, att anslaget till undervisningsmaterial ej binds

alltför snävt till specificerade ändamål.

Organisation och kostnader

Redaktionens personalbehov berörs i en del yttranden. Endast

Högerpartiets kvinnoförbund finner redaktionen överbemannad. Förbundet

ställer sig kritiskt till utredningens förslag, att till redaktionen, förutom

tre redaktörer, skall knytas även en byrådirektör, en ingenjör och en fotograf.

Majoriteten av de, som har något att erinra mot utredningens förslag

på denna punkt, hävdar emellertid motsatsen. Risk föreligger, att avdelningen

med den föreslagna personaluppsättningen inte kommer att kunna

fylla de anspråk, som kommer att ställas på den. Så efterlyser t. ex. prisoch

kartellnämnden, konsumentinstitutet och konsumentrådet ekonomisk

expertis vid redaktionen.

Enligt utredningens förslag skall studiesektionen förestås av en

korttidsanställd konsulent med pedagogiska erfarenheter samt en assistent

och ett biträde. Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, RLF,

slöjdföreningen, m. fl. anser, att utredningen underskattat sektionens personalbehov.

Studiesektionen bör få en bredare ram för sin verksamhet eller

åtminstone till en början ges större möjligheter att engagera pedagogisk

och annan expertis. Till utredningens förslag att chefen för sektionen, konsultenten,

skall vara anställd på begränsad tid och att ansvaret för kontinuiteten

i arbetet skall åvila assistenten ställer sig Studieförbundet medborgarskolan,

lantbruksförbundet och TCO tveksamma. RLF är i princip

positivt inställt till den uppläggning, som utredningen föreslagit med det

tillägget att ytterligare en fast tjänst inrättas vid sektionen.

Angående förslaget till personal vid utställningssektionen

förordar konsumentinstitutet, att en av utställningsselctionens tre konsulenter

skall vara förste konsulent och leda arbetet.

Många av remissinstanserna fruktar att även rådgivningssektionen

enligt utredningens utformning kommer att bli personellt underdimensionerad.

Skolöverstyrelsen anser, att fackkunskapen är alltför svagt

representerad vid sektionen och förordar, att ytterligare en konsulent knyts

till den. Även konsumentinstitutet anser, att sektionen behöver förstärkas

med ännu en konsulenttjänst. TCO förordar, att sektionen förstärks med

ytterligare två konsulenter. Som förut nämnts anser Hushållningssällska
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1964

pcns förbund och Sveriges hemkonsulenters förening, att en konsulent med

uppgift att hålla kontakt med hemkonsulenterna bör knytas till rådgivningssektionen.

Frågan huruvida ett statligt organ för konsumentupplysning bör vara

fristående eller knutet till en forskningsinstitution (konsumentinstitutet)

behandlas ingående av fleralet remissinstanser. Majoriteten anser, att

upplysningsorganet i princip bör vara fristående, men att man i nuvarande

läge inte bör ta slutlig ställning till frågan. De förordar följaktligen att upplysningsavdelningen

tills vidare sorterar under konsumentinstitutet. När resultaten

av de pågående och den föreslagna utredningen föreligger bör emellertid

frågan tas upp till förnyad behandling. Liberala studieförbundet,

Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Svenska journalistförbundet,

standardiseringskommissionen, varudeklarationsnämnden och Svenska annonsörers

förening förordar, i viss utsträckning under hänvisning till att

alla leverantörer av grundmaterial till upplysningsverksamheten bör ha

samma ställning, att ett fristående organ inrättas inom en snar framtid. Det

vore också lämpligt om representanter för näringslivet inginge i organets

styrelse.

Centrala sjukvårdsberedningen, statens provningsanstalt, statens institut

för hantverk och industri, konsumentrådet, industriförbundet, m. fl. anser

sig inte kunna tillstyrka utredningens förslag, att upplysningsavdelningen

skall sortera direkt under konsumentinstitutets styrelse i stället för som

nu under institutets direktör. En sådan organisation skulle kunna medföra

en betänklig dualism i konsumentinstitutets ledning.

Av de remissinstanser som berör förslaget att chefen för upplysmngsavdelningen

skall vara en erfaren journalist anser många det

mera angeläget att chefen är erfaren administratör. Behovet av journalistisk

expertis kan tillgodoses på andra poster inom organisationen. Slutligen

kan i detta sammanhang nämnas, att några instanser har smärre erinringar

mot det förslag till ändring av instruktionen för konsumentinstitutet,

som utredningen lagt fram.

IV. Statens instituts för konsumentfrågor anslagsäskanden för

budgetåret 1964/65

Statens institut för konsumentfrågor hemställer om anvisande för budgetåret

1964/65 av 1 687 000 kr. till avlöningar och 614 000 kr. till omkostnader.

Detta innebär en sammanlagd ökning under anslagen av 579 000

kr. Institutet framhåller att medelsanvisningen inte hållit jämna steg med

de ökade krav och önskemål som ställs på institutet och som i ännu större

utsträckning kan förväntas bli ställda inom de närmaste åren.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196b

Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar

Statens institut för konsumentfrågor föreslår, att anslaget höjs med

443 000 kr. till 1 687 000 kr.

1. Personalförändringar

a) Avdelningen för hushållsorganisation m. m.: Förändring

1 förste avdelningsingenjör högst Ae 25 ............ + 34 740

1 ingenjör högst Ae 19 ............................ + 25 488

1 tekniskt biträde högst Ae 9 ...................... + 15 204

b) Livsmedels- och kemisk-tekniska avdelningen:

1 konsulent Ae 19.................................. _j_ 28 260

1 institutionsbiträde Af 2/Ae 5 ...................... -)- 12 372

c) Textilavdelningen:

1 ingenjör Ae 19 .................................. + 28 260

d) Laboratorieavdelningen:

1 ingenjör Ae 21 .................................. _|_ 31 320

e) Upplysningsavdelningen:

1 redaktör högst Ae 23 ............................ -|- 31 320

1 konsulent högst Ae 21 ............................ -|_ 28 260

1 konsulent Ae 19.................................. + 28 260

1 assistent Ae 15 .................................. + 22 992

1 tekniskt biträde högst Ae 9........................ + 15 204

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål Af 2/Ae 5 ... . -J- 12 372

f) Kansliet:

1 byråassistent Ae 17 .............................. + 25 488

1 kanslibiträde Ae 7 ............................... 15 204

2 biträden för skriv- och kontorsgöromål Af 2/Ae 5 .. + 24 744

g) Experter .......................................... + 20 000 2 3

2. Tjänsteförändringar

a) Lönegradsförändringar ............................. + 32 124

b) Ordinariesättningar ................................ ..

3. Löneomräkning ...................................... + u 388

+ 443 000

Som motivering för sina yrkanden anför institutet bl. a. följande.

1 a). Förslaget avser: En högskoleingenjör i högst Ae 25 för planering,

ledning och utvärdering av försök, kontaktverksamhet med tillverkare

samt viss teknisk utredningsverksamhet åt direktören. Timanställd expertis

har i viss utsträckning hittills anlitats härför, vilket emellertid inte svarar

mot det behov som föreligger.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196b

Institutet har sedan den 1 januari 1961 en heltidsanställd ingenjör, vars

lön bestrids med anslag från statens konsumentråd. Stadigvarande behov

av en ingenjör i högst Ae 19 för utförande av tekniskt undersökningsarbete

föreligger.

Biträdespersonalen är otillräcklig och har under flera år måst förstärkas

genom utnyttjande av medel ur anslaget för extra personal och experter.

En tjänst som tekniskt biträde i högst Ae 9 bör inrättas.

1 b). Det ämnesområde som avdelningen skall bevaka är betydelsefullt

och stort. För att bredda undersökningsverksamheten behövs en konsulent

i Ae 19 och ett biträde i regi. befordringsgång. Institutet ämnar i större

utsträckning än hittills bearbeta och komplettera forskningsresultat som

är tillgängliga i facklitteraturen.

1 c). Behovet av ökat tekniskt underlag för den textila informationen

föranledde institutet att från den 1 augusti 1962 anställa en textilingenjör.

Lönen härför har delvis bestritts med medel ur anslaget för extra personal

och experter. Någon ingenjör stjänst finns ej förut på avdelningen, vilket

visat sig vara en brist.

1 d). Tjänsten avser en gymnasieingenjör i Ae 21 med placering på

laboratorieavdelningen för att biträda avdelningschefen med undersöknings-

och utredningsarbete samt utarbetande av tekniskt underlag för

skrifter.

1 e). Förslaget syftar till en allmän förstärkning av avdelningen.

Den redaktionella delen, som nu endast disponerar en redaktör och en

konsulent, bör sålunda förstärkas med en redaktör i högst Ae 23 och ett

skrivbiträde i Af 2/Ae 5 bl. a. för att bygga ut den periodiska tidskriften

Råd och rön.

För utställningsverksamheten och den därmed direkt sammanhängande

informationstjänsten till allmänheten finns för närvarande endast två konsulenttjänster.

Behov föreligger av en konsulent i högst Ae 21 för att särskilt

handha arbetet utanför Stockholm samt ett tekniskt biträde i högst

Ae 9 för att sköta diverse utställningsmaterial, biträda avdelningen i övrigt

med införskaffande av prisuppgifter, handha bildmaterial m. m. Utställningsverksamheten

omfattar dels permanenta utställningar i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Umeå, dels tillfälliga utställningar på olika

orter, dels ock vandringsutställningar.

Den direkta informationsverksamheten till allmänheten medelst telefonoch

brevsvar från institutet bör förstärkas med en konsulent i Ae 19 och en

assistent i Ae 15. För att fullgöra dessa arbetsuppgifter har institutet, förutom

en å personalförteckningen upptagen konsulent och en asisstent, anställt

dels en konsulent på anslagsmedel från statens konsumentråd, dels

på deltid en konsulent vars lönekostnad bestrids ur anslaget för extra personal

och experter.

1 f). Den föreslagna förstärkningen av kanslipersonal avser en byrå3

Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 91

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år W64

assistent i Ae 17 för handläggning av den alltmer omfattande distributionen

av propaganda för institutets skrifter samt för sammanställning och

bearbetning av statistiskt och annat utredningsmaterial åt förste byråsekreteraren.

Byråassistenten skall även fungera som vikarie för förste byråsekreteraren.

Dessutom behövs ett kanslibiträde i Ae 7 för att handha den

växande lagerbokföringen och faktureringen samt två biträden för skrivoch

kontorsgöromål i Af 2/Ae 5.

Under det gångna året har två biträden och dessutom viss extra arbetskraft

avlönats ur anslaget för extra personal och experter. Detta anslag torde

inte vara avsett för tjänster av så klart stadigvarande karaktär.

1 g). En höjning av anslaget för extra personal och experter med 20 000

kr. behövs för effektivisering av institutets arbete.

2 a). Institutet föreslår uppflyttning i lönegrad av följande tjänster, nämligen
på

avdelningen för hushållsorganisation m. m. en förste intendent i Ae 25

till avdelningschef i Ae 27,

på livsmedels- och kemisk-tekniska avdelningen en förste intendent i Ae

25 till avdelningschef i Ae 27,

på textilavdelningen en förste intendent i Ae 25 till avdelningschef i Ae

27 och ett institutionsbiträde i Af 2/Ae 5 till tekniskt biträde i Ae 7,

på laboratorieavdelningen en förste intendent i Ae 25 till avdelningschef

i Ae 27 och en ingenjör i högst Ae 15 till ingenjör i högst Ae 19 samt ett

tekniskt biträde i Ae 7 till tekniskt biträde i högst Ae 9,

på upplysningsavdelningen en assistent i Ae 13 till assistent i Ae 15,

på kansliet en kansliskrivare i Ao 11 till kontorsskrivare i Ao 13 och

en kontorist i Ae 9 till kansliskrivare i Ae 11 samt en vaktmästare i Ae 7

till förste vaktmästare i Ae 9.

2 b). Institutet föreslår ordinariesättning av en tjänst såsom telefonist

i Ae 5.

Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader

Statens institut för konsumentfrågor föreslår att anslaget höjs med

136 000 kr. till 614 000 kr.

Anvisat

Föreslagen

1963/64

ändring

1964/65

1.

Sjukvård m. m....................

..... 7 000

-f 2 000

3.

Expenser

b) Övriga expenser................

..... 66 500

+ 63 000

4.

Publikationstryck..................

...... 275 000

+ 50 000

5.

Annan upplysningsverksamhet......

....... 19 000

+ 21 000

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år W(li

Som motivering för sina yrkanden anför institutet bl. a. följande.

Den föreslagna utökningen av antalet tjänster beräknas medföra ett ökat

anslagsbehov under Övriga expenser med totalt 63 000 kr., varav 40 000 kr.

avser ett engångsanslag. Det ökade medelsbehovet är beräknat enligt följande:

kontorsmöbler 10 000 kr., räkne- och skrivmaskiner 4 000 kr., viss

fast inredning i försökslokaler 4 000 kr., utbyggnad av telefonväxeln 30 000

kr. och uppskattad ökning av reguljära expenser 15 000 kr.

4. Kostnaderna för publikationstryck har kontinuerligt ökat. Institutet förutser

ett ökat medelsbehov på denna anslagspost för budgetåret 1964/65 av

50 000 kr.

5. Som ett viktigt och mycket effektivt led i institutets upplysningsverksamhet

ingår utlåning av demonstrationsmaterial och vandringsutställningar

samt att anordna eller deltaga i tillfälliga utställningar. För dessa ändamål

har institutet under flera år fått anslag från statens konsumentråd. Beloppen

som disponerats härför har varierat mellan 6 700 kr. och 20 300 kr.

per budgetår. Rådet har meddelat, att det anser att denna verksamhet med

hänsyn till sin stadigvarande natur skall bekostas av medel från institutets

ordinarie budget.

Föredraganden

Statens institut för konsumentfrågor inrättades den 1 januari 1957 genom

ombildning av det på privat initiativ i början av 1940-talet stiftade

Hemmens forskningsinstitut. Institutets uppgift är att verka för att arbetsförhållandena

i enskilda hem och kollektiva hushåll rationaliseras samt att

produktion och konsumtion inriktas på goda och ändamålsenliga varor. För

detta ändamål skall institutet bedriva forskning och upplysning rörande

tekniska, ekonomiska, hygieniska och andra problem, som har samband

med hemmen och hushållen. Det åligger vidare institutet att samla och

sprida upplysning om både egna och andra institutioners forskningsresultat

på konsumentvaruområdet.

Anspråken på en aktiv statlig konsumentupplysning har vuxit avsevärt

under den period av sju år som statens institut för konsumentfrågor arbetat.

Det är en utveckling som är naturlig och får ses mot bakgrunden av att varumarknaden

blivit alltmer differentierad och därmed svåröverskådligare

för konsumenterna. Den stigande köpkraften har också breddat allmänhetens

konsumtion till att omfatta även nya varuområden. För att göra konsumentinstitutet

bättre rustat att möta de växande kraven på en effektivare

upplysningsverksamhet lämnade jag i februari 1963 i uppdrag åt särskilda

sakkunniga, som antog benämningen konsumentupplysningsutredningen,

att utreda upplysningsverksamhetens organisation. Konsumentupplysningsutredningen

avlämnade därefter den 25 januari 1964 betänkandet »Effektivare

konsumentupplysning». I syfte att åstadkomma en förbättring och

breddning av den statliga konsumentupplysningen har utredningen grans
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196 i
kat

informationsmöjligheterna i fråga om konsumentvarornas pris och

kvalitet samt service vid prissättning av varorna.

Beträffande konsumentvaruforskningen har utredningen framhållit behovet

av en allmän utökning som kan tillföra upplysningsverksamheten

mera material. Därvid förordas ett nära samarbete med olika hel- och halvstatliga

forsknings- och provningsinstitutioner, som i sitt arbete berör konsumentområdet.

Resultat som kommer fram i den utländska konsumentvaruforskningen

bör också tillvaratas mera. På sikt är dock inte dessa åtgärder

tillräckliga. Frågan om en önskvärd ytterligare koordination och

utbyggnad av forsknings- och provningsunderlaget för upplysningsverksamheten

bedöms av utredningen vara av sådan storleksordning att den

hör bli föremål för särskild utredning. Därvid bör även prövas i vilken utsträckning

den statliga konsumentupplysningen kan hämta material från

det privata näringslivet, kommunala företag och andra.

Rörande upplysningsverksamheten framhåller utredningen betydelsen av

en allmän konsumentfostran genom studie- och folkbildningsverksamheten

och en spridning av konsumentupplysningen genom flera kanaler och i

olika former. Därvid bör löpande uppmärksamhet ägnas frågor om förnyelse

av metodiken i upplysningsarbetet.

Utredningen anser det vara viktigt med en periodisk tidskrift som söker

nå konsumenterna direkt med information om de aktuella forsknings- och

provningsresultat på konsumentområdet som kommer fram inte endast vid

konsumentinstitutet utan även vid andra statliga och statsunderstödda institutioner.

Redigeringen av tidskriften -— liksom av övriga publikationer

från konsumentinstitutet — skall enligt förslaget has om hand av en redaktionsgrupp

om sex befattningshavare.

För en aktivering av samarbetet mellan konsumentinstitutets upplysningsavdelning

samt press, radio och TV föreslås inrättandet av en tjänst

som pressombudsman. Särskild personal — en konsulent, en assistent och

ett biträde — föreslås avdelad för att svara för kontakterna med studie-,

löntagar- och kvinnoorganisationerna, liksom med skolorna, såsom vidareförmedlare

av informationsmaterial för konsumenternas räkning.

För konsumentinstitutets utställningsverksamliet uppskattas personalbehovet

av utredningen till tre konsulenter och ett tekniskt biträde.

En förbättring av konsumentinstitutets bildtjänst, upprättande av litteratur-

och forskningsregister på konsumentområdet samt tillverkning av

bildband och liknande åskådningsmaterial är andra inslag i den serviceverksamhet,

som utredningen föreslår att konsumentinstitutet skall bedriva.

Utredningen understryker vidare starkt betydelsen av att konsumentupplysningen

når ut till allmänheten även genom personlig rådgivning. I sammanhanget

föreslås en förstärkning av den personal som inom konsumentinstitutet

svarar på frågor framställda i brev och telefon eller vid person
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 är 196b

liga besök. Därutöver förordas aktiva insatser av hushållningssällskapens

hemkonsulenter och av folkbiblioteken. Ytterligare föreslås att i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Umeå upprättas särskilda upplysningscentraler. Till

dem skall finnas anslutna utrymmen för film, föredrag och utställningar.

Det sammanlagda personalbehovet för dessa uppgifter uppskattas av utredningen

till 12 befattningshavare.

Utredningen har särskilt behandlat frågan om var man i framtiden bör

förankra den egentliga informationen på konsumentvaruområdet. Därvid

erinras om hur det i debatten om den statliga upplysningsverksamhetens

organisation framförts önskemål om att inrätta ett helt fristående organ

för denna verksamhet. För egen del stannar utredningen vid att konsumentinstitutet

tills vidare bör svara för informationsarbetet. Utredningen

motiverar sitt ställningstagande med att institutet fortfarande producerar

huvuddelen av det material som utgör underlag för upplysningen.

En verksamhet och organisation utformad enligt utredningens förslag

skulle för budgetåret 1964/G5 öka statens utgifter för konsumentupplysning

med i runt tal 680 000 kr. Den nya organisationen — som utredningen

förutsätter kommer att behöva förstärkas efter ett par års erfarenheter —

föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1964.

Betänkandet har vid remissbehandlingen fått ett mycket gynnsamt mottagande.

Från flera håll framhålls visserligen, att det inte är möjlig att i

dag bestämma en definitiv organisation för den statliga konsumentupplysningen.

Vissa av de juridiska och principiella frågorna i denna verksamhet

ligger under utredning, och konsumentvaruforskningens framtida inriktning

och omfattning kan behöva bli föremål för särskild granskning.

Så gott som samtliga av de i ärendet hörda remissinstanserna anser dock utredningens

olika delförslag om personell upprustning och materialförstärkning

för informationsverksamheten på konsumentvaruområdet väl motiverade

och tillstyrker dem eller lämnar dem utan erinran. Mest bryter sig

meningar kring frågan om vem som skall vara huvudman för upplysningsarbetet,

konsumentinstitutet eller annat organ. Många av remissinstanserna

— ehuru inte majoriteten — vill ha ett från konsumentinstitutet fristående

organ, som samordnar och utövar upplysningsverksamheten.

Vad beträffar den sist berörda frågan, d. v. s. vem som skall vara huvudman

för den statliga konsumentupplysningen, ansluter jag mig till utredningens

uppfattning. Så länge verksamheten inom en undersökningsinstitution

— i detta fall statens institut för konsumentfrågor — bildar

den huvudsakliga basen för informationsarbetet, är det naturligt att konsumentinstitutet

också svarar för upplysningsarbetet. Som utredningen antyder

kan frågan om huvudmannaskapet senare komma i ett annat läge,

nämligen om vi framöver får en i övervägande grad till andra forskningsinstitutioner

än konsumentinstitutet lokaliserad forsknings- och undersökningsverksamhet

på konsumentområdet. Det kan måhända då visa sig

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 19G\

ändamålsenligt att, såsom förordas i vissa av remissvaren, göra informationsgivningen

mera fristående. Jag förordar alltså, att upplysningsarbetet

tills vidare liksom för närvarande samordnas och utövas av konsumentinstitutet,

närmast genom dess upplysningsavdelning. Att informera allmänheten

om varors egenskaper med den oväld, som krävs av ett statligt

organ, innebär ett stort ansvar för dem på vilka det ankommer att formulera

värdeomdömena. Principerna för offentliggörande av forskningsresultat

m. m. måste antas på hög ansvarighetsnivå. Det är därför naturligt att

upplysningsavdelningen har direkt rapporteringsskyldighet till styrelsen

och att avdelningschefen är föredragande inför styrelsen i alla principiella

frågor som rör institutets upplysningsverksamhet. Av en sådan ansvarsfördelning

följer att upplysningsavdelningen bör tillerkännas ett betydande

mått av självständighet i sitt arbete.

Den statliga konsuinentvaruforskningen är företrädesvis inriktad på

varugrupper med anknytning till hem och hushåll. Detta står i överensstämmelse

med de riktlinjer, som 1956 års riksdag drog upp vid inrättandet

av statens konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor.

Jag delar emellertid utredningens uppfattning att utvecklingen av köpkraft

och konsumtionsvanor medfört behov av en bredare och mer nyanserad

varuupplysning. Konsumentupplysningen bör alltså omfatta ett växande

sortiment av varor och varugrupper.

Utredningen har diskuterat olika möjligheter att åstadkomma en dylik

breddning. Jag har ingen erinran mot vad utredningen i de sammanhangen

uttalat. Sålunda bör redan den 1 juli 1964 konsumentinstitutet få den

ytterligare personal, som behövs för a-tt institutet skall kunna etablera ett

nära samarbete med de olika hel- och halvstatliga forskningsinstitutioner,

vilka arbetar på konsumentområdet. Institutet bör även pröva att i upplysningsarbetet

använda resultat som kommer fram i den utländska konsumentvar

uforskningen. Genom sådana åtgärder torde det vara möjligt

att öka volymen av värdefullt material för konsumentupplysningen. På

något längre sikt måste man emellertid, om man vill utöka underlaget

för informationsverksamheten, utnyttja även andra informationskällor och

vid disposition av forskningsresurserna göra angelägenlietsgraderingar. De

praktiska förutsättningarna härför hör bli föremål för särskild undersökning.

Jag har tidigare denna dag begärt och erhållit Kungl. Maj:ls bemyndigande

att uppdra åt konsumenlupplysningsutredningen att också

granska den statliga konsumentvaruforskningens arbetsvillkor och behov

av förstärkning. I första hand bör utredningen därvid inventera konsumentinstitutets

egna forskningsresurser.

Remissinstanserna har vitsordat intresset för eu periodisk skrift, som

redigeras med sikte att nå en slörre och bredare läsekrets än den krets

av fackmän och särskilt intresserade som för närvarande utgör de huvudsakliga

avnämarna av konsumentinstitutets publikationer. De innehålls
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196''i

mässiga kraven på en sådan publikation och de ekonomiska förutsättningarna

för dess spridning — varvid kommersiell annonsering och inkomster

därav är uteslutna — bör därför noga undersökas. Såsom utredningen avsett

torde det få ankomma på den redaktion, som bör byggas upp inom

upplysningsavdelningen, alt genom försöksverksamhet utforma en tidskrift

som i möjligaste mån tillmötesgår anspråken hos en aktiv konsumentopinion.

Tidskriftsarbetet liksom institutets publiceringsverksamhet i övrigt bör

i princip has om hand av erfarna journalister. I likhet med utredningen

anser jag att kompetenskraven när det gäller tjänsten som chef för upplysningsavdelningen

bör ställas högt. Innehavaren av tjänsten förutsätts

bli ansvarig utgivare och chefredaktör för den periodiska skriften och

andra regelbundet återkommande publikationer. Denne bör alltså äga praktiska

erfarenheter av journalistyrket och även ha vana vid administrativa

göromål och arbetsledning. Då effekten av den förstärkning, som föreslås

vid konsumentinstitutets upplysningsavdelning, i hög grad blir beroende

av vem som kan knytas till tjänsten som chef för avdelningen, räknar jag

med en lönegradsplacering såsom för avdelningsdirektör i B 1. Tjänsten

bör inrättas som extra.

Institutets publiceringsverksamhet bör has om hand av en särskild sektion

inom upplysningsavdelningen, benämnd redaktionen. Till den bör

även knytas en ingenjör för samarbetet med de utomstående forskningsinstitutionerna.

Jag föreslår att från och med den 1 juli 1964 skall finnas

följande tjänster på redaktionen, nämligen en som byrådirektör i Ae 27,

3 som redaktörer, av vilka cn i Ag 23, en i Ae 19 och en i Ae 17, en som

ingenjör i Ag 21 samt en som kontorist i Ae 9. För biträde av fotograf

bör beräknas 15 000 kr., för arvode till praktikanter från journalistinstituten

10 000 kr. samt för extra arbetskraft främst expertis för lay-out, likaledes

10 000 kr.

I enlighet med utredningens förslag förordar jag vidare, att vid konsumentinstitutets

upplysningsavdelning inrättas en tjänst som pressombudsman

i Ag 27 för löpande kontakt mellan institutet å ena samt press, radio

och TV å andra sidan. Samtidigt föreslår jag ett intensifierat samarbete

mellan institutet samt skolor, folkbildningsorganisationer m. fl. Härför bör

finnas en arvodestjänst som konsulent, avsedd att innehas av en befattningshavare

med pedagogisk utbildning, samt en tjänst som assistent i Ag

15. För pressombudsmannen och för studieverksamheten beräknar jag att

behovet av biträdeshjälp motsvarar en tjänst i Ae 7. Därutöver bör för studieverksamhetens

behov av diagramteckning och annat ritningsarbete beräknas

15 000 kr. till extra arbetskraft.

I vad gäller skolornas, folkbildningsorganisationernas, kvinno- och löntagarorganisationernas

roll i en aktiv konsumentupplysning är jag ense med

utredningen. Dessa organisationer har särskilda förutsättningar att med
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 1964

verka i en konsumentupplysning, vars viktigaste uppgift inte är att förmedla

kunskaper om speciella varor utan att ge eleverna och studiedeltagarna

en vaksam inställning till varor och förmåga att inför ett aktuellt köp

skaffa sig upplysningar för ett riktigt urval. Riktpunkt för upplysningsavdelningens

serviceverksamhet gentemot skolor och studieorganisationer bör

vara att underlätta orienteringen bland tillgängligt upplysningsmaterial.

En populärt upplagd konsumenttidskrift och ett samlingsregister över tidigare

gjorda forskningar och undersökningar på konsumentområdet kommer

att jämna vägen för ett bättre utnyttjande från skolornas och organisationernas

sida av det informationsmaterial, som kommer fram. Som utredningen

framhållit är det också viktigt, att konsumentinstitutet vid behov

kan stå till tjänst med pedagogisk expertis som kan biträda vid utarbetande

av studiehandledningar och studiebrev. Institutet bör i övrigt tillhandahålla

åskådningsmateriel såsom filmer, bildband, broschyrer o. dyl.

som utgör hjälpmedel för en stimulerande undervisning.

En personaluppsättning på endast ett par befattningshavare för en serviceverksamhet

av nu angivet slag kan synas liten. I likhet med utredningen

har jag dock funnit det angeläget att konsumentinstitutet först prövar

sig fram för att finna de ändamålsenliga formerna för sin medverkan. Den

framtida utnyttjandegraden får bli bestämmande för den fortsatta utbyggnaden.

Vad utredningen föreslagit om ett samlingsregister, i vilket skall redogöras

för resultat av tidigare utförda undersökningar av intresse för konsumentupplysningen,

föranleder ingen annan erinran från min sida, än att

jag i likhet med några av remissinstanserna förordar att uppläggningen av

registret och skötseln av det anförtros statens konsumentråd.

Behovet av ett centralbibliotek på konsumentupplysningsområdet har

vitsordats av flera av remissinstanserna. Jag anser emellertid att det tills

vidare bör få anstå med att inrätta ett sådant bibliotek.

Jag tillstyrker vidare att det under konsumentrådets ledning årligen hålls

en konferens mellan företrädare för upplysningsorganen, för olika kategorier

av vidareupplysare samt för forsknings- och provningssidan.

Angående utställningsverksamheten tillstyrker jag vad utredningen föreslagit.

För denna verksamhet beräknas således följande tjänster, nämligen

tre som konsulenter, av vilka en i Ae 23, en i Ae 19 och en i Ag 17 samt en

som institutionstekniker i Ae 9. Ytterligare torde 15 000 kr. böra beräknas

för lokal medverkan.

Vad utredningen uttalat om önskvärdheten av att på olika platser i landet

skapa stödjepunkter, där information i konsumentfrågorna kan meddelas

eller hänvisning ges om var sådan information finns tillgänglig, tillmäter

jag stor betydelse. Ett förverkligande av denna tanke bör avsevärt

kunna reducera de nuvarande svårigheterna att snabbt få veta om en produkt

blivit undersökt, hur resultatet har utfallit och var det publicerats.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Klingl. Maj:ts proposition nr 91 år 19 G i

Hushållningssällskapens hemkonsulenter — som redan nu värdefullt medverkar

i konsumentupplysningsarbetet — och folkbiblioteken bör, alltefter

dessa båda institutioners allmänna förutsättningar, kunna tjäna som regionala

och lokala upplysningsställen i konsumentfrågor. Det syns lämpligt

att konsumentinstitutets styrelse i anslutning till vad utredningen anfört

i denna fråga söker träffa erforderliga överenskommelser med företrädare

för hushållningssällskap och folkbibliotek om hemkonsulenternas och folkbibliotekens

medverkan i konsumentupplysningsarbetet. Mot vad utredningen

anfört om formerna för denna medverkan har jag inte någon erinran.

Jag ställer mig i princip positiv till förslaget om lokala upplysningsställen.

Frågan om inrättandet av sådana ställen i Göteborg, Malmö och Umeå

bör emellertid enligt min mening prövas senare, då ytterligare erfarenheter

av rådgivningsverksamheten erhållits. Jag föreslår att för denna verksamhet

i dess helhet inrättas följande tjänster, nämligen en som konsulent i

Ag 23, en som föreståndare i Ae 19, två som assistenter i Ae 15, två som

kontorsskrivare i Ae 13 och en som biblioteksassistent i Ae 11. Därutöver

bör 20 000 kr. beräknas till extra arbetskraft för rådgivningsverksamheten.

Jag delar utredningens mening att en personell förstärkning av institutets

upplysningsavdelning även måste medföra en viss förstärkning av

kansliet. Jag föreslår därför att en tjänst som kanslibiträde i Ae 7 inrättas

samt att 10 000 kr. beräknas för expeditionsvaktsgöromål.

Vid bifall till mina nu framlagda förslag till personalorganisation — vilken

förutsätts skola ersätta den nuvarande organisationen vid upplysningsavdelningen

■— blir antalet befattningshavare vid avdelningen sammanlagt

22 stycken. Genom förslaget ökar institutets avlöningsanslag med tillhopa

436 000 kr. I detta sammanhang vill jag även föreslå, alt de medel som enligt

mitt förslag bör anvisas till expertis och extra arbetskraft förs samman

med nu tillgängliga medel för liknande ändamål till en särskild anslagspost

för Avlöningar till expertis och tillfällig arbetskraft. Denna anslagspost bör

föras upp med 170 000 kr., inberäknat rörligt tillägg.

De förslag till nya tjänster vid konsumentinstitutet inom andra avdelningar

än upplysningsavdelningen som lagts fram i institutets petita anser

jag mig endast i begränsad omfattning kunna tillstyrka.

Det är emellertid angeläget att institutets kansli förstärks ytterligare. Jag

förordar därför att vid kansliet inrättas följande tjänster, nämligen en

som assistent i Ae 17, en som kanslibiträde i Ae 7 och en som biträde i

reglerad befordringsgång. Institutets avdelning för hushållsorganisation

bör tillföras en tjänst som institutionstekniker i Ae 9 och livsmedels- och

kemisk-tekniska avdelningen en tjänst som institutionsbiträde i reglerad

befordringsgång.

Vidare förordar jag ändrad lönegradsplacering för ett antal tjänster. Förslagen

i detta hänseende samt frågan om lönegradsplacering av föreslagna

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 1961

nya tjänster har varit föremål för överläggningar med vederbörande personalorganisationer.

Dessa har förklarat sig icke ha något att erinra mot

vad jag nu föreslagit. En tablå över de tjänster, som kommer att finnas vid

institutet efter omorganisationens genomförande med fördelning på olika

avdelningar inom institutet torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende. Slutligen föreslår jag, att en tjänst som skrivbiträde

i Ae 5 ordinariesätts. Vid bifall till vad jag nu föreslagit i fråga om institutets

organisation ökar avlöningsanslaget med 562 000 kr.

För materiel i utställningsverksamheten och för åskådningsunderlag i

undervisningsverksamheten uppskattar utredningen medelsbehovet till netto

138 000 kr. för helt år. Då emellertid verksamheten inom upplysningsavdelningen

inte torde hinna komma igång i full utsträckning under budgetåret

1964/65, anser jag att medelsanvisningcn bör kunna begränsas till

90 000 kr. Jag uppskattar storleken av hyres- och försäljningsinkomster i

denna verksamhet till 10 000 kr, vilka såsom särskilda uppbördsmedel bör

få användas för samma ändamål. Detta innebär att under nästa budgetår

100 000 kr. kommer att stå till förfogande. Medlen bör anvisas under ett

särskilt reservationsanslag med rubriken Statens institut för konsumentfrågor

: Upplysningsmateriel.

Med beaktande av utredningens förslag och konsumentinstitutets petita

bör omkostnadsanslaget för nästa budgetår höjas med 144 000 kr. Av höjningen

avser 1 500 kr. sjukvård, 3 500 kr. reseersättningar, 2 000 kr. bränsle,

lyse och vatten, 91 000 kr. övriga expenser — varav 58 500 kr. utgör engångsanvisning

för anskaffning av möbler, skriv- och räknemaskiner, utbyggnad

av telefonväxel och mörkrumsanläggning, 7 500 kr. vissa kostnader

för institutets laboratorium och återstoden 25 000 kr. ökade löpande utgifter

— samt slutligen 50 000 kr. publikationstryck. Anslaget till annan

upplysningsverksamhet bör räknas ned med 4 000 kr. under förutsättning

att ett nytt reservationsanslag anvisas för detta ändamål. Vid bifall till vad

jag nu föreslagit torde institutets omkostnadsanslag böra föras upp med

622 000 kr.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer för omorganisation av upplysningsavdelningcn

vid statens institut för konsumentfrågor

som jag föreslagit i det föregående;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de ändringar i personalförteckningen

för statens institut för konsumentfrågor

som föranleds av vad jag föreslagit i det föregående;

c) godkänna följande avlöningsstat för statens institut

för konsumentfrågor, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1964/65:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196b

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 80 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 4 000

3. Avlöningar till expertis och tillfällig personal,

inberäknat rörligt tillägg ................ 170 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 1 046 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 506 000

Summa kr. 1 806 000

d) till Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar

för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 1 806 000

kr.;

e) till Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader

för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 622 000

kr.;

f) till Statens institut för konsumentfrågor: Upplysningsmateriel

för budgetåret 1964/65 anvisa ett reservationsanslag

av 90 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Lund

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196b

Bilaga

Statens instituts för konsumentfrågor organisation

1 direktör..................................... Bo 3

Livsmedels- och kemisk-tekniska avdelningen

1 förste intendent................

1 förste intendent................

1 konsulent......................

1 assistent.......................

1 institutionstekniker.............

1 förste institutionsbiträde ........

1 institutionsbiträde .............

Ag 27

Ae 251 * 3

Ae 21

Ae 17

Ae 9

Ae 7

regi. befordringsgång

Textilavdelningen

1 förste intendent.........

1 förste intendent.........

1 förste assistent..........

1 assistent................

1 institutionstekniker......

2 förste institutionsbiträden

1 institutionsbiträde .......

Ag 27

Ae 251

Ae 21

Ae 17

Ae 9

Ae 7

regi. befordringsgång

Avdelningen för hushållsorganisation m. m.

1 förste intendent...............

1 förste intendent...............

2 förste assistenter..............

1 konsulent....................

1 institutionstekniker...........

1 förste institutionsbiträde.......

1 institutionsbiträde ............

Ag 27

Ae 251

Ae 21

Ae 19

Ae 9

Ae 7

regi. befordringsgång

Laboratorieavdelningen

1 förste intendent........

1 förste intendent........

1 förste avdelningsingenjör

1 ingenjör ...............

3 ingenjörer .............

1 instrumentmakare......

1 institutionstekniker . ...

1 förste institutionsbiträde

3 institutionsbiträden ....

..... Ag 27

..... Ae 25i

..... Ae 23

..... Ae 19

högst Ae 15

.....Ae 11

..... Ae 9

..... Ae 7

.....regi. befordringsgång

1 Tjänst som förste intendent i Ae 25 skall hållas vakant så länge tjänst som förste intendent

i Ag 27 är besatt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196b

49

Upplysmngsavdelniiigen

1 avdelningsdirektör ....

Redaktionen

1 byrådirektör .........

1 redaktör ............

1 ingenjör .............

1 redaktör .............

1 redaktör .............

1 kontorist ............

Pressombudsmannen

1 pressombudsman.....

1 kanslibiträde ........

Studieverksamheten

1 konsulent............

1 assistent.............

Utställningsverksamheten

1 konsulent............

1 konsulent............

1 konsulent............

1 institutionstekniker . . .

Rådgivningsverksamheten

1 konsulent............

1 föreståndare.........

2 assistenter...........

2 kontorsskrivare ......

1 biblioteksassistent ....

Kansliet

1 förste byråsekreterare

1 assistent ...........

1 kansliskrivare.......

1 kansliskrivare.......

1 kontorist ...........

1 expeditionsvakt .....

3 kanslibiträden.......

5 kontorsbiträden .....

Bg

1

Ae

27

Ag

23

Ag

21

Ae

19

Ae

17

Ae

9

Ag

27

Ae

7

arvode

Ag

15

Ae

23

Ae

19

Ag

17

Ae

9

Ag

23

Ae

19

Ae

15

Ae

13

Ae

11

Ae

23

Ae

17

Ao

11

Ae

11

Ao

9

Ae

7

Ae

7

regi. befordringsgång

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640243

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida organisationen av upplysning savdelning en vid statens institut för konsu a1 i texten
  2. SU 1964:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor, m. m s. 1 i texten