Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av ett institut för ngttiggörande av forskningsresultat

1964-03-06 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:96, Angående inrättande av ett institut för ngttiggörande av forskningsresultat

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196b

1

Nr 96

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

ett institut för ngttiggörande av forskningsresultat;

given Stockholms slott den 6 mars 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla de förslag, om

vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett statligt institut, »Institutet för nyttiggörande

av forskningsresultat, INFOR», inrättas med uppgift att lämna finansiellt

stöd i syfte att föra fram forskningsresultat och uppfinningar till industriell

produktion.

För ändamålet föreslås under fonden för låneunderstöd ett investeringsanslag

för budgetåret 1964/65 om 20 milj. kr.

l

Uilunuj till riksdagens protokoll I!)6''i. 1 saml. 5Vr 96

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 mars 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om inrättande av

ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat samt anför därvid följande.

Inom handelsdepartementet har utarbetats en promemoria (stencil) angående

ökat stöd för den av statens tekniska forskningsråd och malmfonden

gemensamt bildade stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR.

Promemorian är grundad på diskussioner, som under år 1963 hållits inom

forskningberedningen.

Promemorian har varit föremål för remissbehandling. Yttranden har avgivits

av försvarets forskningsanstalt, statskontoret, statens tekniska forskningsråd,

överstyrelsen för de tekniska högskolorna (som överlämnat yttranden

från kollegienämnderna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers

tekniska högskola), EFOR, Ingeniörsvetenskapsakademien, Landsorganisationen

i Sverige (LO), malmfonden, norrlandsfonden, Svenska teknologföreningen,

Svenska uppfinnarkontoret och Sveriges industriförbund.

Departementspromemorian

1. Sambandet mellan teknisk forskning och ekonomisk tillväxt

Sambandet mellan å ena sidan takten i det ekonomiska framåtskridandet

och å andra sidan insatserna i innovationskedjan — teknisk och naturvetenskaplig

forskning, därtill anknutet forskningsarbete och utnyttjande av

erhållna resultat — har varit föremål för livlig debatt både på det internationella

planet och i Sverige, bl. a. inom forskningsberedningen.

Inom OECD togs sambandet mellan forskning och ekonomisk tillväxt

upp vid sammanträde i oktober 1963 mellan de ministrar inom organisationens

medlemsländer, som ansvarar för forskningsfrågor. En särskild ex
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 196i

pertrapport1 förelåg, utarbetad på uppdrag av OECD:s kommitté för vetenskaplig

forskning. Rapporten är ett led i denna kommittés utredningar rörande

förutsättningarna att under en tioårsperiod fram till 1970 höja de

20 medlemsländernas bruttonationalprodukt med 50 %.

Av den i promemorian redovisade sammanfattningen av rapporten må

återges följande.

Förskjutning av perspektiven för den ekonomiska politiken från ekonomisk

stabilisering till ett långsiktigt program för ekonomisk tillväxt har fört

med sig, att denna måste spela över ett vidare fält än tidigare och ges nya

verktyg. De teorier, på vilka stabiliseringspolitiken är grundad, kommer delvis

till korta i en dynamisk ekonomi. Erfarenheten har visat att 1950-talets

expansionsprogram allt för ensidigt koncentrerats på en kvantitativ utbyggnad

av realkapitalet. Försummade blev förhållanden, som nu anses grundläggande

för ekonomisk tillväxt. Delvis kan dessa sammanfattas under benämningen

den teknologiska faktorn och innefattar bl. a. undervisning och

framsteg i fråga om allmän kunskapsnivå och organisationsteknik liksom

snabbare utnyttjande av nya rön och metoder.

Investeringar i kapitalutrustning kan ses som en direkt orsak till ökningen

i produktivitet, uttryckt i produktionsvolymens ökning per arbetstimme.

Produktivitetsökningen beror emellertid till stor del på den nya

teknik, som byggs in i kapitalutrustningen och är ett resultat av forskning,

uppfinnande och utvecklingsarbete. Forskningen har i sin tur som förutsättning

ett effektivt utbildningsväsende. Kapitalinvesteringarna blir med

denna syn närmast ett mellanled i processen.

I ett land där den ekonomiska politiken fört fram till full eller nästan

full sysselsättning blir ökningen av produktionen i allt högre grad beroende

av naturvetenskaplig forskning och tekniskt utvecklingsarbete och att det

nya kunnandet snabbt utnyttjas. För forskning och utvecklingsarbete brukar

användas den internationella beteckningen R & D (»research and development»).

En stark expansion av den naturvetenskapliga och tekniska utbildningen

är på gång inom OECD:s olika medlemsländer. Härigenom skapas grund

för en snabbare tillväxt av kunskapskapitalet, vilket för länder, som redan

utnyttjar den mest avancerade teknik som står till buds, är en förutsättning

för ekonomisk tillväxt. Risk finns emellertid för att den starkt ökade

R & D-kapaciteten inte blir utnyttjad på effektivaste sätt till gagn för

den långsiktiga ekonomiska expansionen, beroende dels på olika hämmande

faktorer inom företagarsektorn och dels på att från staternas sida tillgängliga

resurser till stor del tas i anspråk för militära eller andra fiämst

prestigebetonade ändamål.

Inom företagen kommer vanligen endast mera »säkra» R & D-projekt

1 »Science, Kconomic Growt-h and Government Policy» utarbetad av Ghr. Freeman, London,

R. Poignant, Paris, och I. Svennilson, Stockholm.

-j-X Bihang till riksdagens protokoll 196b. i saml Nr 96

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1964

att genomföras. Riskerna är stora. På varje lyckat projekt kan gå flera

misslyckade. Den kalkylerade avkastningen måste därför vara hög. Åtskilliga

projekt mönstras ut enbart av det skälet att de inte väntas mogna ut

under den maximala tidsperiod, som det enskilda företaget kan tänka sig

vänta på resultatet. Endast de största företagen har finansiella och psykologiska

resurser att ta på sig kostnaderna för omfattande utvecklingsarbeten.

Mindre företag ser sig vanligen inte ha möjlighet härtill även om deras

branschtillhörighet i och för sig ger benägenhet att investera i R & D. Inom

sektorer som atomenergi, rymdteknik och militär teknik är R & D-kostnaderna

så stora att staterna ensamma måste finansiera praktiskt taget allt

utvecklingsarbete.

Olika förhållanden medför att R & D-investeringarna kan väntas ligga

under den nivå, som på längre sikt vore lönsam för företagen själva och

med säkerhet under ett samhällsekonomiskt optimum. Samhällsintresset

kräver också att ny kunskap sprids så snabbt som möjligt till olika intressenter

och kan därigenom komma i konflikt med det företagsekonomiska

intresset att monopolisera forskningsresultaten.

Inom världshandeln finns en långtidstrend mot R & D-intensiva varor.

För industriländerna har det visat sig, att två tredjedelar av R & D-utgifterna

koncentrerats till en grupp tillverkningsindustrier, bestående av instrument-,

maskin-, flygplans-, motorfordons-, kemisk, elektronik- och övrig

elektrisk industri. Världsmarknaden ger konkurrensmässiga fördelar

till företag och länder som skapar nya produkter. Detta stimulerar R & Dinsatsen.

Företag, industrigrenar och länder, som inte följer med den tekniska

utvecklingen och tillkomsten av nya produkter får sin ställning försämrad.

Även för de mest avancerade länder spelar import av R & D-resultat en

stor roll. Intet land kan vara främst i alla grenar av vetenskap och teknik.

Med enbart importerad teknik skulle ett land å andra sidan komma att ligga

efter i samtliga industribranscher.

OECD-rapporten redovisar slutsatsen att en omdisponering av tillgängliga

resurser till förmån för investeringar i R & D skulle ge utdelning i

form av ökad ekonomisk tillväxt. Det måste åvila respektive stater att tillse

att R & D-verksamheten tillföres erforderliga resurser.

I de flesta OECD-stater har samhället redan ingripit för att få till stånd

en ökning av resurserna på R & D-området. Åtgärderna har givits både

indirekta och direkta former. I det förra ingår uppmuntran åt kollektiv

R & D i form av bidrag till branschforskningsinstitut och vidare stöd åt

dokumentations- och informationsservice samt rådgivningsverksamhet.

Som exempel på direkt statligt stöd hänvisas till det organ, National

Research Development Corporation, som 1948 inrättades i Storbritannien

med uppgift att finansiera vidareutvecklingen av inte bara uppfinningar,

som patenterats av statliga forskningsorgan, utan också sådana av intres
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964

se, som kommit fram på annat sätt. Liknande organ existerar redan eller

övervägs bli inrättade i andra länder.

R & D-kvoten, d. v. s. R & D uttryckt i procent av bruttonationalprodukten

(BNP) utgör f. n. 3 % i USA och mellan 1 och 3 % i flerialet

europeiska länder liksom i Japan. I utvecklingsländerna ligger R & Dkvoten

under 1/4 %. Kvotens storlek påverkas emellertid av omständigheter

som ländernas speciella industristruktur liksom de militära behoven.

Militärt betingad R & D väger speciellt tungt i USA, där den svarar för

nästan hälften av totala R & D-utgifter. Proportionen är nästan lika hög

i Storbritannien och Frankrike. Även länder som Sverige och Kanada lägger

ned beaktansvärda belopp på militär R & D.

Av speciellt intresse är Japan med en exceptionellt hög R & D-kvot i

förhållande till BNP per capita. Stora ansträngningar görs att utveckla

forskningsbaserade industrier. Tidigare import av R & D-resultat har ersatts

av export från vetenskaps-industrier inom optik, elektronik och liknande

områden. En fördubbling av R & D-kvoten planeras. Redan är den

ungefär lika stor som den svenska trots en avsevärt mindre BNP per

capita och avsaknad av en militär andel.

I de flesta utvecklade länder uppgår bruttoinvesteringarna i realkapital

ofta till 15 % eller mer av BNP. Skulle en tiondel av investeringarna i realkapital

i stället investeras inom civil R & D blev resultatet mer än en

fördubbling av R & D-kvoten för icke-militära ändamål.

Konsekvenserna för Sveriges del av de problem, som tagits upp i OECDrapporten,

har behandlats av professor Ingvar Svennilson i ett föredrag

vid universitetskanslerns konferens »Vetenskapen i framtidens samhälle»

i februari 1963.1

Svennilson konstaterar att Sverige f. n. använder drygt 4 % av BNP

för utbildning och närmare 2 % för R & D. Mot en investering av ca 6 %

i immateriellt kapital av kunskaper och utbildning står en investering i

kapitalföremål på ca 23 % av BNP, d. v. s. tre å fyra gånger så mycket.

Man kan räkna med att R & D-utgifterna kommer att öka relativt

snabbt, kanske 2 å 3 gånger så snabbt som nationalprodukten. De skulle

då under loppet av 70-talet stiga till 3 å 4 % av BNP. Även om Sverige otvivelaktigt

kan bära en sådan utgiftsandel för R & D då levnadsstandarden

samtidigt i det närmaste fördubblas, kan man inte undgå frågan om detta

innebär en lönande investering jämfört med annan användning av resurserna

.

En viss takt i produktionsökningen kan uppnås med olika fördelning

av investeringarna på R & D respektive realkapital. En ökning av R & Dinvesteringarna

bör alltså för att löna sig medföra minst lika stor be
1

Föredraget har med titeln »Sambandet forskning-samhällsutveckling» tryckts i serien WennerGren

Center, Svenska symposier, nr 1.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 196i

sparing i realinvesteringar. Vid avvägningen måste man se forskningsutgifterna

i stort och räkna med en riskutjämning. Erfarenheten visar att

utdelningen blir ojämn mellan olika områden och under olika perioder.

Det finns ingen stabil relation mellan utgifter och resultat i fråga om

R & D på enskilda delområden och knappast heller på forskningsfältet i

stort. Det finns tider av »genombrott» då resultaten blir stora, men också

mellanperioder, då forskarna är sysselsatta med systematisk avrundning

av tidigare uppnådda större framsteg.

De internationella förhållandena är i dag ett av de viktigaste motiven

&tt bygga ut forskningen. Denna utgör en del av ett internationellt system.

En ökad tillförsel av R & D-resultat från utlandet kan ställas mot egna

resultat. Frågan blir, hur långt det lönar sig att trots de importmöjligheter

som finns utveckla en egen forskning. Den internationella handeln

förskjuts ständigt mot nya varor. Ett land som genom egen forskning

kan utveckla nya processer och varor upprätthåller ett temporärt tekniskt

försprång, vilket är ett starkt motiv att bedriva en omfattande nationell

forskning. Att Sverige lyckats uppnå den högsta produktionen per capita

i Europa torde i hög grad bero på att vi genom tekniska innovationer hittills

lyckats upprätthålla en tillräcklig ekonomisk dynamik.

Sambandet forskning-samhällsutveckling måste få en starkt ökad betydelse,

om vi nu går mot en ekonomisk integration med Europa i övrigt

eller i varje fall mot friare internationella marknader. På Europa-marknaden

finns företag med stor kapacitet för forskning och talrika stora forskningsorganisationer

understödda av respektive stater. Forskningskapaciteten

kommer att växa ytterligare, bl. a. som en följd av den koncentration

inom näringslivet som redan inletts. Det finns risk att Sverige kommer

att bli efter i utvecklingen och förvisas till en sekundär teknisk ställning

i hög grad beroende av importerad teknik. Detta kan leda till en försvagning

av de svenska företagens förmåga att hävda sig och förluster i vårt

bytesförhållande med utlandet. Förlorar vi den tekniska ledningen, ökas

också risken att svenska företag blir beroende av utländska intressen.

I motsatt fall har vi större möjligheter att själva utveckla vår företagsamhet

i utlandet.

Perspektivet har inte endast betydelse för svensk ekonomi och levnadsstandard

utan kan få inflytande på hela vår samhällsstruktur och samhällsmiljö,

kulturellt och politiskt. Det kan inte vara önskvärt att avgörande

beslut för den ekonomiska utvecklingen fattas utifrån. En rikt utvecklad

nationell forskningsmiljö ökar också möjligheterna att behålla

och dra till oss framstående forskare i konkurrens med utlandets forskningscentra.

Det kan bli motiverat att med större djärvhet och till större

kostnader bedriva en tillämpad industriell forskning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1964

7

2. Forskning och tekniskt utvecklingsarbete i Sverige

Som ett underlag för forskningsberedningens diskussioner under år 1963

av utvecklingsperspektiven för svensk forskning låg en av professor I. Svennilson

upprättad skiss till långtidsplan för forskningsutgifterna. I följande

sammanställning ges för år 1963 beräknade R & D-utgifter inom olika

sektorer med uppdelning efter statlig eller privat finansiering. Några exakta

siffror finns ännu inte för bl. a. industrins R & D-utgifter. Beloppen

är således till en stor del uppskattade men torde ge en uppfattning om

storleksordningarna.

Mijl.

kr.

Statliga utgifter

Universitet och högskolor ...................................... 190

Forskningsråd och -fonder .................................... 80

AB Atomenergi, FOA, övriga statliga forskningsanstalter ........ 165

Statsbidrag till civil industri-R & D ............................ 5

Industri-R & D vid militära och andra statliga beställningar ...... 300

S:a statliga utgifter 740

Privata utgifter .............................................. 700

Totala utgifter................................................ 1 440

Bruttonationalprodukt ........................................ 75 000

R & D i procent av BNP ...................................... 1,9

I departementspromemorian ges en kortfattad översikt över verksamheten

vid institutioner och företag, som arbetar med teknisk-naturvetenskaplig

forskning och utveckling, enbart bekostar dylik verksamhet eller exploaterar

framkomna resultat. Universitet och högskolor, statliga forskningsinstitut

och forskningsföretag samt vissa branschforskningsinstitut finansieras

huvudsakligen med statsmedel. Endast en del av finansieringen sker

emellertid direkt via statsbudgeten. Nämnda institutioner liksom även andra

forskningsinstitut och privata industriföretag har möjlighet att erhålla

anslag för forskning och utvecklingsarbeten från statliga forskningsråd och

fonder, privata stiftelser samt utländska myndigheter och stiftelser. För exploatering

av forskningsresultat finns Svenska uppfinnarkontoret och EFOR

jämte vissa privata företag.

Universitet och högskolor. Dessa institutioner svarar för en väsentlig del

av forskningsvolymen i landet. Det gäller huvudsakligen forskning av grundläggande

karaktär. Vissa institutioner vid de tekniska högskolorna och andra

fackhögskolor utför emellertid också tillämpad forskning och i viss utsträckning

utvecklingsarbete på uppdrag av industriföretag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196 b

En betydande utbyggnad av universitets- och högskoleinstitutionernas

forskningsresurser har ägt rum de sista åren. Framlagda planer tyder på att

omfattande ytterligare utbyggnader är att vänta. Tillskottet åren 1960—1962

av lokaler för forskning och forskarutbildning, vilka färdigställts eller varit

under byggnad, kan uppskattas till ca 34 000 in- nettogolvyta. Ytterligare

ca 90 000 in2 nettogolvyta torde vara under projektering eller föremål för

långt framskridet programarbete.

Statliga forskningsanstalter och företag. Statliga institut och företag med

betydande utgifter för forskning är AB Atomenergi, försvarets forskningsanstalt,

flygtekniska försöksanstalten, statens skeppsprovningsanstalt och statens

institut för byggnadsforskning. Flera av dessa institutioner bedriver

förutom forskning även utvecklingsarbete, vars resultat kommer svensk industri

tillgodo vid tillverkning av atomreaktorer, flygplan, fartyg etc.

Av anslagen till forskning och utveckling, ca 165 milj. kr. år 1963, föll ca

50 milj. kr. på vardera AB Atomenergi och försvarets forskningsanstalt.

Branschforskningsinstituten utgör kollektiva industriforskningsinstitutioner.

Totalt finns i Sverige ett trettiotal dylika forskningsinstitut. Inom vissa

branscher bedrivs gemensam forskning utan att särskilda forskningsinstitut

inrättats. Exempel härpå är den av Jernkontoret samordnade forskning, som

läggs ut på de enskilda industriföretagen inom branschen.

Vissa branschforskningsinstitut erhåller statligt stöd. Direkta anslag till

instituten för trä-, metall-, textil-, silikat-, konserverings-, optisk, jordbrukstek

nisk och växtförädlingsforskning utgjorde 1963 sammanlagt 4,4 milj. kr.

Den privata industrins bidrag till samtliga institut uppgår till drygt 17 milj.

kr. per år.

Branschforskningsinstitutens viktigaste uppgifter är teknisk grundforskning

samt forskning rörande problem såsom materialfrågor, provningsmetodik

och standardiseringsfrågor. Tekniskt viktiga nyheter, som kan få stor

kommersiell betydelse, blir däremot sällan föremål för en kollektiv forskning

med mindre än att grundidéerna kommit fram inom instituten. Del

torde ej heller vara vanligt att nya processer eller produkter skapas denna

väg. Dessa institut har i regel icke patenträttigheter av större betydelse.

En viktig uppgift för branschforskningsinstituten är att vidareutbilda

foi skare och tekniker inom respektive branscher. Genom nära anknytning

til! såväl högskolor som industrier kan de verksamt bidra till att stärka

kontakterna mellan industri- och högskoleforskning.

Industriföretag. Främst de större, privata industriföretagen i Sverige har

dels driftlaboratorier för rutinundersökningar och dels mer eller mindre

omfattande forsknings- och utvecklingslaboratorier med tillhörande apparathallar

för tekniska utvecklingsarbeten. Företagslaboratoriernas viktigaste

uppgifter utgörs å ena sidan av produktkontroll, teknisk service och å

andra sidan av utveckling och förbättring av befintliga produkter och processer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kimgl. Maj.ts proposition nr 96 år 1964

Enligt en av Ingeniörsvetenskapsakademien utförd inventering (SOU

1960: 31) fanns inom svensk industri år 1951 nära 800 laboratorier av skilda

slag. Bland dessa uppgavs emellertid knappt 300 bedriva forskning som

en av sina huvuduppgifter. I en undersökning (SOU 1958:32, SOU 1960:

31) avseende år 1955, utförd av akademien på uppdrag av 1955 års universitetsutredning,

tillämpades en snävare definition på begreppet forskning,

varvid man kom fram till att ca 150 företag bedrev teknisk-vetenskaplig

forskning — i vissa fall inom flera laboratorier. Enligt samma utredning arbetade

totalt inom industrin 700 å 750 akademiker med aktiv forskning. Denna

forskningspersonal var huvudsakligen koncentrerad till stora företag.

Av de akademiskt utbildade forskarna kom sålunda år 1955 ca 68 % från

företag med mer än 1 000 anställda. ^n.n

Fria uppfinnare. Åtskilliga uppslag och idéer härrör från enskilda uppfinnare.

Vid undersökningar, som gjorts i utlandet i syfte att jämföra produktiviteten

hos enskilda uppfinnare i jämförelse med industriföretag, har

framkommit att enskilda uppfinnare står för en ej obetydlig del av det kommersiellt

mest värdefulla tekniska nyskapandet.

Statliga forskningsråd. Av de statliga forskningsråden stöder råden för

naturvetenskap och för atomforskning liksom rymdkommittén huvudsakligen

fri grundforskning, medan tekniska forskningsrådet och råden för

byggnads- och för jordbruksforskning stöder både grundforskning och tilllämpad

forskning. Anslagen till nämnda statliga forskningsråd har från

budgetåret 1955/56 till 1963/64 ökat från 9 till 39 milj. kr.

De olika råden har tidigare huvudsakligen stött forskare vid universitet,

högskolor och statliga institut. Tekniska forskningsrådet har dock sedan något

år givit anslag även till forskningsverksamhet förlagd till industriföretagens

laboratorier. Anslagen till industriprojekt uppgick 1962/63 till 0,75

milj. kr., vilket motsvarar drygt 10 % av rådets sammanlagda anslag. Rådet

önskar öka volymen av industrianslagen betydligt.

Tekniska forskningsrådet har enligt sin instruktion till uppgift bl. a. att

stödja initiativ till forskning av betydelse för näringslivet samt vid behov

självt taga initiativ till att främja sådan forskning och dess utnyttjande. Rådets

verksamhet avser således huvudsakligen forskning — grundläggande

såväl som tillämpad — och icke utvecklingsarbete. Under 1962/63 utbetalades

anslag på 6,6 milj. kr. I fråga om utnyttjande av forskningsresultat

har rådet år 1963, tillsammans med malmfonden, bildat EFOR.

Malmfonden och norrlandsfonden. Efter beslut vid 1961 års riksdag inrättades

två fonder, stiftelsen malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete

samt stiftelsen norrlandsfonden. Av statens vinst från LKAB tilldelas

malmfonden 10 och norrlandsfonden 15 milj. kr. per år under en femårsperiod.

Malmfonden har enligt stadgarna till ändamål att främja forsknings- och

utvecklingsarbete, främst inom naturvetenskap ocb teknik, som bar omedel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1961

bar industriell anknytning eller som med hänsyn till sin omfattning eller

långsiktiga karaktär normalt icke kan anses tillhöra de statliga forskningsrådens

verksamhet. En koncentration har förutsatts ske till stora experimentella

projekt. Stödet ges antingen som förlustgaranti eller som bidrag,

med eller utan villkor om återbetalningsskyldighet inklusive marknadsmässig

ränta.

Norrlandsfondens ändamål är enligt stadgarna att främja näringslivets

framtida utveckling i Norrland, främst i Norrbottens län. Stiftelsen skall i

första hand stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete, som syftar till

att vidareförädla norrländska råvarutillgångar, men skall även medverka till

att främja den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering.

Av norrlandsfonden understödda projekt är i princip av mera målforskningsbetonad

och mindre långsiktig karaktär än det arbete som stöds

av malmfonden.

Av de båda fonderna beviljade bidrag åren 1962 och 1963 fördelar sig på

olika huvudkategorier enligt följande sammanställning.

Utredningar ...........

Malmfonden

antal milj.

bidrag kr

Norrlandsfonden

antal milj.

bidrag kr

10 0,9 1(0.11

Prospekteringar.........

—

8

0,4 i(0,3)

Grundforskning.........

....... 18

6,1

—

Tillämpad forskning .....

....... 17

7,1

8

25,0 i(5,0)

Utvecklingsarbete.......

....... 5

6,1 >(6,1)

31

2,0 i(l,9)

Exploateringsstiftelser .. .

....... 3

1,5

—

Lån till företag .........

—

24

9,4

S:a 43

20,8 >(6,1)

81

37,7 i(7,3)

Bland malmfondens bidrag till tillämpad forskning avser 2 milj. kr.

igångkörningskostnader vid en processmetallurgisk forskningsstation i Luleå.

Det största av de fem anslag som malmfonden beviljat till utvecklingsarbete

är på 4 milj. kr. till Stora Kopparbergs Bergslags AB och avser en försöksanläggning

för smältreduktion i Domnarfvet, kostnadsberäknad till totalt

10 milj. kr. Genom metoden skall tackjärn framställas direkt ur malm

genom syrgasinblåsning i roterande Kaldougn. Billeruds AB och Kamyr AB

bär beviljats 1 milj. kr. för utveckling av en process för kontinuerlig sulfitkokning

och Asea har beviljats 0,7 milj. kr. till en prototypanläggning i

Robertsfors för plastisk materialbearbetning vid ultrahöga tryck och temperaturer.

Dessutom har fonden beviljat två bidrag för utveckling av plastprodukter,

nämligen till Skånska ättikfabriken AB, Perstorp, med 235 000

kr och till Berol AB, Göteborg, med 220 000 kr. Anslagen har alla beviljats

1 Med villkorlig återbetalningsskyldighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition, nr 96 år 196b

med villkorlig återbetalningsskyldighet inklusive ränta. Betalningsskyldighet

inträder bara i fall projekten efter en viss period, tio eller femton år, visat

sig ha gått med vinst.

Anslagen till exploateringsstiftelser gäller förutom 1,0 milj. kr. till EFOR,

0,5 milj. kr. till stiftelsen för röntgentelevision, Göteborg, som har till ändamål

att utveckla och exploatera en av professor H. Wallman uppfunnen

röntgentelevisionsapparat.

De av norrlandsfonden lämnade bidragen för tillämpad forskning avser

nästan helt två stora projekt nämligen 12,6 milj. kr. till den nyss nämnda

processmetallurgiska forskningsstationen och 10 milj. kr. till arbete på

mekanisering av skogsbruket. Av sistnämnda belopp har 5 milj. kr. ställts

till förfogande för den av fonden bildade stiftelsen skogsmekanisering och

lika mycket har reserverats för att vidareutveckla de nya maskiner och metoder,

som kommer fram genom stiftelsens verksamhet eller på annat sätt. I

gruppen utvecklingsarbete dominerar ett anslag på 1,0 milj. kr. som beviljats

för Asea-projektet i Robertsfors, till vilket även malmfonden bidragit.

Privata stiftelser. Stiftelser som Nobelstiftelsen, Knut och Alice Wallenbergs

stiftelse, Wenner-Grenska samfundet och Axel och Margaret Ax:son

Johnsons stiftelse svarar för betydande forskningsanslag. De sammanlagda

årliga anslagen kan uppskattas till ca 10 milj. kr.

Utländska forskningsanslag. Svensk forskning har fått avsevärda bidrag

från utlandet, främst från USA:s försvarsgrenar och hälsovårdsmyndigheter.

Bidragen avser i huvudsak grundforskning och uppgick år 1963 till ca 15

milj. kr. De amerikanska myndigheterna har emellertid meddelat att forskningsanslagen

på grund av valutasituationen successivt kommer att skäras

ned med början 1964.

Svenska uppfinnarkontoret. Svenska uppfinnarkontoret tillkom år 1947

genom sammanslagning av statens uppfinnarnämnd och det av Svenska

uppfinnareföreningen ägda uppfinnarkontoret. Det skall enligt de stadgar

som Kungl. Maj :t fastställt främja allmännyttig uppfinnarverksamhet.

Verksamheten är huvudsakligen rådgivande. Den administrativa årsbudgeten

utgör omkring 400 000 kr., varav ca 300 000 kr. från staten som också

bidrar med 85 000 kr. till understöd åt uppfinnarverksamhet.

En i januari 1964 tillkallad sakkunnig har fått i uppdrag att utreda om

uppfinnarkontorets uppgifter även i fortsättningen bör lias om hand av ett

fristående organ eller utföras i anknytning till annan likartad verksamhet.

I utredningsdirektiven konstateras att det torde föreligga ett behov av teknisk

och juridisk rådgivning liksom av ett visst ekonomiskt stöd åt fria uppfinnare.

Finansieringsstödet, sedan en idé förts fram till ett mera kostnadskrävande

stadium i utvecklingskedjan, bör övertas av industriföretag, EFOR

eller annan institution.

Bihang till riksdagens protokoll 196b. l samt. Nr Sfi

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1964

EFOR. Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR, bildades

år 1963 av statens tekniska forskningsråd och malmfonden, vilka gemensamt

avsatt dels 0,1 respektive 0,2 milj. kr. i grundkapital, dels 0,4 respektive

0,8 milj. kr. för att täcka de löpande kostnaderna under en femårsperiod.

EFOR skall enligt sina stadgar med stöd av bidrag från stiftarna verka

för industriellt utnyttjande inom och utom Sverige av nya resultat av svenskt

forsknings- och utvecklingsarbete, i första hand resultat, som framkommit

med ekonomiskt stöd av någon av stiftarna och i andra hand resultat som

på annat sätt framkommit vid svenska forskningsorganisationer. EFOR kan

även i mån av kapacitet och då särskilda skäl finns åta sig att biträda vid

exploatering av andra uppfinningar. Verksamheten påbörjades 1964.

Privata exploaterings^öretag. Dessa kan vara av två slag, dels företag som

i egen produktion utnyttjar uppfinningar och vetenskapliga rön, som förvärvats

på olika sätt, och dels företag som bara har inkomster i form av

licensavgifter och royalties. Exploateringsföretag av den senare typen har

i ökad omfattning etablerats i USA. I Sverige har sådan verksamhet hittills

icke bedrivits i större omfattning. Under senare tid har dock kommit till ett

företag, Incentive AB, som avsetts få likartade uppgifter.

3. Utländska exploateringsföretag

I departementspromemorian uttalas, att vid bedömning av åtgärder,

som kan vara påkallade i vårt land för stöd åt tekniskt utvecklings- och

exploateringsarbete, är det av intresse att studera utvecklingen i Storbritannien

och USA där man ägnat denna fråga stor uppmärksamhet under

senare år.

I Europa är den viktigaste av det fåtal institutioner, som har resurser

för tekniskt utvecklings- och exploateringsarbete den engelska National

Research Development Corporation (NRDC), som tillkom redan år 1948

genom ett parlamentsbeslut. Nyligen bildades på enskilt initiativ i Storbritannien

ett företag, som också ställer kapital till förfogande för uppfinnare

och andra risktagare. Därutöver kan nämnas den franska Fonds

du Développement Economique et Social, vilken har som en uppgift bland

många att ge stöd åt privata företag och uppfinnare.

NRDC är ett statligt företag under Board of Trade med uppgift att

säkerställa utveckling och exploatering av uppfinningar, som stammar

från forskning vid offentlig institution eller på annat sätt finansierad med

allmänna medel. Stöd lämnas också andra uppfinningar av värde. Vidare

skall NRDC förvärva, disponera och överlåta, antingen fritt eller mot ersättning,

uppfinningar från av det allmänna stödd forskning och, när det

ligger i samhällets intresse, även andra uppfinningar. NRDC får även

stödja forskning, som har direkt anknytning till utveckling eller exploate
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 196i

ring av eu viss uppfinning eller som på annat sätt ökar värdet av en

dylik. NRDC har givits möjlighet att efter godkännande av Board of

Trade stödja rena forskningsprojekt, som kan väntas resultera i uppfinningar

av praktiskt värde. NRDC har också i viss utsträckning möjligheter

att stödja produktion och marknadsföring av nya produkter.

År 1948 bemyndigades NRDC att mot gällande ränta låna högst 5 milj.

pund från staten under en tid av 5 ar. 1958 ökades krediten till 10 milj.

pund och tiden utsträcktes till 20 år. Företaget skall drivas affärsmässigt.

De sammanlagda inkomsterna under tiden 1948—1962, 2,7 milj. pund, har

i stort sett täckt de löpande utgifterna för administration, patent etc.

Någon amortering och förräntning har hittills inte erhållits på de 4,9 milj.

pund som investerats i utvecklingsarbete.

NRDC gav år 1962 stöd åt 35 utvecklingsprojekt. Företaget hade samma

år ca 1 100 engelska och ca 2 500 i utlandet beviljade patent och patentansökningar.

Utvecklingsföretag i vilka NRDC har intressen hade därutöver

ca 700 patent och patentansökningar. Antalet licensavtal med inhemska

företag uppgick till ca 500 och med utländska företag, huvudsakligen

i USA, till ca 50.

Även i USA finns påfallande få mera betydande institutioner och företag,

som har till uppgift att stödja teknisk utveckling och exploatering.

De viktigaste på den privata sidan är American Research and Development

Corporation, (ARDC), bildat redan år 1946, och Rockefeller Brothers

Company. Verksamheten bedrives på likartat sätt inom båda företagen.

Vidare har det år 1953 inrättade statliga organet för stöd till

mindre företag (högst 250 anställda) Small Business Administration möjligheter

att medverka till exploatering av uppfinningar i samband med

sin företagsstödjande verksamhet.

ARDC bildades år 1946. Det ursprungliga kapitalet 3,4 milj. dollar tillsköts

av Massachusetts Institute of Technology samt ett antal företag,

universitet och enskilda. Senare har det totalt tillskjutna kapitalet successivt

ökats till ca 19 milj. dollar.

Bolagets aktier är börsnoterade. Företaget drivs strikt affärsmässigt men

till skillnad från andra exploateringsföretag söker det ej skaffa sig direkta

inkomster från licenser, royalties o. dyl. Istället investerar det i

företag som kommer fram med nya idéer och som har egna skapande begåvningar

och tar sedan hem vinster genom att sälja delar i företagen när

dessa börjat lämna överskott. Under tiden 1946—62 har ARDC granskat

ca 3 900 projekt. Härav har företaget finansierat 78. Av dessa har endast

9 måst avvecklas. Under samma tid har ARDC gjort en vinst på 4,5 milj.

dollar genom försäljning av aktier. Samtidigt har marknadsvärdet av

ARDC:s aktieinnehav ökat med 10,9 milj. dollar. Den sammanlagda kapitalökningen

under 16 år har kommit att uppgå till över 15 milj. dollar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 196b

4. Tidigare framlagda förslag till statlig medverkan vid utveckling och

exploatering av forskningsresultat och uppfinningar

Forskningsberedningens diskussioner om de framtida perspektiven för

svensk forskning och svenskt tekniskt utvecklingsarbete har skett mot

bakgrunden av att de totala utgifterna för R & D i Sverige liksom i övriga

industriländer kan väntas även i fortsättningen komma att öka väsentligt

snabbare än nationalprodukten. Det ekonomiska perspektivet har kompletterats

med kalkyler över balansen mellan akademiskt utbildad personal

och universitetsväsendets eget behov av lärare och forskare fram till

mitten av 1970-talet.

Professor I. Svennilson har i en artikel1 givit en sammanfattning av forskningsberedningens

diskussioner rörande dessa frågor. Utgångspunkt har

varit, att Sverige nu tack vare universitetsexpansionen står inför ett stort

genombrott i fråga om resurser för forsknings- och utvecklingsarbete. De

ökade resurserna gör det möjligt att inte bara ge näringslivet flera tekniker

utan även forskningen större personella resurser. Särskild uppmärksamhet

har riktats på nödvändigheten att bringa ned de högre läroanstalternas

växande behov av lärarkrafter och förkorta studietiderna på olika

stadier. Forskningen bör expandera så snabbt som kan ske utan att alltför

stort intrång görs på näringslivets behov av personal i övrigt. Fram

till mitten av 70-talet blir tillgången på personal med högre utbildning

begränsad, framför allt på grund av läroanstalternas egna behov. Därefter

bör kunna uppnås en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan.

Forskningsberedningen har ansett, att utsikterna på personalsidan gör

det önskvärt att under de närmaste åren främst inrikta forskningsanslagen

så, att forskningen relativt sett kräver mindre andel akademisk

personal. Insatserna av biträden och tekniker med lägre utbildning samt

av apparatur och annan forskningsutrustning bör ökas. Samtidigt bör

urvalet av forskarna bli hårdare. Det tekniska utvecklingsarbetet, mätt i

kostnad för engagerad vetenskapsman eller tekniker, är mångdubbelt dyrare

än forskningsarbetet. I ett mellanskede som de närmaste åren med

relativ brist på högt kvalificerad personal för R & D-sektorn bör denna

omständighet snarast leda till ökad inriktning mot utvecklingsarbete, då

detta är mindre personalkrävande i förhallande till den ekonomiska insatsen

än forskningen.

Större delen av forskningsrådens medel liksom universitetens utgifter går

till grundforskning som huvudsakligen kan väntas ge utdelning först på längre

sikt. Men sambandet grundforskning — tillämpad forskning — tekniskt

1 »Perspektiv på den ekonomiska utvecklingen och forskningen» publicerad i Industriförbundets

Tidskrift, nr 1, januari 1964.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196i

utvecklingsarbete har blivit allt intensivare. Forskningsberedningen har också

sett som en av de viktigaste uppgifterna att stärka detta samband kommunikationsmässigt.

Ju mera man närmar sig de tekniska tillämpningarna,

desto närmare i tiden ligger i regel de praktiska resultat man hoppas på.

Forskningsberedningen har den uppfattningen att stora resultat skulle

uppnås, om en förstärkning kunde ske också av det tekniska utvecklingsarbetet

i nära kontakt med produktionen. Vid övergång från laboratorieskala

till produktionsskala flerdubblas emellertid som regel kostnaderna. I fråga

om flygplan eller atomreaktorer kan det bli utvecklingskostnader på 100- tals miljoner kronor. Även på andra områden kan mycket stora belopp behöva

satsas för att uppnå ett tekniskt genombrott, t. ex. vid stål- eller tackjärnsprocesser,

kemiska processer och automatiserat maskineri.

För att få till stånd ett tillräckligt koncentrerat utvecklingsarbete är det

naturligt att staten träder in och delar kostnader och risker med näringslivet.

En sådan samverkan har redan etablerats i ett par konkreta fall. Men

man står bär bara vid början av ett viktigt arbetsfält, och det ingår i forskningsberedningens

perspektiv att statens finansiella insats på detta område

kan komma att växa till årliga belopp som överstiger hela den summa som

forskningsråden nu disponerar.

Industriförbundet har i skrivelse till regeringen i november 1963 anfört

bl. a., att man bör räkna med att inom samhället avsätta en större del av de

samlade resurserna för olika slag av utbildning och forskning. För industrins

utveckling fordras en väl utbyggd offentlig utbildnings- och forskningsorganisation.

Beträffande formerna för samordning av statliga och enskilda

forskningsinsatser bör även övervägas det »engelska» systemet för forskningssamarbete

stat-näringsliv. Systemet innebär att för vissa mycket stora

projekt, som är alltför kostnadskrävande för enskilda företag, svarar staten

för en viss andel av kostnaderna.

Forskningsrådens nyckelroll för arbetsfördelningen mellan offentliga och

privata forskningsinstitutioner gör det vidare enligt förbundets mening önskvärt

att förstärkningen av forskningsresurserna i ökad proportion kommer

forskningsråden till godo. 5

5. Behovet av ökade stödåtgärder

De statliga anslagen för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och

utvecklingsarbete har enligt departementspromemorian successivt ökats.

Delvis har medlen direkt tillhandahållits högskolor, forskningsanstalter och

företag och delvis har de ställts till förfogande för forskningsråd och andra

forskningsstödjande organ. Även inom det enskilda näringslivet har de ekonomiska

insatserna successivt växt. Det gäller både den forskning som ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964

förs i de större företagens egen regi och den kollektivt i vissa fall med statligt

stöd bedrivna forskningen vid branscliforskningsinstitnt och centrallaboratorier.

Samtidigt som det statliga stödet ökat har det utsträckts till att omfatta

nja led i forsknings- och utvecklingskedjan. Tidigare har det allmännas insatser

främst gällt grundforskningen och denna närstående tillämpad forskning.

Dessa områden svarar alltjämt via anslagen till universiteten och

forskningsråden för huvuddelen av de ekonomiska insatserna om man bortser

från anslagen till atomenergi- och försvarsforskning. Det har emellertid

framstått allt klarare att om den naturvetenskapliga och tekniska forskningen

skall kunna fylla sin uppgift att bidra till att lösa våra ekonomiska

och industriella expansionsproblem så måste åtgärder vidtagas som siktar

till att bättre utnyttja de uppnådda forskningsresultaten. Behovet av sådana

åtgärder följer redan av att forskningen fått allt större omfattning och är

utspridd på ett stort antal universitets- och högskoleinstitutioner, hel- och

halvstatliga eller enskilda forskningsanstalter samt enskilda företag. I

många fall bedrivs forskningen utan sikte på eller intresse för att utnyttjas

ekonomiskt. Dessa förhållanden aktualiserar behovet av en bättre och mer

systematisk överblick av forskningsverksamheten för att kunna ta tillvara

utvecklingsuppslag liksom behovet av bättre kanaler mellan forskningen

och de delar av näringslivet som kan nyttiggöra dessa uppslag.

De tekniska och ekonomiska insatser som krävs för att av ett forskningsresultat

eller en uppfinning utveckla en färdig produkt eller process är som

regel betydande. Hittills har huvudsakligen industrin haft ansvaret för utvecklingsarbete

och exploatering. Av flera orsaker, som behandlats i den

refererade OECD-rapporten, kan man dock inte i fortsättningen enbart lita

till industrins möjligheter. En allt mer komplicerad teknik kräver allt större

utvecklingsinsatser jämfört med tidigare. Antalet forskningsresultat ökar

hastigt vilket försvårar det enskilda företagets överblick. Detta är kännbart

även för de största företagen och framtvingar ett hårt urval och en tendens

till koncentration enbart till utvecklingsuppslag som anknyter till företagens

egna tidigare produkter. Särskilt kännbart blir det dock för den stora

gruppen mindre företag för vilka de ekonomiska riskerna av ett utvecklingsprojekt

lätt framstår som prohibitiva.

I OECD-rapporten har fastslagits att konsekvenserna för samhällsekonomin

i form av underoptimal tillväxttakt blir en oundviklig följd av de enskilda

företagens naturliga hämningar i fråga om att satsa på riskfyllda tekniska

utvecklingsprojekt. Forskningsberedningens utvecklingsperspektiv

går ut på en förstärkning av de belopp, som staten anslår till forsknings- och

utvecklingsarbete på olika civila industriområden. Även industriförbundet

förordar att vid vissa projekt som kräver alltför stora kostnader för den enskilda

företagsamheten bör staten svara för en viss andel av kostnaderna.

Det kan således konstateras att den förda argumentationen, både i Sverige

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 196 b

och på det internationella planet, entydigt pekar mot att ökade statliga åtgärder

för att utveckla och ta till vara tekniska forskningsresultat och uppfinningar

är både önskvärda och nödvändiga för en fortsatt snabb ekonomisk

expansion.

Statsmakterna har på senare år vidtagit olika åtgärder för att komplettera

forskningsstödet med ett stöd åt teknisk utvecklings- och exploateringsverksamhet.

Den största enstaka insatsen härvidlag på det civila området har varit

de avsevärda summor som satsats på utvecklingsarbete inom atomenergitekniken

både till gagn för vår framtida kraftförsörjning och till nyttta för

stora sektorer av vår verkstadsindustri. Vidare har tekniska forskningsrådet

haft sin uppmärksamhet riktad på att icke blott stödja och självt ta initiativ

till forskning av betydelse för näringslivet utan också främja att forskningsresultaten

industriellt utnyttjas. Med det stora forskningsfält rådet bär att

tillgodose går dock f. n. endast ca 10 procent av anslagen till forskning vid

industriföretag.

Bättre möjligheter skapades genom statsmakternas beslut år 1961 att inrätta

malmfonden och norrlandsfonden. I proposition 1961: 77 anförde chefen

för finansdepartementet bl. a. att utvecklingen inom naturvetenskap och

teknik tenderade mot att särskilt målforskningen och det industriella

utvecklingsarbetet blev allt mer kostnadskrävande. Mot bakgrunden av den

svenska industrins struktur med relativt små enheter förelåg risk att svenska

företag inte kunde sätta in tillräckliga resurser på kvantitativt omfattande

och krävande projekt som på sikt skulle kunna ge utdelning i nya

produktionsmetoder och nya produkter.

Som ett ytterligare led i fullföljande av uppgiften att främja utveckling

och utnyttjande av forskningsresultat har tekniska forskningsrådet och

malmfonden under år 1963 gemensamt bildat stiftelsen för exploatering av

forskningsresultat, EFOR.

6. Förslag till utbyggnad av EFOR

Ändamålet med EFOR och motiven för densamma framgår av vad tekniska

forskningsrådet anfört i sin hösten 1963 för forskningsberedningen

upprättade treårsplan. Rådet karaktäriserar forskning som den första länken

i den produktionsfaktor, som kallas innovationskedjan och som efter

forskningen innefattar uppfinnande, konstruerande verksamhet, industriellt

utvecklingsarbete, försöksproduktion i mindre skala, industriellt produktion

och marknadsföring. För att forskningen skall kunna nyttiggöras fordras

att hela denna kedja fungerar, och i detta hänseende föreligger i Sverige

stora brister särskilt om forskningsresultaten ligger vid sidan om nu etablerad

industris verksamhetsområden. Detta inträffar otta. Industrin är inte

särskilt differentierad inom vissa grenar, t. ex. halvledarteknik, optik, regleringsteknik,

instrumentteknik, vissa delar av elektroniken, vilket innebär,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1964

att en stor del av forskningsinvesteringarna ligger oräntaibla eller utnyttjas

av utländsk industri.

Hämmande faktorer anges vara ovana hos många forskare vid patent och

exploateringsfrågor eller rent av brist på intresse för att vidareföra resultaten

sedan egna närliggande uppgifter i sammanhanget lösts. I de flesta

fall krävs också ett betydande arbete innan ett laboratorieresultat är färdigt

för industriell tillämpning. För detta ytterligare forsknings- och utvecklingsarbete

behövs ej sällan betydande medel, ofta av storleksordningen

tio gånger kostnaderna för laboratoriearbetet. Kostnaderna kan bli avsevärt

högre. För industrin framstår laboratorieresultaten ej sällan som alltför ofärdiga

för att bli föremål för produktionsmässiga tillämpningar.

Ett systematiskt arbete för att bistå forskarna med exploatering bör därför

enligt rådet kunna ge resultat redan på kort sikt. Ett flertal år måste dock

förflyta innan mera påtagliga vinster kan redovisas. Verksamheten måste

bestå i rådgivning, uppläggning av program för att föra resultaten vidare

genom kompletterande forskningsinsatser och utvecklingsarbete. Vidare

måste industrins intresse väckas för projekten så snart dessa nått ett tillräckligt

avancerat stadium. Exploateringskontrakt skall därefter slutas med

lämpliga industriföretag.

Avsikten med verksamheten är inte att den i sig själv skall ge vinst men

väl att den, genom applicering av forskningsresultaten, skall tillföra näringslivet

nya tillverkningsobjekt och på så sätt ge samhället nya arbetstillfällen

och vinstgivande verksamhet.

EFOR, som etablerats som en fristående stiftelse, kommer enligt forskningsrådets

mening att kräva medelstillskott inte bara för sin egen verksamhet

utan också för utvecklingsanslag, d. v. s. anslag för att finansiera de

kompletterande forskningsarbeten samt de utvecklingsarbeten som behöver

utföras liksom även för visst skydd av de framkomna resultaten. Även om

man kan vänta att verksamheten efter hand skall kunna göras självbärande

kommer under en treårsperiod erfordras betydande tillförsel av medel. Avsikten

är att EFOR även skall kunna biträda att nyttiggöra resultat som

kommit fram med hjälp av statliga medel från andra källor än tekniska

forskningsrådet och malmfonden. Exploateringsorganet bör enligt rådet

kunna bil en mycket väsentlig faktori innovationskedjan. Erfarenheter från

Storbritannien av liknande verksamhet inom National Research Development

Corporation har visat att portföret är trögt men att resultaten efter

några år blivit mycket goda.

7. Omfattningen av EFOR:s arbetsuppgifter

Forskningsresultat och uppfinningar kommer vanligen till ett exploateringsorgans

kännedom genom att uppfinnaren eller patentinnehavaren själv

vänder sig till organet med begäran om råd och stöd. Det händer dock ofta

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 196b

att forskningsresultaten blir otillräckligt eller inte alls utnyttjade, om icke

särskilda åtgärder vidtas för att spåra npp dem, såsom fortlöpande kontakter

med olika forskningsinstitutioner, studium av rapporter till råd och fonder

angående resultaten av understödda forskningsarbeten, etc.

En viktig uppgift är den grundläggande granskning av uppslagen som erfordras

för bedömningen av deras utvecklingsbarhet och deras behov av utvecklings-

och exploateringsstöd. Häri ingår teknisk, ekonomisk och marknadsmässig

värdering. Vidare bör undersökas hur en önskvärd utvecklingsinsats

kan finansieras. För dessa bedömningar måste anlitas olika slags teknisk

expertis och tas kontakter med potentiella intressenter. I detta skede

ingår även en bedömning av ett forskningsresultats grad av originalitet,

d. v. s. patenterbarhet.

De åtgärder som därefter aktualiseras beror på olika omständigheter, såsom

hur nära forskningsresultatet ligger praktisk-industriell tillämpning,

anknytningen till etablerade företags tillverkningsprogram samt givetvis

uppfinnarens eller patentinnehavarens egna ekonomiska och tekniska förutsättningar

att föra projektet vidare. I vissa fall är det möjligt, att forskningsresultaten

mer eller mindre omgående kan läggas till grund för industriell

tillverkning. Organets insatser kan då begränsas till att bistå vid den

tekniska och ekonomiska värderingen och den eventuella patentbehandlingen

av resultaten samt till förmedling av kontakter med lämpliga industriella

intressenter.

I de fall då forskningsresultaten måste bli föremål för ytterligare utvecklingsarbete

föreligger olika möjligheter. Rättsinnehavaren kanske har de tekniska

förutsättningarna att själv bedriva det tekniska utvecklingsarbetet

men behöver ekonomiskt stöd för ändamålet. Möjligheter bör då finnas att

lämna sådant. I andra fall kan det vara möjligt att engagera intressenter

inom näringslivet, som övertar ansvaret för utvecklingsprojektet — eventuellt

med ekonomiskt stöd — med sikte på att sedan industriellt utnyttja

resultatet. Om ett sådant arrangemang icke ordnas, blir det nödvändigt för

exploateringsorganet att mer direkt engagera sig i projektet. Detta kan eventuellt

ske så att utvecklingsarbetet genom organets förmedling läggs ut som

uppdrag hos någon lämplig statlig, lialvstatlig eller enskild institution, varvid

kostnaderna täcks delvis av vederbörande rättsinnehavare och delvis

genom bidrag från organet. På grund av projektets karaktär torde det i vissa

fall vara praktiskt att bilda en särskild stiftelse eller annan juridisk person,

eventuellt med deltagande även av andra intressenter. Om rättsinnehavaren

helt saknar möjligheter att bidra till kostnaderna, kan det bli nödvändigt

att organet självt övertar rätten till forskningsresultatet för alt i egen regi

driva det fortsatta utvecklingsarbetet.

Då i en eller annan form ett utvecklingsprojekt förts fram till ett stadium,

då frågan om industriell exploatering aktualiseras, och den ursprungliga

rättsinnehavaren saknar möjlighet att ta hand om tillverkning och mark
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 196b

nadsföring, kan ytterligare anspråk komma att ställas i fråga om hjälp med

förmedling av industriella kontakter och ingående av licens- eller överlåtelseavtal

etc. En sådan exploateringsinsats följer för övrigt i vissa fall automatiskt

av att organet i utvecklingsskedet inträtt som rättsinnehavare. Även

här kan speciella problem uppstå genom att naturliga avnämare icke finns

bland etablerade företag. Särskilda utvägar kan då få anlitas av innebörd

exempelvis att lämpliga konsortier skapas för ändamålet.

8. Medelsbehov

I departementspromemorian uttalas, att insatserna för att utnyttja forskningsresultat

på den statliga sidan hittills inskränkt sig till — förutom ett

av malmfonden anvisat belopp för utveckling och exploatering av en röntgentelevisionsapparat

-— bildandet av EFOR. Denna har vid stiftandet försetts

med ett grundkapital på 1,5 milj. kr. avsett att täcka de löpande

kostnaderna under en femårsperiod. De utgiftsbehov, som tillgodosetts,

torde närmast hänföra sig till lönerna för verkställande direktören och

den övriga kanslipersonalen, kontors- och expensutgifter, resekostnader, ersättningar

åt konsulter etc. Beräkningen av medelsbehovet torde också ha

gjorts mot bakgrund av förhållandet, att EFOR enligt sina stadgar i första

hand skall verka för industriellt utnyttjande av sådana resultat, som

kommit fram med ekonomiskt stöd av tekniska forskningsrådet och malmfonden.

I stadgarna utsägs emellertid vidare, att stiftelsen i andra hand

skall verka för industriellt utnyttjande av forskningsresultat, som utan

stöd från angivna institutioner kommit fram vid svenska forskningsorganisationer.

Biträde skall även i mån av kapacitet och då särskilda skäl

därtill är kunna lämnas vid exploatering av uppfinningar, som gjorts på

annat sätt.

Redan i de fall där EFOR:s uppgift i innovationsprocessen inskränker

sig till industriell exploatering av tidigare understödda projekt framstår

de angivna resurserna som alltför knappa. Detta är i ännu högre grad

fallet om hänsyn tas till de övriga projekt som kan aktualiseras. Av intresse

i detta sammanhang är storleken av de bidrag till tekniskt utvecklingsarbete

och industriell exploateringsverksamhet som f. n. utgår av

statsmedel. Om man bortser från militära och andra statliga beställningar

samt atomenergiområdet, finner man som angivits i det föregående

att för år 1963 insatserna till civilt industriellt utvecklingsarbete begränsar

sig till ca 6 milj. kr. från malmfonden och 2 milj. kr. från norrlandsfonden.

För tillämpad industriforskning har utom till två större objekt — skogsmekanisering

och processmetallurgi, huvudsakligen finansierade av norrlandsfonden

— avsatts ca 3 milj. kr. från malmfonden och 0,8 milj. kr.

från tekniska forskningsrådet samt 4,4 milj. kr. i direkta statsbidrag till

branschforskningsinstitut.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964

Det anförda torde visa att de medel som det allmänna hittills ställt till

förfogande för nämnda ändamål endast kunnat tillgodose de mest omedelbara

behoven. Malmfondens stöd till tekniskt utvecklingsarbete har sålunda

under år 1963 endast gällt tre större och två mindre objekt. Man

kan vidare vänta att då utvecklingsprojekt i fortsättningen aktualiseras

hos EFOR utan att dessförinnan ha åtnjutit stöd av statliga fonder och

råd stödbehovet ofta torde innefatta en utvecklingsinsats. Härtill kommer

också att en angelägen uppgift för EFOR blir att genom aktiv inventering

av forskningsverksamheten inom landet söka uppspåra forskningsresultat,

som ter sig industriellt utvecklingsbara och som icke utan särskilda åtgärder

blir utnyttjade. En sådan inriktning av arbetet måste med nödvändighet

leda till ökade behov av utvecklingsinsatser.

EFOR synes nu ha behov av att kunna disponera förslagsvis 20 milj.

kr. för att möjliggöra effektiva och koncentrerade insatser. Som jämförelse

kan erinras om att det engelska NRDC förfogar över en statlig kredit

på ca 150 milj. kr. De ökade resurserna för organet bör tillskjutas

genom statens försorg. För exploateringsverksamheten bör gälla att EFOR

skall ha full frihet att tillämpa den stödform som är mest effektiv och

lämplig i det enskilda fallet. Stödet kan i likhet med vad sker inom malmfonden

konstrueras som lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Som

alternativ står en garanti att täcka viss del av kostnaderna i ett projekt.

Den förra stödformen innebär att vid projekt som genomförs i samarbete

med ett företag ingen återbetalningsskyldighet skall föreligga om projektet

ger negativt resultat. Den senare formen kan exempelvis vara lämplig

då ett företag har resurser att genomföra ett projekt men av riskfördelningsskäl

icke är berett att ensamt satsa på det. Som allmän princip bör

gälla, att stödet utformas på sådant sätt att ifrågakommande företag

engageras ekonomiskt.

EFOR bör vidare kunna bilda särskilda dotterföretag med eller utan

deltagande av andra intressenter om detta visar sig lämpligt för utveckling

och exploatering av ett visst uppslag. Förebilder för de olika former

i vilka exploateringen kan äga rum kan hämtas från praxis hos NRDC och

olika amerikanska exploateringsorgan och andra former bör även kunna

komma fram efter ytterligare överväganden.

Det statliga stöd som förordats för EFOR aktualiserar frågan om ett

direkt statligt inflytande över och insyn i EFOR:s verksamhet. Lämpligen

torde detta ske genom att Kungl. Maj :t utser vissa styrelseledamöter

liksom någon av revisorerna samt fastställer stiftelsens stadgar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196''r

Remissyttranden

Samtliga remissinstanser understryker behovet av ökade statliga

insatser för utveckling och exploatering av forskningsresultat.

Ingeniörsvetenskapsakademien uttrycker tillfredsställelsen över att frågan

undersökts och lett till det föreliggande förslaget. Den i promemorian

påtalade bristen på kontakter mellan forskning och industri får delvis

ses som en mentalitetsfråga. Den är enligt akademien emellertid delvis

också beroende på begränsad tillgång till riskvilligt kapital och personer

med kunskap om och erfarenhet av exploatering av forskningsresultat.

Norrlandsfonden anser, att den industriella utvecklingen bör kunna påskyndas

och samhällsekonomiska fördelar nås genom vidgat statligt stöd

i form av dels direkt finansieringsstöd till industriellt utvecklingsarbete

och dels servicebetonade åtgärder, som syftar till att underlätta kommunikationerna

mellan forskning och näringsliv. Behovet av statliga stödåtgärder

torde sannolikt variera mellan olika branscher, beroende på bl. a.

företagsstruktur och konkurrensförhållanden.

LO finner det värdefullt att den nya arbetsform, EFOR representerar

och som har likhet med vissa statliga och privata institutioner i USA och

England, ges ökade resurser. Då det är fråga om ett nytt inslag i den

svenska forskningspolitiken får arbetsformen tills vidare ses som en försöksverksamhet.

I fråga om det organ, som skall ansvara för de nya medelsresurserna liksom

om kompetensfördelningen mellan EFOR å ena sidan

och forskningsråd och fonder å andra sidan uttalar huvuddelen

av remissmyndigheterna en uppfattning, som avviker från det i

departementspromemorian redovisade förslaget.

Norrlandsfonden anser att EFOR bör vara ett rent serviceorgan för forskare,

uppfinnare, företag, forskningsråd och fonder. Organet bör göras

permanent och administrationskostnaderna bestridas av staten genom direkta

anslag. Tillkomsten av EFOR bör underlätta för fonden att spåra

upp och kartlägga industriellt utvecklingsbara forskningsresultat, som

kan tas till vara för att bygga ut näringslivet i Norrland. Det direkta statliga

finansieringsstödet bör förmedlas av redan existerande forskningsråd

och fonder, vilka nu arbetar med uppdelning på särskilda verksamhetsområden

och står under ledning av speciell sakkunskap.

Tekniska forskningsrådet finner det felaktigt att betrakta exploateringsverksamheten

som en aktivitet, vilken är helt skild från den tekniska forskningen.

Forskningen, även i laboratorieskala, är en första länk i en kedja,

som kan leda fram till exploatering. I insikt härom har rådet — sedan dess

huvuduppgift år 1959 utvidgats till att avse stöd åt icke enbart teknisk

forskning utan också åt forskningsresultatens utnyttjande — börjat sätta

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196i

in resurser på sådan forskning, som bedrivs vid industriföretag. Industriforskningen

ger möjlighet till en med hänsyn till dagens forskar- och teknikerbrist

angelägen besparing av personella resurser. De skäl, som talar

för stöd åt industriell forskning, gäller i stor utsträckning också exploateringsverksamheten.

Exploaterings- och forskningsverksamheten bör samordnas

och ställas under samma huvudmannaskap.

För den av rådet stödda industriforskningen kommer EFOR:s tjänster

att behöva anlitas endast i mindre omfattning, så länge stiftelsen följer en

uppläggning, som svarar mot stiftarnas intentioner. Projekten utvecklas

inom en produktivt inriktad miljö och som regel är det önskvärt att projektledningen

så länge det är möjligt, ligger kvar på samma ställe. Beträffande

institutionsforskningen liksom för mindre forskningsmedvetna

industrigrenar är förhållandena annorlunda. EFOR:s insatser är i första

hand inriktade på dessa båda grupper.

Rådet skulle önska — och drar därvid en parallell med förhållandena

inom instrumentindustrin i USA — att forskarna vid institutionerna vore

beredda att själva bygga upp en industriell tillverkning. Enligt rådets mening

är det beklagligt att tradition och miljö här i landet tycks motverka

en sådan utveckling. Att ytterligare försvåra denna genom att dela ansvar

och finansiering på ett flertal organ kan inte vara rationellt.

Inom de mindre forskningsmedvetna industrigrenarna har rådet i flera

fall sökt medverka till större insatser i forsknings- och utvecklingsarbete.

Man måste räkna med att medvetandet att minst två skilda organ skall

handlägga de relativt komplicerade utvecklingsfrågorna måste ge de industrigrenar

om vilka det är fråga mindre tillit till att en linje skall kunna

följas konsekvent i det statliga engagemanget.

Forskningsrådet anger EFOR:s uppgifter på följande sätt. EFOR skall

enligt stiftarnas intentioner främst vara serviceorgan och inte policyformare.

Dess uppgift är att tillföra näringslivet nya kvalificerade tillverkningsprojekt.

Stiftelsen skall inte själv vara producent utan bistå vid åtgärder

som syftar till industriell exploatering och på så sätt stimulera till

ökad produktion och stegrat förädlingsvärde. Den skall sträva efter att bli

självförsörjande men inte direkt vinstgivande. Uppgifterna är både viktiga

och svåra. De underlättas inte av att omformuleras och vidgas så att

de kan komma att sammanfalla med andra organs. EFOR bör ges avgränsade

funktioner.

Forskningsrådet föreslår, att EFOR ges en förstärkt organisation. Samtidigt

kompletteras dess styrelse av stiftarna i syfte att ge organet bättre

möjligheter för allsidig bedömning och realistiskt handlande. Det belopp

om 20 milj. kr., som enligt promemorians förslag skulle tilldelas EFOR,

bör i stället fördelas på stiftarna. Det skall ankomma på dem att ställa

medlen till förfogande för exploateringsändamål, antingen på begäran

av EFOR eller genom uppdrag till stiftelsen. En samlad planering och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964

handläggning av det statliga stödet för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete,

som innefattar också branschforskning, uppdragsforskning

och exploateringsåtgärder, ter sig enligt rådets mening allt mer angelägen.

Malmfonden tillstyrker att den verksamhet som bedrivs av EFOR får ett

kraftigt ekonomiskt stöd. Detta stöd får dock inte medverka till en splittring

av verksamheten och oklarhet hos anslags- och hjälpsökande. EFOR

bör bibehålla sin status av stiftelse, bildad av tekniska forskningsrådet

och fonden, och även fortsättningsvis stå under stiftarnas tillsyn. Malmfonden

har icke något att erinra mot att det föreslagna beloppet omedelbart

ställs till EFOR:s förfogande. EFOR skall dock inte få ekonomiskt

medverka till utveckling och exploatering av större projekt — förslagsvis

sådana som kan leda till ett engagemang överstigande 100 000 kr. — utan

stiftarnas godkännande. Stiftarna skall vidare ha möjlighet att till EFOR

överföra finansiering och uppföljning av större industriella utvecklingsprojekt,

som stiftarna finner angeläget att stödja men som inte kan rymmas

inom stiftarnas ekonomiska tillgångar. I de fall exploateringsintressent

inte finns för industriprojekt, skulle de ofta överföras till EFOR.

Kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm konstaterar, att

EFOR vid ett genomförande av det i departementspromemorian redovisade

förslaget inte längre skulle bli ett rent serviceföretag åt tekniska forskningsrådet

och malmfonden utan ett nytt organ med annan status men

med arbetsuppgifter, som i viss mån svarar mot malmfondens.

Samordnings- och gränsdragningsfrågorna bör klarläggas så att inte

EFOR utvecklas till ett nytt »forskningsråd». Det bör övervägas om inte

de nya medlen kunde ställas till EFOR:s förfogande via de båda stiftarna

och EFOR bibehöll sin nuvarande form, d. v. s. att vara serviceorgan

åt dessa. EFOR skulle årligen hos stiftarna ansöka om anslag och därefter

redovisa sina åtgärder och resultat. Om denna lösning väljs bör det ankomma

på stiftarna att överväga en utbyggnad av EFOR exempelvis genom

en uppdelning i en patenterings- och en utvecklingssektion.

Industriförbundet efterlyser en annan utformning av organisationen.

Utan att nu kunna ta bestämd ståndpunkt i frågan ifrågasätter förbundet,

om inte de nya medlen tills vidare borde förvaltas av malmfonden

eller av tekniska forskningsrådet. Skäl finns emellertid för att ha två

olika men nära samverkande instanser för medelsfördelningen. Det ena av

dem skulle då ha till uppgift att stödja forskning och kvalificerat forskningsliknande

utvecklingsarbete huvudsakligen inom forskningsorganisationer.

Uppgiften skulle närmast motsvara den som nu ankommer på

tekniska forskningsrådet. Den andra instansen skulle företrädesvis vara

inriktad på industriellt utvecklingsarbete. Det förutsätts sålunda, att

EFOR skall ha de uppgifter som redan beslutats, d. v. s. i huvudsak exploateringsservice.

Teknologföreningen finner det av särskild vikt att näringslivet bereds

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196''r

tillfälle till medverkan och inflytande. Särskilt gäller detta frågor om

industriella former för utvecklingsarbete och marknadsfrågor. Föreningen

finner det inte avgjort att det utökade statliga stödet skall förvaltas av

EFOR.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anser det ändamålsenligt att

den statliga verksamheten för att stödja utvecklingen av forskningsresultatet

knyts till det redan existerande organet på området, stiftelsen EFOR.

Det synes inte vara något att erinra mot de i promemorian skisserade

principerna för stiftelsens verksamhet. Framdeles bör ytterligare belopp

ställas till förfogande för stödverksamheten. Kompetensfördelningen mellan

EFOR, tekniska forskningsrådet, malmfonden och norrlandsfonden

liksom även samarbetet i övrigt mellan dessa organ synes emellertid böra

närmare klarläggas innan slutlig ställning tas till EFOR:s utbyggnad.

Önskemål om utredning uttalas också av andra remissmyndigheter.

Kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola har inte något att

erinra mot de föreslagna principerna för EFOR:s verksamhet. Uppgifterna

kan förväntas bli mångskiftande och kräva betydande risktaganden. Verksamheten

får inte kringgärdas av på förhand uppgjorda regler utan det får

ankomma på EFOR att avpassa denna efter föreliggande omständigheter.

EFOR framhåller, att dess stiftare inte avsett att lämna direkt ekonomisk

bidrag till exploatering och utnyttjande av »matnyttiga» forskningsresultat.

Enligt de ursprungliga intentionerna skulle stiftelsens verksamhet

begränsas till sådana forskningsresultat, som har mer eller mindre direkt

tillämpning på förefintliga industrier och för vilka dessa har intresse och

möjlighet att satsa erforderliga utvecklingsmedel. Resurser i form av riskvilligt

kapital står däremot inte till förfogande för fortsatt utvecklingsarbete

av ett primärt forskningsresultat fram till det stadium då lönsamheten

av exploateringen kan bedömas. EFOR hälsar med tillfredsställelse

att väsentligt större ekonomiska resurser ställs till förfogande för att göra

det möjligt att utnyttja de forskningsresultat som kommit fram.

Statskontoret framhåller att även om kortsiktiga räntabilitetssynpunkter

inte får göra sig gällande måste garantier finnas för att stöd utgår till väl

genomtänkta projekt. I första hand bör tas upp projekt från industrier,

som är verksamma inom det tekniska området i fråga. Härigenom vinns

garanti för att förslagen är av reellt intresse. I de fall industrin själv tar

på sig en del av kostnaden undviks också alltför svåra avvägningsproblem.

Annorlunda blir förhållandet, då smärre företag eller forskare anhåller om

kapital. I dessa fall är det av vikt att EFOR anlitar erforderlig expertis.

Beträffande verksamhetsformerna för exploateringsorganet

anför industriförbundet att detta inte bör engagera sig i bolagsbildning

utan sådan liksom annan kommersiell verksamhet bör såsom hittills ankomma

på industriföretagen själva. Ekonomiska engagemang av detta slag

kan mera stadigvarande låsa anslagsmedel och minska möjligheterna att

bevilja medel till nya projekt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 är 196 f

Förbundet förutsätter att hinder icke möter att EFOR — i stället för att

lämna ut lån med villkorlig återbetalningsskyldighet — tecknar borgen

eller lämnar annan garanti för banklån. Då EFOR:s insats i grund och

botten motiveras av projektets nytta från mera allmän synpunkt och då

det förutsätts att företagen som regel skall bära en del av riskerna själva,

bör ett företags skyldighet mot EFOR inte sträcka sig längre än till återbetalning

av lån för den händelse projektet lyckas.

Statskontoret däremot understryker vikten av att EFOR, då kontrakt

skrivs med industri eller forskare, tillser att den garanteras skälig ränta

och del i eventuell vinst förutom återbetalning av utlämnat belopp.

Departementschefen

Den centrala ekonomiska debatten har alltmer kommit att röra de problem,

som är förbundna med den ekonomiska tillväxten. Detta har fört in

nya begrepp i den ekonomiska analysen och angivit nya verktyg för den

ekonomiska politiken. Verksamheter, som sammanhänger med kunskapskapitalets

ökning och det effektiva utnyttjandet av detta kapital, har kommit

i debattens mitt. Ett kvantitativt resonemang bär i många fall ersatts

med ett kvalitativt. Begreppet den teknologiska faktorn eller kunskapsfaktorn

betecknas av många som en grundläggande produktionsfaktor, jämställd

med arbete, realkapital och naturtillgångar. Av andra betraktas den

närmast som en kvalitativ förbättring och effektivisering av de senare.

Klart står att i ett samhälle med full eller nästan full sysselsättning välståndsökningen

hänger intimt ihop med förkovran av kunskapskapitalet

och dettas utnyttjande.

En av de viktigaste uppgifterna för den ekonomiska politiken har blivit

att vid given arbetskraftstillgång fördela tillgängliga investeringsresurser

mellan kunskapsfaktorn å ena sidan och realkapitalet å den andra för att

nå högsta samlade utbyte. I båda fallen utmynnar investeringarna inom

kortare eller längre tid vanligen i kapitalföremål. Frågan är hur mycken ny

och mera avancerad teknik som skall byggas in och hur realkapitalets utnyttjande

skall organiseras på bästa sätt.

Den teknologiska faktorn omfattar betydligt mera än naturvetenskaplig

och teknisk forskning och uppfinnande samt utnyttjande av de resultat som

kommit fram härvid. Dessa aktiviteter är emellertid av central och omedelbar

betydelse för den ekonomiska tillväxten och brukar sammanfattas under

benämningen innovationskedjan eller innovationsförloppet.

I Sverige liksom i andra industriländer ökar insatsen av teknisk utbildning

och forskning kraftigt. Härigenom skapas ett successivt större kunskapskapital.

Det krävs emellertid åtgärder också för att få bästa möjliga utnyttjande

av detta kapital, att få det omvandlat i ny industriell teknik och

nya konkurrenskraftiga produkter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964

Som belyses i den åberopade OECD-rapporten och i departementspromemorian

föreligger risk för -— beroende på olika hämmande faktorer — att

resultatet av innovationsförloppet blir sämre än det borde bli vid den givna

forskningsinsatsen. Dessa frågor har diskuterats livligt den senaste tiden,

bl. a. inom forskningsberedningen. De hämmande faktorerna anses delvis

ligga i att företagen funnit att de risker som är förbundna med industriellt

utvecklingsarbete är för omfattande. Den tekniska utvecklingen

är svåröverskådlig. Utvecklingskostnaderna är ofta mycket stora. Ju mer

komplicerad tekniken blir desto dyrare blir det att medverka till ytterligare

utveckling. Endast mycket stora företag har möjlighet till den erforderliga

riskutjämningen mellan olika projekt. Även dessa företag föredrar

ofta att hålla sig på säkra sidan och begränsa sig till i varje fall sådana

projekt, som ligger inom det egna tillverkningsområdet. För mindre

och medelstora företag blir riskerna relativt sett ovedersägligt än större.

De insatser dessa anser sig ha råd med är oftast snävt begränsade.

Slutsatsen av diskussionen har blivit, att företagens insatser i fråga om innovationer

redan från företagens egen synpunkt är för liten i varje fall vid

längre perspektiv och klart otillräckliga vid samhällsekonomisk bedömning.

Inom vissa sektorer bär staten nära nog hela kostnaden för innovationsverksamheten.

Detta gäller t. ex. i fråga om atomenergins utnyttjande liksom på

det militärtekniska området. En breddning av det statliga stödet anses emellertid

erforderlig. Från olika håll har understrukits betydelsen av samarbete

mellan stat och industri i innovationsförloppet. Således har industriförbundet

i skrivelse hösten 1963 till Kungl. Maj :t förordat ett forskningssamarbete

med industrin för sådana stora projekt, som företagen själva

ej rår med.

Jag vill hänvisa till att statligt finansieringsstöd redan utgår icke enbart

till grundläggande och tillämpad teknisk forskning utan också till utvecklingsarbete.

De båda statliga fonderna, malmfonden och norrlandsfonden,

har kommit att få en stor del av sin verksamhet inriktad härpå. Malmfonden

har inlett samarbete med industrin avseende ett par stora projekt. Ett

framgångsrikt genomförande av dessa kan få väsentlig betydelse för konkurrenskraften

hos vår industri. Detsamma gäller vissa av de insatser

norrlandsfonden gjort, delvis i samverkan med malmfonden. Jag är emellertid

klar över, att ytterligare insatser behövs.

Promemorians förslag går ut på att ett belopp om förslagsvis 20 milj. kr.

nu skall tillföras den av tekniska forskningsrådet och malmfonden gemensamt

bildade stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR. Det

åligger stiftelsen, som börjat sin verksamhet i år, att med bidrag från stiftarna

verka för industriellt utnyttjande inom och utom Sverige av nya resultat

av svenskt forsknings- och utvecklingsarbete. Verksamheten avser i

första hand sådana resultat, som kommit fram med ekonomiskt stöd från

någon av stiftarna, och i andra hand övriga forskningsresultat vid svenska

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964

forskningsorganisationer. I mån av kapacitet och då särskilda skäl finns

därtill skall EFOR också kunna biträda vid exploatering av andra uppfinningar.

EFOR:s uppgift är att stödja forskare. Verksamheten skall bestå i rådgivning,

granskning och värdering av forskningsprojekt, uppläggning av

program för kompletterande forskningsinsatser och utvecklingsarbete. Så

snart projekten nått ett tillräckligt framskridet stadium skall industrins intresse

väckas för att få till stånd en exploatering.

EFOR skall inte enbart vänta på uppslag från forskare eller patentinnehavare.

Den skall också söka spåra upp intressanta forskningsresultat. Det

är inte ovanligt att forskare visar ett mycket litet eget intresse för det praktiska

utnyttjandet av de resultat som uppnåtts.

En exploateringsverksamhet av det slag som åsyftas i promemorian kräver

ekonomiska resurser. I första hand erfordras medel för administration,

patentkostnader o. dyl. Därtill behövs i olika omfattning medel för kompletterande

forskning, utvecklingsarbeten och även stundom för prototyper och

försöksproduktion. Medelsbehovet beror dels på hur nära ett projekt ligger

industriell tillämpning samt dels på vilka resurser forskaren själv och andra

intressenter förfogar över och är beredda att satsa. I vissa fall blir det nödvändigt

för exploateringsorganet att självt mera direkt engagera sig i projektet,

inträda som rättsinnehavare, i egen regi driva det fortsatta utvecklingsarbetet

samt också göra själva exploateringsinsatsen genom att ta erforderliga

kontakter med industrin och ingå licens- eller överlåtelseavtal.

Saknas avnämare bland bestående företag kan organet behöva ta ytterligare

steg och medverka i företag, som skapas för tillverkningen och marknadsföringen.

Enligt forskningsrådets mening skall EFOR emellertid inte ta på

sig större ekonomiska förpliktelser. Erforderliga medel skall tillskjutas av

stiftarna, som bör få sina ekonomiska resurser förstärkta.

Verksamheten för ett exploateringsorgan kan schematiskt delas upp på

fyra steg, nämligen att spåra upp projekt, att pröva desamma, att ge dem

skydd i form av patent e. dyl. samt slutligen att ta kontakter för deras tekniska

och kommersiella nyttiggörande. Alla fyra stegen är lika viktiga och

ställer krav på olika former av sakkunskap från organets sida. Det sista steget,

d. v. s. nyttiggörandet, förutsätter tillgång till ett stort antal kombinationsmöjligheter.

Vissa har skisserats i departementspromemorian. Krav ställs

på att intressenter verkligen står till buds, att de har ekonomiska resurser

och framför allt att de är villiga till ekonomiska åtaganden med de risker

detta innebär. Svårigheterna blir störst då resultaten ligger långt från industriell

tillämpning och faller inom branscher, som här i landet är svagt

representerade eller är mindre benägna att tillgodogöra sig ny teknik. I fall

som dessa måste särskilda krav ställas på statliga insatser, dels på den finansiella

sidan och dels i fråga om att föra projektet fram till industriell

produktion. Att låta ett klart utvecklingsdugligt projekt ligga outnyttjat

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr !)6 år 1!)0i

har vi inte råd med. Visserligen måste vi inför de nya marknadsbildningarna

sträva efter en specialisering. Det gäller emellertid att fortlöpande

utveckla nya specialiteter. Att låsa sig till traditionella industriområden

och enbart förtrösta på deras utveckling är inte nog. Bristande finansieringsmöjligheter

kan innebära att man i väsentliga avseenden minskar

värdet av de insatser staten gör för utbildning och forskning.

Skiljaktiga uppfattningar råder i frågan om vem som lämpligen bör disponera

de nya medel, som förutsatts komma att ställas till förfogande. I

promemorian föreslås att medlen direkt skall tillföras EFOR. De flesta remissinstanserna

anser emellertid att denna stiftelse inte bör ha om hand

direkta finansieringsavgöranden. Således föreslås från flera håll, bl. a. av

tekniska forskningsrådet och malmfonden, att medlen i stället lämnas över

till dem eller i varje fall att de slutligt skall bestämma över medlens användning.

Även industriförbundet framhåller att EFOR bör bibehållas vid sina

nuvarande uppgifter. Förbundet tillägger emellertid att skäl finns för en

uppdelning av finansieringsstödet mellan två skilda om än nära samverkande

organ, av vilka det ena företrädesvis bör vara inriktat på industriellt

utvecklingsarbete. EFOR påpekar de bristande stödmöjligheterna för

sådana forskningsresultat, som ligger utanför befintliga industriers intresseområde.

Vissa skäl talar enligt min mening onekligen för att ge EFOR egna finansieringsresurser.

Detta skulle göra det möjligt för stiftelsen att utan

omgång föra vidare olika projekt och bidra till att häva den brist på kombinationsmöjligheter

som finns i dag. Jag är emellertid medveten om att

åtgärden kan innebära en åtminstone för närvarande inte önskvärd förskjutning

av tyngdpunkten för stiftelsens verksamhet. Får den stora egna

finansiella resurser, föreligger risk för att den ser sig nödsakad att koncentrera

sitt arbete på sådana projekt, för vilka den egna finansieringen

spelar en avgörande roll, till men för verksamheten i övrigt. Jag anser det

vara mer angeläget alt EFOR:s serviceverksamhet breddas — framför att

stiftelsen får principiellt nya uppgifter. Jag vill därför inte tillstyrka att

medlen direkt ställs till EFOR:s förfogande även om de skall utgöra ett

stöd för stiftelsens verksamhet.

Jag är emellertid inte heller beredd att lämna de nya medlen och deras

administration till tekniska forskningsrådet och inte heller till malmfonden.

Forskningsrådets uppgifter avser huvudsakligen forskning och sådant

utvecklingsarbete som gränsar Ull forskning. Den ökade satsning på industriforskning

rådet önskar göra har mitt stöd. Det väsentligt ökade anslaget

för rådets verksamhet, som tidigare i dag tillstyrkts, får ses mot bakgrunden

härav.

Malmfondens uppgift, till de delar fonden arbetar inom nu avsedda områden,

ser jag närmast som ett komplement till rådets stöd åt industriforskning.

Fonden är tänkt som en strategisk reserv på forskningens och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 06 år 19Gb

utvecklingsarbetets område med tyngdpunkten på stora experimentella projekt.

Enligt sina stadgar begränsar den vidare sina ekonomiska anspråk

till att i de fall projekten blir framgångsrika få tillbaka de medel som

ställts till förfogande jämte ränta. Möjlighet till riskutjämning finns således

ej. Enligt min mening bör en ny finansieringskälla få en mera företagsekonomisk

målsättning.

Norrlandsfonden slutligen arbetar på alla stadier i innovationsförloppet.

Dess verksamhet är emellertid geografiskt begränsad till Norrland med

tyngdpunkten på Norrbotten.

Att såsom tekniska forskningsrådet föreslår ge rådet nya uppgifter inom

innovationsförloppets senare delar finner jag således inte lämpligt. Angelägenheten

av att rådet inte förlorar sin karaktär av vetenskapligt råd är

tillräckligt motiv härför. Rådets instruktion innefattar såväl främjande av

teknisk forskning som av dennas utnyttjande. Dess medverkan i stiftandet

av EFOR får ses som en åtgärd i sistnämnda hänseende. Rådets uppgifter

bör dock inte sträcka sig till direkta kapitalinvesteringar i nyttiggörande av

forskningsresultat. Denna uppgift ankommer däremot på malmfonden och

norrlandsfonden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag att de medel, som i departementspromemorian

föreslogs skola direkt tilldelas EFOR, bör omhänderhas

av ett särskilt, helt statligt institut, »Institutet för nyttiggörande av

forskningsresultat, INFOR». Detta institut bör också utnyttja EFOR som

serviceorgan liksom EFOR skall kunna vända sig till detsamma för finansieringsstöd.

Institutets huvuduppgift bör bli att söka fylla det tomrum,

som skapas av bristen på aktiva intressenter inom betydande delar av industrin,

beroende antingen på att branschen i fråga över huvud är svagt utvecklad

eller intresset för ny teknik är påtagligt ringa. Institutet skall

också äga att då skäl finns därtill överta andra projekt, som EFOR och i

förekommande fall exempelvis tekniska forskningsrådet fört över de första

stadierna i innovationsförloppet.

Det är enligt min mening ofrånkomligt att i eu ny verksamhet som det

statliga stödet åt tekniskt utvecklingsarbete arbeta med organ med skilda

inriktningar för att inte för tidigt få verksamheten låst i en viss form med

de risker för förlorade möjligheter detta innebär. Likaväl som vi inte får

tappa bort utvecklingsbara tekniska projekt utan är skyldiga att ta kostnaderna

för experiment måste vi även söka oss fram efter olika organisatoriska

linjer vid nyttiggörandet av projekten. Då ytterligare erfarenheter

inhämtats får organisationen ses över.

Att nu i detalj dra upp riktlinjerna för det nya institutet är inte avsikten.

Dess uppgift bör vara att på basis av egna erfarenheter skapa arbetsformer,

som sedan i sinom tid får prövas. Vinster krävs för att balansera ofrånkomliga

förluster på vissa projekt. Inriktningen bör vara företagsekonomisk så

tillvida, att i de fall institutet finansierat projekt, som är ägnade industri
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 196i

ellt utnyttjande, det icke endast skall söka få kostnaderna för projektet

täckta utan också äga få ta del av vinsten. Sådan är dock knappast att förvänta

i begynnelseskedet men när vinst uppkommer bör den tillgodogöras

för att få till stånd den avsedda riskutjämningen. Den huvudsakliga målsättningen

är dock samhällsekonomisk. Eventuella vinster skall utnyttjas för

att öka stödverksamheten till den del de icke tas i anspråk för att ge en

rimlig avkastning på det investerade kapitalet.

Institutet skall finansiellt medverka till att föra forskningsresultat vidare

med sikte på industriell exploatering och marknadsföring. Verksamheten

bör omfatta såväl resultat av statligt stödd forskning som andra forskningsresultat.

Hinder skall inte föreligga för institutet att överta också primära

forskningsresultatet, vilka kommit fram i utlandet. Tillsammans med

annan eller ensamt skall institutet förvärva dessa resultat, disponera dem

och då utvecklingsarbetet slutförts antingen genom EFOR eller självt

överlåta resultaten till tillverkningsföretag genom licensavtal eller på annat

sätt. Institutet skall också — sedan inhemska intressen bevakats — äga

ingå sådana avtal med företag i utlandet.

I de fall intressenter finns inom svensk företagsamhet skall institutet söka

samverkan med dessa, innefattande också finansiellt deltagande. Det är

av värde att få samarbetet till stånd i så tidigt skede som möjligt i syfte att

kunna utnyttja de erfarenheter den eventuelle tillverkaren besitter.

Om möjligt bör institutet upphöra med finansiellt stöd, då ett projekt

förts fram till industriell tillverkning. Det torde dock i vissa fall bli svårt att

få till stånd en godtagbar avlösning på detta stadium. Institutet bör därför

äga rätt att finansiellt ta del i bildande av tillverkningsföretag eller på annat

sätt satsa medel i sådana företag. Visar det sig i framtiden att dessa

engagemang blir betungande för institutet och låser en väsentlig del av dess

resurser torde få övervägas de speciella åtgärder, som kan erfordras.

Institutets ledning bör inrymma expertis på kreditgivning och marknadsföring.

Projekten torde i regel komma att föreläggas institutet av EFOR,

som då också skall svara för erforderliga kompletterande utredningar. För

belysning av projekten skall institutet, då så synes erforderligt, kunna

anlita även annan expertis. Institutets egen administration kan därmed

starkt begränsas.

Genom den föreslagna uppläggningen får EFOR som ytterligare stöd för

sin verksamhet inte enbart en finansieringskälla utan också ett organ med

en inriktning och målsättning, som kan ses som ett komplement till forskningsrådet

och malmfonden. Detta bör enligt min mening stimulera verksamheten.

Som jag redan varit inne på, tror jag att vi i nuvarande skede

måste arbeta med olika verktyg för att nå bästa möjliga resultat. Samordningen

mellan olika statliga finansieringsorgan anser jag med den uppläggning

jag här förordar inte skall innebära problem.

EFOR bör enligt min mening få eu central roll inom ramen för nuvaran
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1964

de typ av uppgifter. Jag vill uttala min uppskattning för det initiativ stiftarna

tagit. En begränsning av verksamheten till forskningsresultat som

kommit fram med statligt stöd anser jag dock knappast böra upprätthållas

annat än övergångsvis, då organet prövar sina arbetsformer. Av stiftarna

har EFOR tilldelats ett belopp, som i medeltal motsvarar 300 000 kr. för år

under fem år. Tekniska forskningsrådet tillskjuter härav 100 000 kr. om

året och malmfonden resten. Med hänvisning till vad jag anfört om betydelsen

av EFOR:s verksamhet anser jag att bidraget till organet från anslaget

till teknisk forskning bör för nästa budgetår utgå med 200 000 kr.

Efter föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet har tidigare i

dag tagits upp denna medelsanvisning vid behandling av proposition om

anslag för budgetåret 1964/65 till vissa forskningsråd m. in. (nr 69).

Jag övergår nu till formen för det föreslagna institutets medelsförsörjning

och institutets organisation m. m.

Institutets uppgift är att göra tidsbegränsade finansieringsinsatser. Förutsättningarna

att få de i olika projekt nedlagda medlen förräntade och senare

frigjorda är svåra att överblicka vid investeringstillfället. Detsamma

gäller möjligheten att få räntabilitet på insatta medel totalt sett. Erforderligt

anslag torde böra anvisas å riksstatens kapitalbudget under fonden för låneunderstöd.

Viss del av investeringsanslaget torde omedelbart böra skrivas

av genom anslag å driftbudgeten, då i vart fall till en början svårighet

måste föreligga att uppnå full förräntning på medlen och något så högt

krav därför inte bör ställas på institutet. Chefen för finansdepartementet

kommer att senare lägga fram förslag i denna fråga att föreläggas årets

riksdag. Verksamheten bör i varje fall tills vidare — förutom direkta ekonomiska

insatser — omfatta enbart långivning. Stöd genom garantier och

borgen bör inte nu falla inom institutets uppgifter.

Frigjorda medel skall föras tillbaka till institutet och stå till förfogande

för nya projekt. Institutet skall också tillgodoföras eventuella vinster, till

den del de inte går åt för ränta på statskapitalet.

Det belopp som nu ställs till institutets förfogande bör vara av den storlek

att verksamheten kan läggas upp på lång sikt och att den kan omfatta

förhållandevis kostnadskrävande projekt. Jag föreslår att beloppet såsom

föreslagits i promemorian tas upp till 20 milj. kr.

Institutet bör vara ett fristående organ med stadga som fastställs av

Kungl. Maj :t. Ledningen av institutet bör has om hand av en styrelse med

högst fem ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t. Som jag tidigare berört, bör

i styrelsen finnas expertis på kreditgivning och marknadsföring.

Till styrelsens förfogande bör stå en kvalificerad tjänsteman, som i varje

fall tills vidare arvodesanställs på deltid. Erforderliga kansligöromål i

övrigt torde kunna anförtros bestående organ.

Administrationskostnaderna torde under budgetåret 1964/65 få bestridas

från handelsdepartementets kommittéanslag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 196''f

De skatterättsliga problem, som följer med institutets tillkomst, torde få

tas upp i annat sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

a) att ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

skall inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med de av

mig anförda riktlinjerna;

b) att till Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,

INFOR under fonden för låneunderstöd för budgetåret

1964/65 anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Lund

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640249

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1964:186 Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökade resurser för den tekniska forskningen, såvitt motionerna avser utredning rörande branschforskningsinstituten. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1964:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat jämte i ämnet väckt a1 i texten
  3. SU 1964:110 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 196^/65 till vissa forskningsråd m. m., i vad propositionen avser handelsdepar s. 26 i texten
  4. SU 1964:102 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten