Sök i Ratio Lex

Angående ändrade beräkningsgrunder för löneavdrag vid arrest och disciplinbot

1964-03-13 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:98, Angående ändrade beräkningsgrunder för löneavdrag vid arrest och disciplinbot

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 196b

1

Nr 98

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrade beräkningsgrunder

för löneavdrag vid arrest och disciplinbot;

given Stockholms slott den 13 mars 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om att löneavdraget vid arrest skall

ändras från A-avdrag enligt statens löneförordning till dubbelt A-avdrag.

Förslaget medför motsvarande ändringar i fråga om disciplinbotens belopp.

Frågan har aktualiserats av den minskning av A-avdragen som skedde

den 1 juli 1963.

1 liihany till riksdai/ens protokoll I96i. I samt. AV 911

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1964

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars

1964.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändrade beräkningsgrunder

för löneavdrag vid arrest och disciplinbot samt anför därvid

följande.

Riksdagens militieombudsman har i skrivelse den 23 juli 1963 hemställt

att Kungl. Maj:t måtte överväga huruvida icke löneavdraget vid arrest och

disciplinbot borde höjas.

över skrivelsen har efter remiss yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,

riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne och Blekinge, Göteborgs

rådhusrätt, överbefälhavaren, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, generaltullstyrelsen,

fångvårdsstyrelsen, militärstraffsakkunniga, Landsorganisationen,

Statstjänstemännens riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation

och Sveriges akademikers centralorganisation. Landsorganisationen

har vid sitt yttrande fogat yttrande från Statstjänarkartellen.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser

Enligt 4 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän,

vilket lagrum innehåller bestämmelser om arreststraff, skall under

strafftiden den som åtnjuter avlöning från krigsmakten vidkännas löneavdrag

med belopp, som är angivet i gällande avlöningsföreskrifter. Vad

angår disciplinbot stadgas i 6 § samma lag, att sådant straff utgöres av

löneavdrag, vilket bestämmes för dag till belopp, som sägs i 4 §. Detta

innebär att disciplinbotens belopp för dag utgör samma belopp som vederbörande

varje dag har att avstå vid undergående av arrest. De avlöningsföreskrifter

som reglerar löneavdragen vid arrest är alltså normerande

även för disciplinbotsstraffet.

De vid fredstjänstgöring tillämpliga bestämmelserna om löneavdrag vid

arrest återfinnes, såvitt gäller fast anställd personal vid krigsmakten

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 196i

i statens allmänna avlöningsreglemente (Saar). För de värnpliktiga bestämmes

däremot löneavdragen vid arrest enligt värnpliktsavlöningskungörelsen

den 12 september 1958 (nr 485). Enligt punkten 2 av de särskilda

bestämmelserna för försvaret i 28 § Saar gäller — från och med den 1 juli

1952 — att tjänsteman för tid, under vilken han undergår arreststraff, skall

vidkännas A-avdrag (enligt tidigare lydelse skulle vederbörande vidkännas

B-avdrag). Beträffande värnpliktiga gäller enligt 13 § värnpliktsavlöningskungörelsen

att värnpliktig, som undergår arreststraff, icke äger uppbära

på sådan tid belöpande penningbidrag, som avses i 12 § 1 mom. samma

kungörelse.

A-avdragets storlek framgår av grundlönetabeller omförmälda i 3 §

statens löneförordning den 31 maj 1957 (nr 228). Avdraget, som är löneklassanslutet,

motsvarade enligt löneförordningens lydelse vid tiden närmast

före den 1 juli 1963 i löneklass 1 på löneplan A cirka 13 procent av

daglönen för löneklassen och ökade sedan successivt till cirka 27 procent

av daglönen för de högsta löneklasserna på löneplan B. Efter förhandlingar

med statstjänstemännens huvudorganisationer angående frågan

om ändringar i de statsanställdas m. fl. löneförmåner vid tjänstledighet

för sjukdom och havandeskap ävensom i deras semesterförmåner träffades

den 28 mars 1963 en överenskommelse i berörda frågor, överenskommelsen

innebar bl. a. att sjuklönen skulle regleras genom vissa avdrag,

som skulle betecknas A-avdrag och träda i stället för de tidigare A-avdragen.

Sedan överenskommelsen godkänts, utfärdades förordningen den

31 maj 1963 (nr 182) om ändrad lydelse av 3 § statens löneförordning

och kungörelsen den 31 maj 1963 (nr 183) angående ändrad lydelse av

bilagan till kungörelsen den 5 oktober 1962 (nr 523) om löner m. m. till

vissa statsanställda in. fl. under 1963. Jämlikt dessa författningar gäller

från och med den 1 juli 1963 att A-avdraget uppgår till, i löneklasserna

A 1—12 8 procent, i löneklasserna A 13—23 9 procent, i löneklasserna

A 24—30 10 procent samt i löneklasserna B 1—10 11 procent av daglönen

i 30-dagarsmånad. Dessa ändringar innebär, eftersom det förut återgivna

stadgandet i punkten 2 av de särskilda bestämmelserna för försvaret i 28 §

Saar kvarstår oförändrat, att en betydande reducering av berörda vid arrest

och disciplinbot ifrågakommande löneavdrag ägt rum. I detta sammanhang

kan erinras om att de värnpliktigas penningbidrag genom kungörelsen den

5 juni 1963 (nr 242) om ändring i värnpliktsavlöningskungörelsen höjts

samt alt som följd härav det löneavdrag som en värnpliktig har att vidkännas,

då han ådömes arrest eller disciplinbot, undergått motsvarande

ökning.

I det betänkande, som ligger till grund för disciplinstrafflagen, anfördes

beträffande 4 och 6 §§ nämnda lag bl. a. följande synpunkter (SOU 1946:

83 s. 189 190 ocli 193—194). Eftersom de värnpliktiga utgjorde huvud
delen

av krigsmaktens personal borde man vid bestämmande av löneav
|

1 llihamj Ull riksdagens protokoll 19GU. 1 samt. Nr 98

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr !)8 år 196h

draget vid disciplinbot lämpligen utgå från de värnpliktigas ställning i

lönehänseende. Av de förmåner, som under fredstjänstgöring tillkom de

värnpliktiga, syntes endast penningbidraget böra tagas i betraktande vid

utformningen av ifrågavarande straff. Om sålunda för de värnpliktigas

del disciplinbotsstraffet utformades så att det endast avsåg förlust av vissa

utgående löneförmåner, borde tydligen en motsvarande begränsning

göras för övriga krigsmän, som uppbar avlöning från krigsmakten. Ifrågavarande

straff borde för denna kategori endast innebära en partiell löneminskning

skäligen så bestämd att beställningshavaren under strafftiden

skulle vidkännas s. k. B-avdrag. Förhållandet mellan detta avdrag för varje

dag och årslönen var sådant att avdraget ungefär syntes motsvara ett skäligt

dagsbotsbelopp, därest detta bestämdes på grundval av lönen. Denna

nära överensstämmelse mellan disciplinbot och dagsbotsstraffet syntes

fördelaktig. Det ansågs också förenat med betydande praktisk fördel alt

löneavdraget vid disciplinbot och löneminskningen vid arreststraffs undergående

överensstämde. — Vilka belopp som i olika fall skulle avstås kunde

emellertid icke lämpligen angivas i lagen, varför i stadgandet om löneavdrag

vid arrest hänvisning gjordes till bestämmelserna i gällande avlöningsföreskrifler.

Departementschefen anförde (prop. 1948: 144 s. 198 och 206) bl. a. följande.

Avdragspåföljden vid arreststraff bör omnämnas i lagen, särskilt som

skyldigheten för arrestanten att deltaga i tjänstgöring utan full lönekompensation

måste anses utgöra ett av momenten i bestraffningen. Å

andra sidan är det av praktiska skäl nödvändigt att bygga stadgandet härom

på avlöningsföreskrifterna för de olika personalkategorierna. Disciplinbotens

belopp för dag bör vara samma belopp som skall avstås vid avtjänandet

av arrest. Eftersom i detta belopp icke ingår vare sig värnpliktigas

familjebidrag eller den del av de fast anställdas lön som närmast kan anses

motsvara familjebidraget, torde det icke uppkomma någon olikhet i

behandlingen av nämnda kategorier.

I en i juni 1951 inom justitiedepartementet utarbetad promemoria, vilken

låg till grund för den i det föregående berörda år 1952 genomförda ändringen

av 28 § Saar, anfördes beträffande löneavdrag under arresttiden

och disciplinbotens belopp bl. a. (prop. 1952: 9 s. 12) att kritik riktats mot

principen att löneavdrag skulle ske under arresttiden, vilket skulle drabba

befälet orättvist hårt. Eftersom skyldighet för arrestanten att deltaga i

tjänstgöring utan full lönekompensation ansetts utgöra ett moment i bestraffningen

ansågs det icke att regeln om löneavdrag vid arrest helt kunde

avskaffas. Däremot fann man det rimligt att minska avdragets storlek för

de kategorier, som ditintills vidkänts B-avdrag och det ansågs tillfyllest afl

avdraget i nämnda fall utgjordes av A-avdrag. Man fann det också rimligt

att i fråga om disciplinbotens belopp föreslå motsvarande sänkning för

ifrågavarande kategorier.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1964

5

Militieombudsmannens framställning

Militieombudsmannen ifrågasätter om bestämmelsen i Saar, att tjänsteman

för tid under vilken han undergår arreststraff skall vidkännas A-avdrag,

alltjämt kan anses lämplig sedan detta avdrags storlek från och med

den 1 juli 1963 väsentligt reducerats. Han föreslår att löneavdraget vid

arrest och disciplinbotens belopp i stället skall utgöras av B-avdrag.

Militieombudsmannen påpekar till en början, att de nya A-avdragen

visserligen tillkommit från helt andra utgångspunkter än straffrättsliga

men att de ändå får en högst påtaglig verkan på straffarterna arrest och

disciplinbot. En av militieombudsmannen gjord sammanställning över löneavdragen

vid arrest under skilda tidpunkter synes enligt militieombudsmannen

visa, att de nya A-avdragen icke är ägnade vare sig att utgöra löneavdrag

vid arrest eller att bilda grundvalen för bestämmande av disciplinbotsstraffet.

1 synnerhet framstår förhållandena enligt militieombudsmannen

som otillfredsställande då man samtidigt beaktar de värnpliktigas ställning

i förevarande hänseende. Medan disciplinbotsbeloppet per dag efter den

1 juli 1963 utgör — i ortsgrupp 5, högsta löneklassen — för furir 3 kronor

75 öre, för fanjunkare 6 kronor 5 öre, för major 11 kronor 25 öre och för

överste 16 kronor 75 öre, uppgår det för menig värnpliktig till 4 kronor och

för värnpliktig furir till 8 kronor.

I framställningen diskuteras härefter möjligheten att undanröja disproportionen

mellan avdragsbeloppen för den fast anställda och den värnpliktiga

personalen genom att minska de för sistnämnda kategori gällande

beloppen. En sådan lösning avstyrkes emellertid bestämt och det framhålles,

att det är av största vikt att disciplinbotsstraffets effektivitet upprätthålles,

eftersom detta straff ofta är det enda alternativet till det frihetsstraff

som arrest utgör. Militieombudsmannen befarar att ju mer disciplinbotsstraffets

verkan försvagas desto mer kommer arreststraffet att användas.

Han erinrar i detta sammanhang om att de militärstraffsakkunniga enligt

sina direktiv bl. a. har att överväga »om det går att ytterligare begränsa

arreststraffets användning i fredstid, exempelvis genom att utvidga och

effektivisera tillämpandet av disciplinbotsstraffet».

Militieombudsmannen anknyter också till att man vid tillkomsten av

disciplinstrafflagen förutsatte att disciplinbotens belopp för dag ungefär

skulle uppgå till samma belopp som en dagsbot beräknad efter vederbörandes

lön. Härav framgår enligt militieombudsmannen att man ingalunda

tänkt sig disciplinbolsstraffet såsom ett bagatellstraff utan såsom en med

dagsbotsstraffet, såvitt gäller nedre delen av skalan för antalet dagsböter,

likställd strafform. Denna likhet har i viss mån kommit till uttryck i de

i 2 och 3 §§ disciplinstrafflagen upptagna reglerna om valet mellan

disciplinstraff och böter. Dessa tager nämligen sikte främst på möjligheten

att välja mellan arrest och böter, under det alt med hänsyn till likheten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 196i

mellan disciplinbot och böter det mera sällan ansetts föreligga skäl att

föredraga det ena av dessa straff framför det andra (SOU 1946: 83 s. 185).

Av de skäl som sålunda anförts finner militieombudsmannen det vara

nödvändigt att ersätta det i ifrågavarande bestämmelse i Saar angivna Aavdraget

med annat dylikt. För undvikande av ojämnheter i rättstillämpningen

bör detta enligt militieombudsmannens mening ske med det allra

snaraste. Eftersom B-avdraget är tre gånger så stort som A-avdraget, torde

det enligt militieombudsmannen kunna godtagas såsom ersättning för Aavdraget,

i avbidan på den närmare utredning om disciplinbotsstraffets effektivisering

som pågår.

Yttranden

Samtliga remissorgan och hörda organisationer utom Tjänstemännens

centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation tillstyrker

i princip att löneavdraget höjes.

I fråga om disciplinbotsstraffets effektivitet framhåller justitiekanslersämbetet,

att de ändringar som från och med den 1 juli 1963 genomförts

i de statsanställdas löneförmåner medfört att A-avdragets procentuella andel

av lönen blivit väsentligt mindre samt att verkan av disciplinbotsstraffet

till följd därav försvagats. Det synes ämbetet därför ej uteslutet att

arreststraff som påföljd kan komma att ådömas i större utsträckning än

tidigare. En utveckling i sådan riktning anser ämbetet knappast önskvärd.

Liknande synpunkter anföres av riksåklagarämbetet, militärstraffsakkunniga,

hovrätten över Skåne och Blekinge samt av Göteborgs rådhusrätt.

Rådhusrätten framhåller särskilt att de nya A-avdragen uppenbarligen ej

är ägnade vare sig att utgöra löneavdrag vid arrest eller att bilda grundvalen

för bestämmande av disciplinbotsstraffet samt påpekar vidare att, enligt

vad erfarenheten visar, tendensen att i större omfattning än som avsetts

ådöma arrest i stället för disciplinbot är fullt tydlig och bör brytas.

Några myndigheter däribland hovrätten över Skåne och Blekinge anser

att löneavdraget vid arrest skall slopas.

De militärstraff sakkunniga anför följande. Enligt sina direktiv har de

bl. a. att överväga möjligheterna att inskränka användningen av arreststraffet

genom att utvidga och effektivisera tillämpningen av disciplinbotsstraffet.

Därvid kommer de sakkunniga givetvis in på frågan om löneavdragens

storlek vid dessa straff. Vidare torde de sakkunniga få anledning

att taga ställning till frågan om lämpligheten av att avdragens storlek

beträffande straffen bestämmes genom föreskrifter i administrativa avlöningsbestämmelser.

Den frågan har nu kommit i ett delvis annat läge

än tidigare till följd av att sådana bestämmelser numera i allt större utsträckning

tillkommer genom avtalsförhandlingar mellan staten och statstjänstemännens

organisationer. Med hänsyn till det inflytande som orga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. M(ij:ts proposition nr 98 år 196i

nisationerna härigenom indirekt kan erhålla på strafflagstiftningen tinnes

skäl att ånyo överväga frågan huruvida bestämmandet av löneavdrag såsom

disciplinmedel även fortsättningsvis bör anknyta till avlöningsbestämmelserna.

De sakkunnigas utredning torde icke bli färdig förrän tidigast

om något år. På grund av sänkningen av A-avdraget är det emellertid

nödvändigt att detta avdrag med det snaraste ersättes med annat avdrag

på det disciplinära området. Åtgärder i detta avseende bör därför icke anstå

i avvaktan på slutförandet av de sakkunnigas arbete. Med hänsyn till

den pågående utredningen synes dock nu icke böra göras någon mera

ingripande ändring i det system som för närvarande gäller.

Beträffande innehållet i den ändring som nu bör företagas påpekar riksåklagarämbetet,

som tillstyrker att löneavdraget bestämmes till B-avdrag,

att detta avdrags storlek i förhållande till lönen undergått en icke obetydlig

minskning i jämförelse med vad som gällde vid tiden för disciplinstrafflagens

ikraftträdande. Överbefälhavaren uttalar, att de efter den 1 juli

1963 till de värnpliktiga utgående penningbidragen synes väl ägnade att

användas som löneavdrag vid disciplinär bestraffning men att de nuvarande

löneavdragen för den fast anställda personalen från de värnpliktigas

synpunkt ter sig alltför låga, varför en höjning till minst dubbelt A-avdrag

synes motiverad. Ett mer principiellt ställningstagande till utformningen

av strafformen bör anstå till dess militärstraffsakkunniga framlagt

sitt förslag. Intill dess förordas B-avdrag såsom lämpligt löneavdrag vid

arrest. Även de militärstraffsakkunniga anser att man har att välja mellan

dubbelt A-avdrag och B-avdrag. Mot tillämpningen av dubbelt A-avdrag talar,

att detta skulle medföra att fast anställda furirer, sergeanter och fanjunkare

skulle få lägre löneavdrag än värnpliktig personal av samma grader.

En sådan disproportion skulle ej uppstå om man införde B-avdrag.

Jnstitiekanslersämbetet framhåller, att en höjning av löneavdraget vid

arrest och disciplinbot ter sig så mycket mera angelägen som de värnpliktigas

penningbidrag undergått en icke obetydlig förhöjning. I avbidan

på militärstraffsakkunnigas förslag bör enligt ämbetet en provisorisk böjning

vidtagas. Om B-avdraget användes, skulle avdraget procentuellt sett

bli icke oväsentligt högre än A-avdraget före den 1 juli 1963. Lämpligheten

härav kan ej minst med hänsyn till skatteprogressionen ifrågasättas. Man

borde därför enligt ämbetet överväga om icke löneavdraget generellt kan

bestämmas till förslagsvis en fjärdedel av dagslönen.

Statstjänarkarteilen och Statstjänstemännens riksförbund anser att man

bör välja dubbelt A-avdrag, vilket skulle innebära att samma procentuella

andel av lönen som tidigare tages i anspråk.

Såväl Tjänstemännens centralorganisation som Sveriges akademikers

centralorganisation framhåller att ett införande av B-avdrag skulle innebära

en skärpning av ifrågavarande straffarter i förhållande till vad som gällde

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 196t

före den 1 juli 1963. Sistnämnda organisation anför också att det icke

finns någon anledning att ändra bestämmelsen om löneavdrag vid arrest

bara på den grunden att A-avdraget ändrats.

Departementschefen

Den ändring av A-avdragen som genomfördes den 1 juli 1963 har, såsom

framgår av vad jag tidigare anfört, ingått som ett led i vissa ändringar

av de sjuklöneförmåner som i avlöningsreglementet tillerkännes statstjänstemännen.

På grund av hänvisningen till gällande avlöningsföreskrifter

i 4 § disciplinstrafflagen har ändringen kommit att minska löneavdraget

vid arrest och disciplinbot. Någon anledning att i detta sammanhang genomföra

en sådan ändring av dessa straffarter har emellertid ej förelegat.

Då disciplinstraffen, såsom militieombudsmannen påtalat, genom de

nya A-avdragen kommit att få ett mindre lämpligt innehåll, torde en ändring

nu böra övervägas. Flertalet remissinstanser har också förordat att

löneavdraget vid arrest och disciplinbot skall höjas.

Rent allmänt kan sägas att den nuvarande ordningen enligt vilken löneavdragens

storlek vid arrest och disciplinbot bestämmes genom föreskrifter

i administrativa avlöningsbestämmelser icke är särskilt lämplig och att

man därför borde skapa en annan ordning för att bestämma löneavdragets

storlek. Emellertid har de militärstraffsakkunniga att ta ställning till bl. a.

detta spörsmål och jag anser därför att en mer definitiv lösning av denna

fråga bör anstå till dess de sakkunniga avlämnat sitt förslag. Av samma

skäl bör ej heller nu ställning tagas till det under remissbehandlingen

framförda förslaget att slopa löneavdraget vid arreststraff.

Med hänsyn till vad jag här anfört synes man nu böra inskränka sig till

att söka återställa löneavdraget vid arrest och disciplinbotens belopp till

vad som gällde innan de nya A-avdragen infördes den 1 juli 1963. Användande

av B-avdrag skulle innebära en icke ringa skärpning av ifrågavarande

straffarter. Däremot skulle dubbelt A-avdrag i nästan samtliga

lönegrader tämligen väl motsvara det före den 1 juli 1963 gällande A-avdraget.

En tillämpning av dubbelt A-avdrag skulle ej leda till att det värnpliktiga

befälet i nämnvärd utsträckning drabbades hårdare än motsvarande

fast anställt befäl. Jag vill därför förorda sådan ändring av beräkningsgrunderna

för löneavdrag vid arrest och disciplinbot att det bestämmes

till dubbelt A-avdrag. Härför krävs icke någon lagändring. Däremot måste

viss ändring vidtagas i punkten 2 av de särskilda bestämmelserna för försvaret

i 28 § Saar.

Slutligen vill jag påpeka, att i bilaga D till tilläggsbestämmelserna till

Saar föreskrifter är givna om avdrag jämväl å särskilt angivna löneförmåner,

nämligen avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden. Efter

en den 1 juli 1963 (nr 313) genomförd ändring torde denna bestämmelse

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1964

icke, i motsats till vad som tidigare gällt, vara tillämplig vid arrest. Anledning

att för här avsedda befattningshavare ånyo införa en regel om avdrag

vid arrest å nämnda löneförmåner föreligger enligt min mening icke.

Därest det föreliggande förslaget om skärpning av disciplinstraffen för

den vid krigsmakten fast anställda personalen godtages av riksdagen,

torde motsvarande ändringar för de civila befattningshavarna få vidtagas

i allmänna verksstadgan och i verksinstruktioner.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna den i det föregående föreslagna ändringen

av beräkningsgrunderna för löneavdraget vid arrest och

disciplinbot; samt

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av förslaget betingad

ändring i statens allmänna avlöningsreglemente.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640248

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:168 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stämpelskatteförordning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillning a1 i texten
  2. 1LU 1964:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade beräkningsgrunder för löneavdrag vid arrest och disciplinbot. s. 1 i texten