Angående livränta till vissa personer
1965-07-01 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1965:13, Angående livränta till vissa personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965
1
Nr 13
Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående livränta till
vissa personer; given Stockholms slott den 18 december
196b.
t!AiVi V*. 1.t ... t. / • • '' - ''■ f
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställes riksdagens prövning dels (p. 1) ett ärende
om livränta åt änka efter person, som avlidit till följd av sjukdom, ådragen
under militärtjänstgöring, dels (p. 2—4) tre ärenden om livränta åt
personer, som skadats under militärtjänstgöring, dels ock (p. 5) ett ärende
om livränta åt person, som skadats till följd av trafik med kronans fordon.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 13
2
Knngl. Maj.ts proposition nr 13 år 1965
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 18
december 196i.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, följande.
1.
Arbetaren Lennart Stenberg, född den 6 oktober 1915, insjuknade under
militärtjänstgöring år 1940. Han uppbar på grund av sjukdomen livränta
enligt 1927 års militärersättningsförordning. Livräntan beräknades åren
1942—1948 efter partiell och sedan efter hel invaliditet. Lennart Stenberg
avled den 23 februari 1963.
Lennart Stenberg var gift med Magda Stenberg, född den 29 februari
1916.1 äktenskapet som ingicks år 1943 finns sex barn, av vilka fyra vid tiden
för Lennart Stenbergs död ej fyllt 16 år. Riksförsäkringsverket, som ansåg
att den sjukdom Lennart Stenberg ådragit sig under militärtjänstgöringen
medfört hans död, har genom beslut den 11 november 1963 tillerkänt ettvart
av de fyra yngsta barnen livränta att utgå tills det fyllde 16 år. Eftersom
äktenskapet ingåtts först efter det Lennart Stenbergs sjukdom yppades har
däremot jämlikt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning
Magda Stenberg icke kunnat tillerkännas livränta.
Magda Stenberg har anhållit att bli tillerkänd livränta.
Riksförsäkringsverket har tillstyrkt livränta och anför därvid i huvudsak
följande.
Livränterätt för Magda Stenberg skulle — på grund av reglerna för maximering
av livräntor och för samordning mellan pensioner och livräntor —
icke ha ökat de sammanlagda förmånerna för Magda Stenberg och barnen
förrän fr. o. m. den 28 juli 1963, då livränterätten för ett av barnen upphörde.
De i detta fall föreliggande hindren för livränta till efterlevande maka
finns ej beträffande fall, där nu gällande militärersättningsförordning är
tillämplig. Efter beslut av riksdagen har Kungl. Maj :t emellertid tidigare i
ett antal fall beviljat livränta till änka, vars make avlidit på grund av sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring, men som inte kunnat få livränta
3
Kungl. Maj.ts proposition, nr 13 år 1965
enligt äldre bestämmelser. Med hänsyn till äktenskapets långvarighet, försörjningsbördan
och omständigheterna i övrigt tillstyrker riksförsäkringsverket
att livränta fr. o. in. den 28 juli 1963 beviljas Magda Stenberg enligt
de grunder, som skulle ha gällt, om hon varit gift med Lennart Stenberg
vid yppandet av hans sjukdom.
Departementschefen
På de av riksförsäkringsverket anförda skälen tillstyrker jag, att Magda
Stenberg tillerkännes livränta enligt ämbetsverkets förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Magda Stenberg må från anslaget Ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
m. in., fr. o. m. den 28 juli 1963 utbetalas den ersättning
som vid tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning
skulle ha tillkommit henne, därest hon, när Lennart
Stenbergs sjukdom yppades, varit gift med denne; dock beträffande
förfluten tid med avdrag för belopp, varmed änkepensionen
skolat minskas, därest ersättning enligt militärersättningsförordningen
utgått vid änkepensionens bestämmande.
2.
Gruvarbetaren P. I. Larsson, som är född den 16 februari 1943, skadades
den 1 november 1962 under värnpliktstjänstgöring vid Norrbottens regemente.
Under en anfallsövning i terräng sköt Larsson med kulsprutepistol
m/45, vilken var laddad med lös ammunition. Härvid sprängdes en patron
i patronläget. Splitter från plastkulan eller metallhylsan träffade Larssons
ena öga, vilket måste bortopereras.
Riksförsäkringsverket har på grund av'' skadan tillerkänt Larsson livsvarig
livränta efter 25 % invaliditet.
Larsson har, såvitt nu är i fråga, yrkat livränta med 2 000 kr. för år.
Av utredningen framgår att Larsson haft en arbetsinkomst av ca 11 500 kr.
den 1 april—den 31 december 1963 och ca 5 000 kr. den 1 januari—den
31 mars 1964.
Försvarets civilförvaltning har, efter att ha inhämtat yttrande från försvarets
skaderegleringsnämnd, uttalat att sådana omständigheter förelåg,
att kronan syntes ersättningsskyldig gentemot Larsson. Skadercgleringsnämnden
har beträffande denna fråga yttrat.
I arméorder 1959:421 föreskrives, att vid skjutning med kulsprutepistol
med såväl skarp som lös ammunition hylsfångare skall användas. Vid särskilt
anordnad tävling och vid prisskjutning får dock regementschef tillåta
avsteg från denna bestämmelse. I förevarande fall har dylikt tillstånd icke
meddelats av regementschefen. På grund härav och då ledaren för skjutövningen
(en furir) uppenbarligen observerat att Larssons vapen icke var
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1965
försett med hylsfångare men det oaktat beordrat honom att skjuta, anser
nämnden, att kronan är skyldig utge ojämkad ersättning till Larsson.
Civilförvaltningen hemställde, att Larsson måtte tillerkännas bl. a. livsvarig
livränta fr. o. m. den 8 maj 19G3 efter 25 % invaliditet, vilken med hänsyn
till Larssons inkomstförhållanden och invaliditetsgraden borde bestämmas
till 4 000 kr. för år till dess Larsson fyller 67 år och för tiden därefter
till 2 000 kr. för år, dock med avdrag av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket.
Genom beslut den 27 november 1964 medgav Kungl. Maj:t, såvitt nu är
i fråga, att till Larsson finge utbetalas livränta för tiden t. o. m. den 30
juni 1965 i enlighet med civilförvaltningens förslag. Tillika förklarade Kungl.
Maj :t sig vilja framdeles meddela beslut om livränta för tiden därefter.
Departementschefen
Kronan får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat
Larsson. Beträffande livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1965 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är
livsvarig. För Larssons återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens
förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av förenämnda
olyckshändelse till P. I. Larsson utgå livsvarig livränta
fr. o. in. den 1 juli 1965 till dess Larsson fyller 67 år
med 4 000 kr. för år och för tiden därefter med 2 000 kr. för
år, dock med avdrag av vad han för motsvarande ändamål
kan komma att uppbära från riksförsäkringsverket.
3.
Rörmokaren U. S. Stenkvist, som är född den 26 februari 1935, skadades
den 1 augusti 1955 under värnpliktstjänstgöring vid Svea trängregemente.
Stenkvist var vid tillfället på väg till regementets matsal. Han var iförd benkläder,
som han använt, då han i slutet av juli inom regementets område besprutat
ogräs med klorex. Benkläderna började plötsligt brinna, varvid Stenkvist
ådrog sig svåra brännskador, särskilt på benen. Amputationer har företagits
på tårna på bägge fotterna. Omfattande hudtransplantationer har också
utförts.
Stenkvist har på grund av skadan tillerkänts viss ersättning jämlikt
militärersättningsförordningen. Sedan Stenkvist anhållit om ytterligare
ersättning i anledning av olyckan har försvarets civilförvaltning, efter att
ha inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, uttalat att
Stenkvist icke synes ha informerats om att han inte fick bära klorexbemängda
kläder annat än under pågående arbete för besprutning av ogräs.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1965
Civilförvaltningen ansåg, att kronan med hänsyn härtill och till att klorexbemängda
kläder är synnerligen eldfarliga icke kunde undgå att ersätta Stenkvist
för uppkomna skador. Kungl. Maj :t har genom beslut den 6 augusti
1959, den 16 december 1960 och den 26 januari 1962 medgivit att till Stenkvist
finge utbetalas viss ersättning, bl. a. livränta. Genom beslutet den
26 januari 1962 medgav Kungl. Maj :t sålunda att för tiden den 22 augusti
1961—den 21 augusti 1964 finge utbetalas livränta efter 20 % invaliditet
och en årsinkomst av ca 20 000 kr. med 327 kr. 12 öre för månad, dock med
avdrag av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Stenkvist livsvarig
livränta efter 20 % invaliditet.
Försvarets civilförvaltning har, efter att ånyo ha inhämtat yttrande
från skaderegleringsnämnden, hemställt, att Stenkvist måtte tillerkännas
livsvarig livränta fr. o. m. den 22 augusti 1964 med 327 kr. 12 öre för manad
till dess han fyller 67 år och för tiden därefter med 163 kr. 56 öre för
månad, dock med avdrag av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket.
Departementschefen
Kronan får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat
Stenkvist. Beträffande livränta för tiden t. o. in. den 21 augusti 1964 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten
är livsvarig. För Stenkvists återstående livstid bör livränta utgå enligt de
grunder som angivits av civilförvaltningen.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av förenämnda
olyckshändelse till U. S. Stenkvist utgå livsvarig
livränta fr. o. m. den 22 augusti 1964 till dess Stenkvist fyller
67 år med 4 000 kr. för år och för tiden därefter med
2 000 kr. för år, dock med avdrag av vad han för motsvarande
ändamål uppburit eller kan komma att uppbära från
riksförsäkringsverket.
4.
Värnpliktige löjtnanten A. F. Abrahamsson, född den 8 oktober 1900,
skadades den 21 september 1945 under beredskapstjänstgöring vid Jämtlands
fältjägarregemente. Abrahamsson skulle oskadliggöra kasserade s. k.
burkladdningar. När Abrahamsson förberedde sprängning av den sista nitrolitburken
exploderade denna. Abrahamsson fick högra handen bortsliten
och tillfogades hörselskada. Sedan Abrahamsson slutat beredskapstjänstgöringen
år 1946 har han t. o. in. år 1962, då han pensionerades, beretts arbete
inom krigsmakten, varvid han hl. a. under mer än sex år uppehållit arvo
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1965
desbefattning som tygunderofficer. Efter pensioneringen har Abrahainsson
sysslat med smärre tillfälliga arbeten, såsom skogsarbete.
Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Abrahamsson
livsvarig livränta efter en invaliditet av 65 % t. o. m. den 31 december 1962
och 75 % för tiden därefter. Sedan Abrahamsson anhållit om ytterligare
ersättning i anledning av olyckan har försvarets civilförvaltning, efter att
ha inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, uttalat att
civilförvaltningen fann att kronan var skyldig att utge ojämkat skadestånd.
Kungl. Maj :t har genom beslut den 30 juni 1949 medgivit, att viss ersättning
finge utbetalas till Abrahamsson.
Abrahamsson har sedermera i januari 1964 yrkat livsvarig livränta så beräknad
att den tillsammans med förmånerna från riksförsäkringsverket och
statens pensionsverk skall motsvara full pension till styckjunkare i ortsgrupp
3, vilken f. n. uppgår till ca 1 250 kr. i månaden.
Försvarets civilförvaltning har, efter att ånyo ha inhämtat yttrande från
skaderegleringsnämnden, hemställt att Abrahamsson måtte tillerkännas
livsvarig livränta med 300 kr. i månaden till dess han fyller 67 år och för
tiden därefter med 200 kr. i månaden. Civilförvaltningen, som beaktat vad
riksförsäkringsverket uttalat i infordrat utlåtande, anför därvid i huvudsak
följande.
Abrahamsson uppbär från riksförsäkringsverket livränta med 530 kr.
i månaden. Han uppbär även pension från statens personalpensionsverk
och fr. o. m. den 1 april 1964 hel förtidspension från allmän försäkringskassa.
Sedan förtidspensionen reducerats med hänsyn till livräntan från
riksförsäkringsverket och föreskriven samordning skett mellan pensionsförmånerna
uppgår Abrahamssons förmåner till sammanlagt 958 kr. i månaden.
Då Abrahamsson fyller 67 år nedsättes livräntan till 340 kr. i månaden.
Civilförvaltningen beräknar att Abrahamssons sammanlagda förmåner
för tiden därefter uppgår till omkring 1 075 kr. i månaden. Ämbetsverket
anser att livränta till Abrahamsson bör utgå enligt av honom åberopade
grunder. Om Abrahamsson tillerkännes livränta med 300 kr. i månaden
till dess han fyller 67 år kommer hans sammanlagda förmåner att uppgå
till 1 258 kr. eller obetydligt mer än styckjunkarpension. För tiden efter det
Abrahamsson fyller 67 år bör livräntan begränsas till 200 kr. i månaden.
Genom beslut den It december 1964 medgav Kungl. Maj :t att till Abrahamsson
finge utbetalas livränta för tiden den 1 januari 1963—den 30
juni 1965 med 300 kr. i månaden. Tillika förklarade Kungl. Maj :t sig vilja
framdeles meddela beslut om livränta för tiden därefter.
Departementschefen
Kronan får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat
Abrahamsson. Preskriptionsinvändning har icke ansetts böra göras. Beträffande
livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1965 föreligger redan beslut
av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För
7
Kiingl. Maj:ts proposition nr 13 år 1965
Abrahamssons återstående livstid bör livränta utgå enligt de grunder som
angivits av civilförvaltningen.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd in. m. må på grund av
förenämnda olyckshändelse till A. F. Abrahamsson utgå livsvarig
livränta fr. o. m. den 1 juli 1965 till dess Abrahamsson
fyller 67 år med 3 600 kr. för år och för tiden därefter med
2 400 kr. för år.
5.
Skogsmästaren B. H. Delin, född den 29 juli 1922, skadades den 6 oktober
1958 under värnpliktstjänstgöring vid Hallands regemente. Delin medföljde
som passagerare i en kronan tillhörig buss. Vid en sammanstötning erhöll
Delin frakturer i höger underben och vänster knäskål, vilken bortopererades.
Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Delin livsvarig
livränta efter 10 % invaliditet.
Delin har yrkat livsvarig livränta efter 10 % invaliditet och en årsinkomst
av 22 800 kr.
Försvarets civilförvaltning har uttalat att ämbetsverket — sedan försvarets
skaderegleringsnämnd funnit att bussföraren icke kunde anses fri
från vållande och att kronan sålunda icke kunde undgå att utge full ersättning
till Delin — utbetalat vissa ersättningar till Delin. Civilförvaltningen
hemställde, efter att ha inhämtat yttrande från nämnden, bl. a. att
Delin måtte tillerkännas livsvarig livränta fr. o. m. den 16 juli 1963 med
2 280 kr. för år till dess han fyller 67 år och för tiden därefter med 1 140 kr.
för år, dock med avdrag av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket.
Genom beslut den 25 juni 1964 medgav Kungl. Maj :t, såvitt nu är i fråga,
att till Delin finge för tiden t. o. m. den 30 juni 1965 utbetalas livränta i enlighet
med civilförvaltningens förslag. Tillika förklarade Kungl. Maj :t sig
vilja framdeles meddela beslut om livränta för tiden därefter.
Departementschefen
Kronan får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat
Delin. Beträffande livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1965 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är
livsvarig. För Delins återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens
förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd in. m. må på grund av före
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1965
nämnda olyckshändelse till B. H. Delin utgå livsvarig livränta
fr. o. in. den 1 juli 1965 till dess Delin fyller 67 år
med 2 280 kr. för år och för tiden därefter med 1 140 kr.
för år, dock med avdrag av vad han för motsvarande ändamål
kan komma att uppbära från riksförsäkringsverket.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till 1965
års riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hugo Grimlund
ESSELTE AB. STHLM 65
414941
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1965:54 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fråga om befrielse från ersättningsskyldighet till kranan. a1 i texten
- SU 1965:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta till vissa personer. s. 2 i texten