Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om säkerheten på fartyg, m. m

1965-05-14 · 201 sidor, varav 195 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 195 av 201 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:132, Med förslag till lag om säkerheten på fartyg, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

1

Nr 132

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

säkerheten på fartyg, m. m.; given Stockholms slott

den 14 maj 1965.

• • '' »»-fiv/.ifi: i :tu, larm b.ina t,» ; lohiii; w, ...»

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om säkerheten på fartyg;

2) lag om ändring i sjölagen;

3) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1)

om inteckning i fartyg; samt

4) lag om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530).

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till lag om säkerheten på fartyg.

Lagförslaget är avsett att ersätta 1914 års tillsynslag. Den nya lagen kommer

i likhet med sjölagen att i princip omfatta alla fartyg oavsett storlek.

Även små fartyg har således att uppfylla lagens grundläggande krav på sjövärdighet.

Regelbundet återkommande sjövärdighetsbesiktningar skall passagerarfartyg

oavsett storlek samt annat fartyg om minst 100 bruttoton — liksom

hittills — undergå. Efter godkänd sjövärdighetsbesiktning får fartyget enligt

förslaget ett lartcertilikat för en bestämd tidsperiod. Härigenom erhålles

en bättre kontroll än hittills på att fartyg undergår föreskrivna besiktningar.

Sjövärdighetsbesiktning föreslås gälla även fartyg mellan 20 och

100 bruttoton men begränsas till nybyggnad, större ombyggnad eller överlåtelse.

Det har visat sig att de mindre handelsfartygen relativt ofta drabbats av

förlisningar som kan tillskrivas olämplig eller för hård nedlastning. Nuvarande

gräns för skyldighet att ha lastmärke föreslås därför sänkt från 150

till 20 bruttoton.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 132

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

I syfte att få till stånd så stor överensstämmelse som möjligt mellan arbetsförhållandena

till sjöss och på land föreslås arbetarskyddslagens allmänna

bestämmelser i allt väsentligt överförda till den nya sjösäkerhetslagen.

Vidare föreslås mera fasta bemanningsregler. För varje fartyg över 20

bruttoton som befordrar gods eller passagerare skall sjöfartsstyrelsen, efter

samråd med berörda sjöfartsorganisationer, fastställa den minsta besättning

som kan anses betryggande från sjösäkerhetssynpunkt. Anteckning härom

införes i en för fartyget utfärdad tillsynsbok. Fartyget får icke företaga resa,

om besättningen understiger det antal som angivits i tillsynsboken.

Lagförslaget innebär även i övrigt en modernisering av sjösäkerhetsbestämmelserna

och anknyter till den upprustning av fartygsinspektionen som

föreslagits i årets statsverksproposition.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

3

Förslag

till

Lag

om säkerheten på fartyg

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Denna lag ager, i den mån ej annat särskilt anges eller följer av lagen,

tillämpning på fartyg som nyttjas till sjöfart i svenskt farvatten och på

svenskt fartyg som nyttjas till sjöfart utanför svenskt farvatten.

Lagens bestämmelser gälla örlogsfartyg endast såvitt Konungen förordnar

darom.

2 §’

• J°r at! try?ga säkerheten På fartyg skall lända till efterrättelse vad som

i denna lag, i anslutning till bestämmelser i sjölagen, föreskrives i fråga

om sjövärdighet, anordningar till förebyggande av ohälsa och olycksfall,

lastning, passagerarantal och bemanning.

3 §•

Tillsyn av fartyg i de hänseenden som behandlas i denna lag utövas av

sj of ar tsstyr el sen samt, under styrelsens överinseende och ledning, av statens

fartygsinspektion. Konungen äger förordna svensk konsul att utöva

tillsyn utom riket.

I frågor som avse ombordanställdas skydd mot ohälsa och olycksfall i

arbetet skall tillsynen utövas under samverkan med arbetarskyddsstvrelsen.

J J

över fartygs bemanning utövas tillsyn även av mönstringsförrättare.

4 §•

Tillsyn av fartyg, som äges eller brukas av svenska staten och användes

för annat ändamål än att i allmän trafik befordra gods eller passagerare,

utövas av den myndighet under vars förvaltning fartyget står, i den mån

Konungen ej bestämmer annat.

5 §.

<••• I5®nunSen må beträffande visst slag av fartyg, viss utrustning eller vissa

forhållanden ombord bestämma, att tillsyn skall utövas av särskilt förordnad

tillsynsmyndighet.

6 §.

Om förrättningar för tillsyn enligt denna lag stadgas i 7 kap.

Sjöfartsstyrelsen må uppdraga åt sakkunnig att biträda vid tillsynsförrattning

eller att utom riket verkställa sådan förrättning. Svensk konsul,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

som förordnats att utöva tillsyn av fartyg, äger utse sakkunnig att verkställa

tillsynsförrättning utom riket eller att biträda vid sådan förrättning.

7 §•

Polismyndighet, tullmyndighet och lotsmyndighet äro pliktiga att lämna

tillsynsmyndighet erforderligt biträde.

8 §•

Den som verkställer tillsynsförrättning eller biträder vid sådan förrättning

skall lämnas tillträde till fartyget samt äga göra erforderliga undersökningar

där och taga del av de handlingar rörande fartyget, som finnas ombord.

Förrättningsmannen skall, om det är möjligt, ordna förrättningen så att

fartyget icke fördröjes eller annan olägenhet uppkommer.

9 §•

Den som har eller haft att utöva tillsyn enligt denna lag eller med stöd

därav utfärdade föreskrifter eller anlitats såsom biträde vid tillsynsförrättning

må ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet som därigenom blivit

känd för honom.

10 §.

Certifikat enligt denna lag skall utfärdas för visst fartområde eller del

av fartområde och för bestämd tid. I certifikat må anges särskilt villkor

för att det skall vara giltigt. Giltighetstiden för certifikat må förlängas.

Fartområdena äro:

a) inre fart: fart inom riket i hamnar, floder, kanaler och insjöar ävensom

inomskärs vid kusterna samt fart i Kalmarsund; med fart som nu

sagts likställes all fart i Öresund och på Oslofjorden intill Larvik;

b) stor kustfart: annan fart än som anges under a) till eller från ineller

utrikes orter, belägna vid Östersjön eller därmed i sjöfartsförbindelse

varande farvatten, dock ej bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom

Cuxhaven;

c) nordsjöfart: annan fart än som anges under a) och b), dock ej bortom

linjen Shetlands nordpynt—Trondheimsfjorden, It grader västlig longitud

(Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest);

d) oceanfart: all annan fart än som anges under a)—c).

Nyttjas fartyg i fart mellan utländska orter, äger sjöfartsstyrelsen, om

det med hänsyn till farvattnets beskaffenhet eller andra förhållanden prövas

lämpligt, förordna att fartyget må anses nyttjat i därmed jämförlig,

mindre vidsträckt fart än som eljest vid tillämpning av andra stycket skulle

vara fallet.

1 11 §•

Konungen äger föreÄriva att fartyg, utöver certifikat som följer av denna

lag, skall ha certifikat avseende visst förhållande, som regleras i denna lag

eller med stöd därav utfärdade föreskrifter.

12 §.

Certifikat utfärdas av sjöfartsstyrelsen, om Konungen ej bestämmer annat.

13 §.

Fartyg som är försett med certifikat må icke nyttjas i vidsträcktare fart

än certifikatet omfattar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

H §.

Konungen ager förordna att undersökning rörande fartyg och utrustning

som foretages av utländsk myndighet eller av klassificeringsanstalt, skall

godkannas som hl synsförrättning, verkställd av svensk myndighet samt att

ä sr*1 äger ^

15 §.

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser om ersättning åt sakkunnig

som enligt 6 § andra stycket anlitats för tillsynsförrättning.

2 KAP.

Fartygs sjövärdighet och fartcertifikat

1 §•

Fartyg ar icke sjövärdigt, om det ej är så konstruerat, byggt, utrustat och

wdmakthAUet att det med hänsyn till fartygets användning och den fart,

ny,''ias’ "”i"»" bryggande säkerhet till

2 g

mfrnStl Passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och annat svenskt fartyg

• ( n;U)ri, t0drfikt,8hlt r minst 100 reSistert°n skola ha bevis att fartyg**

ynsforrattning befunnits sjövärdigt (fartcertifikat).

rar^11 Passagerarfartyg hänföres fartyg som medför flera än tolv passageL™

MKd I.ftSSagerare avses varJ''e Person ombord utom befälhavaren, medlem

av besättningen, annan som ar anställd ombord eller eljest befinner sig

nfn/röSdfaVtarbfte för behov eller i offentlig tjänsteförrätt
mng

rörande fartyget samt barn som icke fyllt ett år.

i°rdraS Cj fÖr farty^ »om äges eller brukas av svenska

eller pa^sageTre a”nat ändai"ål “ aU 1 aIlmän trafik befordra 8ods

3 §•

Har för fartyg utfärdats passagerarfartygscertifikat enligt 5 kap., må siöfartsstyreisen

medge befrielse från skyldighet för fartyget att ha fartcerti
-

S
Sjofartsstyrelsen

skall förklara fartcertifikat ogiltigt, om

pnV tartyget e”er dess utrustning ändrats på så väsentligt sätt att ändringen

kan antagas ha betydelse för sjövärdigheten,

hetvJffi"61 el-le- deSil,.trUstnin« skadats på sätt som uppenbarligen är av

Älr * ''"" °Ch Pä

törrörek»''’""il ttppenbarligen kan ha betydelse

d) fartyget icke undergår föreskriven tillsynsförrättning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

5 §•

Fartcertifikat skall genast avlämnas till sjöfartsstyrelsen, om certifikatet

förklarats ogiltigt eller om dess giltighetstid gått till ända eller om nytt

certifikat utfärdats.

6 §.

Enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar äger sjöfartsstyrelsen

medge att fartyg nyttjas till sjöfart utan hinder av vad som sägs i detta

kapitel.

3 KAP.

Åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall m. m.

1 §•

Fartyg skall vara så inrättat och anordnat, att de ombordvarande i möjligaste

mån beredes skydd mot ohälsa och olycksfall.

2 §•

På fartyg skola i erforderlig omfattning finnas sovrum, dagrum, måltidsrum,

kök eller motsvarande utrymme för matlagning, toalettrum, tvättrum,

sjukrum och andra särskilt inrättade utrymmen för de ombordanställdas

personliga behov, bekvämlighet och trevnad, allt av tillräcklig storlek samt

med lämplig inredning och utrustning.

3 §.

Till förekommande av olycksfall i arbetet skola ångmaskiner, motorer,

transmissioner, arbetsmaskiner och andra därmed jämförliga maskinella

anordningar, ångpannor och andra tryckkärl samt lyft- och transportanordningar

vara försedda med erforderliga skyddsanordningar samt även i öv

rigt vara så utförda och anordnade, att de erbjuda betryggande säkerhet.

För att förebygga att ombordanställd skadas av väder eller sjö, genom

fail, nedstörtande föremål eller ras eller av splitter, stänk, vassa eller heta

föremål eller heta vätskor eller genom klämning eller slag eller genom

eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller andra hälsofarliga ämnen eller

genom elektrisk ström, kyla eller värme eller genom bländande ljus skola

sådana åtgärder vidtagas att fara härför undgås i möjligaste mån.

4 §■

Om till skydd mot ohälsa eller olycksfall annan åtgärd icke kan vidtagas

eller skäligen fordras, skall personlig skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet

tillhandahållas den ombordanställde.

5 §•

För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna lämnas

ombord, skola sådana åtgärder vara vidtagna som kunna anses erforderliga

med hänsyn till de ombordanställdas antal samt fartygets användning och

den fart, vari fartyget nyttjas.

6 §.

Kost som tillhandahålles ombordanställd skall vara tillräcklig och av

fullgod beskaffenhet.

Vatten för de ombordanställdas behov såsom till dryck, personlig hygien,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 7

matlagning och diskning skall finnas lätt tillgängligt ombord i erforderlig

mangd och av tillfredsställande beskaffenhet.

7 §•

Om arbetstiden ombord gälla särskilda bestämmelser. Även om användande

i skeppstjänst av minderårig är särskilt stadgat.

8 §*

Om ej särskilt förhållande berättigar till undantag, skall på fartyg med

minst fem ombordanställda bland de ombordanställda utses ett eller flera

skyddsombud att företräda de ombordanställda i frågor rörande sundhet

och säkerhet i arbetet. Om det är påkallat, bör skyddsombud utses även på

annat fartyg. r

Val av skyddsombud förrättas av de ombordanställda.

9 §•

På fartyg med en besättning som normalt uppgår till minst tjugofem man

skall finnas en av företrädare för redaren och av skyddsombud sammansatt

skyddskommitté, som har att verka för sundhet och säkerhet i arbetet.

Om det är påkallat, bör skyddskommitté tillsättas även på annat fartyg.

10 §.

Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter. Den som utsetts

till skyddsombud må icke på grund härav eller på grund av sin verksamhet

i denna egenskap tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller

anställningsvillkor eller skiljas från anställningen.

Den som bryter mot stadgandet i första stycket är skyldig ersätta därav

uppkommen skada enligt de grunder som anges i 42 § andra stycket arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1). Avtalsuppsägning eller annan

dylik rättshandling, som sker i strid mot nämnda stadgande, är ogill.

Talan på grund av bestämmelserna i denna paragraf skall väckas inom

två år från avslutandet av den åtgärd varpå anspråket grundas. Försummas

det, är talan förlorad. Beträffande mål som här avses gälla föreskrifterna

i 44 § arbetarskyddslagen.

11 §■

Bestämmelserna i 2—10 §§ gälla icke utländskt fartyg i vidare mån än

Konungen förordnar därom.

4 KAP.

Lastning, lastmärke och fribordscertifikat

1 §''

Fartyg må icke vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet eller bärighet

äventyras eller säkerheten för fartyget eller de ombordvarande sättes i

fara.

2 §‘

Fartyg som befordrar gods eller passagerare och har en bruttodräktighet

av minst 20 registerton skall på vardera sidan vara försett med lastmärken

som utvisa minsta tillåtna fribord för fartyget.

Lastmärken fastställas av sjöfartsstyrelsen.

Bestämmelsen i första stycket gäller icke lustfartyg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

3 §-

Fartyg som avses i 2 § första stycket skall ha bevis att fartygets lastmärken

vid tillsynsförrättning befunnits riktigt och varaktigt anbragta på fartygets

sidor (fribordscertifikat).

4 §•

Fartyg må icke lastas djupare än som anges av det lastmärke som är

tillämpligt.

5 §•

Sjöfartsstyrelsen skall förklara fribordscertifikat ogiltigt, om

a) fartygets skrov eller överbyggnad ändrats på så väsentligt sätt att fribordet

bör ändras,

b) fartyget icke är i betryggande skick i fråga om skydd för öppningar

eller i fråga om räcken, brädgångar, länsportöppningar eller i fråga om tillträde

till besättningens bostäder eller passagerarutrymmen, eller

c) fartyget icke undergår föreskriven tillsynsförrättning beträffande lastmärke.

Bestämmelserna i 2 kap. 5 § om fartcertifikat äga motsvarande tillämpning

i fråga om fribordscertifikat.

6 §•

Bestämmelserna om lastmärke och fribordscertifikat gälla icke utländskt

fartyg i vidare mån än Konungen förordnar därom.

För utländskt fartyg må såsom fribordscertifikat godtagas annan handling

varav fartygets minsta tillåtna fribord framgår.

5 KAP.

Passagerarfartyg och passagerarfartygscertifikat

1 §•

För passagerarfartyg skall, med beaktande av fartygets stabilitet och bärighet

samt de åtgärder som vidtagits för att förebygga ohälsa och olycksfall

ombord, vara fastställt det högsta antal passagerare som fartyget må

medföra.

2 §•

Svenskt passagerarfartyg skall ha bevis, varav framgår att fartyget vid

tillsynsförrättning befunnits lämpligt att befordra passagerare och det

högsta antal passagerare som fastställts enligt 1 § fpassagerarfartygscertifikat).

Utländskt passagerarfartyg skall ha certifikat eller annan handling, varav

framgår det högsta tillåtna antalet passagerare.

3 §•

Passagerarfartygscertifikat må ej utfärdas för längre tid än den som

gäller för fartygets fartcertifikat.

4 §•

Passagerarfartyg må icke under resa medföra högre antal passagerare

än som anges i passagerarfartygscertifikatet eller för utländskt passagerarfartyg

i motsvarande handling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965 9

I nämnda antal inräknas ej bärgare eller dennes medhjälpare, som medföljer

fartyget, sedan detta drabbats av sjöskada, eller person, som införes

till hamn efter att ha räddats ur sjönöd.

Vid kortare fart mellan svenska hamnar skall i passagerarantalet icke inräknas

sjöman som efter erhållen eller avslutad anställning medföljer till

eller från annat fartyg med samma redare.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser om vad som skall förstås

med kortare fart samt föreskriva i vilken mån tredje stycket skall

äga tillämpning vid färd mellan utländska hamnar.

5 §''

Bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 §§ om fartcertifikat äga motsvarande tilllämpning

i fråga om passagerarfartygscertifikat.

6 §-

Enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar äger sjöfartsstyrelsen

medge att fartyg i särskilda fall nyttjas som passagerarfartyg utan hinder

av vad som sägs i detta kapitel.

6 KAP.

Bemanning och minimibesättning m. m.

1 §•

Fartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

Under resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars

oavbruten gång eller som i annat fall är sådan, att skeppstjänsten måste indelas

i skift, må fartyget icke ha mindre besättning än att befäl och manskap

kunna indelas i erforderligt antal vakter.

Fartyg må icke under resa ha mindre besättning än att erforderlig personal

kan avdelas för kosthållet ombord och, om fartyget enligt gällande

föreskrifter skall vara utrustat med teleanläggning, för anläggningens behöriga

nyttjande.

2 §■

För fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton, som befordrar

gods eller passagerare, skall sjöfartsstyrelsen, efter samråd med organisationer

representerande redare och ombordanställda, fastställa den minsta

besättning som kan anses betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart,

vari fartyget nyttjas eller avses att nyttjas (minimibesättning). Om fartyget

nyttjas eller avses att nyttjas i flera fartområden, skall minimibesätlning

fastställas för varje sådant område.

Konungen äger bestämma, att minimibesättning skall fastställas även för

annat fartyg än i första stycket sägs.

3 §•

När minimibesättning fastställes, skall besättningens sammansättning

till antal och kvalifikationer bestämmas med hänsyn till fartygets storlek,

beskaffenhet, utrustning, användning och den fart, vari fartyget nyttjas

eller avses att nyttjas. Härvid skall iakttagas att fartyg erhåller befäl till det

antal och med den behörighet som särskilt föreskrives samt att manskapet

lf liihang till riksdagens protokoll 19(15. 1 samt. Nr 132

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

ges en sammansättning som är tillfredsställande med hänsyn till fartygets

säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt.

4 §•

Sedan minimibesättning för visst fartyg fastställts, skall sjöfartsstyrelsen

låta anteckna minimibesättningens sammansättning till antal och kvalifikationer

samt det fartområde för vilket besättningen fastställts i den

tillsynsbok för fartyget, som föreskrives i 7 kap. 20 §.

5 §•

Har anteckning om minimibesättning för visst fartområde införts i fartygs

tillsynsbok, må fartyget icke framföras i fartområdet, om besättningens

antal understiger vad som anges i tillsynsboken.

6 §•

Ändras fartyg eller dess utrustning på sätt som kan antagas ha betydelse

för minimibesättningens sammansättning, äger sjöfartsstyrelsen återkalla

meddelat beslut om minimibesättning.

Har beslut om minimibesättning återkallats, skall tillsynsboken genast

lämnas till sjöfartsstyrelsen.

7 §•

Bestämmelserna i 1 § andra och tredje styckena samt 2—6 §§ gälla icke

utländskt fartyg.

7 KAP.

Tillsyn av lagens efterlevnad m. m.

Tillsynsförrättningar

1 §•

De tillsynsförrättningar som skola företagas enligt denna lag äro

a) regelbunden undersökning av fartyg jämte utrustning (sjövärdighetsbesiktning),

b) regelbunden undersökning av annat fartyg än passagerarfartyg och

dess utrustning i viss del eller vissa delar (mellanbesiktning),

c) regelbunden undersökning av fartyg för fastställande av dess lämplighet

för passagerarbefordran och högsta tillåtna antal passagerare (passagerarfartygsbesiktning),

d) regelbunden undersökning och uppmätning av fartyg för åsättande

av lastmärke eller meddelande av tillstånd att bibehålla sådant märke (fribordsbesiktning),

e) särskild undersökning av fartyg i viss del eller vissa delar (extra besiktning)

och

f) annan undersökning av förhållandena ombord (inspektion).

Om det är möjligt skola flera tillsynsförrättningar på ett fartyg ske samtidigt.

Förrättning skall om möjligt ske i samband med undersökning i

klassificeringsanstalt, som omfattas av förordnande enligt 1 kap. 14 §.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

2 §.

Vid sjövärdighetsbesiklning skall i den omfattning Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer, undersökas om

skrov med fasta delar, framdrivningsmaskineri med hjälpmaskiner, elektrisk

anläggning samt utrustning motsvara de fordringar på sjövärdighet

som uppställas i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av

lagen.

Vid sjövärdighetsbesiktning skall inspektion äga rum enligt 16 §.

3 §.

Fartyg, som bygges för svensk beställare, skall undergå sjövärdighetsbesiktning,

innan fartyget nyttjas till sjöfart.

Har utländskt fartyg blivit svenskt eller har svenskt fartyg, vars bruttodräktighet

understiger 100 registerton, bytt ägare utan att därigenom upphöra

att vara svenskt, äger sjöfartsstyrelsen besluta att sjövärdighetsbesiktning

av fartyget skall äga rum, om det icke med hänsyn till fartygets beskaffenhet

eller omständigheterna i övrigt är obehövligt.

Bestämmelserna i denna paragraf gälla passagerarfartyg, oavsett minsta

dräktighet, och annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton.

4 §•

Passagerarfartyg skall undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning, om det

nytljas i stor kustfart eller vidsträcktare fart, inom tolv månader och i

annat fall inom tjugofyra månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.

5 §•

Om annat fartyg än passagerarfartyg är högst tjugofyra år och har högsta

klass i klassificeringsanstalt som omfattas av förordnande enligt 1 kap.

14 §, skall det undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning inom fyrtioåtta månader

efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning eller, om fartyget undergår

årlig tillsyn av botten utvändigt, framdrivningsmaskineri, propelleraxel

och roder i den omfattning sjöfartsstyrelsen bestämmer, inom sextio

månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.

Har fartyget icke sådan klass som nu nämnts eller är det äldre än tjugofyra

år, bestämmer sjöfartsstyrelsen den tid, inom vilken nästa sjövärdighetsbesiktning

skall äga rum. Med beaktande särskilt av fartygets ålder och

allmänna tillstånd skall tidpunkten bestämmas till tidigast tjugofyra och

senast fyrtioåtta månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.

Bestämmelserna i denna paragraf gälla ej fartyg med mindre bruttodräktighet

än 100 registerton.

6 §•

Sjöfartsstyrelsen äger meddela anstånd med förnyad sjövärdighetsbesiktning

under högst tre månader.

7 §•

Vid mellanbesiklning skall i den omfattning Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer undersökas om

fartyg och utrustning motsvara de fordringar på sjövärdighet som uppställas

i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Vid besiktningen skall inspektion äga rum enligt 16 §, om detta icke är

uppenbart obehövligt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

8 §•

Fartyg skall undergå mellanbesiktning inom tjugofyra månader efter senast

genomgången sjövärdighetsbesiktning eller mellanbesiktning. Mellanbesiktning

avseende fartygets radioinstallation skall dock ske minst en

gång var tolfte månad.

Bestämmelserna i första stycket gälla ej fartyg med mindre bruttodräktighet

än 100 registerton.

9 §•

Vid passagerarfartygsbesiktning skall i den omfattning Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer undersökas

om fartyget med hänsyn till de fordringar som uppställas i denna lag eller

i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen må medföra flera än tolv passagerare.

Är så fallet, skall bestämmas det högsta antal passagerare som

fartyget må medföra.

Vid besiktningen skall inspektion äga rum enligt 16 §, om detta icke är

uppenbart obehövligt.

10 §.

Passagerarfartyg skall undergå passagerarfartygsbesiktning i samband

med att fartyget undergår sjövärdighetsbesiktning.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen äger

förordna, att fartyget i särskilt fall må befrias från skyldighet att undergå

passagerarfartygsbesiktning enligt första stycket.

11 §•

Vid fribordsbesiktning skall i den omfattning Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer undersökas, huru

enligt denna lag och med stöd därav utfärdade föreskrifter minsta tillåtna

fribord för fartyget skall bestämmas och genom lastmärken anges eller, där

lastmärken åsatts fartyget, huruvida de må bibehållas.

Vid besiktningen skall inspektion äga rum enligt 16 §, om detta icke är

uppenbart obehövligt.

12 §.

Fartyg, som enligt denna lag skall vara försett med lastmärke, skall undergå

fribordsbesiktning i samband med att fartyget första gången undergår

sjövärdighetsbesiktning eller då sjöfartsstyrelsen bestämmer. Förnyad

fribordsbesiktning skall äga rum minst vart femte år, om Konungen icke

föreskriver kortare tid.

13 §.

Vid extra besiktning skall i den omfattning Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer undersökas om viss del

av fartyg eller dess utrustning motsvarar de fordringar på sjövärdighet som

uppställas i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

14 §.

Fartyg skall undergå extra besiktning, när fartyget genomgått större ombyggnad,

reparation eller förnyelse eller lidit skada som kan inverka menligt

på sjövärdigheten.

Om det med hänsyn till fartygs ålder, allmänna tillstånd eller omstän
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1963 13

digheterna i övrigt föreligger särskilda skäl, äger sjöfartsstyrelsen eller statens

far tygsinspektion besluta att fartyget skall undergå extra besiktning

aven i annat fall än som avses i första stycket.

Bestämmelserna i första och andra styckena gälla passagerarfartyg, oavsett

draktighet, och annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 re<dsterton.

ö

15 §•

For fartyg, som innehar högsta klass i klassificeringsanstalt, vilken omfattas

av förordnande enligt 1 kap. 14 §, och icke är äldre än tjugofyra år,

ma den undersökning av fartyget, som lett till att fartyget erhållit eller fått

bibehålla klassen, godkännas såsom besiktning, som avses i 1 § a) b) d)

eller e) i de delar undersökningen omfattar. Detta gäller dock icke sådan

undersokmng av sjövärdigheten som avslutats tidigare än sex månader före

oirattnmgen, om särskilda skäl ej föreligga att godkänna undersökningen.

Överföres fartyg till ny klassificeringsanstalt eller föreligga i annat fall särskilda

skal att underkasta fartyg besiktning, äger sjöfartsstyrelsen besluta

darom.

Har fartyget icke klass som avses i första stycket eller är det äldre än

tjugofyra år, må sjöfartsstyrelsen efter prövning i varje särskilt fall godkanna

undersökningen såsom besiktning i den omfattning som föreskrives

i forsta stycket.

lö §-

\ id inspektion skall undersökas om erforderliga åtgärder iakttagits för

att iorebygga ohälsa och olycksfall, om fartyget är behörigen lastat eller

barlastat, om fartyget ar bemannat på betryggande sätt och om det eljest

ar i behörigt skick. Inspektion må göras mindre omfattande än nu sagts.

Fartyg skall underkastas inspektion när tillsynsmyndighet finner det

päkällät.

n§.

Tillsyn av utländskt fartyg sker genom inspektion.

På framställning av myndighet i främmande stat må sjöfartsstyrelsen

dock forordna om annan tillsynsförrättning beträffande fartyg som är hemmahörande

i den främmande staten och, om så erfordras, utfärda certifikat

som avses i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Ritningar och tillsynshok

18 g.

Ritning till fartyg, som bygges eller ombygges för svensk räkning och

enligt denna lag skall undergå annan tillsynsförrättning än inspektion

skall ges in till sjöfartsstyrelsen i god tid innan det arbete soin ritningen avser

börjas. I trängande fall eller om fartyget tillfälligt ändras eller ombygges

utomlands, må ritning insändas i efterhand.

Ritning till utländskt fartyg, som blivit svenskt och med anledning därav

skall undergå sjövärdighetsbesiktning, skall ges in till sjöfartsstyrelsen så

snart det kan ske.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen äger

meddela erforderliga föreskrifter om vilka ritningar som skola inges samt

medge lättnad i fråga om skyldigheten att ge in ritningar till viss typ av

fartyg och till fartyg som innehar klass i klassificeringsanstalt, vilken omfattas

av förordnande enligt 1 kap. 14 §.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

19 §.

På särskild framställning av beställare, redare eller skeppsbyggare skall

sjöfartsstyrelsen granska ritning som avses i 18 § samt avge det yttrande

vartill granskningen ger anledning med hänsyn till bestämmelserna i denna

lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Ritning rörande maskineri, utrustning eller särskild anordning ombord

skall granskas även på framställning av tillverkare.

20 §.

Svenskt passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och annat svenskt fartyg

med en bruttodräktighet av minst 20 registerton skola ha tillsynsbok.

Om tillsynsförrättning, om anmärkning som framkommit vid tillsynsförrättning

och om åtgärd som vidtagits med anledning av anmärkningen skall

förrättningsmannen göra anteckning i tillsynsboken och lämna underrättelse

till sjöfartsstyrelsen och fartygets redare eller den som i redarens ställe

brukar fartyget.

8 KAP.

Förbud mot nyttjande

1 §•

Förekommer skälig anledning antaga,

att fartyg icke är sjövärdigt för resa i avsedd fart,

att fartyget i väsentligt avseende brister i fråga om skyddet mot ohälsa

och olycksfall,

att det icke är behörigen lastat eller barlastat,

att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet, eller

att det icke är bemannat på betryggande sätt,

må fartygets resa förbjudas i avbidan på rättelse.

Är allenast fråga om brist i arbetsinrättning eller arbetsredskap, må i

stället förbud meddelas att begagna inrättningen eller redskapet innan rättelse

vidtagits.

Resa må jämväl förbjudas, om fartyg icke hålles tillgängligt för tillsynsförrättning

eller om fartyg, som enligt denna lag skall ha fart-, passagerarfartygs-

eller fribordscertifikat, saknar gällande sådant certifikat.

2 §•

Förbud enligt 1 § må meddelas av sjöfartsstyrelsen, statens fartygsinspektion

och annan tillsynsmyndighet som Konungen bestämmer. Utom riket

må sådant förbud meddelas även av svensk konsul som förordnats att utöva

tillsyn av fartyg. Förbud enligt 1 § andra stycket må därjämte meddelas av

myndighet som avses i 1 kap. 5 § samt, oberoende av förordnande, av svensk

konsul. Reslut av annan än sjöfartsstyrelsen skall genast underställas styrelsen

för godkännande.

Reslutet skall innehålla uppgift om skälen för förbudet och de åtgärder

som skola vidtagas för rättelse. Avskrift av beslutet skall genast tillställas

redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget, befälhavaren samt,

om förbudet avser utländskt fartyg, diplomatisk eller konsulär representant

för det land där fartvget hör hemma.

3 §•

Den som inom riket meddelat beslut enligt 1 §, avseende förbud mot

fartygs resa, skall genast göra anmälan om beslutet till polismyndighet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 132 år 1965 15

Denna skall vidtaga de åtgärder som erfordras för att hindra fartvgets avgång.

Anmälan skall göras även till tullmyndighet och ^myndighet. På dessa

myndigheter ankommande förrättning för fartygets resa skall inställas så

länge förbudet gäller.

Gäller förbudet svenskt fartyg som befinner sig utom riket, äger svensk

konsul till förhindrande av resan avfordra fartygets befälhavare för fartyget

gällande nationalitetshandling.

4§.

Har fartygs avgång hindrats till följd av förbud, som meddelats av annan

myndighet an sjöfartsstyrelsen och ej godkänts av styrelsen, är staten, om

skälig anledning till förbudet finnes icke ha förelegat, skyldig att ersätta

den skada som må ha vållats genom förbudet.

Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas vid Stockholms

rådhusratt inom två år från den dag då förbudet meddelades. Försummas

det, är talan förlorad.

9 KAP.

Åligganden för redare, befälhavaren m. fl. till tryggande

av säkerheten

1 §‘

Enligt vad i sjölagen stadgas åligger det befälhavaren att tillse, att fartyget

är i behörigt skick med avseende på sjövärdighet, anordningar till

förebyggande av ohälsa och olycksfall, lastning och bemanning.

2§.

Redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget skall tillse att fartyget

undergår tillsyn enligt 7 kap.

Redare eller beställare av fartyg skall tillse att ritning som avses i

7 kap. 18 § ges in till sjöfartsstyrelsen inom föreskriven tid.

3 8.

Redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget, befälhavaren och

den som eljest leder arbete ombord skola iakttaga allt som med hänsyn till

arbetets natur och de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, samt ombordanställds

ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet skäligen

kan fordras för att förebygga att ombordanställd ådrager sig ohälsa

i följd av arbetet eller drabbas av olycksfall däri.

Ombordanställd är pliktig att använda befintliga skyddsanordningar,

noga följa denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen

samt i övrigt iakttaga tillbörlig försiktighet och, i vad på honom ankommer,

medverka till förekommande av ohälsa eller olycksfall. Ombordanställd

är skyldig att använda personlig skyddsutrustning under arbetet och väl

vårda den.

4 8-

Om de skyldigheter som åvila tillverkare och försäljare av maskiner,

redskap och andra tekniska anordningar samt den som upplåter till begagnande

eller installerar sådana anordningar stadgas i arbetarskyddslagen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

5 §•

Befälhavaren skall tillse, att de ombordanställda erhålla tillräcklig och

fullgod kost. Han skall jämväl ha uppsikt över hälsovårds- och bostadsförhållanden

ombord.

6 §•

Redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget samt befälhavaren

och övrigt befäl ombord skola lämna eller låta lämna tillsynsmyndighet

nödigt bistånd vid tillsynsförrättning och lämna varje upplysning

som begäres vid förrättningen.

7 §•

Befälhavaren skall innan resa anträdes skaffa sig den kännedom om fartyget

som han behöver för att kunna fullgöra sina åligganden beträffande

säkerheten på fartyget.

Maskinchefen skall innan resa anträdes skaffa sig erforderlig kännedom

om fartygets maskineri med tillhörande anläggningar och inrättningar samt

fartygets brandsläckningsanordningar.

Besättningen skall genom befälhavarens försorg, i den mån det är möjligt,

beredas tillfälle att förvärva erforderlig kännedom om fartyget innan

resa anträdes.

8§.

Innan resa anträdes skall fartyget göras sjöldart.

Därvid skall befälhavaren särskilt tillse, att

a) tillräckligt med proviant, vatten och läkemedel samt erforderliga sjökort

och nautiska publikationer medföras på fartyget,

b) signalapparater, lanternor, nautiska instrument, bärgningsredskap

och övrig utrustning för säkerheten ombord äro klara till omedelbart bruk,

c) manöver- och kontrollorgan äro klara till omedelbart bruk,

d) fartyget icke är nedlastat utöver tillämpligt lastmärke,

e) erforderlig barlast intagits,

f) lasten behörigen stuvats och betryggande anordningar vidtagits mot

att last eller barlast förskjuter sig eller eljest åstadkommer skada på ombordvarande

eller på fartyget,

g) last eller annat icke belamrar fartygets utrustning, inrättningar eller

redskap eller försvårar fartygets navigering,

h) skeppsluckorna behörigen tillslutits och skalkats samt öppningar i

däck, skott och bordläggning av betydelse för sjövärdigheten tillslutits på

betryggande sätt.

Maskinchefen ansvarar för att fartygets maskineri med tillhörande anläggningar

och inrättningar är i behörigt skick, att fartygets brandsläckningsanordningar

äro klara till omedelbart bruk samt att erforderliga förnödenheter

för maskineriets drift finnas ombord. Det åligger maskinchefen

att lämna befälhavaren uppgift om den mängd drivmedel för maskineriets

drift som medföres.

9 §•

Befälhavaren skall tillse att den tillsynsbok som avses i 7 kap. 20 § och de

certifikat som utfärdats för fartyget med stöd av denna lag finnas ombord

och hållas tillgängliga vid tillsynsförrättning. Måste fartyget överges, skall

befälhavaren om möjligt sörja för att dessa handlingar bringas i säkerhet.

Ej må någon förvägras att taga del av innehållet i tillsynsboken, såvitt

hans rätt är beroende därav.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kiingl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

10 §.

Har olycksfall under skeppstjänst medfört dödlig utgång eller svårare

kroppsskada eller samtidigt drabbat flera personer eller är olycksfall eller

olyckstillbud under skeppstjänst eljest av sådan beskaffenhet att det kan

antagas vara av väsentlig betydelse att det kommer till tillsynsmyndighetens

kännedom, skall befälhavaren utan dröjsmål eller, om fartyget

befinner sig till sjöss, genast efter ankomsten till hamn underrätta statens

artygsinspektion eller, om fartyget är utomlands, närmaste svenske konsul

om olycksfallet eller tillbudet. Detsamma gäller om skada uppstått eller

atgard vidtagits som är av betydelse för fartygets sjövärdighet.

Om befälhavarens skyldighet att till sjöfartsstyrelsen anmäla vissa händelser

ombord finnas bestämmelser i sjölagen.

11 §•

Bestämmelserna i 2—10 §§ gälla icke utländskt fartyg.

10 KAP.

Ansvarsbestämmelser

1 §-

Underlåter redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget att tillse

att fartyget undergår tillsyn enligt 7 kap., dömes till dagsböter eller fängelse

i högst sex månader. 3 * * &

2 §.

Nyttjas fartyg till sjöfart utan att ha i denna lag föreskrivet certifikat eller

i strid mot bestämmelse i sådant certifikat eller nyttjas fartyg till sjöfart

utan att vara försett med lastmärke, om sådant är föreskrivet, dömes

befälhavaren till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

3 §•

Iakttager befälhavare icke de föreskrifter om minimibesättning, som

med stöd av denna lag fastställts att gälla för fartyget, dömes till dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

Gärning som avses i första stycket skall icke medföra ansvar, om

lämplig person som varit kvalificerad till befattningen icke kunnat erhållas

i senast besökta hamn och detta föranlett att de uppställda fordringarna

på kvalifikation hos medlem av minimibesättning icke blivit uppfyllda

för viss tjänst ombord. J

4 §•

Brytei befälhavare mot nyttjandeförbud enligt 8 kap. 1 §, dömes till dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

3 §•

Ha flera medverkat till gärning som avses i 1—4 §§, gäller 23 kap. brotts
balken.

6 §.

Den som olovligen och utan giltigt skäl borttager skyddsanordning

eller sätter den ur bruk, dömes till dagsböter.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

7 §•

Lämnar någon uppsåtligen tillsynsmyndighet oriktig uppgift för att erhålla

certifikat enligt denna lag eller att få sådant certifikat förlängt, d -

mDen1som 1^plåtligen lämnar tillsynsmyndighet oriktfg uppgift i fråga

om åtgärd, varom tillsynsmyndigheten givit anvisning, domes till daös

böter.

g §

Den som försummar vad som åligger honom enligt 9 kap. 2 § andra stycket,

5 § eller 7—10 §§, dömes till dagsböter.

9 §•

Bryter någon mot 1 kap. 9 §, dömes, om gärningen ej är att anse som

ämbetsbrott, till dagsböter eller fängelse i högst sex manader.

10 §.

Till straff enligt denna lag må ej dömas om strängare straff för garningen

stadgas i brottsbalken eller sjölagen.

I fråga om mål om ansvar enligt denna lag U“^_

med stöd av lagen äga bestämmelserna i 313 och 328 §§ sjölagen m

rande tillämpning.

11 KAP.

Besvär m. m.

1 §•

Talan mot beslut enligt denna lag av tillsynsmyndighet soin ej är central

»asÄfÄ s;r.bs: s jtjä*. ''* ^

lända till efterrättelse, intill dess sjöfartsstyrelsen i anledning av anförda

besvär eller eljest annorlunda förordnar.

2 §•

I ärende som genom besvär kommit under sjöfartsstyrelsens provning

skaU styrelse^ föfordna om syn på fartyget, om klaganden begar det eller

nSlCXJÄ h“ för»fcjut, kostnaden därför Om de^ver
t

andra stye
ket

skall bestämmas.

svär hos Konungen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 19

Om ej annat anges i beslutet, skall det utan hinder av anförda besvär

lända till efterrättelse, intill dess Konungen annorlunda förordnar.

4 §.

Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av sjöfartsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966, då lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg skall upphöra att gälla.

Tillstånd, förbud eller annat dylikt beslut som meddelats med stöd

av aldre lag äger giltighet, till dess den därför bestämda tiden utgår eller,

om beslutet meddelats utan begränsning till viss tid, sjöfartsstyrelsen

återkallar detsamma.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Beträffande fartyg, till vilket kölen sträckts före lagens ikraftträdande,

gälla följande särskilda bestämmelser:

a) Fartyg med en bruttodräktighet av lägst 100 registerton, som ej är

passagerarfartyg, skall första gången undergå sjövärdighetsbesiktning på

tid som följer av äldre bestämmelser och därefter i enlighet med bestämmelserna

i den nya lagen. Sådant fartyg skall första gången undergå mellanbesiktning

vid den tidpunkt då fartyget enligt äldre bestämmelser skulle

ha undergått sådan förnyad sjövärdighetsbesiktning som enligt 16 § första

stycket b) lagen om tillsyn å fartyg skall ske vid utgången av halva den

stadgade mellantiden, och därefter i enlighet med bestämmelserna i den nya

lagen.

b) Passagerarfartyg skall första gången undergå sjövärdighetsbesiktning,

när tiden för gällande passagerarfartygscertifikat utgår, och därefter i

enlighet med bestämmelserna i den nya lagen.

c) Fartcertifikat må för tiden intill dess sjövärdighetsbesiktning skall ske

första gången efter lagens ikraftträdande utfärdas på grundval av undersökning,

vid vilken utrönts att fartyget är i tillfredsställande skick med

hänsyn till den fart i vilken det nyttjas eller avses att nyttjas.

d) Fartyg som enligt äldre bestämmelser icke behövt vara försett med

lastmärke må till den 1 januari 1968 nyttjas till sjöfart utan att ha sådant

lastmärke åsatt och utan att ha fribordscertifikat.

e) Tillsynsbok skall finnas på fartyget senast den dag då fartyget tages

i bruk efter att första gången ha undergått tillsynsförrättning enligt den

nya lagen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kiingl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas att 2, 5 a, 26, 27 och 286 §§ sjölagen! skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2 §•

Över alla svenska fartyg, vilka äro

avsedda att nyttjas till handelssjöfart

eller resandes fortskaffande och

äga en dräktighet av tjugu registerton

eller därutöver, skall föras register,

innehållande för varje sådant

fartyg de uppgifter, som prövas

nödiga för fartygets säkra urskiljande,

så ock upplysning angående

äganderätten till fartyget, beskaffenheten

av inskriven ägares fång

samt tiden då fartyget i registret

införts eller förändring i äganderätten

inskrivits; skolande, sedan

fartyg i registret antecknats, därom

utfärdas bevis, som bör åtfölja fartyget.

Då fartyg--—--------

Vill ägare---------

Vidare föreskrifter,------

5 a §.

Fartyg skall, när det till sjöfart

nyttjas, vara i sjövärdigt skick och

behörigen utrustat samt så inrättat,

att nödigt skydd mot olycksfall och

ohälsa beredes de ombordvarande.

Bostäder ombord å fartyg skola vara

tillräckliga och lämpliga. Fartygs

inrättningar och redskap skola,

när arbete med dem utföres, erbjuda

tillräcklig säkerhet till förekommande

av olycksfall och ohälsa.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1901:26 s. 27

(Föreslagen lydelse)

2 §■

Över alla svenska fartyg, vilka äro

avsedda att nyttjas till handelssjöfart

eller resandes fortskaffande och

äga en bruttodråktighet av tjugu registerton

eller därutöver, skall föras

register, innehållande för varje sådant

fartyg de uppgifter, som prövas

nödiga för fartygets säkra urskiljande,

så ock upplysning angående

äganderätten till fartyget, beskaffenheten

av inskriven ägares fång

samt tiden då fartyget i registret

införts eller förändring i äganderätten

inskrivits; skolande, sedan

fartyg i registret antecknats, därom

utfärdas bevis, som bör åtfölja fartyget.

__________vara svenskt.

_______äga tillämpning.

----------av Konungen.

5 a §.

Fartyg skall, när det nyttjas till

sjöfart, vara sjövärdigt, försett med

erforderliga anordningar till förebyggande

av ohälsa och olycksfall,

behörigen lastat eller barlastat samt

bemannat på betryggande sätt.

Om vad i förenämnda avseenden

skall iakttagas för att trygga säkerheten

på fartyg gälla särskilda bestämmelser.

samt av 5 a och 26 §§ se 1914:347.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Fartyg skall vara bemannat på

ett betryggande sätt; och må i intet

fall för resa, som under vanliga

förhållanden kräver mer än tolv timmars

oavbruten gång eller eljest är

sådan, att skeppstjänsten måste indelas

på skift, fartyget hava mindre

däcksbesättning än som jämte befälet

är i vardera av två vakter tillräcklig

för skeppstjänsten å däck,

medan fartyget är i gång, ej heller,

om det är ångfartyg, mindre maskinbesättning

än som jämte maskinbefälet

är i vardera av två vakter

tillräcklig för skeppstjänsten i

maskinen under fartygets gång.

För resa skall fartyg vara så lastat

eller barlastat, att säkerheten för

fartyg, liv eller gods ej äventyras.

Närmare föreskrifter om vad i

förenämnda avseenden skall iakttagas

så ock särskilda bestämmelser

rörande passagerarefartyg utfärdas

av Konungen.

26 §.

Befälhavaren åligge att tillse, att

fartyget är i samtliga de avseenden,

som i 5 a § omförmälas, i behörigt

skick.

Innan resa anträdes skall han

särskilt tillse:

1) att fartyget är tillräckligen

försett med proviant, vatten och läkemedel

samt, där fartyget år ångfartyg,

med kol och övriga för maskinens

drift nödiga ämnen; att nödiga

signalapparater, bärgnings- och eldsläckningsredskap,

sjökort, seglingsbe

skrivningar, fyrlistor, nautiska tabellverk

samt nautiska publikationer

och instrument finnas ombord, ävensom

att bärgnings- och eldsläckningsredskap

samt lod och lodapparater

äro klara till omedelbart bruk;

2) alt ej större last intages, än

fartyget kan bekvämligcn bära och

rymma, och att fartyget i intet fall

lastas djupare än som angives genom

(Föreslagen lydelse)

26 §.

Befälhavaren skall, innan resa anträdes,

tillse att fartyget är i behörigt

skick i samtliga de hänseenden som

avses i 5 a §.

Under resan skall befälhavaren

vaka över att fartyget hålles i behörigt

skick.

Angående fel eller brist i fartygets

behöriga skick, som ej genast kan

avhjälpas, skall befälhavaren ofördröj

ligen underrätta redaren eller

den som i redarens ställe har befattning

med fartyget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr

(Nuvarande lydelse)

det lustmärke, som må vara tillämpligt;

att gods, som inlastas, behörigen

stuvas; att fartyget är försett

med allt vad till lastens betryggande

erfordras, såsom garnering, stöttor,

underlag, skott och störningar, samt

att skeppsluckorna behörigen tillslutas

och skalkas; att, där däckslast

lämpligen kan föras, den är försedd

med nödiga stöttor och, om så

erfordras, med mantäta vandringsrelingar;

att däckslast icke belamrar

båtar eller andra bärgningsredskap,

styrledningar, nedgångskappar, vattenportar,

förhalningsvinschar eller

ankarspel och icke heller är så anbragt,

att den väsentligen försvårar

fartygets manövrering; ävensom att

däckslasten icke är större, än att

fartyget vid avgång från hamn ligger

utan slagsida, orsakad av däckslastens

övervikt, och icke heller skäligen

kan antagas bliva rankt under

resan;

3) att, då fartyget har barlast,

denna är lämplig och tillräcklig samt

så anbragt, att den icke må förskjuta

sig under resan;

4) att fartyget i lastrum och där

det eljest må vara behövligt tätas

så, att last eller barlast icke kan

oklara befintliga länsanordningar;

atl, där fartyget för last av spannmål

eller annan last, som har benägenhet

att förskjuta sig, det förses

med säkra skott eller andra anordningar

till förekommande av lastens

förskjutning; samt att, om fartyget

för last, som i annat avseende kan

medföra fara för fartyg eller gods

eller för ombordvarandes liv eller

hälsa, behövliga försiktighetsåtgärder

vidtagas.

Befälhavaren åliggc ock att hålla

uppsikt därå, att, när arbete ombord

utföres eller skeppstjänst vare sig

ombord eller i land förrättas, nödiga

anordningar till skydd mot olycksfall

och ohälsa finnas vidtagna i enlighet

med de föreskrifter, som kunna

vara av Konungen meddelade.

132 år 1965

(Föreslagen lydelse)

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Har fartyget grundstött eller har

eljest någon händelse inträffat, varav

skada kan antagas hava uppstått,

åligge befälhavaren att, så snart undersökning

kan äga rum, därom foga

anstalt.

27 §.

Befälhavaren skall hava ombord å

fartyget alla nödiga skeppshandlingar

ävensom ett exemplar av denna

lag och av den för besättningar å

svenska handelsfartyg fastställda

spisordning.

286 §.

Har befälhavare icke ombord å

fartyget ett exemplar av denna lag

och av den i 27 § omförmälda spisordning,

straffes med böter, högst

etthundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

27 §.

Befälhavaren skall hava ombord å

fartyget alla nödiga skeppshandlingar

ävensom ett exemplar av denna

lag.

286 §.

Har befälhavare icke ombord å

fartyget ett exemplar av denna lag,

dömes till böter, högst femhundra

kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) om

inteckning i fartyg

Härigenom forordnas, att 4 § lagen den 10 maj 1901 om inteckning i

fartyg skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

4 §.

Då inteckning---------

Första gången inteckning sökes i

fartyg, som har en nettodräktighet

under tjugo registerton, skall ingivas

bevis av tullförvaltning, att det nummer,

som vid registreringen tilldelats

fartyget, är därå inhugget i överensstämmelse

med vad därutinnan är

särskilt stadgat.

(Föreslagen lydelse)

4 §•

----till inskrivningsdomaren.

Första gången inteckning sökes i

fartyg, som har en bruttodräktighet

under tjugo registerton, skall ingivas

bevis av tullförvaltning, att det nummer,

som vid registreringen tilldelats

fartyget, är därå inhugget i överensstämmelse

med vad därutinnan är

särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

1 Senaste lydelse se 1954: 551.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530)

Härigenom förordnas dels att 59 § sjömanslagen den 30 juni 1952 skall

upphöra att gälla, dels att 55, 58 och 71 §§ nämnda lag skola erhalla andrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

55 §.

(Föreslagen lydelse)

55 §.

Vid skeppsarbetets---fortsatta utbildning.

Den, som har ledningen av arbetet, Om skydd mot ohälsa och olycksär

pliktig tillse, att nödiga anord- fall gälla särskilda bestämmelser,

ningar till skydd mot olycksfall och

ohälsa finnas vidtagna i enlighet med

gällande föreskrifter.

Sjöman är pliktig ati använda

förefintliga skyddsanordningar samt

i övrigt iakttaga tillbörlig försiktighet

och, i vad på honom ankommer,

medverka till förekommande

av ohälsa och olycksfall.

58 §. 58 §•

Befälhavaren skall tillse, att be- Om kosten ombord gälla särskilda

sättningen erhåller god och tillräck- bestämmelser,

lig kost i enlighet med föreskrifter,

Befälhavaren skall hava tillsyn å

hälsovården, bostäderna och renligheten

ombord samt tillse, att de föreskrifter,

som härntinnan meddelas,

noggrant iakttagas.

som Konungen meddelar.

Finner befälhavaren--

Befälhavaren må---—

- skälig ersättning.

— på entreprenad.

59 §.

71 §.

71 §.

Med avseende å de ombord anställda

personer, som icke äro antagna

av redaren eller befälhavaren, skall

vad i 10 och 27 §§, 28 § fjärde

stycket, 29 §, 31 § andra stycket, 49,

50, 54 samt 57—61 §§ är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

Med avseende å de ombord anställda

personer, som icke äro antagna

av redaren eller befälhavaren, skall

vad i 10 och 27 §§, 28 § fjärde

stycket, 29 §, 31 § andra stycket, 49,

50, 54, 57, 58, 60 och 61_§§ är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

ålägga dem.

De äro

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

25

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 29 januari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, fråga angående

ny lagstiftning om säkerheten på fartyg och anför.

I. Inledning

De centrala bestämmelserna om tillsyn över fartyg är givna i lagen den 16

oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg och förordningen den 31 december

1914 (nr 491) med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg. Lagstiftningen,

som trädde i kraft den 1 januari 1915, är i huvudsak inte ändrad

sedan sin tillkomst.

Jämlikt bemyndigande den 20 januari 1956 tillkallade chefen för handelsdepartementet

två sakkunniga1 med uppdrag att verkställa en översyn

av bestämmelserna om tillsyn över fartyg.

De sakkunniga avlämnade den 8 mars 1962 betänkande angående säkerheten

på fartyg (Stencil H 1962: 2). I betänkandet föreslås eu genomgripande

revision av gällande lagstiftning om tillsyn över fartyg med bl. a. en vidgad

offentlig tillsyn. Det innehåller även förslag till bestämmelser om arbetarskyddet

ombord och till särskilda be.manningsregler.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för

Västra Sverige, Stockholms rådhusrätt, överbefälhavaren, arbetarskyddsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, telestyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, generaltullstyrelsen, riksrevisionsverket, fiskeristyrelsen,

kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen, statens lönenämnd, länsstyrelsen i

Malmöhus län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, sjölagskommittén,

1957 års bemanningsutredning, utredningen rörande specialstraffrätten, ut1

Sjöfartsrädet Lennart Borg och tingsdomaren Bertil Olsén.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kiingl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

redningen av möjligheterna till förbättrad övervakning av sjötrafiken, Polisväsendets

organisationsnämnd, Apotekarsocieteten, Svenska sällskapet för

räddning af skeppsbrutne, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för

mindre fartyg, Föreningen Sveriges inrikessjöfart, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet,

Svenska stewardsföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens

riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation, Lotsförbundet, Sjöassuradöremas

förening, Svenska hamnförbundet, Sveriges varvsindustriförening,

Föreningen Sveriges mindre varv, Sveriges motorbåtsunion, Svenska

seglarförbundet samt Svenska kryssarklubben. Från Lloyds register,

svenska kommittén, har yttrande inkommit.

Överbefälhavaren har bifogat yttranden från chefen för marinen och marinförvaltningen.

Medicinalstyrelsen har bilagt yttranden från hälsocentralen

för sjöfolk, Göteborg, samt förste och andre stadsläkaren i Göteborg. Fiskeristyrelsen

har överlämnat yttranden från fiskeriintendenten i Västerhavets

distrikt, fiskeriintendenten i österhavets distrikt samt befälhavaren på

undersökningsfartyget Skagerak. Sjöfartsstyrelsen har bifogat yttranden av

lotsdirektörerna, överinspektörerna för fartygsinspektionsdistrikten, förste

skeppsmätarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt sjömanshusombudsmännen

i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Uddevalla ävensom samarbetskommittén

för befrämjande av sjövett. Länsstyrelsen i Malmöhus län

har överlämnat yttranden från landsfogden i länet, Föreningen Malmöhus

landsfiskaler, landsfiskalen i Vellinge distrikt, Malmö yachtklubb och Segelsällskapet

Trindeln. Slutligen har Sveriges akademikers centralorganisation

bilagt yttranden från Sveriges civilingenjörsförbund och Sveriges juristförbund.

Vid remissbehandlingen kritiserades bl. a. principerna i den föreslagna

utvidgningen av den offentliga tillsynen över fartyg samt utformningen a"\

lagförslaget. De frågor, som därvid aktualiserades, visade sig kräva överarbetning

av förslaget.

Ärendet har därefter ytterligare beretts på departementsplanet. Härvid

har överläggningar ägt rum med representanter för de ombordanställda, redarna,

varvsindustrien och fiskarna samt med representanter för de nordiska

länderna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

27

II. Nuvarande ordning för tillsyn av fartyg

Allmän översikt

Den tekniska utvecklingen på sjöfartens område har gått mycket fort.

Den moderna skeppsbyggnadsverksainheten kännetecknas av en utveckling

mot allt större och snabbare stålfartyg av skilda typer. Internationellt samarbete

beträffande sjöfartssäkerheten — inte minst i fråga om säkerheten

ombord på fartyg — har inedtört att förbättrad utrustning kunnat komma

till användning inom sjöfarten (för navigering, bärgning, brandsläckning,

radioförbindelser m. m.).

Det internationella samarbetet har även lett till sjöfartskonventioner. I

detta sammanhang förtjänar särskilt nämnas dels 1930 års lastlinjekon\ention

nedlastning av fartyg, dels — framförallt — 1948 års konvention för be
§§ande

av säkerheten för människoliv till sjöss. Denna konvention innehåller

detaljerade bestämmelser om hur fartyg skall vara byggt och i vissa

avseenden utrustat samt vidmakthållet för att säkerhetens krav för fartyg

och ombordvarande skall vara tillgodosett. Båda konventionerna, som är ratificerade

av Sverige, utgår från att konventionsland skall svara för en effekth

tillsyn över fartygs sjövärdighet inom det egna landets territorium.

År 1960 har i London utarbetats en ny säkerhetskonvention, som utgör en

utbyggnad av 1948 års konvention och är avsedd att ersätta denna. 1960 års

konvention har ännu icke ratificerats av Sverige, men avsikten är att den

samtidigt med detta lagförslag skall underställas riksdagen.

Statlig kontroll beträffande sjöfartssäkerheten omhänderhas i vårt land

av sjöfartsstyrelsen och statens fartygsinspektion som lyder under styrelsen.

Fsrtjgsinspektionen är uppdelad på sju distrikt. Chef för fartygsinspektionsdistrikt

är en överinspektör. Under överinspektören tjänstgör fartygsinspektörer.

I vissa avseenden utövas tillsynen även av yrkesinspektionen

och a^ mönstringsförrättare. Utom riket har konsulerna en viss tillsynsskyldighet.

Den svenska sjösäkerhetslagstiftningens syfte är att förekomma sjöolyckor

genom tillsyn från statsmyndigheternas sida över fartygs säkerhet. Fartyg

a'' viss storlek skall därför med jämna mellanrum undergå sjövärdighetsbesiktningar.

Särskilt stränga regler gäller för passagerarfartyg. Dessutom

kan i princip inspektion av fartyg, oavsett storlek, äga rum närhelst

så finnes påkallat eller lämpligt.

Privat kontroll av fartygs sjösäkerhet utövas av de internationella klassificeringsanstalterna

(klassanstalterna) beträffande fartyg som bär eller

önskar erhålla klass i sådan anstalt. Klassanstalts verksamhet omfattar

kontroll av fartyg som hygges, undersökning av äldre fartyg som nyanmälts

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

till registrering hos klassanstalten samt därefter kontroll av fartygets sjövärdighet

genom periodiska besiktningar. Hos klassanstalt föres en särskild

registerbok över de hos anstalten registrerade fartygen med uppgifter om

dessas tekniska beskaffenhet. Uppgifterna tjänar till ledning när avtal skall

slutas om befraktning eller om försäkring av fartyg eller last. Vid inregistrering

i klassanstalt erhåller fartyget viss klass som anger att det med hänsyn

till beskaffenheten av skrov, maskineri och viss utrustning anses från befraktnings-

och försäkringssynpunkt betryggande och att det uppfyller i anstaltens

reglemente angivna fordringar.

Undersökning rörande säkerheten, som vederbörligen klassat fartyg undergått

för att erhålla eller bibehålla klassen, godkännes vid den statliga

tillsynen såsom av statlig myndighet verkställd sjövärdighetsbesiktning i

de delar undersökningen omfattar. En förutsättning härför är emellertid att

undersökningen verkställts av någon av följande klassificeringsanstalter.

Lloyd’s Register of Shipping (LR) med det därmed numera sammanslagna

The British Corporation Register of Shipping and Aircraft (BC), Bureau

Veritas (BV), Germanischer Lloyd (GL), Det Norske Veritas (NV), American

Bureau of Shipping (AB) Registro Italiano Navale ed Aeronautico

(RI).

Huvuddragen av gällande rätt

De grundläggande bestämmelserna rörande fartygs säkerhet samt redares

och befälhavares ansvarighet härför är intagna i sjölagen. Enligt 5 a §

sjölagen, som infördes genom lagändring år 1914, skall fartyg som nyttjas

till sjöfart vara i sjövärdigt skick och behörigen utrustat samt så inrättat att

nödigt skydd mot olycksfall och ohälsa beredes de ombordvarande, ha tillräckliga

och lämpliga bostäder samt vara betryggande bemannat och lämpligt

lastat eller barlastat. Befälhavaren är enligt 26 § sjölagen skyldig att

tillse att fartyget motsvarar de i 5 a § uppställda kraven. I sjölagens 292 §

ges en bestämmelse om straff för befälhavare som åsidosätter sin skyldighet

enligt 26 §, varjämte redaren straffas — förutom för delaktighet i befälhavarens

försummelse — för egen underlåtenhet att avhjälpa kända fel eller

brister.

I samband med ändringen av sjölagen år 1914 utfärdades de båda inledningsvis

nämnda, ännu gällande författningarna, nämligen lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg (i det följande kallad tillsynslagen)

och förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter

angående tillsyn å fartyg (i det följande kallad tillsvnsförordningen).

Enligt 1 § första stycket tillsynslagen skall tillsyn utövas för att utröna

om bestämmelserna i 5 a § sjölagen och med stöd därav utfärdade föreskrifter

är iakttagna. Till den ifrågavarande tillsynen hör sjövärdighetsbesiktningar

och passagerarfartygsbesiktningar samt inspektioner.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 29

Sjövärdighetsbesiktning av passagerarfartyg och av annat fartyg om 100

hruttoregisterton eller mera skall företagas med bestämda mellantider så

länge fartyget nyttjas till sjöfart (16 § tillsynslagen). Sjövärdighetsbesiktnmg

kan även förekomma i vissa andra fall. Särskilt märkes, att sjöfartsstyrelsen

i egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet har befogenhet

att, då särskild anledning föreligger därtill, förordna om sjövärdighetsbesiktning

av svenskt fartyg, som ej eljest enligt tillsynslagens bestämmelser

är underkastat sådan besiktning (18 § tillsynslagen).

Sjövärdighetsbesiktning är undersökning för att utröna om fartyg må anses

sjovärdigt med hänsyn till dess användning och den fart, vari det nyttjas

eller är avsett att nyttjas. Vid sjövärdighetsbesiktning åligger det redaren

eller befälhavaren att, om det är nödvändigt för besiktningen, låta verkställa

uthuggning och borrning, öppna fartygets klädsel och garnering, våghålsplankor

och ribbor i garneringshål samt manhålsluckor, pröva drivning

med rabb och jarn samt i övrigt göra fartyget och dess rum tillgängliga

för besiktningen. Det åligger vidare redaren eller befälhavaren att, om

besiktningen ej försiggår under fartygets byggande, utan kostnad för statsverket

låta torrsätta eller kölhala fartyget för besiktning av skrovet. (13 §

tillsynslagen.)

Som jag nyss nämnt godkännes sådan undersökning rörande säkerheten,

som ett i någon av de särskilt angivna klassificeringsanstalterna klassat fartyg

undergått för att erhålla eller bibehålla klassen, såsom sjövärdighetsbesiktning

i de delar undersökningen omfattar (32 och 34 §§ tillsynsförordningen).

Passagerarfartygsbesiktning innefattar undersökning, huruvida passagerarfartyg,

oavsett storlek, är av sådan beskaffenhet att passagerarfartygscertitikat

kan utfärdas enligt de av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelserna.

Vid besiktningen skall särskilt utrönas och bestämmas, i vilken fart fartyget

må nyttjas samt vilket antal passagerare fartyget högst äger medföra.

(21 § tillsynslagen.) Passagerarfartygscertifikat ges begränsad giltighetstid,

i regel för fartyg i utrikes fart ett år och för fartyg i annan fart två år (22 §

tillsynslagen).

Inspektion kan i regel äga rum på fartyg av varje storleksordning, dock

enligt i administrativ ordning meddelade bestämmelser — endast under

vissa förutsättningar på de allra minsta fartygen. Inspektion får äga rum

när det är pakallat eller lämpligt och kan avse varje hänseende, vari fartyget

ar töremål för tillsyn,. Vid inspektion skall utrönas om fartyget är i beliöiigt

skick (23 § tillsynslagen). Inspektion kan sålunda avse fartygs beskaffenhet,

lastningsförhållanden, bemanning, bostäder, utrustning i olika

avseenden — t. ex. med proviant, drivmedel, bärgningsredskap, cldslackmngsredskap,

ankare och kättingar — samt för arbete avsedda inrättmngar

och redskap in. in. För inspektion får emellertid ej krävas alt så
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

dana åtgärder vidtages beträffande fartyget, som enligt vad nyss sagts åligger

redaren eller befälhavaren då fråga är om sjövärdighetsbesiktning.

1 samband med sjövärdighets- eller passagerarfartygsbesiktning skall inspektion

— i den utsträckning det kan ske — verkställas i de avseenden

besiktningen ej omfattar (60 § tillsynsförordningen).

Finnes fartyg ha sådana brister till skrov, maskin eller utrustning eller

vara så illa bemannat eller så hårt eller olämpligt lastat eller så olämpligt

barlastat, att resa därmed skäligen kan antagas föranleda livsfara för dem,

som är ombord, äger vederbörande tillsynsmyndighet i erforderlig utsträckning

förbjuda att fartyget nyttjas intill dess missförhållandet bliv it undanröjt.

Motsvarande gäller beträffande de redskap och inrättningar på fartyget

som är avsedda för arbetet ombord, om dessa är så bristfälliga, att ai - betet därmed är förbundet med uppenbar fara för olycksfall. (24 § tillsynslagen.

)

Statsverket kan bli ersättningsskyldigt för ett nyttjandeförbud som

meddelats av annan tillsynsmyndighet än sjöfartsstyrelsen, om det icke har

funnits skälig anledning till förbudet. Talan om sådan ersättning skall dock

väckas inom två år från den dag, då förbudet meddelades (25 § tillsynslagen).

Kostnaderna för tillsynen skall i princip stanna på statsverket (10 § tillsynslagen).

Har fartyg vid besiktning befunnits sjovärdigt och uppfyller det i övrigt

de krav som uppställes i fråga om fartygs utrustning och skyddet mot

ohälsa och olycksfall ombord, skall bevis härom (fartcertifikat) utfärdas

av sjöfartsstyrelsen på begäran av fartygets redare (1 § 4 mom. tillsynsförordningen).

Någon skyldighet att inneha sådant certifikat föreligger emellertid

ej. Som jag nyss nämnt skall passagerarfartyg vara utrustat med passngerarfartygscertifikat.

Handels- eller passagerarfartyg med en bruttodräktighet av 150 registerton

eller mera, skall i utrikes fart eller i östersjöfart mellan svenska hamnar

vara försett med lastmärke som utvisar fartygets minsta tillåtna fribord.

Från denna skyldighet kan Kungl. Maj :t medgiva undantag för fartyg,

som nyttjas i fart mellan närliggande hamnar,. (9 § tillsynslagen.) Bestämmelsen

om lastmärke har föranletts av Sveriges anslutning till 1930 års lastlin

jekonvention. Sjöfartsstyrelsen och i visst fall överinspektör fastställer

lastmärket och utfärdar bevis därom (internationellt fribordscertifikat)

(31 § tillsynsförordningen).

Till följd av Sveriges anslutning till 1948 års konvention för betryggande

av säkerheten för människoliv till sjöss har åt sjöfartsstyrelsen uppdragits

att, sedan besiktning eller i vissa fall inspektion verkställts, utfärda säkerhetscertifikat

för passagerarfartyg i utrikes fart, iitrustningssäkerhetscerti
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 31

fikot, radiotelegrafsäkerhetscertifikat eller radiotelefonsåkerhctscertifikal

lor handelsfartyg eller annat fångstfartyg än fiskefartyg om dess bruttodi

äktighet uppgår till 500 registerton eller inera, dispenscertifikat för fartyg

som befriats från vad som kräves för att erhålla nyss nämnda certifikat

samt slutligen tilläggscertifikat för fartyg som på viss resa medför

mindre antal livbåtar och andra bärgningsredskap än det i säkerhetscertilikatet

angivna (63 § tillsynsförordningen).

Av vissa klassificeringsanstalter utfärdade certifikat skall godtas såsom

om de utfärdats av svensk myndighet. Detsamma gäller sådana handlingar

uttärdade av vissa utländska myndigheter. Genom en konvention år 1926

mellan Danmark, Finland, Holland, Island, Norge och Sverige rörande fartygs

sjövärdighet och utrustning — den s. k. Köpenhamnskonventionen —

har fullt ömsesidigt erkännande getts åt de anslutna ländernas samtliga certifikat

rörande fartygs sjövärdighet och utrustning.

Ytterligare föreskrifter om fartygs sjövärdighet m. m. finns i förordningen

den 20 maj 1927 (nr 184) angående fartygs byggnad och utrustning (den s. k.

byggnadsförordningen) och förordningen den 9 december 1932 (nr 570) angående

vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg (nyttjandeförordning)

samt i kommerskollegiets byggnads- och provningsreglementen den

30 juni 1927, nyttjandereglemente den 28 december 1932 och kungörelse

den 29 augusti 1952 angående tillämpning av föreskrifter i 1948 års internationella

konvention för betryggande av säkerheten för människoliv lill

sjöss m. fl. författningar.

Som jag förut nämnt finns i 292 § sjölagen en bestämmelse om straff för

befälhavare som åsidosätter sin skyldighet att tillse att fartyget motsvarar de

krav som uppställts i 5 a § sjölagen. Enligt tillsynslagen straffas redare eller

befälhavare, om han hindrar besiktning eller inspektion eller underlåter alt

vidtaga erforderlig åtgärd för besiktningens genomförande (28 §). Enligl

sjölagen och vid vissa förseelser mot tillsynslagen — nyttjande av fartyg

ulan vederbörligt lastmärke eller passagerarfartygscertifikat eller överträdelse

av nyttjandetörbud — har befälhavaren i princip huvudansvaret, men

redaren kan straffas lika med befälhavaren om han uppsåtligen förlett

denne till brottsligt förfarande (292 § sjölagen och 29^32 §§ tillsynslagen).

Redaren kan vidare enligt 292 § sjölagen straffas om han, med vetskap om

allvarliga brister eller fel på fartyget, underlåter att, såvitt det står i hans

makt, hindra fartyget att gå till sjöss,. Befälhavare, som förbrutit sig, kan

där omständigheterna är synnerligen försvårande, för viss tid eller för alltid

fråntagas rätten att föra fartyg (296 § sjölagen).

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

III. Förslag till lag om säkerheten på fartyg m. m.

A. Huvuddragen iförslaget och vissa allmänna synpunkter

De sakkunniga

De sakkunniga konstaterar att transporterna till sjöss — även med beaktande

av den kraftiga expansion som land- och lufttransporterna i våra

dagar undergått — fortfarande intar en dominerande ställning, när det gäller

befordran av varor. Sjötransportmedlen har emellertid under 1900-talet

och särskilt efter det andra världskriget genomgått en markant strukturförändring.

Handelsfartygen har blivit sysselsatta i betydligt vidsträcktare

farter och mera i linjefart än tidigare. För Sveriges vidkommande gäller att

nordsjöfarten på 1920-talet hade den största andelen i vår sjöfart. Redan

på mitten av 1930-talet ägde dock en förskjutning rum, så att oceanfarten

övervägde. Förskjutningen har ytterligare markerats under de senaste åren.

Den svenska handelsflottans sysselsättning har enligt de sakkunniga även

delvis ändrat karaktär genom att en allt större del av tonnaget övergått till

trafik enbart eller huvudsakligen mellan utländska hamnar. Varubefordran,

som tidigare skedde med trampfartyg, äger i allt större utsträckning

rum med linjefartyg. Transporterna av vissa varor såsom stenkol och koks

har minskat, medan transporten av mineraloljor, som är fjärrtrafikvaror

och skeppas i särskilda tankfartyg, ökat starkt. Den moderna handelssjöfarten

kännetecknas av en ökad specialisering. Exempel härpå är tankfarten,

men även på andra områden kommer specialfartyg alltmer till användning,

t. ex. för transport av malm, cement, spannmål, frukt, gas och kemiska

varor. Sådana fartyg kan endast i undantagsfall utnyttjas för andra

transporter.

De sakkunniga påpekar vidare att transporterna inom landet ändrat karaktär.

Bilar och järnvägar har övertagit en allt större del av den trafik,

som tidigare ombesörjts av det mindre och medelstora tonnaget. Härigenom

har denna sjöfart blivit mindre lönsam, vilket medfört att tonnaget icke

förnyats och fartygens underhåll blivit eftersatt. Man kan vänta sig att detta

tonnage kommer att än ytterligare minska.

Skeppsbyggeriet har — framhåller de sakkunniga — följt den tekniska

utvecklingen i allmänhet och möjliggjort den transportekonomiska utveckling

som handelssjöfarten genomgått. Byggandet av allt större och i vissa

fall snabbare fartyg har medfört svårbemästrade problem för skepps- och

maskinbyggare. Fartygens ökade storlek och högre fart har tvingat fram

nya tillverkningsmetoder, lättare material och material med bättre hållfasthet.

Fartygets undervattenskropp har givits ändrad form. Man har med utnyttjande

av materialets yttersta hållfasthet lyckats framställa rymliga,

lätta och snabba fartyg. Förekomsten av sprickbildningar i flera av de un
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ta proposition nr 132 år 1965 33

der början av 1950-talet byggda fartygen utvisar dock arten av de hållfasthets-

och inaterialproblem som man här har att brottas med. De sakkunniga

påpekar i detta sammanhang att även stabilitetsfrågorna vid fartygs

^ySSande tått allt större betydelse.

På sjötartens område bedrives också, anför de sakkunniga, ett omfattande

internationellt samarbete, vilket tagit sig uttryck i bl. a. en strävan att

åstadkomma ökad säkerhet på fartyg. Förbättrad utrustning för fartygens navigering,

effektivare bärgnings- och brandsläckningsredskap samt radio

m. in. har ställts till sjöfartens förfogande. Detta har blivit möjligt inte minst

till följd av det intensiva forskningsarbetet under andra världskriget. Det internationella

samarbetet på sjösäkerhetens område har även lett till konventioner.

Särskilt förtjänar nämnas 1930 års lastlinjekonvention och 1948

års samt 1960 års konventioner för betryggande av säkerheten för människoliv

till sjöss.

Framstegen på sjösäkerhetens område har icke kunnat leda till att sjöolyckor

helt försvunnit. De sakkunniga upplyser att sjöfartsstyrelsens årliga

redogörelser över fartygsolyckor ger vid handen, att dylika olyckor,

som bl. a. kan tillskrivas olämplig lastning, främst drabbat äldre fartyg av

trä under 100 bruttoregisterton.

De sakkunniga framhåller att träfartygen vid nu gällande tillsynslagstiltnings

tillkomst fortfarande spelade en dominerande roll. Tillsynslagens

bestämmelser om sjövärdighetsbesiktning är skrivna främst för träfartyg

utan maskineri. Dessa fartyg var merendels av mindre storlek och till konstruktionen

ensartade. I fråga om konstruktion avvek de tidigaste ångfartyg611

föga ilrån de samtida segelfartygen. Med de maskindrivna stålfartygens

tillkomst gick utvecklingen dock snabbt mot alltmera differentierade

lartygstyper. Skillnaden mellan olika fartygstyper är numera mycket påtaglig.

Hur framsynt den gällande lagstiftningen — som alltsedan sin tillkomst

nr 1914 i huvudsak inte ändrats — än kan sägas ha varit, är det likväl

uppenbart, framhåller de sakkunniga, att den tekniska utvecklingen medlört,

att bristande överensstämmelse föreligger mellan förhållandena vid

lagstiftningens tillkomst och nuläget.

Det lagförslag om säkerheten på fartyg som de sakkunniga överlämnat

är avfattat och utformat med särskild hänsyn till den snabba tekniska

utvecklingen på området och risken av att detalj föreskrifter snart blir föråldrade.

Det har sålunda befunnits mest ändamålsenligt att lagen endast

omfattar grundbestämmelscr om säkerheten på fartyg medan mer detaljerade

bestämmelser upptas i en tillämpningskungörelse. De sakkunniga har

även ansett nödvändigt att lämna sjöfartsstyrelsen möjlighet att utfärda

vissa detalj bestämmelser. Vid författningstexternas avfattning bär de sakkunniga

även beaktat de regler som återfinns i tidigare berörda konventioner.

2 liiltang till riksdagens protokoll 19C>9. 1 samt. Nr 132

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

Vid utarbetande av lagförslaget har de sakkunniga vidare funnit det

vara av grundläggande betydelse att de väsentliga stadgandena angående

sjövärdigheten upptages i en lag om säkerheten på fartyg i stallet for i sjölagen

(5 a och 26 §§). Enligt de sakkunniga försvinner härigenom den

lagtekniska otympligheten att en lag för sin tillämpning innehåller hänvisning

till en annan lag och vinnes dessutom den fordelen att till en lag

naturligt kan sammanföras alla huvudstadganden som gäller fartygs säker

het.

De sakkunnigas förslag till lag om säkerheten på fartyg vilket torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2 innehåller bestämmelser

om lagens tillämplighet och vissa detinitioner m. m. (1 kap.),

om fartygs sjövärdighet (2 kap.), om passagerarfartyg (3 kap.), om fartygs

lastning (4 kap.), om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall

(5 kap.), om fartygs bemanning (6 kap.), om tartygs ägare och befälhavare

m. fl. (7 kap.), om tillsyn över lagens efterlevnad (8 kap.), om påföljd för

överträdelse av lagen (9 kap.) samt slutligen vissa bestämmelser om lagens

tillämpning (10 kap.). Tillämpningskungörelsen har föreslagits få motsvarande

kapitelindelning.

Lagförslagets väsentligaste nyheter är följande. För att klart ange området

för den offentliga fartygskontrollen har det framstått som angelaget

för de sakkunniga att i lagförslaget ge vissa definitioner på fartyg, passagerare,

passagerarfartyg, svenskt farvatten och de fartområden, som från

sjösäkerhetssynpunkt skall gälla för skilda fartyg. De sakkunniga föreslår

vidare, att — förutom passagerarfartyg — fartyg med en bruttodraktighet

av 20 registerton och däröver skall vara underkastade regelbunden tillsyn

genom sjövärdighetsbesiktning m. m. Undantagna härifrån är fartyg som

av svenska staten eller främmande stat nyttjas för annat ändamål än handelssjöfart.

Genom förslaget bringas under den regelbundna tillsynen ett

stort antal fartyg, varav många i ganska bög ålder, samt det övervägande

antalet fiskefartyg. Även båtar med en bruttodräktighet understigande 20

registerton, däribland flertalet s. k. fritidsbåtar, skall enligt förslaget vara

underkastade viss kontroll beträffande sjövärdigheten och belastningen. Från

säkerhetssynpunkt har det även ansetts vara av stort värde att möjliggöra

en form av typgodkännande för nytillverkade fritidsbåtar.

Det har av de sakkunniga ansetts självklart, att en förrättning av så

grundläggande betydelse som undersökning av fartygs sjövärdighet inte

skall avslutas formlöst. Har fartyget vid undersökningen utrönts vara sjövärdigt

och kan det under normala förhållanden väntas förbli så under viss

tiu, bär bevis härom utfärdas. Med ett sådant bevis underlättas kontrollverksamheten

samtidigt som fartygets ägare eller befälhavare får ett av ansvarig

myndighet utfärdat bevis om sjövärdigheten. Beviset, som benam
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

nes fartcertihkat, bör betraktas som en grundliandling vilken skall finnas

ombord på varje fartyg som skall underkastas periodiska sjövärdighetsbesiktningar.

I ett särskilt kapitel har sammanförts vissa centrala bestämmelser för

passagerarfartyg. För dessa fartyg skall liksom hittills finnas passagerariartygscertitikat,

vilket utvisar det högsta antal passagerare som i viss fart

lår befordras med fartyget.

De sakkunniga föreslår vidare, att fartyg med en bruttodräktighet av

20 registerton eller mera skall vara försett med lastmärken, som anger

larlygets minsta tillåtna fribord. Detta innebär en betydande skärpning

»amfört med nu gällande regler enligt vilka lastmärke är obligatoriskt endast

tor fartyg med en bruttodräktighet av lägst 150 registerton, vilket befordrar

gods eller passagerare i utrikes fart eller östersjöfart mellan

svenska hamnar.

Som bestämmelser om skyddet mot ohälsa och olycksfall intimt sammanhänger

med sjösäkerheten, har de sakkunniga ansett, att sådana bestämmelser

även bör ingå i lagförslaget. Till kapitlet »Om åtgärder till

förebyggande av ohälsa och olycksfall» har sammanförts även bestämmelser

som angår bostadsrum och sanitära anordningar, kosthåll och förråd av

apoteksvaror. For att ge ökad stadga åt manskapets representation i skyddsarbetet

ombord har föreslagits obligatoriska regler om skyddsombud och

skyddskommittéer.

Det har mte ansetts föreligga anledning att i förslaget upptaga särskilda

bemanningsskalor. Däremot föreslås att sjölartsstyrelsen efter samråd med

sjöfartens organisationer skall föreskriva den minsta besättning som från säkerhetssynpunkt

kan anses erforderlig med hänsyn till fartygets typ och

storlek och den avsedda farten.

I ett särskilt avsnitt behandlas bl. a. fördelningen av ansvaret för fartygets

säkerhet mellan fartygets ägare och befälhavaren. Enligt förslaget skall

befälhavarens ansvarighet begränsas att gälla under fartygs resa. Fartygets

agare skall tillse att fartyget i varje avseende uppfyller sjösäkerhetens krav,

när det lämnas i befälhavarens vård.

De sakkunniga föreslår även andra åtgärder som ytterst syftar till att göra

övervakningen av fartygen mer effektiv. De anser sålunda bl. a. att farty^s''- lnspektioncn bör ges möjlighet till ökad kontroll av fartyg som nått en viss

ålder och som erfarenhetsmässigt visat sig vara i behov av grundlig översyn

Tulare loreslås viss skärpt kontroll av klassificeringsanstalts åtgärder beträltande

svenska fartyg.

För att underlätta tillsynsorganens arbete skall enligt förslaget i en särskild

tdlsynsbok för fartyg föras anteckningar om beslut vid besiktningar

och inspektioner samt om sådana huvuddata beträffande fartyget som är av

betydelse för tillsynen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

Ett led i strävandena att göra tillsynsverksamheten mer effektiv utgöi

förslaget att fartygsritning skall granskas och godkännas innan arbete som

ritningen avser får igångsättas,

De sakkunniga har funnit det påkallat att tillsynsorganisationen genomgår

en allmän och genomgripande upprustning. För att i görligaste mån begränsa

utbyggnaden av organisationen föreslås att vissa myndigheter såsom

tull- och lotsmyndighet — skall utöva tillsyn i förening med den vanliga

tjänsteutövningen, samtidigt som de befintliga tillsynsorganens uppgifter

preciseras och utvidgas.

De sakkunniga har slutligen ansett skäligt att även sjöfartsnäringen genom

avgifter får bidraga till kostnaderna för verksamheten.

Remissyttrandena

Huvudlinjerna i utredningens förslag angående säkerheten på fartyg

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av övervägande antalet remissinstanser.

Svenska sjöfolksförbundet finner det angeläget understryka att de sakkunniga

under utredningens gång haft överläggningar med förbundet samt

att ett flertal skriftliga yrkanden från förbundet vunnit de sakkunnigas

beaktande. Sjöassuradörernas förening anser att en ny lagstiftning efter

de riktlinjer de sakkunniga föreslagit i princip bör halsas med tillfredsställelse.

Enligt föreningen synes förslaget vara väl ägnat att komma till

rätta med åtskilliga allvarliga brister, som f. n. råder i sjösakerhetsavseende.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i princip intet att erinra

mot den föreslagna skärpningen av fartygssäkerhetsreglerna. Såsom i betänkandet

påvisats har en dylik skärpning, vilken ju helt allmänt torde fa

anses påkallad med hänsyn till de stora ekonomiska och sociala intressen

som beröres, särskilt aktualiserats av dels det nutida skeppsbyggeriets

material och konstruktionsmetoder och dels det mindre och kapitalsvaga

tonnagets bristfälligheter. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen

i Malmöhus län. Bemanningsutredningen finner den föreslagna ordningen

för fartygs bemanning från säkerhetssynpunkt, trots vissa antydda svårigheter,

erbjuda en eftersträvansvärd möjlighet till tortlopande och smidig

anpassning av fartygsbemanningen efter den snabba tekniska utveckling,

som präglar moderna sjöfartsförhållanden. En positiv inställning till förslaget

intages vidare av hovrätten för Västra Sverige, arbetarskyddsstyrelsen

sjöfartsstyrelsen, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska stewardsforeningen,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens

riksförbund, Sveriges civilingenjörsförbund och Sveriges juristförbund.

Kritiska synpunkter mot huvudlinjerna i förslaget har anförts av kommerskollegium

och företrädarna för rederinäringen och varvsindustrien.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

Sveriges^ redareförening vänder sig mot bl. a. den föreslagna skärpta kontrollen

over klassade fartyg, kostnadsfördyringen genom de föreslagna statliga

kontrollavgifterna samt vissa i förslaget upptagna bestämmelser vilka

ar mera långt gående än de i 1960 års säkerhetskonvention och avstyrker

att forslaget utan överarbetning lägges till grund för en lagstiftning. Liknande

uppfattning framföres av Rederiföreningen för mindre fartyg, Föreningen

Sveriges inrikessjöfart, Sveriges varvsindustriförening och Föreningen

Sveriges mindre varv samt kommerskollegium.

Som jag strax narmare skall beröra har sjölagskommittén uttalat sig för

att lagstiftningen ej bör genomföras utan att föregås av nordiskt samråd.

Utredningens förslag om att i en lag om säkerheten på fartyg upptaga

endast de grundläggande bestämmelserna om sjösäkerheten

har allmänt godtagits av remissinstanserna.

Arbetarskyddsstyrelsen anser förslaget om att utforma lagstiftningen dels

som en lag, vari upptages de grundläggande säkerhetsbestämmelserna och

dels som en kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen vara en

ainplig lösning, särskilt som därigenom större möjlighet vinnes att anpassa

tillämpningsföreskrifterna efter den fortgående tekniska utvecklingen. Därutover

forutsattes, att mera detaljerade bestämmelser skall kunna utfärdas

av sj of artsstyrelsen. Denna utformning av sjösäkerhetslagstiftningen — påpekar

arbetarskyddsstyrelsen — ansluter även till den form arbetarskyddslagstiftningen

givits. J

Sveriges fartygsbefälsförening framhåller, att ett sammanförande av de

olika forfattningar och tillämpningsföreskrifter som nu gäller beträffande

säkerheten på fartyg till en lag jämte erforderliga tillämpningsföreskrifter

torde få anses allmänt önskvärt och ändamålsenligt, inte minst från deras

sida som i praktiken skall svara för efterlevnad av alla stadganden på området.

Sveriges redareförening, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen och

vag- och vattenbyggnadsstyrelsen anlägger liknande synpunkter.

Gentemot utredningens förslag att till den nya sjösäkerhetslagen överfora

5 a och 2 6 §§ sjölagen har vissa kritiska synpunkter anlagts

av nagra remissinstanser.

Sjölagskommittén framhåller den stora betydelsen av att bevara den för

narvarande i stort sett rådande överensstämmelsen med de danska, finska

och norska sjölagarna. Ändringar som berör för de nordiska länderna Gemensamma

bestämmelser bör enligt kommitténs uppfattning inte komma

! !,?lä"d annat an efter samrad mellan vederbörande myndigheter i de

Jk! d.^f anderna‘ Det nu saSda bör enligt kommittén tillmätas vikt jämväl

beträffande den sjorattsliga speciallagstiftningen. Sveriges fartygsbefålsforenmg

anfor alt — aven om en koncentration av alla säkerhetsbestämmelser

som galler fartyg till en enda lag kan synas naturlig — ifrågava
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

rande bestämmelser i sjölagen dock har ett såväl offentligrättsligt soni civilrättsligt

sammanhang med vissa andra bestämmelser i samma lag. Dessa

grundläggande regler bör därför alltjämt återfinnas i sjölagen såsom

direkta föreskrifter om skyldigheter att vaka över fartygets säkerhet. Föreningen

yrkar att bestämmelserna bibehålies i sjölagen och som hittills

ges en positiv innebörd med hänvisning till att vad som skall iakttagas ar

särskilt stadgat. Liknande synpunkter anlägges av sjöfartsstyrelsen.

Hovrätten för Vustra Sverige finner det kunna förtjäna övervagas att låta

de väsentliga säkerhetsbestämmelserna ingå som ett särskilt kapitel i sjölagen.

Till tillämpningskungörelsen skulle då föras åtskilliga av de detaljregler

som förekommer i den föreslagna lagen. På detta satt skulle lagstiftningen

sannolikt vinna i överskådlighet. Det torde dock enligt hovrättens

mening vara svårt att inordna ett kapitel om säkerheten på fartyg, dar det

hör hemma i sjölagen — närmast mellan dess första och andra eller an ra

och tredje kapitel — utan en betydande ändring i sjölagens paragraffoljd,

vilken i stort sett är gemensam för de nordiska sjölagarna. Att i så stor

utsträckning som här skulle erfordras inskjuta paragrafer genom att till

ett föregående paragrafnummer lägga bokstäver framstår som foga lamp
ligt.

Frågan om en gemensam nordisk sjösakerhetslagstiftning

har berörts av några remissinstanser.

Sjölagskommittén anser, att en lagstiftning inte bör komma till stand

utan att möjligheten att åstadkomma ensartade nordiska lagregler pa området

blivit undersökt. Angelägenheten att bevara och utveckla den nordiska

rättsgemenskapen på sjörättens, liksom på andra områden, talar enligt

kommittén för att en lagstiftning av tämligen genomgripande natur såsom

den förevarande bör föregås av nordiskt samråd.

Under åberopande av den i betänkandet märkbara tendensen att genom

nationell lagstiftning ensidigt bygga ut internationellt godtagbara regler oc

under hänvisning till det samarbete på nordiskt plan som sedan många ar

ägt rum inom bl. a. sjöfartens område, föreslår Sveriges redareförening, åt

även lagstiftningen rörande säkerhet på fartyg göres till föremål för nordiskt

samarbete och att den nödvändiga omarbetningen av förslaget hanskjutes

till en för ändamålet tillsatt nordisk kommitté, vari sjöfartsnäringens och

klassificeringsanstalternas experter i erforderlig utsträckning blir representerade.

Härigenom skulle det fortsatta arbetet kunna bedrivas på önskvärd

bredd. Sveriges varvsindustriförening anser det — med anledning av att

de svenska varven sedan lång tid tillbaka i mycket stor utsträckning bygger

fartyg för de nordiska länderna — önskvärt att lika bestämmelser beträffande

säkerheten på fartyg tillämpas inom Norden. Föreningen föreslår

därför att förutsättningarna för nordisk rättsenhetlighet på området undersöks.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

39

Departementschefen

Såsom jag redan inledningsvis berört har den tekniska utvecklingen på

sjöfartens område gått mycket fort. De framsteg som fartygstekniken

uppvisar har drivits fram av ökade krav på effektivitet, rationalisering och

specialisering inom sjöfartsnäringen. Under 1920-talet hade nordsjöfarten

den största andelen i vår sjöfart. Nu representerar det oceangående tonnaget

ej mindre an 90 procent av hela den sjögående handelsflottan. Den,

svenska handelsflottan av i dag rymmer också olika typer av specialfartyg

som de oceangående linjefartygen, kyllastfartygen, malmfartygen och de

kombinerade malm- och oljefartygen. Utvecklingen har också särskilt när

det gäller tankfartygen gått mot allt större fartyg. Handelsflottans bemanning

i dag är endast obetydligt högre än år 1939 under det att tonnaget

ökat från 1,6 till 4,2 milj. bruttoton. Denna utveckling har medfört skärpta

krav på säkerheten ombord på fartyg, särskilt som utvecklingen fört

med sig åtskilliga problem t. ex. i fråga om fartygs byggnad, konstruktion

och utrustning.

Redan de nutida fartygens hastighet och deras storlek innebär en ökad

faia för eget och andra fartyg och ställer höga fordringar bl. a. på tillförlitligheten

hos nautiska instrument och manöverorgan och på yrkesskickligheten

hos befäl och manskap ombord. Vidare kräver skötseln

av fartygens framdrivningsmaskineri, hjälpmaskiner och maskinella

specialanläggningar in. m. avsevärd fackkunskap och betydande omsorg

till förekommande av skada och olycka. Slutligen medför transporten av

Passagerare och varor av olika slag att särskilda åtgärder måste vidtagas

för fartygets säkra framförande och för de ombordvarandes skydd mot

olycksfall och ohälsa.

Parallellt med den utveckling som pågått för att öka fartygs snabbhet

och lastförmåga har därför nya medel måst åstadkommas för att trygga

säkerheten ombord på fartyg. Ett intensivt arbete inom fartygstekniken

har också utförts på detta område. De sakkunniga har i detta sammanhang

pekat på det internationella samarbetet på sjöfartens område som bl. a. medfört

att förbättrad utrustning för fartygs navigering, effektivare bärgningsoch

brandsläckningsredskap samt radio m. m. ställts till sjöfartens förfogande.

Det internationella samarbetet på sjösäkerhetens område har även lett

till konventioner. I detta sammanhang förtjänar särskilt nämnas 1930 års

lastlinjekonvention och 1948 års samt 1960 års konventioner för betryggande

av säkerheten för människoliv till sjöss. 1930 och 1948 års konventioner

har ratificerats av Sverige. 1960 års konvention bör underställas riksdagens

prövning i samband med ny lagstiftning om säkerheten på fartyg.

Jag har för avsikt att senare anmäla denna fråga.

Enligt vad som allmänt omvittnats har de internationella klassificerings
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

anstalterna (klassanstalterna) i betydande utsträckning deltagit i arbetet

för att främja sjösäkerheten. Omkring tre fjärdedelar av alla svenska handelsfartyg

tillhör någon av klassanstalterna. Genom ett vitt utgrenat kontrollsystem

vakar klassanstalterna över att dessa fartyg i fråga om byggnad,

konstruktion och viss del av utrustningen utföres efter av anstalten

i förväg godkända ritningar och enligt särskilda av anstalten fastställda

byggnadsregler eller föreskrifter, allt i syfte att få fram fartyg som är så

tillförlitliga som möjligt från säkerhetssynpunkt. Klassanstalterna tillser

också genom ett särskilt besiktningssystem att dessa fartyg underhålles pa

betryggande sätt.

Gällande lagstiftning rörande säkerheten på fartyg utarbetades före första

världskriget under en tid då träfartygen fortfarande spelade en betydande

roll inom vår sjöfart. Den centrala lagstiftningen på området, som återfinns

i 5 a, 26 och 292 §§ sjölagen samt tillsynslagen och tillsynsförordningen,

har alltsedan sin tillkomst år 1914 i huvudsak inte ändrats. I åtskilliga

föreskrifter som senare utfärdats av Kungl. Maj :t eller central myndighet

har den utveckling som skett inom fartygstekniken avspeglat sig.

För att nå överensstämmelse med utvecklingen har tid efter annan dessa

föreskrifter ändrats.

De sakkunnigas förslag innebär en genomgripande modernisering och

omarbetning av gällande lagstiftning. Bl. a. föreslås att man till ett lagkomplex

skall sammanföra alla bestämmelser som rör säkerheten på faityg,

att lagstiftningen i högre grad än tidigare skall omfatta smärre fartyg,

att till lagen skall överföras gällande arbetarskyddsbestämmelser och att i

lagen skall införas särskilda bemanningsregler för våra handelsfartyg. Förslaget

förutsätter en allmän upprustning av tillsynsorganisationen.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande har behovet av

ett samlande lagkomplex om säkerhet på fartyg inte ifrågasatts från något

håll. Även huvudlinjerna i lagförslaget har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av övervägande antalet remissinstanser. Företrädare för rederinäringen

och varvsindustrien samt kommerskollegium har dock avstyrkt att

förslaget utan att först ha genomgått en ingående överarbetning lagges till

grund för lagstiftning. En överarbetning har därefter ägt rum genom den

ytterligare beredning av ärendet som skett på departementsplanet i nära

kontakt med bl. a. företrädare för sjöfartsnäringen och de ombordanställda.

Jag vill därför förorda att en lagstiftning på området, som jag bedömer

som angelägen, nu kommer till stånd.

Innan jag i det följande övergår till att behandla de olika avsnitten i

de sakkunnigas förslag, vill jag ta upp vissa mer principiella frågor. Jag

vill till att börja med understryka betydelsen av att det på detta område

finns regler som är anpassade till nuläget, lättöverskådliga och till innehåll

klara och entydiga. Allteftersom den fartygstekniska utvecklingen vidgai

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 41

de till sjösäkerheten hörande områdena blir det allt svårare för fartygets

redare, befälhavare eller annan som har ansvaret för säkerheten ombord

att utan ledning av sådana regler bestämma om och vaka över sjösäkerheten.

Av särskilt värde anser jag likaledes vara, att denna sjösäkerhetslagstiftning

kommer att ange de åtgärder som skall vidtagas för att förebygga

ohälsa och olycksfall ombord. Härigenom kommer vissa regler om arbetarskyddet

på våra fartyg att närmare ansluta till dem som tillämpas i land.

En central ställning intar fortfarande frågan om bemanningen av svenska

handelsfartyg, särskilt som utvecklingen inom fartygstekniken medfört

ökade krav på yrkesskicklighet hos de ombordanställda. Någon närmare

reglering av denna fråga har under årens lopp trots upprepade

försök icke kunnat åstadkommas. I föreliggande betänkande framlägges

en lösning som accepterats av berörda kollektivavtalsparter och som torde

erbjuda handelsflottan en från säkerhetssynpunkt tillfredsställande bemanning.

Lösningen torde även kunna anpassas till pågående rationaliseringssträvanden

inom vår sjöfart.

Förslaget till lag om säkerheten på fartyg är till sin karaktär en ramlag

till vilken sammanförts mera allmängiltiga och centrala sjösäkerhetsbestämmelser.

Avsikten är att Kungl. Maj :t eller den centrala myndigheten,

sjöfartsstyrelsen, skall utfärda detalj föreskrifter.

De sakkunnigas lagförslag har i stort upplagts efter mönster av 1957

års luftfartslag. Uppläggningen har allmänt godtagits av remissinstanserna.

Även enligt min mening får denna uppläggning anses vara den mest ändamålsenliga.

Bl. a. vinner man härigenom större möjlighet än tidigare att

smidigt anpassa lagstiftningen till en fortgående teknisk utveckling inom

sjöfarten.

En central fråga under remissbehandlingen har varit den föreslagna sjösäkerhetslagstiftningens

ställning till sjölagen och då närmast till 5 a och

26 §§ nämnda lag.

Såsom de sakkunniga påpekat skulle en sjösäkerhetslag fristående från

.sjölagen medföra bättre överskådlighet i det stora författningskomplex

som sjösäkerhetslagstittningen utgör. I detta sammanhang kan dock inte

bortses från det sedan länge rådande lörhållandet att sjölagen utgjort den

centrala, sammanhållande lagstiftningen för sjöfarten. Sjölagen bestämmer

såväl undersökningsförfarandet efter inträffad olycka som redarens

och befälhavarens straffrättsliga ansvar för brott mot sjösäkerheten. Det

har också därför ansetts lämpligt att grunderna för de redarens och

beiälhavarens skyldigheter, vilkas åsidosättande föranleder tillämpning av

sjölagens speciella bestämmelser om undersökningsförfarande och straff,

också anges i samma lag. Den nu arbetande sjölagskommittén har_enligt

vad som upplysts — icke för avsikt att göra principiell ändring i dessa be2f

Hihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 132

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

stämmelser. Med hänsyn härtill finner jag det mest ändamålsenligt att bibehålla

huvudstadgandena om sjösäkerheten i sjölagen. Den föreslagna sjösäkerhetslagstiftningen

kommer följaktligen även i fortsättningen att framstå

som i viss mån subsidiär i förhållande till sjölagen.

Beträffande frågan om en gemensam nordisk sjösäkerhetslagstiftning som

berörts av några remissorgan må nämnas, att bl. a. den norska och danska

tillsynslagstiftningen vid flera tillfällen reviderats, även under senare år.

Vid de kontakter som under departementsberedningen av ärendet tagits

med våra grannländer har inga invändningar rests mot det svenska förslaget,

som bedömts väl ansluta till sj osäker hetslagstiftningen i de nordiska

länderna. Redan nu föreligger enhetlighet på ett betydelsefullt område av

denna lagstiftning. Genom 1926 års Köpenhamnskonvention, till vilken Danmark,

Finland, Island, Norge och Sverige är anslutna, har konventionsland

åtagit sig att svara för ett ömsesidigt erkännande av de anslutna ländernas

samtliga certifikat rörande fartygs sjövärdighet och utrustning. I övrigt

må påpekas att stor internationell enhetlighet i fråga om säkerhetskraven

till sjöss nåtts genom tidigare berörda konventioner.

I fråga slutligen om möjligheten att besvära sig över myndighets beslut

enligt sjösäkerhetslagen anser jag att beslut som meddelats av den lokala

tillsynsmyndigheten bör kunna överklagas till sjöfartsstyrelsen. Mot styrelsens

beslut bör talan få föras i vanlig ordning hos Kungl. Maj :t. Med hänsyn

till frågornas art förefaller det ligga närmast till hands att sådan talan

tas upp av regeringsrätten. Den ändring i regeringsrättslagen som föranleds

av förslaget torde få anmälas av chefen för justitiedepartementet.

B. Tillsynslagstiftningens tillämplighetsområde

De sakkunniga

De sakkunniga erinrar om att svenska fartyg med en bruttodräktighet av

minst 100 registerton enligt 1914 års tillsynslag skall genomgå förnyade

sjövärdighetsbesiktningar med vissa tidsintervaller som bestämmes med

hänsyn till fartygets art, byggnadsmaterial och användning — kortare för

passagerarfartyg än andra fartyg — och den fart vari fartyget nyttjas. Vad

nu sagts om förnyade sjövärdighetsbesiktningar gäller även för mindre fartyg,

om med detsamma på en gång befordras flera än tolv passagerare, för

vilket fall passagerarfartygscertifikat skall finnas, övriga fartyg är, med

betydande begränsningar, underkastade endast stickprovsvis tillsyn i form

av inspektion. Undantagna från fortlöpande tillsyn är bl. a. i princip varje

fartyg med en bruttodräktighet understigande 20 registerton eller med en

längd under 10 meter och lustsegelfartyg.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 43

I storleksgruppen 20—100 registertons bruttodräktighet finns enligt de

sakkunniga ett stort antal gamla träfartyg som sålunda inte blir föremål

för en regelbunden tillsyn. Bland hithörande fartyg märkes bl. a. både

handelsfartyg och fiskefartyg. Att få säkra uppgifter om dessa fartygs

antal och ålder är mycket svårt. Gällande bestämmelser om registrering

av fartyg i det av sjöfartsstyrelsen förda registret omfattar endast handelsfartyg

med en nettodräktighet av lägst 20 registerton. Dessa fartyg kan

emellertid vara av mycket varierande storlek, uttryckt i den eljest tilllämpade

bruttodräktigheten. I den av kommerskollegium år 1960 utgivna

publikationen Sjöfart redovisas cirka 500 handelsfartyg av trä inom storleksgruppen

20—100 bruttoregisterton, varav cirka 70 procent har en ålder

av minst 25 år. Från landets samtliga sju fartygsinspektionsdistrikt har därjämte

lämnats vissa uppgifter. Av dessa framgår att det år 1960 inom storleksgruppen

20—100 bruttoregisterton fanns sammanlagt cirka 1 600 lastoch

bogserfartyg samt fiskefartyg, av vilket antal mer än 55 procent belöpte

på tisketartyg. Av de i runt tal 900 fiskefartygen var ungefär 500 äldre än

20 år.

De sakkunniga understryker att en av sjötekniske konsulenten hos sjöfartsstyrelsen

gjord utredning, avseende haverier under 20-årsperioden 1940_

1959, ger vid handen att ett betydande antal fartygsförlisningar drabbat tonnaget

under 100 bruttoregisterton. Mot bakgrunden av redovisade uppgifter

över sjöolyckor framstår det enligt de sakkunniga såsom särskilt otillfredsställande,

att fartyg mellan 20 och 100 bruttoregisterton undantagits

från kontinuerlig tillsyn. De sakkunniga har vid sin översyn av gällande

lagstiftning därför föreslagit, att den regelbundna tillsynen skall avse även

denna fartygsgrupp.

1 iråga om fiskefartygen tillägger de sakkunniga att dessa till det helt

övervägande antalet återfinnes i storleksgruppen 20—100 bruttoregisterton.

Tillsynen över byggandet av fiskefartyg på västkusten har emellertid hittills

ordnats på lrivillighetens väg och verkställts av eu eller flera kontrollanter,

som varit anställda hos Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening.

Kontrollen har skett efter grunder som på sin tid godkänts av kommerskollegium

och närmast motsvarat en av farlygsinspektionen verkställd

sjövärdighetsbesiktning. Emellertid skall — enligt vad de sakkunniga

erfarit — kontrollverksamheten upphöra, önskemål har framställts

från fiskarnas sida, alt fartygsinspektionen övertager denna verksamhet.

Enligt de sakkunnigas mening föreligger icke längre anledning att undantaga

fiskefartygen från den offentliga tillsynsverksamheten.

Eu annan speciell fartygsgrupp, de s. k. fritidsbåtarna, har vidare tagits

l,PP till särskild behandling av de sakkunniga. De sakkunniga erinrar om

alt under senare år flera olyckor inträffat med dessa farkoster. De har

orsakats av bl. a. överbelastning av mindre sådana båtar med för många

personer ombord eller för stor last. Bristande sjövana, onykterhet in. in.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

hos de ombordvarande har medverkat till att båtarna kantrat eller eljest

vattenfyllts och sjunkit. I och med att båtsporten fått allt större spridning

bland allmänheten till följd av ökad fritid, större trängsel på vägarna

m. m., har behovet av åtgärder mot olyckorna blivit påtagligt. Importen av

båtar av plast eller lättmetall, byggande av standardbåtar i stora serier och

användning av utombordsmotorer med allt större effekt är även omständigheter,

som torde påkalla någon form av statlig tillsyn över fritidsbåtarna.

De sakkunniga anser sig böra föreslå, att fritidsbåtar icke skall få nyttjas

till sjöfart utan att ha blivit godkända för ändamålet. Därvid förutsättes

att godkännande lämnas av fartygsinspektionen eller dess chefsmyndighet

sjöfartsstyrelsen eller av särskild sjösportorganisation enligt styrelsens

närmare föreskrifter. Med godkännande avses att fastställa den högsta

tillåtna belastningen med motor, maximiantal personer ombord och bagage

eller annan last. Bevis om godkännande skall på tydligt och varaktigt

sätt anbringas på väl synligt ställe på båten. De närmare föreskrifter, som

kan anses erforderliga, föreslår de sakkunniga att sjöfartsstyrelsen får

meddela. Av praktiska skäl blir det enligt de sakkunniga emellertid nödvändigt

att inskränka det föreslagna systemet till att gälla fritidsbåtar, som

första gången saluföres här i riket.

Remissyttrandena

Den föreslagna utvidgningen av den regelbundna tillsynen att även

omfatta fartyg mellan 20 och 100 bruttoregisterton har

mottagits med övervägande positiva omdömen av remissinstanserna. Betänkligheter

har emellertid väckts av att gränsen sättes så lågt som vid

20 bruttoregisterton samt av att de för den vidsträcktare och större sjöfarten

anpassade reglerna utan vidare göres tillämpliga pa den mindre sjöfarten.

Från fiskarhåll uttryckes också viss oro för de ekonomiska konsekvenser

som förslaget kan medföra för fiskerinäringen.

Sveriges fartygsbefälsförening påpekar, att föreningen tidigare i olika

sammanhang framfört yrkanden om skärpta säkerhetsbestämmelser för

denna fartygskategori och vill livligt förorda, att utredningens förslag genomföres.

Att sätta den lägre tongränsen vid 20 bruttoregisterton finner

föreningen välbetänkt. Även Tjänstemännens centralorganisation anser det

— med hänsyn till det stora antalet olyckor som drabbat fartyg understigande

100 bruttoregisterton — angeläget att ifrågavarande fartygsgrupp

kommer in under kontrollen. Liknande synpunkter anlägges av Statstjänstemännens

riksförbund.

Sjöfartsstyrelsen framhåller att den är väl medveten om att den föreslagna

utvidgningen kan medföra avsevärt ökad ekonomisk belastning för

de av ändringen berörda fartygen. De av de sakkunniga för ändringen åberopade

säkerhetsskälen synes styrelsen likväl vara av sådan styrka, att

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

ändringen måste anses påkallad. Styrelsen tillstyrker sålunda förslaget men

förutsätter att tillämpningsföreskrifterna utformas så, att ifrågavarande faryg

icke ekonomiskt belastas mer än som kan anses oundgängligen nödvändigt

för att säkerhetskraven skall kunna skäligen tillgodoses.

Sveriges redareförening kan icke ansluta sig till den i förslaget angivna

gransen om 20 bruttoregisterton. Denna gräns bör höjas till 50. Föreningen

hanvisar härutinnan till motsvarande bestämmelse i Norge, där visserligen

anmälningsskyldighet föreligger för fartyg om 25 bruttoregisterton, men regelbunden

kontroll icke utövas på andra fartyg än sådana, som är på 50

bruttoton eller däröver. Den statistik, som utredningsmännen synes bygga

på vid framlaggandet av sitt förslag om 20 ton, är delvis missvisande, bl. a.

darfor att den bygger på uppgifter rörande fartygstyper, vilka ej längre

förekommer i större utsträckning i den svenska handelsflottan.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart slutligen reagerar mot att regler som

kan vara berättigade för oceanfartyg kan komma att tillämpas — låt vara i

mildrad torm — på den mindre sjöfarten och t. o. m. på fritidsbåtar

Sveriges fiskares riksförbund motsätter sig i princip inte att fiskefartygen

blir föremål för viss statlig tillsyn men anser sig dock icke kunna

godtaga den föreslagna utformningen av tillsynssystemet för fiskefartygen

Förbundet anför.

Fiskarna ar sjalva agare till sina fartyg och antalet ombordvarande

2 rfiT’ med T W1 farty8ens storlek ti» olika slag av fiske, från

, tlH 8 Pers°ner- Dessa utgör tillsamman ett fiskelag och samtliga medlemmar

ar, åtminstone beträffande havsfisket, att anse såsom egna före.

?are\.SfS°™ yrkesman intresserar sig samtliga för att deras fartyg är

Sjodughgt och i gott skick samt att riskerna för olycksfall i möjligaste

man förebyggas Den utvidgning av berörda författningar med föreskrifter

ur arbetarskyddslagen som nu föreslås kan därför icke anses komma att

f lottade h• f°r [lskarekåren som för de anställda inom handelsflottan

och bor darfor icke vara tillämplig på fiskefartygen

Riksförbundet uttrycker vidare sina farhågor för att en rigorös tillämpning

av säkerhetsbestämmelserna, när det gäller kravet på förnyade sjövardighetsbesiktningar

kan medföra alltför stora kostnader för fiskarna

På grund härav kan riksförbundet icke godkänna, att de föreslagna skärpta

säkerhetsföreskrifterna i denna del antages utan påyrkar i stället att

eu särskild utredning snarast kommer till stånd rörande konsekvenserna

för fiskerinäringen av förslaget. En sådan utredning skulle lämpligen också

kunna undersöka behovet av och formerna för inrättandet av en särskild

kondemneringsfond för fiskefartyg. I avvaktan på resultatet av eu

sådan utredning bör den föreslagna obligatoriska sjövärdighetskontrollen

i fråga om fiskefartyg mellan 20 och 100 bruttoregisterton endast gälla

vid byggnad och vid överlåtelse.

Synpunkter av liknande slag anlägges av fiskeristyrelsen och länssturelsen

i Goteborgs och Bolins län.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

Föreningen Sveriges mindre varv påpekar att de mindre fiskebåtarnas

antal är ganska stort och att tillsynen över dem kommer att medföra en

avsevärd belastning för inspektionsmyndigheterna. Om ej den nuvarande

storleksordningen 100 bruttoregisterton anses kunna behållas såsom gräns,

borde det övervägas en medelväg, exempelvis 50 bruttoregisterton, vid vilken

den fortlöpande kontrollen skall börja. En motivering härför är, att

mindre fiskefartyg som regel inte går på avlägsna farvatten utan håller sig

inom kustområdet.

Beträffande utredningens förslag om tillsyn över fritidsbåtar

har övervägande antalet remissinstanser ställt sig positiva till en viss statlig

kontroll av denna fartygsgrupp. Flera remissinstanser har dock ansett att

reglerna för fritidsbåtar bör brytas ut ur lagförslaget och införas i en särskild

författning. Några remissorgan har ställt sig direkt avvisande till

förslaget bl. a. på grund av att regleringen anses medföra för allmänheten

obegripligt krångel och i onödan belasta myndigheterna.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar, att enligt lagförslaget en förhandskon

troll skulle ske även av fartyg under 20 bruttoregisterton, varjämte en

möjlighet skulle införas att då anledning finns inspektera och narmare

besiktiga dem. En sådan ändring i gällande rätt förefaller hovrätten välmotiverad.

Att jämväl en del andra grundläggande stadganden i lagen ar

tillämpliga på småbåtar, kan väl i särskilda fall leda till mindre lampliga

konsekvenser, särskilt som reglerna i fråga utformats i första hand med tanke

på säkerheten på betydligt större fartyg. Med hänsyn till att nuvarande

säkerhetsbestämmelser i sjölagen gäller även mindre fartyg, torde det

emellertid ej finnas tillräckliga skäl att avvika från lagförslagets ståndpunkt

i detta avseende. Liknande synpunkter anlägges av vattenfallsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det i hög grad önskvärt att även de

mindre båtarna blir föremål för kontroll. Hur denna kontroll lämpligen

skall utformas kan emellertid vara tveksamt. En uppdelning av fartygen inom

förevarande kategori bör enligt länsstyrelsen kunna ske. Strängare bestämmelser

synes sålunda kunna fastställas att gälla beträffande hithörande

fartyg av en viss storlek, medan beträffande småbåtar i övrigt endast

sådant bör stadgas som går att praktiskt genomföra och övervaka.

Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker i princip utredningens

förslag att även låta fritidsbåtar omfattas av den offentliga kontrollen. Organisationen

förordar emellertid att de bestämmelser som gäller småbåtar

bryts ut ur lagen och sammanföres i en särskild författning. Det torde vara

av vikt att dessa bestämmelser göres så lättillgängliga som möjligt. Det kan

bli besvärligt för den båtägande allmänheten att ur den allmangiltiga lagen

uttolka vad som skall gälla för småbåtarna. Frågan är också om inte lagen,

sådan den är utformad, i vissa fall skulle kunna leda till orimliga konsekvenser

för småbåtsägarna. Synpunkter av likartat slag anlagges av utred
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 47

ningen av möjligheterna till förbättrad övervakning av sjötrafiken, Sveriges

motorbåtsunion och Svenska krgssarklubben.

Även sjöfartsstgrelsen anser att bestämmelser för fritidsbåtar närmast

hor hemma i en särskild författning och att man inte f. n. i säkerhetslagen

bör intaga särbestämmelser för fritidsbåtar. Styrelsen anför i detta sammanhang.

Beträffande den sakliga sidan av frågan om lagens tillämplighetsomrade

ma erinras om att sjölagen — ehuru den utformats närmast med

sikte på den kommersiella sjöfarten — icke innehåller någon sådan begränsning

utan åtminstone formellt gäller även nyttjande av fiskefartyg,

fritidsbåtar o. dyl. Beträffande småbåtstrafiken har emellertid av utvecklingen

påkallade kompletterande föreskrifter meddelats i den nya sjötrafikforordningen.

Sjöfartsstyrelsen vill ifrågasätta, om icke en liknande metod

lämpligen bör tillämpas i förevarande fall. Det ligger i sakens natur

att de säkerhetsföreskrifter, som kan anses påkallade för den egentliga —

tominei siella sjöfarten, icke alltid kan med fördel anpassas även för

de minsta nöjesfarkosterna. Utvecklingen särskilt under senare år har

visat, att behov föreligger av vissa sjösäkerhetsföreskrifter för fritidsbåtarna.

De grundläggande föreskrifterna i 5 a och 26 §§ sjölagen bör därför

alltjämt vara tillämpliga å alla slag av fartyg även om de till en del

överflyttas till den nya säkerhetslagen. Därutöver torde dock erfordras

vissa specialbestämmelser, men dessa bör åtminstone tills vidare samlas

1 en särskild författning. Sjöfartsstyrelsen bär med berörda organisationer

inlett diskussioner om behovet av dylika föreskrifter och har för avsikt

att på grundval av dessa diskussioner framföra förslag om erforderliga

föreskrifter. Det synes styrelsen lämpligt att i avbidan härpå i säkerhetslagen

icke intages några särbestämmelser för fritidsbåtar.

Statstjänstemannens riksförbund ställer sig tveksamt inför den föreslagna

kontrollen av fritidsbåtar och anser att antalet småbåtsolyckor kan väsentligt

minskas genom intensifierad upplysning och propaganda, tillskapande

av vissa grundregler för båtars handhavande samt skyldighet till

rådgivning från fartygsinspektionens sida jämte rätt för inspektionen att

ingripa, om missförhållande kommer till dess kännedom.

Kommerskollegium ställer sig direkt negativt till förslaget om godkännande

av fritidsbåtar och anser att det ej bör genomföras. Det kan ej

vara rimligt, att varje fritidsbåt skall godkännas av myndighet och utrustas

med bevis om tillåten maximibelastning. Enligt kommerskollegium är

det knappast möjligt att i praktiken upprätthålla en sådan ordning. Försök

därtill skulle i vart fall vålla åtskilligt för allmänheten obegripligt

krångel och i onödan belasta myndigheter. Syftet med ifrågavarande regler

torde kunna tillgodoses genom ett system med frivilliga typgodkännanden,

innebärande rätt för envar som till allmänheten säljer farkoster av

detta slag att få bevis från sakkunnigt håll om att hans varor fyller de krav

som rimligen bör ställas på dem. Härigenom skulle allmänheten kunna få

vägledning vid sina köp av fritidsbåtar. Liknande synpunkter anlägges

av väg- och vattenbgggnadsstyrelsen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne avråder bestämt från

att bestämmelser om kontroll av fritidsbåtar medtages i lagen, något som

skulle bli antingen ett slag i luften eller också början till en kontrollapparat

av jätteformat. Sällskapet pekar i stället på den logiska gränsdragning, som

skulle bli fallet, om begreppet sjöfart tolkas såsom nyttotrafik till sjöss och

föreskrifter om fritidsbåtar strykes från lagförslaget. Ärenden om sådana

båtars konstruktion och lämplighet kan enklast handläggas av den sjövettskommitté,

som skapats på sjöfartsverkets initiativ och som har tillgång till

all slags erforderlig expertis. Småbåtsfloran ansas bäst genom propaganda

och lämplig rådgivning.

Departementschefen

De sakkunnigas förslag till lag om säkerheten på fartyg omfattar i princip

fartyg över 20 bruttoregisterton. Från lagens tillämpning undantas generellt

fartyg som av svenska staten eller främmande stat nyttjas för annat

ändamål än handelssjöfart. Beträffande fartyg under angivna tongräns föreslås

lagen bli tillämplig endast i vissa närmare angivna fall. En sådan uppdelning

av lagens tillämpning återfinns emellertid icke i sjölagen, som omfattar

alla fartyg, oavsett ägare, storlek och användning. Efter mönster härifrån

bör de allmänna sjösäkerhetskraven såsom rörande fartygs sjövärdighet,

lastning och bemanning gälla alla fartyg utan begränsning. Detta

utesluter självfallet icke gränsdragningar mellan olika slag av fartyg vid

reglering av skyldighet att inneha fartcertifikat, föra lastmärken eller hålla

minimibesättning m. m.

Beträffande vissa statsägda fartyg finns redan betryggande kontroll såsom

i fråga om örlogsfartyg samt tull- och lotsfartyg. Att underkasta sådana

fartyg sjövärdighetstillsyn jämväl enligt den tillämnade lagstiftningen

skulle ej tjäna något ändamål. Särskilda skäl kan emelleitid tala för att

tillsynsmyndighet på grund av sin särskilda fackkunskap bör utöva viss

kontroll. Exempel härpå erbjuder färjetrafik med statsägda fartyg eller

eljest när statsägda fartyg nyttjas till gods- eller personbefordran.

Såsom jag tidigare anfört utgör en av huvudtankarna i förslaget alt skärpa

den offentliga tillsynen beträffande de smärre fartygen eller fartyg mellan

20 och 100 bruttoton. Vid remissbehandlingen har den föreslagna utvidgningen

av den offentliga tillsynen vunnit stor anslutning. Tvekan har dock

från flera håll uttalats om lämpligheten av att låta den skärpta tillsynen

omfatta fartyg under 50 bruttoton. Beträffande fiskefartygen har särskilt

anförts att dessa fartyg i regel hålls i fullt tillfredsställande skick bl. a.

på grund av att de ägs och nyttjas av fiskarna själva. En viss sjövärdighetsbesiktning

av dessa fartyg sker redan nu i samband med att de försäkras

eller belånas. Det må understrykas att till storleksgruppen hör ett stort

antal fartyg som enligt gällande bestämmelser är undandragna kontinuerlig

tillsyn i form av sjövärdighetsbesiktningar. Till övervägande del rör det sig

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

om gamla fartyg som redan på grund av sin ålder är i behov av särskild tillsyn.

Enligt tillgängliga uppgifter är endast ett mindre antal av dessa fartyg

underkastade klassanstalternas besiktningssystem. De sakkunniga har också

framhållit att den mindre sjöfarten på grund av ökningen av landtransporterna

blivit mindre lönsam, vilket bl. a. medfört att det smärre tonnaget icke förnyats

och dess underhåll eftersatts. Flera av de fartygsförlisningar som

under senare år drabbat vår sjöfart kan också hänföras till fartyg under

100 bruttoregisterton.

På grund av det anförda anser jag mig böra förorda den föreslagna skärpningen

av tillsynen att omfatta även denna fartygskategori. Något undantag

för fiskebåtar bör därvid enligt min mening inte göras.

När det gäller utformningen av tillsynen har delade meningar yppats.

De sakkunniga har föreslagit ett system med regelbundet återkommande

sjövärdighetsbesiktningar. Detta har ansetts vara för långtgående för storleksgruppen

20—100 bruttoregisterton och närmast avpassat för det större

tonnaget.

Inte heller jag anser det nödvändigt att beträffande de smärre fartygen

gå så långt i fråga om den offentliga tillsynen som de sakkunniga föreslagit.

För fartyg mellan 20 och 100 bruttoregisterton torde det vara tillfyllest

med en genomgripande sjövärdighetsbesiktning vid nybyggnad, inträffad

fartygsskada eller överlåtelse. Vid tiden för ett fartygs överlåtelse kan ofta,

som erfarenheten visat, risk föreligga att fartyget inte är sjovärdigt. Även

vid reparation av fartyg — särskilt efter allvarligare skada — torde böra

uppställas krav på noggrann sjövärdighetsbesiktning, innan fartyget på

nytt får tagas i bruk. Den kontinuerliga tillsynen av fartygs sjövärdighet

bör i övrigt kunna upprätthållas genom inspektioner som tid efter annan

företages av tillsynsmyndigheten. Beträffande fartyg inom denna storleksklass,

vilket befordrar passagerare eller gods, innefattar förslaget en skärpning

även i ett annat avseende. För sådant fartyg föreslås nämligen skyldighet

att föra lastmärken. Genomföres detta förslag, vilket jag avser att

närmare behandla i det följande, kommer fartygen genom den lastmärkesbesiktning,

som måste ske med jämna mellanrum, att underkastas en viss

fortlöpande sjövärdighetskontroll.

Beträffande förslaget om statlig kontroll av fritidsbåtar har skilda åsikter

uttalats under remissbehandlingen. Åtskilliga remissinstanser har ställt

sig positiva till en viss statlig tillsyn över denna fartygsgrupp. Flera remissinstanser

har dock ansett, att reglerna för fritidsbåtar bör brytas ut ur

laglörslaget och införas i en särskild författning. Några remissorgan har

ställt sig direkt avvisande till förslaget, bl. a. på grund av att regleringen

skulle medföra för allmänheten obegripligt krångel och i onödan belasta

myndigheterna.

Den tvekan som ådagalagts gentemot en omfattande statlig kontroll av

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

fritidsbåtar finner jag naturlig. Av vad jag tidigare sagt framgår att sjösäkerhetslagstiftningen

i princip avses komma att omfatta alla fartyg oavsett

storlek. Det innebär med andra ord att även fritidsbåtar bör uppfylla,

generella bestämmelser om sjösäkerheten. Emellertid torde böra fastslås

att lagens regler närmast är avsedda för handelssjöfarten och icke utan

vidare är tillämpliga på fritidsbåtar. Någon fordran på att dessa båtar

skall undergå sjövärdighetsbesiktning i egentlig mening torde icke böra

uppställas. Däremot bör fritidsbåtar kunna bli föremål för inspektion från

tillsynsmyndighets sida. Inom sjöfartsstyrelsen och den på styrelsens initiativ

tillkomna sjövettskommittén följs med uppmärksamhet säkerhetsproblemen

beträffande fritidsbåtar. Man söker där komma till rätta med problemen

genom att i samband med propaganda för bättre sjövett bedriva

upplysning om båtars säkerhet och utrustning. Vidare har den nu arbetande

konsumentupplysningsutredningen fått i uppgift att undersöka frågan

om konsumentupplysning rörande fritidsbåtar från bl. a. säkerhetssynpunkter.

I avvaktan på resultatet av de undersökningar och den verksamhet,

som bedrivs på detta område, torde det f. n. icke finnas anledning

att bryta ut bestämmelser för fritidsbåtar ur säkerhetslagen.

C. Fartcertifikat

De sakkunniga

Enligt 1 § 4 mom. tillsynsförordningen skall, erinrar de sakkunniga,

sjöfartsstyrelsen på begäran av fartygs redare utfärda bevis om att fartyget

uppfyller bestämmelserna i 5 a § första stycket sjölagen och i anslutning

därtill utfärdade närmare föreskrifter. Beviset kallas i tillsynsförordningen

fartcertifikat. Föreskrift om fartcertifikat med i huvudsak

samma innehåll som det nu återgivna infördes i tillsynsförordningen år

1926. Frågan om ett obligatoriskt fartcertifikat har visserligen väckts vid

ett par tillfällen, både år 1926 och kort därefter, men har slutligt besvarats

så, att ett dylikt certifikat ansetts icke vara av behovet påkallat.

Någon bestämmelse om skyldighet att ombord medföra bevis om sjövärdigheten

finns för närvarande inte i vår tillsynslagstiftning, oaktat fartyg

av viss storlek skall undergå särskild tillsyn i fråga om sjövärdigheten,

s. k. sjövärdighetsbesiktning. Däremot stadgas i tillsynslagen (20 och 21 §§)

att det obligatoriska passagerarfartygscertifikatet ej får utfärdas, om fartyget

inte vid sjövärdighetsbesiktning befunnits sjövärdigt med hänsyn

till den fart, vari det är avsett att nyttjas, samt efter besiktningen så lång

tid ej förflutit eller sådana omständigheter förekommit, att förnyad sjövärdighetsbesiktning

skolat ske. Vidare föreskrives i tillsynslagen (9 §)

och tillsynsförordningen (31 §) att internationellt fribordscertifikat — vil
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

ket skall utfärdas för varje svenskt fartyg med en brultodräktighet av

minst 150 registerton som befordrar passagerare eller gods i utrikes fart

eller i östersjöfart mellan svenska hamnar — skall förklaras ogiltigt, om

fartyget inte inom föreskriven tid underkastas sjövärdighetsbesiktning.

De sakkunniga påpekar, att föreskrifter om obligatoriskt bevis angående

fartygs sjövärdighet synes vara vanliga i främmande länder och förekommer

bl. a. i hithörande lagstiftningar i Danmark, Norge, Nederländerna,

USA och Västtyskland. I dessa länder utfärdas nationellt sjövärdighetsbevis

för varje fartyg som omfattas av lagstiftningen. Det gäller i Danmark

och Nederländerna i princip alla fartyg med en bruttodräktighet av minst

20 registerton och i Norge lastfartyg med en bruttodräktighet av minst 50

registerton. I bevisen som i de båda sistnämnda länderna getts beteckningen

fartcertifikat anges dels det tillåtna fartområdet och dels certifikatets

giltighetstid.

Vid de kontakter som de sakkunniga haft med representanter för redare

och ombordanställda har frågan om ett obligatoriskt fartcertifikat diskuterats.

Icke i något fall har man ställt sig avvisande till ett dylikt certifikat.

De sakkunniga finner det vara en påtaglig brist hos den svenska lagstiftningen

att föreskrift saknas därom, att varje svenskt fartyg, varå reglerna

om skyldighet att undergå sjövärdighetsbesiktning är tillämpliga,

skall vara försett med bevis på sjövärdigheten. Utan ett sådant bevis är

nämligen möjligheterna små att effektivt kontrollera de svenska fartygen

och att framtvinga att reglerna om de periodiska sjövärdighetsbesiktningarna

iakttages. Vissa fartyg skulle utan alltför stora hinder kunna segla i

utrikes fart utan att undergå svensk sjövärdighetsbesiktning, eftersom för

dessa fartyg ej på grund av vare sig svenska bestämmelser eller internationella

konventioner krävs något bevis om sjövärdigheten. Enligt de

sakkunniga torde det finnas åtskilliga sådana fartyg som är i hög ålder och

därför särskilt i behov av en strängare tillsyn än andra fartyg. Detta torde

i än högre grad vara tillämpligt på fartyg som går i inrikes fart. Men

också i fråga om större fartyg är svårigheten påtaglig att utan ett obligatoriskt

sjövärdighetsbevis utöva en effektiv tillsyn. Delta gäller såväl frågan

huruvida reglerna om den periodiska besiktningsskyldigheten iakttages

som spörsmålet om fartyget nyttjas till resa utanför det tillåtna fartområdet.

Nu berörda svårigheter i fråga om tillsynen har även omvittnats för

de sakkunniga av representanter för fartygsinspektionen.

Enligt förslaget bör fartcertifikatet betraktas som en grundhandling

som skall finnas ombord på varje fartyg, oavsett om detta är försett med

internationella certifikat eller ej. De sakkunniga understryker att de föreslagna

fordringarna för fartcertifikat även tillgodoser kraven beträffande

sjövärdigheten enligt de internationella säkerhetskonventionerna. Dessa

krav är emellertid icke så omfattande att de helt täcker innebörden av förslagets

sjövärdighetsbegrepp.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

För utländskt fartyg som befinner sig i svenskt farvatten kan enligt

de sakkunniga godtagas antingen ett svenskt fartcertifikat, utfärdat på

begäran av vederbörande myndighet i fartygets hemland, eller ett motsvarande

bevis om fartygets sjövärdighet utfärdat i enlighet med det

landets nationella regler. Som bevis på sjövärdigheten bör kunna godtagas

varje handling som utfärdats på grundval av en mot sjövärdighetsbesiktning

svarande undersökning av fartyget. Även ett av vederbörande klassificeringsanstalt

utfärdat certifikat bör enligt de sakkunnigas mening kunna

godkännas, om detta överensstämmer med lagen i fartygets hemland.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att fartcertifikat skall vara obligatoriskt och medföras

på fartyget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Vissa synpunkter på bl. a. fartcertifikatets rättsverkan har

anlagts av sjöfartsstyrelsen.

Sveriges fartygsbefälsförening ansluter sig till utredningens förslag, att

svenskt fartyg skall, när det nyttjas till sjöfart, ha svenskt fartcertifikat.

Föreningen tillstyrker även utredningens förslag beträffande utländskt

fartyg.

Sjöassuradörernas förening understryker särskilt betydelsen av att, såsom

föreslås, utländskt fartyg vid resa i svenskt farvatten skall ha certifikat

eller annan handling, varav framgår att fartyget vid tillsyn befunnits

vara sjövärdigt. Den brist på kontroll av vissa utländska fartyg, som

angör svensk hamn med last destinerad till eller från Sverige, har sedan

länge varit ett problem för svenska lastassuradörer. De förbättringar i

detta avseende, som här föreslås i sakkunnigeförslaget, kan därför hälsas

med tillfredsställelse.

Rederiföreningen för mindre fartyg har inga invändningar mot föreskrifterna

om att fartcertifikat skall finnas ombord på fartyg. Ett huvudvillkor

är emellertid, att alla kostnader för tillsyn, såsom besiktningar i

samband med fartcertifikats meddelande, bestrides av statsverket.

Sjöfartsstyrelsen finner, att innebörden av fartcertifikat principiellt endast

bör vara, att fartyget utan väsentlig anmärkning undergått föreskrivna

undersökningar och kontroll av sjövärdigheten. Något bindande bevis

om att fartyget är sjövärdigt, bör det däremot icke anses utgöra, utan ansvaret

för att fartyget är sjövärdigt bör alltjämt primärt åvila fartygets

ägare. Härav följer omvänt att, om fartyget utsättes för skada av något slag

eller ombygges, det väl kan vara sjövärdigt, ehuru det måste underkastas

erforderlig kontroll för erhållande av nytt fartcertifikat. Uraktlåtenhet att

söka nytt fartcertifikat kan emellertid skapa en presumtion för att fartyget

icke är sjövärdigt. Det må framhållas att den ändrade innebörd av

fartcertifikaten och sjövärdighetskontrollen, som styrelsen velat antyda med

det nu anförda, förutsätter överarbetning av förslaget.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

53

Departementschefen

Forslaget om införande av obligatoriskt fartcertifikat, som skall medföras

på fartyget, bär i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning att ett obligatoriskt fartcertifikat

som medföres på fartyget bör utgöra ett värdefullt instrument vid den fortlöpande

kontrollen av fartygets sjövärdighet. Det framstår även som naturligt

att fartygets redare efter en sådan genomgripande undersökning som

sjövärdighetsbesiktningen utgör skall erhålla ett bevis om denna besiktning.

harteer tit ikatet bör icke ges annan rättsverkan än den som allmänna

sjösäkerhetscertifikat f. n. har. Certifikatet bör med andra ord endast vara

ett bevis om att fartyget eller vad som eljest besiktigats befunnits tillfredsställande.

Saknar ett fartyg, som enligt bestämmelserna skall vara utrustat

med fartcertifikat, giltigt sådant certifikat medför detta att tillsynsmyndigheten

kan hindra fartyget att avgå.

I lartcertilikat bör också såsom föreslagits anges den fart vari fartyget

får nyttjas. Det innebär att fartyget utom i fall av nöd icke får gå utanför

det fartområde som angivits i certifikatet. Beträffande indelningen i olika

farter torde jag få återkomma vid min närmare motivering av lagbestämmelserna.

Då ett fartcertifikat kan utfärdas endast på grundval av sjövärdighetsbesiktning

och sådan besiktning, såsom jag anfört tidigare, icke avses kontinuerligt

böra ske beträffande fartyg under 100 bruttoregisterton som ej

befordrar passagerare, anser jag att denna fartygsgrupp icke bör omfattas

av skyldigheten att inneha fartcertifikat. Jag kommer emellertid i det följande

att föreslå att särskild tillsynsbok skall finnas även på sådana fartyg.

Denna bok kommer att i viss mån fylla fartcertifikats funktion i fråga om

tillsynen. Då regler om fartcertifikat ej finns i 1948 eller 1960 års säkerhetskonventioner

anser jag mig inte kunna förorda att krav uppställes på

att även utländska fartyg skall ha sådant certifikat i svenskt farvatten.

D. Åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall

De sakkunniga

De sakkunniga påpekar att arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

torde gälla i lråga om det arbete med fartygs lastning och lossning som utföres

av stuveriarbetare, men att arbete som är att hänföra till skeppstjänst

jämlikt föreskrift i 3 § undantages från lagens tillämpning. Anledningen

till undantaget anges i förarbetena till arbetarskyddslagen vara den, att det

finns särskilda bestämmelser för skeppstjänsten i de s. k. sjösäkerhetsförlattningarna.

Med skeppstjänst förstås enligt 1 och 2 §§ sjöarbetstidslagen

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

den 30 juni 1959 (nr 404) arbete som på svenskt fartyg anställd person utför

ombord på fartyget eller annorstädes för fartygets räkning eller eljest

på grund av förmans uppdrag. Vad som här närmast intresserar är den del

av skeppstjänsten som består i att arbete utföres ombord på fartyget. Det

må nämnas att genom kungörelse den 8 oktober 1937 (nr 815) detaljerade

bestämmelser införts om bl. a. befälhavarens skyldighet att sörja för skyddsåtgärder

vid de lyftinrättningar och redskap som tillhör fartygs utrustning

och användes vid fartygs lastning, lossning och bunkring. Det är här fråga

om såväl skeppstjänst som annat arbete.

Övriga bestämmelser angående skydd för de ombordanställda under deras

arbete på fartyget är, anmärker de sakkunniga, spridda i ett flertal författningar,

är ofullständiga och gäller blott delar av arbetet ombord. De grundläggande

bestämmelserna finns i 5 a och 26 §§ sjölagen och 55 § sjömanslagen.

Dessa bestämmelser är emellertid knapphändiga. I 5 a § sjölagen

stadgas såvitt gäller arbetarskyddet, att fartyg skall vara så inrättat, att nödigt

skydd mot olycksfall och ohälsa beredes de ombordvarande, att bostäder

ombord skall vara tillräckliga och lämpliga samt att fartygs inrättningar

och redskap skall, när arbete med dem utförs, erbjuda tillräcklig

säkerhet till förekommande av olycksfall och ohälsa. I 26 § sjölagen och

55 § sjömanslagen ges bl. a. föreskrifter om att befälhavaren och den som

har ledningen av arbetet är pliktiga att tillse att skyddsanordningar finns

i enlighet med gällande bestämmelser. I 55 § sjömanslagen har sjöman ålagts

skyldighet att använda dessa anordningar samt i övrigt iakttaga nödig försiktighet.

Att arbetarskyddet ombord skall bli föremål för tillsyn av fartygsinspektionen

förutsättes i tillsynslagen. I tillsynsförordningen infördes

år 1952 en ny föreskrift, 26 a §, av innehåll att det på fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton bör finnas ett eller flera skyddsombud

för manskapet. En motsvarande bestämmelse beträffande arbetsföretag i

land fanns redan förut i arbetarskyddslagen. Därutöver ges säkerhetsföreskrifter

på skilda ställen främst i nyttjandeförordningen med därtill hörande

nyttjandereglemente och i byggnadsförordningen med tillhörande byggnadsreglemente.

En översyn av bestämmelserna om arbetarskyddet ombord verkställdes

av 1938 års arbetarskyddskommitté. Dess år 1950 avgivna betänkande innehöll

emellertid inte, erinrar de sakkunniga, förslag till en enhetlig författning

utan till komplettering av gällande föreskrifter, varjämte vissa organisatoriska

frågor rörande tillsynen av arbetarskyddet ombord behandlades.

I sitt yttrande över betänkandet påtalade arbetarskyddsstyrelsen olägenheterna

av att bestämmelserna var splittrade på ett flertal författningar, ^ågra

bärande invändningar kunde enligt styrelsen icke riktas mot att arbetarskyddslagen

— vari ju dock endast de grundläggande föreskrifterna om arbetarskydd

upptagits — gjordes tillämplig även i fråga om skeppstjänst. På

grund av sakens natur kunde undantag behöva göras för vissa bestämmel
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

ser, men en genomgång av arbetarskyddslagen gav vid handen, att dessa bestämmelser

var ganska få. Även om arbetarskyddslagen icke borde göras

tillämplig på skeppstjänst, kunde enligt styrelsens mening de grundläggande

bestämmelserna på förevarande område sammanföras i första hand i en

särskild lag om arbetarskydd ombord på fartyg. Arbetarskyddsstyrelsens nu

återgivna synpunkter vann icke gehör.

Under tiden därefter har intresset för skyddet för de ombordvarande ingalunda

varit svagt, framhåller de sakkunniga. Tvärtom behandlas sedan flera

år hithörande frågor inom den av redarnas och de ombordanställdas huvudorganisationer

bildade Sjöfartens arbetarskyddsnämnd. Nämnden har till

att främja intresset för skyddsfrågor och bedriva upplysningsverksamhet.

Nämnden har sålunda utgivit tryckta anvisningar för skyddsombudens

verksamhet ombord på fartyg samt en instruktion för ombuden, varjämte

den i cirkulärskrivelser och mindre trycksaker lämnat sjöfolket upplysningar

dels om förefintliga säkerhetsföreskrifter och dels rörande de särskilda

olycksfallsrisker som kan förekomma vid vissa slag av arbeten ombord.

De sakkunniga påpekar att det vid de diskussioner som de haft med företrädare

för sjöfartens organisationer från dessas sida betonats vikten av att

även låta överse föreskrifterna om skyddet ombord på fartyg. Man har därvid

pekat på att den stora splittringen av föreskrifterna på flera författningar

gör bestämmelserna svåröverskådliga samt att föreskrifterna även i övrigt

är omoderna. De sakkunniga delar den kritiska uppfattning om skyddsföreskrifterna,

som sålunda kommit till uttryck, och anser erforderligt att

upptaga dessa föreskrifter till behandling i förevarande sammanhang. Samma

mening har uttalats av företrädare för arbetarskyddsstyrelsen, med vilka

de sakkunniga under hand samrått.

Säkerhetsfrågorna beträffande fartyg är av naturliga skäl annorlunda beskaffade

än motsvarande spörsmål rörande arbetsställen i land, anför de

sakkunniga. Fartyget utgör ju både arbetsplats och hem för de ombordanställda.

Fartyget är en teknisk enhet av särskilt slag, vars beskaffenhet är

betingad av fartygets användning. Ett fartygs sjövärdighet har onekligen

stor betydelse för de ombordvarandes personliga skydd. Detsamma gäller

lastningen och bemanningen. Enligt de sakkunniga står alla dessa för de ombordvarande

och lartyget så viktiga säkerhetsfrågor varandra nära och bör

så långt möjligt behandlas enhetligt.

I fråga om den lagtekniska behandlingen av hithörande spörsmål har de

sakkunniga kommit till den uppfattningen, att de speciella förhållandena till

sjöss gör att arbetarskyddslagen ej bör bli direkt tillämplig på skeppstjänsten.

Lagens bestämmelser är emellertid så allmänt avfattade, att de i väsentliga

delar kan vara vägledande vid utformningen av reglerna om skydd på

fartyg. I anledning av vad nyss anförts om fartygssäkerhetsfrågornas nära

inbördes sammanhang, föredrager de sakkunniga att låta reglerna ingå som

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

en del av förevarande lag om säkerheten pa fartyg framför att sammanföra

dem till en särskild lag rörande arbetarskyddet på fartyg.

Vad så angår gränsdragningen mellan arbetarskyddslagen och de sakkunnigas

lagförslag bör enligt de sakkunniga till en början beaktas arbetarskyddslagens

nuvarande tillämpningsområde. Denna lag gäller annat arbete

ombord än skeppstjänst, dvs. arbete vilket utföres av den som ej är anställd

på fartyget. Hit hör exempelvis reparationsarbete som göres av varvs- eller

verkstadsarbetare. I nu berörda avseenden gör förslaget ingen ändring.

Beträffande tillsynen över arbetarskyddet erinrar de sakkunniga om att

arbetarskyddslagen gäller i fråga om arbete med fartygs lastning, lossning

och bunkring, om arbetet ej utföres av ombordanställda, men att bestämmelser

härom även finns i den nyss nämnda kungörelsen den 8 oktober

1937 (nr 815), som ålägger befälhavaren ansvaret för att erforderliga

skyddsåtgärder är vidtagna. Kungörelsen är tillämplig, oavsett om arbetet

är att hänföra till skeppstjänst eller ej och även oberoende av om det utföres

ombord på fartyget eller i land. Enligt arbetarskyddslagen sker tillsyn

genom yrkesinspektionens försorg, medan tillsyn enligt kungörelsen utföres

av fartygsinspektionen. Om arbetet utföres ombord på fartyget, finns

sålunda nu bestämmelser som möjliggör en dubbel tillsyn, och föreliggande

förslag avser ej att göra ändring härutinnan. Utföres arbetet utanför fartyget,

gäller arbetarskyddslagen och, om arbetet är att hänföra till skeppstjänst,

jämväl kungörelsen den 8 oktober 1937. I sistnämnda fall torde lastnings-

och lossningsarbetet förutsättas bli utfört med fartygets egna lyftoch

transportinrättningar, varför en tillsyn genom fartygsinspektionen förefaller

väl motiverad. I föreliggande förslag bibehålies även denna ordning.

Det förutskickas av de sakkunniga att tillämpningskungörelsen till lagen

kommer att innehålla bestämmelser, enligt vilka befattningshavare hos yrkesinspektionen

skall utöva tillsyn i fråga om skyddet mot ohälsa och

olycksfall enligt de närmare föreskrifter som meddelas av sjöfartsstyrelsen

i samråd med arbetarskyddsstyrelsen.

Till det kapitel, som i lagförslaget givits rubriken »Om åtgärder till förebyggande

av ohälsa och olycksfall», bar de sakkunniga ansett böra föras

även bestämmelser som angår bostäder och sanitära anordningar, kosthållet

och förråd av apoteksvaror. I dessa ämnen finns nu föreskrifter i kungörelserna

den 30 december 1952 (nr 818) angående bostäder m. m. å fartyg för

ombord anställda (den s. k. bostadskungörelsen) och den 16 oktober 1925

(nr 435) angående spisordning för besättningar å svenska handelsfartyg

samt den med stöd av 55 § byggnadsförordningen av medicinalstyrelsen

utfärdade kungörelsen den 19 december 1951 angående skeppsapotek.

Slutligen anmärker de sakkunniga, att de i lagförslaget upptagit endast

bestämmelser med allmänt innehåll. Mera utförliga och detaljerade föreskrifter

föreslås i tillämpningskungörelsen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

57

Remissyttrandena

Förslaget om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall har i

princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. I flera

remissyttranden har dock uttryckts önskemål om vissa förtydliganden och

tillägg till lagförslaget.

Landsorganisationen anser att bestämmelser om arbetarskyddet i princip

bör överensstämma med gällande arbetarskyddslag, såvida ej de speciella

förhållandena till sjöss med nödvändighet förhindrar det. Landsorganisationen

anför.

Då riskerna för olycksfall och ohälsa i arbetet ofta är större ombord än

i land, får kravet på ett effektivt arbetarskydd för de ombordanställda,

därest ej synnerligen tvingande skäl är för handen, ej ställas lägre än för

arbetstagare inom övriga arbetsområden. LO finner det vara av synnerlig

vikt att arbetarskyddslagens begränsningar i största möjliga utsträckning

blir gällande även för ombordanställda minderåriga, varmed förstås den

som icke fyllt aderton år. LO finner icke några som helst skäl föreligga

för att denna skillnad mellan minderåriga i arbete till sjöss och övriga

minderåriga arbetstagare skall bestå utan snarare talar såväl arbetarskyddslagens

förarbeten som den utomordentligt hårda skeppstjänsten för

en likställighet mellan nämnda minderåriga arbetstagare. LO hemställer

därför, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt låta de sakkunniga utreda ifrågavarande

erforderliga bestämmelsers utformning, så att dessa bestämmelser

om möjligt kan träda i kraft samtidigt som lagförslaget i övrigt.

Landsorganisationen understryker också vikten av att lagförslaget kompletteras

med arbetarskyddslagens föreskrifter om skydd mot trakasserier

för skyddsombud och ledamot av skyddskommitté samt anför.

Att arbetarskyddslagens påföljdsbestämmelser bör finnas i den föreslagna

säkerhetslagen är inte enbart påkallat av behovet av ett betryggande

rättsskydd för skyddsombud utan även av att betryggande garantier för en

så friktionsfri samverkan som möjligt mellan alla parter ombord kommer

till stånd inom arbetarskyddsområdet. Visserligen finns en överenskommelse

mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer

beträffande regler för arbetarskyddsverksamheten på fartyg, vari

upptagits trakasseribestämmelser som erhållit giltighet av kollektivavtal,

men detta förhållande gör enligt LO:s uppfattning de ombordanställdas

krav på att erhålla samma legalskydd som övriga arbetstagare ej mindre

berättigat. Härtill kommer att de ombordanställda som ej är underkastade

nämnda trakasseribestämmelser i egenskap av skyddsombud ej kommer

att ha något som helst rättsskydd mot trakasserier, ett förhållande som

självfallet ej kan accepteras.

Tid för talans väckande i trakasserimål i säkerhetslagen bör utsträckas

till två år, ett yrkande som LO för övrigt framförde redan i sitt yttrande

över arbetarskyddslagen, då under motivering, att »tiden är i och för sig

för kort men särskilt betänklig är dess knapphet med hänsyn till att

preskriptionen räknas från en ofta så svårbestämbar tidpunkt som---

avslutandet av den åtgärd varå anspråket grundas». Denna betänklighet

kvarstår självfallet men accentueras i den aktuella situationen betydligt

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

genom de ombordanställdas mången gång långa vistelse på utrikes ort

och därmed förenad svårighet att inom en så kort tidsperiod som sex

månader väcka talan. LO anser det således ofrånkomligt att, därest påföljdsbestämmelser

fogas till lagförslaget i denna del, en minsta preskriptionstid

av 2 år måste fastställas för att dessa bestämmelser inte skall bli

i stort sett obsoleta och för att rättssökande skyddsombud inte skall åsamkas

onödiga rättsförluster.

Liknande synpunkter anlägges av Svenska sjöfolksförbundet som vid utformningen

av sitt yttrande samarbetat med Landsorganisationen.

Svenska maskinbefälsförbundet anser det också önskvärt att arbetar - skyddslagstiftningen ombord i princip får samma utformning som i land.

Den terminologi som förekommer i arbetarskyddslagen bör därför i största

möjliga utsträckning användas i säkerhetslagen för fartyg.

Utredningens förslag angående bostäder, sanitära förhållanden samt kosthållet

finner maskinbefälsförbundet vara så allmänt utformat att bestämmelserna

är till intet förpliktande. Det kan ifrågasättas om det inte är

tillfyllest att dessa frågor regleras i de särskilda förordningar som finns.

Förbundet ansluter sig till utredningens förslag angående skyddsombud.

Det kan emellertid råda tveksamhet om lämpligheten av att i lagen strikt

fastställa på vilka fartyg denna institution skall komma till användning.

Det är även tveksamt om någon kan tvingas att åtaga sig ett dylikt uppdrag.

Förbundet framhåller slutligen vikten av att bullerstörningar ombord, som

i synnerhet maskinpersonalen är utsatt för, ägnas särskild uppmärksamhet.

Sjöfartsstyrelsen anmärker, att den inom industrin i land sedan lång tid

tillbaka uppbyggda skyddsombudsinstitutionen grundar sig på samverkan

mellan de anställda och arbetsgivaren. Därest de anställda icke utser

skyddsombud kan arbetsgivaren icke tillsätta ombud. Att inom sjöfarten

härutinnan beträda helt andra vägar, innebärande att befälhavaren i vissa

fall skulle medges befogenhet att bland manskapet utvälja person som

i hithörande frågor skall föra den övriga besättningens talan, är enligt

styrelsens uppfattning olämpligt.

Arbetarskyddsstyrelsen påpekar vikten av att i lagen om säkerheten på

fartyg även erinras om de skyldigheter i arbetarskyddshänseende som enligt

45 § arbetarskyddslagen åvilar tillverkare, försäljare, installatörer m. fl.

av maskiner, redskap och andra tekniska anordningar. Styrelsen framhåller

i detta sammanhang.

Såsom framgår av 6 § arbetarskyddslagen äro bestämmelserna i 45 §

allmängiltiga och de gälla sålunda även vid leverans av maskiner, redskap

och andra tekniska anordningar, som äro avsedda att nyttjas ombord å

fartyg. Att så är fallet torde måhända redare, fartygskonstruktörer, fartygsbefäl

m. fl. icke ha kännedom om. Det förekommer i många fall, att

tillverkare och försäljare vända sig till arbetarskyddsstyrelsen för att få

dess uttalande om huruvida viss maskin eller annan teknisk anordning är

så utförd, att den motsvarar fordringarna enligt arbetarskyddslagen. I det

fall sådan framställning gäller maskin, ångpanna, tryckluftbehållare e. d..

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

som är avsedd att användas ombord å fartyg och för vilken särskilda föreskrifter

meddelats av sjöfartsstyrelsen, uppkommer givetvis fråga huruvida

arbetarskyddsstyrelsen skall pröva och avgöra om maskinen, ångpannan

etc. uppfyller föreskrifterna i fråga. Detta torde i dylikt fall böra ankomma

på den myndighet som meddelat desamma, och ett sådant ärende

bör följaktligen handläggas av sjöfartsstyrelsen. Det får emellertid anses

vara av vikt, att redare och fartygsbyggare äga kännedom om de skyldigheter

i arbetarskyddshänseende, som enligt 45 § åvila tillverkare, försäljare,

installatörer in. fl. av maskiner, redskap och andra tekniska anordningar.

Eftersom vissa sådana anordningar kunna komma att brukas såväl

ombord å fartyg som i land, böra emellertid i båda fallen ställas såvitt

möjligt samma säkerhetskrav på dessa. Det torde också vara av vikt,

att redare och fartygsbefäl känna till att de såsom upplåtare äro enligt 45 §

skyldiga tillse, att maskin, redskap e. d. som upplåtes för att begagnas av

stuveriarbetare eller andra icke ombordanställda erbjuder betryggande säkerhet.

Medicinalstyrelsen framhåller, att frågan om åtgärder för sjöfolkets hälsa

och till skydd mot olycksfall och ohälsa i allt väsentligt måste betraktas

från samma synpunkter som gäller beträffande de hälsovårdande aspekterna

på varje annan arbetsplats. Detta gör det i hög grad önskvärt att

hygienisk expertis får tillfälle att, redan innan ritningar till ett nytt fartyg

godkännes, framföra synpunkter och förslag till ändringar som anses vara

ur medicinsk-hygienisk synpunkt nödvändiga eller önskvärda.

Statens institut för folkhälsan påpekar, att en föreskrift om dricksvattnets

beskaffenhet även bör intagas i lagen. Institutet fäster också uppmärksamheten

på att arbetarskyddslagen föreskriver att för skyddsombud

skall finnas ersättare, vilket ej är fallet i det framlagda förslaget. Vidare

stadgas i förslaget att skyddsombud skall väljas, om antalet anställda uppgår

till minst tio medan motsvarande minimiantal i arbetarskyddslagen har

angivits till fem. Något motiv för denna avvikelse synes institutet ej föreligga.

Departementschefen

Allmänna föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall

i arbetet återfinns i arbetarskyddslagen. Arbetsgivare är sålunda enligt

7 § i lagen skyldig att iaktta allt som — med hänsyn till arbetets natur och

de förhållanden under vilka arbetet bedrivs samt arbetstagarens ålder, yrkesvana

och övriga förutsättningar för arbetet — skäligen kan fordras för

att förebygga att arbetstagaren ådrar sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas

av olycksfall däri. Arbetstagaren är skyldig att använda de skyddsanordningar

som finns, att noga följa i lagen eller med stöd av lagen meddelade

föreskrifter och att även i övrigt iaktta tillbörlig försiktighet och medverka

till att ohälsa och olycksfall förekommes. Till komplettering av dessa

mera allmänna stadganden innehåller lagen ett stort antal specificerade be
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungi. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

stämmelser. Där anges bl. a. hur arbetslokalen skall vara inrättad i skyddshänseende

och att arbetstagare vid arbetsplatsen skall ha tillgång till dricksoch

tvättvatten, toaletter m. in. Det uppställes också krav på skyddsanordningar

för motorer, maskinella anläggningar, lyft- och transportanordningar

m. m. för att förekomma olycksfall i arbetet.

De sakkunniga har i sitt betänkande erinrat om att arbetarskyddslagen

genom särskild föreskrift i 3 § undantagit arbete som är att hänföra till

skeppstjänst från lagens tillämplighet. Arbetarskyddet ombord har högst

knapphändigt reglerats i några sjöförfattningar. Generella bestämmelser

av arbetarskyddsnatur återfinns i sjölagen och sjömanslagen. Vissa föreskrifter

finns också för befälhavare, när det gäller fartygets lastnings- och

lossningsredskap m. m. De sakkunniga har funnit ett klart behov föreligga

av enhetliga och lättöverskådliga regler rörande arbetarskyddet ombord,

överensstämmande med dem som finns i land. Emellertid har de

sakkunniga kommit till den uppfattningen att de speciella förhållandena till

sjöss gör att arbetarskyddslagen ej bör göras direkt tillämplig i fråga om

skeppstjänsten. Lagens stadganden är dock så allmänt avfattade att de sakkunniga

ansett dem kunna vara vägledande vid utformningen av reglerna

om skydd på fartyg. I ett särskilt kapitel i säkerhetslagen har de sakkunniga

sammanfört arbetarskyddsbestämmelser av mera allmän natur. I enlighet

med tidigare anförda principer har detaljföreskrifter förutsatts inflyta

i tillämpningskungörelsen.

Vid remissbehandlingen har de sakkunnigas förslag om arbetarskyddet

ombord i sina huvudlinjer tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Allmänt sett kan sägas att utvecklingen i fråga om sjöfolkets arbetsförhållanden

i allt högre grad inneburit att arbetsvillkoren till sjöss närmats

dem som gäller vid anställning i land. På lagstiftningens område kan erinras

om den nya sjöarbetstidslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1960 och

som i flera hänseenden samordnade sjöfolkets arbetstid med den som tilllämpas

i land. Med Kungl. Maj :ts bemyndigande har jag under den gångna

hösten även tillsatt två utredningar, den ena med uppgift att parallellt med

1963 års arbetstidskommitté undersöka förutsättningarna för en ytterligare

arbetstidsförkortning till sjöss och den andra med uppgift att överse

sjömanslagen i syfte att nå samklang med den utveckling som ägt rum

under senare tid. Även förhandlingsvägen har utvecklingen medfört allt

större överensstämmelse mellan sjöfolkets och övriga arbetstagares arbetsförhållanden.

Den tekniska utvecklingen mot specialfartyg och mot allt

större enheter samt den samtidigt allt starkare mekaniseringen av fartygens

drift har också medfört att arbetet ombord alltmera fått allmän industriell

prägel.

Det framstår som självklart alt de principer som fått sitt uttryck i arbetarskyddslagen

och avser att garantera sunda och säkra arbetsförhållanden

bör gälla även ombord på våra fartyg. Då handelsfartygen under långa

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

tider utgör både arbetsplats och hem för de ombordanställda, får arbetarskyddet

självfallet eu särskild betydelse. I vidare mening kan även sägas

att samtliga centrala frågor rörande fartygs säkerhet som sjövärdighet, lastning

och bemanning är arbetarskyddsfrågor.

På grund av sjöfartens speciella natur kan arbetarskyddslagens tillämpningsområde

inte utan vidare utvidgas att omfatta skeppstjänsten. Jag finner

därför riktigast att såsom de sakkunniga föreslagit införa regler om

åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall i lagstiftningen om säkerheten

på fartyg.

I fråga om den närmare utformningen av lagförslaget delar jag bl. a.

Landsorganisationens och Svenska sjöfolksförbundets ståndpunkt att i vart

fall arbetarskyddslagens huvudstadganden efter vissa justeringar, föranledda

av de speciella förhållanden ombord, i sin helhet upptages i lagen. Jag

har heller ingen erinran mot att arbetarskyddslagens regler om skydd för

skyddsombud och ledamot av skyddskommitté mot trakasserier från arbetsgivares

sida införes i lagstiftningen och att tiden för talans väckande i

trakasserimål blir längre än den som gäller till lands.

Vid remissbehandlingen har Landsorganisationen framhållit vikten av

att arbetarskyddslagens begränsningar med avseende på minderårig arbetskraft

— varmed förstås den som icke fyllt 18 år — göres tillämpliga

även på ombordanställd sådan arbetskraft.

Begränsningarna beträffande minderårigs anställning ombord regleras

f. n. i sjömanslagen. Bestämmelserna har tillkommit i nordiskt samarbete.

Den av mig tillkallade utredningen rörande översyn av sjömanslagen har

såsom en av sina uppgifter att pröva det av Landsorganisationen framförda

önskemålet om höjning av minimiåldern för ombordanställning. Med hänsyn

härtill är jag icke beredd att i förevarande sammanhang ta ställning

till detta spörsmål.

Arbetarskyddslagen innehåller bestämmelser om samverkan mellan arbetsgivare

och arbetstagare. Dessa innebär att man på arbetsställen, där det

regelbundet sysselsättes minst fem arbetstagare, skall utse ett skyddsombud

som skall företräda arbetarna i frågor rörande sundhet och säkerhet i arbetet.

Sysselsättes minst 50 arbetstagare på ett arbetsställe skall det finnas

en av skyddsombud och företrädare för arbetsgivare sammansatt skyddskommitté

som skall verka för sundhet och säkerhet i arbetet. För att ge

ökad stadga och fasthet åt de ombordanställdas representation anser jag

det erforderligt att i lagen intaga bestämmelser om skyddsombud och, beträffande

de större fartygen, om skyddskommitté bestående av företrädare

för redaren och av skyddsombud.

Den avvikelsen från föreskrifterna i arbetarskyddslagen finner jag böra

ske att krav på den större partsrepresentationen uppställes redan vid en

besättning om 25 man. I likhet med sjöfartsstyrelsen anser jag det icke

lämpligt att befälhavare medges rätt att bland manskapet utvälja person till

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

skyddsombud. Om besättningen inte skulle utse skyddsombud faller sålunda

frågan.

Såsom arbetarskyddsstyrelsen påpekat anser jag en hänvisning bör göras

i lagen till de skyldigheter som i skyddshänseende åvilar tillverkare och försäljare

av maskiner m. m.

I ett senare avsnitt kommer jag att föreslå en obligatorisk skyldighet för

redare eller skeppsbyggare att inge ritningar rörande fartyg under byggnad

till den centrala tillsynsmyndigheten för granskning. Avsikten är att denna

ritningsgranskning även skall ge utrymme för hygienisk expertis att positivt

verka för att fartyget ges en tjänlig utformning från hälsosynpunkt. I

detta sammanhang bör de under senare år alltmer påtalade hörselskadorna

hos bl. a. maskinpersonalen ombord ägnas särskild uppmärksamhet.

E. Fartygs lastmärke

De sakkunniga

De sakkunniga erinrar om att fartyg med en minsta bruttodräktighet av

150 registerton enligt 9 § tillsynslagen skall vara försett med lastmärke, som

visar dess minsta tillåtna fribord, om det befordrar gods eller passagerare i

utrikes fart eller i östersjöfart mellan svenska hamnar.

Frågan om att utvidga lastmärkestvånget har varit föremål för övervägande

vid några tillfällen, senast med anledning av en av Sveriges fartygsbefälsförening

år 1951 gjord framställning att alla fartyg, oavsett storlek

och fart, skulle förses med lastmärke. Framställningen avstyrktes av Sveriges

redareförening under hänvisning till att förslagets genomförande kunde

minska det mindre tonnagets konkurrenskraft i förhållande till utländska

fartyg av motsvarande storlek och ej heller vore påkallat från säkerhetssynpunkt.

Sistnämnda skäl mot förslaget anfördes även av Sveriges segelfartygsförening.

I yttrande till Kungl. Maj :t fann kommerskollegium, att

lastmärke borde krävas även för fartyg i kustfart mellan svenska hamnar,

men avstyrkte i övrigt framställningen under åberopande att sjövärdighetsbesiktning

erfordrades för att förse fartyg med lastmärke, att svenska fartyg

med en bruttodräktighet understigande 100 registerton ej är underkastade

besiktningsskyldighet samt att därför och av hänsyn till konkurrensen

frän utländska fartyg lastmärkestvång icke borde föreskrivas för berörda

svenska fartyg. För att ej lämna nedlastningen av dessa fartyg helt oreglerad

förordade kollegium, att för sådana fartyg borde föreskrivas ett minsta

fribord av 15 cm. Fartygsbefälsföreningens framställning föranledde ej någon

författningsändring.

Under samtal som de sakkunniga haft med representanter för sjöfartsorganisationer

har — omtalar de sakkunniga — Sveriges fartygsbefälsförening

föreslagit att tonnagegränsen för lastmärkestvång skall sänkas. För
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

slaget har i princip godtagits av Sveriges redareförening men avvisats av

Rederiföreningen för mindre fartyg. Sveriges fiskares riksförbund har i

princip motsatt sig förslaget.

Enligt de sakkunniga bör sjövärdighetsbesiktning — som tidigare framhållits

-— utsträckas till att omfatta fartyg om minst 20 bruttoregisterion.

Härigenom vinnes nämligen en effektiv, fortlöpande tillsyn över främst åtskilliga

mindre fartyg med hög ålder. Vad angår fiskefartygen torde moderna

krav på sjösäkerhet nödvändiggöra en sådan rådgivande och övervakande

verksamhet, som fartygsinspektionen kan utföra i samband med nybyggnader

och ombyggnader av fartygen. Om de sakkunnigas förslag att

utsträcka tvånget att underkasta fartyg sjövärdighetsbesiktning blir antaget,

föreligger icke längre i det av kommerskollegium tidigare åberopade

hänseendet hinder mot att töreskriva lastmärken för fartyg med mindre

bruttodräktighet än 150 registerton.

Det synes vidare enligt de sakkunniga föreligga ett påtagligt behov såväl

för befälhavare som för tillsynsmyndigheten att med säkerhet kunna bestämma

att ett fartyg icke är för djupt nedlastat. Den tidigare berörda utredningen,

avseende haverier under 20-årsperioden 1940—1959 ger nämligen

vid handen att ett betydande antal fartygsförlisningar som drabbat

tonnaget under 150 ton med stor sannolikhet berott på för djup nedlastning

eller annan olämplig lastning. Att på ett enkelt men samtidigt effektivt

sätt kontrollera nedlastningen torde icke låta sig göra utan att fartygen

åsatts lastmärke. Det torde inte vara uteslutet att förlisningarna åtminstone

i en del fall kunnat förebyggas, om lastmärken funnits och man kunnat

kontrollera att fartygen inte varit för djupt nedlastade. Lastmärken synes

därför — framhåller de sakkunniga— vara ett gott hjälpmedel att öka säkerheten

för de ombordvarande och fartyget.

De sakkunniga har sålunda kommit till den uppfattningen, att lastmärkestvånget

bör utsträckas till alt omfatta även mindre fartyg än sådana

om 150 bruttoregisterton. Förslaget överensstämmer härutinnan med vad

som redan gäller i Danmark, Nederländerna, Norge och Västtyskland. I

dessa länder finnes lastmärkestvång för i princip alla fartyg som omfattas

av den fortlöpande tillsynen. Den nedre gränsen för tillsynstvånget är i

Danmark 20 bruttoton och i Norge 25 bruttoton. Någon anledning att för

svenska fartyg avvika från den sålunda tillämpade gränsdragningen finnes

icke. I enlighet härmed bör alla fartyg med en bruttodräktighet av minst 20

registerton förses med lastmärken,.

Vidare påpekar de sakkunniga att lastmärkestvånget i Danmark gäller för

fartyg i vidsträcktare fart än vad som i dess lagstiftning anges såsom inskränkt

lart, medan Norge uppställer krav på lastmärken för fartyg som

nyttjas i varje slags fart. Förslaget ansluter sig i denna del till de norska

bestämmelserna och innebär sålunda att lastmärkestvånget skall gälla för

alla farter.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

Efter framställning av Sveriges fartygsbefälsförening har de sakkunniga

övervägt att även föreslå en bestämmelse om lastmärke, utvisande ett fartygs

största tillåtna fribord. I praktiken innebär en dylik bestämmelse, att

man skulle reglera barlastning av fartyg. Att fastställa barlastmärke låter

sig väl göra tekniskt, men barlastmärken på svenska fartyg skulle lätt kunna

vålla missförstånd av myndigheterna i utländska hamnar, där man saknar

regler om sådant märke. Frågan om införande av barlastmärke bör enligt

de sakkunniga upptagas i ett vidare sammanhang vid en revidering av

lastlinjekonventionen. Med de förbättrade möjligheter att bedöma fartygs

stabilitets- och flytbarhetsegenskaper som sjöfartsstyrelsen föreslås få genom

föreskrifter om skyldighet att insända fartygsritningar till styrelsen för

granskning, torde styrelsen kunna tillse att nybyggda fartyg får tillräckligt

medeldjupgående och lämpligt trim — rätt avvägning mellan djupgåendet

föröver och djupgåendet akteröver — vid barlastresor. Av nu anförda

skäl har de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga förslag om särskilt

barlastmärke.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om fartygs lastmärke har i huvudsak tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av övervägande antalet remissinstanser. I flera remissyttranden

har dock framhållits, att utvidgningen av lastmärkestvånget till

att generellt avse alla fartyg — således även fiskefartyg och fartyg som ej

befordrar gods eller passagerare — inte kan anses motiverad. Några remissorgan

anser att skäl överhuvudtaget inte föreligger att ändra gällande bestämmelser.

Sjöassiiradörcrnas förening finner utredningens förslag om den utvidgade

skyldigheten att föra lastmärke vara välbetänkt. Erfarenheten att det

i mycket stor utsträckning är det mindre tonnaget, som drabbas av törlisningar

till följd av för djup nedlastning eller annan olämplig lastning, delas

av sjöförsäkringsbolagen. Det synes därför vara väl motiverat att utsträcka

lastmärkestvånget att omfatta även mindre fartyg än sådana om loO bruttoton

och däröver.

Sveriges fartygsbefälsförening hälsar med tillfredsställelse utredningens

förslag om lastmärkestvång för fartyg under 150 bruttoregister ton samt

föreslår att bestämmelser även meddelas om största tillåtna fribord vid

barlastresor. Till utveckling av sina synpunkter anför föreningen.

Föreningen har vid olika tilfällen framfört yrkanden om att alla fartyg

oavsett storlek och fart förses med lastmärke. Anledningen har varit de risker

fartyg och ombordvarande utsatts för, därigenom att fartyg, som saknar

lastmärke, ofta överlastas med sjöolyckor som följd. Då inom sjöfartsstyrelsen

utförd'' utredning utvisar att ett betydande antal fartygsförlisningar

med stor sannolikhet berott på för djup nedlastning, måste det anses vara

ett berättigat säkerhetskrav, att det framlagda förslaget genomföres. Observeras

bör att utredningens förslag jämväl omfattar bogserfartyg. Med tanke

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:Is proposition nr 132 år 1965

på den stora kättinglast, som timmer bogser are transporterar vid sina returresor,

är detta utredningens förslag välbetänkt även då det gäller dylika

fartyg.

Hänvisningar till konkurrensskäl, som hittills bidragit till att denna

säkerhetsåtgärd ej redan genomförts i vårt land, måste åsidosättas, så mycket

mer som lastmärke på smärre fartyg införts i angränsande och andra

länder.

Såsom i utredningen framhålles, har från Sveriges fartygsbefälsförenings

sida under utredningens gång framförts yrkanden om att fartyg även skall

forses med lastmärken utvisande största tillåtna fribord. Under hänvisning

till vissa därmed förenade svårigheter har utredningen stannat vid en rekommendation

att denna fråga bör upptagas i ett vidare sammanhang,

nämligen vid revidering av lastlinjekonventionen.

Vid längre barlastresor förekommer ofta, att man i vissa maskindrivna

fartyg får fylla vatten på akterdäck för att fartygets propeller skall komma

längie ner under vattenytan. Ett sådant arrangemang är emellertid icke

tillfredsställande. Vid rullning eller sättning begränsas vattenmängden väsentligt

med ty påföljande sämre resultat. Sjöolyckor och tillbud därtill har

också förekommit av den anledningen, att fartyg icke haft tillräckligt djupgående

under barlastresa.

I avbidan på att sådan prövning av frågan, som utredningen förordar,

kommer till stånd, föreslår föreningen, att föreskrift införes om att sådan

legel tillämpas vid barlastresor som användes under krigstid inom den

engelska marinen. För att medfölja en allierad konvoj föreskrevs att ett

barlastat fartygs propeller måste ligga helt under vattenytan och det förliga

djupgåendet uppgå till minst 2/3 av djupgåendet akterut. Därest införande

av en sådan bestämmelse icke anses lämplig, bör sjöfartsstyrelsen åläggas

att vid den av utredningen föreslagna granskningen av fartygs ritningar som

riktpunkt för sin bedömning av djupgåendet för barlastade fartyg tillämpa

förevarande regel.

Sjöf artsstyrelsen anser att genom vad som föreslagits om lastmärke en

mycket värdefull komplettering vunnits av hittills gällande säkerhetsföreskrifter.

Sjöfartsstyrelsen förordar emellertid att skyldigheten att inneha

lastmärke begränsas på samma sätt som i lastlinjekonventionen. Sjöfartsstyrelsen

anför i detta sammanhang.

De sakkunniga har föreslagit en kategorisk regel att alla fartyg med en

bruttodräktighet av minst tjugo registerton skall hava lastmärken. En dylik

generell regel synes sjöfartsstyrelsen näppeligen erforderlig. Internationella

lastlinjekonventionen undantager från lastmärkcsplikten fartyg, som uteslutande

användes för fiske, och fartyg, som icke befordrar gods eller passagerare.

För dylika fartyg torde något praktiskt behov av lastmärken icke

toreligga. Vissa slag av fiske- och lustfartyg är för övrigt så konstruerade alt

de vid avsett nyttjande aldrig kan nedlastas till ett anbragt lastmärke.

Sveriges redareförening framhåller som sin uppfattning att gränsen för

las t märkesskyldighet l>ör sättas vid 50 bruttoregisterton.

Sveriges fiskares riksförbund anser, att tullregistrerade fiskebåtar bör befrias

från skyldigheten att föra lastmärke och vara försedda med fribordscertifikat.

Riksförbundet anför.

3 Ilihang till riksdagens protokoll 1 samt. AV IM

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

Kapitlet om fartygs lastning föreskriver bl. a. skyldighet även tor fiskebåtar

över 20 ton att föra lastmärken och vara försedda med fribordscertifikat.

Den föreslagna skärpningen av de mindre fartygens skyldigheter motiverar

de sakkunniga med att överlastning eller fellastning av mindre båtai

orsakar många haverier. Den framlagda statistiken över haverier visar emellertid,

att fiskebåtar icke drabbats av haverier på grund av nämnda orsaker.

Fiskebåtarnas relativt stora motorrum och små lastrum medger icke någon

riskabel fellastning. Fiskefångsten förvaras i regel i lådor eller tunnor under

däck. Däckslast förekommer i synnerligen ringa omfattning och endast

vid ombordsaltning av sill i Nordsjön och vid Island. Ur praktiska synpunkter

torde det därför vara befogat och lämpligt att tullregistrerade fiskebåtar

befrias från de i detta kapitel angivna skyldigheterna.

Fiskeristyrelscn anlägger liknande synpunkter.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart anser att lastmärke icke alls behöver

införas för fartyg under 150 brutloregisterton. Kontrollen av att exempelvis

en lustbåt på en insjö icke tar för många passagerare — vilken kontroll

dock måste utövas av lokal myndighet — kan exempelvis bäst ske genom

räkning av passagerarna i stället för att lita till ett laslmärke med påtaglig

risk för felobservationer. Det torde vidare framstå som meningslöst med

lastmärke för bogserfartyg, som sällan medför annan last än bunkers.

Även Rederiföreningen för mindre fartyg avvisar en utvidgning av lastmärkestvånget.

Något belägg för att avsaknaden av lastmärke skulle ha

övat inflytande på förekomsten av fartygshaverier föreligger inte. De föreslagna

fribordsbestämmelserna överensstämmer inte med vad som gäller

i våra grannländer, under det att vi för närvarande i stort sett har samstämmighet

med särskilt dansk lagstiftning på området. Enligt rederiföreningens

åsikt har det inte framkommit något godtagbart skäl att ändra

gällande bestämmelser om lastmärke.

Departementschefen

Gällande sjösäkerhetslagstiftnings huvudstadgande, 5 a § sjölagen, innehåller

bl. a. föreskrift därom, att fartyg skall vara så lastat att säkerheten

för fartyg, liv eller gods ej äventyras. Närmare bestämmelser rörande befälhavarens

förpliktelser i detta avseende finns i 26 § sjölagen, som ålägger

befälhavare att i fråga om fartygets lastning särskilt tillse, att ej större

last intages, än fartyget bekvämt kan bära och rymma, och att fartyget

i intet fall lastas djupare än som angives genom det lastmärke, som kan

vara tillämpligt. Om ansvar för förseelse häremot stadgas i 292 § sjölagen.

Bestämmelserna kompletteras av 9 § tillsynslagen, vari föreskrives att

fartyg med en minsta bruttodräktighet av 150 registerton skall vara försett

med lastmärke, som visar dess minsta tillåtna fribord, om det befordrar

gods eller passagerare i utrikes fart eller i östersjöfart mellan svenska

hamnar. Sistnämnda bestämmelse tillkom genom lagändring år 1932 i samband

med att Sverige ratificerade 1930 års lastlinjekonvention.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

Såsom framgår av de sakkunnigas redogörelse har frågan om en utvidgning

av lastmärkestvånget till de mindre fartygen väckts vid några tillfällen

under senare år. Anledningen härtill har varit att eu betydande del av de

tartygsförlisningar som drabbat tonnage under 150 ton med stor sannolikhet

berott på för djup nedlastning eller annan olämplig lastning. De sakkunniga

anser det inte uteslutet att förlisningar åtminstone i en del fall kunnat

förebyggas om lastmärken funnits och kontroll kunnat ske, huruvida

fartygen varit för djupt nedlastade. Under hänvisning till att bl. a. våra

giannländer har lastmärkestvång lör mindre fartyg och att en effektiv

kontroll av fartygs lastning icke låter sig göra utan hjälp av lastmärken

har de sakkunniga föreslagit att alla fartyg med en bruttodräktighet av

minst 20 registerton förses med lastmärken.

Vid remissbehandlingen har förslaget i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av övervägande antalet remissinstanser. Från vissa håll har

dock gjorts gällande att det inte kan anses motiverat att utvidga lastmärkestvånget

till att avse alla fartyg och således även fiskefartyg och fartyg som

ej befordra gods eller passagerare. I några remissyttranden har förslaget

direkt förkastats.

Helt allmänt vill jag understryka att tillgängliga statistiska uppgifter visar

att åtskilliga sjöolyckor även under senare år inträffat till följd av för stark

nedlastning eller annan olämplig lastning. Särskilt har de mindre fartyg11

varit utsatta för olyckor av sådan art. En icke ringa del av dessa

fartyg är jämförelsevis gamla och av trä samt redan till följd därav icke

lämpade att särskilt under stormiga årstider föra tunga laster. Otvivelakligt

förhåller det sig så att lastmärket underlättar och ofta ensamt möjliggör

en verksam tillsyn över nedlastningen. Av vad jag tidigare sagt framgår,

att betälhavaren är den som närmast är ansvarig för ett fartygs nedlastning.

Såsom de sakkunniga också framhållit föreligger ett påtagligt behov

ej endast för tillsynsmyndigheten utan även för befälhavaren att med säkerhet

kunna bestämma att ett fartyg icke är för djupt nedlastat. Vid de överläggningar

som ägt rum i samband med översynen av betänkandet har också

från de ombordanställdas organisationer, ej minst från Sveriges fartygsbefälslörening,

framhållits vikten av att även fartyg under 150 bruttoregisterton

förses med laslmärken.

På grund av det anförda och mot bakgrunden av att de mindre fartygen,

enligt vad jag tidigare sagt, icke avses att hållas under samma kontinuerliga

tillsyn som det större tonnaget anser jag det skäligt att lastmärkestvånget

utvidgas att gälla fartyg ned till 20 bruttoregisterton.

I likhet med liera remissinstanser anser jag, att denna skärpning av gällande

bestämmelser bör beröra endast fartyg som befordrar passagerare

eller gods, varför förutom lustfartyg — som uttryckligen bör undantagas

bl. a. fiskefartyg och örlogsfartyg i regel faller utanför bestämmelserna

om lastmärke. Vad gäller bogserbåtar torde frågan om nedlastning på grund

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

av för stor kättinglast böra närmare regleras genom särskilda föreskrifter,

som utfärdas av tillsynsmyndigheten.

Erfarenheten av sjöolyckor visar att inte endast fartygs nedlastning utan

även dess barlastning kan äventyra fartygets säkerhet. Med anledning härav

har Sveriges fartygsbefälsförening framlagt vissa förslag som syftar till

att förhindra att fartyget får för högt fribord. Beträffande föreningens förslag

om ett särskilt barlastmärke på fartyget, som icke får underskridas,

delar jag de sakkunnigas uppfattning att detta bör upptagas vid eu revidering

av lastlinjekonventionen. En sådan revidering är av Mellanstatliga rådgivande

sjöfartsorganisationen (IMCO) utsatt att äga rum under nästa år

vid en särskild konferens i London. I avbidan på frågans lösning torde tillsynsmyndigheten

vid sin allmänna fartygskontroll kunna vaka över att

fartyg genom lämplig barlastning har tillräckligt djupgående när det går

barlastat. Vidare har den centrala tillsynsmyndigheten vid sin ritningsgranskning

beträffande fartyg under byggnad — enligt vad som i ett senare

avsnitt kommer att föreslås — möjlighet att verka för att fartyg kan få

en tillfredsställande barlastning.

Slutligen må framhållas att det bl. a. av konkurrensskäl föreligger en

önskan från Rederiföreningen för mindre fartyg att Sverige och Danmark

får enhetliga regler om lastmärken. Vid de överläggningar, som under departementsberedningen

ägt rum i denna fråga, har från dansk sida upplysts

att man överväger att införa ett generellt lastmärkestvång för fartyg

ned till 20 bruttoregisterton. Uppenbart är också att, om den svenska

lagstiftningen genomföres, våra bestämmelser kommer att tjäna till ledning

för vår tillsynsmyndighet vid bedömning av utländska fartygs nedlastning.

F. Fartygs bemanning

De sakkunniga

De sakkunniga erinrar om att i 5 a § sjölagen ges en föreskrift att fartyg

skall vara bemannat på betryggande sätt och därjämte en anvisning

om innebörden av denna föreskrift. För att ett fartyg skall anses betryggande

bemannat krävs att befäl och manskap vid längre resor skall vara

tillräckligt många för två vakter, både vad gäller skeppstjänsten på däck

och skeppstjänsten i maskinrummet. Genom tillkomsten av sjöarbetstidslagstiftningen

har —- påpekar de sakkunniga — tvåvaktsystemet emellertid

i praktiken ersatts med ett trevaktsystem. Även i 3 § nyttj andeförordningen

uppställes krav på trevaktsystem för maskinbesättningen \id långresa

i utomeuropeiska farvatten. I övrigt ges i nyttj andeförordningen föreskrifter

av innebörd att på passagerarfartyg alltid skall finnas behörigt

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 1,32 år 1065 69

befäl för att leda eller övervaka fartygets framförande och båtmän för fartygets

livbatar, övade och utbildade att hantera livbåtarna och att vara bea

havare for livbåt. Motsvarande föreskrifter om båtmän finns i såväl 1948

ars som 1960 års konventioner för betryggande av säkerheten för människoliv

till sjöss.

I fråga om minsta antalet befälspersoner ombord på ett fartyg och om

dessa personers kompetens ges, erinrar de sakkunniga, regler i sjöbefälskungore

sen den 8 juni 1900 (nr 487). Vad gäller radiotelegrafisternas an3

’ arbetsl,d och kompetens finns föreskrifter i både 1948 års och 1960 års

sakerhetskonventioner. Däremot saknas i fråga om manskapet - utöver eu

bestämmelse i kap. 5 regel 13 av de båda säkerhetskonventionerna, enligt

''! df hjrdragsslutande regeringarna förbinder sig att vidtaga åtgärder

o! att sakerstalla sådan bemanning på alla fartyg som med hänsyn till säei

heten för människoliv till sjöss är betryggande i vad angår besättningens

antal och behörighet — egentliga författningsföreskrifter som reglerar antal

och behörighet för olika kategorier manskap ombord.

Enligt de sakkunnigas åsikt utgör bemanningen ett så väsentligt led i de

ombordvarandes och fartygets säkerhet att ett särskilt avsnitt därom bör

intagas i eu blivande säkerhetslag. Då de sociala hänsynen redan blivit

beaktade i sjoarbetslidslagen, kan man i en lag om säkerheten på fartyg

aga fasta pa endast säkerhetens krav. Från sistnämnda synpunkt är det

tillräckligt att dar upptaga mycket allmänna bestämmelser

Föreskrifter om antal och kompetens för olika kategorier av manskapet

bär, framhåller de sakkunniga, såvitt gäller däcksbesättningen intagits i

7a..al(ldei kollektlvavtaI mellan Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksforbundet.

I avtalet regleras för fartyg i olika storleksklasser från

och med sadana med en lastkapacitet av minst 200 dödviktston det lägsta

an alet matroser, lältmatroser och jungmän som skall finnas ombord. Med

matroser forstås här bl. a. båtsmän, timmermän och rorgängare (långlotsai

). Del sags uttryckligen att brott mot avtalet icke anses ha skett, om

artyg avgar från hamn med eu bemanning som ej fyller minimiantalet

ot i etta beror pa att erforderlig personal icke fanns att tillgå i hamnen

Enhgt de sakkunniga förefaller de avtalsslutande parterna vara nöjda med

fn dy’lk reglering och torde ej önska alt få någon i författning intagen

bo in a n n i ngsska la. I detta sammanhang erinrar de sakkunniga om att de

med reglering av manskapsbeinanningen sammanhängande frågorna är

oiemål för översyn av 1957 års bemanningsutredning.

De sakkunniga berör även hur problemen med manskapsbeinanningen

osts i våra grannlander Danmark och Norge. I Danmark utfärdades år

1 .KO) eu författning om den från säkerhetssynpunkt nödvändiga besättningen.

Bestämmelserna om befälet är ganska kortfattade, men föreskrifterna

om manskapet är så mycket mera utförliga. Särskilda tabeller angående

minsta antalet personer tillhörande däcksmanskapet finnes för Ang
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

fartyg och för motorfartyg med en bruttodräktighet av minst 400 registerton.

Motsvarande norska bemanningslag är likaledes av år 1950. Den galer

i princip för alla maskindrivna fartyg med en bruttodräktighet av _a

registerton eller däröver, men det ankommer på den centrala tillsynsmyndigheten

att bestämma minimibesättningens sammansattmng for far yg

under 300 registerton. För större fartyg än de nu berörda finns tabeller

som upptager minsta antalet av såväl styrmän som båtsmän, matroser och

andra kategorier av däcksmanskapet liksom av maskinmanskapet jamte

köks- och mässpersonal. De sakkunniga nämner i detta sammanhang att

man i England reglerat manskapets sammansättning genom avtal mellan

tillsynsmyndighet och sjöfartsorganisationerna.

Vid sina överväganden av hithörande spörsmål har de sakkunniga kommit

till den uppfattningen, att anledning saknas att i förslaget upptaga

särskilda bemanningsskalor. De sakkunniga hänvisar till pågående utredning

i annan ordning av frågorna rörande manskapsbemanmng. Däremot

har det system, som på grund av kollektivavtalet mellan Sveriges redareförening

och Svenska sjöfolksförbundet redan tillämpas i praktiken, obestridliga

fördelar och bör enligt de sakkunnigas mening kunna tjana som

förebild för en genom författning reglerad ordning av an storre omfattning.

En sådan ordning skulle då göras tillämplig på alla besattmngskategorier.

För att ge ökad stadga åt denna ordning torde emellertid föreskrifterna

böra i huvudsak grunda sig på redarnas och de ombordanstalldas

erfarenhet av frågorna men likväl kunna utformas under ledning ax

sjöfartsstyrelsen. De sakkunniga föreslår att sjöfartsstyrelsen i samråd

med sjöfartsorganisationerna fastställer minimibesättning för tar yg.

Den föreslagna ordningen avses också kunna ge utrymme för reglering

av olika besättningskategoriers minimiantal och behörighet. Vad ang r

dessa spörsmål skulle man möjligen mot förslaget kunna anföra att sadana

bestämmelser redan finns i sjöbefälskungörelsen för fartygs- och mas mbefäl

Det må då enligt de sakkunniga påpekas att avsteg måst ske r n

kungörelsens bestämmelser på grund av bristen på kompetent befäl i stor

omfattning och att denna icke kan sägas tillvarataga säkerhetens mtresse.

Det torde därför få anses angeläget att säkerhetsfrågorna agnas ett okat intresse

och större uppmärksamhet, vartill förslaget nu öppnar möjlighet.

För att underlätta kontrollen av besättningens sammansattmng föreslås

att minimibesättning skall antecknas i en särskild tillsynsbok for fartyget,

vilken skall vara tillgänglig vid inspektion och annan undersökning.

Remissyttrandena

Förslaget att fartygs bemanning inte får understiga eu för fartyget fastställd

minimibesättning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

De närmast berörda organisationerna Sveriges redarefor
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 71

ening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet har sålunda

accepterat förslaget om minimibesättning. Vissa invändningar har dock från

dessa organisationers sida riktats mot lagförslaget men invändningarna har

i huvudsak endast avsett de krav som uppställes på vakthållningen ombord.

Redareföreningen har uttryckt farhågor att de föreslagna reglerna skulle

motverka eller förhindra en nödvändig rationaliseringsutveckling inom

svenska handelsflottan.

Fartygsbefälsföreningen och maskinbefälsförbundet har på grund avrådande

brist på behörigt befäl motsatt sig att behörighetskraven sättes

lägre än vad som kan anses tillbörligt.

Bemanningsutredninyen understryker, att bestämmelser om fartygs bemanning

näppeligen kan undvaras i en lag, vari huvudreglerna rörande säkerheten

på fartyg sammanföres. Utredningen anser att föreliggande förslag

loser bemanningsproblemet efter principer som torde få anses ändamålsenliga

och synes erbjuda en eftersträvansvärd möjlighet till fortlöpande

och smidig anpassning efter den snabba tekniska utveckling, som

präglar moderna sjöfartsförhållanden.

Beträffande förslagets närmare utformning anmärker bemanningsutredningen,

att fartygets minimibesättning bör fastställas för alla besättningskategorier

och avse personalens antal och behörighet. I sjöbefälskungörelsen

ges emellertid bestämmelser om befälets sammansättning för olika

fartyg och farter, dess behörighet och minsta antal. I denna kungörelse

föreslås ingen ändring. Enligt bemanningsutredningen bör därför en hänvisning

ske till sjöbefäl skungörelsen av innebörd att dess regler om befälets

behörighet och antal skall iakttagas vid fastställandet av minimibesättmngen.

Rederiforeningen för mindre fartyg anser att den föreslagna anordningen

med fastställda minimibesättningar har obestridliga fördelar

framför en i en bemanningslag fastställd bemanningsskala.

Departementschefen

De grundläggande bestämmelserna i fråga om bemanningen på fartyg

återfinns i 5 a § sjölagen. Enligt detta lagrum skall fartyg vara bemannad

på ett betryggande sätt. Härutöver ges en minimiregel som i stort sett innebär

att fartyg vid resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv

timmars oavbruten gång eller eljest är sådan afl skeppstjänsten måste

indelas på skift, måste ha tillräcklig besättning för att tvåvaktsystem skall

kunna tillämpas såväl på däck som i maskin. Genom tillkomsten av sjöarbetstidslagstiftningen

torde tvåvaktsysteinet i praktiken ha ersatts med

ett trevaktsystem. Bemanningsföreskrifterna är straffsanktionerade och

straffansvar åvilar i första hand befälhavare men, vid medverkan av redare,

även denne (292 § sjölagen). Vid prövning av fartygsbemanningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

torde även sjöbefälskungörelsens bestämmelser vinna beaktande. Dar ges

nämligen regler i fråga om antalet befäl ombord på ett fartyg och om dessa

personers kompetens. Däremot saknas författningsföresknfter som reglerar

antal och behörighet för olika kategorier manskap ombord. I gällande

kollektivavtal mellan Sveriges redareförening och Svenska sjofolksforbundet

har emellertid intagits föreskrifter om antal och kompetens for olika

kategorier av manskap, som tillhör däcksbesättningen. I avtalet regleras

för fartyg i olika storleksklasser från och med sådana med en lastkapacitet

av minst 200 dödviktston det lägsta antalet matroser, lättmatroser och jungmän

som skall finnas ombord.

De sakkunniga har kommit till den uppfattningen, att anledning saknas

att i förslaget upptaga särskilda bemanningsskalor. Däremot har det system,

som på grund av kollektivavtalet mellan Sveriges redareförening och

Svenska sjöfolksförbundet redan tillämpas i praktiken, obestridliga fordelar

och synes kunna tjäna som förebild för en genom författning reglera

ordning för alla besättningskategorier. För att ge ökad stadga åt denna ordning

torde föreskrifterna böra i huvudsak grunda sig på redarnas och de

ombordanställdas erfarenhet av frågorna men likväl kunna utformas under

ledning av sjöfartsstyrelsen. De sakkunniga föreslår sålunda att sjofartsstyrelsen

i samråd med berörda organisationer skall laststalla minimibesättning

för fartyg. Ett sådant förfarande avses också ge utrymme

för reglering av olika besättningskategoriers minimiantal och behörighet.

Förslaget om fartygs bemanning har i sina huvudlinjer tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av remissinstanserna. Bemanningsutredningen har

också i sitt remissyttrande påpekat att det skulle vara till gagn såval för

redare och befälhavare, vilkas skyldigheter rörande fartygens bemanning

är straffsanktionerade (jfr 292 § sjölagen), som för tillsynsmyndigheterna

att en enhetlig uppfattning om innebörden av begreppet »betryggande

bemanning» uppnås genom en författningsmässig bemanningsreglering.

Även jag finner övervägande skäl tala för att i den tillämnade sjösäkerhetslagen,

i vilken huvudreglerna rörande säkerheten på fartyg sammanföres,

upptaga grundläggande bestämmelser om fartygs bemanning.

Den av de sakkunniga föreslagna lösningen har accepterats av bemanningsutredningen

liksom av samtliga sjöfartsorganisationer. Denna positiva

inställning till förslaget finner jag mycket tillfredsställande. Föreskrifter

om befälsbemanningen finns visserligen i sjöbefälskungörelsen i vilken någon

ändring inte avses böra ske. Däremot saknas bestämmelser om manskapets

sammansättning till antal och kvalifikationer. Det kommer otvivelaktigt

att krävas betydande insatser ej endast från myndigheternas utan aven

från organisationernas sida för att skapa en ändamålsenlig och framsynt

praxis på detta område. Jag är väl medveten om de svårigheter den av de

sakkunniga föreslagna ordningen för fastställelse av minimibesattnmg på

skilda fartyg i praktiken kan komma att medföra. Mot bakgrunden av det

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 73

samarbete som råder mellan redareorganisationerna och de ombordanställdas

organisationer i hithörande frågor, anser jag mig ändock kunna tillstyrka

förslaget. Jag finner att det innebär en högst väsentlig och behövli

förbättring av gällande bemanningsregler och utgör ett betydelsefullt led 1

vara strävanden att skapa ökad säkerhet till sjöss. Det är också min förhoppning

att det föreslagna systemet skall erbjuda möjlighet — utan att säkerhetskraven

åsidosättes — till en fortlöpande och smidig anpassning av

tartygsbemanningen efter den snabba tekniska utveckling som präglar moderna

sjöfartsförhållanden.

Någon narmare reglering av hur minimibesättningen bör fastställas låter

sig knappast göras. Vissa allmänna synpunkter torde dock kunna läggas

på denna fråga. Förslaget förutsätter att för varje fartyg en individuell

provning sker av den erforderliga minimibesättningen. Denna bör självfallet

stallas 1 relation till sådana faktorer som fartygets storlek, beskaffenhet,

utrustning, användning och den fart vari fartyget nyttjas eller avses

att nyttjas. Sedan denna prövning skett, skall sjöfartsstyrelsen enligt

forslaget anteckna minimibesättningen i fartygets tillsynsbok och därvid

ange besättningens sammansättning till antal och kvalifikationer samt

det fartområde för vilket besättningen fastställts. Härigenom får tillsynsmyndigheten

möjlighet att snabbt konstatera om den faktiska besättningen

understiger den för fartyget fastställda. Ett fartyg för vilket minimibesättnmg

fastställts får enligt förslaget icke gå till sjöss, om besättningen understiger

det antal som angivits i tillsynsboken.

Minimibesättningen måste fastställas med utgångspunkt allenast från säkerhetskraven.

Vissa minimifordringar när det gäller besättningens antal

och kvalifikationer måste vara uppfyllda. Det bör exempelvis tillses att besättningen

är tillräcklig för en betryggande skötsel av fartygets framdrivningsmaskineri,

hjälpmaskiner eller andra anläggningar ombord, som är

av vikt för säkerheten. Vidare skall det kunna upprätthållas en tillfredsställande

vakttjänst ombord. Besättningen måste med andra ord beräknas

så, att fartyget vid varje tillfälle under resan kan framföras på ett betryggande

sätt från säkerhetssynpunkt. Slutligen måste besättningen räcka

till för en snabb och säker användning av fartygets räddnings- och brandslacknmgsanordningar.

Självfallet måste hänsyn tas till den reglering av

sjömannens arbetstid som skett i sjöarbetstidslagen.

En för sjöfarten besvärande omständighet utgör den rådande bristen på

befäl med utbildning som motsvarar behoven för skilda befattningar ombord.

En stor del av den svenska handelsflottans personal i befälsställning

saknar i sjobefälskungörelscn föreskriven behörighet. De allra flesta

som inte har föreskriven behörighet, har anställts med stöd av 38 § (bristmönstringsparagrafen)

i kungörelsen. Delta författningsrum lämnar visst

utrymme åt befälhavare att anställa icke behörig personal, nämligen om han

3f llihang till riksdagens protokoll 196!>. 1 samt. Nr 1.12

. aq

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

icke kunnat få person som varit behörig till befattningen. I övrigt har den

icke behöriga personalen antingen anställts med stöd av särskilt medgivande

av sjöf artsstyrelsen eller efter dispens av Kungl. Maj :t från behörighetsregler.

De av Kungl. Maj :t lämnade dispenserna gäller nästan uteslutande

befälhavare, en befälskategori som inte kan rekryteras med stöd a\

bristmönstringsparagrafen.

Visserligen kan sägas att denna brist på behörigt befäl icke är så allvarlig

som själva bristmönstringssiffrorna kan ge vid handen. De obehöriga

utgöres nämligen ofta av utländska sjömän som har kvalificerad befälsutbildning

bakom sig eller av dugliga och praktiskt kunniga personer ur

manskapsgrader. Bristen på yrkeskunnigt sjöfolk är det oaktat ett allvarligt

problem. Möjligheten att bristmönstra får inte medföra att allvarliga

ansträngningar inte göres för att förse vår handelsflotta med kompetent

sjöfolk. I detta sammanhang måste också understrykas att en bristmönstringsparagraf

inte får leda till att fartyget icke är betryggande bemannat.

Som nämnts straffas befälhavaren och, vid medverkan av redare, även denne

för överträdelse av bemanningsföreskrifterna i sjölagen. Tillsynsmyndigheten

måste följa denna fråga med största uppmärksamhet. Det må även

påpekas, att mönstringsförordningen ålägger mönstringsförrättare att tillse

att bristmönstring inte äventyrar fartygets säkerhet. Uteslutet är t. ex. att

ett fartyg får gå till sjöss med endast jungmän på däck, om fartyget enligt

tillsynsboken skall ha matroser och lättmatroser påmönstrade. Detsamma

gäller ifråga om maskinpersonalen.

G. Fartygsritningar och tillsynsbok

De sakkunniga

Jämlikt 1 § 3 mom. tillsynsförordningen kan beställare av fartyg, redare

m. fl., framhåller de sakkunniga, begära sjöfartsstyrelsens granskning

och godkännande av ritningar till fartyg. Bestämmelsen är blott fakultativ

— vederbörande är ej skyldig att söka godkännande av ritningarna men

om begäran gjorts angående granskning av ritningarna, kan styrelsen icke

undandraga sig att efterkomma framställningen. Endast i ett avseende, nämligen

i fråga om bostäder ombord, är beställaren eller redaren skyldig att

insända erforderliga ritningar för styrelsens godkännande. Stadgande härom

finnes i 3 § i den förut nämnda bostadskungörelsen den 30 december

1952 (nr 818) och gäller i fråga om nybyggnad eller ombyggnad av svenskt

fartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton samt för ett från

utlandet förvärvat fartyg av samma storlek.

Som ett led i strävandena att göra tillsynsverksamheten mer effektiv har

de sakkunniga funnit sig böra föreslå skyldighet för redare eller skeppsbyggare

att av sjöfartsstyrelsen inhämta godkännande av fartygsritning, innan

det arbete påbörjas som avses med ritningen. Eftersom det, på grund av

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

den snabba tekniska utvecklingen inom skeppsbyggeriet, kan förväntas att

bestämmelser om ritningsgranskning tid efter annan kan behöva ändras, har

det ansetts naturligt att de meddelas av Kungl. Maj :t i tillämpningskungö
Det

föreslagna systemet kommer enligt de sakkunniga att ge helt andra

och bättre möjligheter än hittills för den centrala tillsynsmyndigheten, sjöfartsstyrelsen,

att innan fartyget färdigställes kontrollera och positivt medverka

vid dess byggande. Detta är av särskild vikt beträffande fartygens sta
bditet.

Reglerna har befunnits bli av den betydelse, att de sakkunniga_

såsom förut anförts — ansett sig kunna under hänvisning till dem och på

i övrigt anförda skäl avstå från att föreslå en bestämmelse om särskilt

lastmarke som anger fartygs största tillåtna fribord, s. k. barlastmärke.

För att emellertid icke göra reglerna om insändande och granskning av ritningar

alltför betungande för både sökandena och sjöfartsstyrelsen föreslås,

att i tillämpningskungörelsen uppdrages åt styrelsen att i skälig omfattning

begränsa reglernas tillämplighet i fråga om fartyg med en bruttodräktighet

understigande 100 registerton. Inom denna storleksgrupp torde även

i fortsättningen komma att återfinnas bl. a. flertalet fiskefartyg, beträffande

vilka icke synes anledning begära ritningar i eljest erforderlig omfattning.

De sakkunniga erinrar om att enligt 26 § 1 mom. tillsynsförordningen

den som verkställer tillsynsförrättning skall underrätta redaren eller befälhavaren

om påträffade missförhållanden beträffande fartyget. Han skall

även ange de åtgärder som fordras för att avhjälpa missförhållandena. På

begäran skall underrättelse ske skriftligen.

Enligt de sakkunniga tillämpas i praktiken sedan lång tid ett system enligt

vilket det helt övervägande antalet förrättningar avslutas med skriftliga

meddelanden som utfärdas i fyra exemplar, av vilka fartygets ägare, befälhavaren

och sjöfartsstyrelsen erhåller ett var. Gäller meddelandet ett

fartyg som icke hör hemma i distriktet, sändes uppgift till Övriga distrikt.

Ett sådant meddelande utskrives, med ledning av anteckningar under

förrättningen, ofta forst i blyertskoncept och därefter i maskinskrift. Det

kan sålunda droja lång tid, innan befälhavaren får besked om brister och

erforderliga åtgärder för deras avhjälpande. Det är också svårt att vid senare

tillsynsförrättning konstatera, om bristerna blivit avhjälpta, eftersom

meddelandet till befälhavaren av denne kan medvetet eller omedvetet undanhållas

förrättningsmannen. Systemet medför även alltför mycket skrivarbete

for fartygsinspektörerna. Meddelandena bör i stället begränsas till

väsentliga anmärkningar. Allt annat bör kunna klaras av vid förrättningen.

Ägaren bor kunna få besked om vad som felas i samband med förrättningen

och ej som nm många gånger lång tid därefter.

Enligt dansk lagstiftning skall varje fartyg, påpekar de sakkunniga, vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

försett med en tillsynsbok, vari anteckningar göres dels- av tillsynsmyndigheten

om dess förrättningar dels på befälhavarens ansvar om periodiska

övningar med bärgningsredskap. Härvid framkomna brister och hur dessa

avhjälpts skall jämväl antecknas.

De sakkunniga föreslår att en dylik tillsynsbok införes även för Sveriges

del. Den synes väl ägnad att bidraga till ordning och reda och till

en förbättrad övervakning av att påtalade brister blir avhjälpta. Avsikten

är att förrättningsmannen skall göra sina anteckningar i boken %id förrättningen

och att han därvid skall kunna på en gång genom kalkering

— färdigställa erforderligt antal kopior av anteckningarna. Härigenom kommer

han att kunna använda åtskillig tid, som nu åtgår till skrivgöromål, för

direkt tillsynsarbete. Det skall dock här anmärkas att förrättningsmannen

har att göra mera utförliga anteckningar över sjövärdighetsbesiktningar.

Dessa anteckningar insändes till sjöfartsstyrelsen för att ligga till grund vid

utfärdande av fartcertifikat.

Utöver vad som nyss angivits om tillsynsbokens innehåll anser de sakkunniga

att den skall innehålla uppgifter om fartyget, dess maskinen och

utrustning samt om bemanningen — d. v. s. den fastställda mimmibesättningen

— vilka uppgifter skall bestyrkas av redaren eller dennes ombud.

Tillsynsboken föreslås till utformningen bli fastställd av sjöf artsstyrelsen.

För fartyg med en bruttodräktighet understigande 50 registerton bör tillsynsboken

kunna ges förenklad utformning.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om ritningsgranskning har särskilt berörts

av några remissinstanser, vilka i stort sett ställt sig kritiska till förslaget.

Kommerskollegium vänder sig främst mot tanken att fartygsritningar i

princip skall förhandsgranskas av statlig myndighet. En dylik åtgärd ter

sig både onödig och hinderlig. Nödvändig kontroll bör liksom hittills utövas

i efterhand. Skeppsbyggnadskonsten bör få utvecklas fritt utan den hämsko

som en statlig förhandsbedömning skulle utgöra, särskilt som det kan förutses

att den statliga myndigheten ej kommer att förfoga över de resurser

som erfordras för att kontrollen skall kunna utövas på ett tillräckligt kvalificerat

sätt och inom rimlig tid. Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen framför

liknande uppfattning.

Sveriges redareförening framhåller i detta sammanhang, att någon andring

i gällande praxis enligt föreningens uppfattning inte bör vidtagas. Sjofartsstyrelsen

bör sålunda endast erhålla ritningar som avser bostäder, vissa

pumparrangemang m. m„ medan däremot ritningar beträffande fartygets

konstruktion och konstruktionsdetaljer såsom hittills utan olägenhet kan behandlas

av ifrågavarande klassificeringsanstalt. Endast för det fall att farty
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

get icke ar klassat, bör sjöfartsstyrelsen få del av samtliga ritningar. Föreningen

har dock intet att erinra mot att sjöfartsstyrelsen tillställes stabilitets-

och flytbarhetsberäkningar för klassade fartyg. Liknande synpunkter

anlagges av Sveriges varvsindustriförening.

Hovrutten for Vastra Sverige ifrågasätter om inte den betydelsefulla nyhet

som bestämmelserna om granskning och godkännande av far tygsritningar

innebar borde åtminstone i vissa huvuddrag upptagas i lagen och inte såsom

nu föreslagits enbart i tillämpningskungörelsen.

Utredningens förslag om t i 11 s y n s b o k har i princip tillstyrkts eller

Jamnats utan erinran av övervägande antalet remissinstanser

Sjöfartsstyrelsen finner förslaget om tillsynsbok, som skulle möjliggöra

eu avsevard förenkling av fartygsinspektionens nuvarande rapporteringssystem,

ligga väl i linje med strävandena att förenkla inspektionens kontorsarbete

och tillstyrker förslaget. Enligt styrelsens mening bör dock i tillsynsbok

goras anteckningar endast av tillsynsmyndighet och sålunda icke av belalhavaren

eller annan ombord anställd.

Sveriges fartygsbefälsförening framhåller att förslaget om införande av

tillsynsbok torde få ses som ett led i förenkling av fartygsinspektionens rapportsystem,

varigenom tillsynen också skulle kunna göras effektivare. Förenmgen

rfrågasätter dock huruvida många av de uppgifter, som föreslås inorda

dan och vilka nu har sin plats i skeppsdagboken, verkligen bör antecknas

i tillsynsboken. I varje fall måste tillses, att samma uppgift icke

införes på mer an ett ställe. Internationellt är det vanligt att alla uppgifter

om fartygets angelägenheter återfinns i skeppsdagboken. Det kan måhända

vacka förvåning vid domstolsförhandlingar utomlands att sådana anteckningar

sker i tillsynsbok och ej i skeppsdagboken.

Rederiföreningen för mindre fartyg har i princip intet att erinra mot förslaget

om tillsynsbok men ifrågasätter dock lämpligheten av att befälhavare

^ skall åläggas föra en så omfattande och komplicerad bok,

som föreslagits. Om befälhavare ålägges sådan skyldighet, föreslår föreningen

att tillsynsboken beträffande fartyg under 300 bruttoton ges den enklast

tänkbara utformning.

GeneraltuUstyrelsen anser att i fråga om tillsynsboken kontrollen blivit

o\erdimensionerad, helst som den synes avse endast att tillsynsboken finns

ombord och ej hur den förs.

Sveriges redareförening anser sig icke kunna tillstyrka förslaget om tillsynsbok,

i vart fall icke i sådan form och med stöd av sådan motivering, som

anges i betankandet. Det förefaller som om införandet av tillsynsbok skulle

leda till betungande och överflödig dubbelföring av flera uppgifter. Befälhavaren

är nämligen alltjämt skyldig att införa flertalet här aktuella uppgifter

. skeppsdagboken. Det framgår ej av förslaget, huruvida utredningsmannen

avsett att tillsynsboken skall företes vid sjöförklaring.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

Departementschefen

De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna om fartygs ritningar

och tillsynsbok syftar till att göra kontrollen över fartygen mer effektiv.

Det finns f. n. ingen skyldighet för redare eller varvsägare att inge andra

ritningar än sådana som rör fartygs bostäder till sjöfartsstyrelsen för

granskning. Enligt de sakkunniga kommer de föreslagna reglerna om en

obligatorisk ritningsgranskning att ge helt andra och bättre mojligheter an

hittills för sjöfartsstyrelsen att före fartygets färdigställande kontrollera

och positivt medverka vid dess byggande. Detta har av de sakkunniga ansetts

ha särskild betydelse i fråga om fartygs stabilitet. Reglerna har även

av de sakkunniga ansetts bli av den betydelse att de — såsom förut anförts

_ funnit sig kunna under hänvisning till bl. a. dessa regler avstå från att

föreslå ett stadgande om särskilt lastmärke för att utvisa fartygets största

tillåtna fribord, s. k. barlastmärke.

Förslaget om ritningsgranskning har berörts av flera remissinstanser,

vilka till övervägande del ställt sig negativa till förslaget.

Vid de kontakter, som under departementsberedningen av ärendet tagits

med företrädare för redare och varvsindustri, har framkommit att man särskilt

vänt sig mot skyldigheten att införskaffa godkännande av fartygsritning

innan det byggnadsarbete ritningen avser får påbörjas. Det har därvid

uttryckts farhågor att tillsynsmyndigheten på grund av bl. a. bristande resurser

skulle komma att hindra eller fördröja skeppsbyggnadsverksamheten.

Mot att inge nödiga ritningar för myndighetens information har i och

för sig ingen erinran framställts.

Enligt vad som framgår av vad jag tidigare sagt skall tillsynsmyndighet

vid särskild besiktning, s. k. sjövärdighetsbesiktning, konstatera att fartyget

är så konstruerat, byggt och utrustat att säkerhetens krav ar tillgodosedda

för den fart, vari fartyget avses att nyttjas. Den tekniska utvecklingen

inom skeppsbyggnadsverksamheten kan nu sägas ha medfört att denna besiktning

knappast låter sig göra, i vart fall icke inom rimlig tid, utan tillgång

till fartygsritningar. Även för mindre fartyg av icke komplicerat slag

torde tillgång till ritningar i hög grad underlätta sådan besiktning.

Tillsynsmyndigheten bör få tillgång till ritningar över varje fartygsbyggnad

som är underkastad offentlig tillsyn. Detta bör lämpligen ske i form av

åläggande för redare eller skeppsbyggare att, när fartyg bygges eller ombygges,

till tillsynsmyndigheten inge förekommande ritningar. Däremot bör

byggnadsarbetens igångsättande icke göras beroende av godkännande eller

annan åtgärd från tillsynsmyndighetens sida. Självfallet bör dock vederbörliga

ritningar — såsom f. n. gäller fartygs bostadsritningar — insändas

till myndigheten innan byggandet påbörjas, så att myndigheten har möjlighet

att påtala förekommande brister eller fel. Dessa skulle annars mahända

upptäckas först vid sjövärdighetsbesiktningen och då medföra stora

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965 79

kostnader att rätta till. Såsom de sakkunniga föreslagit bör erforderliga

lättnader medges i fråga om ingivande av ritningar för klassade fartyg. Även

rörande utländskt fartyg som övergår i svensk ägo bör föreskrivas att ritningar

skall inges till tillsynsmyndigheten. De grundläggande bestämmelserna

1 nu förevarande ämne bör, såsom hovrätten för Västra Sverige anfört,

upptagas i säkerhetslagen.

Beträffande tillsynsboken har de sakkunniga erinrat om att tillsynsmyndigheten

enligt gällande bestämmelser skall underrätta redare eller befalhavare

om påträffade missförhållanden beträffande fartyg. I praktiken

har emellertid — påpekar de sakkunniga — underrättelsesystemet icke

fungerat tillfredsställande bl. a. på grund av en tidsödande utskrivning av

forrattmngsanteckningar. Det kan sålunda dröja lång tid innan befälhavaren

far besked om brister i fartyget och de åtgärder som måste ridtagas

for att avhjalpa dessa brister. Med hänvisning till de danska reglerna på

området föreslår de sakkunniga att varje fartyg skall vara försett med tillsynsbok.

I denna skall enligt de sakkunnigas förslag anteckningar göras av

tillsynsmyndigheten om dess förrättningar, om anmärkning som därvid

framkommit och om åtgärd som vidtagits med anledning av anmärkningen

Det skall vidare åligga befälet att i boken göra anteckningar om verkställda

övningar med brandsläckningsanordningar och bärgningsredskap och därjämte

om andra förhållanden av betydelse för tillsynen. Förslaget om tillsynsbok

har i huvudsak mottagits positivt av de berörda remissinstanserna.

Även jag finner att sådan bok i väsentlig grad kommer att underlätta tillsynsmyndighetens

arbete och verksamt bidraga till att göra fartygskontrollen

effektivare. Jag tillstyrker därför i princip förslaget. I likhet med flera

remissinstanser är jag dock inte beredd att biträda förslaget om att jämväl

befälet skall ha skyldighet att göra anteckningar om vissa inträffade förhållanden

ombord som bär betydelse för säkerheten. Tillsynsboken bör endast

ses som en förrättningsbok. Anteckningar om t. ex. brand- och livbåtsövningar

under fartygs resa torde som hittills böra ske i skeppsdagboken. Beträffande

händelse ombord som är av betydelse för sjövärdigheten torde befälhavaren

däremot lämpligen böra åläggas rapporteringsskyldighet till tillsynsmyndigheten.

H. Tillsynsorganens förstärkning genom biträde av tull- och lotspersonal

De sakkunniga

De sakkunniga erinrar om att i fartygsinspektionens arbete ingår bl. a.

att utan samband med annan förrättning kontrollera fartygs lastning och

barlastning. For att gora tillsynen över lastningen effektivare än hittills utan

att fördenskull utöka personalen hos fartygsinspektionen föreslås nu —

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

efter förebild i motsvarande lagstiftning i Danmark, Norge, Nederländerna

och Västtyskland — att andra tjänstemän i offentlig verksamhet, vilka har

att taga befattning med fartyg, skall få vissa kontrolluppgifter i den omfattning

som de är lämpade därför.

De sakkunniga föreslår till en början att befattningshavare vid tullväsendet

vid in- och utklarering skall undersöka att på fartyget medföres tillsynsbok

och behövliga certifikat. Eftersom tullklarering av ett fartyg inte alltid

föranleder förrättning ombord, har man ansett att tulltjänsteman inte bör

vara skyldig att kontrollera lastningen i andra fall än vid förrättning ombord.

Då tulltjänsteman i regel icke har teknisk eller nautisk utbildning, har

hans nämnda skyldighet tillika begränsats till att avse kontroll av nedlastningen

i förhållande till tillämpligt lastmärke. Däremot har lots — statsanställd

eller kommunal befattningshavare eller, vad angår förhållandena på

Vänern, i enskild tjänst anställd — ansetts genom sin nautiska utbildning

skickad kontrollera även övriga frågor angående lastning. Finner lots- eller

tulltjänsteman anledning till anmärkning som icke är av ringa betydelse,

skall han enligt förslaget genast anmäla förhållandet till överinspektören.

Han får icke utan dennes medgivande låta fartyget löpa ut.

Den undersökningsplikt och anmälningsskyldighet som sålunda föreslås

för lots- eller tulltjänsteman har de sakkunniga inte ansett mera betungande

än att den torde kunna fullgöras utan intrång i övriga tjänsteåligganden.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att tull- och lotspersonal skall biträda vid tillsynen

över lagens efterlevnad har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av övervägande

antalet remissinstanser. Flera remissorgan har emellertid ställt sig

negativa till förslaget.

Generaltullstyrelsen förklarar sig i princip positivt inställd till att tullverket

biträder vid tillsynen.

Sjöassuradörernas förening finner den föreslagna utökningen av kontrollorganen

med befattningshavare vid tull- och lotsverken befogad lramför

allt med hänsyn till de nuvarande svårigheterna att erhålla en effektiv

kontroll av lastningen av fartyg, som anlöper mera avsides belägna svenska

hamnar. I betänkandet redovisad statistik ger belägg för att just sådana fartyg

ofta drabbas av sjöolyckor till följd av överlastning. Bestämmelsen öppnar

vidare möjlighet till en förbättrad kontroll av utländska fartyg som lastar

i svenska hamnar.

Sveriges fartygsbefälsförening har i princip intet att erinra mot vad som

föreslagits beträffande skyldighet för bl. a. befattningshavare vid tullväsendet

att till överinspektör anmäla då fall av överlastning föreligger. Det förutsättes

att övervakningsmyndigheten vid införande av denna utökade säkerhetskontroll

skall utfärda så klara instruktioner för dem som icke är

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

fackmän, att fartyg ej skall kvarhållas till följd av misstag från anmälarens

sida. Föreningen hyser den uppfattningen, att det föreslagna åläggandet för

lotspersonalen skulle få betydelse som ett effektivt — och behövligt — medel

mot tendenser att överlasta fartyg.

Sjöfartsstyrelsen finner det föreslagna systemet vara alltför onyanserat

och i behov av översyn. Styrelsen anför.

Vad särskilt gäller lotspersonalen bör därvid beaktas, alt lotsning av ett

fartyg är en serviceverksamhet i sjösäkerhetens intresse. Får lotsarna som

tjänsteplikt sig ålagda att till fartygsinspektör eller annan myndighet rapportera

varje anmärkning mot lastningen av lotsat fartyg, där anmärkningen

ej är av ringa betydelse, kan detta lätt leda till att många fartygsbefälhavare

drar sig för att anlita lots även om så eljest skulle ansetts

önskvärt av säkerhetsskäl. Å andra sidan är uppenbart att en lots, som

kommer ombord å ett fartyg, vilket på grund av dålig lastning eller andra

förhållanden synes honom vara i överhängande fara, icke bör stillatigande

lämna sin medverkan till att fartyget går till sjöss. I sådant fall bör lots

vägra lotsning av fartyget. Föreskrifter härom är intagna i lotsförordningen,

men de kan möjligen böra kompletteras i något avseende. Vägrar lots att

lotsa fartyg på grund av allvarlig brist i fartygets sjösäkerhet, bör han jämväl

anmäla förhållandet till fartygsinspektionen. Sjöfartsstyrelsen har intet

att erinra mot att stadgande härom meddelas i säkerhetslagen men

torde sådant även kunna lämnas genom reglementsföreskrift. Det må slutligen

framhållas, att lots för närvarande saknar och ej heller lämpligen bör

tilläggas befogenhet att förhindra avgång av fartyg från hamn.

Loisförbundet anser sig icke kunna godtaga den föreslagna tillsynsplikten

för lots. Förbundet anför.

I motiven framhålles, att denna lotsens kontroll — i motsats till tulltjänstemannens

— icke skulle begränsa sig till att avse kontroll av nedlastningen

i förhållande till tillämpligt lastmärke utan även övriga frågor

angående lastningen.

Redan en kontroll mot ett lastmärke kan i flera fall — även om nu formuleringen

fått den lydelsen, att den endast torde avse kontroll vid utlotsning

av fartyg — helt enkelt i praktiken icke utföras av lotsen. Här syftas bl. a.

till de fall då lotsen kallas att lotsa ett fartyg nattetid, då lastmärkena ej

kan iakttagas eller då fartyget ligger vid kaj, så att lastmärket är dolt. Det

är för mycket begärt, att en lots skulle påkalla särskild belysning nattetid

för att kontrollera lastmärkena eller med båt bege sig till utsidan av ett

fartyg för att kunna se lastmärkena.

När därtill (i motiven) åsyftas jämväl annan kontroll än mot lastmärken,

då blir förslaget ytterligare verklighetsfrämmande för vad som i praktiken

är möjligt. Huvudparten av lasten är i regel i lastrummen, som är

slutna, när lotsen kallas till sin förrättning. Det kan givetvis icke vara

meningen, att lastrummen skall öppnas och eu ingående kontroll mot lastplan

företagas. När detta icke kan vara fallet, så återstår däckslasten, dess

storlek, placering ocli surrning. Storleken måste bedömas med hänsyn till

rumslasten och samma är förhållandet med däckslastens placering. Siirrningen

kan, frånsett i mörker, visserligen iakttagas, d. v. s. att en surrning

är utförd, men knappast på vilket sätt så skett utan en ingående kontroll.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

Att lotsförbundet reagerar beror även på förslaget, att anmälan genast

skall göras till överinspektören och att fartyget icke får utlotsas utan dennes

medgivande. Först må ifrågasättas, om en överinspektör är tillgänglig

dygnet runt och att han kan ordna en inspektion utan dröjsmål vid anmälan

nattetid. Sedan uppkommer frågan, om lotsen blir skadeståndsansvarig

för en försening på grund av sådan anmälan, om det vid inspektionen

visar sig, att lotsen misstagit sig. Det gäller här betydande summor, ty

kostnaderna per timme för ett fartyg är väsentliga. Ett sådant skadeståndskrav

står icke i någon som helst proportion till lotsens löneförmåner och ej

heller till — om nu staten skulle bli ansvarig för lotsens felbedömning —

vad ett fartyg har att erlägga i lotsavgifter.

Å andra sidan skulle en lots, som uraktlåtit att göra anmälan, när det

sedan olyckligtvis visar sig, att fartyget genom lastningen ej varit sjovärdigt,

komma i en mycket svår situation.

Skall det bli en undersökningsplikt för lotsen och icke blott en bestämmelse,

som i praktiken ej kan komma i tillämpning, då fordras det föreskrifter,

att lotsen kallas flera timmar tidigare än vad nu är fallet för att

få tid att utföra eu kontroll, som det är någon mening med. Då måste

också vid flertalet lotsplatser personalstyrkan ökas och givetvis måste

särskild ersättning utgå till lotsen för varje undersökning.

Syftet med de sakkunnigas förslag torde vara, att lotsarna skulle biträda

fartygsinspektionen för att komma åt lagbrytare eller i varje fall för att

hindra att överträdelse sker. Om man emellertid, vilket de sakkunniga icke

synes ha beaktat, konstaterar, att ingenstädes i vårt land föreligger någon

skyldighet att kalla lots eller att ha lots ombord — erlägger befälhavaren

å lotspliktiga fartyg lotspenningarna, innan stämning för underlåtenhet

delgivits (lotsförordningen 51 § 1 inom.), är han fri från ansvar — då inser

man givetvis, att den föreslagna bestämmelsen om tillsyn av lots är ett

slag i luften. Vill vederbörande befälhavare taga med större last eller misstänker

han, att han fått ombord större last än som bort ske, då kallar han

helt enkelt icke lots men ser givetvis till, att mäklaren betalar lotspenningarna.

Redan nu uraktlåter ett stort antal fartyg årligen, ehuru lotspliktiga,

att anlita lots; siffran för 1961 var 7 669 fartyg. En bestämmelse, som

skulle medföra, att befälhavaren nödgas svara på, såsom han säkerligen tycker,

onödiga frågor från lotsens sida om lastningen, bli skyldig att förete

handlingar etc., skulle sannolikt medföra en sådan irritation, att även befälhavare,

som noga följer lastningsföreskrifterna skulle draga sig för att

få lots ombord. Det kan givetvis icke vara till någon förmån för sjöfarten

i våra ofta trånga farleder, att allt flera fartyg går utan lots. Redan nu är

siffran betydande, om man konstaterar, att flertalet medelstora och större

fartyg ehuru icke lotspliktiga anlitar lots och att totala antalet lotsade fartyg

1961 var 83 478.

Sveriges redareförening anser det orimligt att ålägga tjänsteman vid tullverket,

oavsett dennes tjänsteställning, befogenhet att avgöra, om giltiga

certifikat av olika slag finns ombord, ävensom huruvida fartyget är nedlastat

på ett behörigt sätt. Det kan icke förutsättas att de tulltjänstemän, vilka

förrättar klarering, i allmänhet har tillräcklig kompetens och erfarenhet för

att utföra sådan tillsyn. Stadgandet om lotsars befogenhet att anmärka mot

lastningen är av samma grunder otillfredsställande. Icke heller sådana be
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

fattningshavare torde alltid ha tillräcklig kompetens för att bedöma stabilitets-

och lastningsfrågor.

Rederiföreningen för mindre fartgg avvisar bestämt att tulltjänsteman

skall få de föreslagna befogenheterna att utöva kontroll och föreslår i stället

att hamnkapten eller hamnstyrman får samma åliggande. Dessa befattningshavare

är visserligen icke anställda i statens tjänst, men en överenskommelse

bör trots detta kunna träffas med hamnmyndigheterna att hamnbefälet

får utöva kontrollen i fråga.

Svenska hamnförbundet anser från principiell synpunkt inte riktigt att

den föreslagna tillsynsplikten ålägges den kommunala hamnlotspersonalen.

Det synes icke vara förenligt med svensk konstitutionell praxis, att en icke

statlig arbetsgivares personal på detta sätt ålägges tjänsteplikt och ansvar.

För hamnlots skulle otvivelaktigt uppkomma intrikata spörsmål i fråga om

såväl befogenheter som ansvar.

Departementschefen

Såsom jag tidigare anfört omhänderhas den statliga kontrollen beträffande

sjösäkerheten i vårt land av sjöfartsstyrelsen och statens fartygsinspektion,

som lyder under styrelsen. Fartygsinspektionen är uppdelad på

sju distrikt. Chef för fartygsinspektionsdistrikt är en överinspektör. Under

överinspektören tjänstgör fartygsinspektörer. I vissa avseenden utövas tillsynen

även av yrkesinspektionen och av mönstringsförrättare. Utom riket

åvilar en viss tillsynsskyldighet konsulerna. Polismyndighet är därjämte

skyldig att biträda tillsynsmyndigheten i dess verksamhet. I detta sammanhang

må erinras om att en upprustning av tillsynsorganisationen i huvudsaklig

överensstämmelse med ett av statskontoret upprättat förslag kommer

att inledas vid bifall till yrkande i prop. 1965: 1 (bil. 8 s. 88).

En nyhet i förhållande till gällande ordning utgör de sakkunnigas förslag

att icke endast polismyndighet och mönstringsförrättare utan även tull- och

lotspersonal skall biträda vid tillsynsverksamheten.

Jag vill till en början understryka att en av huvudtankarna i de sakkunnigas

förslag om säkerheten på fartyg är att skärpa tillsynen över bl. a. det

mindre tonnaget. En väsentlig uppgift i detta sammanhang — även beträffande

fartygsbeståndet i övrigt — är att övervaka att gällande säkerhetsföreskrifter

efterleves. En av förutsättningarna för en sådan övervakning är

att det bedrives en effektiv inspektionsverksamhet. Mot denna bakgrund bör

man se förslaget om att även tull- och lotspersonal skall biträda vid övervakningen,

personal som redan har sig ålagd offentliga tjänsteförrättningar

ombord på fartyg.

Under remissbehandlingen har uttalats kritiska uppfattningar om att lotsarna

skulle få skyldighet att medverka i fartygstillsynen. Man har från

lotsförbundet gjort gällande att ett sådant åliggande inte skulle ligga i linje

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

med att lotsning utgör en serviceverksamhet för sjöfarten. Skyldighet för

lots att rapportera överlastning kunde medföra obenägenhet hos befälhavare

att anlita lots. Beträffande tullpersonalens medverkan vid tillsynen har från

bl. a. Sveriges redareförening åberopats att denna personal knappast innehar

kompetens och erfarenhet för att utföra certifikats- och lastningsgranskning.

Jag vill erinra om att tullpersonal enligt gällande bestämmelser om skyddet

mot vattenförorening genom olja från fartyg har skyldighet att jämte

fartygsinspektionen utöva tillsyn. Denna verksamhet omfattar bl. a. granskning

av fartygs oljedagbok. Befogenhet har även givits lotsper sonal att ta del

av oljedagbok. Vidare ingår enligt gällande föreskrifter om sjötrafikövervakning

tullpersonal som en betydelsefull del i den polisiära organisationen på

området. I planeringen av denna verksamhet deltager även lotsmyndighet.

Sjöfartsstyrelsen har under hänvisning till gällande föreskrifter i lotsförordningen

funnit det uppenbart att en lots som kommer ombord på ett

fartyg, vilket på grund av dålig lastning eller andra förhållanden synes

honom vara i överhängande fara, icke bör stillatigande lämna sin medverkan

till att fartyget går till sjöss. I sådant fall bör lots enligt styrelsen vara

skyldig att vägra lotsning av fartyget.

De av lotsförbundet anförda skälen mot lots medverkan i fartygskontrollen

finner jag icke bärande. Jag anser en viss tillsyn över fartyg vara väl

förenlig med lots- och tullpersonals övriga tjänsteuppgifter. För att få till

stånd en effektiv tillsyn på detta område torde det även vara nödvändigt,

om icke statsverkets kostnader skall komma att stiga i alltför hög grad, att

såväl lots- som tullpersonal biträder i tillsynsorganisationen. Jag tillstyrker

därför de sakkunnigas förslag härutinnan. I administrativa författningar

bör emellertid anges denna personals skyldigheter och befogenheter vid tillsynens

utövande. Såsom de sakkunniga föreslagit bör den inskränka sig till

uppgifter av mera enkel och ej tidsödande natur såsom okulär besiktning

av fartygs nedlastning, granskning av certifikat och tillsynsbok samt rapporteringsskyldighet

till tillsynsmyndigheten.

I sakens natur ligger att tillsynen över fartyg vållar minst olägenhet i fartygets

seglationsförhållanden om den utövas när det ligger vid kaj eller eljest

i hamn eller på redd. Jag anser mig därför inte kunna tillmötesgå

Svenska hamnförbundets önskan att den kommunala lotspersonalen undantages

från skyldigheten att medverka i tillsynssystemet.

Då lots- och tullpersonal således avses biträda tillsynsmyndigheten i dess

verksamhet, anser jag det icke påkallat att föreslå ytterligare förstärkning

av tillsynsorganisationen — såsom en remissinstans föreslagit — med ytterligare

personal från hamnförvaltning. Jag finner det inte heller lämpligt

att vänerlotsarna som är anställda i enskild tjänst tages i anspråk för tillsynsverksamheten.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

85

I. Kostnader för tillsynen

De sakkunniga

Enligt tillsyiislagstiftningen (10 § tillsynslagen och 20 § tillsynsförordningen)

skall, erinrar de sakkunniga, kostnaderna för statliga tillsynsförrättningar

här i riket bäras av statsverket, varemot sådan sjövärdighetsbesiktning,

passagerarfartygsbesiktning och tillsyn för lastmärkes åsättande

som äger rum utomlands får bekostas av fartygsägaren. För de särskilda

certifikat som utfärdas efter verkställda tillsynsförrättningar uttages

dock en stämpelavgift som varierar efter fartygets storlek. Summan av dessa

stämpelavgifter uppgår för år till mycket blygsamma belopp. Det må

här anmärkas att för fartygs lanternor och kompasser uttages dels enligt

en den 1 juli 1927 fastställd instruktion för sjökarteverkets kontrollstationer

— vilka numera uppgått i fartygsinspektionen — särskilda förrättningsavgifter

för besiktning och dels därutöver avgift för lanterncertifikat

och kompasscertifikat. Nu berörda avgifter uppgår för år inte till mer än

ca 75 000 kronor. Statens inkomster i här angivna fall är därför av mycket

liten betydelse.

De sakkunniga understryker att förevarande författningsförslag innehåller

regler om en i förhållande till gällande rätt utvidgad och förbättrad tillsynsverksamhet.

En sådan tillsyn kan emellertid icke realiseras utan att en

förstärkning genomföres av såväl fartygsinspektionen som sjöfartsstyrelsens

fartygsbyrå. Det är ofrånkomligt att en nödvändig förstärkning av tillsynsorganisationen

drager med sig ökade kostnader för statsverket. Med

denna utgångspunkt har de sakkunniga sökt finna en väg att begränsa dessa

kostnader.

Klassificeringsanstalterna har genomgående belagt sina undersökningar

med avgifter av ofta betydande storlek, med vilka anstalternas verksamhet

finansieras. De sakkunniga erinrar vidare om att förrättningsavgiftcr av betydande

storlek uttages i Norge och Nederländerna, ehuru även där klassundersökningarna

beaktas vid de statliga tillsynsförrättningarna. Detsamma

är i viss mån förhållandet i England, där man uttager särskilt höga avgifter

för certifikat. Däremot har Danmark i stort sett samma system som för

närvarande tillämpas i Sverige.

En utvidgad och förbättrad tillsynsverksamhet kommer enligt de sakkunniga

sjöfarten tillgodo i form av ökad säkerhet. Det kan därför icke anses

oskäligt, att sjöfartsnäringen för denna fördel får bidraga till statens kostnader

för tillsynen.

De sakkunniga föreslår att Kungl. Maj:t får utfärda bestämmelser om

kostnaderna för tillsynen. I det fall då inspektionen uteslutande avser sociala

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

förhållanden ombord, bör enligt de sakkunniga avgift ej utgå. Detsamma

bör vara förhållandet när inspektion sker stickprovsvis.

De sakkunniga har beräknat det allmännas kostnader för den utbyggda

tillsynsorganisationen till 0,7 milj. kr. per år och föreslår att de&sa kostnader

täckes genom särskilda förrättningsavgifter.

Remissyttrandena

Till utredningens förslag om särskild avgift för tillsynsförrättning har

flera av remissinstanserna ställt sig kritiska.

Riksrevisionsverket har emellertid från de synpunkter verket har att företräda

intet att erinra emot att tillsynsverksamheten avgiltsbelägges.

Fiskeristyrelsen åter anser att kostnaderna för tillsynsverksamheten även

i fortsättningen bör stanna på statsverket. Styrelsen anför.

Dessa kostnader har vad fiskefartyg gäller hittills bekostats av staten

(undantag: radiotelefon m. m.). I betänkandet föreslås att de i stället skola

betalas av fartygsägaren. Av utredningen framgår att under årens lopp de

ackumulerade avgifterna uppgår till ganska betydande belopp. Av utredningen

inhämtas likaledes (jfr s. 250—251), att man i länder med statssubventionerat

fiske såsom Norge och England ansett sig kunna lägga betydande

tillsynsavgifter på fartygsägaren medan i länder med icke statssubventionerat

fiske såsom Danmark och Sverige staten i varje fall hittills fått stå för

avgifterna i fråga.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges fiskares riksförbund.

Kommerskollegium påpekar att förslaget synes förutsätta debitering av

ersättning för myndigheternas åtgöranden enligt grunder, som skulle bli

betydligt mera betungande än de som för närvarande tillämpas. Kollegium

anser, att en ändring av de för närvarande tillämpade grunderna icke bör

genomföras utan närmare överväganden bl. a. från sjöfartspolitiska synpunkter.

Sjöfartsstyrelsen framhåller att — alltsedan bestämmelser om fartygs sjösäkerhet

och om kontroll av efterlevnaden av föreskrifterna därom infördes

i svensk rätt —- kostnaderna för förfarandet vilat på det allmänna och icke

direkt belastat sjöfartsnäringen. Även om delar av kontrollförfarandet i viss

mån kan sägas innebära en serviceverksamhet för sjöfarten, anser sjöfartsstyrelsen

det likväl mindre välbetänkt att genomföra en ändring i törevarande

avseende i det läge, vari den svenska sjöfarten f. n. befinner sig.

Styrelsen vill förorda att frågan om att överföra hela eller viss del av kostnaderna

för fartygsinspektionen på sjöfartsnäringen prövas först i samband

med en allmän översyn av sjöfartens avgiftsbelastning.

Sveriges redareförening framhåller, att avgifter i princip icke bör utgå

oavsett hur tillsynsverksamheten utformas. Föreningen hyser — såsom

framgår av tidigare anmärkningar — starka betänkligheter mot det föreslagna

inspektionsförfarandet i och för sig. För att belysa de ekonomiska

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

konsekvenserna för näringen av de föreslagna avgifterna har föreningen låtit

verkställa vissa kalkyler, varav torde framgå att den svenska rederinäi

ingen, om betänkandet resulterar i en lagstiftning, skulle åsamkas en total

årlig merkostnad om flera miljoner kronor.

Rederiföreningen för mindre fartyg är visserligen på det klara med att

statsverket kommer att belastas med ganska stora kostnader för en så

vfdlyttig kontrollapparat som det nya systemet kommer att medföra, men

töreningen kan inte se annat än att, om staten utvidgar säkerhetskontrollen

av tartyg, det också är eu statens angelägenhet att svara för de i samband

därmed uppkomna kostnaderna. Samma principer som i Danmark bör tilllämpas.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart finner det inte rimligt att kostnaderna

för utökad kontroll i form av särskilda avgifter vältras över på sjöfarten.

Sveriges varvsindustriförening kan inte inse, varför man skall frångå

principen att statliga besiktningar skall bekostas av allmänna medel. Föreningen

anför i detta sammanhang.

Den situation, som för närvarande är rådande för den svenska varvsindustrin,

är allt annat än uppmuntrande. På grund av överproduktion av

tartyg sedan flera år tillbaka har världshandelsflottan tillvuxit i en takt,

som gjort att överskottstonnage föreligger och kommer att föreligga ännu

flera år framåt. Frakterna är med anledning därav låga och nykontraktering

av fartyg sker endast i mycket begränsad utsträckning.

De svenska varvens orderbok har sedan år 1958 sjunkit från 3,85 milj. brt

till 2,05 milj. brt den 30 juni 1962. Under första halvåret 1962 har endast

ett fåtal nya beställningar kontrakterats.

Även om situationen för den svenska varvsindustrin kan bedömas som något

bättre än situationen för varven i andra större skeppsbyggande länder,

är det dock tydligt, att ännu flera år av sysselsättningssvårigheter kommer

att föreligga vid de svenska varven. Konkurrensen med utländska varvkommer

även i framtiden under alla förhållanden att förbliva utomordentligt

hård.

Med hänsyn till rådande framtidsutsikter och med hänsyn till att de

kontrakt, som tecknats under de senare åren och som kommer att tecknas

under kommande år, knappast lämnar någon vinst och ej heller täckning

för kostnadsstegring under en leveranstid av ett å två år, är det tydligt att

den svenska varvsindustrin ej kan påtaga sig några som helst ökade kostnader,

utan att synnerligen vägande skäl föreligger. En kostnadsökning på ett

håll bör uppvägas av en kostnadsminskning eller förenkling på ett annat.

Betänkandet förutsätter ökade direkta kostnader för varv och rederier av

cirka Kr. 600 000:— per år. Härav kommer försiktigt räknat på varven

cirka Kr. 200 000:— per år för erhållandet av erforderliga certifikat.

Liknande synpunkter anlägges av Föreningen Sveriges mindre varv.

Departementschefen

De sakkunniga har ansett att den utvidgade och förbättrade fartygstillsyn

som föreslagits bör medföra att sjöfartsnäringen får bidraga till statens

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

kostnader härför. Med anledning härav föreslår de sakkunniga att säiskilda

tillsynsavgifter uttages och förutsätter en uppbörd av 0,7 milj. kr. per

år, vilket belopp beräknas täcka det allmännas merkostnader för den utbyggda

tillsynsorganisationen. -— Flertalet av de remissinstanser, som yttrat

sig över denna fråga, har avstyrkt förslaget.

Såsom jag inledningsvis berört utföres den egentliga sjövärdighetskontrollen

beträffande fartyg med en bruttodräktighet av 100 ton och däröver

till största delen av de internationella klassanstalterna. Cirka tre fjärdedelar

av den svenska handelsflottan är sålunda inskriven i någon klassanstalt.

För de besiktningar som där vidtages erlägges — som de sakkunniga

påpekat — avgifter av ofta betydande storlek. Dessa klassbesiktningar

kommer i fortsättningen liksom nu att godkännas som om de utförts av tillsynsmyndigheten.

Någon avgift härför har av naturliga skäl icke uttagits

av statsverket och avses icke heller komma att uttagas framdeles. Klassbesiktningar

omfattar emellertid icke allt som ingår i en svensk sjövärdighetsbesiktning.

I en klassundersökning ingår således icke all fartygets utrustning.

Utanför undersökningen faller i regel bärgningsredskap, brandsläckningsanordningar,

lanternor, kompasser och nautisk utrustning i övrigt. Några

speciella förrättningsavgifter för besiktning av dessa utrustningsdetaljer

har icke utgått utom för besiktning av lanternor och kompasser.

Att föreskriva om en helt ny särskild fartygsavgift är jag bl. a. med hänsyn

till de administrativa olägenheter detta skulle medföra inte beredd att

förorda. Jag anser att det allmännas kostnader för fartygstillsynen i stället

bör täckas genom en ändring av nu utgående fyr- och båkavgifter. Jag hai

för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt sjöfartsstyrelsen

att inkomma med förslag i ämnet.

I enlighet med de riktlinjer som angivits i det föregående har inom kommunikationsdepartementet

utarbetats förslag till

1) lag om säkerheten på fartyg;

2) lag om ändring i sjölagen;

3) lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26) om inteckning

i fartyg; samt

4) lag om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 53).

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet såsom bilaga 1.

Jag övergår härefter till att behandla vissa detalj spörsmål rörande utformningen

av lagförslagen.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

89

J. Detaljutformningen av lagförslagen

Förslaget till lag om säkerheten på fartyg

1 KAP.

Allmänna bestämmelser

I detta kapitel meddelas vissa bestämmelser om lagens tillämplighet.

Dessutom definieras vissa begrepp som återkommer flerstädes i lagen. I de

sakkunnigas lagförslag bestämmes även fartygsbegreppet.

De sakkunniga. Under utredningsarbetet har de sakkunniga uppmärksammat

behovet att få ett entydigt fartygsbegrepp för att klart avgränsa

fartygsinspektionens verksamhetsområde. De har därför funnit det lämpligt

att i 1 kap. upptaga en definition av bl. a. fartyg. Med fartyg skall

förstås varje anordning som nyttjas eller avses att nyttjas för personeller

godsbefordran sjöledes, för fiske eller fångst eller eljest till sjöfart.

Definitionen omfattar varje fartyg oavsett storlek, sålunda även fritidsbåtar,

och oavsett om fartyget är försett med egna framdrivningsanordningar

eller ej. Till fartyg är således att hänföra fiskefartyg, fartyg som

nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande och fartyg vilka

användes till annat ändamål som äger gemenskap med handelssjöfarten

såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag och sjömätning.

Även sådana farkoster vilka närmast har karaktär av arbetsredskap t. ex.

pontonkranar, betraktas som fartyg. Avsikten är ej att fartygsbegreppet

skall omfatta sjöflygplan och detta torde klart framgå av förslaget. Även

om begreppet fartyg skulle kunna sägas innefatta även redskap som i vanlig

bemärkelse ej är att hänföra till fartyg, torde enligt de sakkunniga

några svårigheter icke behöva uppstå vid tolkningen av fartygsbegreppet,

då sådana redskap på grund av särskild föreskrift i lagförslaget i praktiken

kommer att vara undantagna från lagens tillämpning.

Remissyttranden. Lagförslagets definition av fartygsbegreppet har uppmärksammats

av flera remissinstanser och icke lämnats utan erinran.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller att det uppenbarligen möter

avsevärda svårigheter att nå en klar och tillfredsställande avgränsning av

detta begrepp. Hovrätten ifrågasätter därför om en sådan definition som

föreslagits bör införas i lagen eller om det icke snarare liksom hittills bör

överlämnas åt rättstillämpningen att bestämma innebörden av fartygsbegreppet.

Hovrätten anför i detta sammanhang.

De sakkunniga ha i sin strävan att i lagen fastslå ett entydigt fartygsbegrepp

givit en definition av uttrycket fartyg, vilken framstår som myc
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

ket vittgående. Till fartyg skulle räknas alla anordningar som över huvud

taget nyttjas till sjöfart. Det är därvid att märka, att sistnämnda uttryck

av de sakkunniga ansetts innefatta varje avsiktlig förflyttning av ett fartyg.

På detta sätt skulle lagförslaget beröra icke endast fritidsbåtar av alla slag

utan också alla andra föremål, vilka avsiktligt användas för förflyttning till

sjöss, såsom smärre flytande arbetsredskap, flottar samt kanske rentav

också vattenskidor, flytmadrasser och liknande badleksaker. Man kan ifrågasätta,

om en så vittgående reglering stämmer med de sakkunnigas intentioner.

I varje fall torde icke — såsom de sakkunniga att döma av ett

uttalande i motiven synas ba ansett — fartygsbegreppet sakna praktisk

betydelse när det gäller fartyg under 20 bruttoregisterton. Även

om sådana fartyg icke omfattas av den i lagen föreskrivna regelbundna tillsynen,

gälla ju som nyss framhållits åtskilliga viktiga materiella regler

jämte därtill anknutna straffbestämmelser också beträffande mindre farkoster.

Det kan visserligen antagas, att säkerhetslagen icke kommer att

tolkas med samma strängbet i dessa fall som i fråga om båtar med minst

20 bruttoregisterton; likväl är det knappast tillfredsställande, att de allmänna

lagreglerna enligt sin lydelse skulle äga ett så vidsträckt tillämpningsområde.

I språkligt hänseende kan vidare påpekas, att enligt definitionens

ordalydelse alla anordningar för fiske och fångst skulle falla under

fartygsbegreppet.

Med hänsyn till svårigheterna att finna en enhetlig definition av fartyg

anser även sjöfartsstyrelsen och Sveriges fartygsbefälsförening att man som

hittills bör överlämna åt rättstillämpningen att bestämma fartygsbegreppet

i säkerhetsföreskrifternas mening.

Stockholms rådhusrätt anmärker att definitionen av fartyg förutsätter en

bestämning av begreppet sjöfart. Eu sådan bestämning finns ej i den föreslagna

lagtexten, men av vad som anges i motiven torde få anses framgå att

de sakkunniga godtar den där redovisade betydelsen av begreppet sjöfart.

Enligt den föreslagna lagtexten är varje anordning som nyttjas till sjöfart

ett fartyg, under det att enligt motiven sjöfart är »varje avsiktlig förflyttning

av fartyg». Definitionen kan enligt rådhusrätten icke undgå anmärkning.

Departementschefen. Såsom de sakkunniga framhållit skulle det medföra

uppenbara fördelar att genom ett klart och entydigt fartygsbegrepp få tillsynsmyndighetens

verksamhetsområde fastslaget i lagen. De sakkunniga

har sökt att i en kortfattad beskrivning inrymma alla tänkbara slag av farkoster.

Av remissinstansernas yttrande framgår att den föreslagna definitionen

av fartygsbegreppet icke kan godtagas. En framkomlig väg skulle möjligen

vara att söka räkna upp de slag av farkoster som bör komma under

offentlig tillsyn. Den snabba tekniska utvecklingen på området torde dock

säkerligen medföra att en sådan uppräkning snart blir föråldrad. Att ge en

sådan definition låter sig för övrigt ej förena med tanken att ge säkerhetslagen

karaktären av en ramlag med mera allmängiltigt innehåll. Anmärkas

må också att någon definition av fartyg eller av sjöfart icke ges i sjölagen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

91

Jag anser följaktligen att man liksom hittills bör överlämna åt rättstilllämpningen

att bestämma fartygsbegreppet. Som jag framhållit tidigare

under mina allmänna synpunkter på lagförslaget bör lagens huvudstadganden

om sjösäkerheten omfatta samtliga fartyg, oavsett storlek.

Lagen är icke tillämplig på fartyg som är upplagda eller eljest tagna ur

drift. Eu förutsättning för att ett fartyg skall vara underkastat säkerhetsbestämmelsen

är med andra ord att det nyttjas till sjöfart. Jag anser ej

heller nödvändigt att ange vad som menas med sjöfart.

1 §•

De sakkunniga. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 1 § tillsynslagen.

Enligt detta lagrum äger tillsyn rum av svenska fartyg och av utländska

fartyg som finns här i riket.

Att förslagets bestämmelser i princip skall gälla i fråga om svenskt fartyg,

oavsett var det befinner sig, torde knappast behöva diskuteras. Samtidigt

har det stått klart att bestämmelserna icke kan gälla utan undantag.

Svenskt fartyg på internationell resa kan sålunda komma i den situationen,

att svensk rätt och lagstiftningen i främmande stat, inom vars territorium

fartyget befinner sig, uppställer olika krav i fråga om säkerheten till sjöss.

Är dessa krav oförenliga, torde den främmande statens rätt få gälla i första

hand och den svenska rätten följaktligen få stå tillbaka. Med anledning

härav föreslås att lagen skall tillämpas beträffande svenskt fartyg utanför

SA^enskt far\"atten, såvitt det är förenligt med lag i främmande stat som

efter överenskommelse eller eljest är tillämplig.

Liksom man i svensk rätt erkänner främmande makts överhöghet över

dess territorium bör man principiellt kräva att svensk lagstiftning skall

iakttagas vid färd inom svenskt område. Aveikten är dock ej att lagen skall

vara generellt tillämplig beträffande utländska fartyg. Vissa bestämmelser

har sålunda getts sådan avfattning att det framgår om svenska eller utländska

fartyg omfattas av bestämmelserna. I andra fall har de sakkunniga

valt att ange genom en avslutande föreskrift vilka av kapitlets bestämmelser

som ej skall vara tillämpliga på utländskt fartyg.

Remissyttranden. Stockholms rådhusrätt vänder sig mot den föreslagna

formuleringen att lagen skall tillämpas beträffande svenskt fartyg utanför

svenskt farvatten, såvitt det är förenligt med lag i främmande stat som

efter överenskommelse eller eljest är tillämplig. Rådhusrätten anför:

Formuleringen av paragrafen får anses vara otillfredsställande då den

icke direkt utsäger något om de fall, där fartyg befinner sig utanför svenskt

farvatten utan att någon annan stats lag kan vara tillämplig. Det är givetvis

meningen, att i sådana fall svensk lag skall vara tillämplig å de svenska

fartygen. Ehuru det icke i lagtexten anges, tager andra meningen i paragrafens

första stycke uppenbarligen sikte på det fall att svenskt fartyg befinner

sig på plats, där annan stats jurisdiktion är gällande. För detta se
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

nare fall säges i paragrafen, såsom ovan angivits, att svensk lag skall äga

tillämpning såvitt det är förenligt med lagen i främmande stat, som efter

överenskommelse eller eljest är tillämplig. Det är till en början oklart om

de sakkunniga med uttrycket »såvitt» menar »i den mån» eller »såvida».

Resonemanget förutsätter tydligen en överenskommelse mellan Sverige och

en främmande stat eller någon annan omständighet som gör lagen i den

främmande staten tillämplig på svenskt fartyg. Den föreslagna bestämmelsen

synes oklar. Vad gäller lagens tillämpning kan i fråga om svenskt fartyg

å annat lands jurisdiktionsområde två möjligheter tänkas föreligga,

nämligen att lagen skall tillämpas antingen av svensk eller av utländsk

myndighet. Det sistnämnda fallet torde bär kunna lämnas åsido. I det förra

fallet synes paragrafen innehålla föreskrift för svensk myndighet att tilllämpa

den utländska lagen om denna lag har annat innehåll än den svenska

(jämför motiven) men svensk lag om tillämpningen av denna är förenlig

med den utländska lagen, som efter överenskommelse eller eljest är tilllämplig.

Den sist återgivna relativsatsen synes något svårförståelig men

med vad som däri anges torde knappast kunna avses annan situation än

den där fartyget befinner sig inom ett främmande lands jurisdiktionsområde

och där alltså den främmande lagen skulle vara tillämplig å svenskt

fartyg. Om denna tolkning är riktig torde stadgandet icke innebära annat

än att svensk lag i detta fall skall tillämpas där den främmande lagen hänvisar

till svensk lag. För sådant fall kan det ifrågasättas om den föreslagna

formuleringen är lämplig.

Departementschefen. Till vad de sakkunniga anfört om lagens tillämpligliet

kan jag i sak ansluta mig. Lagen om säkerheten på iartyg hör därtör

komma att gälla på fartyg, oavsett nationalitet, i svenskt farvatten och på

svenska fartyg utanför svenskt farvatten såväl på internationellt vatten

som i annat lands farvatten. I sistnämnda hänseende skall dock den inskränkningen

gälla — som för övrigt följer av allmänt godtagna folkrättsliga

grundsatser — att den svenska lagstiftningen måste vika för de lagbestämmelser

som gäller i det land vari fartyget befinner sig. Då sjösäkerhetsbestämmelserna

genom tillkomsten av internationella konventioner på området

i huvudsak är lika i sjöfartsländerna, lär knappast i praktiken inträtia

att svenska bestämmelser är oförenliga eller strider mot säkerhetsföreskrifter

i det land där svenskt fartyg befinner sig. Något särskilt uttalande i lagtexten

om denna fråga anser jag därför ej behöva ske. Med anledning härav

har en viss redaktionell ändring skett i paragrafen.

1 svenskt farvatten skall lagen i princip tillämpas på utländskt fartyg.

Vissa av bestämmelserna är dock av nationell natur vartör de icke utan

vidare bör tillämpas på andra fartyg än svenska. Är utländskt fartyg undantaget

lagens tillämplighet bär delta särskilt angivits i regel i slutet av

varje kapitel.

1 1 g sjölagen anges när fartyg skall anses som svenskt. Någon hänvisning

till detta lagrum anser jag ej behöva ske.

Örlogsfarlyg har icke definierats i lagförslaget. Enligt hävdvunnen svensk

terminologi anses som örlogsfartyg flottans och kustartilleriets fartyg, sta
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Knngl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

tens isbrytarfartyg och sjömätningsfartyg men även förhyrt eller enligt

särskilda bestämmelser marinen eljest tillhandahållet fartyg under den tid

detsamma står till marinens förfogande (marint hjälpfartyg).

Någon definition av svenskt farvatten har icke skett i nu föreliggande

iöislag. Sedan läng tid tillhaka hävdas från svensk sida att gränsen för

svenskt farvatten sträcker sig intill ett avstånd av fyra nautiska mil eller

7 408 meter från rikets landområden eller från eu linje dragen längs yttersta

skären [1 § tullstadgan den 7 oktober 1927 (nr 391) och KBr 4 maj 1934

ang. fixerande av gränsen för Sveriges tullområde; återgivet på särskilt sjökort,

de s. k. tullkorten; samt 1 § sjötrafikförordningen den 18 maj 1962

(nr 150)].

-—8 §§.

Pal agiaierna 2 7 motsvarar i huvudsak allmänna bestämmelser i tillsynslagen

(1 4 och 6 §§). Enligt 4 § andra stycket skall tillsynen i arbe
tarskyddsfrågor

ske under samverkan med arbetarskyddsstyrelsen. Avsikten

är emellertid inte att arbetarskyddsstyrelsen skall fatta beslut i ärenden

enligt denna lag. Av vad tidigare sagts framgår all tillsynsorganisationen

i sin verksamhet bör biträdas icke endast av polismyndighet utan även

av tull- och lotsmyndighet. Bestämmelser härom har införts i 6 §. Med anledning

av den insyn som tillsynsmyndigheten i sin verksamhet får beträffande

fartygs byggnad, konstruktion och utrustning, ej minst genom den

föreslagna granskningen av fartygsritningar, finner jag det lämpligt att i

8 § införa förbud att röja yrkeshemlighet. Eu liknande föreskrift gäller för

yrkesinspektionen (51 § arbetarskyddslagen).

z-u §§■

De sakkunniga. I byggnadsförordningen, sjöbefälskungörelsen och sjöarbetstidslagen

användes flera olika fartbegrepp. De sakkunniga har funnit

det önskvärt att begagna ett fåtal entydiga fartbegrepp, som motiveras av säkerhetens

krav. I sådant syfte föreslås tre olika farter, nämligen

inrikes fart: fart i svenskt farvatten;

östersjöfart: annan fart än inrikes fart, dock ej bortom linjen Hanstholm

—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven;

oceanfart: all annan fart än förut nämnts.

Definitionen på östersjöfart överensstämmer med gällande rätt. De sakkunniga

har däremot icke funnit anledning att använda »stor kustfart» som

användes i sjöbefälskungörelsen och som omfattar förutom östersjöfart även

kustlart. Oceantart töreslås omtatta såväl nordsjöfart som oceanfart enligt

nu gällande regler. En sådan ändring har i princip icke mött någon gensaga

under utredningsarbetet. De sakkunniga förutsätter, att sjöfartsstyrelsen

kommer att meddela tillämpningslöreskrifter som går ut på att i princip likställa

fart längs utländska kuster med fart inom motsvarande områden längs

svenska kusten. Det torde slutligen ankomma på sjöfartsstyrelsen att med
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

dela föreskrifter om den fart till vilken fartyg skall häntöras, näi det un

der resa kommer att befara olika fartområden.

Remissyttranden. Mot de sakkunnigas fartbegrepp har stark kritik riktats

från flera håll. Sveriges redareförening framhåller det angelägna i att man

söker anknyta fartbegreppen till de definitioner, som återfinns i andra författningar

vilka reglerar sjöfarten. Föreningen fortsätter.

Det måste anses olämpligt, att olika fartbegrepp återfinnas i exempelvis

sjöbefälskungörelsen, sjöarbetstidslagen och sjömansskatteförordningen. I

vart fall bör tillses, att samma bestämmelser härutinnan komma att gälla i en

sjösäkerhetslag som i sjöbefälskungörelsen. Sjöfartsstyrelsen bör få bemyndigande

att icke endast föreskriva viss inskränkning rörande de farvatten

farten skulle omfatta, utan även eftergift från ett stadgande i denna punkt.

Sålunda bör även fart i vissa utländska farvatten, exempelvis i flodmynningar,

mellan närbelägna hamnar samt kustfart begränsad till viss utländsk

stat kunna jämställas med fart i svenskt farvatten. Härvid bör även beaktas,

att samarbetet inom EEC torde komma att leda till en liberalisering av bestämmelserna

rörande kustfart i medlemsstater och associerade ländei.

Sveriges fartygsbefålsförening förordar att samma fartbegrepp införes i

lagen om säkerheten på fartyg som finns i sjöbefälskungörelsen. Enligt töreningen

utesluter för övrigt en sådan ordning icke att därvarande nordsjooch

oceanfart sammanföres i ett enhetligt begrepp, nämligen oeeanlart såsom

utredningen föreslagit, eller möjligen Miordsjö -och vidstiäcktaie lart».

Även sjöf artsstyrelsen anser alt man bör kunna i en säkerhetslag tillämpa

de begrepp som införts genom sjöbefälskungörelsen. Bedömningen av de olika

fartområdenas betydelse från säkerhetssynpunkt kan visserligen te sig

olika när det är fråga om fartygs säkerhet och när det gäller utbildnings- och

behörighetskrav för befäl. Dessa skillnader synes dock ej val a av större

praktisk betydelse. Sjöfartsstyrelsen förordar därför att befälskungörelsens

fartområden införes även i en ny säkerhetslag. I säkerhetslagen bör dock

området för stor kustfart uppdelas i två eller flera skilda fartområden.

Bemanningsutredningen utgår i sitt yttrande från att de tartbegrepp som

upptas i sjöbefälskungörelsen även måste tillämpas i lagen om säkerheten

på fartyg.

Svenska maskinbefälsförbundet som likaledes finner det önskvärt med

enhetliga fartbegrepp hänvisar till den fartindelning som tillämpas i sjöar

bctstidslagen.

Departementschefen. 9 g motsvarar 7 § i tillsynslagen. Såsom framgår av

vad jag tidigare utvecklat under det allmänna avsnittet anser jag att certifikaten

bör ges en central ställning vid den offentliga fartygskontrollen.

Det bör därför ankomma endast på den centrala tillsynsmyndigheten

sjöfartsstyrelsen — att utfärda certifikat, om Kungl. Maj :t ej förordnai

annat. Då ett ogiltigt certifikat kan medföra att fartyget icke får fort
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

sätla sin resa, anser jag att även statens fartygsinspektion och konsul bär

ges möjlighet att i trängande fall förlänga certifikats giltighet för kortare

lid (jfr 7 kap. 6 §). Närmare föreskrifter därom avses sjöfartsstyrelsen få

utfärda.

Jag finner det vidare angeläget att binda certifikatets giltighet till visst

lartområde eller del av sådant område. Vidsträcktheten av fartområdet har

sjöfartsstyrelsen att bestämma med hänsyn till fartygets sjövärdighet och

farvattnets beskatlenhet. I certifikatet kan uppställas vissa villkor för dess

giltighet. Ett sådant villkor bör i regel vara att fartyget undergår föreskrivna

besiktningar.

Från flera håll ej minst från sjöfartsorganisationerna har påtalats önskvärdheten

av att fartområdena i säkerhetslagen ansluter sig till farlbegrepp,

som återtinns i gällande sjölöriattningar. Jag delar denna uppfattning.

Bl. a. med hänsyn till de föreslagna hemanningsreglerna i 6 kap. har i 10 §

upptagits fartbegrepp som överensstämmer med sjöbefälskungörelsens.

Som Sveriges redareförening särskilt framhållit måste i lagen öppnas möjlighet

att likställa lart längs utländska kuster med fart i svenskt farvatten.

En bestämmelse härom har intagits i 10 § fjärde stycket.

Slutligen har i 11 § understrukits innebörden av certifikatets begränsning

till viss fart.

12—13 §§.

Bestämmelserna motsvarar gällande rätt (8 och 10 §§ tillsynslagen).

2 KAP.

Fartygs sjövärdighet och fartcertifikat

Krav på sjövärdighet hos fartyg uppställes i 5 a § sjölagen, där bl. a.

helt allmänt stadgas alt fartyg skall vara i sjövärdigt skick när det nyttjas

till sjöfart. I 13 § tillsynslagen anges alt sjövärdighetsbesiktning är en undersökning

som anställes för att utröna huruvida fartyg må anses sjövärdigt

med hänsyn till dess användning och den fart, vari det nyttjas eller är

avsett att nyttjas. Med stöd av 5 a § sjölagen har viss administrativ reglering

sketl på detta område.

1 §•

De sakkunniga. Det har ansetts betydelsefullt att i lagtexten — i motsats

till vad för närvarande är fallet —- ange innebörden av begreppet sjövärdig.

Att lämna en uttömmande redogörelse härför är med hänsyn till bl. a. den

snabba utvecklingen på förevarande område knappast möjligt. Beskrivningen

har därför gjorts kortfattad och upptar endast de särskilt betydelsefulla

momenten. De sakkunniga anför följande.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

Enligt förarbetena till 5 a § sjölagen och till tillsynslagen åsyftas med

sjövärdighet beskaffenhet av fartygs skrov och fasta delar samt vad darmed

står i direkt samband. Härutinnan göres alltså i det föreliggande forslaget

ingen ändring. Däremot ingår ej enligt dessa lagar i begreppet sjövärdighet

fartygs utrustning, som där sidoordnas med sjövärdigheten. Forslaget

låter däremot, efter förebild av 3 kap. 1 § luftfartslagen, sjövärdighet

avse jämväl fartygs utrustning, som kan anses särskilt fast knuten till

fartyget och ej är underkastad ständig förändring såsom fallet är bl. a. med

last och bemanning. Med utrustning avses här bl. a. för fartygets manövrering

och navigering avsedda inrättningar och instrument, brandskyddsanordningar

och bärgningsredskap. Innebörden av det i någon man flytande

begreppet utrustning torde få närmare bestämmas i administrativ ordning.

Det må anmärkas att förevarande bestämmelse på grund av stadgandet i

1 kap. 4 § andra stycket i förslaget är tillämplig på alla fartyg utan undantag,

således även på sådana med mindre bruttodräktighet än 20 registerton;

detta innebär icke någon ändring i förhållande till 5 a § sjölagen.

Begreppet sjövärdig är — även bortsett från vad nyss anförts om innebörden

av utrustning — ej till sitt innehåll absolut och entydigt för alla fartyg.

Fastmer måste dess närmare innehåll bestämmas efter växlande förhållanden

i olika farvatten. Detta har i lagtexten kommit till uttryck därigenom

att på sjövärdigheten uppställes fordran pa att säkerhetskraven skall vara

uppfyllda för den fart, vari fartyget nyttjas eller avses att nyttjas. Vidare

sägs att fartyg ej må anses sjövärdigt med mindre det är så konstruerat,

byggt, utrustat och vidmakthållet, att säkerhetens krav är tillgodosedda för

den fart, vari fartyget nyttjas eller avses att nyttjas. Sistnämnda stycke avses

motsvara innehållet i nu gällande stadgande i 13 § tillsynslagen, att sjövärdighetsbesiktning

anställes för att utröna om »fartyg må anses sjövärdigt

med hänsyn till dess användning och den fart, vari det nyttjas eller är avsett

att nyttjas».

överhuvudtaget är gränsen i viss mån flytande mellan vad som har stadgas

om sjövärdighet i lagteknisk mening och förhållandena då fartyget skall

vara sjökort, dvs. färdigt att börja en resa. Vid sidan av sjövärdighetsstadgandena

måste naturligen beaktas de särskilda säkerhetsföreskrifter

som återfinnes i andra delar av lagförslaget eller i tillämpningskungörelsen

eller som kommer till uttryck i föreskrifter, vilka sjöfartsstyrelsen utfärdar

med stöd härav — såsom angående lastning, bemanning och vad eljest skall

iakttagas vid fartygets nyttjande.

Remissyttranden. Flera av remissinstanserna har i anledning av de sakkunnigas

förslag om bestämningen av begreppet sjövärdighet understrukit

vikten av att detta begrepp blir korrekt definierat ej minst från nordisk

synpunkt. Någon helt tillfredsställande definition anser några remissorgan

a*t förslaget icke utgör.

Mot det föreslagna stadgandet om fartygs sjövärdighet har Sjöassurn<törernas

förening i och för sig ingen erinran. Dock ifrågasätter föreningen

om det ej bör utsägas, att fartyget icke blott skall vara så »konstruerat,

byggt, utrustat och vidmakthållet», utan även så bemannat att säkerhetens

krav är tillgodosedda. Visserligen avses att särskilt reglera tartygs bemanning

och visserligen får bemanningsfrågan i dagens läge anses problematisk,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

men töreningen tinner ändock, att förevarande paragraf som är huvudregeln

i fråga om sjövärdigheten bör kompletteras på angivet sätt.

Stockholms rådhusrätt anmärker till en början att en påtaglig brist i

lagstiftningen i denna fråga varit att begreppet sjövärdighet icke varit närmare

bestämt. 1 törslaget göres nu försök till bestämmande av sjövärdighetsbegreppet.

Den definition som de sakkunniga valt är enligt rådhusrättens

förmenande icke tillfyllest. Rådhusrätten anför följande.

Man har sålunda definierat sjövärdigheten som det tillstånd där »säkerhetens

krav är tillgodosedda för den fart, vari fartyget nyttjas eller är avsett

att nyttjas». Uttrycket »säkerhetens krav» är i och för sig föga upplysande.

Motiven lämnar icke någon upplysning om vad som skall avses därmed. Av

motiven framgår emellertid att de sakkuniga avsett att närmare upplysning

i förevarande hänseende bör givas i en särskild kungörelse. Av 9 kap. 1 § i

förslaget tycks framgå att de sakkunniga ansett att avsaknad av fartcertifikat

innebär bristande sjövärdighet. Här har alltså i begreppet sjövärdighet

inlagts ytterligare en betydelse utöver den som kan utläsas ur 2 kap. 1 §.

Enligt de sakkunnigas förslag synes endast den ifrågavarande farten vara

utslagsgivande för vilket säkerhetskrav som skall uppställas. I enlighet med

vad de sakkunniga i annat sammanhang påpekat kan dock fartygets beskaffenhet

— ångdrift, motordrift eller atomdrift — vara av betydelse för det

krav å säkerhet som skall uppställas. Möjligen kan åt begreppet sjövärdighet

ges ungefär följande innebörd, nämligen att ett fartyg är sjovärdigt om det

är så konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet att det med hänsyn till

dess beskaffenhet kan begagnas i den fart vari det nyttjas eller avses att

nyttjas utan att såvitt kan förutses skada därigenom kan åstadkommas.

Sjölagskommittén påpekar, att begreppet sjövärdighet enligt sjölagen

har en tämligen begränsad räckvidd, såtillvida som utanför begreppet synes

falla såväl utrustning som proviant, bemanning m. m. (72 §, jfr 138 §; se

även 3 § 1 mom. konossementslagen). Förslaget till lag om säkerheten på

tartyg avviker härifrån genom att fartygs utrustning innefattas under sjövärdigheten

i egentlig mening. Den ståndpunkt utredningen, från sina utgångspunkter,

intager till detta spörsmål finner sjölagskommittén välgrundad.

Det må framhållas, att vid den genomgång av sjölagens befälhavarekapitel

som påbörjades vid konlerens med sjölagskommittéerna i de nordiska

länderna i Helsingfors augusti 1961 — och jämväl vid överläggning

rörande 72 § sjölagen — man från norsk sida förordat en sådan utformning

av sjölagens förevarande regler, att sjövärdigheten skulle inkludera ej endast

lartygets utrustning utan även fartygets proviantering, bemanning

in. in. Frågan är, i vart tall för sjölagens del, övervägande av redaktionell

natur.

Sjö fartsstyrelsen delar de sakkunnigas uppfattning om värdet av en sådan

uppdelning av sjösäkerhetsfrågorna i dels sådana som hänför sig till

fartyget såsom sådant och dels sådana som avser dess utnyttjande för avsedd

eller pågående resa. Det synes dock styrelsen önskvärt, att valet av

definitioner och uttryck vid denna uppdelning av säkerhetsfrågorna sker i så

4 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 162

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

nära anslutning som möjligt till inom sjöfartskretsar vedertagen terminologi

samt att begreppen tillämpas mera konsekvent i lagstiftningen än vad

fallet blivit i de sakkunnigas förslag. Sjöfartsstyrelsen erinrar vidare om att

sedan några år pågår ett nordiskt utredningsarbete för översyn av de nu i väsentliga

delar likformiga nordiska sjölagarna. Enligt vad styrelsen under

hand inhämtat från den svenska sjölagskommittén har vissa förberedande

diskussioner upptagits om bl. a. sjövärdighetsbegreppet och andra

bestämmelser i 5 a och 26 §§ sjölagen utan att ännu någon av de olika ländernas

sjölagskommittéer tagit slutlig ställning till frågan. Under dessa förhållanden

skulle det enligt sjöfartsstyrelsens mening icke vara lämpligt att

frän svensk sida ensidigt genomföra en lagstiftning, som avviker från den

hittillsvarande nordiska rättsenhetligheten. Styrelsen anser det därför angeläget,

att nu berörda fråga blir föremål för nordiska överläggningar i

särskild ordning. Kan emellertid så ej ske utan avsevärt fördröjande av

lagstiftningsarbetet, torde överflyttande av stadganden från sjölagen till

en ny säkerhetslag böra ske med oförändrad lydelse och vid de nordiska

överläggningarna framkomna ändringsförslag senare genomföras i säkerhetslagen.

Styrelsen anmärker att detta givetvis icke utgör hinder för en

utvidgning av omfattningen av de regelbundna besiktningar av fartyg som

de sakkunniga föreslagit till att även omfatta förhållanden som faller utanför

sjölagens nuvarande sjövärdighetsbegrepp.

Departementschefen. Vid de överläggningar med sjöfartens organisationer,

som skett i samband med departementsberedningen av ärendet, har

några egentliga invändningar icke rests mot att inlägga även fartygets utrustning

i begreppet sjövärdighet. Ej heller har gensaga mött mot det

föreslagna begreppet under de kontakter som i ärendet tagits med våra

nordiska grannländer.

Som de sakkunniga påpekat kan begreppet sjövärdighet aldrig vara absolut

och entydigt för alla fartyg utan måste till sitt innehåll bestämmas

efter bl. a. växlande förhållanden i olika farter. Frågan om fartygs sjövärdighet

under resa är också beroende av om det är tillfredsställande

bemannat och medför tillräckligt med proviant och drivmedel. Någon fullt

tillfredsställande bestämning i lagen av sjövärdighetsbegreppet torde därför

knappast kunna uppnås. Vad man emellertid särskilt i en säkerhetslag som

den förevarande vill understryka är, att för fartyget väsentliga egenskaper

såsom dess konstruktion, byggnad och utrustning måste erbjuda betryggande

säkerhet till förekommande av sjöolycka. Detta konstateras vid en tillsynsförrättning,

den s. k. sjövärdighetsbesiktningen. Av naturliga skäl låter

sig denna förrättning, som nästan regelmässigt måste företagas då fartyget

icke nyttjas till sjöfart utan ligger på varv eller i torrdocka, ej förena

med en besiktning av t. ex. fartygets proviant och bemanning. En sjövärdighetsbesiktning

bör därför endast omfatta skrov med fasta delar, fram
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 99

drivningsmaskineri med hjälpmaskiner, elektrisk anläggning samt utrustning.

Bemanning eller särskilda förhållanden ombord t. ex. proviant, vatten

och arbetarskydd är fördenskull icke undantagna tillsyn. Men denna tillsyn,

oftast i form av inspektion, måste äga rum när fartyget nyttjas till sjöfart.

borevarande paragraf har redaktionellt ändrats så att den ansluter till

vad nyss sagts. Då säkerhetskraven uppenbarligen måste rätta sig efter

fartygets användning och den fart, vari fartyget nyttjas, har detta särskilt

utsagts i paragrafen (jfr 13 § tillsynslagen).

2—3 §§.

För fartcertifikatets centrala betydelse i tillsynen har tidigare redogjorts.

I 2 § uppdras gränsen för vilka fartyg som skall ha sådant certifikat.

Obligatorisk skyldighet att inneha certifikat skall föreligga för passagerarfartyg,

oavsett storlek och för annat fartyg om bruttodräktigheten uppgår

till minst 100 registerton. Med denna gränsdragning har fastslagits att

endast de fartyg som är underkastade regelbundet återkommande besiktningar

skall inneha tartcertilikat. Definitionen på passagerarfartyg återfinns

i 1948 års och 1960 års säkerhetskonventioner och motsvarar innehållet

1 11 § tillsynslagen. Ett passagerarfartyg som är byggt för befordran avpassagerare

är i lagens mening icke att anse som passagerarfartyg om det

under resa medför mindre än tolv passagerare.

I 5 kap. lagtörslaget finns en bestämmelse om att passagerarfartyg skall

ha bevis om att fartyget vid tillsynsförrättning befunnits lämpligt att betordra

passagerare till visst angivet högsta antal i den fart, vari fartyget

nyttjas eller avses att nyttjas, s. k. passagerarfartygscertifikat. Jag anser det

1 vissa fall onödigt att fartyg som är utrustat med passagerarfartygscertifikat

alltid skall inneha även fartcertifikat. Sjöfartsstyrelsen har därför i

3 § tillagts befogenhet att medge befrielse från skyldigheten att inneha fartcertifikat,

om passagerarfartygscertifikat utfärdats.

4 §•

I denna paragraf behandlas frågan, när ett fartcertifikat blir ogiltigt.

Genomgår fartyget icke föreskriven tillsyn såsom sjövärdighetsbesiktning,

mellanbesiktning eller extra besiktning, äger sjöfartsstyrelsen förklara certitikatet

ogiltigt. Vid vissa inträffade förändringar i fartyget eller dess utrustning

kan även ogiltighetsförklaring ske. För att en sådan förklaring skall

iä ske kräves emellertid att förändringarna, som kan ha uppkommit genom

åtgärder, såsom ombyggnad och bristande underhåll eller genom skadehändelse,

är av betydelse för sjövärdigheten. Alt det fordras en förklaring

liån myndighet för att certifikatet skall bli ogiltigt överensstämmer med vad

som sedan läng tid tillbaka gällt på detta område (31 § 4 inom. tillsynsförordningen

samt arlikel 14 lastlinjekonventionen). De sakkunniga har föreslagit

en skärpning av bestämmelsen i så måtto att fartcertifikatet skulle bli

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

ogiltigt utan särskild förklaring av sjöfartsstyrelsen. De sakkunniga har

härvid hänvisat till vad som enligt 3 kap. 5 § luftfartslagen gäller i fråga

om luftvärdighetsbevis.

Jag anser att en sådan skärpning som endast torde komma att beröra

svenska fartyg icke är nödvändig. Såsom hittills gällt i fråga om fribordscertifikat

som grundas på lastlinjekonventionens bestämmelser bör det

krävas en uttrycklig förklaring från tillsynsmyndigheten för att fartcertifikat

icke längre skall vara giltigt. Då tillsynsmyndigheten dock måste få

del av allt som händer fartyget av betydelse för sjövärdigheten för att

effektivt kunna utöva kontroll över fartcertifikats giltighet, ämnar jag

föreslå en vidgad underrättelseskyldighet till myndigheten beträffande inträffade

händelser eller vidtagna åtgärder som rör sjövärdigheten. Endast i

fall då det klart framgår att en åtgärd eller skada är av sådan art att den

minskar sjövärdigheten, bör fartcertifikatet återkallas. I detta sammanhang

må också understrykas att redan den omständigheten att fartcertifikatet icke

längre gäller kan medföra att fartyget får nyttjandeförbud (8 kap. 1 § andra

stycket).

6 §•

1 denna paragraf ges sjöf artsstyrelsen möjlighet att medge att fartyg

får nyttjas till sjöfart, oaktat det icke innehar fartcertifikat. Det kan

naturligtvis inträffa fall då fartyg måste lörtlyttas trots att det ej är sjövärdigt

eller dess sjövärdighet i allt fall ej klarlagts. Exempel på sådana

situationer när dispensrätt kan ifrågakomma utgör såsom de sakkunniga föi

övrigt framhållit resa med skadat fartyg till plats för reparation eller uppliuggning

samt provtur med fartyg i samband med tillsynstörrättning.

3 KAP.

Åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall m. m.

1 §•

1 5 a § sjölagen sägs bl. a. att fartyg skall vara så inrättat, att nödigt

skydd mot olycksfall och ohälsa beredes de ombordvarande, när fartyget

nyttjas till sjöfart. Denna bestämmelse har med en mindre ändring överförts

till 1 § detta kapitel. Att märka är att skyddet ombord omfattar ej endast

besättningen utan även passagerare och andra som medföljer fartyget

(jfr 2 kap. 2 § andra stycket).

2 §•

i 5 a § sjölagen sägs också att bostäder ombord på fartyg skall vara tillräckliga

och lämpliga. I bostadskungörelsen finns bestämmelser om de ombordanställdas

bostadsförhållanden. Där anges vilka utrymmen till de anställdas

personliga behov, bekvämlighet och trevnad som skall finnas på

skilda fartyg och hur dessa skall vara beskaffade. I 2 § detta kapitel har

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 101

en allmän bestämmelse intagits om att fartyg skall i erforderlig omfattning

ha tillfredsställande bostadsutrymmen för de ombordanställda. Närmare föreskrifter

om de ombordanställdas bostadsförhållanden på skilda fartyg avses

inflyta i tillämpningskungörelsen.

3—5 §§.

1 5 a § sjölagen sägs vidare att fartygs inrättningar och redskap skall erbjuda

tillräcklig säkerhet till förekommande av olycksfall och ohälsa, när

arbete utföres med dem. I byggnadsförordningen (52 § 2 mom.) och byggnadsreglemenlet

(130 §) ges detaljerade bestämmelser om arbetarskyddet

ombord. Likaledes finns föreskrifter i nyttjandeförordningen (15_25 §§)

och nyttj andereglementet (39—40 §§) som tar direkt sikte på arbetarskyddet.

Genom kungörelsen den 8 oktober 1937 (nr 815) har som tidigare

nämnts föreskrivits vissa skyddsåtgärder vid lastning, lossning och bunkring.

Såsom jag redan framhållit vid redogörelsen för lagförslagets huvudgrunder

anser jag det lämpligast att vissa centrala bestämmelser som gäller

för arbetarskyddet så gott som i oförändrat skick överföres till den

föreslagna lagstiftningen. Så har skett i fråga om 3—5 §§, vartill förebild

hamtats från 11—13 §§ arbetarskyddslagen. Vissa smärre jämkningar

i paragraferna bär dock måst ske för att anpassa dessa efter rådande speciella

förhållanden ombord. De förpliktelser som jag ansett böra åvila arbetsledning

och ombordanställda i fråga om arbetarskyddet och som motsvarar

den viktiga 7 § arbetarskyddslagen återfinnes i 9 kap. Detta kapitel

behandlar redares, befälhavares och besättnings m. fl. åligganden. I detta

kapitel har även intagits en erinran om de skyldigheter som åvilar tillverkare

och försäljare av arbetsredskap m. m. enligt arbetarskyddslagen. Beträffande

förbud alt bl. a. nyttja arbetsmaskiner och arbetsredskap ges bestämmelser

i 8 kap.

I tillämpningskungörelsen avses att närmare reglera arbetarskyddet

ombord. När det gäller de närmare föreskrifterna angående hjälp och vård

vid olycksfall ombord bör dessa utfärdas av den centrala tillsynsmyndigheten

i samråd med medicinalstyrelsen.

« §•

Bestämmelser om kosthållet finns i kungörelsen den ](> oktober 1925

(nr 435) angående spisordning för besättningar å svenska handelsfartyg. 1

kungörelsen (§ 9) ges även föreskrifter om dricksvatten. Om vattnets förvaring

ombord lämnas föreskrift i nyttjandeförordningen (25 §).

I 6 § har intagits allmänna bestämmelser om kosten och vattnet ombord.

I tillämpningskungörelsen avses även regleras frågor som har

samband med kosthållet såsom proviants och vattens förvaring ombord.

Närmare föreskrifter i dessa hänseenden bör slutligen meddelas av den

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:is proposition nr 132 år 1965

centrala tillsynsmyndigheten i samråd med medicinalstyrelsen och statens

institut för folkhälsan.

8—10 §§.

Som tidigare nämnts infördes i tillsynsförordningen år 1952 en ny föreskrift,

26 a §, av innehåll att på fartyg med en bruttodräktighet av minst

500 registerton bör finnas ett eller flera skyddsombud för manskapet.

Dessa paragrafer, 8—10 §§, innehåller föreskrifter om skyddsarbetet

ombord genom skyddsombud och skyddskommittéer. De skiljer sig från

gällande rätt (26 a § tillsynsförordningen) och de sakkunnigas förslag

därigenom att de nära ansluter sig till arbetarskyddslagens föreskrifter.

Liksom arbetarskyddslagen bygger förslaget om skyddsombud och skyddskommitté

på en förtroendefull samverkan mellan redare och ombordanställda

på arbetarskyddets område. I förslaget har heller icke upptagits

någon påföljd för underlåtenhet att utse skyddsombud. Om de

ombordanställda på ett visst fartyg skulle finna att utrymme saknas för

skyddsombudsverksamhet bör det — i likhet med vad som gäller för arbetarskyddet

i land — berättiga till undantag från huvudregeln.

11 §•

De föreslagna bestämmelserna tar direkt sikte på förhållandena omboid

på svenskt fartyg. Huvudbestämmelsen i 1 §, som uttrycker ett generellt

krav på att fartyg i varje fall skall hålla en inom sjöfarten allmänt

upprätthållen minsta standard i fråga om arbetarskydd och hygien, bör

dock gälla även utländskt fartyg. När det gäller ett utländskt fartygs lossnings-

och lastningsanordningar, med vilka arbete utföres i svenskt farvatten,

bör även Kungl. Maj :t liksom hittills ha möjlighet att göra våra

bestämmelser i ämnet tillämpliga på utländskt fartyg [beträffande konventionen

den 27 april 1932 ang. skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta

med lastning och lossning av fartyg, jfr SÖ 1938:28 samt kungörelser

den 8 oktober 1937 (nr 815 och 816) i ämnet].

4 KAP.

Lastning, lastmärke och fribordscertifikat

1 §•

De sakkunniga. Denna bestämmelse motsvarar 5 a § tredje stycket sjölagen.

Där sägs att fartyg skall för resa vara så lastgt att säkerheten för

fartyg och liv ej äventyras. Föreskriften att säkerheten för gods ej skall

äventyras har icke medtagits i denna paragraf. Föreskriften avser nämligen

fartygets last och har sålunda ansetts vara närmast av handelsrättslig

natur. Då den syftar på förhållandet mellan befraktare och bortfraktare

hör den ej hemma i en säkerhetslag, vilken främst tager sikte på säkerheten

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965 103

för fartyg och ombordvarande. Naturligtvis blir säkerheten för lasten indirekt

tillgodosedd med föreliggande förslag.

I förevarande paragraf uppställes det kravet att fartyg, då det nyttjas

till sjöfart, icke får vara så lastat eller barlastat, att dess stabilitet och bärighet

äventyras eller säkerheten i övrigt för de ombordvarande sättes i

tara. Vad som är nytt i förslaget i förhållande till 5 a § tredje stycket sjölagen

är att fartygets stabilitet och bärighet omnämnes.

Den harda konkurrensen inom sjöfartsnäringen, som särskilt under

tiden narmast före det andra världskriget och därefter kommit till synes,

har intensifierat kraven på allt större, snabbare och mer driftsekonomiska

fartyg. For att tillgodose dessa krav har man måst göra fartygen lättare och

med skarpare linjer, vilket i sin tur medfört nya tillverkningsmetoder —

t. ex. svetsning i stället för nitning — och nya byggnadssätt samt även

nya material. Stabilitetsfrågorna har därmed blivit mera komplicerade än

tidigare. Då eu befälhavare byter fartyg, kan han numera i allmänhet icke

iorhta sig på sin erfarenhet av det tidigare fartyget vid bedömande av det

nya fartygets stabihtetsegenskaper, om fartygen ej är systerfartyg och

byggda etter samma mallar. Skeppsbyggeriet har ännu icke nått den grad

av standardisering som skulle göra stabilitetsförhållandena hos olika fartyg

mera enhetliga.

Därtill kommer att lartygsbefälets utbildning i skeppsbyggen och särskilt

i stabilitetslära icke kan bli så omfattande som i och för sig skulle

vara önskvärt. Vidare må beaktas att ett stort antal påmönstrade fartygsbefal

är »bristmönstrade» och saknar utbildning i detta viktiga ämne

Utredningar om inträffade fartygsolyckor ger understundom vid handen

att bristande insikter om fartygets stabilitet under olika förhållanden kan

ha medverkat till olyckorna. Några olyckor, vid vilka fartyg gått under med

man och allt, torde kunna hänföras till olämplig lastning.

De sakkunniga har velat fästa uppmärksamheten på hithörande frågor

genom att i lagförslaget särskilt nämna stabilitet och bärighet, varom nu

stadgas i 58 § byggnadsförordningen. Dessa frågor har de sakkunniga bedömt

vara så betydelsefulla, att i lagförslagets tillämpningskungörelse föreslagits

att redaren skall åläggas förse befälhavaren med skriftliga uppgifter

— kurvor och beräkningar — för att denne skall kunna skaffa sig tillräcklig

kännedom om fartygets stabilitet under olika förhållanden. Motsvarande

uppgifter skall också tillhandahållas befälhavaren vid betydelsefulla ändringar

1 fartyget. Det har vidare föreslagits att sjöfartsstyrelsen alltid skall

erhålla stabilitetsuppgifterna.

Med stabilitet avses såväl fartygs tvärskeppsstabilitet som dess långskeppsstabilitet.

Bärigheten avser fartygets nedlastning till ett visst minsta

fribord.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

Remissyttranden. Hovrätten för Västra Sverige anser att övervägande skäl

synes tala för att nuvarande föreskrift i sjölagen 5 a § att lastningen ej

skall äventyra säkerheten för gods jämväl i sak skall återlinnas i lagtölslaget,

t. ex. genom att i förslaget »de ombordvarande» utbytes mot »personer

eller egendom». Hovrätten anför bl. a.

I 4 kap. 1 § saknas motsvarighet till föreskriften i nuvarande sjölagen

5 a § att lastningen ej skall äventyra säkerheten för gods. Skalet harfor

har i’ motiven angivits vara, att bestämmelsen avsåge fartygets fast och

sålunda _ såsom syftande på förhållandet mellan befraktare och bor -

fraktare — ansetts vara närmast av handelsrättslig natur, varför den ej

hörde hemma i en säkerhetslag. Såtillvida kan denna inställning förefalla

befogad, som säkerheten för person givetvis har större betydelse an säkerheten

för gods. Emellertid torde de sakkunniga ha underskattat vikten av

de allmänna hänsyn, som tala för att - oavsett vilka rattsregler som ga la

mellan fraktföraren och godsets ägare — jamval pa fartyget befintliö

egendom skyddas mot skada. Hovrätten anser det darfor tveksamt, om man

på sätt som skett bör underlåta att betona vikten av säkerheten till egendom

Den inställning till denna fråga, som i betänkandet markerats, kunde

tänkas få betydelse också i andra sammanhang än dem lagen direkt beror,

såsom då skadeståndstalan föres mot fraktföraren eller ombordanstallu pa

grund av påstådd försummelse att skydda på fartyget medförd egendom.

Liknande synpunkter anlägges av Stockholms rådhusrätt.

Departementschefen. I förevarande paragraf uppställes det kravet att fartyg

icke får vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet och bärighet

äventyras eller säkerheten i övrigt för fartyget eller de ombordvarande sattes

i fsrä

Vad som är nytt i förslaget i förhållande till 5 a § sjölagen varitrån föreskriften

överförts är att fartygets stabilitet och bärighet särskilt angivits.

I likhet med de sakkunniga anser jag att fartygs stabilitet och bärighet bör

ägnas särskild uppmärksamhet framför allt mot bakgrunden av den pågående

fartygstekniska utvecklingen.

Jag delar också de sakkunnigas uppfattning att redaren skall ha skyldighet

att förse befälhavaren med skriftliga stabilitetsuppgifter om tartyget.

Bestämmelser härom bör såsom de sakkunniga föreslagit inflyta i till

lämpningskungörelsen.

Vid remissbehandlingen har från några håll framförts betänkligheter

mot att nuvarande föreskrift i 5 a § sjölagen, att lastningen ej skall äventyra

säkerheten för gods, icke återfinns i paragrafen.

Såsom jag tidigare framhållit avses lagen om säkerheten på fartyg

i viss mån bli subsidiär i förhållande till sjölagen. Endast de närmare

bestämmelserna i 5 a § sjölagen som berör fartygs och ombordvarandes

säkerhet överföres till sjösäkerhetslagstiftningen. Frågan om skyddet av

lasten ombord är i egentlig mening icke en säkerhetsfråga även om den

indirekt kan ha betydelse för fartygets sjövärdighet. Det åligger närmast

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

fartygsbefälet att tillse att lasten t. ex. skyddas mot vatten och fukt. Enligt

gällande rätt har den offentliga tillsynsmyndigheten icke tagits i anspråk

för uppgifter som främst syftar till att skydda fartygslasten. Jag är heller

icke beredd att tillstyrka en ändring i gällande ordning.

2 §•

Enligt 9 § tillsynslagen skall fartyg med en minsta bruttodräktighet av

150 registerton vara försett med lastmärke som visar dess minsta tillåtna

fribord, om det befordrar gods eller passagerare i utrikes fart eller i östersjöfart

mellan svenska hamnar.

Såsom jag tidigare framhållit bör lastmärkestvånget utvidgas att omfatta

även fartyg ned till 20 bruttoregisterton, när det befordrar gods

eller passagerare. Paragrafen innehåller regler härom. Anmärkas må att

lastmärkestvånget gäller fartyg oavsett i vilken fart det nyttjas. I enlighet

med gällande rätt är lustfartyg undantagna från skyldighet att föra lastmärke.

Sjöfartsstyrelsen har att tastställa lastmärke för varje fartyg som omfattas

av lastmärkestvång. Detta bör ske med ledning av tillgängliga stabilitetsuppgifter

och ritningar och innebära att såväl lastmärkets utseende

som placering på fartygets sida anges. Lastlinjekonventionen innehåller detaljerade

föreskrifter i dessa hänseenden. Konventionen omfattar emellertid

icke fartyg under 150 bruttoregisterton. Även för fartyg under denna tongräns

anser jag att konventionens regler bör vara till ledning vid fastställande

av lastmärke. Av naturliga skäl måste bestämningen av minsta tillåtna

tribord bli schematisk för de minsta fartygen.

3—4 §§.

I överensstämmelse med vad som redan gäller (31 § 2 mom. tillsynslörordningen

jämfört med artikel 11 i lastlinjekonventionen) anges i förevarande

paragraf att fribordscertifikat skall utfärdas när lastmärken fastställts

och påsatts fartyget. Lastmärken enligt lastlinjekonventionen utvisar olika

tillåtna fribord för bl. a. sommar, vinter, salt- och sötvatten samt fart.

I 4 § har särskilt utsagts att fartyget icke får lastas djupare än tillämpligt

lastmärke utvisar.

5 §•

Paragrafen överensstämmer med gällande rätt (31 § 4 mom. tillsynsförordningen

och artikel 14 mom. 3 i lastlinjekonventionen). I likhet med de

sakkunniga anser jag att fribordscertifikat skall förklaras ogiltigt även i det

fall att fartygets skrov eller överbyggnad ändras i väsentlig grad.

6 §•

För att utländskt fartyg i svenskt farvatten icke skall få ekonomiskt

fördelaktigare villkor i fråga om nedlastning än svenska fartyg, förutsät
4f

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 132

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

tes enligt paragrafen att Kungl. Maj :t skall kunna föreskriva krav på lastmärken

och fribordscertifikat eller annat bevis om fribordet för utländskt

fartyg i syfte att få till stånd enhetliga nedlastningsregler för alla fartyg

i svenskt farvatten.

5 KAP.

Passagerarfartyg och passagerarfartygscertifikat

Innehållet i detta kapitel bygger på de särskilda bestämmelser om passagerarfartyg

som återfinns i tillsynslagstiftningen. Dessa föreskrifter avser

visserligen efter ordalagen endast själva den särskilda törrättning som benämnes

passagerarfartygsbesiktning. Föreskrifterna innehåller likväl åtskilliga

materiella bestämmelser om passagerarfartyg och dess inredning.

1 §•

Paragrafen motsvarar i sak 21 § tillsynslagen. Enligt detta lagrum skall

passagerarfartyg ha undergått passagerarfartygsbesiktning innan passagerarfartygscertifikat

utfärdas. Denna besiktning har till ändamål att fastställa

det högsta antalet passagerare som skall på en gång få medfölja iartyget.

I 1 § detta kapitel har särskilt understrukits vikten av att taga hänsyn

till fartygets stabilitet och bärighet samt de åtgärder som vidtagits till

förebyggande av ohälsa och olycksfall vid fastställande av det högsta lilliåtna

passagerarantalet. Vid sjövärdighetsbesiktning som anges i 2 kap.

kontrolleras fartygets utrustning vari ingår räddningsanordningar och

räddningsmaterial för passagerare. Med anledning härav har i detta kapitel

icke införts bestämmelse om passagerarfartygs räddningsutrustning.

Det har ej ansetts erforderligt att i lag närmare upptaga föreskrifter om

hur passagerarantalet skall beräknas. Regler härom bör däremot inflyta i

administrativ författning.

2—3 §§.

Paragraferna motsvarar bestämmelserna i 20 § första stycket och 22 §

tillsynslagen. I motsats till vad för närvarande gäller upptar lagförslaget ej

föreskrifter om de tider, för vilka passagerarfartygscertifikat skall gälla i

olika fall. Liksom ifråga om fartcertifikatet bör Kungl. Maj :t ha möjlighet

att anpassa tiderna för passagerarfartygscertifikats giltighet efter skilda

förhållanden. I övrigt må hänvisas till motsvarande bestämmelser om fartcertifikat

i 2 kap. 2 och 3 §§ lagförslaget.

2 § andra stycket uppställer krav på att även utländskt passagerarfartyg

skall ha bevis om det högsta tillåtna passagerarantalet.

4 §•

I 2 kap. 2 § andra stycket upptas en definition på passagerarfartyg. Såsom

sådant fartyg skall enligt lagrummet anses fartyg som medför fler än

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:Is proposition nr 132 är 1965

tolv passagerare. 20 § andra och tredje styckena tillsynslagen anger vilka

personer på ett passagerarfrtyg som icke skall räknas som passagerare.

Till ifrågavarande paragraf har dessa regler överförts i oförändrat skick,

dock med den ändringen att sjöfolk som fortskaffas genom konsuls försorg

numera skall räknas som passagerare. Att märka är vidare att stuvare och

andra som medföljer fartyget för arbete ombord enligt 2 kap. 2 § andra

stycket ej anses som passagerare.

G §•

6 § har tillkommit för att förenkla förfarandet i samband med provtur

med nybyggda eller ombyggda fartyg. Vid sådant tillfälle brukar bl. a. redare

och varvspersonal samt gäster medfölja ombord. Enligt nuvarande lagstiftning

lordras att fartyget först undergår passagerarfartygsbesiktning med

därtill börande prov, innan det får taga passagerare ombord för den slutliga

provturen. Detta har av de sakkunniga ansetts vara en väl omständlig

procedur. Under förutsättning att bärgningsutrustning finns i erforderlig

omfattning och provturen i övrigt sker under betryggande förhållanden torde

en sådan resa icke medföra några risker för passagerarna. Jag är därför

beredd tillstyrka förslaget.

I överensstämmelse med gällande rätt bör Kungl. Maj:t ges möjlighet alt

meddela föreskrifter om att passagerarfartygscertifikat ej heller bör fordras

för resor med däckade fiskefar tyg till sammankomster av gemensamt

intresse för den bofasta skärgårdsbefolkningen. 6 § avser även att omfatta

detta fall.

6 KAP.

Bemanning och minimibesättning m. m.

1 §■

Såsom framgår av vad jag tidigare sagt återfinns huvudstadgandet om

fartygets bemanning i 5 a § sjölagen. Där sägs att fartyget skall vara bemannat

på betryggande sätt. En anvisning om innebörden av bestämmelsen

ges även i 5 a §, då där uppställes krav på att för längre resor befäl

och manskap skall vara tillräckligt många för två vakter både vad gäller

skeppstjänsten på däck och vad angår skeppstjänsten i maskin.

Förevarande paragraf avser att motsvara 5 a § sjölagen. Genom tillkomsten

av sjöarbctstidslagen har tvåvaktsystemet i huvudsak kommit att ersättas

av ett trevaktsystem inom handelsflottan. När det gäller skeppstjänsten

har även en viss rationalisering ägt rum. Bl. a. tillämpas sedan

flera år tillbaka en ny anställningsform som benämnes anställning i allmän

tjänst. Den anställde mönstras därvid i viss befattning på hittillsvarande

sätt (såsom matros, motorman etc.) men är skyldig att vid behov utföra

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

annat arbete ombord än det som tillhör den befattning, i vilken han påmönstrats.

På vissa mindre fartyg har man övergått till att draga upp maskinkontroll

och maskinmanöver på fartygsbryggan. Även fartygets styranordningar

kan automatiseras genom s. k. autopilotsystem.

På grund av det anförda anser jag det icke lämpligt att i en ramlag med

mera allmängiltigt innehåll närmare reglera antalet vakter på dack och i

maskin. Erinras må emellertid att enligt förslaget om minimibesättning för

fartyg hänsyn måste tagas till erforderlig vakttjänst ombord vid beräkningen

av besättningens storlek.

I tredje stycket upptages en allmän bestämmelse om att erforderlig personal

skall finnas ombord för kosthållet och för betjäning av radiotelegrafi-

eller radiotelefonianläggning. Om 1960 års säkerhetskonvention som

samtidigt med detta lagförslag underställes riksdagen antages, avses föreskrifter

komma att utfärdas på vilka fartyg teleanläggning skall föras.

2—3 §§.

Minimibesättningen skall fastställas för varje fartyg om minst 20 brnttoregisterton,

som befordrar gods eller passagerare. Denna prövning bör emellertid

kunna ske efter vissa schematiska grunder. Fartygstyp, maskinstyrka,

utrustning och användning kommer självfallet att vara betydelsefulla omständigheter

vid fastställande av minimibesättningen. I många fall är dock

fartygen så ensartade att en uppdelning bör kunna ske efter tontalet

eller maskinstyrkan såsom f,. n. tillämpas i kollektivavtal mellan redare och

ombordanställda.

Vissa allmänna behörighetskrav måste uppställas på däcks- och maskinbemanningen.

När det gäller befälet har denna fråga lösts i sjöbefälskungörelsen,

där befälets sammansättning bestämts från sjösäkerhetssynpunkt.

Vid minimibesättnings fastställande skall därför sjöbefälskungörelsen lända

till efterrättelse.

Beträffande manskapets antal och kvalifikationer finns ingen författningsreglering.

Som jag tidigare utvecklat måste avgörande emellertid här

vara att manskapet får en sådan sammansättning att skeppstjänsten såval

ifråga om utkik och manövrering som fartygets drift i övrigt kan fullgöras

på ett betryggande sätt.

Av 1 § framgår att särskild minimibesättning kan fastställas för kortare

resor, när skeppstjänsten inte behöver indelas i skift.

5—7 §§.

För att tillsynsmyndighet lätt skall kunna konstatera om ett fartyg är

underbemannat har en bestämmelse införts, om att minimibesättningens

sammansättning skall införas i fartygets tillsynsbok. Skulle antalet besättningsmän

understiga det för fartyget fastställda, bör fartyget enligt 8 kap.

1 § beläggas med nyttjandeförbud. I övrigt har beträffande tillsynsboken

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1963 109

införts bestämmelser som i stort överensstämmer med dem som gäller för

certifikat.

Såsom jag tidigare framhållit utgör bristen på yrkeskunnigt sjöfolk ett

allvarligt problem inom vår handelsflotta. I sjöbefälskungörelsen har den

tidigare redovisade bristmönstringsparagrafen måst införas. Den föreslagna

ordningen med en minimibesättning för varje fartyg utgör en skärpning

av gällande bestämmelser, då det minsta besättningsantalet för viss fart

som antecknats i tillsynsboken icke får underskridas.

För att en sådan regel icke skall medföra obilliga verkningar för sjöfarten

är det av vikt att det för fartyg som går i olika farter anges den

minimibesättning som är tillämplig i varje fart. Av 1 kap. 10 § förslaget

framgår att även fart mellan utländska orter kan jämställas med inre fart

eller stor kustfart.

Av vad jag tidigare sagt framgår att minimibesättningen skall fastställas

endast från säkerhetssynpunkt. I sakens natur ligger därför att dispens

icke må medgivas från kravet att besättningsantalet skall vara uppfyllt för

den fart vari fartyget går.

7 KAP.

Tillsyn av lagens efterlevnad m. m.

1 §•

Paragrafen innehåller de grundläggande reglerna om och syftet med de

olika tillsynslörrättningarna som i förslaget fått särskilda beteckningar.

Benämningen sjövärdighetsbesiktning har förbehållits den regelbundna, totala

undersökningen av ett fartygs sjövärdighet, medan åt den regelbundna

mer begränsade undersökningen av sjövärdigheten getts det redan i sjöfartskretsar

använda namnet mellanbesiktning (jfr 16 § första stycket b) tillsynslagen).

Den icke regelbundna kontrollen av sjövärdigheten kallas i förslaget

för extra besiktning. Annan undersökning än sådan som icke direkt avser

sjövärdigheten, lastmärken eller det högsta tillåtna antalet passagerare som

ett fartyg får medföra, kallas inspektion.

Redan i denna paragraf har det ansetts vara av vikt att understryka att

tillsynsförrättningar, även de som utförs av klassificeringsanstalterna bör

samordnas i tiden. Detta är uppenbarligen till fördel ej endast för fartygets

redare utan även för tillsynsmyndigheten.

2 §.

Föreskriften motsvarar 13 § tillsynslagen. Vid tillsynslagstiftningens tillkomst

byggdes mindre handelsfartyg fortfarande av trä. Numera är beståndet

av träfartyg bortsett från smärre fiskefartyg statt i avveckling.

Ännu år 1960 fanns det likväl — påpekar de sakkunniga — i runt tal 500

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

träfartyg i storleken 100 bruttoton eller därunder, av vilka praktiskt taget

hälften var 50 år eller äldre.

Förevarande paragraf har anpassats till moderna fartyg och i motsats

till 13 § tillsynslagen getts ett mindre detaljerat innehåll. Den avses därför

kunna omfatta även äldre fartyg av trä. I paragrafen har icke reglerats

vilka åtgärder som skall vidtagas mot redare som underlåter att inställa

fartyg till sjövärdighetsbesiktning. Då ett passagerarfartyg eller annat fartyg

om minst 20 bruttoregister ton i regel icke får nyttjas till sjöfart förrän

det genomgått sjövärdighetsbesiktning, anser jag i likhet med de sakkunniga

detta icke erforderligt.

3 §•

Paragrafen reglerar, när ett fartyg första gången är underkastat sjövärdighetsbesiktning.

3 § överensstämmer med 14 § tillsynslagen, dock med den ändringen att

dess tillämplighet utsträckts från fartyg med en bruttodräktighet av minst

100 registerton till fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton.

Liksom hittills avses att passagerarfartyg, oavsett storlek, skall falla under

bestämmelsen.

I 3 § andra stycket har införts en ny föreskrift att sjövärdighetsbesiktning

skall äga rum så snart ske kan, när svenskt fartyg vars bruttodräktighet

understiger 100 registerton övergått i annan svensk ägo. Bestämmelsen

hör samman med den ståndpunkt som tagits i frågan om vilka fartyg

som skall underkastas kontinuerliga besiktningar. När det gäller tonnaget

mellan 20 och 100 bruttoregisterton är det sålunda tillfyllest att det undergår

sjövärdighetsbesiktning vid nybyggnad, större reparation samt vid överlåtelse.

Vid överlåtelse kan dock sådan besiktning vara onödig, t. ex. om

fartyget nyss har genomgått sjövärdighetsbesiktning eller tilldelats klass i

klassificeringsanstalt. Hänsyn härtill har även tagits i själva lagtexten, där

det lagts i sjöfartsstyrelsens hand att i vissa fall meddela befrielse från

besiktningstvånget. Även vid övergång av äganderätten från utländsk till

svensk redare anser jag att sjöfartsstvrelsen bör få denna dispensrätt.

4 §•

I fråga om de föreslagna tiderna för förnyade sjövärdighetsbesiktningar

avviker dessa från dem som anges i 16 § tillsynslagen för passagerarfartyg

endast på en punkt. Fartyg som går i östersjöfart mellan svenska hamnar

hör nämligen med hänsyn till befogade anspråk på säkerhet undergå lörnyad

besiktning lika ofta som fartyg som f. n. går i utrikes fart eller alltså

var tolfte månad.

5—6 §§.

De sakkunniga. I fråga om annat fartyg än passagerarfartyg ges i förevarande

paragrafer mera differentierade föreskrifter om tider för besikt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kanyl. Maj.ts proposition nr 132 är 1965

ningar än vad som nu gäller i 16 § första stycket b) tillsynslagen. Har fartyget

högsta klass, behöver det enligt 5 § undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning

endast vart fjärde år. Men är det minst 24 år gammalt, anses att

redan på grund av fartygets ålder skäl finns för en kortare mellantid till

nästa regelbundna besiktning. I sådana fall eller om fartyget icke har högsta

klass, får sjöfartsstyrelsen bestämma tidpunkten för nästa sjövärdighetsbesiktning.

Styrelsen är dock bunden såtillvida som denna besiktning får

ske tidigast två och senast fyra år efter senast företagna sjövärdighetsbesiktning.

Tidpunkten för besiktningen skall bestämmas med hänsyn till

fartygets ålder, styrka och allmänna tillstånd eller andra förhållanden såsom

ex.vis farten. Förebild till förslaget att sjöfartsstyrelsen skall få bestämma

tidpunkten för nästa sjövärdighetsbesiktning finns i den danska

motsvarande lagstiftningen.

De sakkunniga erinrar vidare om att 16 § tillsynslagen medger att förnyad

sjövärdighetsbesiktning må utan att rubba tidsföljden för efterföljande

besiktning företagas högst tre månader före eller efter där angivna tider

samt att sjöfartsstyrelsen får medge anstånd i högst sex månader med besiktningen.

I det senare fallet räknas tiden för efterföljande besiktning från

den tidpunkt, då den aktuella besiktningen verkligen äger rum. Dessa regler

tillåter en icke önskvärd förskjutning av besiktningsperioderna men ger

även viss smidighet åt det tillämpade systemet. De tillgodoser också ägarens

behov av att kunna anpassa fartygets seglation efter besiktningarna.

Systemet har i huvudsak bibehållits i förslaget, ehuru det fått en något

annan utformning. Möjligheten för ägaren att välja en tidigare tidpunkt än

den i lagen eller av sjöfartsstyrelsen bestämda har nämligen i lagförslaget

tillgodosetts på så sätt, att nästa sjövärdighetsbesiktning angetts skola ske

sist inom viss tid. Vad åter angår möjligheten att få besiktningen utförd

vid en senare tidpunkt än den på förhand bestämda föreslås sjöfartsstyrelsen

få möjlighet att tillåta anstånd i högst ett år. — Tiden har valts i överensstämmelse

med vad som gäller om uppskov med klassbesiktning. Med

denna bestämmelse avses att ernå samma periodindelning som klassanstalternas.

En viktig nyhet i lagförslaget är att anstånd med besiktning icke

skall få till följd att tidpunkten för nästa besiktning framflyttas. Skälet

härtill har varit en önskan att söka åstadkomma större överskådlighet över

besiktningstiderna och vinna samordning med förekommande klassundersökningar.

Klassanstalterna medger numera allt oftare upp till tolv månaders uppskov

med fullständig klassundersökning efter en mer eller mindre noggrann

s. k. konditionsbesiktning. Tiden för nästföljande undersökning räknas

då från den aktuella undersökningens avslutande. Härigenom kan perioderna

för de fullständiga klassundersökningarna komma att uppgå till

fem år i stället för fyra år. En sådan ordning vilken kan innebära olägenheter

från säkerhetssynpunkt och omöjliggör en önskvärd samordning mel
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

lan sjövärdighetsbesiktningar och klassundersökningar, har icke ansetts

böra påverka besiktningsperioderna.

Remissyttrandena. Förslaget om tillsynen av klassade fartyg har i remissyttrande

berörts, förutom av sjöfartsstyrelsen, i huvudsak endast av

företrädare för rederinäringen och varvsindustrien samt av Sjöassuradörernas

förening.

Sjöfartsstyrelsen understryker starkt värdet av den av de sakkunniga

förordade decentraliseringen och samverkan med klassanstalterna. Vid utarbetandet

av närmare tillämpningsföreskrifter avser styrelsen att noga

pröva huruvida icke sådana åtgärder kan leda till än större lättnad i fartygsinspektionens

regelbundna arbetsuppgifter än vad de sakkunniga förutsatt.

Styrelsen finner detta synnerligen angeläget icke minst med hänsyn

till behovet av en väsentlig utökning av fartygsinspektionens möjligheter

att genom stickprovsvis insatta inspektioner särskilt av äldre och mindre

välbehållna fartyg, utöva erforderlig kontroll av att sjösäkerhetskraven

icke eftersättes.

Sjöassuradörernas förening framhåller önskvärdheten av att den kontroll

som hittills på ett från sjöförsäkringssynpunkt tillfredsställande sätt

skötts av klassificeringsinstituten i fortsättningen får bestå.

Sveriges varvsindustriförening påpekar, att lagförslaget till synes ej tagit

erforderlig hänsyn till de stora klassificeringssällskapens erfarenhet och

kunnande. Ett utökat samarbete mellan den statliga myndigheten och klassanstalterna

förefaller enligt föreningen värt att överväga.

Sveriges redareförening anser det icke tillfredsställande att klassanstalts

åtgärd såvitt avser fartyg över 24 år icke godtages, trots att fartyget innehar

godkänd klass. Däremot kan föreningen gå med på, att för det fall fartyget

icke innehar klass, sjöfartsstyrelsen må bestämma, när förnyad sjövärdighetsbesiktning

skall äga rum. Föreningen kan heller icke godtaga

att ändring sker beträffande de terminer för klassbesiktning, som tillämpas

av godkända klassificeringsanstalter.

Föreningen påpekar, att sjövärdighetsbesiktning och klassbesiktning utan

svårighet kan samordnas, så att om klassificeringsanstalten lämnat anstånd

med sin besiktning, även anstånd kan lämnas med sjövärdighetsbesiktningen.

Föreningens erfarenhet ger vid handen, att de anståndsregler

som hittills tillämpats icke varit till men för sjösäkerheten. Skulle förslaget

genomföras, blir konsekvensen den, att besiktning får företagas efter fem

år, medan nästa besiktning skall göras redan efter tre år.

Beträffande det föreslagna kravet att klassundersökning icke får vara

äldre än sex månader för att kunna godkännas såsom besiktning yrkar

föreningen att det utgår ur förslaget. I annat fall kommer man att lägga

hinder i vägen för s. k. continuous survey, som f. n. tillämpas inom eu stor

del av handelsflottan. Mot praktiserandet av detta besiktningssätt torde inga

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965 113

erinringar kunna resas, snarare synes det vara ägnat att öka sjösäkerheten.

Ett frångående av denna praxis skulle även komma att åsamka rederinäringen

synnerligen betydande kostnader. Så länge ett fartyg innehar högsta

klass och är underkastat s. k. continuous survey, finns heller intet skäl att

föreskriva strängare regler, när fartygets ålder överstiger 16 år. I vart fall

bör gränsen icke sättas lägre än 32 år. Föreningen vill fästa uppmärksamheten

på, att en godkänd klassificeringsanstalt gradvis skärper fordringarna

samt vidtager väsentligt noggrannare undersökningar beträffande äldre

fartyg.

Lloyds register, Svenska kommittén, påpekar, att den föreslagna begränsningen

av längsta tillåtna tidrymd mellan sjövärdighetsbesiktningar till 48

månader står i motsatsförhållande till gällande internationella praxis för

utförande av klassbesiktning och fribordsbesiktning, vilka tillåter längre

tidsrymder. I detta avseende innebär förslaget om det antages en allvarlig

belastning för den svenska sjöfartsnäringen i förhållande till dess konkurrenter.

Kommittén anser att förslaget om bemyndigande för sjöfartsstyrelsen att

övervaka klassbesiktningar bör ändras. En på sådant sätt lagligen fastställd

inblandning i Lloyd’s registers arbetssätt strider mot grundprinciperna för

klassningssällskapets verksamhet. Lloyd’s register kan endast utföra sina

förpliktelser som klassningssällskap på internationell basis, om sällskapet

ar helt fritt från inblandning från myndighet eller annan part. Däremot

kan givetvis sjöfartsstyrelsen få deltaga i eller närvara vid klassundersökning.

Departementschefen. Som jag tidigare framhållit spelar klassificeringsanstalterna

en central roll vid tillsynen av fartygs sjövärdighet. När det

gäller handelsfartyg över 100 bruttoregisterton är''som tillgängliga uppgifter

utvisar minst 75 procent klassade. Såsom jag tidigare redovisat åtnjuter

klassanstalternas besiktningar stort förtroende inom den internationella

sjöfarten. Klassbesiktningarna anses i regel vara utförda med stor omsorg

och kunnighet. Allmänt har också vitsordats att klassanstalterna genom

små besiktningar och byggnadsnormer verksamt bidragit till att höja

sjösäkerheten.

Den svenska tillsynslagstiftningen — som utformats i nära överensstämmelse

med sjösäkerhetskonventionerna på området — bygger på den principen

att ansvaret för fartygstillsynens behöriga utövande i sista hand

åvilar det allmänna. Såsom de sakkunniga föreslagit torde också klassundersoknmgarna

liksom hittills i regel kunna ulan vidare godtagas som om

de utförts av svensk tillsynsmyndighet.

Beträffande fartyg som nått en viss ålder har emellertid erfarenheten

visat att det på grund av den kraftiga förslitning och korrosion som sker

1 s.ion mycket snabbt förlorar i sjövärdighet. Liksom de sakkunniga på
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

pekat är det av vikt att dessa fartyg ägnas särskild uppmärksamhet från

det allmännas sida och det kan icke anses lämpligt att klassanstalternas undersökningar

beträffande det äldre fartygsbeståndet utan vidare godtages.

De sakkunniga har förklarat att 24 år bör vara den åldersgräns för fartyget

då den särskilda tillsynen från det allmänna skall inträda. Jag delar

denna uppfattning. Uppenbart är att även ett fartyg som passerat detta

åldersstreck kan vara i mycket god kondition. Detta lär dock fartygsinspektionen

i regel utan större svårighet kunna konstatera, varför ett sådant fartyg

även bör kunna erhålla samma besiktningslättnader som tillkommer

ett yngre klassat fartyg.

Vid remissbehandlingen av lagförslaget har Sveriges redareförening framhållit

att sjövärdighetsbesiktning och klassbesiktning utan svårighet kan

samordnas så att om klassanstalt lämnat anstånd med klassbesiktning,

även anstånd med sjövärdighetsbesiktning kan lämnas.

I detta sammanhang må upplysas följande. Tidsintervallerna mellan

klassbesiktningarna utgör i princip fyra år. Uppskov kan dock meddelas pa

ett år så att klasstermin kan komma att utsträckas till fem år. For att ett

uppskov skall få meddelas måste fartyget underkastas besiktning av bottenskrov,

framdrivningsmaskiner, propelleraxel och roder. Befinnes dessa

för sjösäkerheten vitala delar vara utan anmärkning lämnar anstalten detta

uppskov. I regel ingår denna tillsyn i det besiktningssystem som i stor

omfattning praktiseras av klassanstalterna och som benämnes continuous

survey. Ordningen innebär att fartygets maskineri, skrov och övriga fasta

delar "icke behöver undersökas på en gång eller i en följd. I stallet kan efter

särskild plan undersökningen göras så att olika delar av maskinen eller

fartyg undersökes vid skilda tillfällen men dock så att hela fartyget i

den omfattning det är föremål för klassificeringsanstalternas uppmärksamhet

— hinner bli undersökt inom loppet av en klassperiod.

Mot s. k. continuous survey har inga erinringar riktats utan har allmänt

omvittnats att det i samma grad som det traditionella systemet lampar sig

för en effektiv fartygstillsyn.

Med hänsyn härtill förordar jag att reglerna i 5 § utformas så att de aven

kan anpassas efter klassanstalternas besiktningsperioder. Då besiktningsperiodernas

längd endast skall bedömas från den utgångspunkten att perioden

är den tid varunder fartyget kan förväntas vara sjövärdigt, finner

jag heller ingen anledning att förkorta tiden för den påföljande perioden.

Det kan å andra sidan medföra att ett fartyg under en klassperiod av åtta

år endast vid ett tillfälle blir underkastat eu fullständig sjövärdighetsbesiktning.

Sker emellertid en årlig tillsyn av fartyget anser jag inga anmärkningar

kunna riktas mot systemet.

Då reglerna utformats så att de kan följa de ofta i tiden utdragna klassbesiktningarna,

anser jag det icke lämpligt att tillåta uppskov med förnyad

sjövärdighetsbesiktning. Emellertid kan en sådan ordning i vissa fall med
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 är 1963 115

fora obilliga resultat. 1 (i § har därför intagits en bestämmelse om anstånd.

Dock skall sådant anstånd icke få meddelas för längre tid än tre månader

efter den tidpunkt då besiktningen skolat senast ske.

7—8 §§.

I dessa paragrafer behandlas den s. k. mellanbesiktningen, omfattningen

av densamma och tiden då besiktningen skall företagas. Förslaget motsvarar

i huvudsak 16 § första stycket b) tillsynslagen.

Enligt nämnda bestämmelse i tillsynslagen skall annat fartyg än passagerarfartyg

undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning i viss omfattning vid

utgången av halva den eljest stadgade mellantiden mellan två sjövärdighetsbesiktningar.

Denna mellanbesiktning skall avse botten utvändigt, propelleraxel,

bottenkranar och dylikt.

I 7 § förutsättes att Kungl. Maj :t skall meddela föreskrifter angående

mellanbesiktningens omfattning. Redan av denna paragraf framgår att besiktningen

i förhållande till tillsynslagens motsvarande bestämmelse (16 §

första stycket b) utvidgats att omfatta även fartygets utrustning, vilket är

en konsekvens av att denna ingår i sjövärdighetsbegreppet. I tillämpningskungörelsen

bör närmare regleras vad mellanbesiktningen skall omfatta.

Liksom i gallande rätt skall enligt förslaget endast annat fartyg än passagerarfartyg

undergå mellanbesiktning. Denna besiktning har emellertid

utsträckts att omfatta nya detaljer, nämligen roder och styrledning, brandsläckningsanordningar,

bärgningsredskap och viss navigationsutrustning

samt radioinstallation. Såsom förslaget här utformats har det bragts i så

nara överensstämmelse som möjligt med motsvarande bestämmelser i 1948

och 1960 års säkerhetskonventioner angående undersökning för utrustningssäkerhetscertifikat

och radiosäkerlietscertifikat för lastfartyg. Härigenom

bortfaller behovet av särskilda besiktningar för fartygets förseende

med nämnda certifikat.

Mellanbesiktning skall i princip verkställas mitt i den period som löper

mellan två sjövärdighetsbesiktningar. I regel räknas tiden från senast företagna

sjövärdighetsbesiktning. Har en mellanbesiktning måst ske t. ex. för

att förse fartyget med utrustningssäkerhetscertifikat, räknas tiden från den

tidpunkt då mellanbesiktningen avslutades. I fråga om fartygs radioinstalkation

har mellanbesiktningen av hänsyn till motsvarande bestämmelser i de

båda säkerhetskonventionerna bestämts skola förrättas sist var tolfte månad.

9—10 §§.

9 och 10 §§ motsvarar 21 § första stycket och 22 § första stycket tillsynslagen.

Passagerarfartygsbesiktning skall äga rum på de lider som är

bestämda för sjövärdighetsbesiktning av passagerarfartyg. Härigenom genomföres

eu så nära samordning i tiden som möjligt av de båda besikt
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition, nr 132 år 1965

ningarna. Även 10 § andra stycket syftar till att åstadkomma samordning

av tillsynsförrättningar.

Vidare har i 10 § tredje stycket Kungl. Maj :t tillagts befogenhet att medgiva

undantag från kravet på passagerarf ar tygsbesiktning. Som jag tidigare

framhållit kan ett sådant undantag vara påkallat för att fartyg skall kunna

undergå prov till sjöss. Vidare bör i tillämpningskungörelsen upptagas

en bestämmelse, enligt vilken däckat fiskefartyg av minst sju meters längd

må utan sådan besiktning användas som passagerarfartyg vid vissa resor med

den bofasta skärgårdsbefolkningen. Förslaget motsvarar en kungörelse i

ämnet av den 24 januari 1936 (nr 14).

Den i 44 § 2 mom. tillsynsförordningen givna föreskriften att passagerarfartygsbesiktning

icke får verkställas utomlands annat än i undantagsfall

bör intagas i tillämpningskungörelsen.

12 §.

Förslaget om fribordsbesiktning bygger på den tanken, att alla fartyg med

en bruttodräktighet av minst 20 registerton skall undergå fribordsbesiktning.

Såsom behandlats vid 4 kap. följer på en godkänd fribordsbesiktning

att fribordscertifikat utfärdas av tillsynsmyndigheten.

Föreskrifterna om fribordsbesiktning i denna paragraf överensstämmer

till sitt innehåll med vad som gäller enligt 31 och 32 §§ tillsynsförordningen.

Sistnämnda bestämmelser handlar om fribordscertifikat och dess

giltighetstid men det är underförstått att utfärdandet av certifikat skall

föregås av en besiktning. Denna benämnes redan nu i sjöfartskretsar tribordsbesiktning.

Vad besiktningen skall omfatta bor narmare regleras i

tillämpningskungörelsen. Föreskriften om att fribordsbesiktning skall ske

vart femte år ansluter sig till motsvarande regel i 1930 års internationella

lastlinjekonvention. Däri föreskrives dessutom att fartyg skall i vissa avseenden

— såsom angående skydd för öppningar etc. — undergå besiktning

på tid som varje land äger självt bestämma. Sådan besiktning avses

komma att ske genom inspektion.

Liksom gällande rätt innehåller förslaget bestämmelser om att fribordsbesiktning

får utföras av godkänd klassificeringsanstalt. Det förutsattes

även att klassanstalt skall såsom hittills få ombesörja fribordsbesiktning

av klassade fartyg.

13—14 §§.

Extra besiktning avses motsvara den särskilda sjövärdighetsbesiktning,

varom sjöfartsstyrelsen redan nu äger föreskriva med stöd av 17 och 18 g §

tillsynslagen. I förslaget har emellertid angivits de särskilda fall, då extra

besiktning skall företagas.

När extra besiktning företages på grund av inträffade skador och besiktningen

tar sikte på att få konstaterat, om skadorna avhjälpts och fartyget

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 117

sålunda är sjövärdigt, torde det icke vara erforderligt att samtidigt företaga

inspektion.

15 §.

I denna paragraf redogöres för det fall när klassbesiktning skall godkännas

som del av sjövärdighetsbesiktning, mellanbesiktning, fribordsbesiktning

eller extra besiktning. Anmärkas må att klassbesiktning icke kan omfatta

passagerarfartygsbesiktning.

Paragrafen motsvarar i stort vad som stadgas i 34 § tillsynsförordningen.

Vissa ändringar har dock fått ske med hänsyn till att bestämmelsen samordnas

med 5 § i detta kapitel. Förslaget bygger på den principen att klassbesiktning

av yngre fartyg som har högsta klass i godkänd klassanstalt

utan vidare skall godkännas som om den verkställts av statlig tillsynsmyndighet.

En förutsättning är emellertid att den av klassanstalterna företagna

sjövärdighetsbesiktningen icke är äldre än sex månader. Skäl kan emellertid

töreligga att även godkänna klassbesiktning som är äldre än sex månader

exempelvis vid continuous survey. Med anledning härav har en undantagsbestämmelse

införts i lagtexten.

Beträffande klassbesiktningar av äldre fartyg eller fartyg som ej har

högsta klass har regeln utformats så att dessa besiktningar först efter

provning i varje särskilt fall skall godkännas som en av fartygsinspektionen

företagen förrättning. Uppenbart är emellertid att fartygsinspektionen

med den erfarenhet den har av klassanstalts besiktningar samt fartygets

kondition snabbt kan avgöra om anstaltens besiktning är tillfyllest.

I vissa fall kan även klassbesiktning av ett yngre fartyg underkastas särskild

prövning innan besiktningen godkännes. Sådan prövning anser jag i

regel böra äga rum när ett fartyg överföres från en klassanstalt till en annan

sådan anstalt eller eljest när särskilda skäl föreligger. Det må emellertid

understrykas att bestämmelsen bör tillämpas med viss försiktighet och

icke ge anledning till någon mera genomgripande undersökning av klassade

fartyg, om ej uppenbara skäl föreligger härför.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 23 § tillsynslagen samt 59 och 60 a §§ tillsynsförordningen.

Emellertid finnes en viss skillnad mellan gällande rätt

och förslaget, som här skall beröras.

Enligt 23 § tillsynslagen får vid inspektion företagas undersökning _

med viss begränsning i fråga om tillåtna åtgärder — i ett vart hänseende,

vari fartyget är föremål för tillsyn. Härav följer att även fartygs skrov, maskineri

och utrustning är föremål för inspektion liksom även öppningars

skydd, räcken och brädgångar och tillträde till besättningens bostäder.

Föreliggande lagförslag bygger på den principen att frågor om sjövärdighet

— bortsett från de stora regelbundet återkommande förrättningarna

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 ur 1965

sjövärdighetsbesiktning och mellanbesiktning — avses skola behandlas vid

extra besiktning i stället för vid inspektion. Inspektion kommer närmast

att avse olika förhållanden ombord, bl. a. arbetarskyddet, och avses i regel

icke behöva ta längre tid i anspråk. Såsom tidigare framhållits kommer

emellertid de mindre fartygen att i regel vara befriade från de regelbundet

återkommande besiktningarna. Då tillsynen över det mindre tonnaget och

alltså även fritidsbåtarna föreslås ske endast genom tid efter annan företagna

inspektioner anser jag att även en viss mindre omfattande tillsyn av

fartygs sjövärdighet bör kunna ske vid inspektion. I tillämpningskungörelsen

bör närmare föreskrifter meddelas om inspektionsverksamheten.

17 §.

Bestämmelserna om inspektion är i princip tillämpliga även på utländska

fartyg. Detta innebär ingen ändring i förhållande till gällande rätt och

överensstämmer med de internationella lastlinje- och säkerhetskonventionerna.

Däremot bör utländskt fartyg icke vara underkastat andra tillsynsförrättningar.

8 KAP.

Förbud mot nyttjande

1—4 §§•

I detta kapitel upptages bestämmelser som i stort sett återfinnes i 24 och

25 §§ tillsynslagen. Den nuvarande förutsättningen för nyttjandeförbud,

nämligen att brister i fartyget är av den beskaffenheten att en fortsatt resa

kan antagas medföra livsfara för de ombordvarande, har utsatts för hårt

klander från tillsynsmyndighetens och de ombordanställdas organisationers

sida under hänvisning till att den hindrade ett ingripande även i uppenbara

fall. Även jag finner att paragrafen i sitt nuvarande skick kan utgöra

en icke önskvärd hämsko för en effektiv tillsynsverksamhet. Jag tillstyrker

därför de sakkunnigas förslag att nuvarande bestämmelser omformuleras.

Dock bör fordras att det skall finnas skälig anledning antaga att fartyget

icke är i behörigt skick i något för sjösäkerheten väsentligt avseende.

Ett ingripande av så allvarlig natur som ett nyttj andeförbud kan ofta

medföra högst kännbara ekonomiska förluster för redaren. Jag vill därför

understryka att bestämmelsen måste tillämpas med försiktighet. Endast i

fall av påtagligt åsidosättande av väsentliga sjösäkerhetskrav bör fartyg

beläggas med nyttj andeförbud. I förhållande till gällande rätt innebär förslaget

ändring även på det sättet att väsentliga brister i fråga om skyddet

mot ohälsa och olycksfall skall kunna medföra förbud att nyttja fartyget.

Förbud skall också kunna meddelas att använda arbetsredskap till dess rättelse

vidtagits. Även vägran att hålla fartyg tillgängligt för tillsynsförrätt
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 119

ning kan leda till beslut om nyttjandeförbud om rättelse icke sker på tillsägelse.

En annan nyhet är också att fartyg som saknar fartcertifikat, passagerarfartygscertifikat

eller fribordscertifikat eller giltigt sådant certifikat

kan hindras att avresa.

Bestämmelserna avses bli tillämpliga även på utländskt fartyg i svenskt

larvatten, något som överensstämmer med gällande rätt.

9 KAP.

Redares, befälhavares och besättnings m. fl. åligganden

1—7 §§.

I 1 § ges en hänvisning till sjölagens bestämmelser om ansvaret för sjösäkerheten

ombord.

Som framgår av vad tidigare sagts om den nya lagstiftningens förhållande

till sjölagen kommer ansvaret för fartygs sjösäkerhet och ansvarsfördelningen

mellan redaren och befälhavare att regleras i sjölagen, där

även straltet lör redaren och befälhavaren vid överträdelse av de centrala

sjösakerhetsbestämmelserna återfinnes. F. n. är sjölagskommittén sysselsatt

med att revidera sjölagen. Enligt vad jag under hand inhämtat från

sjölagskommittén kommer förslag rörande redares och befälhavares ansvar

för fartygs sjövärdighet att redovisas i ett delbetänkande som kommer att

lämnas inom kort.

I 2 § fastslås vem som skall svara för att fartyget undergår tillsyn enligt

bestämmelserna i 7 kap. Redare och beställare av fartyg skall tillse att fartygsritningar

inges i vederbörlig ordning. I 3—6 §§ upptages föreskrifter

om de skyldigheter som åvilar olika personer beträffande arbetarskyddet

ombord och de tillsynsförrättningar som skall äga rum på fartyget. I 7 §

upptas en bestämmelse om att befälhavare och besättning skall ha möjlighet

att förvärva erforderlig kännedom om fartyget. Jag har tidigare understrukit

att den tekniska utvecklingen när det gäller fartygs byggnad och konstruktion

gått så långt att det är svårt för fartygsbefälet att på grund av

erfarenheter från andra fartyg, där det tjänstgjort, behärska bl. a. stabililetsfrågorna.

I tillämpningskungörelsen till denna lag bör intagas en regel,

vari redaren ålägges att förse befälhavaren med stabilitetsuppgifter. I

kungörelsen avses även att intagas en föreskrift att redare skall tillse att

ritningar finnes anslagna ombord över dels den vattentäta indelningen av

fartyget och dels inrättningar för brandlarm och annat brandskydd in. in.

8 §•

De sakkunniga. Bestämmelsen motsvarar 26 § sjölagen. Med sjökort —

som betyder klart för den avsedda resan — förstås här detsamma som föreskrives

i 26 § första stycket, dvs. att fartyget är i behörigt skick i samtliga

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj ds proposition nr 132 år 1965

de avseenden som sägs i 5 a § sjölagen. Ordet sjöklart torde vara allmänt

vedertaget i sjöfartskretsar och synes vara en språkligt klar sammanfattning

av de olika åtgärder beträffande fartyget, som skall ha vidtagits fore

en resa.

De särskilda åtgärder som uppräknas är hämtade ur 26 § andra stycket.

Av dessa åtgärder har frågorna om skeppsluckornas skalkning under senare

tid varit föremål för uppmärksamhet. Olika meningar har kommit

till synes, när denna åtgärd skall ha vidtagits. I rättspraxis, som härutinnan

kan sägas vara entydig, har denna fråga lösts så, att befälhavaren icke

anses få själv avgöra, när åtgärderna skall företagas. Tvärtom har tydligt

utsagts att åtgärden skall ha slutförts före resans början. De sakkunniga

anser att denna praxis från säkerhetssynpunkt är väl motiverad och har

därför bibehållit stadgandet oförändrat. Kravet på tillslutande av öppningar

i däck, skott och bordläggning har tillagts av hänsyn till säkerheten pa

fartyg med öppet shelterdäck.

Remissyttranden. En särskild fråga som behandlats av vissa remissorgan

utgör skalkning av skeppsluckor.

Sjöfartsstyrelsen erinrar om att de sakkunniga föreslagit överförande i

oförändrad lydelse av nuvarande stadgande i 26 § sjölagen, att innan resa

anträdes särskilt skall tillses bl. a. att skeppsluckorna behörigen tillslutits

och skalkals, I enlighet med sjöfartsstyrelsens tidigare uttalade uppfattning

att i avvaktan på resultatet av det nordiska sjölagssamarbetet sakliga

ändringar bör undvikas i stadganden, som omfattas av detta samarbete,

har styrelsen intet att erinra mot den föreslagna överflyttningen.

Stockholms rådhusrätt framhåller att frågan om skyldigheten att skalka

skeppsluckor varit föremål för avgörande av domstolar, bl. a. i vid rådhusrätten

handlagda mål, nämligen det s. k. Saivomålet och Clary Thordenmålet.

Olika meningar har uttalats huruvida den uppfattning som kommit

till uttryck i rådhusrättens ifrågavarande domar bör vidhållas beträffande

vissa slag av moderna fartyg. De sakkunniga har uttalat, att nu tillämpad

praxis är väl motiverad från säkerhetssynpunkt. Enligt rådhusrättens mening

hade med hänsyn till de olika meningar som här framförts en närmare

redogörelse för denna motivering varit påkallad.

Sjölagskommittén framhåller att någon fast rättspraxis i fråga om bestämmelsens

innebörd icke lärer föreligga. Ett avgörande i ämnet av Svea

hovrätt är för närvarande föremål för Högsta domstolens prövning. Ehuru!

kommittén på nuvarande stadium av sitt arbete icke anser sig kunna taga1

slutlig ställning till, huruvida den gällande bestämmelsen i huvudsak oförändrad

bör kvarstå i lagstiftningen, må anmärkas att från skilda håll inom

kommittén framförts önskemål om ett förtydligande av bestämmelsen därhän,

att av densamma skulle följa att det ankommer på befälhavaren att

från fall till fall efter sjömansmässig prövning avgöra om och på vad sätt

fartygets olika luckor bör tillslutas och skalkas. En regel av sådan innebörd

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965 121

torde överensstämma med vad som praktiseras på svenska och utländska

handelsfartyg.

Liknande synpunkter anlägges av Sveriges redareförening och Sveriges

fartygsbefälsförening.

Departementschefen. Under remissbehandlingen har särskilt uppmärksammats

en specialfråga nämligen huruvida på shelterdäckade fartyg luckorna

på mellandäck och shelterdäcksluckan inom ettans lastrum måste vara

tillslutna och skalkade innan resa anträdes. Denna fråga har numera i ett

av Högsta domstolen avgjort mål (NJA 1962 s. 799) besvarats nekande, låtvara

från civilrättsliga utgångspunkter. Med hänsyn till den ståndpunkt som

sålunda intagits i svensk rättspraxis anser jag mig icke ha anledning föreslå

ändring i gällande bestämmelser. En generell bestämmelse om tillslutnings-

och skalkningsplikt torde dock knappast kunna undvaras i en sjösäkerhetslag.

Påpekas må också att denna plikt även har betydelse för brandskyddet

ombord.

10 §.

Paragrafen motsvarar 60 a § tillsynsförordningen. Därjämte har den

kompletterats med en rapporteringsskyldighet för befälhavaren beträffande

omständigheter som har betydelse för sjövärdigheten.

10 KAP.

Ansvarsbestämmelser

Som tidigare anförts är den föreslagna sjösäkerhetslagstiftningen subsidiär

i förhållande till sjölagen. Allvarligare överträdelser av säkerhetsbestämmelserna

till sjöss kommer därför i allmänhet att liksom hittills beivras

enligt sjölagen, om gärningen ej bör efter brottsbalken beläggas med

strängare straff.

Övergångsbestämmelserna

Lagen föreslås att träda i kraft den 1 januari 1966.

Med hänsyn till angelägenheten av att icke oskäligt betunga sjöfarten och

till behovet av en rationell fördelning av tillsynsmyndighetens arbetsbörda

har vissa övergångsbestämmelser införts i lagen.

Förslaget till lag om ändring i sjölagen

Ändringarna är föranledda av att flera viktiga säkerhetsbestämmelser i

lagen om säkerheten på fartyg skall gälla fartyg ned till en bruttodräktighet

av 20 registerton, att det närmare innehållet i 5 a och 26 §§ sjölagen

överförts till lagen om säkerheten på fartyg samt att den för besättningen

på svenska handelsfartyg fastställda spisordningen skall upphöra att gälla.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 10 maj 1901

(nr 26) om inteckning i fartyg

Ändringen är betingad av att fartygs tontal i 2 § sjölagen ändrats till att

avse fartygs bruttodräktighet.

Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530)

Ändringarna är föranledda av att vissa bestämmelser om arbetarskyddet

ombord överförts till lagen om säkerheten på fartyg.

IV. Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda föreligger i ärendet inom kommunikationsdepartementet

upprättade förslag1 till

1) lag om säkerheten på fartyg;

2) lag om ändring i sjölagen;

3) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 10 mai 1901 (nr 26) om

inteckning i fartyg; samt

4) lag om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530).

Föreliggande lagförslag om säkerheten på fartyg torde i stora delar inte

vara av den beskaffenhet att det enligt 87 § regeringsformen skall underställas

lagrådets granskning. Bl. a. gäller detta föreskrifter av närmast

ordningskaraktär eller speciell fartygsteknisk natur. Beträffande andra bestämmelser

torde emellertid lagrådets granskning vara erforderlig. De föreskrifter

som närmast avses är 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap., 4 kap. 1—3 §§,

5 kap. 1 och 2 §§, 6 kap., 7 kap. 1 §, 8 kap. och 9 kap. 3 §.

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lag om säkerheten på fartyg

i de delar som nyss angetts och över lagförslagen i övrigt måtte inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bo Holmquist

1 Förslagen under 2)—4), som frånsett smärre formella justeringar överensstämmer med

de vid propositionen fogade förslagen, har här uteslutits.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

123

Bilaga 1

Förslag

till

Lag

om säkerheten på fartyg

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Denna lag äger, i den mån ej annat följer eller särskilt anges, tillämpning

på fartyg som nyttjas till sjöfart i svenskt farvatten och på svenskt fartyg

som nyttjas till sjöfart utanför svenskt farvatten.

Denna lag äger tillämpning på örlogsfartyg endast om Konungen förordnar

därom.

2 §.

Fartyg är underkastat tillsyn för kontroll att bestämmelserna i denna lag

och med stöd därav utfärdade föreskrifter efterföljas.

3 §-

Tillsyn av fartyg, som tillhör svenska staten eller brukas av staten och

som nyttjas för annat ändamål än att i allmän trafik befordra gods eller

passagerare, utövas av den myndighet under vars förvaltning fartyget hör,

om Konungen ej föreskriver annat.

4 §•

Tillsyn av annat fartyg än som avses i 3 § utövas av sjöfartsstyrelsen och,

under styrelsens överinseende och ledning, av statens fartygsinspektion.

Konungen äger förordna svensk konsul att utöva tillsyn utom riket.

Tillsyn av visst slag av fartyg, viss utrustning eller vissa förhållanden ombord

skall, enligt bestämmelser som Konungen meddelar, utövas av särskilt

förordnad tillsynsmyndighet. I frågor som avse ombordanställdas skydd

mot ohälsa och olycksfall i arbetet skall tillsynen utövas under samverkan

med arbetarskyddsstyrelsen.

Mönstringsförrättare utövar tillsyn över fartygs bemanning.

5 §.

Tillsyn sker genom tillsynsförrättning enligt 7 kap.

Sjöfartsstyrelsen må uppdraga åt sakkunnig att biträda vid tillsynsförrättning

eller att utom riket verkställa sådan förrättning. Svensk konsul.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

som förordnats att utöva tillsyn av fartyg, äger utse sakkunnig att verkställa

tillsynsförrättning utom riket eller att biträda vid sådan förrättning.

6 §•

Polismyndighet, tullmyndighet och lotsmyndighet äro pliktiga att lämna

tillsynsmyndighet det biträde som påkallas för att myndigheten skall kunna

fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.

7 §•

Den som verkställer tillsynsförrättning eller biträder vid sådan förrättning

skall lämnas tillträde till fartyget samt äga göra erforderliga undersökningar

där och taga del av de handlingar rörande fartyget, som finnas ombord.

Förrättningsmannen skall, om det är möjligt, ordna förrättningen så att

fartyget icke fördröj es eller annan olägenhet uppkommer.

8 §.

Den som har eller haft att utöva tillsyn av efterlevnaden av denna lag

eller med stöd därav meddelade bestämmelser eller anlitats såsom biträde

vid tillsynsförrättning må ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet

som därigenom blivit känd för honom.

9 §.

Bevis enligt denna lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser (certifikat)

utfärdas av sjöfartsstyrelsen, om Konungen ej föreskriver annat.

10 §.

Certifikat skall utfärdas för visst fartområde eller del av fartområde och

för bestämd tid. I certifikat må anges särskilt villkor för att det skall vara

giltigt.

Giltighetstiden för certifikat må förlängas.

Fartområdena äro:

a) inre fart: fart inom riket i hamnar, floder, kanaler och insjöar, fart

inomskärs vid kusterna, fart i Kalmarsund och fart i Öresund och på Oslofjorden

intill Larvik;

b) stor kustfart: annan fart än som anges under a) till eller från in- eller

utrikes orter, som äro belägna vid Östersjön, och fart i farvatten, som har

förbindelse med Östersjön, dock ej bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs

eller bortom Cuxhaven;

c) nordsjöfart: annan fart än som anges under a) och b), dock ej bortom

linjen Shetlands nordpynt—Trondheimsfjorden, 11 grader västlig longitud

(Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest);

d) oceanfart: all annan fart än som anges under a)—c).

Nyttjas fartyg i fart mellan utländska orter, äger sjöfartsstyrelsen, om

det med hänsyn till farvattnets beskaffenhet eller andra förhållanden prövas

lämpligt, förordna att fartyget må anses nyttjat i därmed jämförlig,

mindre vidsträckt fart än som eljest vid tillämpning av tredje stycket skulle

vara fallet.

11 §.

Fartyg som är försett med certifikat må icke nyttjas i vidsträcktare fart

än certifikatet omfattar.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

12 §''

^°?.yn^en a&er förordna att undersökning rörande fartyg och utrustning,

S°ji „etaSes av utländsk myndighet eller av klassificeringsanstalt, skall

godkannas som tillsynsförrättning av svensk myndighet samt att certifikat

som utfardas efter sådan undersökning äger samma giltighet som certifikat,

utfardat av svensk myndighet.

13 §*

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser om ersättning åt sakkunnig

som enligt 5 § andra stycket anlitats för tillsynsförrättning.

2 KAP.

Fartygs sjövärdighet och fartcertifikat

1 §•

Fartyg är icke sjövärdigt, om det ej är så konstruerat, byggt, utrustat och

vidmakthållet att det med hänsyn till fartygets användning och den fart,

van det nyttjas eller avses att nyttjas, erbjuder betryggande säkerhet till förekommande

av sjöolycka.

2 §•

Passagerarfartyg, oavsett dräkUghet, och annat fartyg med en bruttodraktighet

av minst 100 registerton skola ha bevis att fartyget vid tillsynstorrattning

befunnits sjövärdigt (fartcertifikat).

Med passagerarfartyg avses i denna lag fartyg som medför flera än tolv

passagerare. Med passagerare avses varje person ombord utom befälhavaren,

medlem av besättningen, annan som i någon egenskap är anställd ombord

eller som eljest befinner sig där på grund av arbete för fartygets behov

eller i offentlig tjänsteförrättning rörande fartyget samt barn som icke fvllt

ett år. J

Bestämmelserna i första stycket gälla ej fartyg som tillhör svenska staten

eller brukas av staten och som nyttjas för annat ändamål än att i allmän

trafik befordra gods eller passagerare.

3 §•

Har passagerarfartygscertifikat varom föreskrives i 5 kap. utfärdats för

fartyg, må sjöfartsstyrelsen befria fartyget från skyldighet att ha fartcerti
-

4 §.

Sjöfartsstyrelsen skall förklara fartcertifikat ogiltigt, om

a) fartyget eller dess utrustning ändrats på så väsentligt sätt att ändringen

kan antagas ha betydelse för sjövärdigheten,

b) fartyget eller dess utrustning skadats på sätt som uppenbarligen är av

betydelse för sjövärdigheten och skadan icke avhjälpes på sätt sjöfartsstvrelsen

bestämmer, J

c) fartyget icke undergår föreskriven tillsynsförrättning, eller

d) annan omständighet förekommit som uppenbarligen kan ha betydelse

för sjövärdigheten. J

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

5 §•

Certifikat skall genast avlämnas till sjöfartsstyrelsen, om certifikatet förklarats

ogiltigt eller om dess giltighetstid gått till ända eller om nytt certifikat

utfärdats.

6 §.

Enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar äger sjöfartsstyrelsen

medge att fartyg nyttjas till sjöfart utan hinder av vad som sägs i

detta kapitel.

7 §•

Bestämmelserna i 2—5 §§ gälla icke utländskt fartyg.

3 KAP.

Åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall m. m.

1 §‘

Fartyg skall vara så inrättat och anordnat, att de ombordvarande i möjligaste

mån beredes skydd mot ohälsa och olycksfall.

2 §•

På fartyg skola i erforderlig omfattning finnas tillräckligt stora samt

lämpligt inredda och utrustade sovrum, dagrum, måltidsrum, kök eller motsvarande

utrymme för matlagning, toalettrum, tvättrum, sjukrum och andra

särskilt inrättade utrymmen för de ombordanställdas personliga behov, bekvämlighet

och trevnad.

3 §■

Till förekommande av olycksfall i arbetet skola ångmaskiner, motorer,

transmissioner, arbetsmaskiner och andra därmed jämförliga maskinella

anordningar, ångpannor och andra tryckkärl samt lyft- och transportanordningar

vara försedda med erforderliga skyddsanordningar samt även i övrigt

vara så utförda och anordnade, att de erbjuda betryggande säkerhet.

För att förebygga att ombordanställd skadas av väder eller sjö, genom

fall, nedstörtande föremål eller ras eller av splitter, stänk, vassa eller heta

föremål eller heta vätskor eller genom klämning eller slag eller genom

eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller andra hälsofarliga ämnen eller

genom elektrisk ström, kyla eller värme eller genom bländande ljus skola

sådana åtgärder vidtagas att fara härför undgås i möjligaste mån.

4 §•

Kan annan åtgärd icke vidtagas eller skäligen fordras för att vinna skydd

mot ohälsa och olycksfall, skall personlig skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet

tillhandahållas ombordanställd.

5 §-

För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna lämnas

ombord, skola sådana åtgärder vara vidtagna som kunna anses erforderliga

med hänsyn till de ombordanställdas antal, fartygets användning och den

fart, vari fartyget nyttjas.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

6 §''

Kost som tillhandahålles ombordanställd skall vara tillräcklig och av

fullgod beskaffenhet.

Vatten lör de ombordanställdas behov såsom till dryck, personlig hygien,

matlagning och diskning skall finnas lätt tillgängligt ombord i erforderlig

mängd och av tillfredsställande beskaffenhet.

7 §•

Om arbetstiden ombord gälla särskilda bestämmelser.

8 §.

Berättigar ej särskilt förhallande till undantag, skall på fartyg med minst

fem ombordanställda utses ett eller flera skyddsombud bland dem att företräda

de ombordanställda i frågor rörande sundhet och säkerhet i arbetet.

Om det är påkallat, bör skyddsombud utses även på annat fartyg.

Val av skyddsombud förrättas av de ombordanställda.

9 §•

På fartyg med en besättning som normalt uppgår till minst tjugofem man

skall finnas en av företrädare för redaren och av skyddsombud sammansatt

skyddskommitté, som har att verka för sundhet och säkerhet i arbetet.

Om det är påkallat, bör skyddskommitté tillsättas även på annat fartyg.

10 §.

Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter. Den som utsetts

till skyddsombud må icke på grund härav eller på grund av sin verksamhet

i denna egenskap tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller

anställningsvillkor eller skiljas från anställningen.

Bryter redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget eller ombordanställd

mot vad som stadgas i första stycket eller sker avtalsuppsägning

eller annan sådan rättshandling i strid mot vad som föreskrives där,

gälla bestämmelserna i 42 § andra och tredje styckena samt 44 § arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1).

Talan på grund av bestämmelserna i denna paragraf skall väckas inom

två år från det att den åtgärd avslutats, varpå anspråket grundas. Försummas

detta, är talan förlorad.

11 §•

Bestämmelserna i 2—10 §§ gälla icke utländskt fartyg, om Konungen ej

föreskriver annat.

4 KAP.

Lastning, lastmärke och fribordscertifikat

1 §•

Fartyg må icke vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet eller bärighet

äventyras eller säkerheten för fartyget eller de ombordvarande sättes i

fara.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

2 §•

Fartyg som befordrar gods eller passagerare och har en bruttodraktighet

av minst 20 registerton skall på vardera sidan vara försett med lastmarken,

som utvisa minsta tillåtna fribord för fartyget.

Lastmärken fastställas av sjöfartsstyrelsen.

Bestämmelserna i första stycket gälla icke lustfartyg.

3 §•

Fartyg som avses i 2 § första stycket skall ha bevis att fartygets lastmärken

vid tillsynsförrättning befunnits riktigt och varaktigt anbragta pa fartygets

sidor (fribordscertifikat).

4 §•

Fartyg må icke lastas djupare än som anges av det lastmärke som ar

tillämpligt.

5 §•

Siöfartsstyrelsen skall förklara fribordscertifikat ogiltigt om

a) fartygets skrov eller överbyggnad ändrats på så väsentligt satt att In
b

b) fartyget icke är i betryggande skick i fråga om skydd för öppningar

eller i fråga om räcken, brädgångar, länsportöppnmgar eller i fråga om i

träde till besättningens bostäder eller passagerarutrymmen eller

c) fartyget icke undergår tillsynsförrättning i fråga om lastmarke.

Bestämmelserna i 2 kap. 5 § om fartcertifikat äga motsvarande tillämpning

i fråga om fribordscertifikat.

6 §-

Bestämmelserna om lastmärke och fribordscertifikat gälla icke utländskt

fartyg i vidare mån än Konungen bestämmer.

För utländskt fartyg må såsom fribordscertifikat godtagas annan handling

varav fartygets minsta tillåtna fribord framgår.

5 KAP.

Passagerarfartyg och passagerarfartygscertifikat

1 §•

För passagerarfartyg skall, med beaktande av fartygets stabilitet och bärighet

samt de åtgärder som vidtagits för att förebygga ohalsa och olycksfall

ombord, vara fastställt det högsta antal passagerare som fartyget må

medföra.

2 §•

Svenskt passagerarfartyg skall ha bevis, varav framgar att fartyget vid

tillsynsförrättning befunnits lämpligt att befordra passagerare och det

högsta antal passagerare som fastställts enligt 1 § (passagerarfartggscerti
^Utländskt

passagerarfartyg skall ha certifikat eller annan handling, varav

framgår det högsta tillåtna antalet passagerare.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

129

3 §.

Passagerarfartygscertifikat må ej utfärdas för längre tid än den som

galler för fartygets fartcertifikat.

4 §‘

Passagerarfartyg må icke under resa medföra högre antal passagerare

an som anges i passagerarfartygscertifikatet eller för utländskt passagerarfartyg

i motsvarande handling.

nämnda antal inräknas ej bärgare eller dennes medhjälpare, som medföljer

fartyget, sedan detta drabbats av sjöskada, eller person, som införes

till hamn efter att ha räddats ur sjönöd.

Vid kortare fart mellan svenska hamnar skall i passagerarantalet icke inräknas

sjöman som efter erhållen eller avslutad anställning sändes till eller

från annat, samma redare tillhörigt fartyg.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser om vad som skall förstås

med kortare fart samt föreskriva i vilken mån tredje stycket skall ä<*a

tillämpning vid färd mellan utländska hamnar.

5 §‘

Bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 §§ om fartcertifikat äga motsvarande tilllampning

i fråga om passagerarfartygscertifikat.

6 §•

Knligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar äger sjöfartsstyrelsen

medge att fartyg i särskilda fall nyttjas som passagerarfartyg utan hinder

av vad som sägs i detta kapitel.

6 KAP.

Bemanning och minimibesättning m. m.

1 §-

Fartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

I nder resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars

oavbruten gång eller som i annat fall är sådan, att skeppstjänsten måste indelas

i skift, må fartyget icke ha mindre besättning än att befäl och manskap

kunna indelas i erforderligt antal vakter.

Fartyg må icke under resa ha mindre besättning än att erforderlig personal

kan avdelas för kosthållet ombord och, om fartyget enligt gällande

föreskrifter skall vara utrustat med teleanläggning, för anläggningens behöriga

nyttjande. 2 * * 5

2 §''

For fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton, som befordrar

gods eller passagerare, skall sjöfartsstyrelsen, efter samråd med organisatio
ner

representerande redare och ombordanställda, fastställa den minsta besättning

som kan anses betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart,

vari fartyget nyttjas eller avses att nyttjas (minimibesättning). Om fartyget

nyttjas eller avses att nyttjas i flera fartområden, skall ininimibesättning

fastställas för varje sådant område.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 132

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1963

3 §.

När minimibesättning fastställes, skall besättningens sammansättning till

antal och kvalifikationer bestämmas med hänsyn till fartygets storlek, beskaffenhet,

utrustning, användning och den fart, vari /^rtygeft..''iyt1tJa,S ,eer

avses att nyttjas. Härvid skall iakttagas att fartyg erhåller befäl till det antal

och med den behörighet som särskilt föresknves samt att manskapet ges

en sammansättning som är tillfredsställande med hänsyn till fartygets sakra

framförande och sjösäkerheten i övrigt.

4 §•

Om minderårig i skeppstjänst gälla särskilda bestämmelser.

5 §''

Sedan minimibesättning för visst fartyg fastställts, skall sjöfartsstyrelsen

låta anteckna minimibesättningens sammansättning till antal och kvalifikationer

samt det fartområde för vilket besättningen fastställts i den

tillsynsbok för fartyget, som föreskrives i 7 kap. 20 §.

6 §•

Har anteckning om minimibesättning för visst fartområde införts i fartygs

tillsynsbok, må fartyget icke framföras i fartområdet, om besättningens

antal understiger vad som angives i tillsynsboken.

7 §•

Ändras fartyg eller dess utrustning på sätt som kan antagas ha betydelse

för minimibesättningens sammansättning, äger sjöfartsstyrelsen återkalla

meddelat beslut om minimibesättning.

Har beslut om minimibesättning återkallats, skall tillsynsboken genast

lämnas till sjöfartsstyrelsen.

8 §•

Bestämmelserna i 1 § andra och tredje styckena samt 2—7 §§ galla icke

utländskt fartyg.

7 KAP.

Tillsyn av lagens efterlevnad m. m.

Tillsynsförrättningar

1 §''

De tillsynsförrättningar som skola företagas enligt denna lag äro

a) regelbunden undersökning av fartyg jämte utrustning (sjovardighets
b)

regdbunden undersökning av annat fartyg än passagerarfartyg och

dess utrustning i viss del eller vissa delar (mellanbesiktmng),

c) regelbunden undersökning av passagerarfartyg för att faststalla högsta

tillåtna antal passagerare (passagerarfartygsbesiktmng),

d) regelbunden undersökning och uppmätning av fartyg för att åsatta

fartyget lastmärke eller tillåta att fartygs lastmärke bibehålies (fnbordsbesiktning),

s. 131 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 131

e) särskild undersökning av fartyg i viss del eller vissa delar (extra besiktning)

och

f) annan undersökning av förhållandena ombord (inspektion).

rn°T ar™.Öjlig! s!<ola flera tillsynsförrättningar på ett fartyg ske sam_Forrattmng

skall om möjligt ske i samband med undersökning i klasi

lceringsanstalt, som godkänts enligt bestämmelserna i 1 kap. 12 §.

2 §•

Vid sjovärdighetsbesiktning skall i den omfattning Konungen eller efter

Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer, undersökas om

skrov med fasta delar, framdrivningsmaskineri med hjälpmaskiner, eleknsk

anläggning samt utrustning motsvara de fordringar på sjövärdighet

som uppställas i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Vid sjovärdighetsbesiktning skall inspektion äga rum enligt 16 §.

3 §•

Fartyg, som bygges för svensk beställare, skall undergå siövärdighetsbesiktning,

innan fartyget nyttjas till sjöfart.

, utländskt fartyg blivit svenskt eller har svenskt fartyg, vars bruttodraktighet

understiger 100 registerton, bytt ägare utan att därigenom upphora

att vara svenskt, skall sjovärdighetsbesiktning av fartyget äga rum

sa snart det kan ske, om det icke med hänsyn till fartygets beskaffenhet eller

omständigheterna i övrigt är obehövligt.

Bestämmelserna i denna paragraf gälla passagerarfartyg, oavsett dräktighet,

och annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton.

4 §.

Passagerarfartyg skall undergå förnyad sjovärdighetsbesiktning, om det

nyttjas i stor kustfart eller vidsträcktare fart, inom tolv månader och i övrigt

inom tjugofyra månader efter senast företagen sjovärdighetsbesiktning.

5 §•

Om annat fartyg än passagerarfartyg är högst tjugofyra år och har högsta

klass i någon av Konungen godkänd klassificeringsanstalt, skall det undergå

iornyad sjovärdighetsbesiktning inom fyrtioåtta månader efter senast företagen

sjovärdighetsbesiktning eller, om fartyget undergår årlig tillsyn av

botten utvändigt, framdrivningsmaskineri, propelleraxel och roder i den omtattning

sjöfartsstyrelsen bestämmer, inom sextio månader efter senast företagen

sjovärdighetsbesiktning.

Har fartyget icke sådan klass som nu nämnts eller är det äldre än tiugoyra

år, bestämmer sjöfartsstyrelsen den tid, inom vilken nästa sjövärdighetsbesiktning

skall äga rum. Med beaktande särskilt av fartygets ålder och

allmänna tillstånd skall tidpunkten bestämmas till tidigast tjugofyra och

senast fyrtioåtta månader efter senast företagen sjovärdighetsbesiktning

Vad som sags i denna paragraf gäller ej fartyg som har mindre bruttodraktighel

an 100 registerton. 6

6 §•

Sjöfartsstyrelsen äger meddela skäligt anstånd med

hetsbesiktning under högst tre månader.

förnyad sjövärdig
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Ma j. ts proposition nr 132 år 1965

7 §•

Vid mellanbesiktning skall i den omfattning Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer undersökas om fartyg

och utrustning motsvara de fordringar på sjövärdighet som uppställas

denna las eller i föreskrifter som utfärdas med stod av lagen.. ..

Vid besiktningen skall inspektion äga rum enligt 16 §, om detta icke ar

uppenbart obehövligt.

8 §•

Fartyg skall undergå mellanbesiktning inom tjugofyra månader efter senast

genomgången sjövärdighetsbesiktning eller mellanbesiktning. Mellanbesiktning

avseende fartygets radioinstallation skall dock ske minst en

sång var tolfte månad. . .

8 Bestämmelserna i första stycket gälla ej fartyg som har mindre brutto
dräktighet

än 100 registerton.

9 §•

Vid passagerarfartygsbesiktning skall i den omfattning Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer undersökas

huruvida fartyget med hänsyn till de fordringar som uppställas i denna lag

eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen må medföra flera a

tolv passagerare och i så fall bestämmas det högsta antal passagerare som

fartyget må medföra.

10 §.

Passagerarfartyg skall undergå passagerarfartygsbesiktning i samband

med att fartyget undergår sjövärdighetsbesiktning.

Vid besiktningen skall inspektion aga rum enligt 16 §, om detta icke ar

UPKonungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen ager

förordna ''att fartyg i särskilt till må befrias från skyldighet att undergå

passagerarfartygsbesiktning enligt första stycket.

11 §•

Vid fribordsbesiktning skall i den omfattning Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande sjöfartsstyrelsen bestämmer undersökas huruvida

fartvget motsvarar de fordringar som uppställas i denna lag eller i föreskrifter

so8m utfärdas med stöd av lagen för att lastmärke må åsattas eller bibehållas.

12 §.

Fartyg, som enligt denna lag skall vara försett med lastmärke, skall undergå

fribordsbesiktning i samband med att fartyget forsta gängen und^r8^

sjövärdighetsbesiktning eller då sjöfartsstyrelsen bestämmer. Förnyad fribordsbesiktning

skall äga rum minst vart femte år, om Konungen icke föreskriver

att sådan besiktning skall ske tidigare. . , -

Vid besiktningen skall inspektion aga rum enligt 16 §, om detta icke ar

uppenbart obehövligt.

13 §.

Vid extra besiktning skall i den omfattning Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer undersökas huruvida

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 133

viss del av fartyg eller dess utrustning motsvarar de fordringar på sjövärdighet

som uppställas i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av

lagen.

14 §.

Fartyg skall undergå extra besiktning, när fartyget genomgått större ombyggnad,

reparation eller förnyelse eller lidit skada som kan inverka menligt

på sjövärdigheten. 8

Om det med hänsyn till fartygs ålder, allmänna tillstånd eller i övrigt föreligger

särskilda skal, äger sjöfartsstyrelsen eller statens fartygsinspektion

besluta att fartyget skall undergå extra besiktning även i annat fall än som

avses 1 forsta stycket.

Bestämmelserna i första och andra styckena gälla passagerarfartyg, oavtertonraktlghCt’

°Ch annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 regis
15

§.

För fartyg, som innehar högsta klass i någon av Konungen godkänd klas
flrtCT?gSanS!aAt

<°nh icke är äldre än tjugofyra år, må den undersökning av

fartyget, som lett till att fartyget erhållit eller fått bibehålla klassen, godkännas

såsom besiktning, som avses i 1 § a), b), d) eller e) i de delar undersökningen

omfattar. Detta gäller dock icke sådan undersökning av siövärdigheten

som avslutats tidigare än sex månader före förrättningen, om särskilda

skal ej föreligga att godkanna undersökningen, överföres fartyg till ny

klassificermgsanstalt eller föreligga i annat fall särskilda skäl att underkasta

fartyg besiktning, äger sjöf artsstyrelsen besluta därom.

Har fartyget icke klass som avses i första stycket eller är det äldre än tjugofyra

år, må sjofartsstyrelsen efter prövning i varje särskilt fall godkänna

undersökningen såsom besiktning i den omfattning som föreskrives i första

StyCKGt.

16 §•

.,Vi.d inspektion skall undersökas om erforderliga åtgärder iakttagits för

att förebygga ohalsa och olycksfall, om fartyget är behörigen lastat eller

barlastat; om fartyget är bemannat på betryggande sätt och om det eljest

ar 1 behörigt skick Inspektion må göras mindre omfattande än nu sagts.

näbiM8^ underkastas inspektion när tillsynsmyndighet finner det

påkallat. Vid inspektion må även företagas extra besiktning.

17 §.

Tlllsynsforrättning på utländskt fartyg företages genom inspektion. Bestammelserna

om Övriga tillsynsförrättningar i detta kapitel gälla icke utlandskt

fartyg. °

på framställning av myndighet i främmande stat må sjofartsstyrelsen dock

orordna om tillsynsförrättning beträffande fartyg som är hemmahörande

1 den främmande staten och, om så erfordras, utfärda certifikat, som avses

1 denna lag eller 1 föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Ritningar och tillsynsbok

IS §•

tlU ,larly1g’ ,f°m !)ygges elIer ombygges för svensk räkning och

enligt denna lag skall undergå annan tillsynsförrättning än inspektion,

skall ges in till sjofartsstyrelsen i god tid innan det arbete som ritningen av
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

ser börjas. I trängande fall eller om fartyget tillfälligt ändras eller ombygges

utomlands, må ritning insändas i efterhand.

Ritning till utländskt fartyg som blivit svenskt och enligt denna lag

skall undergå sjövärdighetsbesiktning, skall ges in till sj of artsstyrelsen sa

snart det kan ske. ... . . -

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sj of artsstyrelsen aBe

meddela erforderliga föreskrifter om vilka ritningar som skola inges sam

medge lättnad i fråga om skyldigheten att ge in ritningar beträffande viss

typ av fartyg och beträffande fartyg som innehar klass i någon av Konungen

godkänd klassificeringsanstalt.

19 §.

På särskild framställning av beställare, redare eller skeppsbyggare skall

sjöfartsstyrelsen granska ritning som avses i 18 § samt avge det yttrande

vartill granskningen ger anledning med hänsyn till bestämmelserna i

denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stod av lagen

Ritning rörande maskineri, utrustning eller särskild anordning ombord

skall granskas även på framställning av tillverkare.

20 §.

Svenskt passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och annat svenskt fartyg

med en bruttodräktighet av minst 20 registerton skola ha tillsynsbok.

Om tillsynsförrättning, om anmärkning som framkommit vid tillsynstorrättning

och om åtgärd som vidtagits med anledning av anmärkningen skall

förrättningsmannen göra anteckning i tillsynsboken och lamna underra e - se till sjöfartsstvrelsen och fartygets redare. 8

8 KAP.

Förbud mot nyttjande

1 §•

Förekommer skälig anledning antaga att fartyg icke är sjövar digt för

resa i avsedd fart, att det icke är behörigen lastat eller barlastat, att det icke

är bemannat på betryggande sätt eller att det medför passagerare utöver

det högsta tillåtna antalet, må resan förbjudas och fartyget hindras av^a

innan rättelse vidtagits. Detsamma gäller, om fartyget i väsentligt avseende

brister i fråga om skvddet mot ohälsa och olycksfall. Finnes brist i arbetsinrättning

eller arbetsredskap, må i stället förbud meddelas att begagna inrättningen

eller redskapet innan rättelse vidtagits.

Resa med fartyget må förbjudas och fartyget hindras avga, om farty0et

icke hålles tillgängligt för tillsynsförrättning eller om fartyg som enligt denna

lag skall ha fartcertifikat, passagerarfartygscertifikat eller fribordscerti
fikat

saknar sådant certifikat eller certifikatet icke längre galler for fartyget.

2 §•

Beslut enligt 1 § meddelas av sjöfartsstyrelsen, statens fartygsinspektion

eller särskilt förordnad tillsynsmyndighet. Svensk konsul som forordnats

utöva tillsyn av fartyg må meddela förbud att begagna arbetsinrättningar

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1963 135

eller arbetsredskap. Meddelas beslut av annan än sjöfartsstyrelsen, skall beslutet

genast underställas styrelsen för godkännande

Beslutet skall innehålla uppgift om skälen för beslutet och villkoren

t0r acl ska^ ^vas- Avskrift av beslut skall genast lämnas till befälhavaren.

Sådan avskrift skall också genast sändas till redaren och till den som i

redarens ställe brukar fartyget samt, om förbudet avser utländskt fartyg, till

diplomatisk eller konsulär representant för det land där fartyget hör hem
TTI

O ^ VJ

3 §.

Den som inom riket meddelat beslut enligt 1 § skall genast göra anmalan

darom till polismyndighet. Denna skall vidtaga de åtgärder som erfordras

för att hindra fartyget från att avgå. Anmälan skall även göras till

tu myndighet och ^myndighet. Sådan myndighet skall så länge förbudet

galler inställa förrättning, som underlättar fartygets avresa.

Utom riket äger svensk konsul avfordra befälhavaren för fartyget gällande

nationalitetshandling för att hindra att förbud mot att nyttja svenskt

fartyg overträdes.

4 §.

Har till följd av förbud, som meddelats av annan myndighet än sjöfartsstyrelsen

men ej godkänts av styrelsen, fartyg hindrats att gå till sjöss och

har skälig anledning till forbudet icke förelegat, äger redaren få ersättning

av statsverket för den skada, som vållats genom förbudet.

Talan om sådan ersättning skall väckas vid Stockholms rådhusrätt inom

r~ t n *ran den da^’ da förbudet meddelades. Försittes den tiden är talan

9 KAP.

Redares, befälhavares och besättnings m. fl. åligganden

1 §•

Om befälhavarens skyldighet att tillse att fartyg är sjövärdigt, försett med

erforderliga anordningar till förebyggande av ohälsa och olycksfall, behörigen

lästat eller barlastat samt betryggande bemannat stadgas i sjölagen. Där

stadgas även om det ansvar som i dessa hänseenden åvilar redare eller

den som i redarens ställe haft befattning med fartyget.

2 §''

Redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget skall tillse att fartyget

undergår tillsyn enligt bestämmelserna i 7 kap.

7 ,Reda[o oelkr bes?ällar.e av fartyg skall tillse att ritning som avses i

'' kap. 18 § ges in till sjöfartsstyrelsen inom föreskriven tid.

3 §•

Redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget, befälhavare eller

den som eljest leder arbete ombord skall iakttaga allt som skäligen kan fordras

med hansyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka arbetet

bedrives, samt ombordanställds ålder, yrkesvana och övriga förutsättning
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

ar för arbetet för att förebygga att ombordanställd ådrager sig ohälsa i följd

av arbetet eller drabbas av olycksfall i arbetet.

Ombordanställd är pliktig att använda befintliga skyddsanordningal,

noga följa denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen

samt i övrigt iakttaga tillbörlig försiktighet och, i vad pa honom ankommer,

medverka till förekommande av ohälsa eller olycksfall. Ombordanställd

är skyldig att använda personlig skyddsutrustning under arbetet och val

vårda den.

4 8.

Om de skyldigheter som åvila tillverkare och försäljare av maskiner,

redskap och andra tekniska anordningar samt den som upplåter till begagnande

eller installerar sådana anordningar stadgas i arbetarskyddslagen.

5 §.

Befälhavaren skall tillse att de ombordanställda erhålla god_ och tillräcklig

kost. Det åligger vidare befälhavaren att ha tillsyn över hälsovardsoch

bostadsförhållanden ombord.

6 §•

Redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget samt befälhavaren

och övrigt befäl ombord skola lämna eller låta lämna tillsynsmyndighet

nödigt bistånd vid undersökning och lämna varje upplysning

som begäres vid förrättningen.

7 §•

Innan resa anträdes, skall befälhavaren ha förvärvat erforderlig kännedom

om fartyget och maskinchefen om fartygets maskineri med tillhörande

anläggningar och inrättningar samt fartygets brandsläckningsanord
miBeafälhavaren

skall även tillse att besättningen ombord, om det kan

ske, beredes tillfälle att förvärva erforderlig kännedom om fartyget, innan 8

resa anträdes.

8 §■

Innan resa anträdes, skall fartyget göras sjöklar t.

Befälhavaren skall därvid särskilt tillse att

a) tillräckligt med proviant, vatten och läkemedel, sjökort och nautiska

publikationer medföras på fartyget, ... , , ,

b) signalapparater, lanternor, nautiska instrument, bärgmngsredskap och

övrig utrustning för säkerheten ombord äro klara till omedelbart bruk,

c) manöver- och kontrollorgan äro klara till omedelbart bruk,

d) fartyget icke är nedlastat utöver tillämpligt lastmärke eller erforderlig

barlast intagits, ... .. ,

e) lasten behörigen stuvats, betryggande anordningar vidtagits mot att

last eller barlast förskjuter sig eller eljest åstadkommer skada pa ombordvarande

eller fartyg eller på annan last som kan föranleda sådan

skädä

f) last eller annat icke belamrar fartygets utrustning, inrättningar eller

redskap eller försvårar fartygets navigering,

g) skeppsluckorna behörigen tillslutits och skalkats samt öppningar i

däck, skott och bordläggning av betydelse för sjövärdigheten tillslutits på

betryggande sätt. . ,

Maskinchefen ansvarar för att fartygets maskinen med tillhörande an
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965 137

läggningar och inrättningar är i behörigt skick, att fartygets brandsläckmngsanordmngar

äro klara till omedelbart bruk samt att erforderliga förnödenheter

för maskineriets drift finnas ombord. Det åligger maskinchefen

att lainna befalhavaren uppgift om den mängd drivmedel för maskineriets

dritt som medföres.

9 §•

Befälhavaren skall tillse att den tillsynsbok som avses i 7 kap. 20 8 och de

cer‘1Sft utfärdats för fartyget med stöd av denna lag finnas ombord

och hållas tillgängliga vid tillsynsförrättning. Måste fartyget överges, skall

befalhavaren om möjligt sörja för att dessa handlingar bringas i säkerhet.

4 i^CS Serna.,i,S^la^en. om att skePPsdagbok eller avskrift därav skall

tillhandahållas, gälla i tillämpliga delar även tillsynsbok eller avskrift

Ual av.

10 §.

Har olycksfall under skeppstjänst medfört dödlig utgång eller svårare

kroppsskada eller samtidigt drabbat flera personer eller är olycksfall eller

olyckstillbud under skeppstjänst eljest av sådan beskaffenhet att det kan

antagas vara av väsentlig betydelse att det kommer till tillsynsmyndighetens

kännedom, skall befälhavaren ulan dröjsmål eller, om fartyget

befinner Sig till sjöss, genast efter ankomsten till hamn underrätta statens

fartygsinspektioii eller, om fartyget är utomlands, närmaste svenske konsul

om olycksfallet eller tillbudet. Detsamma gäller om skada uppstått eller

atgard vidtagits som är av betydelse för fartygets sjövärdighet

°m befalhavarens skyldighet att till sjöfartsstyrelsen anmäla vissa

händelser ombord finnas bestämmelser i sjölagen.

n §.

Bestämmelserna i detta kapitel gälla icke utländskt fartyg.

10 KAP.

Ansvarsbestämmelser

1 §-

Lnderlåter redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget att

illse att fartyget undergår tillsyn enligt 7 kap., dömes till dagsböter eller

iangelse i högst sex månader.

2 §.

Nyttjas fartyg till sjöfart utan att ha i denna lag föreskrivet certifikat eler

i strid mot bestämmelse i sådant certifikat eller nyttjas fartyg till sjöfart

utan att vara forsett med laslmärke, om sådant är föreskrivet enmånader3

3f?’ d°meS befäIhavaren tm dagsböter eller fängelse i högst sex

3 §•

iakttager belalhavare icke de föreskrifter om miniinibesättning, som

hnetlSIn ar- ,na laS fastställts att 8äHa för fartyget, dömes till dagsböter

eller fängelse 1 högst sex månader. 8

Gärning som avses i första stycket skall icke medföra ansvar, om

5f Bibana till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 132

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

lämplig person som varit kvalificerad till befattningen icke kunnat erhållas

i senast besökta hamn och detta föranlett att de uppställda fordringarna

på kvalifikation hos medlem av minimibesättning icke blivit upplyllda

för viss tjänst ombord.

4 §-

Bryter befälhavare mot nyttjandeförbud enligt 8 kap. dömes till dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

5 §•

Till straff enligt 1—4 §§ må dömas endast för gärning, som begåtts

uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa.

Ha flera medverkat till gärningen, gäller 23 kap. brottsbalken.

6 §-

Den som olovligen och utan giltigt skäl borttager skyddsanordning

eller försätter den ur bruk, dömes till dagsböter.

7 §•

Lämnar någon uppsåtligen tillsynsmyndighet oriktig uppgift för att erhålla

certifikat enligt denna lag eller att få sådant certifikat förlängt, do
mes

till dagsböter. ......

Den som uppsåtligen lämnar tillsynsmyndighet oriktig uppgift i fråga

om åtgärd, varom anvisning lämnats enligt denna lag eller enligt föreskrift

som utfärdas med stöd av lagen, dömes till dagsböter.

8 §.

Den som försummar vad som åligger honom enligt 9 kap. 2 § andra stycket,

5 § eller 7—10 §§, dömes till dagsböter.

9 §•

Bryter någon mot 1 kap. 8 §, dömes, om gärningen ej är att anse som

ämbetsbrott, till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

10 §.

Till straff enligt denna lag må ej dömas om strängare straff för gärningen

stadgas i brottsbalken eller sjölagen.

11 §.

I fråga om mål om ansvar enligt denna lag eller föreskrift som utfärdas

med stöd av lagen äga bestämmelserna i 313 och 328 §§ sjölagen motsvarande

tillämpning.

11 KAP.

Besvär samt vissa bestämmelser om lagens tillämpning

1 §•

Talan mot beslut enligt denna lag föres genom besvär hos Konungen om

beslutet meddelats av sjöfartsstyrelsen och hos sjöfartsstyrelsen i annat fall.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj ds proposition nr 132 år 1965

2 §‘

Beslut av annan tillsynsmyndighet än sjöfartsstyrelsen skall lända till

elterrattelse tdl dess sjöfartsstyrelsen i anledning av besvär eller el iest

torordnar annat. J

Beslut av sjöfartsstyrelsen skall, om annat ej anges i beslutet, utan hinder

av besvär lända till efterrättelse, om Konungen ej förordnar annat.

3 §•

I ärende, som genom besvär kommit under sjöfartsstyrelsens prövning

enligt denna lag, skall styrelsen förordna om tillsynsförrättning på

tartyget, om klaganden begär det eller det ändå prövas erforderligt.

jgär„ k]aSanden tillsynsförrättning, skall klaganden förskjuta kostnaden

för förrättningen. När besvären slutligt prövas, skall sjöfartsstyrelsen

bestamma, vem som slutligt skall betala kostnaden. Fastställes" det

överklagade beslutet, skall kostnaden betalas av klaganden. Upphäves beslutet,

skall styrelsen med hänsyn till omständigheterna bestämma om kostnaden

skall bäras av statsverket eller av klaganden eller hur den skall fördelas

mellan dem.

4 §•

Narmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller efter Konungens bemyndigande, av sjöfartsstyrelsen.

Konungen ager därvid föreskriva att andra certifikat än de som nämnas i

2, 4 och 5 kap., skola anses erforderliga vid tillämpningen av denna lag.

1Q?.en,na Iag träder. i kraft den 1 ianuari 1966, då lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg skall upphöra att gälla.

Utan hinder av vad nu sagts äger tillstånd, förbud eller annat dylikt

beslut som meddelats med stöd av äldre lag giltighet, till dess den därför

bestamda tiden utgar eller, om beslutet meddelats utan begränsning till

viss tid, sjöfartsstyrelsen återkallar detsamma.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tilllampas.

Beträffande svenskt fartyg, till vilket kölen sträckts före lagens ikraftträdande,

galla följande särskilda bestämmelser:

a) Fartyg med eu bruttodräktighet av lägst 100 registerton som ei är

passagerarfartyg skall, om sjöfartsstyrelsen ej bestämmer annat, undergå

sjovardjghetsbesiktmng eller mellanbesiktning första gången på tid som

följer av aldre bestämmelser och därefter i enlighet med bestämmelserna

i den nya lagen.

b) Passagerarfartyg skall första gången undergå sjövärdiglietsbesiktnmg,

nar tiden for gallande passagerarfartygscertifikat utgår, och därefter

i enlighet med bestämmelserna i den nya lagen.

.... c''). Fartcertifikat må för tiden intill dess sjövärdighetsbesiktning skall ske

törsta gången efter lagens ikraftträdande utfärdas på grundval av undersokmng

vid vdken utrönts att fartyget är i tillfredsställande skick med

hansyn till den fart i vilken del nyttjas eller är avsett att nyttjas.

) artyg med en bruttodräktighet av lägst 20 registerton som enligt äldre

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

bestämmelser icke behövt vara försett med lastmärke må till den 1 januari

1968 nyttjas till sjöfart utan att ha sådant lastmärke åsatt och utan att ha

fribordscertifikat enligt de närmare bestämmelser som Konungen meddelar.

e) Tillsynsbok skall finnas på fartyget senast den dag då fartyget tagits

i bruk efter att första gången ha undergått tillsyn efter den nya lagens

ikraftträdande.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år W65

141

Bilaga 2

De sakkunnigas förslag

till

Lag om säkerheten å fartyg

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser

1 §•

Denna lag äger, i den mån ej annat framgår eller särskilt angives, tillämpning

med avseende å fartyg som nyttjas till sjöfart i svenskt farvatten.

Den skall ock aga tillämpning med avseende å svenskt fartyg som nyttjas

till sjöfart utanför svenskt farvatten, såvitt det är förenligt med lag i

främmande stat som efter överenskommelse eller eljest är tillämplig.

När fartyg skall anses som svenskt, därom är särskilt stadgat.

2 §.

I denna lag förstås med

fartyg: varje anordning som nyttjas eller avses att nyttjas för person- eller

godsbefordran sjoledes, för fiske eller fångst eller eljest till sjöfart;

passagerare: varje annan person ombord än befälhavaren, medlem av besättningen

eller annan som är i någon egenskap anställd ombord, som

eljest befinner sig dar på grund av arbete för fartygets behov eller i offentof

^^förrättning rörande fartyget eller som befälhavaren är jämlikt

44 eller 34 a § sjölagen pliktig medtaga samt barn som icke fyllt ett år;

passagerarfartyg: ett fartyg som medför flera än tolv passagerare.

3 §.

I denna lag förstås vidare med

soenskt farvatten: allt vatten intill ett avstånd av fyra nautiska mil från

rikets landområden eller från linjer som mot havet bilda gräns för vatten

innanför och mellan de utmed kusterna liggande öar, holmar och skär, vilka

icke ständigt översköljas av havet, dock längst intill gränsen mot annat lands

territorialvatten;

inrikes fart: fart i svenskt farvatten;

östersjöfart: annan fart än inrikes fart, dock ej bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs

eller bortom Cuxhaven;

Oceanfart: all annan fart än förut nämnts.

Med avseende å svenskt fartyg som nyttjas i viss fart, äger Konungen eller,

etter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen föreskriva viss inskränkning

rörande de farvatten farten eljest skulle omfatta, där så finnes lämpligt

med hänsyn till farvattnens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Ma j. ts proposition nr 132 år 1965

4 §•

Från lagens tillämpning undantagas fartyg som av svenska staten eller

främmande stat nyttjas för annat ändamål än att i allmän trafik befordra

passagerare eller gods.

Beträffande fartyg med en bruttodräktighet understigande tjugu registerton

skola, där fartyget ej är att anse som passagerarfartyg enligt '' s

eller där å detsamma ej någon är mot betalning anställd eller annat an undantagsvis

färdas mot ersättning som passagerare i tillämpliga delar galla

allenast bestämmelserna i 2 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 1 och 3 §s> a kap. 1 g,

7 kap. 1 §, 8 kap. 14, 15, 20 och 21 §§ samt 9 och 10 kap.

2 KAP.

Om fartygs sjövärdighet

1 §•

Fartyg skall, när det nyttjas till sjöfart, vara sjovärdigt.

Ei må fartyg anses sjövärdigt, med mindre det är så konstruerat, byggt,

utrustat och vidmakthållet, att säkerhetens krav äro tillgodosedda for den

fart, vari fartyget nyttjas eller avses att nyttjas. , ..

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sj of artsstyrelsen ager

bestämma att fartyg må i särskilda fall nyttjas till sjöfart ändock att detta

i vissa avseenden ej uppfyller de i andra stycket angivna fordringarna.

2 §.

För kontroll av sjövärdigheten är fartyg underkastat sjövärdighetsbesiktning

och annan tillsyn enligt bestämmelserna i 8 kap.

3 §.

Sedan svenskt fartyg vid sjövärdighetsbesiktning befunnits sjövärdigt,

skall siöfartsstyrelsen utfärda bevis därom (fartcertifikat). Certifikatet skall

oälla för viss fart och för bestämd tid. I certifikatet må angivas villkor for

dess giltighet. ,,

Giltighetstiden för fartcertifikat må förlängas enligt vad Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer.

4 §•

Svenskt fartyg skall, när det nyttjas till sjöfart, hava svenskt fartcertxfikät»
Utländskt

fartyg skall vid resa i svenskt farvatten hava certifikat eller annan

handling, varav framgår att fartyget vid tillsyn befunnits vara sjovärdigt.

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning i fall som avses

i 1 § tredje stycket.

5 §•

Där svenskt fartyg, för vilket fartcertifikat utfärdats, icke genomgår föreskriven

tillsyn med avseende å sjövärdigheten eller där med avseende å fartyget

eller dess utrustning vidtages ändring som kan antagas hava betydelse

för sjövärdigheten, är certifikatet, om sjöfartsstyrelsen icke bestämmer

annat, ogiltigt intill dess fartyget förklarats sjövärdigt av styrelsen eller den

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj. ts proposition nr 132 år 1965 143

styrelsen törordnat därtill. Vad nu sagts gäller även, där fartyget eller dess

utrustning lidit skada som uppenbarligen är av betydelse för sjövärdigheten

och skadan icke avhjälpts i den ordning som sjöfartsstyrelsen bestämmer.

Förekommer eljest omständighet som kan antagas hava betydelse för sjövärdigheten,

äger sjöfartsstyrelsen eller den styrelsen förordnat därtill förklara

certifikatet ogiltigt, intill dess fartyget förklarats sjovärdigt.

äi certifikatet ogiltigt, skall det ofördröj ligen utan anmaning avlämnas

till myndighet som angives på certifikatet.

3 KAP.

Om passagerarfartyg

1 §•

Passagerarfartyg skall, för fastställande av det högsta antal passagerare

som må i viss fart befordras med fartyget, vara underkastat tillsyn enligt

bestämmelserna i 8 kap.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen utfärdar

erforderliga bestämmelser hur högsta tillåtna antal passagerare skall

fastställas.

2 §.

Sedan svenskt passagerarfartyg undergått tillsyn som i 1 § sägs, skall

sjöfartsstyrelsen eller den styrelsen förordnat därtill utfärda bevis om det

högsta tillåtna antalet passagerare (passagerarfartygscertifikat), under förutsättning

att fartyget vid tillsyn befunnits sjovärdigt för den fart, vari det

är avsett att nyttjas, samt att efter denna tillsyn ej så lång tid förflutit eller

sådana omständigheter förekommit som föranleda förnyad kontroll av sjövärdigheten

enligt bestämmelserna i 8 kap. Certifikatet skall utfärdas för

viss fart och för bestämd tid som icke må vara längre än fartcertifikatet gäller.

I passagerarfartygscertifikatet må angivas villkor för dess giltighet.

Giltighetstiden för passagerarfartygscertifikat må förlängas enligt vad

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer.

3 §.

Svenskt passagerarfartyg skall, när det nyttjas till sjöfart, hava svenskt

passagerarfartygscertifikat.

Utländskt passagerarfartyg skall vid resa i svenskt farvatten hava certifikat

eller annan handling, varav framgår det högsta tillåtna antalet passagerare.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen äger

förordna att fartyg ma i särskilda fall nyttjas som passagerarfartyg utan

hinder av vad i första eller andra stycket sägs.

4 §.

Vad i 2 kap. 5 § stadgas med avseende å fartcertifikat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om passagerarfartygscertifikat för svenskt fartyg.

5 §.

På begäran av ägare till svenskt passagerarfartyg skall sjöfartsstyrelsen

förklara passagerarfartygscertifikat icke längre vara gällande.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

4 KAP.

Om fartygs lastning

1 §•

När fartyg nyttjas till sjöfart, må det icke vara så lastat eller barlastat att

dess stabilitet och bärighet äventyras eller säkerheten i övrigt för de ombordvarande

sättes i fara.

2 §.

Fartyg med en bruttodräktighet av minst tjugu registerton skall hava

lastmärken utvisande det minsta tillåtna fribordet för den fart vari i artyget

nyttjas. Lastmärken fastställas av sjöfartsstyrelsen.

Ej må fartyg förses med lastmärken, med mindre det vid tillsyn befunnits

sjovärdigt för den fart, vari det är avsett att nyttjas, samt efter denna

tillsyn ej så lång tid förflutit eller sådana omständigheter förekommit som

föranleda förnyad kontroll av sjövärdigheten enligt bestämmelserna i 8 kap.

3 §.

För kontroll av lastning och för åsättande eller bibehållande av lastmärke

skall fartyg vara underkastat tillsyn enligt bestämmelserna i 8 kap.

4 §.

Sedan lastmärke fastställts och åsatts fartyget, skall sjöfartsstyrelsen i

den omfattning Konungen bestämmer utfärda bevis därom (fribordscertifikat).

Certifikatet skall utfärdas för viss tid och må begränsas att avse viss

fart. I certifikatet må angivas villkor för dettas giltighet.

Giltighetstiden för fribordscertifikat må av sjöfartsstyrelsen eller den styrelsen

förordnat därtill förlängas enligt vad Konungen bestämmer.

5 §.

1 inom. Konungen äger uppdraga åt klassificeringsanstalt att fastställa

lastmärke och utfärda fribordscertifikat med samma verkan som om åtgärderna

vidtagits av sjöfartsstyrelsen.

2 mom. Har utländsk statsmyndighet på begäran av myndighet som Konungen

bestämmer försett svenskt fartyg med lastmärke och fribordscertifikat,

skola åtgärderna tillerkännas samma verkan som om de vidtagits av

sjöfartsstyrelsen.

3 mom. Vad i 4 § stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga om

lastmärke och fribordscertifikat som tillkommit enligt 1 eller 2 mom.

6 §.

Å svenskt fartyg skall, när det nyttjas till sjöfart, medföras det för fartyget

med stöd av 4 § utfärdade fribordscertifikatet.

‘ Utländskt fartyg skall i den omfattning Konungen bestämmer vid resa i

svenskt farvatten hava certifikat eller annan handling, varav framgår dess

fribord.

7 §.

Vad i 2 kap. 5 § stadgas med avseende å fartcertifikat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om fribordscertifikat för svenskt fartyg.

Sjöfartsstyrelsen skall förklara fribordscertifikat för svenskt fartyg ogiltigt.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj. ts proposition nr i 32 år 1965

a) om fartyget beträffande skrov eller överbyggnad genomgått sådan väsentlig

ändring som föranleder att fribordet bör ändras,

b) om fartyget icke är i betryggande skick i fråga om skydd för öppningar

eller i fråga om räcken, brädgångar, länsportöppningar eller tillträde till

besättningens bostäder eller passagerarutrymmen och

c) om fartyget icke underkastas tillsyn som avses i 3 §.

Har klassificeringsanstalt som avses i 5 § 1 mom. utfärdat fribordscertifikat

för svenskt fartyg, skall ock anstalten förklara certifikatet ogiltigt på

grunder som angivas i andra stycket.

5 KAP.

Om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall

1 §•

Fartyg samt dess utrustning, maskiner, tryckkärl, elektrisk anläggning,

lyft- och transportinrättningar, redskap och verktyg skola vara så inrättade

och anordnade, att de erbjuda tillräckligt skydd mot ohälsa och olycksfall.

För att förebygga skada genom nedstörtande eller vassa föremål eller hälsofarliga

varor skola sådana åtgärder vidtagas, att fara härför i möjligaste

mån undgås.

2 §•

Där till vinnande av skydd mot ohälsa och olycksfall annan åtgärd icke

kan vidtagas eller skäligen påfordras, skall skyddsutrustning av lämplig

beskaffenhet tillhandahållas ombordanställd.

3 §.

Den som leder arbete ombord är pliktig iakttaga vad som med hänsyn

till arbetets natur och de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, samt

ombordanställds ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet

skäligen kan fordras för att förebygga att ombordvarande ådrager sig ohälsa

i följd av arbetet eller drabbas av olycksfall däri.

4 g.

Ombordvarande är pliktig att använda befintliga skyddsanordningar och

noggrant följa meddelade föreskrifter och, i vad på honom ankommer, medverka

till förekommande av ohälsa och olycksfall.

5 §.

Bostadsrum och sanitära anordningar ombord skola vara tillräckliga och

lämpliga.

6 §•

Kost som tillhandahålles ombord skall vara tillräcklig och av fullgod beskaffenhet.

7 §•

För lämnande av hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skola sådana

åtgärder vara vidtagna som kunna anses erforderliga med hänsyn till de

ombordvarandes antal, fartygets beskaffenhet och den fart, vari fartyget

nyttjas.

Närmare föreskrifter härutinnan meddelas av Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, av medicinalstyrelsen och sjöfartsstyrelsen i samråd.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

8 §.

Om arbetstiden ombord är särskilt stadgat.

9 §.

Å fartyg med minst tio ombordanställda av manskapsgrad skall manskapet

inom sig utse ett eller flera skyddsombud att företräda dem i frågor rörande

sundhet och säkerhet i arbetet. Skyddsombud bör, om så finnes påkallat,

utses jämväl å annat fartyg.

Har manskapet icke före resas anträdande utsett skyddsombud, skall befälhavaren

anmoda någon av manskapet att för resan vara skyddsombud.

Denne är pliktig att mottaga uppdraget.

10 §.

Å fartyg med en besättning som normalt uppgår till minst trettio man

skall finnas en av företrädare för vardera fartygsbefälet och maskinbefälet

och av skyddsombud sammansatt skyddskommitté som har att verka för

sundhet och säkerhet i arbetet. Om så finnes påkallat, bör skyddskommitté

tillsättas även å annat fartyg.

Har fartygsbefälet eller maskinbefälet icke före resas anträdande utsett

ledamot av skyddskommitté, skall befälhavaren anmoda någon av fartygsbefälet

eller maskinbefälet att för resan vara sådan ledamot. Denne är

pliktig att mottaga uppdraget.

11 §.

1 mom. Skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté skall vid fullgörandet

av sina uppgifter taga skälig hänsyn till skeppstjänstens krav.

2 mom. Skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté må icke hindras

att fullgöra sina uppgifter. De som utsetts till skyddsombud eller ledamot

må icke på denna grund eller i anledning av sin verksamhet i denna egenskap

tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller skiljas från anställningen.

12 §.

I fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall skall utövas tillsyn enligt

bestämmelserna i 8 kap.

13 §.

Vad i 2—4 och 7—11 §§ stadgas skall icke gälla i fråga om utländskt fartyg-

1,- :

6 KAP.

Om fartygs bemanning

1 §-

Fartyg skall, när det nyttjas till sjöfart, vara bemannat på betryggande

sätt med hänsyn till fartygets typ och storlek samt till den fart, i vilken fartyget

nyttjas.

Ej må, om resa med fartyget under vanliga förhållanden kräver mer an

tolv timmars oavbruten gång eller eljest är sådan, att skeppstjänsten måste

indelas på skift, bemanningen anses betryggande, där fartyget har mindre

besättning än att befäl och manskap kan indelas i erforderligt antal vakter

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965 147

för däckstjänsten och, såvitt angår maskindrivet fartyg, jämväl för maskintjänsten

under fartygets gång.

2 §.

Då passagerarfartyg nyttjas till sjöfart, skall behörigt fartygsbefäl från

kommandobryggan eller annan lämplig plats städse leda fartygets framförande

och skall, där så erfordras, behörigt maskinbefäl ständigt övervaka

maskineriets drift.

Om behörighetsfordringar för befäl förordnar Konungen.

3 §•

Befälet ombord skall före resas anträdande hava inom sitt verksamhetsområde

förvärvat erforderlig kännedom om fartyget.

4 §•

Om förbud att i skeppstjänst använda minderårig är särskilt stadgat.

5 §.

Vad i 1 § andra stycket och 2—-4 §§ stadgas skall icke gälla i fråga om

utländskt fartyg.

7 KAP.

Om fartygs ägare och befälhavare m. fl.

1 §•

Ägare av fartyg eller annan som i ägarens ställe brukar fartyget svarar

för att detsamma är sjövärdigt, att erforderliga åtgärder till förebyggande

av ohälsa och olycksfall äro vidtagna, att befälhavare är antagen för fartyget

samt att fartyget undergår tillsyn enligt bestämmelserna i 8 kap. Han

skall, i enlighet med bestämmelser som meddelas av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, av sjöfartsstyrelsen, ofördröj ligen till styrelsen

anmäla varje omständighet av betydelse för sjövärdigheten.

2 §■

Å fartyg skall, när det nyttjas till sjöfart, finnas befälhavare.

Befälhavaren har högsta ansvaret ombord för att fartyget är sjövärdigt

och behörigen lastat eller barlastat, för att erforderliga åtgärder till förebyggande

av ohälsa och olycksfall äro vidtagna och för att fartyget är bemannat

på betryggande sätt. I fråga om passagerarfartyg har han ock ansvaret

för att det högsta tillåtna antalet passagerare icke överskrides. Han

skall ock vara skyldig att i fall som i 1 § avses anmäla omständighet av betydelse

för sjövärdigheten.

Under befälhavaren åvilar ansvaret den främste av fartygsbefälet, maskinchefen,

ekonomiföreståndaren och radiotelegrafisten envar inom sitt

område. Om dessas åligganden är särskilt stadgat.

3 §.

Innan resa anträdes, skall fartyget göras sjöklart. Därvid skall särskilt

tillses

a) att å fartyget medföres tillräckligt med proviant, vatten och läkeme
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år W65

del, sjökort och nautiska publikationer samt att signalapparater, lanternor,

nautiska instrument, brandsläckningsanordningar och bärgningsredskap

äro klara till omedelbart bruk,

b) att för maskineriets drift erforderliga förnödenheter medföras ombord

samt att manöver- och kontrollorgan äro klara till omedelbart bruk och

c) att fartyget icke är nedlastat utöver tillämpligt lastmärke, att erforderlig

barlast intagits, att lasten behörigen stuvats, att betryggande anordningar

vidtagits mot att last eller barlast förskjuter sig eller eljest åstadkommer

skada å ombordvarande eller fartyg eller å annan last som kan

föranleda dylik skada, att last eller annat icke belamrar fartygets utrustning

eller inrättningar och redskap eller försvårar fartygets navigering, att skeppsluckorna

behörigen tillslutits och skalkats samt att öppningar i däck, skott

och bordläggning av betydelse för sjövärdigheten tillslutits på betryggande

sätt.

4 §•

Befälhavaren skall tillse att den tillsynsbok varom förmäles i 8 kap. och

för fartyget med stöd av denna lag utfärdade certifikat finnas ombord och

hållas tillgängliga vid tillsynsförrättning samt göra eller låta göra anteckningar

i tillsynsboken enligt vad i 8 kap. stadgas. Måste fartyget övergivas,

skall befälhavaren så vitt möjligt sörja för att dessa handlingar bringas i

säkerhet.

Vad i 39, 40, 315, 319 och 321 §§ sjölagen sägs om tillhandahållande av

skeppsdagbok eller avskrift därav skall även gälla om tillhandahållande av

tillsynsbok eller avskrift därav.

5 §•

Om befälhavarens skyldighet att till sjöfartsstyrelsen anmäla vissa händelser

ombord stadgas i 40 § sjölagen.

6 §.

Vad i 1, 4 och 5 §§ stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om utländskt

fartyg.

8 KAP.

Om tillsyn å lagens efterlevnad

Tillsynsorganen

1 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av sjöfartsstyrelsen samt, under

styrelsens överinseende och ledning, av befattningshavare vid statens

fartygsinspektion. Dessa utgöras av överinspektörer såsom chefer för var sitt

distrikt och dem underställd personal. Utom riket må tillsynsförrättning

verkställas jämväl av svensk konsul, i den utsträckning Konungen föreskriver.

Tillsynsförrättning må, enligt vad Konungen bestämmer, utföras av annan

myndighet i sjöfartsstyrelsens ställe eller av viss av Konungen godkänd

klassificeringsanstalt. Sjöfartsstyrelsen eller konsul må uppdraga åt särskild

sakkunnig eller myndighet att verkställa eller biträda vid tillsynsförrättning.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

Närmare bestämmelser om tillsynens organisation och verksamhet med
delas

av Konungen.

2 §.

1 inom. Polismyndighet vare pliktig att lämna tillsynsmyndighet det biträde

som påkallas av dennas tjänsteåligganden enligt denna lag.

2 mom. Mönstringsförrättare som finner att fartyg icke är bemannat på

betryggande sätt skall genast göra anmälan därom till överinspektören i

distriktet eller, om fartyget är utom riket, till sjöfartsstyrelsen.

Det åligger befattningshavare vid tullväsendet att vid in- och utklarering

av fartyg undersöka, att å fartyget medföras tillsynsbok och med stöd a\

denna lag utfärdade certifikat samt att, där klareringen föranleder särskild

förrättning ombord, undersöka, att fartyget icke är nedlastat utöver tilllämpligt

lastinärke. Finner han anledning till anmärkning som ej är av

ringa betydelse, skall han härom genast göra anmälan till överinspektören

och må fartyget icke utklareras utan dennes medgivande.

Lots som anlitas för lotsning av fartyg skall, där anledning är till aninärkning

mot lastningen och anmärkningen ej är av ringa betydelse, genast göra

anmälan till överinspektören och må fartyget icke utlotsas utan dennes

medgivande.

3 §•

Den som har att utföra förrättning enligt denna lag äger gå ombord på

varje fartyg i svenskt farvatten och på svenskt fartyg även annorstädes samt

därvid göra erforderliga undersökningar.

Förrättningsmannen skall vid utförandet av sitt uppdrag verka för att

fartyget icke uppehälles längre tid än som är oundvikligt och att i övrigt

större olägenhet icke vållas än som är ofrånkomligt.

4 §•

Ägare av fartyg eller annan som i ägarens ställe brukar fartyget, befälhavaren,

den främste av fartygsbefälet, maskinchefen, ekonomiföreståndaren

och radiotelegrafisten samt de som handla i deras ställe skola, envar

inom sitt verksamhetsområde, lämna eller låta lämna förrättningsmannen

nödigt bistånd vid dennes undersökningar ävensom giva varje upplysning

för tillsynens behöriga utövande.

Om lillsynsförrättningar

5 §•

De tillsynstörrättningar som skola företagas enligt denna lag äro

a) regelbunden undersökning av fartyg och utrustning (sjövärdighetsbesildning),

b) regelbunden undersökning av annat fartyg än passagerarfartyg och

utrustning till viss del eller vissa delar (mellanbesiktning),

c) regelbunden undersökning av passagerarfartyg för fastställande av

högsta tillåtna antal passagerare (passagerarfartggsbesiktning),

d) regelbunden undersökning och uppmätning av fartyg för åsättande

eller bibehållande av lastmärken (fribordsbesiktning),

e) särskild undersökning av fartyg till viss del eller vissa delar (extra

besiktning) och

t) annan undersökning av förhållandena ombord (inspektion).

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

6 §.

Sjövärdighetsbesiktning omfattar undersökning av att skrov med fasta

delar, framdrivningsmaskineri med hjälpmaskiner, elektrisk anläggning

samt utrustning motsvara fordringarna enligt denna lag.

Konungen äger föreskriva att vissa förnyade sjövärdighetsbesiktningar

skola göras mera omfattande än tidigare sådana besiktningar.

Vid sjövärdighetsbesiktning skall jämväl företagas inspektion som i 15 §

sägs.

7 §•

Första sjövärdighetsbesiktning skall å fartyg som för svensk räkning nybygges

äga rum, innan det må nyttjas till sjöfart.

Lag samma vare i fråga om utländskt fartyg som övergått i svensk ägo.

8 §•

1 mom. Svenskt passagerarfartyg skall undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning,

om det nyttjas i östersjöfart eller Oceanfart, sist tolv månader

efter senast företagen sådan besiktning och om det nyttjas i annan lart sist

tjugufyra månader därefter.

2 mom. Har annat svenskt fartyg som är yngre än tjugufyra år högsta

klass i någon av Konungen godkänd klassificeringsanstalt, skall det, så

länge det nyttjas till sjöfart, undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning sist

fyrtioåtta månader efter senast företagen sådan besiktning.

Har fartyget icke dylik klass eller är det tjugufyra år eller äldre, bestämmer

sjöfartsstyrelsen den tidpunkt, då nästa sjövärdighetsbesiktning

sist skall äga rum. Tidpunkten skall, med beaktande särskilt av fartygets

ålder, styrka och allmänna tillstånd, fastställas till tidigast tjugufyra och

senast fyrtioåtta månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.

9 §•

Sjöfartsstyrelsen äger, när särskilda skäl äro därtill, på ansökan medgiva

anstånd med påbörjande av förnyad sjövärdighetsbesiktning under

viss tid, dock längst tolv månader. Sådant anstånd må dock icke rubba tidpunkten

för nästa förnyade sjövärdighetsbesiktning.

10 §.

Vid mellanbesiktning skall i den mån Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, sjöfartsstyrelsen bestämmer tillses att fartyg och dess utrustning

motsvarar fordringarna enligt denna lag.

Vid besiktningen skall, där så ej är uppenbart obehövligt, företagas inspektion

som i 15 § sägs.

n §.

Annat svenskt fartyg än passagerarfartyg skall, så länge det nyttjas till

sjöfart, undergå mellanbesiktning sist tre månader efter utgången av halva

tiden mellan två på varandra följande sjövärdighetsbesiktningar, dock att

i fråga om fartygets radioinstallation besiktning skall ske sist var tolfte

månad.

12 §.

Svenskt passagerarfartyg skall undergå passagerarfartygsbesiktning i fall,

då enligt 7 § första sjövärdighetsbesiktning skall äga rum, och därefter å

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

tider som angivas i 8 § 1 mom., där ej sjöfartsstyrelsen medgivit anstånd

med besiktningens påbörjande.

Vid besiktningen skall, där så ej är uppenbart obehövligt, företagas inspektion

som i 15 § sägs.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen äger

förordna, att fartyg må i särskilda fall undantagas från vad i första stycket

sägs.

13 §.

Svenskt fartyg som jämlikt 4 kap. 2 § skall vara försett med lastmärken

skall undergå fribordsbesiktning i fall, då enligt 7 § första sjövärdighetsbesiktning

skall äga rum, och därefter sist vart femte år, där ej Konungen

föreskriver kortare mellantider.

Vid besiktningen skall, där så ej är uppenbart obehövligt, företagas inspektion

som i 15 § sägs.

14 §.

Extra besiktning skall i erforderlig omfattning äga rum å fartyg vilket

undergått större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller lidit sådan

skada som inverkar menligt på sjövärdigheten.

Sjöfartsstyrelsen eller den styrelsen förordnat därtill äger, om med hänsyn

till fartygs ålder eller allmänna tillstånd eller eljest särskilda skäl äro

därtill, besluta att fartyget skall undergå extra besiktning.

15 §.

Fartyg som nyttjas till sjöfart är underkastat inspektion, vid vilken skall

i enlighet med bestämmelserna i denna lag undersökas om fartyget är behörigen

lastat eller barlastat, om erforderliga åtgärder till förebyggande av

ohälsa och olycksfall äro vidtagna, om fartyget är bemannat på betryggande

sätt samt om det är behörigen utrustat.

Vid inspektionen som kan göras när helst så finnes påkallat må vidtagas

varje åtgärd som kräves för dennas genomförande ävensom företagas extra

besiktning efter vad i 14 § andra stycket stadgas.

16 §.

1 illsynstörrätlning skall såvitt möjligt till tiden samordnas med annan

sådan förrättning ävensom med undersökning för erhållande eller bibehållande

av klass, som i 8 § 2 mom. avses.

17 §.

Vid besiktning av fartyg, vilket innehar klass som i 8 § 2 mom. avses, må

den undersökning som fartyget undergått för erhållande eller bibehållande

av klassen godkännas såsom besiktning i de delar undersökningen omfattar.

Vad nu sagts gäller dock icke sådan undersökning som avslutats tidigare

än sex månader före besiktningen.

Har fartyget icke högsta klass eller är det äldre än tjugufyra år, skall sjöfartsstyrelsen

öva tillsyn över undersökning för bibehållande av klassen,

när skäl äro därtill. Sådan tillsyn skall ock äga rum i fråga om annat fartyg

som överföres från en klassificeringsanstalt till annan sådan anstalt

eller när eljest skäl äro därtill.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

18 §.

Om tillsynsförrättning å svenskt fartyg och anmärkning som må hava

därvid framkommit så ock om åtgärd som vidtagits med anledning därav

skall förrättningsman göra anteckning i en för ändamålet avsedd tillsynsbok

ävensom lämna underrättelse till sjöfartsstyrelsen och fartygets ägare.

Det åligger befälhavaren eller under denne den främste av fartygsbefälet

och maskinchefen var inom sitt verksamhetsområde att enligt bestärtimelser

som meddelats av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av

sjöfartsstyrelsen, i tillsynsboken göra anteckningar om verkställda övningar

med brandsläckningsanordningar och bärgningsredskap ävensom om andra

förhållanden av betydelse för tillsynen.

Tillsynsboken skall föras enligt formulär som fastställes av sjöfartsstyrelsen

som ock bestämmer hur underrättelseskyldigheten skall fullgöras.

19 §.

På begäran av myndighet i främmande stat skall sjöfartsstyrelsen beträffande

fartyg hemmahörande i den staten föranstalta om tillsynsförrättning

och utfärda certifikat som avses i denna lag.

20 §.

Fartyg som avses i 1 kap. 4 § andra stycket skall, innan det första gången

saluföres, hava för sjöfart på angivna villkor godkänts enligt de närmare

föreskrifter som meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av sjöfartsstyrelsen.

Om förbud mot nyttjande

21 §.

Förekommer anledning antaga att fartyg icke är sjövärdigt för resa i avsedd

fart eller att det icke är behörigen lastat eller barlastat eller att det

icke är bemannat på betryggande sätt eller att det medför passagerare utöver

det högsta tillåtna antalet, må resan förbjudas och fartyget hindras avgå till

dess rättelse vidtagits. Lag samma vare om fartyget i något väsentligt avseende

icke motsvarar fordringarna i 5 kap.; i annat fall må förbud i stället

meddelas att begagna bristfällig anordning till dess rättelse vidtagits.

Resa med fartyget må ock förbjudas och fartyget hindras avgå, om det

icke hålles tillgängligt för verkställande av tillsynsförrättning.

22 §.

Beslut enligt 21 § meddelas av sjöfartsstyrelsen eller den styrelsen förordnat

därtill. Svensk konsul må utan särskilt förordnande meddela förbud

att begagna bristfällig anordning. Meddelas beslut av annan än sjöfartsstyrelsen

skall det jämte rapport om vad som förekommit genast tillställas

styrelsen.

Beslutet med angivande av grunderna för detsamma och villkoren för dess

upphävande skall genast meddelas fartygets ägare och befälhavare och, i

fråga om utländskt fartyg, diplomatisk eller konsulär representant för det

land där fartyget är hemmahörande.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

23 §.

Den som inom riket meddelat beslut enligt 21 § skall därom genast göra

anmälan till tullmyndigheten och lotsmyndigheten i orten ävensom till polismyndigheten

där. Dessa myndigheter skola vidtaga åtgärder för att hindra

fartygets avgång.

Utom riket skall svensk konsul, för att hindra att förbud mot fartygets

nyttjande överträdes, förelägga befälhavaren att till honom överlämna för

fartyget med stöd av denna lag utfärdade certifikat. Denne är pliktig ställa

sig föreläggandet till efterrättelse.

Om kostnader för tillsynen

24 §.

Konungen förordnar efter vilka grunder avgifter och övriga kostnader för

tillsyn enligt denna lag skola bestämmas.

Sådan kostnad må, när den är förfallen till betalning, uttagas genom utmätning

utan föregående dom eller utslag.

Om besvär och överbesiktning

25 §.

Talan mot förrättningsmans beslut enligt denna lag föres genom besvär

hos sjöfartsstyrelsen.

Utan hinder av besvär skall beslutet lända till efterrättelse intill dess annorlunda

förordnas.

26 §.

I ärende som genom besvär kommit under sjöfartsstyrelsens prövning

enligt denna lag skall styrelsen, om klaganden begär det eller så eljest prövas

erforderligt, förordna om undersökning av fartyget (öv erbe sikt ning).

Kostnad för överbesiktning som tillkommit på klagandens begäran skall

förskjutas av denne. Vid slutlig prövning av besvären skall sjöfartsstyrelsen

bestämma vem kostnaden för sådan överbesiktning skall slutligen drabba.

Fastställes det överklagade beslutet, skola kostnaderna falla på klaganden.

Upphäves beslutet, bestämmer styrelsen med hänsyn till omständigheterna

huruvida kostnaderna skola bäras av statsverket eller klaganden eller fördelas

mellan båda sidor.

Kostnad för överbesiktning i annat fall än i andra stycket sägs skall stanna

å statsverket.

9 KAP.

Om påföljd för överträdelse av denna lag

1 §•

Den som i strid mot bestämmelserna i denna lag nyttjar fartyg till sjöfart,

oaktat detta saknar fartcertifikat eller eljest icke är sjövärdigt, dömes till

dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Lag samma vare om fartyg i strid mot bestämmelserna i lagen nyttjas till

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

sjöfart, oaktat det icke är behörigen lastat eller barlastat eller icke är bemannat

på betryggande sätt eller oaktat det högsta antalet passagerare överskridits.

2 §•

Nyttjas fartyg, dess utrustning och övriga anordningar som i 5 kap. 1 §

avses, oaktat de icke erbjuda tillräckligt skydd mot ohälsa och olycksfall

dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

3 §•

Har någon olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk

skyddsanordning straffes med dagsböter.

4 §•

Lämnar någon uppsåtligen oriktig uppgift i syfte att erhålla sådant certifikat

som utfärdas med stöd av denna lag, straffes med dagsböter. Till samma

straff dömes, om den oriktiga uppgiften lämnas i ärende angående förlängning

av certifikat.

5 §•

Nyttjas i andra fall än i 1 § avses fartyg till sjöfart, ehuru det icke genomgått

tillsyn enligt denna lag dömes till dagsböter. Lag samma vare, där fartyget

eljest nyttjas till sjöfart i strid mot föreskrift i certifikat som utfärdats

med stöd av denna lag.

6 §.

Försummar någon, i annat fall än förut sagts, vad enligt 2 kap. 5 § tredje

stycket, 3 kap. 4 §, 4 kap. 7 § första stycket, 5 kap. 2—4 §§, 6 kap. 2 och 3 §§,

7 kap. 1—4 §§, ävensom 8 kap. 4 och 20 §§ samt 23 § andra stycket andra

punkten åligger honom, straffes med dagsböter.

7 §•

Straff må ej ådömas, där gärningen skett av oaktsamhet som är ringa.

8 §•

Till straff enligt denna lag må ej dömas för gärning som är belagd med

strängare straff i allmänna strafflagen.

9 §■

I fråga om mål och ansvar för brott enligt denna lag och med stöd av densamma

utfärdade föreskrifter skall vad i 313 och 328 §§ sjölagen stadgas äga

motsvarande tillämpning.

10 KAP.

Vissa bestämmelser om lagens tillämpning

1 §•

Över sjöfartsstyrelsens beslut enligt denna lag må klagan föras hos Konungen

genom besvär. Utan hinder av besvär skall beslutet, där ej annat

angives, lända till efterrättelse intill dess annorlunda blivit förordnat.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

2 §•

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande av sjöfartsstyrelsen. Konungen

äger därvid föreskriva vilka andra certifikat än de i 2—4 kap. nämnda

som må anses erforderliga för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen äger,

innan den nya lagen trätt i kraft, med tillämpning därav meddela föreskrift

eller beslut som har avseende å tiden efter ikraftträdandet.

Genom denna lag upphävas

lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg;

kungörelsen den 16 oktober 1925 (nr 435) angående spisordning för besättningar

å svenska handelsfartyg;

förordningen den 20 maj 1927 (nr 184) angående fartygs byggnad och utrustning;
förordningen

den 9 december 1932 (nr 570) angående vissa säkerhetsåtgärder

vid nyttjande av fartyg (nyttjandeförordning);

kungörelsen den 8 oktober 1937 (nr 815) om skyddsåtgärder, som vid lastning

och lossning av fartyg ankomma på befälhavaren m. fl.;

kungörelsen den 10 decemher 1943 (nr 838) angående tillämpning å vattenfallsstyrelsens

fartyg av lagen om tillsyn å fartyg in. m.; och

kungörelsen den 30 december 1952 (nr 818) angående bostäder m. in. för

ombord anställda.

Utan hinder av vad nu sagts behåller tillstånd, förbud eller annat dylikt

beslut som meddelats med stöd av äldre lag sin giltighet, till dess den därför

bestämda tiden utgår eller, där beslutet meddelats utan begränsning till viss

tid, sjöfartsstyrelsen finner skäl återkalla detsamma.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Beträffande fartyg till vilket kölen sträckts före lagens ikraftträdande

skall följande särskilda bestämmelser gälla.

a) Fartyg med en bruttodräktighet av tjugu men ej etthundra registerton

som ej är passagerarfartyg skall enligt sjöfartsstyrelsens närmare bestämmande

undergå sjövärdighetsbesiktning första gången sist fyra år efter lagens

ikraftträdande och därefter i enlighet med vad i denna lag stadgas.

Fartyg med en bruttodräktighet av lägst etthundra registerton skall där

ej sjöfartsstyrelsen annorlunda förordnar undergå sjövärdighetsbesiktning

eller mellanbesiktning första gången å tid som följer av äldre bestämmelser

och därefter i enlighet med vad i denna lag stadgas.

b) Passagerarfartyg som nyttjas i östersjöfart mellan svenska hamnar

skall undergå sjövärdighetsbesiktning första gången när tiden för gällande

passagerarfartygscertifikat utgår och därefter i enlighet med vad i denna lag

stadgas.

c) Fartcertifikat må för liden intill dess sjövärdighetsbesiktning skall

första gången efter lagens ikraftträdande ske utfärdas på grundval av undersökning,

vid vilken utrönts att fartyget är i tillfredsställande skick med

hänsyn till den fart i vilken det nyttjas eller är avsett att nyttjas.

d) Fartyg med en bruttodräktighet av lägst femtio registerton som icke

enligt äldre bestämmelser skolat vara försett med lastmärke utvisande far
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

tygets minsta tillåtna fribord må, intill dess fartyget skall undergå sjövärdighetsbesiktning

första gången enligt denna lag, enligt Konungens närmare

bestämmande nyttjas till sjöfart utan att hava sådant lastmärke åsatt och

utan att hava fribordscertifikat.

e) Tillsynsbok skall utfärdas sist den dag fartyget första gången efter

denna lags ikraftträdande undergår tillsyn.

f

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

157

Utdrag au protokoll, hållet i Kangl. Maj:ts lagråd den 29 april

1965.

Närvarande:

justitierådet Hagbergh,

regeringsrådet Wilkens,

justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 13 mars 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll

över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 29 januari 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle jämlikt 87 § regeringsformen inhämtas över upprättade förslag

till 1) lag om säkerheten på fartyg; 2) lag om ändring i sjölagen; 3)

lag angående ändrad lydelse av A § lagen den 10 maj 1901 (nr 26) om inteckning

i fartyg; samt 4) lag om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952

(nr 530) — beträffande förslaget under 1) i vissa angivna delar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen Göran Steen.

Lagförslagen föranledde följande yttranden.

Vissa allmänna synpunkter

Lagrådet:

Den föreslagna lagstiftningen innebär en modernisering av de gällande

bestämmelserna på området, vilka genom den snabba tekniska utvecklingen

blivit otidsenliga. Rättsområdet har en stark internationell anknytning.

Såväl svenska som utländska fartyg beröras, och vissa konventioner äro

aktuella i sammanhanget. Det må anmärkas, att en konvention av år 1960

för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss, vilken avses skola

samtidigt med den nya lagstiftningen underställas riksdagens prövning för

svensk ratificering, har varit tillgänglig vid lagrådsgranskningen.

I det föreliggande förslaget ha i en särskild lag om säkerheten på fartyg

sammanförts bestämmelser avseende dels vad som i fråga om fartygs konstruktion,

utrustning, lastning och bemanning skall iakttagas för tryggande

av säkerheten och dels tillsynen för kontroll av att bestämmelserna efterlevas.

I anslutning härtill ha ändringar föreslagits i sjölagen, lagen om

inteckning i fartyg och sjömanslagen. Såvitt angår förslaget till säkerhets
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

lag har remissen till lagrådet begränsats till att omfatta endast vissa angivna

stadganden. För en allsidig granskning av dessa stadganden har

det emellertid varit påkallat att ingå på bedömning av andra bestämmelser

i lagen, med vilka de stå i samband, och på dispositionen i allmänhet av

innehållet i lagen. Vid sådant förhållande har lagrådet ansett sig böra upptaga

förslaget till säkerhetslag i dess helhet till granskning.

Justitierådet Hagbergh, regeringsrådet Wilkens och justitierådet Bergsten:

Det är enligt lagförslagen avsett att, trots regleringen i säkerhetslagen,

huvudstadganden om sjösäkerheten skola bibehållas i sjölagen. Nämnda lag

skall sålunda i 5 a § innehålla en allmänt formulerad regel om sjövärdighet,

anordningar till förebyggande av ohälsa och olycksfall, lastning och

bemanning, kompletterad med hänvisning till särskilda bestämmelser om

säkerheten på fartyg. Vidare skall i 26 § sjölagen finnas föreskrift om skyldighet

för befälhavaren att tillse att fartyget är i behörigt skick i de i 5 a §

nämnda hänseendena. Som en konsekvens härav skola sjölagens bestämmelser

om ansvar för åsidosättande av säkerheten kvarstå, men straffbestämmelser

avseende försummelser i fråga om säkerheten skola ingå även i

säkerhetslagen. Mot den sålunda föreslagna ordningen för regleringen kan

invändas, att bestämmelserna i sjölagen och i säkerhetslagen delvis komma

att täcka varandra och att härigenom överblicken av lagstiftningen försvåras.

Av skäl som departementschefen antytt bör dock frågan om sjösäkerheten

icke lämnas helt å sido i sjölagen. Nämnda lag kan å andra sidan

icke belastas med erforderliga detaljföreskrifter rörande tillsynen. Att bestämmelser

om säkerheten och om tillsynen sammanföras i en gemensam

lag medför obestridliga fördelar. Den metod som valts i det remitterade

förslaget torde således böra godtagas. Det anförda gör det emellertid angeläget

att i säkerhetslagen redan bland de inledande bestämmelserna upptages

en erinran om att lagen ansluter sig till sjölagens bestämmelser om

tryggande av säkerheten på fartyg. En viss komplettering av 5 a § sjölagen

i dess föreslagna lydelse synes ävenledes önskvärd.

Justitierådet Riben:

I fråga om förhållandet mellan säkerhetslagen och sjölagen skiljer sig det

remitterade förslaget från de sakkunnigas förslag, som innebar att säkerhetsfrågorna

skulle regleras enbart i säkerhetslagen och att såväl 5 a § som

26 § sjölagen skulle få formen av en hänvisning till vad .som i där angivna

ämnen var särskilt stadgat, d. v. s. till säkerhetslagens bestämmelser. Det

remitterade förslagets ståndpunkt, att grundläggande bestämmelser i säkerhetsfrågorna

alltjämt skola ha .sin plats i sjölagen, har utan tvivel goda skäl

för sig. Konsekvensen av denna ståndpunkt bör emellertid enligt min mening

bli, att den lag som skall ersätta den nuvarande tillsynslagen begränsas till

att, liksom denna, i huvudsak reglera endast den offentliga tillsynen av far
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:Is proposition nr 132 år 1965

lyg i fråga om sjövärdighet och andra på säkerheten inverkande förhållanden.

Upptagandet i säkerhetslagen av bestämmelser, som delvis utgöra en

ren dubblering, delris en närmare utveckling av stadganden i sjölagen, innebär

en avvikelse från vanlig lagstiftningsteknik och försvårar i betänklig

grad överblicken av lagstiftningen. Det sistnämnda gäller särskilt ansvarsbestämmelserna.

De knapphändiga uttalandena i remissprotokollet synas

mig icke ge någon egentlig ledning exempelvis i frågan huru straffbestämmelsen

i 10 kap. 8 § säkerhetslagen, i vad den avser befälhavares försummelse

av sina skyldigheter enligt 9 kap. 8 § samma lag, förhåller sig till

292 § 2 mom. sjölagen.

Blandningen i säkerhetslagen av bestämmelser, motsvarande sjölagens, om

vad som i varje särskilt fall skall iakttagas till tryggande av säkerheten och

bestämmelser, som avse eller anknyta till den fortlöpande tillsynen av fartyg,

medför också svårigheter av systematisk och terminologisk art. Den begränsning

av lagens tillämpningsområde, som ligger i det i 1 kap. 1 § använda

uttrycket »fartyg som nyttjas till sjöfart», stämmer exempelvis mindre väl

med föreskriften i 7 kap. 3 § att fartyg skall undergå sjövärdighetsbesiktning

innan det nyttjas till sjöfart. Jfr även lagrådets yttrande vid 2 kap. 2 §

angående definitionen å passagerarfartyg.

Det skall icke bestridas, att vissa praktiska fördelar — kanske främst

möjligheten att i en administrativ författning sammanföra tillämpningsföreskrifter

av olika slag •— kunna vara förenade med att de materiella

säkerhetsreglerna upptagas i samma lag som reglerna om fartygstillsynen.

Enligt min mening böra dock i detta fall dylika hänsyn icke vara avgörande.

Jag förordar alltså, att ur säkerhetslagen utmönstras de stadganden som

hämtats från eller innebära en närmare utveckling av bestämmelser i sjölagen

(2 kap. 1 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § samt 9 kap. 7 och 8 §§)

och att lagen i övrigt underkastas därav betingad omarbetning. Om så sker,

torde sjölagen 5 a och 26 §§ tills vidare kunna bibehållas oförändrade, utom

så till rida att i 5 a § dels införes en definition å sjövärdighet i enlighet med

förslaget till säkerhetslag 2 kap. 1 § och dels bemanningsföreskrifterna

omarbetas till överensstämmelse med 6 kap. 1 § i förslaget. Skulle det vid

den kommande revisionen av sjölagens befälhavarekapitel — varom förslag

nyligen framlagts (SOU 1965: 18) —- anses olämpligt att i 26 § bibehålla

den utförliga katalogen över vad befälhavare har att iakttaga innan resa

anträdes, torde denna utan olägenhet kunna helt eller delvis överföras till

tillämpningsföreskrifter, utfärdade i administrativ ordning.

De bestämmelser om arbetarskyddet på fartyg som upptagits i 3 och 9

kap. säkerhetslagen sakna närmare anknytning till sjölagen. Även om säkerhetslagen

underkastas en omarbetning, sådan som den av mig skisserade,

och därigenom får ungefär samma karaktär som den nuvarande tillsynslagen,

hör det vara möjligt att i ett särskilt kapitel av lagen upptaga bestämmelser

i detta ämne.

opaginerad Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

För den händelse min hemställan om omarbetning av förslaget enligt nu

angivna riktlinjer icke vinner beaktande, instämmer jag i vad lagrådets

Övriga ledamöter anfört beträffande angelägenheten av att bland de inledande

bestämmelserna i säkerhetslagen upptages en erinran därom, att lagen ansluter

sig till sjölagens bestämmelser om tryggande av säkerheten på fartyg,

ävensom rörande önskvärdheten av viss komplettering av 5 a § sjölagen i

dess föreslagna lydelse. Lagrådets yttranden i det följande äro för mitt vidkommande

avgivna under samma förutsättning.

Förslaget till lag om säkerheten på fartyg

Lagrådet:

Dispositionen av säkerhetslagen synes mindre tillfredsställande bl. a. såvitt

angår placeringen av de bestämmelser som i förslaget upptagits såsom

9 kap. med rubriken »Redares, befälhavares och besättnings m. fl. åligganden».

Den tillsyn av fartyg som skall äga rum syftar icke minst till kontroll

av att befälhavare m. fl. fullgöra sina skyldigheter till säkerhetens tryggande.

Bestämmelserna om dessa skyldigheter böra därför placeras före

det kapitel som behandlar tillsynen. Detta skulle innebära, att 9 kap. i förslaget

erhåller beteckningen 7 kap. och att förslagets 7 och 8 kap. få beteckningen

8 och 9 kap. I samband med denna omflyttning böra de bestämmelser

i förslagets 9 kap. som avse tillsynen inarbetas i tillsynskapitlet. Utöver

de ändringar som av det sagda föranledas i de nämnda kapitlen förordar

lagrådet tämligen genomgripande ändringar i 1 och 10 kap. Vissa

bestämmelser i det remitterade förslaget kunna med fördel överflyttas till

de administrativa föreskrifter för lagens tillämpning, som förutsättas skola

utfärdas.

Avfattningen av den inledande paragrafen i 1 kap. av förslaget till säkerhetslag

innebär bl. a. att lagen är tillämplig även på utländskt fartyg som

nyttjas till sjöfart i svenskt farvatten, om ej annat särskilt anges ellei följer

av lagen. I enlighet härmed äro de allmänna bestämmelserna om sjövärdighet,

skydd mot ohälsa och olycksfall, lastning och passagerarantal

i 1 § av resp. 2, 3, 4 och 5 kap. samt föreskriften om betryggande bemanning

i 6 kap. 1 § första stycket tillämpliga jämväl på utländskt fartyg. Detsamma

gäller också bestämmelserna om nyttj andeförbud i 8 kap. av det

remitterade förslaget. Med hänsyn till förslagets ståndpunkt i fråga om

utländskt fartyg är en återblick på vad som i detta avseende förekom vid

den nuvarande tillsynslagens tillkomst av intresse (jfr uttalanden under

förarbetena till 1957 års luftfartslag, NJA II 1957 s. 33 ff).

År 1913 remitterades till lagrådet förslag till ändring i vissa delar av sjölagen,

utarbetat på grundval av sjöfartssäkerhetskommitténs år 1910 av
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

gi\na betänkande. I 6 § upptog detta förslag under 1 mom. bestämmelser,

vilka i stort sett motsvarade dem som sedermera upptogos i sjölagen såsom

5 a §. Bestämmelsen om sådan lastning eller barlastning, att säkerheten

för fartyg, liv eller gods ej äventyrades, kompletterades med en föreskrift

om att fartyg i vissa fall skulle vara försett med lastmärke till utvisande

av minsta tillåtna fribord. Denna föreskrift skulle dock ej gälla utländska

fartyg med mindre Konungen så förordnade. Närmare föreskrifter

om vad som skulle iakttagas med avseende å sjövärdighet och övriga i

6 § 1 mom. berörda förhållanden skulle utfärdas av Konungen. I vilken

mån dylika föreskrifter skulle ha tillämpning på utländska fartyg skulle

ankomma på Konungen att bestämma. 1 fråga om skyldighet för befälhavare

att tillse att givna föreskrifter iakttoges och om straff för försummelse

härutinnan innehöll nämnda förslag i huvudsak samma bestämmelser

som sedermera upptogos i sjölagen (26 och 292 §§). — I 2 mom. av förslagets

6 § stadgades, att fartyg i de avseenden som angivits i 1 mom. var underkastat

tillsyn av särskilda tillsynsmyndigheter i enlighet med vad

Konungen förordnade. Om i dylikt avseende förefanns fel eller brist av sådan

beskaffenhet att nyttjande av fartyget eller av dess inrättningar eller

redskap var förenat med uppenbar fara för fartyg eller gods eller för ombordvarandes

liv eller hälsa, ägde enligt 3 mom. vederbörande tillsynsmyndighet

förbjuda nyttjandet intill dess missförhållandet blivit undanröjt.

Lagrådet framhöll i sitt yttrande (prop. 1914: 116 s. 111 ff, jfr NJA II

1915 s. 366 ff) inledningsvis, att vissa länders lagstiftning rörande fartygssäkerheten

i ganska stor utsträckning gjorts tillämplig även beträffande

främmande fartyg men att denna lagstiftning, som icke stödde sig på några

internationella överenskommelser, vore alltför ny för att den folkrättsliga

doktrinen med hänsyn till densamma skulle ha arbetat sig fram till allmängiltiga

regler beträffande de frågor som fölle därunder. Det remitterade

förslaget fann lagrådet, såvitt anginge utländska fartyg, gå alltför

långt. Till en så vidsträckt lagstiftning syntes förebild icke kunna hämtas

från något håll. Det kunde ifrågasättas huruvida förslaget i vissa delar,

särskilt beträffande straffbestämmelserna, läte förena sig med erkända

folkrättsliga grundsatser. Visserligen skulle Konungen vid utfärdandet av

bestämmelser om tillsynen kunna undantaga utländska fartyg i större eller

mindre utsträckning, men från de allmänna reglerna kunde dispens icke

givas och brott mot dessa vore underkastade allmänt åtal. Även beträffande

tillsynsmyndighetens rätt att förbjuda nyttjande av fartyg eller dess

inrättningar syntes förslaget gå längre än annorstädes skett. I allmänhet

hade man medgivit sådan rätt endast om fara för människor vore för handen.

Enligt lagrådets tanke borde lagens uppställning vara sådan, afl de

allmänna föreskrifterna komme att avse allenast svenska fartyg. Beträffande

utländska fartyg syntes lagstiftningen — frånsett bestämmelse om

6 Bihang till riksdagens protokoll 11)65. 1 samt. Nr 132

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

lastmärke — icke böra gå längre än att stadga rätt att inspektera desamma

och rätt att stoppa ett fartyg då uppenbar fara för människors liv vore

för handen.

Det förslag till lagstiftning om fartygssäkerheten som förelädes 1914 års

riksdag skilde sig från det föregående år till lagrådet remitterade förslaget

bl. a. så till vida, att inga bestämmelser om tillsynen å fartyg upptogos

i sjölagen. I stället samlades de viktigare bestämmelserna i ämnet — även

sådana som enligt 1913 års förslag förutsatts skola meddelas i administrativ

ordning — i en särskild lag. Denna ändring i fråga om lagstiftningens

allmänna uppläggning föranledde ändring även i den legislativa behandlingen

av frågan om de svenska säkerhetsbestämmelsernas tillämpning å

utländska fartyg. Då i det tidigare förslaget till ändringar i sjölagen grunderna

för tillsynen fastställts i direkt samband med lagens säkerhetsbestämmelser,

hade — framhöll föredragande departementschefen i den proposition

vari det omarbetade förslaget till ändringar i sjölagen framlades

— behov framstått att i sjölagen taga ståndpunkt till spörsmålet om dess

tillämplighet å utländska fartyg. Stadgandena härom hade erhållit den innebörden,

att för svenska fartyg gällande säkerhetsbestämmelser i allmänhet

skulle tillämpas även å utländska fartyg, ehuru Konungen ägde bestämma

om de speciella föreskrifternas applicering rörande desamma. Med den

ändrade anordningen av tillsynsbestämmelserna, enligt vilken alla dylika

bestämmelser av civillags natur samlades i en särskild lag, fann departementschefen

väl förenligt att följa lagrådets mening beträffande lagstiftningens

behandling av utländska fartyg. Det omarbetade förslaget till ändring

i sjölagen — där 6 § i 1913 års förslag motsvarades av 5 a § — upptog

i enlighet härmed intet stadgande om utländska fartyg. Departementschefen

framhöll, att det därigenom torde vara, liksom ditintills, överlämnat till

rättstillämpningen att i varje särskilt fall bestämma huruvida och i vad

mån under sjölagens allmänna uttryck fartyg skulle förstås jämväl utländskt

fartyg. Bestämmelser om nyttj andeförbud upptogos i den föreslagna

särskilda tillsynslagen, som i princip skulle vara tillämplig även på utländska

fartyg här i riket. Såsom förutsättning för sådant förbud angavs

— utan åtskillnad mellan svenska och utländska fartyg — att fartyg funnes

ha sådana brister till skrov, maskin eller utrustning eller vara så illa

bemannat eller så hårt eller olämpligt lastat eller så olämpligt barlastat,

att resa därmed icke kunde företagas utan uppenbar livsfara för de ombordvarande.

Nyttjande av fartygs för arbetes utförande avsedda inrättningar

och redskap skulle kunna förbjudas, om inrättningarna eller redskapen

vore så bristfälliga, att arbetet därmed vore förbundet med uppenbar fara

för olycksfall.

Riksdagsbehandlingen av lagförslagen medförde ej några ändringar i de

avseenden som nu berörts.

Genom en år 1923 företagen ändring i tillsynslagen har stadgandet om

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 163

förbud mot nyttjande av fartyg så till vida uppmjukats, att det för meddelande

av dylikt förbud angivits vara tillräckligt att resa med fartyget skäligen

kan antagas föranleda livsfara för de ombordvarande. Såvitt motiven

utvisa ägnades härvid icke särskild uppmärksamhet åt det förhållandet,

att genom lagändringen möjligheten att meddela nyttjandeförbud utvidgades

även beträffande utländska fartyg.

De bestämmelser i 1 § av ettvart av 2—6 kap. i förslaget till säkerhetslag,

som skola vara tillämpliga på utländskt fartyg, utgöra väsentligen endast en

dubblering av innehållet i första stycket av 5 a § sjölagen i dess föreslagna

nya lydelse. I vart fall äro bestämmelserna genom det föreslagna andra stycket

av 5 a § sjölagen på sådant sätt knutna till denna lag, att övervakningen

av deras efterlevnad ingår i befälhavarens skyldigheter enligt den föreslagna

lydelsen av 26 § sjölagen. Åsidosättande av dessa skyldigheter är straffbelagt

i 292 § 2 mom. samma lag. Det kan synas som om härigenom underlåtenhet

av befälhavare på utländskt fartyg att inom svenskt farvatten iakttaga de

ifrågavarande allmänna bestämmelserna utan vidare komme att bli straffbar

enligt sistnämnda lagrum. Detta skulle innebära att förslaget i denna del intoge

samma ståndpunkt som kritiserades av lagrådet vid dess granskning av

1913 års förslag till ändringar i sjölagen. Emellertid lär det knappast vara

riktigt att i nu berört hänseende tillmäta säkerhetslagen betydelse för räckvidden

av sjölagens ansvarsbestämmelser. Frågan om dessa bestämmelsers

tillämplighet beträffande utländska fartyg torde alltså även i fortsättningen

få anses överlämnad åt rättstillämpningen (jfr Castberg, Studier i Folkelett,

Oslo 1952, s. 171 ff, 205 ff och 217 ff). Att säkerhetslagens ansvarsbestämmelser

i den omfattning som följer av förslaget bli tillämpliga i fråga

om utländska fartyg synes icke ge anledning till betänkligheter. Av praktisk

betydelse är främst stadgandet om straff för befälhavare som bryter mot

nyttjandeförbud. Att sådant förbud även i fråga om utländskt fartyg bör

vara straffsanktionerat synes uppenbart. Så är även nu förhållandet enligt

tillsynslagen. I detta sammanhang må erinras om att för brott, som

inom riket begåtts på utländskt fartyg, numera gäller den särskilda åtalsregeln

i 2 kap. 5 § första stycket brottsbalken (jfr NJA II 1962 s. 65 ff

samt Brottsbalken jämte förklaringar I s. 70 f).

Förbud mot nyttjande av fartyg — utländskt lika väl som svenskt — kan

enligt det remitterade förslaget meddelas, om skälig anledning förekommer

att antaga, att fartyget icke är sjövärdigt för resa i avsedd fart, att det icke

är behörigen lastat eller barlastat, att det icke är bemannat på betryggande

sätt eller att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet, och likaså

om fartyget i väsentligt avseende brister i fråga om skyddet mot ohälsa

och olycksfall. Finnes brist i arbetsinrättning eller arbetsredskap, kan nyttjandeförbud

meddelas beträffande inrättningen eller redskapet. Dessa bestämmelser

innebära en avsevärd skärpning i förhållande till den nuvarande

tillsynslagen, enligt vilken nyttjandeförbud i allmänhet förutsätter brister

6| Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Xr 132

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

som kunna antagas medföra livsfara för de ombordvarande. Då bestämmelserna

icke innehålla något om »uppenbar fara» såsom förutsättning för nyttjandeförbud,

få de måhända även anses mera ingripande än de motsvarande

bestämmelser, som enligt 1913 års förslag till ändringar i sjölagen skulle

upptagas i denna och som lagrådet vid granskning av förslaget fann alltför

långtgående i fråga om utländska fartyg. Med hänsyn främst till det internationella

arbete på höjande av fartygssäkerheten, som ägt rum under det

gångna halvseklet och vars senaste resultat utgöres av 1960 års konvention

om säkerheten för människoliv till sjöss, torde det emellertid icke

möta några betänkligheter att nu underkasta även utländska fartyg i svenskt

farvatten bestämmelser av föreslaget innehåll.

Det remitterade förslagets ståndpunkt i fråga om säkerhetslagens tillämpning

på utländska fartyg kan sålunda enligt lagrådets mening godtagas.

Föredragande departementschefen har i remissprotokollet berört även frågan

om säkerhetslagens tillämplighet på svenska fartyg, när de befinna sig

på internationellt vatten eller i annat lands farvatten, och därvid framhållit

bl. a. att den svenska lagstiftningen kan få vika för lagbestämmelser i det

land vari fartyget befinner sig. I likhet med departementschefen anser lagrådet

att särskilt uttalande i lagtexten härom ej behöver ske (jfr brottsbalken

2 kap. 7 §).

Förslaget till säkerhetslag innehåller åtskilliga stadganden om förpliktelser

för eller förhållanden som röra redaren. På en del ställen användes endast

detta ord (3 kap. 9 §, 5 kap. 4 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 19 och 20 §§, 8 kap.

4 §, 9 kap. 2 § andra stycket), på andra talas om redaren eller den som i redarens

ställe brukar fartyget (3 kap. 10 §, 8 kap. 2 § andra stycket, 9 kap.

2 § första stycket, 9 kap. 3 och 6 §§ samt 10 kap. 1 §). I sjölagen återfinnes

icke sistnämnda uttryck, däremot uttrycken »annan som i redares ställe haft

befattning med fartyget» (292 § 1 och 2 mom.) och »den som i redares ställe

handhar fartygets drift» (261 §).

I motiven till sjölagen (1887 års betänkande, motiven s. 13) framhålles

vid lagens andra kapitel, »Om redande i fartyg», att kapitlets bestämmelser

angående redare närmast avsåge den som idkar sjöfart med eget fartyg; i

vilken mån de äro tillämpliga på personer, som för egen räkning driva sjöfart

med dem icke tillhöriga fartyg, borde överlämnas åt rättstillämpningen

att avgöra. — Av förarbetena till 292 § framgår (NJA II 1915 s. 397 och 401)

att uttrycket den som i redares ställe haft befattning med fartyget omfattar

den som rättsligen äger att disponera över fartyget, exempelvis någon

som fått annan tillhörigt fartyg upplåtet åt sig genom avtal om tidsbefraktning.

— Sedan den 1 juli 1964 upptar sjölagen (SFS 1964: 85) i 261 §, vilket

lagrum anger vilka som äga åberopa reglerna om begränsning av redares

ansvarighet, formuleringen »den som i redares ställe handhar fartygets

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 165

drift», något som skall ses mot bakgrund av 1957 års internationella konvention

i ämnet. Av lagrummets avfattning framgår, att detta uttryck icke omfattar

befraktare (jfr SOU 1961: 33 s. 51 f).

Den i det föreliggande lagförslaget använda sammanställningen »redare

eller den som i redarens ställe brukar fartyget» är, med hänsyn till innebörden

av ordet redare, mindre lämplig. Vidare bör helst undvikas att i sjölagstiftningen

nu införa ett där förut okänt uttryckssätt. På de punkter där i

lagförslaget endast står redaren torde detta icke kunna föranleda missförstånd.

På andra ställen bör formuleringen däremot jämkas, på sätt framgår

av vad som anföres i det följande.

1 KAP.

1 §•

Lagrådet:

Av vad förut anförts framgår, att lagrådet i princip icke har något att erinra

mot vad förevarande paragraf innehåller i fråga om lagens tillämpning

på utländska fartyg. Det synes emellertid naturligt, att bestämningen av lagens

tillämplighetsområde i första hand anknytes, icke till begreppet svenskt

farvatten utan till fartygs nationalitet. Lagrådet hemställer, att paragrafens

första stycke med iakttagande härav och med viss språklig justering av

den föreslagna texten får den avfattningen att lagen, i den mån ej annat särskilt

anges eller följer av lagen, äger tillämpning på svenskt fartyg som nyttjas

till sjöfart och på utländskt fartyg när det nyttjas till sjöfart i svenskt

farvatten.

Justitierådet Riben:

Enligt andra stycket äger lagen tillämpning på örlogsfartyg endast om

Konungen förordnar därom. Bestämmelsen bör sammanställas med 3 §, vilken

beträffande fartyg, som äges eller brukas av svenska staten och användes

för annat ändamål än att i allmän trafik befordra gods eller passagerare,

stadgar att tillsyn utövas av den myndighet under vars förvaltning fartyget

hör, om Konungen ej föreskriver annat. I gällande tillsynslag motsvaras

dessa bestämmelser närmast av 1 § andra stycket, enligt vilket lagen i fråga

om fartyg, som svenska staten äger eller nyttjar, är tillämplig endast i den

mån Konungen särskilt förordnar därom. Enligt tillämpningsförordningen

28 § skall tillsynslagen äga tillämpning på statsfartyg som i allmän trafik

befordrar gods eller passagerare.

Enligt min mening böra statsfartygen i säkerhetslagen behandlas på i

princip samma sätt som i tillsynslagen och de i 3 § avsedda fartygen sålunda

helt undantagas från lagens tillämpning i den mån ej Konungen förordnar

annorlunda. Den tillsyn som enligt förslaget skall utövas av vederbörande

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

förvaltningsmyndighet är icke av annat slag än den som varje myndighet

skall ägna egendom — byggnader, motorfordon, arbetsredskap in. m. — som

står under dess förvaltning. Att just beträffande fartyg lagfästa tillsynsplikten

synes omotiverat. Det är snarast förvillande att i lagen sidoordna

och med samma uttryck beteckna förvaltningsmyndighets tillsyn, vilken

principiellt är jämställd med redares tillsyn av sitt eget fartyg, och den

offentligrättsliga tillsynen av fartyg genom myndigheter som ha denna tillsyn

till sin speciella uppgift.

Möjligen kunde det ifrågasättas att undantaga de i 3 § avsedda fartygen,

icke från lagens tillämpning över huvud utan endast från tillsyn enligt lagens

bestämmelser. De allmänna säkerhetsbestämmelserna i 1 § av 2—6 kap.

(beträffande 5 kap. 1 § förutsättes ändring på sätt lagrådet i det följande

förordar) skulle då komma att gälla även för dessa fartyg. Bestämmelser

med anknytning till tillsynen förekomma emellertid så talrikt i lagens olika

kapitel och äro så nära förbundna med dess innehåll i övrigt, att den antydda

lösningen får anses olämplig. Att de nyssnämnda allmänna bestämmelserna

icke bli tillämpliga på de ifrågavarande statsfartygen torde vara

utan större betydelse, helst som dessa bestämmelser till väsentlig del endast

utgöra en dubblering av innehållet i sjölagen 5 a §, beträffande vilken något

undantag för statsfartyg icke finnes stadgat. Ett sakligt innehåll som går

utöver sjölagens ha endast bemanningsföreskrifterna i 6 kap. 1 § andra och

tredje styckena. Om ett statsfartyg, som ej i allmän trafik befordrar gods

eller passagerare, nyttjas på sådant sätt att dessa bestämmelser skulle kunna

bli aktuella, får det förutsättas att Kungl. Maj:t begagnar möjligheten att

förordna om deras tillämpning eller meddelar administrativa föreskrifter

av motsvarande innehåll. I den män för tillgodoseende av säkerhetskraven

beträffande fartyg, som icke står under de egentliga tillsynsmyndigheternas

tillsyn, fordras medverkan av dessa myndigheter, torde sådan medverkan

likaledes böra ordnas genom administrativa föreskrifter. Det kan exempelvis

i fråga om fartyg som — ehuru icke i allmän trafik — användes för godseller

passagerarbefordran föreskrivas, att lastmärke skall fastställas av sjöf

artsstyrelsen.

Jag hemställer alltså att 3 § får utgå och att stadgandet i andra stycket

av förevarande paragraf om undantag från lagens tillämpningsområde utvidgas

i motsvarande mån. Stadgandet kan lämpligen erhålla den lydelsen,

att för örlogsfartyg och fartyg, som äges eller brukas av svenska staten och

användes för annat ändamål än att i allmän trafik befordra gods eller passagerare,

lagens bestämmelser gälla endast såvitt Konungen förordnar därom.

2 §.

Lagrådet:

I förevarande paragraf av det remitterade förslaget stadgas, att fartyg är

underkastat tillsyn för kontroll att bestämmelserna i lagen och med stöd

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

därav utfärdade föreskrifter efterföljas. Vid sidan av de bestämmelser som

i fortsättningen upptagas beträffande tillsynen av fartyg och tillsynsförrätt
mngar

förefaller detta stadgande tämligen överflödigt. Lagrådet förordar_

under hänvisning till vad tidigare anförts i fråga om lagstiftningens allmänna

uppläggning och nedan anföres vid 5 a § sjölagen — att i paragrafen i

stället införes stadgande av innehåll, att för att trygga säkerheten på fartyg

skall lända till efterrättelse vad som i lagen, i anslutning till bestämmelser

i sjölagen, föreskrives i fråga om sjövärdighet, anordningar till förebyggande

av ohälsa och olycksfall, lastning, passagerarantal och bemanning.

3 och 4 §§.

Justitierådet Hagbergh, regeringsrådet Wilkens och justitierådet Bergsten:

I dessa paragrafer anges, vilken myndighet som skall utöva tillsyn av

fartyg eller tillsyn i vissa särskilda hänseenden. Huvudregeln upptages i 4 §

första stycket första punkten, nämligen att tillsynen av fartyg utövas av

sjöfartsstyrelsen och under dess överinseende och ledning av statens fartygsinspektion.

Enligt andra punkten i samma stycke äger Konungen förordna

svensk konsul att utöva tillsyn utom riket. Beträffande vissa svenska statsfartyg

ges ett undantagsstadgande i 3 § av innehåll att tillsynen utövas av

den myndighet under vars förvaltning fartyget hör, om Konungen ej föreskriver

annat. 4 § innehåller i övrigt bestämmelser om särskilt förordnad

tillsynsmyndighet m. m.

Lagtexten synes vinna i överskådlighet, om 3 § inledes med den nämnda

huvudregeln att tillsynen av fartyg utövas av sjöfartsstyrelsen och statens

fartygsinspektion, jämte bestämmelsen rörande förordnande för konsul att

utöva tillsyn utom riket. Därefter kunna följa — i särskilda stycken av 3 §

det remitterade förslagets stadganden i 4 § andra stycket andra punkten

och tredje stycket dels att i frågor som avse ombordanställdas skydd mot

ohälsa och olycksfall i arbetet tillsynen skall utövas under samverkan med

arbetarskyddsstyrelsen, dels att över fartygs bemanning tillsyn utövas även

av mönstringsförrättare.

Under nu angiven förutsättning synes undantagsstadgandet om statsfartyg

kunna upptagas såsom 4 § och ges den lydelse, att tillsyn av fartyg, som

äges eller brukas av svenska staten och användes för annat ändamål än att

i allmän trafik befordra gods eller passagerare, utövas av den myndighet

under vars förvaltning fartyget står, i den män ej Konungen bestämmer

annat. Därefter bör, lämpligen såsom 5 §, följa stadgandet i det remitterade

förslaget 4 § andra stycket första punkten beträffande särskilt förordnad

tillsynsmyndighet.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

Justitierådet Riben:

Jag instämmer i vad övriga ledamöter anfört utom beträffande förslagets

3 §, vilken jag — i enlighet med vad jag uttalat under 1 § — anser böra utgå.

Om så sker, kommer stadgandet i förslagets 4 § andra stycket första punkten

att bilda 4 § i stället för 5 § samt numreringen av de följande paragraferna

att förskjutas på motsvarande sätt.

5 §.

Lagrådet:

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelse att tillsyn sker genom

tillsynsförrättning enligt 7 kap. Bestämmelsen bör lämpligen ges den lydelsen,

att om förrättningar för tillsyn enligt lagen stadgas i 8 kap. (enligt lagrådets

hemställan). Vid iakttagande av vad lagrådet tidigare anfört får paragrafen

beteckningen 6 §.

6 och 7 §§.

Lagrådet:

Bestämmelserna i 7 § för underlättande av tillsynsförrättningar m. m. torde

lämpligen kunna överflyttas till tillsynskapitlet och där sammanföras

med det remitterade förslaget 9 kap. 6 §.

Om vad lagrådet förut anfört vinner gillande, kommer föreskriften i 6 §

att utgöra 7 §.

9—11 §§.

Lagrådet:

I 9 och 10 §§ upptagas bestämmelser om certifikat enligt säkerhetslagen

eller med stöd därav meddelade föreskrifter. Lagen innehåller föreskrifter

om olika slag av certifikat i 2, 4 och 5 kap. Ett stadgande som ger stöd för

utfärdande i administrativ ordning av föreskrifter om andra certifikat än de

i lagen nämnda har upptagits såsom en andra punkt ill kap. 4 §, vilken

handlar om tillämpningsföreskrifter till lagen. Stadgandet synes lämpligen

böra flyttas till 1 kap. och sammanföras med nu förevarande bestämmelser.

Av ifrågavarande bestämmelser torde först böra upptagas de som motsvara

10 § i det remitterade förslaget, begränsade till de i lagen föreskrivna certifikaten.

Angivandet av vad som förstås med inre fart och med stor kustfart

bör därvid ske i full överensstämmelse med föreskrifterna i detta hänseende

i sjöbefälskungörelsen 4 §. I följande paragraf bör såsom första stycke

upptagas en mot 11 kap. 4 § andra punkten svarande bestämmelse, av innehåll

att Konungen äger föreskriva att fartyg i avseende å förhållande, som

regleras i lagen eller med stöd därav utfärdade föreskrifter, skall ha certifi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965 160

kat av annat slag än de i lagen omförmälda. Såsom andra stycke bör upptagas

stadgande om att de i nästföregående paragraf givna bestämmelserna

skola äga motsvarande tillämpning på certifikat som sålunda föreskrives i

administrativ ordning. Förslagets 9 § bör placeras efter de båda nu nämnda

paragraferna och kan därvid erhålla den förenklade avfattningen, att certifikat

utfärdas av sjöfartsstyrelsen, om ej Konungen bestämmer annat.

De nu behandlade bestämmelserna skulle enligt lagrådets hemställan utgöra

9, 10 och 11 §§.

I det remitterade förslaget upptages under 11 § stadgande därom, att fartyg

som är försett med certifikat icke må nyttjas i vidsträcktare fart än certifikatet

omfattar. Att utsäga detta i lagtexten synes icke erforderligt. Bestämmelsen

bör utgå.

12 §.

Lagrådet:

Paragrafen bör sammanställas med de paragrafer i 7 kap. (1, 5, 15 och

18 §§), där det talas om »klassificeringsanstalt, som godkänts enligt bestämmelserna

i 1 kap. 12 §» respektive »av Konungen godkänd klassificeringsanstalt».

Uttrycken äro oegentliga så till vida som förordnande enligt förevarande

paragraf endast innebär att undersökningar, verkställda av viss myndighet

eller anstalt, godkännas respektive att certifikat, utfärdade efter sådan

undersökning, skola äga giltighet. I fråga om 7 kap. 15 § kan också anmärkas,

att lagrummet till sitt sakliga innehåll utgör just en sådan bestämmelse

som enligt förevarande paragraf skall kunna meddelas i administrativ

ordning.

Därest i lag upptagas ej allenast sådana regler om fartygstillsynen, som

helt hänföra sig till tillsynen genom statliga myndigheter, utan även modifikationer

i tillsynssystemet med hänsyn till klassificeringsanstalternas verksamhet,

är det angeläget att samordna bestämmelserna i sistnämnda avseende

med stadgandet i förevarande paragraf om rätt för Konungen att meddela

administrativa föreskrifter i ämnet. Lagrådet vill förorda, att förevarande

paragraf begränsas till vad paragrafen enligt remissen innehåller beträffande

certifikat och att uttrycket »någon av Konungen godkänd klassificeringsanstalt»

i 5, 15 och 18 §§ i kapitlet om tillsynsförrättningar — 8 kap. enligt

den av lagrådet förordade dispositionen — utbytes mot »klassificeringsanstalt,

beträffande vilken Konungen meddelat förordnande enligt 1 kap. 12 §».

(Iakttages vad lagrådet anför beträffande 1 § i tillsynskapitlet, kommer

klassificeringsanstalt icke att omnämnas där.)

Om förevarande paragraf på angivet sätt begränsas till att avse certifikat,

kommer den icke att ge utrymme för administrativt förordnande om godkännande

av utländsk myndighets eller — utöver vad som följer av 15 § i

kapitlet om tillsynsförrättningar — av klassificeringsanstalts undersökning
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

ar. Med hänsyn till möjligheten att tillerkänna certifikat, utfärdade efter dylika

undersökningar, samma giltighet som om de utfärdats av svensk myndighet

torde dock denna inskränkning av paragrafens räckvidd vara utan

praktisk betydelse.

Under åberopande av det anförda hemställer lagrådet, att paragrafen får

innehålla, att Konungen äger förordna att certifikat, som utfärdas efter undersökning

rörande fartyg eller utrustning företagen av utländsk myndighet

eller av klassificeringsanstalt, skall äga samma giltighet som certifikat utfärdat

av svensk myndighet.

13 §.

Lagrådet:

Stadgandet torde kunna överflyttas till administrativa tillämpningsföreskrifter

(jfr 11 kap. 4 §).

2 KAP.

1 §•

Lagrådet:

Det synes vara att föredraga att stadgandet avfattas positivt, d. v. s. ges

det innehållet att fartyg för att anses sjovärdigt skall vara så konstruerat,

byggt, utrustat och vidmakthållet att fartyget, med hänsyn till dess användning

och den fart vari det nyttjas eller är avsett att nyttjas, erbjuder betryggande

säkerhet till förekommande av sjöolycka. Att ytterligare krav gälla

beträffande bemanning, lastning m. m., när resa med fartyget anträdes,

framgår av andra bestämmelser i förslaget. Dessa hänföra sig emellertid,

i vart fall övervägande, icke till den i förevarande paragraf avsedda sjövärdigheten

i inskränkt bemärkelse.

2 §•

Lagrådet:

För vissa fartyg uppställes i första stycket av denna paragraf krav på att

de skola ha bevis om sjövärdighet (fartcertifikat). Enligt 7 § i det remitterade

förslaget gälla icke bestämmelserna i 2—5 §§ utländskt fartyg. Den enda

föreskrift, som härutinnan kommer i fråga, synes vara bestämmelsen om

fartcertifikat i 2 §. Lagrådet hemställer, att den förenkling av lagtexten vidtages

att i 2 § första stycket utsäges att bestämmelsen gäller svenskt fartyg

samt att 7 § får utgå.

Definitionen å passagerarfartyg i 2 § andra stycket, »fartyg som medför

flera än tolv passagerare», är — liksom definitionen å passagerare —

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

hämtad från 1960 års konvention (kap. I regel 2 e och f). Bestämmelser om

passagerarfartyg finnas, utom i förevarande kapitel och i 5 kap., även på

ett flertal ställen i det kapitel som innehåller regler rörande tillsynsförrättningar.

I sistnämnda kapitel passar definitionen mindre väl, eftersom bestämmelser

om periodiskt återkommande besiktningar av fartyg med vissa

egenskaper förutsätta, att dessa egenskaper hänföra sig till själva fartyget

och icke till växlande förhållanden vid dess användning. Av sammanhanget

får emellertid anses följa, att i tillsynskapitlet med passagerarfartyg åsyftas

fartyg som är avsett att medföra flera än tolv passagerare. Med hänsyn till

det anförda synas de i andra stycket förekommande orden »i denna lag»

lämpligen kunna uteslutas.

Justitierådet Hagbergh, regeringsrådet Wilkens och justitierådet Bergsten:

Tredje stycket synes kunna formuleras så, att fartcertifikat ej fordras för

fartyg, som äges eller brukas av svenska staten och användes för annat ändamål

än att i allmän trafik befordra gods eller passagerare.

Justitierådet Riben:

Under åberopande av vad jag anfört vid 1 kap. 1 § hemställes att tredje

stycket får utgå.

3 §.

Lagrådet:

Denna paragraf innehåller en regel angående dispens från skyldigheten

alt ha fartcertifikat. Till paragrafen torde kunna överföras den liknande

dispensregeln i 6 §.

4 §•

Lagrådet:

Enligt denna paragraf skall fartcertifikat förklaras ogiltigt, bl. a. om fartyget

eller dess utrustning ändrats på så väsentligt sätt att ändringen kan

antagas ha betydelse för sjövärdigheten eller annan omständighet förekommit

som uppenbarligen kan ha betydelse för sjövärdigheten. Självfallet

åsyftas endast situationer då sjövärdigheten kan antagas ha minskats. Detla

synes böra komma till uttryck i lagtexten. De nämnda bestämmelserna

böra därför ges det innehållet, den förra att fartyget eller dess utrustning

undergått ändring, som kan antagas ha inverkat menligt på sjövärdigheten,

och den senare att annan omständighet (än tidigare i paragrafen nämnd)

förekommit som uppenbarligen kan ha försämrat sjövärdigheten (jfr det remitterade

förslaget 7 kap. 14 §).

Av de olika i paragrafen uppräknade fall, då certifikat skall förklaras

ogiltigt, torde det under c) nämnda lämpligen kunna placeras sist.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

5 §.

Lagrådet:

Om fartcertifikat förklarats ogiltigt eller dess giltighetstid gått till ända

eller nytt certifikat utfärdats, skall enligt förevarande paragraf certifikatet

genast avlämnas till sjöfartsstyrelsen. Föreskriften, som närmast är av ordningskaraktär,

synes icke behöva inflyta i lagen utan kunna överföras till

tillämpningsföreskrifter (jfr 11 kap. 4 §).

6 och 7 §§.

.. S.... . n.. i i TT rj k

Lagrådet:

Enligt vad tidigare förordats böra bestämmelserna i dessa paragrafer inarbetas

i 3 och 2 §§.

3 KAP.

Lagrådet:

4 §•

Formuleringen synes böra jämkas till närmare överensstämmelse med

12 § arbetarskyddslagen.

7 §•

Till denna paragraf, som beträffande arbetstiden ombord hänvisar till

särskilda bestämmelser (sjöarbetstidslagen), synes kunna överföras den i

b kap. 4 § intagna hänvisningen till särskilda bestämmelser i fråga om

användande i skeppstjänst av minderårig (sjömanslagen 10 §).

8—10 §§.

8 och 9 §§ innehålla bestämmelser dels om utseende av företrädare för

de ombordanställda, s. k. skyddsombud, dels rörande s. k. skyddskommitté,

sammansatt av företrädare för redaren och av skyddsombud. I 10 § ges

regler mot obehörig inblandning i skyddsombudens verksamhet.

Formuleringen av 8 § torde böra jämkas till närmare överensstämmelse

med 40 § arbetarskyddslagen.

Vad angår 10 § synas de i andra stycket upptagna bestämmelserna med

hänvisning till arbetarskyddslagen lämpligen böra ges en mera självständig

karaktär. Lagrådet förordar, att andra stycket får innehålla, att

den som bryter mot stadgandet i paragrafens första stycke är skyldig ersätta

därav uppkommen skada enligt de grunder som anges i 42 § andra

stycket arbetarskyddslagen och att avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling,

som sker i strid mot nämnda stadgande, är ogill. Paragrafens

tredje stycke bör då utökas med en bestämmelse att beträffande mål som

avses i paragrafen gälla föreskrifterna i 44 § arbetarskyddslagen.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

173

4 KAP.

Lagrådet:

4 §•

1 denna paragraf upptages föreskrift därom att fartyg icke må lastas

djupare än som anges av tillämpligt lastmärke. Redan i 2 § finnes emellertid

en bestämmelse, att fartyg som där avses skall vara försett med »lastmärken,

som utvisa minsta tillåtna fribord för fartyget». Vid sidan av

nämnda bestämmelse synes föreskriften i förevarande paragraf icke behövlig.

Lagrådet hemställer att föreskriften utgår.

5 och 6 §§.

Under förutsättning att föreskriften i 4 § utgår, böra bestämmelserna i

förevarande paragrafer upptagas såsom 4 och 5 §§.

Andra stycket av 5 §, vilket innehåller en hänvisning till 2 kap. 5 §,

bör enligt lagrådets mening kunna utgå, av skäl motsvarande dem som

anförts i fråga om sistnämnda paragraf.

5 KAP.

Lagrådet:

Kapitlets rubrik bör, om 1 § får den avfattning som lagrådet i det följande

förordar, ändras till »Passagerarantal och passagerarfartygscertifikat».

1 §■

Enligt denna paragraf i det remitterade förslaget skall för passagerarfartyg

vara fastställt det högsta antal passagerare som fartyget må medföra.

Vid fastställandet skall hänsyn tagas till fartygets stabilitet och bärighet

samt de åtgärder som vidtagits för att förebygga ohälsa och olycksfall

ombord. Även när fråga är om andra fartyg än sådana som enligt lagens

terminologi äro att anse som passagerarfartyg (jfr 2 kap. 2 §) bör givetvis

gälla den grundsatsen, att passagerarantalet skall anpassas efter stabiliteten

och bärigheten samt fartygets utrustning för de ombordvarandes

skydd. Denna grundsats kan visserligen utläsas av vad som stadgas i 3 och

4 kap. Den är dock så viktig för sjösäkerheten, att den synes böra uttryckligen

anges i törevarande kapitel. Lagrådet hemställer därför, att såsom

1 § i kapitlet upptages stadgande, att fartyg ej må medföra högre antal passagerare

än som är förenligt med fartygets stabilitet och bärighet samt med

de åtgärder som vidtagits för att förebygga ohälsa och olycksfall. Att för

passagerarfartyg skall vara fastställt det högsta antal passagerare som fartyget

må medföra följer av 2 § och behöver alltså ej särskilt anges i detta

sammanhang.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 132

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

2 §•

Andra stycket torde böra utgå ur paragrafen och upptagas såsom en särskild

paragraf, betecknad 3 §. Såsom andra stycke i 2 § bör i stället upptagas

de stadganden som i det remitterade förslaget ingå i 3 och 5 §§. Hänvisningen

till 2 kap. 5 § bör utgå, om vad lagrådet anfört i fråga om nämnda

paragraf vinner gillande.

3 §•

IJnder hänvisning till vad lagrådet yttrat vid 2 § förordas att i förevarande

paragraf införes bestämmelse om utländska passagerarfartyg, motsvarande

2 § andra stycket i det remitterade förslaget. Bestämmelsen torde

böra erhålla den lydelsen, att utländskt passagerarfartyg skall ha handling,

motsvarande passagerarfartygscertifikat, vilken utvisar det högsta

tillåtna antalet passagerare.

4 §•

Första stycket i paragrafen kan av skäl motsvarande dem som anförts beträffande

1 kap. 11 § och 4 kap. 4 § utgå, vilket föranleder redaktionell

jämkning av andra stycket. Tredje och fjärde styckena torde lämpligen

kunna sammanföras till stadgande med innehåll att, enligt de närmare bestämmelser

som Konungen meddelar, vid kortare fart i passagerarantalet ej

skall inräknas sjöman, som efter erhållen eller avslutad anställning medföljer

annat fartyg med samma redare.

5 och 6 §§.

Enligt vad lagrådet anfört vid 2 § kan 5 § utgå. Såsom 5 § bör i stället

upptagas bestämmelse motsvarande dispensregeln i 6 § i det remitterade

förslaget.

Det är självfallet, att dispens ej skall få ges från den allmänna bestämmelse

rörande passagerarantalet som enligt lagrådets hemställan bör inleda

kapitlet. Dispensregeln bör således endast avse befrielse från skyldighet

att ha passagerarfartygscertifikat eller motsvarande handling.

6 KAP.

Lagrådet:

2 §•

Enligt denna paragraf skall minimibesättning fastställas för fartyg med

en bruttodräktighet av minst 20 registerton, som befordrar gods eller passagerare.

Då behov torde kunna yppas av att minimibesättning fastställes

även i fråga om andra fartyg, förordar lagrådet att paragrafen utökas med

föreskrift därom att Konungen äger bestämma, att minimibesättning skall

fastställas även för fartyg av annat slag än nyss nämnts.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

» §•

Med hänsyn till den i 2 § intagna definitionen å minimibesättning synes

oegentligt att föreskriva att, när minimibesättning fastställes, besättningens

sammansättning skall bestämmas såväl till antal som till kvalifikationer.

Lagrådet hemställer, att föreskriften allenast skall gälla bestämmandet av

besättningens sammansättning i fråga om medlemmarnas kvalifikationer.

4 och 5 §§.

b öreskriften i 4 § bör enligt vad lagrådet tidigare förordat överflyttas

till 3 kap. 7 §. Därest så blir fallet, får bestämmelsen i 5 § om att i fartygets

lillsynsbok skall ske anteckning rörande minimibesättning m. m. upptagas

såsom 4 §. Uttrycket i förslaget 5 § »minimibesättningens sammansättning

till antal och kvalifikationer» torde böra utbytas mot »besättningens storlek

och sammansättning» (jfr vid 3 §).

6—8 §§.

Stadgandet i 6 § om förbud att framföra fartyg med besättning, som till

antalet understiger vad som anges i fartygets tillsynsbok, synes kunna

såsom överflödigt utgå ur lagen (jfr vid 1 kap. 11 §, 4 kap. 4 § och 5 kap.

4 §).

Bestämmelsen i 7 § andra stycket angående tillsynsbokens avlämnande

till sjöfartsstyrelsen, därest beslut om minimibesättning återkallats, torde

likaledes kunna utgå (jfr vid 2 kap. 5 §, 4 kap. 5 § samt 5 kap. 2 och 5 §§).

I 7 § första stycket bör uttrycket »minimibesättningens sammansättning»

ersättas av »minimibesättningens storlek eller sammansättning».

Om vad lagrådet tidigare förordat beaktas, komma 7 och 8 §§ i det remitterade

förslaget att erhålla paragrafnummer 5 och 6. Härav föranledes

ändring av hänvisningarna i kapitlets avslutande paragraf.

7 KAP.

Lagrådet:

\ id iakttagande av vad lagrådet förordat beträffande dispositionen av lagen

kommer förevarande kapitel att utgöra 8 kap. Rubriken till kapitlet

synes kunna inskränkas till »Tillsynsförrättningar m. m.» Några underrubriker

torde icke erfordras.

Enligt den gällande bestämmelsen i 3 § tillsynslagen utövas tillsyn dels

genom besiktningar av olika slag och dels medelst inspektion. I det föreliggande

förslaget har någon motsvarande åtskillnad ej gjorts; inspektion upptages

där såsom en med de olika slagen av besiktningar likställd förrättning.

Även om förrättningen inspektion enligt förslaget fått en vidgad innebörd

och beträffande fartyg mellan 20 och 100 bruttoregisterton avser att del
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition, nr 132 år 1965

vis ersätta sjövärdighetsbesiktning — torde dock alltjämt finnas anledning

att markera skillnaden mellan besiktning och inspektion. Härför talar den

olika karaktären hos dessa båda slag av förrättningar. Men även nr systematisk

och lagteknisk synpunkt torde fördelar stå att vinna genom en sådan

uppdelning.

Lagrådet vill därför förorda att besiktningar och inspektion på ett mera

tydligt sätt särskiljas i lagtexten. I samband därmed torde viss omdisposition

böra ske av bestämmelserna i kapitlet, varjämte vissa i förslagets

1 och 9 kap. upptagna bestämmelser torde böra överföras hit. Detta skulle

innebära att i 1 § utsäges, att förrättningar för tillsyn av fartyg enligt lagen

äro besiktningar och inspektion, samt vidare anges vilka olika slag

av besiktningar som skola finnas. Därefter skulle, i enlighet med det

remitterade förslaget, i 2-M5 §§ upptagas närmare bestämmelser om de

olika slagen av besiktningar. Härtill bör ansluta en 16 § med bestämmelser

i fråga om utländska fartyg (jfr 17 § i förslaget). Efter detta synas

lämpligen böra följa vissa med besiktningar sammanhörande föreskrifter,

nämligen såsom 17 § föreskrift om redares skyldighet att tillse att fartyget

undergår besiktning då sådan skall äga rum (9 kap. 2 § första stycket i

förslaget), såsom 18 och 19 §§ föreskrifter om skyldighet att inge ritningar

m. m. (motsvarande 18 och 19 §§ i förslaget) samt såsom 20 § vissa ordningsföreskrifter

(1 kap. 7 § och 9 kap. 6 § i förslaget). Därefter torde bestämmelserna

om inspektion böra samlas i 21 §. Slutligen kunna i en sisla

paragraf av kapitlet upptagas bestämmelser om tillsynsbok.

1 §•

I enlighet med det nyss anförda hemställer lagrådet, att paragrafen inledes

med ett stycke, vari anges att förrättningar för tillsyn av fartyg

enligt lagen äro besiktningar och inspektion, samt att i ett andra stycke

anges de olika slagen av besiktningar. Beträffande mellanbesiktning synas

därvid de i förslaget använda orden »annat fartyg än passagerarfartyg»

böra utbytas mot ordet »fartyg». Att detta slag av besiktningar icke omfattar

passagerarfartyg torde lämpligare komma till uttryck genom ett tillägg i

andra stycket av 8 §. Definitionen av passagerarfartygsbesiktning synes

jämväl böra jämkas till att avse regelbunden undersökning av fartyg för

fastställande av dess lämplighet för passagerarbefordran och högsta tillåtna

antal passagerare.

Då lagen innehåller ett generellt stadgande (1 kap. 7 § andra stycket i

förslaget, jfr nedan vid 20 §) om att tillsynsförrättning skall så ordnas att

fartyget icke fördröjes eller annan olägenhet uppkommer, synas de rekommendationer,

som i förslaget upptagas såsom andra stycke av paragrafen,

lämpligen kunna meddelas i administrativ ordning och således här utgå.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1963

2 §.

Enligt vad som anförts inledningsvis vid detta kapitel bör andra stycket

av iörevarande paragraf överföras till bestämmelserna om inspektion.

3 §•

Paragrafen innehåller bestämmelser om när fartyg skall undergå sjövärdighetsbesiktning.

Sålunda föreskrives i andra stycket bl. a. att svenskt fartyg,

vars bruttodräktighet understiger 100 registerton, skall — om det icke

med hänsyn till fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt är

obehövligt — undergå sjövärdighetsbesiktning, när fartyget bytt ägare utan

att därigenom upphöra att vara svenskt. Begränsningen till fartyg med en

bruttodräktighet under 100 registerton torde avse även passagerarfartyg.

Emellertid utsäges i tredje stycket, att bestämmelserna i paragrafen gälla

passagerarfartyg, oavsett dräktighet. Härigenom uppkommer mellan andra

och tredje styckena viss motstridighet, vilken synes kunna föranleda missförstånd.

Lagrådet hemställer, att tredje stycket förtydligas genom att orden

»oavsett dräktighet» utbytas mot »oavsett minsta dräktighet».

Beträffande uttrycket i andra stycket »om det icke med hänsyn till fartygets

beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt är obehövligt» uttalas

i motiven, att det härigenom lagts i sjöfartsstyrelsens hand att i vissa fall

meddela befrielse från besiktningstvånget. Denna prövningsrätt synes lämpligen

böra markeras genom att orden »är obehövligt» utbytas mot »finnes

obehövligt».

1 enlighet med vad lagrådet anfört vid 1 kap. 12 § torde uttrycket »någon

av Konungen godkänd klassificeringsanstalt» böra utbytas mot »klassificeringsanstalt,

beträffande vilken Konungen meddelat förordnande enligt 1

kap. 12 §».

7 §•

Enligt vad som anförts inledningsvis vid detta kapitel bör andra stycket

av förevarande paragraf överföras till bestämmelserna om inspektion.

8 §•

Såsom anmärkts vid 1 § finner lagrådet det förhållandet, att passagerarfartyg

undantages från mellanbesiktning — vilket har sin förklaring i de

särskilda föreskrifterna i 4 § om förnyad sjövärdighetsbesiktning av passagerarfartyg

— böra komma till uttryck i andra stycket av förevarande

paragraf. Stycket skulle då få det innehållet, att bestämmelserna i paragrafen

ej gälla passagerarfartyg och ej heller annat fartyg vars brutlodräktighet

understiger 100 registerton.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

10 §.

Enligt vad som anförts inledningsvis vid detta kapitel bör andra stycket

av förevarande paragraf överföras till bestämmelserna om inspektion.

11 §•

Enligt paragrafen skall vid fribordsbesiktning undersökas huruvida fartyget

motsvarar de fordringar som uppställas i lagen eller i föreskrifter som

utfärdas med stöd av lagen för att lastmärke må åsättas eller bibehållas.

Syftet med besiktningen bör komma till tydligare uttryck genom att undersökningen

anges gälla huru enligt lagen och med stöd därav utfärdade

föreskrifter minsta tillåtna fribord för fartyget skall bestämmas och genom

lastmärken anges eller, där lastmärken åsatts fartyget, huruvida de

må bibehållas.

12 §.

Enligt vad som anförts inledningsvis vid detta kapitel bör andra stycket

av förevarande paragraf överföras till bestämmelserna om inspektion.

15 §.

På sätt lagrådet förordat vid 5 § torde uttrycket »någon av Konungen

godkänd klassificeringsanstalt» böra utbytas mot »klassificeringsanstalt,

beträffande vilken Konungen meddelat förordnande enligt 1 kap. 12 §».

Hänvisningen till 1 § a), b), d) eller e) bör -— om vad lagrådet förordat

beträffande 1 § vinner gillande — avse 1 § andra stycket a), b), d) eller e).

16 §..

Paragrafen innehåller bestämmelser om inspektion.

Såsom framgår av det förut anförda böra enligt lagrådets mening till

dessa bestämmelser överföras de i 2, 7, 10 och 12 §§ meddelade föreskrifterna

angående inspektion i samband med de i respektive paragrafer behandlade

besiktningarna.

I det remitterade förslaget innehåller förevarande paragraf i andra stycket

sista punkten en bestämmelse, att vid inspektion även extra besiktning

må företagas. Bestämmelsen har viss motsvarighet i de sakkunnigas förslag

(8 kap. 15 § andra stycket). Emellertid har i det remitterade förslaget

begreppet inspektion fått en vidare innebörd än hos de sakkunninga, därigenom

att inspektion skall kunna avse ej endast undersökning av vissa angivna

förhållanden utan därutöver även huruvida fartyget eljest är i behörigt

skick. Förrättningen inspektion torde härigenom ha fått en så vid

omfattning, att någon komplettering i form av extra besiktning icke är

erforderlig. Lagrådet förordar därför, att sista punkten i andra stycket får

utgå.

Lagrådet hemställer, att paragrafen får innehålla i ett första stycke bestämmelse,

att fartyg är underkastat inspektion för utrönande om erfor
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

derliga åtgärder vidtagits för att förebygga ohälsa och olycksfall, om fartyget

är behörigen lastat eller barlastat, om fartyget är bemannat på betryggande

sätt och om det eljest är i behörigt skick. I ett andra stycke böra

upptagas bestämmelser, att vid sjövärdighetsbesiktning inspektion tillika skall

äga rum i den omfattning som med hänsyn till omständigheterna är möjlig,

att om det icke är uppenbart obehövligt så skall ske även vid annan besiktning

samt att i övrigt fartyg skall underkastas inspektion när tillsynsmyndighet

finner det påkallat. Slutligen bör i ett tredje stycke intagas föreskrift

om att vissa för besiktning gällande allmänna bestämmelser skola

äga motsvarande tillämpning i fråga om inspektion (jfr nedan vid 20 §).

Enligt vad förut anförts bör paragrafen få beteckningen 21 §.

17 §.

Paragrafen gäller tillsynen av utländska fartyg.

Om den av lagrådet förordade ändringen av dispositionen iakttages, torde

i paragrafens första stycke böra anges, att de förut i detta kapitel upptagna

bestämmelserna om besiktningar ej gälla utländska fartyg. Andra stycket

bör innehålla bestämmelsen, att på framställning av myndighet i främmande

stat sjötartsstyrelsen dock må förordna om besiktning, som avses i

detta kapitel, beträffande fartyg hemmahörande i den staten. Bestämmelse

om att sjöfartsstyrelsen i samband härmed kan utfärda certifikat torde

böra meddelas i administrativ ordning.

Enligt vad förut anförts bör paragrafen få beteckningen 16 §. Som 17 §

bör i stället — såsom inledningsvis vid detta kapitel förordats — upptagas

bestämmelse om att redaren eller den som i redarens ställe handhar fartygets

drift skall tillse att fartyget undergår besiktning då sådan skall äga

rum.

18 §,.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingivande av ritningar.

Lagrådet hemställer — delvis såsom följd av vad som förordats beträffande

kapitlets disposition — att första punkten av första stycket får innehålla

bestämmelse, att ritning till fartyg, som bygges för svensk beställare,

eller till ombyggnad av svenskt fartyg skall, om fartyget skall undergå besiktning

enligt detta kapitel, av beställaren eller redaren ges in till sjöfartsstyrelsen

i god tid innan arbetet påbörjas. I andra stycket bör anges

att där avsedd ritning skall inges av redaren. Detta innebär att bestämmelsen

i 9 kap. 2 § andra stycket inarbetas i första och andra styckena av förevarande

paragraf.

Beträffande det i tredje stycket förekommande uttrycket »någon av

Konungen godkänd klassificeringsanstalt» åberopar lagrådet vad som anförts

vid 5 §.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

20> §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsbok.

Andra stycket synes böra ges den lydelsen, att tillsynsmyndighet skall i

tillsynsboken göra anteckning om besiktning och inspektion, om anmärkning

som framkommit vid sådan förrättning och om åtgärd som vidtagits

med anledning av anmärkningen. Skyldigheten att i dessa hänseenden lämna

underrättelse till sjöfartsstyrelsen och fartygets redare torde böra regleras

i administrativ ordning.

I paragrafen synes vidare böra såsom tredje stycke upptagas — i stället

för den i 9 kap. 9 § andra stycket intagna hänvisningen till sjölagen —

en självständig bestämmelse om att ej någon må förvägras att taga del av

innehållet i tillsynsboken, såvitt hans rätt är beroende därav (jfr luftfartslagen

8 kap. 6 § och NJA II 1957 s. 130 f samt SOU 1965: 18 lagtexten

300 §).

Enligt vad vid detta kapitel inledningsvis anförts bör paragrafen få beteckningen

22 §. Såsom 20 § torde i stället böra upptagas de ordningsföreskrifter

som i förslaget återfinnas i 1 kap. 7 § och 9 kap. 6 §. Härvid torde

1 kap. 7 § första stycket böra bilda ett första stycke av 20 §. Såsom andra

stycke synes böra upptagas bestämmelsen i förslaget 9 kap. 6 §, varvid

av skäl som lagrådet tidigare anfört — uttrycket »den som i redarens ställe

brukar fartyget» bör utbytas mot »den som i redarens ställe handhar fartygets

drift». Såsom ett tredje stycke av 20 § bör slutligen upptagas bestämmelsen

i 1 kap. 7 § andra stycket med den omformuleringen, att besiktningen,

om det är möjligt, skall ordnas så att fartyget icke fördröjes

eller annan olägenhet uppkommer.

Då vad som föreskrives i den sålunda bildade 20 § äger motsvarande

giltighet vid inspektion, bör en hänvisning till dessa föreskrifter ingå i bestämmelserna

om inspektion (21 § tredje stycket enligt lagrådets hemställan).

8 KAP.

Lagrådet:

Detta kapitel bör enligt vad lagrådet förut hemställt erhålla beteckningen

9 kap.

1 §•

Lagrådet har vid 5 kap. hemställt, att såsom 1 § i nämnda kapitel skall

upptagas stadgande, att fartyg ej må medföra högre antal passagerare än

som är förenligt med fartygets stabilitet och bärighet samt med de åtgärder

som vidtagits för att förebygga ohälsa och olycksfall. I anslutning härtill

bör i förevarande paragraf såvitt angår nyttjandeförbud på grund av för

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 ar 1965

högt passagerarantal stadgas, att förbud må meddelas, om det förekommer

skälig anledning antaga, att fartyget medför passagerare till högre antal än

som är förenligt med säkerheten.

Uppräkningen av de brister som skola föranleda förbud mot nyttjande

bör för överskådlighetens skull anknytas till kapitelindelningen i det föregående.

Bristerna böra således anges i följande ordning, nämligen att fartyg

icke är sjövärdigt för resa i avsedd fart, att fartyget i väsentligt avseende

brister i fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall, att det icke är behörigen

lastat eller barlastat, att det medför passagerare till högre antal än

som är förenligt med säkerheten och att det icke är bemannat på betryggande

sätt.

Det remitterade förslaget är så avfattat att, då angiven bristfällighet föreli»ger>

resan må förbjudas och fartyget hindras avgå innan rättelse vidtagits.

Att fartyget hindras avgå är att anse som en åtgärd för verkställighet

av förbudet att avgå. Då bestämmelse härom meddelas i 3 §, behöver i förevarande

sammanhang endast anges, att resan må förbjudas i avbidan på

rättelse.

Bestämmelsen angående förbud att begagna arbetsinrättning eller arbetsredskap

torde böra upptagas i ett särskilt, andra stycke.

Stadgandet i paragrafens andra stycke (enligt lagrådets hemställan tredje

stycket) synes böra utvidgas att omfatta även det fall att utländskt passagerarfartyg

saknar mot passagerarfartygscertifikat svarande handling.

2 §■

Enligt första stycket i det remitterade förslaget skall beslut enligt 1 §

få meddelas av sjöfartsstyrelsen, statens fartygsinspektion eller särskilt förordnad

tillsynsmyndighet. Därjämte stadgas i förslaget, att svensk konsul

som förordnats utöva tillsyn av fartyg må meddela förbud att begagna arbetsinrättningar

eller arbetsredskap. Avfattningen av paragrafen tyder närmast

på att svensk konsul, som förordnats att utöva tillsyn, icke skulle ha

befogenhet att meddela förbud att nyttja fartyg. En sådan begränsning av

konsuls befogenhet synes ej motiverad. Däremot torde ej vara anledning

att generellt tillägga annan tillsynsmyndighet än de nu nämnda befogenhet

att meddela förbud att nyttja fartyg; härför bör förutsättas särskilt bemyndigande

av Kungl. Maj :t. Därest sådan tillsynsmyndighet finner fartyg

behäftat med så allvarlig brist, att dess resa bör förbjudas, bör frågan

om förbud i allmänhet hänskjutas till sjöfartsstyrelsen eller fartygsinspektionen.

Nyttjandeförbud bör alltså få meddelas av sjöfartsstyrelsen, statens

fartygsinspektion, svensk konsul som förordnats att utöva tillsyn av fartyg

och annan tillsynsmyndighet som Konungens bestämmer. Befogenhet

att meddela ny ttj andeförbud, som är begränsat till arbetsinrättning eller

arbetsredskap, bör även tillkomma tillsynsmyndighet som avses i 1 kap. 4 §

andra stycket första punkten av det remitterade förslaget (enligt lagrådets

7t Itihang till riksdagens protokoll t!)fi.r>. 1 samt. Nr 112

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

hemställan 1 kap. 5 §). Därjämte torde i överensstämmelse med vad som

föreslagits av de sakkunniga sådan begränsad befogenhet böra tillerkännas

svensk konsul, oberoende av förordnande.

1 paragrafens andra stycke stadgas, att förbud mot nyttjande skall innehålla

uppgift om skälen för beslutet och villkoren för att det skall hävas.

Förbud varom nu är fråga gäller emellertid i avbidan på att rättelse vidtages.

Orden »villkoren för att det skall hävas» torde därför böra utbytas mot

»de åtgärder som skola vidtagas för rättelse». Såsom jämställd med redaren

bör anges den som i redarens ställe har befattning med fartyget.

3 §•

Det torde ej vara avsett, att anmälan till polis-, tull- och lotsmyndighet

skall ske beträffande förbud att begagna arbetsinrättning eller arbetsredskap.

Lagtexten bör jämkas, så att detta framgår klart.

4 §•

Denna paragraf, som ålägger staten ersättningsskyldighet för skada till

följd av obefogat förbud mot nyttjande, har motsvarighet i 25 § i 1 f>l4 års

tillsynslag. I den gällande bestämmelsen stadgas ingen begränsning i fråga

om kretsen av ersättningsberättigade, medan förslaget anger endast redaren

såsom berättigad till ersättning. Någon motivering för denna avvikelse har

ej anförts. Lagrådet vill förorda, att paragrafen i detta avseende utformas

i överensstämmelse med nuvarande lag.

9 KAP.

Lagrådet:

Med den omgruppering av kapitlen som lagrådet förordat kommer förevarande

kapitel att betecknas 7 kap. Kapitlets rubrik torde i anslutning till

de ändringar beträffande innehållet som i det följande anges böra ändras

till »Åligganden för befälhavare m. fl. till tryggande av säkerheten».

1 §•

Hänvisningen till sjölagen beträffande ansvar för redare eller den som

i redarens ställe haft befattning med fartyget är oklar till sin innebörd och

torde böra utgå. Innehållet i paragrafen bör begränsas till bestämmelse, alt

det enligt vad i sjölagen stadgas åligger befälhavaren att tillse, att fartyget

är i behörigt skick i avseende å sjövärdighet, anordningar till förebyggande

av ohälsa och olycksfall, lastning, passagerarantal och bemanning (jfr vad

lagrådet anför inledningsvis och vid 5 a § sjölagen).

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

2 §.

Vid beaktande av vad lagrådet förut hemställt kommer motsvarighet till

innehållet i denna paragraf att ingå i 8 kap. 17 och 18 §§. Paragrafen bör

alltså utgå ur förevar ande kapitel.

3 §•

Därest 2 § i det remitterade förslaget utgår ur kapitlet, kommer nu ifrågavarande

paragraf att betecknas 2 §.

Då det i främsta rummet är befälhavaren som har att leda arbetet ombord,

synes det ej vara anledning att i första stycket särskilt nämna redaren.

Det må i detta sammanhang erinras om stadgandet i 8 § sjölagen om

redares ansvarighet för skada genom fel eller försummelse av befälhavaren

in. fl.

1 språkligt avseende är törsta stycket ej tillfredsställande avfattat. Lagrådet

förordar, att stycket får den lydelsen, att befälhavaren och den som

eljest leder arbete ombord skola iakttaga allt som med hänsyn till arbetets

natur och de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, samt ombordanställds

ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet skäligen kan

fordras för att förebygga att ombordanställd ådrager sig ohälsa i följd av

arbetet eller drabbas av olycksfall däri.

4 §■•

Denna paragraf i det remitterade förslaget innehåller endast en hänvisning

i visst avseende till arbetarskyddslagen. Då hänvisningen knappast

tjdler någon uppgift i förevarande lag, torde den kunna utgå.

5 §.

Paragrafen bör vid uteslutning av 2 och 4 §§ betecknas 3 §.

I anslutning till avfattningen av 3 kap. 6 § bör i första punkten stadgas,

att befälhavaren skall tillse att de ombordanställda erhålla tillräcklig och

fullgod kost. I andra punkten bör uttrycket »tillsyn» lämpligen utbytas mot

»uppsikt».

6 §•

Enligt vad lagrådet förut hemställt bör motsvarighet till innehållet i denna

paragraf ingå i 8 kap. 20 §, varför paragrafen bör utgå ur förevarande

kapitel.

7 §.

Som en följd av de ändringar i kapitlet varom lagrådet i del föregående

hemställt bör denna paragraf betecknas 4 §.

Enligt molivuttalande av departementschefen skulle bestämmelserna i

paragrafen innebära, att befälhavare och besättning skola ha möjlighet att

förvärva erforderlig kännedom om fartyget. Såvitt framgår av den före
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

slagna lagtexten torde emellertid vara avsett att för befälhavaren stadga

dels åliggande att skaffa sig erforderlig kännedom om fartyget och dels

åliggande att i möjligaste mån bereda besättningen tillfälle att lära känna

fartyget; vad angår maskinchefen torde åsyftas att stadga skyldighet för

denne att skaffa sig de erforderliga kunskaperna om fartygets maskineri

m. m. Lagtexten torde böra förtydligas, så att tvekan om dess innebörd

i angivet hänseende ej behöver uppkomma.

Det är givetvis angeläget, att befälhavare och besättning äga erforderlig

kännedom om fartyget icke blott då tartyget är på resa utan även eljest,

t. ex. då det ligger i hamn för lastning och lossning. Orden »innan resa anträdes»

böra därför utgå ur lagtexten i såväl första som andra stycket.

8 §•

Paragrafen kommer vid beaktande av vad lagrådet tidigare förordat att

betecknas 5 §.

Andra stycket a) torde böra erhålla den jämkade avfattningen, att tillräckligt

med proviant, vatten och läkemedel samt erforderliga sjökort och

nautiska publikationer skola medföras på fartyget.

Vad angår punkten d) vill lagrådet förorda, att lastning och barlastning

behandlas i skilda punkter. Punkten d) bör alltså uppdelas i två punkter,

d) och e), vilket föranleder förskjutning i beteckningen av följande punkter.

I punkten e), som alltså i stället skulle betecknas f), torde uttrycket

»fartyg» böra ändras till »fartyget» samt orden »eller på annan last som

kan föranleda sådan skada» såsom överflödiga kunna utgå.

Beträffande punkten f) — punkten g) enligt lagrådets hemställan — må

anmärkas, att uttrycket »navigering» bör ges en vidsträckt innebörd, omfattande

även fartygets manövrering.

I punkten g), som enligt lagrådets hemställan skulle bli punkten h), har

upptagits bestämmelse om tillslutning och skalkning av skeppsluckor samt

om tillslutning av andra öppningar. Bestämmelsen har i huvudsak hämtats

frän 26 § andra stycket 2) sjölagen. Enligt föreliggande danska och norska

lagutkast komma motsvarande bestämmelser atl kvarstå i danska och

norska sjölagarna (jfr SOU 1965: 18 s. 109 under § 26). I Finland däremot

räknar man med att bestämmelser i ämnet skola upptagas i annan ordning.

Nordisk enhetlighet i detta avseende torde därför ej ernås, oavsett var den

svenska bestämmelsen placeras. Bestämmelsen hör naturligt samman med

övriga föreskrifter i nu förevarande paragraf, vartör lagrådet finner den

föreslagna placeringen böra godtagas. Vad angår innebörden av bestämmelsen

är den att uppfatta som en principregel, vars tillämpning får i lättspraxis

prövas efter föreliggande konkreta förhållanden. Såsom departementschefen

anmärkt föreligger ett rättsfall i frågan (NJA 1962 s. 799), avseende

shelterdäckat fartyg, där dock innebörden av bestämmelsen prövades

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

enbart från civilrättsliga utgångspunkter. Enligt det norska lagförslaget

åligger det befälhavaren alt tillse, »åt lukene blir forsvarlig lukket og skalket».

I motiven till bestämmelsen heter det: Dette påbud er dog ikke til hinder

för åt lukene står åpne i srerlige tilfelle, f. eks. av hensyn til ventilasjonen;

jfr. også forholdet med mellomdekkslukene på lukkedc shelterdekkcre.

Noe uttrykkelig unnlak i lovteksten for slike tilfelle kan imidlertid

ikke vaere npdvendig, jfr. uttrycket »forsvarlig lukket og skalket»

(Innstilling IV fra Sjplovkomitéen, oktober 1963, s. 7). Det danska lagutkastet

ålägger befälhavaren att tillse, »åt lugerne bliver försvarligt lukket

og skalket», dock med reservationen »medmindre forholdene tillader andel».

9 §.

Enligt 9 kap. 6 § i det remitterade förslaget (8 kap. 20 § andra styckel

enligt lagrådets hemställan) åligger det redaren m. fl. att lämna eller låta

i ämna tillsynsmyndighet nödigt bistånd vid undersökning och lämna varje

upplysning som begäres vid förrättningen. I sjölagen (27 och 43 §§) finnas

bestämmelser om skyldighet för befälhavaren att ha nödiga skeppshandlingar

ombord och vid sjöolycka sörja för deras bevarande. De bestämmelser

som upptagits i första stycket av förevarande paragraf synas med

hänsyn till det sagda vara överflödiga.

Såsom lagrådet i det föregående hemställt bör bestämmelse motsvarande

9 § andra stycket upptagas i 8 kap. 22 § tredje stycket (det remitterade

förslaget 7 kap. 20 §).

Nu ifrågavarande paragraf kan följaktligen utgå ur kapitlet.

10 §.

1 denna paragraf upptages stadgande om skyldighet för befälhavaren afl

underrätta statens farlygsinspektion eller, om fartyget är utomlands, närmaste

svenske konsul angående vissa olycksfall eller olyckslillbud under

skeppstjänst ävensom angående uppkommen skada eller vidtagen åtgärd

som är av betydelse för fartygets sjövärdighet. Tillika hänvisas i paragrafen

till sjölagens bestämmelser om befälhavarens skyldighet att till sjöf

ar t sstyrelsen anmäla vissa händelser ombord.

Nyssnämnda hänvisning åsyftar bestämmelserna i 40 § sjölagen. Detta

lagrum innehåller i gällande lydelse föreskrifter om skyldighet för befälhavaren

att i anledning av vissa uppräknade tilldragelser dels till sjöfartsstyrelsen

resp. utom riket till svensk konsul ofördröjligen avge skriftlig

rapport om den inträffade händelsen, dels angående händelsen avge sjöförklaring.

Ursprungligen innehöll 40 § sjölagen endast föreskrifter rörande sjöförklaring;

bestämmelse angående skyldighet för befälhavaren att avgiva

rapport rörande vissa tilldragelser infördes i samband med 1914 års sjö
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

säkerhetslagstiftning. Stadgandet har efter sin tillkomst kompletterats jämväl

i vad avser de i paragrafen uppräknade tilldragelserna.

Den föreslagna bestämmelsen motsvarar, enligt vad som framhålles i remissprotokollet,

60 a § i 1914 års tillsynsförordning kompletterad med rapportskyldighet

för befälhavaren beträffande omständigheter som ha betydelse

för fartygets sjövärdighet. I den utsträckning bestämmelsen täckes

av 40 § sjölagen är den uppenbarligen överflödig; angelägenheten att statens

fartygsinspektion snarast tår del av nu avsedda underrättelser kan

tillgodoses genom föreskrift att rapport enligt 40 § sjölagen skall av befälhavaren

sändas — förutom till sjöfartsstyrelsen — jämväl till fartygsinspektionen

direkt eller också genom instruktoriska föreskrifter för sjöfartsverket.

Det må i detta sammanhang erinras om att rapportskyldigheten

jämlikt sjölagen i viss mån skulle frikopplas från sjöförklaringsinstitutet

enligt sjölagskommitténs år 1963 avgivna betänkande rörande sjöförklaring

m. m. (SOU 1963: 20).

Underrättelseplikten enligt den nu föreslagna bestämmelsen sträcker sig

visserligen längre än rapportskyldigheten enligt sjölagen, och härför torde

goda skäl tala. Det synes dock vara tillfyllest att erforderliga föreskrifter

i ämnet meddelas i form av tillämpningsbestämmelser. Härigenom skulle

även kunna vinnas en bättre samordning med stadgandena i 40 § sjölagen,

vilka kunna väntas inom den närmaste framtiden bli töremål för omarbetning.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att förevarande paragraf i

förslaget får utgå.

11 §•

Därest kapitlet omarbetas på sätt lagrådet förordat, erhåller denna paragraf

beteckningen 6 §.

Frågan om tillämpningen å utländska fartyg av kapitlets inledande paragraf

i den av lagrådet förordade lydelsen är att bedöma enligt sjölagen (jfr

vad inledningsvis anförts rörande förevarande lagförslag). På grund härav

och med utgångspunkt i övrigt från det innehåll som kapitlet skulle få

enligt lagrådets hemställan bör undantaget för utländska fartyg avse 2—5 §§.

10 KAP.

Lagrådet:

I det remitterade förslaget upptagas ej några ändringar i sjölagens ansvarsbestämmelser,

frånsett en detaljändring i 286 §. Bestämmelserna i 292 §

sjölagen, i vilka vissa försummelser från befälhavares och redares sida i

fråga om säkerheten straffbeläggas, skulle alltså komma att kvarstå oförändrade.

Strafflatituden i dessa bestämmelser är — efter lagändring den 27

november 1964 (nr 728) — för svårare fall dagsböter eller fängelse i högst

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:Is proposition nr 132 år 1965 187

två år (1 mom.) och eljest dagsböter (2 inom.). Den i 10 § i förevarande

kapilel i torslaget till säkerhetslag upptagna bestämmelsen, att till straff

enligt denna lag ej må dömas, om strängare straff för gärningen stadgas

i brottsbalken eller sjölagen, bygger tydligtvis på tanken, att allvarligare

försummelser beträffande säkerheten skola bedömas enligt brottsbalken

eller sjölagen, medan de mera bagatellartade fallen skola hänföras till säkcihelslagen.

Denna tanke avspeglar sig dock icke klart i de strafflatituder

som enligt förslaget komma att gälla i sjölagen och i säkerhetslagen. För

alt det avsedda sambandet mellan de båda lagarna skall komma till tydligare

uttryck böra strafflatituderna i säkerhetslagen genomgående vara mildai

e än i sjölagen. Lagrådet vill därför förorda, att i säkerhetslagens ansvarsbestämmelser

för samtliga fall — utom såvitt angår brytande av tystnadsplikt

— upptages enbart dagsböter och att strafflatituden i 292 § 2

mom. sjölagen ändras till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Det må anmärkas att i det betänkande rörande bl. a. sjölagens ansvarsbestämmelser

som sjölagskommittén nyligen avgivit (SOU 1965: 18) föreslås

ändring av nyssnämnda strafflatitud i sjölagen i den angivna riktningen.

Det remitterade förslaget innehåller i 5 § första stycket beträffande vissa

av ansvarsbestämmelserna (1—4 §§) stadgande, att till straff må dömas

endast för gärning som begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är

ringa. Det må erinras om att under förarbetena till brottsbalken övervägdes

att i balken upptaga en bestämmelse, att med oaktsamhet skulle förstås

oaktsamhet som ej är ringa. Någon sådan bestämmelse upptogs dock ej,

sedan lagrådet framfört invändningar däremot (se prop. 1962: 10 B s. 405).

Lagrådet anser, att det ej heller i fråga om de nu aktuella ansvarsbestämmelserna

finns anledning att införa en regel, som på angivet sätt avgränsar

straffbarheten vid oaktsamhet. 5 § första stycket bör därför enligt lagrådets

mening utgå.

hörslaget innehåller vidare i 5 § andra stycket eu regel om medverkan,

innefattande hänvisning till 23 kap. brottsbalken. Det synes dock ej vara

anledning att i säkerhetslagen straffbelägga medverkan i vidare mån än alt

redaren eller annan, som i redarens ställe haft befattning med fartyget,

bör i fall som avses i 2—4 §§ bli ansvarig i samma omfattning som enligt

292 § sjölagen.

1 §■

1 anslutning till den avtattning av 8 kap. (7 kap. i det remitterade förslaget)

som lagrådet förordat hör stadgas straff för den som försummar alt,

då skyldighet därtill åvilar honom enligt 8 kap. 17 eller 18 §, föranstalta

om besiktning eller inge ritning. Såsom straff bör stadgas dagsböter. Bestämmelse

om ansvar för underlåtenhet att tillse att fartyg underkastas inspektion,

då sådan skall äga rum, synes ej vara behövlig. Möjligheten att

meddela nyttjandeförbud torde härutinnan innefatta tillräcklig sanktion.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

Jämväl de ansvarsbestämmelser som i det remitterade törslaget upptagits

i 7 § avse förseelser beträffande tillsynen. Dessa bestämmelser synas därför

lämpligen kunna upptagas såsom ett andra stycke i förevarande paragraf.

2 §•

Utöver den straffbestämmelse som i det remitterade törsiaget upptagits

i denna paragraf torde i paragrafen böra ingå straffbestämmelserna i 3 och

4 §§ i det remitterade förslaget, avseende underlåtenhet att iakttaga föreskrifter

om minimibesättning samt brytande av nyttjandeförbud. Straffet

bör i samtliga fall vara dagsböter.

I paragrafen bör i enlighet härined såsom första stycke upptagas bestämmelse,

att befälhavaren dömes till dagsböter, om a) fartyget nyttjas till

sjöfart utan att ha i lagen föreskrivet certifikat eller i strid mot bestämmelse

i sådant certifikat eller utan att vara försett med föreskrivet lastmärke,

b) fartyget nyttjas till sjöfart utan iakttagande av de föreskrifter

om minimibesättning som fastställts att gälla för fartyget, eller c) fartyget

eller arbetsinrättning eller arbetsredskap nyttjas i strid mot förbud

enligt 9 kap. 1 § (8 kap. 1 § i det remitterade förslaget). Det må framhållas

att straffbestämmelserna icke omfatta det fall att utländskt passagerarfartyg

saknar mot passagerarfartygscertifikat svarande handling. Det

synes tillfyllest att i sådan situation kan utverkas förbud att nyttja fartyget

(jfr vid det remitterade förslaget 8 kap. 1 §)•

Såsom ett andra stycke av paragrafen bör upptagas motsvarighet till

undantagsregeln i 3 § andra stycket i det remitterade förslaget. Regeln kan

lämpligen få den lydelsen, att den omständigheten att medlem av minimibesättning

icke uppfyller föreskrivna kvalifikationer icke skall medföra

ansvar enligt första stycket b), om lämplig person som varit kvalificerad

till befattningen icke kunnat erhållas i senast besökta hamn.

Slutligen bör, i ett tredje stycke, upptagas straffbestämmelse för redare

eller annan som i redarens ställe haft befattning med fartyget. Bestämmelsen

bör enligt vad lagrådet förut anfört få samma innebörd som motsvarande

stadganden i 292 § sjölagen och alltså stadga straff för det fall att

han med vetskap om att nyttjandet ej var tillåtet underlåtit att, såvitt det

stått i hans makt, hindra nyttjandet.

8 §•

1 denna paragraf bör upptagas motsvarighet till 8 § i det remitterade

förslaget. Med utgångspunkt från den av lagrådet förordade avfattningen

av 7 kap. (9 kap. i det remitterade förslaget) bör i bestämmelsen straffbeläggas,

att någon försummar vad som åligger honom enligt 7 kap. 3 eller

4 § eller 5 § andra eller tredje stycket.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965 189

4—7 §§.

1 dessa paragrafer böra ingå de bestämmelser som i det remitterade förslaget

upptagits i 6 samt 9—11 §§.

11 KAP.

Lagrådet:

Kapitlets rubrik kan lämpligen förkortas till »Besvär m. m.».

1 §•

Innehållet i denna paragraf torde böra begränsas till att avse sådana beslut,

mot vilka talan i första band skall föras hos sjöfartsstyrelsen. Då

central förvaltningsmyndighet är tillsynsmyndighet, bör givetvis klagan

ske direkt hos Kungl. Maj :t. I alla övriga fall blir sjöfartsstyrelsen första

besvärsinstans. Det bör alltså stadgas, att talan mot beslut enligt lagen av

tillsynsmyndighet, som ej är central förvaltningsmyndighet, föres genom

besvär hos sjöfartsstyrelsen. Såsom tillsynsmyndighet bör vid stadgandets

tillämpning anses även konsul som, utan att vara förordnad att utöva tillsyn

av fartyg, meddelat nyttjandeförbud som avses i 9 kap. 1 § andra stycket

(enligt lagrådets hemställan).

1 förevarande paragraf bör även ingå föreskrift om verkställbarheten av

beslut, motsvarande 2 § första stycket i det remitterade förslaget.

2 §.

De bestämmelser som i det remitterade förslaget upptagits i 3 § avse

ärende, som genom besvär kommit under sjöfartsstyrelsens prövning. Det

synes därför lämpligt, att dessa bestämmelser få följa omedelbart efter 1 §

och alltså utgöra 2 §.

Enligt 3 § i det remitterade förslaget skall sjöfartsstyrelsen i besvärsärende

förordna om tillsynsförrättning på fartyget, om klaganden begär

det eller det ändå prövas erforderligt. Sådan förrättning varom här är fråga

torde i likhet med s. k. överbesiktning enligt 1914 års tillsynslag (se prop.

1914: 121 s. 78) uteslutande vara ett medel för utredning i besvärsärendet.

Den bör därför ej benämnas tillsynsförrättning. I stället bör användas beteckningen

syn. Erforderliga närmare bestämmelser rörande synen torde

få utfärdas av Kungl. Maj:t (jfr 1914 års tillsynsförordning, 7 kap.).

Vad angår gäldandet av kostnaden för synen bör det remitterade förslaget

så till vida jämkas, att prövning efter omständigheterna skall ske ej blott

då det överklagade beslutet upphäves utan även då det eljest ändras. I förslaget

anges ej efter vilka grunder kostnaden skall bestämmas. Det torde

l''å ankomma på Kungl. Maj:t att förordna härom. Bestämmelse med bemyndigande

för Kungl. Maj:t i detta avseende bör fogas till paragrafen.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

3 §•

Därest 1 och 2 §§ avfattas i enlighet med vad lagrådet hemställt, bör i

lörevarande paragraf upptagas bestämmelser om besvär över beslut av sjöfartsstyrelsen

och av annan tillsynsmyndighet, som är central förvaltningsmyndighet,

samt om verkställbarheten av sådant beslut. Det bör alltså stadgas,

i ett första stycke, att talan mot beslut enligt lagen av sjöfartsstyrelsen

eller av annan tillsynsmyndighet, som är central förvaltningsmyndighet,

föres genom besvär hos Konungen och, i ett andra stycke, att om ej annat

anges i beslutet detta skall utan hinder av anförda besvär lända till efterrättelse,

intill dess Konungen annorlunda förordnar.

4 §•

Enligt vad lagrådet förut hemställt bör stadgande motsvarande andra

punkten överföras till 1 kap. Förevarande paragraf bör alltså begränsas till

vad som i det remitterade förslaget ingår i första punkten.

SLUTBESTÄMMELSERNA

Lagrådet:

Det förutsättes att för tillämpningen av säkerhetslagen skola i administrativ

ordning utfärdas erforderliga föreskrifter (jfr 11 kap. 4 §). Utarbetandet

av sådana föreskrifter, vilka kunna antagas bli tämligen omfattande,

lärer kräva ej ringa tid. Föreskrifterna synas böra vara utfärdade i god

tid före lagstiftningens ikraftträdande. Med hänsyn härtill torde tidpunkten

för ikraftträdandet böra framflyttas förslagsvis till den 1 juli 1966.

Den nya lagen överensstämmer så till vida med gällande tillsynslag, att

periodiskt återkommande sjövärdighetsbesiktningar föreskrivas — bortsett

från passagerarfartyg — endast för fartyg med en bruttodräktighet av minst

100 registerton. Lagen innehåller emellertid den nyheten, att även fartyg

med mindre dräktighet, dock minst 20 ton, skall undergå sjövärdiglietsbesiktning

innan det nyttjas till sjöfart. Från kravet på dylik engångsbesiktning

torde böra undantagas fartyg — annat än passagerarfartyg — under

100 ton, till vilket kölen sträckts före lagens ikraftträdande. Stadgande härom

kan lämpligen placeras som fjärde stycke bland slutbestämmelserna.

Bestämmelserna i förslagets fjärde stycke — som sålunda skulle komma

att utgöra femte stycket — torde omfatta endast fartyg som vid ikraftträdandet

redan nyttjas till sjöfart. De inledande orden till stycket böra avfattas

i enlighet härmed (jfr övergångsbestämmelserna till tillsynslagen).

Under a) i förslagets fjärde stycke föreskrives för visst fall sjövärdighetsbesiktning

eller mellanbesiktning på tid som följer av äldre bestämmelser.

Formuleringen är oegentlig så till vida som termen mellanbesiktning infö
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

res först genom den nya lagen. Vad »om avses är sådan till vissa delar av

fartyget begränsad sjövärdighetsbesiktning som omtalas i 16 § första stycket

b) tillsyn&lagen. Ifrågavarande övergångsstadgande bör avfattas i enlighet

härmed. Genom att göras tillämpligt på alla fartyg, som enligt äldre

lag skola underkastas förnyade sjövärdighetsbesiktningar, torde stadgandet

vidare kunna utsträckas att — utan förändring i sak — täcka även punkten

b) i förslaget. Att fartyg, andra än passagerarfartyg, med en bruttodräktighet

understigande 100 registerton falla utanför stadgandet kommer att följa

av tillsynslagens bestämmelser.

Om punkten a) ändras i enlighet med vad nu angivits, skall punkten b)

utgå, varvid punkterna c)—e) komma att utgöra b)—d).

I punkten d) — med här förordad ändring c) — kunna orden »med en

brnttodräklighet av lägst 20 registerton» såsom överflödiga utgå.

Förslaget till lag om ändring i sjölagen

Lagrådet:

Enligt den föreslagna lagstiftningen skola de olika säkerhetsbestämmelser

som för närvarande upptagas i 5 a § sjölagen överföras till lagen om säkerheten

på fartyg. I paragrafen skall emellertid kvarstå ett huvudstadgande

om säkerheten, innehållande en allmänt formulerad regel om sjövärdighet,

anordningar till förebyggande av ohälsa och olycksfall, lastning och bemanning.

För att markera sambandet mellan nämnda paragraf och bestämmelserna

i lagen om säkerheten på fartyg har lagrådet tidigare förordat, att en

hänvisning till sjölagen skall intagas i säkerhetslagen (1 kap. 2 § enligt lagrådets

hemställan). Härvid har uttryckligen omnämnts även den grundsats

för säkerheten som hänför sig till passagerarantalet. Lagrådet bär vidare

ansett, att denna grundsats bör uttryckligen anges i den paragraf som i säkerhetslagen

skall inleda kapitlet rörande passagerarantal och passagerarfartygscertifikat

(5 kap.). För vinnande av överensstämmelse i detta avseende

mellan de båda lagarna finner lagrådet det angeläget, att motsvarande

grundsats kommer till uttryck även i sjölagen. Lagrådet hemställer

därför att till första stycket av 5 a § fogas en andra punkt med bestämmelse,

att fartyget icke må medföra flera passagerare än som är förenligt med

säkerheten.

Under åberopande av vad lagrådet anfört rörande de i säkerhetslagens 10

kap. ingående ansvarsbestämmelserna förordar lagrådet, att strafflatituden

i 292 § 2 mom. sjölagen — som för närvarande upptager endast dagsböter

såsom påföljd — ändras till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Nu förevarande lagändringar böra självfallet träda i kraft samtidigt med

lagstiftningen i övrigt.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

Övriga lagförslag

Lagrådet:

Förslagen lämnas utan erinran; dock bör beträffande ikraftträdandet av

lagändringarna iakttagas vad lagrådet påpekat i fråga om förslaget till ändring

i sjölagen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 132 år 1965

193

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 14 maj 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, lagrådets

den 29 april 1965 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 29 januari

1965 remitterade förslagen till

1) lag om säkerheten på fartyg;

2) lag om ändring i sjölagen;

3) lag angående ändrad lydelse av l § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1)

om inteckning i fartyg; samt

4) lag om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530).

Föredraganden anför följande.

Lagrådet har godtagit den föreslagna lagstiftningens allmänna omfattning

och utformning. En av lagrådets ledamöter har emellertid ansett att de

stadganden som hämtats från sjölagen eller innebär en närmare utveckling

av bestämmelser i denna bör utmönstras ur säkerhetslagen och att säkerhetslagen

i övrigt underkastas därav betingad omarbetning.

Lagrådet har beträffande den närmare utformningen av lagbestämmelserna

föreslagit åtskilliga ändringar och tillägg, av vilka många av redaktionell

natur, och i samband därmed företagit viss omdisposition av lagtexten. I

I anledning av lagrådets utlåtande må anföras följande.

Föreliggande lagförslag har föregåtts av långt utredningsarbete, som skett

i intimt samarbete med berörda myndigheter och organisationer. Även nordiskt

samråd har ägt rum. Ett sådant samarbete framstår som naturligt med

tanke på att lagstiftningen har starkt arbetsrättsligt inslag. Denna ordning

har även påverkat själva författningsarbetet. Mot denna bakgrund anser jag

det icke möjligt att göra några mera genomgripande ändringar i förslaget

utan att det först föregås av nytt utredningsarbete. Ett sådant utredningsarbete

skulle avsevärt försena den föreslagna reformen, vilket från många

synpunkter skulle vara olyckligt. Som jag senare kommer att redovisa anser

jag dock inte lagrådets utlåtande böra föranleda några större ändringar

i lagförslagen. I anledning av lagrådets påpekanden bör emellertid åtskil
-

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

liga smärre ändringar företagas, vilket inte torde påverka lagstiftningens

sakliga innehåll. Vissa redaktionella ändringar bör vidare ske.

I sitt inledningsavsnitt till förslaget om lag om säkerheten på fartyg har

lagrådet funnit den i lagen använda sammanställningen »redare eller den

som i redarens ställe brukar fartyget» mindre lämplig med hänsyn till innebörden

av ordet redare enligt sjölagen. Emellertid har sjölagen, som också

är en frakträttslag, en avsevärt vidsträcktare omfattning än säkerhetslagen,

varför en viss skillnad i detta avseende inte bör inge betänkligheter. I en

säkerhetslagstiftning är det av särskild vikt att begränsa den krets som

skall svara för fartygets säkerhet till de personer som har faktiskt inflytande

på fartygets nyttjande. Såsom skett i den moderna luftfartslagstiftningen

har denna krets i det remitterade förslaget begränsats till redaren-ägaren

och brukaren. Jag anser inte anledning föreligga att frångå det remitterade

förslaget i denna del.

Enligt lagrådets förslag bör den ändringen vidtas i lagtexten att i ansvarsfördelnings1kapitlet

(9 kap.) bestämmelserna rörande redare eller den som

i redarens ställe brukar fartyget utgår.. Redarens åligganden i samband

med tillsynen föreslås reglerade i kapitlet om tillsynsförrättningar. Genomföres

lagrådets förslag kommer redarens ansvar att framstå som i viss mån

subsidiärt i förhållande till befälhavarens. En redare har numera sådana

möjligheter — genom teleförbindelse m. m. — att bestämma över fartyget

även under en resa att en sådan ordning synes mindre lämplig. Med hänsyn

härtill och till fördelen att ha samtliga bestämmelser om ansvarsfördelningen

samlade på ett ställe kan jag inte godta lagrådets ändringsförslag.

Detta medför också att jag inte är beredd biträda lagrådets förslag om ändring

av kapitelindelningen.

Lagrådet har vidare hemställt att 1 kap. It §, 4 kap. 4 §, 5 kap. 4 § första

stycket och 6 kap. 6 § måtte utgå. Bestämmelserna anknyter till certifikat

eller annat bevismedel och innehåller föreskrifter såsom »ej må fartyg som

är försett med certifikat nyttjas i vidsträcktare fart än certifikatet omfattar»

eller »ej må fartyg lastas djupare än tillämpligt lastmärke utvisar».

Bestämmelserna har behandlats under de överläggningar som förts med

berörda organisationer och myndigheter. Man har därvid kommit till att det

är erforderligt för den praktiska rättstillämpningen med dessa bestämmelser.

Jag är därför inte beredd att tillmötesgå lagrådet på denna punkt. Av

motsvarande skäl är jag heller inte beredd att flytta vissa föreskrifter (2

kap. 5 §, 4 kap. 5 § sista stycket m. fl.) till administrativa tillämpningsföreskrifter.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965

195

1 KAP.

Lagrådet har föreslagit en språklig justering av 1 § på det sätt att lagens

tillämplighetsområde anknyts till fartygets nationalitet och icke till begreppet

svenskt farvatten. Med hänsyn till vikten att i sjösäkerhetslagen med dess

internationella anknytning klart ange lagstiftningens geografiska tillämpningsområde

finner jag mig inte böra biträda förslaget (jfr luftfartslagen,

sjötrafikförordningen in. fl. författningar).

^ ac^ lagrådet löreslagit under 2—5 §§ som innefattar viss omdisponering

av paragraferna ger ej anledning till erinran från min sida.

1 9—11 §§ har lagrådet föreslagit en viss omdisposition av föreskrifterna

om certifikat och i samband därmed vissa formella jämkningar. Vad sålunda

förordats torde i det stora hela böra beaktas. Däremot är jag inte beredd

att tillstyrka lagrådets förslag i den delen att även andra certifikat än de i

lagen angivna skall utfärdas för visst fartområde eller del av fartområde.

Beträffande 12 § har lagrådet föreslagit att bestämmelsen skall begränsas

så att endast certifikat men, utöver vad som följer av 7 kap. 15 §, ej

undersökning skall kunna godkännas som om den verkställts av svensk

myndighet. Den föreslagna ordningen överensstämmer inte med gällande

rätt (8 § tillsynslagen). Då behov kan föreligga att godkänna även annan

undersökning än den som nämns i 7 kap. 15 §, är jag inte beredd att biträda

lagrådets förslag. Däremot kan jag biträda vad lagrådet anför om uttrycket

»godkänd klassificeringsanstalt».

Vidare har lagrådet funnit att föreskriften i 13 § om ersättning åt sakkunnig

som anlitas som törrättningsman eller lörrättningsbiträde utomlands

bör överföras till administrativa tillämpningsföreskrifter. Paragrafen

har hämtats från gällande rätt (10 § tillsynslagen) och medför att Kungl.

Maj :t har möjlighet att uttaga förrättningskostnader direkt av sökanden. Ej

heller i detta avseende anser jag mig böra tillstyrka lagrådets hemställan.

2 KAP.

Som jag tidigare anfört angående frågan om fartygs sjövärdighet i samband

med remissen till lagrådet kan begreppet sjövärdighet aldrig vara absolut

och entydigt för alla fartyg utan måste till sitt innehåll bestämmas efter

bl. a. växlande förhållanden i olika farter. Frågan om fartygs sjövärdighet

under resa är också beroende av bl. a. om det är tillfredsställande bemannat

och medför tillräckligt med proviant och drivmedel. .lag kan därför inte biträda

lagrådets förslag under 1 § att ge författningstexten ett positivt innehåll

genom uppräkning av de olika egenskaper som fartyget skall ha för alt

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1965

anses sjovärdigt. En sådan uppräkning kan aldrig göras uttömmande. I likhet

med vad som skett i luftfartslagen bör texten ges ett negativt innehåll

eller med andra ord att ett fartyg inte är sjövärdigt om det ej uppfyller vissa

krav beträffande konstruktion, byggnad m. m.

Den förenkling och omdisposition av lagtexten som lagrådet föreslagit under

2 och 3 §§ anser jag mig med viss mindre jämkning böra biträda.

Enligt 4 § skall fartcertifikat förklaras ogiltigt bl. a. om fartyget eller dess

utrustning ändrats på så väsentligt sätt att ändringen kan antagas b a betydelse

för sjövärdigheten eller om annan omständighet förekommit som

uppenbarligen kan ha betydelse för sjövärdigheten. Lagrådet har föreslagit

att endast ändringar i fartyg eller dess utrustning som kan antagas inverka

menligt på sjövärdigheten skall utgöra grund för sjöfartsstyrelsen att förklara

certifikatet ogiltigt. I detta sammanhang vill jag erinra om att sedan

lång tid tillbaka klassanstalterna tillämpar den principen att klassens bevis

om sjövärdighet automatiskt mister sin giltighet om någon förändring av

betydelse för sjövärdigheten inträffar, oavsett om den faktiskt innebär en

ökning eller minskning av fartygets sjövärdighetsegenskaper. Samma system

tillämpas inom lufträtten (se 3 kap. 5 § luftfartslagen). Denna princip

avspeglas också i kap. I regel 11 i 1960 års säkerhetskonvention där det

bl. a. sägs att sedan fartyg besiktigats ingen ändring i de konstruktiva anordningar,

maskineri, utrustning etc., som besiktningen omfattar, får företagas

utan administrationens medgivande.

Anledningarna till en sådan ordning är flera. Den viktigaste torde dock

vara möjligheten att hålla fartygen under effektiv tillsyn. Den tekniska utvecklingen

har som jag tidigare framhållit åstadkommit fartyg med högst

komplicerade stabilitets- och bärighetsegenskaper. Det framstår därför som

ett ovillkorligt krav, att ett fartyg vars sjövärdighetsegenskaper förändrats,

genomgår besiktning eller inspektion av ansvarig fackmyndighet. Det effektivaste

sättet att framtvinga sådan besiktning är att fartcertifikatet förklaras

ogiltigt. Några obilliga resultat lär en sådan ordning inte medföra även om

det utan besiktning skulle framstå som klart att förändringen inte är till

men för fartygets sjövärdighet. Tillsynsmyndigheten har nämligen getts

möjlighet att dispensera från kraven att ha giltigt fartcertifikat. Ett nyttjandeförbud

för fartyget torde i regel först komma ifråga när fartyget efter

besiktning av förändringarna befunnits icke sjövärdigt.

På grund av det sagda kan jag inte godta lagrådets förslag i denna del. Mot

en föreslagen omdisposition i paragrafen har jag däremot intet att erinra.

3 KAP.

Till 4, 7, 8 och 10 §§ har lagrådet gjort vissa mindre ändringsförslag av

redaktionell natur. Mot vad lagrådet härutinnan föreslagit har jag ingen

erinran.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1365

197

5 KAP.

Den av lagrådet föreslagna ändringen i 1 § utgör i huvudsak en upprepning

av det materiella innehållet i huvudstadgandena till 2—4 kap. En sådan

upprepning bryter mot lagstiftningens allmänna uppläggning. Det föreslagna

stadgandet är heller inte uttömmande. Jag kan därför inte godta lagrådets

förslag och finner då ej heller anledning ändra kapitlets rubrik. Av

skäl som jag inledningsvis berört är jag inte beredd att biträda lagrådets

ändringsförslag i övrigt. 4 § tredje stycket bör dock redaktionellt jämkas

till närmare överensstämmelse med lagrådets förslag.

6 KAP.

I 2 § har lagrådet töreslagit att Kungl. Maj :t bör ges möjlighet att utvidga

reglerna om minimibesättning till andra fartyg än dem som särskilt

anges där. Även om det möjligen kan anses följa av 11 kap. 4 § att Kungl.

Maj :t skulle ha sådan rätt, anser jag det likväl böra utsägas i lagtexten. Jag

biträder därför lagrådets förslag.

Lagrådet har under 3 § funnit det oegentligt med hänsyn till dess i 2 § intagna

definition på minimibesättning att föreskriva att besättningens sammansättning

skall bestämmas såväl till antal som kvalifikationer. I detta

sammanhang får jag erinra om att förslaget bygger på en författningstext

som utarbetades av bemanningsutredningen i vilken representanter för redare

och ombordanställda ingår. Under departementsberedningen har även

från berörda organisationer uttryckts önskemål om att man i lagtexten mot

bakgrunden av rådande bristmönstring särskilt understryker att minimibesättningens

sammansättning skall bestämmas till antal och kvalifikationer.

Jag finner det betydelsefullt att det av texten klart framgår att för varje

lcvalifikationsgrupp minimiantalet skall anges och anser mig därför inte

kunna biträda lagrådets förslag.

7 KAP.

Lagrådet har under 1 § funnit anledning att markera skillnaden mellan besiktning

och inspektion och föreslagit vissa ändringar i 1, 2, 7, 10, 12, 16 och

17 §§. Såsom framgår av remissen till lagrådet avses inspektion av det mindre

tonnaget fylla samma uppgift som en sjövärdighetsbesiktning eller extra

besiktning. Jag anser mig därför inte böra förorda ändring av det remitterade

förslaget. Jag finner det också lämpligt att mellanbesiktning redan i 1

§ anges omfatta annat fartyg än passagerarfartyg. Lagrådets förslag om

jämkning av definitionen av passagerarfartygsbesiktning torde böra beaktas.

I fråga om 3 § andra stycket delar jag lagrådets uppfattning att det bör

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

tydligare utmärkas att det är sjöfartsstyrelsen som skall pröva om besiktning

är behövlig eller ej. Detta bör emellertid enligt min mening ske på det

sättet att det läggs i sjöf artsstyrelsens hand att besluta att besiktning skall

ske i de fall som avses i andra stycket, om det icke är obehövligt.

Mot vad lagrådet under 3 och 11 §§ i övrigt anfört om vissa förtydliganden

av lagtexten har jag intet att erinra. Däremot är jag inte beredd att biträda

lagrådets övriga önskemål beträffande ändringar av lagtexten i vidare

mån än. att i 20 § bör intagas en självständig bestämmelse om rätten att taga

del av tillsynsbok. Vissa redaktionella ändringar bör dock ske med anledning

av lagrådets påpekanden.

8 KAP.

Vad lagrådet anfört rörande bestämmelserna om nyttjandeförbud kan jag

godta utom i två hänseenden.

Lagrådet har under hänvisning till sitt förslag beträffande 5 kap. 1 § föreslagit

att i 8 kap. 1 § första stycket skulle föreskrivas att nyttjandeförbud

må meddelas om det förekommer skälig anledning antaga, att fartyget medför

passagerare till högre antal än som är förenligt med säkerheten. Eftersom

jag inte godtagit lagrådets förslag i fråga om 5 kap. 1 § kan jag heller

inte biträda förslaget till ändring av 8 kap. 1 § första stycket.

Lagrådet har vidare föreslagit att föreskriften om nyttj andeförbud i 1 §

andra stycket utvidgas att omfatta även det fall att utländskt passagerarfartyg

saknar mot passagerarfartygscertifikat svarande handling. För en sådan

föreskrift finns intet stöd i 1960 års säkerhetskonvention (jfr. kap. I

regel 19). Att ett nyttj andeförbud föreslås kunna komma i fråga för svenskt

fartvg som saknar certifikat enligt lagen hänger intimt samman med kravet

''på en effektiv kontroll över att svenska fartyg undergår tillsynsförrättningar

enligt svensk lag. Något sådant krav kan självfallet inte uppställas

beträffande utländska fartyg. Däremot bör som framgår av remissprotokollet

ett utländskt fartyg få nyttj andeförbud om det vid inspektion företer

allvarliga brister ifråga om säkerheten. Jag är därför inte beredd att tillstyrka

lagrådets förslag som skulle kunna medföra att ett passagerarfartyg

enbart på grund av avsaknaden av en handling belädes med nyttj andeförbud.

9 KAP.

Som framgår av vad jag tidigare anfört är jag inte beredd att förorda att

bestämmelserna rörande redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget

utmönstras ur ansvarsfördelningskapitlet. Ej heller kan jag acceptera

att redaren inte direkt framstår som ansvarig för arbetarskyddet ombord.

Hänvisningen i 1 § till sjölagen beträffande redaren och den som i hans ställe

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1965 199

haft befattning med fartyget finner jag dock på de av lagrådet anförda skälen

böra utgå.

yad lagrådet i övrigt anfört under 3, 5, 8 och 11 §§ kan jag biträda. Däreniot

bör ’ ^ § utsägas vid vilken tidpunkt befälhavare m. fl. senast skall ha

förvärvat erforderlig kännedom om fartyget. I övrigt bör lagrådets förslag

till ändringar i 7 § godtas. Av skäl som jag inledningsvis berört är jag inte

beredd att utmönstra 4, 9 och 10 §§ ur lagen eller att flytta vissa av föreskrifterna

till tillämpningskungörelse.

10 KAP.

Lagrådet har föreslagit viss mildring av straffbestämmelserna och förordat

att överträdelse av säkerhetslagens bestämmelser — utom såvitt angår

brytande av tystnadsplikt — skall beläggas enbart med dagsböter. Ändringsförslaget

är förestavat av systematiska skäl. Jag kan inte tillmäta dessa

någon större tyngd. Med hänsyn till ifrågavarande brotts art bör man

enligt min mening inte fråntaga sig möjligheten att använda frihetsstraff

for allvarliga försummelser mot sjösäkerheten vilka inte är straffbara enligt

sjölagen. Jag vidhåller därför det remitterade förslaget och anser det

inte föreligga anledning att ändra 292 § sjölagen på sätt lagrådet föreslagit.

Ej heller i övrigt är jag beredd tillstyrka lagrådets förslag beträffande

10 kap. utom i fråga om 5 § första stycket. Jag kan alltså ansluta mig till

lagrådets uppfattning att ansvar skall inträda även vid ringa oaktsamhet.

11 KAP.

Vad lagrådet föreslagit kan jag godta.

Slutbestämmelserna

Med hänsyn till vikten av att säkerhetslagstiftningen snarast träder i kraft

kan jag inte tillmötesgå lagrådets hemställan om att ikraftträdandet framflyttas

till förslagsvis den 1 juli 1966. Med anledning av vad lagrådet i övrigt

anfört bör vissa förtydliganden ske.

För fartyg mellan 20 och 100 bruttoregisterton som är under nybyggnad

bör den regeln gälla att fartyget underkastas sjövärdighetsbesiktning i anledning

av nybyggnaden, endast om denna avslutats efter den nya lagens

ikraftträdande. Någon särskild övergångsbestämmelse härom torde inte erfordras.

I övrigt bör i anledning av lagrådets påpekande klart anges när

mellanbesiktning skall äga rum för sådana fartyg som enligt äldre bestämmelser

har att undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning vid utgången av

halva den stadgade mellantiden (16 § första stycket b) tillsynslagen).

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år W65

Förslaget till lag om ändring i sjölagen

Med hänsyn till den ställning jag tagit till lagrådets ändringsförslag till

5 kap. 1 § och till 10 kap. säkerhetslagen kan jag inte godta lagrådets ändringsförslag

i sjölagen.

Övriga lagförslag

Förslagen har lagrådet lämnat utan erinran.

Utöver vad som följt av det anförda torde i lagtexten få vidtagas vissa

mindre, redaktionella jämkningar.

Föredraganden hemställer härefter att lagförslagen, efter nu angivna andringar,

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lindahl

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1965

201

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 1

Lagförslag..................................................... 3

Förslag till

lag om säkerheten på fartyg.................................. 20

lag om ändring i sjölagen.................................... 23

lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26

s. 1) om inteckning i fartyg................................ 23

lag om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530) ...... 24

Utdrag av statsrådsprotokollet den 29 januari 1965

I. Inledning .................................................. 25

II. Nuvarande ordning för tillsyn av fartyg........................ 27

III. Förslag till lag om säkerheten på fartyg m. m.

A. Huvuddragen i förslaget och vissa allmänna synpunkter...... 32

B. Tillsynslagstiftningens tillämplighetsområde ................ 42

C. Fartcertifikat............................................ 50

D. Åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall.......... 53

E. Fartygs lastmärke........................................ 62

F. Fartygs bemanning ...................................... 68

G. Far tygsritningar och tillsynsbehov.......................... 74

H. Tillsynsorganens förstärkning genom biträde av tull- och lots
personal

................................................ 79

I. Kostnader för tillsynen................................... 85

J. Detaljutformningen av lagförslagen........................ 89

IV. Departementschefens hemställan.............................. 122

Bilagor

Bilaga 1. Förslag till lag om säkerheten på fartyg................ 123

Bilaga 2. De sakkunnigas förslag till lag om säkerheten å fartyg . .. 141

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd.................. 157

Utdrag av statsrådsprotokollet den It maj 1965 .................... 193

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 640366

Doktrin (1)

  1. Betänkande angående fartygs befälhavare, gemensamt haveri och dispasch, ansvarsbestämmelser m. m., SvJT 1965 s. 359 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:354 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om säkerheten på fartyg a1 i texten
  2. 1LU 1965:30 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om säkerheten på fartyg, m. m. dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1965 s. 359 Betänkande angående fartygs befälhavare, gemensamt haveri och dispasch, ansvarsbestämmelser m. m. s. 359 i texten