Sök i Ratio Lex

Angående eftergift av den rätt staten kan ha på grund av s. k. garantiförbindelser som avgetts i ärenden om visering

1965-10-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:143, Angående eftergift av den rätt staten kan ha på grund av s. k. garantiförbindelser som avgetts i ärenden om visering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1i3 år 1965

1

Nr 143

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående eftergift av den

rätt staten kan ha på grund av s. k. garantiförbindelser

som avgetts i ärenden om visering; given Stockholms

slott den 15 oktober 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag,

om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Rune B. Johansson

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås att staten efterger den rätt som kan tillkomma

statsverket på grund av s. k. garantiförbindelser, vilka har legat till grund

för prövning av utlännings försörjningsmöjligheter i ärenden rörande visering

för inresa i Sverige.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr H3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 är 1965

Utdrog av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 15 oktober 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Skoglund, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om eftergift

av den rätt staten kan ha på grund av s. k. garantiförbindelser som avgetts i

ärenden om visering samt anför.

Innan utlänning tillåts resa in i Sverige görs i regel en prövning av hans

möjligheter att försörja sig här. Sålunda föreskrivs i 19 § första stycket 1)

utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193) att utlänning får avvisas om

man kan anta att han kommer att sakna medel som behövs för hans vistelse

i Sverige eller annat nordiskt land som han ämnar besöka.

Vissa utlänningar får inte resa in i Sverige utan att ha visum. Visering

meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten, dvs. statens utlänningskommission,

eller ministern för utrikes ärendena. Efter Kungl. Maj :ts bestämmande

kan visering i viss omfattning meddelas också av diplomatisk

eller konsulär myndighet eller polismyndighet. Avvisning enligt 19 § första

stycket 1) utlänningslagen kan inte ske av utlänning som innehar visering

(19 § sista stycket). Prövning av sådan utlännings försörjningsmöjligheter

under vistelsen i riket görs emellertid i viseringsärendet. Härvid har sedan

lång tid tillbaka tillämpats den praxis i fråga om utlänningar från vissa länder

att den som har saknat tillgångar eller annan möjlighet att själv försörja

sig ändå har kunnat få inresevisum, om fysisk eller juridisk person i Sverige

skriftligen har förbundit sig att bestrida kostnaderna för utlänningens vistelse

här. Under senare år har i dylika s. k. garantiförbindelser erinrats om

att förbindelserna omfattar också kostnader för socialvård och sjukvård.

Förbindelserna har inte varit ställda till viss myndighet men de har avlämnats

till statens utlänningskommission och förvarats hos kommissionen.

Beträffande kostnader för socialvård och sjukvård

till utlänning gäller i huvudsak följande.

Kommuns skyldighet enligt lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp

att sörja för att hjälpbehövande får socialhjälp omfattar alla som vis
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1965

tas i kommunen, alltså även utlänning. Har utlänning fått s. k. obligatorisk

socialhjälp, dvs. socialhjälp som regleras i 12 § socialhjälpslagen, har kommunen

rätt till ersättning för hjälpen av staten i den mån gottgörelse inte

har kunnat tas ut av enskild (23 §). De enskilda som enligt socialhjälpslagen

i vissa fall kan åläggas att ersätta kommun för obligatorisk socialhjälp

är hjälptagarens make eller föräldrar. Hjälptagaren själv kan i princip

inte åläggas återbetalningsskyldighet (33—37 §§).

Också kommuns skyldigheter enligt barnavårdslagen den 29 april 1960

(nr 97) omfattar utlänning. Föräldrarna är ersättningsskyldiga för kommuns

kostnad för omhändertagande för samhällsvård av den som är under

16 år (72 §). Bestämmelserna i socialhjälpslagen om kommuns rätt till ersättning

av staten för lämnad obligatorisk socialhjälp äger motsvarande tilllämpning

i fråga om kostnad som har föranletts av att någon har omhändertagits

för samhällsvård (71 §).

Kommuns anspråk på ersättning av staten enligt nu redovisade bestämmelser

prövas av länsstyrelsen, som också betalar ut ersättning. Har socialhjälp

bestått i sjukhusvård eller viss annan anstaltsvård begränsas ersättningen

till belopp som anges i vårdtaxan den 21 december 1956 (nr 632)

enligt socialhjälps- och barnavårdslagarna. Kostnaderna belastar förslagsanslaget

Ersättningar till kommunerna enligt socialhjälps- och barnavårdslagarna

m. in. under femte huvudtiteln. Anslaget uppgår för budgetåret

1965/1966 till 7 milj. kr.

För vård på sjukhus utgår vårdavgift. Den fastställs enligt sjukvårdslagen

den 6 juni 1962 (nr 242) av sjukvårdshuvudmannen och får bestämmas till

lägre belopp för den som vid intagningen är bosatt inom sjukvårdsområdet

än för annan (27 §). För sjukvårdsavgift har sjukvårdshuvudmannen

rätt att med vissa undantag kräva förskott eller ansvarsförbindelse för 15

dagar åt gången (28 §).

För den som åtnjuter socialhjälp eller är omhändertagen för samhällsvård

enligt barnavårdslagen betalar kommunen kostnader för vård på sjukhus

i den mån vårdkostnaderna inte ersätts av allmän försäkringskassa.

Kommunen kan få sina utlägg ersatta av enskild eller staten enligt de bestämmelser

i socialhjälps- och barnavårdslagarna som jag nyss har redogjort

för.

Den som är mantalsskriven i Sverige omfattas av den allmänna försäkringen

även om han är utlänning (1 kap. 3 § lagen den 25 maj 1962, nr 381,

om allmän försäkring). För erforderlig sjukhusvård åt sådan person betalar

allmän försäkringskassa i regel ersättning för vårdavgiften på allmän

sal (2 kap. 4 §). Rätt till ersättning av allmän försäkringskassa kan på grund

av överenskommelse med främmande makt tillkomma också utlänning som

inte är mantalsskriven i Sverige (20 kap. 15 §).

De ersättningar för sjukvård som sjukvårdshuvudmannen sålunda kan

få av patienten, kommun eller allmän försäkringskassa täcker inte vård1”''—Ilihang

till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 143

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 19G5

kostnaden. Meddelas sjukvård på sjukhus inom det sjukvårdsområde där

patienten är bosatt står sjukvårdshuvudmannen för den kostnad som inte

täcks. Meddelas vården på sjukhus inom annat sjukvårdsområde skall sjukvårdshuvudmannen

i hemorten betala denna kostnad till huvudmannen för

det sjukhus där vården meddelats. Föreskrifter härom finns i avtal mellan

landstingskommunerna och städer som inte tillhör landstingskommun, det

s. k. utomlänsavtalet. Ersättningen för vård utgör enligt avtalet f. n. 100

eller i vissa fall 185 kr. per vårddag.

Genom beslut den 27 februari 1959 uppdrog Kungl. Maj :t åt socialstyrelsen

att bistå flyktingar, som inte omhändertas av'' annan statlig myndighet,

och se till att flyktingarna får vård och understöd i huvudsak enligt gällande

praxis inom socialvården. Vidare bemyndigade Kungl. Maj :t socialstyrelsen

att av statsmedel ersätta socialnämnd dels kostnader för vård av och erforderligt

understöd till vissa arbetsoförmögna flyktingar, dels bidrag som erfordras

till utfyllnad av arbetsinkomst för vissa flyktingar med väsentligt

nedsatt arbetsförmåga, dels kostnader för vård och erforderligt understöd

åt andra flyktingar som inte har haft stadigvarande arbete i sammanlagt

ett år efter ankomsten till Sverige. Socialstyrelsen bemyndigades också att

för vård på sjukvårdsinrättning av nu angivna flyktingar utge ersättning

enligt bestämmelserna i utomlänsavtalet. Ersättningarna skulle bestridas

från förslagsanslaget Ersättningar till kommunerna enligt socialhjälps- och

barnavårdslagarna in. m.

Genom beslut den 15 december 1961 förordnade Kungl. Maj :t — med

tillämpning fr. o. in. den 1 juli 1959 — att vad som föreskrivs om flyktingar

i beslutet den 27 februari 1959 i tillämpliga delar skall gälla sådan icke

svensk medborgare som fått tillstånd att resa in i Sverige först efter det att

här bosatt person har utfäst sig att bestrida kostnader som är förbundna med

den inresandes vistelse i riket. Undantag görs emellertid om den inresande

efter inresan har vistats i riket ett år utan att ha fått socialhjälp eller bistånd

som avses i beslutet den 27 februari 1959.

På grund av beslutet den 15 december 1961 har socialstyrelsen fram till

den 1 juli 1965 ersatt kommuner och sjukvårdshuvudmän för socialhjälp

och sjukvård med sammanlagt omkring 585 000 kr. Med stöd av garantiförbindelserna,

som utlänningskommissionen på begäran av socialstyrelsen

har överlämnat för bevakning av statens rätt, har socialstyrelsen sökt få ut

gottgörelse för ersättningarna av dem som undertecknat förbindelserna.

Sammanlagt har omkring 7 000 kr. betalats in. Inbetalningarna har skett

efter anmaning. Rättsliga åtgärder för att få gottgörelse på grund av garantiförbindelserna

har inte vidtagits.

I åtskilliga fall har enskilda personer eller organisationer som avgett garantiförbindelser

ansökt att bli befriade från sina åtaganden

enligt förbindelserna. Flertalet ansökningar har gjorts av utlänningar

som själva är i små ekonomiska omständigheter men som genom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1965

att utfärda garantiförbindelser velat hjälpa anförvanter eller vänner att

komma till Sverige. Ofta har den inresande på grund av sjukdom varit eller

efter någon tid blivit ur stånd att bidra till sitt uppehälle. Särskilt i de fall

då behov av längre tids sjukvård har uppstått kort efter ankomsten till

Sverige har kraven mot dem som utfärdat garantiförbindelser snabbt stigit

till stora belopp, i några fall 30 000—40 000 kr.

Remissyttranden över ansökningarna har avgetts av utlänningsutredningen

samt i en del fall av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, riksrevisionsverket

och statens utlänningskommission. I regel tillstyrks bifall till ansökningarna.

Riksrevisionsverket förordar dock, i de fall då verket yttrat sig, i

första hand att man avvaktar ett väntat allmänt ställningstagande till frågan

om ändrade bestämmelser om avskrivning av statens fordringar. Utlänningsutredningen

tar i ett yttrande upp hela frågan om lämpligheten av praxis

att kräva garantiförbindelser i viseringsärenden. Enligt utredningen bör i

viseringsärende uppenbarligen beaktas eventuella garantiutfästelser som viseringssökandens

anhöriga eller andra gjort mot honom. Syftet med ifrågavarande

garantiförbindelser har emellertid varit att ikläda utställaren förpliktelser

mot det allmänna. Utredningen ifrågasätter om utlänningslagen ger

utlänningsmyndigheterna behörighet att på detta sätt ikläda staten som

part rättigheter och skyldigheter på det privaträttsliga planet. I vart fall

medför förfarandet med garantiförbindelser konsekvenser för den enskilde

som från såväl humanitära som ekonomiska synpunkter är besvärande och

ej önskvärda. Utredningen förordar att enskilda personer och organisationer

som har utfärdat garantiförbindelser helt befrias från de åtaganden

gentemot det allmänna som har gjorts i förbindelserna, att hittills uppkomna

fordringar efterges i samband därmed och att garantiförbindelser i nuvarande

ordning framdeles inte ställs upp som villkor för alt meddela inresevisering.

Från statens utlänningskommission har jag inhämtat att prövningen av

viseringssökandes försörjningsmöjligheter och övriga ekonomiska förhållanden

numera sker utan att man kräver garantiförbindelse gentemot det

allmänna.

Utredningarna i de ärenden om befrielse från åtaganden enligt garantiförbindelse

som jag har nämnt förut bestyrker utlänningsutredningens uppfattning,

att systemet med sådana förbindelser har fått besvärande följder

från humanitära och ekonomiska synpunkter. I många fall torde de ekonomiska

konsekvenserna av förbindelserna inte ha stått klara för undertecknarna.

Jag kan bl. a. peka pa att förbindelserna gäller för obegränsat

belopp och under obegränsad tid. I de äldre förbindelserna har över huvud

taget ingen specifikation skett av kostnader som omfattas av förbindelserna.

I de som är av senare datum anges visserligen alt det kan bli fråga om kostnader

för socialvård och sjukvård. Om härmed avses det allmännas kostnader

eller bara statens är emellertid eu tolkningsfråga. Om de anses gälla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1965

bara statens kostnader, vilket är det mest näraliggande på grund av att förbindelserna

har lämnats till statlig myndighet, har förbindelsernas konsekvenser

inte kunnat bedömas utan kännedom om statens ekonomiska garanti

för bl. a. vård på sjukhus av de utlänningar som det är fråga om här.

Åtskilliga av dem som undertecknat garantiförbindelser kan antas sakna

möjlighet att infria förbindelserna utan att försätta sig själva i ekonomiskt

nödläge. Det ekonomiska värdet av de fordringar som staten kan ha på grund

av förbindelserna torde därför vara begränsat. Att det är svårt att bedöma

det rättsliga värdet av förbindelserna ger vad jag har anfört förut en antydan

om. Därtill kommer att det i och för sig kan råda tvekan om huruvida

förbindelserna grundar någon fordran för staten. Klarhet därom kan inte

vinnas utan domstolsprövning. Enligt min uppfattning skulle det i allmänhet

framstå som stötande att föra talan vid domstol på grund av dessa garantiförbindelser

som praktiskt taget alltid torde ha kommit till av rent humanitära

skäl.

De omständigheter som jag nu har redovisat talar för att staten avstår

från att göra garantiförbindelserna gällande, vare sig undertecknarna är

fysiska eller juridiska personer. Ett ytterligare skäl härför är att systemet

med garantiförbindelser inte används längre. Jag förordar därför att staten

generellt efterger den rätt staten kan ha på grund av sådana förbindelser.

På föredragning av chefen för finansdepartementet har Kungl. Maj :t

den 8 oktober i år hemställt om riksdagens bemyndigande att besluta om

eftergift av statens fordringar av bl. a. sådant slag som det gäller här. Förhållandena

i den fråga som jag nu har redogjort för är emellertid speciella.

Eftersom jag dessutom har förordat generell eftergift av statens fordringar

på grund av de s. k. garantiförbindelserna anser jag att riksdagen bör besluta

i frågan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att efterge den rätt som kan tillkomma statsverket på grund

av s. k. garantiförbindelser vilka har legat till grund för prövning av utlännings

försörjningsmöjligheter i ärenden rörande visering för inresa i Sverige.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stina Wahlström

O

ESSELTE AB. STHLM 65

514748

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:400 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:tsr ''proposition angående ökad läkarutbildning i Göteborg m. m. a1 i texten
  2. SU 1965:166 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergift av den rätt staten kan ha på grund av s. k. garantiförbindelser som avgetts i ärenden om v s. 1 i texten