Sök i Ratio Lex

Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m

18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:15, Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

1

Nr 15

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående frågor om befrielse

från ersättningsskyldighet till kronan m. m.; given

Stockholms slott den 18 december 1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen har genom skilda beslut för tidigare budgetår bemyndigat

Kungl. Maj :t att avgöra vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet

till kronan. I propositionen hemställes (p. 1) om fortsatt bemyndigande för

Kungl. Maj :t. Vidare underställes riksdagens prövning (p. 2—11) tio frågor

om befrielse från ersättningsskyldighet.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 18 december

1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Linpholm, Kung, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, vissa frågor om befrielse

från ersättningsskyldighet till kronan m. m. och anför följande.

1.

Riksdagen har (prop. 1964: 25; SU 28; rskr. 71) bemyndigat Kungl. Maj :t

att under budgetåret 1964/65 avgöra dels frågor om befrielse från ersättningsskyldighet

till kronan för krigsmakten tillhörig eller av krigsmakten med

nyttjanderätt innehavd egendom m. m., som skadats eller förlorats eller avhänts

kronan, dels ock frågor om efterskänkande av fordran, som grundar

sig på kronans regressrätt mot förare av kronans eller av kronan med nyttjanderätt

innehaft motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i ämnet gällande

ansvarsreglerna, allt i den mån kronans fordran i det särskilda fallet icke

överstiger 5 000 kr. Kungl. Maj :t har under år 1964 medgett befrielse från

ersättningsskyldighet på sätt framgår av en förteckning, vilken torde få som

bilaga fogas vid detta protokoll. Frågan om vidgat bemyndigande för Kungl.

Maj :t att efterge fordringar över huvud taget och om rätt för Kungl. Maj :t

att delegera beslutanderätten i hithörande ärenden övervägs inom finansdepartementet.

Avsikten är att förslag skall framläggas för 1965 års riksdag.

I avvaktan på nya bestämmelser i ämnet synes Kungl. Maj :t, såvitt avser nu

ifrågavarande fordringar, böra ges oförändrat bemyndigande under nästa

budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att tills vidare dock längst

t. o. m. den 30 juni 1966 avgöra dels frågor om befrielse från

ersättningsskyldighet till kronan för krigsmakten tillhörig

eller av krigsmakten med nyttjanderätt innehavd egendom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

m. m., som skadats eller förlorats eller avhänts kronan, dels

ock frågor om efterskänkande av fordran, som grundar sig

på kronans regressrätt mot förare av kronans eller av kronan

med nyttjanderätt innehaft motorfordon, luftfartyg etc.

enligt de i ämnet gällande ansvarsreglerna, allt i den mån

kronans fordran i det särskilda fallet icke överstiger 5 000 kr.

2.

Under tjänstgöring som officersaspirant vid krigsflygskolan råkade K. E.

Mattsson den 19 juli 1945 vid flygning med ett skolflygplan ut för haveri

och ådrog sig svår kroppsskada. Enligt haverikommissionens utredning hade

haveriet orsakats av en spricka i förgasarens flottör. Bränsle hade inträngt i

flottören, vilket lett till motorstopp. Av utredningen framgår att manöverfel

ej förekommit.

Mattsson förde skadeståndstalan mot kronan vid Stockholms rådhusrätt

och yrkade ersättning för sveda och värk, framtida men, förlorad arbetsförtjänst

och minskade inkomster i samband med ändrad yrkesutbildning m. m.

Genom dom den 10 oktober 1950 ogillade rådhusrätten Mattssons talan.

Svea hovrätt, dit målet fullföljdes av Mattsson, fann enligt dom den 8 maj

1951 ej skäl att göra ändring i rådhusrättens dom. Högsta domstolen fann

enligt dom den 24 oktober 1951 ej skäl att göra ändring i hovrättens dom.

En ledamot i högsta domstolen ansåg dock kronan pliktig att ersätta Mattsson

den skada han lidit. Mattsson förpliktades genom förenämnda domar att

ersätta kronans rättegångskostnader med tillhopa 1 451 kr. 20 öre.

Mattsson har anhållit att bli befriad från skyldigheten att ersätta kronans

rättegångskostnader och anför därvid i huvudsak följande.

Av de utdömda rättegångskostnaderna har inbetalats 451 kr. 20 öre. Jag är

gift och har två barn i åldern fem och två år. Hyran för min bostad uppgår till

345 kr. i månaden. Vid övergång till privat tjänst har jag fått betala flyttning

från Stockholm till Malmö. Efter övergången har mina löneförmåner försämrats

och förmånerna förenade med min tidigare statstjänst bortfallit.

Slutligen har tillkommit utgifter för kompletteringsmöbler in. in. I samband

med flyttningen från Stockholm nödgades jag taga ett banklån. F. n. återstår

ett skuldbelopp om 3 500 kr. att betalas med 1 000 kr. per år.

Av handlingarna framgår följande beträffande Mattssons personliga löiliållanden.

Han är född den 9 februari 1923. Mattsson har avlagt juris kandidatexamen

och är anställd hos en advokatfirma med en månadslön av 2 000

kr. För år 1963 uppgick Mattssons taxerade inkomst för statlig inkomstskatt

till 25 020 kr. och hustruns taxerade inkomst till 1 730 kr. Mattsson har

ingen förmögenhet. Hustrun arbetar ej utom hemmet men har vissa enskilda

tillgångar som ger eu avkastning av 4 000 kr. per år.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker befrielse från ersättningsskyldighet

och anför därvid. Omständigheterna i målet, särskilt en i högsta domstolen

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Sr lo

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

yttrad skiljaktig mening, lär ge vid handen att Mattsson icke väckt talan utan

skal. Vid sådant bedömande ävensom med avseende på Mattssons svaga ekonomiska

ställning och att han delvis gjort rätt för sig samt under erinran om

tidigare avgöranden i liknande fall förefaller grund för eftergift av kronans

fordran finnas.

Departementschefen

Mattsson har vid ett flyghaveri under aspiranttjänstgöring ådragit sig svår

kioppsskada. Den skadeståndstalan som Mattsson i anledning härav fört

mot kronan har ogillats och Mattsson har förpliktats att ersätta kronans

rättegångskostnader med tillhopa 1 451 kr. 20 öre. Av skulden resterar numera

1 000 kr. Mattssons skada har uppkommit under sådana förhållanden

att det kan ha framstått som naturligt för honom att anse kronan ersättmngsskyldig.

Riksdagen har i vissa liknande fall medgett befrielse från ersättningsskyldighet

(jfr prop. 1962: 34 p. 12 och 13 samt 1964: 25 p. 3 och

4). Med hänsyn härtill vill jag inte motsätta mig att kronan avstår från

återstående fordran.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att K. E. Mattsson befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan för rättegångskostnader enligt förenämnda

domar.

3.

S. B. Roos fullgjorde i februari 1958 repetitionsövning som värnpliktig vid

Norrlands artilleriregemente. Under en den 25 februari 1958 företagen

marsch från Östersund mot Stugun rådde sträng kyla och Roos ådrog sig

köldskador (se MO:s ämbetsberättelse till 1959 års riksdag s. 1811.

Roos förde skadeståndstalan mot kronan vid Jämtlands östra domsagas

häradsrätt och yrkade ersättning för förlorad arbetsförtjänst samt sveda och

värk. Roos åtnjöt fri rättegång i målet.

Genom dom den 17 mars 1962 ogillade häradsrätten Roos’ talan. Hovrätten

för Nedre Norrland, dit målet fullföljdes av Roos, fastställde enligt dom

den 13 mars 1963 häradsrättens domslut. Högsta domstolen fann enligt beslut

den 10 oktober 1963 ej skäl meddela prövningstillstånd. Roos förpliktades

genom häradsrättens och hovrättens domar samt Kungl. Maj :ts beslut att

ersätta kronans rättegångskostnader med tillhopa 2 896 kr. 80 öre.

Roos har anhallit att bli befriad från skyldigheten att ersätta kronans

rättegångskostnader och har därvid åberopat bl. a. att olyckshändelsen försatt

honom i en synnerligen besvärlig situation.

Av handlingarna framgår följande beträffande Roos’ personliga förhållanden.

Roos, som är född den 23 september 1925, är gift och har fyra barn

i åldern två till elva år. Han är traktorförare till yrket. Roos har uppgivit

sin månadsinkomst till 966 kr. Hustrun har ingen egen inkomst. Makarna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

har ej några kapitaltillgångar men äger en mindre bostadsfastighet. De har

skulder om tillhopa 25 000 kr.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker befrielse från ersättningsskyldighet

och anför i huvudsak följande. Ehuru Roos icke kunnat styrka någon grund

för kronans skadeståndsskyldighet och hans i målet framställda yrkanden

enligt ämbetsverkets mening dessutom vore i och för sig överdrivna, torde

de förfrysningsskador Roos ådragit sig ändå få anses ha orsakat honom

vissa ekonomiska förluster och rent personliga obehag. Då härtill kommer

att frågan om kronans skadeståndsskyldighet för Roos kan ha framstått

som betydligt mindre tveksam än den var anser civilförvaltningen rimligt,

att Roos befrias från att utge ifrågavarande rättegångskostnader.

Departementschefen

Roos har under värnpliktstjänstgöring ådragit sig köldskador. Den skadeståndstalan

som Roos i anledning därav fört mot kronan har ogillats och

Roos har förpliktats att ersätta kronans rättegångskostnader med tillhopa

2 896 kr. 80 öre. Med hänsyn till omständigheterna, särskilt Roos’ ekonomiska

situation, vill jag inte motsätta mig att kronan avstår från sin fordran.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att S. B. Roos befrias från ersättningsskyldighet till kronan

för rättegångskostnader enligt förenämnda domar och

beslut.

4.i

F. fullgjorde värnpliktstjänstgöring vid Svea livgarde. Under nattövning

den 7 oktober 1955 förde F. en traktor med släpvagn. Han fick motorstopp

när han skulle passera ett järnvägsspår. Traktorn och släpvagnen påkördes

av ett lok, varvid fordonen och loket skadades. F., som icke innehade körkort,

hade före övningen förbjudits att föra motorfordon. Under militärtjänstgöringen

hade F. begått även andra brott.

Rådhusrätten i Örebro förklarade genom lagakraftvunnen dom den 1 mars

1957 F. saker till försök till svikande av försvarsplikt, svikande av försvarsplikt,

lydnadsbrott, undanhållande, tjänstefel, vårdslöshet i trafik och olovlig

körning samt förordnade om villkorligt anstånd med straffets ådömande.

Härjämte förpliktades F. att ersätta kronan för skadorna på fordonen och

loket med 6 644 kr. 34 öre jämte ränta. Rådhusrätten uttalade i domen, att

F. begått sina brott under inflytande av psykisk abnormitet, som ej var av

så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, samt

att F. ej var i behov av vård på sinnessjukhus.

F. har anhållit att bli befriad från skulden till kronan.

Av handlingarna framgår följande beträffande F:s personliga förhållan
-

1 Försvarsdepartementets diarienr 667/1964

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 15 år 1965

den. F. är född den 6 september 1935 och rörarbetare till yrket. Han är gift

och har två barn i åldern två och fem år. Arbetsinkomsten uppgår till 193 kr.

i veckan sedan skatten avdragits. Hustrun har ingen inkomst och makarna

saknar förmögenhet. De har skulder på 1 500 kr. utöver skulden till kronan.

Hyran för bostaden om två rum och kök uppgår till 282 kr. i månaden. Enligt

egen uppgift har F. svag rygg och dålig mage (tidigare magsår), varför

han ofta är sjukskriven. För år 1963 har F. taxerats till statlig inkomstskatt

för en beskattningsbar inkomst om 8 200 kr. Genom utmätning har hittills

uttagits 931 kr. av fordringen men vid utmätningsförsök i juni 1963 har

ytterligare utmätningsbar tillgång inte anträffats.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker befrielse från ersättningsskyldighet

och anför i huvudsak följande. Efter utmätning återstår av F:s skuld ca

8 040 kr., varav 6 644 kr. i kapitalskuld och 1 396 kr. i ränta. Arméförvaltningen

har uttalat att med hänsyn till vad som är upplyst om F:s ekonomiska

förhållanden och psykiska tillstånd vid gärningens begående intet är att

erinra mot att F. befrias från återstående ersättningsskyldighet. Civilförvaltningen

ansluter sig till arméförvaltningens mening.

Departementschefen

F. har genom lagakraftvunnen dom ålagts att till kronan utge 6 644 kr.

34 öre jämte ränta. Sedan 931 kr. av fordringen uttagits genom utmätning

uppgår kronans fordran nu till ca 8 040 kr. Med hänsyn till vad som upplysts

om F:s personliga förhållanden tillstyrker jag att F. befrias från återstående

ersättningsskyldighet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att F. befrias från återstående ersättningsskyldighet till

kronan på grund av förenämnda händelse den 7 oktober 1955.

5.

E. Johansson fullgjorde värnpliktstjänstgöring vid dåvarande Jönköpings-Kalmar

regemente. Under en rast den 14 december 1945 flyttade Johansson

spärren på en kamrats gevär ur säkerhetsläge. Härvid avgick ett

löst skott och träffade värnpliktige H. Josefsson med påföljd att denne avled

den 24 december 1945.

I lagakraftvunnet utslag den 22 februari 1946 uttalade regementskrigsrätten

att Johansson, som haft kännedom om att geväret varit laddat, genom

att ändra spärrens läge gjort sig skyldig till vårdslöshet i tjänsten och vållande

till Josefssons död. Krigsrätten dömde Johansson för vållande till annans

död till fängelse en månad (villkorlig dom) samt för vårdslöshet i tjänsten

till vaktarrest 15 dagar. Vidare förpliktades Johansson att utge vissa ersättningar,

bl. a. underhållsbidrag till den avlidnes änka med 40 kr. i månaden

fr. o. m. den 25 december 1945 t. o. m. den 30 september 1946 samt till makarna

Josefssons son, född den 6 mars 1944, med 50 kr. i månaden fr. o. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

den 25 december 1945 till dess han fyllde 18 år. Från vad sålunda blivit utdömt

ägde Johansson avräkna vad änkan och barnet i anledning av olycksfallet

uppburit eller kunde komma att uppbära från riksförsäkringsverket.

På grund av olycksfallet bar riksförsäkringsverket jämlikt militärersättningsförordningen

utgett begravningshjälp till dödsboet samt livräntor till

den avlidnes änka för tiden den 25 december 1945—den 11 juni 1949, då hon

ingick nytt äktenskap, samt till makarna Josefssons son för liden den 25

december 1945—den 6 mars 1960, då barnet fyllde 16 år. Riksförsäkringsverket

har i anledning härav fordrat ersättning av Johansson med 7 994 kr.

99 öre.

Johansson har anhållit att bli befriad från skulden till kronan.

Av handlingarna framgår följande beträffande Johanssons personliga förhållanden.

Johansson arrenderar jordbruksfastigheten Skättesbo i Östergötlands

län. Den arrenderade gården omfattar 15 ha åker och inkomsten

från lantbruket utgjorde år 1963 enligt självdeklaration 11 369 kr. Hustrun

har inget förvärvsarbete utom hemmet och måste hjälpa till med utomhussysslorna.

Makarna har två barn i åldern fem och sju år. Bland levande och

döda inventarier märks elva kor, en häst och en traktor. Makarna Johanssons

tillgångar beräknas efter avdrag av skulder till ca 11 500 kr.

Riksförsäkringsverket tillstyrker att Johansson befrias från ersättningsskyldighet

med hänsyn till de omständigheter varunder olycksfallet inträffade

samt till Johanssons inkomstläge och försörjningsskyldighet. Ämbetsverket

anför vidare följande.

Riksförsäkringsverket förde ej talan i ansvarsinålet, enar verket vid tiden

för målets anhängiggörande ännu ej utgett ersättning i ärendet. Oakta

verket sålunda ej hade någon exigibel fordran mot Johansson ansags denne

likväl med hänsyn till utgången i ansvarsmålet jämlikt 13 § i 1927 ars miiitärersättningsförordning

crsättningsskyldig gentemot verket. Riksförsäkringsverket

har senast i mars 1964 framställt krav mot Johansson. Ersat - ningsansprålcen för utgiven livränta har därvid begränsats till vad som i utslaget

fastställts i fråga om underhållsbidrag. Någon betalning har Johansson

ej erlagt. Nämnas må, att — då Johansson ej fällts till ansvar för grov vårdslöshet

— ersättningsskyldighet gentemot verket ej torde ha förelegat, om

olycksfallet inträffat efter utgången av år 1954.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker befrielse från ersättningsskyldighet

med hänsyn till vad som upplysts om Johanssons personliga förhållanden

samt på skäl i övrigt som riksförsäkringsverket anfört.

Departementschef en

Johansson är crsättningsskyldig gentemot kronan för vad riksförsäkringsverket

utgett i anledning av olyckshändelsen, som inträffade för nära 20 åi

sedan. Fordringen uppgår till 7 994 kr. 99 öre. Med hänsyn till vad som upplysts

om Johanssons personliga förhållanden samt till riksdagens beslut i

liknande fall (jfr prop. 1964:25 p. 6 och 7) tillstyrker jag att Johansson

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 15 ur 1965

befrias från återstående ersättningsskyldighet under förutsättning utt han

inbetalar 500 kr.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att E. Johansson, därest han inom tid som Kungl. Maj :t

bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar 500 kr.,

befrias från återstående ersättningsskyldighet till kronan på

grund av förenämnda händelse den 14 december 1945.

6.

B. G. T. Johansson fullgjorde värnpliktstjänstgöring vid Norra Smålands

regemente. Under fälttjänstövning den 21 augusti 1953 råkade Johansson i

samband med vapenvård i ett tält avlossa ett löst gevärsskott, som träffade

värnpliktige H. R. Frostfeldt i ljumsktrakten.

Genom lagakraftvunnen dom den 29 mars 1954 dömde Norra och Södra

Vedbo domsagas häradsrätt Johansson för tjänstefel till 20 dagsböter, envar

om fem kr.

Riksförsäkringsverket har fordrat ersättning av Johansson med 1 452 kr.

9° ore motsvarande vad riksförsäkringsverket på grund av olycksfallet utgett

till Frostfeldt jämlikt militärersättningsförordningen.

Johansson har anhållit att bli befriad från skulden till kronan.

Av handlingarna framgår följande rörande Johanssons personliga förhållanden.

Johansson är född den 3 juli 1925 och grovarbetare till yrket. Han är

gift och har två barn i åldern 13 och 15 år. Hans bruttoinkomst uppgår till ca

300 kr. i veckan jämte varierande ackordsersättning. Han har enligt egen

uppgift år 1963 taxerats till statlig inkomstskatt för en årsinkomst av 11 110

kr. Han äger en egnahemsfastighet byggd år 1961 med ett beräknat försäljningsvärde

av 60 000 kr. och belånad för ca 58 000 kr. Utöver denna skuld

har Johansson ett sparbankslån å 1 370 kr. Hustrun är sedan år 1945 anställd

som sömmerska med en bruttoinkomst av ca 125 kr. i veckan. Utöver

fastigheten har Johansson inga kapitaltillgångar. Hustrun äger däremot en

bil värderad till 4 000 kr.

Riksförsäkringsverket tillstyrker att Johansson — åtminstone till det

väsentliga — befrias från ersättningsskyldighet med hänsyn till de omständigheter

varunder olycksfallet inträffade samt till Johanssons ekonomiska

förhållanden och försörjningsskyldighet. Ämbetsverket anför vidare följande.

iQ?i°S^blr,aterStalld Utan kvarval''ande men fr. o. in. den 14 januari

19o4. Oaktat riksförsäkringsverket ej hade någon exigibel fordran mot Jo
aa«nn

veikef n,1Cd hans?n tU1 utgangen i ansvarsmålet Johansson

jämlikt 16 § andra stycket 1950 års militärersättningsförordning i dess före

f.en!.Januari t9ö5 gällande lydelse ersättningsskyldig gentemot verket. Riksorsakringsverket

har vid flera tillfällen och senast i juni 1963 framställt ersättningskrav

mot Johansson. Någon betalning har Johansson icke erlagt.

Namnas ma att — då här ej torde ha varit fråga om grov vårdslöshet_er
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

sättningsskyldighet gentemot verket sannolikt ej skulle ha förelegat om

olycksfallet inträffat efter utgången av år 1954.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker på av riksförsäkringsverket anförda

skäl att Johansson befrias från ersättningsskyldighet.

Departementschefen

Johansson är ersättningsskyldig gentemot kronan för vad riksförsäkringsverket

utgett i anledning av olyckshändelsen. Fordringen uppgår till 1 452 kr.

95 öre. Fallet är likartat med det under föregående punkt anmalda. Jag tillstyrker

att Johansson befrias från återstående ersättningsskyldighet under

förutsättning att han inbetalar 300 kr.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att B. G. T. Johansson, därest han inom tid som Kungl.

Maj :t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar

300 kr., befrias från återstående ersättningsskyldighet till

kronan på grund av förenämnda händelse den 21 augusti

1953.

/.

I. R. Ek fullgjorde värnpliktstjänstgöring vid Älvsborgs regemente. Den

18 augusti 1954 körde Ek med sin bil till regementet. Som passagerare medföljde

värnpliktige L. G. Zetterlund, som var anställd i postverket, och tvä

andra värnpliktiga. Vid tillfället rådde mörker och regn. Då Ek bakifrån körde

in i en stillastående lastbil skadades Zetterlunds ena öga så svårt att det

måste bortopereras. En annan passagerare avled, medan den tredje erhöll

endast mindre skador.

Genom lagakraftvunnen dom den 27 april 1955 dömde rådhusrätten i Borås

Ek för vållande till annans död och svår kroppsskada samt för vårdslöshet

i trafik till 60 dagsböter, envar om åtta kr. Härjämte förpliktades Ek att

utge ersättning till generalpoststyrelsen för sjuklön åt Zetterlund.

På grund av olycksfallet har riksförsäkringsverket jämlikt militärersättningsförordningen

tillerkänt Zetterlund livsvarig livränta beräknad efter en

invaliditetsgrad av 30 %. För tiden t. o. in. den 30 juni 1964 har ämbetsverket

utgett livränta in. in. med tillhopa 13 180 kr. Av detta belopp har Folksam,

där Eks bil var trafikförsäkrad med en till 60 000 kr. maximerad ansvarighetssumma,

ersatt 8 222 kr. Kapitalvärdet per den 1 juli 1964 av

fr. o. in. sistnämnda dag utgående livränta minskat med de belopp Folksam

utger har riksförsäkringsverket beräknat till högst 15 358 kr. Ämbetsverket

har beräknat sin maximala fordran mot Ek till (13 180 — 8 222 + 15 358 =0

20 316 kr.

Ek har anhållit att bli befriad från skulden till kronan.

Av handlingarna framgår följande beträffande Eks personliga förhållan
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 15 år 1965

den. Ek ar född den 1 maj 1933 och postiljon till yrket. Hans årsinkomst uppgick

år 1963 enligt egen uppgift till 15 650 kr. Han är gift och har två barn

i åldern tre och åtta år. Hustrun har ej förvärvsarbete. Hyran för bostaden

uppgår tdl 235 kr. i månaden. Tillgångarna utgörs av sparmedel, 8 200 kr.,

och en bil, som Ek värderar till 6 000 kr. Bilen används i arbetet, när Ek

vikarierar som lantbrevbärare.

Riksförsäkringsverket vill med hänsyn till Eks försörjningsbörda och de

omständigheter varunder olycksfallet inträffade ej motsätta sig att Ek —

åtminstone till det väsentliga — befrias från ersättningsskyldighet. Ämbetsverket

uttalar, att verket ej har någon exigibel fordran mot Ek men att verket

med hänsyn till utgången i ansvarsmålet funnit Ek på grund av bestämmelsen

i 16 § andra stycket 1950 års militärersättningsförordning ersättningsskyldig

gentemot verket.

Generalpoststgrelsen har i yttrande till försvarets civilförvaltning anfört

följande.

Zetterlund var vid olyckstillfället anställd hos verket och verket har på

grund av hans skador för tiden den 20 mars 1955—den 31 maj 1956 haft ersattningsberattigande

kostnader på tillhopa 4 747 kr. 77 öre, vilka dock till

tullo ersatts av Folksam. Zetterlund slutade sin anställning i postverket den

1 mars 1961 och ytterligare kostnader på grund av hans skador kan icke uppkomma

för verket. Senaste betalningen till styrelsen från Folksam inflöt den

29 mars 1957 och styrelsen anser sig icke ha anledning räkna med återkrav

?-.m. foranledda av att ansvarighetssumman i Zetterlunds fall ei

skulle förslå till utgifter med bättre rätt än styrelsens kostnader. Något krav

mot Ek har således icke styrelsen.

Styrelsen anser att Eks ansökan borde föranleda att han helt befrias från

skadestandsskyldighet till riksförsäkringsverket. Härför synes tala att omständigheterna

vid Eks vållande till Zetterlunds skador får anses vara mild
i

oco’ 0tf kfaV m0t Ek såvitt fl''amgår av utredningen framställts först i mars

19b3, vid vilken tidpunkt Ek haft anledning anta att risk för krav på grund

av trafikolyckan i augusti 1954 ej kvarstod, att kravet är av den storleksordnmg

att det medför ekonomiska bekymmer för Ek jämväl för framtiden samt

att kravet föranletts av att trafikförsäkringsskyddet vid tiden för trafikolyckan,

såsom upprepade fall under senare år visat, får anses ha varit icke

tillfredsställande.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker med hänsyn till vad som blivit upplyst

angående Eks ekonomiska förhållanden och vad yttrandena i övrigt

innehåller att Ek befrias från ersättningsskyldighet.

Departementschefen

Ek är ersättningsskyldig gentemot kronan för vad riksförsäkringsverket

utgett och kommer att utge i anledning av olyckshändelsen. Ämbetsverket

bär beräknat kronans fordran till högst 20 316 kr., sedan den ersättning

frånräknats som täcks av trafikförsäkringens ansvarighetssumma. Denna

\ai vid tiden för olyckan maximerad till 60 000 kr. Maximibeloppet är nu
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

mera höjt till 1 milj. kr. Med hänsyn härtill och till vad som upplysts om

Eks personliga förhållanden tillstyrker jag att Ek befrias från återstående

ersättningsskyldighet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att I. R. Ek befrias från ersättningsskyldighet till kronan

på grund av förenämnda händelse den 18 augusti 1954.

8.

Den 8 september 1953 inträffade på allmänna vägen Vanneberga—Rinkaby

sammanstötning mellan en av värnpliktige K. A. Hammargren förd, honom

tillhörig personbil och en cykel, på vilken fru Linnéa Andersson färdades ut

på vägen från en enskild väg inom Wendes artilleriregementes förläggningsområde.

Vid sammanstötningen skadades Hammargrens ena öga så svårt att

det måste bortopereras och även Linnéa Andersson ådrog sig allvarliga skador.

Värnpliktige N. O. Månsson, som var passagerare i bilen, skadades lindrigt.

Vidare uppkom skada på fordonen.

Ansvarstalan i anledning av olyckan fördes endast mot Linnéa Andersson.

Genom dom den 26 november 1954 dömde Villands häradsrätt henne för

vårdslöshet i trafik till 40 dagsböter, envar om tre kr. Vidare förpliktades

Linnéa Andersson att utge skadestånd dels till Hammargren för reparation

av bilen, lyte och men samt sveda och värk, dels till ett försäkringsbolag

för vissa utlägg, som bolaget haft till Månsson, dels till försvarets civilförvaltning

med 189 kr. 36 öre för vissa utlägg, som ämbetsverket haft för

Hammargren och Månsson, dels ock till riksförsäkringsverket för livränta,

som ämbetsverket utgett till Hammargren t. o. in. den 14 november 1954.

Skadeståndsbeloppen till Hammargren, försvarets civilförvaltning och riksförsäkringsverket

var jämkade till tre fjärdedelar. Slutligen förpliktades

Linnéa Andersson att till riksförsäkringsverket utge tre fjärdedelar av den

från verket fr. o. in. den 15 november 1954 till Hammargren utgående livräntan.

Talan mot häradsrättens dom i skadeståndsfrågan fullföljdes endast

av Linnéa Andersson och Hammargren. Genom lagakraftvunnen dom den 24

februari 1955 fann hovrätten över Skåne och Blekinge Hammargren fri från

vållande till olyckan och förpliktade Linnéa Andersson att utge ojämkat

skadestånd till Hammargren.

På grund av olycksfallet har riksförsäkringsverket tillerkänt Hammargren

och Månsson ersättning jämlikt militärersättningsförordningen samt Linnéa

Andersson ersättning jämlikt 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Hammargren

och Linnéa Andersson har tillerkänts livsvarig livränta, Hammargren

efter en invaliditetsgrad av 30 % och Linnéa Andersson efter eu invaliditetssirad

av 25 %. För tiden t. o. in. den 14 november 1964 har ämbetsverket utgett

livränta, protestillägg m. in. till Hammargren med tillhopa 18 560 kr.

68 öre. Kapitalvärdet per den 15 november 1964 av fr. o. in. sistnämnda dag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

utgående livränta och protestillägg till Hammargren har ämbetsverket beräknat

till 40 150 kr. Ämbetsverket har fordrat ersättning av Linnea Andersson

med [3/4 x (18 560:68 + 40 150) =] 44 033 kr.

Linnéa Andersson har anhållit att bli befriad från skulden till kronan.

Av handlingarna framgår följande beträffande Linnéa Anderssons personliga

förhållanden. Hon är född den 8 november 1910 och arbetar i hemmet.

Hennes enda inkomst är livräntan om 959 kr. per år. Maken, som är arrendator,

har en årsinkomst om ca 5 000 kr. Han äger en fastighet taxeringsvärderad

till 3 400 kr. Makarna har ingen försörjningsplikt mot barn.

Riksförsäkringsverket tillstyrker att Linnéa Andersson befrias från ersättningsskyldighet

med hänsyn till hennes hälsotillstånd och ekonomiska

ställning. Ämbetsverket uttalar att Linnéa Andersson ej fälldes till ansvar

för grov vårdslöshet och att därför ersättningsskyldighet mot verket ej skulle

ha förelegat, om olycksfallet inträffat efter utgången av år 1954.

Försvarets civilförvaltning, som avskrivit sin fordran mot Linnéa Andersson

enligt Villands häradsrätts dom, tillstyrker på av riksförsäkringsverket

anförda skäl och med hänsyn till vad dess yttrande i övrigt innehåller att

Linnéa Andersson befrias från all ersättningsskyldighet till kronan.

Departementschefen

Linnéa Andersson är ersättningsskyldig gentemot kronan för vad riksförsäkringsverket

utgett och kommer att utge i anledning av olyckshändelsen.

Ämbetsverket har beräknat fordringen till 44 033 kr. Försvarets civilförvaltning

har avskrivit en fordran om ca 190 kr. som civilförvaltningen haft

mot Linnéa Andersson i anledning av olyckshändelsen. Det torde vara uppenbart,

att Linnéa Andersson, som är varaktigt invalidiserad till följd av

olyckan, icke, såvitt nu kan bedömas, har möjlighet att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Med hänsyn härtill och till de förhållanden under vilka

skadan uppkom tillstyrker jag att Linnéa Andersson helt befrias från ersättningsskyldighet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att Linnéa Andersson befrias från ersättningsskyldighet

till kronan på grund av förenämnda händelse den 8 september

1953.

9.

Under en övning vid Vaxholms kustartilleriregemente natten till den 21

februari 1946 kastade dåvarande underofficeren av 2. graden P. E. Lindahl

i skogsterräng ett knallskott mot en bivack, där trupp uppehöll sig. Skottet,

som var riktat vid sidan av bivacken, studsade mot ett träd och föll ned i

bivacken invid dåvarande fänriken C. Y. Sandström. Denne försökte kasta

bort skottet. Detta exploderade emellertid, varvid Sandströms ena öga skadades

så svårt att det måste bortopereras.

Genom utslag den 27 juni 1946 dömde regementskrigsrätten Lindahl för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1965

vårdslöshet i tjänsten till vaktarrest sex dagar samt för vållande till svår

kroppsskada till 25 dagsböter, envar om fem kr. Härjämte förpliktades

Lindahl att utge skadestånd till Sandström med 2 9G0 kr. 20 öre för framtida

men, sveda och värk, ögonprotes in. m. samt till marinförvaltningen med

777 kr. 2 öre jämte ränta för sjuklön m. m. åt Sandström. Krigshovrätten,

dit målet fullföljdes av Lindahl och marinförvaltningen, fann enligt lagakraftvunnet

utslag den 1 april 1947 ej skäl göra ändring i regementskrigsrättens

utslag.

På grund av olycksfallet har riksförsäkringsverket jämlikt 1916 års olycksfallsförsäkringslag

tillerkänt Sandström livsvarig livränta beräknad efter

en invaliditetsgrad av 25 %. För tiden t. o. in. den 28 februari 1951 har ämbetsverket

utgett livränta m. m. med tillhopa 2 423 kr. 8 öre. Verket ansåg

inte sådana förhållanden föreligga som kunde föranleda utbetalning av livränta

för tiden därefter.

Lindahl anhöll i en den 16 februari 1953 dagtecknad skrift att bli befriad

dels från skyldigheten att utge skadestånd till Sandström, dels ock från skyldigheten

att återgälda kronan vad riksförsäkringsverket på grund av skadan

utgett eller kunde komma att utge. Kungl. Maj :t fann enligt beslut den 22

januari 1954 framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

I beslutet förklarades emellertid att Kungl. Maj :t — under förutsättning att

Lindahl efter förmåga sökte fullgöra sin skadeståndsskyldighet mot Sandström

— efter framställning av Lindahl ville ta under förnyad prövning

huruvida han skulle befrias från återbetalningsskyldigheten till kronan.

Lindahl, som numera fullgjort sin skadeståndsskyldighet mot Sandström

och marinförvaltningen, har ånyo anhållit att bli befriad från sin skuld till

riksförsäkringsverket.

Av handlingarna framgår följande beträffande Lindahls personliga förhållanden.

Lindahl är född den 26 april 1919. Han är ingenjör med en månadslön

av 3 725 kr. Han är gift och har två barn i åldern sju och tolv år.

Hustrun har icke någon inkomst och makarna, som hyr en trerumslägenhet,

har ej särskilda kapitaltillgångar.

Riksförsäkringsverket tillstyrker att Lindahl befrias från ersättningsskyliighet

och anför i huvudsak följande.

I utlåtande i anledning av Lindahls tidigare framställning om befrielse

uttalade riksförsäkringsverket, alt verket med hänsyn till omständigheterna

i ärendet för sin del ej ville motsätta sig att Lindahl befriades från all ersättningsskyldighet

gentemot verket i förevarande fall. Lindahls ersättningsskyldighet

i anledning av Sandströms olycksfall synes inskränka sig till vad

som utgetts jämlikt olycksfallsförsäkringslagen. Detta belopp, som oförändrat

utgör 2 423 kr. 8 öre, har Lindahl trots förnyat krav ej till någon

del ersatt. Den Sandström jämlikt olycksfallsförsäkringslagen för återstående

livstid tillerkända livräntan kommer åter att utgå senast från och med

den tidpunkt Sandström, som är född den 6 augusti 1922, avgår med pension

från sin militära befattning. Lindahl har numera relativt goda inkomster.

I och för sig skulle han väl också utan större svårighet vara i stånd att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 15 år 1965

— åtminstone avbetalningsvis -— ersätta de hittills uppkomna kostnaderna

enligt olycksfallsförsäkringslagen. Då Lindahl emellertid fullgjort sin domfästa

skadeståndsskyldighet mot Sandström har verket ej funnit tillräckliga

skäl föreligga att i ersättningsfrågan inta annan ståndpunkt än tidigare.

Framhållas må även dels att verkets fordran mot Lindahl ej är exigibel, dels

ock att — då Lindahl ej fällts till ansvar för grov vårdslöshet — ersättningsskyldighet

gentemot verket ej skulle ha förelegat för honom, om olycksfallet

inträffat efter år 1954.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker att Lindahl befrias från ersättningsskyldighet.

Departementschefen

Lindahl är ersättningsskyldig för vad riksförsäkringsverket utgett och

kommer att utge i anledning av olyckshändelsen, som inträffade för nära

20 år sedan. Kungl. Maj :t har år 1954 lämnat en framställning från Lindahl

om befrielse från ersättningsskyldighet utan åtgärd men förklarat sig vilja

ånyo pröva frågan under förutsättning att Lindahl efter förmåga sökte fullgöra

sin skadeståndsskyldighet mot Sandström. Lindahl har numera ersatt

Sandström och marinförvaltningen deras domfästa fordringar. Med hänsyn

härtill och till de förhållanden under vilka skadan uppkom vill jag — oaktat

Lindahls förhållandevis goda ekonomiska ställning —- icke motsätta mig att

Lindahl befrias från återstående ersättningsskyldighet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att P. E. Lindahl befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan på grund av förenämnda händelse natten

till den 21 februari 1946.

10.»

Enligt lagakraftvunnet slutbevis den 27 januari 1959 av Södertörns domsagas

häradsrätt i mål om betalningsföreläggande har fru R. förpliktats att

till kronan utge 6 421 kr. 62 öre jämte ränta och 35 kr. för rättegångskostnader.

Föreläggandet avsåg utebliven likvid för varor, som It. under år 1958

uttagit från ett marketenteriförråd för en av henne bedriven marketenterirörelse

vid en örlogsdepå.

R. har anhållit om befrielse från fordringen och anför i huvudsak följande.

Hon gifte sig år 1947. Hennes make hade varierande arbeten, vilka mer

eller mindre missköttes. Han ådrog sig därigenom fram till år 1957 skatteskulder

om ca 20 000 kr. Med hänsyn till sina skulder vågade maken ej söka

anställning eller öppna egen rörelse. För att ordna makarnas undergrävda

ekonomi ingav R. på makens inrådan anbud på ifrågavarande marketenterirörelse

och antogs för densamma. Hon skötte till en början rörelsen med

hjälp av en kvinnlig anställd och maken. Denne förestod de ekonomiska

frågorna och omhänderhade rekvisition av varor m. m. Efter hand blev makens

intresse för rörelsen allt mindre och sedan även den kvinnliga hjälpen

slutat fick R. sköta rörelsen ensam. Vid denna tid var R. gravid. Makarnas

1 Försvarsdepartementets diarienr 2739/1964

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

samliv försämrades och. slutligen upplöstes äktenskapet. R. var då totalt

utblottad och nödsakad att pantsätta sina personliga ägodelar för att jämte

sina minderåriga barn kunna resa till föräldrahemmet. Hon har trots allt

tillfrisknat och genom hårt arbete lyckats skaffa sig och barnen (5, 15 och

17 år) en trygg tillvaro och ett harmoniskt hem. De bor i en trerumslägenhet

för en månadshyra om 240 kr. R. är nu telefonist. Utöver arbetsinkomsten

(enligt 1963 och 1964 års taxeringar till statlig inkomstskatt en beskattningsbar

inkomst om 4 100 respektive 6 100 kr.) har R. inga andra ekonomiska

tillgångar än månadsbidrag från barnavårdsnämnd med 83 kr. per barn.

Genom att det allmänna barnbidraget för det näst äldsta barnet snart upphör,

kommer R:s ekonomiska ställning att bli än mer ansträngd. De båda äldsta

barnen har avlagt realexamen och ämnar fortsätta sina studier.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker att R. befrias från fordringen och

anför i huvudsak följande. Någon frivillig avbetalning på skulden har ej

gjorts. Genom utmätning av R. tillkommande överskjutande preliminär skatt

för taxeringsåren 1959 och 1960 har 704 kr. 4 öre respektive 184 kr. 75 öre

inlevererats. I övrigt har vid utmätningsförsök år 1959 och 1960, varvid särskilda

kostnader om tillhopa 21 kr. 70 öre uppkom för kronan, R. befunnits

sakna utmätningsbara tillgångar. Per den 30 augusti 1964 kvarstod av kronans

fordran ett kapitalbelopp av 6 036 kr., vartill kom 1 213 kr. 57 öre i

upplupen ränta. Totalt häftade R. följaktligen nämnda dag i skuld till kronan

med (6 036 + 1 213: 57 + 35 + 21: 70 =) 7 306 kr. 27 öre. I princip synes

kommersiellt grundade fordringsansprålc icke böra efterges. Då utredningen

emellertid ger vid handen, att R., på grund av sin i förhållande till inkomsten

avsevärda försörjningsbörda, torde ha ringa möjlighet att betala sin

skuld till kronan, vill civilförvaltningen icke motsätta sig att R. helt befrias

från återstående ersättningsskyldighet till kronan.

Departementschefen

Kronans fordran för utebliven likvid av varor uppgår till ca 7 300 kr.

Med hänsyn till R:s svaga ekonomi och betydande försörjningsbörda tillstyrker

jag, att R. befrias från återstående ersättningsskyldighet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att R. befrias från återstående ersättningsskyldighet till

kronan enligt förenämnda slutbevis den 27 januari 1959.

11.

Den 28 februari 1955 borttogs is från en s. k. fotränna på taket till en

kasern vid Bodens artilleriregemente. Arbetet utfördes av civilanställde

G. Westman efter uppdrag av kasernunderofficeren, fanjunkare Gunnar

Nilsson. Denne hade tidigare under vinterperioden av kasernofficeren, kapten

Axel Nilsson fått i uppdrag att ombesörja att taken rensades från snö

och is. Vid arbetet hade Westman hjälp av eu värnpliktig, som skötte säkerhetslinan.

Någon vakt på marken utsattes ej. Då Westman rensat rännan

och skulle avlägsna sig genom en taklucka, upptäckte han ett isstycke vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

luckan. Han högg bort isstycket, som rutschade ned för taket och träffade

skolgossen Göran Holmquist, som uppehöll sig vid kasernväggen. Göran, som

är född den 31 maj 1948, tillfogades bl. a. svåra huvudskador.

Luleå tingslags häradsrätt förklarade i dom den 16 december 1955 att såväl

kronan som Axel Nilsson vållat Görans skador och förpliktade dem att

solidariskt utge skadestånd till Göran. Hovrätten för övre Norrland, dit Gölan

och kronan fullföljde talan, förpliktade genom lagakraftvunnen dom

den 25 april 1956 kronan att utge ytterligare skadestånd till Göran. Både

häradsrätten och hovrätten fann att Göran genom eget vållande medverkat

till olyckan och att kronans och Axel Nilssons skadeståndsskyldighet borde

jämkas till två tredjedelar av vad eljest bort utgå. Sedan, kronan i ny rättegång

vid häradsrätten yrkat åläggande för Axel Nilsson och Gunnar Nilsson

att atergälda kronan vad kronan utgett till Göran, biföll häradsrätten genom

dom den 1 december 1962 kronans talan gentemot Axel Nilsson. Hovrätten,

dit kronan fullföljde talan, fann emellertid genom lagakraftvunnen dom

den 25 oktober 1963, att jämväl Gunnar Nilsson vållat Görans skador. Genom

sistnämnda två domar har Axel Nilsson och Gunnar Nilsson förpliktats att

solidaiiskt till kronan utge 6 975 kr. 52 öre jämte ränta och ersättning för

rättegångskostnader.

Axel Nilsson och Gunnar Nilsson har anhållit att bli befriade från skulden

till kronan.

Av utredningen framgår följande beträffande Axel Nilssons och Gunnar

Nilssons personliga förhållanden. Axel Nilsson är född den 30 juli 1899 och

gift. Äktenskapet är barnlöst. Axel Nilsson har tidigare varit krigsfrivillig

och värnpliktig kapten. Han har sedan 19 år tillbaka uppehållit en arvodesbefattning,

vilken han av åldersskäl frånträtt den 30 september 1964. Månadsinkomsten

från arvodesbefattningen har uppgått till 2 355 kr. Axel

Nilsson har år 1963 taxerats till statlig inkomstskatt för en beskattningsbar

inkomst av 19 400 kr. Han beräknar att hans inkomster efter pensionei

ingen kommer att bli mindre än hälften så stora som förut. Axel Nilssons

hustru har ingen egen inkomst. Makarnas kapitaltillgångar uppgår till

3 000 kr. — Gunnar Nilsson är född den 1 februari 1904 och gift. Makarna

har en sex år gammal fosterdotter. Gunnar Nilsson upphäller en arvodesbefattning,

på vilken han är förordnad t. v., dock längst t. o. in. den 31

mars 1969. Gunnar Nilsson har en månadsinkomst om 2 041 kr. Han har

år 1963 taxerats till statlig inkomstskatt för en beskattningsbar inkomst av

12 800 kr. Makarnas kapitaltillgångar uppgår till 5 800 kr.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker befrielse från ersättningsskyldighet

och anför i huvudsak följande.

Utöver de belopp som Axel Nilsson och Gunnar Nilsson förpliktades återgälda

kronan har försvarets civilförvaltning utgett ersättning till Göran

Holmquist med 567 kr. 16 öre. Huruvida kronan framdeles kan nödgas betala

honom ytterligare ersättning kan f. n. icke bedömas. Emellertid är det

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

icke uteslutet att så kan bli fallet. Principiellt hinder för eftergift förefaller

icke möta, särskilt med hänsyn till ersättningsskyldighetens omfattning i

förhållande till fel, som må begåtts. Vid sådant bedömande och med avseende

på Axel Nilssons och Gunnar Nilssons jämförelsevis svaga ekonomiska

ställning ävensom den avsevärda tid, som förflutit, sedan skadan uppkom,

samt under erinran om Kungl. Maj :ts tidigare avgöranden i ärenden av delvis

liknande art (särskilt prop. 1961: 16 p. 9) har civilförvaltningen icke

något att erinra mot bifall till ansökningen.

Departementschefen

Axel Nilsson och Gunnar Nilsson är ersättningsskyldiga för vad kronan

utgett och kommer att utge i anledning av olyckshändelsen. Kronans domfästa

fordran uppgår till 6 975 kr. 52 öre jämte ränta och rättegångskostnader.

Försvarets civilförvaltning har härutöver hittills utgett 567 kr. 16 öre

till den skadade. Såvitt framgår av handlingarna synes den försummelse

som ligger Axel Nilsson och Gunnar Nilsson till last vara ringa. Med hänsyn

härtill samt till vad som upplysts om Axel Nilssons och Gunnar Nilssons personliga

förhållanden tillstyrker jag att de helt befrias från ersättningsskyldighet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att Axel Nilsson och Gunnar Nilsson befrias från ersättningsskyldighet

till kronan på grund av förenämnda händelse

den 28 februari 1955.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Grimlund

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majrts proposition nr 15 år 1965

Bilaga.

Förteckning över av Kungl. Maj:t under år 1964 avgjorda, helt eller

delvis bifallna ärenden angående befrielse från ersättningsskyldighet

Grund för ersätt-

Ersättningsbelopp

Kungl. Maj:ts beslut

ningsskyldighet

Dag

Beslutets innebörd

Värnpliktige

H.

Trafikskada på

kronan tillhörig

bil under olov- ligt nyttjande

1 080 kr. Efter utmät- ning återstod 168 kr.

10 öre

25/6-64

Befrielse från återstå- ende ersättningsskyl- dighet

Chauffören

L.

Trafikskada på

från kronan till- gripen bil

2 300 kr. jämte ränta

och rättegångskostnad

solidariskt med nu- mera avliden person.

Efter inbetalning åter- stod 1 391 kr 65 öre.

9/7-64

Befrielse från återstå- ende ersättningsskyl- dighet mot inbetalning

ning av 250 kr.

H. A. Rosenlind

och E. G. Eriks- son

Bristande leve- rans till kronan

1 445 kr. 14 öre jämte

ränta solidariskt och

rättegångskostnad 70

kr. Efter utmätning

återstod 1 420 kr. 79

öre

18/9-64

Befrielse från återstå- ende ersättningsskyl- dighet

Köpmannen

S. 0. Boström

Bristande likvid

för matavfall

3 126 kr. 67 öre jämte

ränta och rättegångs- kostnad 35 kr. Efter

inbetalning återstod

1 510 kr. och ränteford- ran

29/10-64

Befrielse från återstå- ende ersättningsskyl- dighet mot inbetalning

av 1 510 kr.

Ingenjören T. S.

Törjeson

Skada å teodolit

242 kr. 1 öre jämte rän- ta och rättegångskost- nad 831 kr.

20/11-64

Hel befrielse

ESSELTE AB. STHLM 65

414942

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:55 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m. a1 i texten
  2. SU 1965:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan in. m. s. 4 i texten