Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar in. m

1965-10-22 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:153, Med förslag till lag om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

1

Nr 153

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar

in. m.; given Stockholms slott den 22 oktober

1965.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar

in. in.,

2) lag om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § prästlönekostnadslagen

den 29 juni 1951 (nr 570),

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275)

om kyrkomusiker,

4) lag om ändrad lydelse av 44 § ecklesiastika boställsordningen den 30

augusti 1932 (nr 400),

5) förordning om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ förordningen den 3 juni

1960 (nr 267) angående skogsvårdsstyrelser.

Under Hans Maj ris

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Höns Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det skall ankomma på statens avtalsverk att i

vissa fall företräda kommuner och vissa andra icke-statliga offentliga arbetsgivare

vid slutande av kollektivavtal m. m.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 15-3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

1) Förslag

till

Lag

om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. in.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos kommun,

som må bestämmas genom avtal, enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen

skall fastställas under medverkan av Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer, skall statens avtalsverk på kommunens vägnar föra

förhandling samt sluta och uppsäga kollektivavtal om villkoret eller på annat

sätt enhetligt reglera detta.

Med kommun likställas i denna lag landstingskommun, municipalsamhälle,

kommunalförbund, tingslag, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse,

hushållningssällskap, allmän försäkringskassa och annan allmän

inrättning.

2 §.

Har kollektivavtal enligt 1 § slutits på kommuns vägnar, skall kommunen

inom yrkesgrupp och område som avses i avtalet tillämpa detta även på arbetstagare

som icke omfattas av avtalet eller annat tillämpligt kollektivavtal.

Gäller mer än ett kollektivavtal för samma yrkesgrupp och område, bestämmer

statens avtalsverk vilka villkor som skola tillämpas för arbetstagare

som icke omfattas av kollektivavtal.

3 §.

Beslut om lockout eller annan stridsåtgärd vid konflikt om anställningseller

arbetsvillkor som avses i 1 § meddelas på kommuns vägnar av statens

avtalsverk.

4 §.

Vid tillämpningen av kollektivavtal som slutits enligt 1 § eller avtal om

anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse med sådant kollektivavtal

skall kommun följa föreskrifter och anvisningar som avtalsverket meddelar.

Saknas föreskrifter eller anvisningar, skall kommunen inhämta sådana

från avtalsverket.

5 §•

I tvist om avtal angående anställnings- eller arbetsvillkor som avses i 1 §

eller om påföljd för otillåten stridsåtgärd vid konflikt om sådant villkor

företrädes kommun såväl vid som utom domstol av statens avtalsverk.

6 §•

Bestämmelserna i 2 och 4 §§ gälla i tillämpliga delar även när anställnings-

eller arbetsvillkor som avses i 1 § regleras enhetligt på annat sätt än

genom kollektivavtal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

7 §•

Som arbetstagare skall vid tillämpningen av denna lag anses även den

som, utan att vara anställd hos kommun, utför arbete för kommuns räkning

och därvid till kommunen intager en beroende ställning av väsentligen

samma art som en arbetstagares till arbetsgivaren. Kommunen skall anses

som arbetsgivare enligt lagen.

8 §•

Konungen må förordna att bestämmelse i denna lag om statens avtalsverk

i stället skall gälla Konungen.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, avtalsverket må överlämna

till annan statlig myndighet eller till arbetsgivaren att handlägga fråga

som enligt lagen ankommer på avtalsverket.

9 §■

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Intill den 1 januari 1968 är lagen tillämplig även på annat anställningseiler

arbetsvillkor för arbetstagare hos kommun än som avses i 1 § första

stycket, om villkoret må bestämmas genom avtal och närmast före lagens

ikraftträdande regleras genom bestämmelse som meddelats av Konungen

eller statlig myndighet. Med kommun likställes därvid arbetsgivare som

avses i 1 § andra stycket.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

2) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § prästlönekostnadslagen

den 29 juni 1951 (nr 570)

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. och 4 § prästlönekostnadslagen den

29 juni 19511 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

1 mom. Pastoratet skall bestrida 1 mom. Pastoratet skall bestrida

kostnaderna för följande avlönings- kostnaderna för följande avlöningsförmåner,

nämligen förmåner, nämligen

1) församlingspräst enligt präst- 1) församlingspräst tillkomman
lönereglementet

tillkommande lön, de lön, kallortstillägg och språktillkallortstillägg

och språktillägg, lägg,

2) församlingspräst, vikarie----pastoratet, samt

3) församlingspräst enligt präst- 3) församlingspräst tillkommande

lönereglementet tillkommande vika- vikariatsersättning och tjänstedubbriatsersättning

och tj änstedubble- leringsarvode.

ringsarvode.

4 §•

Kostnad för tjänstebostad, som Kostnad för tjänstebostad, som

pastoratet enligt prästlönereglemen- pastoratet tillhandahåller försam
tet

tillhandahåller församlingspräst, lingspräst, så ock för bränslekost
så

ock för bränslekostnadsgottgörel- nadsgottgörelse, som prästen äger

se, som prästen äger erhålla, skall erhålla, skall bestridas av pastoratet,

bestridas av pastoratet.

Tjänstebostadshyra, som--- — tillkommer pastoratet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § se 1963:449.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1965

5

3) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om

kyrkomusiker

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 27 juni 1947 om kyrkomusiker1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

2

1. Kyrkomusiker äger rätt till avlöningsförmåner

ävensom i vissa fall

tjänstepensionsrätt i enlighet med

vad Konungen efter av riksdagen

godkända grunder bestämmer.

2. Kostnaderna för

(Föreslagen lydelse)

§•

1. Sådana anställnings- och arbetsvillkor

för kyrkomusiker som

må bestämmas genom avtal fastställas,

efter av riksdagen godkända

grunder, under medverkan av Konungen

eller myndighet som Konungen

bestämmer.

--stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1960: 632.

fl Bihang till riksdagens protokoll 1065. 1 samt. i\rr lss

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

4) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 44 § ecklesiastika boställsordningen

den 30 augusti 1932 (nr 400)

Härigenom förordnas, att 44 § ecklesiastika boställsordningen den 30

augusti 19321 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

44 §.

För skötseln-------pastorat gemensamt.

Skogsbiträde skall------skoglig utbildning.

Skogsbiträde utses-------till skogsbiträde.

Kan sökande------därtill skickad.

Skogsbiträde skall för uppdraget Sådana anställnings- och arbetsäga

uppbära lön eller arvode samt villkor för skogsbiträde som må beresekostnadsersättning,

traktamente stämmas genom avtal fastställas unoch

ersättning för expenser med be- der medverkan av Konungen eller

lopp, som stiftsnämnden bestämmer, myndighet som Konungen bestämmer.

Skyldighet att------av stiftsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

1 Senaste lydelse av 44 § se 1963:450.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

7

5) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ förordningen den 3 juni 1960 (nr 267)

angående skogsvårdsstyrelser

Härigenom förordnas, att 4 och 7 §§ förordningen den 3 juni 1960 angå
-

ende skogsvårdsstyrelser skola erhålla

(Nuvarande lydelse)

4

Hos skogsvårdsstyrelserna äro anställda

tjänstemän i enlighet med

gällande personalförteckning.

Annan personal må anställas i

mån av behov och tillgång på medel.

Vid bestämmande av anställningsvillkor

för denna personal skall

skogsvårdsstyrelsen ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som må av

Kungl. Maj.t eller, efter Kungl.

Maj.ts bemyndigande, av skogsstyrelsen

meddelas. 1

1

Ordförande och övriga ledamöter

i skogsvårdsstyrelse så ock skogsvårdsstyrelses

tjänstemän äro i utövningen

av sina befattningar underkastade

det ansvar och den påföljd,

som i allmän lag stadgas om statens

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

Hos skogsvårdsstyrelserna äro anställda

tjänstemän i enlighet med

gällande personalförteckning. Sådana

anställnings- och arbetsvillkor för

dessa tjänstemän som må bestämmas

genom avtal fastställas under

medverkan av Kungl. Maj.t eller

myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Annan personal må anställas i

mån av behov och tillgång på medel.

Sådana anställnings- och arbetsvillkor

för denna personal som må bestämmas

genom avtal fastställas under

medverkan av Kungl. Maj.t eller

myndighet som Kungl. Maj.t bestämmer.

Övriga anställnings- och

arbetsvillkor för denna personal fastställas

av skogsvårdsstyrelsen. Denna

skall därvid ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter som meddelas

av Kungl. Maj.t eller, efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande, av skogsstyrelsen.

Ordförande och övriga ledamöter

i skogsvårdsstyrelse samt skogsvårdsstyrelses

tjänstemän äro i utövningen

av sina befattningar underkastade

det ansvar och den påföljd,

som i allmän lag stadgas om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

(Nuvarande lydelse)

ämbets- och tjänstemän. 1 fråga om

åtal och disciplinär bestraffning skola

föreskrifterna i 23—28 §§ allmänna

verksstadgan den 7 januari 1955

(nr 3) äga motsvarande tillämpning,

dock att de i 23 och 25 §§ meddelade

bestämmelserna icke skola gälla

be träffan de läns jägmästare.

(Föreslagen lydelse)

statens ämbets- och tjänstemän.

Kungl. Maj.t meddelar bestämmelser

om åtal och disciplinär bestraffning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 153 år 1965

9

Vtdrcig av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 22 oktober 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Andersson, Lindström, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Gustafsson, fråga om att ge statens

avtalsverk ställning som ställföreträdare i vissa fall för kommun m. fl.

och vissa därmed sammanhängande spörsmål samt anför.

Anställningsvillkoren för åtskilliga kommunala och andra icke-statliga

offentliga tjänstemän regleras f. n. i statliga avlöningsreglementen och

andra författningar. Detta gäller beträffande bl. a. präster, flertalet lärare

vid kommunala och enskilda skolor samt högre tjänstemän hos hushållningssällskap

och skogsvårdsstyrelser. Till grund för regleringen ligger

överenskommelser som träffats vid förhandlingar mellan företrädare för

civildepartementet eller i vissa fall statlig myndighet samt tjänstemännens

organisationer.

Enligt den nya lagstiftning om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt

som träder i kraft den 1 januari 1966 (prop. 1965: 60, KL-U 1, rskr 267,

SFS 1965: 274—284) får kommunaltjänstemän och övriga offentliga tjänstemän

rätt att genom sina organisationer förhandla om lön och andra ekonomiska

villkor samt att sluta kollektivavtal härom. Tvist om tolkning och

tillämpning av sådana avtal kommer att kunna prövas av arbetsdomstolen.

Arbetsgivarna och tjänstemännen får rätt att i intressetvister tillgripa arbetsinställelse

(lockout och strejk).

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1965:77, SU 106, rskr 296) har

den 1 juli 1965 inrättats ett nytt ämbetsverk — statens avtalsverk — med

uppgift att bandha huvuddelen av den förhandlingsverksamhet som tidigare

bedrivits i civildepartementet och hos olika statliga myndigheter. I

prop. 1965: 77 uttalade föredragande departementschefen, att avtalsverkets

befogenhet att företräda andra arbetsgivare än staten syntes böra regleras

i lag. Förslag till eu sådan lag har framlagts i en inom civildepartementet

utarbetad promemoria (Stencil C 1965:3) med förslag till lag om rätt i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1965

vissa fall för statens avtalsverk att företräda kommun m. fl. Lagförslaget

torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i ärendet.

I prop. 1965:60 angående reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt

in. m. erinrade föredragande departementschefen (s. 232)

om att det f. n. finns vissa bestämmelser i lag — exempelvis 2 § lagen

den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker och 18 kap. 13 § lagen den

25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring — angående ordningen för

fastställande av avlöningsvillkor m. in. för vissa offentliga tjänstemän. I

den mån ändring av sådana bestämmelser påkallades av den i propositionen

föreslagna nya lagstiftningen, torde, framhöll departementschefen, förslag

därom få framläggas senare. I nyssnämnda departementspromemoria har

framlagts förslag till ändring av här avsedda bestämmelser.

över de i departementspromemorian framlagda förslagen har efter remiss

yttranden avgetts av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, kammarkollegiet,

skolöverstyrelsen, domkapitlet i Uppsala, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,

arbetsdomstolens ordförande, statens lönenämnd, statens personalpensionsverk,

Landsorganisationen, Statstjänarkartellen, Svenska kommunalarbetareförbundet,

Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska

stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,

Stockholms stads lönenämnd, Svenska pastoratens riksförbund, Hushållningssällskapens

förbund, Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Apotekarsocieteten,

Nordiska museet, Tekniska museet, Försäkringskassornas förhandlingsorganisation

och Nykterhetsvårdens anstaltsförbund.

Förslagen har remitterats även till Tjänstemännens centralorganisation,

som överlämnat remissen till statstjänstemannasektionen (TCO-S) för besvarande.

Yttrande har inkommit från TCO-S.

Sveriges akademikers centralorganisation har till sitt remissvar fogat

yttrande från Sveriges farmacevtförbund.

Den i departementspromemorian berörda frågan om ändring av 18 kap.

13 § lagen om allmän försäkring har chefen för socialdepartementet anmält

den 8 oktober 1965 i samband med remiss till lagrådet av förslag om annan

ändring av nämnda lag.

Jag anhåller att få upptaga återstående spörsmål till behandling.

Gällande ordning

F. n. regleras avlöningsvillkoren för ett flertal kategorier kommunala och

andra icke-statliga arbetstagare i allmän tjänst genom avlöningsreglementen

som utfärdats av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut eller genom

särskilda av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet meddelade bestämmelser.

De nu gällande av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsreglementena är sta
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

11

tens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1948, nr 436 (Saar), prästlönereglementet

den 29 juni 1951 (nr 577) samt avlöningsreglementena för

kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385), för övningslärare den 9 juni 1950

(nr 386) samt för statsunderstödda folkhögskolor och lantbrukets statsunderstödda

yrkesskolor den 27 augusti 1951 (nr 615). Reglementena innehåller

lönebestämmelser av generell natur, t. ex. regler om löneklassplacering,

sjuklön och semester. Med undantag av Saar innehåller de även bestämmelser

om vilka lönegrader som skall gälla för olika tjänster. Lönegradsplaceringen

av de tjänster Saar avser är i allmänhet reglerad genom

särskilda föreskrifter som meddelats av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

beslut.

Nyssnämnda avlöningsreglementen är f. n. tillämpliga på följande grupper

icke-statliga tjänstemän.

Den största gruppen utgöres av den hos kommunerna anställda lärarpersonalen.

Saar eller, vad beträffar övningslärare, avlöningsreglementet för

övningslärare (Arö) är sålunda tillämpligt på skoldirektörer och biträdande

skoldirektörer utom dem i Stockholm, Göteborg och Malmö, rektorer och

lärare vid grundskolor, folkskolor, fortsättningsskolor och i folkskolor inbyggda

realskollinjer samt föreståndare och biträdande föreståndare vid

elevhem som anordnats i anslutning till sådana skolor. Detsamma gäller

om rektorer och lärare vid de högre kommunala skolorna (dvs. kommunala

flickskolor, kommunala realskolor, praktiska kommunala realskolor

och högre folkskolor), kommunala fackskolor, kommunala allmänna gymnasier

och statsunderstödda kommunala handelsgymnasier samt, med vissa

undantag, statsunderstödda kommunala yrkesskolor på vilka skolstadgan

den 6 juni 1962 (nr 439) äger tillämpning. Saar är vidare tillämpligt på kursföreståndare

och lärare vid statsunderstödda yrkesutbildningskurser för

arbetslösa.

Vad beträffar landstingens tjänstemän är Saar eller Arö tillämpligt på

rektorer och lärare vid flertalet statsunderstödda landstingskommunala yrkesskolor,

på vilka skolstadgan äger tillämpning, samt på rektorer och lärare

vid sådana statsunderstödda särskolor för psykiskt efterblivna och

epileptikerskolor, som drivs av landsting. För sådana landstingsanställda

rektorer och lärare vid lantbrukets statsunderstödda yrkesskolor, som anställts

i enlighet med bestämmelserna i stadgan för lantbrukets yrkesskolor,

gäller avlöningsreglementet för statsunderstödda folkhögskolor och lantbrukets

statsunderstödda yrkesskolor (Arfl) eller Arö.

Saar är vidare tillämpligt på sådana tjänstemän vid skogsvårdsstyrelser,

vilkas t jänster är uppförda på personalförteckning som fastställts av Kungl.

Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Även rektorer och lärare vid skogsvårdsstyrelsernas

skogsbruksskolor omfattas av Saar. I detta sammanhang

må anmärkas alt skogsvårdsstyrelserna vid bestämmande av avlöningsvillkor

för annan personal än som avses i Saar skall ställa sig till efterrättelse

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

de föreskrifter, som må meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, av skogsstyrelsen (4 § andra stycket förordningen den 3

juni 1960, nr 267, angående skogsvårdsstyrelser). Kungl. Maj :t bär i brev

den 3 juni 1965 meddelat sådana föreskrifter som avses i stadgandet.

Även sådana tjänstemän hos hushållningssällskap, vilkas tjänster är uppförda

på personalförteckning som fastställts av Kungl. Maj :t med stöd av

riksdagens beslut, har sina avlöningsvillkor reglerade i Saar. Vissa av lantbrukets

statsunderstödda yrkesskolor drivs av hushållningssällskap. För

flertalet rektorer och lärare vid dessa skolor gäller Arfl eller Arö.

Prästlönereglementet är tillämpligt på biskopar, församlingspräster och

flertalet övriga innehavare av prästerliga tjänster. Avlöningsvillkoren för

organister, biträdande kyrkomusiker, kantorer och orgelspelare, vilka anställts

enligt bestämmelserna i kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950 (nr

375), regleras i avlöningsreglementet för kyrkomusiker.

För sådana tjänstemän vid Nordiska museet eller Tekniska museet, vilkas

tjänster är uppförda på en av Kungl. Maj :t fastställd personalförteckning,

gäller Saar.

Även viss lärarpersonal i enskild tjänst har sina avlöningsvillkor fastställda

i statliga avlöningsreglementen. Arfl eller Arö är sålunda tillämpligt på

rektorer och lärare vid statsunderstödda folkhögskolor, som anställts i enlighet

med bestämmelserna i folkhögskolestadgan den 12 september 1958 (nr

478), samt rektorer och lärare vid lantbrukets statsunderstödda yrkesskolor,

som anställts i enlighet med bestämmelserna i stadgan för lantbrukets

yrkesskolor. Saar eller Arö är tillämpligt på rektorer och lärare vid statsunderstödda

enskilda handelsgymnasier, vid privatskolor, på vilka privatläroverksstadgan

den 25 mars 1960 (nr 92) är tillämplig, samt vid statsunderstödda

särskolor för psykiskt efterblivna och epileptikerskolor.

För vissa icke-statliga tjänstemän gäller särskilda av Kungl. Maj:t eller

statlig myndighet meddelade eller godkända avlöningsbestämmelser.

Enligt 18 kap. 13 § tredje stycket lagen om allmän försäkring skall sålunda

avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor för befattningshavare

hos allmän försäkringskassa, vilka tillsätts och entledigas av riksförsäkringsverket,

bestämmas i den ordning Kungl. Maj :t förordnar. Av

befattningshavarna vid allmän försäkringskassa tillsätter och entledigar

riksförsäkringsverket direktör, föredragande för pensionsärenden och annan

befattningshavare med lön motsvarande lägst lönen i lönegrad 21 på

löneplan A i statens löneförordning. I brev den 9 september 1964 har Kungl.

Maj :t föreskrivit att avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor

för dessa tjänstemän skall bestämmas av riksförsäkringsverket efter hörande

av kassan; verket har dock rätt att till Kungl. Maj :t hänskjuta prövningen

av fråga om sådant villkor. F. n. regleras dessa anställningsvillkor

i ett av verket den 1 januari 1963 utfärdat reglemente. 118 kap. 13 § tredje

stycket lagen om allmän försäkring föreskrivs även att allmän försäkrings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1965

kassa är pliktig att beträffande avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor

för förtroendeläkare ställa sig till efterrättelse de anvisningar

som meddelas av riksförsäkringsverket.

Även för vissa befattningshavare hos församlingar och pastorat in. in.

gäller särskilda av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet utfärdade föreskrifter

om avlöningsförmåner m. in. Bestämmelser om avlöningsvillkor för

vissa vikarier på prästerliga tjänster och icke prästvigda tjänstebiträden åt

präster har sålunda utfärdats av Kungl. Maj :t i cirkulär den 30 juni 1965.

Vidare fastställs vissa anställningsvillkor för skogsbiträden hos pastorat

av statlig myndighet, nämligen stiftsnämnd. Enligt 44 § femte stycket ecklesiastika

boställsordningen den 30 augusti 1932 (nr 400) skall sålunda skogsbiträde

äga uppbära lön eller arvode samt resekostnadsersättning, traktamente

och ersättning för expenser med belopp som stiftsnämnden bestämmer. Vidare

må nämnas att stiftsnämnd fastställer anställningsvillkoren för sådana

biträden för upprättande av hushållningsplan som avses i 46 § ecklesiastika

boställsordningen samt att avlöningsvillkoren för gårdskarl vid biskopsgård

(jfr kungl. cirkulär den 30 april 1937, nr 219, angående biskopsgårds förvaltning

m. in.) f. n. regleras genom kollektivavtal som på arbetsgivarsidan slutits

av stiftsnämnderna.

Särskilda statliga lönebestämmelser gäller vidare för vissa arvodesanställda

befattningshavare inom det statsunderstödda undervisningsväsendet,

t. ex. timlärare (timlärarkungörelsen den 28 juni 1962, nr 481) och pension&avgångna

lärare (kungörelsen den 28 juni 1962, nr 482, om avlöningsförmåner

till vissa pensionsavgångna rektorer och lärare). Detsamma gäller

beträffande tjänstemän vid vanföreanstalterna (jfr K. br. den 18 juli 1947

och den 2 december 1949) och Eugeniahemmet (jfr K. br. den 15 maj 1953

in. fl.) samt vissa tjänstemän vid Allmänna barnhuset (jfr ämbetsskrivelse

den 31 januari 1958).

För vissa icke-statliga arbetstagare gäller avlöningsbestämmelser som icke

meddelats av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet men genom särskilt beslut

godkänts av Kungl. Maj :t. Så är fallet med vissa tjänstemän vid Sveriges utsädesförening

(av Kungl. Maj :t godkänt tjänstereglemente den 12 mars

1962) och Svenska jägareförbundet (av Kungl. Maj :t godkänt tjänstereglemente

den 16 mars 1962).

Pensionsvillkoren för de tjänstemän beträffande vilka statligt avlöningsreglemente

eller andra statliga lönebestämmelser är tillämpliga regleras

i allmänhet i statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) den

28 maj 1959 (nr 287). SPR omfattar emellertid även vissa icke-statliga befattningshavare

som icke är underkastade statliga avlöningsbestämmelser,

bl. a. vissa tjänstemän inom socialvården samt hälso- och sjukvården (1 §

1 mom. c) SPR). I stort sett utgörs denna kategori av grupper som tidigare

tillhörde området för statsunderstödd pensionering enligt äldre bestämmelser

2f Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr lss

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

än 1959 års. Flertalet huvudmän erlägger avgifter för pensioneringen och anslutningen

till densamma är som regel inte obligatorisk utan frivillig. 1 allmänhet

äger huvudmannen rätt att upphöra med pensionering, för vilken

han börjat betala. I viss utsträckning äger han också avstå från att betala

förekommande avgifter mot däremot svarande nedsättning av pensionsförmånerna.

Ifrågavarande pensionsbestämmelser tjänar med andra ord i väsentlig

omfattning snarare ett försäkringsändamål än syftet att reglera anställnings-

och arbetsvillkoren. Pensionerna till de icke-statliga offentliga

tjänstemän, för vilka SPR gäller, utbetalas direkt av staten (jfr 2 § kungörelsen

den 14 december 1962, nr 662, angående utbetalning av personalpensionsförmån

och pension enligt lagen om allmän försäkring i vissa

fall). På pensionsområdet tillämpas således ej det system som i allmänhet

gäller på löneområdet, nämligen att staten ålägger huvudmannen att till

tjänstemännen utge vissa bestämda förmåner.

Frågan om framtida statlig medverkan vid reglering av anställningsvillkoren

för arbetstagare inom apoteksväsendet har behandlats av riksdagen

i samband med att riksdagen år 1963 fattade principbeslut om statsgaranti

för pensionerna inom apoteksväsendet (prop. 1963: 157, SU 147,

rskr 335). I den proposition som låg till grund för nämnda principbeslut

uttalade föredragande departementschefen, att det vid lämnande av en sådan

garanti borde förutsättas att staten inträdde som avtalsslutande part

i fråga om förmåner, som kunde påverka pensionskostnaderna, dvs. såväl

löne- som pensionsförmåner. Frågan om den närmare utformningen av

de statliga åtagandena torde, framhöll departementschefen, senare få underställas

riksdagen. I utlåtande över propositionen anförde statsutskottet

bl. a. att det med hänsyn till pensionsfrågans dåvarande läge inte vore möjligt

att bedöma de närmare förutsättningar och villkor under vilka garantin

borde sättas i kraft. Utskottet förutsatte därför, att Kungl. Maj :t efter

slutförandet av förhandlingarna skulle ta ställning till denna fråga och

för riksdagen framlägga härav föranledda förslag. Utskottet hemställde i

sitt utlåtande att riksdagen måtte, med beaktande av vad utskottet anfört,

godkänna vad i statsrådsprotokollet föreslagits rörande statsgaranti för

pensioner in. in. inom apoteksväsendet. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Kungl. Maj :t har därefter genom beslut den 29 juni 1964 dels bemyndigat

chefen för oivildepartementet att föranstalta om förberedandet

och utförandet av förhandlingar angående löne- och pensionsförmåner inom

apoteksväsendet, dels förordnat, att pågående utredning av frågan om

nya pensionsbestämmelser för apoteksinnehavare och apoteksanställda

och därmed sammanhängande spörsmål (riksdagsberättelsen 1963: I In:

43) skall överföras till civildepartementet samt vila i avvaktan på det avsedda

förhandlingsarbetet. Det må i detta sammanhang anmärkas att den

år 1963 tillsatta läkemedelsförsörjningsutredningen (riksdagsberättelsen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

1964: I S: 43) bl. a. skall överväga en ny ordning för läkemedelsförsörjningen

på detaljhandelsplanet. I direktiven anförs härom bl. a.

Mycket torde därvid tala för att de samhälleliga organ som nu är huvudmän

för sjukvården också får ett ökat ansvar för läkemedelsförsörjningen.

Detta skulle i så fall vara att gå vidare på den väg, som anvisades i prop.

1962: 184 i fråga om läkemedelsförsörjningen vid vissa sjukhus. En sådan

ordning torde dock inte böra utesluta att läkemedel också tillhandahålles

genom privatägda apotek. Därest nu skisserade ordning icke skulle visa sig

ändamålsenlig, kan som ett alternativ förtjäna övervägas ett system med

apoteken anknutna till ett statligt företag.

Slutligen må nämnas att den nuvarande regleringen av anställningsvillkoren

för arbetstagare vid vissa erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare

tillkommit under statlig medverkan. Den 24 mars 1964 träffades

sålunda en överenskommelse mellan företrädare för staten, Nykterhetsvårdens

anstaltsförbund och berörda personalorganisationer om att civildepartementet

skulle överta den förhandlingsverksamhet beträffande

ifrågavarande personal som dittills bedrivits av anstaltsförbundet. Sedan

förhandlingar därefter förts mellan företrädare för civildepartementet och

personalorganisationerna träffades under våren 1965 en överenskommelse

om anställningsvillkoren. Kungl. Maj :t har i beslut den 7 maj 1965 förklarat

sig intet ha att erinra mot överenskommelsen. Vissa vårdanstalter är icke

medlemmar av anstaltsförbundet. Någon överenskommelse om att företrädare

för civildepartementet skall företräda dessa anstalter i förhandlingsfrågor

har icke träffats.

Vad beträffar frågan om arbetsgivarens skyldighet att följa gällande statliga

avlöningsbestämmelser må anmärkas följande.

Enligt särskilt stadgande i varje avlöningsreglemente (exempelvis 18 §

1 mom. första stycket Saar) äger tjänsteman, som avses i reglementet, på

grund av sin anställning rätt till avlöningsförmåner under förutsättningar

och enligt grunder, som stadgas i reglementet och de särskilda bestämmelser,

vilka meddelas på grundval av föreskrift i reglementet eller eljest utfärdas

av Kungl. Maj :t. Som regel finns också särskilda författningsbestämmelser

som ålägger huvudmannen att utge de av staten bestämda avlöningsförmånerna.

I allmänhet utgår statsbidrag till avlöning av de tjänstemän vilkas avlöningsvillkor

regleras i statliga reglementen eller andra författningar. I sådana

fall har som regel uppställts såsom villkor för statsbidrag att arbetsgivarna

tillämpar de statliga lönebestämmelserna. Som exempel härpå må

nämnas kungörelsen den 1 december 1961 (nr 620) om statsbidrag till hushållningssällskapsorganisationen,

m. m. Enligt 3 § 2 mom. i kungörelsen

skall såsom villkor för statsbidrag till avlöning gälla bl. a. att för tjänsteman

tillämpas bestämmelserna i Saar och i anslutning därtill meddelade

bestämmelser. I vissa fall har dock bestämmelser om skyldighet för arbets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lö Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

givaren att följa de statliga lönebestämmelserna meddelats i annan författning

än statsbidragskungörelsen för verksamhetsområdet. För det allmänna

skolväsendet meddelas sålunda bestämmelser härom i skolstadgan.

Statsbidrag utgår ej till avlöning av präster eller kyrkomusiker. Församlingarnas

skyldighet att till dessa tjänstemän utge lön m. in. enligt de statliga

bestämmelserna är fastställd i lag. Vad beträffar församlingsprästerna

föreskrivs sålunda i 3 § prästlönekostnadslagen den 29 juni 1951 (nr 570)

att pastorat skall bestrida kostnaderna för vissa avlöningsförmåner, som

enligt prästlönereglementet tillkommer församlingspräst, bl. a. lön, vikariatsersättning

och traktamente. I 2 § 1 lagen om kyrkomusiker föreskrivs,

att sådan tjänsteman äger rätt till avlöningsförmåner ävensom i vissa fall

tjänstepensionsrätt i enlighet med vad Kungl. Maj :t efter av riksdagen godkända

grunder bestämmer. Kostnaderna för kyrkomusikers verksamhet

skall enligt 2 § 2, utom i vissa särskilda fall, gäldas av pastorat och församling,

vardera i den utsträckning Kungl. Maj :t efter av riksdagen godkända

grunder bestämmer. Enligt 3 § i lagen äger Kungl. Maj:t meddela bestämmelser

om kyrkomusikers anställande och kyrkomusikers verksamhet i

den mån dessa frågor icke regleras i lagen.

Samtliga avlöningsreglementen innehåller föreskrift (exempelvis 18 §

1 mom. andra stycket Saar) att tjänsteman icke, utom i vissa särskilda

fall, äger uppbära högre avlöningsförmåner än som framgår av varje reglemente.

I flera fall har också uttryckligen uppställts som villkor för statsbidrag

att arbetsgivaren icke utbetalar lön till tjänstemännen utöver vad

som anges i den tillämpliga löneförfattningen (exempelvis 3 § 2 mom. b)

kungörelsen om statsbidrag till hushållningssällskapsorganisationen, m. m.).

Den nya förhandlingsrätten och den nya statliga förhandlingsorganisationen
I

kommunaltjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 275), som träder i

kraft den 1 januari 1966, är vissa bestämmelser meddelade om de icke-statliga

offentliga tjänstemännens ställning i arbetsrättsligt hänseende.

Enligt 2 § nämnda lag gäller om sådan tjänstemans anställningsförhållande

vad som är bestämt i avtal. Från denna huvudregel gäller det undantaget

att avtal ej må träffas om inrättande eller indragning av tjänst

eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt, myndighets eller inrättnings

arbetsuppgifter, ledningen och fördelningen av arbetet inom myndigheten

eller inrättningen, arbetstidens förläggning eller rätt till annan

ledighet än semester. Ej heller får avtal träffas om anställningsvillkor som

regleras i lag eller annan författning och angår tjänstetillsättning, disciplinär

bestraffning eller anställnings upphörande.

I 3 § i lagen meddelas vissa föreskrifter om rätten att vidta stridsåt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

gärder av eller mot tjänsteman som avses i lagen. Enligt denna paragraf får

lockout eller strejk vidtas vid konflikt om sådant anställnings- eller arbetsvillkor

för i lagen avsedd tjänsteman som får bestämmas genom avtal,

om annat ej följer av lag eller avtal. I övrigt är stridsåtgärd som berör bestående

anställningsförhållande icke tilläten. Vidare gäller att Tjänsteman

får delta i strejk endast efter beslut av arbetstagarförening som anordnat

strejken. I 4 § första stycket meddelas vissa föreskrifter om skyldighet att

gälda skadestånd för det fall att stridsåtgärd vidtas i strid mot bestämmelse

i 3 §.

Arbetsdomstolen blir forum för prövning av mål rörande kollektivavtal

även på det offentliga tjänstemannaområdet. Enligt 4 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen

skall det ankomma på arbetsdomstolen att pröva

även mål om skadestånd enligt första stycket i samma paragraf.

I enlighet med de av årets riksdag (prop. 1965: 77, SU 106, rskr 296) godkända

riktlinjerna för den statliga förhandlingsverksamheten skall statens

avtalsverk överta även den statliga förhandlingsverksamhet som rör anställningsvillkoren

för icke statsanställda tjänstemän. I nämnda proposition

(s. 26) uttalade föredragande departementschefen, att det var avsett

att avtalsverkets förhandlingar för dessa tjänstemän skulle kunna utmynna

i kollektivavtal samt att dessa kollektivavtal uppenbarligen borde

vara bindande för vederbörande arbetsgivare. Departementschefen framhöll

vidare, att avtalsverkets behörighet att företräda andra arbetsgivare

än staten borde regleras i lag. Dessa uttalanden föranledde icke någon erinran

från riksdagens sida.

Kungl. Maj :t har den 3 juni 1965 (nr 462) utfärdat instruktion för statens

avtalsverk. Enligt 2 § i instruktionen är avtalsverket central statsmyndighet

för förhandling om anställnings- eller arbetsvillkor för — förutom arbetstagare

hos staten med undantag av riksdagen och dess verk — övriga

arbetstagare vilkas anställnings- eller arbetsvillkor skall fastställas under

medverkan av Kungl. Maj :t eller myndighet soin Kungl. Maj:t bestämmer. I

4 § töreskrivs att verket skall meddela de föreskrifter och anvisningar som

behövs för tillämpningen av kollektivavtal som verket slutit eller avtal om

anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse med sådant kollektivavtal

samt att verket, på begäran av annan myndighet eller inrättning, skall

avge utlåtande om tillämpningen av kollektivavtal som annan myndighet eller

inrättning slutit eller avtal om anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse

med sådant kollektivavtal. Enligt föreskrift i 5 § äger avtalsverket

överlämna till annan myndighet eller inrättning att handlägga fråga

som ankommer på verket och icke är av sådan beskaffenhet att den skall

underställas Kungl. Maj:t eller riksdagen.

Vissa bestämmelser om kollektivavtal för statliga arbetstagare har meddelats

i kungörelsen den 30 juni 1965 (nr 465) om vissa statliga kollektivavtal

in. in. Beträffande innehållet i kungörelsen må bär nämnas följande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

Enligt 2 § i kungörelsen slutes kollektivavtal om anställnings- eller arbetsvillkor

för bl. a. statstjänstemän utom tjänstemän hos riksdagen och dess

verk av statens avtalsverk. I 8 § föreskrivs att myndighet vid tillämpningen

av kollektivavtal som avtalsverket slutit eller avtal om anställnings- eller

arbetsvillkor i överensstämmelse härmed skall följa föreskrifter och anvisningar

som avtalsverket meddelar; saknas föreskrifter eller anvisningar,

skall myndigheten inhämta sådana från avtalsverket. Enligt 4 § skall myndighet,

som är bunden av kollektivavtal, inom yrkesgrupp och område som

avses i avtalet tillämpa detta även på arbetstagare som icke omfattas av avtalet

eller annat tillämpligt kollektivavtal. Gäller mer än ett kollektivavtal

för samma yrkesgrupp och område, bestämmer den myndighet som äger

sluta kollektivavtal för yrkesgruppen och området vilka villkor som skall

tillämpas för arbetstagare som icke omfattas av kollektivavtal. I 10 § föreskrivs

att avtalsverket företräder staten såväl vid som utom domstol i tvist

om anställnings- eller arbetsvillkor för statstjänsteman eller om påföljd för

otillåten stridsåtgärd av eller mot statstjänsteman eller förening av statstjänstemän.

Slutligen gäller enligt 6 § i kungörelsen att avtalsverket meddelar

beslut om lockout eller annan stridsåtgärd mot arbetstagare hos

staten.

Departementspromemorian

Såsom framhölls i prop. 1965: 77 bör avtalsverkets behörighet att företräda

andra arbetsgivare än staten anges i lag. Det synes lämpligt att hithörande

frågor regleras i en särskild författning. Utgångspunkten för en sådan

reglering bör vara att de rättshandlingar avtalsverket företar medför

samma rättsverkningar som de skulle ha haft om arbetsgivaren själv företagit

dem och att sålunda det rättsförhållande som grundläggs genom

handlingen uppstår omedelbart mellan arbetsgivaren, å ena, samt arbetstagarna

och deras organisationer, å andra sidan. Dessa senare bör alltså

vara att anse som parter i rättsförhållandet och de bör kunna vända sig

direkt mot varandra med sina anspråk i anledning av rättsförhållandet.

Avtalsverket däremot bör stå utanför det genom dess rättshandling uppkomna

rättsförhållandet. Anspråk på grund av rättsförhållandet bör med

andra ord icke kunna riktas mot avtalsverket såsom företrädare för statsverket.

För att tillförsäkra avtalsverket de avsedda befogenheterna bör avtalsverket

få ställning som legal ställföreträdare för de kommuner och

övriga arbetsgivare varom är fråga.

Som arbetsgivarens ställföreträdare bör det ankomma på avtalsverket att

förhandla enligt lagen den It september 1936 (nr 506) om förenings- och

förhandlingsrätt beträffande anställningsvillkoren för de ifrågavarande

tjänstemännen och att träffa och uppsäga kollektivavtal om dessa villkor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 är 1965

19

Avtalsverket bör även kunna på annat sätt än genom kollektivavtal, exempelvis

genom ett reglemente, enhetligt reglera sådana anställningsvillkor

varom avtal får träffas. Eliuru fråga om tillämpning av kollektivavtal eller

reglemente avses skola i princip prövas av vederbörande arbetsgivare och

denne kommer att gentemot tjänstemännen och deras organisationer bära

ansvaret för tillämpningen, synes avtalsverket böra äga rätt att såsom inom

den egentliga statsförvaltningen (prop. 1965: 77 s. 25) meddela bindande

anvisningar om tillämpningen. Vid förhandling för biläggande av tvist rörande

avtal som tillkommit under medverkan av avtalsverket eller som

hämtar sitt innehåll från sådant avtal bör avtalsverket äga företräda arbetsgivaren.

Avtalsverket bör vidare ha rätt att i sådan tvist föra arbetsgivarens

talan inför arbetsdomstolen eller annan domstol. Verket bör också äga

föra talan i tvist om påföljd för otillåten stridsåtgärd. Slutligen torde det

böra ankomma på avtalsverket att besluta om lockout eller annan stridsåtgärd

mot arbetstagare vilkas anställningsvillkor skall kunna regleras genom

förhandlingar i avtalsverkets regi.

Om kollektivavtal gäller bör arbetsgivaren icke ha rätt att i enskilda avtal

med arbetstagare som icke är bundna av kollektivavtalet överenskomma

om andra anställnings- eller arbetsvillkor än dem som enligt avtalet gäller

för yrkesgruppen och området. I lag bör därför — i överensstämmelse med

vad som enligt 4 § kungörelsen om vissa statliga kollektivavtal m. m. gäller

på det statliga området —- föreskrivas att arbetsgivare som är bunden av

kollektivavtal skall inom yrkesgrupp och område som avtalet avser tilllämpa

kollektivavtalet även på arbetstagare som icke omfattas av avtalet

eller annat tillämpligt kollektivavtal.

Vad härefter angår spörsmålet om avgränsning av de arbetstagare hos

kommun eller annan offentlig arbetsgivare beträffande vilka avtalsverket

skall företräda arbetsgivaren är olika lösningar tänkbara. En möjlighet är

att såsom skett i 1 § Saar uppräkna arbetstagarna. En dylik uppräkning är

dock förenad med vissa olägenheter framför allt i det hänseendet att ändring

av lagen ofta bleve aktuell. En lämpligare lösning synes vara att låta

lagen omfatta sådana arbetstagare hos kommun eller annan offentlig arbetsgivare,

vilkas anställningsvillkor enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen

skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer. I lag är medverkan av Kungl. Maj :t eller statlig

myndighet f. n. föreskriven endast undantagsvis, t. ex. beträffande vissa

befattningshavare i de allmänna försäkringskassorna (18 kap. 13 § lagen

om allmän försäkring) samt kyrkomusiker (2 § 1 lagen om kyrkomusiker ).

Med särskilt beslut av riksdagen avses framför allt det fall att riksdagen

som villkor för statsbidrag till icke-statlig offentlig verksamhet uppställer

att arbetstagares anställningsvillkor skall fastställas under medverkan av

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Avsikten är

alltså icke att avtalsverket skall utöva förhandlingsrätten för alla arbetsgi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1965

vare som uppbär statsbidrag. Endast om riksdagen föreskrivit, att Kungl.

Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall medverka vid

reglering'' av anställningsvillkoren, får avtalsverket befogenhet att företräda

arbetsgivaren.

Kungl. Maj :t bör (jfr prop. 1965: 77 s. 24) själv kunna handlägga vissa

frågor som tillhör avtalsverkets kompetensområde och bör även kunna delegera

sådana frågor, t. ex. förhandlingar rörande vissa sjukhusläkare, till

annat organ än avtalsverket. Vidare bör avtalsverket (jfr prop. 1965: 77 s.

23) ha befogenhet att även inom det ieke-statliga offentliga arbetsgivarområdet

såväl överlämna uppgift som ankommer på verket till annat organ, t. ex.

domkapitel eller kommun, som återkalla ett beslut härom. De nu nämnda

befogenheterna för Kungl. Maj :t och avtalsverket bör anges i lagen. Närmare

bestämmelser om avtalsverkets rätt att överlämna vissa ämbetsåligganden

till annat organ torde även såvitt gäller det icke-statliga offentliga arbetsgivarområdet

böra meddelas i instruktionen för avtalsverket.

Det torde icke behöva befaras att kommun eller annan arbetsgivare som

avses i lagen utan vederbörligt bemyndigande företar rättshandling som

det enligt lagen tillkommer avtalsverket eller annat statligt organ att vidtaga.

Anmärkas kan att statsbidragskungörelserna på området i vissa fall

innehåller bestämmelser om rätt att reducera bidraget, om huvudmannen

åsidosätter statsbidragsvillkoren (jfr t. ex. 28 § kungörelsen den 19 december

1958, nr 665, om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet).

I vissa andra fall, t. ex. för hushållningssällskapen, har som

villkor för statsbidrag uppställts att de statliga lönebestämmelserna följs.

Det synes bl. a. med hänsyn härtill icke vara nödvändigt att såvitt gäller detta

område ingå på frågan om verkan i förhållande till motparten av rättshandling

som myndighet företar utan vederbörligt bemyndigande.

Om avtalsverkets i promemorian behandlade ämbetsåligganden bestämmes

att avse arbetstagare, vilkas anställningsvillkor enligt lag eller särskilt

beslut av riksdagen skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj :t eller

myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer, krävs ett särskilt övergångsstadgande.

Den åsyftade bestämmelsen träffar nämligen icke alla de kategorier

icke-statliga arbetstagare, vilkas anställningsvillkor f. n. regleras

genom statliga bestämmelser, exempelvis icke lärare vid grundskolan.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de tillämpningsföreskrifter

till lagen som erfordras, exempelvis regler om att avtal i vissa fall skall

slutas under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande.

Slutligen erinras i promemorian om att det — såsom framgår av vad

jag tidigare anfört — finns vissa bestämmelser i lag angående ordningen

för reglering av anställningsvillkoren för vissa offentliga tjänstemän, nämligen

18 kap. 13 § lagen om allmän försäkring, 3 § 1 mom. och 4 § prästlönekostnadslagen,

2 § lagen om kyrkomusiker, 44 § ecklesiastika boställsord
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

ningen samt 4 § förordningen angående skogsvårdsstyrelser. I promemorian

framhålls att dessa bestämmelser bygger på förutsättningen att de anställningsvillkor

som avses i bestämmelserna regleras i offentligrättslig ordning

och att bestämmelserna synes böra anpassas till den nya ordningen enligt

vilken de offentliga tjänstemännens anställningsförhållanden i princip

regleras i avtal. Förslag till sådana ändringar av bestämmelserna framläggs

i promemorian.

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag till lag om rätt i vissa fall för statens

avtalsverk att företräda kommun m. fl. haj helt eller i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, kammarkollegiet,

lantbriiksstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande, statens lönenämnd,

Landsorganisationen, Statstjänarkartellen, Svenska kommunalarbetareförbundet,

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S),

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska pastoratens

riksförbund, Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Tekniska museet och Försäkringskassornas

förhandlingsorganisation.

Domkapitlet i Uppsala, skolöverstyrelsen, skogsstyrelsen, Hushållningssällskapens

förbund, Nykterhetsvårdens anstaltsförbund samt Nordiska museet

har förklarat sig inte ha något att erinra mot att förslaget genomförs i

den mån det berör deras verksamhetsområden.

En kritisk inställning till förslaget präglar Svenska landstingsförbundets

yttrande.

Ingen remissinstans har avstyrkt lagstiftning enligt de i departementspromemorian

förordade riktlinjerna.

Beträffande den allmänna inställningen till förslaget må följande

anföras ur remissyttrandena.

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anser det ändamålsenligt

att statens avtalsverk får rätt att som legal ställföreträdare lör

kommunerna ingå för kommunerna rättsligt bindande avtal för sådana kommunalt

anställda arbetstagare, vilkas avlöningsvillkor hittills fastställts i

statliga avlöningsreglementen och andra författningar. Förbunden ansluter

sig också i princip helt till den i promemorian uttalade meningen att frågan

om avtalsverkets befogenhet att företräda kommun bör regleras i lag.

Stockholms stads lönenämnd framhåller att förslaget ansluter sig till vad

som f. n. tillämpas och alltså endast innebär alt gällande ordning anpassas

till den beslutade reformen av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt.

Enligt Landsorganisationens mening synes någon invändning icke kunna

resas mot att avtalsverket får ställning som legal ställföreträdare för kom
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

muner och andra icke-statliga offentliga arbetsgivare när det gäller förhandlingar

om avta! för sådana arbetstagare vilkas anställnings- eller arbetsvillkor

skall fastställas under medverkan av staten. Statstjänarkartellen finner

förslaget välgrundat med hänsyn till hur förband]ingsverksamhcten

hittills har bedrivits och utvecklats. Svenska kommunalarbetareförbundet

anser det logiskt och riktigt att avtalsverket får företräda kommunerna vid

förhandlingar om avtal för sådana kommunala tjänstemän vilkas arbetsvillkor

reellt bestämmes av staten. Svenska pastoratens riksförbund har i

princip icke något att invända mot att avtalsverket får de befogenheter med

avseende på kommunerna som föreslås i lagförslaget.

Arbetsdomstolens ordförande uppehåller sig närmare vid frågan om förslagets

rättsverkningar och anför härom. Syftet med den föreslagna lagen

är att i vissa angivna avseenden„ge statens avtalsverk ställning såsom legal

ställföreträdare för de kommuner och övriga arbetsgivare, på vilka lagen föreslås

tillämplig. Härav följer, att en kommun — såvitt icke delegation skett enligt

8 § — icke äger företa sådan rättshandling, som förbehålls avtalsverkel,

ävensom att konmiunen har att bära ansvaret för de rättshandlingar avtalsverket

i sådana fall företagit å dess vägnar. En kommun kan sålunda icke

med framgång såsom ursäkt för att den åsidosatt en bestämmelse i ett av

avtalsverket å dess vägnar träffat kollektivavtal åberopa, att den jämlikt 4 §

följt av avtalsverket utfärdade föreskrifter eller anvisningar. Å andra sidan

bär icke avtalsverket i ett sådant fall något ansvar gentemot kollektivavtalets

arbetstagarpart. Grunderna för den föreslagna lagen och utformningen av

densamma synes närmast leda till att lagen endast avses vara av betydelse

i fråga om förhållandet mellan å ena sidan staten och å andra sidan kommunerna

och övriga åsyftade arbetsgivare. Det i promemorian berörda

problemet rörande rättsverkan i förhållande till motparten av rättshandling,

som kommun företagit utan vederbörligt bemyndigande, torde därför i princip

böra lösas med utgångspunkt från att enbart den omständigheten att

bemyndigande saknats icke kan betaga rättshandlingen dess rättsverkan

gentemot motparten. Om annat är åsyftat, synes detta böra komma till uttryck

i lagtexten.

Svenska landstingsförbundet har i princip intet att erinra mot förslaget

alt i lag reglera avtalsverkets befogenhet att företräda kommun vid förhandlingar

med organisationer, som representerar kommunalt anställda

arbetstagare, vilkas avlöningsvillkor hittills fastställts genom statliga avlöningsreglementen

och andra författningar. Förbundet kan dock icke förorda,

att lagförslaget i sin föreliggande utformning föreläggs riksdagen.

Vad angår frågan vilka befogenheter i olika hänseenden

som bör tillkomma avtalsverket beträffande ifrågavarande arbetstagare har

under remissbehandlingen erinran i sak icke framställts mot förslagen att

avtalsverket får förhandla samt sluta och uppsäga kollektivavtal (1 §), besluta

om lockout eller annan stridsåtgärd (3 §), meddela föreskrifter och

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

anvisningar om tillämpningen av kollektivavtal in. m. (4 §), företräda arbetsgivaren

i rättstvist vid och utom domstol (.5 §) samt till annan statlig

myndighet eller till arbetsgivaren överlåta befogenhet enligt lagen (8 §).

Såsom framgår av det följande gör några remissinstanser uttalanden om til 1- Iämpningen av vissa av de här avsedda bestämmelserna.

Den föreslagna befogenheten för avtalsverket att, om mer än ett kollektivavtal

gäller för samma yrkesgrupp och område, bestämma vilka villkor som

skall tillämpas för arbetstagare som icke omfattas av kollektivavtal (2 §

andra punkten) kritiseras av Svenska landstingsförbundet, som anför.

Skulle konkurrens råda mellan tlera kollektivavtal, av vilka kommunen

varit »partsdelaktig» i ett och avtalsverket i ett annat, bör kommunen

icke frånhändas möjligheten att hävda »sitt» avtal. Även om den skisserade

situationen är mera teoretisk än praktisk, torde frågan böra utredas närmare.

Den i departementspromemorian föreslagna metoden för avgränsn

i n g av lagens tillämpningsområde har vunnit gillande i flera

remissyttranden. Sålunda anför Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

att den valda metoden synes överlägsen utkast som tidigare

under hand delgivits förhunden och som byggt på en uppräkning av de berörda

arbetstagarkategorierna. Svenska pastoratens riksförbund anser, att

lagens tillämpningsområde bestämts på ett ändamålsenligt sätt. Landsorganisationen

framhåller, att någon invändning icke kan resas mot att lagen

får avse sådana arbetstagare hos kommun och övriga offentliga arbetsgivare

vilkas anställnings- eller arbetsvillkor skall fastställas under medverkan avstaten.

Landsorganisationen förutsätter, att föreskrift om att anställningseller

arbetsvillkor skall fastställas under statlig medverkan framdeles icke

kommer att uppställas som villkor för statsbidrag enligt i princip andra

grunder än f. n„ så att icke avtalsverkets befogenhet att inträda som förhandlingspart

på ifrågavarande område utvidgas utöver vad som är sakligt

motiverat. Svenska kommunalarbetareförbundet gör ett liknande uttalande.

Även arbetsdomstolens ordförande anser, att det föreslagna sättet att avgränsa

lagens tillämpningsområde i och för sig kan godtas, om lagen avses

vara av betydelse endast i fråga om förhållandet mellan å ena sidan staten

och å andra sidan kommunerna och övriga åsyftade arbetsgivare. Vissa svårigheter

kan dock befaras att vid den praktiska tillämpningen fastställa,

huruvida viss arbetstagare berörs av- lagen eller ej. Dessa svårigheter torde

dock kunna undanröjas genom att i administrativ väg vidtas lämpliga

åtgärder för att hålla myndigheter och andra underrättade om lagens aktuella

tillämpningsområde.

1 några remissyttranden behandlas 1 rågan huruvida vissa grupper av anställda

lämpligen bör omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Sålunda

anser Apotekarsocieteten, SACO och Sveriges farmacevtförbund att den apoteksanställda

personalen i vart fall tills vidare bör lämnas utanför. Apote
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

larsocietcten tramhäller, att apotekens pensionsfrågor alltjämt är under

utredning och att aviserade förhandlingar härom ännu ej påbörjats, samt

anför vidare.

,^jlote^en enskilda företag. Apoteksinnehavarna har det fulla ansvaret

tor rörelserna i både ekonomiskt och funktionellt hänseende. Detta ansvar

synes svårligen kunna upprätthållas om apoteksinnehavarna berövas

inflytande på avtalen rörande de anställdas arbetsförhållanden och ekonomiska

anställningsvillkor. Direktionen är av den bestämda uppfattningen

att innan beslutade utredningar verkställts och erforderliga beslut fattats

om ändrad ordning för ingående av avtal in. in., det måste ankomma på

apotekarsocieteten att som hittills förhandla med den apoteksanställda personalens

organisationer i dessa frågor. — Den för två år sedan tillsatta

statliga utredningen rörande läkemedelsförsörjningen skall enligt direktiven

bl. a. överväga om apoteksväsendet bör omorganiseras till ett statligt bolag.

Inte ens om en sådan omorganisation skulle genomföras, torde apoteksområdet

komma att föras in under den nu föreslagna lagen, eftersom förhållandet

mellan avtalsverket och de statsägda bolagen regleras av föreskrifterna

i 6 § av avtalsverkets instruktion. Enligt dessa skall verket under

vissa förutsättningar biträda vid förhandling om slutande av kollektivavtal

for anställda i bolagen. Att avtalsverket under nu rådande förhållanden

skulle erhålla vidare befogenheter inom apoteksområdet kan ej accepteras.

Däremot har direktionen för sin del intet att erinra emot att avtalsverket

medverkar vid apotekarsocietetens avtalsförhandlingar med personalorganisationerna.

Med hänsyn till bl. a. Kungl. Maj :ts inflytande över läkemedelsprissättningen

ter sig en sådan medverkan icke onaturlig.

Sveriges farmacevtförbund, till vars yttrande SACO ansluter sig, yrkar

att den föreslagna lagen i avvaktan på resultatet av den pågående utredningen

om läkemedelsförsörjningen icke görs tillämplig på apoteksväsendet.

Forst sedan apotekens organisationsform slutligt fastställts finns det anledning

ta ställning till i vilken ordning förhandlingarna bör föras.

Frågan om prästerskapets inordnande under lagförslaget behandlas av

kammarkollegiet. Kammarkollegiet framhåller, att prästlönereglementet är

tillämpligt på vissa präster som icke är anställda hos pastorat, nämligen

ärkebiskopen och övriga biskopar, kyrkoherdar i svenska församlingar i

utlandet, kyrkoherden för samer, garnisonspastorn i Boden, stifts- och

kontraktsadjunkter samt pastoratsadjunkter — samtliga helt avlönade med

kyrkofondsmedel. Något tvivel torde icke råda om att den föreslagna lagen

äger tillämpning på församlingsprästerna. Däremot synes lagen icke bli

tillämplig på övriga med kyrkofondsmedel avlönade präster, häri inbegripet

kyi koherdar för döva, vilka visserligen icke är underkastade prästlönereglementet

men vilkas avlöningskostnader i sista hand bestrids från kyrkofonden.

Då denna kategori präster ej heller är att hänföra under statsI

jänstemannalagen, synes frågan om vilken myndighet, som har att förhandla

med organisation, som företräder dessa präster såsom arbetstagare,

icke vara tillfredsställande klarlagd. Kammarkollegiet anser det önskvärt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

att sådana regler tillskapas, att samma ordning i förevarande hänseende

blir gällande för församlingspräster och övriga präster. Domkapitlet i Uppsala

anser likaledes, att avtalsverket bör företräda arbetsgivarsidan även beträffande

andra präster än församlingspräster, t. ex. biskopar samt stifts-,

kontrakts- och pastoratsadjunkter.

Beträffande lagens tillämpning på nykterhetsvårdsanstalterna framhåller

socialstyrelsen, att vissa sådana anstalter, bl. a. de som drivs av Stockholms

stad, Göteborgs stad, Gävle stad och Gävleborgs läns landsting, icke

är medlemmar av Nykterhetsvårdens anstaltsförbund och att någon överenskommelse

icke torde ha träffats om att civildepartementet skall omhänderha

förhandlingsverksamheten för dessa anstalter. Styrelsen förordar, att

avtalsverket får befogenhet att föra förhandlingar även i fråga om personalen

vid dessa anstalter. Styrelsen anser sig icke kunna bedöma, om bestämmelsen

i 1 § av lagförslaget kan tolkas så att avtalsverket äger sluta

och uppsäga kollektivavtal för befattningshavare vid nykterhetsvårdsanstalter,

vilkas huvudmän icke är anslutna till anstaltsförbundet.

Municipalsamhälle kan enligt kammarkollegiets mening knappast ha sådana

arbetstagare i sin tjänst som avses i lagförslaget. Motsvarande invändning

synes kunna göras i fråga om tingslag, vars uppgift är att sörja för

tingshusbyggnadsskyldighetens fullgörande inom sitt område.

1 anslutning till förslaget om skyldighet för arbetsgivaren

att från avtalsverket inhämta föreskrifter och anvisningar

om tillämpning av avtal (4 § andra punkten) anför Svenska

stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Förhunden godtar den skyldighet

som åläggs kommun att i tveksamma fall inhämta föreskrifter eller

anvisningar om tillämpningen av kollektivavtal som slutits av avtalsverket

eller av bestämmelser som verket utfärdat. Förbunden vill dock framhålla

vikten av att avtalsverket erhåller sådana resurser, att verket snabbt

kan lämna direktiv och information då kommun hänvänder sig till verket.

Vidare bör kommuns skyldighet att inhämta handlingsföreskrifter motsvaras

av en, lämpligen i instruktion fastslagen, förpliktelse för avtalsverket att

lämna för kommun bindande anvisningar, så snart kommunen begär detta.

Fn sådan förpliktelse ter sig naturlig också mot bakgrunden av att verket

enligt förslagen skall företräda kommun i avtalstvister. Stockholms stads

lönenämnd gör ett liknande uttalande. Även Svenska pastoratens riksförbund

understryker betydelsen av att avtalsverket får tillräckliga resurser för att

snabbt kunna besvara förfrågningar från kommunerna rörande avtalstilllämpningen.

I annat fall torde — då det gäller de kyrkliga kommunerna —

frågorna komma att ställas till domkapitlen eller pastoratsförbundets

kansli. Detta är, framhåller förbundet, givetvis icke lämpligt bl. a. med hänsyn

till önskvärdheten av enhetlig avtalstillämpning. Riksförsäkringsverket

anser, all det inte bör ankomma på försäkringskassa utan på riksförsäk
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

ringsverket att frän avtalsverket i förekommande fall inhämta föreskrifter

och anvisningar om tillämpningen av avtal rörande försäkringskasseanställda.

I några remissyttranden upptas frågan vem som skall svara för kostnaderna

i rättstvist inom lagens tillämpningsområde. Svenska

stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anför härom. Spörsmålet

är mycket väsentligt. Kostnaderna för kommunen torde utgöras av dels

motpart tillerkända belopp, dels egna rättegångskostnader eller motsvarande

kostnader vid uppgörelse utom domstol. Motpart tillerkända belopp

kan i huvudsak utgöras dels av förmån som enligt avtal skolat utgå

till arbetstagare, dels av skadestånd för ekonomiska eller ideella skador

uppkomna t. ex. i anledning av brott mot kollektivavtal, dels slutligen av

ersättning för motpartens rättegångskostnader (motsvarande). Med hänsyn

till de befogenheter som tillkommer avtalsverket och de motsvarande

skyldigheter som ålagts kommun anser förbunden det orimligt att kommun,

som fullgjort sina skyldigheter enligt lagen, belastas med utdömda

skadestånds- och rättegångskostnader. Förbunden yrkar därför, att nämnda

kostnader ersätts genom särskilt bidrag av statsmedel till kommunen.

Även de kostnader kommunen haft för egen del för förberedelse och talans

utförande i samband med rättstvist bör ersättas genom särskilt statsbidrag.

Avsteg härifrån bör ske endast i de fall kommun genom att icke följa anvisning

från avtalsverket framkallat rättstvisten. Förbunden förutsätter att

dessa frågor löses i samband med behandlingen av lagförslagen. Svenska

landstingsförbundet och Stockholms stads lönenämnd uttalar sig i samma

riktning. Svenska pastoratens riksförbund framhåller, att lönetvister f. n.

handläggs i administrativ ordning utan kostnader för parterna men att det

förhandlings- och rättegångsförfarande, som i fortsättningen skall komma

till användning, kan komma att medföra avsevärda kostnader. Riksförbundet

utgår ifrån att avtalsverket kommer att svara för dessa kostnader. I

vart fall de kyrkliga kommunerna har i regel ringa ekonomisk bärkraft och

det kan inte anses som en godtagbar konsekvens av den nya lagstiftningen

att en kommun skall svara för kostnaderna i en tappad tvist med en personalorganisation

där kommunen endast följt avtalsverkets föreskrifter eller

anvisningar.

Förslaget om rätt för avtalsverket att överlåta sina

befogenheter behandlas i några remissyttranden. Svenska stadsförbundet

och Svenska kommunförbundet ifrågasätter starkt, om avtalsverket

bör överlåta till kommun att föra förhandling. Förbunden framhåller, att åtskilliga

av de förhandlingsfrågor, som enligt förslaget skall handläggas av

avtalsverket, torde komma att beröra endast enstaka kommuner eller ett

mindre antal kommuner. Detta gäller främst i fråga om rättstvister, men

även vissa intressetvister kan ha mycket begränsad räckvidd sedda från

avtalsverkets synpunkt. Det är förbundens erfarenhet från det kommunala

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Knngl. Maj.ls proposition nr 153 år 1965

lörhandlingsområdet, att det i sådana fall kan vara lämpligt att de lokala

parterna själva förhandlar. Från denna synpunkt kunde det tyckas vara

ändamålsenligt att avtalsverket, såsom föreslås, kan delegera sin förhandlingsrätt

till kommunen. Med de behörighetsregler som förslaget innehåller

finner förbunden det emellertid synnerligen tveksamt huruvida och i vilken

utsträckning detta bör ske. Kommun saknar ju dessutom helt inilytande

över det centrala förhandlingsarbete som bedrivs av avtalsverket. Under

sådana förhållanden måste det te sig utomordentligt vanskligt för den enskilda

kommunen att överta förhandlingsansvaret i en detaljfråga, då

man samtidigt ej har kännedom om eller kan överblicka förhandlingskomplexet

i dess helhet. Förbunden vill därför allvarligt ifrågasätta lämpligheten

av att avtalsverket överlåter förhandlingsbefogenhet till kommun. I

varje fall bör eu sådan delegation icke kunna ske om kommunen motsätter

sig det. Om delegation kommer till stånd, bör avtalsverket, om kommunen

så önskar, t. ex. genom tjänsteman hos verket lämna biträde vid den lokala

lörhandlingen. Inom kommunförbundens förhandlingsområde brukar förbunden

i stor utsträckning biträda vid lokal förhandling genom att tjänsteman

från förbundens förhandlingsavdelningar är närvarande vid förhandlingen.

Om avtalsverket icke lämnar motsvarande förhandlingsbiträde, kommer

kommunerna antagligen att begära sådant biträde från förbunden,

vilket torde vara mindre lämpligt, eftersom förbunden icke är part inom

detta förhandlingsområde. Stockholms stads lönenämnd framhåller, att den

föreslagna rätten att delegera befogenhet att förhandla avser såväl intressefrågor

som rättstvister. Med hänsyn till att förhandlingsverksamheten redan

nu i allt väsentligt är centraliserad blir utrymmet för lokala förhandlingar i

intressefrågor synnerligen begränsat. Erfarenheten visar emellertid att frågor

av detta slag, som överlämnats till lokal reglering, ofta varit svåra att

lösa, när de behandlats isolerade från övriga anställningsvillkor. För staden

torde det därför allmänt sett vara till fördel alt de överenskommelser

avtalsverket träffar för ifrågavarande personalgrupper syftar till en så fullständig

reglering av avtalsområdet som möjligt. Från kommunal synpunkt

är det önskvärt alt avtalsverket samråder med vederbörande kommunala

förhandlingsorgan om avgränsningen av ämnesområdet för de centrala förhandlingarna.

När det gäller rättstvister förutsätter lönenämnden, att avtalsverket

vid förekommande lokala förhandlingar biträder kommunen i

den omfattning kommunen så önskar. För landstingens del torde bestämmelsen,

framhåller Svenska landstingsförbundet, komma att beröra lärarpersonal,

en arbetstagargrupp som omfattar 2—3 procent av de landstingsanställda.

Det är förbundets erfarenhet att antalet intressetvister beträffande

denna arbetstagargrupp är ringa. Förbundet framhåller vidare att kommunerna

kommer att sakna inflytande på de förhandlingar som avtalsverket

skall föra. Förbundet ifrågasätter därför, om behov föreligger av bestämmelsen.

Ett skäl för att tillförsäkra avtalsverket rätten att överlåta be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

fogenhet till kommun att handlägga vissa avtalsfrågor skulle vara att en

del intressetvister har en begränsad räckvidd och i huvudsak berör det lokala

planet. Dessa tvister torde utgöra ett ringa antal och kommun torde

icke sällan sakna erfarenhet av förhandlingsarbete. Även Svenska pastoratens

riksförbund förutsätter, att möjligheten att överlåta befogenhet till

kommun eller annan kommer att tillämpas restriktivt. Huvudparten av de

kyrkliga kommunerna torde, framhåller riksförbundet, sakna möjlighet att

träda i avtalsverkets ställe. Avtalsverkets eventuella delegation av sina befogenheter

bör givetvis icke få till följd, att kommunförbunden — med eller

utan tillämpning av den kommunala delegationslagen — skall träda in inom

verkets avtalsområde. För att undvika dylika konsekvenser torde det bli

erforderligt med samråd mellan avtalsverket och kommunförbunden innan

befogenhetsöverlåtelse sker.

Vad beträffar skogsvårdsstyrelseområdet anser skogsstyrelsen praktiska

skäl tala för att styrelsen på detta område får samma befogenheter som

enligt 1 § kungörelsen om vissa statliga kollektivavtal m. in. tillkommer

central förvaltningsmyndighet i fråga om arbetstagare hos staten. Enligt

denna paragraf skall kollektivavtal om anställnings- eller arbetsvillkor för

arbetstagare som ej är tjänstemän normalt slutas av den centrala förvaltningsmyndigheten,

där sådan finns. Även vissa andra befogenheter på avtalsområdet

tillkommer den centrala förvaltningsmyndigheten. Inom skogsvårdsstyrelseorganisationen

tillämpas f. n. dels fyra för organisationen

speciella kollektivavtal, nämligen avtal med Svenska skogsarbetareförbundet

för de vid skogsvårdsstyrelserna anställda förmännen, avtal med samma

förbund rörande arbete i skogsplantskolor, avtal med samma förbund

rörande skogliga beredskapsarbeten samt avtal med Svenska lantarbetareförbundet

rörande arbete i skogsplantskolor i södra Sverige, dels ett antal

s. k. hängavtal till kollektivavtal på bl. a. skogsbrukets område. Samtliga

avtal av detta slag har sedan år 1946 slutits av styrelsen. Vidare har styrelsen

utfärdat erforderliga föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen

av avtalen.

Vad gäller de allmänna försäkringskassorna anser Statstjänarkartellen

att avtalsverket lämpligen bör till riksförsäkringsverket överlämna uppgiften

att handha förhandlingsverksamheten beträffande de befattningshavare

hos kassorna, som tillsätts och entledigas av riksförsäkringsverket. En dylik

anordning är enligt Statstjänarkartellens mening rationell med hänsyn till

riksförsäkringsverkets ställning såsom tillsynsmyndighet för de allmänna

försäkringskassorna. Även från praktiska synpunkter förefaller det lämpligt

att riksförsäkringsverket bibehåller sin ställning som förhandlande part. Då

kan t. ex. en smidig samordning lättare anordnas med den förhandlingsverksamhet

som rör den övriga och större delen av försäkringskassetjänstemännen.

Enligt Statstjänarkartellens erfarenhet är en sådan samordning arbetsbesparande

och rationell och bör därför bibehållas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

Försäkringskassornas förhandlingsorganisation understryker vikten av

samarbete mellan avtalsverket och organisationen och utgår från att organisationen

även framdeles kommer att höras innan avtal träffas för försäkringskassornas

personal.

Önskemål om en sådan ordning bottnar icke enbart i att försäkringskassornas

styrelser genom förhandlingsorganisationen vill säga sin mening om

villkoren för de tjänstemän, vilka direkt beröras av den föreslagna lagändringen.

Enligt senast tillgänglig statistik (1 oktober 1964) berördes endast

158 av totalt 7 808 anställda i försäkringskassorna av de villkor, som bestämdes

av riksförsäkringsverket. För övriga upprättade förhandlingsorganisationen

avtal. Eftersom förhandlingsorganisationens andel i totala antalet

anställda i stort sett torde komma att bestå och huvudparten av de

försäkringskasseanställdas lönekostnader även i fortsättningen kommer

att kunna härledas till avtal, som upprättats av förhandlingsorganisationen,

kan villkoren för de tjänstemän, som omfattas av lagförslaget, icke enbart

bestämmas med utgångspunkt från att ett visst samband kan råda mellan

dessa tjänstemän och vissa grupper av statstjänstemän. Det är lika angeläget

att sambandet mellan av lagförslaget berörda tjänstemän och övriga

tjänstemän i försäkringskassorna beaktas och torde även detta utgöra skäl

för att förhandlingsorganisationen skall få framföra sina synpunkter på de

villkor, vilka skali gälla för tjänstemän, som omfattas av lagförslaget.

Även riksförsäkringsverket framhåller, att Försäkringskassornas förhandlingsorganisation

hör ha möjlighet att närvara vid förhandlingar om arbetsvillkoren

för de ifrågavarande försäkringskassetjänstemännen.

Nykterlietsvårdens anstaltsförbund understryker alt förbundets förhandlingsdelegation

bör utnyttjas av avtalsverket.

Innan civildepartementet den 24 mars 1964 övertog förhandlingsverksamheten,

ombesörjdes denna av förbundets förhandlingsdelegation med biträde

av särskild sakkunnig samt med representanter för socialstyrelsens

nykterhetsvårdsbyrå som observatörer. Denna ordning fungerade tillfredsställande.

Förbundets organisation jämte förhandlingsdelegationens speciella

kännedom om förhållandena på anstalterna var i denna verksamhet

ytterst värdefull. Vid överenskommelsen den 24 mars 1964 förutsattes att

denna sakkunskap alltfort på ett objektivt sätt skulle utnyttjas vid förhandlingarna.

I några remissyttranden förordas vissa redaktionella ändringa

r i lagförslaget eller görs — utöver vad som redan redovisats — uttalanden

om den närmare innebörden av vissa bestämmelser.

Beträffande 1 § av den föreslagna nya lagen förutsätter arbetsdomstolens

ordförande att uttrycket »anställnings- eller arbetsvillkor» använts i en vidsträckt

mening och avser att rymma även regler om annat än de enskilda

arbetsavtalen exempelvis regler om kollektivavtals giltighetstid, uppsägning

av kollektivavtal samt förhandlingsordning. Arbetsdomstolens ordförande

anmärker vidare, att ordet »äger» icke tillfredsställande klargör att

fråga är om ett legalt ställföreträdarskap för avtalsverket och en motsvarande

begränsning i förhållande till staten i kommunernas och övriga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

offentliga rättssubjekts rättshandlingsförmåga. Sistnämnda påpekande gör

även statens lönenämnd, som också anser att orden »rätt för» i rubriken till

lagen icke ger ett fullt klart uttryck för vad som avses.

Apotekarsocieteten framhåller att apoteken, med hänsyn till det sätt på

vilket lagens tillämpningsområde angetts i 1 §, icke kan anses vara omfattade

av lagförslaget. Sveriges farmacevtförbund och SACO anför i denna

fråga, att det av lagförslaget icke kan utläsas att det skall omfatta apoteksväsendet,

eftersom endast offentliga arbetsgivare uppräknas i lagförslaget.

Statens personalpensionsverk anför beträffande 1 §.

Man torde få räkna med att nya grupper av icke-statligt anställda kan

komma att införas under den statliga personalpensioneringen. Övergångsbestämmelsen

till lagen är då ej tillämplig. Är huvudmannen annan än

kommun eller vad därmed enligt 1 § skall likställas, kommer gruppen ej

heller in under lagens tillämplighet med mindre lagen ändras. Möjligen

skulle i samband med utvidgning av den statliga personalpensioneringen

kunna vid sidan av lagen föreskrivas som villkor för anslutningen, att statens

avtalsverk skall för huvudmannens räkning omhänderha pensionsförhandlingarna

eller eljest reglera arbetstagarnas pensionsförhållanden. Pensionsverket

ifrågasätter emellertid om inte i stället 1 § i lagen bör utformas

så, att en dylik grupp kan omfattas av lagen under förutsättning att fråga

är om anställningsvillkor, som enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen

skall fastställas under medverkan av Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer. För en omarbetning torde även tala önskvärdheten

att undvika den obestämdhet som vidlåder uttrycket »allmän inrättning».

TCO-S ifrågasätter behovet av den föreslagna 2 §'' och yttrar i anslutning

härtill. Bestämmelsen synes i huvudsak vara en kodifiering av arbetsdomstolens

praxis att arbetsgivare skal! tillämpa kollektivavtalets villkor även

på arbetstagare som står utanför avtalet, t. ex. oorganiserade. Denna praxis

innefattar dock icke någon rätt för den icke avtalsbundne arbetstagaren

att själv rikta anspråk mot arbetsgivaren t. ex. för att utfå avtalsenlig lön.

Talerätt tillkommer endast avtalsslutande organisation. TCO-S ifrågasätter,

om icke lagförslaget i detta avseende kan medföra en »sådan ändrad rättsställning,

att oorganiserad arbetstagare inför allmän domstol kan åberopa

en laglig rätt att få ut avtalade förmåner». Om detta antagande är riktigt,

vill TCO-S för sin del uttala betänkligheter mot förslaget. Det kan för

övrigt — mot bakgrunden av praxis i arbetsdomstolen — ifrågasättas, om

icke bestämmelsen helt kan utgå ur lagtexten.

Det föreslagna stadgandet i 3 § att beslut om lockout eller annan stridsåtgärd

meddelas av avtalsverket berörs av arbetsdomstolens ordförande

som yttrar. Eftersom den föreslagna lagstiftningen tar sikte endast på det

interna förhållandet mellan stat och kommun m. fl., torde en lockout som

beslutas av kommun i strid mot föreskriften i 3 § icke enbart på grund

härav kunna anses otillåten jämlikt bestämmelsen i 3 § kommunaltjänstemannalagen

om att lockout må vidtas, om annat ej följer av lag eller avtal.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

Beträffande den i 8 § föreslagna delegationsrätten framhåller arbetsdomstolens

ordförande, att delegationsrätten enligt orden gäller ntan begränsningar

men att den inskränkningen dock får antas skola gälla, att avtalsverket

icke får till kommun helt överlåta att sluta kollektivavtal för arbetstagare,

vilkas anställnings- eller arbetsvillkor enligt beslut av riksdagen

skall fastställas under medverkan av Konungen eller myndighet, som Konungen

bestämmer.

I fråga om den föreslagna övergångsbestämmelsen till den nya lagen

framhåller arbetsdomstolens ordförande, att bestämmelsen efter orden kan

innebära att däri angivna arbetstagare kommer att utan begränsning i tiden

omfattas av lagen men att detta icke kan antas vara meningen; fråga

vore i så fall icke om en övergångsbestämmelse och den borde då ha sin

plats i själva lagtexten. Bestämmelsen bör därför utformas på sådant sätt

— exempelvis genom en tidsangivelse — att därav framgår, när dess verkningar

upphör.

De förslag till ändring av särskilda författningar som

framlagts i departementspromemorian behandlas i några remissyttranden,

huvudsakligen från formella synpunkter.

Statens lönenämnd, Svenska pastoratens riksförbund in. fl. framhåller,

att några av ifrågavarande författningar, t. ex. 44 §'' ecklesiastika boställsordningen,

anger vilka avlöningsförmåner befattningshavaren äger rätt till. I

sådana fall bör lagtexten ändras och ersättas med ett mera neutralt uttryck

t. ex. »anställnings- eller arbetsvillkor».

TCO-S hemställer, att det i ett par av författningsförslagen använda uttrycket

»fastställas under medverkan av» ersätts med uttryck, som klart

anger att villkoren skall regleras genom avtal.

Departementschefen

F. n. regleras de ekonomiska anställningsvillkoren för ett stort antal

grupper icke-statliga tjänstemän i allmän tjänst genom bestämmelser i

statliga avlöningsreglementen och andra författningar. Denna reglering bygger

på överenskommelser som träffats mellan staten, som regel företrädd

av chefen för civildepartementet, och tjänstemännens organisationer. Enligt

den nya lagstiftningen om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt,

vilken träder i kraft den t januari 11)66, får dessa tjänstemän samma rätt

som övriga arbetstagare att förhandla om lön, pension och övriga ekonomiska

villkor samt alt träffa kollektivavtal om dessa villkor. Den förhandlingsverksamhet

som hittills bedrivits i civildepartementet har den 1 juli

1965 i överensstämmelse med riksdagens beslut överflyttats till statens avtalsverk.

Vid framläggandet av förslaget till sistnämnda reform uttalade

min företrädare (prop. 1965:77 s. 26), att avtalsverkets förhandlingar för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

icke-statliga arbetstagare borde kunna utmynna i kollektivavtal som är

bindande för arbetsgivaren. Mot detta uttalande gjordes ingen1 erinran under

riksdagsbehandlingen (SU 106, rskr 296).

i överensstämmelse med vad sålunda förutsatts har i departementspromemorian

t öreslagits en särskild lag, som ger avtals verket ställning som

arbetsgivarens ställföreträdare. Enligt förslaget skall det ankomma på avtalsverket

att förhandla samt sluta och uppsäga kollektivavtal på arbetsgivarens

vägnar och att även i övrigt företräda denne i vissa hänseenden. Förslaget

har i princip godtagits av samtliga remissinstanser. Även jag anser,

att förslaget innebär en lämplig lösning. Samtidigt som det nära ansluter

sig till den hittills tillämpade ordningen på detta område sker genom förslaget

en anpassning till det ändrade rättsläge som uppkommer vid ikraftträdandet

av den nya förhandlingsrättslagstiftningen.

Vad angår de befogenheter som bör tillkomma avtalsverket utöver rätten

att törhandla samt sluta och uppsäga kollektivavtal på arbetsgivarens vägnar

innebär förslaget, att avtalsverket som arbetsgivarens ställföreträdare

beslutar om lockout och för talan i rättstvist m. in. vid och utom domstol.

Förslaget innebär vidare, att arbetsgivaren vid avtalslillämpningen skall

följa föreskrifter och anvisningar som avtalsverket utfärdat. Även i dessa

delar- har förslaget biträtts av remissinstanserna och jag föreslår, att avtalsverket

får också dessa befogenheter.

Såsom framhålls i departementspromemorian innebär förslaget, att de

rättshandlingar avtalsverket företar med stöd av lagen medför samma rättsverkningar

för arbetsgivaren som om denne själv företagit dem. Det rättsförhållande

som grundläggs genom handlingen uppstår sålunda omedelbart

mellan arbetsgivaren, å ena, samt arbetstagarna och deras organisationer,

å andra sidan. Såsom parter i rättsförhållandet har arbetsgivaren och

arbetstagarsidan alt vända sig direkt mot varandra med sina anspråk; avtalsverket

står däremot utanför det genom dess rättshandling uppkomna

rättsförhållandet. Att avtalsverket får ställning som ställföreträdare för

arbetsgivaren medför att denne får bära ansvaret för de rättshandlingar avtalsverket

företar på hans vägnar. Såsom arbetsdomstolens ordförande

anmärkt kan arbetsgivaren alltså icke med framgång såsom ursäkt för att

han åsidosatt en bestämmelse i ett av avtalsverket träffat kollektivavtal åberopa,

att han töljt av avtalsverket utfärdade föreskrifter eller anvisningar.

Av det anförda följer, att arbetsgivaren icke äger företa sådan rättshandling

som i lagen förbehållits avtalsverket. Denna begränsning i arbetsgivarens

befogenheter gäller emellertid endast i förhållande till avtalsverket som

företrädare för staten, däremot ej i förhållande till arbetstagarsidan. Om

exempelvis eu kommun i strid mot lagen sluter ett kollektivavtal, bör sålunda

enbart denna omständighet icke föranleda att avtalet blir ogiltigt. En

annan sak är att kommunens beslut att ingå avtalet kan komma att undanröjas

efter besvär.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

Med hänsyn till önskvärdheten av att enhetliga anställnings- och arbetsvillkor

gäller för tjänster av samma slag bör arbetsgivare, som är bunden :fv

kollektivavtal, vara skyldig att inom yrkesgrupp och område som avses i

avtalet tillämpa detta även på arbetstagare, som icke omfattas av avtalet

eller annat tillämpligt kollektivavtal. Såsom föreslås i promemorian bör

lagen innehålla ett särskilt stadgande härom. Stadgandet ansluter sig till

den inom kollektivt reglerade arbetsområden gängse regeln att kollektivavtalets

förmåner, om annat ej avtalas, förutsätts utgå även till oorganiserade

arbetstagare. Denna regel binder arbetsgivaren endast i förhållande till motparten

dvs. den avtalsslutande organisationen och medlemmarna i denna.

Genom det här förordade stadgandet blir arbetsgivaren även i förhållande

till staten skyldig att iaktta regeln. Av vad jag tidigare anfört om rättsverkningarna

av den föreslagna lagen följer, att stadgandet icke, såsom ifrågasatts

av någon remissinstans, avser att direkt reglera de oorganiserade

arbetstagarnas förmåner. Om mer än ett kollektivavtal gäller för samma

yrkesgrupp och område, bör avtalsverket, såsom föreslås i promemorian,

ha befogenhet att bestämma vilka villkor som skall gälla för sådan arbetstagare

inom yrkesgruppen och området som icke omfattas av någotdera

avtalet. Kritik häremot har framförts av Svenska landstingsförbundet. Gentemot

vad förbundet anfört vill jag framhålla, att kommun självfallet har att

pröva om de anställnings- eller arbetsvillkor varom är fråga skall regleras

enligt föreskrifterna i den föreslagna lagen men att kommunen, om så befinnes

vara fallet, har att till avtalsverket hänskjuta frågan vilka villkor

som skall tillämpas.

Enligt promemorieförslaget avser lagen sådana anställnings- och arbetsvillkor

för arbetstagare hos kommun som enligt lag eller särskilt beslut av

riksdagen skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj :t eller myndighet

som Kungl. Maj :t bestämmer. Med kommun likställs i förslaget landstingskommun,

municipalsamhälle, kommunalförbund, tingslag, församling,

kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse, hushållningssällskap, allmän försäkringskassa

och annan allmän inrättning. Det sålunda föreslagna sättet

att bestämma lagens tillämpningsområde bär i allmänhet godtagits av remissinstanserna

och jag ansluter mig till denna lösning. Med särskilt beslut

av riksdagen avses bl. a. det fall att riksdagen som villkor för statsbidrag

till icke-statlig offentlig verksamhet uppställer, att arbetstagares anställningsvillkor

skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet

som Kungl. Maj :t bestämmer. Avsikten är alltså icke att avtalsverket

skall utöva förhandlingsrätten för alla arbetsgivare som uppbär statsbidrag.

Endast om riksdagen föreskrivit, att Kungl. Maj:t eller myndighet

som Kungl. Maj:t bestämmer skall medverka vid reglering av anställningsvillkoren,

får avtalsverket befogenhet att företräda arbetsgivaren. Jag är

medveten om att tvekan kan uppkomma om innebörden av uttrycket allmän

inrättning. Detta torde emellertid i praktiken inte medföra några olägcn
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 är 1(165

heter, eftersom det ankommer på riksdagen att meddela beslut som avses

i*iet föreslagna stadgandet. Riksdagen lär icke komma att besluta om statlig

medverkan vid lönesättningen på andra områden än sådana där dylik

medverkan framstår som rimlig med hänsyn till arbetsgivarens ställning

och uppgifter.

I några remissyttranden har gjorts uttalanden rörande lagens tillämplighet

på vissa grupper av arbetsgivare. Sålunda har bl. a. Apotekarsocieteten

gjort gällande, att apoteken icke kan inbegripas under uttrycket allmän inrättning.

Med anledning härav erinrar jag om att apotekens verksamhet i

betydande utsträckning är statligt reglerad. Riksdagen har år 1963 fattat

principbeslut om att staten skall inträda som avtalsslutande part i fråga om

löne- och pensionsförmåner för de apoteksanställda och chefen för civildepartementet

har fått Kungl. Maj :ts bemyndigande alt förhandla om löneoch

pensionsförmåner för denna personal. Med hänsyn härtill anser jag för

min del, att apoteken är allmänna inrättningar i lagens mening och att de

omfattas av lagen.

I ett par yttranden behandlas frågan om avtalsverkets medverkan vid

förhandlingar om anställnings- eller arbetsvillkoren för nykterhetsvårdsanstalternas

personal. Något riksdagsbeslut om Kungl. Maj :ts eller statlig

myndighets medverkan vid dessa förhandlingar föreligger icke. Nykterhetsvårdens

anstaltsförbund anser, att avtalsverket bör överta förhandlingarna

för personalen vid anstalter som tillhör förbundet; på arbetsgivarsidan

ombesörjs dessa förhandlingar f. n. av företrädare för civildepartementet

efter överenskommelse med anstaltsförbundet. Vad angår anstalter som icke

tillhör förbundet föreslår socialstyrelsen, att avtalsverket övertar förhandlingarna

även för dessa anstalters personal. För egen del har jag intet att invända

mot dessa förslag under förutsättning att anstalterna biträder dem.

Intill dess riksdagen beslutat om formerna för reglering av den här berörda

personalens löner m. in., bör frågan om avtalsverkets medverkan i förhandlingarna

kunna lösas genom överenskommelse mellan staten och anstalterna.

Frågan om avtalsverkets behörighet att förhandla om anställnings- och

arbetsvillkor för olika grupper av svenska kyrkans prästerskap har berörts

i ett par remissyttranden. Såsom kammarkollegiet anmärkt blir lagen tilllämplig

på församlingsprästerna. Uppsala domkapitel anser, att avtalsverket

bör företräda arbetsgivarsidan även i fråga om övriga präster dvs. biskopar,

stifts-, kontrakts- och pastoratsadjunkter m. fl. Jag ansluter mig i princip

härtill. Regleringen av avtalsverkets kompetens såvitt gäller andra präster

än församlingsprästerna torde ankomma på Kungl. Maj :t.

Kammarkollegiet har anmärkt, att municipalsamhälle och tingslag icke

har sådana arbetstagare för vilka anställnings- eller arbetsvillkoren fastställs

under medverkan av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet. I och för

sig är anmärkningen riktig. Det synes emellertid lämpligt att låta lagen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

35

avse samma grupper av arbetsgivare som kommunaltjänstemannalagen.

Genom att ge lagen ett dylikt relativt vidsträckt tillämpningsområde kan

man utan lagändring hänföra nya grupper av offentligt anställda arbetstagare

under lagen.

I flera yttranden berörs frågan vem som slutligt bör stå kostnaderna

i rättstvist. Kommunförbunden har gjort gällande, att staten som regel

bör svara för kommuns kostnader i rättstvist vid och utom domstol.

Om arbetsgivaren av domstol ålagts att ersätta motparten dennes rättegångskostnader

eller att utge skadestånd till motparten och kostnaderna

åsamkats arbetsgivaren utan dennes förskyllan, kan det vara skäligt att arbetsgivaren

får ersättning för dessa kostnader av statsmedel. Däremot bör i

princip arbetsgivaren själv slutligt svara för kostnader som hänför sig till

tvistens handläggning utom domstol. Några författningsbestämmelser om

skyldighet för staten att svara för kostnader i rättstvist synes emellertid

knappast kunna meddelas. På frågan om ersättning bör utgå inverkar,

förutom kostnadens beskaffenhet, olika faktorer såsom tvistefrågans art,

vem som gett upphov till tvisten och hur tvistefrågan handlagts på arbetsgivarsidan.

Fråga om ersättning av statsmedel torde därför få upptas från

fall till fall efter framställning från arbetsgivaren till Kungl. Maj :t. Innan

erfarenhet vunnits av den nya ordningen, anser jag mig icke böra hemställa

om anvisande av särskilda medel för dessa ändamål eller om bemyndigande

för Kungl. Maj :t att utanordna medel för bestridande av här avsedda kostnader.

Såsom framhålls i departementspromemorian bör Kungl. Maj :t själv

kunna handlägga fråga som enligt lagen tillhör avtalsverkets kompetensområde

och bör även kunna överlämna sådan fråga till annan statlig myndighet

än avtalsverket eller till arbetsgivaren. Vidare bör Kungl. Maj :t kunna

ge avtalsverket rätt att överlämna uppgift som ankommer på verket till annan

statlig myndighet eller till arbetsgivaren. Vad beträffar rätten att överlämna

ärende till arbetsgivaren har i några yttranden bl. a. från kommunförbunden

framhållits att denna rätt bör utnyttjas sparsamt. Jag är i stort

sett av samma mening. Avtalsverket bör sålunda icke få överlämna till arbetsgivaren

att handlägga fråga, som skall underställas Kungl. Maj :t eller

riksdagen. En dylik begränsning är redan föreskriven i instruktionen för

avtalsverket. Det är emellertid vanskligt att uppställa några ytterligare regler

i detta hänseende. Frågan om överlåtelse till arbetsgivaren att förhandla

har betydelse främst för lösning förhandlingsvägen av rättstvister. I sådana

tvister bör som regel förekomma förhandling på två plan, lokal förhandling

mellan de av tvisten närmast berörda parterna samt central förhandling mellan

dem som slutit kollektivavtalet. Vem som på arbetsgivarsidan lämpligen

bör föra en lokal förhandling i rättstvist inom det i lagen avsedda arbetsmarknadsområdet

beror av flera omständigheter bl. a. tvistefrågans betydelse

för andra parter samt arbetsgivarens vana vid sådana förhandlingar och re
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ds proposition nr 153 år 1965

surser att föra dem. Jag anser, att prövningen härav i första hand bör tillkomma

avtalsverket. Jag utgår från att avtalsverket kommer att fästa

stort avseende vid vederbörande arbetsgivares bedömande av frågan huruvida

uppdraget bör anförtros honom och att avtalsverket, där så är lämpligt,

låter sina tjänstemän delta i lokala förhandlingar eller på annat sätt biträder

arbetsgivare som behöver hjälp i förhandlingsarbetet. Jag vill allmänt

understryka vikten av samarbete i dessa frågor mellan avtalsverket

och arbetsgivarna.

Avtalsverket bör i sin verksamhet på förevarande område självfallet utnyttja

den kännedom om de särskilda förhållandena på olika förvaltningsområden

som arbetsgivarsammanslutningarna besitter. Exempelvis bör avtalsverket

i förhandlingsfrågor rörande apoteksanställda samarbeta med

Apotekarsocieteten. På t. ex. försäkringskasseområdet behövs samarbete med

vederbörande arbetsgivarorganisation även av den anledningen att förhandlingarna

på detta område förs av staten beträffande högre tjänstemän och av

arbetsgivarna själva beträffande övriga tjänstemän. Såsom Försäkringskassornas

förhandlingsorganisation förutsatt i sitt remissvar bör organisationen

liksom hitintills beredas tillfälle att framföra synpunkter, innan avtal

träffas om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana försäkringskassetjänstemän

som omfattas av lagförslaget. Jag vill emellertid framhålla att det

också synes lämpligt, att avtalsverket bereds tillfälle att framföra synpunkter

innan avtal träffas om villkoren för övriga försäkringskassetjänstemän.

Den här förordade lagen synes i huvudsak böra utformas i överensstämmelse

med den i departementspromemorian föreslagna lagtexten. Beträffande

vissa speciella frågor vill jag framhålla följande.

Såsom föreslås i promemorian kan uttrycket anställnings- eller arbetsvillkor

lämpligen användas som sammanfattande benämning på de anställningsfrågor

varmed avtalsverket har att ta befattning. Uttrycket, som

används även i stats- och kommunaltjänstemannalagarna, avser att omfatta

— förutom villkor som närmast rör de enskilda arbetsavtalen — frågor

om exempelvis kollektivavtals giltighetstid, uppsägning av kollektivavtal,

förhandlingsordning samt begränsning av rätten att vidta stridsåtgärder.

Vad beträffar stadgandet i 3 § om befogenhet för avtalsverket att besluta

om stridsåtgärd kan jag ansluta mig till vad arbetsdomstolens ordförande

yttrat om stadgandets innebörd. Om exempelvis en kommun beslutat lockout

i strid mot detta stadgande medför detta sålunda icke att stridsåtgärden

skall anses otillåten enligt 3 § kommunaltjänstemannalagen på den

grund att stridsåtgärden strider mot lag.

I enlighet med vad arbetsdomstolens ordförande påpekat bör övergångsbestämmelsen

tidsbegränsas. Begränsningen kan lämpligen bestämmas till

två år från lagens ikraftträdande, övergångsbestämmelsen omfattar uppen
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kunyl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

barligen icke sådana anställnings- eller arbetsvillkor som icke meddelats utan

endast godkänts av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet såsom fallet är med

vissa tjänstemän vid Sveriges utsädesförening och Svenska jägareförbundet.

Om den föreslagna lagen icke blir tillämplig på dessa tjänstemän på grund

av riksdagsbeslut enligt 1 §, bör avtalsverkets medverkan vid förhandling

rörande tjänstemännen kunna lösas genom överenskommelse mellan staten

och arbetsgivaren. Vad beträffar övergångsbestämmelsens tillämplighet på

pensionsområdet vill jag framhålla, att bestämmelsen icke blir tillämplig i

sådana fall då anslutningen till det statliga pensionssystemet icke innebär

en reglering av anställnings- eller arbetsvillkor rörande pension utan endast

har karaktären av pensionsförsäkring.

I lagtexten synes böra göras några mindre, formella jämkningar. Vidare

synes lagens rubrik böra ändras till lag om ställföreträdare för kommun vid

vissa avtalsförhandlingar m. m.

Såsom anmärkts i departementspromemorian bör vissa nu gällande författningar,

som innehåller bestämmelser rörande här avsedda arbetstagares

löneförmåner m. m., anpassas till den nya ordningen enligt vilken de offentliga

tjänstemännens anställningsförhållanden i princip regleras i avtal. De

av mig föreslagna ändringarna av dessa författningar ansluter sig med

smärre justeringar till de remitterade förslagen. Med anledning av TCO-S’

invändning mot det i vissa av dessa författningsförslag använda uttrycket

»fastställas under medverkan av» vill jag framhålla, att uttrycket endast

anger vem som i förhandlingsfrågor företräder arbetsgivarsidan.

En av de föreslagna följdändringarna avser 4 § förordningen angående

skogsvårdsstyrelser. I 7 § samma förordning förekommer en hänvisning till

bestämmelserna i allmänna verksstadgan den 7 januari 1955 (nr 3) i fråga

om åtal och disciplinär bestraffning. De där intagna bestämmelserna om

åtal och disciplinär bestraffning kommer att den 1 januari 1966 ersättas

av bestämmelser i annan författning. Det synes därför lämpligt att i detta

sammanhang ändra 7 § så, att hänvisningen ersätts av ett bemyndigande

för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser i motsvarande hänseende.

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1966.

Hemställan

I enlighet med del anförda har inom civildepartementet upprättats förslag

till

1) log om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar

771. 777.,

2) lag om undrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § prästlönekostnadslagen

den 29 juni 1951 (nr 570),

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 19il (nr 275)

om kyrkomusiker,

4) lag om ändrad lydelse av ii § ecklesiastika bostcillsordningen den 30

augusti 1932 (nr iOO),

5) förordning om ändrad lydelse av i och 7 §§ förordningen den 3 juni

1960 (nr 267) angående skogsvårdsstyrelser.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att antaga författningsförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Claes-W. Englund

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1965

39

Bilaga

Departementspromemorians förslag

till

Lag

om rätt i vissa fall för statens avtalsverk att företräda kommun m. fl.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Om sådana anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos kommun

varom avtal må träffas enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen skola

fastställas under medverkan av Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer, äger statens avtalsverk på kommunens vägnar föra förhandling

samt sluta och uppsäga kollektivavtal om villkoren eller eljest enhetligt

reglera dessa.

Med kommun likställas i denna lag landstingskommun, municipalsamhälle,

kommunalförbund, tingslag, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse,

hushållningssällskap, allmän försäkringskassa och annan allmän

inrättning.

2 §.

Kommun, som enligt 1 § är bunden av kollektivavtal, skall inom yrkesgrupp

och område som avses i avtalet tillämpa detta även på arbetstagare

som icke omfattas av avtalet eller annat tillämpligt kollektivavtal. Gäller

mer än ett kollektivavtal för samma yrkesgrupp och område, bestämmer

avtalsverket vilka villkor som skola tillämpas för arbetstagare som icke

omfattas av kollektivavtal.

3 §•

Beslut om lockout eller annan stridsåtgärd vid konflikt om anställningseller

arbetsvillkor som avses i 1 § meddelas av statens avtalsverk.

4 §.

Vid tillämpningen av kollektivavtal som statens avtalsverk slutit eller avtal

om anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse med sådant kollektivavtal

skall kommun följa föreskrifter och anvisningar som avtalsverket

meddelar. Saknas föreskrifter eller anvisningar, skall kommunen inhämta

sådana från avtalsverket.

5 §•

I tvist om avtal angående anställnings- eller arbetsvillkor som avses i 1 §

eller om påföljd för otillåten stridsåtgärd vid konflikt om sådant villkor

företrädes kommun såväl vid som utom domstol av statens avtalsverk.

6 §•

Bestämmelserna i 2 och 4 §§ gälla i tillämpliga delar även när statens avtalsverk

på annat sätt än genom kollektivavtal enhetligt reglerar anställnings-

eller arbetsvillkor som avses i 1 §.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

7 §•

Som arbetstagare skall vid tillämpningen av denna lag anses även den

som, utan att vara anställd hos kommun, utför arbete för kommunens

räkning och därvid till kommunen intager en beroende ställning av väsentligen

samma art som en arbetstagares till arbetsgivaren. Kommunen skall

anses som arbetsgivare enligt lagen.

8 §.

Konungen äger förordna att bestämmelse i denna lag om statens avtalsverk

i stället skall gälla annan statlig myndighet eller Konungen eller att

avtalsverket må överlåta befogenhet, som enligt lagen tillkommer verket,

till annan statlig myndighet eller till kommun.

9 §■

Närmare föreskrifter för tillämpning av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Befogenhet som enligt lagen tillkommer Konungen eller statens avtalsverk

gäller även annan grupp av arbetstagare än som avses i 1 § i den mån

anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare inom gruppen närmast före

lagens ikraftträdande regleras genom bestämmelse som meddelats av Konungen

eller statlig myndighet.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 5 0 : 95

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1965:43 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1965 s. 1 i texten