Sök i Ratio Lex

Angående omläggning av utbildningen av sjuksköterskor m. m

1965-10-22 · 96 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 92 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:161, Angående omläggning av utbildningen av sjuksköterskor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

1

Nr 161

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omläggning av

utbildningen av sjuksköterskor m. m.; given Stockholms

slott den 22 oktober 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs på grundval av ett betänkande av 1962 års utredning

angående sjuksköterskeutbildningen förslag om en väsentligt förbättrad

utbildning av sjuksköterskor. För alla blivande sjuksköterskor föreslås

en brett upplagd gemensam grundutbildning, som på fem terminer leder

fram till legitimation. För fullgörande av speciella arbetsuppgifter avses

härutöver tillkomma vidareutbildning, vilken 1962 års sjuksköterskeutredning

ämnar behandla i ett senare betänkande. Däri avser man att även

framlägga förslag om högre utbildning på sjukvårdens område, i första

hand för lärare och administrativa ledare.

För dem som genomgått viss närmare angiven grundläggande sjukvårdsutbildning

och därutöver har praktisk sjukvårdserfarenhet föreslås cn .särskild

avkortad studiegång.

Största möjliga intagningskapacitet vid sjuksköterskeskolorna bör enligt

propositionen eftersträvas.

I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete beträffande de

organisatoriska formerna för bedrivande av vårdyrkesutbildning och annan

1—Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 161

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

yrkesutbildning förutsätts i huvudsak nuvarande organisation av sjuksköterskeutbildningen

komma att bibehållas, dock med den ändringen att tillsynen

över utbildningen överflyttas från medicinalstyrelsen till skolöverstyrelsen

från och med den 1 januari 1966. Vidare föreslås, att Kungl. Maj:t

bör föranstalta om förhandlingar med vederbörande landstingskommuner

och landstingsfria städer om överförande av huvudmannaskapet för de nuvarande

statliga sjuksköterskeskolorna till kommunal huvudman.

Övergången till den nya sjuksköterskeutbildningen föreslås ske successivt

med början vårterminen 1966.

Till utbildningen föreslås statsbidrag utgå med 15 900 kr. per grupp om

15 elever och termin. Kostnaderna härför beräknas till 15,9 milj. kr., när

den nya utbildningsgången införts vid samtliga skolor och vid en total årlig

intagning av 3 000 elever. För budgetåret 1965/66 beräknas bidragskostnaderna

till 2,7 milj. kr. och för budgetåret 1966/67 till 13,3 milj. kr.

Till anskaffande av skollokaler, elevhem och första uppsättningen stadigvarande

undervisningsmateriel föreslås statsbidrag utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de för yrkesskolor gällande villkoren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 22 oktober 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Andersson, Lindström, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga om omläggning

av utbildningen av sjuksköterskor m. m. och anför.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Inledning

1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen (ledamöter överdirektören

Lennart Rydback, ordf., förbundssekreteraren Einar Binett,

landstingsdirektören Hans Gröndal, den 21 oktober 1963 ersatt med organisationssekreteraren

Inga Johnsson, professorn Gunnar Biörck, riksdagsmannen

Harald Kärrlander, direktören Ingegerd Zetterström-Lagervall och

rektorn Karin Lundgren; direktiv se 1963 års riksdagsberättelse s. 353) har

med skrivelse den 9 september 1964 avlämnat betänkandet Sjuksköterskeutbildningen

I. Grundutbildning (SOU 1964: 45).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av försvarets sjukvårdsstyrelse,

medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statskontoret,

statistiska centralbyrån, skolöverstyrelsen — efter hörande av vissa

länsskolnämnder — arbetsmarknadsstyrelsen, direktionen för karolinska

sjukhuset, direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala — efter hörande

av styrelsen för Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola — styrelserna

för statens sjuksköterskeskola, barnmorskeläroanstalten i Göteborg,

statens sj uksköterskeskolor i Stockholm och Norrköping, statens institut

för högre utbildning av sjuksköterskor samt centralskolan för specialutbildning

av barnsjuksköterskor, universitetskansler sämbetet — efter hörande

av universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet, 1960 års värnpliktsutredning,

1962 års försvarssjukvårdsutredning, utredningen rörande

vissa medicinska utbildningsfrågor m. in., 1962 års arbetspsykologutredning,

mentalsjukvårdens personaldelegation, yrkesutbildningsberedningen, samtliga

landstingskommuners förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Norrköping, Svenska kommunförbundet, Svenska

landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademiska

centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Svensk sjuksköterskeförening (SSF), Svenska kommunalarbetareförbundet,

statstjänarkartellen, Statens sjukhuspersonals förbund, Svenska barnmorskeförbundet,

Sveriges läkarförbund, Svenska läkarsällskapet, överstyrelsen

för Svenska röda korset, styrelserna för Sophiahemmets sjuksköterskeskola

i Stockholm, Betaniastiftelsens sjuksköterskeskola, Ersta diakonissanstalts

sjuksköterskeskola, Samariterhemmets sjuksköterskeskola

och Södra Sveriges sjuksköterskehems sjuksköterskeskola samt Sveriges

sjuksköterskeelevers förbund. Dessutom har Sveriges sociologförbund, Folkpartiets

ungdomsförbund och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn inkommit

med särskilda skrifter i ärendet.

I den följande redogörelsen berörs åtskilliga frågor, vilka inte fordrar beslut

av riksdagen men som redovisas för överblickens och sammanhangets

skull.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

5

Sj uksköterskcutbildningen. Grundutbildning

Nuvarande förhållanden

Den allmänna sjuksköterskeutbildningen

Utbildningen av sjuksköterskor i Sverige är f. n. organiserad i huvudsak

enligt de riktlinjer, som drogs upp av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen

(SOU 1948: 17).

Utbildningen bedrivs nu vid sammanlagt 34 sjuksköterskeskolor, varav 3

är statliga, en drivs gemensamt av staten och landsting, 20 tillhör landstingen,

4 drivs av städer utanför landsting och 6 av stiftelser eller sammanslutningar.

Sjuksköterskeutbildningen står under statlig kontroll. De tre statliga skolorna

står under överinseende av medicinalstyrelsen. De sjuksköterskeskolor,

som drivs av annan huvudman än staten, är godkända av medicinalstyrelsen

och står likaledes under styrelsens tillsyn och inspektion.

Gällande författningar och föreskrifter

För den under statens huvudmannaskap bedrivna utbildningen gäller stadgan

den 26 maj 1954 (nr 352) för statens sjuksköterskeskolor.

Bestämmelser angående statens godkännande av icke-statliga sjuksköterskeskolor

är givna i kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 341) med bestämmelser

angående statens godkännande av sjuksköterskeskolor.

Medicinalstyrelsen har 1951 fastställt normalreglemente för av staten godkänd

sjuksköterskeskola (ändringar 1952 och 1960).

Medicinalstyrelsen har vidare i cirkulär gett föreskrifter och anvisningar

rörande undervisningen vid godkända sjuksköterskeskolor (MF 1952: 129)

och angående sjuksköterskeelevernas praktiska utbildning (MF 1959: 5).

Normalplaner för den teoretiska undervisningen (kursplaner) vid sjuksköterskeskolorna

fastställdes av styrelsen 1955.

1 nträdesvillkoren och rekrgteringsförhållandena

För att vinna inträde såsom elev i statlig eller godkänd sjuksköterskeskola

fordras:

1. att vid lärokursens början ha uppnått en ålder av lägst 19 år, skolans

styrelse dock obetaget att i särskilt fall medgiva sökande, som fyllt 18 år,

att vinna inträde vid skolan;

2. att äga god hälsa samt vara fri från lyte, som skulle göra sökanden

olämplig såsom sjuksköterska; samt

3. att äga tillfredsställande allmänbildning och kunskapsförutsättningar

för att kunna väl tillgodogöra sig undervisningen vid skolan, vitsordade ge
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kiingl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

nom realexamen, avgångsbetyg från flickskola med normalskolekompetens,

folkhögskolekurs eller på annat sätt, som av skolans styrelse godkänns.

För sökande som genomgått folkhögskola eller försöksskolans (enhetsskolans)

högstadium har vissa kompletterande rekommendationer och bestämmelser

utfärdats.

Förutom de tre angivna inträdesvillkoren (ålder, hälsotillstånd och förkunskaper)

gäller enligt medicinalstyrelsens föreskrifter och anvisningar

att ha på tillfredsställande sätt genomgått den s. k. orienteringsperioden, en

provtid vanligtvis på 2—3 månader.

Utbildningens anordnande

Sjuksköterskeutbildning kan i regel påbörjas antingen höst eller vår

(mars resp. september). Den är uppdelad i allmänutbildning, som sträcker

sig över de två första åren och i allt väsentligt är densamma för samtliga

elever, och specialutbildning under tredje året för det specialområde inom

hälso- och sjukvården, som eleven tänker ägna sig åt.

Fullständig lärokurs vid sjuksköterskeskola skall —bortsett från orienteringsperioden

— omfatta en tid av minst 31 månader och högst 37 månader.

Genomgår elev centraliserad specialutbildning, kan utbildningstiden förlängas.

Under utbildningen skall elev under minst en månad per år åtnjuta

ferier, som inte inräknas i den fastställda utbildningstiden.

Vid ca 70 % av skolorna omfattar utbildningen 33 månader exklusive

ferier, men såväl längre som kortare tid förekommer.

Teoretisk undervisning skall anordnas fortlöpande under hela utbildningstiden.

Den meddelas dels i lärosalar och övningslaboratorier vid särskilt

anordnade teoretiska kurser under sammanhängande perioder, s. k.

teoretiska block eller läskurser, varvid eleverna inte deltar i sjuk- eller

hälsovårdsarbete, dels också i form av s. k. jämsidesundervisning under

praktisk utbildning på för ändamålet lämpade sjukhus och institutioner

ävensom i öppen vård

Antalet läskurser är tre. Den första ligger i utbildningens början och skall

omfatta minst tre månader, den andra (likaledes i allmänhet tre månader)

infaller under andra utbildningsåret och den tredje utgör avslutning på

utbildningstiden. Den tredje läskursen ligger sålunda efter specialutbildningen

och omfattar som regel omkring en månad.

Antalet undervisningstimmar per elev och läsdag var 1963 i medeltal omkring

fem vid var och en av läskurserna.

Under allmänutbildningens teoretiska del skall undervisningstimmarnas

minimiantal och fördelning på olika ämnesgrupper vara följande.

Tim
-

Ämnen

antal

Anatomi, fysiologi, patologi och ärftlighetslära inklusive laborationsövningar

Näringslära och dietik med praktiska övningar...........................

Bakteriologi och hygien inklusive laborationsövningar och studiebesök .....

75

36

65

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Invärtes medicinska sjukdomar med sjukvård slära ..............................■»

Hudsjukdomar och tuberkulos med sjukvårdslära ................................j

Barnavård, barnsjukdomar och epidemiska sjukdomar med sjukvårdslära .......... 40

Läkemedelslära ................................................................ 40

Obstetrik och gynekologi med sjukvårdslära m. m............................... 30

Kirurgiska sjukdomar med sjukvårdslära ........................................ 100

Ögon- samt öron-, näs- och halssjukdomar inklusive studiebesök .................... 14

Socialkunskap (socialmedicin och sociallagstiftning) inklusive studiebesök .......... 60

Sjukhusadministration och sjukhusekonomi. Arbetsledning å sjukhus inklusive studiebesök

............................................................................ 20

Psykologi inkl. undervisningsmetodik och arbetsledning samt psykiatri ............ 60

Sjukvårdens ledande principer och historia ...................................... 20

Utbildnings- och yrkesorientering .............................................. 20

Allmän hälso- och sjukvårdslära ................................................ 80

Undervisnings- och seminarieövningar i olika ämnen.............................. 40

800

För vart och ett av angivna ämnen har medicinalstyrelsen gett kursplan

med angivande av avsikten med undervisningen, anvisningar om kursens

uppläggning och metoder för undervisningen samt detalj anvisningar

om kursinnehåll.

Den praktiska delen av allmänutbildningen skall omfatta för samtliga

elever följande olika perioder.

Minimi
-

tid

Undervisning och praktik å inv.med. avd..................................... 3 mån.

Undervisning och praktik å kir.avd........................................... 3 »

Undervisning och praktik å op.avd. el. kir. pol................................. 2 »

Undervisning och praktik å barnbördsavd.................................... 2 »

Undervisning och praktik inom öppen vård .................................. 1 »

11 mån.

Därutöver omfattar allmänutbildningen för de elever, som skall ägna sig

åt någon gren av patientvård, följande perioder.

Minimi-

tid

Barnavård eller barnsjukvård ..................................

............ 2 mån.

Mentalsjukvård ................................................

............ 2 »

Epidemivård och vård av infektionssjukdomar eller tuberkulosvård

(sanatorium) 2 »

6 mån.

Viss jämkning beträffande sistnämnda perioder kan ske för att göra det

möjligt för elev att utan försening vinna inträde vid speciella skolor eller

kurser (centraliserad specialutbildning).

Efter allmänutbildningen erhåller eleven specialutbildning, som anordnas

antingen vid sjuksköterskeskolan och dess undervisningssjukhus eller vid

speciella skolor och kurser.

Specialutbildningen omfattar i regel 6—8 månader. Vid centraliserad utbildning

kan den i vissa fall gå upp till ett år eller mera (barnsjuksköterskeoch

barnmorskeutbildning). Specialutbildning ges inom följande områden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Medicinsk sjukvård] f specialutbildningen kan omfatta endera eller båda

Kirurgisk sjukvård || dessa vårdområden

Operationsarbete

Mentalsjukvård

Röntgenarbete

Barnsjukvård

Barnmorskearbete

Laboratoriearbete

Specialutbildning i mentalsjukvård erhålls vid central högre kurs i mentalsjukvård

i Uppsala eller Lund (6 män.).

Specialutbildning i barnsjukvård erhålls genom att bevista s. k. A-kurs

vid centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor i Stockholm

(12 män.).

Specialutbildning till barnmorska sker vid barnmorskeläroanstalterna i

Stockholm och Göteborg (14 mån.).

Som specialutbildning räknas även förberedelse för vidareutbildning till

distriktssköterska. Sådan förberedelse skall omfatta barnsjukvård, epidemisjukvård

och tuberkulossjukvård.

Likaså räknas som specialutbildning genomgång av socialinstitut efter

allmänutbildningen vid sjuksköterskeskola. Vederbörande erhåller då den

dubbla kompetensen som sjuksköterska och socionom (kurator).

Elevförmånerna

Undervisningen är numera kostnadsfri vid samtliga sjuksköterskeskolor.

Elevförmånerna i övrigt varierar inom vissa gränser mellan olika skolor

eller grupper av skolor. Mest enhetliga är förhållandena vid landstingsskolorna.

Elevförmånerna kan indelas i tre grupper, nämligen 1) naturaförmåner,

2) kontanta utbildningsbidrag och ersättningar samt 3) lån och stipendier.

Under provelevtiden erhåller eleverna vid samtliga skolor fri bostad och

kost. Därutöver uppbär proveleverna vid landstingsskolorna 150 kr. per

månad som utbildningsbidrag. Även vid ett par andra skolor förekommer

kontantbidrag.

För den egentliga utbildningstiden erbjuder samtliga skolor eleverna likaledes

fri bostad och fri kost samt kontantbidrag.

Försöksverksamheten i Norrköping

Statens sjuksköterskeskola i Norrköping inrättades år 1962 och tillkom i

första hand för att tillgodose undervisningssjukhusens behov av sjuksköterskor

men även behovet i Norrköping stad, som därför bidrar med en

tredjedel av anläggnings- och driftkostnaderna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Den egentliga sjuksköterskeutbildningen påbörjades våren 1963. Vid

skolan bedrivs en försöksverksamhet, som syftar till att pröva delvis nya

utbildningsmetoder. Under den praktiska utbildningen räknas eleverna inte

som arbetskraft, varigenom utbildningen kunnat rationaliseras, intensifieras

och förkortas.

Utredningen

Allmänna synpunkter på utbildningen

Den nuvarande svenska sjuksköterskeutbildningen ger enligt utredningens

uppfattning god yrkeskunnighet. Sjuksköterskeyrket kräver emellertid,

framhåller utredningen, i stigande grad insikter om de mentalhygieniska, allmänt

hälsovårdande och sociala uppgifterna i sjukvården ävensom en helhetssyn

på patienten och förståelse för att de olika åtgärderna för den sjuke

är delar av ett större vårdprogram. Vidare krävs enligt utredningens mening

kunskap och övning i arbetsledande och i övrigt administrativa funktioner.

Det tidiga valet av specialutbildning i den nuvarande utbildningen har

enligt utredningen visat sig medföra nackdelar. På grund av otillräcklig

erfarenhet och överblick vid valtillfället väljer eleverna stundom fel. Sjuksköterskebristen

och rörligheten på arbetsmarknaden försvårar dessutom

för den enskilde att tjänstgöra enbart inom den egna trängre specialiteten.

Den tidiga specialiseringen skapar alltså viss ensidighet och begränsad användbarhet

och förorsakar därmed i många fall omskolningsbehov.

Under de praktiska utbildningsavsnitten ersätter eleverna till stor del annan

personal i ett fastställt tjänstgöringsschema. Därigenom har eleverna

på åtskilliga håll kommit att i betydande omfattning enligt utredningens

mening bli alltför hårt bundna vid för sjukvården nödvändiga men med

hänsyn till utbildningsmålet okvalificerade eller irrelevanta göromål. En

sådan anordning är — framhåller utredningen — otillfredsställande. Att

eleverna i utbildningssyfte måste delta i den praktiska sjukvården, är en

sak. De bör emellertid därvid anvisas sådana uppgifter, som ligger i linje

med målsättningen för deras utbildning.

Genom lärlingssystemet har enligt utredningens uppfattning ett effektivt

utbildningsprogram ej kunnat tillämpas. Teori och praktik kan inte samordnas

på ett pedagogiskt riktigt sätt. Trots att jämsidesundervisning införts,

har man nödgats avsätta tid för läsperioder utan direkt anknytning

till motsvarande praktik. Under dessa läsperioder har ett stort antal olika

läroämnen måst pressas in på schemat. Därvid har framhåller utredningen

aktivitetspedagogiska principer och metoder icke kunnat tillämpas i tillräcklig

omfattning.

Den nödvändiga intima kontakten mellan skolans personal och sjukhusets

personal är i allmänhet tillfredsställande. Det har dock på sina håll påtalats

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

brister i överensstämmelse mellan skolans undervisning om sjukvård och

sjukhusets praxis därvidlag.

I organisatoriskt hänseende företer sjuksköterskeutbildningen åtskilliga

särdrag. Detta beror delvis på att utbildningen måste vara förknippad med

praktisk sjukvård och i den praktiska delen vara förlagd till sjukvårdsinrättningar

och öppen vård.

I vårt lands mycket differentierade utbildningsväsende har sjuksköterskeutbildningen

liksom sjukgymnastutbildningen och i viss utsträckning arbetsterapeututbildningen

organisatoriskt isolerats från de nyare formerna

av sjukvårdsutbildning, såsom assistent-, undersköterske- och sjukvårdsbiträdesutbildningen.

De personella och materiella resurserna hos tillsynsmyndigheten

för pedagogiskt initiativtagande och nydanande arbete har enligt

utredningens mening varit otillräckliga liksom resurserna för servicefunktioner.

Kontakten mellan den centrala instansen och de lokala utbildningsorganen

har inte kunnat upprätthållas kontinuerligt i önskvärd omfattning.

Tillsynsmyndighetens resurser att avhjälpa bristen på läroböcker, undervisningsmateriel,

hjälpmedel för betygssättning och annan elevbedömning

m. m. har framhåller utredningen varit otillräckliga.

På det lokala planet har — bortsett från de tre statliga skolorna — sjukvårdshuvudmannen

haft att sörja för att utbildning kommit till stånd. Statsbidrag

utgår inte till de landstingskommunala och primärkommunala skolorna

och i fråga om de sex stiftelseskolorna endast till två av dessa. Staten

har således hittills inte tagit samma ansvar för denna utbildningsverksamhet

som beträffande annan motsvarande yrkesutbildning. De olika skolorna,

som har egna styrelser med för utbildningen speciell sammansättning av

fackmän, är jämförelsevis självständiga enheter. Utöver besluten om skolornas

godkännande äger medicinalstyrelsen endast meddela råd, anvisningar

och rekommendationer i utbildningsfrågor. Detta har enligt utredningens

mening inneburit en fördel genom att man kunnat pröva olika uppslag vid

skolor som haft möjlighet och intresse därför. Å andra sidan har det lett till

en viss vaghet beträffande verksamhetens utformning.

Målsättning

Funktions- och ansvarsområdet

För att kunna fastställa utbildningsmålet har utredningen utgått från

sjuksköterskans funktioner inom såväl sluten som öppen vård. De grundfunktioner

utredningen räknar med att sjuksköterskan skall fullgöra är

följande:

att själv eller under medverkan av underställd personal sörja för patientens

personliga omvårdnad,

att under läkares ledning medverka i patientens medicinska vård, innefattande

bl. a. att observera och lämna rapporter beträffande patientens till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kiingl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

stånd och reaktioner, att biträda läkaren i hans åtgärder med patienten samt

att ombesörja hans ordinationer, ävensom

att inför patienter, anhöriga och allmänheten medverka i hälsoupplysning

och hälsovårdsarbete.

Sjuksköterskan utövar dessa funktioner dels genom egna arbetsinsatser,

dels genom utnyttjande av de övriga resurser, som står henne till buds i den

givna vårdsituationen. Hennes insatser i de olika vårdfunktionerna blir

därför i hög grad beroende av hennes förmåga att organisera, leda och

sammanhålla ett arbetslag och att medverka till att ge detta arbetslag goda

kontakter och relationer både inbördes och i förhållande till andra arbetsenheter

inom hälso- och sjukvården. Vid utövande av sina vårdande funktioner

har sjuksköterskan merendels även att genom handledning eller

eljest medverka i utbildningen av olika grupper av sjukvårdspersonal.

De här nämnda funktionerna, som tillsammans utgör sjuksköterskans

ansvarsområde, har utredningen närmare belyst.

Funktionen att sörja för patientens personliga omvårdnad kan uppdelas

i uppgifter sammanhängande med patientens elementära fysiska och psykiska

behov samt de särskilda åtgärder, som betingas av patientens tillstånd.

Funktionen består i att sjuksköterskan bedömer, vad som behöver göras,

hur det bör göras, beslutar vem som skall göra det och tillser att det blir

utfört enligt givna anvisningar.

Det finns tillfällen då vårduppgifterna kan utföras av andra och tillfällen

då endast sjuksköterskan kan utföra dem. Avgörandet ligger hos sjuksköterskan

som känner patientens tillstånd och har att vaka över patientens

säkerhet. Hon skall själv medverka i komplicerade vårdsituationer. Till

uppgifterna hör vidare att skapa en miljö, som på bästa sätt bidrar till

tillfrisknande och hälsa. Strävan är att aktivera patienten genom olika

medicinska, psykologiska och sociala rehabiliteringsåtgärder i syfte att

successivt göra denne oberoende av hjälp från utomstående.

Funktionen att under läkares ledning medverka i patientens medicinska

vård innebär bl. a. dels att sjuksköterskan själv gör iakttagelser, dels att

hon samlar informationer från övriga som deltar i vårdarbetet. Vidare

består den i att hon tolkar gjorda iakttagelser och bedömer angelägenheten

av omedelbar eller senare rapportering till läkare eller själv beslutar förändring

av omvårdnadsåtgärder. De uppgifter sjuksköterskan lämnar om

patienten har stor betydelse för den fortskridande medicinska behandlingen.

Därjämte ansvarar sjuksköterskan för att undersökningar och behandlingar

blir utförda enligt givna anvisningar och biträder i övrigt läkaren

i hans åtgärder med patienten. Hon skall kunna rätt uppfatta innebörden

av ordinationer och bedöma, vad som fordras för alt effektuera dem. På

samma sätt som föregående funktion innebär denna funktion att sjuksköterskan

skall besluta vem som skall utföra ordinationen och kontrollera

hur den utförs. Förutom direkta ordinationer kan det gälla även andra

föreskrifter och förhållningsorder för behandlingen och vården.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Funktionen förutsätter, att sjuksköterskan är införstådd med syftet med

de terapeutiska åtgärderna samt äger tillräcklig kännedom om väntad effekt

av dessa samt tänkbara bieffekter.

Funktionen att medverka i hälsoupplysning och hälsovårdsarbete är en

naturlig konsekvens av sjuksköterskans tidigare angivna vårduppgifter.

Under sjukdomstiden är patienten vanligen mottaglig för råd och anvisningar,

som kan hjälpa honom att snarast möjligt återvinna hälsan samt

att undvika återfall.

I funktionen ingår att biträda läkaren med att informera patienten och

dennes anhöriga om sjukdomen och dess behandling samt att i anslutning

därtill ge upplysningar och råd i förebyggande, botande och rehabiliterande

syfte. Vidare skall sjuksköterskan informera om miljöns och levnadsvanornas

betydelse för hälsan. Ju mer hälsovårdens betydelse för individen och

samhället understryks, desto viktigare blir sjuksköterskans uppgift att vid

sina kontakter med patienter och andra i såväl den slutna som den öppna

vården utnyttja tillfällen att meddela hälsoupplysning.

Målet för utbilduingen

Utifrån det angivna funktions- och ansvarsområdet har utredningen

föreslagit följande.

Sjuksköterskeutbildningen skall syfta till att ge eleverna erforderliga

kunskaper och hos dem utveckla vissa egenskaper och attityder, att träna

upp vissa praktiska färdigheter samt ge förberedelse för ledarskap och

medverkan i utbildningsarbete.

Eleven skall sålunda ges kunskaper om människans fysiska och psykiska

funktioner, dessas inbördes samband och störningar vid sjukdom samt

avsedda och icke avsedda reaktioner vid sjukdomsbehandling. Till grundkunskaperna

hör vidare insikt om mänskliga beteenden och om faktorer

som påverkar mänskliga relationer. Förmåga att uttrycka sig tydligt och

att lämna exakta besked och rapporter är väsentlig. Den teoretiska undervisningen

och den praktiska utbildningen måste ha ett logiskt samband

och stödja varandra. Eleven skall tränas i att tillämpa uppnådda kunskaper

och erfarenheter i nya och främmande situationer.

I utbildningsmålet ingår vidare god orientering i det moderna samhället

samt kunskaper om dess olika möjligheter att lämna bistånd åt medborgarna.

Eleverna bör erhålla insikter om sjukvårdens plats och uppgifter

i det svenska samhället med särskild betoning av sjukvården som ett men

måhända det väsentligaste ledet i samhällets rehabiliteringsverksamhet.

Kunskaper om gällande föreskrifter och förordningar på hälso- och sjukvårdens

område samt om riktlinjerna för internationell hälso- och sjukvård

erfordras.

Utbildningen skall därjämte utveckla personlig mognad och ansvarsmedvetande

hos den blivande sjuksköterskan liksom även förmåga till objektivt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

och konstruktivt kritiskt tänkande, gott omdöme samt självständighet i

handlandet. Eleverna skall göras vakna för nya idéer och tankegångar.

Deras vilja och förmåga att ta initiativ till förbättringar skall stimuleras.

Med hänsyn till att sjuksköterskan ständigt kommer i nära kontakt med

andra människor måste elevens människointresse, människokunskap och

kontaktförmåga stärkas och fördjupas. Viktigt är att väcka förståelse för

patientens situation psykologiskt, ekonomiskt och socialt i samband med

sjukdom samt att utveckla vilja och förmåga att lämna de råd och det stöd

som förhållandena kräver.

Ett väsentligt utbildningsmål är att lära eleverna principerna för god

sjukvård och hur dessa tillämpas i olika situationer. Den praktiska yrkesförberedelsen

under huvuddelen av utbildningstiden skall innebära upprepad

daglig kontakt med patienter och deras problem i den kliniska verksamheten

och i öppen vård samt ge möjlighet att träna upp praktiska

färdigheter, som bedöms nödvändiga. Under den praktiska utbildningen

skall eleven under ledning successivt lära sig utföra alltmer ansvarsfulla

arbetsuppgifter i syfte att kunna fullgöra de kvalificerade funktioner, som

normalt skall ankomma på en sjuksköterska.

För sin kommande yrkesutövning måste den blivande sjuksköterskan

ha uppnått kunnighet att utföra vissa vård- och behandlingsmoment. Det

är viktigt att eleven lär sig så väl behärska de ofta förekommande tekniska

uppgifterna, att uppmärksamheten och energin i varje vårdsituation kan

koncentreras på patienten och dennes behov. När det gäller den medicinska

vården är det angeläget att den blivande sjuksköterskan får tillräcklig insikt

om läkarnas sätt att arbeta samt förmåga att fullfölja deras intentioner.

Till utbildningsmålet hör vidare att göra den blivande sjuksköterskan

medveten om och lära henne acceptera sin roll som arbetsledare samt det

ansvar som följer därmed. Undervisning för arbetsledande och administrativa

uppgifter samt praktisk tillämpning av ledarskap i den dagliga

rutinen utgör viktiga yrkesförberedelser. Däri ingår även övning av förmågan

att bedöma medhjälparnas kvalifikationer, de yrkesmässiga lika väl

som de personliga. Förståelse bör väckas för betydelsen av god anda och

gott samarbete bland personalen, mellan olika personalgrupper samt mellan

olika arbetsenheter och institutioner inom hälso- och sjukvården.

Slutligen skall utbildningen syfta till att skapa intresse, förståelse och

ansvar för de många undervisande uppgifter sjuksköterskan har samt ge

förutsättningar att delta i personalutbildning inom arbetsområdet. Under

utbildningen bör också väckas insikt om att egen fortbildning behövs och

intresse för ytterligare studier och vidareutbildning inom yrket.

De av utredningen föreslagna i det tidigare angivna utbildningsmålen

är enligt utredningens mening grundläggande och gemensamma för praktiskt

taget all sjuksköterskeverksamhet. Men därutöver fordras för fullgörande

av vissa speciella funktioner ytterligare utbildning. Den grundlag
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

gande gemensamma utbildningen har utredningen valt att kalla grundutbildning

och den nämnda ytterligare utbildningen vidareutbildning. Var

gränsen dras mellan grundutbildning och vidareutbildning är en viktig

fråga. En omfattande grundutbildning ger en god allmänsjuksköterska,

som efter sina intressen och yttre omständigheter har lätt att ingå i sjukvårdsverksamhet

av olika slag. Detta ger god flexibilitet i organisationen.

Om grundutbildningen däremot görs begränsad och en större del av utbildningen

förläggs till vidareutbildningsnivån, får man en högspecialiserad

sjuksköterska, som blir svårare att utnyttja på andra områden än det hon

direkt utbildats för.

Behovet att för framtiden ge sjuksköterskan en brett upplagd grundutbildning,

som bör vara lika för alla, har inför utredningen vid dess kontakter

med myndigheter och organisationer betonats från flera håll.

Förutom att val av område för vidareutbildning ej bör träffas för tidigt

talar även andra skäl för en allsidig gemensam grundutbildning. En av

sjuksköterskans viktigaste funktioner är att för den enskilde patienten

koordinera olika vårdåtgärder och samordna andra personalgruppers medverkan

vid undersökningar, behandling m. m. Hon bör vara den fasta

punkten i patientvården. För detta ändamål bör grundutbildningen ge överblick

och tillräcklig erfarenhet av sjukvårdens olika huvudområden. Ökade

insikter om patienternas psykiska behov, rehabiliteringsverksamheten och

sammanhangen mellan sluten och öppen vård samt mellan hälsovård, sjukvård

och socialvård (totalvård) är väsentliga. Utredningen förordar en bred

odifferentierad grundutbildning. Den bör leda fram till legitimation. En

så upplagd utbildning skulle också närma den svenska sjuksköterskeutbildningen

till vad som redan gäller främst i Norden i övrigt men även i en rad

andra länder.

I detta sammanhang framhålls även den pågående samordningen av kroppssjukvården

och mentalsjukvården. Sjuksköterskorna träffar i ökad omfattning

ett odifferentierat patientklientel, t. ex. i åldringsvården och långtidsvården,

den öppna vården och på sjukhusens mottagningsavdelningar.

Patienterna i kroppssjukvården har ofta även psykiska besvär och vice

versa. Insikter om och förståelse för psykosomatiska sammanhang är för

alla sjuksköterskor Aäsentliga. Vidare beräknas antalet sjuksköterskor i

mentalsjukvården öka kraftigt i antal. Utredningen har eftersträvat en

utbildning, som är så allsidig med avseende på både teori och praktik, att

sjuksköterskan efter grundutbildningens slut bör på assistentsköterskenivå

kunna tjänstgöra inom såväl kroppssjukvården som mentalsjukvården.

Utredningen framhåller vidare att det i och för sig hade varit önskvärt

att göra den grundläggande sjuksköterskeutbildningen så bred, att den

legitimerade sjuksköterskan utan ytterligare utbildning kunnat anställas

även som distriktssköterska, skolsköterska eller sjuksköterska i den förebyggande

barnavården. Utredningen har emellertid inte ansett det möjligt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

att i grundutbildningen inrymma alla de undervisningsavsnitt, som skulle

krävas för denna vidsträckta kompetens.

Till stöd för sin uppfattning, att utbildningen bör delas i grund- och

vidareutbildning, framhåller utredningen slutligen, att efter legitimationen

möjligheterna bör vara väsentligt större att träffa ett riktigt val av

vidareutbildning. Därtill kommer att tidpunkten för giftermål ofta inträffar

mot slutet av grundutbildningen eller strax därefter, varvid frågan om

framtida bosättningsort klarnar, vilket också kan påverka valet av vidareutbildning.

Tillträde till grundutbildningen

Allmänna synpunkter på rekryteringen

Utredningen konstaterar inledningsvis, att den i enlighet med den i det

tidigare angivna målsättningen föreslår utökade och fördjupade kurser i

flera utbildningsavsnitt. När det gäller sjuksköterskans funktion och arbetsuppgifter

i den framtida sjukvården, är utredningen övertygad om att den

redan påbörjade utvecklingen mot en mera ansvarsfull och ledande position

kommer att fortsätta. Därför måste fordringarna på en blivande sjuksköterskas

personliga egenskaper och övriga yrkesförutsättningar ställas högt.

Dessa skäl talar enligt utredningens mening för att förbättrade metoder

bör utarbetas för elevurvalet.

I arbetet med patienten har sjuksköterskorna både vidare befogenheter

och tyngre ansvar än t. ex. sjukgymnaster och kuratorer. Sjuksköterskan

har dessutom samordningsuppgifter. Trots detta gäller f. n. för tillträde

till sjukgymnast- och kuratorsutbildning strängare faktiska resp. formella

inträdeskrav.

Utredningen lämnar därefter en redogörelse för det beräknade antalet

18-åringar under perioden 1963—1978. Av denna redogörelse framgår att

årskullens storlek gradvis minskar från i runt tal 131 000 år 1963 till ca

101 000 år 1978. En sådan utveckling måste antas komma att leda till

kraftigt skärpt konkurrens om de sökande såväl inom utbildningsväsendet

som i arbetslivet. Detta talar enligt utredningen för att inträdesåldern till

sjuksköterskeskolorna så långt möjligt bör anpassas till den normala avgångsåldern

i den skolform, som bedöms vara den lämpligaste grundvalen

för sjuksköterskeutbildningen.

Inträdesålder

Utredningen slår fast, att arbete med sjuka förutsätter mognad och ansvarskänsla.

Efter en redogörelse för nuvarande förhållanden i fråga om

inträdesålder till olika slag av sjukvårdsutbildning föreslår utredningen,

att eu sänkning av inträdesåldern från nuvarande 19 år till 18 år bör

genomföras. Härigenom minskas eller bortfaller väntetiden före inträdet,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

vilket från rekryteringssynpunkt är ett väsentligt önskemål. De examinerade

utträder vidare ett år tidigare i sjukvårdsarbetet, vilket arbetsmarknadsmässigt

har sin betydelse. Eftersom intagning sker två gånger om året, behövs

knappast någon dispensmöjlighet från 18-årskravet. Utredningen förutsätter

dock, att möjlighet skall hållas öppen att i undantagsfall anta i övrigt

välkvalificerad sökande som under den närmaste tiden efter inträdet

uppfyller åldersvillkoret.

Behov av allmän skolunderbyggnad

Betänkandet lämnar här en kort redogörelse för det i andra sammanhang

utförligt beskrivna reformarbetet inom skolväsendets område. Utredningen

finner, att den allmänna utbildningsmässiga standardhöjning hela

samhället undergår kommer att i framtiden påverka rekryteringsförhållandena

för mottagande skolor. Utbildningsanstalter som i likhet med

sjuksköterskeskolorna hittills rekryterat elever från realexamensnivån eller

motsvarande kan förutsättas komma att anpassa sin utbildning till den

stigande skolnivån.

Utredningen, som under sitt arbete ägnat avsevärd uppmärksamhet åt

frågan på vilken skolunderbyggnad sjuksköterskeutbildningen kan och bör

baseras, fastslår, att denna fråga bör skärskådas dels på lång sikt, dels

för en övergångsperiod.

Rekryteringens inriktning på längre sikt

Utredningen framhåller till en början det självklara förhållandet, att

skolunderbyggnaden och kursinnehållet i en ovanför liggande yrkesinriktad

utbildning ömsesidigt påverkar varandra. En omfattande och på lämpligt

sätt sammansatt skolunderbyggnad kan minska behovet av mera elementärt

lärostoff i yrkesutbildningen, medan omvänt en lägre skolunderbyggnad

kan öka behovet av sådant lärostoff.

Gymnasieutredningen har anfört, att »vårdnadsområdet i förhållande till

sin storlek och betydelse ej påverkat det allmänna skolväsendets innehåll

och uppbyggnad. I framtiden torde därför såväl fackskola som gymnasium

böra ta till vara och utveckla de ungdomars intressen, som kan ledas vidare

i verksamheter av ovan antydd art.» Utredningen instämmer i detta uttalande

och tillägger, att sjukvårdsyrkena i väsentligt högre grad än hittills

bör bli delaktiga av den ökande elevexaminationen i de högre skolformerna.

Mot denna bakgrund och under beaktande av vad utredningen anfört

angående sjuksköterskans funktions- och ansvarsområde och föreliggande

utvecklingstendenser, synes det utredningen klart, att fackskola och gymnasium

blir naturliga rekryteringsvägar till sjuksköterskeutbildning.

Beräkningarna i fackskoleutredningens material visar att vid full utbygg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

nåd av fackskolorna ca 20 000 personer, eventuellt något mera, kan beräknas

årligen erhålla fackskolekompetens, varav omkring 7 000 vid social fackskola.

Under förutsättning att sjuksköterskeskolorna kan räkna med att

rekrytera ca l/s av den totala examinationen från social fackskola, vilket vissa

undersökningar angående avnärmarområdena tyder på, skulle ungefär

2 000—2 500 personer med fackskolekompetens i en framtid söka till sjuksköterskeutbildning.

Vidare har gymnasieutredningen utgått från att omkring

år 1970 över 600 studenter skulle komma att söka till utbildningar

inom vårdnadsområdet, varav de flesta till sjuksköterskeskolorna. Till sökandena

från fackskolor och gymnasier skall ytterligare läggas dem som

kan förväntas meritera sig genom folkhögskolekurser byggande på grundskola.

Även om de siffror som nämnts är osäkra, synes det inte orealistiskt

att räkna med att tillströmningen av sökande från angivna utbildningslinjer

i stort sett skulle täcka sjuksköterskeskolornas rekryteringsbehov.

Utredningen anser sig kunna förorda, att man i fråga om krav på föregående

skolunderbyggnad bör inrikta sig på genomgången fackskola. Det

föreligger emellertid icke tillräckligt underlag för att bedöma, från vilken

tidigaste tidpunkt fackskolekompetens eller motsvarande utbildning bör

gälla som generellt inträdesvillkor. Denna bedömning kan göras först då

man säkert kan avgöra, när fackskoleorganisationen blir utbyggd och allmänt

tillgänglig för dem som avser att meritera sig för inträde vid sjuksköterskeskola.

Kommer fackskoleutredningens tidsplan att kunna följas,

skulle examination i full utsträckning som nämnts ske första gången våren

1972 och förutsättningar då föreligga för ett allmänt krav på nämnda kompetens.

Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att noga följa utvecklingen

och i god tid vidta de åtgärder, som erfordras för en allmän höjning

av inträdeskravet.

Rekryteringen nnder en övergångsperiod

När det gäller kravet på skolunderbyggnad under övergångsperioden har

utredningen diskuterat ett antal alternativa lösningar. Utredningen har

emellertid stannat för att endast föreslå de kompletteringar av gällande

föreskrifter om skolunderbyggnad, som föranleds av grundskolereformen.

Det nu gällande kravet på skolunderbyggnad är formulerat sålunda: »äga

tillfredsställande allmänbildning och kunskapsförutsättningar för att kunna

tillgodogöra sig undervisningen vid skolan, vitsordade genom realexamen,

avgångsbetyg från flickskola med normalskolekompetens, folkhögskolekurs

eller på annat sätt, som av skolstyrelsen godkännes». Enligt särskild föreskrift

år 1958 ger även avgångsbetyg från försöksskolans årskurs 9 g, under

vissa villkor även 9 a, behörighet till inträde vid sjuksköterskeskola.

Utredningen har av denna anledning gjort en jämförelse mellan grundskolan

och realskolan, beträffande kurserna i de för sjuksköterskeutbildningen

särskilt betydelsefulla ämnena, nämligen matematik, fysik och

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 161

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

kemi. Jämförelsen av dessa ämnen ger vid handen, att samma kunskapsnivå

uppnås i matematik under förutsättning att grundskolans särskilda

kurs i ämnet inhämtats samt i fysik om kursen avser någon av grundskolans

linjer 9 g, 9 h, 9 t och 9 s. Elever som gått linje 9 m har icke haft

fysik sista året. I kemi är det sammanlagda veckotimtalet något mindre

på grundskolans teoretiska linjer (4 veckotimmar) än i realskolan (4,5

veckotimmar). Skillnaden motsvarar ett 20-tal lektioner till realskolans

fördel. Jämförelsen av kursinnehållet i kemi försvåras av att realskolans

kursplan i ämnet är mycket summarisk. Ungefärlig jämställdhet i fråga om

kemikunskaperna synes förutsätta, att elever från grundskolan väl tillgodogjort

sig kursen.

Mot denna bakgrund anser utredningen, att under förevarande övergångsperiod

slutbetyg från grundskolans teoretiska linjer g, h, t och s med

särskild kurs i matematik bör ge behörighet till inträde vid sjuksköterskeskola

på samma sätt som realexamen, normalskolekompetens och normalkurser

vid folkhögskola.

Krav på kunskaper i vissa ämnen

Sjuksköterskeeleven måste besitta tillfredsställande förkunskaper i sådana

ämnen, som utgör grund för utbildningen. Därjämte fordras goda

kunskaper i svenska. För utbildningen betydelsefulla ämnen är i första

hand matematik, fysik och kemi. Utredningen har emellertid icke ansett

att sjuksköterskeutbildningen normalt bör belastas med undervisning i

skolämnen. De erforderliga ämneskunskaperna bör vara inhämtade redan

tidigare, särskilt som inträdesåldern till sjuksköterskeutbildningen måste

behållas relativt hög.

En kontroll av att eleverna har aktuella och tillräckliga kunskaper i matematik,

fysik och kemi samt svenska är emellertid viktig. För detta ändamål

föreslår utredningen, att den redan nu ganska vanliga ordningen med prövning

i dessa ämnen sätts i system. Kunskapsproven bör utformas så, att

de säkerställer en tillfredsställande miniminivå i de nämnda ämnena.

Detta innebär kunskaper motsvarande den särskilda kursen i matematik

samt kurserna i fysik och kemi i grundskolans linjer g, h, t och s. Av särskild

betydelse för sjuksköterskeutbildningen är fasta förkunskaper i kemi.

Till ledning för sökande torde denna kunskapsnivå kunna anges motsvara

betyget 3 i matematik särskild kurs, fysik och svenska samt betyget 4 i

kemi.

Slopande av orienteringsperioden. Förpraktik m.m.

Den orienteringsperiod (2 å 3 män.), som f. n. föregår sjuksköterskeutbildningen,

räknas visserligen inte formellt in i denna men innebär i

verkligheten för den enskilde en förlängning av den totala utbildningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1965

Förutom praktiskt arbete på sjukavdelning under viss handledning får

proveleverna under denna tid även viss grundläggande undervisning i lektionsform,

i allmänhet i början av kursen. Enligt normalplanerna bör undervisningen

omfatta minst 40 timmar, men vid flertalet skolor har den teoretiska

delen större utrymme. Genomsnittet ligger vid 55 å 60 lektionstimmar.

Undervisningen avser i huvudsak personlig hygien, yrkesorientering

samt allmän hälso- och sjukvårdslära inklusive demonstrationer, övningar

och studiebesök.

Utredningen föreslår, att denna orienteringsperiod helt avskaffas, och anför

att de ändamål den tjänar kan tillgodoses på annat sätt. Dess funktion

av urvalsinstrument har visat sig vara av begränsad betydelse eller t. o. m.

helt betydelselös. Vidare har det visat sig betungande för såväl skolan som

sjukhuset att under året anordna upprepade orienteringsperioder.

Värdet av praktisk sjukvårdserfarenhet för den enskilda aspiranten kan

emellertid inte förnekas. Genom kortare vikariat erhåller en blivande elev

realistisk kunskap om sjukvårdsyrkets innehåll samt om yrkesmiljön,

vilket underlättar bedömningen av de egna förutsättningarna och lämpligheten

för den framtida utbildningen och verksamheten.

Utredningen anser sig dock inte böra föreslå obligatorisk förpraktik i

sjukvård soin ett led i utbildningen men vill understryka betydelsen för

den enskilda sökanden att före inträdet i eget orienteringssyfte skaffa sig

praktisk erfarenhet av sjukvård, åldringsvård eller barnavård. Den anser

också att väl vitsordad sådan förpraktik skall betraktas som en merit vid

elevurvalet. Härvid har utredningen förutsatt att introduktion för nyanställda

snarast möjligt blir allmänt förekommande i sjukvården.

Införande ay normerade inträdesproy

Genom att rekryteringen f. n. sker och även fortsättningsvis under åtskilliga

år kommer att ske från flera skilda skolnivåer, måste särskilda anspråk

ställas på metoderna för jämförelse mellan de sökande och på urvalsinstrumenten.

Utredningen har ägnat dessa frågor ingående uppmärksamhet

och därvid bl. a. anlitat vetenskaplig expertis.

En av utredningen företagen undersökning av det nuvarande intagningssystemet

visar att detta är behäftat med betydande brister. Behovet av ett

enhetligare, mera systematiskt urvalssystem än det nu tillämpade har

även tagit sig uttryck i att ett antal skolor under utredningsarbetets gång

anmält sitt intresse för att försöksvis införa ett prövningsförfarande med

centralt utarbetade, standardiserade prov. Även från elevförbundets sida har

till utredningen under hand framförts, att ett prövningsförfarande ansågs

bättre än det hittillsvarande antagningssystemet.

Utredningen har tagit del av vissa erfarenheter av psykologiskt prövningsförfarande

vid en del svenska utbildningsanstalter med rekrytering på i

stort sett samma nivå som sjukskötcrskeskolorna, främst statens skogs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

skolor. Vid dessa anordnas årliga urvalsprov bland de sökande. Erfarenheterna

är positiva. Studieavbrott förekommer praktiskt taget inte. Dock

bör framhållas, dels att man vid skogsskolorna endast tar in 140—150 elever

om året, dels att man där har relativt sett flera sökande än vid sjuksköterskeskolorna

och därför möjlighet till en hårdare gallring. Utredningen har

också inhämtat upplysningar om de psykologiska prov, som sedan ett 20-tal

år tillämpas i Finland vid urvalet av sjuksköterskeelever och som vid uppföljning

visat sig äga god prognosförmåga. Studieavbrotten begränsar sig

där till 2 ä 3 % och beror då i regel på ändrade familjeförhållanden eller

sjukdom. Även erfarenheter av liknande prov i Norge under åren efter

krigsslutet har stått till utredningens förfogande. Det bör vidare redovisas,

att prövningsförfarande anses självklart och oundgängligt vid sjuksköterskeskolor

i USA. Utredningens expert, docenten D. Magnusson, har på utredningens

uppdrag på ort och ställe studerat prövningsförfarandena i Finland

och USA.

Utredningen har vidare medverkat till en försöksverksamhet med prövningsförfarande,

varvid resultaten av genomförda prov även lagts till grund

för intagning av elever.

Den fullständiga försöksprövningen omfattade följande typer av prov.

1. Skriftliga kunskapsprov i svensk skrivning, matematik, fysik samt

kemi.

2. Skriftliga begåvningsprov avseende logiskt tänkande samt språklig,

numerisk och spatial begåvning.

3. Praktiska motoriska prov avseende precision och snabbhet i fingrarnas

och händernas rörelser.

4. Muntliga individuella intervjuer vilka baserades på bl. a. skriftligt

självbiografiskt material (bl. a. en fri levnadsbeskrivning). Intervjuerna,

som leddes av psykologer, lades till grund för bedömningar av de sökandes

personlighetsmässiga förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen

till sjuksköterska och nå framgång i sjuksköterskeyrket.

Svårighetsgraden i prövningen enligt punkt 1 har motsvarat vad som

hittills i allmänhet gällt som inträdeskrav, dvs. realskolans kurs med

goda betyg eller motsvarande kunskaper. Aspiranterna har i förväg underrättats

om arten och omfattningen av proven.

Både kunskapsproven och begåvningsproven är skriftliga grupprov, s. k.

abilitetsprov, som genomförts vid samtliga i försöken deltagande sju skolor.

De under 3 och 4 nämnda proven ingår i försöken endast vid vissa skolor.

Uppföljningen av elever, som intagits efter prövning vid dessa tillfällen,

med bedömningar av deras prestationer under utbildningstiden måste i

första hand utsträckas under minst ett år för att en preliminär bedömning

av urvalsförfarandets prognostiska tillförlitlighet skall kunna göras. Därutöver

måste även en uppföljning på längre sikt, dvs. under hela utbildningstiden

och även under praktisk yrkesverksamhet efter legitimationen,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

komma till stånd. Under det angivna uppföljningsåret bör ytterligare

skolor kunna använda provförfarandet. Kostnaderna för provens genomförande

bör bäras av varje skola för sig. För den skriftliga abilitetsprövningen

beräknas kostnaden uppgå till ca 60 kr. per prövad, medan kostnaden

för såväl abilitetsprövningen som personlighetsbedömningar under

den första prövningsomgången uppgått till ca 225 kr. per prövad.

Utredningen har ansett sig böra särhålla två olika slag av prov, nämligen

dels kunskaps- och begåvningsprov (abilitetsprov), dels prov som avser

allmän lämplighet för arbete inom sjukvården. I fråga om kunskaps- och

begåvningsproven har utredningen uttalat sig för att dylika prov kommer

till användning för att öka förutsättningarna för ett rättvist urval mellan

sökande från olika skolformer. Det föreligger redan stor erfarenhet från

olika områden beträffande dessa typer av urvalsprov. Utredningen vill därför

förorda att dylika prov snarast införs vid sjuksköterskeskolorna. Dessa

prov bör organiseras av den centrala tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten

bör, när provsystemet införs generellt, ta ställning till vilket organ

som bör anförtros prövningen. Denna fråga torde få bedömas mot bakgrunden

av de förslag som väntas från arbetspsykologutredningen samt det förslag

om inrättande av ett skolväsendets prognosinstitut, som skolöverstyrelsen

framlagt i sina anslagsäskanden för budgetåret 1965/66. Utredningen

förordar, att vederbörande skolstyrelse skall äga medge dispens från deltagande

i prov. Om sökanden befrias från kunskapsprovet, bör dispens också

kunna medges från begåvningsprovet, när ansökningshandlingarna och informationerna

i övrigt motiverar detta.

Utredningen förordar vidare, att den f. n. tillämpade Iämplighetsbedömningen

grundad på s. k. förtroendefrågor avskaffas.

Vissa övriga förslag

Hälsokontroll

Sjukvårdsarbetet ställer stora fysiska och psykiska krav på personalen.

Det är icke sällsynt, att sjukdom och andra hälsoskäl anges som anledning

till studieavbrott vid sjuksköterskeskolorna. Det nuvarande kravet att äga

god hälsa och goda kroppskrafter samt vara fri från lyte, som skulle göra

sökanden olämplig som sjuksköterska, är säkerligen väl motiverat. Varje

sökande har att på anmodan genom läkarintyg, som är fastställt av medicinalstyrelsen

och gemensamt för alla sjuksköterskeskolor, styrka alt hon

beträffande hälsa och kroppskonstitution är lämplig för den planerade

utbildningen. För dem som antas gäller särskilda föreskrifter angående

ympning mot vissa sjukdomar. Det har under utredningens arbete icke

framkommit några skäl, som aktualiserar någon ändring i den nuvarande

hälsokontrollen vid inträdet. Utredningen framhåller vidare, att personer

med höggradiga läs- och skrivsvårigheter av naturliga skäl inte bör ta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

befattning med läkemedel. Denna fråga bör således också uppmärksammas

vid elevurvalet.

Ansökningsförf arandet m. m.

Utredningen föreslår gemensamma fixerade ansökningstider två gånger

per år för samtliga skolor. Tillsynsmyndigheten bör fastställa de gemensamma

ansökningstiderna. Från skolornas sida har påtalats att de sökande

ofta lämnar in ansökan till flera skolor samtidigt, vilket inte alltid framgår

av handlingarna. Flera skolor lägger då ned tid och omsorg på behandlingen

av samma ansökan, som också kan bli godkänd på mer än ett håll. De skolor

som får återbud måste med kort varsel söka kalla in lämplig reserv. Detta

skapar givetvis svårigheter och förorsakar en mängd arbetskrävande och

brådskande kontakter.

Att dubbelansökningarna kan utgöra ett svårt problem inses lätt, om man

närmare undersöker frekvensen. Enligt en statistik gjord i medicinalstyrelsen

för år 1963 framgår, att icke mindre än 1 663 sökande (=42 %) sökt

inträde vid två eller flera skolor.

Utredningen föreslår, att problemet med dubbelansökningar elimineras

genom att ansökningar till sjuksköterskeskola inges centralt till tillsyningsmyndigheten.

Utredningen skisserar i korthet visst förfaringssätt vid fördelningen

av ansökningarna skolorna emellan men framhåller, att det bör

ankomma på tillsyningsmyndigheten att utfärda erforderliga bestämmelser.

Läroplan för grundutbildningen

Vissa allmänna utgångspunkter

Vid utformande av sina i det följande redovisade förslag till ny utbildning

har utredningen ansett, att den aktuella arbetsmarknadssituationen med

rådande sjuksköterskebrist icke bör få påverka lösningarna i fråga om utbildningens

innehåll och allmänna standard. Vid utförandet i praktiken

kan därför viss hänsyn behöva tas till personalförhållandena på så sätt att

genomförandet sker successivt.

Läsår, terminer m. m.

Den nuvarande sjuksköterskeutbildningen är i regel så utformad, att

eleven deltar i utbildning 11 månader (48 veckor) av året och har en månads

ferier. Ledigheten kan infalla under olika delar av året. Någon indelning

av utbildningstiden i egentliga läsår och terminer förekommer inte. Skolans

verksamhet pågår sålunda varje sommar.

Denna ordning är emellertid numera föga ändamålsenlig. Från skolornas

sida har framhållits, att det är praktiskt taget omöjligt att bedriva någon

egentlig undervisning under sommarmånaderna och de stora helgerna på

grund av stängda sjukhusavdelningar och ringa eller ingen tillgång på tim
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

lärare. Eleverna tas under dessa perioder i anspråk för olika förekommande

praktiska uppgifter utan erforderlig handledning.

Enligt föreskrifterna i 20 kap. skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439) omfattar

läsår för heltidskurs med övervägande teoretisk undervisning normalt

39 veckor och läsår för heltidskurs med övervägande praktisk undervisning

normalt 42 veckor (normalläsår). Om särskilda skäl föreligger kan normalläsåret

för heltidskurs minskas eller ökas med högst två veckor.

Utredningen har stannat vid att förorda ett läsår om två terminer med

tillhopa 42 veckor, varvid vardera terminen bör ha samma antal veckor.

Att båda terminerna bör ges samma längd vid sjuksköterskeskolorna

hänger samman med att elevintagning måste ske till såväl höst- som vårtermin

och att utbildningen, oavsett vilken termin den börjar, måste följa

samma plan. Beslut om datum för terminernas början och slut bör enligt

utredningen fattas av tillsynsmyndigheten.

Arbetsveckan

Enligt 20 kap. skolstadgan skall antalet veckotimmar i heltidskurs normalt

utgöra lägst 37 och högst 45, dock att i kurs med huvudsakligen teoretisk

undervisning timantalet kan nedsättas till lägst 33 veckotimmar. Utredningens

förslag innebär, att under de teoretisk-praktiska perioderna

antalet undervisningstimmar per vecka skall utgöra 37—40 och under läsperioderna,

i likhet med vad som nu gäller vid sjuksköterskeskolorna, 30

veckotimmar.

Utredningen ställer sig tveksam till ett eventuellt införande av femdagarsvecka

inom sjuksköterskeutbildningen samt framhåller, att detta spörsmål,

om det blir aktuellt, bör övervägas av tillsynsmyndigheten för sjuksköterskeutbildningen.

Under huvuddelen av utbildningstiden kommer sjuksköterskeeleverna

enligt utredningens förslag att delta i praktisk utbildning på lördagar.

Med hänsyn till att eleverna bör uppleva sjukvårdsverksamheten under

olika förhållanden, torde det vara värdefullt att under utbildning på vårdavdelning

i begränsad utsträckning även söndagar tas i anspråk.

Sommarpraktik

För sjukhusens del är sommaren den period, då behovet av vikarier gör

sig särskilt starkt gällande, i synnerhet i storstäderna. Från arbetskraftssynpunkt

utgör därför eleverna f. n. en tillgång under denna tid. Vid övergång

till terminssystem kan bortfallet av elever under sommarferierna i

vissa fall blir kännbart och skäl sålunda föreligga att förorda viss sommarpraktik

för sjuksköterskeeleverna. Sådan praktik kan också ha ett värde

från utbildningssynpunkt. Med den positiva inställning till sommararbete,

som f. n. råder bland studerande ungdom, finner utredningen det dock inte

vara erforderligt att föreslå anordningen som obligatorisk. Den frivilliga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

sommarpraktiken bör från skolornas sida framhållas som lämplig och

värdefull. Utredningen förutsätter att tillsynsmyndigheten efter samråd

med medicinalstyrelsen utfärdar anvisningar för elevernas sommarpraktik,

varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kompetensfrågan.

Grundutbildningens utformning och innehåll

Riktlinjer för utbildningens uppläggning

Vid avvägningen av det teoretiska och det praktiska innehållet i grundutbildningen

har utredningen funnit, att sjuksköterskeutbildningen totalt

sett liksom f. n. bör vara övervägande praktiskt inriktad. Även om det

teoretiska inslaget i viss mån bör förstärkas, får detta enligt utredningens

mening icke ske på bekostnad av allsidigheten och grundligheten i den praktiska

tillämpningen. Tvärtom bör den praktiska utbildningen förbättras

genom att eleverna i högre grad än hittills ges möjlighet att koncentrera

sig på uppgifter av direkt betydelse för sjuksköterskans funktioner i sjukvården.

Utredningen föreslår, såsom i det följande närmare framgår av

timplanen, att drygt en tredjedel (36 %) av den sammanlagda utbildningstiden

ägnas åt teoretisk undervisning och knappt två tredjedelar (64 %)

åt praktisk tillämpning.

Den teoretiska undervisningen har i utredningens förslag i stort sett sin

tyngdpunkt i utbildningens början och reduceras mot slutet. Under sista

terminen bör eleverna i huvudsak ges möjligheter att följa avdelningssköterskans

arbete så nära som möjligt och själva få tillfälle att på eget ansvar

tillämpa inhämtade kunskaper och praktisera förvärvade färdigheter.

Den teoretiska utbildningen och den praktiska tillämpningen bör vidare

nära samordnas. Utredningens förslag innebär, att utöver en första läsperiod

i utbildningens början inga större teoretiska utbildningsavsnitt skall förekomma.

I stället förordas utökad jämsidesundervisning innebärande att

eleverna under de olika praktiska utbildningsavsnitten i stort sett kontinuerligt

erhåller teoretisk undervisning dels i de ämnen, som är aktuella

för varje utbildningsperiod, dels i vissa för utbildningen som helhet grundläggande

ämnen. Teori och praktik bör betraktas som två undervisningsinslag,

vilka kompletterar och illustrerar varandra. Genom att den teoretiska

undervisningen löper parallellt med den praktiska utbildningen, kan

i större utsträckning aktuella patientfall tas till utgångspunkt för teoriundervisningen

och anknytning även i övrigt ske till elevernas aktuella

upplevelser och erfarenheter i sjukvården. Utbildningen kan få ett organiskt

sammanhang och eleverna en klar motivation för studierna, som genom

praktiken blir levandegjorda. Detta innebär i och för sig en effektivisering

av utbildningen. Dessutom kan genom sådan samordning av teori och praktik

vissa upprepningar undvikas, som annars lätt följer med nuvarande

system, där man har teoriundervisning såväl jämsides som i särskilda

block.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

En förutsättning för att jämsidesundervisning skall kunna bedrivas är

självfallet, att eleverna regelmässigt och utan större svårigheter kan gå

ifrån sina praktiska uppgifter på avdelningarna vissa tider för att delta

i lektioner och övningar. Eleverna kan därför icke under den praktiska

utbildningen vara hårt bundna till den anställda personalens arbetsordningar

och tjänstgöringsschema.

Principen jämsidesundervisning hindrar givetvis inte att vissa kortare

teoretiska avsnitt inläggs i utbildningen dels för introduktion till nya utbildningsavsnitt,

dels för repetitionsstudier och tentamina.

Den läroplan utredningen föreslår bygger, frånsett den första terminen,

på ett rotationssystem. Utredningen har emellertid inte ansett det nödvändigt

att närmare beskriva denna rotation, eftersom ett sådant system är välkänt

för sjuksköterskeskolorna.

Utredningen har eftersträvat en läroplan, som i sina väsentliga drag skall

kunna tillämpas vid samtliga sjuksköterskeskolor. Som utgångspunkt har

utredningen därvid haft de resurser i fråga om lärarkrafter och praktikmöjligheter,

som normalt finns vid större sjukhus. Beträffande vissa detaljer

avseende den praktiska utbildningen har alternativa möjligheter angivits.

Som exempel kan tas elevernas placering för praktik i barnsjukvård

och i mentalsjukvård, som avses kunna förläggas till olika slag av avdelningar

allt efter den organisation som gäller för dessa vårdgrenar på orten.

Utredningen utgår från att skolorna icke skall vara alltför hårt bundna beträffande

utbildningens detaljer utan själva kunna göra en bedömning av

bästa sättet att förverkliga de olika utbildningsmålen. Vid behov eller

önskan att göra större avvikelse från läroplanen bör dock tillsynsmyndighetens

medgivande inhämtas.

Lärostoffet

Lärostoffet är uppdelat i ett 30-tal större eller mindre ämnen och kurser.

Kursplanerna har uppgjorts i samråd med ett stort antal specialister inom

olika ämnesområden.

Kursplanerna är uppställda enligt en fast modell. De omfattar dels målet

för ämnesutbildningen, dels huvudmoment, dvs. det huvudsakliga kursinnehållet,

dels också förslag till disposition av studieplan över de olika

terminerna. I de medicinska ämnena har kursplaner utarbetats för läkarens

undervisning och för den undervisning, som skall meddelas av skolans fasta

lärare. Kursplanerna innehåller vidare anvisningar om undervisningens utformning

m. m. samt anvisningar hur de olika ämnena skall samordnas

inbördes.

I det teoretiska avsnittet har klinisk fysiologi och klinisk kemi tillkommit

som nya ämnen liksom även sociologi. Utökning har skett av teorikurserna

i psykologi, administration och arbetsledning, socialmedicin, barnavård och

barnsjukvård, mentalsjukvård samt anestesiologi med intensivvård.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

I den praktiska utbildningen har avsnitten i mentalsjukvård och barnsjukvård

gjorts obligatoriska liksom även perioderna i operationssjukvård

och intensivvård. Den praktiska utbildningen i mentalsjukvård föreslås omfatta

ca 11 veckor.

Den praktiska utbildningen i obstetrisk mödra- och barnavård har reducerats

från åtta till fyra veckor.

Praktisk utbildning i epidemisjukvård/tuberkulossjukvård ingår inte i

utbildningsplanen. Den teoretiska utbildningen har dock tillgodosetts i dessa

ämnen och kompletteras med studiebesök och demonstrationer. Att tuberkulossjukvård

inte tagits upp som särskilt praktikavsnitt beror på att sjukdomen

inte längre tar i anspråk så stor del av vårdresurserna som tidigare.

För epidemisjukdomarna har utvecklingen av behandlingsformerna lett till

en sådan minskning av patienterna i den slutna epidemisjukvården, att svårigheter

föreligger att organisera en praktisk utbildning för alla elever inom

denna vårdgren.

Undervisning angående allmän hygien, mentalhygien, hälsovård samt

rehabilitering skall under alla fem terminerna ingå som ett naturligt led

i ämnen som berör patientvården.

Verksamhetsformer

Utredningen utgår från att eleverna vid sjuksköterskeskolorna när det

gäller såväl teoretisk som praktisk undervisning indelas i grupper (kurser)

enligt de riktlinjer som anges i skolstadgan. Dessa innebär att en elevgrupp

under läsperiod skall omfatta högst 30 elever och under övervägande praktiskt

utbildningsavsnitt 8—16 elever. Enligt statsbidragsbestämmelserna

utgår statsbidrag icke till kurs med mindre än 8 elever. En grupp på 16

elever i praktisk utbildning är enligt utredningens mening alltför stor att

handleda för en lärare, då eleverna är spridda över flera avdelningar. Lämpligt

antal torde vara 10—12 elever.

Vidkommande verksamhetsformerna i övrigt anför utredningen i huvudsak.

Den teoretiska undervisningen skall meddelas dels i en sammanhängande

läskurs under första terminen, dels i form av jämsidesundervisning under

utbildningens fortsättning, dock att vissa kortare teoretiska introduktionsresp.

tentamensperioder inlagts på flera ställen i utbildningsplanen.

I sjuksköterskeskolans inre arbete räknas med att den pågående utvecklingen

mot mera elevaktiverande arbetsformer skall fortsätta. Föreläsningsoch

lektionsserier av olika specialister måste dock förekomma i åtskilliga

ämnen. De bör kompletteras med uppsatsseminarier, vårdkonferenser,

grupparbeten och andra seminarieövningar samt självständiga litteraturstudier.

För uppsatsseminarier kan ligga till grund enskilda arbeten i form

av skriftliga vårdstudier och vårdberättelser över patienter.

Teoriundervisningen bör så långt möjligt inriktas på att förklara, illustrera

och ge bakgrunden till kurslitteraturens framställning av de olika

medicinska kunskapsområdena. Läkarlektionerna bör kompletteras med

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 161 år 1965

27

demonstrationer av patientfall, ev. i samband med undervisningsronder.

Föreläsnings- och lektionsserierna bör samordnas med den undervisning,

som meddelas av skolans lärare. Olika former av studiemateriel bör därvid

komma till användning. I övrigt bör utbildningen bygga på egen kursläsning.

Skolans ledning bör avväga de olika undervisningsformerna inbördes. Det

-är viktigt, att rektor före ett utbildningsavsnitt sammanträffar med de olika

lärarna i såväl teoretisk som praktisk undervisning, varvid samordningsfrågor

klarläggs samt principer och metoder för undervisningen diskuteras.

Särskilt med hänsyn till det stora antalet timlärare är det angeläget att de

olika lärarnas undervisning genom dylika överläggningar inriktas mot

det gemensamma utbildningsmålet. Sådana kollegier och konferenser bör

göras till en stående institution i undervisningsarbetet. Tillsynsmyndigheten

måste medverka i det pedagogiska utvecklingsarbetet vid skolorna. Detta

bör i första hand ske genom konsulentverksamhet, studiedagar samt andra

former av lärarfortbildning. Vidare bör tillsynsmyndigheten animera till

nya arbetsformer genom att tillhandahålla materiel och olika förebilder för

undervisningens anordnande (studieplaner o. d.).

Om någon elev skulle vara speciellt intresserad av något visst ämne bör

denna lämnas anvisningar om lämplig överkurslitteratur av vederbörande

lärare. Sådan överkurs bör avslutas med tentamen för högre betyg.

Jämsidesundervisningen under de praktiska ulbildningsavsnitten kan organiseras

antingen med vissa lektioner per dag eller som en, eventuellt två

odelade dagar för teoriundervisning per vecka. Under de utbildningsavsnitt,

då 10 veckotimmar avsatts för teoretisk undervisning, synes den bästa lösningen

vara att förlägga dessa timmar till två dagar per vecka.

I timplanerna för samtliga terminer har upptagits timmar till förfogande

till ett antal motsvarande en veckotimme. Avsikten därmed är, att

skolans ledning fritt skall kunna disponera viss tid för ändamål som faller

något vid sidan av skolans reguljära verksamhet men som ändå har betydelse

för utbildningen i stort.

Utredningen berör i detta sammanhang också frågan om skyldighet för

elev att i vissa fall återta förlorad utbildningstid och anför härom i huvudsak.

Vad först gäller återtagande av förlorad praktiktid bör enhetliga normer

tillämpas. Utredningen föreslår, att för de längre avsnitten (medicinsk och

kirurgisk sjukvård, operationssjukvård och mentalsjukvård) återtagande

skall ske, om en vecka eller mer av tiden i resp. praktikavsnitt gått förlorad.

Beträffande de korta avsnitten i förlossningsvård och öppen vård

bör återtagande ske, om halv vecka eller mera bortfallit. Återtagandet skall

självfallet avse just den berörda vårddisciplinen och bör helst ske vid första

möjliga tillfälle under ferietid för att utbildningsavsnittet skall vara avklarat,

innan nästa utbildningsperiod börjar.

Vad därefter beträffar förlorad tid i den teoretiska undervisningen, även

jäinsidesundervisning, föreslås att stödundervisning i skolans regi skall

kunna lämnas elever, som i övrigt har goda förutsättningar att fullfölja

utbildningen.

Vid längre frånvaro från utbildningen är givetvis stödundervisning icke

tillräcklig. I sådana fall bör eleven av rektor inplaceras i lämplig efterföljande

elevgrupp på motsvarande utbildningsstadium.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Den praktiska utbildningens organisation

Frågan om utformningen av sjuksköterskeelevernas praktiska utbildning

är en synnerligen viktig och komplicerad fråga.

Det nuvarande utbildningssystemet innebär, att sjuksköterskeeleverna

under sin praktiska utbildning i viss utsträckning ersätter reguljär sjukhuspersonal.

Detta yttrar sig bl. a. på så sätt, att flertalet sjukhus inskränker

sin ordinarie personal, om elever finns vid sjukhuset i utbildningssyfte.

Personalinskränkningen avser i första hand biträdes- och undersköterskekadrarna.

Detta system, som brukar kallas lärlingssystemet, har

mött kritik från många håll, särskilt från lärar- och elevkårernas sida.

Lärlingssystemet kan bl. a. ses ur historisk synvinkel. Elevutbildningen

var från början helt organiserad som praktiktjänstgöring på sjukhusen,

varvid behovet av arbetskraft i första hand tillgodosågs. Först på 1920-talet

fick utbildningen formen av ordnad undervisning, teoretisk och praktisk.

En annan synpunkt är att utbildare och avnämare i flertalet fall varit

samma instans. Sjukvårdshuvudmannen har själv haft att med egna medel

bekosta elevutbildningen, vilket torde ha bidragit till att synen på eleverna

som en arbetskraftstillgång på sina håll i viss mån levt kvar till våra dagar.

Genom att i lärlingssystemet dagligen delta i det praktiska sjukvårdsarbetet

får en elev grundlig träning och skicklighet i den allmänna omvårdnaden

av patienterna. Dagens krav på sjuksköterskan är emellertid —

något som utredningen understryker -—• betydligt flera och vidsträcktare

än så. Den praktiska utbildningen bör enligt utredningens mening därför

även syfta till att ge intellektuell förståelse av problem och sammanhang i

vården, att ge överblick och anknytningar samt tillräcklig erfarenhet och

säkerhet i fråga om patientiakttagelser. De kunskaper och färdigheter

eleven vinner måste kunna överföras och tillämpas i nya situationer. Praktiken

skall lägga grunden till förmåga hos den legitimerade sjuksköterskan

att ta ansvar, att organisera samt att samarbeta med och undervisa andra.

Enkät angående lärlingssystemet. För att kartlägga i vilken omfattning

sjuksköterskeeleverna f. n. ersätter reguljär sjukhuspersonal företog utredningen

våren 1963 en enkät till sjukvårdshuvudmännen.

De frågor som ställdes gällde i korthet dels antalet elevplatser vid sjukhusen

(fördelade på vissa kategorier), dels personalbehovet (uttryckt i

antal heltidstjänster och likaledes fördelat på olika kategorier), dels också

en bedömning huruvida mera avsevärda svårigheter skulle uppstå att anskaffa

den angivna personalen. Svar lämnades för varje sjukhus för sig där

sjuksköterskeutbildning äger rum (lasarett, epidemisjukhus, sanatorier,

mentalsjukhus, barnsjukhus, barnbördshus osv.). Uppgifterna från sjukhusen

om de uppskattade personalbehoven vidarebefordrades utan att de

i sak blev prövade av sjukvårdshuvudmännen.

Utredningen som inte utnyttjat materialet från enkäten som grund för

några särskilda ställningstaganden framhåller, att resultaten är osäkra,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 dr 1965

främst på den grunden att det i en enkät av detta slag finns en naturlig

benägenhet hos uppgiftslämnarna att bedöma personalbehovet i överkant.

En summering av materialet visar i huvudsak följande.

Enligt sjukhusens bedömning skulle för landet som helhet krävas ca

2 000 nya tjänster för att helt ersätta sjuksköterslceeleverna. Drygt hälften

av tjänsterna skulle avse sjukvårdsbiträden eller annan personal av biträdestyp,

medan omkring 800 tjänster skulle avse undersköterskor och barnsköterskor.

För resten av de behövliga tjänsterna skulle krävas sjuksköterske-

eller assistentutbildning.

Beträffande möjligheten att anskaffa ersättningspersonal befinns bortsett

från sjuksköterskebristen att rekryteringssvårigheterna i huvudsak

torde vara ett storstadsproblem med stark accent på Stockholm. Särskilt

markerat tycks personalsvårigheterna framstå vid de största sjukhusen.

När det gäller landsorten synes bedömningen i flertalet fall vara, att inga

oöverkomliga rekryteringssvårigheter skulle föreligga, när den planerade

utbildningen av sjukvårdsbiträden och undersköterskor väl kommit i gång

i tillräcklig omfattning. Antalet kontinuerligt använda elevplatser anges till

runt 3 450, vilket innebär att eleverna f. n. genomsnittligt sett till 58 %

skulle ingå som arbetskraft i sjukvården. Siffrorna för de enskilda sjukhusen

varierar kraftigt (från 0 till 100 %).

Kritik av lärlingssystemet. Utredningen framhåller, att det är en allmän

uppfattning vid sjuksköterskeskolorna, att ett system där eleverna till stor

del ersätter reguljär sjukvårdspersonal är ett hinder för en effektiv utbildning.

Systemet anses också ha en klart rekryteringshämmande effekt.

De huvudsakliga invändningarna mot lärlingssystemet anger utredningen

vara.

Eleverna blir alltför hårt bundna vid i och för sig nödvändiga men med

hänsyn till utbildningsmålet okvalificerade eller irrelevanta göromål. Den

praktiska utbildningstiden kan inte utnyttjas effektivt. Man kan många

gånger inte ta till vara de lämpliga undervisningstillfällena inom och utom

vårdavdelningen, t. ex. för att ge eleverna en helhetsbild av patientvården.

De får ofta endast se fragment av ett patientöde, inte följa detta under

dess behandlingsförlopp. Det pedagogiska utbytet blir i sådana fall ringa

i relation till den tid eleverna tillbragt på avdelningen. Rutinarbetet förtar

i hög grad elevernas studiemotivering, nybörjarens entusiasm förbyts i

trötthet. I vissa fall anses delar av elevtiden inte ens vara utbildning i dess

rätta bemärkelse.

De anförda förhållandena leder också till att arbetsuppgifter på ett och

samma stadium upprepas i alltför stor omfattning och hindrar eleven att

i önskvärd utsträckning gradvis gå från enklare till mera komplicerade

och ansvarsfulla uppgifter. I stället för en successivt stegrad svårighetsgrad

i utbildningsuppgifterna kan stundom t. o. in. regressioner ske i svårighetsgraden.

Förhållandet beskrivs av skolorna sålunda: Under praktiken på

en vårdavdelning avancerar eleverna mot alltmer kvalificerade göromål,

men när de sedan kommer till vårdavdelning av annan karaktär börjar de

ofta på nytt utan att hänsyn tas till de erfarenheter och kunskaper, som

eleverna tidigare förvärvat. Genom elevernas engagemang som arbetskraft

försvåras alltså den pedagogiska samordningen och kontinuiteten under

utbildningstiden. Lärlingssystemet skapar också svårigheter att delta i

jämsidesundervisning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Den praktiska utbildningen har dock, framhåller utredningen vidare,,

under senare år ändrat karaktär. Det föreligger emellertid skillnader mellan

olika skolor/sjukhus. Dessutom växlar utbildningsförhållandena mellan

olika vårdgrenar och mellan olika typer av sjukhusavdelningar. Sålunda

räknas eleverna över huvud taget inte som arbetskraft under praktiktiden

i mentalsjukvård, i öppen vård och i nattpraktik. Samma sak torde i allmänhet

gälla praktiktiden på vissa specialavdelningar.

Utredningen redovisar vissa resultat angående sjuksköterskeelevernas

praktiska utbildningsuppgifter, som framkom vid en under tiden februari—

mars 1963 genomförd frekvensstudie. Denna studie visar bl. a., att av de

praktikuppgifter en elev under sitt första utbildningsår utför vid en medicinsk

resp. kirurgisk vårdavdelning 42 resp. 34 % består av arbetsuppgifter

såsom städning, rengöring, sterilisering, transporter, allmänna fysiska

omvårdnadsuppgifter, såsom patienttoalett, bäddning, matning o. d. Liknande

studier utförda under åren 1959 och 1961 visar ännu högre värden

i fråga om dessa arbetsuppgifter. Detta material stöder — framhåller utredningen

— den uppfattningen, att eleverna under den praktiska utbildningen

under senare år i minskande omfattning ingått i sjukhusens personalstat.

Överväganden och förslag. För att kunna lära sig principer och metoder

i sjukvården, för att tillägna sig erforderliga praktiska färdigheter och erfarenheter

samt för att träna förmågan att bedöma vad olika vårdsituationer

kräver måste sjuksköterskeeleverna själva delta i det aktiva vårdarbetet,

ehuru delvis på annat sätt än f. n. i allmänhet sker. Auskultering och

hospitering, vilket skulle innebära att eleverna endast följde personalen i

dess arbete, är icke tillräckligt. Under den huvudsakliga praktiktiden måste

eleverna tilldelas egna arbetsuppgifter att utföra, fullfölja och ta ansvar för.

Eleverna bör också under vissa utbildningsavsnitt svara för ett visst antal

patienter. Urvalet av elevuppgifter — såväl kvalitativt som kvantitativt —

måste göras med stor omsorg och med ständigt hänsynstagande till utbildningsvärdet.

Hos sjukhusens huvudmän och personal måste i högre grad

än nu på sina håll är fallet den insikten vinna insteg, att elevernas utbildningsbehov

skall tillgodoses. Utredningen anser det viktigt, att eleven får

utföra sina övningsuppgifter tillsammans med avdelningens ordinarie personal

för att från början få möjlighet att känna samhörighet och inse lagarbetets

betydelse. Inblick i de olika befattningshavarnas uppgifter och

problem är av stort värde för en blivande arbetsledare.

Utredningen förordar, att sjuksköterskeeleverna under den praktiska utbildningen

skall gå vid sidan av den vanliga personalstaten och således icke

sättas in i sjukhuspersonalens tjänstgöringsschema och anför vidare.

Sjukhusets personal bör vara dimensionerad så, att patientvärden kan

tillgodoses genom viss omdisponering, när eleverna vissa tider är frånvarande

från avdelningen för teoretiska eller praktiska studier på annat håll.

Å andra sidan måste elevutbildningen på avdelningarna vara så organiserad,

att avdelningssköterskan har klart för sig, att elever finns på avdelningen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

31

viss tid per dag enligt ett särskilt elevschema för utbildningsperioden. Detta

elevschema bör upprättas i samråd mellan skolan och vederbörande sjukhus.

Den organisation utredningen här angivit för elevutbildningen tillämpas

redan delvis, och har systematiskt genomförts vid statens sjuksköterskeskola

i Norrköping. Systemet medför enligt utredningens mening en viss

möjlighet till ökad insats i patientvärden, när eleverna är på avdelningen,

ett förhållande, som dock inte bör överbetonas, enär avdelningens personal

samtidigt belastas med handlednings- och instruktionsuppgifter.

Beträffande den praktiska utbildningens organisation i övrigt anför utredningen

i huvudsak följande.

Under utbildningstiden vid olika sjukhusavdelningar måste eleverna,

såsom framgått av det föregående, lära sig bl. a. en stor mängd praktiska

uppgifter, som spänner över hela skalan av svårighetsgrader och täcker

kompetensområdena för avdelningspersonal av olika kategorier. Urvalet av

aktiviteter bör ske med sikte på utbildningsmålet. Uppgifterna bör vara

representativa för en sjuksköterskas normala åligganden och ansvar. De bör

också erbjuda rimlig variation av fall och problem i dagens sjukvård.

Beträffande de olika elevaktiviteterna har utarbetats dels organisationstablåer

och anvisningar för varje termin, dels detaljplaner över praktisk

utbildning.

Förutom de rent konkreta elevuppgifterna skall praktiktiden ge en successivt

vidgad överblick och förståelse för sammanhangen i sjuk- och hälsovården.

Eleverna bör således även inriktas på att lära sig bedöma de enskilda

patienternas behov av vård, att planera deras vård samt att värdera den, se

var problemen och svårigheterna ligger och pröva hur dessa skall kunna

avhjälpas. I detta ingår bl. a. undervisning och övning i att göra riktiga

observationer på patienterna. Praktiktiden skall alltså bidraga till att utveckla

ansvarskänsla för patientvårdens kvalitet och för arbetslagets effektivitet.

Den praktiska utbildningen bör organiseras som undervisning. Dess

planering förutsätter nära samråd mellan skola och sjukhus, för att utbildningen

skall anpassas efter elevernas utbildningsstadium och innebära en

successivt stegrad svårighetsgrad: från det enkla till det svåra, från mera

rutinmässiga till alltmer ansvarsfulla uppgifter. Praktiken skall inriktas

på att ge eleven förmåga att allt eftersom utbildningen framskrider arbeta

mer och mer självständigt i samverkan med övrig vårdpersonal. Väsentligt

är därvid, att eleven lär sig göra riktiga iakttagelser av patienterna för att

sedermera såsom sjuksköterska kunna säkert bedöma, när hon kan delegera

uppgifter till undersköterska eller sjukvårdsbiträde resp. själv behöver ingripa

eller måste tillkalla läkare.

Utbildningen bör sålunda vecka för vecka följa ett aktivt utbildningsprogram,

som skall övervakas från skolans sida. En viktig förutsättning för

en effektiv utbildning är kvalificerad elevhandledning. Förutom skolans

lärare måste också vederbörande avdelningssköterska eller annan tjänstgörande

sjuksköterska delta i handledningen.

Det för den praktiska utbildningen så viktiga samspelet mellan lärare och

avdelningssköterska samt fördelningen av de olika instruktions- och under
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

visningsuppgifterna dem emellan bör enligt utredningens mening ske enligt

i huvudsak följande riktlinjer.

Skolans lärare skall ha huvudansvaret för att var och en av eleverna

bibringas såväl kunskaper som färdigheter i de skilda utbildningsavsnitten.

De skall samordna utbildningen, ge eleverna överblick och en väl avvägd

uppfattning om vårdspecialiteterna, klarlägga principer och metoder för

olika vårdmoment i de konkreta fallen, knyta samman de teoretiska kunskaperna

och praktiska erfarenheterna för eleven, tillse att alla elever får

likartad och likvärdig undervisning och instruktion samt stimulera elevernas

studieintresse, deras självständiga tänkande och samarbetsvilja. Skolans

lärare skall vidare se till att eleverna får vara med om alltmer avancerade

upgifter i den praktiska utbildningen. Läraren skall alltså planera

nästa steg med successivt ökad svårighets- och ansvarsgrad samt föra noteringar

över elevernas utbildning. Lärarens uppgift är således att vara utbildningsledare.

Avdelningssköterskan, som har ingående kunskap om de enskilda patienterna,

bör svara för detalj undervisningen om patienternas vård. Hon

måste därvid få kännedom om den utbildningsplan eleven följer och få

klart för sig vad skolan förväntar sig av elevens praktik på avdelningen.

Detaljplanerna över praktiska arbetsuppgifter skall bl. a. tjäna som ledning

för detta ändamål. Fördelningen av de olika elevuppgifterna dag för

dag är ett arbetsledningsproblein för avdelningssköterskan. Den effektivisering

av den praktiska utbildningen som avses förutsätter rörligare arbetsfördelning

och aktivare arbetsledning på avdelningen än vad nu torde vara

vanligt. Huruvida avdelningssköterskan skall undervisa eleverna själv eller

genom någon annan beträffande de enskilda arbetsmomenten, kan bero av

omständigheterna. Även skolans lärare bör, när så anses lämpligt, i viss

mån kunna deltaga i den praktiska undervisningen om patienternas vård

och efter samråd med avdelningssköterskan kunna gripa in tillsammans

med eleven i den aktuella patientsituationen.

Läraruppgifterna blir olikartade beroende på elevernas utbildningsstadium.

Till en början måste eleverna handledas mera av skolans lärare. På

ett mera avancerat stadium, när eleverna tillägnat sig viss rutin och tekniskt

kunnande, kan de i större utsträckning hänvisas till avdelningssköterskans

eller assistentsköterskans överinseende och instruktion. Det är dock viktigt

att skolans representanter hela tiden följer elevens framsteg, som bör noteras

i någon form av studieblad, samt successivt stegrar kraven på eleven.

Utredningen framhåller, att det under en övergångstid bör vara en viktig

uppgift för tillsynsmyndigheten att genom konsulentverksamhet föra ut den

nya läroplanen och metodiken till allmän tillämpning på fältet. Konsulentverksamheten

bör rikta sig till både skolans lärare och sjukhusets personal.

Organisationen och genomförandet av den praktiska utbildningen kräver

ett nära samarbete mellan skola och sjukhus. Detta måste vara ett led i den

dagliga rutinen och kompletteras med konferenser och sammanträden. Alltefter

frågornas art kan antingen skolans eller sjukhusets ledning ta initiativ

till dylika konferenser och sammanträden. Därest det någonstans skulle

visa sig svårt att klara samarbetsproblemen i dessa former kan det, som

utredningen framhåller, visa sig lämpligt att organisera ett fast samarbets
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

organ med representanter för sjukhus- och skolledning. Det är betydelsefullt,

att skolans ledning klargör målsättningen för elevernas praktiska

utbildningsperioder för såväl sjukhusets ledning som den sjukhuspersonal

i övrigt, som har att handleda eleverna. Därigenom kan inom sjukhuset och

skolan utvecklas ömsesidiga positiva attityder till den gemensamma uppgiften

att meddela god sjukvård och effektiv utbildning.

Undervisningshjälpmedel

Utredningen, som i fråga om undervisningshjälpmedel inledningsvis konstaterar,

att det f. n. råder brist på goda läroböcker för sjuksköterskeutbildningen,

påpekar att den nya undervisningsplanen, som omfattar en del

nya läroämnen och utbildningsmoment i övrigt, framkallar ytterligare

behov av läroböcker, samtidigt som en allmän översyn av läroboksbeståndet

torde behöva företas. Utredningen förutsätter, att rikscentralen för pedagogiska

hjälpmedel med dess 23 länscentraler successivt ställer sina materiella

och personella resurser samt service till sjuksköterskeskolornas förfogande.

Även i fråga om övrig undervisningsmateriel, som bör ses som komplement

till läroböckerna, bör behoven närmare klarläggas och initiativ tas

till förbättringar i samverkan med skolmaterielförlagen m. fl.

Vidare bör uppmärksamhet ägnas åt demonstrations- och övningssalarnas

lämpliga inredning och utrustning med bl. a. sådan sjukvårdsteknisk attiralj,

apparatur och instrument, som är vanligt förekommande och som eleverna

måste lära sig handha, och vårda. I detta sammanhang vill utredningen

med anledning av de kraftigt ökande anspråken på praktiska utbildningsplatser

vid sjukhusen särskilt framhålla att undervisning, som inte

nödvändigtvis kräver närvaro av patienter, så långt möjligt bör förläggas

till dylika skolsalar eller till sjukhuslaboratorier och andra lokaler än sjukhusavdelningarna.

Utredningen framhåller slutligen även elev- och lärarbibliotekets funktion

och aktiva utnyttjande i undervisningen.

Prov, bedömning och betggsättning

Av flera skäl finner utredningen förhör och prov av olika slag nödvändiga

och anför härom.

Proven bör vara av huvudsakligen två typer: dels formella kunskapsprov

som syftar till betygsättning i viktigare undervisningsämnen, dels mera

informella prov av mindre omfattning (diagnostiska prov) avsedda alt visa

att eleven tillfredsställande inhämtat kursen. De formella kunskapsproven

(skriftliga prov och muntliga tentamina) bör som regel förläggas till slutet

av större kursavsnitt och helst förberedas genom repetitionsundervisning,

sammanfattningar, tentainensläsning o. d. Diagnostiska prov kan ha formen

av skrivningar eller muntliga förhör i mindre grupper. Om så anses lämpligt,

kan smärre »självtests» tillhandahållas, innehållande ett antal frågor

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 161

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

på kursen, ev. som förberedelse till större prov. Jämsides med de mera

koncentrerade kunskapskontrollerna fortgår självfallet även en kontinuerlig

bedömning genom iakttagelser av eleverna och deras framsteg.

Även i praktisk sjukvård är det enligt utredningens mening nödvändigt,

att det -— liksom hittills — sätts graderade betyg. Utredningen lämnar härutinnan

vissa anvisningar.

De under utbildningens gång genomförda proven och bedömningarna i

övrigt skall enligt utredningens förslag vid utbildningens slut utmynna i ett

slutbetyg. Detta bör uppta dels teoretiska kunskaper, dels praktisk duglighet

i olika sjukvårdsgrenar. För de stora och betydelsefulla ämnena och

utbildningsavsnitten bör graderade betyg sättas.

Utredningen föreslår, att slutbetyget skall omfatta följande betyg och

uppgifter om elevens utbildning.

1. Teoretiska kunskaper

Graderat betyg i

Anatomi

Fysiologi

Medicinsk mikrobiologi och hygien

Farmakologi

Medicinsk sjukvård

Kirurgisk sjukvård

Obstetrisk mödra- och barnavård jämte barnsjukvård

Mentalsj ukvård

Socialmedicin

Psykologi

Bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i

Sociologi

Administration och arbetsledning

2. Praktisk duglighet

Graderat betyg i

Medicinsk sjukvård

Kirurgisk sjukvård

Barnsjukvård

Mentalsjukvård

Dessutom bör på slutbetyget anges vissa uppgifter angående den praktiska

utbildningens förläggning till olika specialavdelningar.

Utbildningens längd och organisation

Den nuvarande ordningen med både allmänutbildning och specialutbildning

förlagd före legitimationen skall enligt utredningens förslag upphöra.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Specialutbildningen hänförs till en vidareutbildningsnivå efter grundutbildningen.

Detta förkortar utbildningstiden fram till legitimationen med 6—8

månader. Vidare verkar förslaget om effektivisering av den praktiska utbildningen

genom koncentration på de väsentliga uppgifterna likaledes tidsbesparande.

Därtill kommer att den nuvarande inledande orienteringsperioden

på 2—3 månader föreslås upphöra.

En del av utredningens förslag har emellertid också förlängande verkan.

Införande av normalläsår skulle vid i övrigt oförändrade utbildningsförhållanden

kräva en avsevärd förlängning av utbildningstiden. Det nuvarande

läsåret på 48 veckor avkortas till 42 veckor, vilket på en utbildning av

2V2 års längd skulle motsvara ett ytterligare tidsbehov av 15 veckor, dvs.

inemot en termins förlängning.

Med utgångspunkt i det angivna målet för grundutbildningen har utredningen

utarbetat en utbildningsplan omfattande fem terminer. Hur dessa

terminer bör vara sammansatta av olika utbildningsavsnitt, vissa med enbart

teoretisk undervisning, andra med omväxlande teoretisk och praktisk

undervisning i varierande proportioner, anges i en schematisk översikt.

Timplaner och anvisningar angående terminernas organisation m.m.

I följande tablå anges en total timplan för utbildningens samtliga fem

terminer upptagande både antalet lektioner klassundervisning och antalet

lektioner praktisk undervisning inklusive övningar.

Utredningen har vidare utarbetat utbildningsplan för var och en av de

fem terminerna utvisande målet för undervisningen samt timplan upptagande

bl. a. fördelningen av teoretisk och praktisk undervisning. Under

varje termin anges vidare vilka kunskapsprov som bör förekomma. För

varje termin har vidare angivits plan och anvisningar för utbildningens

organisation på olika teoretiska och teoretiskt-praktiska avsnitt, vari bl. a.

återfinns närmare detaljer angående praktikområden (olika slag av sjukhusavdelningar

eller vårdområden/institutioner m.m.).

Av planen framgår, att ämnena administration och arbetsledning samt

socialmedicin är genomgående under hela utbildningen. Vartdera ämnet

skall betraktas som en sammanhängande helhet och är därför inte alltid

anknutet till verksamheten i övrigt under den enskilda terminen.

Såsom utredningen på flera ställen framhåller, kan på grund av lokala

förhållanden vissa alternativa lösningar i fråga om den praktiska utbildningen

bli nödvändiga. I sina huvuddrag bör dock den föreslagna utbildningsplanen

gälla vid samtliga skolor.

Kursplaner

Utredningen bär lämnat förslag till kursplaner i varje särskilt ämne.

Dessa bör enligt utredningens mening betraktas som normalplaner, som i

opaginerad Kontrollera mot PDF

05

05

Termin

Schematisk översikt av grundutbildningen

II III

IV

Veckor

Antal vtr

teori

praktik

Summa vtr

Terminens

längd

Teori

T+Pr

Läsperiod

Allmän sjv. Långtids- vård. Mentalvård

16

5

30

2

—

35

30

37

21 veckor

Teori-(-praktik

T

Med.

sjukv. 1

Kir.

sjukv. 1

Tentamensperiod

10

10

1

11

11

30

26

26

—

37

37

30

21 veckor

T

Teori-!-praktik

T

Läsperiod

Barn-

sjukv.

BB

öv

Läs-tent. period

3

8

4

4

2

30

10

10

6

30

—

30

30

31

—

30

40

40

37

30

21 veckor

Teori-(-praktik

Mental-

sjukv.

Op. + akut- sjukv.

10,5

10,5

10

10

30

30

40

40

21 veckor

T

Teori-(-praktik

T

Läsperiod

Med.

sjukv.

2

Kir.

sjukv.

2

Tentamensperiod

1

9

9

2

30

6

6

30

—

34

34

—

30

40

40

30

21 veckor

Höstterminen beräknas pågå från omkr. 18 augusti — 18 januari

Vårterminen » * » »19 januari —19 juni

Effektiv utbildningstid = 105 veckor

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

37

Terminerna I—V

Timplan

Ämnen

I

Anta

T

II

1 lekt

jrmin

in

ioner

er

IV

V

Antal

lektioner

klass-

under-

visning

Antal

lektioner

praktisk

undervisn.

inkl.

övningar

Summa

lektioner

Anatomi inkl. ärftlighetslära.....

36

_

1 6

_

_

1 67

.

} 67

Fysiologi.....................

25

—

i6

—

—

—

Klinisk fysiologi................

—

15

—

—

15

—

15

Näringsfysiologi................

18

10

4

—

6

38

—

38

Klinisk kemi...................

—

25

—

—

—

25

—

25

Medicinsk mikrobiologi..........

24

—

—

—

—

24

—

24

Klinisk mikrobiologi och sjuk-

vårdshygien.................

10

—

10

—

6

26

—

26

Hygien........................

16

—

8

—

—

24

—

24

Farmakologi...................

30

15

7

14

10

76

—

76

Allmän hälso- och sjukvård......

80

—

—

—

—

80

95

175

Medicinsk sjukvård.............

6

70

—

—

30

106

566

672

Långtidssj ukvård...............

12

—

—

—

10

22

70

92

Hud- och venereologisk sjukvård.

—

—

—

—

10

10

—

10

Infektionssjukvård.............

—

—

15

—

—

15

—

15

Barnavård och barnsjukvård.....

—

—

50

—

—

50

240

290

Kirurgisk sjukvård.............

6

70

—

—

30

106

566

672

Anestesiologi m. intensivvård....

—

—

—

22

—

221

315

357

Operationssjukvård.............

—

—

—

20

—

20/

Medicinsk radiologi.............

4

—

—

12

—

16

—

16

Krigsmedicin..................

—

—

—

—

10

10

—

10

Obstetrisk mödra- och barnavård

samt gynekologisk sjukvård . . .

—

—

48

—

—

48

120

168

ögonsjukvård..................

—

—

8

—

—

8

—

8

Öron-, näs- och halssjukvård.....

—

—

15

—

—

15

—

15

Mentalsjukvård................

12

—

—

60

—

72

350

422

Socialmedicin..................

17

G

50

12

15

100

_

100

Öppen vård....................

—

—

20

—

6

26

124

150

Psykologi......................

25

—

15

15

—

55

—

55

Studieteknik och instrulctionsme-

todik.......................

15

—

—

—

10

25

—

25

Sociologi......................

30

12

—

4

6

52

—

52

Administration och arbetsledning

samt arbetsledningspsykologi . .

10

6

17

20

18

71

—

71

Sjukvårdsetik samt utbildnings-

orientering...................

12

—

—

—

5

17

—

17

Sjukvårdshistoria...............

15

—

—

—

5

20

—

20

Materialkunskap och matcrielvård

10

—

—

10

—

20

—

20

Hållningsgymnastik.............

30

—

—

—

—

30

—

30

Timmar till förfogande..........

21

21

21

21

21

105

—

105

Summa

464

250

294

210

198

1 416

2 446

3 862

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

sina enskildheter inte bokstavligen behöver följas. Utredningen framhåller

det som en angelägen uppgift för såväl de medicinska som de pedagogiska

myndigheterna att uppmärksamt följa utvecklingen på medicinens och

sjukvårdens område och att successivt företaga de justeringar och moderniseringar

i fråga om lärostoffet, som betingas av utvecklingen.

Pedagogiskt utvecklingsarbete

Utredningen anser det angeläget, att det pedagogiska utvecklingsarbete

som påbörjas genom de föreslagna reformåtgärderna fullföljs, så att en

fortsatt hög utbildningsstandard kan upprätthållas för framtiden.

Utredningen anför vidare härom i huvudsak följande.

Det gäller att tillgodogöra sig forskningsresultat på vuxenpedagogikens

område. Därjämte bör man genom ytterligare undersökningar och försök

finna lämpliga arbetsformer och hjälpmedel i utbildningen, sprida kännedom

om de erfarenheter som gjorts i andra länder och i andra sammanhang

m. m. Det måste vidare anses som nödvändigt att systematiskt följa upp

och värdera utbildningsresultatet och ge förslag till de förändringar och

förbättringar, som kan finnas önskvärda och erforderliga. Ansvaret för

initiativ och planering i fråga om det åsyftade utvecklingsarbetet torde närmast

åvila avdelningen för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete

inom skolöverstyrelsen i samråd med byrån UY2.

I samband med sitt fortsatta arbete kommer utredningen att ytterligare

överväga behovet av utvecklingsarbete. Redan för budgetåret 1965/66 är

det — framhåller utredningen — ett angeläget önskemål att medel anvisas

för detta ändamål och föreslår att under reservationsanslaget »Pedagogiskt

utvecklingsarbete» upptas förslagsvis 50 000 kr. för sjukvårdsutbildningen.

Avvikelser från den normala läroplanen

Utredningen har övervägt om anledning finns att göra avvikelser från

normalplanen när det gäller sådana elever, som i anseende till inträdeskraven

mera väsentligt skiljer sig i fråga om teoretisk skolutbildning eller

sjukvårdsutbildning och erfarenhet av praktiskt arbete inom sjukvården.

Beträffande dem, som genomgått fullständig gymnasieutbildning eller

eljest visar sig ha motsvarande kunskapsmässiga och begåvningsmässiga

förutsättningar har utredningen konstaterat, att någon egentlig tidsvinst

under sjuksköterskeutbildningen icke står att vinna för dessa elever. Det är

emellertid enligt utredningens mening synnerligen angeläget, att även ungdom

som skaffar sig fullständig gymnasieutbildning betraktar sjuksköterskeutbildningen

som en naturlig och riktig yrkesutbildning för dem.

Härom anför utredning vidare.

Detta är framför allt nödvändigt för att säkerställa bästa möjliga urval

för mera kvalificerade befattningar inom hälso- och sjukvården och inom

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

sjukvårdsutbildningen, men också allmänt sett för att säkerställa en tillfredsställande

nivå hos dem som vill utbilda sig till sjuksköterskor, eftersom

allt större andel av varje årskull kommer att ha genomgått fullständig

gymnasieutbildning.

Av dessa skäl finner utredningen det angeläget, att alla sjuksköterskeskolor

på allt sätt underlättar studenternas strävan att utnyttja tiden för

sjuksköterskeutbildningen så väl som möjligt. För elever med sådan förutbildning

och som t. ex. bestämt sig för att bli lärare eller inriktat sig på

högre administrativa befattningar eller på att skaffa sig speciella kunskaper

inom hälso- och sjukvården för att där kunna få mera kvalificerade uppgifter

bör det enligt utredningens mening vara möjligt att genom överkurser

eller bredvidläsning använda tiden i sjuksköterskeskolan såsom en förberedelse

för kommande fortsatta studier. Utredningen finner det angeläget

att man, i den mån det visar sig möjligt, anordnar särskilda klasser med

studenter på universitetsorter och andra städer med högre undervisning i

olika former och att man vid organisationen av deras utbildning tillgodoser

de särskilda intressen, som berörts i det tidigare. Tillträde till dessa klasser

bör givetvis vara möjligt även för andra sökande som visat sig ha kunskapsoch

begåvningsmässiga förutsättningar att följa ett mera intensifierat studieprogram.

Utredningen finner det möjligt, att sådan undervisning påbörjas

under hösten 1965 och vill kraftigt understryka nödvändigheten av

att dessa möjligheter påvisas i den studie- och yrkesvägledning som meddelas

i våra skolor.

Fortsättningsvis uppehåller sig utredningen vid den särskilda studiegång

som avses för personer med föregående sjukvårdsutbildning. Inledningsvis

anför utredningen härom i huvudsak följande.

I den nuvarande utbildningsorganisationen ges möjlighet för den som

genomgått grundutbildning i mentalsjukvård att bygga på denna utbildning

till full sjuksköterskekompetens genom en förkortad studiegång vid sjuksköterskeskola.

Erfarenheterna av denna anordning är mycket goda. Någon

motsvarande möjlighet för biträdes- och undersköterskepersonalen i

ltroppssjukvården har hittills icke funnits men har under senare år aktualiserats.

Thapperkommittén uttalade sig för en dylik ny väg till sjuksköterskelegitimation

för den som genomgått sjukvårdsbiträdes- och undersköterskeutbildning

enligt dess planer. Nämnda kommitté framlade dock

inget förslag i denna fråga.

För ytterligare en personalgrupp, som f. n. påbörjat utbildning, blir en

dylik anknytning inom en nära framtid aktuell nämligen landstingens mentalsj

ukvårdspersonal.

Utredningen anser det angeläget, att duglig vårdpersonal inom såväl mentalsjukvården

som kroppssjukvården kan genom påbyggnad av den teoretiska

och praktiska yrkesutbildningen successivt avancera till mera kvalificerade

uppgifter i sjukvården. Sådana avancemangsmöjligheter torde

bl. a. stimulera rekryteringen av sjukvårdspersonal. Utredningen framlägger

ett förslag, som innebär dels en preparandutbildning, dels en förkortad

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

sjuksköterskeutbildning (grundutbildning), tillsammans omfattande fyra

terminer (=20 effektiva utbildningsmånader).

Utredningens förslag till samordning mellan sjukvårdsbiträdes/undersköterskeutbildningen

och sjuksköterskeutbildningen bygger på de nu gällande

läroplanerna för inbyggd skola för grundutbildning av sjukvårdsbiträden

samt för utbildning av undersköterskor till vårdavdelningar, operationsavdelningar

och mottagningsavdelningar.

Utbildningsgången för personal i kroppssjukvården föreslås bli följande:

sjukvårdsbiträdeskurs: 23 veckor

1 års tjänstgöring som sjukvårdsbiträde

undersköterskekurs: 32 veckor

1 års tjänstgöring som undersköterska

sjuksköterskeutbildning: 84 veckor (4 terminer).

För personal inom mentalsjukvården bör också gälla krav på 1 års praktisk

tjänstgöring före inträde i sjuksköterskeutbildning.

Utredningen anser att sökande tillhörande de här ifrågavarande grupperna

skall inlämna sin ansökan till tillsynsmyndigheten i samma ordning som

alla övriga sökande i och för fördelning på vederbörande sjuksköterskeskolor.

Samma inträdeskrav bör gälla som för övriga sökande, således även

inträdesprov, dock att kunskapsprovet skall kunna avläggas senare. Lämpligheten

för yrket samt meriterna i övrigt prövas enligt samma normer som

för andra sökande. Utredningen räknar med att det blir ett positivt urval

som kommer att söka sig till sjuksköterskeutbildning med särskild studiegång.

Då dessa personer redan är anställda i sjukvården, förutsätts att de

beviljas tjänstledighet för fortsatta studier.

En komplettering av ev. nödvändiga skolkunskaper samtidigt med sjukvårdsarbete

kan enligt utredningens uppfattning komma att verka som en

inte önskvärd rekryteringsspärr. Utredningen förordar därför, att sökande

av dessa kategorier intas i sjuksköterskeskola utan kunskapsprov men att

de under en del av första terminen erhåller repetitions- och preparandundervisning

i matematik, fysik, kemi och svenska.

Den som så önskar bör emellertid genomgå de vanliga inträdesproven

och bör då under första terminen befrias från undervisningen i skolämnena

och tiden i stället användas för andra sjuksköterskeskolans ämnen eller

för timtjänstgöring vid sjukhus på skolorten.

Sådan undersköterska, som genomgått den tidigare gällande undersköterskeutbildningen

(åtta resp. sex veckor), bör enligt utredningen för att

vinna behörighet till inträde vid sjuksköterskeskola ha genomgått den nu

tillgängliga kompletteringskursen för undersköterskor om nio veckor.

Utredningen förordar, att möjlighet till att genomgå den föreslagna särskilda

utbildningsgången bör finnas vid flera sjuksköterskeskolor på olika

håll i landet. Med hänsyn till bestämmelsen om statsbidrag förordar utredningen,

att sådan utbildningsgång inte anordnas för mindre grupper än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Termin

I

II

Plan för särskild studiegång

IV

III

Teori

Teori + praktik

Teori

Läsperiod

Barn-

sjukvård

BB

Öv

Läs—tentamensperiod

3

8

4

4

2

30

10

10

6

30

—

30

30

31

—

30

40

40

37

30

Teori

Teori + praktik

Teori

Medicinsk

Kirurgisk

T3

.2

Läsperioc

sjukvård

sjukvård

v

{X

t/i

C

o

B

cd

■»-»

ti

0)

H

1

9

9

2

30

6

6

30

—

34

34

—

30

40

40

30

Teori -f praktik

Mentalsjuk-

Operation +

vård alt.

medicinsk

o. kirurgisk

sjukvård

akutsjukvård

10,5

10,5

12

12

28

28

40

40

Teori

Repetitions- och

preparandunderv.

Läsperiod

Veckor

Ant. vtr

praktik

Summa vtr

Terminens

längd 21 veckor 21 veckor 21 veckor 21 veckor

Effektiv utbildningstid 84 veckor

Knngl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Terminerna I—IV

Timplan för särskild studiegång

Antal lektioner

Antal

lektioner

klass-

under-

visning

Antal

lektioner

praktisk

under-

visning

Ämnen

Terminer

Summa

lektioner

I

II

III

IV

Anatomi inkl. ärftlighetslära..

Fysiologi..................

15j

191

6

40

40

15

15

15

Näringsfysiologi.............

13

4

6

23

23

25

25

25

20

20

20

22

Klinisk mikrobiologi och sjuk- vårdshygien..............

6

10

6

22

10

8

18

18

45

14

7

10

76

76

30

Allmän hälso- och sjukvård

inkl. övningar.............

30

30

60

230

30

f 1 2120

\ alt

} 2147 |

f 2573

i alt

8

10

[ 3 4 *90

18

*306 I

[ 3396

18

Hud- och venereologisk sjuk-

10

10

10

Infektionssjukvård..........

15

15

15

Barnavård och barnsjukvård..

60

230

50

30

50

f 2120

t alt

240

2147 }

290

f 2573

I nit

Anestesiologi m. intensivvård .

22

20

[ 890

22

20

4306 I

294

[ s396

336

4

12

16

16

10

10

10

168

Obstetrisk mödra- och barna- vård samt gynekologisk sjuk-

48

48

120

ögonsjukvård..............

8

8

8

Öron-, näs- och halssjukvård . .

412

360

15

15

r zi2

| alt

j 3294

15

r si2

J alt

16

13

50

15

[ 372

94

[ 8366

94

20

6

26

55

124

150

55

25

Psykologi...................

25

15

15

Studieteknik och instruktions- metodik..................

15

10

25

Sociologi...................

16

30

6

52

65

52

65

Administration och arbetsled- ning samt arbetsledningspsy- kologi....................

10

20

17

18

Sjukvårdsetik samt utbild- ningsorientering...........

12

5

17

17

15

5

20

20

10

Materialkunskap och materiel- vård.....................

10

10

Handledd studietid..........

40

40

40

Timmar till förfogande.......

21

21

21

21

84

84

sjuksköterskeutbildning

preparandundervisning

497

5133

252

294

198

1 241

1 684

2 925

1 Avser samtliga elever oberoende av föregående utbildning. För elever med tidigare mentalsjukvårdsutbildning

används timmarna till repetition och prov.

2 Endast elever med tidigare grundläggande mentalsjukvårdsutbildning.

8 Endast elever med tidigare undersköterskeutbildning.

4 Avser samtliga elever (termin IV).

4 Fördelas lämpligen med 30 timmar för vart och ett av ämnena matematik, fysik, kemi och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

åtta elever eller i undantagsfall och efter särskilt beslut av tillsynsmyndigheten

fem elever. Möjlighet bör även finnas för vederbörande rektor att

individuellt inpassa elev i en 4-terminers utbildning inom den reguljära

undervisningens ram.

Beträffande den föreslagna planen anför utredningen vidare i huvudsak

följande.

Den föreslagna planen avses gälla för elever, som genomgått utbildning

för undersköterskor vid vårdavdelningar, operationsavdelningar och mottagningsavdelningar.

En förutsättning härför är, att undersköterskan har

tillräckligt lång erfarenhet av allmän medicinsk och allmän kirurgisk sjukvård,

varvid tjänstgöring på allmän medicinsk och allmän kirurgisk vårdavdelning

är särskilt betydelsefull. Den föregående vårdavdelningspraktiken

bör i regel omfatta minst ett halvt år för att eleverna skall kunna tillgodogöra

sig den teoretiska undervisningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård.

Har vårdavdelningspraktiken varit förlagd till specialavdelning, bör

undersköterskan vidga sina erfarenheter genom kompletterande tjänstgöring

på allmän medicinsk vårdavdelning. Väljer undersköterska på operationsavdelning

att söka till sjuksköterskeskola, bör hennes meriter kompletteras

med tjänstgöring på allmän medicinsk och kirurgisk vårdavdelning.

Utredningens plan för särskild studiegång jämte timplan härför framgår

av tablåerna på s. 41—42.

Uppläggningen är sådan, att termin I specialutformats för de ifrågavarande

elevgrupperna, termin II avses vara flexibel med hänsyn till den

växlande föregående sjukvårdserfarenheten, medan terminerna III och IV

helt motsvarar terminerna III och V i den reguljära utbildningsgången och

därför, om så visar sig fördelaktigt, organisatoriskt kan samordnas med den

övriga utbildningen.

Allmänna kommentarer till timplanen

Vid jämförelse med timplanen för den reguljära sjuksköterskeutbildningen

framgår, att ämnet hållningsgymnastik helt utgått ävensom att teoriundervisningen

i åtskilliga ämnen tagits upp med ett lägre timantal med

hänsyn till elevernas tidigare utbildning och erfarenhet. Reduceringen av

teoritimmarna är följande.

Reducering

Ämnen antal timmar

Anatomi inkl. ärftlighetslära............

Fysiologi .............................

Näringsfysiologi .......................

Medicinsk mikrobiologi.................

Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien

Hygien ...............................

Allmän hälso- och sjukvård.............

Medicinsk sjukvård (vissa elever) .......

27

15

4

4

6

50

16

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Långtidssjukvård ......................................... 4

Kirurgisk sjukvård (vissa elever) ........................... 16

Mentalsjukvård (vissa elever) .............................. 60

Socialmedicin ............................................ 6

Administration och arbetsledning samt arbetsledningspsykologi 6

Materialkunskap och materielvård.......................... 10

Hållningsgymnastik ....................................... 30

I övriga ämnen är timtalet för teoriundervisning detsamma som i normalplanen,

dock att timmarna till förfogande är reducerade med 21, motsvarande

dylika timmar under en termin.

Med hänsyn till att termin I innehåller ett stort antal teoriämnen och

täta kunskapsprov, har det ansetts nödvändigt att i timplanen lägga in

handledd studietid (40 timmar).

Ser man till utbildningen som helhet, har antalet lektioner klassundervisning

reducerats med 175 och antalet lektioner praktisk undervisning med

762, dvs. totalt med 937 timmar.

Utredningen har härutöver lämnat särskilda kommentarer till varje enskild

termin.

Riktlinjer för vidareutbildning och högre utbildning

Vidareutbildning

Såsom framgått av det tidigare bör enligt utredningen grundutbildningen

följas av fortsatt utbildning för olika specialiserade funktioner inom sjukvården.

Den fortsatta utbildningens målsättning, innehåll och organisation

avser utredningen att behandla i ett senare betänkande. I nuvarande sammanhang

har utredningen ansett det nödvändigt att ange några riktlinjer

för den fortsatta utbildningens uppläggning m. m.

Inledningsvis anför utredningen härom i huvudsak följande.

I det nuvarande utbildningssystemet skiljer man på allmänutbildning

och specialutbildning av sjuksköterskor. Specialutbildningen ger en inriktning

mot smalare och specialiserade grenar av sjukvården. Utredningens

indelning av utbildningen i tre olika stadier följer delvis samma princip men

dessutom en annan grund, nämligen särhållandet av skilda ansvarsnivåer.

Grundutbildningen skall förbereda för tjänstgöring på assistentskötersketjänst,

medan utbildningen på nästa stadium tillika skall syfta till vissa

ledande funktioner (avdelningsskötersketjänst). Den högsta utbildningsnivån

avses ge kunskaper och förberedelse i övrigt för lärarverksamhet och

högre administrativa sjuksköterskebefattningar.

Förutom grundutbildning, vidareutbildning och högre utbildning använder

utredningen begreppet fortbildning, som då avser sådana kurser som

avses göra sjuksköterskan bättre skickad att fullgöra sina uppgifter i den

tjänst eller det arbete hon redan innehar.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Det är enligt utredningens mening angeläget att sjuksköterskor, som äger

förutsättningar härför, vidareutbildar sig för att tillgodose behovet av sjuksköterskor

till avdelningssköterske- och specialsköterskebefattningar inom

sluten vård och för den öppna vården samt för fortsatta studier för vinnande

av behörighet till högre tjänster. Lämpliga åtgärder att stimulera så

många sjuksköterskor som möjligt att skaffa sig vidareutbildning bör därför

vidtas.

Mellan grundutbildningen och vidareutbildningen bör enligt utredningens

mening i allmänhet ligga viss tids praktisk tjänstgöring inom sjukvården.

Därmed vinner sjuksköterskan värdefull erfarenhet dels av det direkta

sjukvårdsarbetet, dels av arbetslednings- och administrationsproblemen

m. m. Ur utbildningssynpunkt är det enligt utredningen önskvärt, att vidareutbildningen

inte dröjer alltför lång tid efter grundutbildningen. Praktisk

tjänstgöring under 6—12 månader anses vara en lämplig period. Kunskaperna

från den grundläggande utbildningen bör nämligen vara i stort sett

aktuella.

Hittills har specialutbildning meddelats på följande linjer:

Medicinsk och/eller kirurgisk sjukvård

Operationsarbete

Mentalsjukvård

Röntgenarbete

Barnsjukvård

Barnmorskearbete

Laboratoriearbete

För mera tekniskt betonade arbetsuppgifter har assistenter tillkommit i

avsikt att avlasta sjuksköterskor dessa uppgifter. Mycket talar enligt utredningens

mening dock för att sjuksköterskor även framdeles erfordras för

vissa funktioner inom dessa arbetsområden.

Utredningen anser det önskvärt, att tiden för vidareutbildningen begränsas

i möjligaste mån men i nuvarande läge synes det utredningen knappast

möjligt att beträffande någon linje räkna med kortare utbildningstid än en

termin.

Beträffande vidareutbildningens inriktning, innehåll och organisation

anför utredningen bl. a. följande.

Undervisningen bör vara såväl teoretisk som praktisk. I medicinsk och

kirurgisk sjukvård bör vidareutbildningen omfatta allmän medicinsk och

kirurgisk sjukvård samt vissa specialiteter inom dessa discipliner ev. även

någon kombination av specialitetssjukvård, t. ex. lungmedicin och lungkirurgi

eller neuromedicin och neurokirurgi.

Att vidareutbildningskurserna i anestesivård, barnsjukvård, förlossningsvård

och distriktsvård även i fortsättningen bör vara centraliserade till ett

fåtal ställen i landet synes stå klart. Utbildningsbehovet för dessa områden

är förhållandevis begränsat. Detsamma torde även gälla vidareutbildning i

mentalsjukvård.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Högre utbildning

Högre utbildning på sjukvårdens område krävs — såsom utredningen

framhåller — i första hand för två personalkategorier i sjuksköterskekarriären:

lärare och administrativa ledare. Inom kategorien lärare märks dels

de s. k. studieledarna vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor,

dels lärarna vid olika centralskolor (barnmorskeläroanstalterna,

distriktssköterskeskolan, barnsjuksköterskeskolan, de centrala högre kurserna

i mentalsjukvård), dels också lärarna vid sjuksköterskeskolorna ävensom

vid skolor och kurser för annan sjukvårdspersonal, åldringsvårdspersonal

m. m. Ur de nämnda lärargrupperna rekryteras rektorer och studierektorer.

Till kategorien högre administrativa sjukskötersketjänster hör

dels den slutna vårdens befattningar som husmor, sjukvårdsföreståndare

och klinikföreståndare, dels den öppna vårdens första distriktssköterskebefattningar

m. fl.

Utredningen finner det naturligt, att aktualisera frågan om en särskild

akademisk sjuk vårdsexamen av ungefär samma art som de nyligen inrättade

akademiska sekreterar- och journalistexamina, i vilka fyra akademiska

betyg (huvudsakligen inom vissa ämneskretsar) kompletteras med ickeakademisk

yrkesutbildning. Utredningen avser att närmare undersöka förutsättningarna

för anordnande av sådan examen, ävensom att pröva vilka

ämnen en dylik examen borde kunna innehålla. Examen borde genom ämnesvalet

kunna läggas tillrätta för olika högre karriärer inom sjukvården.

Lärare och övrig personal

Den teoretiska undervisningen vid sjuksköterskeskolorna meddelas dels

av skolans fasta lärarstab, dels av läkare och olika andra specialister, vilka

anställs som timlärare. I genomsnitt för samtliga skolor fördelar sig undervisningen

med ungefär % på skolans fasta lärare och % på timlärare.

Att i betydande utsträckning bygga kvalificerad sjukvårdsutbildning på

timlärare, som i övrigt är aktivt verksamma inom sjukvården, synes ofrånkomligt.

Det är emellertid för skolorna en administrativt synnerligen krävande

uppgift att i den utsträckning, som nu sker, organisera undervisningen

med timlärare. Det är därför enligt utredningens mening önskvärt,

att de fast anställda lärarna övertar så stor andel av den totala undervisningsvolymen

som möjligt, utan att undervisningens aktualitet går förlorad.

En utveckling i denna riktning kräver emellertid ökade kunskaper och bättre

utbildning för dessa lärare. De skulle också om de erhöll mera omfattande

utbildning kunna bättre sammanbinda de olika specialisternas ämnen

och undervisning.

Mot bakgrunden härav utgår utredningen i fortsättningen från att i framtiden

antalet timlärare skall minska och antalet fasta lärare öka. Från

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

dessa utgångspunkter övergår utredningen till att diskutera uppsättningen

av personal vid en sjuksköterskeskola och framhåller bl. a.

Den praktiska utbildningen skapar en särprägel åt denna skolform.

Eleverna på skilda utbildningsnivåer är spridda på många olika avdelningar,

ofta även på flera sjukhus. En ständig rotation av elevgrupper pågår.

De olika grupperna skall ha jämsidesundervisning, som skall ansluta sig

till elevernas aktuella praktiska utbildning. Sjuksköterskeutbildningen är

med hänsyn till de nämnda faktorerna svår att leda och hålla samman.

Samplaneringen med sjukhusen ställer stora krav. Utbildningen kräver en

för åtskilliga smärre grupper på utbildningens olika stadier individuell tillrättaläggning.

Till detta kommer uppgiften att anskaffa, samordna och informera

alla de olika timlärarna.

För de ledande uppgifterna vid sjuksköterskeskolorna räknar utredningen

genomgående med behov av rektor, studierektor samt en förstalärare.

Fördelningen av uppgifterna mellan studierektor och förstaläraren, vilka

båda bör inneha ordinarie lärartjänst vid skolan med nedsättning av sin

undervisningsskyldighet, bör i huvudsak vara den, att studierektor biträder

rektor vid skolan och förstaläraren fungerar som rektors medhjälpare i den

kliniska utbildningen.

Med hänsyn till de speciella förhållandena i sjuksköterskeutbildningen

kan enligt utredningens mening de i skolstadgan angivna schablonerna för

rektors och studierektors undervisningsskyldighet resp. nedsättning av undervisningsskyldigheten

icke tillämpas. Till förstaläraren finns ingen direkt

motsvarighet i skolstadgan. Utredningen anser sig inte böra framlägga ett

preciserat förslag rörande undervisningsskyldighetens omfattning för de tre

här berörda befattningshavarna.

I övrigt bör, framhåller utredningen, sjuksköterskeskola disponera fast

anställda lärare till ett antal, som motsvarar i genomsnitt 1 lärare per 15

elever. Denna bedömning har gjorts med hänsyn till att lärare vid viss undervisning

bör ha färre elever än 15 (gruppundervisning, praktisk handledning

o. dyl.), i andra undervisningssammanhang flera elever än 15 (lektioner,

seminarieövningar m. m.). Beräkningen 1 lärare per 15 elever är ett medeltal

som använts vid slutlig bedömning med hänsyn till olika undervisningssynpunkter,

varvid studierektor och förstalärare inkluderats.

Utredningen anser det väsentligt, att lärarna inom sitt undervisningsområde

skall undervisa i såväl de teoretiska som de praktiska ämnesdelarna

och momenten. De bör sålunda — framhåller utredningen — undervisa

såväl på skolan som på sjukhuset. Endast genom nära kontakt med det dagliga

arbetet i sjukvården, har lärarna enligt utredningens mening möjlighet

att meddela en undervisning i takt med den medicinska utvecklingen. Den

uppdelning av undervisningsuppgifterna, som nu i vissa fall sker mellan

lärare vid skolan och kliniklärare på sjukhus, bör enligt utredningens mening

efterhand upphöra.

Utredningen har också diskuterat huruvida avdelningssköterska eller an
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

nan sjuksköterska, som har undervisningsfunktioner bör ha särskild ersättning

härför. Utredningen anser sig inte böra ta ställning härtill, då

denna fråga närmast är av förhandlingsnatur.

Beträffande den undervisning, som avses ankomma på skolans fasta lärarstab,

anför utredningen bl. a.

Denna bör delas in i vissa avgränsade undervisningsområden, såsom medicinsk

och kirurgisk sjukvård, barnsjukvård, obstetrisk mödra- och barnavård,

operationsarbete, mentalsjukvård och öppen vård. Man kan dock inte

räkna med att varje skola skall ha speciallärare för vart och ett av de nämnda

undervisningsområdena. En och samma lärare kan tänkas täcka två eller

flera ämnesområden.

Utredningen lämnar även ett exempel på fördelning av lärare på skilda

terminer för en skola med ett årligt elevintag av 60 elever.

Den i skolstadgan förekommande uppdelningen i olika kategorier, lärare

i yrkesämnen, lärare i läroämnen och lärare i övningsämnen, finner utredningen

inte vara tillämplig på sjukslcöterskeutbildningen med hänsyn till

den utformning som föreslagits. Lärarna vid sjuksköterskeskolorna avses

var och en undervisa i läskurs, meddela teoretisk jämsidesundervisning

under de praktiska utbildningsavsnitten samt delta i instruktion och handledning

i den praktiska utbildningen. Detta är enligt utredningens mening

erforderligt, enär den teoretiska undervisningen till stor del är integrerad

med den praktiska utbildningen och ämnena integrerade med varandra.

I fråga om lärarnas undervisningsskyldighet uttalar utredningen i huvudsak

följande.

F. n. har lärarna vid sjuksköterskeskolorna inte någon fastställd undervisningsskyldighet.

Utredningen förutsätter att fastställande av sådan undervisningsskyldighet

aktualiseras vid kommande förhandlingar. Vidare förutsätts,

att någon uppdelning av undervisningsskyldigheten i ett bestämt antal

veckotimmar teoretisk undervisning och visst antal veckotimmar praktisk

undervisning icke skall ske.

Utredningen beräknar, att med ett totalt elevantal av runt 6 000 elever och

med i genomsnitt 1 lärare per 15 elever, skulle lärarbehovet inkl. studierektorer

och förstalärare enligt föreslagen organisationsmodell uppgå till omkr.

400 i stället för nuvarande ca 280. I gengäld skulle timlärartimmarna minska

i omfattning.

Skolorganisation

Tillsyn

I samband med behandlingen av riktlinjerna för utformningen av skolväsendets

centrala ledning uttalade sig riksdagen 1963 för att den utbildning

på sjukvårdens område, som nu åvilar medicinalstyrelsen, skulle föras

över till skolöverstyrelsen. Frågan om tidpunkten för överflyttningen berördes

av statsutskottet, som i sitt utlåtande ansåg omläggningen kunna ske

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr ltil år 1965

fr. o. m. den 1 juli 1966, men kamrarna stannade på denna punkt i skiljaktiga

beslut och någon tidpunkt är sålunda icke fixerad.

Utredningen hade i remissutlåtande över betänkandet »Den nya skolöverstyrelsen»

(NSÖ) förordat, att skolöverstyrelsen fr. o. in. budgetåret 1965/66

skulle övertaga medicinalstyrelsens tillsynsfunktion. I prop. 1964:83 angående

skolväsendets centrala ledning m. m. fann dock föredragande departementschefen

det icke möjligt att ta ställning i denna fråga, innan utredningens

samlade förslag förelåg och blivit föremål för prövning. I betänkandet

återkommer utredningen med samma förslag.

Till stöd för sitt ställningstagande anförde utredningen bl. a.

Omläggningen av sjuksköterskeutbildningen bör ske successivt. Skolornas

huvudmän bör lämnas viss frihet att välja tidpunkt för övergången till den

nya grundutbildningen.

Under omläggningsskedet, som i stort sett kan antas spänna över en femårsperiod

bör ett skifte av tillsynsmyndighet inte äga rum. Den myndighet,

som för framtiden skall svara för utbildningen, bör ges möjlighet att redan

från början medverka vid den nya utbildningens uppbyggande.

Utredningen räknar med att ett inordnande av sjuksköterskeskolorna under

skolmyndigheterna också innebär, att ecklesiastikdepartementet övertar

socialdepartementets befattning med dessa ärenden och att statens anslag

för olika former av sjuksköterskeutbildning uppförs på åttonde huvudtiteln.

Utredningen understryker den utomordentliga vikten av att krafttag tas

inom sjukvårdens hittills eftersatta utbildningsfält inte bara när det gäller

sjuksköterskeutbildningen utan även övriga utbildningslinjer för sjukvårdspersonal.

En överflyttning av tillsynen och ledningen av sjuksköterskeutbildningen

m. in. från medicinalstyrelsen till skolöverstyrelsen kommer enligt utredningens

uppfattning att kräva omfattande insatser främst av avdelningen

för yrkesutbildningsfrågor (UY) men även av planeringsavdelningen (P).

Utredningen anför vidare härom bl. a.

Byråindelningen kan inte endast bestämmas av kvantitativa hänsyn. Även

utbildningsområdenas art och innehåll måste beaktas. Vad beträffar byrån

UY 2 avses den enligt prop. 1964: 83 handha undervisningsfrågor rörande å

ena sidan husligt arbete, sömnad, textilområdet (inkl. hemslöjd och vävning)

samt trä- och metallslöjd, å andra sidan sjukvård, barnavård, hemvårdåldringsvård.

Utredningen anser det synnerligen olämpligt att sammanföra

husliga och vissa hantverksinriktade utbildningsgrenar med vårdnadsområdet.

Det stora vårdyrkesområdet har de speciella särdragen att förbereda eleverna,

bl. a. genom praktisk utbildning på sjukhus eller andra vårdinstitutioner,

för att kunna ta hand om och vårda människor. Enligt utredningen

bör vårdyrkena i dagens situation tillmätas sådan vikt, att de bör sammanhållas

i och företrädas av en särskild byrå inom avdelningen UY. De nya

uppgifterna med sjuksköterskeutbildningen och inentalsjukvårdsutbildningen

markerar detta behov ytterligare. Utredningen föreslår därför att

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 161

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

byrån UY 2 delas fr. o. in. den 1 juli 1965 och att en särskild vårdvrkesbvrå

då inrättas.

Utredningen förutsätter att till chef för vårdyrkesbyrån utses en väl kvalificerad

sjuksköterska med pedagogisk utbildning samt att på byrån skall

finnas en ordinarie byrådirektör.

Härutöver har utredningen räknat med att på vårdyrkesbyrån bör finnas

dels de tre konsulenttjänster, som på byrån UY 2 skall finnas för vårdyrkesutbildning

fr. o. in. 1/10 1964, dels ytterligare en konsulenttjänst fr. o. in.

1/4 1965, dels ock två extra konsulenttjänster fr. o. in. 1/4 1965. Konsulenterna

för sjukvårdsutbildning bör vara erfarna lärare med erkänd skicklighet

inom sitt utbildningsområde. Utredningen förutser, att byrå P 2 inom

överstyrelsen kommer att få ett så betydande tillskott av uppgifter genom

utbildningsreformen, att förstärkning bör ges och föreslår därför, att denna

förstärks med en tjänst som förste byråsekreterare.

Utredningen understryker, att ett väl fungerande samarbete mellan skolverket,

medicinalstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen måste säkerställas

och anför härom bl. a.

Medicinalstyrelsen, som har det samlade ansvaret för sjukvården, har

också att legitimera sjuksköterskan och därför ett stort intresse av utbildningens

innehåll. Huvudmännens medverkan i utbildningsfrågorna motiveras,

förutom av deras ställning som avnämare, av att sjuksköterskeutbildningen

liksom även annan sjukvårdspersonals utbildning i den praktiska

delen är förlagd till sjukvårdsinrättningarna och således måste passas in i

dessas dagliga arbetsrutin.

Utredningen har övervägt, om icke detta fortlöpande och intima samarbete

kräver några institutionaliserade former, t. ex. en samarbetsdelegation.

Enligt prop. 1964: 73 skall skolöverstyrelsen för tillsynen över arbetsterapeut-

och sjukgymnastutbildning vid sin sida ha ett sakkunnigorgan med

ansvar för utbildningens enhetlighet och i första hand medicinska kvalitet.

Skäl talar enligt utredningens mening för att detta sakkunnigorgan kompletteras

så, att det kan tjäna samma syfte jämväl i fråga om sjuksköterskeutbildningen

och eventuellt även annan sjukvårdsutbildning.

Beträffande samarbetet framhåller utredningen bl. a. följande.

Av särskild betydelse är att skolverket ingående samråder med medicinalstyrelsen,

innan läroplan inkl. kursplaner (normalplaner) eller ändringar

i dessa fastställs.

Lika betydelsefullt är emellertid samarbetet när det gäller planering och

dimensionering av utbildningen. Förutom medicinalstyrelsen och huvudmannaorganen

bör samarbetet på denna punkt omfatta även arbetsmarknadsinstanserna.

Utredningen pekar här särskilt på de planerings-, dimensionerings-

och samordningsproblem, som uppkommer vid regional samverkan

för vidareutbildning och högre utbildning av sjuksköterskor.

Utredningen framhåller slutligen i fråga om tillsynen, att den inte ännu

tar ställning till läroanstalterna för vidareutbildning och högre utbildning

av sjuksköterskor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

51

Huvudman uaskap

Utredningen har liksom flera andra utredningar under senare år karakteriserat

sjuksköterskeutbildningen som en till övervägande del postgymnasial

utbildning. För detta talar såväl elevernas ålder som utbildningens inriktning

på ämnen, som i huvudsak icke läses i de gymnasiala skolformerna

utan hänförts till fackutbildning på högskolenivå. Den inriktning av elevrekryteringen

för framtiden som utredningen förordat talar också för

nämnda karakterisering. Studiesociala utredningen har i fråga om rätten

till studiemedel helt hänfört sjuksköterskeeleverna till den postgymnasiala

studerandegruppen. Trots att sålunda den postgymnasiala prägeln i

flera avseenden är tydlig, anser utredningen dock icke, att sjuksköterskeutbildningen

nu organisatoriskt bör i fastare former anknytas till den akademiska

utbildningsorganisationen.

Sjuksköterskeskolorna bör enligt utredningens mening i dagens läge inordnas

i utbildningssystemet genom anslutning till yrkesutbildningsväsendet.

Av skäl, som redovisas i det följande, anser utredningen att skolorna

härvid bör ges ställning som centrala yrkesskolor.

1 samband med sina överväganden av huvudmannaproblemen har utredningen

framhållit bl. a. följande.

Att vid ställningstagande i dessa frågor planeringssynpunkterna är väsentliga

framstår som klart. Förutom behovet av samplanering med andra skolformer

och samordnad utveckling inom utbildningsväsendet som helhet

måste enligt utredningens mening principiellt sett även andra planeringssynpunkter

beaktas. Uppdelning av huvudmannaskapet på många små enheter

kan öka riskerna för en mindre planmässig verksamhet. Behovsprognoser

för yrkesutbildning torde regelmässigt behöva upprättas för större

område än en primärkommun. Vidare fordrar yrkesutbildningen i åtskilliga

fall större befolkningsunderlag än primärkommunen. I annat fall försvaras

eller omöjliggörs uppbyggnaden av en tillräckligt differentierad utbildningsorganisation.

Detta gäller bl. a. utbildningen av mera kvalificerad

sjukvårdspersonal såsom sjuksköterskor, laboratorie-, operations- och röntgenassistenter,

arbetsterapeuter och sjukgymnaster. För dessa personalgrupper

är även en landstingskommun en alltför liten enhet från prognos- och

planeringssynpunkt. Utbildningsförhållandena för dessa grupper måste bedömas

i första band med hänsyn till riket som enhet.

F. n. är flertalet sjuksköterskeskolor landstingsägda. Storstäderna Stockholm,

Göteborg och Malmö har också egna skolor. Dessutom driver staten

och vissa stiftelser sjukskölerskeutbildning, ehuru i mera begränsad omfattning.

Man kan säga att den förhärskande principen är, att sjukvårdshuvudmannen

(landstingen och de landstingsfria städerna) skall svara även

för sjuksköterskeutbildningen. Denna princip, som enligt utredningens mening

är rationell, bör bestå och renodlas ytterligare.

Utredningen förordar att landstingen och de landstingsfria städerna i

princip skall vara huvudmän för sjuksköterskeskolorna. Därigenom får

utbildningen fast förankring i det praktiska sjukvårdsarbetet, och sampla
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

nering för utbyggnad av vård- och utbildningsresurserna garanteras. Samma

princip avses enligt prop. 1964: 73 gälla för arbetsterapeut- och sjukgymnastutbildningen,

dock att de nuvarande två sjukgymnastinstituten i Stockholm

och Lund tills vidare bör drivas i statlig regi.

Mot bakgrunden av bl. a. dessa principskäl har man enligt utredningen

att bedöma de statliga skolornas och stiftelseskolornas framtida ställning.

Kroppssjukvården bedrivs i huvudsak av landstingen och storstäderna.

De statliga mentalsjukhusen skall enligt riksdagsbeslut 1963 överföras till

landstingen 1967. Utredningen framhåller, att motiv därefter i stort sett

saknas för bibehållande av särskilda statliga sjuksköterskeskolor.

Frågan om överlåtande av de statliga sjuksköterskeskolorna är av förhandlingsnatur

och utredningen har icke ansett sig kunna upptaga några

förhandlingar. Utredningen har såsom anges i det följande i korthet uppgivit

vilka lösningar som bedömts möjliga beträffande de statliga sjuksköterskeskolornas

överförande till annan huvudman.

Statens sjuksköterskeskola i Stockholm, som i huvudsak samverkar med

Serafimerlasarettet, torde böra överlåtas till Stockholms stad eller, därest

i någon form Stockholms stad och Stockholms län beträffande sjukvården

eller mera generellt administrativt samordnas, till vederbörande storstockholms-myndighet.

Då Serafimerlasarettet enligt avtal skall övertagas av

Stockholms stad fr. o. m. den 1 juli 1968, synes den senaste tidpunkten för

överförandet därmed vara given. Skulle staten emellertid komma att bibehålla

huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset, kan detta utgöra ett

skäl för att statens sjuksköterskeskola i Stockholm kvarstår under statligt

huvudmannaskap. En förutsättning härför bör dock i så fall vara, att även

annan sjukvårdsutbildning för karolinska sjukhuset organiseras av sjukhuset

självt eller i samverkan med annan huvudman. Statens sjuksköterskeskola

i Göteborg torde på motsvarande sätt böra överlåtas till Göteborgs

stad eller eventuellt den större administrativa enhet, som kan komma att

bildas. Statens sjuksköterskeskola i Norrköping drivs i samverkan med

Norrköpings stad, som svarar för ''/3 av skolans driftkostnader. Det synes

naturligt, att när Norrköpings stad ingår i Östergötlands läns landsting,

sjuksköterskeskolan övertages av landstinget. Tidpunkten är därmed också

given. Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola drivs gemensamt av

staten och Uppsala läns landsting. I detta fall ligger det alltså nära till

hands, att landstinget helt övertar skolan.

Stiltelseskolorna finansierar f. n. sin verksamhet til! betydande del med

ersättningar från de sjukhus, där eleverna fullgör sin praktiska utbildning

och i viss utsträckning räknas som arbetskraft. Dessutom har stiftelseskolorna

i större eller mindre omfattning ekonomiska bidrag från stat, landsting

eller kommun.

Utredningens utbildningsförslag innebär, att eleverna icke skall avses ersätta

reguljär sjukhuspersonal utan gå vid sidan av personalstaten. Ersättning

för elevarbetskraften torde då icke längre komma att utgå. Därmed

bortfaller en väsentlig inkomstkälla för stiftelseskolorna. I stället skulle de

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 ur 1065

53

erhålla statsbidrag enligt gällande regler. Detta statsbidrag täcker lärarlönekostnaderna

men icke skolans övriga utgiftsposter.

Beträffande stiftelseskolornas ekonomiska förhållanden lämnar utredningen

bl. a. följande uppgifter.

Röda korsets sjuksköterskeskola i Stockholm uppbär betydande årliga

anslag från Stockholms stad och har dessutom visst stöd i övrigt från staden.

För år 1963 uppgick anslaget från staden till i det närmaste hälften av skolans

budget. Därutöver hade skolan inkomster för elevtjänstgöringen. I

övrigt lämnar staden sedan gammalt vissa ytterligare bidrag. Sophiahemmets

sjuksköterskeskola i Stockholm har sedan 1961 erhållit ett statligt bidrag

till täckande av uppkommande driftunderskott. I övrigt finansieras skolans

verksamhet i huvudsak med ersättningar från sjukhusen. Södra Sveriges

sjuksköterskor i Lund finansierar sin verksamhet nästan helt med eleversättningar

från sjukhusen. Betaniastiftelsens skola i Stockholm uppbär

anslag från Stockholms stad till drygt % av sin budget och finansierar i

övrigt sin utbildningsverksamhet genom ersättningar från sjukhusen. Ersta

diakonissanstalt, vars huvudman är Svenska diakonissällskapet har tagit

upp förhandlingar med Stockholms stad dels om medverkan till täckande

av driftkostnaderna, dels om borgen för lån till ny- och ombyggnad av skolan.

Samariterhemmets sjuksköterskeskola i Uppsala finansierar verksamheten

till cirka % med ersättningar för elevernas arbetsinsats å sjukhusen,

varjämte Uppsala läns landsting bidrar till vissa lärarlöner. I övrigt har

skolan statsbidrag till täckande av driftunderskottet ävensom f. n. till uppförande

och utrustning av ny skolbyggnad.

Utredningen finner, att man vid lärlingssystemets avveckling får överväga

en ännu längre gående samverkan med resp. kommuner eller ev. en kommunalisering

av stiftelseskolorna. Förhandlingar blir erforderliga i fråga

om den framtida ekonomiska situationen för dessa skolor. Beträffande Röda

korsets, Sophiahemmets, Betaniastiftelsens och Ersta diakonissanstalts sjuksköterskeskolor

berörs Stockholms stad och i fråga om Samariterhemmets

skola och Södra Sveriges sjuksköterskeskola, Uppsala läns landsting respektive

Malmöhus läns landsting.

Samordning av utbildningsresurserna

Genom riksdagsbeslutet att skapa ett gemensamt skolverk från den 1

oktober 1964 och genom utredningens förslag att till detta verk inom en

snar framtid lägga den samlade tillsynen av yrkesutbildningen på sjukvårdens

område skapas enligt utredningens mening goda grundförutsättningar

för bättre överblick och central sammanhållning av detta stora och i dagens

personalsituation utomordentligt viktiga utbildningsområde.

Utredningen har inte på detta område ansett sig böra framlägga några

utarbetade förslag dels med hänsyn till att förhållandena växlar avsevärt i

landstingsområdena och storstäderna, dels med hänsyn till principen om

den kommunala självbestämmanderätten.

Utredningen finner emellertid en av de viktigare åtgärderna vara att på

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1965

landstingsnivån åstadkomma gemensam ledning och administration av

sjukvårdsutbildningen. Detsamma gäller även Stockholm, Göteborg och

Malmö.

Beträffande landstingen finner utredningen en lämplig lösning vara följande.

En särskild styrelse företräder utbildningsintressena på sjukvårdsområdet

i landstingskommunen. En sådan styrelse kan ha ett samlat kansli med

en för de olika utbildningslinjerna gemensam utbildningschef. Under denne

borde då för skilda linjer finnas särskilda rektorer och/eller studierektorer.

Genom den centrala sammanhållningen av ett större elevunderlag ökas

möjligheterna att skapa fasta lärartjänster, även nya typer av lärartjänster,

t. ex. för ämneslärare i vissa ämnen. Dessa lärare skulle då undervisa på

olika linjer inom organisationen, där deras specialämnen förekom. Även

sambruket av lokaler för sjukvårdsutbildning skulle underlättas. Denna

fördel skulle framstå klarast vid nybyggnad, varvid såväl undervisningens

intresse som det allmänna intresset att skapa rationella och ekonomiska

skollokaler kunde tillgodoses. I sådant sammanhang borde övervägas att

införa ett system med ämnesrum för vissa undervisningsämnen. Vidare

skulle kunna förekomma gemensamma teorisalar i viss omfattning, demonstrationssalar,

bibliotek, materialrum, studie- och grupprum in. in. Även

i fråga om administrationslokaler och bilokaler torde stora vinster kunna

uppnås. Vidare skulle anskaffning och användning av olika slag av undervisningsmateriel

kunna samordnas vid eu sammanhållen utbildningsorganisation.

I detta sammanhang tar utredningen till något utförligare behandling

upp ytterligare en samordningsfråga, som fått allt större vikt de senare

åren och som kräver ingående uppmärksamhet på styrelseplanet för framtiden.

Det gäller samordningen av de knappa resurserna i fråga om de praktiska

utbildningsplatserna vid sjukhusen.

Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Genom den successiva utbyggnaden av utbildningskapaciteten på sjukvårdens

område ställs allt större krav på lämpliga praktikmöjligheter.

Utredning har angivit, på vilka avdelningar sjuksköterskeeleverna avses

erhålla praktisk utbildning. Med hänsyn till att den längsta utbildningstiden

skall avse medicinsk och kirurgisk sjukvård, är praktikplatserna inom

dessa vårdområden av speciellt intresse. Med tanke på den blivande

sjuksköterskans framtida arbetsuppgifter är det av vikt, att utbildningen

i medicinsk och kirurgisk sjukvård får så stor bredd som möjligt. Allsidigheten

i utbildningen torde på de flesta sjukhus bäst uppnås, om eleverna

placeras på vårdavdelningar av normalstorlek med allmänmedicinsk och

allmänkirurgisk inriktning.

Från såväl utbildningens som patientvärdens synpunkt är det av vikt, att

inte alltför många elever placeras på en och samma avdelning. Elevantalet

kan givetvis växla genom att anspråken på medverkan i utbildningen varierar

mellan olika sjukhus och mellan olika vårdområden. Eleverna bör dock

inte heller spridas ut på alltför många avdelningar. Vidare bör framhållas,

att svårigheter för avdelningspersonal och lärare uppstår om flera elevkategorier

blandas på samma avdelning. Vårdavdelningar för allmän medicin

och allmän kirurgi reserveras i första hand för sjuksköterskeelever.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Under sjuksköterskeutbildningens termin II bör i allmänhet högst fyra

elever placeras på en och samma vårdavdelning. Det ankommer på skolan

att lägga upp lämpligt elevschema i samråd med sjukhusets personal. Under

termin V däremot bör endast en elev åt gången finnas på vårdavdelningen.

Då utbildningen denna termin i huvudsak består i att följa avdelningssköterska/assistentsköterska

eller nattsköterska i hennes arbete, kan i varje

fall två, vid behov även tre, elever samtidigt beredas utbildning på avdelningen.

Med hänsyn till de speciella utbildningsuppgifter, som eleverna i

termin V kommer att tilldelas, synes de utan större hinder kunna placeras

på avdelningar, där även andra elevkategorier finns.

När det gäller övriga utbildningsavsnitt i sjuksköterslceutbildningen bör

om möjligt icke heller mer än fyra elever samtidigt praktisera på samma

avdelning. Beträffande barnsjukvård har utredningen angivit vissa alternativa

praktikmöjligheter med hänsyn till den begränsade tillgången på

pediatriska avdelningar.

Den samordning av utbildningsresurserna, som utredningen diskuterat

beträffande landstingskommunerna, bör enligt dess mening eftersträvas

även i de landstingsfria städerna. Samordningen bör — framhålls det i

betänkandet — i förekommande fall enligt vederbörande myndigheters

bedömning i lämpliga former omfatta även de icke kommunala sjuksköterskeskolorna

samt vid lämplig tidpunkt utsträckas till att avse de större administrativa

enheter som kan komma att utformas.

Fortbildning och kursverksamhet

Vid sidan av den pågående breddningen och förgreningen av utbildningsvägarna

i samhället har inom större allmänna och enskilda företag vuxit

fram en företagsanpassad utbildningsverksamhet — fortbildning inom företaget

eller in service education — med syfte att göra de anställda bättre

skickade att fullgöra sina arbetsuppgifter. Även på sjukvårdens område

förekommer fortbildningsverksamhet i olika former och i ökande omfattning.

Efter en redogörelse för nu inom sjukvårdsområdet pågående fortbildningsverksamhet

konstaterar utredningen, att även om sålunda åtskilligt

fortbildningsarbete redan pågår, är dock behovet långt ifrån tillgodosett.

För att möta kraven på ökade kunskaper hos sjuksköterskekåren dels til!

följd av utvecklingen på sjukvårdsområdet, dels med hänsyn till behovet

att förstärka vissa yrkeskunskaper hos de under tidigare decennier utbildade,

har utredningen diskuterat möjligheten att föreslå obligatorisk fortbildning.

Utredningen har emellertid funnit, att man tills vidare måste

bygga på andra lösningar.

Fortbildningen av sjuksköterskor bör enligt utredningens mening i huvudsak

omfatta följande ämnesområden:

a) Medicin och medicinsk teknik

b) Administration inkl. arbetsledning och organisation

c) Personaltjänst.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Beträffande de olika ämnesområdena anför utredningen i huvudsak följande.

Utvecklingen inom det medicinska området medför behov av information

om nya läkemedel och behandlingsmetoder, ny apparatur etc. Profylaktiska

synpunkter, hälsovårdsupplysning till patienter etc. bör ingå i fortbildningsprogrammet

i syfte att få den förebyggande vården bättre tillgodosedd.

Administrativa och organisatoriska nyheter bör snabbt komma till den

arbetsledande personalens kännedom. All erfarenhet visar, att ändringar i

fråga om organisation, arbetsmetoder, arbetsrutiner etc. måste följas upp

genom information och fortbildning för att få rätt effekt.

Personaltjänst brukar i huvudsak sägas omfatta a) personalledning, b)

anställningsfrågor, c) utbildningsfrågor, d) sociala frågor, e) personalredovisning

m. m.

Fortbildningsverksamheten bör enligt utredningens mening så långt möjligt

samordnas för olika personalkategorier inom sjukvården. Den bör kunna

organiseras centralt, regionalt och lokalt.

Eftersom fortbildningen huvudsakligen måste anses vara ett arbetsgivarintresse,

bör enligt utredningens uppfattning sjukvårdshuvudmännen i

princip anordna och bekosta densamma. Verksamheten bör dock planeras

och bedrivas i samråd med de centrala tillsynsmyndigheterna för såväl

sjukvården som utbildningsväsendet samt berörda yrkes- och befattningshavareorganisationer.

Centrala kurser bör av naturliga skäl rikta sig till mera begränsade personalgrupper.

Ansvaret för att central fortbildning för sjuksköterskor på olika

sätt kommer till stånd bör enligt utredningens mening i princip åvila kommunförbunden.

Viss regional fortbildningsverksamhet är framhåller utredningen också

erforderlig. Detta gäller främst kurser, som med hänsyn till deltagarantalet

skulle vara för otympliga att anordna centralt men som ej skulle få tillräckligt

deltagarunderlag om de anordnades i exempelvis varje landstingskommun.

Ansvaret för den regionala fortbildningsverksamheten synes enligt

utredningen i första hand böra åvila regionlandstingen.

En lokalt anordnad fortbildning ger möjlighet att nå ett stort antal sjuksköterskor.

Verksamheten bör inrymma konferenser, kurser och föreläsningsserier

för sjuksköterskor inom olika specialområden. I en del fall kan

det vara lämpligt att förlägga fortbildning till vissa kliniker, såsom thoraxklinik,

dermatologklinik etc.

En viktig del av den lokala fortbildningsverksamheten utgör introduktionskurser

av skilda slag.

Reaktiveringskurser för legitimerade sjuksköterskor är också ett väsentligt

led i en lokal fortbildningsverksamhet. Sådana kurser organiseras numera

i samarbete mellan arbetsmarknadsverket, överstyrelsen för yrkesutbildning

och sjukvårdens huvudmän.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1665

57

Studiesociala förmåner

Elevförmåner

1964 års riksdag har beslutat alt i studiesocialt hänseende hänföra sjuksköterskeeleverna

till samma studerandekategori som universitets- och högskolestudenter

in. fl. De kommer fr. o. in. budgetåret 1965/66 alt erhålla

studiemedel för sitt uppehälle med högst 7 000 kr. om året, varav 1 750 kr.

som studiebidrag vilket icke behöver återbetalas. Återstoden skall återbetalas

under en period av normalt 20—25 år.

De nuvarande huvudmannaförmånerna (fri kost, logi samt ett vid de

olika skolorna varierande kontantbidrag) är, framhåller utredningen, att

betrakta som ersättning för sjuksköterskeelevernas arbetsinsats under den

nuvarande praktiska utbildningen, i vilken eleverna till betydande del ersätter

annan arbetskraft vid utbildningssjukhuset. Huvudmannaförmånerna

kan alltså sägas vara en form av lärlingslön. Utredningen bar föreslagit en

annan ordning för den praktiska utbildningen. I den intensifierade studiegång,

som följer med utredningens läroplansförslag, skall eleverna i de

praktiska utbildningsavsnitten icke ersätta reguljär sjukhuspersonal utan

gå vid sidan av sjukhusets personalstat. De skall betraktas som studerande

i likhet med eleverna i andra postgymnasiala utbildningsanstalter.

Utredningen inskjuter, att huvudmannaförmånerna i och för sig för

framtiden kan bestå oförändrade utan att de statliga studiemedlen i nämnvärd

grad behöver reduceras. Förmånerna ryms nämligen helt eller i huvudsak

inom det fribelopp, som i 1963 års penningvärde uppgår till 4 000 kr.

Utredningen förordar emellertid, att huvudmännen överlag slopar de nuvarande

natura- och kontantförmånerna. Till stöd för sitt ståndpunktstagande

anför utredningen bl. a.

Såväl tillkomsten av de statliga studiemedlen som elevernas ändrade

status under de övervägande praktiska utbildningsavsnitten gör det nödvändigt

att överväga huvudmannaförmånerna. I samband med att lärlingssystemet

slopas, borde enligt elevförbundet lärlingslönen avskaffas och de

statliga studiemedlen vara tillfyllest. Eleverna skulle med studiemedlen

betala för sitt uppehälle under utbildningstiden. Måltider kan erhållas i

sjukhusmatsalen till förmånligt pris och personalrum med förhållandevis

låg hyra finns ofta att tillgå. Omfattande natura- och kontantförmåner är

inte i och för sig någon garanti för en riktig elevrekrytering.

Ett bibehållande av huvudmannaförmånerna innebure jämfört med de

nuvarande förhållandena eu dubblerad studiehjälp. Skulle huvudmännen

besluta medgiva samma förmåner som hittills, konserverades vidare olikheterna

i elevernas ekonomiska villkor vid olika skolor. Därjämte skulle

sannolikt ett dylikt beslut leda till ett klent intresse för sommarvikariat,

eftersom vikariatslönen för flertalet elever koinme att ligga ovan fribeloppet

och sålunda reducera studiemedlen.

Slutligen framhåller utredningen härom, att om huvudmännen av rekryteringsskäl

i senare läge skulle önska tillhandahålla särskilda förmåner,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

borde detta ske i andra former än genom skattepliktig eleversättning. På

grund av frågans natur och vikten av en enhetlig lösning föreslår utredningen,

att överläggningar i denna angelägenhet tas upp mellan samtliga

huvudmän.

Internatsystem

Enligt utredningens mening är internat icke nödvändigt från utbildningssynpunkt.

Eleverna är vuxna, flertalet myndiga, många därtill gifta. De bör

även i fråga om bostadsförhållandena så långt möjligt jämställas med övrig

studerande ungdom i motsvarande ålder.

I nuvarande bostadssituation är det givetvis nödvändigt, att skolorna och

deras huvudmän på alla sätt hjälper bostadsbehövande elever. Med hänsyn

till den ökande elevintagning som måste förutses torde betydande ansträngningar

komma att krävas. I den mån nybyggnader aktualiseras, synes elevhem

för olika studerandekategorier vara en lämplig lösning. Där särskilda

elevhem inrättas för elever i sjukvårdsutbildning, synes dessa böra stå

öppna för skilda elevgrupper och elevhemmen vara fristående från resp.

skolor och kurser.

Obligatorisk tjänstgöring efter legitimation

Landstingsförbundets styrelse har år 1959 uttalat sig för ett slopande av

kravet på viss tids tjänstgöring på anvisad befattning hos sjuksköterskeskolans

huvudman efter fullbordad utbildning. Trots detta vidhåller alltjämt

ett antal huvudmän detsamma.

Enligt utredningens förslag skall i fortsättningen statsbidrag utgå till

sjuksköterskeutbildningen enligt samma normer som för kvalificerad yrkesutbildning

i övrigt. Med hänsyn härtill bör enligt utredningens uppfattning

krav på viss tids tjänstgöring efter legitimationen upphöra. Icke heller bör

sjuksköterskeskolas huvudman kunna göra anspråk på ekonomisk gottgörelse

från annan huvudman, som anställer den nylegitimerade. Vad här

sagts bör enligt utredningens uppfattning gälla även sådan legitimerad

sjuksköterska, som under tjänstledighet från lägre befattning med bibehållen

lön från arbetsgivaren genomgått särskild studiegång vid sjuksköterskeskola.

Behovsprognoser

Mot bakgrunden av såväl de successivt minskande ungdomskullarna som

sjukvårdens fortsatta expansion och dess därmed växande personalbehov

framhåller utredningen nödvändigheten av en framsynt personalplanering.

Utredningen understryker, att enligt dess mening måste den i sjukvårdslagen

för sjukvårdshuvudmannen stadgade skyldigheten att svara för sjukvårdens

planering inom sjukvårdsområdet också anses innebära skyldighet

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

att planera för hur personalbehovet för områdets nya eller utvidgade sjukvårdsenheter

skall kunna tryggas. En effektiv sådan planering förutsätter

— enligt utredningens mening — tillgång till personalprognoser avseende

såväl efterfrågan som tillgång.

Utredningen konstaterar, att informationsbasen för prognosarbete inom

sjukvårdsområdet f. n. är otillräcklig. Mot bakgrunden härav finner utredningen

en prognos avseende efterfrågan på sjuksköterskor böra utarbetas

på sådant sätt att den lätt skall kunna fortlöpande revideras med utnyttjande

av en förbättrad informationsbas. Vid sådant förhållande finner utredningen

det metodiskt riktigast, att efterfrågeprognosen i fråga om behovet

för sluten vård, halvöppen och sjukhusansluten öppen vård utarbetas i

två av varandra oberoende delar, en avseende sjukvårdsbehovet uttryckt

i antalet vårdplatser vid skilda slag av sjukvårdsinrättningar och en avseende

det relativa behovet av sjuksköterskor — sjukskötersketätheten —

vid dessa. Härtill skall läggas den öppna vårdens behov. För att få fram

utbildningsbehovet jämför man sedan med tillgångsprognosen, varvid utbildningens

nettoeffekt beräknas med hjälp av tillgångsprognosens statistiska

underlag. Ett sådant förfaringssätt synes utredningen vara bäst ägnat

att taga tillvara det bättre statistiska underlag, som framkommer inom något

av delprognosernas områden utan att man för den skull måste ändra på

underlaget för andra delar.

Som grund för beräkning av det framtida sjukvårdsbehovet har utredningen

lagt läkarprognosutredningens material. Med stöd härav och på

basis av statistiska centralbyråns befolkningsprognos har utredningen beräknat

det framtida vårdplatsantalet för tiden t. o. in. 1980.

Med utgångspunkt häri och sjukskötersketätheten har sedan behovet av

sjukskötersketjänster inom sluten vård beräknats. F. n. pågår inom landet

försök med ny personalorganisation på sjukhusen. Dessa försök har bl. a.

till syfte att genom omfördelning av arbetsuppgifterna söka nedbringa sjukskötersketätheten.

Resultaten från dessa försök har ännu inte redovisats.

På grund härav har utredningen sett sig nödsakad att lämna fyra olika

alternativ på sjukskötersketäthet, representerande resp. 0, 10, 20 och 30 %

reduktion av denna täthet. I alla fyra alternativen har dock tätheten först

räknats upp med 12,5 % eller den ökning av tätheten som schematiskt föranleds

av en från 45 till 40 timmar förkortad arbetsvecka.

Härtill har så lagts det framtida behovet av sjuksköterskor i öppen vård

beräknad på grundval av läkarprognosutredningen.

Den framtida tillgången på sjuksköterskor har beräknats med utgångspunkt

i de uppgifter som landets samtliga sjuksköterskor årligen avger till

medicinalstyrelsens sjuksköterske- och barnmorskeregister.

En jämförelse mellan prognosens två huvudavsnitt visar att balans mellan

tillgång och efterfrågan på sjuksköterskor inte nås om inte intagningen

och examinationen ökas ytterligare eller man lyckas reducera sjuksköter
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

sketätheten med omkring 30 %. Utredningen har anfört vissa skäl för att

bedöma reduktionsmöjligheterna med försiktighet.

I följande tablå visas vilken elevintagning som krävs för uppnående av

balans 1970—1975—1980 enligt de olika alternativen.

Alternativ reduktion av

Erf. elevintag fr. o. m. 1965/66 för uppnående av balans

sj uksköterske tätheten

1970

1975

1980

i (- 0 %)

__1

4 650

3 600

11 (-10 %)

_1

4 000

3 300

in (-20 %)

_1

3 250

2 800

IV (—30 %)

3 750

2 700

2 700

1 För uppnående av balans enligt detta alternativ skulle krävas ett helt orealistiskt elevintag.

Siffrorna visar bl. a., att om reduktionen av sjukskötersketätheten stannar

vid 10 %, balans nås 1975 under förutsättning att elevintagningen

ökas till 4 000 fr. o. m. 1965/66. Stannar elevintaget vid 3 300, uppnås balans

enligt detta alternativ först 1980. Det bör också erinras, att behovet av personalökning

på grund av arbetstidsförkortningen ligger inräknad i samtliga

alternativ.

Utredningen framhåller slutligen, att tillkomsten av laboratorie-, operations-,

radioterapi- och röntgenassistenter komplicerar bedömningen av det

framtida behovet av sjuksköterskeutbildad personal. Denna fråga bör enligt

utredningens uppfattning ägnas särskild uppmärksamhet i det fortsatta

prognosarbetet.

Rekryteringsåtgärder m. m.

Det utbildningsförslag utredningen framlägger innehåller enligt dess mening

i och för sig flera moment, som bör appellera till välmeriterade sökande

med önskan att på rimlig tid erhålla en effektiv och kvalificerad yrkesutbildning

med möjligheter till vidare yrlcesutveckling åt många olika

håll. Bland dessa delförslag nämner utredningen bl. a. följande.

Den nuvarande orienteringsperioden avskaffas. Därmed försvinner en

anordning, som för många har inneburit en oviss väntetid på upp till ett år

före det definitiva inträdet i sjuksköterskeskolan. Åldersgränsen 19 år sänkes

till 18 år bl. a. för att göra det möjligt för sökande, som efter grundskolan

fortsätter sin teoretiska utbildning i exempelvis fackskola, att omedelbart

vinna inträde. Terminssystem föreslås, varigenom sjuksköterskeelever

erhåller sommarferier i likhet med studerande vid övriga postgymnasiala

och andra utbildningsanstalter. Till denna likställdhet bidrar

också de redan beslutade studiesociala förmånerna av exakt samma innebörd

som för universitets- och högskolestuderande. Ytterligare föreslås, att

eleverna under hela sin utbildning skall ha status som studerande vid sidan

av sjukhusets personalstat och icke anses ersätta reguljär sjukhuspersonal

i ett fastställt tjänstgöringsschema. För elever som genomgått fullständig

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

gymnasieutbildning antyds möjligheten att genom överkurser, bredvidläsning

och liknande anpassning av sjuksköterskeutbildningen skapa intresse

för vidare utbildning och för mera ansvarsfulla uppgifter på sjukvårdens

område. Slutligen föreslås en förkortad studiegång till sjuksköterskelegitimation

för dem som tidigare erhållit undersköterske- eller mentalsjukvårdsutbildning,

varigenom för kroppssjukvårdens personal nya möjligheter

öppnats till avancemang mot högre och mera kvalificerade befattningar inom

yrkesområdet.

Utöver de här nämnda utbildningsmässiga omläggningarna, som enligt

utredningens mening bör kunna bidraga till att göra sjuksköterskeutbildningen

lockande, måste ytterligare åtgärder aktualiseras för att i möjligaste

mån garantera sjuksköterskeskolorna tillräcklig elevrekrytering för framtiden.

Yrkesorientering om sjukvården

Det är enligt utredningens mening av vikt att aktivt kunna intressera de

unga på ett tidigt stadium för alla de skilda yrkesbanor sjukvården kan erbjuda.

Redan i den obligatoriska skolan stiftar ungdomen numera bekantskap

med yrkeslivet genom teoretisk och praktisk yrkesorientering, som är

ett led i förberedelsen för yrkesvalet. Den praktiska yrkesorienteringen,

som i grundskolan normalt omfattar tre veckor i årskurs 8, torde bl. a.

vara av betydelse. Under praktikveckorna skall eleven efter eget val och

intresse pröva två eller tre yrken och därvid deltaga i lämpliga arbetsuppgifter.

Frågan om att erbjuda skolungdomen praktisk yrkesorientering på sjukhusen

har varit föremål för åtskillig diskussion.

Utredningen framhåller, att svårigheter föreligger för att ordna sådan

och fortsätter.

Sjukvårdens företrädare har anfört, att åldern 15—16 år är för låg, att

arbetets art är olämplig för minderåriga, att de sjukas intressen måste beaktas,

att infektionsriskerna för patienter och personal är betydande samt

att personalen inte hinner instruera och övervaka. Med hänsyn till sådana

faktorer har medicinalstyrelsen och dess huvudmannaråd förordat, att yrkesorienteringen

skall ske i form av väl planlagda studiebesök, eventuellt

kompletterade med teoretisk-praktisk utbildning i lärosal.

Utredningen anser det synnerligen angeläget att skol- och medicinalmyndigheterna

i samråd med sjukvårdshuvudmännen inventerar alla möjligheter

att medverka i yrkesorienterande sammanhang bland ungdomen.

Sjukvården måste i likhet med övriga branscher ges möjligheter att med

lämpliga metoder i de för ungdomens yrkesinriktning viktiga åren objektivt

och konkret informera om yrkesfunktioner, yrkeskrav, utbildningsvägar

och yrkesbanor, personalbehov, framtidsutsikter och befordringsmöjligheter,

möjligheterna till utveckling och specialisering på skilda verksamhetsgrenar,

löner och förmåner osv. Det krävs enligt utredningens upp
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

fattning också väsentligt större insatser än hittills för att ge vidgad och fördjupad

information åt yrkesvalslärare, lärare i samhällskunskap, yrkesvägledare

och andra som har att gå ungdomen tillhanda i studie- och yrkesvägledning.

Detta problem bör uppmärksammas vid fortbildningskurser

o. d.

Manlig personal i sjukvården

I mentalsjukvården och den militära sjukvården är det vanligt med manlig

vårdpersonal. Andelen manlig vårdpersonal vid mentalsjukhusen uppgår

till ca 40 %. För den civila kroppssjukvården har manlig personal med

sjuksköterskekompetens börjat utbildas först efter andra världskriget.

Av de män, som hittills utbildats vid sjuksköterskeskolorna, har flertalet

tidigare varit anställda i mentalsjukvården och genomgått grundutbildning

för detta vårdområde. De har också efter sjuksköterskelegitimationen i flertalet

fall återgått till tjänster vid mentalsjukhusen.

Utredningen framhåller, att erfarenheterna av män i sjuksköterskeyrket

är positiva. Genom inriktning på manliga sökande i större utsträckning

skulle ett vidgat rekryteringsunderlag erhållas. Dessutom visar erfarenheterna

från mentalsjukvården, att den manliga vårdpersonalen är i hög

grad yrkesstabil, vilket är synnerligen fördelaktigt för verksamheten.

För att åstadkomma en ökad rekrytering av manliga elever till sjuksköterskeutbildningen,

krävs enligt utredningens uppfattning i första hand

intensifierad upplysning om de yrkesmöjligheter sjukvården erbjuder. Mentalsjukvården

och militär sjukvården intar ingen särställning, utan all hälsooch

sjukvård kan erbjuda intressanta yrkesuppgifter även för männen.

Dessa förhållanden bör särskilt framhållas i rekryteringsbroschyrer och i

yrkesvägledningsarbetet.

Ökning av utbildningskapaciteten

Mot bakgrunden av det i det tidigare redovisade utbildningsbehovet har

utredningen sökt bedöma, hur stor elevintagning som kan beräknas vara

möjlig under överskådlig tid. Såsom utredningen framhåller, är en avgörande

fråga härvid sjukhusens möjligheter att ta emot elever för den praktiska

utbildningen. Dessa utbildningsplatser måste emellertid disponeras även

för en rad andra elevgrupper, såsom undersköterske- och sjukvårdsbiträdeselever.

Vid en bedömning av möjligheterna att öka sjuksköterskeskolornas

kapacitet måste, när det gäller de praktiska utbildningsavsnitten, hänsyn

således tas även till övriga utbildningsbehov.

I det tidigare har redovisats vissa av utredningen angivna riktlinjer för

fördelningen av skilda elevgrupper på olika typer av vårdavdelningar, ävensom

hur många elever som lämpligen bör kunna utbildas samtidigt på en

avdelning av normal storlek. För utbildningen på operations- och barnavdelningar

har räknats med viss rotation av elevgrupper resp. alterna
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

tiva praktikmöjligheter, varför tillgången på allmän medicinska och allmän

kirurgiska vårdavdelningar bedömts såsom avgörande för utbildningskapaciteten.

Med den organisation av utbildningen utredningen föreslagit

kan en allmän medicinsk resp. allmän kirurgisk avdelning användas till

utbildning av 16 sjuksköterskeelever för år under termin II och 8—12

elever per år under termin V. Möjligheten att utnyttja även avdelningar för

specialmedicin och specialkirurgi för utbildningen under sistnämnda terinin

gör dock, att man vid beräkning av antalet elevplatser kan utgå från 12 per

avdelning allmän medicin eller allmän kirurgi.

Beträffande beräkningen av antalet utbildningsplatser anför utredningen

i övrigt i huvudsak följande.

Antalet avdelningar för allmän medicinsk resp. allmän kirurgisk vård

av normalstorlek till omkring 315 inom vartdera vårdområdet. Därvid

medräknas samtliga delade lasarett. Detta innebär att schematiskt sett landets

totala utbildningskapacitet skulle uppgå till (315 X 12 =) 3 780 elever

per år. Eftersom en avdelning under termin II kan bereda plats åt 16 elever

behöver man inte för deras utbildning utnyttja mer än (3 780 : 16 =) 237

avdelningar.

Enligt utredningens mening kan dock knappast alla ifrågavarande 315

avdelningar av vartdera slaget utnyttjas för utbildningen under termin V.

Ett antal bland dessa avdelningar finns på sjukhus, som på grund av ringa

storlek och/eller avstånd från sjuksköterskeskolan får anses mindre lämpade

för utbildning. Vidare skulle en mycket spridd utbildningsorganisation

ställa alltför stora anspråk på de knappa lärarresurserna. Man måste därför

räkna med en viss reduktion av antalet avdelningar. Det synes utredningen

möjligt, att omkring 275 avdelningar av vartdera slaget skulle kunna utnyttjas

för utbildning under termin V, vilket innebär ett totalt elevintag

per år av ca 3 300. Med denna kapacitet skulle omkring 205 eller ca 65 %

av totalantalet avdelningar av vartdera slaget behövas för utbildningen

under termin II.

Utredningen påpekar, att antalet vårdplatser vid kroppssjukhusen under

1960-talet beräknas öka med drygt 3 000, vilket borde kunna medge en ökning

av antalet utbildningsplatser. Utredningen framhåller vidare, att möjligheter

att utöka utbildningskapaciteten genom inrättande av nya skolor, anordnande

av filialavdelningar eller utökning av elevantalet i någon avsevärd

grad bl. a. synes föreligga inom de sjukvårdsområden, där landstingskommunen

f. n. delar skola med annan landstingskommun samt i vissa sjukvårdsområden

i Norrland. Det bör enligt utredningens mening ankomma

på huvudmännen och tillsynsmyndigheten att i detalj undersöka utvidgningsmöjligheterna

i de olika länen.

Slutligen understryker utredningen vikten av att dimensioneringen av

utbildningen i första band ses soin en riksfråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

04

Kungl. Mcij.ts proposition nr 161 år 1965

Vissa särskilda frågor

Sjuksköterskeyrkets benämning

I statsutskottets utlåtande 1962: 108 angående inrättande av den nya

statliga sjuksköterskeskolan i Norrköping anförde utskottet bl. a., att utbildningen

av manliga elever vid sjuksköterskeskolorna även aktualiserar

frågan om lämpliga benämningar för elever och utexaminerade av båda

könen, nya benämningar för ifrågavarande skolor in. m. Utskottet förutsatte,

att utredningen jämväl skulle ta upp dessa spörsmål till närmare

prövning.

Utredningen har emellertid inte funnit något enkelt och bra alternativ till

beteckningen legitimerad sjuksköterska/legitimerad sjukskötare och inte

heller funnit, att det f. n. finns tillräckliga skäl för någon mera radikal

ändring.

Manliga elevers militärtjänstgöring

Utredningen utgår från att manliga personer med sjuksköterskelegitimation

skall i den militära organisationen utnyttjas med hänsyn till sin civila

utbildning och sina yrkeskunskaper. Det synes utredningen naturligt, att

dessa värnpliktiga uttas till sjukvårdstjänst redan vid inskrivningen.

Beträffande den militära utbildningens fullgörande anför utredningen i

huvudsak följande.

Det synes rimligt, att den första tjänstgöringsperioden begränsas till att

omfatta den militära utbildning, som värnpliktiga i sjukvårdstjänst anses

behöva. Däremot torde anstånd med återstående värnpliktstjänstgöring

(fackutbildningen) böra beviljas till den civila utbildningens avslutning.

I de fall den civila utbildningen påbörjats före den första militärtjänstgöringen,

bör anstånd med värnpliktstjänstgöringens påbörjande kunna medges

till efter skolans slut.

Även i sådana fall då manliga elever i mentalsjukvårdsutbildning avser

att bygga på sin utbildning genom särskild studiegång till sjuksköterskekompetens,

bör anstånd med militärtjänstgöringen kunna beviljas till dess

sjuksköterskelegitimation erhållits. För sådan värnpliktig kommer anståndet

att behöva utsträckas över flera år. Om man utgår från att mentalsjukvårdsutbildningen

påbörjas vid 19 år, skulle värnpliktstjänstgöringen komma

att påbörjas det år vederbörande fyller 24 år. Utredningen vill också

framhålla, att mentalsjukvårdsutbildning i framtiden normalt torde påbörjas

före 19 års ålder. I den mån manlig personal utbildas för motsvarande

nivå i kroppssjukvården, bör den första militärtjänstgöringen lösas på

samma sätt.

Vad därefter beträffar värnpliktsutbildningens utformning för manliga

personer med sjuksköterskelegitimation, anser utredningen det angeläget

att de på något sätt får tillgodoräkna sig sin civila fackutbildning och anför

vidare bl. a.

De bör anses ha fullgjort en del av sin värnpliktsutbildning genom den

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

erhållna kvalificerade sjukvårdsutbildningen, vilken de åtminstone till dels

eljest skulle genomgått under värnpliktstiden. Enligt vår uppfattning bör

detta leda till en kort militär utbildning i likhet med vad som gäller för

läkare och andra som har en fackutbildning av direkt värde för krigsmakten.

En avkortning av den normala militära utbildningen har enligt vår

bedömning stor betydelse för en ökad rekrytering av manliga elever till

s j uksköterskeskolorna.

Statsbidrag till sjuksköterskeutbildningen

I kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) om statsbidrag till yrkesskolor

föreskrivs bl. a. som allmänna villkor för statsbidrag, att skolan är anordnad

enligt skolstadgans bestämmelser, att huvudmannen svarar för de

med skolans anläggning och drift förenade kostnaderna, i den mån dessa

icke täcks av statsbidrag eller andra inkomster, ävensom att huvudmannen

ställer sig till efterrättelse de övriga bestämmelser avseende skolan, som

Kungl. Maj :t eller överstyrelsen utfärdar.

I 20 kap. skolstadgan föreskrivs bl. a., att i heltidskurs undervisningen

i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete må meddelas a) helt i skolan,

b) helt utanför skolan vid arbetsställe hos företag (inbyggd skola) eller

c) omväxlande i skolan och vid arbetsställe utanför denna (växelutbildning).

Enligt utredningens mening är detta en avgörande punkt vid fastställande

av bidragsunderlaget för driftkostnaden med hänsyn till att antalet

lärartjänster beräknas efter olika normer. När det gäller inbyggd skola

eller skola med växelutbildning ingår ej tjänsterna för de lärare, som handleder

eleverna i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete, i bidragsunderlaget.

När den praktiska utbildningen anordnas enligt a) ovan, är dessa

tjänster bidragsgrundande.

Med inbyggd skola förstås enligt ett av överstyrelsen för yrkesutbildning

år 1961 utfärdat cirkulär ang. inbyggda skolor inom området industri och

hantverk samt restaurangfacket sådan skola, där undervisningen i yrkesarbete

helt förläggs till arbetsställe utom skolan enligt därom träffad uppgörelse

med vederbörande företag. Enligt cirkuläret, som i sina huvuddrag

är tillämpligt även för övriga inbyggda skolor, gäller i huvudsak följande.

Undervisningen i yrkesarbete bör bedrivas dels i särskild lokal inom företagets

arbetslokaler eller avgränsad del av desamma, utrustad med lämplig

utrustning, dels å företagets olika arbetsplatser, mellan vilka eleverna ambulerar,

för att under lärarens (instruktörens) ledning där inöva olika arbeten

med användande av befintlig utrustning.

Undervisningen i teoretiska ämnen ordnas genom ortens yrkesskola.

Därest elever inom samma bransch är uppdelade i grupper på flera företag

för undervisning i yrkesarbete, bör teoriundervisningen samordnas. Eleverna

antas av skolledningen och företagsledningen gemensamt, varjämte överstyrelsen

godtar, att eleverna, ehuru de samtidigt inskrivs som elever vid

skolan, anställs i företaget.

5 — Il i hd n g till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 161

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Lärarna (instruktörerna) i yrkesarbete ställs till förfogande av vederbörande

företag. Undervisningen skall bedrivas enligt av överstyrelsen fastställd

plan.

Vid inbyggda skolor i allmänhet svarar företaget för samtliga med undervisningen

i yrkesarbete förenade kostnader. Företaget behåller de av eleverna

utförda saluvärdiga arbetena och erhåller därjämte statsbidrag.

Statsbidrag till landstingskommuners och primärkommuners yrkesskolor

må utgå dels till driftskostnader, dels ock för anskaffande av skollokaler,

första uppsättning stadigvarande undervisningsmateriel och för anordnande

av elevhem. För enskilda yrkesskolor må statsbidrag utgå endast till driftskostnader

samt till kostnader för anskaffande av första uppsättningen stadigvarande

undervisningsmateriel.

Statsbidrag till driftkostnader utgår som allmänt driftbidrag, beräknat

med hänsyn till antalet i föreskriven ordning inrättade rektors- och lärartjänster.

Summan av de bidragsgrundande tjänsternas årslönebelopp utgör

bidragsunderlag för allmänt driftbidrag. Därjämte utgår statsbidrag till

driftkostnader avseende ersättning åt föreläsare samt vissa andra särskilda

kostnader.

Storleken av statsbidraget till driftkostnader är emellertid inte beroende

endast av hur man beräknar antalet bidragsgrundande tjänster. Det varierar

även med hänsyn till vissa andra faktorer. Det allmänna driftbidraget utgår

för central yrkesskola med belopp motsvarande hela det beräknade bidragsunderlaget

och för lokal yrkesskola med belopp motsvarande 79 procent

av det beräknade bidragsunderlaget. Till vissa enskilda yrkesskolor

(s. k. A-skolor) kan bidrag utgå dels till avlöning åt lärare med belopp motsvarande

78 procent av 4/3 av årslönen enligt vissa löneklasser, dels till

vissa särskilda kostnader beroende på kursens art.

Statsbidrag till permanenta skollokaler må utgå i förhållande till ett på

visst sätt beräknat bidragsunderlag. För central yrkesskola med landstingskommun

som huvudman bestäms statsbidragets storlek till hälften av

bidragsunderlaget, medan för yrkesskola med kommun som huvudman

statsbidragets storlek bestäms till visst, med liänsyn till kommunens ekonomiska

bärkraft, avpassat belopp. Även för anordnande av provisoriska

skollokaler må statsbidrag utgå. För central yrkesskola med landstingskommun

som huvudman utgår vidare statsbidrag till anskaffande av första uppsättningen

stadigvarande undervisningsmateriel med 9/i0 av kostnaderna.

För yrkesskola med kommun som huvudman utgår dylikt bidrag med hälften

eller i undantagsfall högst 2/3 av kostnaderna. Efter Kungl. Maj :ts bestämmande

må dock för central yrkesskola med primärkommunal huvudman

statsbidrag till skollokaler och undervisningsmateriel utgå efter samma

grunder som för sådan skola med landstingskommun som huvudman.

Statsbidrag må därjämte utgå till kostnaderna för anskaffande av lokaler

för elevhem samt inventarier och inredning till dylika lokaler, varvid stats
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

bidragets belopp bestäms till hälften av ett på visst sätt beräknat bidragsunderlag.

Statsbidrag kan utgå för förhyrning av lokaler för elevhem.

Till enskild yrkesskola kan statsbidrag utgå till anskaffande av första

uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel efter samma grunder,

som gäller för yrkesskola med kommun som huvudman.

Den av utredningen föreslagna utbildningen överensstämmer ej helt med

skolstadgans bestämmelser. Sjuksköterskeskolorna skulle alltså inte komma

att till alla delar uppfylla de allmänna villkoren för statsbidrag. Utredningen

föreslår emellertid att statsbidrag till sjuksköterskeskolor må utgå

utan hinder härav.

Storleken av statsbidragen varierar beroende på om skolan är landstingskommunal,

primärkommunal eller enskild liksom även på om skolan är

central eller lokal. Då samtliga sjuksköterskeskolor kommer att anordna

utbildningen i enlighet med samma bestämmelser och då därtill kommer,

att skolornas antal och ungefärliga dimensionering torde komma att regleras

med hänsyn till hela landets behov, är enligt utredningens uppfattning

en dylik variation otillfredsställande. Utredningen finner därför övervägande

skäl tala för att samtliga sjuksköterskeskolor — oavsett huvudman —

erhåller statsbidrag enligt samma grunder.

Med hänsyn till att sjuksköterskeskolornas rekryteringsområden omfattar

landstingsområde eller större område, bör de enligt utredningens mening

karakteriseras som centrala yrkesskolor. Detta bör även gälla de sjuksköterskeskolor,

som har primärkommunal huvudman eller är enskilda,

enär intagningen av elever till dessa skolor ej heller är begränsad till sökande

från den egna kommunen.

Av den av utredningen föreslagna läroplanen för sjuksköterskeutbildningen

framgår, hur den teoretiska och den praktiska utbildningen fortlöpande

avses vara integrerad. Utredningens förslag liknar visserligen i de

praktiska avsnitten i viss mån verksamheten vid en inbyggd skola.

Likheterna har av utredningen i korthet utgivits vara följande:

utbildningen är till betydande del förlagd till sjukhus (»företag»);

eleverna ambulerar mellan sjukhusets olika avdelningar (arbetsplatser)

och deltar i de olika vårdmomenten m. in.;

sjukhuspersonalen deltar jämte skolans lärare i instruktion och handledning

av eleverna under deras praktiska utbildning.

Å andra sidan föreligger stora olikheter mellan sjuksköterskeutbildningen

enligt vårt förslag och verksamheten vid en inbyggd skola.

Olikheterna har av utredningen angivits enligt följande:

eleverna är icke anställda i företaget och har icke antagits av skolledningen

och företagsledningen gemensamt utan av skolan ensam;

eleverna får sin praktiska utbildning icke vid ett företag utan vid flera

skilda sjukhus stundom tillhörande olika huvudmän samt i öppen vård;

de heltidsanställda lärarna för den praktiska utbildningen ställs icke till

förfogande av företagen utan av skolan.

Under hänvisning till vad som anförts angående den praktiska utbild
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

ningens organisation, finner utredningen det uteslutet att sjuksköterskeutbildningen

betraktas som inbyggd skola eller som skola med växelutbildning.

Utredningen anser, att dess förslag utgör en skolform, som ej är förutsedd

i den nuvarande skolstadgan. En förutsättning för hela utredningens

utbildningsförslag är, att skolans lärare följer eleverna ut i den praktiska

utbildningen på sjukhuset och att sålunda skolans personalstat skall uppta

tjänster även för den praktiska utbildningen.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen

att statsbidrag måtte utgå till den föreslagna sjuksköterskeutbildningen,

att samtliga sjuksköterskeskolor därvid måtte behandlas som centrala

yrkesskolor med landstingskommun som huvudman, samt

att det allmänna driftbidraget till sjuksköterskeutbildningen därvid skall

grundas på ett bidragsunderlag, som förutom rektorstjänst upptar lärartjänster

beräknade för såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen.

Enligt utredningens mening bör som villkor för statsbidrag gälla, att eleverna

i den nya utbildningen går vid sidan av sjukhusets personalstat och att skolorna

anordnar inträdesprov enligt anvisningar av tillsynsmyndigheten.

Statsbidraget till driftkostnaderna bör föreslår utredningen utgå fr. o. m.

den termin, då utbildning enligt den nya läroplanen påbörjas. Utredningen

föreslår vidare, att det allmänna driftbidraget till sjuksköterskeskolorna

redan från början skall avse skolans hela allmänutbildning. Däremot

bör bidrag tills vidare icke utgå för specialutbildningen. Med hänsyn

till att specialutbildningen utgör ca Va av den nuvarande sjuksköterskeutbildningen,

anser utredningen att statsbidraget under övergångstiden bör

utgå schablonmässigt med högst 5/a av bidragsunderlaget.

Till stöd för detta sistnämnda förslag anför utredningen i huvudsak följande.

övergången till den nya utbildningen förutsätter ett beslut av sjuksköterskeskolans

huvudman. I detta beslut måste ingå ett ställningstagande beträffande

konsekvenserna av lärlingssystemets slopande. Ändringar i utbildningssjukhusets

personalstat torde på de flesta håll få göras för att

kompensera visst bortfall av elevarbetskraft. Därvid blir det naturligt för

huvudmännen att överväga, i vilken takt lärlingssystemet skall kunna avvecklas.

Sker denna avveckling successivt, dvs. termin för termin allt

eftersom den nya utbildningen förs igenom, kommer under en övergångstid

de två olika systemen för praktisk utbildning att bestå sida vid sida.

Därest personalsituationen så medger, torde det såväl från praktiska utgångspunkter

som med hänsyn till undervisningen komma att betraktas

som fördelaktigt, att avvecklingen av lärlingssystemet sker i snabbare takt

än den nya utbildningens genomförande. Om även äldre årskullar vid skolan

förs vid sidan om sjukhusets personalstat, kan huvudmannen få vidkännas

ökade kostnader på en gång.

Övriga former av statsbidrag (byggnads- och utrustningsbidrag in. m.)

bör enligt utredningens mening icke göras beroende av utbildningens omläggning

utan föreslås utgå fr. o. m. den 1 juli 1965. Huruvida byggnads
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

bidrag i undantagsfall skall kunna medges även för arbeten, soin påbörjats

före den 1 juli 1965, har utredningen icke tagit ställning till.

Förslagens genomförande

Tidsplan för utbildningens omläggning

Därest riksdagen fattar beslut angående den nya sjuksköterskeutbildningen

under våren 1965, anser utredningen att man kan räkna med att ett

antal sjuksköterskeskolor kommer att önska gå över till den nya läroplanen

redan fr. o. m. den termin som börjar i augusti 1965.

Det synes dock utredningen nödvändigt att medge en viss övergångstid,

under vilken den nu gällande sjuksköterskeutbildningen bedrivs jämsides

med den nya. Omläggningen berör bl. a. elevernas praktiska utbildning på

sjukhusen. Den lämpliga tidpunkten kan därför i viss mån vara avhängig

av personalsituationen.

En väsentlig förutsättning för effektiv personalutbildning vid sjukvårdsinrättningarna

— nämligen fulltalig personal vid utbildningsavdelningarna

— föreligger inte överallt. De svårigheter, som sjukvårdspersonalen f. n.

brottas med, kan dock enligt utredningens mening inte motivera ett uppskov

med utbildningsreformen. Däremot framhåller utredningen att svårigheterna

gör det nödvändigt att i mån av behov tillåta viss flexibilitet och

elasticitet under övergångstiden.

Enligt utredningens mening är det angeläget, att omläggningen påbörjas

så snart som möjligt och att övergången sker utan onödig tidsutdräkt för att

man icke under längre tid än nödvändigt skall behöva ha två skilda utbildningssystem

sida vid sida. Med hänsyn till att den nya läroplanen genomförs

successivt termin för termin, kommer ändock övergången till det nya systemet

att utsträckas över flera år. Med hänsyn därtill föreslår utredningen,

att friheten att välja tidpunkt för införande av den nya läroplanen bör kunna

begränsas till i princip ett år. Detta innebär, att de skolor som icke lägger

om sin utbildning fr. o. m. augusti 1965 eller januari 1966 måste göra det

senast fr. o. in. augusti 1966. Utredningen förutser givetvis, att i särskilda

fall dispens skall kunna beviljas.

Med den tidsplan för övergången utredningen skisserat skulle examination

enligt den nya läroplanen ske första gången i januari 1968. Er. o. m.

den examination som sker i januari 1969 skulle i princip samtliga nyutbildade

ha genomgått den föreslagna grundutbildningen.

Vad beträffar den särskilda studiegången på fyra terminer är det likaledes

enligt utredningens mening angeläget, att den påbörjas så snart som

möjligt. För att åstadkomma erforderlig samordning med den reguljära

grundutbildningen förordar utredningen, att den särskilda studiegången påbörjas

en termin efter den reguljära utbildningen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Författningsfrågor

Utredningen finner det naturligt, att formella föreskrifter rörande sjuksköterskeutbildningen

såvitt möjligt ansluter till vad som gäller för övrig

utbildningsverksamhet och då närmast övrig yrkesutbildning.

Utredningen redogör därefter för de förslag, som inte stämmer överens

med skolstadgans föreskrifter och anför därvid i huvudsak följande.

Den utbildning utredningen föreslår stämmer inte helt överens med vissa

i skolstadgan givna föreskrifter om hur undervisning i yrkesarbete må meddelas

(20 kap. 5 §).

Förslaget till läroplan överensstämmer heller inte med skolstadgans föreskrifter

i fråga om antalet veckotimmar i heltidskurs (20 kap. 20 §). Stadgans

föreskrifter synes inte alltid medgiva inrättandet av befattning som

studierektor (23 kap. 14 §). Bestämmelser om förstalärare saknas helt. Den

konstruktion av lärartjänsterna utredningen tänkt sig synes inte gå att

förena med den indelning i skilda lärarkategorier, varom stadgan talar

(23 kap. 23 § jfr med 53 §).

Skolstadgans regler om ansökan om inträde i yrkesskola (21 kap. 4 §)

överensstämmer ej med vad utredningen föreslagit.

Utredningen förutsätter, att frågan om undervisningsskyldighet för sjuksköterskeskolornas

lärare blir föremål för förhandlingar. Utgången av dessa

förhandlingar torde medföra behov av särskilda föreskrifter ifråga om undervisningsskyldighetens

omfattning (23 kap. 40 §) samt de nedsättningar

i undervisningsskyldigheten, som skall gälla för rektor och studierektor

(23 kap. 10 och 17 §§). Utgången av dessa förhandlingar kan också komma

att påverka utformningen av kungl. brev den 18 november 1963 ang. särskilda

bestämmelser om skolledare och lärare vid kommunala och landstingskommunala

yrkesskolor m. m. Slutligen framhåller utredningen att

sjuksköterskeutbildningen — i likhet med utbildningen av arbetsterapeuter

och sjukgymnaster -— bör betraktas som sådan specialkurs varom talas i

detta brev.

Trots att den av utredningen föreslagna utbildningen sålunda i vissa delar

avviker från i skolstadgans femte avdelning givna bestämmelser angående

yrkesskolor, förordar utredningen att denna skall gälla även för sjuksköterskeutbildningen

och att särskilda föreskrifter utfärdas, som betingas av

den utbildningsplan och de förslag i övrigt utredningen framlagt i det tidigare.

Detta innebär, att kungörelsen angående statens godkännande av sjuksköterskeskolor

jämte i anslutning därtill utfärdat normalreglemente bör

upphävas. Av medicinalstyrelsen utfärdade cirkulär angående sjuksköterskeutbildningen

kommer att successivt sättas ur kraft, allt eftersom den

nya utbildningsplanen förs igenom.

Kostnadsberäkning

Utredningen föreslår, att statsbidrag skall utgå till den föreslagna sjuksköterskeutbildningen,

att samtliga sjuksköterskeskolor därvid behandlas

som centrala yrkesskolor med landstingskommun som huvudman samt att

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

71

det allmänna driftbidraget skall grundas på ett bidragsunderlag, som motsvarar

lärarkostnaden för såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen.

Enligt den av utredningen framlagda läroplanen skall varje elev under ett

läsår meddelas praktisk och teoretisk undervisning under i genomsnitt

1 545 timmar. Den genomsnittliga storleken av undervisningsgruppen beräknar

utredningen till 15 elever. Vid ett årligt elevintag av 2 700 blir det totala

elevantalet 6 750, antalet elevgrupper 450 och det totala antalet undervisningstimmar

(450 X 1 545 =) 695 250. Med en av utredningen uppskattad

genomsnittlig kostnad per undervisningstimme av 25 kr., beräknad på

såväl fast anställda lärare som timlärare, utgör totala kostnaden (695 250 X

25 =) 17,4 milj. kr. Härtill kommer avlöning för 34 rektorer samt arvode

till 34 studierektorer och 34 första lärare. Kostnaden härför i 1965 års

löner beräknar utredningen till sammanlagt 1 425 000 kr. Vidare beräknas

behov av medel för timmar till förfogande och för stödundervisning med

50 000 resp. 35.000 kr.

Bidragsunderlaget för beräkning av det allmänna driftbidraget till sjuksköterskeskolorna

utgör enligt utredningen således tillhopa (17 400 000 +

1 425 000 + 85 000 =) i runt tal 19 milj. kr. Då statsbidraget avseende driftkostnader

för centrala yrkesskolor utgör 100 % av bidragsunderlaget, krävs

för förslagens genomförande i denna del en ökning av medelsanvisningen

under riksstatanslaget Bidrag till centrala yrkesskolor med 19 milj. kr.

Härtill kommer det medelsbehov, som kan visa sig erforderligt för bidrag

till byggnadskostnader och inventariekostnader för sjuksköterskeskolor.

Storleken av detta medelsbehov är framför allt beroende av takten i utbyggnaden

av sjuksköterskeutbildningen.

Det ovan angivna medelsbehovet för bidrag till driftkostnader vid sjuksköterskeskolorna

avser kostnaderna vid full utbyggnad, dvs. fr. o. m. budgetåret

1966/67.

Utredningen räknar med att övergången till den nya utbildningen sker

successivt med början höstterminen 1965. Vid beräkning av medelsbehovet

för driftbidrag budgetåret 1965/66 utgår utredningen från, att cirka en

tredjedel av de 31 icke-statliga skolorna går över vid ett vart av tillfällena

höstterminen 1965, vårterminen 1966 och höstterminen 1966. Elevantalet

vid 10 skolor kan genomsnittligt beräknas till 142 grupper om vardera 15

elever. Vid sådant förhållande blir det behövliga antalet undervisningstimmar

(142 x 1 545 + 142 X 1 545: 2 =) 329 085. Kostnaden härför blir med

en genomsnittlig timkostnad av 25 kr. (329 085 X 25 =) i runt tal 8,2 milj.

kr. Härtill kommer kostnaden för 10 rektorer, 10 studierektorer och 10

första lärare under hela budgetåret samt dessutom samma antal under

halva budgetåret. Tillhopa kan dessa kostnader beräknas till 630 000 kr.

Kostnaderna för timmar till förfogande och stödundervisning kan beräknas

till sammanlagt 40 000 kr. under budgetåret 1965/66. Det totala medels
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

behovet för bidrag till driftkostnader under budgetåret 1965/66 skulle således

utgöra (8 230 00 + 630 000 + 40 000 =) i runt tal 9 milj. kr.

Beträffande de ökade kostnader för skolöverstyrelsen, som blir följden

av utredningens förslag, anför denna i huvudsak följande.

I vad mån denna omorganisation kommer att medföra ökade totalkostnader

för berörda verksamhetsgrenar, är beroende av många faktorer, som

icke kan säkert överblickas f. n. Bortsett från vissa övergångskostnader

torde man dock icke behöva räkna med någon mera väsentlig kostnadsökning.

Utredningen föreslår vidare, att tre extra konsulenttjänster inrättas

fr. o. m. den 1 april 1965. Utredningen utgår ifrån att lönekostnaden

för andra kvartalet 1965 kan bestridas av skolöverstyrelsen med anlitande

av tillgängliga medel. Kostnaden för dessa tre tjänster kan under

budgetåret 1965/66 beräknas till 125 000 kr. Kostnaden för att byrån P 2

hos överstyrelsen förstärks med en tjänst som förste byråsekreterare beräknas

till 34 000 kr. För konsulenternas resor beräknas 10 000 kr.

Utredningen erinrar om att den för pedagogiskt utvecklingsarbete beräknat

ett årligt medelsbehov av 50 000 kr.

De rekommendationer i fråga om slopande av huvudmannaförmånerna

till sjuksköterskeskolornas elever, som utredningen lämnat, innebär enligt

utredningen en kostnadsminskning för huvudmännen, som vid en försiktig

beräkning kan uppskattas till omkring 30 milj. kr. Utredningens förslag

innebär bl. a., att sjuksköterskeeleverna skall gå vid sidan av personalstaten

och således inte sättas in i sjukhuspersonalens tjänstgöringsschema. Detta

kommer att för sjukhusen medföra vissa personalmässiga och ekonomiska

konsekvenser. Dessa konsekvenser går enligt utredningens uppfattning inte

att bedöma utan ingående prövning av förhållandena vid varje enskild skola

och dess utbildningssjukhus. Detta omöjliggör en tillförlitlig förhandsuppskattning

av dessa kostnader.

De i riksstaten uppförda avlönings- och omkostnadsanslagen för de statliga

sjuksköterskeskolorna ävensom förslagsanslaget Bidrag till vissa sjuksköterskeskolor

bör enligt utredningen kvarstå även under budgetåret 1965/

66. Frågan om tiden för berörda skolors övergång till den föreslagna utbildningen

samt övriga frågor i samband härmed måste bli föremål för ingående

överläggningar bl. a. mellan skolorna och berörda sjukhus. Utredningen

avstår därför från att nu göra någon beräkning av den kostnadsökning på

dessa anslag, som må bli följden av en övergång. Av samma skäl har utredningen

inte heller ansett sig kunna beräkna den ökade belastningen på avlöningsanslagen

vid de utbildningssjukhus, där eleverna vid de berörda

skolorna erhåller praktisk utbildning.

Remissyttrandena

Allminna synpunkter

Det allt övervägande flertalet av remissinstanserna ställer sig i stort positiva

till huvudlinjerna i utredningens förslag. Universitetskanslersämbetet finner

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

sålunda att uppläggningen av den föreslagna sjuksköterskeutbildningen väl

synes rimma med de allmänna strävandena i vad gäller konstruktion av yrkesutbildning

med en bred basutbildning och framträdande rörlighet i såväl

horisontal- som vertikalled. Liknande tankegångar återfinns i yttrandet av

utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m. m., som därtill

påpekar, att detta bör kunna påverka rekryteringen till såväl sjukskötersketjänster

som lägre biträdestjänster. Att utredningens förslag kommer att

verka rekryteringsfrämjande är en åsikt, som delas av flera remissinstanser.

SSF t. ex. vågar med bestämdhet säga att så är fallet. Arbetsmarknadsstyrelsen

däremot finner för sin del, att den föreslagna sjuksköterskeutbildningen

inte kommer att i önskvärd utsträckning bidra till en förbättring av arbetskraftsituationen

inom sjukvården. Svenska landstingsförbundet, som ställer

sig positivt till flertalet av förslagets huvudlinjer, framhåller att betänkandet

inrymmer värdefulla förbättringar av sjuksköterskeutbildningen. Statstjänarkartellen

anför, att enligt dess mening innebär utredningens förslag en radikal

omläggning av sjuksköterskeutbildningen, som kartellen finner vara riktig

och ändamålsenlig. Även Folkpartiets ungdomsförbund finner utredningens

förslag vara ett stort framsteg på sjuksköterskeutbildningens område.

Många remissmyndigheter beklagar, att utredningen valt att framlägga

sina förslag i två etapper. Detta har, framhålles det, gjort det svårare att ta

definitiv ställning till förslagen, framför allt när det gäller att bedöma den

totala utbildningens längd. Längst i kritik i detta avseende går Skaraborgs

läns landstings förvaltningsutskott, som finner det avgivna betänkandet vara

ett exempel på hur man inte bör angripa de väsentliga utbildningsproblemen

för de befattningshavare, som uppfyller uppgifter ålagda den nuvarande

sjuksköterskekategorien, varför utskottet inte finner sig kunna tillstyrka

förslaget.

Även sett från andra grundläggande synpunkter har utredningens förslag

rönt kritik. Direktionen för karolinska sjukhuset finner, att utredningen inte

tagit tillbörlig hänsyn till pågående försöks- och utredningsverksamhet

vid olika sjukvårdsinrättningar i syfte att åstadkomma rationellare sjukvårdsorganisation

och att utredningen därför kommit att förorda en grundutbildning

för sjuksköterskor, som endast leder till kompetens att fullgöra

arbetsuppgifter ankommande på en kategori befattningshavare, som torde

komma att successivt avvecklas vid flertalet sjukhus. Kritik av liknande innebörd

återfinns bl. a. i yttrande av Stockholms läns landstings förvaltningsutskott,

som vidare framhåller att utredningens förslag bl. a. av detta skäl endast

kan betraktas som ett tidsbegränsat provisorium. Även Svenska stadsförbundet

riktar liknande kritik. Utredningens förslag, att sjuksköterskan

efter genomgången grundutbildning endast når assistentsköterskekompetens,

inger enligt Sveriges läkarförbund starka betänkligheter. Förbundet

anför bl. a. följande.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Det kan inte vara ändamålsenligt att i väsentlig mån basera vården på

arbetskraft i ansvarig ställning med endast assistentsköterskekompetens, så

länge man icke vet om sjukvården i framtiden är betjänt av sådan. Man

har ännu icke tillräckliga kunskaper om hur vårdarbetet i fortsättningen

lämpligast bör fördelas på olika kategorier av vårdpersonal. Fortsatt utredning

i dessa avseenden är därför erforderlig.

Av bl. a. dessa skäl kan läkarförbundet för sin del inte tillstyrka att sjuksköterskan

skall erhålla legitimation i och med att hon genomgått den föreslagna

grundutbildningen.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott finner för sin del, att utredningen

vid utformningen av sina förslag inte tagit tillräcklig hänsyn till

det nya skolväsendet, varför en översyn av betänkandet redan av denna

grund är nödvändig.

Några remissmyndigheter finner det vara en brist i betänkandet, att utredningen

inte till ingående debatt tagit upp problemet om samordning mellan

sjuksköterskeskolornas undervisning och de övriga personalskolornas.

Hit hör bl. a. Svenska landstingsförbundet, som beklagar att utredningen inte

fullföljt tanken på att utarbeta en gemensam grundläggande utbildning

för olika slag av vårdyrken. Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

anser att det behövs en kompletterande utredning om en gemensam

grundläggande utbildning för olika slag av vårdyrken.

Örebro låns landstings förvaltningsutskott har i sitt yttrande inledningsvis

tagit upp flera av dessa mera principiella synpunkter och anför i denna

del i huvudsak följande.

För effektivitet inom sjukvården har en rationell personalorganisation

grundläggande betydelse. För att bygga upp denna krävs noggranna analyser

av arbetsuppgifterna. Med utgångspunkt i arbetsstudier kan en bedömning

ske av vilka kompetenskrav som bör ställas på personalen samt

förslag till arbetsgrupper utarbetas. En ledande tanke bör vara att för

varje personalkategori inte krävs mer omfattande utbildning än vad som

är motiverat. Antalet personalkategorier får inte bli för stort. All personal,

som kommer i direkt patientkontakt, måste ha kunskap om patientkontakt

och patientvård. God sjukvård förutsätter ett lagarbete. Med en

sådan målsättning är det naturligt med en långt driven integration ifråga

om utbildningen av sjukvårdspersonal. Det måste vara möjligt, att genom

vidareutbildning avancera till tjänster som ställer ökade krav. Detta förutsätter

att utbildningstrappan är så utformad, att de kunskaper och erfarenheter,

som inhämtats på ett lägre steg, får till fullo tillgodoräknas för

nästa steg. Ett sådant integrerat system kan inte byggas upp utan en ingående

analys av sjukvårdsarbetet och en överblick av de olika personalgruppernas

arbetsuppgifter, sedda i relation till varandra.

Målsättningen

Utredningens sammanfattning av sjuksköterskans grundfunktioner samt det

med utgångspunkt häri föreslagna målet för grundutbildningen vinner så

gott som alla remissinstansernas gillande. Statskontoret framhåller, att ge
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

nom beskrivningen av dessa grundfunktioner, tillsammans utgörande sjuksköterskans

ansvarsområde, har målet för sjuksköterskeutbildningen blivit

klargjort på ett fullt godtagbart sätt, samt fortsätter, att det med utgångspunkt

häri förordade systemet med en för alla sjuksköterskor likartad, brett

upplagd grundutbildning ledande till legitimation uppenbarligen är ägnat

att medföra betydande fördelar. Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott

anser, att utredningen, när det gäller utbildningens målsättning väl penetrerat

funktions- och ansvarsområdet för blivande sjuksköterskor. LO understryker

några av de framhållna riktpunkterna och anför bl. a. följande.

Att den alltmer komplicerade medicinska bedömningen och metodiken

ställer höga krav på sjuksköterskans rent fackmässiga bakgrund.

Att det i en situation präglad av ett spektrum av specialistsynpunkter

krävs att någon kan ge sig tid att göra en syntes av dessa varierande aspekter

och sätta dem i relation till patientens totala situation, med andra ord

— alt å ena sidan gentemot läkaren kunna ge något av patientens helhetsbild,

å andra sidan till patient och anhöriga ge en samlad bild av allt det

som ter sig förvillande och skrämmande i patientens upplevelseinnehåll.

Några remissinstanser bl. a. styrelserna för statens institut för högre utbildning

av sjuksköterskor och statens sjuksköterskeskola i Göteborg samt

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott anser dock, att utredningen

starkare borde understrukit de arbetsledande momenten. Svenska kommunalarbetareförbundet

accepterar det av utredningen föreslagna funktionsoch

ansvarsområdet men anser, att den skiss av dessa funktioner som utredningen

gjort inte är tillräcklig. Utredningen borde enligt förbundets mening

ha lämnat en beskrivning på hur riktlinjerna skall förverkligas utan att arbetet

tyngs av detaljer. En sådan beskrivning hade, menar förbundet, varit

en logisk följd av utredningens eget påpekande att sjuksköterskans arbetsutövning

inte kan bestå av ett antal separata aktiviteter.

Grandutbildning — vidareutbildning

Så gott som alla remissmyndigheter, som yttrat sig i denna fråga tillstyrker

den av utredningen föreslagna indelningen av utbildningen i grundutbildning

och vidareutbildning. Som framgått av det tidigare har många remissmyndigheter

dock beklagat, att förslag till vidareutbildningen ej ännu lagts

fram. Medicinalstyrelsen finner uppdelningen i grundutbildning med efterföljande

specialutbildning rationell med tanke på det stora antal sjuksköterskor,

som lämnar yrket under de första verksamhetsåren. Yrkesutbildningsberedningen

tillstyrker i princip indelningen i etapper. Flera av de remissmyndigheter,

som tillstyrker utredningens förslag i denna del framhåller

dock, att en sådan uppdelning kan medföra risk för att ett betydande antal

sjuksköterskor nöjer sig med grundutbildningen. Detta kan — framhålles

det — vara en nackdel med förslaget, då ungefär hälften av det nuvarande

antalet sjukskötersketjänster torde fordra vidareutbildning i en eller annan

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

form. Ett skäl som starkt talar för en uppdelning på sätt utredningen föreslagit

är — påpekar bl. a. Örebro läns landstings förvaltningsutskott — att

detta ökar den faktiska utbildningskapaciteten. Stadsfullmäktige i Göteborg,

som tillstyrker förslaget, anser, att det ofta torde vara förenat med svårigheter

att för vidareutbildning friställa sjuksköterskor.

Tillträde till grundutbildningen

Inträdesålder

Ingen av de remissmyndigheter, som yttrat sig i frågan, motsätter sig en

sänkning av inträdesåldern från 19 år. Sveriges sjuksköterskeelevers förbund

ifrågasätter dock åtgärden, då eleven ofta inte har tillräcklig mognad för att

tillgodogöra sig undervisningen. Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att för att

kunna länka in så många ungdomar som möjligt i yrket intagning bör kunna

ske vid uppnådda 17 år i likhet med vad som gäller för tekniska sjukvårdsassistenter.

Denna åsikt delas med Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott.

Liknande tankegångar anförs av Svenska kommunförbundet

och Svenska stadsförbundet, som förutsätter generöst tillämpat dispensförfarande

för 17-åringar.

Behov av allmän skolunderbyggnad

Utredningens förslag, att man i fråga om krav på föregående skolunderbyggnad

bör inrikta sig på genomgången fackskola vinner starkt stöd hos remissinstanserna.

Mer än två tredjedelar av dem, som yttrat sig i denna fråga

delar utredningens uppfattning. SSF framhåller, att det synes att fackskola

och gymnasium snarast bör bli naturliga rekryteringsvägar till sjuksköterskeutbildningen.

TCO instämmer i utredningens uppfattning i denna del och

anför vidare, att med den förutsättningen har också gymnasieutredningen

och fackskoleutredningen gjort sina kvantitativa beräkningar i fråga om utbildningslinjer,

som naturligen bör ligga till grund för postgymnasial utbildning

inom vårdområdet.

Förslaget att folkhögskolan bör jämställas med fackskolan betonas av några

remissinstanser. Detta framhåller t. ex. LO, som fortsättningsvis anför, att

det på intet sätt kan anses vara en nackdel för rekryteringen, om denna skolform

tillför sjuksköterskeutbildningen en kategori av något äldre elever med

en högre grad av personlig mognad.

Kritik har emellertid, som framgått av det tidigare, också framförts. Starkast

kommer detta kanske till uttryck hos arbetsmarknadsstyrelsen, som

menar att det är viktigt att en utbildningsorganisation inom sjukvården vilar

på bredast möjliga rekryteringsunderlag. Den komplettering av skolkunskaper

som kommer att bli erforderlig bör kompletteras vid övergången från

ett utbildningsmoment till ett annat i en trappstegsvis anordnad allmän

vårdutbildning. Liknande tankegångar återfinns i yttrandet av statistiska

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

centralbyrån, som anför att det för sjukvårdens del f. n. allra viktigaste är

att få en så vid rekryteringsbas som möjligt. Centralbyrån anser vidare, att

olika för yrket lämpade personer bör rekryteras och ges en beroende på förkunskaper

och kommande arbetsuppgifter differentierad yrkesutbildning.

Med hänsyn till konkurrensen om eleverna från fackskolan från andra

samhällsområden ifrågasätter bl. a. Svenska kommunförbundet, Svenska

stadsförbundet och Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott om utredningens

förslag i denna del är realistiskt.

Svenska landstingsförbundet anser, att frågan om en skärpning av det formella

inträdeskravet bör bli föremål för överväganden när fackskolan är allmänt

genomförd. Samma tankegångar återfinns i yttrandet av skolöverstyrelsen,

som bl. a. anför.

Mot bakgrunden av den pågående allmänna höjningen av utbildningsnivån

och i samband med framtida mera genomgripande ändringar i arbetsfördelningen

mellan olika personalgrupper inom hälso- och sjukvården kan

dock frågan om den lämpligaste skolunderbyggnaden framdeles komma att

ånyo behöva övervägas.

Inte heller Svenska kommunalarbetareförbundet finner anledning att man

redan nu tar ställning till den situation, som uppstår när en allmän höjning

av utbildningsnivå ägt rum. Ytterligare några remissinstanser som t. ex.

stadsfullmäktige i Göteborg och Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

anför liknande synpunkter.

I sak möter utredningens förslag till bestämmelser om skolunderbyggnad

under en övergångstid få motsägelser. Yrkesutbildningsberedningen anför

dock, att intagningsvillkoren bör utformas med angivande av kunskapsfordringar

motsvarande slutbetyg i vissa ämnen och kursalternativ från grundskolans

årskurs 9.

Skolöverstyrelsen finner — i likhet med bl. a. Statens sjukhuspersonals

förbund — att grundskolans samtliga teoretiska linjer med allmän kurs i

matematik bör ge behörighet till inträde vid sjuksköterskeskolor.

Krav på kunskaper i vissa ämnen. Inträdesprov

Beträffande utredningens förslag om inträdesprov innefattande kunskapskontroll

i vissa ämnen samt skriftliga begåvningsprov går remissinstansernas

åsikter starkt isär.

De flesta tillstyrker dock utredningens förslag. Mest bestämt hävdas kravet

på inträdesprov av direktionen för karolinska sjukhuset, som framhåller,

att endast genom en sådan kunskapskontroll torde man kunna skapa garanti

för att eleverna äger för sjuksköterskeutbildningen erforderliga teoretiska

förkunskaper. Även TCO hävdar bestämt nödvändigheten av särskilda inträdesprov

och anför till stöd för sin uppfattning bl. a.

Inträdesprov bör ge en större rättvisa än urval enbart efter betyg. Vidare

är det för sjuksköterskeskolorna under övergångsperioden fråga om en

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungi. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

rekrytering inte bara från grundskolan utan även från realskola, flickskola

och folkhögskola. Det torde vara helt ogörligt att ekvivalera betygen från

de olika skolformerna, detta i all synnerhet som folkhögskolan inte alls

avger graderade ämnesbetyg så som sker i de övriga skolorna.

Ett tiotal remissinstanser anmäler tveksamhet mot införande av inträdesprov.

Så anför t. ex. Värmlands läns landstings förvaltningsutskott, som

dock är berett tillstyrka att inträdesprov försöksvis anordnas, bl. a. följande.

Svårigheten att rekrytera elever bland sökande med olika skolunderbyggnad

är uppenbar. Frågan är emellertid om det föreslagna prövningsförfarandet

löser dessa svårigheter. Det bör inte ha undgått utredningen att man

inom det övriga skolväsendet betraktar urvalsproven som ett tämligen

trubbigt instrument och att man därför så gott som undantagslöst övergivit

dem till förmån för en betygsmässig bedömning av de sökande.

SAF framhåller, att tonvikten inom det framtida urvalsförfarandet bör ligga

på adekvata begåvningsprov och på det personlighetsdiagnostiska området.

Det finns enligt föreningens mening skäl att speciellt nämna personlighetsdiagnostiken

då den kan innebära möjligheter att minska avgången under

utbildningstiden och framför allt efter denna.

Liknande tankegångar återfinns även i andra yttranden, så t. ex. förordar

Svenska kommunförbundet en lämplighetsprövning. Skolöverstgrelsen avstyrker

i nuläget bestämt ett generellt införande av kunskaps- och begåvningsprov,

då det vetenskapliga underlaget för konstruktion och genomförande

av inträdesprov med någorlunda positiv korrektion mellan den prövandes

provresultat och framtida yrkeslämplighet ännu så länge är alltför

bräckligt.

överstyrelsen anser visserligen, att försöksverksamheten bör kunna fullföljas

om så finnes lämpligt från utprövningssynpunkt.

Slopande av orienteringsperioden. Förpraktik m. m.

Förslaget att slopa den nuvarande orienteringsperioden synes allmänt godtas

av remissinstanserna. Viss tveksamhet anmäler dock styrelsen för Betaniastiftelsens

sjuksköterskeskola. Många remissinstanser betonar att viss

förpraktik är värdefull ur flera synpunkter. Omkring tio remissinstanser

däribland flera landstings förvaltningsutskott samt Sveriges läkarförbund

och direktionen för karolinska sjukhuset förordar obligatoriskt krav på förpraktik

på upp till tre månader.

Övriga förslag beträffande tillträdet

Utredningens förslag i fråga om hälsokontroll och ansökningsförfarande

berörs i endast ett mindre antal remissyttranden. Skolöverstyrelsen och

Svenska kommunalarbetareförbundet anser att även för sjuksköterskeskolorna

bör sedvanligt läkarintyg för utbildnings- och anställningssökande

användas. Vidare påpekar överstyrelsen, att höggradiga läs- och skrivsvå
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

righeter brukar vara av övergående natur och bör således ej få utgöra hinder

för tillträde till fortsatta utbildningar. Detsamma påtalas av styrelsen

för centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor, som därutöver

framhåller att motsvarande spärr inte föreligger vid antagande för

utbildning till vare sig läkare eller apotekare.

Förslaget om gemensamma fasta ansökningstider synes inte röna några

motsägelser. Det centrala ansökningsförfarandet tillstyrks av skolöverstyrelsen

under förutsättning av att ansökningsmaterialet kan behandlas med

datamaskin. Omkring tio remissinstanser, däribland medicinalstyrelsen och

Svenska landstingsförbundet motsätter sig förslaget i sistnämnda hänseende.

Läroplan för grundutbildningen

Läsår, terminer, arbetsveckan m. m.

Utredningens förslag om att införa terminssystem för sjuksköterskeutbildningen

hälsas i allmänhet med tillfredsställelse av remissinstanserna.

Yrkesutbildningsberedningen påpekar, att om yrkesskolornas läsår även i

fortsättningen skall omfatta intill 42 veckor, bör höstterminen omfatta 20

och vårterminen 22 veckor. Denna ståndpunkt intas även av styrelsen för

Samariterhemmets sjuksköterskeskola. Direktionen för akademiska sjukhuset

samt Uppsala och Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott

anser att en övergång till ett tre-terminerssystem bör övervägas. Stadsfullmäktige

i Göteborg framhåller, att det bör vara möjligt att förlägga ledigheten

för eleverna till tillfälle under året som ur sjukvårdshuvudmannens

och vederbörande sjuksköterskeskolas synpunkt befinnes lämpligt. Minskningen

av antalet läsveckor per år med sex veckor ifrågasättes av statens

sjukhuspersonals förbund. Enligt förbundets mening borde man hellre än

att avkorta läsårets längd söka avkorta utbildningens totala längd.

Några remissmyndigheter t. ex. Stockholms läns landstings förvaltningsutskott

framhåller det som en svaghet i utredningens förslag, att hänsyn

inte tagits till femdagarsvecka. Yrkesutbildningsberedningen påpekar, att

antalet veckotimmar i teoretisk undervisning ej överensstämmer med skolstadgans

bestämmelser. Vidare påtalar styrelsen för Samariterhemmets

sjuksköterskeskola, att 30 veckotimmar under teoriavsnitten är enligt styrelsens

mening för mycket.

Sommar praktik

Frågan om sommarpraktik behandlas endast i ett fåtal remissyttranden.

Den framhålls som allmänt värdefull. Vissa remissinstanser såsom Malmöhus

läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Göteborg och

Malmö samt Svenska stadsförbundet anser, alt feriepraktik skall vara obligatorisk.

Skolöverstyrelsen betonar, att eleverna bör ha möjlighet att under

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

vissa ferier praktisera på sjukvårdsinrättningar, men anser inte att några

alltför bindande direktiv skall utfärdas. Sveriges sjuksköterskeelevers förbund

understryker att sommarpraktik ej bör räknas som särskild merit

i utbildningshänseende.

Grundutbildningens utformning och innehåll

Utredningens förslag i denna del bemöts i allmänhet välvilligt av remissmyndigheterna.

Viss kritik framförs dock, särskilt i fråga om lärlingssystemet,

men även uppläggningen och lärostoffet blir föremål för vissa

invändningar. Beträffande fördelningen av utbildningen i stort på de skilda

terminerna framhåller bl. a. styrelsen för statens sjuksköterskeskola i

Stockholm och Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott, att utbildningen

hellre bör börja med praktisk termin.

Från några remissinstanser, bland dem yrkesutbildningsberedningen, styrelsen

för statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor och medicinalstyrelsen

framhålls att det vore att föredra, att slå samman en del

ämnen till större ämnesgrupper eller ämnesblock. Ämnet neurologi efterlyses

av bl. a. direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala och styrelsen

för Sophiahemmets sjuksköterskeskola. Skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen

m. fl. finner den från två månader till fyra veckor minskade tiden

inom barnbördsvård alltför knapp. Såväl styrelsen för barnmorskeläroanstalten

i Göteborg som Svenska barnmorskeförbundet har påpekat detta

förhållande men förutsatt att detta kommer att iakttas vid utformningen av

vidareutbildningen. Från bl. a. statskontoret har påtalats värdet av undervisning

i biokemi.

Värdet av att den teoretiska utbildningen och den praktiska tillämpningen

nära samordnas betonas särskilt av några remissinstanser. Yrkesutbildningsberedningen

anför härom i huvudsak följande.

Det är av betydande värde ur pedagogiska synpunkter och effektivitetssynpunkter,

om den i praktik- och teoriperioderna ingående teoriundervisningen

kan meddelas i takt med den praktiska undervisningen så att en

positiv växelverkan uppnås. I de fall eleverna måste placeras även på små

sjukvårdsenheter, bör teoriundervisningen kunna samlas till kortare sammanhängande

pass på exempelvis två veckor.

Andra remissinstanser åter framhåller, att jämsidesundervisningen kan

bli betungande ur bl. a. organisatoriska synpunkter. Detta framhålles bl. a.

av direktionen för karolinska sjukhuset och Norrbottens läns landstings

förvaltningsutskott.

Den praktiska utbildningens föreslagna organisation behandlas ingående

i så gott som alla yttranden. I omkring tre fjärdedelar av dessa har förslaget

om lärlingssystemets slopande tillstyrkts. Från flera håll har emellertid

framhållits, att avvecklingen måste ske successivt och med beaktande

av personalsituationen. Det framhålls vidare att genomförandet av

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

detta förslag kräver en snabb utbyggnad av övrig sjukvårdsutbildning. Det

framhålls å andra sidan bl. a. av yrkesutbildningsberedningen, att lärlingssystemet

ur utbildningssynpunkt är behäftat med så påtagliga nackdelar,

att det inte längre bör förekomma. LO anlägger något vidare aspekter på

problemet och anför bl. a.

Sjuksköterskeutbildningen som en gren av postgymnasial utbildning

bland många andra bör understrykas. Med denna målsättning för ögonen

är det helt realistiskt att den kliniska tjänstgöringen försiggår vid sidan

av den ordinarie personalstaten. Detta medverkar till att jämställa sjuksköterskeutbildningen

värderingsmässigt med andra utbildningsmöjligheter

och bör vara välgörande för rekryteringsunderlaget samt bör också

bidraga till att bryta den isolering som uppenbarligen förekommit vad

gäller sjuksköterskorna från sådana kontakter med samhället i övrigt, som

bör vara väsentliga för en sund personlighetsdaning i naturlig konfrontation

med de normeringar som gäller i de mänskliga relationerna. En sådan

utveckling bör vara befrämjande för sjuksköterskans fortsatta yrkesverksamhet,

där hennes vidgade förståelse och vidsyn vad gäller personliga och

sociala problem kan vara av väsentligt värde för hennes mellanmänskliga

relationer med såväl underställd personal som patienter.

Svårigheten att ersätta bortfallet av elevernas arbetsinsatser anges av

flertalet av de remissinstanser, som avstyrker förslaget, vara motiv till

vederbörandes ställningstagande. Av yttrandena framgår att svårigheterna

att anskaffa ersättningspersonal är mest påtaglig i storstadsområdena, så

har t. ex. förslaget avstyrkts av stadsfullmäktige i Göteborg. Stadsfullmäktige

i Stockholm och Malmö ger uttryck för stark tveksamhet. Även Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott framhåller

starkt personalsvårigheter. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott

anser, att sjukhusens synpunkter och praktiska problem inte blivit

tillräckligt uppmärksammade och utredda. Liknande tankegångar återfinns

i yttrandet av direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala, som anser,

att de personella resurserna att genomföra detta förslag f. n. saknas.

Styrelsen för södra Sveriges sjukslcöterskehems sjuksköterskeskola framhåller,

att förslag till grundutbildning inte bör läggas fram förrän förutsättningar

i form av bl. a. ersättningspersonal finns att tillgå.

Lärlingssystemet har — framhåller Svenska läkaresällskapet — varit

eu pedagogisk tillgång som inte bör underskattas. Liknande tankegångar

återfinns i yttrandena av bl. a. Sveriges läkarförbund och medicinalstyrelsen,

som var för sig framhåller att lärlingssystemet har stora fördelar även

ur utbildningssynpunkt. Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott

anser, att lärlingssystemet bör fortfara på så sätt att två elever ersätter ett

biträde eller eu undersköterska.

Avvikelser från den normala läroplanen

Bland de remissinstanser som behandlat utredningens förslag om särskilda

studentklasser är meningarna starkt delade. Arbetsmarlcnadssty('')

— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. AV 161

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj ds proposition nr 161 år 1965

relsen framhåller, att en ökad rekrytering av studenter till sjuksköterskeutbildningen

framstår som nödvändig bl. a. med tanke på behovet av lärare

och administrativ personal, och fortsätter.

Enligt styrelsens uppfattning torde grundutbildningen för studenter och

likställda kunna målinriktas på sätt som nu sker vid en försöksverksamhet

med specialkurs för blivande lärare. Härvid utnyttjas universitetsundervisningen

i viss utsträckning. En utbildningsgång av denna typ bör

inrättas i flera universitetsstäder.

Liknande tankegångar kommer till uttryck i yttrandet av medicinalstyrelsen,

som tillägger att en sådan utbildningslinje även kunde tänkas

bli speciellt attraktiv för manlig ungdom.

Den av utredningen anvisade möjligheten till överkurser för elever med

gymnasieutbildning eller motsvarande finner bl. a. skolöverstyrelsen vara

en lämplig förberedelse till fortsatta studier för högre tjänster inom vårdyrkeskarriären.

Överstyrelsen ställer sig däremot principiellt tveksam till

inrättandet av särskilda studentklasser och anför vidare, att definitiv ställning

i denna fråga inte bör tas förrän utredningen framlagt vissa förslag

till den högre utbildningen. Sistnämnda åsikt delas av bl. a. Svenska landstingsförbundet.

Universitetskanslersämbetet anser det inte befogat att anordna speciella

studentklasser. Inte heller utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor

m. m. finner en sådan anordning motiverad och framhåller,

att det bör vara möjligt att genom andra åtgärder stimulera studerande

med betyg från gymnasium att ägna sig åt den verksamhet inom vårdområdena

som sjuksköterskeutbildningen erbjuder.

Närmare ett tiotal landstings förvaltningsutskott, däribland Blekinge och

Hallands läns, anser sig inte kunna tillstyrka, att särskilda studentklasser

inrättas.

Utredningens förslag om en förkortad studiegång för den som tidigare

genomgått utbildning till sjukvårdsbiträde och undersköterska hälsas med

allmän tillfredsställelse. Utformningen av denna utbildning röner dock

stark kritik. Inemot hälften av de remissinstanser, som tagit upp frågan

till behandling, framhåller att förslaget till utbildningsgång måste överarbetas

ytterligare i syfte att förkorta utbildningen till tre terminer. En

sådan överarbetning bör lämpligen — framhåller bl. a. Örebro låns landstings

förvaltningsutskott och Svenska landstingsförbundet — företas i

samband med en översyn av de nuvarande utbildningsplanerna för sjukvårdsbiträden

och undersköterskor. Det framhålls också av flera remissinstanser

bl. a. yrkesutbildningsberedningen att den som genomgått undersköterskeutbildning

omedelbart bör kunna inträda i sjuksköterskeskola.

Även utredningens förslag till utformning av den särskilda studiegångens

första termin — vari vanliga skolämnen ingår — möter invändningar

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

i ett stort antal yttranden. Sålunda återfinns i ett tjugotal yttranden instämmanden

i eller uttalanden anslutande till vad ledamoten av utredningen

Gerd Zetterström-Lagervall anfört i ett vid utredningens betänkande

fogat särskilt yttrande.

Lärare och övrig personal

Utredningens förslag beträffande lärarpersonalen synes i allt väsentligt

vunnit så gott som alla remissinstansernas gillande.

SSF framhåller, att assisterande skolledare vid sidan av rektor väsentligt

skulle öka skolans möjligheter att genomföra en förbättrad sjuksköterskeutbildning.

Även enligt skolöverstyrelsens mening bör vid sjuksköterskeutbildningen

finnas studierektor och första lärare. Frågan om inrättande

av rektorstjänst måste, anser skolöverstyrelsen, bli beroende av hur

utbildningen lokalt samordnas med övrig vårdutbildning. Stadsfullmäktige

i Malmö anser att den ifrågasatta utökningen av de ledande uppgifterna

förefaller överdimensionerad.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott framhåller önskvärdheten

av att tjänsterna inom sjuksköterskeutbildningen ges samma konstruktion

som inom det övriga skolväsendet. Då första lärare inte förekommer

i skolstadgan bör sådana tjänster enligt utskottets mening inte heller

förekomma inom sjuksköterskeutbildningen.

Det av utredningen förordade antalet övriga lärare anses allmänt vara

väl avvägt. Det framhålls dock att för att åstadkomma en sådan önskvärd

lärartäthet måste lärarutbildningen utökas och rekryteringsstimulerande

åtgärder vidtas.

Yrkesutbildningsberedningen framhåller, att det ur pedagogiska synpunkter

är önskvärt att samma lärare kan följa elevernas teoretiska och

praktiska utbildning. Liknande synpunkter återfinns i ett flertal remissyttranden

bl. a. av medicinalstyrelsen, Sveriges läkarförbund och Svenska

läkaresällskapet samt överstyrelsen för Svenska röda korset.

Sjuksköterskeutbildningen kan -— framhåller skolöverstyrelsen — i anseende

till personalens anställnings- och avlöningsförhållanden, stadgereglering,

statsbidrag o. d. närmast anses som inbyggd skola. Med hänsyn

härtill finner överstyrelsen det knappast lämpligt att beträffande sjuksköterskeskolornas

personal införa statlig reglering av anställningsförhållandena.

En rakt motsatt uppfattning i denna fråga företräds av Örebro läns landstings

förvaltningsutskott, som konstaterar att enligt utredningens förslag

till sjuksköterskeutbildning kommer det hittills tillämpade lärlingssystemet

att upphöra för sjuksköterskeeleverna och därmed även utbildningens

karaktär av inbyggd skola. Vid sådant förhållande ter det sig för utskottet

självklart, att anställningsförhållandena för lärarna blir statligt reglerade.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Skolorganisationen

Skolöverstyrelsen bör enligt samtliga remissinstanser utom styrelsen för

Södra Sveriges sjuksköterslcehems sjuksköterskeskola vara tillsynsmyndighet

för grundutbildningen av sjuksköterskor. Viss tveksamhet i detta

hänseende uttrycker dock Sveriges läkarförbund. Svenska landstingsförbundet

anser att tillsynen även för den högre utbildningen och vidareutbildningen

snarast bör övergå på skolöverstyrelsen.

Vikten av ett gott samarbete mellan skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen

och sjukvårdshuvudmännen understryks av ett flertal remissinstanser.

Medicinalstyrelsen framhåller, att verksamheten i medicinskt avseende bör

stå under tillsyn av medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen bör vidare i

sista hand ansvara för prognoser angående personalbehov och personaltillgång.

Skolöverstyrelsen har — enligt medicinalstyrelsens mening —- att

anpassa utbildningens volym med ledning av dessa prognoser. Arbetsmarknadsstyrelsen

förordar för sin del ett fast organiserat samarbete mellan

skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen, sjukvårdshuvudmännen och arbetsmarknadsverket.

Skolöverstyrelsen finner ett fortlöpande och nära samarbete

mellan överstyrelsen, medicinalstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen

uppenbarligen nödvändigt men anser, att någon formell reglering av

detta samarbete utöver vad som följer av överstyrelsens instruktion inte är

erforderlig.

Förslaget om en särskild vårdyrkesbyrå inom skolöverstyrelsen tillstyrks

av så gott som alla de remissinstanser som berört denna fråga. Man bör

dock inte, anser bl. a. förvaltningsutskotten i Jönköpings och Värmlands

låns landsting, föreskriva några särskilda kompetensvillkor för chefen för

en vårdyrkesbyrå. Medicinalstyrelsen framhåller, att chefen för vårdyrkesbyrån

bör vara en person med akademisk lärarutbildning och erfarenhet

från sjukvård. Liknande synpunkter framförs av bl. a. Sveriges läkarförbund.

Skolöverstyrelsen finner dock att sjuksköterskeutbildningen, i likhet

med övrig vårdutbildning, i avseende på undervisningsfrågor bör höra

till byrå UY 2, och anför bl. a.

överstyrelsen erinrar om att vid uppbyggnaden av ämbetsverkets organisation

eftersträvats att så långt möjligt begränsa antalet byråer. De erfarenheter,

som redan gjorts av den nya organisationen, bestyrker riktigheten

av en organisation med få och stora arbetsenheter. En mera specialiserad

organisation är betydligt mera svåradministrerad. Överstyrelsen

hänvisar till att de stora och likaså mycket expansiva yrkesutbildningsområdena

industri, hantverk och handel företräds av en byrå inom avdelning

UY, byrå UY 1. Utredningens argumentation skulle för övrigt kunna

med samma skäl anföras beträffande en mängd andra utbildningsområden.

Liknande synpunkter framförs av statskontoret.

Skolöverstyrelsen redovisar i sitt yttrande förslag till de personalförändringar,

som betingas av att överstyrelsen blir tillsynsmyndighet för sjuksköterskeutbildningen.

Sammanfattningsvis anges följande.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

85

ökning

1 avdelningsdirektör Be 1

3 skolkonsulenter (varav

2 med treårsförordnande)

2 byrådirektörer Ao 27—Ao 25

1 kontorist Ao 9

2 kanslibiträden Ao 7

2 kontorsbiträden A 2—A 7

Av de ovan nämnda tjänsterna bör byrå P 2 tillföras en byrådirektör och

ett kanslibiträde. De övriga tillförs UY 2.

Beträffande kostnadsökningar i övrigt anför skolöverstyrelsen bl. a. följande.

I likhet med vad som är fallet beträffande överstyrelsens övriga verksamhetsområden

bör den fasta personalen vid behov kunna kompletteras med

experter och tillfällig personal, överstyrelsen beräknar 50 000 kr. för detta

ändamål.

Utökningen av personalen medför kostnadsökning även på överstyrelsens

omkostnadsanslag, i huvudsak under anslagsposten Beseersättningar och

delposten Övriga expenser. överstyrelsen beräknar 10 000 kr. till reseersättningar

och 28 000 kr. till övriga expenser.

Utredningens förordande att landstingen och de landstingsfria städerna

i princip skall vara huvudmän för sjuksköterskeutbildningen vinner så gott

som allmän anslutning. Statstjänarkartellen däremot finner en uppdelning

av huvudmannaskapet på så många enheter mindre rationell och anser att

framför allt planeringssynpunkter talar för att förslaget i denna del blir

föremål för en omprövning.

Yrkesutbildningsberedningen, i vars uppdrag ingår att bl. a. utreda huvudmansfrågor

för yrkesutbildningsväsendet i sin helhet, framhåller att

dessa frågor bör ses i ett större sammanhang och ställas i relation till det

gymnasiala och postgymnasiala utbildningsväsendet i övrigt. Utan att därmed

föregripa beredningens överväganden i dessa frågor anser emellertid

beredningen att det ur planerings- och organisationssynpunkter

vore till fördel om samma huvudman hade ansvaret för utbildning av

sjukvårdsbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, assistenter och annan

motsvarande vårdpersonal. Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott

anser, att den omständigheten att landstingen och de landstingsfria städerna

i princip bör vara huvudmän för sjuksköterskeutbildningen, inte bör

utesluta möjligheten av att en primärkommun handhar förvaltningen och

driften av en vårdyrkesskola (bl. a. för utbildning av sjuksköterskor) i

intimt samarbete med huvudmannen och anför vidare i huvudsak följande.

Utskottet är övertygat om, att en centralt uppbyggd skolorganisation

inom landstingsförvaltningen inte kan sköta yrkesutbildningen bättre än

som hittills skett inom landstingskommunen genom ett gott samarbete mellan

primärkommunerna och landstinget. Det bör därför få ankomma på

den enskilde huvudmannen att med hänsyn till behov och erfarenhet skapa

lämpligaste organisation.

Minskning

1 byrådirektör Ae 27

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Inom de landstingsfria städerna liksom inom stadsförbundet har uppstått

en intensiv debatt om vilket stadens organ som skall handha förvaltningen

och driften av sjuksköterskeutbildningen. Stadsfullmäktige i Stockholm

och Malmö har stannat för att förorda, att sjukvårdsstyrelsen bör

svara för sjuksköterskeutbildningen. I denna fråga åberopar stadsfullmäktige

i Göteborg bl. a. följande.

Beträffande samordningen av utbildningsresurserna understryker utredningen

angelägenheten av att åstadkomma gemensam ledning och administration

av sjukvårdsutbildningen. Skolstyrelsen har uttalat, att de samordningsproblem

som utredningen berör lämpligen kan lösas inom skolstyrelsens

ram och organisation. Det må emellertid påpekas att vissa utredningar

pågår rörande lämpligheten av och möjligheten till att samla all

sjukvårdsutbildning inom en vårdskola. Samråd äger därvid rum med

Göteborgs och Bohus läns landsting.

Svenska stadsförbundet framhåller, att det synes väsentligast att möjlighet

skapas för berörda städer att med hänsynstagande till rådande förhållanden

själva få avgöra vilket organ som skall handha sjuksköterskeutbildningen.

Direktionen för karolinska sjukhuset anför att det — vid ett bibehållet

huvudmannaskap för sjukhuset — synes naturligt att statens sjuksköterskeskola

i Stockholm förblir statlig och anknyts till sjukhuset. Denna

skola anför direktionen vidare bör då ombildas till en sjukvårds- eller

vårdyrkesskola för utbildning av samtliga kategorier för karolinska sjukhuset

avsedd vårdpersonal. Även statskontoret anser, att statens sjuksköterskeskola

i Stockholm bör förbli statlig därest karolinska sjukhuset förblir

statligt. Liknande synpunkter framförs även av styrelsen för statens

sjuksköterskeskola i Stockholm samt Stockholms låns landstings förvaltningsutskott.

Överstyrelsen för Svenska röda korset tillstyrker förslaget om huvudmannaskap

och framhåller vidare, att de privata skolorna även om de efter

förhandlingar erhåller nytt huvudmannaskap bör få bibehålla sin särart.

Styrelsen för Samariterhemmets sjuksköterskeskola liksom Svenska diakoniss-sållskapet

i egenskap av huvudman för Ersta diakonissanstalts sjuksköterskeskola

förklarar sig var och en beredda delta i förhandlingar angående

resp. skolas ställning. Styrelsen för Sophiahemmet anser starka

skäl föreligga att någon förändring av huvudmannaskapet inte vidtas.

Övriga frågor

Utredningens övriga förslag berörs endast i ett mindre antal yttranden.

Vikten av fortbildning framhålls t. ex. av SSF. Styrelsen för statens institut

för högre utbildning av sjuksköterskor anser, att en del av fortbildningskurserna

bör ske i institutets regi.

Förslaget om slopande av huvudmannaförmånerna till eleverna vid övergång

till studiemedelssystemet godtas i regel av de remissinstanser, som

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

behandlat denna fråga. Styrelsen för centralskolan för specialutbildning av

barnsjuksköterskor ifrågasätter om inte ett bortfall av huvudmannaförmånerna

i längden kan komma att påverka rekryteringen i negativ riktning.

I sin allmänna rekryteringsfrämjande politik kan huvudmännen — påpekar

Svenska landstingsförbundet — komma i det läget att det bedöms som

påkallat att som särskild stimulans vid yrkesvalet kunna tillförsäkra eleverna

vissa särskilda förmåner.

Behovsprognoserna bör enligt skolöverstyrelsens mening bygga på sjukvårdens

totala arbetskraftsbehov. Några remissinstanser bl. a. statskontoret

påpekar vikten av att prognoserna kontinuerligt revideras. Örebro läns

landstings förvaltningsutskott och Svenska landstingsförbundet framhåller

att den årliga utbildningskapaciteten snarast måste ökas till minst

4 000.

Vikten av en intensifierad yrkesorientering om sjukvården påtalas av

flera remissmyndigheter. Manlig personal i sjukvården anses överlag önskvärd.

Frågan om manliga elevers militärtjänstgöring upptas till behandling

av bl. a. 1960 års värnpliktsutredning och 1962 års försvarssjukvårdsutredning.

Värnpliktsutredningen anser, att utbildningstidens längd bör bedömas

med utgångspunkt i vederbörandes behov av militär utbildning av

alla slag, även sjukvårdsutbildning. Utbildningstidens betydelse för en ökad

rekrytering av män till sjuksköterskeskolorna är — ur de synpunkter

värnpliktsutredningen har att föreräda — ovidkommande. Försvarssjukvårdsutredningen

framhåller, att det ur militär synpunkt torde vara ett

klart önskemål, att sjuksköterskeskolan avslutas innan militärutbildningen

påbörjas.

Förslaget om statsbidrag till sjuksköterskeutbildningen möter i princip

inga invändningar. Skolöverstyrelsen föreslår dock. att bidraget skall utgå

efter liknande grunder som gäller för inbyggd skola. Några villkor för erhållande

av statsbidrag utöver dem som återfinns i skolstadgan kan Värmlands

läns landstings förvaltningsutskott inte finna påkallade. Västerbottens

läns landstings förvaltningsutskott anser att statsbidrag bör utgå oberoende

av en omläggning av sjuksköterskeutbildningen. Stadsfullmäktige i

Stockholm framhåller att bidrag till investeringar bör kunna utgå även

retroaktivt.

Vad slutligen angår tidsplanen för utbildningens omläggning uttrycker

många remissinstanser tveksamhet huruvida utredningens förslag i denna

del är genomförbart. Så anser t. ex. medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen

att den nya utbildningen ej kan påbörjas förrän vårterminen 1966.

Andra remissinstanser såsom landstingens förvaltningsutskott i Uppsala

län, Jönköpings län, Kalmar läns norra och Örebro län samt Svenska

landstingsförbundet anser att övergången bör ske tidigast höstterminen

1966.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Departementschefen

Den kraftiga, alltjämt pågående utbyggnaden av landets hälso- och sjukvård

medför ett starkt ökat behov av såväl sjuksköterskor som annan sjukvårdspersonal.

Samtidigt har de senare årtiondenas snabba framsteg på medicinens

område i hög grad förändrat sjukvårdsarbetet. Detta har medfört

ej blott en förändring av sjukvårdspersonalens och kanske främst sjuksköterskornas

arbetsuppgifter utan även tillkomsten av nya grupper sjukvårdspersonal,

t. ex. de tekniska assistenterna. Hälso- och sjukvårdens härigenom

alltmer mångfasetterade personaluppsättning nödvändiggör på ett

annat sätt än tidigare en precisering av de skilda personalgruppernas funktions-

och ansvarsområden.

Mot bakgrund av sjukvårdsarbetets föränderlighet såväl medicinskt som

organisatoriskt är det en komplicerad uppgift att definiera de arbetsuppgifter,

som åvilar och inom överskådlig framtid bör åvila sjuksköterskor.

Vad utredningen angett som sjuksköterskornas grundfunktioner beskriver

dock enligt min mening på ett klargörande sätt det ansvarsområde, som

sjuksköterskan bör ha. Det av utredningen med utgångspunkt häri föreslagna

utbildningsmålet synes väl ägnat att ligga till grund för utformningen

av en med modern samhällssyn förenlig god sjuksköterskeutbildning.

Det angivna utbildningsmålet är grundläggande och gemensamt för praktiskt

taget all sjuksköterskeverksamhet. Utredningen framhåller, att utöver

den häremot svarande grundutbildningen fordras för fullgörande av vissa

funktioner viss fortsatt utbildning. Utredningen betecknar denna fortsatta

utbildning vidareutbildning. Den av utredningen föreslagna gränsdragningen

mellan grundutbildningen och vidareutbildningen finner jag i likhet med

remissinstanserna väl motiverad. Med avseende på grundutbildningens allmänna

utformning förordar jag, att denna blir brett upplagd och lika för

alla. Till skillnad från vad som nu gäller bör legitimation erhållas redan

efter genomgång av den grundläggande utbildningen.

Innan jag går närmare in på utbildningens utformning, skall jag beröra

frågan om de villkor som bör uppställas för att vinna tillträde till sjuksköterskeutbildningen.

Jag biträder utredningens förslag om att inträdesåldern

skall sänkas från nuvarande 19 år till 18 år och anser därjämte, att dispens

skall kunna medges i övrigt väl kvalificerad sökande som ej uppnått denna

ålder.

När det gäller krav på föregående skolunderbyggnad har utredningen

övervägt dels vad man på längre sikt bör inrikta sig på, dels vad som tills

vidare bör krävas. Utredningens förslag att man på längre sikt bör bygga ut
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

bildningen på genomgången fackskola är jag inte beredd att ta ställning till.

Jag begränsar mig i stället till frågan vad man i nuläget och för de närmaste

åren bör uppställa som krav. Utredningen har därvidlag föreslagit, att de

för närvarande gällande kraven på skolunderbyggnad alltjämt skall gälla,

samt därutöver föreslagit bestämmelser om vissa särskilda krav för dem

vars skolunderbyggnad begränsar sig till genomgång av grundskola eller

motsvarande. Om förslaget att bibehålla nuvarande krav på skolunderbyggnad

råder så gott som allmän enighet bland remissinstanserna. Beträffande

de särskilda krav som utredningen därutöver föreslår för dem som

genomgått endast grundskola är emellertid remissinstansernas uppfattning

delad. För egen del räknar jag med att sjuksköterskeutbildningen skall tillhöra

grundskolans kompetensområde. Elever från samtliga linjer i grundskolans

årskurs 9 bör således kunna vinna inträde, varvid dock vissa kompletteringar

torde behövas främst för elever från de mer praktiskt inriktade

linjerna.

Utredningens förslag om särskilda inträdesprov för att säkerställa tillfredsställande

skolkunskaper, vilket blivit föremål för skiftande bedömningar

från remissinstansernas sida, bör inte genomföras. De generella bestämmelserna

om antagning av elever till utbildning som bygger på grundskolan

bör, med hänsyn till vad jag nyss anfört, bli tillämpliga även på sjuksköterskeutbildningen.

Utredningen föreslår, att den orienteringsperiod, som f. n. föregår sjuksköterskeutbildningen,

slopas och att man ej heller uppställer något krav

på föregående sjukvårdspraktik. Värdet av en sådan praktik förnekas dock

inte av utredningen. Jag anser också värdefullt, att en blivande sjuksköterskeelev

skaffar sig föregående erfarenhet av sjukvårdsarbete men delar

utredningens uppfattning, att något krav på sådan inte bör uppställas.

Vad utredningen uttalat angående betydelsen av att åstadkomma en ökad

rekrytering av manliga elever till ifrågavarande utbildning liksom till andra

slag av vårdyrkesutbildning ansluter jag mig till.

I den läroplan för grundutbildningen som utredningen lagt fram har

undervisningen fördelats på två och ett halvt läsår. Utredningen föreslår,

att läsåret skall omfatta 42 veckor. Med hänsyn till att elevintagning avses

ske såväl höst- som vårtermin förordar utredningen, att terminerna blir lika

långa eller vardera 21 veckor. Arbetsveckan bör enligt utredningen utformas

i enlighet med bestämmelserna angående yrkesskolor i skolstadgan, med det

undantaget dock att antalet veckotimmar under perioder med övervägande

teoretisk undervisning bör kunna nedsättas till 30.

Vissa remissinstanser har riktat invändningar mot utredningens förslag

till utformning av läsåret i vad avser sommarferier och terminsindelning.

För egen del finner jag övertygande skäl anförda för att undervisning inte

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1965

skall anordnas sommartid. Jag biträder således utredningens förslag i vad

avser läsårs- och terminsindelning liksom i vad gäller arbetsveckans utformning-

Sjuksköterskeutbildningen bör alltså i dessa hänseenden utformas i

huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för yrkesskolor. Jag

är även ense med utredningen om att eleverna inte skall åläggas att under

ferietid tjänstgöra inom sjukvården. Självfallet är emellertid frivillig praktik

under ferierna lämplig och värdefull såväl för elevernas fortsatta utbildning

som för att minska sjukhusens personalsvårigheter.

Utredningens förslag till tim- och kursplaner har i allt väsentligt vunnit

remissinstansernas stöd. Jag finner den föreslagna läroplanen i huvudsak

väl avvägd. Med särskild tillfredsställelse konstaterar jag den ställning utbildningen

i mentalvård erhållit. Vidare har jag särskilt beaktat den undervisning

om rehabilitering, som utgör ett återkommande moment i alla de

stora ämnesavsnitten. Jag anser, att sjuksköterskeutbildningen bör utformas

i huvudsak enligt den föreslagna läroplanen, dvs. som en brett upplagd

grundutbildning lika för alla, som på fem terminer leder fram till legitimation.

Detta medför bl. a., att den praktisk-kliniska utbildningen skall planläggas

och bedrivas med utgångspunkt i att eleverna ej ingår i sjukhusets personalstat.

Jag vill emellertid understryka, att detta inte innebär, att eleverna

inte skall fullgöra arbetsuppgifter inom sjukvårdsarbetet. Fullgörandet av

dessa arbetsuppgifter skall emellertid ingå som ett led i en systematiskt anordnad

utbildning och sålunda noga anpassas till elevens utbildningsnivå.

Detta utgör en betydande kvalitativ förbättring av sjuksköterskeutbildningen.

För dem som genomgått viss närmare angiven sjukvårdsutbildning och

därutöver har praktisk sjukvårdserfarenhet har utredningen föreslagit en

särskild utbildningsgång omfattande fyra terminer. I princip har detta förslag

om en avkortad studiegång hälsats med allmän tillfredsställelse av remissinstanserna.

Däremot har den närmare utformningen av förslaget rönt

stark kritik. För egen del ansluter jag mig till den uppfattning som framförts

av bland andra Svenska landstingsförbundet, som anser att utredningens

förslag i denna del bör överarbetas i syfte att ytterligare förkorta denna

utbildningsgång samt att denna överarbetning bör företas i samband med

en översyn av planerna för den utbildning, som skall ligga till grund för

den avkortade studiegången. Det bör uppdras åt tillsynsmyndigheten att

företa en sådan överarbetning. Denna bör vara genomförd i så god tid, att

den första examinationen från den avkortade utbildningsgången skall kunna

ske vid samma tidpunkt som från femterminsutbildningen. Vid överarbetningen

bör samråd ske med berörda myndigheter och organisationer.

Vad så angår elevernas studiesociala förmåner under utbildningstiden vill

jag erinra om att elever vid sjuksköterskeskolor fr. o. m. den 1 juli 1965

äger åtnjuta studiemedel enligt studiemedelsförordningen. Utredningen har

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

förordat, att huvudmännen överlag slopar de tidigare utgående natura- och

kontantförmånerna.

Vid överläggningar med företrädare för huvudmännen har dessa förklarat

sig villiga att utfärda rekommendationer till samtliga sjukvårdshuvudmän

att följa utredningens förslag i denna del, när det gäller elever som

skall följa den förordade nya utbildningsgången. De elever, som följer nu

gällande utbildningsgång och således delvis utgör arbetskraft inom sjukvården,

avses däremot skola bibehållas vid nu utgående förmåner.

Utredningen har framlagt vissa beräkningar angående utbildningsbehovet

av sjuksköterskor. Dessa beräkningar är tämligen osäkra, framhåller utredningen,

som dock i likhet med kommittén för översyn av hälso- och sjukvården

i riket konstaterar, att någon risk för att utbildningskapaciteten skall

bli för stor inom den närmaste framtiden inte föreligger. Med hänsyn till

•den osäkerhetsfaktor som den pågående sjukhusrationaliseringen utgör i

detta avseende har utredningen valt att framlägga fyra skilda beräkningsalternativ,

utvisande utbildningsbehovet vid skilda möjligheter till rationaliseringsvinster.

För egen del vill jag, med hänsyn till den besvärande bristen

på sjuksköterskor, understryka vikten av att sjuksköterskeutbildningens

kapacitet snabbt ökas så mycket som möjligt.

Jag övergår nu till att behandla frågor om tillsyn, huvudmannaskap och

andra därmed sammanhängande organisatoriska spörsmål. 1963 års riksdag

(SU 146; rskr 121) uttalade sig för att tillsynen för den utbildning på sjukvårdens

område, som nu åvilar medicinalstyrelsen, skulle överflyttas till

skolöverstyrelsen. Utredningen föreslår i enlighet härmed att så sker beträffande

grundutbildningen av sjuksköterskor och att tidpunkten för överförandet

fastställs till den 1 juli 1965.

Utredningen har valt denna tidpunkt med hänsyn till sitt förslag, att den

nya grundutbildningen skulle kunna påbörjas höstterminen 1965 och att

den myndighet, som för framtiden skulle svara för utbildningen, borde

ges möjlighet att från början medverka vid den nya utbildningens uppbyggande.

Jag är ense med utredningen om att den nya tillsynsmyndigheten

redan från början bör deltaga i denna uppbyggnad. Då en omläggning

av utbildningen inte kan ske förrän tidigast vårterminen 1966 — jag återkommer

härtill i det följande — föreslår jag, att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet

för all sjuksköterskeutbildning fr. o. in. den 1 januari 1966.

Detta innebär, att även barnmorskeutbildning, distriktssköterskeutbildning

och utbildning av barnsjuksköterskor samt den högre utbildningen av

sjuksköterskor vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor

skall ställas under skolöverstyrelsens tillsyn. I syfte att möjliggöra för överstyrelsen

att redan nu förbereda den föreslagna omläggningen, ämnar jag

föreslå Kungl. Maj :t en provisorisk förstärkning av överstyrelsen. Förslag

till eu mer permanent förstärkning har redovisats i överstyrelsens anslags
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

framställning för budgetåret 1966/67. En viss häremot svarande personalbesparing

vid medicinalstyrelsen bör uppkomma.

Jag övergår så till att behandla huvudmannaskapet för sjuksköterskeutbildningen

och frågan om utbildningens organisatoriska samordning med

övrig sjukvårdsutbildning. Utredningen har framhållit, att en sådan samordning

medför åtskilliga fördelar. Härigenom skulle exempelvis, påpekar

utredningen, lokaler och undervisningsmateriel kunna utnyttjas på ett mer

rationellt sätt. Vidare skulle en organisatoriskt sammanhållen »vårdyrkesskola»

medföra ett bättre underlag för lärartjänster inom vårdyrkesutbildningens

olika ämnesområden.

Vårdyrkesutbildning med undantag av sjuksköterskeutbildning meddelas

f. n. inom yrkesskolans ram och till övervägande del i den skolform som

betecknas inbyggd skola. Detta innebär, att undervisningen i yrkesarbete

meddelas helt vid arbetsställe utanför skolan, dvs. i regel vid sjukhusen.

Vidare innebär detta, att lärarna i yrkesarbete är anställda vid arbetsställetsjukhuset

och inte vid skolan.

Utredningen finner, att sjuksköterskeskolorna bör inordnas i yrkesutbildningsväsendet.

Emellertid har utredningen föreslagit den betydelsefulla

avvikelsen i förhållande till övrig vårdyrkesutbildning, att undervisningen

i yrkesarbete, som till allra största delen äger rum på sjukhuset, skall ledas

och till stor del även meddelas av lärare, som är anställda vid skolan.

I likhet med utredningen och det övervägande antalet remissinstanser finner

jag det angeläget, att vårdyrkesutbildningen samordnas. Jag vill emellertid

i detta sammanhang erinra om, att frågan om formerna för bedrivandet

av yrkesutbildning, även vårdyrkesutbildning, utreds av yrkesutbildningsberedningen.

I direktiven för denna utredning anförde jag bl. a., att de etablerade

utbildningsformerna inte gick fria från omprövning och erforderliga

förändringar, även om de är av förhållandevis ungt datum. Yrkesutbildningsberedningen

avser, enligt vad jag inhämtat, att inom en snar framtid avlämna

ett betänkande innehållande beredningens principiella ställningstagande

till bl. a. utbildningens organisation.

Som framgått av det tidigare anförda avviker den utbildningsorganisation,

som utredningen föreslagit och som förordats av huvuddelen av remissinstanserna,

bl. a. landstings- och stadsförbunden, i ett viktigt avseende från

den organisation, som f. n. gäller för övrig vårdyrkesutbildning. För att en

rationell och långtgående samordning, framför allt beträffande utnyttjandet

av lärarpersonalen för olika slag av utbildning, skall kunna genomföras,

fordras enligt min mening, att utbildningens organisation för skilda slag

av vårdyrkesutbildning blir så likartad som möjligt. Mina överväganden i

dessa frågor har emellertid utmynnat i att det — i avvaktan på resultatet

av pågående utredningsarbete — är lämpligast att bibehålla sjuksköterskeutbildningen

vid i huvudsak nuvarande organisation, dock med den ändringen,

som framgått av det tidigare, att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet.

Det sagda innebär bl. a., att de nuvarande huvudmännen för sko
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

lorna, landstingskommuner, landstingsfria städer och enskilda stiftelser

— till de statliga skolorna återkommer jag senare — förblir huvudmän tills

vidare även för den nya sjuksköterskeutbildningen. Vidare skall samtliga

tjänster vid skolorna — möjligen med undantag för en för sjuksköterskeutbildningen

och övrig vårdyrkesutbildning gemensam rektor —- inrättas

och regleras av huvudmannen. I avvaktan på yrkesutbildningsberedningens

förslag och därav föranledda ställningstaganden i fråga om vårdyrkesutbildningen

bör man emellertid söka, så långt det är möjligt utan att rubba

de olika utbildningarnas nuvarande organisation i stort, vidta sådana åtgärder

som är ägnade att främja en samordning. Sålunda bör vid planeringen

av utbildningens fortsatta utbyggnad beaktas de rationaliseringsvinster

som kan göras vid en samplanering med annan vårdyrkesutbildning.

Med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av den samordning som tidigare

nämnts synes de nuvarande statliga sjuksköterskeskoloma böra övertagas

av kommunal huvudman. Jag ämnar därför föreslå Kungl. Maj :t att föranstalta

om förhandlingar härom med vederbörande landstingskommuner

och landstingsfria städer.

övergången till den förordade nya sjuksköterskeutbildningen bör ske

successivt. Detta motiveras bl. a. av de av många remissinstanser påtalade

svårigheterna att rekrytera den sjukhuspersonal, som blir erforderlig vid

den nya läroplanens genomförande. Med hänsyn bl. a. till vikten av att

snabbt kunna öka utbildningskapaciteten förordar jag, att övergången tar

sin början redan vårterminen 1966. Skolornas huvudmän bör kunna besluta

om övergång till den nya läroplanen även höstterminen 1966 eller vårterminen

1967.

Utredningen har föreslagit, att sjuksköterskeutbildningen skall bedrivas

med statsbidrag i överensstämmelse med vad som gäller för central yrkesskola

med landstingskommun som huvudman. Jag har emellertid nyss förordat,

att sjuksköterskeutbildningen tills vidare skall bedrivas i nuvarande

organisationsform. Detta inverkar på utformningen av statsbidraget.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag, att statsbidrag

för sjuksköterskeutbildning bör införas i samband med en omläggning

av denna utbildning. Detta bidrag bör, såvitt avser driftkostnader, konstrueras

på så sätt att den koinmunale huvudmannen erhåller statsbidrag med

ett visst belopp för varje påbörjat 15-tal i undervisningen deltagande elever.

Jag föreslår, efter överläggningar med företrädare för huvudmännens organisationer,

att detta belopp bestäms till 15 900 kr. per grupp och termin.

Vidare bör till sådan huvudman utgå statsbidrag till anskaffande av permanenta

skollokaler och elevhem med hälften av ett, på sätt som anges i

kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) angående statsbidrag till yrkesskolor,

beräknat bidragsunderlag och till anskaffande av provisoriska lokaler

med 325 kr. per kvadratmeter. Slutligen bör statsbidrag utgå också till

anskaffning av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1965

med hälften eller, i undantagsfall, högst två tredjedelar av kostnaderna och

under de för yrkesskola gällande villkoren.

Bidrag till driftkostnaderna bör utgå så snart den nu förordade utbildningsgången

påbörjats. Redan från början bör statsbidraget beräknas efter

skolans totala elevantal, dock med begränsning till eleverna i de fem första

terminskurserna. Jag förordar vidare, att statsbidrag till byggnadsarbeten

efter Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall skall kunna utgå för byggnadsarbeten,

som påbörjats tidigast den 1 juli 1964.

Till skola med enskild huvudman bör statsbidrag kunna utgå enligt Kungl.

Maj :ts bestämmande.

Statsverkets totala kostnader för statsbidrag till driftkostnader kommer

vid årlig intagning av 3 000 elever att belöpa sig till 15,9 milj. kr. Medelsbehovet

för bidrag till kostnader för anskaffande av skollokaler och första

uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel låter sig inte beräknas

f. n. Storleken därav blir, som utredningen påpekar, framför allt beroende

av takten i utbyggnaden av sjuksköterskeutbildningens kapacitet. Det ankommer

på skolöverstyrelsen att i samband med de årliga anslagsframställningarna

beräkna det erforderliga medelsbehovet.

Det i det föregående angivna medelsbehovet 15,9 milj. kr. avser kostnaderna,

när den nya utbildningsgången påbörjats vid samtliga skolor, dvs.

budgetåret 1967/68. Utredningen har beräknat, att skolorna kommer att

övergå till den nya utbildningsgången med en tredjedel av skolorna vid varje

tillfälle. Vid sådant förhållande skulle kostnaderna för innevarande budgetår

uppgå till 2 650 000 kr. och för budgetåret 1966/67 till 13 250 000 kr.

Kostnaderna för driftbidrag bör innevarande budgetår bestridas från anslaget

Bidrag till driften av centrala yrkesskolor och övriga kostnader från

anslaget Bidrag till byggnadsarbeten in. m. vid yrkesskolor.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för omläggning

av utbildningen av sjuksköterskor;

b) besluta att skolöverstyrelsen fr. o. m. den 1 januari

1966 skall vara tillsynsmyndighet för sjuksköterskeutbildningen;
c)

godkänna vad jag förordat angående statsbidrag till

sjuksköterskeskolor.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Monica Dillner

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965 95

INNEHÅLLSFÖRTECKN ING

Sid.

Inledning............................................................. 4

Sjuksköterskeutbildningen. Grundutbildning............................... 5

Nuvarande förhållanden.............................................. 5

Den allmänna sjuksköterskeutbildningen.............................. 5

Försöksverksamheten i Norrköping................................... 8

Utredningen........................................................... 9

Allmänna synpunkter på utbildningen.................................. 9

Målsättning......................................................... 10

Funktions- och ansvarsområdet...................................... 10

Målet för utbildningen.............................................. 12

Tillträde till grundutbildningen........................................ 15

Allmänna synpunkter på rekryteringen............................... 15

Inträdesålder...................................................... 15

Behov av allmän skolunderbyggnad.................................. 16

Rekryteringens inriktning på längre sikt.............................. 16

Rekryteringen under en övergångsperiod.............................. 17

Krav på kunskaper i vissa ämnen.................................... 18

Slopande av orienteringsperioden. Förpraktik m. m..................... 18

Införande av normerande inträdesprov................................ 19

Vissa övriga förslag................................................ 21

Läroplan för grundutbildningen........................................ 22

Vissa allmänna utgångspunkter...................................... 22

Grundutbildningens utformning och innehåll........................... 24

Timplaner och anvisningar angående terminernas organisation m. m...... 35

Kursplaner........................................................ 35

Pedagogiskt utvecklingsarbete....................................... 38

Avvikelser från den normala läroplanen................................. 38

Riktlinjer för vidareutbildning och högre utbildning...................... 44

Vidareutbildning................................................... 44

Högre utbildning................................................... 46

Lärare och övrig personal............................................. 46

Skolorganisation..................................................... 48

Tillsyn............................................................ 48

Huvudmannaskap.................................................. 57

Samordning av utbildningsresurserna................................. 53

Fortbildning och kursverksamhet...................................... 55

Studiesociala förmåner................................................ 57

Elevförmåner...................................................... 57

Behovsprognoser..................................................... 58

Rekryteringsåtgärder m. m............................................ 60

Yrkesorientering om sjukvården..................................... 61

Manlig personal i sjukvården........................................ 62

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Sid.

Vissa särskilda frågor................................................. 64

Sjuksköterskeyrkets benämning...................................... 64

Statsbidrag till sjuksköterskeutbildningen............................... 65

Förslagens genomförande............................................. 69

Tidsplan för utbildningens omläggning................................ 69

Författningsfrågor................. 70

Kostnadsberäkning................................................... 70

Remissyttrandena...................................................... 72

Allmänna synpunkter................................................. 72

Målsättningen......... 74

Grundutbildning — vidareutbildning................................... 75

Tillträde till grundutbildningen......................... 76

Läroplan för grundutbildningen........................................ 79

Avvikelser från den normala läroplanen................................. 81

Lärare och övrig personal.......... 83

Skolorganisationen................................................... 84

Övriga frågor........................................................ 86

Departementschefen................................................. 88

ESSELTE AB. STHLM 65

614333

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ackord och eftergift beträffande vissa statens fordringar, m. m., såvitt propositionen a1 i texten
  2. SU 1965:181 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omläggning av utbildningen av sjuksköterskor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten