Med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)
1965-10-29 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1965:166, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1965
1
Nr 166
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 5 § kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753); given Stockholms slott den 29 oktober
1965.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Svante Lundkvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås den ändringen i 5 § kommunallagen att kommun
med mer än 400 000 invånare skall utse 60—80 fullmäktige i stället för som
f. n. 45—60.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1966.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 166
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1965
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 5 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)
Härigenom förordnas, att 5 § kommunallagen den 18 december 1953 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
5 §.
Fullmäktiges antal---25— Fullmäktiges antal---25—
40, 40,
kommun med över 20 000 till och kommun med över 20 000 till och
med 40 000 invånare utser 35—50, med 40 000 invånare utser 35—50,
samt kommun med över 40 000 till och
kommun med över 40 000 invå- med 400 000 invånare utser 45—60,
nare utser 45—60. kommun med över 400 000 invå
nare
utser 60—80.
Fullmäktige besluta,-------ofördröjligen underrättas.
Har beslut------blivit bestämt.
Om bestämmande -------särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1965
3
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på
Stockholms slott den 29 oktober 1965.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lundkvist fråga om ändring i 5 § kommunallagen och anför.
Inledning
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 28 januari 1965 har stadsfullmäktige i
Göteborg föreslagit att bestämmelserna i 5 § kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753) om antalet fullmäktige ändras, så att en kommun av
Göteborgs storlek skall kunna utse upp till 100 fullmäktige.
Till stöd för framställningen har anförts bl. a. att antalet fullmäktige i
staden alltsedan år 1895 varit 60, dvs. så många som högst varit tillåtet, men
att invånarantalet sedan dess stigit mycket kraftigt och inom kort väntas
öka ytterligare genom att staden f. n. byggs ut snabbt och snart kommer att
vidgas genom ändrad kommunindelning.
Remissyttranden över skrivelsen har avgetts av kammarkollegiet, länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Örebro och Jämtlands län, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Länsstyrelserna har bifogat yttranden från ett antal kommuner.
Remissinstanserna har ställt sig positiva till framställningen. Under remissbehandlingen
har föreslagits ändrade bestämmelser om antalet fullmäktige
även för mindre kommuner än Göteborg eller en allmän översyn av
hela lagrummet.
Gällande bestämmelser
Enligt 5 § kommunallagen skall fullmäktige besluta hur många fullmäktige
som skall utses för kommunen. Fullmäktiges antal bestäms i förhål1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 166
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1965
lande till folkmängden i kommunen enligt regler som framgår av följande
tabell.
Antal invånare Antal fullmäktige
lägst
högst
lägst
högst
2 000
15
30
2 001
5 000
20
35
5 001
20 000
25
40
20 001
40 000
35
50
40 001
45
60
Underrättelse om beslutet skall lämnas till länsstyrelsen. Denna skall
dock inte pröva eller fastställa beslutet.
Om vid ändring i kommunal indelning antalet fullmäktige för nybildad
eller ändrad kommun skall fastställas innan indelningsändringen träder i
kraft, beslutar länsstyrelsen i frågan. Länsstyrelsen tillämpar därvid bestämmelserna
i 5 §.
Förhållandena i Stockholm regleras inte i kommunallagen. Enligt 5 § kommunallagen
den 1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm skall fullmäktiges antal
där vara 100.
De nuvarande bestämmelserna om antalet fullmäktige överfördes i huvudsak
oförändrade från 1930 års kommunallagar i den lydelse dessa lagar fick
genom ändring år 1948 (prop. 1948: 140, KU 24, rskr 270). Lagändringen
innebar i huvudsak att kommuner med mindre än 10 000 invånare fick möjlighet
att utse ett något större antal fullmäktige än vad som medgavs tidigare.
Bestämmelserna om att stad med mer än 40 000 invånare utser högst
60 fullmäktige har gällt sedan tillkomsten av förordningen den 21 mars
1862 (nr 14) om kommunalstyrelse i stad.
1948 års lagändring föranleddes av den kommunindelningsreform som
då förestod. Lagändringen syftade till att göra det möjligt att utse större
fullmäktigförsamlingar i kommuner som skulle bildas genom sammanläggningar
enligt riktlinjerna för denna reform. Dåvarande chefen för inrikesdepartementet
anförde i propositionen (s. 122), att förslaget öppnade möjlighet
att skapa ett större inflytande för de mindre kommunerna vid sammanläggningar.
Förslaget kunde vidare medföra den fördelen att ett antal
erfarna förtroendemän inte behövde efter en sammanläggning lämna det
kommunala arbetet till följd av att antalet ledamöter i den nya representationen
minskade i förhållande till det sammanlagda antalet fullmäktige i de
gamla centralorterna, framhöll departementschefen.
Göteborgs stadsfullmäktiges skrivelse
Stadsfullmäktige lämnade i juni 1964 i uppdrag åt stadskollegiet att se
över de kommunala arbetsformerna i syfte att stimulera och om möjligt ut
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1965
vidga den kommunala demokratin. Med anledning av detta uppdrag tog
kollegiet upp bl. a. frågan om åtgärder för att göra det möjligt att öka antalet
fullmäktige. Kollegiet gjorde i januari 1965 en framställning i saken
till stadsfullmäktige. Framställningen mynnar ut i ett förslag om sådan
ändring i 5 § kommunallagen att kommun av Göteborgs storlek får möjlighet
att utse upp till 100 fullmäktige.
Stadskollegiet anför i sin framställning att antalet fullmäktige i Göteborg
varit det högsta tillåtna, dvs. 60, alltsedan år 1895. Vid den tidpunkten var
invånarantalet i staden omkring 114 000. Sedan dess har antalet invånare
stigit mycket kraftigt. I början av år 1965 hade staden 418 000 invånare. Kollegiet
räknar med att invånarantalet år 1970 skall ha stigit till ungefär
470 000. Relationen mellan folkmängden och det högsta tillåtna antalet fullmäktige
är således nu en helt annan än när detta antal bestämdes. Redan
med hänsyn härtill bör bestämmelserna i 5 § kommunallagen ses över. Vad
som emellertid framför allt gör en ökning av fullmäktigantalet aktuell för
Göteborgs del är att staden f. n. byggs ut kraftigt och att inom kort flera områden
skall läggas samman med staden, nämligen Bergums församling av
Stora Lundby kommun och Angereds, Tuve, Säve och Torslanda kommuner.
I ett samhälle som på detta sätt utvecklas snabbt är det enligt kollegiets
mening särskilt angeläget att man vakar över att den kommunala demokratin
hålls levande och att möjligheterna för kommunens invånare att engagera
sig i kommunalförvaltningen och att ha kontakt med denna ständigt
anpassas efter de ändrade förhållandena. Kollegiet känner till att man inom
de områden som skall läggas samman med staden anser det mycket önskvärt
att antalet fullmäktige ökas, så att invånarna i dessa områden får bättre
möjligheter att bli representerade i fullmäktigförsamlingen. Det är av största
vikt att den lagändring som kollegiet föreslår träder i kraft i så god tid
att den kan tillämpas vid 1966 års kommunalval.
Kollegiet har undersökt möjligheterna att ordna sammanträdeslokaler
för en större fullmäktigförsamling. Man har därvid funnit att det bör vara
möjligt att få plats för 80 ledamöter i den sammanträdessal som används
f. n. Enligt kollegiets mening bör man i första hand syfta till att öka antalet
fullmäktige till 80. Med hänsyn till den snabba utbyggnaden av staden anser
kollegiet dock att en ökning till 100 snart nog blir aktuell.
Stadsfullmäktige har den 28 januari 1965 fattat beslut i enlighet med
stadskollegiets hemställan och i sin skrivelse till Kungl. Maj:t hänvisat till
vad stadskollegiet har anfört.
Remissyttrandena
Framställningen från stadsfullmäktige i Göteborg har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran nästan genomgående under remissbehandlingen.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1965
Ingen av remissinstanserna har något att erinra mot de skäl som anförs
för den lagändring som fullmäktige begär. Flera remissinstanser anser emellertid
att motsvarande skäl motiverar att antalet fullmäktige ökas
även i andra större kommuner. Länsstyrelsen i Östergötlands
län samt stadsfullmäktige i Malmö, Norrköping och Linköping föreslår att
en sådan möjlighet öppnas för landets största kommuner. Kammarkollegiet,
Svenska kommunförbundet och kommunalfullmäktige i Stenungsund
vid att alla kommuner med större invånarantal än 40 000 skall få möjlighet
att utse mer än 60 fullmäktige.
Länsstyrelsen i Örebro län och stadsfullmäktige i Örebro anför att e n
lagändring inte bör tillgodose endast storstad sönskemålen.
Den bör i stället syfta till att allmänt stärka den kommunala
demokratin. Man bör därvid särskilt beakta att sammanläggningar
av olikartade kommuner och kommundelar till stora kommuner blir alltmer
aktuella, allteftersom planerna på den nya kommunindelningen genomförs.
En del andra remissinstanser, bl. a. kommunförbunden och länsstyrelsen
i Stockholms län, räknar med att de nuvarande bestämmelserna om fullmäktiges
antal kan visa sig mindre ändamålsenliga för kommuner
som nybildas eller ändras enligt dessa planer, oavsett om
kommunerna är stora eller små. Bl. a. länsstyrelserna i Örebro och Jämtlands
län framhåller allmänt att en ökning av fullmäk.tigantalet kan vara
ägnad att stärka den kommunala demokratin. Stadskollegiet i Hälsingborg
anser en översyn av bestämmelserna nu motiverad av liknande skäl som
föranledde 1948 års ändring i motsvarande bestämmelser i 1930 års kommunallagar.
Svenska kommunförbundet framhåller att, om en kommun som
vidgas genom en indelningsändring redan utsett det högsta tillåtna antalet
fullmäktige, det kan bli svårt att låta de områden som läggs till kommunen
bli representerade i skälig utsträckning i fullmäktige. Ett par uttalanden av
kommunalrättskommittén i kommitténs betänkande »Om den kommunala
självstyrelsens lokala förankring» (SOU 1965: 6) åberopas i olika remissyttranden,
nämligen att kontakten mellan den kommunala förvaltningen och
kommunmedlemmarna kan stärkas genom att fler fullmäktige utses och att
antalet fullmäktige lämpligen kan vara större än som är motiverat från arbetssynpunkt.
De remissinstanser som företräder synpunkter av denna art anser att alla
bestämmelserna i 5 § kommunallagen skall ses över. Så
sätter Svenska kommunförbundet i fråga om inte latituderna för antalet
fullmäktige i de mindre kommunerna bör vidgas, t. ex. så att kommuner
med ett invånarantal på 5 000—20 000 får utse upp till 40 fullmäktige och
kommuner som har mellan 20 000 och 40 000 invånare får utse upp till 50.
Länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska stadsförbundet tillstyrker framställningen
men föreslår att frågan om utformningen av bestämmelserna i
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1965
dess helhet utreds. Stadsförbundet framhåller att en sådan utredning dock
inte får fördröja behandlingen av framställningen från stadsfullmäktige i
Göteborg. Länsstyrelsen i Jämtlands län och stadskollegiet i Hälsingborg
föreslår också en utredning av hela frågan. Länsstyrelsen i Malmöhus län
anser att de skäl stadsfullmäktige i Göteborg anfört motiverar en sådan
utredning.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1965
Föredraganden
Enligt 5 § kommunallagen skall antalet fullmäktige i kommun bestämmas
av fullmäktige själva inom vissa ramar som föreskrivs i lagrummet. Om vid
ändring i den kommunala indelningen antalet fullmäktige för nybildad eller
ändrad kommun skall fastställas innan ändringen träder i kraft, beslutar
länsstyrelsen i frågan. Länsstyrelsen iakttar därvid bestämmelserna i 5 §.
I lagrummet delas kommunerna in i grupper efter invånarantalet. För
varje grupp föreskrivs det lägsta och det högsta antal fullmäktige som skall
utses. Kommuner med mer än 40 000 invånare skall utse 45—60 fullmäktige.
Kommuner med färre invånare delas in i fyra grupper. Det lägsta antal fullmäktige
som skall utses i dessa kommuner varierar mellan de olika grupperna
från 35 till 15. Det högsta antalet varierar mellan 50 och 30.
Dessa bestämmelser överfördes i huvudsak oförändrade från 1930 års kommunalförfattningar.
I fråga om stad med mer än 40 000 invånare gällde redan
enligt 1862 års förordning om kommunalstyrelse i stad att högst 60 fullmäktige
fick utses.
Stockholm utser 100 fullmäktige enligt den särskilda kommunallag som
gäller för denna stad.
I början av detta århundrade hade endast Stockholm, Göteborg, Malmö
och Norrköping mer än 40 000 invånare. F. n. är invånarantalet jämfört
med motsvarande antal i början av seklet omkring tre och en halv gånger så
stort i Göteborg, ungefär tre gånger så stort i Malmö och dubbelt så stort i
Norrköping. Vid det senaste årsskiftet fanns utöver de fyra största städerna
17 kommuner med mer än 40 000 invånare. I många av dessa har befolkningen
ökat till avsevärt mer än 40 000.
En motsvarande befolkningsutveckling har ägt rum även i mindre kommuner.
Den har orsakats av både att en stor inflyttning har skett och att
kommuner ökat sitt område eller nybildats genom sammanläggningar.
Under de närmaste åren kan väntas åtskilliga kommunsammanläggningar
som en följd av den kommunindelningsreform som 1962 års riksdag beslutat
om (prop. 1961: 180, KU 1962: 1, rskr 64). Enligt riktlinjerna för reformen
har fastställts planer för rikets indelning i kommuner. De sålunda planerade
kommunerna utgör i allmänhet block av nuvarande kommuner eller
delar av kommuner. Av denna anledning benämns de nya indelningsenheterna
kommunblock. Planerna skall vara vägledande för prövningen av ansökningar
om sammanläggningar. F. n. finns cirka 40 kommunblock med
mer än 40 000 invånare. I ett mycket stort antal fall kommer sammanläggningar
inom dessa och andra kommunblock att medföra avsevärda folkmängdsförskj
utningar.
Vid kommunsammanläggningar kan övergången till den nya kommunindelningen
ofta underlättas, om den nya fullmäktigförsamlingen inte blir
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1965
alltför liten. Visserligen kan man väl i regel inte undgå att antalet fullmäktige
i den nya eller ändrade kommunen blir avsevärt mindre än det sammanlagda
antalet fullmäktige i de gamla kommunerna. Genom ökade möjligheter
att anpassa fullmäktigantalet efter befolkningsförändringarna bör
man emellertid kunna minska olägenheterna härav. Som jag har anfört i
redogörelsen för gällande rätt var det bl. a. synpunkter av denna art som år
1948 föranledde en höjning av den övre gränsen för antalet fullmäktige i
kommuner med mindre än 10 000 invånare.
När det gäller kommuner med mer än 40 000 invånare ter sig de nuvarande
reglerna om antalet fullmäktige alltför snäva och otillräckligt differentierade
redan mot bakgrund av den befolkningsutveckling som har skett. I
den mån reglerna har haft ogynnsamma verkningar, kommer dessa naturligtvis
att bli än mer framträdande allteftersom befolkningen ökar till följd
av kommunsammanläggningar eller genom inflyttning.
Kommuner med högst 40 000 invånare har visserligen på grund av konstruktionen
av bestämmelserna om antalet fullmäktige i dessa kommuner
ofta bättre möjligheter att bygga ut fullmäktigförsamlingarna i takt med
befolkningsökningen. Bestämmelserna har emellertid inte utformats med
tanke på det särskilda behov av smidiga regler som kan föreligga vid omfattande
kommunsammanläggningar. 1948 års ändringar av vissa av dessa
bestämmelser föranleddes av en kommunindelningsreform som inte var tillnärmelsevis
så genomgripande som den som nu är aktuell. Bestämmelserna
i övrigt hänför sig till ännu äldre tid. Det finns därför skäl att anta att bestämmelserna
inte längre är helt ändamålsenliga.
På grund av vad jag nu har anfört anser jag att bestämmelserna i 5 §
kommunallagen behöver överses. Jag avser därför att senare i dag begära
bemyndigande att ge kommunalrättskommittén i uppdrag att göra en översyn
av lagrummet.
På en punkt synes det emellertid finnas skäl att redan nu överväga att
ändra 5 § kommunallagen. Frågan har aktualiserats i en framställning från
stadsfullmäktige i Göteborg som går ut på att en sådan ändring av bestämmelserna
som medger kommun av Göteborgs storlek att öka antalet fullmäktige
till 100 skall vidtas i så god tid att den kan beaktas vid det allmänna
kommunalvalet år 1966.
Till stöd för framställningen har fullmäktige åberopat att staden utsett
60 fullmäktige sedan år 1895 och att befolkningen ökat sedan dess från ungefär
114 000 till omkring 418 000 invånare. Fullmäktige har vidare framhållit
att staden f. n. byggs ut kraftigt och att man avser att inom kort ansöka om
sammanläggning med staden av flera områden som gränsar till denna, nämligen
en församling och fyra landskommuner. Invånarantalet i staden beräknas
år 1970 vara omkring 470 000. I första hand syftar man till en ökning
av antalet fullmäktige till 80.
Ingen remissinstans har bestritt att fullmäktige har fog för sin fram
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1965
ställning. Denna tillstyrks också eller lämnas utan erinran av nästan samtliga
remissinstanser.
Jag anser att man inte bör föregripa resultatet av en översyn av 5 § kommunallagen
genom att i detta sammanhang ta slutlig ställning till hur många
fullmäktige som bör utses i en kommun av Göteborgs storlek. Med hänsyn
till den förestående ansökan om kommunsammanläggning som stadsfullmäktige
bl. a. har åberopat som stöd för sin framställning föreligger emellertid
ett särskilt intresse för Göteborgs del att kunna utöka fullmäktigförsamlingen.
Detta intresse torde tillgodoses om staden får möjlighet att utse
upp till 80 fullmäktige. Att en höjning av den övre gränsen för antalet fullmäktige
till åtminstone 80 bör ske i fråga om en så stor kommun som Göteborg
torde kunna bedömas med säkerhet utan avvaktan på resultatet av
översynen av lagrummet.
Med hänsyn härtill förordar jag en sådan ändring i 5 § kommunallagen att
kommun med mer än 400 000 invånare skall få utse upp till 80 fullmäktige.
En undre gräns för fullmäktigantalet i sådan kommun bör också föreskrivas.
Denna kan lämpligen sättas till 60.
Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1966.
Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1965
11
Hemställan
I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats förslag
till
lag om ändrad lydelse av 5 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr
753).
Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå
riksdagen att antaga lagförslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingemar Reimer
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.