Sök i Ratio Lex

Angående den statliga trafikpolitiken

1965-10-29 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:172, Angående den statliga trafikpolitiken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965

1

Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den statliga

trafikpolitiken; given Stockholms slott den 29 oktober

1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen

den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas en redogörelse för det reformarbete som bedrivs

på grundval av statsmakternas beslut år 1963 om nya riktlinjer för den statliga

trafikpolitiken. Vidare redovisas de synpunkter och förslag som nyligen

framlagts av den förra året tillsatta trafikpolitiska delegationen. Slutligen

framläggs förslag till de ändringar i förordningen angående yrkesmässig

automobiltrafik som föranleds av den andra reformetappens genomförande

den 1 juli 1966. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 172

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Härigenom förordnas, dels att 22 § 2 mom. förordningen den 25 oktober

1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. skall upphöra att gälla,

dels att 2, 5, 11 och 12 §§, 23 § 1 mom. och 29 § 1 mom. förordningen1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2

Från tillämpning-----— -

6) transporter med traktortåg i

skogsbruket av runt, bilat, kluvet,

flisat och kolat virke, under förutsättning,

i fråga om transport som

framgår på väg, att traktorn är försedd

med gummihjul och att traktortåget

ej framföres längre vägsträcka

än 15 kilometer;

7) transporter avseende----

Därest beträffande -— --—• — dä

§•

- avse renhållningen;

6) transporter med traktortåg i

skogsbruket av runt, bilat, kluvet,

flisat och kolat virke samt i lantbruket

av lantbruksprodukter och

förnödenheter för lantbruket, under

förutsättning, i fråga om transport

som framgår på väg, att traktorn är

försedd med gummihjul och att traktortåget

ej framföres längre vägsträcka

än 15 kilometer;

— ändamål (bärgningsbil).

rtill förordnat.

5§-

Yrkesmässig trafik —• — — --tillstånd (trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skall------släpfordon befordras.

Släpfordon, som ---------

Tillstånd att bedriva linjetrafik å

vägsträcka, som är belägen i mer

än ett län, eller mellan orter inom

skilda län eller att i beställningstrafik

för godsbefordran använda lastautomobil

med maximilast överstigande

6 500 kilogram eller att i sådan

beställningstrafik använda lastautomobil

jämte släpvagn, vilkas

sammanlagda maximilast överstiger 1

yrkesmässig trafik.

Tillstånd att bedriva linjetrafik å

vägsträcka, som är belägen i mer

än ett län, eller mellan orter inom

skilda län eller att i beställningstrafik

för godsbefordran använda lastautomobil

med maximilast överstigande

8 000 kilogram eller att i sådan

beställningstrafik använda lastautomobil

jämte släpvagn, vilkas

sammanlagda maximilast överstiger

1 Senaste lydelse av 2, It och 12 §§ samt 23 § 1 mom. se 1964:103 samt av 5 § och

29 § 1 mom. se 1964: 733.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 17“2 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 000 kilogram, meddelas av biltra- 12 000 kilogram, meddelas av bilfiknämnden.

trafiknämnden.

Tillstånd att —------stationsorten skall förläggas.

I övriga-------beställningstrafik skall förläggas.

11 §.

Utan hinder ---------eller personautomobil,

att utbyta lastautomobil eller släpfordon,

såvitt därigenom den största

sammanlagda last, som enligt gällande

trafiktillstånd må medföras å

fordonen, icke höjes till mer än två

och ett halvt ton eller eljest med mer

än femton procent,

att jämlikt-------— andra stycket.

att utbyta lastautomobil eller släpfordon,

såvitt därigenom den största

sammanlagda last, som enligt gällande

trafiktillstånd må medföras å

fordonen, icke höjes med mer än

femton procent,

12 §.

Trafiktillstånd må —----

Prövning av trafikens behövlighet

skall ej ske, då ansökan om trafiktillstånd

avser

1) rätt för

Trafiktillstånd må

Tillståndet skall —

Tillstånd att medtaga

Tillstånd att för--

— —- -— övrigt lämplig.

Prövning av trafikens behövlighet

skall ej ske i fråga om tillstånd att

utföra transporter med lastautomobil,

om största last som må befordras

med fordonet fastställes till

k 000 kilogram, och ej heller i fråga

om tillstånd att utföra transporter

med sådan lastautomobil, försedd

med fast anordning för speciellt varuslag,

som bestämmes av Konungen

eller myndighet Konungen förordnar.

Behovs prövning skall ej heller

äga rum, om ansökan om trafiktillstånd

avser

och returgods.

befinnes lämplig,

samtrafikens bedrivande.

— 29 §§.

27 §.

23 §.

1 mom. Innehavare av tillstånd

till yrkesmässig trafik är, utom då

tillståndet avser rätt som sägs i 12 §

andra stycket 1), skyldig att mot ersättning

enligt fastställd taxa samt

under de villkor och enligt de bestämmelser

i övrigt, som innehållas

i denna förordning eller med stöd av

densamma meddelats, ombesörja befordran

av personer eller gods under

förutsättning,

1 m o m. Innehavare av tillstånd

till yrkesmässig trafik med personautomobil

eller omnibus är skyldig

att mot ersättning enligt fastställd

taxa samt under de villkor och enligt

de bestämmelser i övrigt, som

innehållas i denna förordning eller

med stöd av densamma meddelats,

ombesörja befordran av personer eller

gods under förutsättning,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

(Nuvarande lydelse)

a) att befordringen

d) att i beställningstrafik för godsbefordran

avgift erlägges av en eller

flera beställare för hel automobillast,

såvitt ej den tillståndsgivande

myndigheten annat föreskrivit,

e) att eljest giltigt skäl för vägran

ej är för handen.

Myndighet, som

Har i beställningstrafik ersättning

för hel automobillast erlagts, må

icke utan samtycke av den eller dem,

som erlagt ersättningen, gods för annans

räkning samtidigt transporteras

å automobilen.

(Föreslagen lydelse)

förmått avvärja,

d) att eljest giltigt skäl för vägran

ej är för handen.

stadgad körskyldighet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1965

delse) (Föi

29 §.

1 mom. Utövare av — --------meddelat trafiktillståndet.

Vad nu sagts skall icke gälla, då Vad nu sagts skall icke gälla, då

tillståndet avser rätt som sägs i 12 § tillståndet avser rätt som sägs i 12 §

andra stycket 1). andra stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

Ärende som vid förordningens ikraftträdande handlägges av biltrafiknämnden

men enligt 5 § i dess nya lydelse skall prövas av länsstyrelse skall

nämnden överlämna till länsstyrelsen.

Sådant trafiktillstånd som före förordningens ikraftträdande meddelats

av biltrafiknämnden men enligt 5 § i dess nya lydelse skall prövas av länsstyrelse

anses efter ikraftträdandet vara meddelat av länsstyrelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965

5

Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 29 oktober 1965.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om genomförande

av andra reformetappen rörande den statliga trafikpolitiken

och anför.

Inledning

Genom statsmakternas beslut år 1963 (prop. 1963: 191, SL3U 1, rskr 424)

har nya riktlinjer uppdragits för den statliga trafikpolitiken. Det därvid

beslutade handlingsprogrammet innebär en uppdelning av reformåtgärderna

i tre etapper, av vilka den första började den 1 juli 1964 och den andra

planerats träda i tillämpning den 1 juli 1966. Riktpunkten för påbörjande

av den tredje etappen är den 1 juli 1968.

I beslutet förutsattes att reformprogrammets genomförande redan från

första etappen skulle noga följas med hänsyn till återverkningarna såväl

inom transportnäringen som inom näringslivet i allmänhet. Bl. a. borde de i

andra reformetappen ifrågakommande anvisningarna för den mindre restriktiva

tillståndsgivningen grundas på en allsidig bedömning av då föreliggarule

erfarenheter. Jag tillkännagav i propositionen min avsikt att begära

Kungl. Maj :ts tillstånd att tillsätta en särskild delegation med representanter

för såväl transportkonsumenter och trafikutövare som de trafiktillståndsgivande

myndigheterna med uppgift att som rådgivande organ

inom kommunikationsdepartementet biträda vid den fortsatta handläggningen

av dessa spörsmål. Riksdagen förutsatte i sitt beslut med anledning

av propositionen att delegationen vidare skulle överväga vissa förslag som

framförts genom skilda motioner i ämnet.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 april 1964 utsåg jag

statssekreteraren i kommunikationsdepartementet att vara ledamot och

ordförande i delegationen och uppdrog åt elva sakkunniga att ingå i denna.

Vidare förordnades särskilda experter och sekreterare åt delegationen. De
lf

Ttihang till riksdagens protokoll 1905. 1 samt. Nr 172

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965

legationen, som antagit benämningen Trafikpolitiska delegationen1, har den

6 september 1965 avgett en redogörelse för det trafikpolitiska reformarbetet.

I redogörelsen redovisar delegationen sin hittillsvarande verksamhet och

framlägger sina synpunkter och förslag.

Det trafikpolitiska reformarbetet

Huvuddragen i de beslutade riktlinjerna

Nyorienteringen av den statliga trafikpolitiken sker i syfte att skapa ett

mera konkurrensfrämjande system på transportmarknaden. De konkurrenshämmande

regleringar som gäller på denna marknad skall i möjlig mån

avvecklas. Varje trafikgren bör i princip svara för de kostnader den förorsakar

det allmänna. Även i övrigt bör förutsättningar skapas för konkurrens

på lika villkor. Först härigenom ges möjligheter att nå en samhällsekonomiskt

riktig uppdelning av trafiken mellan de olika trafikgrenarna.

Helt allmänt bör målet för trafikpolitiken vara att för landets olika delar

trygga en tillfredsställande transportförsörjning till lägsta möjliga kostnader.

I den mån kravet på kostnadstäckning inte medger, att en bygd lämnas

den trafikservice som från samhällets synpunkt är rimlig, bör enligt

riktlinjerna ersättning utgå av allmänna medel till vederbörande trafikföretag.

Pågående utredningar m. m.

Statsmakternas beslut om den nya trafikpolitiken innefattar också vissa

riktlinjer för trafikinvesteringarna. Beslutet innebär i detta avseende att

vissa åtgärder vidtas för att främja en rationell samordning av investeringarna

i syfte att skapa ett transportsystem, där de olika trafikanläggningarna

och transportmedlen på ett optimalt sätt kompletterar varandra.

Inom kommunikationsdepartementet har vidtagits vissa organisatoriska

åtgärder i syfte att förstärka resurserna för arbetet med planeringen och

samordningen av transportverksamheten. Sålunda har bl. a. handläggningen

av frågor rörande investeringar för landsvägs-, järnvägs-, sjö- och lufttrafiken

sammanförts till en av departementets huvudenheter.

Beträffande vissa i prop. 1963: 191 berörda utredningar rörande investeringsfrågor

vill jag framhålla följande.

1 Vid avgivande av redogörelsen ingick i delegationen, förutom statssekreteraren Lars

Peterson, riksdagsmannen seminarieläraren Johannes Blidfors, disponenten i Kooperativa

förbundet Axel Ericsson, riksdagsmannen agronomen Erik Grebäck, direktören i Näringslivets

trafikdelegation Gunnar Himmelstrand, ordföranden i Svenska järnvägsmannaförbundet

Gustav Kolare, kanslichefen vid statens biltrafiknämnd Åke Oden, ordföranden

i Svenska transportarbetareförbundet Helge Pettersson, ekonomidirektören vid

statens järnvägar Arne Sjöberg, disponenten i Iggesunds Bruk AB Lars Sundblad, direktören

i Svenska lasttrafikbilägareförbundet Arne Thorell och kanslirådet i kommunikationsdepartementet

Bruno Öhrn.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1965

Med stod av Kungl. Maj ds bemyndigande tillkallade jag den 2 juli 1964

särskilda sakkunniga för att verkställa utredning rörande den översiktliga

vägplaneringen och därmed sammanhängande spörsmål. De sakkunniga

skall enligt sina direktiv (se 1965 års riksdagsberättelse s. 181) bl. a. utarbeta

en totalplan över utbyggnadsbehoven, vilken innefattar de allmänna

vägarna på landsbygden och de statsbidragsbcrättigade vägarna och gatorna

i städerna. Också i fråga om de statsbidragsberättigade enskilda vägarna

på landsbygden bör de sakkunniga i grova drag söka ange utbyggnadsbehoven.

Trafiksäkerhetssynpunkterna skall också uppmärksammas. Utredningen

skall bedöma utbyggnadsbehoven mot bakgrund av den förväntade

trafiken år 1985, dvs. för en tioårsperiod utöver vad den hittillsvarande

översiktsplaneringen avsett. I fråga om det framtida samhällsekonomiska

utrymme inom vilket väginvesteringarna måste inpassas anförs i direktiven,

att utredningen bör utgå från olika alternativ för väganslagens långsiktiga

utveckling vid utarbetandet av översiktsplanen. Utredningen skall i övrigt

överväga lämpligheten av differentierade axel- och boggitrycksbestämmelser,

överse tillämpade geometriska och byggnadstekniska normer samt klarlägga

den lämpliga fördelningen mellan nyinvestering, ^investering och

underhåll, varvid utgångspunkten för bedömningarna bör vara att investeringarna

i högre grad än hittills bör koncentreras till riksvägnätet och de

viktigaste länsvägarna.

Den 26 februari 1965 tillkallade chefen för finansdepartementet med stöd

av Kungl. Maj :ts bemyndigande en utredning med uppgift att verkställa

översyn av vägtrafikbeskattningen och därmed sammanhängande frågor.

Utredningen skall i huvudsak överväga vägtrafikbeskattningens framtida

utformning. Utgångspunkten för dess arbete är enligt direktiven (se PoIT

den 10 april 1965) att kostnaderna för vägväsendet och vägtrafikväsendet

liksom nu i princip skall bäras av vägtrafiken. Att bestämma dessa kostnader

har emellertid ansetts vara förenat med flera djupgående problem av

ekonomiskt och trafikpolitiskt slag. Den 15 september 1965 har Kungl.

Maj :t bemyndigat mig att tillkalla en särskild expertutredning för att undersöka

dessa problem.

I överensstämmelse med vad som anförts i prop. 1963: 191 rörande samordningsproblemen

inom storstadsregionerna förordnade Kungl. Maj :t den

17 december 1963 en särskild förhandlings- och utredningsman för den

kollektiva närtrafikens ordnande i storstockholmsområdet. Förhandlingsoch

utredningsmannen framlade i december 1964 en preliminär principöverenskommelse

mellan Stockholms stad och Stockholms läns landsting

om samordning, utbyggnad och drift av del kollektiva trafiksystemet i Storstockholm

m. in. Överenskommelsen har sedermera definitivt godkänts av

berörda parter.

Den av chefen för handelsdepartementet den 31 maj 1963 med stöd av

Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade lotsorganisationsutredningen (di
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1965

rektiv se 1964 års riksdagsberättelse s. 199) har till uppgift att bl. a. klarlägga

omfattningen av den service från lotsväsendets sida som kan vara

önskvärd för sjöfarten liksom förutsättningarna hos olika grenar av sjöfarten

att bidra till att täcka kostnaderna därför. Den s. k. lotslöneberedningen

(se 1964 års riksdagsberättelse s. 407) har nyligen framlagt förslag

till arbetstidsföreskrifter för lotspersonalen. Ett genomförande av dessa

förslag torde medföra bl. a. att lotsorganisationsutredningen erhåller sådant

underlag för sitt arbete att den redan under år 1966 kan avlämna slutliga

förslag rörande lotsorganisationen och dess kostnader.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade jag den 26 april 1965

särskilda sakkunniga för att se över sjöfartsverkets organisation och därmed

sammanhängande spörsmål. Enligt direktiven för utredningen (se

PoIT den 29 april 1965) bör i överensstämmelse med de riktlinjer som

angetts för den statliga trafikpolitiken principen om full kostnadstäckning

gälla även för sjötransportområdet. Vid översynen bör därför klarläggas

omfattningen av de tjänster som sjöfartsverket bör tillhandahalla. Vidare

bör utredas storleken av de härmed förenade kostnaderna liksom i vad mån

sjöfartsnäringen och andra som utnyttjar dessa tjänster bör bidra till att

täcka kostnaderna.

Den av mig den 26 maj 1961 med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

tillkallade kanaltrafikutredningen, som gör en trafikekonomisk utredning

om godstransporterna mellan väner- och vätterområdena samt västkusten,

väntas avlämna sitt betänkande under år 1966 (direktiv se 1962 års riksdagsberättelse

s. 127).

I syfte att åstadkomma bästa möjliga trafikservice i förbindelserna mellan

Gotland och fastlandet inom ramen för de nya trafikpolitiska riktlinjerna

tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande en särskild

utredningsman den 8 maj 1964 (se 1965 års riksdagsberättelse s. 180).

Den 18 oktober 1965 tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

särskilda sakkunniga för att utreda spörsmålet om det framtida

svenska hamnväsendets organisation. Om det härvid befinns vara från samhällsekonomisk

och transportekonomisk synpunkt önskvärt att trafiken

koncentreras till ett mindre antal hamnar där erforderlig kapacitet, turtäthet

och service kan erbjudas de anslutande transportmedlen, har de sakkunniga

enligt sina direktiv (se PoIT den 7 oktober 1965) att utarbeta en

översiktlig plan för detta samt föreslå lämpliga åtgärder i syfte att främja

en sådan utveckling.

Beträffande luftfarten och dess ställning i det trafikpolitiska sammanhanget

kan erinras om att enligt direktiven för 1963 års luftfartsutredning

(se 1964 års riksdagsberättelse s. 194), vilken jag med stöd av Kungl. Maj :ts

bemyndigande tillkallade den 1 mars 1963, den principiella utgångspunkten

för utredningens arbete är att luftfartsverket liksom statens affärsverk i övrigt

skall sträva efter full kostnadstäckning inklusive förräntning av i verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965

samheten nedlagt kapital. Utredningen skall också utarbeta förslag till liktlinjer

för investeringspolitiken på detta område. I avvaktan på resultatet av

utredningens arbete beslöt riksdagen våren 1965 (prop. 1965: 1 bil. 8 s. 205,

SU 6 s. 75, rskr 6), att man bör inrikta sig på att söka hålla det direkta

underskottet inom den av statsmakterna för budgetåret 1964/65 angivna

ramen av 10,5 milj. kr. I detta syfte har bl. a. med verkan fr. o. in. den 1

juli i år vidtagits vissa höjningar i flygplatstaxan (Kungl. brev den 7 maj

1965).

Slutligen vill jag erinra om att den i prop. 1963: 191 anmälda utredningen

rörande den framtida organisationen av transportforskningen med

stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallats av mig den 28 februari 1964

(direktiv se 1965 års riksdagsberättelse s. 174).

Reformprogrammet för järnvägstrafiken

Det genom statsmakternas beslut fastställda programmet för den första

reform etappen har genomförts och innebär i huvuddrag följande.

Nedläggningen av järnvägsdriften på trafiksvaga bandelar bedri\s med

den skyndsamhet som är möjlig. Fr. o. m. budgetåret 1964/65 tillämpas

principen om full ersättning till SJ för förpliktelsen att trafikera de trafiksvaga

järnvägslinjer SJ ej finner företagsekonomiskt motiverat att driva

men som tills vidare ej lagts ned. I fråga om den ekonomiska målsättningen

betraktas affärsbanenätet och de ersättningsberättigade järnvägslinjerna

sigt en uppdelning av verksamheten mellan de båda bannäten. För affäisbanenätet

gäller att det statskapital, som finns investerat i detta nät, skall

förräntas i genomsnitt för en följd av år, medan motsvarande krav i fråga

om de ersättningsberättigade järnvägslinjerna eftergetts. Målsättningen inriktas

där i stället på en minimering av underskottet och därmed av behovet

av ersättning för driften av dessa banor. I anslutning härtill har det i de ersättningsberättigade

banorna bundna statskapitalet efter riksdagens medgivande

helt skrivits ned per den 30 juni 1965. Eftersom den ändrade målsättningen

ingick i den första reformetappen sattes förräntningsplikten ned

redan fr. o. m. budgetåret 1964/65 med ett belopp, som motsvarade räntan

på det nedskrivna kapitalet.

Frågan hur uppkommande differens mellan SJ:s aktuella pensionsutgifter

och företagets försäkringstekniskt beräknade pensionskostnader under

de närmaste decennierna skall finansieras bär hänvisats till affärsverksutredningen.

Vid beräkningen av underskottet pa de icke lönsamma

järnvägslinjerna tillämpades vid 1963 ars separatredovisning eu metodik

som innebar all pensionskostnaderna för personalen vid dessa banor kalkylmässigt

beräknades som ett försäkringstekniskt tillägg. Detta medför att

i driftersättningen ej erhålls full täckning för de faktiska pensionskostnaderna.

Differensen uppgick till 14 milj. kr. Med riksdagens medgivande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1965

har därför i avvaktan på affärsverksutredningens ställningstagande till affärsverkens

pensionsberäkningar SJ erhållit kompensation härför i den formen

att förräntningskravet på affärsbanenätet för budgetåren 1964/65 och

1965/66 satts ned med motsvarande belopp. I avvaktan på nämnda utredning

har SJ vidare för samma budgetår medgetts att i resultatutj ämnande

syfte intill ett högsta belopp ta i anspråk medel som under årens lopp avsatts

till ett under värdeminskningskontot redovisat delkonto för pensionsförpliktelser.

Resultatutjämning har därefter inte visat sig erforderlig för

budgetåret 1964/65.

Vidare har till järnvägsstyrelsen fr. o. m. den 1 november 1965 delegerats

rätten att besluta i fråga om vissa i allmänna taxan ingående rabatterade

avgifter, bl. a. månadsbiljetter.

Den andra reformetappen innebär enligt de av statsmakterna

lastställda riktlinjerna, att järnvägarna befrias från den nuvarande allmänna

transportplikten. Denna skall emellertid kvarstå i de fall där skyldigheten

att trafikera ej lönsamma järnvägslinjer i fortsättningen kommer att

åvila SJ. Som en konsekvens av den allmänna transportpliktens borttagande

skall de i järnvägstrafikstadgan den 12 juni 1925 (nr 348) intagna bestämmelserna

om likabehandling vid vagntilldelning utgå. Vidare befrias järnvägarna

från skyldigheten att offentligliålla taxenedsättningar medgivna

genom separata fraktavtal. I anslutning härtill må erinras om att lagen den

25 september 1953 (nr 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning

inom näringslivet alltjämt kommer att vara tillämplig på verksamheten.

Vidare skall den i järnvägstrafikstadgan föreskrivna likabehandlingen

av trafikanterna i taxehänseende slopas.

Enligt planerna för den tredje re form etappen skall SJ få rätt

att tillämpa efter konjunkturläget variabla avskrivningar. Ställningstagandet

i denna fråga skall emellertid föregås av en prövning inom affärsverksutredningen.

I riksdagens beslut angående den trafikpolitiska reformen förutsattes, att

Trafikpolitiska delegationen som förutskickats i propositionen skulle ha

som en av sina väsentliga uppgifter att följa utvecklingen på taxeområdet.

Det anmärktes, att delegationen därvid torde ha anledning att också studera

frågan om genomgående taxeberäkning för styckegodstransporter och

vidare vissa taxeförslag som framförts i motioner till riksdagen.

Reformprogrammet för landsvägstrafiken

1 den första reform etappen har uppmjukningen av regleringssystemet

till huvudsaklig del skett genom att trafiktillståndsgivningen gjorts

mindre restriktiv. Enligt föreskrifter av Kungl. Maj :t skall en årlig ökning

med 15 % av den samlade lastförmågan hos fordon i beställningstrafik

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965

för godsbefordran vara normerande. Vidare har vissa godstransporter av

speciell natur eller av mer begränsad betydelse för den allmänna transporthushållningen

helt undantagits från tillämpning av bestämmelserna i

förordningen den 25 oktober 194-0 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m. (YTF). Detta gäller transporter med motorcykel över huvud

taget, vissa transporter av särskilt uppräknade produkter i lantbruket, vissa

transporter för renhållning och snöröjning samt transporter med traktortåg

i skogsbruket av särskilt angivna produkter, under förutsättning att traktorn

är försedd med gummihjul och att transporten inte framförs mer än 15 km

på väg. Från den i YTF eljest föreskrivna behovsprövningen har uteslutits

dels vissa former av s. k. kooperativ körning, dels transporter av fyllnadsoch

returgods i samband med befordran av mjölk på uppsamlingslinje. I

samband härmed undantogs de kooperativa körningarna från bestämmelserna

om taxe- och transportplikt.

I fråga om persontrafiken har kravet på tillstånd för samåkning med personbil

i viss omfattning slopats. Det i It § YTF angivna förenklade tillståndsförfarandet

har gjorts tillämpligt i samtliga fall då ansökan avser tillstånd

att med personbil medta passagerare vid färd för egen räkning. Sådant tillstånd

skall i princip förklaras gälla utan skyldighet att iaktta bestämmelserna

om taxeplikt, transportplikt m. m. Slutligen har bestämmelserna om statsbidrag

till viss linjetrafik på landsbygden gjorts tillämpliga också på sådan

trafik som bedrivs av statlig myndighet eller av företag som helt eller till

övervägande del ägs av staten.

Också i fråga om tillstånd för uthyrningsrörelse har den första reformetappen

inneburit vissa förändringar. Sålunda har behovsprövningen slopats

vid tillstånd till uthyrning av personbilar och av lastbilar med en totalvikt

av högst 3,5 ton och ett förenklat förfarande möjliggjorts, när ansökan avser

sådant tillstånd.

Enligt prop. 1963:191 innebär programmet för den andra reformetappen
en

fortsatt mindre restriktiv tillståndsgivning, varom Kungl. Maj:t skall

ha att utfärda närmare anvisningar,

undantagande från YTF:s tillämpning av transporter med traklortåg av

lantbruksprodukter och förnödenheter för lantbruket, under förutsättning

alt traktorn är försedd med gummihjul och att transporten ej framgår på

väg längre sträcka än 15 km,

slopande av behovsprövningen i fråga om transporter med lastbil eller

traktortåg om högst fyra tons maximilast och transporter med lastbil utrustad

med fasta anordningar för speciella varuslag,

upphävande av transportplikten för lastbils- och traktortågstrafik.

I den tr e d j e refor in e t a p p e n avses lastbils- och traktortågstrafiken

kunna helt befrias från behovsprövning. Vidare har förutsatts, att vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1965

den omarbetning av YTF som skall föregå reformens slutliga genomförande

en riktlinje skall vara att slopa onödiga detalj bestämmelser ocli förenkla

det administrativa förfarandet.

I fråga om landsvägstrafiken förutsatte riksdagen att Trafikpolitiska delegationen

kommer att beakta vissa förslag om ytterligare lättnader i tillståndsgivningen

som framförts i en rad i utlåtandet angivna motioner. Utskottet

har därvid uttalat, att det, sedan erfarenheter vunnits av åtgärderna

i den första etappen, kan visa sig lämpligt att införa vissa ytterligare lättnader

med verkan fr. o. m. den 1 juli 1966.

Trafikpolitiska delegationen

Delegationen understryker helt allmänt att det är mycket svårt att redan

nu mera bestämt uttala sig om verkningarna av åtgärderna i reformprogrammets

första etapp. Den tid som förflutit sedan åtgärderna genomfördes omfattar

endast ett år. Svårigheter föreligger även att urskilja reformens återverkningar

på transportapparaten från verkningarna av andra omständigheter,

t. ex. den allmänna konjunkturutvecklingen.

Genom uppföljning av tillgänglig och viss på delegationens initiativ nytillkommen

statistik räknar delegationen med att erhålla ett förbättrat underlag

för bedömningen av produktionsutvecklingen inom transportsektorn.

Vad gäller konsumenternas erfarenheter av den nya transportpolitiken i

fråga om t. ex. transportutbudet samt kvalitets- och prisutvecklingen i olika

delar av landet har det emellertid inte befunnits möjligt att enbart på statistisk

väg få önskad information, varför delegationen vid flera tillfällen anordnat

s. k. hearings med företrädare för berörda intressegrupper.

Då förslag till vissa bestämmelser rörande den andra reformetappen förutsatts

skola underställas innevarande års riksdag har delegationen funnit

sig böra redan nu lämna en redogörelse för sina erfarenheter.

Beträffande erfarenheterna av den första reformetappe n p å

j ärnvägssidan anför delegationen.

Den redan tidigare förhållandevis hårda konkurrensen mellan olika transportmedel

synes ha ökat inom vissa delar av transportmarknaden. Detta

gäller särskilt i de stora godstrafikströmmarna. SJ har även under det se*llriktat

sig på att utveckla de lönsamma verksamhetsgrenarna på

affärsbanenätet. Strävandena mot en starkare koncentration av trafikarbetet

Bil huvudlinjerna och de större stationerna ger ökade förutsättningar att höja

produktiviteten genom mekanisering och andra former av rationalisering.

Genom att statsbaneföretaget numera erhåller ersättning för täckande av

kostnaderna för det icke lönsamma linjenätet har SJ:s möjligheter att effektivt

konkurrera ökat. Bl. a. har förutsättningar skapats för en smidigare anpassning

av taxorna till marknadsläget. Vissa ändringar i godstaxan skedde

i detta syfte den 1 juli 1964.

Möjligheterna att redan nu mera bestämt uttala sig om verkningarna av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965 13

de sedan den 1 juli 1964 genomförda taxeändringarna är begränsade på

grund av bl. a. den fördröjning som orsakas av att transportkonsumenterna

i viss utsträckning är avtalsmässigt bundna vid använda transportmedel. Yidare

föreligger svårigheter att skilja verkningarna av SJ:s egna åtgärder

från, förutom effekten av den allmänna konjunkturutvecklingen, även konkurrerande

transportföretags åtgärder.

Den sänkning av fraktsatserna för 20 tons vagnslaster som genomfördes

den 1 juli 1964 torde i betydande utsträckning ha medverkat till

ökningen av dessa laster. Under perioden juli 1964—april 1965 ökade sålunda

vagnslasterna om 20 ton med 10 %, i ton räknat, jämfört med motsvarande

period ett är tidigare. Det totala antalet ton i vagnslasttrafiken ökade

samtidigt med 4 %. Vagnslasterna om 20 ton och däröver har sålunda

tålt en ökad relativ betydelse, vilket bl. a. medfört ett mera intensivt utnyttjande

av transportresurserna. Ändringarna i fraktsatserna för vagnslastgods

bär även medfört att vissa kortväga transporter överförts från järnväg till

landsväg. Samtidigt har emellertid SJ förvärvat vissa massgodstransporter

på korta avstånd.

Medan de allmänna taxorna för fraktstyckegods höjdes med ca

10 % den 1 juli 1964, behölls avgifterna oförändrade för större fraktstyckegodssändningar

mellan ett fyrtiotal stationer med stort trafikunderlag. De

flesta av dessa stationer bildar knutpunkter i SJ :s nya transportorganisation

för styckegods. Differentieringen i taxan syftar till ökad lönsamhet i

fraktstyckegodstrafiken.

Den 1 juli 1965 genomfördes vissa taxehöjningar för godssändningar med

vikt under 200 kg. Taxeändringen omfattade även stationsrelationstariffen.

En station srelationstariff med generellt rabatterade fraktsatser

för det högst tarifferade vagnslastgodset infördes på försök den 1

februari 1965. Den gäller för sändningar om minst 10 ton mellan Stockholm,

Göteborg, Malmö och Hälsingborg samt i ytterligare några viktiga relationer

med gynnsamma driftbetingelser. I stort sett begränsas denna specialtariff

till transporter i de dyraste tariffklasserna, vilket gods SJ har svårt att värva

genom fraktavtal. Det torde vara för tidigt att uttala sig om utfallet av stalionsrelationstarifferna

för styckegods och vagnslaster, då tarifferna varit i

bruk allt för kort tid. Inom SJ avser man att fortsätta försöken med dessa

specialtariffer.

Tidigare bestämdes frakten för en sändning inom Norden som summan

av avgifterna inom respektive land. Avgifternas avståndsdegressivitet bröts

sålunda vid gränsövergångar. Den 1 april 1964 infördes på försök enhetstariffer

mellan de nordiska länderna för vagnslastsändningar

av trämst högvärdiga varuslag. Härigenom bibehålies fraktavgifternas avståndsdegressivitet

över hela transportsträckan. Den 1 januari 1965 infördes

enhetstai itfer för all vagnslasttrafik mellan Sverige och Norge. Fraktsänkningarna

härigenom uppgick till mellan 10 och 30 % i de flesta av de viktigaste

trafikrelationerna.

SJ undersöker f. n. möjligheterna alt införa enhetstariffer för all vagnslasttrafik

även i trafiken med Danmark och Finland. Såvitt delegationen

kunnat finna har de nordiska enhetstarifferna stimulerat järnvägstransporterna.

Detta framgår bl. a. av trafikutvecklingen och uttalanden av trafikanter.

1 iråga om styckegods har genom den sommaren 1964 införda knutpunktstrafikcn

eu stor del av anslutningstransporterna till och från de sammanlagt

32 knutpunkterna förts över till landsväg. Den nya transportorga
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965

nisationen syftar till att möjliggöra snabba transporter mellan i första hand

avlägset belägna orter. I vissa fall har ökade transporttider på korta avstånd

blivit oundvikliga. En del av dessa transporter har därför sökt sig till landsväg.

De initialsvårigheter som uppstod i samband med införandet av den nya

transportorganisationen torde numera vara i stort sett övervunna.

Frakterna för sändningar i sådan samtrafik mellan

järnväg och bil som ersätter nedlagd järnväg beräknas

genom sammanläggning av avgifterna enligt de taxor som gäller för vartdera

transportmedlet (.snittfrakter). Denna metod medför i allmänhet en

högre frakt än den genomgående fraktberäkning, som användes innan järnvägen

lades ned. Fördyringen för transportkunderna kompenseras dock i varierande

utsträckning beroende på transporternas relativa fördelning på lokal

och kombinerad trafik. Taxan för sändningar i lokal trafik på bil är

nämligen avsevärt lägre än järnvägstaxan. För att mildra övergången till den

nya taxemetoden i anledning av järnvägsnedläggning vidtager SJ olika åtgärder.

Sålunda har lägre särtaxor för den kombinerade trafiken införts. I

vissa fall har dessutom träffats särskilda fraktavtal med godskunder på sådana

billinjer.

Den vanliga bilgodstaxan skall regelmässigt tillämpas för gods som ankommit

med järnväg. Emellertid har tre lägre särtaxor konstruerats för att

vid behov kunna tillämpas vid järnvägsnedläggningar som annars skulle

medföra kraftiga frakthöjningar. Genom att successivt tillämpa dessa särtaxor

kan eu gradvis anpassning ske till högre frakter. Hur denna anpassning

skall ske liksom övergångstidens längd bedöms från fall till fall efter

överläggningar mellan SJ och berörda trafikantgrupper. Delegationen vill i

sammanhanget erinra om att SJ enligt statsmakternas beslut sedan budgetåret

1964/65 erhållit kompensation med 4 milj. kr. per budgetår för det inkomstbortfall

som uppkommit genom att företaget vid nedläggning av banor

tillämpat reducerad taxa för styckegods som förs över till billinjetrafik.

Såvitt delegationen kunnat konstatera har det av SJ tillämpade systemet

för fraktberäkning av sändningar i samtrafik mellan järnväg och bil, som

ersätter sändningar med järnväg som lagts ned, i stort sett fungerat tillfredsställande.

Också i fråga om verkningarna på landsvägstransportområdet

av åtgärderna i första re form etappen betonar delegationen att

det med hänsyn till den korta tid som förflutit är för tidigt att dra några

mera preciserade slutsatser. Delegationen anför i denna del.

Enligt reformprogrammet skall som tidigare nämnts i den första etappen

beträffande fordon i beställningstrafik för godsbefordran en mindre restriktiv

behovsprövning tillämpas, varvid en årlig ökning med 15 % av den samlade

lastförmågan hos fordon i sådan trafik skall vara normerande vid tillståndsgivningen.

Vidare har fr. o. m. den 1 juli 1964 vissa slag av transporter

— vissa lantbruks- och trädgårdsprodukter in. m. — helt undantagits

från yrkestrafikförordningens bestämmelser eller i förordningen föreskriven

behovsprövning.

Under tiden juli 1964—juni 1965 ökade enligt statens biltrafiknämnds statistik

över beviljade tillstånd den sammanlagda högsta medgivna lastförmågan

för all yrkesmässig lastbilstrafik med drygt 14 %. Ökningen varierade

kraftigt mellan olika län. För jämförelsens skull kan nämnas, att den procentuella

ökningen i hela riket under åren närmast före reformetappens på
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965

börjande uppgick till ca 10 %. Den verkliga ökningen av den sammanlagda

lastförmågan under juli 1964—juni 1965 var enligt Svenska lasttrafikbilägareförbundets

statistik för lastfordonen i landet 18 %, dvs. det samlade

tonnaget steg från 328 000 ton till 387 000 ton eller med 59 000 ton. Antalet

fordon i yrkesmässig lastbilstrafik (bilar, släpvagnar, påhängsvagnar och

traktorer) ökade samtidigt från 39 610 till 43 562. I fråga om den förändring

av lastbilstonnaget i landet som kan ha föranletts av att vissa slag av transporter

undantagits från yrkestrafikförordningens bestämmelser saknas uppgifter.

Denna förändring torde dock icke vara av någon mera betydande omfattning.

Det ökade utbudet av tonnage synes icke ha medfört några egentliga

ogynnsamma verkningar inom vrkesbilismen i form av outnyttjad kapacitet.

I den män några svårigheter i detta avseende förelegat torde de ha varit av

lokal och övergående natur. Liberaliseringsåtgärderna har inte heller medlört

någia sysselsättningssvårigheter för de inom åkerinäringen anställda.

En viss brist på chaufförer med trafikkort föreligger sedan länge inom vissa

regioner. Denna brist synes ha accentuerats under senare år, vilket i sin tur

kan ha lett till att fordonsparken icke kan utnyttjas på avsett sätt.

Företagsstrukturen inom åkerinäringen karaktäriseras av ett stort antal

småföretag. Av de i en av Svenska lasttrafikbilägareförbundet gjord strukturundersökning

redovisade ca 14 800 åkerierna i landet hade den 1 januari

1965 68 % endast en bil och 95 % högst tre bilar. De mindre företagen har

emellertid i allmänhet slutit sig samman i kollektivt ägda lastbilscentraler.

Strukturen hos dessa, vilkas antal f. n. är ca 400, varierar kraftigt från lösa

sammanslutningar utan någon egentlig ekonomisk verksamhet till sådana

som för delägarnas räkning ombesörjer praktiskt taget all försäljning, prissättning

m. in. Genom tillskapandet av lastbilscentralerna, något som främjas

av branschens organisationer, har åkerinäringen i realiteten i avsevärd

omfattning kommit att bedrivas i form av större eller medelstora företag.

Det synes delegationen tveksamt om utvecklingen mot större enheter inom

åkerinäringen i nämnvärd utsträckning hittills påverkats av reformåtgärderna.

Det kan dock tänkas att möjligheterna till ökad konkurrens såväl inom

näringen som med övriga trafikgrenar kan komma att accentuera utvecklingen

mot i första hand intensifierad samverkan mellan åkeriföretagen.

Delegationen har icke kunnat konstatera att reformåtgärderna haft några

mätbara verkningar på prisutvecklingen inom åkerinäringen. En av orsakerna

härtill kan vara att långsiktiga fraktavtal mellan åkeriföretag och befraktare

blivit allt vanligare under senare år, vilket kan ha en viss kvardröjande

effekt på prisutvecklingen.

Inte heller i fråga om åkeriföretagens räntabilitet har allmänt sett kunnat

konstateras några påtagliga verkningar till följd av genomförandet av den

första reformetappen.

Transportkonsumenterna har med tillfredsställelse konstaterat att tillgången

på yrkesmässigt sysselsatta bilar ökat. Inom vissa sektorer och vissa

landsändar torde utbudet av särskilt specialfordon ännu vara otillräckligt.

I detta sammanhang kan anmärkas, att delegationen konstaterat en alltjämt

föreliggande allmän önskan hos företrädare för näringslivet att i ökad utsträckning

anlita yrkcsbilismen för transporlfunktionerna i stället för att

begagna egna fordon.

Inför statsmakternas beslut om den nya trafikpolitiken uttrycktes på sina

håll farhågor för att reformprogrammets genomförande skulle få eu negativ

inverkan på efterlevnaden av bestämmelserna om arbetstid, maximilast

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965

m. m. Denna fråga har därför särskilt uppmärksammats. Delegationen har

emellertid hittills inte kunnat finna, att de genomförda liberaliseringsåtgärderna

skulle ha bidragit till en ökning av antalet överträdelser. Med hänsyn

till den betydelse från bl. a. trafiksäkerhetssynpunkt som denna fråga har

avser delegationen att även i fortsättningen ägna den särskild uppmärksamhet.

Inte heller i övrigt har delegationen märkt några negativa sociala verkningar

av den första reformetappen. I sammanhanget kan erinras om att

körtidsutredningen nyligen framlagt förslag (SOU 1965: 48) om körtidsregler

för lastbils- och busstrafik samt om ökad tillsyn över efterlevnaden av

dessa bestämmelser. Vidare har inom kommunikationsdepartementet utarbetats

en promemoria med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen i

syfte att hl. a. motverka förseelserna mot bestämmelserna rörande överlast

på fordon.

Enligt delegationens mening är erfarenheterna hittills av den första reformetappen

positiva på såväl järnvägs- som landsvägssidan. Delegationen

har inte erfarit, att åtgärderna skulle ha fått några tidigare ej förutsedda

verkningar eller några följder av påtagligt negativ art. Inte heller

har några vägande invändningar gjorts mot de i andra etappen

planerade åtgärderna. Med hänsyn härtill har delegationen

funnit det vara realistiskt att såsom planerat öka det normerande

talet för den fortsatta uppmjukningen av tillståndsgivningen från 15 till

20 %. Ej heller i övrigt föreligger enligt delegationens mening någon anledning

att inte genomföra de åtgärder som planerats i den andra etappen. Denna

etapp bör därför genomföras planenligt. I samband med statsmakternas

beslut om påbörjandet av denna etapp bör emellertid, anför delegationen,

följande ytterligare åtgärder övervägas.

För att möjliggöra en smidig anpassning på transportmarknaden bör taxeplikten

slopas för alla transporter som inte är föremål för behovsprövning

enligt yrkestrafikförordningen. Detta innebär att taxeplikt inte längre bör

gälla för — förutom sådana transporter som redan under den första reformetappen

undantagits från behovsprövning — även sådana transporter med

lastbil eller traktortåg om högst 4 tons last samt specialfordon som i den

andra reformetappen förutsatts bli undantagna från denna prövning. — I

sammanhanget understryks angelägenheten av att man även i fråga om SJ:s

taxor — i enlighet med riktlinjerna för den nya statliga trafikpolitiken —

skapar förutsättningar för företaget att konkurrera på lika villkor med övriga

trafikmedel.

Vidare ifrågasätter delegationen en ändring i gränsdragningen mellan biltrafiknämndens

och länsstyrelsernas tillståndsgivning. I skrivelse den 23

juni 1965 till delegationen har statens biltrafiknämnd berört denna gränsdragning

och påpekat, att den sedan många år pågående ökningen i fråga om

lastbilarnas bärighet har fortsatt i ett ökat tempo. Sålunda används i lokala

transporter, exempelvis vid schaktningskörningar, lastbilar med 7 ä 8 tons

lastförmåga. Lastbilar utan släpvagn med denna lastförmåga torde däremot

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1965

numera endast undantagsvis komma till användning i fjärrtrafik. Inte heller

torde lastbilar med släpvagn som tillsammans lastar högst 12 ton i någon

väsentlig omfattning komma till användning i fjärrtrafik. Den vanliga lastförmågan

för fordonskombination i fjärrtrafik synes numera ligga mellan

15 och 30 ton. Delegationen sätter i likhet med biltrafiknämnden i fråga, om

inte gränsen mellan nämndens och länsstyrelsernas tillståndsgivning fr. o. m.

den 1 juli 1966 bör sättas vid 8 ton för enbart bil och 12 ton i fråga om bil

jämte släpvagn.

Jämlikt 22 § 2 mom. YTF gäller att för godsbefordran uteslutande inom

viss stad inte får användas bil med stationsort utom staden, såvitt ej länsstyrelse

lämnat medgivande därtill. Länsstyrelse har enligt samma bestämmelse

möjlighet förordna bl. a. att sådan inskränkning skall tillämpas också

inom annat samhälle än stad. Delegationen finner dessa föreskrifter

kunna utgöra ett onödigt hinder för ett effektivt utnyttjande av tillgängliga

transportmedel och föreslår därför att de upphävs.

Departementschefen

Genom statsmakternas beslut år 1963 drogs nya riktlinjer upp för den

statliga trafikpoliiiken i syfte att genom ett mera konkurrensfrämjande

system på transportmarknaden trygga en tillfredsställande transportförsörjning

för landets olika delar till lägsta möjliga kostnader. För att få

en mjuk övergång till det nya trafiksystemet beslöts att de åtgärder, som

borde vidtas, för att avveckla de konkurrenshämmande regleringarna,

skulle samordnas i ett reformprogram i tre etapper. Den första etappen

inleddes den 1 juli 1964 och den andra skulle påbörjas den 1 juli 1966.

Riktpunkten för påbörjandet av den tredje etappen är den 1 juli 1968. I

överensstämmelse med riktlinjerna tillsatte jag våren 1964 en särskild delegation

med uppgift att som rådgivande organ inom kommunikationsdepartementet

följa upp genomförandet av det beslutade trafikpolitiska reformprogrammet.

I delegationen ingår företrädare för såväl transportkonsumenterna

och trafikutövarna som de tillståndsgivande myndigheterna.

Delegationen, som antagit benämningen Trafikpolitiska delegationen, har

avlämnat en redogörelse för verkningarna av vidtagna åtgärder för tiden

till den 1 juli 1965. I redogörelsen sammanfattas i ett första avsnitt huvuddragen

av de nya riktlinjerna. Därefter lämnar delegationen en översikt

över pågående utredningar in. m. av trafikpolitisk betydelse, särskilt

vad gäller investeringar, samt för innehållet i reformprogrammet. Vidare

beskrivs delegationens uppgift och hittillsvarande resultat. Slutligen framläggs

vissa synpunkter och förslag.

Sammanfattningsvis framhåller delegationen, att den kunnat studera

verkningarna av den första reformetappens genomförande endast under

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1965

den förhållandevis korta tiden av ett år. Det har därför inte varit möjligt

för delegationen att dra några mera preciserade slutsatser. Med hänsyn

till att vissa föreskrifter rörande landsvägstrafiken i den andra etappen

förutsatts komma att underställas riksdagen redan innevarande år och

dessa föreskrifter avsetts bli utarbetade på grundval av hl. a. erfarenheter

under den första reformetappen har delegationen redan nu velat lämna

en redogörelse. Enligt delegationen har verkningarna av den första reformetappen

hittills visat sig positiva. Delegationen har inte erfarit att de genomförda

åtgärderna skulle ha fått några tidigare icke förutsedda verkningar

eller följder av påtagligt negativ art. Inte heller har några vägande

invändningar gjorts mot de i andra etappen planerade åtgärderna. Denna

etapp bör därför enligt delegationen genomföras planenligt.

Beträffande erfarenheterna på järn vägssidan anför delegationen

bl. a. följande. Den redan tidigare ganska hårda konkurrensen mellan olika

transportmedel synes ha ökat inom vissa delar av transportmarknaden.

SJ har under det senaste året inriktat sig på att utveckla de lönsamma

verksamhetsgrenarna inom affärsbanenätet. Strävandena mot en starkare

koncentration av trafikarbetet till huvudlinjerna och de större stationerna

ger företaget ökade förutsättningar att höja produktiviteten genom olika

former av rationalisering. Tack vare att SJ numera får ersättning för att

täcka underskottet på det icke lönsamma linjenätet, har företagets möjligheter

ökat att konkurrera effektivt genom bl. a. en smidigare anpassning

av taxorna till marknadsläget.

En den 1 juli 1964 genomförd sänkning av fraktsatserna synes ha gett

vagnslasterna om 20 ton och däröver en ökad relativ betydelse, vilket bl. a.

medfört ett mer intensivt utnyttjande av transportresurserna. Ändringarna

i fraktsatserna för vagnslastgods har även medfört att vissa kortväga transporter

överförts från järnväg till landsväg. Samtidigt har emellertid SJ

förvärvat vissa massgodstransporter på korta avstånd. I fråga om styckegods

har genom den sommaren 1964 införda knutpunktstrafiken en stor del

av anslutningstransporterna till och från de sammanlagt 32 knutpunkterna

förts över till landsväg. Den nya transportorganisationen syftar till att

möjliggöra snabba transporter mellan i första hand avlägset belägna orter.

I vissa fall har ökade transporttider på korta avstånd blivit oundvikliga.

En del av dessa transporter har därför sökt sig till landsväg. De initialsvårigheter

som uppstod i samband med införandet av den nya transportorganisationen

torde numera vara i stort sett övervunna.

För att mildra övergången till nya taxemetoder i anledning av järnvägsnedläggningar

vidtar SJ olika åtgärder. Sålunda har lägre särtaxor för

den kombinerade trafiken införts. I vissa fall har dessutom träffats särskilda

fraktavtal med godskunder på sådana billinjer. Såvitt delegationen

kunnat konstatera har det av SJ tillämpade systemet för fraktberäkning

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1965

av sändningar i samtrafik mellan järnväg och bil, som ersätter sändningar

med järnväg som lagts ned, i stort sett fungerat tillfredsställande. I likhet

med delegationen anser jag att åtgärderna i den andra reformetappen

bör genomföras som tidigare planerats. Detta innebär att transportplikten i

godstrafiken på statens järnvägars affärsbanenät avskaffas den 1 juli 1966.

Vidare slopas skyldigheten till likabehandling av trafikanterna vid vagntilldelning

på affärsbanenätet samt i taxehänseende. Slutligen befrias SJ

från skyldigheten att offentlighålla separata avtal om taxenedsättningar

men skall naturligtvis vara underkastad bestämmelserna i 1953 års konkurrensbegränsningslag.

Den ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar som påkallas

torde i annat sammanhang komma att anmälas av chefen för justitiedepartementet.

De ändringar som fordras i järnvägstrafikstadgan äger Kungl.

Maj :t besluta utan riksdagens medverkan. Stadgan är f. n. föremål för omarbetning

inom kommunikationsdepartementet. Härvid kommer de av den

andra reformetappen föranledda ändringarna att beaktas.

Också på landsvägssidan är verkningarna av de åtgärder som

genomförts under den första reformetappen enligt delegationens erfarenheter

positiva. Det ökade utbud av tonnage delegationen kunnat konstatera

som en följd av den mindre restriktiva behovsprövningen har inte medfört

några egentliga ogynnsamma verkningar inom yrkesbilismen i form av outnyttjad

kapacitet. Från transportkonsumenternas sida har ökningen hälsats

med tillfredsställelse. Delegationen har märkt en allmän önskan hos företrädare

för näringslivet att i allt högre grad anlita yrkesbilismen för transporter

i stället för att utnyttja egna fordon. Några mätbara verkningar på

prisutvecklingen inom åkerinäringen har inte kunnat iakttas, möjligen till

viss del beroende på att långsiktiga fraktavtal kan ha en viss kvardröjande

effekt på prisutvecklingen. Enligt delegationens mening torde den förändring

av lastbilstonnaget som kan ha föranletts av att vissa slag av transporter

helt undantagits från YTF :s bestämmelser inte vara av någon mer betydande

omfattning. Delegationen har haft sin särskilda uppmärksamhet

riktad på frågan om reformen kan ha haft någon negativ inverkan på efterlevnaden

av bestämmelserna om arbetstid, maximilast in. m. men har inte

kunnat finna något sådant samband. Delegationen förordar, att den andra

reformetappen genomförs planenligt.

Delegationens redogörelse talar enligt min mening för att den beslutade

trafikpolitiska reformen grundat sig på en riktig bedömning. Jag föreslår

därför, att den andra etappen i fråga om godstrafiken på landsväg fullföljes

i enlighet med de uppdragna riktlinjerna.

Vid 1963 års beslut förutsattes, att den successiva uppmjukningen av regleringssystemet

skulle följas av en ytterligare lättnad i restriktiviteten vid

tillståndsgivningen den 1 juli 1966. Liksom delegationen finner jag att det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kangl. Maj. ts proposition nr 172 år 1965

procenttal som bör vara normerande när det gäller den årliga ökningen av

fordonens sammanlagda lastförmåga bör höjas från 15 till 20. Kungl. Maj :t

bör ge berörda myndigheter anvisningar om att tillämpa detta. Verkningarna

på transportmarknaden bör givetvis även i fortsättningen noga följas

av delegationen.

Som ett led i andra reformetappen har också planerats, att transporter

med traktortåg av lantbruksprodukter och förnödenheter för lantbruket

skall undantas från YTF:s tillämpning. Med hänsyn till trafiksäkerheten

har ansetts, att undantaget skall gälla bara när transporten framgår på

väg högst 15 km. Vidare skall undantaget begränsas till fall, när traktorn

är försedd med gummihjul. Bestämmelserna härom har sin givna plats i

2 § YTF och bör där samordnas med motsvarande undantag i fråga om

vissa traktortågstransporter i skogsbruket. För att bestämmelsen inte

skall få en vidare utformning än som påkallas av syftet, nämligen att

lantbrukarna skall i fria former kunna tillhandagå varandra med körningar

som har omedelbart samband med lantbruksdriften, bör tillfogas,

att undantaget avser transport »i lantbruket».

I den första reformetappen slopades kravet på behovsprövning i fråga

om s. k. kooperativ körning och vissa transporter av fyllnads- och returgods

i samband med mjölkkörslor. Enligt det antagna programmet skall

kravet nu efterges i ytterligare två hänseenden, nämligen i fråga om dels

transporter med lastbil eller traktortåg om högst fyra tons maximilast,

dels lastbilar försedda med fasta anordningar för speciella varuslag. Vid

övervägande av den härför erforderliga ändringen i 12 § YTF har jag

stannat för att föreslå gränsen för det första undantaget med hänsyn till

den största last som fastställs i tillståndet. En särbestämmelse i fråga om

släpvagn till traktor skulle annars bli nödvändig, eftersom någon maximilast

inte bestäms för sådant fordon. Någon egentlig saklig ändring innebär

detta inte. Med förordningens terminologi anges ej traktortåg särskilt i författningstexten.

1 § sista stycket YTF föreskriver nämligen att förordningens

bestämmelser om automobil i tillämpliga delar skall gälla traktortåg. I

fråga om specialbilarna bör Kungl. Maj:t äga meddela anvisningar om vilka

slag av sådana bilar som inte kräver behovsprövning för trafiktillstånd. Befogenheten

att meddela sådana anvisningar bör även kunna delegeras till

myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

I de fall som förut undantagits från behovsprövning kan enligt It § i

dess lydelse fr. o. m. den 1 juli 1964 ett förenklat förfarande användas

i tillståndsärendena. Detsamma bör gälla de nya undantagen. Detta kräver

inte någon ändring i 11 §, om de nya undantagen såsom jag förordar upptas

i 12 § andra stycket, till vilket 11 § sista attsatsen hänvisar.

Enligt 6 § YTF gäller förordningens bestämmelser om trafiktillstånd i

tillämpliga delar bl. a. sådant utbyte av automobil eller släpfordon som

medför höjning av den största last som enligt meddelat tillstånd må be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1965

fordras med fordon i trafiken. Med hänsyn härtill kommer med mitt förslag

angående den förenklade handläggningen 11 § sista attsatsen att

vara tillämplig också på utbyte av fordon, så snart det gäller byte till lastbil

eller traktortåg med största last om högst fyra ton. Därmed blir den

bestämmelse i 11 §, sjätte attsatsen, som medger förenklad handläggning

vid utbyte av fordon upp till två och ett halvt ton överflödig. Föreskriften

om möjlighet till förenklad handläggning, när största lasten genom utbyte

inte höjs med mer än 15 %, bör däremot kvarstå. Den kommer sedan ändringarna

i övrigt genomförts att ha sin betydelse endast i fråga om utbyte

av lastbil eller traktortåg när största sammanlagda lasten höjs till mer än

fyra ton.

I 1963 års beslut förutsattes slutligen när det gäller andra reformetappen

att transportplikten skulle upphävas för all lastbils- och traktortågstrafik.

Härigenom uppnås en formell likställighet med järnvägstrafiken

som enligt vad jag förut anfört skall befrias från transportplikt i detta

sammanhang. Jag föreslår således en ändring i 23 § YTF, som nu föreskriver

befordringsplikt i all yrkesmässig trafik utom den s. k. kooperativa

körningen. Bestämmelserna i nämnda paragraf bör fr. o. m. den 1 juli

1966 avse endast yrkesmässig trafik med personbil och buss. Texten i

paragrafens 1 mom. första stycket d) och sista stycket bör därvid utgå.

Trafikpolitiska delegationen anser det böra övervägas om inte vissa

ytterligare åtgärder bör genomföras den 1 juli 1966. Förslaget gäller upphävande

av taxebestämmelserna i fråga om transporter för vilka tillstånd

kan meddelas utan behovsprövning, ändring av kompetensgränsen mellan

länsstyrelserna och statens biltrafiknämnd samt borttagande av förbudet

att för godsbefordran inom viss stad eller inom samhälle som bestämts av

länsstyrelse använda bil med stationsort utom staden eller samhället.

I prop. 1963: 191 (s. 204) hade jag anledning uttala mig angående ett

generellt slopande av taxeplikten för godstransporter på landsväg i anslutning

till transportpliktens upphävande. Jag anförde då att taxorna

borde stå under offentlig kontroll så länge någon form av behovsprövning

kvarstår vid tillståndsgivningen. Den av delegationen väckta tanken

på att bestämmelserna om taxa inte skall tillämpas i den mån behovsprövningen

borttagits är jag beredd att biträda. Jag kan för min del inte finna

någon särskild anledning att befara ogynnsamma verkningar på prissättningen

inom de områden där utbudet av transporttjänster inte längre begränsas

i lagstiftningen. Undantaget i fråga om taxeplikten i 29 § bör alltså

enligt min mening utvidgas till att avse samtliga de i 12 § andra stycket

uppräknade fall, där prövningen av trafikens behövlighet inte skall äga rum.

Delegationens förslag i fråga om gränsdragningen för tillståndsgivningen

mellan länsstyrelse och biltrafiknämnd grundar sig på vissa förut redovisade

uppgifter från nämnden och innebär, att de i 5 § YTF angivna

värdena bör höjas för lastbil från 6 500 till 8 000 kg och i fråga om last
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1965

bil jämte släpvagn från 8 000 till 12 000 kg. Den snabba utvecklingen i

fråga om användning av lastbilar med allt större lastförmåga har uppenbarligen

redan lett till att fordon med maximilaster understigande de föreslagna

nya gränserna så gott som uteslutande används för lokala transporter.

Vid mina förslag till en ändrad kompetensfördelning i samband

med den första reformetappen utgick jag från att tyngdpunkten i tillståndsgivningen

för lokala transporter bör ligga hos länsstyrelserna. Från denna

utgångspunkt ansluter jag mig till delegationens förslag och förordar, att

5 § YTF ändras i enlighet därmed.

I likhet med delegationen anser jag slutligen förbudet i 22 § 2 mom.

mot användande av bil med stationsort utom stadsområde för godstransporter

inom staden kunna onödigtvis hindra ett effektivt utnyttjande av

tillgänglig transportkapacitet. Förbudet bör därför hävas. Länsstyrelses

möjlighet att föror dna om motsvarande förbud för annat samhälle än stad

bör samtidigt upphöra. De förordnanden länsstyrelse kan ha meddelat med

stöd av nu gällande bestämmelse förlorar sin giltighet i samband med att

en sådan ändring träder i kraft.

Hemställan

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag att Kungl.

Maj :t måtte inhämta riksdagens yttrande över ett inom kommunikationsdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändring i förordningen den

25 oktober 19k0 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Holmquist

MAftCUS IOKTR. STHLM IMS 650695

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:456 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående den statliga trafikpolitiken. a1 i texten