Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen

1965-11-19 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:180, Med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

1

Nr 180

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar

i vägtrafikförordningen; given Stockholms

slott den 19 november 1965.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648), avsedd att träda i kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar,

2) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648), avsedd att träda i kraft den 3 september 1967.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i vägtrafikförordningen som avser

att öka trafiksäkerheten och underlätta övergången till högertrafik. Ändringarna

berör i första hand de gåendes säkerhet. Skärpta regler föreslås för

fordonsförarnas uppträdande vid övergångsställe för gående. I fråga om

reglerna för gångtrafiken föreslås förbud att gå mot rött sken och skärpt

skyldighet att använda övergångsställe. Det föreslås att ändringarna skall

träda i kraft vid tidpunkt som Kungl. Maj :t senare bestämmer.

Vid övergången till högertrafik den 3 september 1967 skall enligt förslaget

införas förbud att med fordon överskrida längsgående heldragen gul

linje på körbanan och ovillkorlig skyldighet att vid korsande möte lämna

företräde åt den som kommer från höger. Vidare föreslås att väg inte skall

få förklaras för motorväg om den inte har två skilda körbanor. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 180

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj ds proposition nr 180 år 1965

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att 40 § 1 inom., 46 § 1 inom., 47 § 2 mom.,

49 § 2 mom., 60 § 1 mom. och 67 § vägtrafikförordningen den 28 september

19511 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i 1 § samma

förordning skall införas ett nytt moment, betecknat 11 mom., av nedan

angiven lydelse, dels att i förordningen skall omedelbart efter 48 § införas

en ny rubrik och en ny paragraf, betecknad 48 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

11 m o m. Med övergångsställe

avses i denna förordning sådan

genom målning eller på annat

sätt markerad del av körbana som är

avsedd att användas av gående för

att korsa körbanan, övergångsställe

är bevakat om trafiken regleras

med trafiksignaler eller av polisman

och i annat fall obevakat.

40 §.

1 m o m. Vägtrafikant skall ställa

sig till efterrättelse de anvisningar

rörande trafiken, vilka meddelas genom

uppsatta anslag, vägmärken och

signaler.

Förare av

1 mom. Vägtrafikant skall ställa

sig till efterrättelse de anvisningar

rörande trafiken, vilka meddelas genom

uppsatta anslag, vägmärken och

signaler. Anvisning genom trafiksignal

för fordonstrafiken gäller även

för gående, om särskild trafiksignal

för gående ej finnes.

-----avsedda bestämmelser.

46 §.

1 m o m. Fordons hastighet-------övrigt kräver.

Särskilt åligger---------nalkas kreatur.

Förare av fordon skall, dd fordonet

närmar sig obevakat, tydligt

markerat övergångsställe för gående,

nedbringa hastigheten så, att fordo
1

Senaste lydelse av 46 § 1 mom. och 47 § 2 mom. se 1955:3t3, av 49 § 2 mom. se

1958:222 samt av 67 § se 1961:297.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

(Nuvarande lydelse)

net kan stannas framför övergångsstället

för att lämna gående tillfälle

att passera.

Vid smutsigt ---— —- — — — —

47

2 m o m. Omkörning av annat fordon

må ej ske, där sikten är skymd,

och under inga förhållanden strax

före eller i vägkorsning eller skarp

kurva eller strax före eller å backkrön

eller obevakat, tydligt markerat

övergångsställe för gående.

(Föreslagen lydelse)

----för smutsstänk.

§•

2 in o in. Omkörning av annat fordon

må ej ske, där sikten är skymd,

och under inga förhållanden strax

före eller i vägkorsning eller skarp

kurva eller strax före eller å backkrön

eller obevakat övergångsställe.

FordonsfÖrares särskilda förpliktelser vid övergångsställe.

48 a §.

Förare av fordon skall hålla en

med hänsyn till omständigheterna

tillräckligt låg hastighet, när fordonet

nalkas övergångsställe.

Förare skall lämna företräde åt

gående som korsar eller står i begrepp

att korsa körbanan på bevakat

övergångsställe i enlighet med anvisning

genom trafiksignal eller av

polisman. Förare skall stanna för att

låta gående passera på obevakat

övergångsställe, om det är nödvändigt

för att undvika fara eller olägenhet

för den gående.

49 §.

2 m o m. Stannande eller----—---detta skymmes;

e) på tydligt markerat övergångs- e) på övergångsställe för gående

ställe för gående eller inom ett om- eller inom ett område av 10 meter

råde av 10 meter före övergångs- före övergångsstället;

stället;

f) inom särskild---------därigenom försvåras.

Har fordon — —----—------från körbanan.

60 §.

1 mom. Gående skall-----

d) Körbanan skall passeras på

särskilt markerat övergångsställe för

gående, där sådant finnes. I övrigt

skall passerande över körbana ske

tvärs över denna och företrädesvis

i anslutning till vägkorsning.

---högra sidan.

Gående som vill korsa körbana

skall använda övergångsställe, om

sådant finnes i närheten.

I övrigt skall gående korsa körbana

vinkelrätt och, om vägkorsning

finnes i närheten, i anslutning till

denna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

(Nuvarande lydelse)

67

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 40 §, 41 §

1 mom. eller 2 mom. andra stycket,

42 § 2 eller 4 mom. eller 46 § 1 mom.

tredje stycket, föreskrifterna om signalering

i 47 § 3 mom. första stycket

eller föreskrifterna i 48 § 1 eller 3

mom., 49 § 2 eller 4 inom., 52 § 2

mom., 53 §, 54 § 2 eller 4 mom., 55 §

1 mom. eller 2 mom. första stycket,

56 § 1, 2 eller 3 mom. eller 57 § 2

mom. tredje stycket eller 3 eller 4

mom. Till samma straff dömes

den, som överträder föreskrift, med
w

.; ■ , | i • i / r . ; •- j »*j

delad med stöd av 56 § 4 mom.

Med böter, högst trehundra kronor,

straffes den, som bryter mot

44 §, 45 § 7 mom. andra stycket, 46 §

1 mom. fjärde stycket, 49 § 3 inom.,

50 § 3 mom., 55 § 2 mom. andra

stycket, 57 § 2 mom. fjärde stycket,

58 §, 59 § 1 mom. första stycket eller

2, 3 eller 4 mom. eller 60 § 2

mom. tredje stycket eller 3 mom.

Förseelse mot--------

Befordras med---------

(Föreslagen lydelse)

l1

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 40 §, 41 §

1 mom. eller 2 mom. andra stycket,

42 § 2 eller 4 mom. eller föreskriften

om förbud mot omkörning strax

före eller å obevakat övergångsställe

i 47 § 2 mom. eller föreskrifterna om

signalering i 47 § 3 mom. första stycket

eller föreskrifterna i 48 § 1 eller

3 mom., 48 a §, 49 § 2 eller 4 inom.,

52 § 2 mom., 53 §, 54 § 2 eller 4

mom., 55 § 1 mom. eller 2 mom. första

stycket, 56 § 1, 2 eller 3 mom.

eller 57 § 2 mom. tredje stycket eller

3 eller 4 mom. Gående som bryter

mot 40 straffes dock med böter,

högst trehundra kronor. Med dagsböter

straffes den, som överträder föreskrift,

meddelad med stöd av 56 §

4 mom.

Med böter, högst trehundra kronor,

straffes den, som bryter mot

44 §, 45 § 7 mom. andra stycket, 46 §

1 mom. tredje stycket, 49 § 3 inom.,

50 § 3 mom., 55 § 2 mom. andra

stycket, 57 § 2 inom. fjärde stycket,

58 §, 59 § 1 mom. första stycket

eller 2, 3 eller 4 mom. eller

60 § 1 mom. andra stycket eller 2

mom. tredje stycket eller 3 mom.

—- trehundra kronor.

--------och vilja.

Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar.

gnnni''i>-n : • >> ■ \

1 De ändringar som föreslagits i prop. 1965:170 har ej tagits med.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

5

2) Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas att 45 § 1 inom., 48 § 2 mom., 61 § 1 mom. och 67 §

vägtrafikförordningen den 28 september 19511 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Igdelse)

45 §.

1 mom. Fordon bör----------avvägen.

Vid oklar--—------- — enkelriktad fordonstrafik.

Fordon får ej föras med något

hjul till vänster om längsgående heldragen

gul linje som delar körbanan

i en del för trafiken i vardera riktningen

(spärrlin j e), om e j en

streckad gul linje finnes till höger

om spärrlinjen. Om särskild filmarkering

finnes, får förare ej byta fil

eller föra fordonet så att det överskrider

filmarkeringen.

Fordon, som----• — — —---5 mom.

Då fordon----—----hastighet minskas.

I fall--------------mellan fordonen.

48

2 mom. Då i annat fall än i 1

mom. sägs ett fordons kurs skär ett

annat fordons kurs, skall föraren av

det fordon, som har det andra fordonet

på sin vänstra sida, lämna företräde

åt det sistnämnda fordonet.

Härmed fritages dock icke någon förare

från skyldighet att iakttaga försiktighet

vid passerande av eller färd

in på korsande eller anslutande väg.

Detta skall särskilt gälla den, som

från väg med ringa trafik kommer

in på väg med livlig trafik.

§•

2 mom. Då i annat fall än i 1

mom. sägs ett fordons kurs skär ett

annat fordons kurs, skall föraren av

det fordon, som har det andra fordonet

på sin högra sida, lämna företräde

åt det sistnämnda fordonet.

61 §.

1 in o in. Det tillkommer--------av trafiken.

Såvitt angår---— — —----g) sägs.

Länsstyrelsen äger----------lägre hastighet.

1 Senaste lydelse av 45 § 1 mom. se 1962:263 samt av 61 § 1 mom. och 67 § se 1961:297.

!■)• Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr ISO

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Väg må ej förklaras för motorväg

med mindre den är fri från korsning

i samma plan med annan väg samt

är så inträttad, att fordon icke

lämpligen kunna föras in på eller

från vägen annorstädes än vid vägens

ändpunkter och särskilt anordnade

trafikplatser. Innan väg förklaras

för motorväg eller lokal trafikföreskrift

meddelas beträffande motorväg

skall samråd ske med vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

67

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 40 §, 41 §

1 mom. eller 2 mom. andra stycket,

42 § 2 eller 4 mom. eller 46 § 1 mom.

tredje stycket, föreskrifterna om signalering

i 47 § 3 mom. första stycket

eller föreskrifterna i 48 § 1 eller 3

mom., 49 § 2 eller 4 mom., 52 § 2

inom., 53 §, 54 § 2 eller 4 inom., 55 §

1 mom. eller 2 mom. första stycket,

56 § 1, 2 eller 3 mom. eller 57 § 2

mom. tredje stycket eller 3 eller 4

mom. Till samma straff dömes den,

som överträder föreskrift, meddelad

med stöd av 56 § 4 mom.

Med böter — — —-----——— -

Förseelse mot -------— —

Befordras med----------

(Föreslagen lydelse)

Väg må ej förklaras för motorväg

med mindre den är fri från korsning

i samma plan med annan väg och är

uppdelad i två genom skiljeremsa eller

på annat sätt skilda körbanor, en

för trafiken i vardera riktningen,

samt är så inrättad, att fordon icke

lämpligen kunna föras in på eller

från vägen annorstädes än vid vägens

ändpunkter och särskilt anordnade

trafikplatser. Innan väg förklaras

för motorväg eller lokal trafikföreskrift

meddelas beträffande motorväg,

skall samråd ske med vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

§•*

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 40 §, 41 §

1 mom. eller 2 mom. andra stycket,

42 § 2 eller 4 mom., 45 § 1 mom.

tredje stycket eller 46 § 1 mom.

tredje stycket, föreskrifterna om

signalering i 47 § 3 mom. första stycket

eller föreskrifterna i 48 § 1 eller

3 mom., 49 § 2 eller 4 inom., 52 §

2 mom., 53 §, 54 § 2 eller 4 mom.,

55 § 1 mom. eller 2 mom. första

stycket, 56 § 1, 2 eller 3 mom. eller

57 § 2 mom. tredje stycket eller 3

eller 4 mom. Till samma straff dömes

den, som överträder föreskrift,

meddelad med stöd av 56 § 4 mom.

-----eller 3 mom.

-—- — trehundra kronor.

--- — —--- och vilja.

Denna förordning träder i kraft den 3 september 1967.

1 De ändringar som föreslagits i prop. 1965:170 och i författningsförslaget under 1 har

ej tagits med.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

7

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland

i statsrådet på Stockholms slott den 19 november

1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om

ändringar i vägtrafikförordningen och anför.

Inledning

Övergången till högertrafik sker den 3 september 1967. Som en direkt

följd av övergången måste vägtrafiklagstiftningen samtidigt ändras på flera

punkter. Det arbete som nu pågår inom Nordisk vägtrafikkommitté för att

nå nordisk enhetlighet och på ett vidare plan internationell enhetlighet på

vägtrafikens område kommer förmodligen också att medföra väsentliga

ändringar i lagstiftningen. Jag anser emellertid alt man nu bör överväga

om det kan vara lämpligt att redan före övergången och trots att det nordiska

samarbetet inte är avslutat göra några ändringar som kan underlätta

övergången.

Med anledning härav har inom kommunikationsdepartementet upprättats

en promemoria i vilken föreslås vissa ändringar i vägtrafiklagstiftningen

i anledning av övergången till högertrafik. Ändringarna avser huvudsakligen

fordonsförares uppträdande vid övergångsställe, gåendes skyldigheter

vid passerande av körbana, fordons plats på väg och korsande möte

mellan fordon. I promemorian har beaktats vissa förslag av statens högertrafikkommission

i skrivelse den 26 februari 1965 och av Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande (NTF) i skrivelse den 19 mars 1965.

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av riksåklagarämbetet

(RÅ) — som bifogat yttranden av fyra statsåklagare och en chefsåklagare

— hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för övre Norrland,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommission,

rikspolisstyrelsen, skolöverstyrelsen, medicinalstyrel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1965

sen, Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter, trafikmålskommittén,

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund,

Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare,

Föreningen Sveriges polismästare, Landsorganisationen i Sverige

(LO), Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Tjänstemännens Centralorganisation

(TCO), Motororganisationernas samarbetsdelegation, NTF,

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation, De Blindas Förening, Sveriges

folkpensionärers riksorganisation, Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund

och Kooperativa Kvinnogillesförbundet.

Gällande bestämmelser

I fråga om fordonsförares uppträdande vid övergångsställe gäller enligt 46 §

1 mom. tredje stycket vägtrafikförordningen (VTF) den 28 september 1951

(nr 648) att förare är skyldig att, då fordonet närmar sig obevakat, tydligt

markerat övergångsställe för gående, nedbringa hastigheten så, att fordonet

kan stannas framför övergångsstället för att lämna gående tillfälle

att passera. Omkörning strax före eller på sådant övergångsställe är förbjuden

enligt 47 § 2 mom. Vid filkörning före eller i vägkorsning är det

dock enligt 47 § 4 mom. tillåtet att passera fordon i annan körfil. Vidare

föreskrivs i 49 § 2 mom. första stycket e) att fordon inte får stannas eller

uppställas på tydligt markerat övergångsställe -— bevakat eller obevakat —

eller inom ett område av tio meter före övergångsstället utan att trafikförhållandena

föranleder det. Tydlig markering anses föreligga endast när

övergångsmärke enligt 6 § vägmärkeskungörelsen den 7 december 1951

(nr 744) uppsatts vid övergångsstället eller signalanordning där är i

funktion, överträdelse av bestämmelse i 46 § 1 mom. tredje stycket eller

49 § 2 mom. beivras enligt 67 § första stycket VTF, medan överträdelse

av bestämmelserna i 47 § 2 mom. beivras enligt 1 eller 2 § lagen den 28

september 1951 (nr 649) om straff för vissa trafikbrott, dvs. endast om

oaktsamhet föreligger.

Enligt 40 § 1 mom. VTF skall vägtrafikant rätta sig efter anvisningar

för trafiken, vilka meddelas bl. a. genom signaler. Närmare bestämmelser

om trafiksignaler finns i 33 § vägmärkeskungörelsen. Denna avser emellertid

endast fordonstrafik, och den som går mot rött sken kan därför

inte straffas för överträdelse av föreskriften i 40 § 1 mom. VTF. Däremot

kan han straffas enligt 1 eller 2 § trafikbrottslagen, om förfarandet innebär

oaktsamhet. Om innebörden av särskilda trafiksignaler för gående

saknas allmänna regler. Förbud att gå mot rött sken i sådan signal föreligger

endast om förbud meddelats genom lokal trafikföreskrift enligt

61 § 1 mom. första stycket g) VTF.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

I 40 § 2 inom. VTF föreskrivs bl. a. att vägtrafikant skall efterkomma

polismans anvisningar till trafikens ordnande och stanna, när polisman

ger tecken därtill. Överträdelse beivras enligt 67 § första stycket.

Där särskilt markerat övergångsställe finns, skall gående enligt 60 §

1 mom. d) VTF passera körbana på detta, om det påkallas för att undvika

fara eller olägenhet för annan trafik. Underlåtenhet att använda övergångsställe

kan bestraffas endast enligt 1 eller 2 § trafikbrottslagen.

I 45 § 1 mom. andra stycket VTF föreskrivs att förare — utom på väg

med enkelriktad trafik — vid oklar sikt eller där sikten är skymd, t. ex. i

kurva, skall hålla till vänster på vägen. På sådan plats bör enligt 36 § vägmärke

skungörelsen särskild markering göras på vägbanan. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har den 14 maj och den 8 oktober 1957 meddelat närmare

anvisningar härom. Därav framgår att markeringen skall ske genom

heldragen gul linje till vänster om mittlinjen, vilken är en streckad gul

linje. Den heldragna linjen kallas spärrlinje och anger att sikten är skymd

i färdriktningen. Finns heldragen gul linje till höger om mittlinjen, anger

den att sikten är skymd för mötande trafik. I upplysningar till trafikanterna

lämnar styrelsen rådet att inte köra om, där spärrlinje finns. Mycket

långsamtgående fordon kan dock köras om, när förhållandena i övrigt

medger det. Det finns däremot inget direkt förbud att överskrida en spärrlinje

eller att köra om, där spärrlinje finns.

Innan förare passerar eller av annan anledning kör in på huvudled, skall

han enligt 48 § 1 mom. VTF stanna och lämna företräde åt fordon på

huvudleden. Länsstyrelsen beslutar enligt 61 § 1 mom. e) VTF att viss

väg skall anses som huvudled.

Den s. k. vänsterregeln i 48 § 2 mom. reglerar korsande möte mellan

fordon i andra fall än vid infart på huvudled eller motorväg eller utfart

från parkeringsplats eller liknande. Enligt denna regel skall den som

kommer från höger lämna företräde åt den som kommer från vänster.

Emellertid görs det förbehållet att ingen förare är fritagen från skyldigheten

att vara försiktig, när han passerar eller kör in på korsande eller anslutande

väg. Detta gäller särskilt den som från väg med ringa trafik kommer

in på väg med livlig trafik.

I detta sammanhang vill jag slutligen påpeka att den europeiska transportministerkonferensen

(CEMT)1 har antagit en samling trafikregler, som

man anser bör ligga till grund för lagstiftningen på området i de länder

som är anslutna till konferensen, bland dem Sverige.

1 Conférence Européenne des Ministres des Transports.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

Departementspromemorian

I departementspromemorian ges följande allmänna synpunkter

på behovet av ändringar i vägtrafiklagstiftningen i anledning av övergången

till högertrafik.

Övergången till högertrafik kommer uppenbarligen att ställa stora krav

på trafikanternas uppmärksamhet. Det samråd som tjänstemän i kommunikationsdepartementet

har haft med högertrafikkommissionens vetenskapliga

arbetsgrupp har styrkt uppfattningen att trafikanterna vid övergången

och under en tid därefter bör få tillfälle att koncentrera sig på den nya situationen

utan att belastas av andra nya trafikregler än sådana som är

oundgängliga eller som kan antas i väsentlig grad motverka de speciella

riskerna vid omställningen till högertrafik.

Av samma skäl synes det angeläget att eventuella ändringar i vägtrafiklagstiftningen,

vilka avser trafikanternas uppträdande i trafiken och ej

har direkt samband med övergången till högertrafik, inte genomförs för

nära inpå övergången. För att inlärningen skall kunna avslutas dessförinnan,

bör sådana ändringar träda i kraft så snart som möjligt och helst inte

senare än den 1 oktober 1966. Det kan emellertid inte antas att den omarbetning

av trafikreglerna och vägmärkesbestämmelserna som kan föranledas

av Nordisk vägtrafikkommittés arbete hinner fullbordas före den dagen.

Även om det således torde vara uteslutet att mer omfattande ändringar

på dessa områden skulle kunna ske inom erforderlig tid före övergången

till högertrafik, finns dock anledning att överväga vissa ändringar utan att

avvakta resultatet av det nordiska samarbetet. Det är nämligen sannolikt att

övergången skulle underlättas, om trafikanterna då hunnit inlära några

regler, som är särskilt ägnade att höja trafiksäkerheten. Antalet sådana

regler bör emellertid starkt begränsas, och de regler som utväljs bör vara

enkla och väl lämpade för en slagkraftig upplysningsverksamhet. Endast

sådana regler bör väljas som kan förmodas bli godtagna på nordiskt plan.

Om vissa ändringar i vägtrafiklagstiftningen kommer till stånd före eller

samtidigt med övergången till högertrafik enligt nu antydda grunder, bör

man följaktligen vänta med övriga ändringar till dess trafikanterna haft tid

att vänja sig vid högertrafiken. I

I promemorian övervägs härefter vilka ändringar i trafikreglerna som

bör komma till stånd i samband med övergången till högertrafik och i vilken

utsträckning sådana ändringar bör och kan genomföras före eller först

samtidigt med övergången. Därvid behandlas först förhållandet

mellan fordonsförare och gående.

Det framhålls att övergången torde komma att medföra speciella anpassningssvårigheter

för de gående. Dessa utgör en mycket heterogent samman
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1965

satt grupp, där de psykiska och fysiska förutsättningarna att reda sig i trafiken

varierar på ett helt annat sätt än bland fordonsförarna. Särskilt vid

passerande av körbana kan omställningen från vänster- till högertrafik tänkas

innebära stora risker för de gående. Ett bättre skydd för dem i dessa

situationer anses därför angeläget. I promemorian föreslås med hänsyn härtill

vissa ändringar i trafikreglerna om fordonsförares uppträdande

vid övergångsställe förgående.

Behovet av bestämmelser till skydd för gående som passerar övergångsställe

är tillgodosett, sägs det i promemorian, om övergångsstället är tydligt

markerat men ej annars. Det ifrågasätts om inte kraven på fordonsförarnas

uppträdande vid övergångsställe borde vara desamma även vid övergångsställe

som inte är tydligt markerat i den betydelse detta begrepp nu

anses ha utan endast utmärkt genom markering på körbanan. Inför övergången

till högertrafik synes det nämligen vara av vikt att de gående vänjer

sig vid att normalt passera körbana endast på övergångsställe. Deras

skydd bör då enligt promemorian vara detsamma antingen särskilt vägmärke

eller fungerande signalanordning finns uppsatt vid övergångsstället

eller ej.

Det påpekas att gående som vid grönt sken beträtt bevakat övergångsställe

inte alltid hinner gå över körbanan innan signalväxling sker. Han kan alltså

befinna sig på denna, när korsande fordonstrafik kommer i gång. Det

synes enligt promemorian rimligt att gående i en sådan situation skall åtnjuta

samma skydd som om han befunnit sig på obevakat övergångsställe.

Bestämmelsen i 46 § 1 mom. tredje stycket VTF om skyldighet att nedbringa

hastigheten före övergångsställe och att vid behov stanna bör därför göras

tillämplig även vid bevakade övergångsställen men därvid ändras på sådant

sätt, att det direkt framhävs att hastigheten skall anpassas så att den gående

inte utsätts för fara eller olägenhet.

Vidare anförs att särskilda risker uppkommer för de gående, när fordonsförare

efter sväng i vägkorsning har att passera bevakat övergångsställe.

I stor utsträckning borde detta problem enligt promemorian kunna

bemästras genom att trafikregleringen utformas så, att fordonstrafiken inte

får signal eller tecken att köra, om den kan komma att efter sväng korsa

övergångsställe när gående är berättigade att använda detta. Det framhålls

emellertid att problemet inte överallt kan lösas på detta sätt, åtminstone

inte inom eu närmare framtid. Dessutom bör de gående åtnjuta skydd för

svängande fordon även vid obevakade övergångsställen. För att uppnå största

möjliga trygghet för de gående, anses det därför i promemorian att förarna

redan i trafikreglerna bör åläggas att i sådana situationer lämna de

gående tillfälle att passera övergångsstället. De gående bör med andra ord

ha företräde framför svängande fordon, när de befinner sig på övergångsstället

eller skall ge sig ut på detta och trafiken är öppen i deras färdrikt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

ning, vilket vid bevakade övergångsställen innebär att trafiksignal visar

grönt sken eller polisman ger tecken att passera. För att en förare skall

kunna uppfylla sin skyldighet att lämna företräde bör han köra med låg

hastighet framför övergångsstället.

På grund av dessa överväganden om förares uppträdande vid övergångsställe

föreslås i promemorian att bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje stycket

VTF får den utformningen att förare, som närmar sig markerat övergångsställe,

skall anpassa hastigheten så, att han inte åstadkommer fara

eller olägenhet för gående som befinner sig på övergångsstället. Enligt förslaget

skall föraren också, om så erfordras, stanna för att lämna gående

tillfälle att passera. Bestämmelserna föreslås flyttade till en ny paragraf,

48 a §. Som ett andra stycke i denna föreslås bestämmelser som innebär att

förare, som efter sväng i vägkorsning har att passera övergångsställe där,

skall köra med låg hastighet och lämna företräde åt gående som befinner

sig på övergångsstället eller, när trafiken är öppen i den gåendes färdriktning,

avser att beträda detta.

Vidare föreslås att ordet »tydligt» utgår ur 47 § 2 mom. och 49 § 2 mom.

e) VTF.

Det anses i promemorian att överträdelser i samtliga nu avsedda fall bör

bedömas som ordningsförseelser och därför beivras även om oaktsamhet

inte föreligger. I anledning härav föreslås ändringar i 67 § första stycket

VTF så att sådana överträdelser kan bestraffas med dagsböter.

I promemorian ifrågasätts härefter vissa skärpningar av reglerna om

passerande av körbana. I första hand uppmärksammas de gåendes

skyldighet att rätta sig efter trafiksignaler. Ett ovillkorligt förbud att gå

mot rött sken skulle enligt promemorian innebära fördelar för de gåendes

egen säkerhet som överväger nackdelarna av ett sådant förbud, t. ex.

olägenheterna att behöva vänta vid ett övergångsställe trots att inget fordon

närmar sig. För att i största utsträckning kunna undvika sådana olägenheter

anses det i promemorian önskvärt att signalväxling sker med

kortast möjliga intervaller på mindre trafikerade platser och annars under

tider med obetydlig trafik. I detta sammanhang fästs uppmärksamheten på

de speciella problem som förbud att gå mot rött sken kan innebära för gående

med nedsatt syn.

För att ett förbud att gå mot rött sken skall få åsyftad verkan, är det enligt

promemorian av vikt att de gående åläggs skyldighet att använda övergångsställe

för att korsa körbana. Bestämmelserna om passerande av körbana

anses böra utformas så, att underlåtenhet att använda övergångsställe

där sådant finns i närheten kan bestraffas även om oaktsamhet ej föreligger.

Med uttrycket »i närheten» avses att gående skall använda övergångsställe

som utan större olägenhet kan nås. Detta bör enligt promemorian medföra

att gående i tätbebyggelse endast i undantagsfall är berättigad att korsa körbana

mellan två övergångsställen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr i80 år i965

övervägandena om gåendes skyldigheter vid passerande av körbana föranleder

i promemorian förslaget att bestämmelserna i 60 § 1 mom. d) VTF

skall bilda ett nytt andra stycke i momentet och att första meningen skall

ändras till »Gående skall passera körbana på markerat övergångsställe där

sådant finnes i närheten». Vidare föreslås att momentet får ett nytt tredje

stycke, i vilket föreskrivs att, vid övergångsställe där trafiken regleras genom

trafiksignaler eller av polisman, körbanan inte får beträdas när signalen

visar rött sken eller polismannen ger stopptecken för trafiken i den

gåendes färdriktning. Om det finns särskild signal för gångtrafiken, skall

denna enligt förslaget gälla framför annan trafiksignal.

Förseelser mot någon av dessa bestämmelser anses böra bli bestraffade

med penningböter och i promemorian föreslås därav föranledd ändring i

67 § andra stycket VTF.

I fråga om ikraftträdande av de sålunda föreslagna ändringarna i

trafikreglerna uttalas i promemorian att de ändringar som avser fordonsförarnas

beteende vid övergångsställe otvivelaktigt är ägnade att underlätta

övergången till högertrafik och därför bör genomföras snarast möjligt. Därvid

bör beaktas även de ändringar rörande bötesformen som kan föranledas

av trafikmålskommitténs förslag i betänkandet »Trafikmål» (SOU 1963: 27).

När det gäller det ifrågasatta förbudet att gå mot rött sken och skyldigheten

för gående att använda övergångsställe, framhålls att frågan om ikraftträdandet

sammanhänger med bl. a. frågan om beivrande av överträdelser.

Det anses angeläget att sådana förseelser kan beivras snabbt och enkelt. Det

av trafikmålskommittén föreslagna institutet ordningsföreläggande är enligt

promemorian väl lämpat härför. Det slutliga ställningstagandet till frågan

om och när förbud att gå mot rött sken och skyldighet att använda övergångsställe

skall införas anses därför böra ske med beaktande av övervägandena

om förenklad handläggning av trafikbrottmålen.

I promemorian föreslås vidare två regler, som inte anses böra träda i kraft

förrän vid övergången till högertrafik den 3 september 1967. Dessa regler

berör inte direkt de gående utan avser huvudsakligen fordonstrafiken.

Den första frågan gäller fordons plats på väg. Det anförs att

en särskild fara under omställningsperioden efter övergången till högertrafik

torde ligga däri, att fordonsförare som inte håller väl till höger på

vägen vid ett plötsligt möte, t. ex. vid skymd sikt, reagerar som i vänstertrafik

och väjer åt vänster i stället för höger. För att minska riskerna för

olyckor i sådana situationer, skulle det vara av värde om förarna före

övergången lade sig vinn om att vid skymd sikt alltid hålla väl undan

från vägens mitt. Det framhålls att en regel av denna innebörd visserligen

finns i 45 § 1 mom. VTF och att förarna genom spärrlinje kan uppmärksammas

på att sikten är skymd i färdriktningen. I promemorian

anses det emellertid troligt att trafiksäkerheten skulle höjas, om man in
2f

liihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr ISO

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1965

förde förbud att överskrida spärrlinje. Ett sådant förbud förutsätter enligt

promemorian att spärrlinjer förekommer endast på sträckor, där det

får anses av vikt att fordonen inte förs över vägens mitt. Det antas därför

bli nödvändigt att i åtskilliga fall uppmäta nya sträckningar för spärrlinjerna

och måla dessa, innan förbudet kan träda i kraft. Arbetet härmed

förmodas bli tidskrävande och det anses inte realistiskt att räkna

med att nya spärrlinjer efter dessa principer skulle kunna föreligga

den 1 oktober 1966. Även om arbetet skulle kunna vara klart till den

dagen, är det enligt promemorian av kostnadsskäl knappast försvarligt att

införa ett nytt spärrlinjesystem för vänstertrafik, när det endast kan

bestå under ett år. Förbud att överskrida spärrlinje bör därför inte införas

före övergången till högertrafik men väl samtidigt med övergången.

I promemorian föreslås på grund härav att i 45 § 1 mom. VTF med giltighet

fr. o. m. den 3 september 1967 införs ett nytt tredje stycke enligt

vilket fordon ej får föras över längsgående heldragen gul linje på körbanan

(spärrlinje) om det inte mellan fordonet och spärrlinjen löper en

streckad linje. Det föreslås att 67 § första stycket samtidigt ändras så,

att överträdelse av bestämmelsen kan bestraffas med dagsböter.

Det framhålls i promemorian att arbetet med ett nytt spärrlinjesystem

för högertrafik måste ske så, att linjerna är färdigmålade den 3 september

1967. Följden härav kan emellertid bli, påpekas det, att heldragna

gula linjer, medan detta arbete pågår, kommer att finnas även på ställen

där sikten inte är skymd, vilket strider mot innebörden av 36 § vägmärkeskungörelsen

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anvisningar om trafiklinjernas

betydelse. I promemorian ifrågasätts därför att under arbetet med

det nya spärrlinjesystemet upphäva bestämmelsen i 36 § andra stycket

sista punkten vägmärkeskungörelsen och anvisningarna. Någon större

olägenhet härav torde inte behöva uppkomma, framhålls det, eftersom

spärrlinjerna nu endast har karaktären av upplysning och inte ålägger förarna

mer än vad som följer redan av trafikreglerna. Den tid under vilken

trafiklinjerna på detta sätt skulle sakna betydelse antas inte bli längre än

omkring tre månader, dvs. från den 1 juni till den 3 september 1967.

Ett annat sätt att lösa problemet diskuteras även, nämligen att måla

spärrlinjerna för högertrafik i vit färg. I de fall där spärrlinjer finns för

trafiken i båda färdriktningarna, dvs. där två heldragna gula linjer löper

parallellt, skulle då en vit linje kunna målas mellan de gula. Med detta system

skulle de gula linjerna behållas fram till övergången till högertrafik

och ha sin nuvarande betydelse, medan de vita linjerna under den tiden

inte skulle ha någon särskild betydelse för trafikanterna. Efter övergången

skulle endast de vita linjerna fungera som spärrlinjer med förbud att

överskrida dem med fordon och de gula linjerna tas bort. Fördelen med

detta alternativ anses vara att innebörden av de gula linjerna kan bestå

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

15

ända till övergången och att trafikanterna genom den avvikande färgen

på de nya linjerna uppmärksammas på den förändring som kommer att

ske. I vad mån den vita färgen framdeles skulle behållas för spärrlinjer

anses inte behöva avgöras i detta sammanhang.

Den andra frågan av betydelse huvudsakligen för fordonstrafiken är

innebörden av den s. k. vänsterregeln vid korsande möte. I promemorian

uttalas att det oberoende av övergången till högertrafik finns anledning

överväga en ovillkorlig företrädesregel, alltså utan det förbehåll som nu gör

att vänsterregeln i vissa fall kan förlora sin giltighet. En sådan företrädesregel

framstår som än mer önskvärd i samband med övergången, då givetvis

utformad som en högerregel. Det skulle enligt promemorian sannolikt

underlätta övergången, om förarna hade en ovillkorlig regel om att lämna

företräde åt den som kommer från höger utan att behöva bedöma i vad

mån en korsande väg skall anses ha ringa eller livlig trafik. En ovillkorlig

företrädesregel anses kunna bidra till att skärpa förarnas beredskap inför

högertrafiken. Denna verkan förmodas bli än större, om regeln införs

samtidigt med övergången. Härtill framhålls att en ovillkorlig företrädesregel

med nödvändighet förutsätter att större vägar och gator, som har karaktär

av genomfartsleder, utläggs som huvudleder och att trafiken på korsande

vägar genom vägmärken åläggs att lämna företräde åt huvudledstrafiken.

Arbetet med att utlägga sådana huvudleder och utmärka dem antas bli omfattande,

och det anses i promemorian inte kunna komma i fråga att fullborda

detta arbete före den 1 oktober 1966 för vänstertrafik för att ett år senare

göra om det för högertrafik. En ovillkorlig företrädesregel bör därför enligt

promemorian inte träda i kraft förrän vid övergången till högertrafik,

varvid förutsätts att även utmärkningen av erforderliga huvudleder föreligger

då.

Det föreslås således i promemorian, förutom viss redaktionell ändring,

att 48 § 2 mom. andra och tredje punkterna VTF skall utgå den 3 september

1967.

Även i fråga om straffbestämmelser för överträdelse av de regler som

föreslagits träda i kraft samtidigt med övergången till högertrafik bör enligt

promemorian beaktas de ändringar i VTF:s straffbestämmelser som

kan föranledas av trafikmålskommitténs förslag.

Slutligen behandlas i promemorian vissa frågor om vägmärken.

Vid övergången till högertrafik måste vägmärken som nu är uppsatta endast

på vägens vänstra sida flyttas över till den högra sidan. För att

underlätta detta arbete anses i promemorian att sådant märke bör kunna

uppsättas även på den högra sidan redan före övergången. Om Nordisk

vägtrafikkommittés betänkande »Vägmärken» (SOU 1965:33) medför att

märke av visst slag skall få nytt utseende, bör det i vissa fall kunna vara

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1965

lämpligt att på liknande sätt dubblera märkena. Det nu gällande märket

skulle då stå kvar på den vänstra sidan och det nya placeras på den högra.

En sådan ordning anses ägnad att underlätta inlärningen av det nya märkets

utseende och betydelse. Om ett märke skall behållas men få annan innebörd,

bör det däremot enligt promemorian inte komma i fråga att använda det i

dess nya betydelse samtidigt med att det används med den nu gällande

innebörden.

Remissyttrandena

I remissyttrandena görs ingen invändning mot de allmänna synpunkter

som framförs i departementspromemorian om riktlinjerna för

ändringar i vägtrafiklagstiftningen inför övergången till högertrafik.

Statens högertrafikkommission, Sveriges advokatsamfund och Sveriges

folkpensionärers riksorganisation uttalar sig för en stark begränsning av antalet

ändringar i trafikreglerna inför övergången. Kommissionen understryker

att det är angeläget att den 3 september 1967 införs endast sådana nya

vägtrafikbestämmelser som har ett omedelbart eller väsentligt samband med

trafikomläggningen. Ändringar i övrigt i vägtrafikförfattningarna bör enligt

kommissionen inte genomföras nära inpå omläggningen. Sådana ändringar

som skall ske före den 3 september 1967 bör om möjligt inte träda i kraft senare

än den 1 oktober 1966.

Väg- och vattenbgggnadsslyrelsen framhåller att ändringar, som inte har

direkt samband med övergången, bör träda i kraft så snart som möjligt, så

att inlärningen av de nya reglerna kan avslutas före övergången.

Liknande synpunkter uttalas av Föreningen Sveriges polismästare, LO,

TCO, Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation och Sveriges Husmodersföreningars

Riksförbund.

Skolöverstyrelsen finner det angeläget att sådana ändringar av trafikreglerna

som kan bidra till att skapa större fasthet i skolornas trafikundervisning

genomförs under terminstid, för att skolan skall ha möjlighet att omgående

ge eleverna information om de nya reglerna.

För planläggning av omställningsåtgärder och trafiksäkerhetsarbete är

det enligt statens högertrafikkommission av stor betydelse att beslut om de

ändringar som skall ske t. o. m. dagen för övergången fattas snarast möjligt.

I synnerhet anser kommissionen detta gälla sådana regeländringar som kan

medföra behov av byggnadsåtgärder, signaländringar, uppsättning av vägmärken

eller andra åtgärder av sådant slag att de kräver längre föreberedelsetid.

Även Svenska stadsförbundet anser att lösningen av de frågor som behandlas

i promemorian är av största vikt för planläggningen av de gatuoch

andra omläggningsarbeten som krävs i kommunerna inför trafikom
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

17

läggningen. Bortsett från att varje ytterligare fördröjning av avgörandet kan

avsevärt försvåra de rent arbetstekniska möjligheterna att projektera och

utföra omläggningsarbeten måste man enligt förbundet också beakta att

varje fördröjning kommer att medföra fördyringar. Förbundet understryker

därför nödvändigheten av att dessa frågor avgörs utan tidspillan.

I trafikmålskommitténs yttrande framhålls att det f. n. pågår en utveckling

mot allt större internationalisering av trafiken. I första hand gäller

detta förhållandet mellan de nordiska länderna, men även utvecklingen i

Europa måste beaktas. Kommittén understryker vikten av att man i Sverige

noga följer den internationella utvecklingen. Nya trafikregler bör därför

enligt kommitténs mening endast undantagsvis antas i annat fall än då de

kan anses utgöra ett led i utvecklingen mot en större internationell enhetlighet.

Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter anför att det avslutande

arbetet med förslag till gemensamma nordiska vägtrafikregler nu pågår men

att betänkande i ämnet inte kommer att kunna lämnas förrän under första

halvåret 1966. Ledamöterna upplyser vidare att man inom kommittén enats

om att det vore önskvärt om de författningsändringar som kan föranledas av

kommitténs förslag kunde genomföras på en gång i samtliga berörda länder.

Man är dock medveten om att övergången till högertrafik i Sverige kan göra

det nödvändigt att där införa vissa nya bestämmelser redan innan det nordiska

samordningsarbetet är avslutat. De svenska ledamöterna har därför

ingen erinran mot att ett begränsat antal regler, som kan anses särskilt

ägnade att underlätta övergången till högertrafik, införs utan att avvakta

resultatet av det nordiska samordningsarbetet. Ledamöterna påpekar att

kommittén i enlighet med sitt uppdrag bygger sina förslag på de regler om

vilka CEMT har enats. Man understryker kraftigt vikten av att den enighet

som nåtts i CEMT bevaras och att de länder som godtagit Cemtreglerna inte

i sin nationella lagstiftning inför regler som strider mot dessa.

I några remissyttranden understryks vad som sägs i promemorian om

att övergången till högertrafik torde komma att medföra särskilda anpassningssvårigheter

för de gående. Man anser det därför viktigt att förhållandet

mellan fordonsförare och gående regleras så att de

gående får ett bättre skydd än nu.

Vad angår fordonsförares uppträdande vid övergångsställe

för gående är meningarna delade bland remissinstanserna i

fråga om förslaget att de föreskrifter som är knutna till begreppet tydligt

markerat övergångsställe skall gälla även vid övergångsställe som inte är

tydligt markerat i den meningen att där finns vägmärke eller fungerande

signalanordning. Framför allt råder olika uppfattningar om det lämpliga i

att ordet »tydligt» utgår ur författningstexten på de ställen som föreslagits i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

promemorian. Ett tiotal remissinstanser tillstyrker förslaget, men så gott

som alla av dem framhåller att alla övergångsställen hör utmärkas med

vägmärke.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen anser att en första förutsättning för den

föreslagna ändringen i 47 § och för den nya 48 a § VTF måste vara vad som

indirekt framhållits i Nordisk vägtrafikkommittés betänkande »Vägmärken»,

nämligen att märke för övergångsställe skall uppsättas vid alla övergångsställen

som inte är belägna i direkt anslutning till vägkorsning. Även på sådana

ställen, säger styrelsen, kan i åtskilliga fall, med hänsyn till bl. a. vinterförhållandena,

markeringar enbart på körbanan inte anses tillfyllest.

Styrelsen förutsätter därför att den bemyndigas utfärda anvisningar till

ledning för bedömning i det enskilda fallet, när övergångsmärke skall anses

erforderligt.

Föreningen Sveriges häradshövdingar finner den föreslagna utsträckningen

av fordonsförarnas skyldigheter principiellt riktig men anser det ofrånkomligt

att förse övergångsställena med tydlig markering genom vägmärke

eller signalanordning på alla platser där snöröjningen inte är högeffektiv.

Även statens högertrafikkommission pekar på riskerna för att fordonsförare

inte skall uppmärksamma övergångsställen som inte är markerade på

annat sätt än genom målning på körbanan. Emellertid anser kommissionen

att en förare som närmar sig vägkorsning alltid har anledning att räkna med

att övergångsställe kan finnas vid korsningen. Risken för att ett övergångsställe

som ligger på sådan plats inte uppmärksammas måste i praktiken

vara obetydlig, även om vägmärke eller signalanordning inte finns. Vid

övergångsställe som inte ligger vid vägkorsning bör dock enligt kommissionens

mening markeringen på körbanan kompletteras med vägmärken.

Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter påpekar att det varken i

de övriga nordiska länderna eller i Cemtreglerna förekommer krav på att

övergångsställe skall vara markerat med vägmärke eller fungerande signalanordning

för att vissa skyldigheter för förarna skall gälla. Markering på

körbanan bör enligt ledamöterna vara det som avgör om ett övergångsställe

finns i trafikreglernas mening. Det erinras om att kommittén i sitt betänkande

om vägmärken anser att alla övergångsställen skall utmärkas med

vägmärke utom sådana som är belägna i direkt anslutning till gatukorsning.

Vid sådant övergångsställe bör vägmärke uppsättas endast om det är påkallat

från trafiksäkerhetssynpunkt.

Hovrätten för Övre Norrland delar uppfattningen att de gåendes skydd bör

utvidgas i fråga om övergångsställen som är markerade endast genom målning

på körbanan. För att det skall kunna föranleda ansvar att bryta mot

någon av de bestämmelser som avses med förslaget, bör emellertid enligt

hovrättens mening fordras att markeringen kan skönjas utan svårighet och

att dess innebörd är klar. Markeringen bör således vara på detta sätt tydlig

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO år 1965

ock får exempelvis inte vara alltför nött. Med hänsyn härtill vill hovrätten

starkt ifrågasätta, om det är lämpligt att ta bort ordet »tydligt» från författningstexten.

Hovrätten håller före, att det vore bättre att utbyta ordet »tydligt»

mot uttrycket »genom färgläggning eller eljest tydligt». Det synes hovrätten

även önskvärt, att klarare regler om färgläggning kommer till stånd.

Tveksamhet i fråga om det lämpliga i att ta bort ordet »tydligt» ur författningstexten

uttalas också av RÅ, LO och TCO. En person som är van att begagna

ett visst övergångsställe, säger RÅ, kan om vägbanan är betäckt av

snö eller is lätt förbise att markeringarna på vägen ej är synliga, och att förare

av fordon alltså inte kan se att ett övergångsställe finns på platsen. Då

varje oklar situation i trafiken innebär en särskild olycksrisk, synes det RÅ

från trafiksäkerhetssynpunkt angeläget att söka förebygga sådana situationer.

Den ökade trygghet för gående vid övergångsställen, som man eftersträvar,

synes alltså enligt RÅ:s mening inte kunna vinnas genom att kravet på

tydlighet hos utmärkningen av övergångsställen reduceras. I stället bör

fordras att utmärkning med vederbörliga skyltar sker på de ställen där skyltar

saknas. Detta gäller även övergångsställen som är försedda med ljussignaler.

När signalerna är ur funktion och körbanan är täckt med is eller snö,

föreligger samma svårigheter för fordonsförare att observera övergångsstället

som vid ett obevakat övergångsställe. Om svårighet föreligger att på lämpligt

sätt anbringa skyltar vid sidan av vägbanan, bör de kunna anbringas

hängande över körbanan. RÅ ifrågasätter även om borttagandet av ordet

»tydligt» ur författningstexten verkligen ger stadgandet den avsedda innebörden.

Det torde nämligen ligga i sakens natur att en markering skall vara

tydlig för att den över huvud skall tillmätas rättsverkan. Riktigast synes det

RÅ vara att i VTF ange hur ett övergångsställe skall vara markerat.

Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Motororganisationernas

samarbetsdelegation och NTF avstyrker förslaget och vill behålla ordet

»tydligt» i författningstexten. Även i dessa yttranden hänvisas till klimatförhållandena

och framhålls att det är nödvändigt att alla övergångsställen

utmärks med vägmärken. Advokatsamfundet påpekar att de gående till helt

övervägande del är ortsbor och känner till övergångsställena medan en väsentlig

del av motorfordonsförarna inte är bekanta med ortsförhållandena.

Om förslaget genomförs, torde enligt advokatsamfundets mening följden bli

att gående begagnar övergångsställena som de är vana vid och därmed räknar

med företrädesrätt, samtidigt som en väsentlig del av motorfordonsförarna

ej känner till och ej kan se — i varje fall inte i tid — att det är fråga

om ett med målning markerat övergångsställe. För vinterperioden skulle

alltså förslaget i denna del medföra mycket stora risker för gående, anser

advokatsamfundet.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker i huvudsak eller lämnar utan

erinran förslagen om utvidgad skyldighet att nedbringa hastigheten före

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr i80 år 1965

övergångsställe och vid behov stanna samt om regler till skydd för gående

mot svängande fordon.

Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter anser emellertid att man

i den föreslagna 48 a § måste skilja mellan bevakade och obevakade övergångsställen.

Ledamöterna menar att de gående vid bevakade övergångsställen

skall ha en absolut företrädesrätt framför fordonen, när de beträtt

övergångsstället i behörig ordning, dvs. vid grönt sken eller på tecken av polisman.

Förare skall således även om han själv kör mot grönt sken, vare sig

han passerar övergångsstället efter sväng i vägkorsning eller ej, låta sådan

fotgängaie passera. Däremot anser man det inte rimligen kunna krävas att

föraren skall lämna företräde åt den som obehörigen, dvs. i strid mot signal

eller tecken, ger sig ut på övergångsstället. Vid obevakat övergångsställe

skulle det enligt ledamöterna föra för långt att tillerkänna de gående en ovillkorlig

rätt till företräde framför fordonen. Här bör krävas endast att föraren

kör på sådant sätt att den gående som med iakttagande av de regler som

gäller för honom har beträtt ett övergångsställe skall kunna känna sig fullt

trygg< om han passerar det i normal takt. Ledamöterna anser att den föreslagna

lydelsen av 48 a § ger de gående en förmånsställning som går utöver

vad man såväl inom kommittén som enligt Cemtreglerna ansett trafiksäkerheten

normalt kräva. En sådan förmånsställning kan enligt ledamöternas mening

inte heller motiveras med att övergången till högertrafik kräver extraordinära

åtgärder. Att en gående skulle ha en absolut företrädesrätt på övergångsställe

även om han bryter mot de föreskrifter som gäller för honom,

t. ex. förbudet att gå mot rött sken, kan knappast få någon gynnsam psykologisk

effekt på förarnas beredskap inför övergången, framhålls det. Högertrafikreformen

kräver att samspelet mellan de olika trafikantgrupperna

sker så friktionsfritt som möjligt och att ingen grupp får känslan av att vara

den enda som belastas med ökat ansvar. Ledamöterna anser att 48 a §

bör ha följande lydelse.

Vid övergångsställe för gående, där trafiken regleras av polisman eller genom

trafiksignaler, skall förare, även om trafiken är öppen i hans färdriktning,

lämna gående som i behörig ordning beträtt övergångsstället tillfälle

att passera.

År sådant övergångsställe beläget vid vägkorsning, skall förare som efter

sväng i korsningen har att passera övergångsstället köra med låg hastighet

och lämna företräde åt gående som befinner sig på övergångsstället eller, när

trafiken är öppen i den gåendes färdriktning, avser att beträda detta.

Förare som närmar sig annat övergångsställe skall anpassa hastigheten

så, att han icke åstadkommer fara eller olägenhet för gående som befinner

sig på övergångsstället. Om så erfordras, skall föraren stanna för att lämna

gående tillfälle att passera.

Några remissinstanser har gjort erinringar mot utformningen av de föreslagna

reglerna i 48 a § första stycket.

RÅ anser att reglerna fått större räckvidd än som varit avsett. Den före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 är 1965

slagna lydelsen av stycket kan tolkas så, att det åligger fordonsförare att

stanna även för att släppa fram gående som ämnar sig ut i körbanan mot

rött sken. TCO understryker att begreppet »olägenhet» inte bör ges en alltför

vid tolkning, eftersom detta lätt kan inbjuda till missbruk från de gående.

NTF anser att det finns risk att fordonsförarna tolkar skyldigheten att

stanna »om så erfordras» alltför oförmånligt för fotgängarnas del. Man

torde i detta sammanhang kunna skilja på några olika situationer, framhåller

NTF. Om det gäller en gata med mycket ringa trafik och situationen

berör endast en fotgängare och en bil är det knappast rimligt att bilisten

skall stanna för den ensamma fotgängaren. Om å andra sidan biltrafiken är

mycket livlig och dessutom relativt snabb och flera fotgängare samlats vid

gångbanekanten, borde trafikanterna uppträda som om det fanns trafiksignaler.

I denna situation kan emellertid en hänsynsfull bilist, som uppfattar

situationen på ett riktigt sätt och stannar före övergångsstället, utsätta

sig själv för risken att bli påkörd bakifrån. För att kunna ge bästa

möjliga information till bilisterna ifrågasätter NTF om inte uttrycket »om

så erfordras» kunde preciseras t. ex. till »när så med hänsyn till de gåendes

framkomlighet och trafiksäkerheten samt förhållandena i övrigt erfordras».

Vad gäller förslaget i 48 a § andra stycket om svängande fordon anser

NTF att regeln i och för sig är utomordentligt tillfredsställande ur säkerhetssynpunkt,

men NTF hyser likväl viss tvekan inför dess konsekvenser

från kapacitetssynpunkt i livligt gångtrafikerade delar av städerna. NTF:s

förslag i detta hänseende var sammankopplat med förslag om förbud för

gående att vid signalreglerade övergångsställen gå mot signalbilden »Vänta»

eller rött sken. NTF har den uppfattningen alt detta förbud inte kan utfärdas,

om inte fotgängarna är ensamma på det signalreglerade övergångsstället

vid grönt sken eller signalbilden »Gå». Däremot innebar NTF:s förslag

inte att regeln skulle tillämpas vid icke signalreglerade gatukorsningar.

NTF vidhåller sin uppfattning att regeln om skyldighet för svängande fordonstrafik

att lämna gående på övergångsställe i gatukorsning företräde

begränsas att gälla enbart signalreglerade korsningar. Om lyktor med signalbilderna

»Gå» och »Vänta» finns, bör signalanläggningen helst kompletteras

med särskilda signaler för svängande fordonstrafik med körriktningspilar

i lyktorna. I de icke signalreglerade korsningarna bör den föreslagna

allmänna regeln i 48 a § första stycket andra meningen tillämpas, dvs. att

förare om så erfordras skall stanna för att lämna gående tillfälle att passera.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anser inte heller att regeln om

svängande fordon bör gälla vid obevakade övergångsställen. Formuleringen

»när trafiken är öppen i den gåendes färdriktning» passar enligt föreningens

uppfattning inte annat än vid bevakade övergångsställen. Vidare invänds

att det ofta måste bli svårt för en fordonsförare att bedöma om en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

gångtrafikant, som ännu ej gett sig ut på övergångsstället, »avser att beträda

detta». Företrädesrätten för gående måste också, om den genomförs i

föreslagen omfattning, beräknas medföra betydande svårigheter för fordonsförarna

med trafikstockningar som följd. Enligt föreningens mening

får fotgängarna såvitt gäller de obevakade övergångsställena ett tillräckligt

skydd redan genom den föreslagna bestämmelsen i första stycket av 48 a §.

Även Föreningen Sveriges polismästare erinrar mot att gående skall ha

företräde framför svängande fordon, om han avser att beträda ett övergångsställe.

Föreningen framhåller att det ofta måste vara svårt för fordonsförare

att avgöra om och när en fotgängare, som befinner sig invid ett

övergångsställe, ämnar beträda detta och anser det från trafiksäkerhetssynpunkt

tillräckligt att gående får ovillkorligt företräde endast om han befinner

sig på övergångsstället. En sådan begränsning anser föreningen synnerligen

önskvärd också för att minska de svårigheter som genom den föreslagna

regeln otvivelaktigt måste uppstå då det gäller att hålla trafiken

flytande, särskilt i storstäderna. Om svängande fordon i gatukors måste

stannas alltför ofta för att låta gående passera, kommer framkomligheten att

minska på ett sätt som kan få mycket kännbara följder.

Hovrätten för övre Norrland, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommission,

Motororganisationernas samarbetsdelegation, Sveriges

Trafikbilägares Riksorganisation och Kooperativa Kvinnogillesförbundet

uppehåller sig också vid den inverkan den föreslagna regeln om svängande

fordon kan få på trafikkapaciteten. Behovet av omsorgsfull planläggning av

övergångsställen och signalsystem betonas i flera yttranden. Bl. a. ifrågasätter

hovrätten och samarbetsdelegationen om inte övergångsställe ofta kan

anordnas på något avstånd från gatukorsning.

Vad angår de föreslagna skärpningarna av reglerna om passerande

av körbana tillstyrker samtliga remissinstanser eller lämnar i princip

utan erinran förslaget om ovillkorligt förbud att gå mot rött sken eller polismans

stopptecken.

Statens högertrafikkommission understryker att ett sådant förbud kan

verksamt bidra till att minska olycksriskerna vid och efter trafikomläggningen.

Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter anför att förbudet i

princip överensstämmer med vad kommittén tänkt sig. Emellertid avser

kommittén att föreslå att man skall övergå till en signalväxlingsföljd där

gult sken visas ensamt efter grönt. Då fotgängare inte bör få gå mot sådant

sken, förordar de svenska ledamöterna att förbudet utformas så, att

övergångsstället får passeras endast vid grönt sken. Vidare anförs att

man inom kommittén beaktat att förbudet kommer att gälla även om inget

fordon nalkas, vilket kan leda till att bestämmelsen uppfattas som alltför

sträng och fresta till överträdelser. De gående åläggs emellertid härige
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

nom endast samma förpliktelse som åvilar förarna, vilket kan vara ägnat

att understryka deras ställning som vägtrafikanter med därav följande

ansvar. Gångtrafikanterna utgör vidare en grupp där omdömesförmågan

och möjligheterna till anpassning i trafiken kan variera i särskilt hög

grad, och ledamöterna anser det angeläget att bestämmelserna för gående

utformas så, att tillämpningen i minsta mån blir beroende av deras eget

bedömande av trafikförhållandena.

RÅ, statens trafiksäkerhetsråd, medicinalstyrelsen, Motororganisationernas

samarbetsdelegation, NTF, Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation,

De Blindas Förening och Kooperativa Kvinnogillesförbundet anser att

förbudet kräver att signalgivningen i trafiksignalerna anpassas med större

hänsyn till gångtrafiken. Det betonas i flera av yttrandena att man kan

befara stark irritation och dålig respekt för bestämmelsen, om den kommer

att medföra längre väntan And övergångsställe trots att kanske ingen

eller endast obetydlig trafik förekommer. RÅ påpekar att det, särskilt

vid övergångsställen som inte ligger i anslutning till gatukorsningar, f. n.

vid tät fordonstrafik kan dröja avsevärd tid, upp till sex—sju minuter, innan

signalerna växlar till klart för gångtrafiken. Man kan ofta se hur gående

tröttnar på att vänta och ger sig ut i körbanan mellan bilarna. Därigenom

uppkommer en risksituation, som ytterst har sin grund i bristande anpassning

av signalgivningen. — Medicinalstyrelsen framhåller att de problem

som ett förbud att gå mot rött sken medför för personer som har nedsatt syn

eller är färgblinda bör beaktas vid den tekniska utformningen av signalanordningarna.

Hovrätten för Västra Sverige anser att den föreslagna bestämmelsen om

särskild signal för gångtrafiken är oklart utformad. Det bör i lagtexten

utsägas vad som menas med en sådan signal samt i vad mån underlåtenhet

att följa den skall medföra straffansvar. Vidare bör 33 § vägmärkeskungörelsen

ändras att avse även gångtrafik.

En klar majoritet av remissinstanser tillstyrker eller lämnar i princip

utan erinran förslaget om ovillkorlig skyldighet att använda övergångsställe

där sådant finns i närheten. I några yttranden framhålls att en sådan bestämmelse

förutsätter att övergångsställena blir tydligt markerade och att

tillräckligt antal övergångsställen inrättas. Flera remissinstanser anser att

begreppet »i närheten» är alltför vagt och svårtolkat i sammanhanget. Motororganisationernas

samarbetsdelegation hävdar att uttrycket innebär en

uppmjukning av den bestämmelse som nu gäller och föreslår att uttrycket

slopas. RA finner det möjligt att tolkningssvårigheterna minskar om regeln

utformas så, att den avser skyldighet att använda övergångsställe inom visst

avstånd, som RÅ föreslår till 50 meter. Nordisk vägtrafikkommittés svenska

ledamöter anför att vad de sagt om de gående soin trafikantgrupp även kan

åberopas i fråga om skyldigheten att använda övergångsställe, där sådant

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

finns i närheten. Olika uppfattningar kan givetvis råda om ett övergångsställe

befinner sig i närheten av den gående eller ej. Ledamöterna påpekar att

Cemtreglerna föreskriver att gående inte får korsa körbana utanför övergångsställe,

om han inte befinner sig på visst avstånd från detta, som bestäms

genom nationell lagstiftning eller praxis. Inom kommittén har man

emellertid ansett att det knappast är möjligt eller ens lämpligt att i författningstexten

bestämma ett avstånd som skulle gälla för alla tillfällen, och

den gående skulle i vart fall själv bedöma om han befinner sig inom stadgat

avstånd från övergångsstället eller ej. Kommitténs överväganden har

därför lett till samma resultat som den i promemorian föreslagna regeln.

Trafikmålskommittén anser att ett förstärkt skydd för de gående vid

övergångsställena bör kombineras med en ökad skyldighet för dem att utnyttja

dessa. Promemorians förslag i detta avseende synes emellertid kommittén

alltför obestämt och därför svårt att övervaka. Det torde bl. a. kunna

övervägas att genom särskild markering på sträckstenskanten ange,

att gående får passera körbanan endast vid övergångsställena. Kommittén

framhåller vidare att en förutsättning för att de gående skall erhålla ett

förstärkt skydd torde vara att övergångsställena begränsas till sitt antal

och dessutom tydligt markeras. Innan reformen genomförs måste därför

enligt kommittén åtgärder vidtas i dessa båda avseenden. Erfarenheter

från USA synes bl. a. visa, att ett för stort antal övergångsställen får

till följd ett ökat antal olyckor. Bilförarna har ej möjlighet att ägna tillräcklig

uppmärksamhet åt varje övergångsställe.

Fyra remissinstanser avstyrker att förseelse mot skyldigheten att använda

övergångsställe straffbeläggs oberoende av oaktsamhet.

Föreningen Sveriges polismästare åberopar som skäl härför tolkningssvårigheterna

och anser det tillräckligt att förseelse kan beivras enligt 1 eller

2 § trafikbrottslagen.

Hovrätten för Övre Norrland, Föreningen Sveriges häradshövdingar och

Föreningen Sveriges stadsdomare anser det i och för sig riktigt att de gående

skall använda övergångsställe för att passera körbana men finner att

den föreslagna straffbestämmelsen går alltför långt. Hovrätten menar att

straffbestämmelsen passar bättre i samhällen med tätt anordnade övergångsställen

än på sådana platser, där blott enstaka övergångsställen inrättats

till tjänst för gående under stunder av tätare trafik. Bestämmelsen

synes ej få leda till straff t. ex. för dem som korsar en väg, där fordonstrafiken

är tillfälligt avstängd, eller går över körbanan mitt på en lång raksträcka,

där något fordon inte finns inom synhåll. Ej heller lär man böra

hålla så hårt efter dem som går litet snett över körbanan. — Häradshövdingeföreningen

anför att det när högertrafiken införs torde bli nödvändigt

att anordna övergångsställen i en helt annan och större utsträckning än

vad som f. n. finns. Detta gäller särskilt för områden, som inte tillhör någon

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1965

av de större tätorternas centrala delar. Skyldighet att begagna övergångsställe

torde därför komma att föreligga i rätt stor omfattning och även på

platser där trafiken åtminstone vissa delar av dygnet är ringa. En kraftig

propaganda för att fotgängarna i eget intresse skall begagna övergångsställena

får antas bli insatt under tiden närmast före omläggningen till högertrafik.

De fotgängare, som har vilja att iaktta försiktighet, torde komma att

följa uppmaningarna i trafiksäkerhetspropagandan. Andra torde komma att

i stor utsträckning sätta sig över bestämmelserna, och föreningen anser det

sannolikt inte möjligt att beivra dessa överträdelser i sådan omfattning att

straffhotet blir en realitet, inte ens om man väntar med att sätta bestämmelserna

i kraft tills en förenklad handläggning av trafikbrottmålen genomförts.

Föreningen påpekar att den föreslagna kriminaliseringen skall gälla

även den som, där övergångsställe ej finns, går felaktigt på det sättet, att

han passerar snett över körbanan. Om inget fordon då varit inom synhåll,

torde trafikanten få svårt att förstå att han begått ett fel som förtjänar böter.

Om det anses att man inte helt kan underlåta att i VTF straffbelägga

förseelser mot skyldigheten att använda övergångsställe, bör kriminaliseringen

enligt föreningens mening begränsas till att gälla endast inom starkt

trafikerade områden, väsentligen de större tätorternas centrala delar. Den

geografiska utsträckningen borde då bestämmas genom lokala trafikföreskrifter.

Kriminaliseringen skulle i sådant fall komma att gälla där trafikövervakningen

kan beräknas ha den största effektiviteten. Genom en sådan

inskränkning av straffbestämmelsernas räckvidd skulle man minska faran

för den avtrubbning av känslan för rättsregler över huvud, som lätt inställer

sig om straffbelagda överträdelser alltför sällan beivras. Föreningen kan

också tänka sig att man vid kriminalisering av det föreslagna förbudet att

gå mot rött sken eller polismans stopptecken tar med även fall, då gående

korsar eller eljest beträder körbanan på kort avstånd från övergångsstället,

exempelvis om han gör det på så kort avstånd därifrån, att han kan iaktta

den röda signalen eller polismannens stopptecken. — Stadsdomarföreningen

anser att ett ytligt studium av trafiken i stora tätorter ger vid handen,

att problemet med att få de gående att använda övergångsställe visar en

viss tendens att lösa sig självt. Där fordonstrafiken på en gata blir så livlig,

att fara kan uppstå för fotgängare som korsar gatan, söker sig fotgängarna

till övergångsställena. Denna naturliga tendens bör man enligt föreningens

mening understödja, vilket kan ske bl. a. genom alt trafikövervakningens resurser

sätts in på att övervaka att fordonsförarna rättar sig efter bestämmelserna

om deras skyldigheter vid övergångsställen. Den gående bör ha en avsevärt

större känsla av trygghet när han passerar en körbana på ett övergångsställe

än när han passerar körbanan på annan plats.

1 fråga om ikraftträdandet av reglerna om förbud att gå mot rött

sken och skyldighet att använda övergångsställe anser trafikmålskommittén

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1965

och Svenska stadsförbundet att man bör avvakta övervägandena om förenklad

handläggning av trafikbrottmålen. Kommittén framhåller betydelsen

från trafiksäkerhetssynpunkt av en snabb handläggning av trafikförseelser.

Kommittén instämmer också i vad som sägs i promemorian om att institutet

ordningsföreläggande är väl lämpat för sådan handläggning.

Statens högertrafikkommission anser att stora ansträngningar bör göras

för att snabbt lösa frågan om lämpliga former för att beivra överträdelser

av reglerna, så att de kan införas i någorlunda god tid före trafikomläggningen.

Statens trafiksäkerhetsråd tillmäter den preventiva effekten av en snabb

handläggning stor betydelse och anser att institutet ordningsföreläggande

bör inordnas i påföljdssystemet.

Hovrätten för Västra Sverige, väg- och vattenbyggnadsstgrelsen, rikspolisstyrelsen,

Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter, Sveriges advokatsamfund,

LO och TCO finner det angeläget att reglerna träder i kraft

samtidigt med övriga ändringar som avser att förbättra de gåendes skydd.

Rikspolisstyrelsen anser att motivet för att inte snarast låta förbudet att

gå mot rött sken träda i kraft inte är hållbart. Enligt styrelsens bestämda

uppfattning kommer fotgängarna vid övergången till högertrafik att vara

starkt utsatta för olyckor och olyckstillbud. En möjlighet att i någon mån

råda bot på detta torde vara att redan nu införa vissa bestämda regler för

deras uppträdande i trafiken. Det måste därför, menar styrelsen, vara av

utomordentlig betydelse — i långt högre grad än beträffande vissa andra

av de framlagda förslagen — att just denna bestämmelse så snart det över

huvud är möjligt sätts i kraft. Fotgängarna måste i någorlunda god tid

vänjas vid att rött sken innebär förbud även för dem. Styrelsen har svårt

att inse att bestämmelsen, som styrelsen bedömer vara en av de viktigaste

i hela förslaget, skulle behöva vara beroende av frågan om beivrande av

överträdelser.

Vad angår reglerna om fordons plats på väg och korsande

möte är det övervägande antalet remissinstanser positivt inställda till de

skärpningar som föreslås i promemorian.

RÅ, hovrätten för Övre Norrland, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommission,

rikspolisstyrelsen, Nordisk vägtrafikkommittés svenska

ledamöter, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges

stadsdomare, Föreningen Sveriges polismästare och TCO tillstyrker helt förslaget

om förbud att med fordon överskrida s. k. spärrlinje. Hovrätten framhåller

dock att den som för fordon över sådan linje, medan den är dold av

snö eller annat, inte torde kunna straffas med mindre det visas att han ändå

kände till linjen. — Trafiksäkerhetsrådet anser bestämmelsen vara av

stort värde från trafiksäkerhetssynpunkt, då ett sådant förbud kan verka

återhållande på den nu så vanliga chanstagningen vid omkörningar. Efter
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

27

som det finns skäl anta att trafikanterna i stor utsträckning kommer

att låta vägmarkeringarna avgöra om omkörning i en given situation är

möjlig, är det enligt rådet av största vikt att sådana markeringar utförs med

tillbörlig noggrannhet.

Trafikmålskommittén uttalar att skäl kan anföras både för och emot

förslaget. Inom kommittén har meningarna varit delade, och kommittén har

inte haft möjlighet att närmare utreda om argumenten för eller emot är de

från trafiksäkerhetssynpunkt mest vägande. Eftersom för- och nackdelarna

synes väga ungefär jämt, anser kommittén att huvudsynpunkten bör vara

om förslaget leder till en ökad internationell enhetlighet. I den mån det gör

detta, vill kommittén ej motsätta sig förslaget.

Sveriges advokatsamfund finner bestämmelsen lämplig men erinrar om

vinterperioden, då linjerna ej är synliga. Den enda lösningen torde enligt

samfundet vara vägmärken för omkörningsförbud, som bör anbringas framför

särskilt farliga passager.

Motororganisationernas samarbetsdelegation ansluter sig till de motiveringar

som anförs för förslaget men understryker att de nuvarande normerna

för uppmätning av sträckningar för spärrlinjerna inte kan användas om

förbudet införs. Nya normer måste därför utarbetas, vilket föreslås ske i

samråd mellan de nordiska länderna. Delegationen framhåller vidare att

förslaget i vissa fall innebär försämrade möjligheter till omkörning, framför

allt av långsamtgående fordon såsom mopeder och traktorer. Man anser

därför att det bör övervägas, om inte det danska systemet bör införas. Enligt

vad delegationen har sig bekant, har bestämmelsen där utformats så att

den gäller för »normal trafik». Vid tillämpningen anses det därvid tillåtet

att överskrida linjen för omkörning av långsamtgående fordon om trafiksäkerheten

inte äventyras.

A''TF och LO uttalar tveksamhet mot bestämmelsen utan att direkt avstyrka

den. NTF påpekar att man i sin framställning om ändringar i VTF föreslog

att spärrlinjerna skulle få innebörden av förbud mot omkörning. NTF

ifrågasätter om man i Sverige med hänsyn till vinterförhållandena kan införa

absoluta trafikregler, som är beroende enbart av målning på körbanan.

Bestämmelsen i den utformning den fått kan emellertid vara tveksam även

från andra synpunkter. NTF vill i och för sig inte motsätta sig den med

hänsyn till att utformningen är den internationellt godtagna. Vissa för

Sverige tämligen speciella förhållanden gör emellertid att det kan ifrågasättas

om regeln bör ges denna utformning. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

nuvarande anvisningar kan man ha 200 meters sikt, när en

spärrlinje börjar. Denna vägsträcka anser NTF alldeles tillräcklig för att

köra om en traktor eller ett motorredskap, när det inte finns mötande trafik.

Bestämmelsen i den föreslagna utformningen är enligt NTF:s mening

även tveksam med hänsyn till fotgängares, cyklisters och mopedisters säkerhet.

Enligt föreliggande uppgifter understiger körbanebredden 5,5 me
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

ler på cirka 55 % av vägnätet. I den män dessa vägar är sådana att trafiklinjer

kan målas, innebär förslaget att det skulle bli straffbart att ge cyklister

och fotgängare tillräckligt stort utrymme vid vänstra vägkanten genom

att föra över ett omkörande eller, i fotgängarnas fall, ett mötande fordon

mot högra väghalvan. Förbudet att överskrida spärrlinje synes NTF komma

att innebära även att det från vissa utfarter blir omöjligt att göra vänstersvängar

och från huvudvägen göra avfart till vänster i högertrafik, om

inte avbrott görs i spärrlinjerna. NTF vidhåller att bestämmelsen bör utformas

så att spärrlinje innebär förbud mot omkörning av motorfordon och

ifrågasätter om bestämmelsen inte dessutom borde innebära skyldighet att

snarast bortforsla ett havererat fordon, om det över huvud är möjligt.

Hovrätten för Västra Sverige, väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, Svenska

stadsförbundet, RLF och Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation avstyrker

helt att spärrlinje får den föreslagna innebörden. Hovrätten anmärker

att det inte framgår av promemorian på vilka vägsträckor det anses vara

av vikt att spärrlinjer finns men att det tydligen avses att spärrlinjer skall

förekomma i ungefär samma omfattning som nu. Det synes hovrätten föga

troligt att just förekomsten av en spärrlinje skulle hindra en bilist från att

under olyckliga omständigheter vid ett plötsligt möte reflexmässigt återfalla

till vänstertrafik. Risken härför torde inte vara mycket mindre vid ett

möte på lång raksträcka med god sikt. Det måste vidare beaktas, säger hovrätten,

att rigorösa regler kan vara till hinder för en snabb och smidig

landsvägstrafik, särskilt vid omkörning av långsamtgående fordon, såsom

traktorer och liknande. Även omdömesgilla och försiktiga bilister kan f. ö.

ofta felbedöma en omkörningssträcka och oavsiktligt avsluta omkörningen i

början av en spärrlinje, och det synes hovrätten inte rimligt att i och för sig

straffbelägga en sådan manöver. — Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

stadsförbundet anför liknande betänkligheter mot förbudet. Styrelsen anför

dessutom att, om spärrlinje skulle ges innebörd av förbud, en genomgripande

översyn fordras av de principer som hittills tillämpats vid målning av

linjerna. En fullständig nyuppmätning av siktsträclcor på vägarna torde bli

erforderlig. Styrelsen ifrågasätter starkt om den tid som återstår till omläggningen

är tillräcklig för ett sådant omfattande arbete. Detta jämte andra

problem i samband med trafiklinjemålningen måste lösas inom den närmaste

framtiden. Styrelsen förutsätter att det ankommer på styrelsen att efter

samråd med bl. a. statens högertrafikkommisssion utfärda anvisningar

hur trafiklinjemålningen skall utföras i samband med trafikomläggningen.

Sju remissinstanser har uttalat sig om de alternativa förslagen beträffande

övergången till ett nytt spärrlinjesystem. Fyra av dem förordar att gällande

bestämmelser och anvisningar om trafiklinjernas betydelse upphävs

under arbetet med det nya systemet. Som skäl mot att i stället måla spärrlinjerna

för högertrafik i vit färg anförs bl. a. att dessa kan förväxlas med

de vita linjer som utmärker körbanekant. Tre remissinstanser förordar

emellertid detta alternativ. Statens högertrafikkommission anser denna lös
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

ning värdefull från trafiksäkerhetssynpunkt. Även vägtekniskt innebär det

enligt kommissionens mening avsevärda fördelar att man kan måla upp det

nya linjesystemet utan att alltför mycket forcera arbetstakten och att man

slipper avlägsna överblivna delar av det gula linjesystemet före dagen för

övergången till högertrafik. Det påpekas vidare att det inte är nödvändigt

att ändra färgerna för utmärkande av körbanekant och körbanemitt. Samma

färgsättning som för spärrlinjerna bör däremot tillämpas i fråga om fillinjer,

stopplinjer och trafikpilar. Med hänsyn till de inte oväsentliga kostnaderna

för linjemarkeringar, vilka är särskilt stora om man måste använda

gjutna linjer, anser kommissionen det önskvärt att den färgsättning som

används vid uppmålning inför trafikomläggningen även blir tillämplig under

avsevärd tid därefter.

Utan att ta ställning till alternativen anför hovrätten för Västra Sverige

att det inte torde föreligga något hinder mot att tillfälligt upphäva 36 § andra

stycket sista punkten vägmärkeskungörelsen. Nordisk vägtrafikkommittés

svenska ledamöter menar att i första hand tekniska och ekonomiska synpunkter

bör bli avgörande vid valet mellan de två alternativen. Vid övervägandena

om att måla spärrlinjerna för högertrafik i vit färg bör det emellertid

även vara av betydelse vilket färgsystem som kommer att användas i

fortsättningen. Ledamöterna upplyser att kommittén ännu inte har tagit

ställning till denna fråga men torde komma att lägga fram förslag härom

i samband med betänkandet om trafikregler.

Förslaget om en ovillkorlig s. k. högerregel tillstyrks eller lämnas i princip

utan erinran av alla remissinstanser utom fyra. Vad som sägs i promemorian

om nödvändigheten av att utlägga huvudleder föranleder emellertid

vissa erinringar.

Föreningen Sveriges stadsdomare anser det inte tillfyllest att endast gator

som används av genomgående trafik utläggs som huvudleder. Även andra

gator med hög trafik måste enligt föreningens mening utläggas som huvudleder

för att inte betydande störningar i trafiken skall uppkomma.

Svenska stadsförbundet och NTF vänder sig mot att huvudleder införs i

städerna med stopplikt för tvärgående trafik. I stället föreslås att benämningen

»genomfartsgata» införs och att trafiken på sidogatorna inte åläggs

stopplikt utan endast skyldighet att lämna företräde åt trafiken på genomfartsgatan.

Som skäl mot att införa huvudleder i städerna hänvisar stadsförbundet

till de negativa erfarenheterna under den tid huvudledssystemet

tillämpades även i städerna och framhåller att problemen i dagens trafiksituation

säkerligen skulle bli mångdubbelt större. — Enligt NTF:s mening

skulle huvudledssystemet verka starkt kapacitetsnedsättande för alla sidogator

och göra det svårt för sidogatstrafikanterna att korsa eller köra in på

huvudleden. NTF ifrågasätter dessutom om inte, åtminstone under lågtrafiktider,

stoppskyltningen och väjningsplikten för sidogatstrafikanterna

skulle medföra en ökning av körhastigheterna på huvudleden, stundom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1065

kanske över de tillåtna 50 km/tim, med ökad risk för fordonstrafiken och

framför allt för korsande gångtrafik på huvudleden som följd.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen anser att regler om skyldighet att lämna

företräde bör införas inte bara i förhållande till huvudleder utan även

i fråga om enstaka vägkorsningar. Styrelsen anser vidare att den generella

stoppskyldigheten före infart på huvudled bör upphävas eller att i vart fall

länsstyrelserna bör få möjlighet att upphäva den vid korsningar där den är

olämplig eller obehövlig. Som skäl härför åberopar styrelsen bl. a. att det

förekommer korsningar med större huvudtrafikleder som, utan att vara

motorvägar, projekteras med accelerations- eller påfartssträckor för att underlätta

trafikföringen eller förbättra möjligheterna att utföra svängningsrörelser.

Ett bibehållande av den obligatoriska stoppskyldigheten skulle

helt spoliera syftet med sådana vägkonstruktioner.

Hovrätten för Övre Norrland och Motororganisationernas samarbetsdelegation

understryker att en ovillkorlig högerregel inte får medföra, att

förare med företrädesrätt inte skulle kunna ådraga sig ansvar för vårdslöshet

i trafik vid bristande försiktighet i förhållande till trafikanter som

kommer på korsande eller anslutande väg.

Av samma skäl som beträffande frågan om förbud att överskrida spärrlinje

tar trafikmålskommittén inte definitiv ställning till förslaget men

tillstyrker det om det leder till ökad internationell enhetlighet.

Hovrätten för Västra Sverige, statens trafiksäkerhetsråd, Sveriges advokatsamfund

och Kooperativa Kvinnogillesförbundet är negativa mot förslaget,

advokatsamfundet dock endast i vad avser områden där hastighetsbegränsning

råder, dvs. huvudsakligen tättbebyggda områden. Samfundet anser

att nuvarande regler bör gälla där. Hovrätten anser det möjligt att en

ovillkorlig högerregel skulle underlätta själva övergången till högertrafik. I

övrigt har den emellertid enligt hovrättens mening avsevärda nackdelar. Den

gällande s. k. mjuka vänsterregeln har visat sig väl lämpad för moderna trafikförhållanden,

och bilisterna har lärt sig att anpassa företrädesrätten efter

trafikintensiteten på de korsande trafiklederna. Den mjuka vänsterregeln

har hållit den täta trafiken ftytande och säkerligen minskat olycksfrekvensen.

Med utgångspunkt endast från svenska trafikförhållanden vore det

enligt hovrättens mening mindre välbetänkt att införa en hård företrädesregel.

— Trafiksäkerhetsrådet framhåller att fordonsförarens uppmärksamhet

i tätorterna kan störas av varierande företeelser i trafikmiljön så att huvudledsmarkeringen

undgår honom. Denna risk förstärks, om föraren tror sig

kunna påräkna stöd av en ovillkorlig förkörsrätt i korsningen. Vidare ifrågasätts

bl. a. om det allmänna påbudet om varsamhet i 1 § trafikbrottslagen

är tillräckligt för att förmå förare att vid passage av gatukorsning rikta uppmärksamhet

även mot fordon som kommer från vänster. — Kvinnogillesförbundet

menar att en ovillkorlig högerregel visserligen kan väntas medföra

att fordonsförarna med större uppmärksamhet observerar trafiken från hö
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

ger i vägkorsningar men att den med säkerhet även kommer att medföra

mindre beaktande av trafiken från vänster. Förbundet har uppfattningen

att en regel om ovillkorlig företrädesrätt inte skulle öka säkerheten i trafiken

utan att därav tvärtom skulle följa ett osmidigare, »hårdare» körsätt.

I fråga om förslaget att bestämmelsen om förbud att överskrida spärrlinje

och den ovillkorliga högerregeln skall träda i kraft först den 3 september

1967 framförs erinringar endast av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som förordar att den ovillkorliga företrädesregeln införs den 1 oktober 1966.

Styrelsen anser att vad som sägs i promemorian om svårigheterna att lägga

ut huvudleder och märka ut dem är överdrivet. Leverans av märken och utmärkande

av de huvudleder som skulle tillkomma torde enligt styrelsens

mening inte möta oöverstigliga hinder även om föreskrifterna skulle träda

i kraft tidigare än den 3 september 1967. Kostnaderna för att flytta märkena

i samband med högertrafikens införande får betraktas som tämligen ringa i

förhållande till de totala kostnaderna för omläggningen. Styrelsen anser de

föreslagna ändringarna vara så väsentliga för en förbättrad trafiksäkerhet

och smidig trafikavveckling i vägkorsningar att de inte bör uppskjutas längre

än nödvändigt.

Vad som föreslås i promemorian i fråga om vägmärken föranleder

ingen invändning från någon av remissinstanserna. Motor organisationernas

samarbetsdelegation anser det dock angeläget att alla vägmärken, som inte

skall vara dubblerade även under högertrafik, avlägsnas eller täcks över

vid övergången.

En del remissinstanser har vissa andra förslag till ändringar

i vägtrafiklagstiftningen än som upptagits i promemorian. Bl. a. anser

några av dem att reflexanordning eller tänd lykta skall vara obligatoriskt

för den som går på väg under mörker samt att parkeringsljus inte skall

få användas på fordon i rörelse.

Departementschefen

I departementspromemorian framhålls att övergången till högertrafik

kommer att ställa stora krav på trafikanternas uppmärksamhet och att de

vid övergången och under en tid därefter bör få tillfälle att koncentrera sig

på den nya situationen utan att belastas av andra nya trafikregler än sådana

som är oundgängliga, t. ex. att vad som nu sägs om vänster efter övergången

måste avse höger, eller som kan antas i väsentlig grad motverka de speciella

riskerna vid omställningen till högertrafik. Regler av det senare slaget bör

starkt begränsas och vara enkla och väl lämpade för en slagkraftig upplysningsverksamhet.

För att inlärningen av reglerna skall kunna avslutas före

övergången, bör de träda i kraft så snart som möjligt och helst inte senare

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO år 1965

än den 1 oktober 1966. Endast sådana regler anses böra komma i fråga som

kan antas bli godtagna på nordiskt plan.

Dessa allmänna riktlinjer möter inga invändningar från remissinstanserna.

Från flera håll understryks att ändringar, som inte har direkt samband

med övergången, bör träda i kraft snarast möjligt. Trafikmålskommittén

och Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter framhåller med skärpa

att nya trafikregler inte bör antas om de inte överensstämmer med utvecklingen

mot större internationell enhetlighet på vägtrafikens område.

Jag delar uppfattningen att några mer omfattande ändringar i trafikreglerna

inte bör ske på sådan tid att trafikanterna vid övergången har så många

nyheter att tänka på att deras uppmärksamhet dras från de problem som

själva omställningen till högertrafik innebär. Det måste också beaktas att

det nordiska och internationella samarbetet på vägtrafikens område med

all sannolikhet kommer att aktualisera betydande omarbetning av trafikreglerna

inom en snar framtid. Den omarbetningen bör inte föregripas annat

än om det finns alldeles särskilda skäl till det med hänsyn, till övergången

till högertrafik. På grund härav kan det enligt min mening inte komma

i fråga att före eller vid övergången införa andra nya regler än sådana som

är en direkt följd av trafikomläggningen, eller är av särskild betydelse för

trafiksäkerheten i samband med övergången. Regler av det senare slaget

måste i så fall införas så snart det är praktiskt möjligt samt med beaktande

av att inlärningstiden blir tillräcklig och att reglerna kan beräknas

få en klart positiv effekt på trafiksäkerheten vid övergången. I den mån

sådana regler kommer att medföra ändring av körbanemarkeringar, trafiksignaler

eller vägmärken eller föranleda andra liknande åtgärder, är det

nödvändigt att de myndigheter som sysslar med sådana frågor får tillräcklig

tid att planlägga arbetet, innan reglerna träder i kraft. Jag anser det med

dessa utgångspunkter angeläget att nu ta ställning till vilka nya regler som

bör och kan genomföras före eller samtidigt med övergången. Regler som

skall införas före övergången bör enligt min mening helst inte träda i kraft

senare än den 1 januari 1967. Vidare anser även jag att strävandena mot

internationell enhetlighet måste avspeglas i de svenska trafikreglerna och

att det därför inte bör införas regler som strider mot de principer som godtagits

i CEMT.

I promemorian anförs att övergången till högertrafik torde komma att

medföra särskilda anpassningssvårigheter för de gående. Det anses därför

vara av vikt att förhållandet mellan fordonsförare och gående regleras så att

de gående får ett bättre skydd än nu, när de korsar körbana. För att uppnå

detta föreslås skärpta regler för såväl förarna som de gående.

Samspelet mellan de olika trafikantgrupperna är otvivelaktigt av största

betydelse för trafiksäkerheten. Av både förare och gående bör kunna krävas

större hänsyn och bättre förståelse för den moderna trafikens krav. Över
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

gången till högertrafik gör dessa synpunkter än mer framträdande och även

enligt min mening är det mycket angeläget att förbättra de gåendes skydd

vid korsande av körbana. Grunden för detta anser jag måste läggas genom

fasta och enkla trafikregler. Riktlinjerna bör därvid vara att de gående normalt

skall använda övergångsställe och att de skall följa trafiksignalerna,

där det finns sådana, samt att förarna skall respektera övergångsställe.

Markerade övergångsställen för gående kan förekomma i olika utformning.

Markeringen kan bestå av endast målning eller annan utmärkning på

körbanan, men övergångsmärke enligt 6 § vägmärkeskungörelsen kan också

ha uppsatts. Vidare kan ett övergångsställe vara bevakat, dvs. trafiken regleras

med trafiksignaler eller av polis. Ett övergångsställe anses f. n. i praxis

tydligt markerat om övergångsmärke är uppsatt eller det finns signalanordning

som är i funktion. Ett obevakat, tydligt markerat övergångsställe innebär

vissa skyldigheter för fordonsförarna. Hastigheten skall nedbringas

så att föraren kan stanna framför övergångsstället för att lämna gående

tillfälle att passera. Omkörning strax före eller på övergångsstället får i

princip inte ske, och man får inte heller stanna på eller inom tio meter före

övergångsstället, om inte trafikförhållandena föranleder det. Stoppförbudet

gäller även bevakade övergångsställen.

Beklagligt nog inträffar ett stort antal allvarliga olyckor genom att gående

blir påkörda på övergångsställe. En bidragande orsak till detta kan vara att

de gående inte har klart för sig att deras säkerhet i hög grad är beroende av

att övergångsstället är försett med övergångsmärke och att reglerna om

hastighetsanpassning och omkörningsförbud inte gäller övergångsställen som

är markerade endast på körbanan genom målning e. d. Jag anser att det här

föreligger ett klart behov av enklare regler.

I promemorian anses att de gåendes skydd vid obevakade övergångsställen

inte bör vara beroende av att övergångsstället markerats genom övergångsmärke.

Det föreslås därför att ordet »tydligt» utgår ur bestämmelserna i 46 §

1 mom. tredje stycket, 47 § 2 mom. och 49 § 2 mom. första stycket e) VTF.

Flertalet remissinstanser, även sådana som tillstyrker förslaget i denna del,

framhåller att alla övergångsställen bör förses med övergångsmärke. Som

skäl härför åberopas att markering på körbanan kan vara svår att se eller

helt osynlig till följd av snö, smuts, förslitning e. d. och att man därför inte

kan knyta några rättsverkningar till ett övergångsställe som är markerat

endast med målning. I ett par yttranden framhålls också att en gående som

är van att använda visst övergångsställe kanske inte tänker på att det kan

vara osynligt för fordonsförarna. Om han då förlitar sig på det skydd övergångsstället

ger honom, föreligger en stor olycksrisk.

För egen del anser jag det synnerligen angeläget att samma regler gäller

för förarna vid alla obevakade övergångsställen, oavsett om övergångsstället

markerats genom övergångsmärke eller endast genom målning e. d.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1965

Såväl förare som gående skulle då i rättsligt hänseende behöva skilja mellan

endast två typer av övergångsställen, de bevakade och de obevakade. De gåendes

säkerhet bör således inte vara beroende av det sätt på vilket markeringen

utförts och en tolkning av begreppet »tydligt» som sannolikt är okänd

för flertalet trafikanter. Jag tillstyrker därför förslaget om att ordet »tydligt»

utgår ur författningstexten på de ställen som föreslås i promemorian.

I anslutning till vad RÅ och hovrätten för Övre Norrland anför vill jag

framhålla att markeringen givetvis inte kan tillmätas rättsverkan, om föraren

saknade anledning räkna med att det fanns ett övergångsställe, t. ex.

därför att det var täckt av snö eller smuts eller av annan orsak inte kunde

iakttas med normal uppmärksamhet. Även om den rättsliga betydelsen av

ett obevakat övergångsställe knyts till markeringen på körbanan är det likväl

från trafiksäkerhetssynpunkt angeläget att sätta upp övergångsmärken

i större utsträckning än som nu sker. I detta sammanhang anser jag det

dock inte nödvändigt att ta ställning till principerna för sådan utmärkning.

Den frågan torde få övervägas i samband med behandlingen av Nordisk vägtrafikkommittés

betänkande »Vägmärken».

Med övergångsställe torde i allmänt språkbruk förstås endast övergångsställe

som är markerat på körbanan, och det är också i denna betydelse

ordet används i VTF. Som övergångsställe kan emellertid även betraktas

annan plats där gående normalt korsar körbanan. I förevarande sammanhang

anser jag det lämpligt att i VTF ange vad som skall förstås med övergångsställe

vid tillämpning av förordningen. Jag föreslår därför att begreppet

övergångsställe i 1 § VTF definieras som sådan genom målning eller på

annat sätt markerad del av körbana som är avsedd att användas av gående

för att korsa körbanan. Dessutom bör anges att övergångsställe anses bevakat

om trafiken regleras med trafiksignaler eller av polisman och att det

i annat fall anses obevakat.

Vid övergångsställe där trafiken regleras genom signaler kan det inträffa

att gående, som går ut i körbanan vid grönt sken, inte hinner över innan

signalväxling sker och den korsande fordonstrafiken kommer i gång. I promemorian

föreslås därför att bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje stycket

VTF om hastighetsanpassning skall gälla även bevakade övergångsställen.

Vidare föreslås en helt ny regel som innebär att gående skall ha företräde

framför svängande fordon, när han befinner sig på ett övergångsställe eller

skall ge sig ut på det och trafiken är öppen i hans färdriktning. Alla dessa

bestämmelser anses böra samlas i en ny 48 a §.

I likhet med majoriteten av remissinstanserna anser jag att det i och föi

sig finns behov av att förbättra de gåendes säkerhet och möjlighet att komma

fram i trafiken i de hänseenden som avses med ifrågavarande förslag.

Mot utformningen av bestämmelserna görs emellertid erinringar från några

håll. Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter gör den principiella in
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

vändningen att man i den föreslagna 48 a § måste skilja mellan bevakade och

obevakade övergångsställen. Även NTF och Föreningen Sveriges häradshövdingar

har liknande invändningar och anser att regeln om svängande fordon

inte bör gälla vid obevakade övergångsställen.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till de synpunkter som dessa tre remissinstanser

framför. Kravet på större säkerhet och framkomlighet för de

gående på övergångsställena får inte drivas så långt, att de i alla lägen skall

ha företräde framför fordonen. Det är utan tvekan riktigt att en gående bör

ha företräde på bevakade övergångsställen, i all synnerhet om förbud införs

att gå mot rött sken. När han efter att ha väntat vid rött sken blir berättigad

att gå ut på övergångsstället, bör han rimligen kunna fordra att i normal takt

få gå över körbanan utan att utsättas för fara eller bli störd av fordonstrafiken.

En förutsättning härför anser jag emellertid vara att den gående

själv följer de regler som gäller för honom. Han bör således inte kunna påfordra

företräde, om han går mot rött sken. Det kan naturligtvis ofta vara

svårt för en bilist att avgöra om en gående gett sig ut på övergångsstället i

behörig ordning, och i tveksamma fall måste bilisten därför utgå ifrån att

så skett och lämna den gående företräde.

Vid de obevakade övergångsställena anser jag det inte möjligt att ge de

gående samma företräde som vid bevakade övergångsställen. En följd skulle

annars på många håll kunna bli att fordonen under rusningstid skulle ha

stor svårighet att komma fram. Detta bör dock inte hindra en skärpning av

reglerna för förarnas uppträdande även i fråga om obevakade övergångsställen.

Jag delar därför uppfattningen att förarna bör uttryckligen åläggas

att köra så att de inte vållar fara eller olägenhet för de gående och att stanna

om det är nödvändigt för att uppfylla dessa krav.

Mina överväganden i dessa frågor gör att jag anser att en ny 48 a § med

särskild rubrik bör införas i VTF med det sakliga innehåll som Nordisk

vägtrafikkommittés svenska ledamöter föreslår. I redaktionellt hänseende

bör bestämmelserna emellertid kunna förenklas. Jag föreslår att paragrafen

utformas så, att förare åläggs hålla en med hänsyn till omständigheterna

tillräckligt låg hastighet, när fordonet nalkas övergångsställe. Vidare

bör förare vid bevakat övergångsställe lämna företräde åt gående som korsar

eller står i begrepp att korsa körbanan och därvid följer anvisning genom

trafiksignal eller av polisman. Någon särskild reglering för svängande fordon

behövs då inte. Slutligen bör förare åläggas att vid obevakat övergångsställe

stanna för att låta gående passera, om det är nödvändigt för att undvika

fara eller olägenhet för den gående.

I likhet med flera remissinstanser anser jag en omsorgsfull planläggning

av övergångsställen och signalsystem vara av stor vikt för att minska de

olägenheter som de föreslagna reglerna kan få för fordonens framkomlighet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1965

I promemorian föreslås ovillkorligt förbud att gå mot rött sken eller polismans

stopptecken. I likhet med samtliga remissinstanser tillstyrker jag

förslaget om förbud att gå mot rött sken. Jag anser däremot inte påkallat

att redan nu, såsom Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter ifrågasatt,

utforma förbudet så, att övergångsställe får passeras endast vid grönt

sken. Skulle den av ledamöterna antydda signalväxlingsföljden införas, finns

det emellertid anledning att återkomma till frågan. Jag anser det av vikt att,

som framhålls i promemorian och understryks av flera remissinstanser,

signalgivningen utformas med större hänsyn till gångtrafikanterna. De särskilda

problemen för personer med nedsatt syn och färgblinda bör därvid i

möjlig mån beaktas.

Som jag anfört i redogörelsen för gällande bestämmelser avser föreskrifterna

om, trafiksignaler i 33 § vägmärkeskungörelsen endast fordonstrafik.

Allmänna regler om särskilda trafiksignaler för gående saknas. Enligt

min mening bör förbud att gå mot rött sken införas genom att bestämmelsen

i 40 § 1 mom. VTF om skyldighet att lyda anvisning genom signal

görs tillämplig även på gående och kompletteras med föreskrifter i vägmärkeskungörelsen

om särskilda trafiksignaler för gående. Jag föreslår därför

att i 40 § 1 mom. föreskrivs att anvisning genom trafiksignal för fordonstrafiken

skall gälla även för gående, om särskild trafiksignal för gående

inte finns. De nödvändiga ändringarna i vägmärkeskungörelsen torde senare

få föreslås Kungl. Maj :t.

Enligt 40 § 2 mom. VTF skall gående lyda polismans anvisning för trafiken

och stanna när han ger stopptecken. Överträdelse straffas med dagsböter.

Jag anser att samma strafform bör tillämpas vid underlåtenhet att

följa polismans anvisning eller stopptecken som vid underlåtenhet att följa

anvisning som meddelas genom trafiksignal. I båda fallen bör strafformen

enligt min mening vara penningböter, och jag föreslår därför att 67 § 1 mom.

VTF ändras i överensstämmelse härmed.

Ett förbud att gå mot rött sken vid övergångsställe kan lätt kringgås

om överträdelse av den nuvarande skyldigheten att använda övergångsställe

fortfarande skall vara förenad med straff endast vid oaktsamhet. Den

skärpning av skyldigheten som föreslås i promemorian är därför enligt

min mening i och för sig fullt motiverad. Som hovrätten för Övre Norrland

och de två domareföreningarna anfört är det emellertid otvivelaktigt

risk för att en så långt gående skyldighet kommer att uppfattas som alltför

sträng, och överträdelser kan bli svåra att beivra. Mot bakgrund av vad

jag förut anfört om samspelet mellan fordonsförare och gående och då

en regel av den föreslagna innebörden är ett nödvändigt komplement till

ett förbud att gå mot rött sken, anser jag det likväl ofrånkomligt att införa

en ovillkorlig skyldighet att använda övergångsställe. Det är ju också

meningen att överträdelse skall bestraffas endast om övergångsställe

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1005

funnits i närheten. Flera remissinstanser har visserligen betänkligheter

mot uttrycket »i närheten», och jag kan hålla med om att det vid första

påseende kan synas svårtolkat. På något sätt hör dock anges var övergångsstället

skall finnas i förhållande till den gående och jag anser det

inte praktiskt möjligt att fastställa ett i siffror angivet avstånd. Det torde

inte heller vara möjligt att finna någon annan fullt entydig bestämning.

Jag anser därför att uttrycket »i närheten» bör användas och att det vid

tolkning av uttrycket bör beaktas att syftet med bestämmelsen är att öka

trafiksäkerheten och framkomligheten. Ett väsentligt led häri är att hindra

kringgående av förbudet att beträda övergångsställe, när trafiksignal visar

rött sken. Den som befinner sig omedelbart intill ett övergångsställe eller

så nära det att han inte behöver ta någon längre omväg bör anses befinna

sig i närheten av övergångsstället och vara skyldig att använda det, om han

skall korsa körbanan.

Den föreslagna skärpningen av straffbestämmelserna avser även skyldigheten

att gå tvärs över körbanan. Något behov av att oberoende av om

gärningen innebär vårdslöshet i trafik straffa den som går snett över körbanan

föreligger inte enligt min mening, och jag föreslår därför att någon

ändring av gällande bestämmelser inte görs i det avseendet. Däremot anser

jag viss redaktionell jämkning av regeln om skyldighet att gå tvärs över

körbanan påkallad i detta sammanhang.

De skärpta regler som jag sålunda föreslår för såväl förare som gående

anser jag vara av sådant slag, att trafikanterna bör få god tid på sig att

lära in dem före övergången till högertrafik. .lag har tidigare anfört att

sådana regler helst inte bör träda i kraft senare än den 1 januari 1967. När

det gäller förbud att gå mot rött sken och skyldighet att använda övergångsställe

anförs i promemorian att det är angeläget att förseelser kan

beivras snabbt och enkelt. Reglerna för de gående hänger så nära samman

med reglerna för förarna att det enligt min mening inte kan komma i fråga

att införa dem vid olika tidpunkter. För att denna mycket betydelsefulla

trafiksäkerhetsreform skall få avsedd verkan anser jag det emellertid av

största vikt att överträdelser kan beivras på ett effektivt sätt. Med gällande

handläggningsformer kan ett effektivt beivrande av det säkerligen stora

antal överträdelser som är att vänta, särskilt under den första tiden efter

ikraftträdandet av de nya reglerna, inte ske med nuvarande tillgång på polispersonal.

Inom justitiedepartementet pågår emellertid arl>ete med att genomföra

förenklade former för handläggningen av trafikmål. Ehuru detta

arbete bedrivs med stor skyndsamhet är det för dagen inte möjligt att ange

den tidpunkt då ett nytt system kan vara i tillämpning. Det är emellertid

inte uteslutet att förenklade handläggningsformer kan vara genomförda i

varje fall beträffande här ifrågavarande förseelser den 1 januari 1967. Under

sådana förhållanden bör man kunna låta ikraftträdandet av de nya trafikreglerna

anstå ännu en lid. Detta bör dock enligt min mening inte hindra

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1965

att man nu beslutar att bestämmelserna skall införas. Tvärtom anser jag det

angeläget att såväl tratikanterna som berörda myndigheter och organisationer

snarast får besked om de nya regler som är att vänta. Jag föreslår därför

att \ TF nu ändras i enlighet med vad jag i det föregående anfört men

alt ändringarna får träda i kraft den dag Kungl. Maj :t senare bestämmer.

1 promemorian berörs riskerna för att en förare efter övergången till

högertrafik reagerar fel vid ett möte och kör över på vägens vänstra sida.

För alt motverka detta föreslås att s. k. spärrlinje ges den innebörden att

det är förbjudet att överskrida linjen med fordon. Som framgår av min

redogörelse för remissyttrandena är meningarna delade om det lämpliga

i ett sådant förbud. Från flera håll invänds att den föreslagna regeln kan

vara till hinder för en snabb och smidig landsvägstrafik om inte undantag

medges för omkörning av långsamma fordon.

För egen del anser jag att ett förbud att överskrida spärrlinje skulle vara

av stort värde från trafiksäkerhetssynpunkt vid övergången till högertrafik.

Risker för felaktiga reaktioner kan visserligen, som hovrätten för Västra

Sverige anför, föreligga även på raksträcka där det inte finns anledning att

ha spärrlinje, men riskerna synes mer framträdande vid ett plötsligt möte på

plats där sikten är skymd. Det bör i en sådan situation kunna vara till hjälp

för föraren att spärrlinje har den föreslagna innebörden och att han således

har en ovillkorlig skyldighet att hålla väl undan från vägens mitt. Värdet av

regeln skulle enligt min mening kraftigt förringas om man tillåter någon

uppmjukning av den. Att vid skymd sikt köra om ett aldrig så långsamt

fordon kan givetvis vara synnerligen riskabelt, om man tvingas köra över

på den andra väghalvan, vilket ofta är fallet vid omkörning av t. ex. jordbruksredskap.

Den föreslagna regeln överensstämmer väl med motsvarande

bestämmelser i Cemtreglerna och torde också komma att förordas av Nordisk

vägtrafikkommitté. Med anledning av vad Motororganisationernas samarbetsdelegation

anför om det danska systemet vill jag påpeka att de danska

reglerna enligt vad jag erfarit inte medger omkörning av långsamma fordon.

Jag tillstyrker således det föreslagna förbudet och förslaget om ändring

av VTF:s straffbestämmelser så att överträdelse kan bestraffas med dagsböter.

Förbudet bör emellertid utformas så att det blir förbjudet att föra

fordon med något hjul till vänster om spärrlinjen, om det inte finns en

streckad gul linje till höger om spärrlinjen. Det bör ej heller vara tillåtet att

köra över heldragen gul linje, som markerar körfiler för trafiken i en riktning,

s. k. särskild filmarkering. Filbyte på sådan plats bör med andra ord

vara förbjudet liksom att köra i mer än en fil. Med anledning av hovrättens

för Västra Sverige påpekande att en omkörning oavsiktligt kan avslutas

i början av en spärrlinje vill jag framhålla att en sådan situation får bedömas

efter omständigheterna i det särskilda fallet. Hade föraren bort inse

att omkörningen inte skulle kunna slutföras utan att han körde över spärrlinjen,

kan han naturligtvis dömas till ansvar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1965:36 Memorial angående uppskov med behandling av utskottet tilldelat ärende. Kungl. Maj :ts proposition nr 180 med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen har s. 1 i texten