Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den 30 juni 1958 (nr 572)

1965-01-29 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:20, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den 30 juni 1958 (nr 572)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

1

Nr 20

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den

30 juni 1958 (nr 572); given Stockholms slott den 29

januari 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 77 § militära

rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472).

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i militära rättegångslagen att mål

om klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål i vissa fall kan flyttas

från underrätt, som upptagit klagan, till annan underrätt.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948

(nr 472)

Härigenom förordnas, att 77 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Klagan över------

77 §.

Om synnerliga skäl föreligga, må

domstol, som upptagit klagan, på

framställning av åklagaren förord- na, att målet skall flyttas till annan

domstol som ägt upptaga ansökan

om stämning i saken. Beslut eller

annan åtgärd av den förra domstolen

skall gälla till dess den domstol, dit

målet flyttats, förordnar annat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 15 januari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändring i militära

rättegångslagen samt anför följande.

I skrivelse den 11 mars 1963 har riksdagens militieombndsman hemställt,

att Kungl. Maj :t ville överväga frågan om införande av möjlighet

för domstol att till annan domstol flytta mål om klagan över beslut i

disciplinmål och ersättningsmål (MO:s ämbetsberättelse 1964 s. 218—232).

MO har i skrivelsen redovisat yttranden av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna,

föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare,

Sveriges landsfiskaler, Sveriges stadsfiskaler och Sveriges auditörer

samt Sveriges advokatsamfund.

Över MO:s hemställan har efter remiss yttranden avgivits av riksåklagaren,

Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland och domstolskommittén.

Riksåklagaren har vid sitt yttrande fogat yttranden av statsåklagarna i

Stockholm, Göteborg och Malmö, stadsfiskalerna i Linköping, Karlskrona,

Kristianstad och Skövde samt landsfiskalen i Bodens distrikt.

Jag anhåller nu att få upptaga den av MO behandlade frågan.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om militära mål är samlade i militära rättegångslagen

den 30 juni 1948 (nr 472).

Målen är i lagen uppdelade i två huvudgrupper, nämligen militära brottmål

och militära tvistemål. Såsom militära brottmål anses mål, som angår

vissa i lagen angivna brott av krigsman eller av någon som ej är krigsman

men innehar tjänst vid krigsmakten (3 och 4 §§). Till militära tvistemål

hänföres mål, som enbart rör enskilt anspråk på grund av vissa brott,

eller mål om ersättning i annat fall för förlust av eller skada på viss egendom

inom krigsmakten (5 §).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majrts proposition nr 20 år 1965

Militära mål skall som regel handläggas vid allmän domstol. I vissa fall

kan de emellertid handläggas av militär chef som disciplinmål eller ersättningsmål.

Under krig, beredskapstillstånd eller beredskapsövning gäller

särskilda bestämmelser. (1 §.)

I regel skall den allmänna underrätten i den ordinarie förläggningsorten

för avdelning vid krigsmakten vara domstol för avdelningen. Kungl. Maj :t

kan dock förordna att annan allmän underrätt skall vara domstol för

viss avdelning, om ett ändamålsenligt ordnande av rättsskipningen kräver

det. (70 §.) Sådana förordnanden har meddelats genom kungörelsen den

25 september 1959 (nr 454) med vissa särskilda bestämmelser om laga

domstol i militära mål m. m. (senast ändrad 1964: 763).

Åtal för brott, som förövats under tjänstgöring vid krigsmakten, skall

upptagas av domstolen för den avdelning till vilken den misstänkte bör

eller där han tjänstgjorde vid tiden för brottet (71 § första stycket). Om

den misstänkte tjänstgör vid annan avdelning när åtal skall väckas, kan

även domstolen för denna avdelning upptaga åtalet, om rätten finner det

lämpligt med hänsyn till utredningen, kostnader och andra omständigheter

(71 § andra stycket). Tjänstgjorde den misstänkte ej vid krigsmakten

när brottet begicks, skall åtalet upptagas av den underrätt som Kungl.

Maj :t föreskriver för olika fall eller, om sådan föreskrift ej meddelats, avdomstolen

för den avdelning till vilken den misstänkte hör eller av den

underrätt som är belägen närmast gärningsorten och är domstol för avdelning

vid krigsmakten (71 § tredje stycket).

Åtal i militärt brottmål kan också upptagas av rätten i den ort där brottet

forövades, den rätt där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet

eller rätten i den ort där den misstänkte mera varaktigt uppehåller

sig. Som förutsättning härför gäller att rätten finner synnerliga skäl föreligga

med hänsyn till utredningen, kostnader och andra omständigheter

(73 g.)

For militära tvistemål äger forumreglerna för åtal i militära brottmål

motsvarande tillämpning (76 §).

Brottmål som handlägges av militär chef benämnes disciplinmål (7 g).

I sådant mål kan dömas till disciplinstraff, bestående av arrest i högst femton

dagar eller disciplinbot (8 §). Egendom som tagits i beslag i målet kan

förklaras förverkad, om värdet av egendomen ej överstiger 200 kronor

(11 §).

Militär chef som har bestraffningsrätt kan också ålägga befattningshavare

vid krigsmakten att ersätta kronan för egendom som gått förlorad eller

blivit skadad, om värdet av förlusten eller skadan ej överstiger 500 kronor

(58 och 59 §§). Prövas ansvarsfrågan i disciplinmål, kan ersättningsskyldighet

åläggas i samma mål. I annat fall handlägges ersättningsfrågan som

ett militärt tvistemål, vilket benämnes ersättningsmål (60 §).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1965

Den som ålagts disciplinstraff eller ersättningsskyldighet i disciplin- eller

ersättningsmål äger fullfölja talan mot beslutet. Detsamma gäller den

för vilken egendom förklarats förverkad i disciplinmål. (43 § forsta stycket

och 64 § första stycket.) Klagan över beslutet upptages av domstolen

för den avdelning vid vilken disciplin- eller ersättningsmålet avgjorts

(77 §). Är fråga om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott

av den som bestrider tjänst såsom regementschef eller darmed likställd

eller högre tjänst eller av annan ämbets- eller tjänsteman, mot vilken atal

för ämbetsbrott skall väckas i hovrätt, upptages klagan direkt i hovratt

(78 §). Den som vill klaga skall ingiva fullföljdsinlaga till den som meddelat

beslutet (43 § andra stycket). Inlagan och Övriga handlingar i malet

sändes som regel till åklagaren, som har att komplettera utredningen i erforderliga

delar och därefter sända samtliga handlingar till domstolen (47—

49 §§).

Mot beslut i disciplinmål äger åklagare fullfölja talan i ansvarsfrågan

genom ansökan om stämning till samma domstol som är fullföljdsinstans

för enskild part enligt vad som sagts förut. Åklagaren kan på samma satt

fullfölja talan i fråga om förverkande av egendom. (52 §.) överklagas beslut

i ersättningsmål, föres kronans talan av åklagare (64 § andra stycket).

Laga domstol i allmänna brottmål är rätten i den ort, dar brottet forövades.

Åtal för brott kan också upptagas av den rätt dar den misstankte

skall svara i tvistemål i allmänhet eller rätten i den ort där den misstankte

mera varaktigt uppehåller sig, om rätten finner det lämpligt med hansyn

till utredningen, kostnader och andra omständigheter. Bestämmelserna

härom finnes i 19 kap. 1 § rättegångsbalken.

Enligt 19 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken äger domstol, som

upptagit allmänt åtal, förordna att målet skall flyttas till annan behörig

domstol, om synnerliga skäl föreligger. En förutsättning for sadant förordnande

är att åklagaren begärt överflyttningen. Beslut eller annan åtgärd

av domstolen gäller till dess den domstol, dit målet flyttats, förordnar annat.

Dessa bestämmelser i rättegångsbalken är tillämpliga även i de militära

brottmål vari underrätt utgör första instans (6 § militära rättegångslagen).

De gäller däremot ej i mål om klagan över beslut i disciplinmål ellei

i militära tvistemål.

Militieombudsmannens skrivelse

Vid MO:s inspektion av handläggningen av militära mål vid en undeirätt

gjorde en domare vid underrätten MO uppmärksam på att mål om

klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål icke lagligen kan flyttas

till annan domstol. Domaren uttalade samtidigt att detta innebar eu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

påtaglig olägenhet. På hemställan av MO sammanfattade domaren därefter

sina synpunkter i en skrift till MO. Denna skrift utmynnade i förslag om

sådan ändring i militära rättegångslagen att dessa mål på framställning avåklagaren

kan flyttas från den underrätt som är behörig att upptaga klagan

till annan allmän underrätt som skulle ha kunnat upptaga omedelbart väckt

talan i saken.

I samtliga av MO infordrade yttranden över skriften till MO tillstyrktes

att mål om klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål bör kunna

flyttas till annan domstol. Föreningen Sveriges stadsfiskaler anser att sådant

mål icke bor kunna flyttas till annan domstol än den som är domstol

for avdelning vid krigsmakten. Föreningen betonar därvid behovet av erfarenhet

av handläggningen av militära mål. Föreningen Sveriges häradshövdingar

framhåller att frågan, huruvida handläggningen av klagomål i

ett disciplin- eller ersättningsmål bör flyttas, torde få bedömas bl. a. med

hansyn till om vittnesförhör påfordras med personer på förläggningsorten

eller om annan muntlig utredning än förhör med parterna icke avses skola

förebringas vid rätten. Beslut om överflyttning synes böra meddelas först

sedan åklagaren avslutat sin utredning. Snabbheten och smidigheten i förfarandet^

skulle bast främjas av att åklagaren ålägges att taga ställning till

forumfrågan i samband med utredningen. Föreningen Sveriges stadsdomare

finner att överflyttning bör ske med stor återhållsamhet, eftersom det är

av betydelse att eu enhetlig praxis bibehålies i bedömningen inom bestraffningsområdet.

Forslaget att det skall ankomma på åklagare att göra framställning om

målets överflyttande godtages i flertalet yttranden. Eu annan ståndpunkt

intages endast av överbefälhavaren, som anser att det bör ankomma på domstolen

att besluta om överflyttning av mål efter omständigheterna utan

formell framställning av part.

MO erinrar i sin skrivelse om att processlagberedningen i motiven till 19

kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken uttalade att det någon gång kan

befinnas lämpligare med hänsyn till utredningen och andra omständigheter

att mål om allmänt åtal behandlas av annan domstol än den som upptagit

åtalet. Det kan t. ex. visa sig att även annan än den först tilltalade

tagit del i brottet eller att den tilltalade begått brott även i annan ort. För

sådana fall konstaterade beredningen att rätten har ansetts böra kunna

förordna att målet skall flyttas till annan behörig domstol. (SOU 1938:44

s. 251.) MO erinrar i anslutning härtill om att den grundläggande forumregeln

i 19 kap. 1 § rättegångsbalken har kompletterats så att åtal numera

kan anhängiggöras, förutom vid rätten i den ort där brottet förövades, även

vid den rätt där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet eller

rätten i den ort där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig. I praxis

förekommer nu därför överflyttning av mål även i andra fall än sådana

som närmast avsetts enligt processlagberedningens exemplifiering (jfr

Gärde in. fl.: Nya rättegångsbalken s. 230).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år W65 7

Möjligheten att flytta militärinålen torde främst utnyttjas, framhåller

MO, när åtal mot eu värnpliktig icke hinner slutbehandlas innan han hemförlovas.

I regel är den värnpliktige ej bosatt i orten för militärtjänstgöringen.

Särskilt om den värnpliktige kommer att uppehålla sig på långt avstånd

därifrån efter hemförlovningen, skulle han onödigtvis åsamkas ansenliga

kostnader och andra olägenheter, om målet måste bli kvar vid domstolen

i den militära förläggningsorten. Visserligen får vissa brottmål avgöras

utan hinder av att den tilltalade kommit tillstädes endast genom ombud

eller uteblivit. En förutsättning härför är att saken kan utredas nöjaktigt.

I militära mål är emellertid utredningen förhållandevis ofta beroende

av den tilltalades egna uppgifter. Även om målet kan avgöras i den

tilltalades frånvaro, har han otvivelaktigt ett berättigat intresse av att sjäh

få framföra sin svn på saken. Det är icke tillfredsställande att svårigheter

möter som ytterst orsakas av eu tvångsvis ålagd tjänstgöring. Med hänsyn

till att de militära målen behandlas med förtursrätt inträffar det väl ej

alltför ofta att ett mål är oavgjort, när hemförlovning sker. Den militära

disciplinens krav på skyndsam handläggning kan emellertid medföra att

åtal måste anställas även när endast kort tid av tjänstgöringen återstår. Det

händer då lätt att domstolen ej hinner hålla förhandling fore hemforlovningen.

Andra vanliga fall av överflyttning av militära mål sammanhänger

med att en värnpliktig kan bli omplacerad till annat förband under pågående

tjänstgöring. Från flottans fartyg avpolletteras exempelvis värnpliktiga

då och då på grund av bristande anpassning till tjänsten ombord och

tilldelas tjänstgöring i land i stället. Om de förseelser, som måhända är

uttryck för den bristande anpassningen, åtalats vid t. ex. rådhusrätten i

Karlskrona och den nya tjänstgöringen förlägges till Stockholm eller Göteborg,

medför en handläggning av målet i Karlskrona givetvis olagenheter i

skilda hänseenden. Bland annat måste en inställelse vid domstolen leda till

avbrott i tjänstgöringen under väsentligt längre tid än som åtgår för själva

domstolsförhandlingen.

Av det som nu anförts framgår, enligt vad MO tramhåller, att överflyttningsinstitutet

är av stor betydelse i de militära målen, överflyttning kan

emellertid endast ske mellan domstolar som är behöriga i och för sig och

endast brottmål kan flyttas. Möjlighet att använda institutet saknas därför

i vissa slag av mål.

För klagan över beslut i disciplinmål finns endast en behörig domstol.

Med hänsyn till instansordningen finner MO det ej kunna komma i fråga

att ändra detta förhållande. Däremot behöver det enligt MO:s mening icke

möta avgörande betänkligheter att låta domstol, som rätteligen upptagit

målet, förordna om överflyttning till annan domstol. Den militära chet

som har bestraffningsrätt intager ej i alla hänseenden samma ställning

som en domstol i första instans. Dessutom kan påpekas att åklagare, som

vill klaga över beslut i disciplinmål, skall göra det genom ansökan om

stämning. Uppenbarligen föreligger emellertid ej något behov av over
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

flyttningsmöjlighet, när klagan över beslut i disciplinmål upptagits omedelbart

av hovrätt. Beträffande Övriga mål, vari sådan klagan föres, anser

MO att vad han framhållit om betydelsen av överflyttningsinstitutet i de

militära målen gäller i full utsträckning. Antalet mål om klagan över beslut

i disciplinmål torde utgöra endast en ringa del av samtliga militära brottmål

vid domstolarna; i rättsstatistiken för år 1960 redovisas 2 481 slutligt

avgjorda militära brottmål vid underrätterna, därav 262 fullföljda disciplinmål.

Det övervägande flertalet förseelser av krigsmän bestraffas dock

i disciplinmål och MO finner det ej uteslutet att ändrade proportioner kan

inträda, åtminstone tillfälligtvis. Även enstaka fall av olägenheter bör naturligtvis

i möjligaste mån undvikas.

MO erinrar härefter om att talan mot beslut i ersättningsmål som regel

upptages av samma domstol som har att pröva talan mot beslut i disciplinmål.

Även i övrigt gäller vad som föreskrives om klagan över beslut i disciplinmål.

Mål om klagan i ersättningsmål är visserligen afl hänföra till

tvistemålens kategori. Detta innebär dock icke att målen till sin karaktär

väsentligt skiljer sig från mål om klagan i disciplinmål. Ersättningsmål

kan endast avse fråga om förlust av eller skada på egendom som tillhör

eller nyttjas av krigsmakten. Den ersättningsgrundande handlingen utgöres

i allmänhet av underlåtenhet att iakttaga normal aktsamhet. Ofta medföi

handlingen därför även straffansvar och ersättningsskyldigheten kan

da provas tillsammans med ansvarsfrågan i disciplinmål. Med hänsyn härtill

anser MO en vidgad möjlighet att förordna om överflyttning till annan

domstol aven böra gälla mål om klagan över beslut i ersättningsmål. Att

mål om sådan klagan torde vara betydligt fåtaligare än mål, som avser klagan

i disciplinmål, bör inte hindra en sådan lösning enligt MO:s uppfattning.

Övriga militära tvistemål, d. v. s. de som ej är ersättningsmål eller avser

klagan över beslut i sådant mål, är i princip likartade med ersättningsmålen

med avseende på processföremålet enligt vad MO framhåller. För dem

gäller också motsvarande forumregler som för militära brottmål. I övrigt

följer emellertid rättegången i dessa tvistemål, vilka anhängiggöres av enskild

person eller kronan genom central förvaltningsmyndighet, vad som

är föreskrivet för tvistemål i allmänhet. På grund härav finner MO ej tillräckliga

skal föreligga att ägna vidare uppmärksamhet åt överflyttningsfrågan

för dessa militära tvistemål i detta sammanhang.

Den bestämmelse som fordras för att möjliggöra överflyttning av mål

om klagan over beslut i disciplin- eller ersättningsmål anser MO lämpligen

bora utformas i nära anslutning till gällande stadgande i 19 kap 7 §

andra stycket rättegångsbalken. MO föreslår att den nya bestämmelsen inores

i ett nytt andra stycke i 77 § militära rättegångslagen. Enligt den

av MO föreslagna bestämmelsen må domstol, som upptagit klagan, för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

ordna att målet skall flyttas till annan domstol, som kunnat upptaga omedelbart

väckt talan i saken. Sådant förordnande föreslås kunna meddelas

på framställning av åklagaren, om synnerliga skäl föreligger. Beslut eller

annan åtgärd av domstolen skall gälla till dess den domstol, dit målet flyttats,

förordnar annat.

Genom en sådan bestämmelse, anför MO vidare, kommer målen att

kunna flyttas även till domstol som icke regelmässigt har att handlägga

militära mål. Fornmregeln i 73 § militära rättegångslagen blir därvid indirekt

tillämplig och som förutsättning för måls upptagande kommer att

gälla att rätten finner synnerliga skäl föreligga med hänsyn till utredningen,

kostnader och andra omständigheter (jfr MO:s ämbetsberättelse 1964

s. 87). Prövningen om denna förutsättning är för handen torde ankomma

på den domstol som förordnar om överflyttningen av mål. Samma förhållande

föreligger redan för närvarande, när domstol meddelar förordnande

om överflyttning enligt 19 kap. 7 § rättegångsbalken (SOU 1938: 44 s. 251).

Någon olägenhet därav synes ej ha uppkommit i praxis.

Yttranden över militieombudsmannens skrivelse

MO:s förslag att mål om klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål

skall kunna flyttas till annan domstol och att initiativrätten skall ankomma

på åklagaren har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

remissyttranden. Svea hovrätt framhåller vikten av att de militära målen

behandlas skyndsamt så att överflyttningsinstitutet kommer till användning

i minsta möjliga utsträckning. Statsåklagaren i Stockholm uttalar att

det får anses ligga i sakens natur att åklagaren, innan överflyttning begäres,

tager kontakt med militär chef och gör sig underrättad om den tilltalade

beräknas tjänstgöra på annan ort så länge att det finnes anledning att

flytta målet. Statsåklagaren i Malmö finner det naturligt att åklagaren undersöker,

om målet bör flyttas, i samband med den utredning han skall

företaga med anledning av klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål.

I sin förklaring över fullföljdsinlagan bör åklagaren kunna göra framställning

att målet flyttas till annan domstol.

Förslaget att målet skall kunna flyttas även till domstol, som icke regelmässigt

handlägger militära mål, har mött gensaga endast från stadsfiskalerna

i Kristianstad och Skövde. De har därvid anslutit sig till den ståndpunkt

som Föreningen Sveriges stadsfiskaler intagit i dess yttrande till

MO. I detta sammanhang säger sig statsåklagaren i Stockholm kunna förvänta

att överflyttning till annan domstol icke begäres, när det finnes anledning

att kräva erfarenhet om militära förhållanden hos domstol eller

åklagare. Statsåklagaren i Malmö anser att man bör vara återhållsam med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1905

att flytta mål till domstolar med ringa erfarenhet av sådana mål. Detta bör

kunna beaktas vid bedömningen om synnerliga skäl föreligger för ett överflyttande.

Statsåklagaren i Göteborg betonar att det är särskilt angeläget

med samråd mellan åklagarna, innan överflyttning begäres, när den åklagare

som skall övertaga målet ej regelmässigt handlägger militära mål. För

sådana fall ifrågasätter stadsfiskalen i Karlskrona, om icke åklagare som

överlämnar målet bör uttala sin mening i påföljdsfrågan.

Departementschefen

Militära mål handlägges som regel av allmän domstol. I åtskilliga fall

kan militär chef i stället döma till vissa disciplinstraff. I brottmål som

handlägges av militär chef, disciplinmål, kan även fråga om förverkande

av egendom prövas. Militär chef kan därjämte i begränsad utsträckning

ålägga befattningshavare vid krigsmakten att ersätta kronan för förlust av

eller skada på egendom. Ersättningsskyldighet kan åläggas i disciplinmål.

Om ersättningsfråga ej prövas i sådant mål, kan den handläggas av den

militäre chefen i ersättningsmål.

För varje avdelning vid krigsmakten finnes en domstol. Som regel är det

den allmänna underrätten i avdelningens ordinarie förläggningsort.

Militära mål anhängiggöres i allmänhet vid domstol på samma sätt som

allmänna mål. Militärt brottmål anhängiggöres således genom att åklagaren

väcker åtal. Sådant åtal skall enligt huvudregeln upptagas av domstolen

för den avdelning vid krigsmakten till vilken den misstänkte hör eller

där han tjänstgjorde vid tiden för brottet. Tjänstgör den misstänkte vid

annan avdelning när åtal skall väckas, kan även domstolen för denna avdelning

upptaga åtalet, om rätten finner det lämpligt med hänsyn till utredningen,

kostnader och andra omständigheter. Åtalet får också upptagas

av rätten i den ort där brottet förövats eller av den rätt där den misstänkte

skall svara i tvistemål i allmänhet eller av rätten i den ort där han mera

varaktigt uppehåller sig. Förutsättningen härför är att rätten finner synnerliga

skäl föreligga med hänsyn till utredningen, kostnader och andra

omständigheter. Vad som sagts om rätten där den misstänkte skall svara

i tvistemål i allmänhet innebär att domstolen i mantalsskrivningsorten

blir behörig att handlägga målet. Har åtal väckts vid en domstol, kan målet

flyttas till annan behörig domstol på framställning av åklagaren.

Militära tvistemål anhängiggöres som regel genom ansökan om stämning

till domstolen. I fråga om var talan skall väckas äger reglerna om åtal i militära

mål motsvarande tillämpning. Anhängiggjort mål kan ej flyttas

till annan domstol.

Mot beslut i disciplin- eller ersättningsmål föres talan hos domstolen för

den avdelning vid vilken målet avgjorts. Angår beslutet ämbetsbrott, föres

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Knngl. Maj. ts proposition nr 20 år 1965

talan i vissa fall hos hovrätt, Talan får föras av den som ålagts disciplinstraff

eller ersättningsskyldighet eller av den för vilken egendom förklarats

förverkad. Klaganden har att upprätta en fullföljdsinlaga, som efter

utredning av åklagaren ingives till domstolen. I fråga om ansvar eller förverkande

äger även åklagare föra talan. Han skall göra det genom ansökan

om stämning.

För klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål finnes endast en

behörig domstol i varje särskilt fall i enlighet med vad som nu sagts. Mål,

som fullföljts hos domstolen, kan ej flyttas till annan domstol enligt gällande

bestämmelser. MO:s förslag till lagändring innebär bl. a. att möjlighet

skall öppnas för domstolen att förordna om överflyttning av målet till

annan domstol som kunnat upptaga omedelbart väckt talan i saken.

I fråga om åtal i militärt brottmål är syftet med alternativt behöriga

domstolar och med möjligheten att flytta mål främst att underlätta för den

misstänkte att inställa sig personligen inför rätten. Hans närvaro är ofta

nödvändig för att rättegången skall kunna genomföras. Detta gäller särskilt

de fall då förhör med honom utgör den enda utredning som står till buds,

vilket ej är ovanligt i mål av detta slag. Det har visat sig vara av särskild

praktisk betydelse att kunna flytta mål till annan domstol i samband med

att den misstänktes tjänstgöring förlägges till annat förband eller att han

hemförlovas. Långa och tidsödande resor, som skulle bli kostsamma för den

misstänkte, kan undvikas.

Mål om klagan över beslut i disciplinmål skiljer sig till sin karaktär

icke nämnvärt från militära brottmål som angår åtal. Med hänsyn till de

enskilda klagandenas intressen och till processekonomiska synpunkter över

huvud synes det motiverat att också mjuka upp reglerna om domstol i mål

om klagan i disciplinmål. Detsamma gäller mål om klagan i ersättningsmål.

Såsom MO uttalat torde gällande ordning om fullföljd av talan ej

böra ändras. Har talan fullföljts hos behörig allmän underrätt, bör domstolen

emellertid kunna förordna att målet flyttas till annan domstol. Jag

biträder alltså i denna fråga MO:s uppfattning, vilken vunnit allmän anslutning

under remissbehandlingen.

I överensstämmelse med vad som gäller för militära brottmål som anhängiggjorts

genom åtal torde fullföljda disciplin- eller ersättningsmål böra

flyttas endast om synnerliga skäl föreligger. Vid rättens prövning kan

beaktas bl. a. om domstol, till vilken överflyttning aktualiseras, regelmässigt

handlägger militära mål. Om omständigheterna talar mot att målet

flyttas till domstol där militära mål sällan förekommer, kan alltså flyttning

underlåtas. Detta torde dock förekomma endast i undantagsfall och någon

anledning att, som förordats i vissa remissyttranden, begränsa möjligheterna

att flytta mål till att avse domstol, som är domstol för avdelning vid

krigsmakten, föreligger därför ej enligt min uppfattning. Lagbestämmelsen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1965

i ämnet bör utformas så, att det blir möjligt att flytta mål till annan domstol

som ägt upptaga ansökan om stämning i saken. Bestämmelsen kommer

härigenom att avse domstol som är behörig att handlägga åtal eller

omedelbart väckt talan om ersättningsanspråk.

Det är naturligt att, som MO föreslagit, initiativrätten till överflyttning av

mål om klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål tillkommer åklagaren

på samma sätt som gäller för militära brottmål som avser åtal. I

allmänhet torde frågan om överflyttning kunna väckas samtidigt som

åklagaren avgiver förklaring till rätten över fullföljdsinlagan, En överflyttning

förutsätter kontakt med den militära myndigheten. Givet är också

att erforderligt samråd och utbyte av synpunkter skall äga rum mellan berörda

åklagare, innan framställning göres om överflyttning.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag att ett andra stycke av

det sakliga innehåll MO föreslagit upptages i 77 § militära rättegångslagen.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1965.

I enlighet härmed har inom justitiedepartementet utarbetats förslag till

lag om ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948

(nr 472), vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende såsom

bilaga’.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte

för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t

Konungen.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har uteslutits här.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 20 år 1065

13

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 januari

1965.

Nä x-vara n de:

justitierådet Hagbergh,

regeringsrådet Wilkens,

justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 21 januari 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i statsrådet den 15 januari 1965, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 77 § militära

rättcgångslagen den 30 juni 1948 (nr 472).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

assessorn Ulf Ankarloo.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1905

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 29 januari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 22 januari

1965 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 15 januari 1965 remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den

30 juni 1948 (nr 472).

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden,

att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650057

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:75 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 77 § militära rättegång slagen den SO juni 19Jf8 a1 i texten
  2. 1LU 1965:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948 s. 1 i texten