Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa kreditgarantier åt svensk varvsindustri, m. m

1965-02-26 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:46, Med förslag till vissa kreditgarantier åt svensk varvsindustri, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr A6 år 1965

1

Nr 46

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa

kreditgarantier åt svensk varvsindustri, m. m.; given

Stockholms slott den 26 februari 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag dels om fortsatt finansieringshjälp åt

svensk varvsindustri, dels om visst kapitaltillskott till Uddevallavarvet aktiebolag.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26

februari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Etter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt finansieringshjälp

åt svensk varvsindustri, m. m., samt anför.

I prop. 1963: 28 lämnade jag en redogörelse för den dåvarande situationen

inom varvsindustrin. Av redogörelsen framgick att beställningar som varven

vid den tidpunkten kunde erhålla regelmässigt inte gav täckning för varvens

kostnader. Därtill kom att beställarna krävde allt större och längre krediter

och att konkurrensen beträffande kreditgivningen ökade. Sålunda var krediter

av 80 % över åtta år inte längre ovanliga och kravet på krediter tenderade

att stiga ytterligare. I flera länder hade man vidtagit åtgärder i syfte att

stödja den egna varvsindustrin. Den internationella konkurrensen hade

skärpts genom de subventioner som lämnades varvsföretag inom vissa länder.

Då de kontrakt som tecknades i regel var direkt förlustbringande för varven

bedömde dessa ofta möjligheten att erhålla exportkreditgarantier såsom

alltför kostsam. Jag konstaterade vidare att beställningarna inom varvsindustrin

och de krediter som där måste lämnas avsåg belopp, som var av en

helt annan storleksordning än inom andra exportföretag och att konkurrensen

om betalningsvillkoren var betydligt hårdare inom varvsindustrin än

inom någon annan industri. Med hänsyn till dessa omständigheter och till

att den svenska varvsindustrin hörde till de mest effektiva i världen och

hade ett gott anseende världen över ansåg jag mig böra förorda att speciella

åtgärder vidtogs för att underlätta de svenska varvens möjligheter att lämna

krediter. Däremot borde, framhöll jag, några direkta subventioner inte lämnas

varvsindustrin.

Enligt riksdagens beslut (SU 40, rskr 100) gavs de svenska varven finansieringshjälp

i form av statliga kreditgarantier på 400 milj. kr. Därutöver

beviljades vissa kreditgarantier på sammanlagt 150 milj. kr. för finansie
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1965

ringen av verksamheten vid Uddevallavarvet aktiebolag. Till de speciella förhållandena

vid sistnämnda varv skall jag återkomma i det följande.

Kreditgarantierna till varvsindustrin begränsades till att avse bidrag ti 1

finansiering dels av varvens per den 31 december 1962 utelöpande nybyggnadskrediter,

dels av krediter hänförliga till varvens vid nämnda tidpunkt

inneliggande orderstock. Kreditgarantierna har en löptid av högst tio år i

varje enskilt fall. Det står varven fritt att välja kreditinstitut for belåningen

för att erhålla förmånligaste räntevillkor. Garantierna fördelades av Kungl.

Maj :t efter förslag av Sveriges varvsindustriförening. Vissa föreskrifter beträffande

säkerheter in. m. bar lämnats av Kungl. Maj :t i brev till riksoäldskontoret

(SFS 1963: 56). Säkerheten skall normalt utgöras av inteckning

i fartyget inom ramen för det avtalade priset. Garantierna har hittills

utnyttjats med ca 200 milj. kr. I inte oväsentlig utsträckning har garantierna

utnyttjats för lån i utlandet.

Den redogörelse för läget inom varvsindustrin som jag lämnade år 1963

gäller i allt väsentligt även för dagens situation. Lågkonjunkturen för sjöfarten

får allt större inverkan på varvsindustrin. Man kan inte i dag forutsäga

när efterfrågan på nybyggt tonnage kommer att motsvara varvens produktionskapacitet.

Därtill kommer att varvsindustrin i världen utbyggs i

snabb takt. Visserligen har de svenska varven kunnat inte bara bibehålla

utan även t. o. m. något öka sin andel av världsproduktionen men de kontrakt

som tecknats har ofta skett till priser, som ligger under lönsamhetsgränsen,

och i förening med mycket betungande kreditåtaganden. Alltjam

stödjer olika länder den egna varvsindustrin och tendenserna pekar snarast

på ökade subventioner. Den finansieringshjälp som lämnats den svenska

varvsindustrin måste därför fortsätta om denna industri skall kunna havda

sig i den internationella konkurrensen.

Jag anser mig således med hänsyn till den svenska varvsindustrins betydelse

från sysselsättnings- och exportsynpunkt böra förorda att den finansieringshjälp

i form av statliga kreditgarantier till varvsindustrin som beslöts

år 1963 utökas med 500 milj. kr.

För att öka varvens möjligheter att använda garantierna tor upplåning

på den svenska kapitalmarknaden bör de nya garantierna ges en löptid av

högst 15 år. Detta får emellertid inte medföra att löptiden for de krediter

som finansieras genom garantierna blir längre än hittills.

De nya garantierna bör avse dels varvens per den 31 december 1964 utelöpande

nybyggnadskrediter samt krediter hänförliga till varvens vid samma

tidpunkt inneliggande orderstock, dels krediter hanforliga till under

åren 1965_1966 tecknade nybyggnadskontrakt avseende för vart och ett av

åren högst det antal bruttoregisterton som motsvarar medeltalet av produktionen

hos respektive varv under åren 1962—1964. Beträffande sistnämnda

krediter bör vidare gälla att kredittid och kreditbelopp mte får

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1965

överstiga vad som under åren 1962—1964 varit normalt beträffande varvens

nybyggnadskontrahering.

De generella garantier på sammanlagt 400 milj. kr. som beslöts år 1963

bor — i den mån de ännu inte tagits i anspråk — få utnyttjas under samma

betingelser som de nya garantierna. Löptiden bör även för dessa garantier

sättas till 15 år.

Förlustriskerna för staten på grund av kreditgarantierna torde i regel vara

obetydliga. För att förlustrisk skall uppkomma för staten måste säkerheten

bil värdelös, det berörda rederiet bli oförmöget att fullgöra sina förpliktelser

samt slutligen varvet bli oförmöget att fullgöra sina förpliktelser. I

törsta hand är det varvsföretaget som tar alla risker, som kan vara förknippade

med lämnade krediter.

Kungl. Maj :t bör äga utfärda erforderliga föreskrifter beträffande kreditgarantierna.

Fördelningen av garantierna bör ske i samråd med Sveriges

varvsindustriförening.

Jag vill understryka att vad jag nu föreslagit givetvis inte innebär någon

minskning av statsmakternas strävanden att genom internationella överenskommelser

begränsa kreditkonkurrensen på fartygsproduktionens omJåde-

Skulle en sådan överenskommelse komma till stånd och bli effektivt

verkande kommer självfallet tillämpningen av de föreslagna garantimöjligbeterna

att anpassas därefter.

Såsom jag framhöll år 1963 bör det inte heller nu ifrågakomma att lämna

varven några direkta subventioner. Det kan under en övergångstid vara

försvarbart både från företags- och samhällsekonomisk synpunkt att uppratthalla

produktion som ligger under lönsamhetsgränsen. Skulle rådande

varvskonjunktur bli bestående på längre sikt torde det bli ofrånkomligt för

'' arven att i ökad utsträckning inrikta sin verksamhet på andra produkter

vdket för övrigt delvis redan sker. För att skärpa kostnadsmedvetandet och

bevara incitamenten till rationaliseringar och produktionsomläggning bör

statsmakterna — som även framhållits från industrihåll — undvika att genom

subventioner helt eller delvis kompensera uppkommande förluster.

Jag övergår nu till att behandla vissa åtgärder beträffande Uddevallavarvet

aktiebolag.

För Uddevallavarvets del är läget delvis ett annat än för de svenska storvarven

i övrigt. Uddevallavarvet är relativt nytt och har därför inte kunnat

skapa de reserver, som gör att de äldre varven kan överleva en förlustperiod.

Som redan nämnts har de kontrakt som de svenska varven tecknat efter

år 1962 varit synnerligen oförmånliga för varven. De avtalade priserna

har inte gett varven täckning för deras kostnader. De förluster, som förorsakas

av hittills tecknade kontrakt, svarar för Uddevallavarvets del i stort

sett mot förefintliga reserver. Inneliggande order garanterar i huvudsak

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1965

sysselsättningen vid varvet till utgången av år 1966. Om nya order inte tas

kommer sysselsättningen att successivt upphöra under första halvåret 1967.

För att sysselsättningen efter 1966 skall tryggas måste nya kontrakt tecknas

redan under våren 1965. Med hänsyn till de ekonomiska påfrestningar, som

dessa kontrakt kan antas medföra, är emellertid förutsättningen för en fortsatt

drift att aktieägarna tillskjuter ytterligare kapital. Innan jag upptar

denna fråga till behandling skall jag något beröra den tidigare utvecklingen

vid varvet.

Redan år 1958 stöd Uddevallavarvet inför en svårartad likviditets- och solvenskris.

Denna löstes genom medverkan dels av fyra av landets största affärsbanker

och dels av staten i form av garantier för toppbelåningen intill

ett belopp av 30 milj. kr. (prop. 1958: 118, SU 90, rskr 215). De påfrestningar

på varvens likviditet, som konkurrensen beträffande kreditgivningen

efter år 1957 medförde, drabbade naturligt nog Uddevallavarvet med dess

svaga likvida ställning särskilt hårt och i slutet av år 1962 stod bolaget ånyo

inför en likviditets- och sysselsättningskris.

I detta läge söktes kontakt med Eriksbergs mekaniska verkstad för att få

till stånd ett samarbete mellan staten och nämnda bolag beträffande Uddevallavarvet

aktiebolag. Ett förslag till avtal mellan staten och Eriksberg förelädes

1963 års riksdag. Förslaget bifölls av riksdagen (prop. 1963: 28, SU

40, rskr 100). Avtalet förutsatte att staten förvärvade samtliga aktier i Uddevallavarvet

på nominellt 8 milj. kr. från den dåvarande ägaren Gustaf B.

Thordéns stiftelse för allmännyttigt ändamål. Aktiekapitalet ökades därefter

med 32 milj. kr., varvid staten tecknade aktier för 12 milj. kr. och Eriksberg

för 20 milj. kr. Därjämte lämnade staten kreditgarantier dels till Uddevallavarvet

på sammanlagt 130 milj. kr. dels till Eriksberg på 20 milj. kr.

Enligt avtalet, som gäller i tio år, har Eriksberg åtagit sig att med utnyttjande

av sina förbindelser, sin goodwill och sitt kunnande söka tillföra

Uddevallavarvet nya beställningar och att rationalisera och förbilliga driften

vid varvet.

Då avtalet med Eriksberg tecknades i januari 1963 kunde naturligt nog

inte utvecklingen på varvsmarknaden helt överblickas. Före år 1963 hade

de kontrakt som tecknats i vart fall gett varven full kostnadstäckning. Även

om det i januari 1963 stöd klart att nya kontrakt skulle innebära förluster

för varven var det dock svårt att bedöma kapitalbehovet på längre sikt. I avtalet

intogs därför en bestämmelse av innebörd att — i den mån det på

grund av förluster i Uddevallavarvet befanns lämpligt öka bolagets aktiekapital

(eventuellt efter nedsättning av tidigare kapital för förlusttäckning)

_ skulle staten och Eriksberg teckna och inbetala hälften vardera av de

nyemitterade aktierna.

Såsom redan framhållits står man nu inför nödvändigheten att ånyo tillskjuta

kapital till Uddevallavarvet om sysselsättningen vid varvet skall kun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1965

na tryggas. Enligt avtalet kan Eriksberg påkalla att staten efter tioårsperiodens

utgång inlöser dess aktier till lägst det nominella värdet. Det är således

staten som står förlustriskerna i Uddevallavarvet. Avtalet kan omprövas

sedan det varit gällande under minst två år. Innan ställning tas till frågan

om tillskott av nytt kapital bör varvets framtida verksamhet på nytt

prövas i belysning av nu kända förhållanden på varvsmarknaden.

Jag vill då först erinra om vad jag framhöll år 1958, då den första stödaktionen

till Uddevallavarvet var aktuell. Uddevallavarvet sysselsätter omkring

4 000 personer, vilka jämte sina familjer för sin försörjning är direkt

beroende av att verksamheten vid varvet upprätthålles. Härtill kommer, att

ett nedläggande av varvet sannolikt skulle få omfattande återverkningar på

annan företagsamhet i trakten. Det ekonomiska livet i Uddevallaorten är sålunda

starkt beroende av varvet. Situationens allvar understryks ytterligare

av det förhållandet, att ifrågavarande område sedan gammalt haft betydande

arbetslöshetsproblem.

Jag konstaterade år 1963 att vad sålunda anförts alltjämt ägde sin giltighet.

Vidare framhöll jag att det allmänna med hänsyn till den svenska

varvsindustrins goodwill inte kunde undandra sig att medverka till en bestående

lösning av problemen i samband med Uddevallavarvet. Jag erinrade

även om att utvecklingen inom rederinäringen går mot allt större fartyg. De

varv som kan bygga stora fartyg har därför största möjligheten att överleva

den nuvarande krisen. Till detta slag av varv hör varvet i Uddevalla. Det

framstod därför enligt min mening som berättigat att söka en lösning som

möjliggjorde Uddevallavarvets fortbestånd som varv. Ett samgående med

Eriksberg framstod därvid som en lämplig lösning.

Läget på varvsfronten har, som redan antytts, inte förbättrats sedan år

1963. Det är inte möjligt att i dagens läge säga när en lättnad kan inträda

för den svenska varvsindustrin. Jag anser dock att man har grundad anledning

räkna med att de svenska storvarven skall kunna överleva krisen. Med

hänsyn härtill bör förutsättningar skapas för en fortsatt varvsrörelse i Uddevalla.

För detta talar även de tidigare omnämnda svsselsättningsförhållandena

i Uddevallaorten.

Det ligger i sakens natur att det förhållandet att varvsrörelsen i Uddevalla

skall fortsätta inte får hindra att alla möjligheter tillvaratas att uppta annan

verksamhet samt att bedriva varvsrörelsen i sådan omfattning att ofrånkomliga

förluster begränsas i möjligaste mån. Den nuvarande kapaciteten

vid varvet bör — så länge nuvarande varvskonjunktur råder — inte utnyttjas

maximalt. En eventuell begränsning av produktionen, som med hänsyn

till redan tecknade order inte kan bli aktuell förrän efter år 1966, bör

dock ske på sådant sätt och i sådan takt att svsselsättningssvårigheter inte

därigenom uppkommer i Uddevallatrakten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr t6 år 1965

Jag återkommer nu till frågan om behovet av kapitaltillskott till Uddevallavarvet

och hur detta kapitaltillskott bör ske. Som redan nämnts har de

kontrakt som varvet i likhet med övriga svenska varv tecknat efter år 1962

inte gett täckning för varvets kostnader. De uppskattade förlusterna på ingångna,

ännu ej fullgjorda fartygskontrakt svarar i stort sett mot förefintliga

reserver. Man måste räkna med att de beställningar, som behöver tas

för att trygga önskvärd sysselsättning vid varvet under åren 1967 1968

inte heller ger kostnadstäckning. De underskott som måste redovisas på

grund av dessa beställningar motiverar ett kapitaltillskott på 40 milj. kr.

Genom kapitaltillskottet och genom den andel Uddevallavarvet erhåller

av de föreslagna nya kreditgarantierna till varvsindustrin förbättras bolagets

likviditet. Bolaget får därigenom möjlighet att göra de investeringar

i byggnader och maskiner som är nödvändiga.

Det kapitaltillskott som nu bör tillföras Uddevallavarvet synes böra begränsas

till 40 milj. kr. Beträffande formen för kapitaltillskottet kan man

tänka sig olika lösningar. Som redan nämnts förutsättes i avtalet med Eriksberg

att eventuella förluster hos Uddevallavarvet skall täckas genom nedsättning

av aktiekapitalet, varefter detta ånyo påfylls genom nyteckning

av aktier till hälften vardera av aktieägarna. Avtalet förutsätter emellertid

att Eriksberg inte skall likviditetsmässigt belastas genom sådan nyteckning.

Detta innebär att Eriksberg på sätt skedde år 1963 skall erhålla särskilda

statliga kreditgarantier med belopp svarande mot det nytecknade aktiekapitalet.

Då förlustrisken hos Uddevallavarvet ligger hos staten — Eriksberg ager

som redan nämnts efter avtalstidens slut överlåta sina aktier till staten till

lägst nominella värdet — synes det mera praktiskt att erforderliga medel

tillskjutes av staten. Tillskottet bör ske på följande villkor. Staten skall äga

rätt till återbetalning av beloppet jämte sex procents årlig ränta in uppkommande

utdelningsbar vinst för bolaget innan utdelning får ske. Träder

bolaget i likvidation innan tillskottet blivit återbetalat, skall, sedan bolagets

Övriga skulder blivit betalda, tillskottet jämte ränta återbetalas av bolagets

tillgångar, innan någon utskiftning på aktierna får äga rum. Skulle fråga

uppkomma att värdera bolagets aktier innan beloppet är återbetalat är detta

givetvis att räkna som en bolagets skuld med hela kvarstående beloppet jämte

ränta. Med hänsyn till nu angivna villkor för kapitaltillskottet bör medelsanvisningen

ske under fonden för låneunderstöd.

Då någon vinst inte finns redovisad hos bolaget och inte heller kan påräknas

uppkomma under de närmaste åren, åligger det infe bolaget att uppta

ersättningsanspråket bland skulderna i den årliga balansräkningen. Anspråket

synes kunna redovisas inom linjen. Det tillskjutna beloppet bör i

bolagets räkenskaper upptas som en reserv för täckande av förluster.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1965

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

a) för Tillskott till Uddevallavarvet aktiebolag på tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1964/65 under fonden

för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av

40 000 000 kr.,

b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda

staten garanti till ett sammanlagt belopp av högst

500 000 000 kr. till svensk varvsindustri på de villkor och

enligt de grunder som angivits i det föregående, samt

c) beträffande de år 1963 av riksdagen beslutade kreditgarantierna

godkänna de ändrade villkor och grunder

som angivits i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettergren

*

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650186

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:202 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vissa kreditgarantier åt svensk varvsindustri m. m. a1 i texten
  2. SU 1965:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa kreditgarantier åt svensk varvsindustri m. in. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten