Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om behörighet att utöva veterinärgrket m. m

11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:7, Med förslag till lag om behörighet att utöva veterinärgrket m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1965

1

Nr 7

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

behörighet att utöva veterinärgrket m. m.; given

Stockholms slott den 18 december 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelserna i allmänna veterinärinstruktionen

om behörighet att utöva veterinärkonsten ersätts med en lag om behörighet

att utöva veterinäryrket. Lagen innehåller bl. a. regler om förvärv

och förlust av sådan behörighet, om annonsering av specialistkompetens

samt om verksamhet på djurhälso- och djursjukvårdens område vilken utövas

av annan än behörig veterinär.

Härjämte berörs fråga om vissa jämkningar i hälsovårdsstadgan.

1

Iiihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 dr 1965

Förslag

till

Lag

om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Behörig att utöva veterinäryrket är

a) den som är legitimerad enligt 2 §;

b) den som är av veterinärstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande,

av annan myndighet förordnad att tjänstgöra som veterinär;

c) i den utsträckning, som särskilt anges för varje fall, den som enligt 8 §

innehar begränsad behörighet att utöva veterinäryrket.

2 §.

Legitimation som veterinär meddelas av veterinärstyrelsen.

Den som avlagt veterinärexamen i Sverige eller som avlagt sådan examen

utomlands och genomgått av Konungen föreskriven efterutbildning i Sverige

skall på ansökan erhålla legitimation som veterinär, om ej sådana omständigheter

föreligga som enligt denna lag kunna föranleda återkallelse av legitimation.

Om den som avlagt veterinärexamen utomlands äger framstående skicklighet

och särskild erfarenhet inom veterinäryrket, må han erhålla legitimation

som veterinär utan att ha genomgått efterutbildning.

3 §■

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft

dömts till fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som veterinär

för brott som han förövat under utövning av veterinäryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinäryrket

eller J

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur,

äger veterinärstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom’ brottet

visat sig icke vara skickad att utöva veterinäryrket.

4 §•

Har legitimerad veterinär visat grov oskicklighet vid utövning av veterinäryrket

eller eljest visat sig uppenbart olämplig som veterinär utan att det

föreligger sådant fall som avses i 3 §, äger veterinärstyrelsen återkalla hans

legitimation.

5 §•

Blir legitimerad veterinär på grund av sinnessjukdom eller annan rubbning

av själsverksamheten ur stånd att nöjaktigt utöva veterinäryrket, skall

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1965

veterinärstyrelsen ofördröjligen återkalla hans legitimation, om ej särskilda

skäl föranleda annat. . ..

Föreligger grundad anledning till antagande att veterinärs legitimation

bör återkallas enligt första stycket, äger veterinärstyrelsen efter samråd

med medicinalstyrelsen förordna, att han skall undergå läkarundersökning

i den utsträckning som fordras för att hans förmåga att utöva veterinäryr
ket

skall kunna bedömas. .. ....

Förordnas om läkarundersökning enligt andra stycket, ager vetennarstyrelsen

återkalla legitimationen för tiden till dess ärendet slutligt avgores

Vägrar den som skall undersökas att inställa sig till undersökning, skall

polismyndighet på styrelsens begäran lämna erforderlig handräckning.

6 §•

Legitimation för veterinär som Konungen eller veterinärstyrelsen förordnat

till innehavare av veterinärtjänst må icke återkallas så länge veterinären

innehar tjänsten. Legitimationen må dock återkallas för tid då han på grund

av ådömd suspension eller av anledning som avses i 5 § första stycket icke

uppehåller tjänsten.

7 §•

Har veterinärs legitimation återkallats, skall veterinärstyrelsen på hans

begäran åter meddela honom legitimation, när förhållandena medge det.

8 §‘

Begränsad behörighet att utöva veterinäryrket meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, av veterinärstyrelsen.

För utövning av veterinäryrket inom veterinärdistrikt intill nksgransen

må begränsad behörighet meddelas att gälla den som vid varje tidpunkt uppehåller

tjänst, motsvarande svensk distriktsveterinärbefattning, i angransande

veterinärdistrikt i Finland eller Norge.

9 §.

Veterinär, som icke äger särskild skicklighet och erfarenhet inom viss

gren av veterinäryrket, må icke för allmänheten tillkännage att han ar specialist

inom den grenen eller eljest äger särskild kunnighet i denna.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, veterinärstyrelsen fastställer

villkoren för rätt att tillkännage specialitet enligt denna paragraf.

10 §.

Den som, utan att vara behörig att utöva veterinäryrket, mot ersättning

undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för sjukdom eller darmed

jämförligt tillstånd genom att vidtaga eller föreskriva åtgärd i förebyggande,

botande eller lindrande syfte må ej under utövning av denna verksamhet

behandla sjukdom på vilken epizootilagen den 12 april 1935 (nr

105) eller förordningen den 26 maj 1961 (nr 309) om bekämpande av salmonellainfektion

hos djur in. in. är helt eller delvis tillämplig.

Om den, som saknar behörighet att utöva veterinaryrket men forvarvat

veterinärtitel eller annan titel vari ordet veterinär ingår, begagnar titeln i

verksamhet som avses i första stycket, åligger det honom att därvid tydligt

utmärka titelns ursprung och beskaffenhet.

lf llihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 7

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1965

I övrigt må ej den som, utan att vara behörig att utöva veterinäryrket,

bedriver i första stycket avsedd verksamhet i samband därmed beteckna

sig veterinär eller begagna titel eller yrkesbeteckning vari denna benämning

ingår eller som ger sken av att han är legitimerad eller på annat sätt

auktoriserad av myndighet eller har specialistkompetens som veterinär.

Veterinärstyrelsen må medge undantag från bestämmelserna i denna paragraf.

r

11 §•

Utövar veterinär, vars legitimation är återkallad eller vars behörighet att

utöva veterinäryrket upphört av annan anledning, likväl veterinäryrket mot

ersättning eller åsidosätter veterinär med begränsad behörighet, när han ut°''_ar

v_eterinäryrket mot ersättning, de föreskrifter om behörigheten som

gälla för honom, dömes för obehörig utövning av veterinäryrket till dagsböter

eller fängelse i högst ett år.

Veterinär, som bryter mot 9 § första stycket, dömes till dagsböter.

12 §.

Den som bryter mot 10 § första stycket, dömes för smittfärligt kvacksalven

på djur till dagsböter eller fängelse i högst ett år, om gärningen ej är

belagd med straff enligt 11 §. Den omständigheten att han på grund av brist

i utbildning och erfarenhet ej kunnat inse sjukdomens natur befriar honom

ej från ansvar.

Den som bryter mot 10 § andra eller tredje stycket, dömes till dagsböter.

13 §.

Beslut som veterinärstyrelsen meddelar med stöd av denna lag länder till

omedelbar efterrättelse, om annat ej förordnas.

14 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser för tillämpningen av denna

lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965, då 37 § 1 mom. allmänna veterinannstrukhonen

den 17 november 1933 (nr 616) skall upphöra att gälla.

Hänvisning i lag eller annan författning till bestämmelse i detta moment

skall i stället avse motsvarande bestämmelse i denna lag.

Den som vid lagens ikraftträdande är legitimerad veterinär skall anses som

legitimerad enligt denna lag.

Den som vid lagens ikraftträdande äger behörighet enligt 37 § 1 mom. b)

nyssnämnda instruktion skall anses som legitimerad veterinär enligt denna

lag, om behörigheten ej är begränsad. Veterinärstyrelsen skall på ansökan

utfarda legitimationsbevis för honom. Är behörigheten begränsad, skall den

anses som begränsad behörighet meddelad enligt 8 § första stycket denna

lag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 dr 1965

5

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 13 november 196i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning

angående behörighet att utöva veterinäryrket m. m. samt anför.

Med skrivelse den 28 maj 1964 har veterinärstyrelsen framlagt förslag till

lag om behörighet att utöva veterinäryrket.

över förslaget har remissyttranden avgetts av chefen för armén, medicinalstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, statens utlänningskommission, styrelsen

för veterinärhögskolan, styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt,

länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, livsmedeisstadgekommittén,

Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Svenska stadsförbundet, Sveriges

akademikers centralorganisation (SACO) och Sveriges veterinärförbund.

En del av dessa har bifogat yttranden från underlydande och andra organ.

Jag anhåller nu att till behandling få uppta denna fråga.

Gällande bestämmelser

Behörigheten att utöva veterinäryrket eller, med författningstextens uttryckssätt,

veterinärkonsten är reglerad i 87 § 1 mom. allmänna veterinärinstruktionen

den 17 november 1933 (nr 616). Aktuell i detta sammanhang

är även en kungörelse den 2 maj 1947 (nr 207), genom vilken vissa uppdrag

och befogenheter, som getts medicinalstyrelsen bl. a. i veterinärinstruktionen,

överflyttats på veterinärstyrelsen. Behörighet att utöva veterinärkonsten

tillkommer a) den som avlagt veterinärexamen inom riket

och därefter blivit förklarad för legitimerad veterinär av veterinärstyrelsen.

Sådan behörighet har också den som blivit berättigad att inneha veterinärtjänst

på grund av särskilt av Kungl. Maj-.t givet bemyndigande, men det

finns numera inte någon veterinär med behörighet grundad på dylikt bemyndigande.

Behörighet tillkommer vidare b) den som, utan att vara legiti
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1965

merad veterinär, innehar veterinärbefattning, till vilken han utnämnts av

Kungl. Maj :t, eller av Kungl. Maj :t fått särskilt tillstånd att utöva veterinärkonsten

i riket. Slutligen tillkommer behörighet c) den som, utan att vara

legitimerad veterinär, är förordnad av veterinärstyrelsen att tjänstgöra som

vikarie för veterinär eller att som extra veterinär uppehålla veterinärtjänst.

Behörigheten gäller i sådana fall endast så länge förordnandet varar. Veterinärstyrelsen

meddelar jämlikt 2 § i styrelsens instruktion den 30 juni 1947

(nr 496) legitimationsbevis såsom veterinär åt behöriga svenska medborgare.

Av intresse i detta sammanhang är även lagen den 30 juni 1960 (nr 408)

om behörighet att utöva läkaryrket (ändrad 1963: 252 och 1964: 214), vilken

lag kompletteras av lagen s. d. (nr 409) om förbud i vissa fall mot verksamhet

på hälso- och sjukvårdens område (den s. k. kvacksalvarlagen), samt

lagen den 31 maj 1963 (nr 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket

(ändrad 1964:550).

Veterinärstyrelsens förslag

Veterinärstyrelsen tramhåller att återkallande av legitimation ej nämnts i

vare sig allmänna veterinärinstruktionen eller instruktionen för styrelsen.

Styrelsen anser sig därför ej ha möjlighet att dra in ett utfärdat legitimationsbevis.

Denna brist har uppmärksammats i några fall av förtidspensionering

på grund av sinnessjukdom samt av grov oskicklighet och bedrägligt

förfarande i anslutning till alkoholism. Styrelsen förordar att bristen

avhjälps samt att frågor rörande behörigheten att utöva veterinäryrket och

veterinärens ställning som legitimerad samlas i en behörighetslag såsom

skett för läkare och tandläkare. I en dylik lag bör enligt styrelsen också

regleras sådan djursjukvård som utövas av annan än behörig veterinär.

Veterinärstyrelsens förslag till lagtext motsvarar i allt väsentligt behörighetslagen

för läkare. Därjämte innehåller förslaget såsom 1 § följande

bestämmelser, vilka i huvudsak har förebilder i kvacksalvarlagen.

Den, som mot ersättning undersöker hälsotillståndet hos eller behandlar

annans djur för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidtaga

eller föreskriva åtgärd i förebyggande, botande eller lindrande syfte, må ej

under utövning av sådan verksamhet

a) undersöka eller behandla sådana smittsamma sjukdomar på vilka

epizootilagen är tillämplig eller som avses i förordningen om bekämpande

av salmonellainfektion hos djur,

b) undersöka eller behandla djur under allmän eller lokal bedövning

eller med användande av receptbelagda läkemedel,

c) beteckna sig veterinär eller begagna titel eller yrkesbeteckning, vari

sådan benämning ingår eller som giver sken av att han är legitimerad eller

eljest auktoriserad av myndighet.

Dessa bestämmelser gälla dock ej den som innehar behörighet att utöva

veterinäryrket eller som eljest är i sin verksamhet ställd under veterinär
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1965 7

styrelsens tillsyn och erhållit styrelsens medgivande till undantag från bestämmelserna.

Till närmare motivering av dessa bestämmelser anför veterinärstyrelsen,

att förbudet under a) med hänsyn till risken för smittöverföring bör omfatta

inte bara behandling utan även undersökning, att användning av bedövningsmedel

bör förbjudas med hänsyn till därmed lörenade möjligheter

till osakkunniga ingrepp samt att huvudsakliga syftet med förbudet under

b) i övrigt är att hämma okontrollerad användning av antibiotika, hormoner

eller gifter.

Remissyttrandena

Veterinärstyrelsens förslag om att utfärda en särskild behörighetslag för

veterinärer tillstyrks av så gott som samtliga remissorgan. Flera av dessa

uttalar sin tillfredsställelse med att ett enhetligt regelsystem skapas för

samtliga legitimationskrävande yrken på hälso- och sjukvårdens område.

RLF förordar dock uppskov med lagstiftningsfrågan till dess statsmakterna

tagit ställning till föreliggande förslag om veterinärutbildningens och

den veterinärmedicinska forskningens organisation och inriktning.

Från en del håll understryks att lagen inte får onödigtvis fördyra djurhälsovården.

Sveriges lantbruks förbund yttrar.

Receptbelagda läkemedel används i relativt stor omfattning inom djurskötseln,

och behandling av djur med dessa läkemedel görs ej enbart av

veterinärer utan av djurägarna själva, av anställda personer och även av

andra, exempelvis seminbiträden. Med en hård tolkning synes exempelvis

en anställd djurskötare ej få behandla arbetsgivarens djur med receptbelagda

läkemedel. Om del av djurskötarens lön betraktas som sådan ersättning

som avses i 1 §, skulle behandlingen nämligen inte vara tilläten. Eu

seminassistent skulle ej heller få använda receptbelagda preparat för behandling

av dräktighetsstörningar hos djur. I stället skulle veterinär behöva

tillkallas för att utföra dylika åtgärder. En så betydande inskränkning

av nuvarande möjligheter för icke veterinär personal att behandla djur är

ej sakligt motiverad. Ett strikt följande av förslagets 1 § torde också förhindra,

att rutinpersonal används för vissa massundersökningar av husdjur,

såsom tuberkulinundersökningar etc. Det finns enligt förbundets mening

ej skäl att använda veterinärer för sådana undersökningar. En så dyrbar

arbetskraft skulle medföra avsevärda kostnadsökningar för jordbrukarna,

vilket ej vore förenligt med rationaliseringssträvandena och kostnadsjakten

inom vårt jordbruk.

Liknande uttalanden görs av RLF och lantbruksstyrelsen samt av Hushållningssällskapens

förbund, som dessutom vänder sig mot bestämmelserna

i 1 § a) och c) i veterinärstyrelsens lagförslag. Dessa synes förbundet

såvitt rör a) obehövliga och i fråga om c) svårgenomförda eftersom benämningen

veterinärassistent redan är i bruk.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1965

Departementschefen

I likhet med veterinärstyrelsen och flertalet remissorgan anser jag att

lagbestämmelser om behörighet att utöva veterinäryrket bör utan uppskov

utfärdas i nära överensstämmelse med vad som redan gäller för läkare och

tandläkare. Jag finner det också vara ett allmänt intresse att behörighetsreglerna

kompletteras med bestämmelser som hindrar kvacksalvare att behandla

djursjukdomar, som är särskilt smittfarliga för omgivningen, och

att missbruka veterinärtiteln. Sådana bestämmelser torde lämpligen böra

i lagen placeras efter behörighetsreglerna samt utformas i nära anslutning

till 1 § första stycket, 2 § a) och 6—8 §§ kvacksalvarlagen. Naturligtvis bör

bestämmelserna inte drabba anställd djurskötare som behandlar arbetsgivarens

djur enligt veterinärs ordination. En sådan avgränsning av bestämmelsernas

tillämpningsområde torde motsvara vad som är avsett i fråga om

kvacksalvarlagen (se prop. 1960: 141 s. 187). För att förebygga eventuella

olägenheter av bestämmelserna bör veterinärstyrelsen få befogenhet att dispensera

från dem. Vad veterinärstyrelsens förslag till 1 § innehåller utöver

det nu sagda anser jag mig inte böra biträda. Erforderlig kontroll över användningen

av bedövnings- och läkemedel torde få anordnas med stöd av

annan lagstiftning. Vad angår frågan om undersökning av smittsam sjukdom

vill jag hänvisa till att 2 § a) kvacksalvarlagen avser endast behandling.

Detta motiverades i propositionen (1960: 141 s. 187) med att kvacksalvaren

givetvis först måste undersöka patienten för att kunna efter måttet

av sin förmåga fastställa sjukdomens natur av behandlingsförbjuden eller

ej.

Frågan om rätten att tillkännage specialitet inom viss gren av veterinäryrket

bör regleras genom tillämpningsföreskrifter som utfärdas av Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av veterinärstyrelsen. Mål om

specialistbehörighet för veterinär bör — liksom redan är fallet beträffande

mål om specialistbehörighet för läkare och tandläkare — vid besvär hos

Kungl. Maj :t prövas och avgöras av regeringsrätten.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet på grundval

av veterinärstyrelsens förslag utarbetats förslag till lag om behörighet

att utöva veterinäryrket m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Bo S. Hedström

* Denna bilaga har uteslutits här. Frånsett redaktionella jämkningar stämmer bilagan överens

med det vid propositionen fogade lagförslaget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1965

9

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 17 december

1964.

Närvarande:

justitierådet Hagbergh,

regeringsrådet Wilkens,

justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 1 december 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 13 november 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om behörighet att utöva

veterinäryrket m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Berndt Erneholm.

Lagförslaget föranledde följande yttranden av lagrådet.

Enligt det remitterade förslaget skall behörigheten att utöva veterinäryrket

regleras i nära överensstämmelse med vad som redan gäller för läkare

och tandläkare. Bestämmelserna i förslaget ha därför till väsentlig

del utformats med ledning av de åren 1960 och 1963 antagna lagarna om

behörighet att utöva läkaryrket och tandläkaryrket; även 1960 års s. k.

kvacksalvarlag har till viss del tjänat såsom mönster. I åtskilliga fall avvika

emellertid bestämmelserna i förslaget i rent redaktionellt hänseende från

förebilderna i dessa lagar. Då den språkliga utformningen av 1960 och 1963

års lagar är fullt godtagbar och olikheter av denna art i vissa fall kunna

föranleda tvekan om bestämmelsernas innebörd, hemställer lagrådet, att

lagtexten måtte, i den mån saklig överensstämmelse med nämnda lagar är

avsedd, även språkligt avfattas lika med dessa.

Utöver vad som följer av det nu sagda vill lagrådet förorda några jämkningar

av lagtexten.

10 § upptager i såväl första som andra stycket en tämligen utförlig beskrivning

å den verksamhet för behandling av djur som åsyftas med bestämmelserna.

Andra stycket synes kunna förenklas genom att där i stället

hänvisas till den i första stycket avsedda verksamheten och samma hänvisning

bör då även ske i paragrafens tredje stycke (jfr kvacksalvarlagen 2 och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1965

6 §§). Lagrådet förordar att andra stycket ges den lydelsen, att om den,

som saknar behörighet att utöva veterinäryrket men förvärvat veterinärtitel

eller annan titel vari ordet veterinär ingår, begagnar titeln i verksamhet

som sägs i första stycket, det åligger honom att därvid tydligt utmärka titelns

ursprung och beskaffenhet, samt att den i tredje stycket gjorda hänvisningen

får gälla i första stycket avsedd verksamhet. Vidare bör tredje

stycket avfattas så att det klart framgår att även där är fråga om person

som saknar behörighet att utöva veterinäryrket.

Dispensregeln i paragrafens sista stycke bör lämpligen formuleras så att

den avser undantag från bestämmelserna »i denna paragraf».

Straffbestämmelserna i 11 § i det remitterade förslaget synas bli mera

överskådliga om de bestämmelser som hänföra sig till 10 § överföras till en

särskild paragraf. 11 § skulle i så fall, efter det föreslagna första stycket,

innehålla ett andra stycke med bestämmelse om straff för veterinär som

bryter mot föreskriften i 9 § första stycket.

En följande paragraf, betecknad 12 §, bör under angiven förutsättning

upptaga ett första stycke, motsvarande det remitterade förslaget 11 § andra

stycket, med bestämmelse om straff för smittfarligt kvacksalveri. Första

punkten bör, i stället för det remitterade förslagets uttryck »i annat fall»,

innehålla en reservation att bestämmelsen ej gäller om gärningen är belagd

med straff enligt 11 §. I ett andra stycke skulle därefter inflyta ett stadgande

om straff för den som bryter mot någon av bestämmelserna i 10 §

andra och tredje styckena.

Därest förslagets straffbestämmelser uppdelas på två paragrafer, komma

12 och 13 §§ i förslaget att betecknas 13 och 14 §§.

I tredje stycket av övergångsbestämmelserna har upptagits föreskrift om

att behörighet enligt 37 § 1 mom. b) allmänna veterinärinstruktionen skall

jämställas med legitimation enligt nya lagen, varvid dock stadgats undantag

för det fall då fråga är om begränsad behörighet som grundas på tillstånd

av Kungl. Maj :t. Att i undantaget sålunda angiva att det skall vara

fråga om behörighet, som grundas på tillstånd av Kungl. Maj :t, synes med

hänsyn till avfattningen av nämnda bestämmelse i veterinärinstruktionen

överflödigt. Lagrådet vill förorda att i första punkten av ifrågavarande övergångsbestämmelse

inskjutas orden »såframt behörigheten ej är begränsad»

och att tredje punkten undergår en därtill anpassad jämkning.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 dr 1965

11

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 december 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström*

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 17 december

1964 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 13 november 1964

remitterade förslaget till lag om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.

och redogör för yttrandet samt anför ytterligare följande.

I ett av veterinärstyrelsen avgivet förslag till allmän veterinärinstruktion

har begreppet tj änsteveterinär fått en ny innebörd. Därmed skall i allmänhet

avses endast distriktsveterinär och inte, såsom nu, även stadsveterinär.

Uttrycket tjänsteveterinär förekommer bl. a. i 9, 10 och 13 §§ hälsovårdsstadgan

den 19 december 1958 (nr 663). Vid ett genomförande av den nya

terminologin torde dessa paragrafer böra ändras så, att de fortfarande blir

tillämpliga på stadsveterinär. Det torde, om riksdagen inte uttalar annan

mening i samband med behandlingen av förenämnda lagförslag, ankomma

på Kungl. Maj :t att ändra hälsovårdsstadgan enligt vad nu sagts.

Föredraganden hemställer härefter att lagförslaget måtte, med vissa jämkningar

av redaktionell art, enligt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till 1965 års riksdag

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo S. Hedström

Stockholm 1965. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640788

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1993 ref. 26 ur registret