Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av Svenska skeppshgpotekskassan, m.m

1965-03-19 · 38 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:99, Angående omorganisation av Svenska skeppshgpotekskassan, m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr !)!) år 1965

1

Nr 99

Kiingl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av Svenska skeppshgpotekskassan, m.m.; given

Stockholms slott den 19 mars 1965.

Kung], Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa;
2.

) lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) förordning om ändrad lydelse av 12 § reglementet den 28 maj 1959

(nr 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning;

5) förordning om ändrad lydelse av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr

265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder;

6) förordning om ändrad lydelse av 22 § stämpelskatteförordningen den

21 maj 1964 (nr 308);

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen framläggs förslag angående omorganisation av Svenska

skeppshypotekskassan och inrättande av Skeppsfartens sekundärlånekassa

i syfte att förbättra rederinäringens villkor för anskaffning av långfristiga

krediter. Staten föreslås skola ställa en garanti för skeppshypotekskassan på

40 milj. kr. och för sekundärlånekassan på 15 milj. kr. Ett visst kollektivt

ansvar för låntagarna i de båda kassorna löreslås. Den sammanlagda utlåningskapaciteten

beräknas bli inemot 500 milj. kr. Hittillsvarande tonnagegränser

avses skola avskaffas. Härmed borttaller behovet av den verksamhet

som bedrivs av statens sekundärlånefond för rederinäringen.

Vissa bestämmelser som gäller den föreslagna sekundärlånekassans ställning

i skattehänseende in. m. framläggs även i propositionen.

Omorganisationen avses träda i kraft den 1 juli 1965.

1 Bihang Ull riksdagens protokoll 1665. 1 samt. Nr 90

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

Förslag

till

Förordning

om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens

sekundärlånekassa

Härigenom förordnas som följer.

Ändamål

1 §•

Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa ha

till ändamål att medverka vid finansiering av rederiföretag här i riket genom

att lämna lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, eller ikläda sig

garanti för sådana lån.

Styrelse och revisorer

2 §.

Kassorna förvaltas var för sig av en gemensam styrelse med säte i Göteborg.

Styrelsen består av sju ledamöter, av vilka en skall vara ordförande

och en vice ordförande.

För styrelsens ledamöter finnas högst sju suppleanter.

Styrelsens ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter samt suppleanter

utses av Konungen för en tid av högst tre år i sänder.

Ledamöternas arvoden bestämmas av Konungen.

3§.

För revision av styrelsens förvaltning och kassornas räkenskaper utser

Konungen årligen två revisorer och två suppleanter för dem.

Revisorernas arvoden bestämmas av Konungen.

4§.

Styrelsens och revisorernas berättelser skola genom styrelsens försorg

varje år före april månads utgång tillställas chefen för finansdepartementet

och låntagarna.

Till varje kassas låntagare skall inom samma tid genom styrelsens försorg

sändas förteckning över låntagarna med angivande av kapitalbeloppet

av varje låntagares lån vid utgången av närmast föregående räkenskapsår.

Varje kassas låntagare skola, om någon låntagare begär det, beredas tillfälle

att sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning och kassans

räkenskaper. Begäran om sådant sammanträde skall framställas skriftligen

hos styrelsen före den 10 maj året närmast efter det år granskningen avser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

Har sammanträde begärts enligt tredje stycket, skall det genom styrelsens

försorg utsättas att äga rum i Göteborg före utgången av maj månad

samma år.

Yttrande som låntagarna besluta vid sammanträde skall senast åtta dagar

efter sammanträdet genom styrelsens försorg tillställas chefen för finansdepartementet.

5§.

Konungen prövar styrelsens förvaltning efter utgången av den i 4 § sista

stycket angivna tiden.

Fonder

6 §•

Som garantifond att utgöra särskild säkerhet för de förbindelser som ingåtts

av kassa ställer staten till förfogande en av fullmäktige i riksgäldskontoret

utfärdad garantiförbindelse på fyrtio miljoner kronor för skeppshypotekskassan

och femton miljoner kronor för sekundärlånekassan.

7 §•

Vardera kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Denna

skall användas till att täcka förluster i kassans rörelse.

Upplåning

8§.

För sin verksamhet anskaffar kassa medel genom lån mot obligationer

eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar eller genom

annan upplåning.

Sammanlagda beloppet av skeppshypotekskassans låneskuld och garantiförpliktelser

må icke uppgå till mera än tio gånger sammanlagda beloppet

av kassans garanti- och reservfonder. Sammanlagda beloppet av sekundärlånekassans

låneskuld och garantiförpliktelser må icke uppgå till mera än

sex gånger sammanlagda beloppet av kassans garanti- och reservfonden

Lånerörelsen

9§.

För lån från kassa skall vara ställd betryggande säkerhet i form av inteckning

i svenskt fartyg eller borgen av staten eller bank.

Inteckning skall ligga, i fråga om lån från skeppshypotekskassan, inom

femtio procent och, i fråga om lån från sekundärlånekassan, inom sjuttio

procent av det värde till vilket styrelsen uppskattar fartyget. Som säkerhet

må ej godtagas inteckning i fartyg som är äldre än femton år, när det gäller

lån från skeppshypotekskassan, och tio år, när det gäller lån från sekundärlånekassan.

10 §.

Lån skall lämnas på bestämd tid.

Lånetiden må ej överstiga femton år för lån från skeppshypotekskassan

och tio år för lån från sekundärlånekassan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

Överstiger lånetiden ett år, skall kassan i regel utlämna lånet att återbetalas

genom avbetalningar enligt fastställd plan.

It §•

Förfallotiden för lån som kassa beviljar skall bestämmas så, att den är

förenlig med villkoren för kassans förbindelser.

Kassa skall vidare ägna särskild uppmärksamhet åt att samma eller med

varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna låntagare

icke erhålla lån i sådan omfattning, att fara för kassans säkerhet kan uppkomma.

Med lån jämställes borgen, annan garantiförpliktelse till kassan

och garantiförpliktelse som kassan ingått för låntagaren.

12 §.

Om säkerhet för lån försämras väsentligt eller låntagare icke fullgör villkoren

för sitt lån, äger kassan uppsäga detta till betalning omedelbart eller

inom viss tid.

Kostnad för besiktning, värdering, inteckningsåtgärd och annat dylikt betalas

av låntagaren.

Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer

13 §.

Styrelseledamöter, som genom att överträda föreskrift i denna förordning

eller med stöd av förordningen meddelad bestämmelse eller eljest uppsåtligen

eller av oaktsamhet tillskynda kassa skada, svara solidariskt för skadan.

Ha revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller

uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i handling

som granskats av dem eller vid fullgörande av sitt uppdrag visat oaktsamhet,

äro de solidariskt ansvariga mot kassan för all skada som uppkommer

därav.

Likvidation

14 §.

Om likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen. Innan

sådant förordnande meddelas, skall styrelsen höras.

För vad som vid likvidation återstår av förbindelser sedan kassans egna

medel använts för att fullgöra förbindelserna äro låntagarna ansvariga i förhållande

till de vid likvidationsbeslutet oguldna kapitalbeloppen av sina lån

från kassan. Kan låntagare icke fullgöra denna sin betalningsskyldighet, äro

övriga låntagare hos kassan med samma fördelning ansvariga för bristen.

Låntagarens ansvarighet må dock icke göras gällande till högre belopp än

som motsvarar, beträffande låntagare hos skeppshypotekskassan fem och

beträffande låntagare hos sekundärlånekassan tio procent av det vid likvidationsbeslutet

oguldna kapitalbeloppet av hans lån från kassan.

Garantifond må tagas i anspråk endast i den mån det behöves för att fullgöra

kassans förbindelser, sedan kassans egna medel blivit använda och låntagarnas

ansvarighet enligt andra stycket utnyttjats.

Vad som återstår av tillgångar sedan skulderna betalats tillfaller staten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1905

Reglemente

5

15 §.

Närmare bestämmelser om kassornas verksamhet meddelas i reglemente

som Konungen utfärdar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965, då förordningen den 6

juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan skall upphöra

att gälla.

Vid tillämpningen av 8 § andra stycket i den nya förordningen inräknas

sådan skuld eller garantiförpliktelse som tillkommit före den nya förordningens

ikraftträdande icke i skeppshypotekskassans låneskuld.

Till säkerhet för obligationslån, som skeppshypotekskassan upptagit före

den nya förordningens ikraftträdande, skall även därefter tjäna den grundfond

som avses i 2 § i den upphävda förordningen. För sådant obligationslån

skola, så länge det icke återbetalats, vid varje tidpunkt finnas pantförskrivna

antingen, enligt 6 § sistnämnda förordning, reverser som enligt hittillsvarande

bestämmelser kunnat belånas hos kassan jämte sådan säkerhet

som kunnat godtagas enligt samma förordning eller tillgodohavande hos

svensk bank av motsvarande belopp. Här avsedd säkerhet för obligationslån

må icke användas för förbindelse som kassan iklätt sig efter den nya förordningens

ikraftträdande. Tagas därefter i anspråk obligationer som ställts

till förfogande av staten, skall 4 § andra stycket i den upphävda förordningen

alltjämt tillämpas. Sedan obligationslån som här avses till fullo återbetalats,

skola de obligationer som utgöra grundfond återlämnas till staten.

Även efter den nya förordningens ikraftträdande skall såsom reservfond

som omnämnes i 7 § i den upphävda förordningen redovisas ett belopp, som

i förhållande till beloppet av kassans utelöpande, från dess verksamhet före

den nya förordningens ikraftträdande härrörande låneskuld motsvarar förhållandet

vid ikraftträdandet mellan reservfonden och låneskulden. Nämnda

reservfond må användas till gäldande av endast sådana utgifter och förluster

till vilkas täckande skeppshypotekskassans inkomster icke förslå

och vilka hänföra sig till kassans verksamhet före den nya förordningens

ikraftträdande. Här avsedd reservfond skall redovisas i reverser av det slag

som avses i föregående stycke, i sådana värdehandlingar i vilka omyndigs

medel må anbringas eller i tillgodohavande i svensk bank.

I fråga om lån som skeppshypotekskassan beviljat före den nya förordningens

ikraftträdande gälla alltjämt bestämmelserna i 8—21 §§ i den upphävda

förordningen. I fråga om tiden den 1 januari— den 30 juni 1965 gälla

bestämmelserna i 22 § andra stycket sista punkten och 25 § i den upphävda

förordningen. Styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas utlåtande

för samma tid skola genom den nya styrelsens försorg offentliggöras i tryck

samt före utgången av september månad 1965 dels överlämnas till chefen

för finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret, dels tillställas

dem som voro låntagare hos kassan den 30 juni 1965. På kallelse av den

nya styrelsen skola dessa låntagare före utgången av oktober månad 1965

sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper

för tiden den 1 januari—den 30 juni 1965. Det yttrande låntagarna

därvid besluta skall senast åtta dagar efter sammanträdet tillställas chefen

för finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret. Konungen prö
1

Ilihany till riksdagens protokoll t Hd 5. / samt. År H!i

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

var styrelsens förvaltning under tiden den 1 januari—den 30 juni 1965 sedan

tiden för låntagarnas yttrande gått till ända. I fråga om styrelsens förvaltning

före den nya förordningens ikraftträdande skall 24 § i den upphävda

förordningen tillämpas.

Fordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings

ikraftträdande äger Konungen meddela sådana bestämmelser.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (ur 370)

Härigenom förordnas, att 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

53 §.

1 mom. Skyldighet att---av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt

stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar

av studerande vid rikets universitet

och högskolor i vilka de studerande

enligt gällande stadgar äro

skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,

svenska skeppshypotekskassan,

norrlandsfonden, malmfonden

för forsknings- och utvecklingsarbete,

järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke

lämnar utdelning åt sina delägare,

aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, allmänna

pensionsfonden, allmänna sjukförsäkringsfonden,

pensionsstiftelser,

allmänna försäkringskassor, understödsföreningar,

som icke bedriva

till livförsäkring hänförlig verksamhet,

jämlikt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslös
-

d) akademier, Nobelstiftelsen samt

stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar

av studerande vid rikets universitet

och högskolor i vilka de studerande

enligt gällande stadgar äro

skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,

svenska skeppshypotekskassan,

skeppsfartens sekundårlånekassa,

norrlandsfonden, malmfonden

för forsknings- och utvecklingsarbete,

järnkontoret, så länge

kontorets vinstmedel användas till

allmänt nyttiga ändamål och kontoret

icke lämnar utdelning åt

sina delägare, aktiebolaget tipstjänst,

svenska penninglotteriet aktiebolag,

allmänna pensionsfonden,

allmänna sj ukf ör säkringsf onden,

pensionsstiftelser, allmänna försäkringskassor,

understödsföreningar,

som icke bedriva till livförsäkring

hänförlig verksamhet, jämlikt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

1 Senaste lydelse av 53 § se 1963: 303.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

(Nuvarande lydelse)

hetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp

vid olycksfall, sådana ömsesidiga

försäkringsbolag för försäkring av

egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse

icke äger tillämpning eller

vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta allenast

visst län eller del av län, ävensom

sådana ömsesidiga försäkringsbolag,

som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring

:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra-----

Riksskattenämnden må,--

(Föreslagen lydelse)

personalstiftelser bildade stiftelser

för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp

eller hjälp vid olycksfall, sådana

ömsesidiga försäkringsbolag

för försäkring av egendom, å vilka

lagen om försäkringsrörelse icke

äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm

och omfatta allenast visst län

eller del av län, ävensom sådana ömsesidiga

försäkringsbolag, som avses

i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

eller rörelse,

icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §■

Från skattskyldighet---ävensom hushållningssällskap:

för all inkomst; för all inkomst;

e) akademier, Nobelstiftelsen samt

stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar

av studerande vid rikets universitet

och högskolor i vilka de studerande

enligt gällande stadgar äro

skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,

svenska skeppshypotekskassan,

norrlandsfonden, malmfon
-

e) akademier, Nobelstiftelsen samt

stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar

av studerande vid rikets universitet

och högskolor i vilka de studerande

enligt gällande stadgar äro

skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,

svenska skeppshypotekskassan,

skeppsfartens sekundärlåne
-

Senastc lydelse av 7 § se 1963: 27.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

(Nuvarande lydelse)

den för forsknings- och utvecklingsarbete,

järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke

lämnar utdelning åt sina delägare,

aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, allmänna

pensionsfonden, allmänna sjukförsäkringsfonden,

pensionsstiftelser,

allmänna försäkringskassor, understödsföreningar,

med undantag för

dem, vilka enligt sina stadgar äga

meddela annan kapitalförsäkring än

sådan som omfattar kapitalunderstöd

å högst 500 kronor för medlem,

jämlikt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,

sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag

för försäkring av

egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse

icke äger tillämpning eller

vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta allenast

visst län eller del av län, ävensom

sådana ömsesidiga försäkringsbolag,

som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring

:

(Föreslagen lydelse)

kassa, norrlandsfonden, malmfonden

för forsknings- och utvecklingsarbete,

järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret

icke lämnar utdelning åt sina delägare,

aktiebolaget tipstjänst, svenska

penninglotteriet aktiebolag, allmänna

pensionsfonden, allmänna

sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser,

allmänna försäkringskassor,

understödsföreningar, med undantag

för dem, vilka enligt sina

stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring

än sådan som omfattar

kapitalunderstöd å högst 500 kronor

för medlem, jämlikt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,

sjukhjälp eller

hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga

försäkringsbolag för försäkring

av egendom, å vilka lagen om

försäkringsrörelse icke äger tillämpning

eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm och omfatta

allenast visst län eller del av

län, ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag,

som avses i lagen om

yrkesskadeförsäkring:

för all inkomst; för all inkomst;

f) kyrkor, andra ---- — hänför lig verksamhet.

Riksskattenämnden må,---icke föras.

Aktiebolag och---bolagens verksamhet.

Om aktierna--^--—■ — lös egendom.

Riksskattenämnden må,-----icke föras.

Att personer, —-------samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

9

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 12 § reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående

allmänna pensionsfondens förvaltning

Härigenom förordnas, att 12 § reglementet den 28 maj 19591 angående allmänna

pensionsfondens förvaltning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

'' '' ‘ ». • I’-- 1? >''.!*''• •• i i ,i '' J t 1? I ,\fU i* t V • i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

Fondstyrelse må placera de under styrelsens förvaltning stående medlen

1. i obligationer utfärdade av staten,

kommun eller därmed jämförlig

samfällighet, Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,

Svenska skeppshypotekskassan

eller av kreditaktiebolag,

som enligt vad därom finnes

stadgat står under tillsyn av bankinspektionen

;

2. i obligationer---—

I den —----eller postgirokontoret

1. i obligationer utfärdade av staten,

kommun eller därmed jämförlig

samfällighet, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,

Svenska skeppshypotekskassan

eller Skeppsfartens

sekundärlånekassa eller av kreditaktiebolag,

som enligt vad därom finnes

stadgat står under tillsyn av

bankinspektionen;

om återlån.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

•! »in- <1

1 Senaste lydelse av 12 § se 1963: 78.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

-»(»''»''i''-!

Förslag

till

» Förordning

om ändrad lydelse av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr 265)

angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom förordnas, att 9 § reglementet den 26 maj 1961 angående förvaltningen

av riksförsäkringsverkets fonder1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9 §.

Fondfullmäktige må placera fondmedel
1.

i obligationer utfärdade av staten,

kommun eller därmed jämförlig

samfällighet, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,

Svenska skeppshypotekskassan

eller av kreditaktiebolag,

som enligt vad därom finnes

stadgat står under tillsyn av bankinspektionen

;

2. i obligationer —----

Placeras medel----

Fondfullmäktige må placera fondmedel
1.

i obligationer utfärdade av staten,

kommun eller därmed jämförlig

samfällighet, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,

Svenska skeppshypotekskassan

eller Skeppsfartens

sekundärlånekassa eller av kreditaktiebolag,

som enligt vad därom

finnes stadgat står under tillsyn av

bankinspektionen;

under 7. omförmäles.

kunnat betingas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

1 Senaste lydelse av 9 § se 1963 : 79.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

11

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964

(nr 308)

Härigenom förordnas att 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj

19641 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22

Skatteplikt föreligger icke för obligationer,

som staten garanterar, ej

heller för obligationer, som utfärdas

av svensk kommun eller landstingskommun

eller av Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,

Svenska skeppshypotekskassan,

Kommunkredit Aktiebolag

eller Kommunlåneinstitutet

Aktiebolag eller av svenskt aktiebolag

med ändamål att idka belåning

av fast egendom eller tomträtt.

§•

Skatteplikt föreligger icke för obligationer,

som staten garanterar, ej

heller för obligationer, som utfärdas

av svensk kommun eller landstingskommun

eller av Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,

Svenska skeppshypotekskassan,

Skeppsfartens sekundärlånekassa,

Kommunkredit

Aktiebolag eller Kommunlåneinstitutet

Aktiebolag eller av svenskt aktiebolag

med ändamål att idka belåning

av fast egendom eller tomträtt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

1 Senaste lydelse av 22 § se 1964: 803.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19

mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående omorganisation

av Svenska skeppshypotekskassan, m. m. och anför.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 oktober 1964 tillkallade

jag samma dag fem personer1 med uppdrag att ingå såsom ledamöter i en

förhandlingsdelegation för att med företrädare för rederinäringen föra förhandlingar

rörande inrättande av kreditinstitut för företag inom rederinäringen.

Förhandlingar har därefter förts mellan den statliga delegationen

och en förhandlingsdelegation från Sveriges redareförening. Delegationerna

har under sitt arbete haft kontakt med företrädare för Svenska skeppshypotekskassan

och Svensk fartygskredit aktiebolag.

Sedan förhandlingarna slutförts har delegationerna med skrivelse den 12

december 1964 överlämnat förslag till omorganisation av Svenska skeppshypotekskassan

och om inrättande av Skeppsfartens sekundärlånekassa.

Delegationerna har därvid också upprättat förslag bl. a. till förordning om

Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens sekundärlånekassa.

Förslaget torde få bifogas detta protokoll som bilaga 1.

över delegationernas förslag har efter remiss yttranden avgetts av bankinspektionen,

försäkringsinspektionen, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statens lånenämnd

för den mindre skeppsfarten, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska

bankföreningen, Svensk fartygskredit aktiebolag, Sveriges redareförening

och Sveriges varvsindustriförening.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från tio handelskamrar.

1 Statssekreteraren i finansdepartementet Krister Wickman, ordförande, bankdirektören i

riksbanken Arne Callans, byråchefen i finansdepartementet Åke Gustafsson, kanslirådet i kommunikationsdepartementet

Åke Hartvig och hovrättsassessorn Göran Wahlgren.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

13

Nuvarande former för långfristig kreditgivning till rederiföretag

Delegationerna har lämnat en redogörelse för nuvarande former för långfristig

kreditgivning till rederiföretag. Av denna redogörelse framgår följande.

För rederiföretag ställs långfristig kredit till förfogande genom Svenska

skeppshypotekskassan, statens sekundärlånefond för rederinäringen, statens

lånefond för den mindre skeppsfarten och Svensk fartygskredit aktiebolag.

Svenska skeppshypotekskassan lämnar lån mot säkerhet av inteckning i

svenska, maskindrivna fartyg. Kassans utlåning har av statsmakterna begränsats

till att avse fartyg med en bruttodräktighet av högst 7 000 ton,

dock med möjlighet för Kungl. Maj:t att medge belåning av större fartyg.

Lånen får uppgå till högst 50 % av fartygets uppskattade värde. Säkerheten

skall utgöras av inteckning inom 50 % av fartygsvärdet. Amorteringstiden

för lånen får utgöra högst tio år. Om sekundärlån beviljats i fartyg, som belånats

hos kassan, kan amorteringstiden dock utsträckas till tolv år. Anstånd

med amortering kan även medges under högst ett år i sänder. Kassan

finansierar sin långivning genom obligationsupplåning. Som säkerhet för

de utställda obligationerna står dels de hos kassan belånade reverserna med

tillhörande hypotek och dels en grundfond, som staten tillskjutit i form av

statsobligationer på 15 milj. kr. Obligationsupplåningen är begränsad till

högst tio gånger grundfondens belopp. — Bestämmelserna om kassan finns

i förordningen den 6 juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan

(ändrad 1936: 314, 1944: 209, 1952: 295 och 1958: 178) samt i reglemente

den 22 november 1929 (nr 364), ändrat genom SFS 1930: 18 och

1944:210.

Statens sekundärlånefond för rederinäringen har till ändamål att lämna

lån mot säkerhet av inteckning i fartyg som är belånat i Svenska skeppshypotekskassan.

Lån medges endast för nybyggnad eller modernisering av fartyg.

Fonden förvaltas av riksgäldskontoret. Ledningen av densamma utövas

av en särskild nämnd, vilken utgörs av skeppshypotekskassans styrelse.

De utlämnade lånen får uppgå till högst 20 % av fartygets värde. Säkerheten

skall utgöras av inteckning inom 70 % av fartygsvärdet. Om skäl

föreligger kan inteckningen förstärkas med annan pant eller borgen. Lånen

löper med statens normalränta (f. n. 5,25 %). Amorteringstiden får vara

högst åtta år. — Utlämnandet av lån från sekundärlånefonden regleras i

kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 185) angående allmänna villkor och bestämmelser

för lån ur fonden.

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten lämnar lån för nybyggnad,

köp eller modernisering av fartyg om högst 300 eller undantagsvis högst

500 registerton. Lånen får uppgå till högst 80 % av fartygets värde. Säker2t

Bi han g till riksdagens protokoll l''JC>.r>. 1 samt. Nr fl»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

heten skall som regel utgöras av inteckning med bästa förmånsrätt. Lånen

löper med normalränta (f. n. 5,25 %) och amorteras j>å högst femton år.

För lån till köp av fartyg får lånetiden inte utsträckas längre än till dess

fartyget uppnår en ålder av femton år. Lån för köp av fartyg kan vara

amorteringsfritt ett år och annat lån högst tre år. — Låneverksamheten

regleras numera i kungörelsen den 6 juni 1957 (nr 340) om statens lånefond

för den mindre skeppsfarten.

Svensk fartygskredit aktiebolag lämnar lån mot säkerhet av inteckning i

svenskägda maskindrivna fartyg. Bolaget erhåller medel för sådan långivning

genom att uppta lån på marknaden.

Lånen från bolaget får i de enskilda fallen uppgå till högst 50 % av det

av bolagets styrelse uppskattade värdet av fartyget, dock högst 50 % av

taxationsvärdet. Säkerheten skall utgöras av inteckning med bästa förmånsrätt

inom detta belopp. I stället för inteckning kan i särskilda fall godtas

depositionsbevis eller garanti av svensk bank.

Bolagets aktiekapital skall enligt bolagsordningen utgöra minst 7 och

högst 21 milj. kr. F. n. uppgår aktiekapitalet till 20 milj. kr. Bolagets egen

upplåning får inte överstiga tio gånger aktiekapitalet.

Förhandlingsdelegationernas förslag

Delegationerna framhåller att företrädare för rederinäringen påtalat vissa

brister i kreditorganisationen i fråga om den långfristiga

kreditgivningen till denna näringsgren. Dessa brister har, sägs det, främst

ansetts hänförliga till lånens belopp, amorteringstiden och gällande tonnagegränser

vid utlåningen. Erinringar har även gjorts mot tillämpade räntemarginaler

samt vissa andra lånevillkor.

Vad beträffar lånens storlek har kritiken framhållit bl. a., att de nuvarande

statliga låneformerna för rederinäringen erbjuder en förhållandevis

låg bottenbelåning och mycket begränsade möjligheter till sekundärbelåning.

Mot bakgrunden av att nybyggnadsvärdet för ett linjefartyg numera

rör sig omkring 20 milj. kr. och att värdet för större bulk- och tankfartyg

belöper sig till inemot 50 milj. kr„ anses de nuvarande lånemöjligheterna ur

rederinäringens synvinkel framstå såsom otillräckliga.

Amorteringstiden för fartygsbelåning är f. n. som regel högst tio år. Ofta

föreligger enligt rederiernas mening behov av längre amorteringstid. Detta

gäller t. ex. i sådana fall då möjlighet föreligger till tidscerteparti.

Vad slutligen gäller tonnagegränserna har från rederihåll framhållits att

skeppshypotekskassan inte lämnar lån till fartyg över 7 000 ton. Rederierna

inriktar sig emellertid på allt större fartygsenheter. Detta innebär att kassan

inte kan ägna sig åt långivning till vissa grenar av sjöfartsnäringen, där

enligt rederiföretagens uppfattning ett speciellt omfattande lånebehov nu

gör sig gällande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Mcij:ts proposition nr 91) år 1965

Utgångspunkten för delegationernas förslag bär varit att förbättra

de institutionella betingelserna för den långfristiga kreditgivningen

till rederiföretag. Delegationerna har övervägt huruvida detia

lämpligen borde ske genom inrättande av ett nytt kreditinstitut efter mönster

av de kreditbolag som inrättats med statlig medverkan, såsom Aktiebolaget

Industrikredit och Aktiebolaget Företagskredit, Lantbruksnäringarnas

primärkredit aktiebolag och Lantbruksnäringarnas sekundärkredit aktiebolag

samt Aktiebolaget Svensk exportkredit. Delegationerna bar emellertid

funnit, att rederinäringens kreditfråga skulle kunna lösas på ett mera

ändamålsenligt sätt genom en omorganisation av den nuvarande skeppshypotekskassan

och genom att denna kompletteras med en kassa för sekundärkrediter,

benämnd Skeppsfartens sekundärlånekassa, med väsentligt

större utlåningskapacitet än vad som f. n. föreligger på detta område.

Kassornas ändamål föreslås vara att medverka vid finansiering av rederiföretag

här i riket genom att utlämna lån, huvudsakligen av långfristig

karaktär, eller ikläda sig garanti för sådana lån. I den nu gällande förordningen

angående Svenska skeppshypotekskassan har en anknytning skett

till lån mot inteckning i svenskt fartyg. Delegationerna har valt att i stället,

i likhet med vad som skett i senare bolagsordningar för kreditbolag, anknyta

lånebestämmelserna till vederbörande företag.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen gäller f. n. alt skeppshypotekskassan

inte kan lämna lån avseende fartyg med en bruttodräktighet

över 7 000 ton, utan att Kungl. Maj :t i varje särskilt fall lämnat medgivande

härtill. Denna gräns fastställdes år 1963 efter att tidigare ha varit

3 000 ton. Begränsningen var ursprungligen betingad av kreditmarknadspolitiska

överväganden. Syftet var att de lånemedel som stod till kassans

förfogande skulle förbehållas det mindre och medelstora tonnaget. Primärkreditgivningen

för det större tonnaget har skett genom Svensk fartygskredit

aktiebolag.

Den nuvarande tonnagegränsen har enligt delegationerna lett till eu icke

tillfredsställande begränsning av rederiföretagens möjlighet att erhålla lån

från skeppshypotekskassan. Detta har speciellt blivit markant genom den

fortgående utvecklingen med övergång till större fartygsenheter. Delegationerna

föreslår därför, att den nuvarande tonnagegränsen slopas.

Såväl skeppshypotekskassan som seknndärlånekassan föreslås skola ha

en garantifond, som ställs till förfogande av staten. I den nuvarande skeppshypotekskassan

har en motsvarande garanti ställts av staten i form av statsobligationer

till ett nominellt belopp av 15 milj. kr. Delegationerna har ansett

det lämpligt, att garantin i stället lämnas genom en av fullmäktige i

riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse. Detta överensstämmer med

vad som gäller för motsvarande garanti i de tidigare nämnda kreditaktiebolagen,

i vilka sluten ingår som delägare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 (i Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

Garantifondens syfte är att utgöra särskild säkerhet för de förbindelser

som kassan ingår. Storleken av garantifonden är därför beroende av den

upplånings- och därmed utlåningsvolvm som kassorna anses böra ha. Delegationerna

har funnit det lämpligt att garantifonden bestäms till 40 milj.

kr. för skeppshypotekskassan och till 15 milj. kr. för sekundärlånekassan.

I likhet med nu gällande föreskrifter för skeppshypotekskassan skall även

för den omorganiserade kassan och för sekundärlånekassan den behållna

årsvinsten avsättas till reservfond. Denna bör enligt förslaget uppgå till ett

belopp som för skeppshypotekskassan motsvarar 2 % av skulderna och

för sekundärlånekassan 3 % av skulderna. Med skeppshypotekskassans

skulder avses i detta sammanhang de skulder som uppstår efter omorganisationen.

Kassornas utlånings volym bestäms av deras upplåning och deras egna

tillgångar. Upplåningsrätten skall enligt förslaget regleras på samma sätt

som gäller för de tidigare nämnda kreditbolagen för primärkrediter och

sekundärkrediter. Skeppshypotekskassan skall sålunda kunna upplåna medel

motsvarande högst tio gånger summan av kassans garanti- och reservfonder.

För sekundärlånekassan är motsvarande bestämmelse sex gånger

garanti- och reservfonden. Med upplåning skall enligt delegationerna härvid

jämställas ingångna garantiförpliktelser.

Detta innebär — om hänsyn inte tas till den blivande reservfonden — en

sammanlagd utlåningskapacitet för skeppshypotekskassan av (10 X 40) 400

milj. kr. och för sekundärlånekassan av (6 X 15) 00 milj. kr. Sammanlagt

skulle båda kassorna sålunda kunna lämna lån till ett belopp av inemot 500

milj. kr.

Den snävare upplåningsrätten för sekundärlånekassan är — liksom i fråga

om de nämnda kreditbolagen — betingad av önskemålet att kompensera

de sämre säkerheter som sekundärlånekassan kan få för sina lån i jämförelse

med skeppshypotekskassan. Genom denna begränsning bör sekundärlånekassan

få samma kreditvärdighet gentemot sina egna långivare.

Obligationsemitterande kreditinstitut har hittills haft regler som stipulerar

ett särskilt skydd för obligationshavarna genom krav på pantsältning

av lånehandlingar med tillhörande säkerheter. En sådan regel gäller f. n.

också för skeppshypotekskassan. Bestämmelserna härom är intagna i 6 §

förordningen angående Svenska skeppshypotekskassan. Delegationerna har

dryftat frågan huruvida ett sådant särskilt skydd skall behöva bibehållas.

Vid en avvägning av å ena sidan det värde för obligationsköparen som pantskyddet

möjligen kan anses innebära och å andra sidan de kostnader och

olägenheter i övrigt för kassan som detta för med sig har delegationerna

efter samråd med bankinspektionen kommit till den uppfattningen att regler

härom i fortsättningen inte torde vara nödvändiga. Obligationsköparnas

intresse måste nämligen anses vara tillfredsställande tillgodosett genom

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

den statliga garantin och de relativt stränga krav som ställs på låntagarna

genom de föreslagna författningsbestämmelserna.

Beträffande länens löptid gäller enligt förslaget att lån från skeppshypotekskassan

skall kunna lämnas på högst femton år.. Detta innebär en förlängning

i förhållande till vad som nu tillämpas, nämligen som regel högst

tio år. För sekundärlånekassan har en något kortare lånetid ansetts erforderlig.

Denna har föreslagits skola vara högst tio år.

Som säkerhet för lån från skeppshypotekskassan skall ställas inteckningar

i svenskt fartyg liggande inom 50 % av fartygsvärdet. För sekundär - länekassan gäller att motsvarande värde skall vara 70 %. I stället för fartygsinteckning

skall som säkerhet även kunna gälla borgen av staten eller

hank.

Delegationerna finner anledning påpeka, att säkerheten i och för sig inte

behöver ställas i det fartyg som närmast föranlett lånet. I den mån ett rederiföretag

sålunda har tillräckliga säkerheter i äldre fartyg, kan dessa säkerheter

utnyttjas för att finansiera t. ex. nybyggnad av ett fartyg.

Då även äldre fartyg skall kunna belånas, har delegationerna ansett eu

begränsningsregel böra uppställas såvitt gäller maximiåldern på fartyg som

skall tjäna som säkerhet. Som pant skall sålunda kunna godtas endast fartyg,

vars ålder inte överstiger femton år när det gäller lån från skeppshypotekskassan

och tio år såvitt avser lån från sekundärlånekassan.

Den utvidgning av lånemöjligheterna för rederinäringen som föreslagits

i jämförelse med den nuvarande skeppshypotekskassan har aktualiserat

frågan om ett visst kollektivt ansvar för låntagarna. I den nuvarande

skeppshypotekskassan är rederinäringen i egenskap av huvudintressent på

låntagarsidan engagerad i mycket ringa utsträckning i jämförelse med motsvarande

intressekollektiv i likartade kreditinrättningar såsom inom landshypoteks-,

stadshypoteks- och bostadskreditväsendet. Skeppshypotekskassans

löntagarkollektiv är sålunda f. n. enligt 15 § förordningen angående

Svenska skeppshypotekskassan ansvarigt endast för förlust som kan åsamkas

kassan av att belånat fartyg utan kassans medgivande upphör att vara

svenskt. Envar låntagare är därvid ansvarig för förlustens täckande i förhållande

till högsta under räkenskapsåret oguldna belopp av hans lån. Inom

hypoteks- och bostadskreditväsendet föreligger ansvar för låntagarna-töreningsmedlemmarna

för förenings förbindelser i förhållande till de högsta

under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av deras lån

från förening.

Frågan om ansvarighet för löntagarkollektivet diskuterades redan vid tillkomsten

av den nuvarande skeppshypotekskassan. i prop. 1929: 160 framhöll

föredragande departementschefen hl. a.

Allmänna hypoteksbanken och stadshypotekskassan äro grundade på

principen om låntagarnas personliga ansvarighet för vederbörande hypoteksförening

och i sista hand hankens eller kassans samtliga förbindelser.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

Även inom sjöfartsnäringen är nämnda princip icke helt okänd. Sålunda

vilar ångfartygsassuransföreningarna, hos vilka en mycket stor del av den

svenska ångfartygsflottan är försäkrad, på den solidariska ansvarighetens

grund.

Vidkommande skeppshypotekskassan med dess förhållandevis stora låneenheter

och fåtaliga klientel synas mig emellertid omständigheterna vara sådana,

att en generell tillämpning av nu nämnda princip skulle vara föga

skälig.

Mot bakgrunden av förhållandena inom nyss berörda kreditinrättningar

och den föreslagna utvidgningen har delegationerna enats om att i princip

införa ett vidgat kollektivt låntagaransvar. På grund av de speciella omständigheter

som bl. a. berörts i ovan återgivna departementschefsuttalande har

dock ansetts att ansvaret hör modifieras i två viktiga hänseenden i förhållande

till vad som gäller inom hypoteks- och bostadskreditväsendet. För det

första bör, på grund av den säkerhetsmarginal som kreditinstitut för fartygsbelåning

bör arbeta med, verksamheten inte normalt fortsätta med hjälp

av tillskott från låntagarna, om institutets egna tillgångar inte räcker till

att fullgöra dess förbindelser. Institutet bör i sådant fall träda i likvidation.

Därför har föreslagits att låntagarnas ansvarighet skall kunna påkallas först

under likvidationsförfarande. För det andra har låntagarnas ansvarighet begränsats

till russ procent, i skeppshypotekskassan 5 % och i sekundärlånekassan

10 %, av det kapitalbelopp för vilket låntagaren häftar i skuld vid

likvidationsbeslutet.

De föreslagna reglerna innebär, att vid kassas likvidation dess egna medel

i första hand kommer att tas i anspråk. Bl. a. kommer hela reservfonden att

utnyttjas. Skulle inte detta vara tillräckligt för att klara kassans förbindelser,

får låntagargarantin tas i anspråk intill det begränsade belopp som

angetts. Därefter får garantifonden utnyttjas.

Genom att den enskilde låntagarens ansvarighet begränsats till viss procent

av hans kvarstående lånebelopp hos kassan, kommer han att hela tiden

kunna överblicka omfattningen av sin ansvarighet. För ett tioårigt lån hos

skeppshypotekskassan kommer ansvaret sålunda — beräknat på hela lånetiden

— att motsvara högst 0,5 % av lånebeloppet.

I fråga om den organisatoriska uppbyggnaden av kassorna innebär förslaget

att vardera kassan utgör en självständig förvaltningsenhet. Styrelsen

skall dock vara gemensam för båda kassorna. I motsats till vad som f. n.

gäller i skeppshypotekskassan avses samtliga styrelseledamöter skola utses

av Kungl. Maj :t. Delegationerna har förutsatt att Kungl. Maj :t vid valet

av styrelseledamöter beaktar att i styrelsen bör ingå även företrädare för

rederinäringen.

Med hänsyn till det kollektiva ansvar, som föreskrivs för låntagarna, bör

dessa beredas tillfälle till insyn i kassornas förvaltning. Den möjlighet att

årligen sammanträda och ta ställning till förvaltningen, som nu finns för

låntagare i skeppshypotekskassan, föreslås därför skola i princip bibehållas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr t)9 år 1965

och även gälla för sekundärlånekassan. Lånlagarna skall därför delges

kassornas förvaltningsberättelser och beredas tillfälle att sammanträda årligen

för granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper.

Detta innebär en rättighet men ingen skyldighet för låntagarna att sammanträda.

Låntagarnas beslutade yttrande om förvaltningen skall tillställas chefen

för finansdepartementet.

Genom tillkomsten av den nya sekundärlånekassan, föreligger enligt delegationernas

mening inte längre behov av statens sekundärlånefond för rederinäringen.

Delegationerna föreslår därför, att denna fond avvecklas. Däremot

synes statens lånefond för den mindre skeppsfarten alltjämt böra bibehållas

för sitt nuvarande ändamål.

Delegationerna har slutligen utgått från att de särskilda bestämmelser i

skattehänseende m. m. som gäller för skeppshypotekskassan skall vara tilllämpliga

i fortsättningen samt komma att gälla även för den nya sekundärlånekassan.

Remissyttrandena

Delegationernas förslag har vid remissbehandlingen i övervägande grad

fått ett positivt mottagande. Ingen remissinstans har avstyrkt förslaget.

Några organ har påpekat att rederinäringens tillgång till kreditmarknaden

på de föreslagna villkoren innebär att Svensk fartygskredit aktiebolag nödgas

upphöra med sin verksamhet. Även vissa andra synpunkter har framlagts.

Behovet av utvidgade lånemöjligheter för skeppsfarten

vitsordas av flera remissinstanser. Bankinspektionen framhåller att lönsamheten

för rederinäringen i vårt land sedan några år tillbaka är svag på

grund av den hårda konkurrensen från länder där näringen arbetar med

statligt stöd och anser att möjligheterna särskilt till sekundärlånegivning

bör utvidgas. Svenska bankföreningen framhåller att skeppsfartens ökade

behov av långfristiga krediter sammanhänger i första hand med övergången

till större och mera kapitalkrävande fartygstyper. Ilärtill kommer enligt

bankföreningen att rederiernas möjligheter till självfinansiering minskat genom

att vinstmarginalerna krympt till följd av den hårda internationella

konkurrensen. Även enligt bankföreningens mening är det främst i fråga

om den långfristiga sekundärlånegivningen som en förstärkning av de institutionella

betingelserna ter sig påkallad. Tankegångar av liknande slag återkommer

i flera yttranden, bl. a. från handclskamrarna i Norrköping, Visby,

Göteborg, Karlstad, Gävle och Sundsvall. Sjöfartsstyrelsen anmärker i sitt

remissyttrande att styrelsen hl. a. i yttrande den 9 augusti 1902 rörande utvidgningen

av Svenska skeppsliypotekskassans långivning föreslagit utredning

omfattande sjöfartens behov av såväl primär- som sekundärkrediter.

Styrelsen säger sig alltjämt vara av den uppfattningen alt framför allt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

med hänsyn till den långsiktiga utvecklingen — en allsidig undersökning av

kapitalbehovet inom rederinäringen skulle vara av stort värde. Styrelsen

finner det emellertid i hög grad tillfredsställande att som en i varje fall

temporär lösning förslag nu framlagts om en väsentlig förbättring av rederiernas

lånemöjligheter.

Frågan hur kreditbehovet bäst skall tillgodoses uppmärksammas

av åtskilliga remissorgan. Såsom jag inledningsvis anfört är ingen

remissinstans negativt inställd till delegationernas förslag. Många berör

emellertid spörsmål som är av principiell betydelse.

Svenska bankföreningen anför, att förhandlingsdelegationernas förslag i

själva verket innebär att skeppsfarten skall erbjudas en statssubventionerad

kreditgivning för allt slags tonnage. Bankföreningen vill inte underlåta

att framhålla att det alltid måste väcka principiella betänkligheter att en

viss näringsgren genom åtgärder från det allmännas sida bereds tillgång till

kredit till billigare pris än det som gäller på den reguljära kreditmarknaden.

I den mån statsmakterna betraktar ett dylikt stöd till rederinäringen

som ett samhällsintresse, heter det i bankföreningens yttrande, anser föreningen

sig emellertid inte ha något att erinra mot att organisationen för

ifrågavarande kreditgivning utformas i överensstämmelse med vad delegationerna

föreslagit.

Kommerskollegium framhåller att kollegium vid tidigare tillfällen uttalat

att en uppdelning av kapitalmarknaden i olika sektioner genom tillskapande

av särskilda kreditinstitut för olika ändamål i princip inte synes önskvärd.

Genom detta motverkas en fritt fungerande kapitalmarknad, vilket

kan begränsa konkurrens på lika villkor på denna marknad. Då emellertid

förslaget i huvudsak innebär en omorganisation av befintliga kreditinstitut,

torde, heter det i kollegii remissyttrande, denna synpunkt kunna lämnas åt

sidan i detta sammanhang.

De principiella reflexionerna angående sättet för tillgodoseende av rederinäringens

kreditbehov anknyts ofta till de nuvarande och framtida betingelserna

för Svensk fartygskredit aktiebolag. Bolaget anför i sitt remissyttrande.

Svenska skeppsliypotekskassan startade sin rörelse redan år 1929. Någon

begränsning av storleken på de fartyg, som kunde belånas stadgades icke

då. Den av staten tillskjutna grundfonden uppgick till 10 milj. kr. och lånekapaciteten

till 100 milj. kr. Detta visade sig väl förslå till början av

1950-talet, då lånekraven plötsligt kraftigt ökade. Grundfonden höjdes

därför 1952 med 5 milj. kr. I början av år 1953 var emellertid situationen

den att kassan hade beviljat men ej utbetalt lån å ca 25 milj. kr. samt

dessutom bordlagt låneansökningar å sammanlagt 155 milj. kr.

Det var i detta läge, som riksbanksfullmäktige av räntepolitiska skäl aktualiserade

frågan om en begränsning av kassans verksamhetsområde till

det mindre och medelstora tonnaget.

Beträffande det större tonnaget ifrågasatte riksbanksfullmäktige om finansieringen

av detta överhuvud borde ske genom obligationslån utgivna av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 9!) år 1965

en offentlig institution och gav uttryck för den meningen, att frågan huruvida

icke lämpligare vägar för finansieringen av det större tonnaget kunde

anvisas, varvid närmast borde eftersträvas lösningar som icke förutsatte

någon medverkan från statens sida i den ena eller andra formen. För att

utreda möjligheterna härtill hade fullmäktige inlett förhandlingar med berörda

parter.

Riksbankens framställning i ärendet ledde till att riksdagen förelädes en

proposition vari föreslogs att Svenska skeppshypotekskassan för det dåvarande

icke skulle belåna fartyg över 3 000 bruttoton. Propositionen vann

riksdagens bifall. År 1963 höjdes gränsen för skeppshypotekskassans belåning

till 7 000 bruttoton.

De av riksbanken upptagna förhandlingarna resulterade i att affärsbankerna

bildade Svensk fartygskredit aktiebolag. Detta på statligt initiativ tillkomna

företag trädde i verksamhet år 1953.

Aktiekapitalet var till en början 10 milj. kr., vilket år 1956 utökades till

20 milj. kr. Rörelsen har måst begränsas till vad som varit möjligt med

hänsyn till av riksbanken lämnade emissionstillstånd. Sådana har erhållits

för obligationslån å 290 milj. kr. och lån har lämnats å motsvarande

belopp mot säkerhet i fartyg, som på grund av 1953 års beslut inte kunde

belånas i kassan. Det bör omförmälas att de medel, som bolaget på detta

sätt kunnat ställa till rederinäringens förfogande icke tillnärmelsevis förmått

täcka den föreliggande efterfrågan på lån. Bolaget har därför varit

tvunget att begränsa sin långivning på så sätt att lånen satts avsevärt under

de 50 % av de belånade fartygens värde, som normalt utgör gränsen för bolagets

långivning.

Då bolaget i motsats till skeppshypotekskassan arbetar med privat riskkapital

och inte som kassan är befriad från stämpel å utgivna obligationer

samt övriga skatter, var det från början givet att lånen hos bolaget måste

bli dyrare än hos kassan. Så vitt bolaget är känt har räntedifferensen dock

som regel inskränkt sig till 1/4 %. I den av Kungl. Maj :t fastställda bolagsordningen

ingår bl. a. en bestämmelse om att utdelningen på aktiekapitalet

begränsas till 5 %. Utdelning har dock blott lämnats för åren 1961—1963

och då med 4 % för vart och ett av åren.

Såsom framgår av vad sålunda anförts, innebär ett genomförande av det

föreliggande förslaget, att förutsättningarna på ett väsentligt sätt ändras

för den av bolaget på statsmakternas initiativ upptagna lånerörelsen.

Flera remissinstanser befarar att Svensk fartygskredit aktiebolag måste

avveckla sin verksamhet. Några, t. ex. Svenska bankföreningen och handelskammaren

i Sundsvall, beklagar detta och anser att det skulle ha varit mer

konsekvent om den erforderliga förstärkningen av primärlåneorganisationen

skett genom vidgning av utlåningskapaciteten i fartygskreditaktiebolaget.

Sistnämnda remissinstans hävdar att detta skulle ha kunnat ske genom

att liberalisera banklagstiftningen och slopa emissionskontrollen. Som jag

tidigare framhållit anses dock allmänt att stödet åt rederinäringen är av så

allmännyttig karaktär att man inte vill avvisa den av förhandlingsdelegationerna

föreslagna utvägen.

Riksbanksfullmäktige konstaterar att den av förhandlingsdelegationerna

valda organisationsformen, som bl. a. innefattar statlig garanti i förening

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

med ett visst kollektivt ansvar för låntagarna, avviker från den som man

kommit fram till beträffande andra under senare år bildade kreditinstitut.

Enligt fullmäktige har den föreslagna formen, som dessutom endast innebär

en vidareutveckling av den redan existerande organisationen för kassan,

emellertid sitt berättigande vid sidan av de i bolagsform verksamma kreditinstituten.

Fullmäktige säger sig på grund härav inte ha något att erinra

mot de riktlinjer som förhandlingsdelegationerna dragit upp för skeppshypotekskassans

omorganisation och för inrättandet av sekundärlånekassan.

Riksgäldsfullmäktigc noterar att förslaget för statens vidkommande innebär

en betydande och permanent utvidgning av statens engagemang och ansvarsåtaganden

på förevarande område vilket endast delvis uppvägs av det

föreslagna kollektivansvaret för kassornas låntagare. Även riksgäldsfullmäktige

accepterar den föreslagna lösningen med hänsyn till att den är resultatet

av en förhandlingsuppgörelse och innefattar en i rådande läge för

såväl statsmakterna som rederinäringen godtagbar lösning av skeppsfartens

kreditförsörjningsproblem.

Delegationernas förslag har som nämnts framkommit som resultatet av

en förhandlingsuppgörelse. Detta har föranlett flera remissinstanser att godta

förslagets konkreta utformning. Några anmärkningar har

dock framförts.

Svenska bankföreningen finner önskvärt att kreditlättnaderna skall komma

även varvsindustrin tillgodo. Enligt bankföreningen skulle detta kunna

ske genom att kassornas ändamål anges vara lån- eller garantigivning till

svenskt rederiföretag för förvärv av svenskbyggt fartyg eller för ny- eller

ombyggnad eller reparation av fartyg på svenskt varv.

Andra remissorgan uttrycker liknande önskemål men framför inget direkt

krav på att krediterna skall avse svenskbyggda fartyg. Sveriges varvsindustriförening

uppger att de svenska redarnas andel i de svenska varvens

produktion utgör endast ca 20 %, varför den avlastning av varvens kreditgivning

som kan ske till följd av förslagets genomförande blir relativt

obetydlig. Varvsindustriföreningen hoppas dock att de svenska redarna i

större utsträckning än tidigare skall förlägga sina beställningar till svenska

varv. Det uppges att de svenska redarnas beställningar vid utländska varv

f. n. uppgår till ca 25 % i ton räknat.

I yttrandet från Sveriges redareförening framhålls att det tidigare funnits

en regel av innehåll att svenskbyggda fartyg i allmänhet skulle äga företräde

till lån men att utomlands byggda fartyg inte var helt uteslutna som

belåningsobjekt. Även denna mer begränsade regel upphävdes emellertid år

1958 genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen1. Även utan att någon

bestämmelse av dylikt innehåll på nytt införs, kommer de ökade kreditmöjligheterna

att bli till nytta för de svenska varven, fortsätter redareför
1

Se prop. 1958:99, B:oU 24, rskr 231, SFS 1958:178.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

eningen. Normalt går nämligen ca 80 % av de svenska rederiernas fartygsorder

till svenska varv. Härigenom tillgodoses de svenska varvens intressen

utan att man behöver tillgripa den av Svenska bankföreningen föreslagna

regeln, vilken från andra synpunkter inte är önskvärd. Något yrkande

om en dylik regel har heller inte framförts i Sveriges varvsåndustriförenings

yttrande, påpekar redareföreningen.

Sjöfartsstyrelsen finner principiellt riktigt att lån skall kunna lämnas

svenska rederier mot säkerhet i svenska fartyg utan att därvid skall spela

någon roll var fartyget byggts. Den svenska sjöfarten bör för att kunna bevara

sin konkurrenskraft ha möjligheter att utnyttja det internationella

konkurrensläget inom varvsindustrin, heter det i sjöfartsstyrelsens yttrande.

Att lånemöjligheterna i förslaget anknutits till företaget i stället för till

fartyget finner handelskammaren i Visby mindre välbetänkt med hänsyn

till tendensen att bilda partsrederier i stället för aktiebolag.

Obligationsupplåningen som underlag för kreditgivningen kritiseras av

nyssnämnda handelskammare. Eftersom denna typ av låneupptagande av

naturliga skäl inte kan ske med för korta intervaller kan enligt handelskammaren

lätt uppstå anhopning av låneärenden, vilket leder till flera,

mindre lyckade konsekvenser. Handelskammaren föreslår att en utjämningsfond

bildas eller att statliga medel — kanske från allmänna pensionsfonden

eller liknande — ställs till förfogande för att undvika nyssnämnda

ojämnheter i långivningen.

Även statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten anser det vara en

stor olägenhet, särskilt för kapitalsvaga redare, att inte snabbt kunna få

definitivt besked om beviljande av lån och om räntan. Svenska skeppshypotekskassan

har på grund av sin nuvarande konstruktion haft svårigheter

att lämna sådana besked, påpekas det.

Bankinspektionen och Svenska skeppshypotekskassan har särskilt uppmärksammat

att den nu för kassan liksom för övriga obligationsemitterande

institut gällande skyldigheten att pantsätta lånehandlingar med tillhörande

hypotek föreslås slopad. Inspektionen finner med hänsyn till kassornas

konstruktion sådan pantsättning ej längre erforderlig och anser att denna

förenkling av lånereglerna inte torde försämra kassornas möjligheter att

placera sina obligationslån på marknaden. Skeppshypotekskassan hälsar

förslaget i denna del med tillfredsställelse.

Svenska bankföreningen och handelskammaren i Luleå menar att förslaget

borde uppta rätt för låntagarna att utse ledamot i kassornas styrelse

eftersom det solidariska ansvaret för dem utvidgats.

Svenska skeppshypotekskassan berör den i 12 § av förslaget till förordning

om Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens sekundärlå
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

nekassa (se bilaga 1) upptagna likviditetsregeln, dvs. bestämmelsen att lånetiden

skall avpassas efter vad som är förenligt med de villkor på vilka

vederbörande kassa disponerar för utlåningen avsett kapital. Det heter härom

i yttrandet att den nuvarande kassans styrelse alltid varit angelägen

att tillse att upplåning och utlåning så långt möjligt korresponderat såväl

i vad avser lånetid och amorterings villkor som ränta eftersom detta varit en

viktig förutsättning för att kassan inte skulle gå med förlust. Skeppshvpotekskassan

framhåller vidare att ett konsekvent genomförande av dessa

principer kan komma att leda till svårigheter för de nya kassornas styrelse

om kassorna verkligen skall kunna tillgodose de syften för vilka de nu föreslås

skola arbeta. Lånetiden kan nämligen, påpekar skeppshypotekskassan,

komma att variera från några månader till femton resp. tio år beroende

på låntagarens önskemål eller kreditvärdighet, belånat fartygs ålder

etc. Även lånens storlek kan på ett helt annat sätt än nu bli varierande med

tyngdpunkten hos låneportföljen hänförande sig ibland till en relativt kort

och ibland till en relativt lång lånetid, heter det i yttrandet.

Skeppshypotekskassan behandlar även ett övergångsproblem. Förslaget

upptar en bestämmelse innebärande att värdehandlingar för ett värde motsvarande

utestående obligationslån, som emitterats av den nuvarande

skeppshypotekskassan, måste vara pantförskrivna till säkerhet för lånet

även efter förslagets genomförande. I stället för pantförskrivna värdehandlingar

kan godtas pantförskrivet tillgodohavande hos svensk bank. Skeppshypotekskassan

påpekar att ränteförluster kan uppstå om den nya skeppshypotekskassans

styrelse nödgas insätta för tidigt återbetalade medel på

bank. Ränteförlusterna kan bli så stora att reservfonden kan komma att

tas i anspråk helt eller delvis, heter det i yttrandet. Såvitt avser obligationshavamas

säkerhet anser skeppshypotekskassan att detta knappast betyder

något eftersom grundfonden undan för undan växer i relativ styrka.

Till vissa påpekanden i fråga om författningstexten återkommer jag i specialmotivering.

Ett par remissinstanser upptar följdfrågor.

Försäkringsinspektionen anser att obligationer som utfärdas av Skeppsfartens

sekundärlånekassa bör av försäkringsbolag få användas för redovisning

av försäkringsfond enligt 274 § första stycket lagen den 17 juni

1948 (nr 433) om försäkringsrörelse och föreslår en ändring av paragrafen

i överensstämmelse härmed.

Statens låncnämnd för den mindre skeppsfarten tar upp en fråga om

möjligheterna till lån från statens lånefond för den mindre skeppsfarten avseende

tvådäckade fartyg, vilka med det s. k. skyddsdäcket slutet får en

bruttodräktighet som överstiger 500 registerton. Lånenämnden anser det

angeläget att dylika fartyg inte undantas från långivningen. Det påpekas

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kanyl. Maj:ts proposition nr 1)9 år 1965

att spörsmålet har betydelse inte bara för nybyggda fartyg utan, kanske

framför allt, även för andr aliandsförvärven. Lånenämnden framhåller att

fartyg av denna typ har bättre förutsättningar än fartyg, vilkas dödvikt

oavsett lastens art är bunden till ett maximum’ av 1 000 eller 1 100 ton,

att utnyttja fraktmarknadens möjligheter. Fartyg av den förstnämnda typen

kan enligt lånenämnden därför medföra bättre lönsamhet för vederbörande

redare samtidigt som de ger fonden ökad säkerhet för utlämnade lån.

Departementschefen

Inom sjöfartsnäringen råder sedan några år hårdnande konkurrens. Stater

med betydande sjöfartsintressen lämnar i flera fall subventioner åt egna

rederier. Rederinäringen i vårt land känner utvecklingen i form av minskade

vinstmarginaler. Som följd av att den moderna fraktfarten kräver

allt större och mer kapitalkrävande fartyg ökar dessutom rederiernas behov

av långfristiga krediter.

För den svenska sjöfarten ställs, på sätt som närmare framgår av min

i det föregående lämnade redogörelse härför, långfristig kredit till förfogande

huvudsakligen genom Svenska skeppshypotekskassan, statens sekundärlånefond

för rederinäringen och Svensk fartygskredit aktiebolag. För

nybyggnad, köp eller modernisering av fartyg om högst 300 eller undantagsvis

högst 500 registerton kan dock lån erhållas ur statens lånefond för den

mindre skeppsfarten.

Rederinäringen har emellertid funnit de nuvarande formerna för kreditgivning

bristfälliga, särskilt i vad avser lånebeloppens storlek, amorteringstiden

och gällande tonnagegränser vid utlåningen. Erinringar har gjorts

även mot tillämpade räntemarginaler och vissa andra lånevillkor.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden tillkallade jag i oktober 1964

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande en förhandlingsdelegation för att med

företrädare för rederinäringen föra förhandlingar rörande inrättande av

kreditinstitut för företag inom rederinäringen. Förhandlingar har därefter

förts mellan den statliga delegationen och en förhandlingsdelegation från

Sveriges redareförening. Delegationerna har under sitt arbete haft kontakt

med företrädare för Svenska skeppshypotekskassan och Svensk fartygskredit

aktiebolag. Delegationerna ha redovisat resultatet av sina överläggningar

i gemensam skrivelse.

Delegationerna har funnit att rederinäringens kreditfråga bör lösas genom

dels omorganisation av den nuvarande Svenska

ske p pshyp ote k skassa n, dels inrättande av en kassa

f ö r seknndärkrcdite r, som av delegationerna benämns S k e p p sfartens

sekundärlåne kassa och som avses få väsentligt större

utlåningskapacitet än vad som f. n. föreligger på detta område.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj. ts proposition nr ,9,9 år 1965

Delegationernas förslag, vilket jag i det föregående utförligt redovisat,

har mottagits gynnsamt i remissyttrandena. Rederinäringens behov av långfristiga

krediter, särskilt sekundärlån, har vitsordats. Möjligheten till ökad

kapitalanskaffning för sjöfarten har ansetts vara av sådant samhällsintresse

att den av förhandlingsdelegationerna föreslagna lösningen genomgående

godtagits trots att man på vissa håll anmält principiella betänkligheter.

Även jag bedömer rederinäringens möjligheter att väl kunna hävda sig

i den internationella konkurrensen som ett samhällsintresse av betydande

rang. Delegationernas förslag utgör enligt min mening en lämplig lösning

av den institutionella formen för sjöfartens kapitalförsörjning. Som ett väsentligt

inslag i den föreslagna lösningen måste man betrakta det ansvar

som näringen själv tar på sig genom att låntagarna kollektivt inträder som

garanter för vederbörande kassas förbindelser. Rederinäringen får härigenom

själv ett direkt intresse av att verksamheten drivs under ekonomiskt

ansvar och med minsta möjliga risktagande. Genom att kreditinstituten inte

drivs med eget kapital som behöver förräntas tillgodoförs näringen samtidigt

hela den vinst som kan uppstå av verksamheten i form av billigare kapitalkostnader.

Jag vill således förorda att förslaget genomförs i princip.

Från remisshåll har betonats angelägenheten av att även varvsindustrin

blir i tillfälle att få sin ekonomiska situation förbättrad i detta

sammanhang. Svenska bankföreningen har låtit denna inställning komma

till uttryck i krav på att kassornas ändamål skall begränsas att avse

lån- eller garantigivning för förvärv av svenskbyggt fartyg eller för nyeller

ombyggnad eller reparation av fartyg på svenskt varv. Sveriges varvsindustriförening

har inte gått så långt som bankföreningen men hoppas

att de svenska redarna i större utsträckning än tidigare skall förlägga sina

beställningar till svenska varv. Det finns emellertid bland remissinstanserna

företrädare även för den uppfattningen att den svenska sjöfarten för att

kunna bevara sin konkurrenskraft bör ha möjligheter att utnyttja det

internationella konkurrensläget inom varvsindustrien.

Jag vill erinra om att för lån hos skeppshypotekskassan tidigare gällde

en föreskrift enligt vilken företräde skulle ges åt svenskbyggda fartyg.

Denna föreskrift avskaffades år 1958 (prop. 1958: 99, B:oU 24, rskr 231).

Enligt min uppfattning bör inte nu intagas någon ändrad ståndpunkt. Stödet

åt den svenska varvsindustrin bör således lämnas på annat sätt än

genom företrädesrätt för lån avseende svenskbyggda fartyg. Kungl. Maj :t

har i prop. 1965: 46 föreslagit riksdagen bl. a. att staten skall lämna varvsindustrin

fortsatt finansieringshjälp.

Mot den konkreta utformningen av delegationernas förslag

har under remissbehandlingen framförts vissa anmärkningar. Några av

dem är av sådan vikt att jag avser att beröra dem här.

Delegationerna föreslår som jag tidigare nämnt ett vidgat kollektivt an
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mnj:ts proposition nr 99 år 1965

svar för låntagarna. Detta har föranlett några remissinstanser att föreslå

uttryckligt stadgande om att låntagarna skall vara företrädda i styrelsen.

Delegationernas förslag utgår från att Kungl. Maj :t vid utseende av styrelsen

beaktar att rederinäringen bör vara företrädd, önskemål om en

formlig föreskrift härom har inte framförts ens från rederinäringens egna

representanter. Jag förordar att rederinäringen blir företrädd i styrelsen

utan att formlig föreskrift behöver meddelas därom.

Den nuvarande skeppshypotekskassans konstruktion medför enligt statens

lånenämnd för den mindre skeppsfarten att besked om lånemöjligheter

och lånevillkor inte kan lämnas utan olägligt dröjsmål. Liknande tankegångar

har uttryckts av handelskammaren i Visby, som anknyter betänkligheter

till förslagets bestämmelser om att kreditgivningen skall ske på

grundval av obligationsupplåning.

Enligt min mening bör kassornas kreditgivning i största möjliga utsträckning

baseras på obligationsupplåning. Detta behöver emellertid inte

leda till svårigheter av den art som handelskammaren i Visby antytt. Ett

obligationslån som emitterats behöver nämligen inte släppas ut i marknaden

på en gång utan kan mycket väl säljas efterhand som vederbörande

kassa behöver medel för sin verksamhet. Emellertid innehåller förslaget

också en möjlighet till upplåning på annat sätt än genom obligationsemissioner.

Denna utväg förutsätter jag behöva tillgripas endast i undantagsfall.

Likviditetsregeln i 12 § av delegationernas förslag till förordning om

Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens sekundärlånekassa

(se bilaga 1) har tagits upp till behandling i skeppshypotekskassans remissyttrande.

Det påpekas att ett konsekvent genomförande av den i regeln

uttryckta principen kan möta svårigheter för de nya kassornas styrelse

om det föreslagna ändamålet med kassorna skall kunna tillgodoses

i full utsträckning.

Enligt min uppfattning är frågan om kassornas likviditet ett mycket

viktigt spörsmål. Man torde inte behöva befara att de åtgärder som krävs

för att upprätthålla likviditeten skall komma i strid med kassornas ändamål.

För tillfredsställande av kreditbehov av tillfälligare eller kortfristigare

natur än vanligt finns, enligt vad jag nyss framhållit, möjligheten att

läna upp medel på annat sätt än genom obligationsemissioner.

Skeppshypotekskassan berör i sitt remissyttrande även ett övergångsproblem.

Delegationernas förslag innebär alt den nuvarande skeppshypotekskassan

skall fortsätta sin verksamhet om än i omorganiserad form.

Omorganisationen innebär vissa liberaliseringar framför allt i fråga om

de formella kraven på säkerhet och beträffande kravet på pantförskrivning

till säkerhet för obligationsköparna och har därför föranlett vissa övergångsbestämmelser

i syfte alt bibehålla de nuvarande obligationsköparnas

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

ställning i säkerhetsavseende. övergångsbestämmelserna innebär principiellt

sett en avveckling av det nuvarande lånebeståndet, vilket skall förvaltas

separat under iakttagande i stort sett av de regler som nu gäller i

fråga om säkerheten för lån och för obligationshavarna. I normalfallet innebär

detta inga olägenheter. Återbetalas sedan omorganisationen genomförts

lån, som utlämnats på nuvarande villkor, före förfallotiden måste

enligt övergångsbestämmelserna i delegationernas förslag vad som återbetalats

insättas i bank och pantförskrivas, vilket kan leda till ränteförluster,

heter det i kassans remissyttrande.

Min uppfattning överensstämmer med delegationernas däri att övergångsbestämmelser

behövs för att innehavare av sådana skeppshypotekskassans

obligationer som emitterats eller kommer att emitteras före omorganisationens

genomförande inte skall komma i sämre ställning. Ränteförluster av

det slag skeppshypotekskassan befarat synes inte behöva uppkomma om

kassan får möjlighet att använda för tidigt återbetalade medel i den nya

rörelsen. Ett villkor för att så skall få ske är emellertid att dessa medel

hela tiden på ett fullt betryggande sätt säkras för den hittillsvarande kassans

obligationshavare. Övergångsbestämmelserna i departementsförslaget

är anpassade efter nu anförda synpunkter.

Delegationerna har föreslagit avveckling av statens sekundärlånefond

för rederinäringen men bibehållande av statens

lånefond för den mindre skeppsfarten. I dessa hänseenden

vill jag instämma i förslaget. Såvitt avser den sistnämnda fonden har statens

lånenämnd för den mindre skeppsfarten i sitt remissyttrande i enlighet

med vad jag tidigare framhållit tagit upp frågan om en eventuell höjning

av de nuvarande maximigränserna för belåningsbart tonnage. Samma

fråga behandlades i prop. 1965: 1 (bil. 8 s. 296) varvid föredraganden, chefen

för kommunikationsdepartementet, uttalade att han inte var beredd

att för det dåvarande förorda en utvidgning av låneverksamheten. Denna

fråga bör närmare utredas och inte heller jag är i förevarande sammanhang

beredd att föreslå någon utvidgning av fondens låneverksamhet. Jag

vill erinra om att enligt det här förordade förslaget till omorganisering sådana

fartyg som omnämns i lånenämndens remissyttrande kommer att

kunna belånas i skeppshypotekskassan eller sekundärlånekassan.

Genomförandet av delegationernas förslag aktualiserar vissa följ df

r å g o r.

Jag förordar att nuvarande bestämmelser i skattehänseende för skeppshypolekskassan

bibehålies oförändrade. Motsvarande skattebestämmelser

bör gälla även för sekundärlånekassan. Detta föranleder ändring av 53 §

1 mom. första stycket d) kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370), 7 § första stycket e) förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig

inkomstskatt och 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr

308).

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

Några författningar innehåller kapitalplaceringsbestämmelser som rör

obligationer utfärdade av skeppshypotekskassan. Jag vill i detta sammanhang

nämna följande.

I 274 § första stycket lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse

föreskrivs skyldighet för försäkringsbolag att redovisa ett belopp

motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar i vissa närmare angivna

slag av värdehandlingar. Till sådana värdehandlingar vari försäkringsfonden

får redovisas hör bl. a. obligationer som utfärdats av skeppshypotekskassan.

Som försäkringsinspektionen föreslagit bör även obligationer som

utfärdats av sekundärlånekassan få användas för redovisning av livförsäkringsfonder.

Inspektionen har utarbetat förslag till ändring av 274 § lagen

om försäkringsrörelse med detta syfte. Hösten 1964 tillkallade jag efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande en sakkunnig med uppdrag att utreda frågan

om redovisning av bl. a. livförsäkringsfonder i skuldförbindelser mot

säkerhet i fartygsinteckning och därmed sammanhängande spörsmål. Den

nu av inspektionen föreslagna ändringen föregriper inte denna utredning.

Ändringen förutsätter emellertid utlåtande av lagrådet jämlikt 87 § regeringsformen

och jag har på grund härav för avsikt att anmäla densamma

vid senare tillfälle.

Enligt 12 § första stycket 1 reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående

allmänna pensionsfondens förvaltning får fondstyrelse placera de under

styrelsens förvaltning stående medlen på närmare angivet sätt, bl. a. i

obligationer utfärdade av skeppshypotekskassan. Det förefaller lämpligt

att fondmedlen bör få placeras även i sekundärlånekassans obligationer

och jag föreslår därför en häremot svarande ändring i förevarande paragraf.

Ett likartat förhållande föreligger såvitt avser placering av de medel

som ingår i riksförsäkringsverkets fonder. En ändring bör därför ske även

av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr 265) angående förvaltningen av

riksförsäkringsverkets fonder.

Av det föregående framgår att jag föreslår genomförande av delegationernas

förslag till omorganisation av Svenska skeppshypotekskassan och

inrättande av Skeppsfartens sekundärlånekassa. Inom finansdepartementet

har på grundval av delegationernas förslag upprättats förslag till förordning

om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa

och jag förordar att detta antages. I de hänseenden skälen till förslaget

inte framgår av vad jag tidigare anfört vill jag lämna följande special

in otiverin g.

1 §•

1 1 § av den nu gällande förordningen angående skeppshypotekskassan

anges att kassans ändamål är att driva lånerörelse mot säkerhet av inteckning

i svenska fartyg. Av 8 § förordningen framgår att fartyget skall vara

maskindrivet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

Departementsförslaget anger kassornas ändamål vara att medverka vid

finansiering av rederiföretag här i riket genom att lämna lån, huvudsakligen

av långfristig karaktär, eller ikläda sig garanti för sådana lån. Därmed

låter förslaget kassornas verksamhet anknyta till företaget. Jag finner

detta vara en rationellare ordning som dessutom innebär utvidgning av rederiernas

möjligheter att få kredit i förhållande till nuvarande bestämmelser.

2 §.

Förevarande paragraf i departementsförslaget motsvarar 22 § i den nu

gällande förordningen angående skeppshypotekskassan. Med hänsyn till

den utvidgade verksamheten har antalet styrelseledamöter ansetts böra ökas

till sju mot nuvarande fem. Som jag tidigare nämnt bör rederinäringen

vara representerad i styrelsen. Någon särskild författningsbestämmelse härom

behövs inte. Bestämmelsen att riksgäldsfullmäktige skall utse en ledamot

och en suppleant har ansetts kunna avvaras.

3 §•

Enligt 25 § förordningen angående skeppshypotekskassan skall Kungl.

Maj:t utse två revisorer och riksgäldsfullmäktige utse en revisor. Jag anser

i likhet med delegationerna att antalet revisorer bör kunna bestämmas

till två, vilka bör utses av Kungl. Maj :t.

4 §■

Departementsförslaget upptar i första stycket en regel motsvarande bestämmelsen

i 26 § första stycket förordningen angående skeppshypotekskassan.

Andra stycket är däremot nytt. Det är föranlett av det ökade kollektiva

ansvar för låntagarna som samtidigt föreslås genom 14 § andra

stycket i departementsförslaget. Tredje stycket motsvarar närmast 27 §

första stycket i gällande förordning. F. n. föreligger skyldighet för kassans

styrelse att sätta ut låntagarsammanträde. Jag anser i likhet med vad delegationerna

framhållit att sådant sammanträde skall hållas endast om någon

låntagare begär det. — Den nuvarande bestämmelsen om förslag från

låntagarna på ledamöter i styrelsen och suppleanter i 27 § andra stycket

förordningen har ansetts kunna undvaras. Jag har närmare berört detta

spörsmål i motiveringen till 2 § av departementsförslaget.

5 §•

Departementsförslaget motsvarar 26 § andra stycket i gällande förordning

angående skeppshypotekskassan. Styrelseledamöterna torde bli underkastade

ämbetsansvar enligt 20 kap. 12 § första stycket brottsbalken. Något

behov av bestämmelsen om beviljande av ansvarsfrihet torde därför

inte föreligga.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

31

6 och 7 §§.

Beträffande den statliga garantifonden och kassans skyldighet att avsätta

vinstmedel till reservfond ansluter jag mig helt till delegationernas uppfattning

för vilken jag redogjort i det föregående.

8 §•

Departementsförslaget upptar i denna paragraf de betydelsefulla reglerna

om kassornas kapitalanskaffningsverksamhet. Som jag tidigare nämnt bör

obligationsupplåning vara det normala kapitalanskaffningssättet. I motsats

till 3 § av den nu gällande förordningen angående skeppshypotekskassan

ger departementsförslaget dock även möjlighet till upplåning på annat sätt.

9 §•

Lånerörelsen bör vara baserad på ett betryggande mått av säkerhet.

F. n. krävs enligt 8 § förordningen angående skeppshypotekskassan säkerhet

i form av inteckning i maskindrivet fartyg. Redan enligt 1 § samma

förordning gäller att fartyget skall vara svenskt. Av 13 § första stycket

förordningen framgår att inteckningen skall ligga inom 50 % av fartygets

värde. I andra stycket av nämnda paragraf föreskrivs dessutom att inteckningen

i regel skall ligga med förmånsrätt före inteckningar som inte innehas

av kassan.

Enligt departementsförslaget skall för lån från kassa vara ställd betryggande

säkerhet i form av inteckning i svenskt fartyg eller borgen av staten

eller bank. Om inteckningssäkerhet avses skola gälla att den skall ligga

inom 50 % av fartygets värde när det är fråga om lån från skeppshypotekskassan

och inom 70 % såvitt avser lån från sekundärlånekassan. Vidare

upptar departementsförslaget den regeln att åldern på det fartyg som skall

utgöra säkerhet i de båda kassorna inte får överstiga femton resp. tio år.

Regeln korresponderar med den föreslagna bestämmelsen i 10 § andra stycket

om längsta lånetider.

11 §■

Departementsförslaget innehåller i första stycket av paragrafen huvudprincipen

för kassornas likviditetspolitik. Jag har tidigare närmare behandlat

denna princip. Andra stycket upptar en bestämmelse av samma innehåll

som 61 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse.

12 §.

Departementsförslaget motsvarar i sak innehållet i 19 och 21 §§ gällande

förordning angående skeppshypotekskassan.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr .9.9 år 1965

13 §.

Bestämmelser om skadeståndsskyldighet finns såvitt avser skeppshypotekskassans

styrelseledamöter i 23 § förordningen angående kassan och såvitt

avser revisorer i 11 § sista stycket reglementet för kassan. De i departementsförslaget

upptagna reglerna om skadeståndsskyldighet avser både styrelseledamöter

och revisorer efter mönster av vad som gäller för exempelvis

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, se 6 § förordningen den 29 november

1963 (nr 573) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och

om stadshypoteksföreningar.

14 §.

Förevar-an de paragraf i departementsförslaget innehåller bl. a. reglerna

om låntagarnas kollektiva ansvar. Som tidigare nämnts skall detta ansvar

kunna aktualiseras först vid en likvidation. Jag har i det föregående närmare

behandlat innebörden och omfattningen av detta ansvar.

15 §•

Reglementet för de föreslagna kassorna bör kunna utfärdas av Kungl.

Maj :t i administrativ ordning efter hörande av den nya styrelsen. I reglementet

torde kunna tas upp bl. a. vissa av de mera detaljerade lånebestämmelser

som f. n. finns i exempelvis 16—18 §§ förordningen angående

skeppshypotekskassan.

Övergångsbestämmelserna

Syftet med övergångsbestämmelserna är att bibehålla säkerheten för de

obligationer som skeppshypotekskassan utfärdat eller kommer att utfärda

med stöd av nu gällande bestämmelser. Jag har dryftat vissa övergångsproblem

i det föregående.

I sista stycket av övergångsbestämmelserna i delegationsförslaget, vilket

motsvarar näst sista stycket av departementsförslaget, stadgas att bestämmelserna

i 8—21 §§ av den gällande förordningen angående skeppshypotekskassan

skall tillämpas i fråga om lån som kassan beviljat före ikraftträdandet.

Kassan har i sitt remissyttrande föreslagit att uttrycket »beviljat»

bör utbytas mot uttrycket »utlämnat» eftersom före ikraftträdandet

beviljade men inte utlämnade lån inte kan föranleda obligationsupplåning

med stöd av nu gällande bestämmelser. Det torde dock vara principiellt

oriktigt att tillämpa de nya reglerna på lån som beviljats före ikraftträdandet.

Som ett sista stycke i departementsförslaget har upptagits en regel som

skall göra det möjligt för Kungl. Maj :t att i mån av behov meddela ytterligare

övergångsbestämmelser.

Den föreslagna omorganisationen liksom sådana därav föranledda följdändringar

som jag upptagit i detta sammanhang bör träda i kraft den 1 juli

1965.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965 33

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga de inom finansdepartementet upprättade förslagen

till

1) förordning om Svenska skeppshypotekskassan och

Skeppsfartens sekundärlånekassa;

2) lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) förordning om ändrad lydelse av 12 § reglementet den

28 maj 1959 (nr 293) angående allmänna pensionsfondens

förvaltning;

5) förordning om ändrad lydelse av 9 § reglementet den

26 maj 1961 (nr 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets

fonder;

6) förordning om ändrad lydelse av 22 § stämpelskatteförordningen

den 21 maj 1964 (nr 308);

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda

garantiförbindelser på 55 milj. kr. att ingå i de föreslagna

kassornas garantifonder.

> {•

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Hahr

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

Bilaga 1

Förhandlingsdelegationernas förslag

till

förordning om Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens

sekundärlånekassa

Härigenom förordnas som följer.

Ändamål

1 §•

Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa ha

till ändamål att medverka vid finansieringen av rederiföretag här i riket

genom att utlämna lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, eller ikläda

sig garanti för sådana lån.

Styrelse och revisorer

2 §.

Kassorna förvaltas var för sig av en gemensam styrelse med säte i Göteborg.

Styrelsen består av sju ledamöter, av vilka en skall vara ordförande

och en vice ordförande.

För styrelsens ledamöter skola finnas högst sju suppleanter.

Styrelsens ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter samt suppleanter

utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år i sänder.

Ledamöternas arvoden bestämmas av Kungl. Maj :t.

3 §-

För revision av styrelsens förvaltning och kassornas räkenskaper utser

Kungl. Maj :t årligen två revisorer samt suppleanter för dessa.

Revisorernas arvoden bestämmas av Kungl. Maj :t.

Förvaltning m. m.

4 §•

Om styrelsens förvaltningsåligganden och om grunderna för dess beslutförhet

stadgas, utöver vad nedan anges, i reglemente som utfärdas av Kungl.

Maj :t.

5 §•

Styrelsens och revisorernas berättelser skola genom styrelsens försorg

varje år före april månads utgång tillställas chefen för finansdepartementet

och vederbörande kassas låntagare.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

Till vederbörande kassas låntagare skall ock inom samma tid genom styrelsens

försorg sändas förteckning över kassans låntagare med angivande

av kapitalbeloppet av vars och ens lån vid utgången av närmast föregående

räkenskapsår.

Vederbörande kassas låntagare skola, om någon låntagare så påkallar,

beredas tillfälle att sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning

och kassans räkenskaper.

Vill låntagare påkalla sammanträde som i tredje stycket sägs, skall han

före den 10 maj skriftligen underrätta styrelsen.

Har sådant sammanträde påkallats i vederbörlig ordning skall det genom

styrelsens försorg utsättas att äga rum i Göteborg före utgången av maj

månad.

Låntagarnas vid sammanträde beslutade yttrande skall senast åtta dagar

efter sammanträdet genom styrelsens försorg tillställas chefen för finansdepartementet.

6 §•

Kungl. Maj :t prövar styrelsens förvaltning sedan den i 5 § sista stycket

nämnda tiden för mottagande av låntagarnas yttranden gått till ända.

Fonder

7 §.

Såsom garantifond för envar av kassorna att utgöra särskild säkerhet för

av kassan ingångna förbindelser ställer staten till kassans förfogande en av

fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse på, för skeppshypotekskassan

fyrtio miljoner kronor och för sekundärlånekassan femton

miljoner kronor.

8 §.

Vardera kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Denna

skall användas till täckande av förluster, som kunna uppkomma i kassans

rörelse.

Upplåning

9 §.

Kassorna må genom att utge obligationer eller andra för den allmänna

rörelsen avsedda förskrivningar eller genom annan upplåning anskaffa medel

för sin verksamhet.

Beträffande skeppshypotekskassan må det sammanlagda beloppet av efter

den 30 juni 1065 upplånade medel och ingångna garantiförpliktelser ej

överstiga tio gånger summan av kassans garanti- och reservfonder. Beträffande

sekundärlånekassan må det sammanlagda beloppet av upplånade

medel och ingångna garantiförpliktelser ej överstiga sex gånger summan

av kassans garanti- och reservfonder.

Lånerörelsen

10 §.

För lån från kassa skall vara ställd betryggande säkerhet i form av pant

eller borgen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

Pant skall utgöras av inteckning i svenskt fartyg liggande såvitt avser lån

från skeppshypotekskassan inom femtio procent av det värde, till vilket

fartyget av styrelsen uppskattas, och såvitt avser lån från sekundärlånekassan

inom sjuttio procent av nämnda värde.

Som säkerhet för lån från skeppshypotekskassan må ej godtagas inteckning

i fartyg, vars ålder överstiger femton år. I vad avser lån från sekundärlånekassan

må som säkerhet ej godtagas inteckning i fartyg, vars ålder

överstiger tio år.

Borgen skall vara tecknad av staten eller bank.

11 §•

Lån skall lämnas på bestämd tid.

Lånetiden må ej överstiga, såvitt avser lån från skeppshypotekskassan,

femton år, och, såvitt avser lån från sekundärlånekassan, tio år.

överstiger lånetiden ett år, skall låntagaren i regel vara ålagd skyldighet

att gälda lånet genom avbetalningar enligt fastställd plan.

12 §.

Vid utlåning skall styrelsen ägna särskild uppmärksamhet däråt, att lånetiden

icke bestämmes längre än som är förenligt med de villkor på vilka

kassa disponerar för utlåningen avsett kapital.

Styrelsen skall vidare ägna särskild uppmärksamhet däråt, att icke åt

samma eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna

låntagare beviljas lån i sådan omfattning, att därav kan uppkomma

fara för kassas säkerhet. Med lån skall härvid jämställas borgen och

annan garantiförpliktelse till kassan ävensom av kassan ingången garantiförpliktelse

för låntagare.

13 §.

Om ställd säkerhet undergått väsentlig försämring eller låntagaren icke

fullgör de för lånet gällande villkoren, äger styrelsen uppsäga lån till betalning

omedelbart eller inom viss tid.

Kostnad för besiktning, värdering, inteckningsåtgärd och annat dylikt

skall gäldas av låntagaren.

Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer

14 §„

Styrelseledamöter, som genom att överträda föreskrifterna i denna förordning

eller med stöd av förordningen meddelade bestämmelser eller eljest

uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda kassa skada, svara solidariskt

för skadan.

Ha revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift

eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i handling,

som granskats av dem, eller vid fullgörande av sitt uppdrag visat

vårdslöshet, äro de gentemot kassan solidariskt ansvariga för all därav uppkommande

skada.

Likvidation

15 §.

Kan kassa icke infria sina förbindelser, så ock eljest när skäl äro därtill,

äger Kungl. Maj:t besluta om dess likvidation. Om förfarandet därvid för
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965 37

ordnar Kungl. Maj:t. Innan beslut om likvidation meddelas, skall styrelsen

höras.

För vad som vid likvidation återstår av kassas förbindelser sedan dess

egna medel använts för fullgörande därav är envar av dess låntagare ansvarig

i förhållande till vad som vid tiden för likvidationsbeslutet kvarstod

oguldet av hans lån hos kassan. Kan låntagare icke fullgöra sin betalningsskyldighet

enligt vad nu sagts, äro övriga låntagare hos kassan ansvariga

för bristen efter enahanda fördelning. Låntagares ansvarighet må dock icke

göras gällande till högre belopp än vad som beträffande låntagare hos

skeppshypotekskassan svarar mot fem procent och beträffande låntagare

hos sekundärlånekassan svarar mot tio procent av det kapitalbelopp som vid

tiden för likvidationsbeslutet kvarstod oguldet av hans lån hos kassan.

Garantifond må tagas i anspråk endast i den mån så finnes erforderligt

för att, sedan kassans egna medel blivit använda och låntagarnas ansvarighet

enligt andra stycket till fullo utnyttjats, fullgöra kassans förbindelser.

Vad som återstår av kassas tillgångar sedan skulderna betalats skall tillfalla

staten.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

2. Genom förordningen upphäves, med de begränsningar nedan stadgas,

förordningen den 6 juni 1929 (nr 129j angående Svenska skeppshypotekskassan.

a) Till säkerhet för obligationslån, som Svenska skeppshypotekskassan

upptagit före den 1 juli 1965, skall även efter den 30 juni 1965 tjäna den i

§ 2 förordningen angående Svenska skeppshypotekskassan omnämnda

grundfonden. För obligationslån som nu sagts skall, så länge det icke återbetalats,

vid envar tidpunkt finnas pantförskrivet antingen på sätt i § 6

nyssnämnda förordning stadgas hos kassan belånade reverser jämte sådan

säkerhet som kunnat enligt förordningen godtagas eller ock tillgodohavande

hos svenskt bankaktiebolag av motsvarande belopp. Här avsedd säkerhet

må icke användas för förbindelse, isom kassan iklätt sig'' efter den 30 juni

1965. Tagas efter den 30 juni 1965 i anspråk obligationer, som ställts till

förfogande av staten, skall vad i § 4 andra stycket nyssnämnda förordning

stadgas alltjämt tillämpas. Sedan grundfonden icke längre erfordras för

ändamål som nu sagts skall den överlämnas till staten.

b) Den reservfond, som om nä in nes i § 7 förordningen angående Svenska

skeppshypotekskassan och till vilken avsättning ej skall ske efter den 30

juni 1965, skall även efter sagda datum användas till gäldande endast av

sådana utgifter och förluster, till vilkas täckande kassans inkomster icke

förslå och vilka hänföra sig till kassans verksamhet före den 1 juli 1965.

Fonden skall därför till så stor del att förhållandet mellan densamma den

30 juni 1965 och kassans oguldna, före den 1 juli 1965 ingångna förbindelser

bibehålies oförändrat, efter den 30 juni 1965 redovisas i reverser av det

slag som sägs i g 6 nyssnämnda förordning, i sådana värdehandlingar i vilka

omyndigs medel må anbringas eller i tillgodohavande i hankinrättning. I

övrigt tillfaller fonden kassan för ändamål som stadgas i den nya förordningen.

c) Vad avser lån, som Svenska skeppshypotekskassan beviljat före den

1 juli 1965, skola bestämmelserna i gg 3 21 alltjämt tillämpas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

d) I fråga om perioden den 1 januari—den 30 juni av räkenskapsåret

1965 skola bestämmelserna i § 22 andra stycket sista punkten och § 25 förordningen

angående Svenska skeppshypotekskassan tillämpas även efter

den 30 juni 1965. Vidare skola styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas

utlåtande avseende nyssnämnda period genom styrelsens försorg offentliggöras

i tryck samt före utgången av september månad 1965 dels

överlämnas till chefen för finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret,

dels ock tillställas dem som voro låntagare hos kassan före den

1 juli 1965. På kallelse av’ styrelsen skola nämnda låntagare före utgången

av oktober månad 1965 sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning

och kassans räkenskaper avseende perioden den 1 januari—den 30

juni 1965. Låntagarnas därvid beslutade yttrande skall senast åtta dagar

efter sammanträdet tillställas chefen för finansdepartementet och fullmäktige

i riksgäldskomtoret. Kungl. Maj :t prövar styrelsens förvaltning avseende

perioden den 1 januari—den 30 juni 1965 sedan tiden för låntagarnas yttrande

gått till ända. Härjämte skall § 24 förordningen tillämpas efter den

30 juni 1965 i fråga om styrelsens förvaltning under tid före den 1 juli

1965.

3. Beslut som föranledes av den nya förordningen må av Kungl. Maj :t

meddelas före den 1 juli 1965.

MAACUS BOKTA. STHLM 1965 650182

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962 a1 i texten
  2. BU 1965:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av Svenska skeppshypotekskassan, m.m. s. 1 i texten