Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

1966-04-01 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:102, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1966

1

Nr 102

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955

(nr 183) om bankrörelse; given Stockholms slott den

1 april 1966.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag till

lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om

bankrörelse.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring i bestämmelserna om affärsbankernas

inlåningsrätt, som syftar till att öka bankernas möjligheter att lämna bostadskrediter.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 102

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1966

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om

bankrörelse

Härigenom förordnas, att 62 § lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

62 §.

Bankaktiebolag äger-------beskaffenhet; samt

g) intill ett sammanlagt belopp, g) intill ett sammanlagt belopp,

motsvarande högst tre gånger bolagets

eget kapital och högst tvåhundra

miljoner kronor, fordringar, för

vilka säkerheten utgöres av ______

fullgoda inhemska---miljoner kronor.

Såsom inlåning------pantförskrivna medel.

Bankbolag äger------- bolagets aktiekapital.

motsvarande högst tre gånger bolagets

eget kapital och högst sjuhundra

miljoner kronor, fordringar, för

vilka säkerheten utgöres av

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse av 62 § se 1965: 219.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1966

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25

mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler

för affärsbanks inlåningsrätt och anför.

Inledning

Svenska bankföreningen har i skrivelse den 28 februari 1966 hemställt

om ändring av bestämmelserna i 62 § första stycket lagen den 31 mars

1955 (nr 183) om bankrörelse (banklagen) så att begränsningar i inlåningsrätten

avskaffas för så vitt de inlånade medlen placeras i bottenlån

i bostadsfastigheter m. m.

Över bankföreningens framställning har efter remiss yttranden avgetts

av bankinspektionen, bostadsstyrelsen, poststyrelsen, fullmäktige i riksbanken

och fullmäktige i riksgäldskontoret, kreditinstitututredningen,

Svenska sparbanksföreningen samt Sveriges jordbrukskasseförbund.

Gällande ordning

Affärsbanks inlåningsrätt regleras genom 62 § banklagen (ändrad senast

genom SFS 1965: 219). Enligt detta stadgande är rätten att ta emot inlåning

begränsad till summan av dels viss del av bankens tillgångar, dels ett

belopp som står i visst förhållande till bankens eget kapital. Inlåning, som

placeras i vissa slag av tillgångar, är således inte underkastad begränsning.

Sådana slag av tillgångar brukar betecknas som täckningsfria. Med eget

kapital avses aktiekapital, reservfond och dispositionsfond, s. k. fria skattefonder

samt vinstbalans och andra jämförbara fondavsättningar. Vid bestämmande

av inlåningsrätten får emellertid även medräknas s. k. förlagsbevis

i den utsträckning som närmare framgår av 62 § sista stycket.

Såsom helt täckningsfria betraktas vissa i 62 § första stycket a)—d) anlf

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 102

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 102 år 1966

givna tillgångar, exempelvis inneliggande kassa och hos riksbanken, på postgiro

eller i unnan bank innestående medel samt — intill marknadsvärdet,

dock högst nominella värdet — svenska statens skattkammarväxlar och s. k.

guldkantade obligationer med en återstående löptid av högst fem år.

I 62 § första stycket e)—g) upptas vissa placeringar, som endast delvis

eller i viss utsträckning är täckningsfria. Hit hör exempelvis guldkantade

obligationer med längre återstående löptid än fem år och andra inhemska

obligationer av fullgod beskaffenhet. Dessa tillgångar är täckningsfria till

tre fjärdedelar av marknadsvärdet, dock högst tre fjärdedelar av nominella

beloppet. Till de i viss utsträckning täckningsfria placeringarna hör enligt

62 § första stycket g) fordringar, för vilka säkerheten utgörs av fullgoda

inhemska obligationer — beräknade till marknadsvärdet, dock högst nominella

värdet — eller av inteckning, inom 60 % av senast fastställda taxeringsvärdet,

i vissa fastigheter eller tomträtter. För täckningsfriheten beträffande

de i 62 § första stycket g) angivna placeringarna gäller ett sammanlagt

maximum, motsvarande tre gånger bankens eget kapital, dock högst 200

milj. kr. De inteckningar, som det här är fråga om, skall gälla i jordbruksfastighet

eller i bostads- eller affärsfastighet inom område, för vilket stadsplan

eller byggnadsplan fastställts, eller i tomträtt till bebyggd fastighet om

den byggnad eller de byggnader, som tillhör tomträtten, är avsedda väsentligen

för bostadsändamål.

Den inlåning, som inte motsvaras av täckningsfria placeringar, får högst

uppgå till ett belopp motsvarande fem gånger det egna kapitalet, om detta

inte överstiger 5 milj. kr., och annars till ett belopp av 25 milj. kr. ökat med

tio gånger skillnaden mellan det egna kapitalet och 5 milj. kr.

För sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit (jordbrukskassorna

är förhindrade att driva självständig inlåningsrörelse) finns bestämmelser

om inlåningsrätt i 27 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

(ändrad senast genom SFS 1965: 220) resp. 34 § lagen den 25 maj 1956

(nr 216) om jordbrukskasserörelsen (ändrad senast genom SFS 1965: 221).

För sparbanker gäller att inlåningen skall stå i viss relation till sparbankens

fonder. Föreskrifterna är emellertid mindre restriktiva för sparbankerna än

för affärsbankernas del.

Svenska bankföreningen

Bankföreningen erinrar inledningsvis om att fordringar med säkerhet

av botteninteckningar i bostads- och affärsfastigheter eller i tomträtt till

bostadsfastighet enligt 62 § banklagen i dess ursprungliga lydelse räknades

som täckningsfria i den mån de —- tillsammans med fordringar med säkerhet

av obligationer — inte uppgick till högre sammanlagt belopp än tre

gånger bankens eget kapital, dock högst 100 milj. kr. Sistnämnda beloppsgräns

höjdes efter framställning av bankföreningen till 200 milj. kr. genom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1966

lagändring år 1963 (prop. 1963: 165, B:oU 24, rskr 281, SFS 1963: 181).

Att reformens omfattning begränsades på sätt som skedde, heter det vidare

i framställningen, har sin förklaring däri, att bankföreningen inte ville

ifrågasätta annat än en uppmjukning av täckningskravet i avvaktan på resultatet

av den översyn av inlåningsrättsreglerna, som den då nyligen tillsatta

kreditinstitututredningen skulle verkställa. Bankföreningen räknade

också med att kreditinstitututredningens arbete skulle bli slutfört inom

jämförelsevis kort tid.

Enligt vad bankföreningen numera inhämtat, heter det fortsättningsvis,

torde det emellertid dröja rätt länge innan utredningens slutbetänkande

kommer att framläggas. Samtidigt har anspråken på bostadskrediter i

affärsbankerna ökat i än snabbare takt än förut. Bankföreningen nämner

som exempel att, på grund av det ansträngda läget på kapitalmarknaden,

totalbeloppet av »infrusna» bostadsbyggnadskreditiv stigit med drygt 1,2

miljarder kr. från slutet av januari 1963 till motsvarande tid år 1966.

I den situation som sålunda inträtt är det enligt bankföreningens uppfattning

nödvändigt att 1963 års provisoriska reform av banklagens inlåningsbestämmelser

fullföljs genom att affärsbankerna ges samma obegränsade

täckningsfrihet för bostadskrediter mot botteninteckning som gäller för

sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit. Detta anses inte komma

att leda till fara för insättarnas säkerhet. Ej heller anser föreningen någon

risk föreligga för konflikt med kreditinstitututredningens blivande förslag.

Enighet sägs råda inom utredningen om principen att täckningskraven för

olika slags placeringar bör vara desamma för alla typer av kreditinstitut.

Bankföreningen hemställer slutligen att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen

förslag till sådan ändring av 62 § första stycket banklagen att fordringar

med inteckningssäkerhet hänförs till den helt täckningsfria sektorn i samma

utsträckning som skett i lagen om sparbanker och lagen om jordbrukskasserörelsen.

Remissyttrandena

Bankföreningens framställning har inte mött motstånd såvitt gäller den

huvudsakliga frågan om lättnad i täckningskraven för bostadskrediter.

Bostadsstyrelsen, som betonar att bankföreningens framställning syftar

till att ge affärsbankerna större möjligheter att lämna krediter för bostadsändamål,

finner det väl motiverat att dessa banker får samma täckningsfrihet

för ifrågavarande fordringar, som sparbanker och centralkassor redan

har. Bostadsstyrelsen tillstyrker därför den föreslagna ändringen i

62 § banklagen.

Övriga remissinstanser anser emellertid det mindre lämpligt att som bankföreningen

ifrågasatt ändra själva konstruktionen av inlåningsrättsreglerna

innan kreditinstitututredningen slutfört sin översyn av dessa regler.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1966

Däremot motsätter man sig inte att affärsbankernas inlåningsrätt vidgas

genom att den i 62 § första stycket g) angivna beloppsgränsen, 200 milj. kr.,

höjs till lämplig nivå.

Kreditinstitututredningen hävdar att kapitaltäckningskraven för bottenlån

i bostadsfastigheter m. m. inte kan ses isolerade utan måste ingå som ett

led i en samlad bedömning av inlåningsrättsreglerna. Enligt utredningens

mening kan man därför inte särbehandla kapitaltäckningskraven för bottenlån

utan att därigenom föregripa utredningens slutliga ställningstagande.

Utredningen kan därför inte tillstyrka bankföreningens förslag att

ifrågavarande bostadskrediter helt hänförs till den täckningsfria sektorn.

Utredningen påpekar att den särskilda spärregeln i 62 § första stycket

g) banklagen, att täckningsfrihet för bostadskrediter m. m. högst får

avse ursprungligen 100 milj. kr. och numera 200 milj. kr., tillkommit av

speciella skäl och inte för att tillgodose kraven på bankernas soliditet. Med

hänsyn härtill tillstyrkte utredningen bankföreningens tidigare begärda

höjning av beloppet från 100 till 200 milj. kr. Utredningen konstaterar att

bankernas omslutning stigit högst väsentligt under de senaste åren medan

beloppsgränsen legat fast på 200 milj. kr. Därför anser utredningen att en

ytterligare höjning av gränsen till förslagsvis 700 milj. kr. nu är motiverad.

Härigenom skulle enligt utredningen det akuta problemet för vissa större

affärsbanker lösas utan att därvid något avsteg — som skulle föregripa

utredningens ställningstagande — behöver göras från nuvarande principer

i fråga om solvenskravet.

Bankinspektionen anser att några vägande invändningar mot den ifrågasatta

lagändringen knappast kan göras med hänsyn till dess konsekvenser

i fråga om bankernas soliditet, eftersom fastighetskrediter mot säkerhet

i botteninteckningar är förenade med ringa risk. Inspektionen motsätter

sig inte att affärsbankerna ges en ökad täckningsfrihet för bostadskrediter

men anser att ökningen med hänsyn till den pågående översynen av inlåningsrättsreglerna

i sin helhet bör ske genom att beloppsgränsen 200 milj.

kr. höjs till lämplig nivå.

Vid avvägningen av det belopp intill vilket fastighetslånen får utgöra underlag

för inlåning behöver enligt inspektionen måhända av nyssnämnda

skäl mindre hänsyn tas till gränsens betydelse för bankernas soliditet än till

dess eventuella betydelse som ett kreditpolitiskt medel att påverka den totala

kreditvolymens storlek. En viss styrning av expansionstakten i bankernas

kreditgivning har under senare år åstadkommits genom att riksbanken intagit

en restriktiv hållning till bankernas önskan att emittera förlagsbevis,

varigenom bankerna föranletts skapa det för en expansion nödvändiga egna

kapitalet delvis genom nyemissioner av aktier. Då denna form av kapitalanskaffning

är förhållandevis dyrbar, heter det i inspektionens yttrande, har

tvånget att upprätthålla den i lagen fastställda relationen mellan främmande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1966 7

och eget kapital i vissa lägen, kunnat få en bromsande effekt på kreditexpansionen.

Riksbanksfullmäktige anmärker till en början att någon obegränsad täckningsfrihet

för inlåning placerad i bottenlån i bostadsfastigheter m. m. inte,

som bankföreningen synes utgå från, råder för sparbanker och centralkassor

för jordbrukskredit. De liberalare reglerna för dessa institut är nämligen

förenade med ett visst krav på kapitaltäckning. Bortsett härifrån anser

riksbanksfullmäktige det motiverat att vidga affärsbankernas möjligheter

att utan specifika kapitalkrav placera inlåning i bostadslån. I avvaktan på

kreditinstitututredningens förslag i ämnet synes detta enklast kunna ske

genom att det särskilda maximibeloppet om 200 milj. kr. höjs. Därigenom

skulle vinnas, heter det i yttrandet, att intresset bland affärsbankerna för

den långfristiga bostadskreditgivningen skulle öka och att omläggningen

hos bankerna av byggnadskreditiv till »stående lån» främjades. En utökning

av beloppet med förslagsvis 500 milj. kr. till 700 milj. kr. anser riksbanksfullmäktige

kunna företas utan att några solvensrisker bland bankerna

behöver uppstå. En sådan förändring är också önskvärd, enligt riksbanksfullmäktige,

om någon väsentlig minskning av de större affärsbankernas

behållningar av byggnadskreditiv i färdiga fastigheter skall komma

till stånd.

Även Svenska sparbanksföreningen påpekar att varken sparbankslagen

eller lagen om jordbrukskasserörelsen medger obegränsad täckningsfrihet

för ifrågavarande bostadskrediter. Enligt 27 § sparbankslagen är dessa krediter

visserligen täckningsfria enligt den s. k. 12 1/2-gångerregeln, som närmast

motsvarar banklagens kapitaltäckningsregel, men däremot täckningskrävande

enligt den s. k. 50-gångerregeln, som inte har någon motsvarighet

i banklagen. I praktiken innebär sistnämnda regel krav på en tvåprocentig

fondtäckning för placeringar av detta slag. Affärsbankernas önskemål om

täckningsfrihet för ifrågavarande krediter i samma utsträckning som gäller

för sparbanker kan därför enligt sparbanksföreningen inte tillgodoses med

mindre än att i banklagen införs en motsvarighet till den nämnda 50-gångerregeln.

Med hänsyn härtill och till den pågående översynen av kapitaltäckningsreglerna

anser sparbanksföreningen att en sådan ändring av banklagen

inte lämpligen bör genomföras nu. Däremot har sparbanksföreningen

ingen erinran mot en smärre jämkning uppåt av det totala belopp vartill

fordringar av ifrågavarande slag får räknas som täckningsfria enligt banklagen.

Departementschefen

Omsorgen om insättarnas trygghet har motiverat särskilda regler i banklagen

om att bank inte får ta emot inlåning till högre belopp än som står i

viss relation till bankens eget kapital. I den mån bankens tillgångar anses

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 102 år 1966

placerade riskfritt eller med liten risk får emellertid maximibeloppet för

inlåning höjas utan särskild täckning i det egna kapitalet eller med täckning

endast till viss del eller i viss utsträckning. Liknande regler finns i sparbankslagen

och i lagen om jordbrukskasserörelsen.

Bland de placeringar som enligt banklagen är täckningsfria i viss utsträckning

återfinns fordringar mot säkerhet av fullgoda inhemska obligationer

eller inteckning inom 60 % av taxeringsvärdet i vissa fastigheter eller

i tomträtt med byggnader väsentligen avsedda för bostadsändamål. Sådana

fordringar är täckningsfria till ett sammanlagt belopp av högst tre gånger

bankens eget kapital och högst 200 milj. kr. Beloppsgränsen höjdes till 200

milj. kr. på framställning av bankföreningen genom lagändring år 1963 från

tidigare 100 milj. kr.

Bankföreningen har begärt att inlåningsrättsreglerna i banklagen ändras

så att affärsbankerna ges obegränsad täckningsfrihet för fordringar med

säkerhet av botteninteckningar i bostads- och affärsfastigheter eller i tomträtt

till bostadsfastighet. Som skäl för framställningen anför bankföreningen

att anspråken på bostadskrediter i affärsbankerna under de senaste åren

ökat i snabb takt och nämner som exempel härpå att totalbeloppet av i färdiga

fastigheter »infrusna» bostadsbyggnadskreditiv på grund av det ansträngda

läget på kapitalmarknaden stigit med drygt 1,2 miljarder kr. från

slutet av januari 1963 till motsvarande tid år 1966. I den situation som sålunda

inträtt är det enligt föreningen nödvändigt att 1963 års provisoriska

reform av banklagens inlåningsrättsbestämmelser fullföljs genom att obegränsad

täckningsfrihet genast medges affärsbankerna för bostadskrediter

mot botteninteckning.

Den år 1962 tillsatta kreditinstitututredningen skall bl. a. undersöka möjligheterna

att förenkla och, eventuellt, förenhetliga reglerna om inlåningsrätt.

Med hänvisning härtill har remissinstanserna, med undantag av bostadsstyrelsen,

som tillstyrkt bankföreningens framställning, uttalat att en

så principiellt viktig ändring i reglerna för affärsbanks inlåningsrätt som

bankföreningen ifrågasatt inte bör företas i avvaktan på utredningens resultat.

Emellertid har överlag bland remissinstanserna inställningen varit

positiv till en provisorisk uppmjukning av inlåningsbestämmelserna i likhet

med den som företogs genom 1963 års lagändring.

Även jag anser att principiella ändringar i inlåningsreglerna bör undvikas

intill dess kreditinstitututredningens samlade bedömning av dessa regler

föreligger och att man i avvaktan därpå kan tillmötesgå affärsbankernas

anspråk på vidgad täckningsfrihet för bostadskrediter genom att den beloppsmässiga

gränsen för täckningsfrihet höjs. En sådan lagändring torde

knappast innebära några ökade risker för insättarna. Däremot synes en ökning

av täckningsfriheten medföra vissa fördelar främst med hänsyn till att

kreditgivningen för bostadsändamål därigenom underlättas. Som riksbanksfullmäktige

framhållit torde en uppmjukning av inlåningsbestämmelserna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1966

i här avsett fall även främja omläggningen hos affärsbankerna av byggnadskreditiv

till långfristiga bostadslån. Om någon väsentlig minskning av

de större affärsbankernas behållningar av byggnadskreditiv i färdiga fastigheter

skall åstadkommas bör emellertid den beloppsmässiga gränsen för bostadskrediter

täckningsfrihet höjas väsentligt.

På grund av det anförda vill jag — i överensstämmelse med vad flera

remissinstanser, bl. a. riksbanksfullmäktige och kreditinstitututredningen,

förordat — föreslå en sådan ändring av 62 § första stycket g) banklagen, att

täckningsfrihet för där avsedda fordringar blir medgiven intill ett sammanlagt

belopp motsvarande högst tre gånger bankens eget kapital och högst

700 milj. kr. Lagändringen bör tråda i kraft omedelbart efter det författning

därom utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars

1955 (nr 183) om bankrörelse.

Författningsförslaget torde som bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte

för det i 87 § regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 1 april 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Y. Söderlund,

regeringsrådet Åbjörnsson,

justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över

finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 25 mars

1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 (nr

183) om bankrörelse.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Kurt Malmgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1966

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 1 april

1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Kling,

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets denna dag avgivna

utlåtande över det till lagrådet den 25 mars 1966 remitterade förslaget

till lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 (nr

183) om bankrörelse.

Med förmälan att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran hemställer

föredraganden, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att

anta lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Krister O Under

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660298

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 29 november 1963 s. 1 i texten
  2. BU 1966:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 31 mars 1955 s. 1 i texten