Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1966-03-25 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:103, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

1

Nr 103

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 25

mars 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § och 4 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bestämmelser om rätt år för avdrag vid inkomsttaxeringen

beträffande allmän varuskatt och arbetsgivaravgift i fall då sådan

skatt eller avgift debiteras enligt uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272) samt beträffande skogsvårdsavgift, ränta som ingår i vissa annuiteter

och ränta på kvarstående skatt. Det föreslås att avdrag skall ske vid

taxeringen året efter det då beloppen påförts oavsett om de faktiskt erlagts

eller ej.

De nya bestämmelserna föreslås skola tillämpas första gången vid 1967

års taxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 196G. 1 samt. Nr 103

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att 35 § 5 mom., 41 § och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 samt punkt 6 av anvisningarna till

32 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att

till anvisningarna till 18 § nämnda lag skall fogas en ny punkt, betecknad 7.,

av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

35

5 mom. Till intäkt som i 1

inom. avses räknas jämväl dels

lotterivinst, därest densamma icke

jämlikt 19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom

restitution, avkortning eller avskrivning

av sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

för vilken avdrag av den

skattskyldige åtnjutits vid tidigare

års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.) I

(Föreslagen lydelse)

§•

5 mom. Till intäkt som i 1

mom. avses räknas jämväl dels

lotterivinst, därest densamma icke

jämlikt 19 § är frikallad från beskattning,

dels ock belopp som

motsvarar restituerad, avkortad eller

avskriven folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift

eller sjukförsäkringsavgift

i den mån beloppet påverkat

storleken av avdrag enligt

46 § 2 mom., som åtnjutits vid tidigare

års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

41 §.

Inkomst av----—--särskilt stadgas.

I andra fall än nu sagts skall intäkt

anses hava åtnjutits det beskattningsår,

under vilket intäkten blivit

för den skattskyldige tillgänglig för

lyftning, och skall utgift eller omkostnad

anses belöpa på det beskattningsår,

varunder utgiften betalats

eller omkostnaden ägt rum.

I andra fall än nu sagts skall intäkt

anses hava åtnjutits det beskattningsår,

under vilket intäkten blivit

för den skattskyldige tillgänglig för

lyftning, och skall utgift eller omkostnad

anses belöpa på det beskattningsår,

varunder utgiften betalats

eller omkostnaden ägt rum. Sådan

speciell skatt, avgift eller ränta, som

ingår i slutlig eller tillkommande

skatt enligt uppbördsförordningen,

ävensom ränta å kvarstående skatt

enligt samma förordning anses dock

* Senaste lydelse av 35 § 5 mom. se 1959:564, av 41 § se 1951: 790, av 46 § 2 mom. se 1965:71

och av punkt 6 av anvisningarna till 32 § se 1963: 682.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

belöpa på det beskattningsår då den

slutliga eller tillkommande skatten

påförts.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —---eller uppfostran.

2) för dels sådan i slutlig eller 2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående till- tillkommande skatt ingående tillläggspensionsavgift,

som under be- läggspensionsavgift, som påförts den

skattningsåret påförts den skattskyl- skattskyldige under året näst före

dige, dels ock avgift för pen- det taxeringsår varom fråga är,

sionsförsäkring, som ej avses i 33 §, dels ock avgift för pensionsfördärest

avgiften under beskattnings- säkring, som ej avses i 33 §, därest

året erlagts för försäkring, vilken avgiften under beskattningsåret eräges

av den skattskyldige själv eller, lagts för försäkring, vilken äges av

i förekommande fall, hans make den skattskyldige själv eller, i förecller

hans omyndiga barn; kommande fall, hans make eller hans

omyndiga barn;

3) för dels sådan i slutlig eller 3) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående sjuk- tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 § försäkringsavgift enligt 19 kap. 2 §

lagen om allmän försäkring, som lagen om allmän försäkring, som

under beskattningsåret påförts den påförts den skattskyldige under året

skattskyldige, dels ock premier näst före det taxeringsår varom fråoch

andra avgifter, som skattskyldig ga är, dels ock premier och

erlagt för försäkringar av följande andra avgifter, som skattskyldig erslag,

vilka ägas av honom själv eller, lagt för försäkringar av följande

i förekommande fall, hans make slag, vilka ägas av honom själv

eller hans omyndiga barn, nämligen eller, i förekommande fall, hans

kapitalförsäkring, arbetslöshetsför- make eller hans omyndiga barn,

säkring samt sådan sjuk- eller nämligen kapitalförsäkring, arbetsolyCksfallsförsäkring,

därunder in- löshetsförsäkring samt sådan sjukbegripen

avgift till sjukkassa för eller olycksfallsförsäkring, därunder

begravningshjälp, som ej avses i 33 § inbegripen avgift till sjukkassa för

och som ej utgör sjukförsäkring en- begravningshjälp, som ej avses i 33 §

ligt 2—4 kap. lagen om allmän för- och som ej utgör sjukförsäkring ensäkring;

samt ligt 2—4 kap. lagen om allmän för
säkring;

samt

4) för belopp —-----varje barn.

Har skattskyldig —--—---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig —-----— nämnda tid.

Avdrag, som------under 18 år.

Anvisningar

till 18 §.

7. Har sådan speciell skatt, avgift

eller ränta, för vilken avdrag åtnjutits

i förvärvskälla vid tidigare

års taxering, restitnerats, avkortats

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller avskrivits, utgör det restituerade,

avkortade eller avskrivna beloppet

intäkt i den förvärvskälla där

avdraget åtnjutits.

till 32 §.

6. Värnpliktig för — — —----skattepliktig intäkt.

För annan-------6 § krigsavlöningsreglementet.

Den för----— — — — deras bestridande.

Familjebidrag, vilket-------i fråga.

Vad ovan i första och fjärde styckena

sägs skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om annan personal

vid krigsmakten, som avlönas enligt

de för värnpliktiga gällande grunder,

så ock i fråga om civilförsvarspliktig,

som inkallats till tjänstgöring

enligt 12 § civilförsvarslagen,

och annan som avlönas enligt för civilförsvarspliktiga

gällande grunder.

Civilförsvarspenning likställes med

penningbidrag.

Vad ovan i första och fjärde styckena

sägs skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om annan personal

vid krigsmakten som avlönas enligt

de för värnpliktiga gällande grunder,

vapenfri tjänstepliktig, civilför.svarspliktig

som inkallats till tjänstgöring

enligt 12 § civilförsvarslagen

och annan som avlönas enligt för civilförsvarspliktiga

gällande grunder.

Civilförsvarspenning likställes med

penningbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Har speciell skatt, avgift eller

ränta upptagits på debetsedel å slutlig skatt enligt 1965 eller tidigare års

taxering eller på sådan debetsedel å tillkommande skatt som erhållits under

år 1965 eller tidigare år och erlägges skatten, avgiften eller räntan efter ingången

av år 1966 må den dock avdragas vid taxeringen för det beskattningsår,

då den erlagts, i den mån avdrag icke medgivits tidigare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960

o

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § och 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 2 § och 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

2 §•

(Föreslagen lydelse)

Om vad--------följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

hänföres restituerad, avkortad

eller avskriven allmän kommunalskatt

i den mån denna påverkat

storleken av avdrag enligt 4 §

1 mom., som åtnjutits vid tidigare

års taxeringar;

vid beräkning------—- — beräknade nettointäkten.

Har sådan--------överlåtande bolaget.

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

hänföres slutlig eller tillkommande

skatt, som restituerats, avkortats

eller avskrivits, i den mån

avdrag därför av skattskyldig åtnjutits

vid tidigare års taxeringar;

4 §•

1 mom. Från sammanlagda

eller lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt,

som här i riket påförts skattskyldig

på grund av taxering under året näst

före det taxeringsår, varom fråga är,

eller sådan här i riket påförd tillkommande

skatt, varå skattskyldig

under förstnämnda år erhållit debetsedel,

allt till den del skatten skall

erläggas till kommun eller annan

kommunal samfällighet eller avser

sådan tilläggspensionsavgift, som påförts

den skattskyldige under året

näst före taxeringsåret och för vilken

avdrag icke åtnjutits enligt näst
-

— ske för underskott, som---

sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående allmän kommunalskatt

och, i den mån avdrag icke åtnjutes

enligt nästföljande stycke,

tilläggspensionsavgift som påförts

den skattskyldige under året näst

före det taxeringsår, varom fråga är.

följande stycke.

Skattskyldig, som--- —----kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt-------6 § ö mom.

Har sådan --------i fråga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1964: 55 och av 4 § 1 inom. se 1965: 72.

1 j- Bihang till riksdagens protokoll 196(1. 1 samt. .Yr / 0:i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25

mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om rätt år för vissa

avdrag vid inkomsttaxering, m. m. samt anför.

Inledning

I en inom finansdepartementet i oktober 1965 upprättad promemoria om

beräkning vid inkomsttaxering av avdrag för allmän varuskatt m. m. (Stencil

Fi 1965:4) berörs frågan om rätt avdragsår vid inkomsttaxering beträffande

allmän varuskatt, arbetsgivaravgift och skogsvårdsavgift samt

ränta, som debiteras enligt uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272;

UF), i sådana fall då inkomst redovisas enligt kontantmetoden. Denna

metod innebär bl. a., att utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår,

varunder utgiften betalts eller omkostnaden ägt rum (se 41 §

andra stycket kommunalskattelagen den 28 september 1928, nr 370; KL).

Metoden gäller inte vid redovisning av inkomst av rörelse eller inkomst av

jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder (41 § första stycket

KL).

Av promemorian framgår, att viss tveksamhet f. n. råder om vilket år

skatt och avgift av dessa slag skall få dras av vid taxering. I promemorian

föreslås att dessa belopp samt ränta som påförts enligt UF skall anses belöpa

på det beskattningsår då beloppen debiterats. Det föreslås att bestämmelser

härom skall införas i 41 § KL och i anvisningar till denna paragraf.

Författningsförslagen i promemorian torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av riksförsäkringsverket,

kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Hallands,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1966

Göteborgs och Bohus, Örebro, Västernorrlands samt Norrbottens län, Sveriges

lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Föreningen

Auktoriserade revisorer, Svenska revisorsamfundet, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation samt

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Samtliga remissinstanser utom en tillstyrker i princip promemorians förslag.

Gällande bestämmelser m. m.

Debitering och uppbörd

De huvudsakliga bestämmelserna om debitering och uppbörd av allmän

varuskatt finns i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän

varuskatt. Preliminär sådan skatt redovisas och erläggs för den

skattepliktiga omsättning som belöper på viss redovisningsperiod och avräknas

mot slutlig allmän varuskatt. Med slutlig allmän varuskatt förstås

sådan allmän varuskatt som debiteras på grund av taxeringsbeslut senast

den 30 november under taxeringsåret. Tillkommande allmän varuskatt

är sådan skatt som debiteras på grund av taxeringsbeslut efter den

30 november under taxeringsåret eller påförs på grund av eftertaxering eller

som skall erläggas utöver tidigare påförd skatt på grund av beslut rörande

ändrad debitering (4 §).

Allmän varuskatt erläggs bl. a. för varor som försäljs eller på annat sätt

tillhandahålls eller tas i anspråk inom riket (1 §). Debitering av allmän

varuskatt åvilar länsstyrelsen (48 §). Vid debitering av slutlig allmän varuskatt

gottskrivs den skattskyldige erlagd preliminär varuskatt och viss kostnadsersättning

(49 §). överstiger därvid den slutliga skatten det belopp som

skall gottskrivas den skattskyldige förfaller det överstigande beloppet som

kvarstående allmän varuskatt till betalning den 18 januari året näst

efter taxeringsåret och senast nämnda dag skall det inbetalas till statsverket

(50 §). Enligt 53 § skall debetsedel på slutlig allmän varuskatt översändas

till den skattskyldige senast den 15 december under taxeringsåret.

I fråga om allmän varuskatt för sådant tillhandahållande eller ianspråktagande

av varor, som i inkomstskattehänseende är att hänföra till intäkt

av jordbruksfastighet, gäller särskilda bestämmelser. Skattskyldighet åvilar

härvidlag ägare eller brukare av jordbruksfastighet som till konsument försäljer

eller för förbrukning uttar sådan produkt från jordbruket eller dess

binäringar som enligt varuskatteförordningen är att hänföra till skattepliktig

vara, dock inte för försäljning av jordbruksprodukter i allenast ringa

omfattning (63 §). Taxering till allmän varuskatt för jordbruksprodukter

skall avse den skattepliktiga omsättningen under beskattningsåret och verkställs

av vederbörande taxeringsnämnd i samband med inkomsttaxeringen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1966

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar till allmän varuskatt skall införas

i inkomstlängden (65 §).

Enligt 66 § gäller bestämmelserna i UF angående statlig inkomstskatt i

tillämpliga delar allmän varuskatt för jordbruksprodukter. Sådan skatt skall

dock inte upptas på debetsedel avseende preliminär skatt.

Bestämmelserna om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift

finns i förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av

vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (ändrad genom SFS

1962:396).

Enligt 3 § förordningen bestäms avgiftsunderlaget av riksförsäkringsverket.

Med avgiftsunderlag förstås belopp varpå arbetsgivaravgift skall beräknas

för arbetsgivaren (2 §). Arbetsgivare som under ett år utgett lön till

någon hos honom anställd arbetstagare med minst 300 kr. är skyldig att

före utgången av januari, i vissa fall februari, året näst efter utgiftsåret —

det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas (2 §) — avlämna

arbetsgivaruppgift. Denna lämnas i Stockholm till överståthållarämbetet och

i landet i övrigt till den lokala skattemyndigheten (5—6 §§). Om arbetsgivaruppgift

ej avlämnats kan avgiftsunderlaget uppskattas med hänsyn till föreliggande

omständigheter (10 §).

Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsverket (16 §). Avgift som

uppgår till högst 1 000 kr. skall, om verket inte bestämmer annat, påföras

i samband med slutlig skatt enligt vad som stadgas i UF. Detta gäller även

avgift överstigande 1 000 kr., om verket finner skäl därtill. Riksförsäkringsverket

skall särskilt för varje uppbördsdistrikt lämna vederbörande lokala

skattemyndighet uppgift om de arbetsgivaravgifter som skall påföras i samband

med slutlig skatt (17 §). Arbetsgivaravgift som inte debiteras i samband

med slutlig skatt uppbärs av riksförsäkringsverket (18 §).

Enligt 1 § UF förstås med skatt enligt förordningen bl. a. arbetsgivaravgift

enligt 17 § förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, m. m., dvs. sådana arbetsgivaravgift som skall påföras

i samband med slutlig skatt. Enligt 27 § UF gäller att arbetsgivaravgifter av

nämnda slag skall upptas på debetsedel å slutlig skatt och enligt 13 § UF

skall hänsyn till sådan avgift tas vid debitering av preliminär B-skatt.

Enligt 1 § förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift

skall den, för vilken garantibelopp för jordbruksfastighet upptagits som

skattepliktig inkomst vid taxering till kommunal inkomstskatt, erlägga

skogsvårdsavgift med högst en och en halv promille av de värden

på skogsmark och växande skog, som har legat till grund för beräkning av

garantibeloppet. För varje år bestäms med vilket promilletal skogsvårdsavgiften

skall utgå för det året (1 §). Avgiften debiteras och uppbärs som skatt

enligt UF.

Enligt 2 § 3 mom. UF skall kvarstående skatt anses belöpa på i första

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

hand bl. a. skogsvårdsavgift, om den slutliga skatten innehåller sådan avgift.

Enligt 1 § UF förstås med skatt även annuiteter på avdikningslån

och förskott för avlösning av frälseräntor (lagen den 8 november 1912, nr

277, om avlösning av vissa frälseräntor och kungörelsen den 20 december

1912, nr 364, med vissa bestämmelser angående avlösning av frälseräntor,

resp.’ kungörelsen den 13 juni 1939, nr 432, angående villkoren för lån från

statens avdikningslånefond). I dylika annuiteter ingår viss ränta, som ar

avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Av innehållet i 13 § första stycket UF

framgår att hänsyn till dylik annuitet skall tas vid beräkning av preliminär

B-skatt, om annuiteten ingått i den slutliga skatt som påforts den skattskyldige

året näst före inkomståret. Tidigare har erinrats om bestämmelsen

i 2 § 3 mom. UF, enligt vilken kvarstående skatt skall, om den slutliga skatten

delvis utgörs av bl. a. skogsvårdsavgift, anses belöpa pa i första hand

sådan avgift. Motsvarande gäller även annuiteterna.

Ränta på kvarstående skatt påförs under vissa omständigheter.

Bestämmelse härom finns i 27 § 3 mom. UF, som även innehåller,

att vad i UF stadgas angående kvarstående skatt skall, dar inte annat an«es,

äga motsvarande tillämpning beträffande ränta på kvarstående skatt.

Avdragsrätt m. m.

Allmän varuskatt är enligt 5 § varuskatteförordningen sådan

speciell skatt för vilken avdrag åtnjuts vid inkomsttaxeringen. Regeln bor

ses mot bakgrunden av KL:s bestämmelser i 22 och 29 §§, att avdrag från

bruttointäkten av jordbruksfastighet resp. rörelse medges för speciella skatter

eller avgifter till det allmänna.

I fall då allmän varuskatt upptas på debetsedeln för slutlig skatt enligt

UF, dvs. då den avser jordbruksprodukter som försålts eller förbrukats

av ägare eller brukare till jordbruksfastighet, kan vid beskattningsårets

utgång inte utan vidare avgöras om någon del av den preliminäia

B-skatt, som den skattskyldige erlagt under inkomståret, utgjort allmän

varuskatt. Detta beror på, att bestämmelse inte finns om prioritet mellan

debiterad allmän varuskatt och annan skatt i vidare mån än som framgår

av tidigare nämnda 2 § 3 mom. UF.

Berörda förhållanden saknar betydelse om inkomst av jordbruksfastighet

redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta redovisningssätt

innebär att skatten är avdragsgill för det år då den bokförts som omkostnad

i rörelsen. Metoden som sådan medför att differenser mellan bokföring

och debiterat belopp utjämnas.

Som tidigare nämnts innebär kontantmetoden att utgift eller omkostnad

anses belöpa på det beskattningsår varunder utgiften betalats eller omkostnaden

ägt rum. Det framgår emellertid även av det föregående att det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1966

på grund av sättet för uppbörd av allmän varuskatt för jordbruksprodukter

inte låter sig avgöra om skatten verkligen erlagts under beskattningsåret.

Problemet har observerats av riksskattenämnden. I deklarationsupplysningar

rörande jordbrukares skattskyldighet till allmän varuskatt har

nämnden uttalat att det — med hänsyn till sättet för debitering och betalning

av allmän varuskatt, som jordbrukare skall erlägga, och till sättet

för avrakning mellan preliminär och slutlig skatt — möter stora praktiska

svårigheter att avgöra när en delpost, som ingår i preliminär B-skatt

ellei i slutlig skatt, har erlagts. De skattskyldiga bör därför enligt riksskattenämnden

ha viss valrätt beträffande det år då avdrag för dessa

utskylder skall medges. Avdrag torde sålunda, uttalar nämnden, böra medges

antingen för det beskattningsår, då skatten påförts debetsedeln på

slutlig skatt resp. debetsedeln på tillkommande skatt mottagits, eller för

det beskattningsår då skatten erlagts. Nämnden påpekar att det är av vikt

att kontrollera att ett och samma belopp inte dras av mer än en gång.

Arbetsgivaravgift får i regel anses utgöra omkostnad i förvärvskälla

och är då avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Enligt 20 § KL

får nämligen från bruttointäkt avräknas alla omkostnader under beskattningsåret

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Däremot omnämns

arbetsgivaravgift inte uttryckligen bland de exempel på omkostnader som

i KL anges under de särskilda förvärvskällorna. Avgiften får anses innefattad

i sådana termer som »lön ... åt arbetspersonal» (22 §), kostnad

»för vicevärd, portvakt, gårdskarl ..., i den mån dessa kostnader kunna

anses åligga fastighetsägaren såsom sådan» (25 §), »avlöningar . . . och

andra kostnader för personal, som är eller varit anställd i rörelsen»

(29 §), »kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts

utförande och som han själv avlönat» (33 §) eller »kostnader, som varit

erforderliga för intäktens förvärvande, såsom . . . ersättning till biträden

med mera» (36 §).

I fall då arbetsgivaravgift debiteras av riksförsäkringsverket uppkommer

inga problem rörande storleken av avdraget för sådan avgift. Vid bokföringsmässig

redovisning får dras av vad som bokförts som arbetsgivaravgift

och vid redovisning enligt kontantmetoden vad som faktiskt erlagts

i sådan avgift under beskattningsåret. Om däremot arbetsgivaravgiften tas

upp på debetsedel på slutlig skatt uppkommer samma problem som beträffande

avdrag för allmän varuskatt som upptas på debetsedel. Avgiftens

storlek kan visserligen beräknas efter beskattningsårets utgång men det kan

först vid debiteringen avgöras om och i vad mån crlagd preliminär skatt

under beskattningsåret innefattar arbetsgivaravgiften. I

I anvisningarna till 22 § KL, som avser avdrag från bruttointäkten av

jordbruksfastighet, nämns skogsvårdsavgift som speciell skatt till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

det allmänna. Sådan skatt är avdragsgill vid taxering enligt innehållet i

denna paragraf.

Vid redovisning av inkomst enligt kontantmetoden får skogsvårdsavgift

dras av i den mån den erlagts under beskattningsåret. Det uppstår liknande

problem här som i fråga om sådan allmän varuskatt och arbetsgivaiavgift

som upptas på debetsedel å slutlig skatt. Det kan alltså vid beskattningsårets

utgång ofta inte utan vidare konstateras i vad mån den skattskyldige

erlagt någon skogsvårdsavgift under året, vilket egentligen är förutsättningen

för att avdrag skall medges om kontantmetoden tillampas.

Om debetsedel som upptar annuitet på avdikningslån eller på föi - skott för avlösning av frälseränta inte utvisar kvarstående skatt är det

givetvis klart att räntedelen av annuiteten får dras av till hela sitt belopp

vid taxeringen året efter det då skatten debiterats. I motsatt fall blir aydragsfrågan

mer komplicerad, nämligen om kontantmetoden tillämpas \id

inkomstredovisningen och den skattskyldige inte begagnar sig av möjligheten

att erlägga den kvarstående skatten före utgången av det taxeringsår

som debetsedeln avser. Om den kvarstående skatten överstiger summan

av debiterad annuitet och eventuellt skogsvårdsavgift så är rantan under

nyss nämnda förutsättningar — med hänsyn till den i det föregående återgivna

bestämmelsen i 2 § 3 mom. UF — inte avdragsgill till någon del

vid den närmast följande taxeringen. Om däremot den kvarstående skatten

understiger nämnda summa är det ovisst om avdrag får ske för någon del

av räntan och hur avdraget i så fall skall beräknas.

I praktiken torde emellertid inte göras några överväganden på grund av

nu skisserade alternativ. Avdrag för räntedelen i annuitet som har berörs

torde i stället medges vare sig kvarstående skatt debiterats eller inte.

Ränta på kvarstående skatt är vid redovisning enligt kontantmetoden

avdragsgill som omkostnad för det beskattningsår då den

erlagts. Inbetalas räntan det år då den påförts är den alltså avdragsgill

följande taxeringsår. Normalt torde den erläggas först året efter debiteringsåret,

vilket medför att den kan dras av först vid taxeringen andra året

efter det den debiterats.

Avdraget för ränta på kvarstående skatt följer alltså inte samma princip

som avdragen för kommunalskatt, sjukförsäkringsavgift och tilläggspensionsavgift.

Dessa avdrag får nämligen göras vid taxeringen året efter debiteringsåret

eller, vad angår kommunalskatt som ingår i tillkommande

skatt, året efter det debetsedel på den tillkommande skatten erhållits. Debiterade

sådana avgifter och debiterad kommunalskatt får dras av oavsett

om beloppen erlagts eller ej (4(5 § 2 mom. KL samt 4 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947, nr 576, om statlig inkomstskatt). De skattskyldiga

torde ofta förbise att avdraget för ränta på kvarstående skatt inte foljer

samma regler som avdraget för kommunalskatt in. m.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

K ungt. Maj.ts proposition nr 103 år 1966

Departementspromemorians förslag

I promemorian uttalas, att de praktiska och rättsliga olägenheterna av

de i det föregående berörda förhållandena är uppenbara. De skattskyldiga

kan ha svåiigheter att beräkna storleken av sina avdrag och avdragen kan

endast genom ett mera ingående förfarande kontrolleras vid taxeringen.

En leform i förenklande syfte bör enligt promemorian utformas med utgångspunkt

från det första av de båda alternativ som enligt riksskattenämndens

tidigare berörda deklarationsupplysningar står den skattskyldige

till buds beträffande avdrag för allmän varuskatt. Detta innebär att avdragen

bör medges för det beskattningsår då beloppen påförts debetsedel

på slutlig skatt eller då den skattskyldige mottagit debetsedel på

tillkommande skatt som upptar sådant belopp. Med en sådan regel vinns

enligt promemorian den fördelen att den skattskyldige kan hämta samtliga

dessa avdragsbelopp utom ränta som ingår i annuitet från den debetsedel,

som upptar de för självdeklarationen relevanta beloppen för avdragsgill

kommunalskatt m. m. Även kontrollen av deklarationerna skulle underlättas

genom en sådan ordning.

En bestämmelse av antytt innehåll föreslås skola intas i 41 § andra stycket

KL (se bilaga).

Det erinras i promemorian om att jordbrukare f. n. har viss valrätt beträffande

avdraget för allmän varuskatt. Det uttalas vidare, att hur sådan

skattskyldig än träffat sitt val i detta hänseende den föreslagna avdragsratten

inte synes medföra ekonomisk förlust för honom. I övrigt påpekas, att

skattskyldig genom övergångsbestämmelse i promemorians författningsförslag

får rätt att dra av sådan ränta på kvarstående skatt som han faktiskt

erlagt under beskattningsåret.

Slutligen erinras i promemorian om att restituerad, avkortad eller avskriven

skatt till den del den avser berörda omkostnader är att anse som intäkt i

den förvärvskälla, i vilken beloppet tidigare dragits av. Vad beträffar allmän

varuskatt anges detta uttryckligen i 5 § förordningen om allmän varuskatt.

Remissyttrandena

Promemorians förslag har rönt ett positivt mottagande vid remissbehandlingen.

TCO avvisar dock förslaget på en viss punkt, nämligen vad det rör

avdrag för ränta på kvarstående skatt.

Kammarrätten uttalar att försiktighet bör iakttas i fråga om införande

av undantag från kontantmetoden där denna skall gälla men anser tilllika,

att det föreslagna avsteget från metoden ligger i linje med den gällande

regeln att debiterad kommunalskatt får dras av vid taxering till stat
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1960

lig inkomstskatt, oavsett om den erlagts eller ej. Med hänsyn härtill och till

de uppenbara fördelar som förslaget innebär för de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna

förordar kammarrätten att förslaget genomförs. Bl. a.

överståthållaråmbetet anser förslaget ägnat att medföra värdefull förenkling

av taxeringsarbetet och väsentliga fördelar från deklarationssynpunkt.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund tillstyrker oreserverat förslagets

genomförande. Frågan om rätt avdragsbelopp för allmän varuskatt och

de avgifter och räntor som berörs i promemorian har, upplyser förbundet,

vållat svårigheter såväl för taxeringsmyndigheterna som för berörda skattskyldiga

när inkomst beräknas enligt kontantmetoden. Sveriges lantbruksförbund

uttalar som sin mening, att flertalet av de nuvarande bestämmelserna

på området är svårbegripliga och praktiskt ohanterliga från de skattskyldigas

synpunkt. Enligt förbundet torde flertalet skattskyldiga vid upprättandet

av sina deklarationer använda det system för avdrag som föreslås

i promemorian. Förbundet tillstyrker förslaget i princip.

I vad förslaget avser avdraget för ränta på kvarstående skatt har det framkallat

betänkligheter hos ett par remissinstanser. Enligt riksskattenämndens

mening intar frågan om ändrat beskattningsår för detta avdrag i viss

mån en särställning i förhållande till övriga i promemorian behandlade omkostnadsbelopp.

Nämnden erinrar om att den i yttrande över två motioner

till 1958 års riksdag (1:7 och II: 7) angående ändrad tid för åtnjutande av

avdrag för ränta på kvarstående skatt avstyrkt författningsändring av den

innebörden att räntan skulle bli avdragsgill samma år som kommunalutskylderna.

Nämnden konstaterade i sitt yttrande, att en lagstiftning enligt motionerna

skulle få karaktären av en undantagsbestämmelse som i viss mån

skulle komplicera lagstiftningen. Nämnden pekar vidare på en annan konsekvens

av det framlagda förslaget, nämligen att olika principer därigenom

skulle komma att gälla för å ena sidan avdrag för ränta på kvarstående

skatt och å andra sidan skatteplikt för ränta på överskjutande preliminär

skatt om förslaget genomförs. För intäkt av sistnämnda slag förutsätts att

kontantmetoden skall tillämpas. Riksskattenämnden finner det tveksamt om

frågan om avdrag för ränta på kvarstående skatt bör lösas efter samma

linje som avdrag för allmän varuskatt, arbetsgivaravgift och skogsvårdsavgift.

Nämnden finner det emellertid angeläget att dessa omkostnadsbelopp

behandlas på likartat sätt i avdragshänseende och vill därför inte motsätta

sig genomförandet av promemorians förslag i dess helhet.

TCO avstyrker däremot förslaget i vad det berör ränta på kvarstående

skatt. Den skattskyldige torde inte ha några svårigheter att veta vilket ränteavdrag

det är fråga om och även hos taxeringsmyndigheterna föreligger

uppgifter härom. Vidare kan den föreslagna ordningen enligt TCO:s mening

innebära att den totala skatten blir högre eller att den skattskyldige inte kan

tillgodogöra sig ränteavdraget till följd av ändringar i inkomstnivån.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Iiungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

Vissa anmärkningar har framförts mot den föreslagna övergångsbestämmelsen.

Kammarrätten påpekar att till följd av denna bestämmelse avdrag

får åtnjutas vid 1967 års taxering även för sådan ränta på kvarstående skatt

som avser taxering år 1965 eller tidigare år, om räntan erlagts år 1966. Kammarrätten

ifrågasätter om inte nämnda undantag bör utvidgas till att omfatta

alla de omkostnadsbelopp som avses med förslaget och anför som skäl

för denna åsikt.

I promemorian berörs svårigheterna att i vissa fall utröna, huruvida en

skatt, avgift eller ränta ingår i preliminär skatt eller ej, vilket i sin tur —

därest kvarstående skatt påförts — medför att betalning av ifrågavarande

post kan anses ske ett senare år än det då debitering skett. Det är sålunda

tänkbart, att en skattskyldig år 1966 betalar helt eller delvis till exempel

en skogsvårdsavgift som han debiterats år 1965. Enligt kammarrättens mening

bör skattskyldig, som år 1966 eller senare år kontant erlägger skatt, avgift

eller ränta enligt debetsedel på grund av taxering år 1965 eller tidigare

år, uttryckligen medges rätt till avdrag härför. Det sagda innebär, att en

skattskyldig ett och samma år, till exempel vid 1967 års taxering (men även

senare taxeringsår kan ifrågakomma), skulle kunna ha rätt till avdrag både

för debiterat belopp och för kontant erlagt belopp avseende taxering som

skett före år 1966.

Även riksskattenämnden anser att särskilda övergångsbestämmelser erfordras

för sådana skattskyldiga, som vid 1966 års taxering fått avdrag på

grundval av vad som faktiskt erlagts under beskattningsåret 1965. Dessa

skattskyldiga bör enligt nämnden erhålla avdrag vid 1967 års taxering inte

bara för de omkostnader av ifrågavarande slag, som påförts debetsedel på

slutlig skatt vid taxeringen år 1966, utan även för de belopp som kontant

erlagts under år 1966. Om detta inte iakttas, uttalar nämnden, kommer de

berörda skattskyldiga — vid jämförelse med skattskyldiga som redan förut

njutit avdrag med utgångspunkt från debiteringsåret — att gå miste om ett

års avdrag. Överståthållarämbetet anser det angeläget, med hänsyn till att

erläggandet av dessa skatter och avgifter kan beröra tre kalenderår — första

året erläggs preliminära belopp, andra året verkställs debitering och tredje

året erläggs eventuellt kvarstående belopp — att övergångsbestämmelserna

medger avdrag vid 1967 års taxering även för kvarstående speciell skatt

eller allmän avgift enligt debetsedel på slutlig skatt på grund av taxering år

1965. Enligt Sveriges lantbruks förbund innebär den föreslagna övergångsbestämmelsen

att skattskyldiga, som tidigare följt annan avdragsprincip

än den nu föreslagna, kommer att göra vinster eller lida förluster i fråga

om allmän varuskatt, arbetsgivaravgift och räntedel av annuitet. Förbundet

anser därför att den föreslagna övergångsregeln måste kompletteras så att

för alla dessa avgifter och räntor gäller att, om avdrag redan erhållits, nytt

avdrag ej ifrågakommer och, om avdrag tidigare inte erhållits, avdrag medges

vid sidan av huvudregeln.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1966 15

Departementschefen

Den kommunalskatt som dras av i deklarationen som allmänt avdrag avser

skatt som debiterats på närmast föregående års debetsedel å slutlig skatt,

dvs. den debetsedel som erhållits i november eller december året innan deklarationen

upprättas. Om kommunalskatt ingår i tillkommande skatt görs

avdraget i den deklaration som upprättas året efter det debetsedeln på tillkommande

skatt erhållits. Samma princip gäller beträffande avdrag för

sjukförsäkringsavgift och tilläggspensionsavgift, om än med en viss modifikation,

som jag skall återkomma till.

Avdragen är således oberoende av om skatten eller avgiften verkligen erlagts

under beskattningsåret. Såtillvida står avdragsregeln i motsats till den

s. k. kontantprincipen som gäller för flertalet skattskyldiga. Regeln innebär

dock en praktisk lösning av det problem som med en strikt tillämpning i

dessa fall av kontantprincipen ofta skulle uppkomma, när det gäller att fastställa,

när skatten eller avgiften erlagts. Om kvarstående skatt uppkommit

och särskilt om skatt drivs in efter restföring skulle nämligen kontantprincipen

ofta leda till invecklade beräkningar av hur stor del av kvarskatten

och det indrivna beloppet som avser kommunalskatt eller avgifter av nämnda

slag.

Den nämnda avdragsregeln avser blott kommunalskatt, sjukförsäkringsavgift

och tilläggspensionsavgift. I vissa fall innehåller dock debetsedel på

slutlig eller tillkommande skatt andra poster som är avdragsgilla. Jordbrukares

allmänna varuskatt debiteras sålunda enligt UF:s regler. Detta gäller

i princip även arbetsgivaravgift till socialförsäkringen som inte överstiger

1 000 kr. Likaså tas skogsvårdsavgift samt annuitet på avdikningslån eller

på förskott för avlösning av frälseräntor upp på de vanliga debetsedlarna.

De avdrag som svarar mot allmän varuskatt, arbetsgivaravgift, skogsvårdsavgift

och de i annuiteterna ingående räntebeloppen görs vid beräkning av

inkomsten av den förvärvskälla som posterna hänför sig till. I den mån inkomsten

av förvärvskällan, såsom merendels torde vara fallet, beräknas enligt

kontantprincipen uppkommer alla de svårigheter att beräkna rätt avdragsbelopp

som man undgått beträffande nämnda allmänna avdrag genom

den särskilda avdragsregeln.

Vad nu sagts om allmän varuskatt m. m. gäller i princip också ränta på

kvarstående skatt.

1 praktiken förfars i regel så, att avdrag för allmän varuskatt görs med

antingen det belopp som belöper på beskattningsåret eller det belopp som

debiterats under beskattningsåret. Detsamma torde vara förhållandet med

avdraget för arbetsgivaravgift. Skogsvårdsavgift och ränta på annuiteter

torde vanligen dras av med det belopp som debiterats under beskattningsåret.

Kontroll av att avdragna belopp verkligen erlagts under året torde i

praktiken inte förekomma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1966

I eu promemoria som upprättats inom finansdepartementet förordas en

bestämmelse av den principiella innebörden, att allmän varuskatt, arbetsgivaravgift,

skogsvårdsavgift och ränta på annuiteter, som skall påföras

debetsedel enligt UF, anses ha betalts det beskattningsår då beloppen debiterats.

Bestämmelsen innebär i praktiken, att avdragens storlek kommer att

framgå av den debetsedel som den skattskyldige får året före taxeringsåret.

Bestämmelsen föreslås gälla endast när kontantmetoden tillämpas vid inkomstberäkningen.

Samma regel föreslås beträffande avdrag för ränta på

kvarstående skatt.

Remissinstanserna har i princip tillstyrkt promemorians förslag i vad

det avser annat än ränta på kvarstående skatt. I den del förslaget rör avdrag

för allmän varuskatt, arbetsgivaravgift, skogsvårdsavgift och ränta på nämnda

annuiteter inskränker jag mig därför till att föreslå att förslaget genomförs.

De praktiska fördelar som det kommer att medföra både för de skattskyldiga

och taxeringsmyndigheterna är uppenbara.

Gentemot förslaget att även ränta på kvarstående skatt skall få dras av

året efter debiteringsåret — normalt alltså innan den har betalts — har riksskattenämnden

uttalat betänkligheter. Nämnden anser att en bestämmelse

såsom den föreslagna skulle bli av undantagskaraktär och därför komplicera

lagstiftningen. Nämnden påpekar vidare att olika principer skulle kunna

komma att gälla för ränta på överskjutande skatt och ränta på kvarstående

skatt om förslaget genomförs. Ränta på överskjutande skatt är givetvis

skattepliktig intäkt det år då den är tillgänglig för lyftning. Nämnden vill

emellertid inte motsätta sig förslagets genomförande även i denna del med

hänsyn till att alla dessa omkostnadsbelopp bör behandlas på likartat sätt

i avdragshänseende. TCO avstyrker däremot förslaget i vad det rör ränta

på kvarstående skatt och framhåller, att det varken för den skattskyldige

eller taxeringsmyndigheterna innebär svårigheter att veta vilket ränteavdrag

det är fråga om. TCO anser att förslaget kan medföra ofördelaktiga resultat

för den skattskyldige om inkomstnivån ändras.

Jag vill erinra om att motionärer vid 1958 års riksdag yrkade att ränta

på kvarskatt skulle få dras av samma år som kommunalskatten. Bevillningsutskottet

(BevU 1958: 38) uttalade att den föreslagna författningsändringen

skulle komma att få tillämpning på ett begränsat antal skattskyldiga. Vid

sitt bedömande av de olika på saken inverkande omständigheterna hade utskottet

funnit övervägande skäl tala för att tills vidare bibehålla nu gällande

bestämmelser på området. Utskottet ansåg dock att frågan borde ägnas

uppmärksamhet under det fortsatta arbetet för förenkling av taxeringsförfarandet

och deklarationsbestyren. Utskottet hemställde att motionerna

skulle lämnas utan åtgärd. Riksdagen följde utskottets förslag.

Jag vill vidare nämna att Föreningen Auktoriserade revisorer i skrivelse

den 7 april 1965 till finansdepartementet föreslagit bl. a., att kvarskatteränta

skall få dras av redan vid taxeringen året efter det som debetsedeln

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

avser. Därigenom skulle enligt föreningen undvikas rättsförlust töi de

skattskyldiga, som nu lätt försummar avdraget för kvarskatteränta. Vidare

skulle kontrollmöjligheten för det allmänna ökas.

Promemorians förslag beträffande ränta på kvarstående skatt synes på

ett naturligt sätt ansluta sig till förslaget i övrigt och innebära en förenkling

av taxerings- och deklarationsförfarandet. I praktiken spelar det liten

roll att formellt sett olika principer gäller för beskattning av ränta på överskjutande

preliminär skatt och avdrag för ränta på kvarstående skatt. I de

allra flesta fall har nämligen den skattskyldige uppburit den överskjutande

skatten inklusive ränta det år då räntan tillgodoförts honom på debetsedel.

Den skall då taxeras följande år, dvs. det år då också ränta på kvarstående

skatt skall dras av enligt förslaget. Beträffande TCO:s invändningar mot förslaget

vill jag uttala, att det nog ofta innebär ett visst arbete för taxeringsmyndigheterna

att avgöra vilken ränta på kvarstående skatt som avdragits

i deklarationen. Den skattskyldige torde f. n. ofta dra av beloppet innan

det betalats. Om han inte gör avdraget genast torde han ofta glömma avdraget

nästa år. Givetvis bör man söka förebygga att de skattskyldiga på

detta sätt gör rättsförluster. Övervägande skäl talar därför enligt min mening

för att låta ränteavdraget följa samma regler som övriga avdrag som

hämtas från debetsedeln på slutlig skatt.

Restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt och tilläggspensionsavgift,

som dragits av vid taxering, skall beskattas. Bestämmelser härom

återfinns i 35 § 5 mom. KL och 2 § förordningen om statlig inkomstskatt.

Motsvarande bör uppenbarligen gälla även speciella skatter och avgifter,

annuiteternas räntedelar och kvarskatteränta. I dessa fall bör dock intäkterna

beskattas, inte såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (35 §

KL), utan såsom intäkt i den förvärvskälla de hänför sig till. Skattepliktsbestämmelsen

hör därför ha sin plats i anvisningarna till 18 § KL och blir

då genom den hänvisning som finns i 2 § förordningen om statlig inkomstskatt

gällande även vid taxering till statlig inkomstskatt. Sistnämnda författningsrum

bör dock i detta sammanhang undergå en redaktionell jämkning,

närmast som följd av fjolårets beslut om att avdrag för kommunalskatt

för flertalet skattskyldiga fr. o. m. 1967 års taxering kommer att beräknas

efter schablon.

Sjukförsäkringsavgift som restitueras, avkortas eller avskrivs är f. n.

inte skattepliktig. Detta torde sammanhänga med att avgiften, när den infördes,

skulle inräknas i det maximerade avdraget för vissa försäkringspremier

som då redan medgavs på sociala grunder. Avdraget omkonstruerades

i anslutning till sjukförsäkringsreformen så alt — förutom maximeringen

— även ett minimibelopp bestämdes för avdraget. Detta minimibelopp avvägdes

så, att det i regel täckte då gällande sjukförsäkringsavgifter. Minimibeloppet

bestämdes till 150 kr. för ogift och 300 kr. för gifta. Avdraget för

sjukförsäkringsavgift får emellertid numera göras för sig och med hela det

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1966

belopp som debiterats, dock minst 150 kr. för ogift och minst 300 kr. för

gifta. Numera överstiger sjukförsäkringsavgiften ofta minimibeloppet. Vid

restitution, avkortning eller avskrivning av sjukförsäkringsavgift synes därför

beskattning böra ske på samma sätt som gäller för kommunalskatt m. m.

Beskattningen bör dock självfallet begränsas till den del av det restituerade

(avkortade, avskrivna) beloppet som faktiskt påverkat avdragets storlek.

Jag förordar att 35 § 5 mom. KL ändras i enlighet härmed.

Vissa skillnader föreligger i fråga om rätt avdragsår för å ena sidan sjukförsäkringsavgift

och tilläggspensionsavgift (46 § 2 mom. KL) samt å andra

sidan kommunalskatt (4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt).

Avgifterna skall dras av om de påförts under beskattningsåret. Kommunalskatten

däremot om den påförts under året näst före taxeringsåret. Om beskattningsåret

sammanfaller med kalenderåret innebär de olika formuleringarna

ingen skillnad i sak. För företagare med brutet räkenskapsår kan dock

tvekan uppkomma om rätt avdragsår. Vidare gäller enligt 46 § 2 mom. KL

att avdrag för avgift, som tagits upp på debetsedel å tillkommande skatt,

dras av året efter det påföringen skett medan avdrag för kommunalskatt på

debetsedel å tillkommande skatt sker året efter det att debetsedel erhållits.

Skillnaden är i praktiken inte stor men i undantagsfall kan de olika reglerna

leda till skilda avdragsår för avgifter och skatter på samma debetsedel å

tillkommande skatt.

Saklig grund för olikartad behandling i dessa fall synes inte föreligga.

Jag förordar, att formuleringarna i 46 § 2 mom. KL och 4 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt bringas att så långt möjligt stämma överens.

Avdrag bör enligt båda författningsrummen ske vid taxering året näst

efter det år avgifterna påförts. Regeln bör gälla såväl i slutlig som i tillkommande

skatt ingående avgifter och kommunalskatt. — Det bör måhända

tilläggas att vad jag nu förordat inte hindrar att i det av mig föreslagna

tillägget till 41 § KL avdragsrätten anknyts till det beskattningsår då debetsedel

erhållits. I detta fall är nämligen fråga om avdrag såsom omkostnad i

förvärvskälla, för vilken inkomsten beräknas enligt kontantmetoden. För sådan

förvärvskälla skall beskattningsår och kalenderår sammanfalla.

De nya bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1967 års taxering.

För många skattskyldiga innebär de nya avdragsreglerna, såsom förut

antytts, ingen nyhet. Många har nämligen i sina deklarationer redan tilllämpat

den här förordade ordningen. Särskilda övergångsbestämmelser behövs

därför inte för denna kategori.

Sådana skattskyldiga som tidigare inte dragit av allmän varuskatt, skogsvårdsavgift,

i annuiteter ingående ränta eller kvarskatteränta förrän den

faktiskt erlagts bör emellertid såsom några remissinstanser framhållit tillgodoses

genom en särskild övergångsbestämmelse. Har t. ex. kvarskatteränta

påförts på grund av 1965 års taxering men inte dragits av i 1966 års deklaration

— kvarskatteräntan har ju normalt erlagts först under år 1966 _

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

bör avdrag få ske i deklarationen för det beskattningsår, då räntan erlagts,

dvs. i regel i 1967 års deklaration.

Inom finansdepartementet har författningsförslag utarbetats enligt de

riktlinjer jag här angett. Vad jag förordat bör medföra ändrad lydelse även

av 53 § 1 mom. KL och 6 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.

Till frågan om ändrad lydelse av dessa paragrafer återkommer jag i samband

med frågan om reglering av vissa internationella skattefrågor.

Slutligen vill jag föreslå en ändring av anvisningarna till kommunalskattelagen,

som inte har något samband med det föregående.

Tidigare i dag har Kungl. Maj :t beslutat att genom proposition föreslå

riksdagen att godkänna nya grunder för vapenfri tjänst. Förslaget innebär

att de vapenfrias tjänstgöring inte betraktas som värnpliktstjänstgöring

utan träder i stället för denna som en särskild tjänsteplikt. Värnpliktig som

fått tillstånd till vapenfri tjänst benämns vapenfri tjänstepliktig. Vapenfri

tjänstepliktig får samma förmåner i fråga om avlöning, familjebidrag m. m.

som värnpliktig i allmänhet. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft

den 1 oktober 1966.

Punkt 6 av anvisningarna till 32 § KL innehåller bestämmelser om skattefrihet

för en råd förmåner, som värnpliktig erhåller. Skattefria är bl. a.

värnpliktigas naturaförmåner, det under fredstjänstgöring utgående penningbidraget,

utbildningspremie, tjänstgöringspremie och utryckningsbidrag.

Även familjebidrag är skattefritt, när fråga inte är om näringsbidrag. Enligt

särskild bestämmelse gäller motsvarande skattefrihet för civilförsvarspliktigas

förmåner.

Jag vill därför i detta sammanhang föreslå en ändring av nämnda anvisningspunkt,

innebärande att den skattefrihet som gäller för förmåner som

utgår till värnpliktig och civilförsvarspliktig utsträcks till att gälla även

motsvarande ersättningar till vapenfri tjänstepliktig.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga de inom finansdepartementet upprättade

förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad Igdelse av 2 § och J § 1 mom. förordningen

den 26 juli 19^7 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bilaga

Departementspromemorians

förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 41 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370) samt punkt 2 av anvisningarna till samma paragraf

Härigenom förordnas, att 41 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) samt punkt 2 av anvisningarna till samma paragraf1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

41

Inkomst av------ ----

I andra fall än nu sagts skall

intäkt anses hava åtnjutits det beskattningsår,

under vilket intäkten

blivit för den skattskyldige tillgänglig

för lyftning, och skall utgift eller

omkostnad anses belöpa på det

beskattningsår, varunder utgiften

betalats eller omkostnaden ägt rum.

(Föreslagen lydelse)

§•

särskilt stadgas.

I andra fall än nu sagts skall

intäkt anses hava åtnjutits det beskattningsår,

under vilket intäkten

blivit för den skattskyldige tillgänglig

för lyftning, och skall utgift eller

omkostnad anses belöpa på det

beskattningsår, varunder utgiften

betalats eller omkostnaden ägt rum.

Oavsett vad nu sagts skall dock sådan

speciell skatt eller allmän avgift

eller ränta, som skall påföras skattskyldig

i den ordning som stadgas i

uppbördsförordningen, anses hava

betalats under det år då den slutliga

skatten påförts eller, såvitt angår

belopp av nämnda slag som ingår

i tillkommande skatt, det år då den

skattskyldige erhållit debetsedeln å

tillkommande skatt.

Anvisningar

till 41 §.

1 Senaste lydelse av 41 § samt punkt 2 av anvisningarna till 41 §, se SFS 1951: 790.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2. I fråga--------årets ingång.

Å andra — — —-----36 § punkt 1).

I enlighet-------— eller terminsvis.

Sådan speciell skatt eller allmän

avgift eller ränta, som enligt särskilda

bestämmelser skall ingå i slutlig

eller tillkommande skatt ävensom

ränta å kvarstående skatt, avdrages

— i den mån avdragsrätt föreligger

i annan förvärvskälla än rörelse och

sådan jordbruksfastighet varav inkomsten

beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder —- vid taxering under

året näst efter det år, under vilket

ifrågavarande belopp påförts den

skattskyldige såsom slutlig skatt eller

som ränta å kvarstående skatt, eller

vid taxering under året näst efter

det år, under vilket han erhållit

debetsedel å tillkommande skatt,

vari beloppet ingår. Restituerat, avkortat

och avskrivet belopp, för vilket

avdrag åtnjutits enligt vad nu

sagts, är att anse som intäkt i den

förvärvskälla vari beloppet avdragits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser äga dock

alltjämt tillämpning beträffande ränta å kvarstående skatt enligt debetsedel

å slutlig skatt på grund av taxering år 1965 eller tidigare år.

MARCUS BOKTB. STHLM 1966 6*0287

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 68 § uppbörds för ordning en den 5 juni 1953 a1 i texten