Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) m. m

1966-03-25 · 40 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:115, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

1

Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272) m. m.; given Stockholms

slott den 25 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5

juni 1953 (nr 272);

2) förordning angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa regler om överlåtelse och utmätning av fordran

på överskjutande preliminär skatt enligt uppbördsförordningen. Reglerna

innebär förbud mot överlåtelse av sådan fordran samt vissa begränsningar

av rätten att erhålla utmätning därav. Som villkor för utmätning

föreslås att kreditkort som avser den skattskyldige kommit utmätningsmannen

till handa. Vidare skall utmätning i enskilt mål få äga rum endast

om ansökningen inkommit senast den 1 september och om vad som kan utmätas

täcker kostnaderna för förrättningen. Det föreslås att vid utmätning

i enskilt mål som ej avser underhållsbidrag ett belopp om 300 kr. skall undantas

från utmätning.

De föreslagna bestämmelserna, som betingas främst av hänsynen till arbetsbelastningen

och arbetsrutinen hos de berörda myndigheterna, föreslås

skola gälla även överskjutande preliminär varuskatt.

Bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1966.

X Bihang till riksdagens protokoll 1!)66. 1 saml. Nr 115

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 dr 1966

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att i 68 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953

skall införas ett nytt moment, betecknat 6 mom., av nedan angiven lydelse.

68 §.

6 in o m. Fordran på överskjutande preliminär skatt, som avses i 1 mom.

första stycket, jämte ränta enligt 69 § 1 mom. må ej överlåtas särskilt, innan

beloppet kan lyftas.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket må utmätning av fordran

som avses där äga rum, sedan kreditkort på slutlig skatt har kommit utmätningsmannen

till handa. I enskilt mål må utmätning dock icke ske efter

ansökan som gjorts senare än den 1 september under taxeringsåret.

Från utmätning i enskilt mål skall undantagas ett belopp om trehundra

kronor utom i mål om vad enskild har att utgiva enligt lagen om socialhjälp

eller barnavårdslagen eller på grund av underhållsskyldighet enligt

giftermålsbalken, föräldrabalken eller annan lag.

Utmätning i enskilt mål må icke ske utan att åtgärden kan beräknas inbringa

sökanden något utöver vad som fordras för att täcka kostnaderna för

utmätningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr it5 år 1966

3

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 1 december 1959 (nr 507)

om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 60 § 4 mom. förordningen den 1 december 1959

om allmän varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

60

4 mom. Vid restitution av skatt

enligt 1, 2 eller 3 mom. skall vad

i 63 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen

finnes stadgat i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

(Föreslagen lydelse)

§•

4 mom. Vid restitution av skatt

enligt 1, 2 eller 3 mom. skall vad

i 68 § 3, 4 och 6 mom. uppbördsförordningen

finnes stadgat i tilllämpliga

delar äga motsvarande tilllämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

25 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om överlåtelse och

utmätning av fordran på överskjutande preliminär skatt samt anför.

Inledning

Med skrivelse den 23 februari 1965 överlämnade lagberedningen till mig

en promemoria angående överlåtelse och utmätning av fordran på överskjutande

preliminär skatt, vilken beredningen upprättat i samverkan med experter

på området. I skrivelsen anför beredningen att den under sitt arbete

på reformering av utsökningslagstiftningen har uppmärksammat vissa

särskilda spörsmål rörande överlåtelse och utmätning av fordran på överskjutande

preliminär skatt. Särskilt utmätning av sådan fordran har blivit

allt vanligare och vållat de lokala skattemyndigheterna och utmätningsmannen

svårigheter. Beredningen har underställt uppbördsutredningen

nämnda spörsmål och det har därvid funnits angeläget att lösa dem. Med anledning

därav har promemorian upprättats.

I promemorian föreslås att bestämmelser om förbud mot överlåtelse av

fordran på överskjutande preliminär skatt och viss begränsning av möjligheten

att utmäta sådan fordran införs i en ny paragraf, 69 a §, i uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272) (UF). Till följd härav har beredningen

även utarbetat förslag till ändrad lydelse av 45 § 1 mom. uppbördskungörelsen

den 16 oktober 1953 (nr 628) (UK) och till kungörelse angående

upphävande av 34 § kungörelsen den 27 november 1964 (nr 846) med

vissa bestämmelser om handläggning hos utmätningsman. Författningsförslagen

torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 19(>6

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av Svea hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten, riksrevisionsverket, centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), kommerskollegium,

exekutionsväsendets organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län, uppbördsdirektören

i Stockholm, kronokamreraren i Göteborg, Sveriges advokatsamfund,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska

arbetsgivareföreningen (SAF), Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen

Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen

Sveriges rättshjälpsjurister, Sveriges häradsskrivareförening och

Tjänstemannaföreningen vid Kronofogdemyndigheten.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd har bifogat yttranden från ett

antal kronofogdemyndigheter och kommerskollegium har till sitt svar fogat

yttranden från några handelskamrar.

Flertalet remissinstanser har i huvudsak tillstyrkt de bestämmelser som

föreslagits i promemorian. Några instanser har däremot på väsentliga punkter

avstyrkt förslaget och andra föreslår bestämmelser på ifrågavarande

område av principiellt annat innehåll än det som beredningen förordat.

Nuvarande förfarande m. m.

Årligen sker en avräkning mellan preliminär skatt som tillgodoförts skattskyldig

för föregående år (inkomståret) och den slutliga skatt som debiterats

på grund av taxeringen det år då avräkningen sker (taxeringsåret).

Enligt 68 § 1 mom. UF skall länsstyrelsen i det län där skatten debiterats

ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige

utan kostnad för denne. Belopp under 5 kr. restituteras dock inte. Avräkningen

görs i debiteringslängden (7 § 2 mom. UK) och framgår av den del>etsedel

på slutlig skatt som tillställs den skattskyldige senast den 15 december

taxeringsåret. Överskjutande preliminär skatt översänds i regel till den

skattskyldige med återbetalningskort som fogas vid debetsedeln på slutlig

skatt. På sådan skatt utgår under vissa villkor även ränta med 5 % (69 §

1 mom. UF).

Skattskyldig för vilken skatt blivit restförd eller som har att erlägga tillkommande

skatt, avseende den preliminära skatten, äger inte utfå mer av

den överskjutande skatten än vad som överstiger hans skatteskuld jämte

restavgift. Det innehållna beloppet gottskrivs den skattskyldige som betalning

av den obetalda skatten (68 § 4 mom. UF). Överskjutande preliminär

skatt kan på detta sätt tas i anspråk för skatter och avgifter som anges i

1 § UF och dessutom sjömansskatt i vissa fall (68 § 5 mom. UF ) jämte rest
lf

llihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 11.J

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1966

avgift. Denna avräkning kan ses som ett slags kvittningsförfarande. Förfarandet

går till på det sättet, att lokal skattemyndighet till vederbörande kronofogdemyndighet

sänder kreditkorten för sådana skattskyldiga för vilka

den tillgodoräknade preliminära skatten överstiger den slutliga skatten. Om

skattskyldig som anges på sådant kreditkort har restförd skatt, skall kronofogdemyndigheten

anteckna detta förhållande på kreditkortet. Myndigheten

upprättar förteckning i tre exemplar över kreditkort på vilka obetald

skatt antecknats och återställer därefter kreditkorten jämte två exemplar

av förteckningen till den lokala skattemyndigheten (45 § 1 mom. UK).

Skattemyndigheten makulerar det vid debetsedeln fogade återbetalningskortet

om den skattskyldige inte äger utfå någon del av det överskjutande

beloppet, resp. gör anteckning på återbetalningskortet om det belopp som

skall utbetalas i stället för det belopp som kortet upptar (44 § 2 mom. UK).

Förfarandet i Stockholm avviker i viss mån från det nu angivna.

Ett mycket stort antal kreditkort översänds årligen till utmätningsman

för kvittning mellan överskjutande preliminär skatt och obetald skatt. Avräkningen

mellan preliminär och slutlig skatt brukar nämligen för mer än

hälften av de skattskyldiga visa ett saldo dem till godo.

Som framgår av det anförda skall enligt UF den del av överskjutande

preliminär skatt som inte innehålls genom kvittning utbetalas till den skattskyldige.

Denna regel modifieras emellertid i praktiken därigenom att fordran

på överskjutande preliminär skatt anses kunna överlåtas och utmätas

även innan debetsedeln översänts till den skattskyldige. Har överlåtelsehandling

översänts till den lokala skattemyndigheten eller länsstyrelsen eller

har utmätning skett av hela den överskjutande skatten, makulerar skattemyndigheten

återbetalningskortet. Utbetalning av det överlåtna eller utmätta

beloppet sker genom länsstyrelsens försorg. Statens förenämnda kvittningsanspråk

går före både överlåtelse och utmätning. Överlåtelse som åtföljts

av underrättelse till staten är däremot hinder för utmätning, liksom

utmätning innan meddelande om överlåtelse inkommit till vederbörande

myndighet gör överlåtelsen utan verkan.

Överlåtelse av överskjutande preliminär skatt är ej särskilt vanlig. Antalet

kända överlåtelser år 1964 utgjorde i Stockholm 14 (år 1963 ca 300),

i Göteborg 52 och i Malmö 88. Utmätning av fordran på överskjutande preliminär

skatt är däremot mycket vanlig, särskilt i s. k. allmänna mål, dvs.

utsökningsmål rörande skatter, böter eller andra »på indrivning beroende

ihedel». Även i enskilda mål — som avser uttagande av underhållsbidrag

och andra privaträttsliga fordringar — förekommer ofta utmätning av överskjutande

preliminär skatt och mängden ansökningar om sådan utmätning

har stigit år från år. Antalet sådana ansökningar resp. genomförda utmätningar

av fordran på överskjutande preliminär skatt i de tre största städerna

år 1964 framgår av följande tabell.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Ma j:Is proposition nr 115 år 1966

Ansökningar i Utmätningar i Utmätningar i

enskilda mål enskilda mål allmänna mål

Stockholm.................... ca 6 000 ca 2 000 6 669

Göteborg .................... 4516 1 340 4 400

Malmö ...................... 2 135 835 1 710

Ansökningarna i enskilda mål har som synes varit avsevärt flera än genomförda

utmätningar i sådana mål. Detta sammanhänger med att borgenärerna

ej på förhand kan få direkt upplysning om, huruvida gäldenär har

att emotse skatteåterbäring eller ej. Det är nämligen numera fastslaget, att

uppgifterna i debiteringslängd inte kan anses vara tillgängliga för envar

efter det debiteringsarbetet påbörjats hos den lokala skattemyndigheten och

till dess längden färdigställts (se regeringsrättens årsbok 1963 s. 132).

Utmätningarna brukar koncentreras till den tid på året när kreditkorten

ligger hos utmätningsmannen för anteckning om restförd skatt. Innan kreditkorten

anlänt dit brukar utmätning knappast förekomma, ehuru något

principiellt hinder mot utmätning på detta stadium inte föreligger. A andra

sidan är det inte ovanligt, att utmätning genomförs först efter det att korten

återställts till lokal skattemyndighet. Utmätningsmannen brukar då försöka

få tillbaka kreditkortet för att använda det förenklade utmätningsförfarande

som är föreskrivet för fall då kreditkortet är tillgängligt för förrättningsmannen.

Förenklingen består däri, att om förrättningsmannen har

gjort anteckning på kreditkortet om utmätning av fordran på överskjutande

preliminär skatt statsverket skall anses ha fått del av utgivningsförbud

enligt 75 § 2 mom. utsökningslagen (UL) på grund av en bestämmelse i

34 § kungörelsen den 27 november 1964 (nr 846) med vissa bestämmelser

om handläggning hos utmätningsman. Om lokal skattemyndighet inte anser

sig kunna tillmötesgå framställning om att översända kreditkortet, kan

utmätning ändå ske. Utmätningsmannen delger då länsstyrelsen (eller lokal

skattemyndighet) utmätningsprotokollet med däri tecknat betalningsförbud

i enlighet med denuntiationsregeln i 75 § 2 mom. UL. I detta lagrum

föreskrivs bl. a. att utmätningsmannen vid utmätning av fordran som

grundas på handling, vars företeende ej utgör villkor för fordringens utkrävande,

skall i protokollet teckna förbud för den, från vilken fordringen

skall utgå, att betala till annan än utmätningsmannen samt tillställa protokollet

den som förbudet skall meddelas. Antalet fall där utmätning skett

genom förbudsdelgivning på nu angivet sätt utgjorde år 1964 i Stockholm

190, i Göteborg ca 1 800 och i Malmö 2. Ett stort antal av dessa »utmätningar»

i Göteborg har beslutats utan att utmätningsmannen visste, huruvida

gäldenären hade skatteåterbäring alt vänta eller ej. I åtskilliga iall

gav åtgärden ej något resultat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1966

Lagberedningen

Allmänna synpunkter

Lagberedningen anser det vara tydligt, att överlåtelser av överskjutande

preliminär skatt knappast har någon beaktansvärd funktion för omsättningen.

De överlåtelser som förekommit har haft en speciell karaktär och

har oftast utgjort ett slags pantsättning till förmån för viss borgenär. Enligt

beredningen sker överlåtelse vanligen på initiativ av borgenär som vill

skaffa sig ett försteg framför eventuella utmätningssökande. Skentransaktioner

torde också ha förekommit i någon utsträckning. Beredningen uttalar,

att överlåtelser av skatteåterbäring uppenbarligen ej passar in i den

noga reglerade ordning, enligt vilken den skattskyldiges eventuella fordran

på överskjutande preliminär skatt bestäms och utbetalning skall ske. Med

hänsyn till dessa fordringars karaktär och nyssnämnda reglering kan det

enligt beredningen ifrågasättas, om det allmänna överhuvud skall anses

pliktigt att beakta de meddelanden om överlåtelse som inkommer. Så sker

emellertid f. n. De överlåtelser som förekommer medför emellertid olägenheter

för de lokala skattemyndigheterna, uttalar beredningen. Det är betungande

för dessa myndigheter att behöva föra anteckningar om att överlåtelse

skett och att beakta överlåtelsen när utbetalning blir aktuell. Om överlåtelse

skulle bli vanligare än hittills varit fallet, kan det enligt beredningens

mening befaras att avsevärda praktiska olägenheter skulle uppkomma.

Det synes därför beredningen önskvärt att en bättre ordning åstadkommes.

I fråga om olägenheterna av nuvarande förfarande vid utmätning i

överskjutande preliminär skatt framhåller lagberedningen, att koncentrationen

av en stor mängd utmätningsmål till en begränsad tid, när restlängder

skall gås igenom för anteckning om ogulden skatt och även andra

göromål utföras, medför särskilda svårigheter för utmätningsmännen och

deras biträden. Arbetstekniska skäl nödgar utmätningsmännen att under

denna tid lägga åt sidan saköreslängder och andra framställningar om indrivning

som inkommit på ett sent stadium. I enskilda mål har motsvarande

rationalisering inte ansetts möjlig. Även sent inkomna ansökningar

brukar beaktas. Om kreditkortet för gäldenären i fråga redan har återställts

till lokal skattemyndighet, begärs det sålunda tillbaka eller också

genomförs utmätning med förbudsdelgivning i vanlig ordning. Detta förfarande

är enligt sakens natur tyngande för utmätningsmännen.

Beredningen uttalar att även för de lokala skattemyndigheterna har utmätningarna

medfört svårigheter. Särskilt besvärande är det för dem att

behöva extra tillställa utmätningsmännen vissa kreditkort, sedan korten

redan en gång granskats, och att nödgas beakta utmätningar som därefter

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år 1966

skett. Vid övergång till automatisk databehandling (ADB) inom uppbördsväsendet

blir svårigheterna med en sådan ordning uppenbarligen ännu

större.

Under beredningens överläggningar med bl. a. representanter for uppbördsväsendet

har satts i fråga, huruvida utmätning av återgående preliminär

skatt överhuvud bör få äga rum. Härvid har anförts, att det med nuvarande

utformning av skattesystemet inte kan undgås att bristande överensstämmelse

i många fall uppstår mellan den preliminärt uppburna och

den slutliga skattens belopp. För att om möjligt förebygga att kvarstående

skatt uppkommer har tabellerna för preliminär A-skatt nämligen utformats

så, att uttaget normalt skall föranleda ett mindre överskott den skattskyldige

till godo. Resultatet blir alt skattskyldiga som erlagt preliminär

A-skatt ofta får skatt åter. Det är däremot mera ovanligt att B-skattebetalarc

— vilka har att själva inbetala sin skatt efter verkställd debitering

_ får fordran på överskjutande skatt. Det kunde göras gällande, att boi
genärerna

inte borde få tillgodogöra sig en tillgång som uppkommit genom

ofullkomlighet i uppbördsförfarandet. Mot utmätning av överskjutande

preliminär skatt har vidare invänts, att skatten i regel härrör från avdrag

på lön och, eftersom utmätning enligt gällande lag inte får ske av .lön som

ännu ej förfallit till betalning, borde utmätning ej heller tillåtas i återgående

skatt.

Beredningen anser för sin del det inte tillräckligt grundat att med hansyn

till de gjorda invändningarna föreslå en principiellt ändrad ståndpunkt

till möjligheten att utmäta ifrågavarande tillgodohavanden. Beredningen

åberopar härför att de såsom preliminär skatt avdragna lönebeloppen har

intjänats långt innan utbetalningen av den återgående skatten blir aktuell

(normalt minst elva månader) och att de rättsligt sett inte längre utgör lonefordringar

och knappast heller uppfattas som sådana. Vidare erinrar beredningen

om att vanlig lön enligt gällande lag kan angripas genom införsel

redan innan den förfallit och hänvisar i övrigt till sitt betänkande »Utsökningsrätt

III» (SOU 1964:57), som innehåller förslag till bestämmelser

om utmätning i lön.

Enligt beredningens mening är utmätning av överskjutande preliminär

skatt i och för sig en rationell och enkel form för exekution. Den är inte

förenad med någon realisationsförlust, eftersom försäljning ej kommer i

fråga, och kan även i övrigt vara att föredra från gäldenärens synpunkt

framför exekution i annan egendom. Beredningen har övervägt, huruvida

man i fråga om möjligheten att vinna utmätning i Överskjutande skatt innan

den är tillgänglig för lyftning kunde lämpligen skilja mellan införselberättigade

fordringar och andra, men anser sig ej kunna förorda en sådan

speciell ordning. Detta övervägande har närmast avsett de fält då gäldenären,

såsom vanligen är förhållandet, är lysisk person. Beredningen påpekar,

att om utmätningsmöjligheten starkt begränsas under tiden till dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1966

skatteåterbäringen får lyftas fråga uppkommer om det även därefter bör

gälla några särskilda regler om hithörande tillgodohavanden till skillnad

från postanvisningar o. d.

Beredningen utgår från att utmätning av överskjutande preliminär skatt

i princip bör få äga rum liksom f. n. Vissa särskilda regler bör dock meddelas

om förfarandet för att i allt väsentligt undanröja nuvarande olägenheter

för myndigheterna och lämna skatteåterbäringen i fred när det bara

är fråga om mindre belopp som skall gå åter.

Speciella frågor

Överlåtelse

Lagberedningen diskuterar införandet av en bestämmelse, att meddelande

om skedd överlåtelse inte påverkar återbetalningsärendets gång, dvs.

inte föranleder att beloppet utbetalas till annan än den skattskyldige och

uttalar, att genom en sådan bestämmelse åtskilligt skulle vara vunnet från

det allmännas synpunkt. Emellertid skulle därigenom lämnas öppet i vad

mån en överlåtelse likväl blir gällande, vilket kan vålla olägenheter. Enligt

beredningens mening skulle en klarare och säkrare lösning nås om förbud

infors mot att överlåtelse sker innan beloppet kan lyftas. Beredningen anser

att några betänkligheter knappast kan anföras häremot. Det är nämligen

i allmänhet först när återbetalningskortet kommit den skattskyldige tillhanda

som det blir klart för honom, om han bär skatteåterbäring att fordra

eller till vilket belopp den uppgår. När återbetalningskort har sänts ut, är

den skattskyldige enligt den ifrågasatta regeln oförhindrad att överlåta

sin rätt till det belopp som skall gå åter.

Beredningen uttalar, att det avsedda överlåtelseförbudet är motiverat endast

beträffande s. k. singularfång, dvs. i detta fall endast om fordran på

återbetalning av skatt särskilt överlåtes. Det bör alltså inte omfatta universalfång,

såsom fusion, varigenom ett aktiebolag överlåter samtliga sina tillgångar

till annat bolag, eller förvärv genom giftorätt eller arv.

Beredningen förordar på grund av det anförda en bestämmelse, att sådan

fordran på överskjutande preliminär skatt, som avses i UF, inte får särskilt

överlåtas innan beloppet kan lyftas. Bestämmelsen bör även gälla ränta.

Beredningen anser det lämpligt att bestämmelsen införs i UF i det avsnitt

som handlar om restitution av skatt och har utarbetat förslag till sådant

tillägg till förordningen (se bilaga). Vissa frågor angående bestämmelsens

karaktär, vilka utredningen diskuterat, kommer att beröras i det

följande (s. 14).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1966

11

Utmätning

Lagberedningen påpekar att om dess förslag till bestämmelse om överlåtelseförbud

beträffande fordran på överskjutande preliminär skatt genomförs

utan reservation detta skulle innebära hinder även mot utmätning

av fordringen. Endast överlåtbar egendom kan nämligen bli föremål

för utmätning (jfr 62 § UL). Sistnämnda regel är dock inte utan undantag

(jfr Utsökningsrätt III s. 244), och beredningen anser inte något principiellt

hinder föreligga mot att i förevarande fall göra avsteg från regeln.

I promemorian uttalas vidare att de lokala skattemyndigheterna ansett

det önskvärt, att möjligheten att erhålla utmätning av överskjutande preliminär

skatt såvitt möjligt inskränks till den begränsade tid pa hosten

när kreditkorten ligger hos utmätningsman för anteckning om eventuell

restförd skatt. I varje fall bör det undvikas, att utmätning sker på ett så

sent stadium att debetsedlar och återbetalningskort färdigställts för expediering.

Även för utmätningsmännen anser beredningen det vara till fördel,

om utmätning normalt inte behöver förekomma annat än medan kreditkorten

är tillgängliga för anteckning om restförd skatt. I stort sett tillämpas

en sådan ordning redan nu i allmänna mål. För att systemet skall kunna

fungera i enskilda mål fordras, att ansökningarna om utmätning kommer

in i så god tid att utmätningsmännen får möjlighet att förbereda förfarandet

innan kreditkorten anländer.

Beredningen föreslår med hänsyn härtill, att den som vill erhålla utmätning

av överskjutande preliminär skatt bör inkomma med sin ansökan

senast viss dag, förslagsvis den 1 september med rätt för Kungl. Maj :t att

bestämma annan dag. Ansökan som inkommer senare bör utmätningsmannen

inte vara skyldig att beakta. Något hinder mot att uppta sena

ansökningar bör dock inte införas. Beredningen anser det lämpligt att även

sådana ansökningar beaktas i den mån arbetsförhållandena medgei det.

För att man skall vinna den önskade koncentrationen av utmätningar

av skatteåterbäring, föreslår beredningen att en viss exklusiv ordning skall

gälla för detta slags utmätningar. Utmätning skall sålunda ske, när kreditkortet

på slutlig skatt är tillgängligt för utmätningsmannen. Utmätningen

skall vidare antecknas på kortet. Sådan anteckning bör, liksom f. n., få

gälla som delgivning enligt 75 § 2 mom. UL. Genom stadgandet blir det

klart, att utmätning inte kan ske innan kreditkorten anlänt från lokal

skattemyndighet. Beredningen anser vidare, att utmätning normalt inte

heller skall komma i fråga efter det att korten har återställts till skattemyndigheten.

Endast om skattemyndigheten tillhandahåller utmätningsmannen

den aktuella gäldenärens kort, skall utmätning kunna genomföras.

Beredningen uttalar att utmätningsman regelmässigt bör undvika att hos

lokal skattemyndighet göra framställning om att få disponera kreditkort

på nytt. I undantagsfall kan dock sådan åtgärd vara motiverad. Huruvida

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1966

framställningen kan hörsammas beror på om arbetsläget hos skattemyndigheten

medger, att kreditkortet utan större olägenhet kan uttas och tillställas

utmätningsmannen. Uppbördsarbetets fortskridande mekanisering

torde göra det allt svårare att visa tillmötesgående på denna punkt. Den av

beredningen föreslagna formen för utmätning skall utesluta att utmätning

verkställs genom vanlig förbudsdelgivning enligt 75 § 2 mom. UL, såsom nu

i viss utsträckning sker sedan kreditkorten återställts.

För att de berörda myndigheternas arbetsbelastning under den korta tid

då utmätning av hithörande fordringar får ske ytterligare skall lättas, föreslår

beredningen att utmätningsman skall äga underlåta utmätning, när

det belopp som kan tas i mät understiger förslagsvis 200 kr. Det uttalas i

promemorian, att en sådan regel visserligen kan förefalla principiellt tveksam,

men det tilläggs att man dock har skäl att mot varandra väga arbetet

med utmätningsförfarandet och det resultat som vinns därmed. Från

denna^ synpunkt synes det beredningen försvarligt att mindre belopp lämnas

därhän under den forcerade tid, när utmätningarna skall genomföras.

Beträffande enskilda mål pekar beredningen på vad den uttalat om exekutionsavgifter

(se s. 13).

Den föreslagna regeln förestavas av praktiska hänsyn och medför enligt

beredningen att ingen del av restitutionsfordringen principiellt fritas frå°n

utmätning. När det finns särskilt motiverat, skall nämligen även mindre

belopp än 200 kr. kunna tas i anspråk, och fordran som överstiger 200 kr.

skall enligt förslaget i sin helhet vara föremål för utmätning. Om beloppet

skulle ovillkorligt undantas från utmätning, uppkommer beträffande

exekutionsavgifter ett tröskelproblem som berörs i det följande.

Lagberedningen anser det skäligt, att medel får undantas för gäldenärens

och hans familjs behov när det är påkallat av försörjningssvårigheter. Enligt

65 § UL skall, om gäldenären saknar utväg till nödtorftigt uppehälle,

från utmätning undantas förråd för en månad eller, om förråd ej finns,

motsvarande belopp i pengar som gäldenären innehar eller äger inneståendé

i bank eller annan penninginrättning (s. k. beneficium). Det har i rättspraxis

ansetts, att fordran på överskjutande preliminär skatt inte kan undantas

från utmätning med stöd av detta stadgande (NJA 1960 s. 407). Beredningen

anser att man inte bör stanna vid denna ståndpunkt. Enligt beredningen

bor det föreskrivas, att fordran på skatt skall behandlas som

tillgodohavande hos bank, om gäldenären påkallar undantag från utmätning

enligt vad i UL sägs. Innebörden härav är att utmätningsman skall på

begäran undanta så stort belopp från utmätning som erfordras för gäldenarens

och hans familjs uppehälle under en månad, när det är motiverat

med hänsyn till gäldenärens situation i övrigt. Beredningen anser det ligga

i sakens natur att det är gäldenärens behov vid den tidpunkt, när beloppet

ar tillgängligt för lyftning, som skall beaktas, och tillägger att denna bedömning

måste bli i viss mån osäker men inte torde möta några större svå
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

righeter i praktiken. Främst när gäldenären är sjuk eller arbetslös kan

det bli aktuellt att iaktta beneficium.

Beredningen uttalar att svårigheter veterligen inte uppkommit vid förfarandet

efter det att utmätning skett och antecknats på kreditkortet. Någon

ändring av gällande bestämmelser torde inte vara erforderlig i detta

hänseende. Om utmätningen gör lokal skattemyndighet anmälan till länsstyrelsen,

som utanordnar beloppet till utmätningsmannen. En förutsättning

härför är enligt beredningen, att den definitiva avräkningen ger vid

handen att den skattskyldige har en motsvarande skatteåterbäring att

fordra. Beredningen påpekar att försäljning av restitutionsfordringen inte

skall komma i fråga.

I promemorian berörs slutligen tillämpningen av kungörelsen den 4 december

1964 (nr 861) om vissa avgifter i utsökningsmål m. m. Enligt denna

kungörelse utgår i mål hos utmätningsman till staten bl. a. utsökningsavgift

med 30 kr. eller, om egendom tagits i mät, 60 kr. Sådan avgift utgår

dock inte i allmänna mål, i mål om uttagande av underhållsbidrag och i

vissa andra fall. Utsökningsavgiften tas av det belopp som utmätningen inbringar.

Förslår ej beloppet, skall avgiften betalas av sökanden.

Beredningen påpekar, att en borgenär som vill begära utmätning givetvis

har intresse av att få veta, om någon skatteåterbäring är aktuell. Det har

emellertid ansetts, att lokal skattemyndighet inte är skyldig att lämna uppgift

ur debiteringslängden innan denna blivit färdigställd i samband med att

debetsedlarna sänds ut (se s. 7). Borgenär kan dock möjligen på annan

väg skaffa sig uppgift härom, ehuru det är förenat med besvär och kostnader.

Det är tänkbart, att utsökningsavgiften driver fram ett sådant förfarande,

vilket skulle förorsaka skattemyndigheterna nya mödor. Borgenär

som vill få utmätning i den eventuella skatteåterbäringen — och annan

utmätningsbar tillgång finns ofta inte — är i övrigt hänvisad till att begära

utmätning på vinst och förlust.

Beredningen påpekar även, att avgiftens fördubbling när utmätning sker

kan leda till egendomliga resultat i vissa fall. Om det för utmätning tillgängliga

beloppet understiger 30 kr., är det bättre för borgenären att utmätning

underlåts. Utmätning av exempelvis 25 kr. skulle nämligen inedföra,

att borgenären måste erlägga 35 (60 — 25) kr. i stället för 30 kr. om utmätning

ej hade ägt rum. Om det tillgängliga beloppet är större än 30 kr.

men ej överstiger 60 kr., är utmätning till viss fördel för borgenären men

medför likväl inte att han får någon betalning. Tas 45 kr. i mät, skall borgenären

sålunda betala 15 (60 — 45) kr. i stället för 30 kr., om utmätning

underlåts. För gäldenären medför utmätningen i de angivna fallen, att han

går miste om skatteåterbäringen utan att hans skuld fördenskull nedbringas.

Beredningen anser all vad som nu återgetts talar för att man såsom beredningen

förordat undviker att verkställa utmätning när skatteålerbäring
2f

II i halm till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 115

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1966

en är ringa om ej ändrade regler meddelas om exekutionsavgifter när fråga

är om utmätning av fordran på överskjutande skatt. Beredningen framhåller,

att de påvisade egendomligheterna skulle undvikas om avgift utgår

endast när utmätning sker. En sådan reglering skulle medföra, att borgenären

ej behöver betala avgift om intet finns att mäta eller om det tillgängliga

beloppet ej är större än att det lämpligen kan lämnas därhän.

Övriga frågor

Restitution av skatt förekommer även i andra fall än som berörts i promemorian,

t. ex. när taxering nedsätts (se 68 § 2 mom. UF). Beredningen uttalar

att överlåtelse och utmätning av sådan restitutionsfordran i princip

torde vara möjlig men inte har förekommit i någon större utsträckning,

såvitt är känt. I varje fall har det inte yppats några svårigheter liknande

dem som förekommer med avseende på överskjutande preliminär skatt.

Beredningen har därför inte funnit anledning att låta förslaget omfatta

andra restitutionsfall och påpekar, att det förordade systemet f. ö. inte utan

vidare torde lämpa sig för dem.

Det förbud mot överlåtelse av fordran på överskjutande preliminär skatt

som lagberedningen föreslagit skall gälla endast så länge beloppet ej är

tillgängligt för lyftning. När återbetalningskortet expedierats, bör enligt

beredningen även utmätning av tillgodohavandet kunna ske enligt vanliga

regler, dvs. genom att utmätningsmannen omhändertar återbetalningskortet.

Beredningen upplyser emellertid, att utmätningsmannen i praktiken

inte har så stora möjligheter att komma åt kortet på posten eller eljest, men

att det dock förekommer att utmätning genomförs på detta sätt. Beredningen

anser att man uppenbarligen inte kan begära, att utmätningsman

skall stå till reds att passa posten för att söka åtkomma återbetalningskort

(jfr Utsökningsrätt III s. 280). Han måste här förfara efter vad som arbetsförhållandena

medger och kan anses påkallat av omständigheterna.

Beredningen berör frågan om de föreslagna bestämmelserna kräver civillags

form. Härom anförs.

Det kan diskuteras, huruvida bestämmelserna kräver civillags form. Möjligen

kan man dock se överlåtelseförbudet och därtill anknytande bestämmelser

såsom ett led i den reglering av uppbördsförfarandet som i övrigt

har sin plats i uppbördsförordningen. I realiteten är frågan allenast den,

om lagrådet skall medverka eller icke. Därest det skulle anses att ämnets

beskaffenhet kräver att civillags form används, behöver icke detta medföra

någon ändring av bestämmelsernas placering. Lagrådet kan f. ö. höras över

förslaget, vare sig man anser att bestämmelserna är av civillags natur eller

ej.

Förslaget påkallar en följdändring i 45 § 1 mom. UK, varjämte 34 § kungörelsen

med vissa bestämmelser om handläggning hos utmätningsman bör

upphävas (se bilaga).

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

Enligt beredningen bör förslaget om möjligt träda i kraft i god tid innan

det blir aktuellt att utmäta de skatteåterbäringar som väntas i slutet av år

1965. Den 1 juli 1965 synes beredningen vara en lämplig tidpunkt. Några

särskilda övergångsbestämmelser erfordras inte enligt beredningens mening,

enär det anses följa av sakens natur att förslaget inte får någon inverkan

på överlåtelse eller utmätning som till äventyrs ägt rum före ikraftträdandet.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Lagberedningens synpunkter och förslag har i princip godtagits av de

flesta remissinstanserna.

Förslaget lämnas helt utan erinran av bl. a. kammarrätten, SACO, TCO,

Föreningen Sveriges rättshjälps jurister och Sveriges häradsskrivareförening.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd hälsar förslaget med största

tillfredsställelse och uttalar, att den ständiga ökningen av mål om utmätning

av överskjutande skatt skapar allt större svårigheter, i synnerhet som

ansökningarna i stor utsträckning kommer in sedan kreditkorten återställts

till den lokala skattemyndigheten. Kronofogden i Karlskrona anser att förslagets

genomförande skulle i avsevärd omfattning minska kronofogdemyndigheternas

arbetsbörda under den tid när kreditkorten är tillgängliga för

myndigheterna. Flera kronofogdar framför liknande synpunkter. En uttalar,

att genom den mycket kraftiga ökningen under senare år av mål, som

rör endast utmätning av överskjutande skatt, andra viktiga arbetsuppgifter

eftersätts med resultat att fatalietider inte kan hållas och hela utmätningsorganisationen

brister i effektivitet. Denne kronofogde anser att vissa borgenärer,

särskilt större inkassobyråer och liknande, numera utverkar betalningsförelägganden

även på småfordringar jämte sina kostnader i förvissning

om att gäldenärerna, som ju mestadels är fallet, förr eller senare har

överskjutande preliminär skatt att återfå.

En kronofogde hävdar att anledningen till att överlåtelser av förevarande

skattefordringar är så sällsynta med säkerhet torde vara okunnighet hos

borgenärerna om möjligheten att den vägen vinna försteg framför statsverket

och andra utmälningssökande. Om överlåtelseformen blir känd torde

den komma att anlitas i större utsträckning än f. n. Överståthållarämbetet

uttalar att överlåtelser med därav betingade avvikelser från gällande arbetsrutin

får anses utgöra ett främmande moment i uppbördssystemet samtidigt

som borgenär sinlresset synes kräva att skatt som åter bärs inte av rent

administrativa skäl, utom i strängt begränsad omfattning, görs oåtkomliga

för utmätning. Ämbetet, som tillstyrker förslaget, uttalar vidare, att den

fr. o. in. år 1965 införda avgiften om 60 kr. vid verkställd utmätning kan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1966

antas få till följd att borgenärer, åtminstone såvitt avser mindre fordringsbelopp,

i allt större utsträckning utverkar överlåtelse av gäldenärens fordran

på överskjutande skatt. Även Föreningen Sveriges kronokamrerare anser

att överlåtelser kommer att öka i antal sedan möjligheten härtill blir

mera känd bland allmänheten. Föreningen betvivlar att överlåtelse av överskjutande

skatt fyller någon verklig funktion. Det är enligt föreningen av

största vikt att arbetsrutinen bryts i så ringa grad som möjligt, enär de

ärenden som måste behandlas vid sidan av den utbildade rutinen tar alltför

mycket tid och arbetskraft i anspråk i förhållande till övriga ärenden.

Härtill kommer att felkällorna också blir flera än vid rutinbehandlade ärenden.

Uppbördsdirektören i Stockholm anser att minskningen av antalet

överlåtelser i Stockholm från ca 300 år 1963 till 14 år 1964 uppenbarligen

sammanhänger med att uppbördsverket börjat tillämpa samma praxis som

landet i övrigt beträffande utlämnande av uppgifter rörande överskjutande

skatt, vilket innebär att uppgifter härom tillhandahålls först sedan debiteringslängden

färdigställts. Detta medförde att endast ett fåtal besked expedierades

år 1964 medan antalet förhandsbesked år 1963 uppgick till över

6 000.

Några remissinstanser ställer sig emellertid kritiska mot det allmänna

betraktelsesätt som framförs i promemorian. Till dessa hör Svea hovrätt.

Som bakgrund till rättsläget vid överlåtelse och utmätning av överskjutande

skatt anger hovrätten följande.

Skattskyldig, för vilken under beskattningsåret preliminär skatt bär inbetalats

till skattemyndighet, anses enligt rådande uppfattning erhålla en

fordran mot det allmänna. Denna fordran är dock såväl till existens som

till omfattning oviss och blir — i den ordning uppbördsförordningen anger

— först så småningom bestämd. Innan så skett, kan den inte utkrävas

hos det allmänna. Redan dessförinnan har fordringen dock både ekonomisk

och rättslig betydelse. Sålunda anses överlåtelse och utmätning kunna

ske av dylika fordringar, innan de genom skatteärendenas behandling

fastställts.

Hovrätten erinrar om att beredningen till stöd för det föreslagna överlåtelseförbudet

anfört att överlåtelserna knappast haft någon beaktansvärd

funktion för omsättningen. De har enligt beredningen utgjort ett slags

pantsättning till förmån för viss borgenär, varjämte skentransaktioner har

förekommit i någon utsträckning. Hovrätten hävdar, att även om pantsättningar

inte anses ha betydelse för »omsättningen», detta förhållande inte

innebär att pantsättningar saknar betydelse för det ekonomiska livet. Någon

särskild anledning att på detta område reagera mot pantsättningar

i överlåtelses form torde ej föreligga. Ej heller anser hovrätten anledning

förekomma att på detta speciella område ingripa mot skentransaktioner

utöver vad som nu sker genom denuntiationsregelns upprätthållande. Vidare

bemöter hovrätten lagberedningen i vad den som skäl för överlåtelse
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo är 1906

förbudet åberopat karaktären av ifrågavarande fordringar. Hovrätten erinrar

om, att gällande rätt principiellt tillåter överlåtelse av fordringar. De

undantag härifrån som nu föreligger — om vilka hovrätten hänvisar till

Utsökningsrätt III (SOU 1964:57) s. 243 och till Rodhe, Obligationsrätt,

s. 134 ff — kan inte åberopas till stöd för det föreslagna överlåtelseförbudet.

Hovrätten framhåller, att de skäl som uppbär det gällande förbudet

mot överlåtelse av icke-förfallna lönefordringar inte har betydelse för fordringar

på skatteåterbäring.

Lagberedningens uttalande att förekommande överlåtelser har medfört

olägenheter för de lokala skattemyndigheterna, vilket för hovratten framstår

som huvudskälet för förslaget, föranleder hovrätten att erinra om vissa

bestämmelser i lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev, varefter hovrätten

sammanfattar sina synpunkter.

Hovrätten vill inte förneka, att en gäldenär kan åsamkas svårigheter

genom att borgenären överlåter sin fordran. Dessa svårigheter har vid tillkomsten

av skuldebrevslagen övervägts av lagstiftaren. I det sammanhanget

har denne ansett sig kunna ålägga gäldenären att respektera inte

blott överlåtelser, varom han fått kännedom, utan även överlåtelser, vilka

han allenast haft skälig anledning att misstänka, 29 § nämnda lag. Det

skulle enligt hovrättens åsikt innebära ett betydande avsteg från detta system,

om en gäldenär skulle befrias från nämnda åliggande därför att

skyldigheten att respektera överlåtelser inte passar in i hans organisation

för betalande av skulder. . .

Enligt hovrättens mening gör sig således starka principiella invändningar

gällande mot det föreslagna överlåtelseförbudet. De praktiska skäl, som

beredningen anfört och som nyss berörts, kan inte anses ha sådan styrka,

att de principiella betänkligheterna viker. I detta hänseende anmärker hovrätten,

att det arbete som genom förslaget skulle komma att besparas de

lokala skattemyndigheterna synes bestå allenast i noterande av gjorda

överlåtelser samt i utskrivande av en särskild betalningsanvisning till forvärvaren.

Hovrätten avstyrker att förbud mot överlåtelse av fordran på överskjutande

skatt införs. Gentemot förslaget att rätten till utmätning av sådan

fordran skall begränsas framför hovrätten inga principiella invändningar.

Kommerskollegium anser att beredningen inte anfört tillräckliga skäl

för överlåtelseförbud, och med hänsyn till att överlåtelser ej varit särskilt

vanliga ter det sig enligt kollegii åsikt ej särskilt angeläget från det allmännas

synpunkt att införa ett dylikt. Kollegium anser önskvärt att reglerna

om överlåtelse inte utformas restriktivare än bestämmelserna om

utmätning, enär resultatet av ett överlåtelseförbud eljest kan bli att utmälningsförfarande

tillgrips i stället för överlåtelse. För den skaltskyldige

som, exempelvis i samband med att han upprättar sin självdeklaration,

finner att alltför stora inbetalningar av preliminärskatt skett för hans del,

kan det te sig orätlmätigt att inte kunna återfå Överskjutande skattebelopp

förrän vid årets slut. Även om han med hänsyn till konstruktionen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1966

skattesystemet måste finna sig i detta, är det enligt kollegii mening att

gå för långt i hänsynstagandet till det allmännas intresse att därjämte

genom förbud mot överlåtelse hindra honom från att på privat väg utnyttja

överskjutande skattemedel. Den omständigheten att den skattskyldige

i allmänhet först när återbetalningskort kommer honom till handa

vet, om han har skatteåterbäring att fordra eller till vilket belopp den

uppgår, bör enligt kollegii mening inte hindra den som vill påta sig besväret

att sjalv undersöka detta att utnyttja ifrågavarande medel. Kollegium

har dock inte något att erinra mot att möjligheten till överlåtelse begränsas

så att fordringar under 100 kr. ej skall kunna överlåtas, vilket

föreslagits av handelskammaren i Gävle.

Inte heller Sveriges advokatsamfund anser tillräckliga skäl föreligga för

införande av överlåtelseförbud. Samfundet anför, att beredningens skäl för

detta förslag är i huvudsak samma praktiska olägenheter, som är förenade

med utmätning under senare skedet av den lokala skattemyndighetens

handläggning av återbetalningsärendena. Problemet bör då, uttalar samfundet,

också kunna lösas på ett liknande sätt eller genom ett stadgande

av innehåll att underrättelse om överlåtelse, vid äventyr att underrättelsen

ej kommer att beaktas, skall ske senast viss dag, som bör vara densamma

som den, då ansökan om utmätning senast skall ske. Det förutsätts härvid

att underrättelser, som inkommer till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet,

omedelbart skall översändas till utmätningsmannen och att denne

skall åläggas att göra en anteckning om överlåtelsen på vederbörande kreditkort.

Om så sker blir den fortsatta handläggningen av återbetalningsärendet

enligt samfundets mening ej mer komplicerad än om utmätning

skett. *

Även SAF avstyrker införande av överlåtelseförbud. Enligt dess uppfattning

bör den enskildes rätt och möjlighet att förfoga över honom tillhörig

egendom i princip gälla utan inskränkning, där ej andra och för samhället

högre intressen talar i motsatt riktning. Att det i föreliggande fall kan

rora sig om fordringar som tillkommit på grund av att staten, utan den

enskildes förskyllan, uttagit för stor preliminär skatt, gör det enligt föreningens

mening mer än tvivelaktigt att enbart av administrativa skäl införa

överlåtelseförbud. En tidsfrist, liknande den som föreslås vid utmätning

av dessa fordringar, anser föreningen däremot kunna införas för meddelanden

om överlåtelse.

Skånes handelskammare uttalar, att frågan i vad mån förslaget kan

komma att medföra rättsförluster för enskilda, främst borgenärer, inte

närmare utretts i promemorian och förordar en allsidig utredning av frågan

hur de i promemorian berörda svårigheterna skall kunna övervinnas,

varvid i första hand arbetstekniska och organisatoriska åtgärder bör övervägas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

Remissinstanserna har i stort sett tillstyrkt någon form av begränsning i

rätten att få utmätning i överskjutande preliminär skatt. Länsstyrelsen i

Malmöhus län anser emellertid att denna fråga bör ytterligare utredas under

påpekande, att den administrativa metoden för en spärrlista på ifrågavarande

område i och för sig inte behöver vara omöjligare att genomföra

än ett motsvarande förfarande vid spärrandet av bankböcker eller annan

legitimationskontroll, samt att beredningen synes ha ägnat ringa uppmärksamhet

åt möjligheten att mot spärrlista avstämma redan färdigställda utbetalningskort

och makulera spärrfallen.

Frågan om förbud borde införas även mot utmätning av Överskjutande

skatt har berörts av några remissinstanser. Uppbördsdirektören i Stockholm

finner i likhet med lagberedningen inte anledning att skatteaterbäringen

principiellt undantas från utmätning, enär utmätning av Överskjutande

skatt i och för sig är en rationell och enkel form för exekution. Sådan

utmätning verkställdes år 1964 i Stockholm till ett belopp av ca

1 300 000 kr.

Andra remissinstanser, nämligen hovrätten över Skåne och Blekinge,

riksrevisionsverket, kronokamreraren i Göteborg, Föreningen Sveriges häradshövdingar

och Föreningen Sveriges stadsdomare ifrågasätter däremot,

om inte fordran på överskjutande preliminär skatt borde helt undantas

från utmätning. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den naturliga

åtgärden för att undanröja de påtalade olägenheterna vid överlåtelse och

utmätning av skatteåterbäring är att helt förbjuda även utmätning av

fordran på sådan återbäring. Hovrätten gör gällande, att även hänsyn till

den skattskyldige stundom kan tala för en sådan lagändring, enär det från

dennes synpunkt måste te sig ganska verklighetsfrämmande att den ännu

ej slutligt bestämda skatteåterbäringen exekutivt behandlas som en »fordran».

Det är blott i formell mening som hans anspråk på skatteåterbäring

har denna karaktär. Detta bär inte uppkommit genom något avtal eller

någon åtgärd som han kunnat disponera över. Återbäringen beror i de

flesta fall på att ett tvångsmässigt löneavdrag har visat sig vara för stort.

Det synes då hovrätten rimligt att exekutiva åtgärder inte bör få förekomma

beträffande återbäringen i vidare mån än vad som är möjligt i fråga

om lön.

Att lagberedningen inte föreslår att både utmätning och överlåtelse av

ifrågavarande fordringar skall helt förbjudas synes hovrätten bero på att

beredningen betraktar utmätning av sådan fordran som en rationell och

enkel form för exekution, som kan vara att föredra även från galdenarens

synpunkt. Hovrätten anför härom.

Med hänsyn till den sålunda angivna motiveringen för lagberedningens

förslag är det olämpligt att behandla detta såsom en isolerad fråga av

skatterättslig natur. Om de bärande skälen mot att helt avskaffa utmatning

av fordran på överskjutande preliminär skatt är att utmätningsfor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1966

sok vid en tidpunkt, da beloppet redan har kommit i den skattskyldiges

band, oftast visar sig vara resultatlöst, medan utmätning dessförinnan i

manga tall ar effektiv och därför måste bibehållas, särskilt då det gäller

manmskor som saknar utmätningsbara tillgångar, bör behovet av denna

utmatningsform behandlas i samband med en mera allmän översyn av

utsoknmgsratten framför ant frågan om exekution i lön. Lagberedningen

har i november 1964 avgivit ett betänkande vilket behandlar sistnämnda

fråga (msokningsratt III, SOU 1964:57). Hovrätten, som inte haft att ta

ställning till betankandet, anser sig sakna förutsättningar att enbart på

grundval av promemorian bedöma behovet av exekution i fordran på över
PnJ!!!an

teiInrC I,n,,när fkatt- Vad som anförs 1 Promemorian utgör dock

damfordranlfaCk lga Skal aU blbehåIla en möjlighet till utmätning av så
-

Att utmätning av skatteåterbäring i princip föreslås bibehållen men överlåtelse

forbjuds, uttalar hovrätten, beror inte på att det skulle vara någon

skillnad i fråga om de olägenheter som dessa båda åtgärder orsakar, utan

skalet är att beredningen värderar behovet därav olika. Överlåtelse sägs

mte ha någon beaktansvärd funktion för omsättningen, vilket hovrätten

antar att utmatning har enligt beredningens uppfattning. Hovrätten anser

emellertid att lika möjlighet bör finnas att överlåta och utmäta skatteåterbäring.

Enligt hovrattens mening kan man väl välja att utesluta eller att

medge överlåtelse och utmätning av fordran på överskjutande preliminär

skatt men man kan inte, såsom lagberedningen föreslår, göra skillnad

på dessa typer av åtgärder. Förslaget skulle innebära att den skattskyldige

vore förhindrad att disponera över skatteåterbäringen genom frivillig

överlåtelse, medan en borgenär likväl skulle kunna, med eller utan

hans goda minne, få denna utmätt. Härav kan följa ett otillbörligt gynnande

av borgenär som har varit förtänksam nog att begära utmätning

i tid och ett missgynnande av andra borgenärer. Den skattskyldige skulle,

aven om han helt lojalt önskade rätta till ett dylikt förhållande, vara

förhindrad att så göra med andra medel än att begära sig själv i konkurs.

Det ar, uttalar hovrätten, uppenbarligen på goda grunder som den

principen upprätthålls i exekutionsrätten att det skall råda överensstämmelse

mellan rätten att överlåta och möjligheten att utmäta egendom. Vad

som ej kan överlåtas får inte utmätas. Lagberedningen påstår visserligen

att detta inte skulle gälla undantagslöst och att det därför inte skulle finnas

något principiellt hinder att i förevarande fall göra avsteg från regeln.

Enligt hovrättens mening stöder emellertid inte den hänvisning som lagberedningen

gör till sitt eget betänkande »Utsökningsrätt HD riktigheten

av detta påstående. Där angivna exempel är av så speciell art att de snarare

bekraftar regeln. Hovrättens åsikt är att de i promemorian angivna olägenheterna

med nuvarande ordning talar för att såväl överlåtelse som utmätning

av fordran på överskjutande preliminär skatt bör vara uteslutna

innan återbetalningskort utfärdats. Vad beredningen anför om att utmät
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1966

ning av skatteåterbäring är en rationell och enkel exekutionsform är enligt

hovrättens mening inte ett tillräckligt skäl för bibehållande av möjligheten

till sådan utmätning.

Hovrätten avstyrker lagberedningens förslag i vad det rör utmätning och

förordar en utredning av frågan, huruvida införselinstitutet kan kompletteras

med en möjlighet att vinna betalning ur överskjutande preliminär skatt.

Riksrevisionsverket, som tillstyrker förslaget om överlåtelseförbud, vill

för sin del närmast ansluta sig till den uppfattningen att utmätning av

överskjutande preliminär skatt överhuvud inte bör få ske. Om så skulle

bli fallet talar emellertid enligt verkets mening vissa skäl för en utvidgning

av området för den i UF reglerade kvittningen av förfallen skatt mot

fordran på skatterestitution. Verket erinrar om att den vidsträcktare kvittningsrätten

enligt civilrättsliga regler inte har ansetts föreligga i detta fall

och anför vidare.

För den skattskyldige är oftast skillnaden mellan kvittning och utmätning

av överskjutande skatt i allmänt mål inte uppenbar. Vid inskränkning av

möjligheterna till utmätning i fordran på överskjutande preliminär skatt

bör enligt riksrevisionsverkets mening övervägas om inte det i uppbördsförordningen

reglerade kvittningsförfarandet bör utsträckas till i varje fall alla

skatter och allmänna avgifter som indrivs enligt föreskrifterna i uppbördsförordningen.

I fråga om böter kan mot en tillämpning av kvittning gentemot

fordran på skatterestitution anföras att det här är fråga om utslag av

statens rättsvårdande verksamhet som inte äger något samband med skatteuppbörd.

Å andra sidan ligger det i såväl det allmännas som den enskildes

intresse att bötesstraff inte på grund av bristande betalning förvandlas till

fängelse. Exekution i fordran på överskjutande preliminär skatt har härvidlag

visat sig vara ett verksamt indrivningsmedel.

Kronokamreraren i Göteborg anser det beklagligt att lagberedningen inte

förordat förbud mot utmätning av fordran på överskjutande skatt till den

dag då beloppet kan lyftas. Han anför, att även om vissa fördelar — och

inte oväsentliga sådana — skulle uppnås genom de föreslagna stadgandena

för det framtida utmätningsförfarandet i fråga om överskjutande preliminär

skatt, kvarstår kravet lika starkt som tidigare på att skatteåterbäringen

i princip aldrig skall kunna utmätas före nyssnämnda tidpunkt.

Att i detta sammanhang tillskapa större utrymme för utmätning än för överlåtelse

innebär ett onödigt avsteg från nu gällande regler och är enligt hans

åsikt inte motiverat. Kronokamreraren uttalar som sin mening att mer motiverat

än att göra skillnad mellan överlåtelse och utmätning av skatteåterbäring

torde vara att utvidga nuvarande kvittningsförfarande till att omfatta

alla på indrivning beroende medel.

Sammanfattningsvis uttalar kronokamreraren i Göteborg, att om överskjutande

skatt undantas från såväl utmätning som överlåtelse bortfaller

eu ansenlig mängd arbete som många gånger inte är till gagn för någon

part.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

Föreningen Sveriges häradshövdingar och Föreningen Sveriges stadsdomare

har avgett ett gemensamt yttrande. De kritiserar förslaget från den

synpunkten, att detta främst syftar till att underlätta skattemyndigheternas

arbete medan lagberedningen i allt väsentligt synes ha bortsett från att

den som nödgats inbetala för hög skatt har ett berättigat intresse att få

rätten till det överskjutande beloppet kringgärdad med rimliga rättssäkerhetsregler.

Denna aspekt är enligt föreningarna den centrala. Arbetsreglerna

för skattemyndigheterna synes böra komma i andra hand. Föreningarna

tillstyrker förslaget om överlåtelseförbud beträffande fordran på

överskjutande skatt men anser att inte heller utmätning av sådan fordran

bör få ske. Till grund härför åberopas bl. a., att fordran på skatteåterbäring

i realiteten uppfattas som lönefordran. Föreningarna anför härom.

När beredningen ej vill gå med på förbud mot utmätning av ej förfallen

fordran på överskjutande skatt, åberopas främst att de inbetalda lönebeloppen

rättsligt sett inte längre utgör lönefordringar och att de realiter

knappast heller uppfattas som sådana. Om det första skälet till nöds kan

godtas, strider det senare klart mot den erfarenhet som många stadsdomare

vunnit under tjänstgöring som överexekutor. överklaganden av utmätning

i överskjutande skatt har inte varit sällsynta. Som grund har därvid

vanligen åberopats, att det utmätta beloppet behövts för gäldenärens

och hans familjs nödtorftiga uppehälle. De fall då den som tjänstgjort som

överexekutor fått besök av personer, som framfört sitt djupa missnöje

över skedd utmätning i överskjutande skatt, har varit talrika. Det har sannerligen

inte varit lätt att för dessa förklara, att en lönefordran är skyddad

för utmätning, intill dess den är förfallen till betalning, men inte eu

fordran som uppkommit genom att skatteavdragen på lönen varit för

höga. Mot bakgrunden av det anförda torde det inte saknas fog för att gentemot

lagberedningens ovan återgivna uttalande påstå, att en fordran pa

överskjutande skatt, även om den rättsligt sett inte är att anse som en lönefordran,

dock realiter uppfattas som en sådan. Föreningarna vill tillägga

att ifrågavarande problem, även om det som lagstiftningsfråga kan synas

franska ringa, dock är av mycket stor praktisk betydelse. Det torde räcka

med att erinra om att mer än hälften av landets skattebetalare varje år har

fordran på staten på grund av för mycket inbetald preliminär skatt.

Föreningarna påpekar att de av dem förordade bestämmelserna innebär

att även de i promemorian berörda svårigheterna för skattemyndigheterna

torde försvinna.

Speciella frågor

Överlåtelse

Uppbördsdirektören i Stockholm är tveksam om, huruvida ett förbud mot

överlåtelse är den rätta lagtekniska formen, enär fråga inte är om forbud

i den meningen att någon påföljd inträder för den som trots förbudet överlåter

fordran på överskjutande skatt innan beloppet kan lyftas. Det ter sig

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

riktigare enligt uppbördsdirektörens mening att, därest en sådan lösning är

lagtekniskt möjlig, endast låta överlåtelsen bli utan verkan eller, såsom

lagberedningen formulerat det, föreskriva att meddelande om skedd överlåtelse

inte påverkar återbetalningsärendets gång.

Detta problem berör även Svea hovrätt som emellertid tillstyrker att bestämmelsen

får det innehåll som lagberedningen föreslagit, därest föreskrift

mot överlåtelse anses böra införas. En bestämmelse, som skulle berättiga

skattemyndigheten att utbetala den överskjutande skatten till den skattskyldige

utan hinder av att fordringen överlåtits, skulle nämligen få till följd att

överlåtelse i strid mot förbudet inte kunde få verkan mot den skattskyldiges

borgenärer. Det inbördes företrädet mellan flera, sinsemellan oförenliga

överlåtelser skulle inte heller kunna avgöras med ledning av skuldebrevslagens

regler för dubbelöverlåtelse. Hovrätten finner det erforderligt, att det föreslagna

förbudet, om det genomförs, uttryckligen anges avse även pantsättning

och hänvisar härvidlag till 10 § skuldebrevslagen, som föreskriver att

vad i skuldebrevslagen sägs om överlåtelse av skuldebrev också gäller i fråga

om pantsättning av dylik handling.

Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län bör det framgå av återbetalningskort

som avser överskjutande preliminär skatt att överlåtelse av skatteåterbäringen

är utan verkan innan debetsedeln utsänts.

Utmätning

Att utmätning av överskjutande skatt skall få ske endast när kreditkort

på slutlig skatt är tillgängligt för utmätningsmannen har inte mött erinran

från annat håll än Svea hovrätt. Hovrätten erinrar om att denna bestämmelse

i förhållande till gällande rätt innebär att utmätning inte kan ske

innan kreditkorten anlänt till utmätningsmannen och ej heller sedan korten

återställts till skattemyndigheten. Särskilt med hänsyn till utmätnings

betydelse för det inbördes förhållandet mellan borgenärer till samme gäldenär

kritiserar hovrätten förslaget i denna del.

Enligt 17 kap. 8 § handelsbalken medför verkställd utmätning förmånsrätt

i gäldenär konkurs, som inträffat på grund av ansökan senare än en

månad efter utmätningen. Förhållandet mellan flera borgenärer, som alla

erhållit utmätning, avgörs på motsvarande sätt. Bl. a. till följd av utmätnings

betydelse i dessa hänseenden är det viktigt, att utmätning sker snabbt

efter det att begäran därom inkommit till utmätningsmannen (Olivecrona

Utsökning, 1955, s. 143). Lagberedningens ståndpunkt att utmätning jämlikt

75 § 2 mom. utsökningslagen inte längre skall få äga rum innebär —

åtminstone för de fall då utmätning ej lämpligen kan göras i annan gäldenärens

tillgång än fordran på återgående skatt — att de angivna principerna

sätts åsido. I den mån fråga är om utmätning sedan kreditkorten återställts

till skattemyndigheten, medför förslaget att borgenär kan skydda

sig — såväl mot tidigare utmätning i fordringen som mot att beloppet betalas

till gäldenären — endast genom att begära gäldenären i konkurs.

Spörsmålen belyses inte av beredningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1966

Hovrätten ifrågasätter huruvida gällande principer lämpligen bör genombrytas

på det begränsade område som nu är i fråga, innan principernas fortsatta

giltighet prövats i samband med det pågående reformarbetet på utsöknings-

och konkursrättens områden. Hovrätten säger sig inte i och för sig

ha någon erinran mot vad lagberedningen anfört om möjligheten och lämpligheten

av att utmätning får ske trots att överlåtelse inte längre skall kunna

göras. För utmätningsmannens del torde den omständigheten att utmätning

genom anteckning på kreditkort till äventyrs vållar mindre expeditionellt

besvär än utmätning enligt 75 § 2 mom. UL inte kunna tillmätas någon

nämnvärd betydelse, uttalar hovrätten.

Vad gäller utmätning innan kreditkorten anlänt till utmätningsmannen

erinrar hovrätten om uttalandet i promemorian att sådan knappast förekommer

i praktiken. Detta förhållande förklaras enligt hovrättens mening i viss

utsträckning av att överlåtelser i stället sker. Förhållandet kan därför enligt

hovrätten inte åberopas till stöd för ett påstående att — även om överlåtelser

inte längre tillåts — något praktiskt behov av utmätning på detta tidiga

stadium inte föreligger.

CFU anser att det skulle orsaka störningar i arbetet hos de lokala skattemyndigheterna

om kreditkort efter att ha återställts dit skulle översändas

till utmätningsmannen på nytt. Beträffande arbetsrutinen efter införande

av automatisk databehandling inom skattedebiteringen uttalar nämnden,

att kreditkort inte avses komma att uppläggas i ett datasystem. För kvittning

in. m. kommer i stället att framställas förteckning upptagande de

skattskyldiga, som erhåller överskjutande preliminär skatt, och beloppets

storlek. Förteckningen tillställs utmätningsmannen, som efter viss tid återställer

den till länsstyrelsen. Utmätning torde kunna antecknas i förteckningen

liksom det nu föreslås att utmätning skall antecknas på kreditkort.

Det får dock anses uteslutet, att förteckningen återställs till utmätningsmannen

sedan han en gång lämnat den ifrån sig. Nämnden finner att det av

lagberedningen föreslagna förfaringssättet — efter smärre ändringar i författningstexten

— kan tillämpas i ett datasystem.

Även kronofogden i Västerås anser att utmätning bör få ske endast när

kreditkorten föreligger för granskning hos utmätningsmannen. Kronofogden

uttalar, att en utmätning rimligtvis inte bör vara beroende av om en

framställning hos lokal skattemyndighet att få disponera ett kreditkort kan

medges av arbetstekniska skäl och att det i så fall blir skattemyndigheten

som avgör utmätningsmyndighetens handlande. Inte heller länsstgrelsen i

Göteborgs och Bohus län anser det lämpligt att utmätningsmannen skall

återfå kreditkorten sedan han översänt dem till lokal skattemyndighet.

Allmänt förordar remissinstanserna att ansökan om utmätning bör inges

före viss dag, vid äventyr att ansökningen lämnas utan åtgärd. CFU anser

detta förslag böra tolkas så, att den föreslagna tidpunkten för ansökan inte

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

skall behöva beaktas i allmänna mål. Dessa mål är redan anhängiggjorda

hos utmätningsmannen och det vore enligt nämnden ett onödigt arbete om

han skulle ansöka hos sig själv om utmätning.

Bl. a. kronokamreraren i Göteborg tillstyrker livligt förslaget att ansökan

om utmätning skall ha inkommit före viss dag och upplyser, att uppbördsverket

i Malmö, som till följd av att vederbörande utmätningsman rekommenderat

borgenärerna att senast den 20 september 1964 inkomma med

ansökan om utmätning av fordran på överskjutande preliminär skatt, i

praktiken inte behövde motta utmätningar eller utbetalningsförbud annat

än i undantagsfall efter nyssnämnda dag. Detta visar att en lagstiftning om

att ansökan om utmätning bör göras senast den 1 september skulle komma

att innebära en avsevärd arbetsminskning för uppbördsverket i Göteborg.

År 1964 skedde ca 1 800 fall av utmätning i Göteborg genom förbudsdelgivning.

Dessa fall utgjordes till huvudsaklig del av sådana ansökningar om

utmätning, som kommit utmätningsmannen så sent till handa, att denne

inte kunde hinna med att göra utmätning i november månad, utan nödgades

meddela uppbördsverket förbud mot utbetalning. Iakttagandet av dessa

förbud med ty åtföljande ändringar av återbetalningskort, förteckningar och

kreditkort förorsakade verket ett stort och tidsödande arbete.

Kronodirektören i Stockholm anser att ansökningar som inkommer efter

en viss dag obligatoriskt bör lämnas utan åtgärd, då det eljest med hänsyn

till arbetsbelastning m. m. kan bli så att ansökningar efter den 1 september

beaktas hos vissa myndigheter men inte hos andra. Ansökningstiden

föreslås framflyttad till den 15 september bl. a. med hänsyn till att soimmarsemestrarna

då i regel är avslutade. Samma förslag framförs av kronofogdarna

i Karlskrona och i Västerås. Den sistnämnde anser det direkt

olämpligt att överlåta åt utmätningsmännen att avgöra om utmätning skall

ske efter föreskrivet datum för ansökan, i synnerhet som det stora flertalet

utmätningsmän av praktiska skäl ändå torde vara nödsakade att avvisa ansökningar

efter stadgad slutdag. Även hovrätten över Skåne och Blekinge

anser att förevarande bestämmelse bör ha ett bestämt innehåll. En så obestämd

avfattning som den föreslagna leder enligt hovrättens mening till att

olika utmätningsmän kommer att ha olika praxis, något som lätt kan uppfattas

som godtycke.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön föreslår att den föreslagna tiden för ingivande

av ansökan om utmätning bör utsträckas till den 15 september, medan

SAF i nämnda hänseende föreslår den 1 november under taxeringsåret.

SAF har som enda remissinstans funnit det tveksamt alt införa en speciell

beloppsgräns om 200 kr. Föreningen anför, att enligt UL torde utmätningsmännen

f. n. vara skyldiga att utmäta även smärre belopp. En beloppsgräns

jämte därmed sammanhängande rätt för utmätningsmännen

att i vissa fall underlåta utmätning bör enligt föreningens mening övervägas

först i samband med den pågående översynen av UL. Någon särskild

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1966

anledning att föreskriva en beloppsgräns just beträffande fordringar på

överskjutande preliminär skatt synes nämligen ej föreligga.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser förslaget om beloppsgräns i princip

vara välgrundat men ifrågasätter om beloppsgränsen också bör gälla i allmänna

mål. Länsstyrelsen anför, att såvitt kan utläsas av promemorian

skulle 200-kronorsgränsen gälla även i allmänna mål. Detta skulle medföra

att ett stort antal poster inte blev utmätta för t. ex. restförda bilskatter,

varuskatter, böter, domstolskostnader m. m. Dessa poster torde ej heller

i många fall kunna uttas på annat sätt. Vid förfrågan hos kronofogdemyndigheten

i Gävle meddelades för år 1964 att 419 utmätta poster av 697

gällde belopp under 200 kr. Det utmätta beloppet uppgick till 17 903 kr.

Kronofogdemyndigheterna torde inte få personella resurser att kunna indriva

dessa belopp genom krav eller annan exekutiv åtgärd.

LO framför ett liknande förslag i det organisationen ifrågasätter, om

inte utmätning bör få ske i överskjutande skatt för betalning av skatter

och böter även om det belopp som kan utmätas understiger 200 kr., enär de

praktiska skälen för beloppsgränsen inte har relevans om utmätning begärs

för skatter och böter.

Några remissinstanser anser att beloppsgränsen bör höjas. Kronodirektören

i Stockholm påpekar att det med hänsyn till exekutionsavgiften kan

uppkomma ej önskvärda konsekvenser vid utmätning av mindre belopp,

om det finns flera enskilda borgenärer. Kronodirektören ifrågasätter därför

höjning av minimibeloppet eller särskilda bestämmelser om exekutionsavgift

i sådant fall. Av bl. a. liknande skäl anser kronofogden i Borås att ett

minimibelopp om 200 kr. är för lågt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län och Tjänstemannaföreningen vid Kronofogdemyndigheten föreslår en

beloppsgräns om 500 kr. Andra remissinstanser förordar att beloppsgränsen

sätts till 300 kr.

Några remissinstanser anser att en ovillkorlig lägsta beloppsgräns bör

införas för utmätning av överskjutande skatt. Hovrätten över Skåne och

Blekinge anser att möjligheten för utmätningsman att utmäta belopp under

200 kr. är olämplig av samma skäl, som hovrätten framfört mot förslaget

att ansökan som inkommit efter viss tidpunkt kan föranleda verkställighet,

om utmätningsmannen finner det lämpligt. En ledamot av CFU anser i en

reservation till nämndens remissyttrande, att den föreslagna diskretionära

prövningen kan leda till olikformig praxis och te sig godtycklig. I reservationen

framställs ett annat förslag.

Praxis kan bli sådan att utmätning verkställs för viss eller vissa typer

av fordringar men ej för andra, att bedömning sker från fall till fall av hur

angeläget fordringsanspråkets tillgodoseende är, att utmätning vägras i

samtliga fall då överskjutande skatt understiger 200 kr. eller att utmätning

verkställs i alla dessa fall. För uppnående av syftet med bestämmelsen vore

ett direkt förbud mot utmätning av överskjutande skatt understigande 200

kr. att föredra. Gentemot en så strikt föreskrift kan möjligen invändas att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1966

den i vissa fall kan tänkas leda till rättsförlust för en fordringsägare. För

att undvika en dylik konsekvens kan gränsen för förbudet mot utmätning

sänkas till 100 kr. men med bibehållande av den diskretionära prövningen

i fråga om belopp mellan 100 och 200 kr.

Kronofogden i Västerås invänder mot att belopp under 200 kr. skall kunna

utmätas, att man därigenom skulle skapa möjligheter för olika bedömning

hos olika utmätningsmän och i onödan bereda besvärsmöjligheter för

gäldenären.

Förslaget i vad det avser möjlighet för den skattskyldige att påkalla undantag

från utmätning — beneficium — tillstyrks av bl. a. Svea hovrätt,

kronofogdarna i Borås och i Piteå distrikt, LO samt Föreningen Sveriges

kronokamrerare. Hovrätten över Skåne och Blekinge biträder förslaget och

upplyser, att hovrätten haft att handlägga mål, vari det gjorts gällande att

skattskyldig på grund av sjukdom varit i stort behov av skatteåterbäring

för sitt uppehälle, men därvid funnit sig inte kunna pröva fråga om tillämpning

av reglerna om beneficium, detta i enlighet med ett avgörande i högsta

instans. Om än detta avgörande är formellt oantastligt, är det dock enligt

hovrättens mening från sakliga synpunkter svagt grundat. Det föreligger

här en situation då mycket starka skäl talar för tillämpning av beneficium

enligt vanliga regler därom.

Flertalet remissinstanser som särskilt uttalat sig om förslaget att införa

beneficium har emellertid avstyrkt förslaget i denna del. CFU avstyrker

förslaget och anför som skäl för sitt ställningstagande.

Begäran om undantagande torde i regel inte kunna inkomma förrän gäldenären

erhållit underrättelse om utmätningen, och innan han inkommer

med sin begäran om undantagande torde kreditkorten ha återsänts till lokala

skattemyndigheten. Det kan inte vara rimligt att utmätningsmannen

i sådant fall skall begära att återfå kreditkortet från lokala skattemyndigheten

utan dessa fall får behandlas på annat sätt. Antalet fall, i vilka undantagande

skall göras, torde bli ringa. Som lagberedningen framhåller är

det gäldenärens behov vid den tidpunkt då beloppet är tillgängligt för lyftning

som skall beaktas. Då debetsedel å slutlig skatt skall utsändas senast

den 15 december under taxeringsåret, kan beloppet inte anses vara tillgängligt

för lyftning förrän vid denna tidpunkt, och det är således omständigheterna

vid denna tidpunkt som skall bedömas. Enligt 45 § 3 inom. UK skall

lokal skattemyndighet senast den 20 december till länsstyrelsen översända

förteckning över belopp, som skall återbetalas av länsstyrelsen, som därefter

översänder utmätta belopp till utmätningsmannen. Då den i 77 § 2 mom.

utsökningslagen stadgade tiden i regel kan antas ha gått till ända, kan

utmätningsmannen inte vidtaga självrättelse av utmätningen, utan ändring

får ske genom besvär till överexekutor. Ett sådant förfaringssätt blir besvärligt

och opraktiskt.

Kronodirektören i Stockholm framhåller, att det sällan torde vara påkallat

med ett sådant undantagande som det föreslagna och alt det kan vara

tveksamt om skatteåtcrbäringen har en sådan försörjningskaraktär alt be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1966

neficium bör åtnjutas samt att det praktiska tillämpningsarbetet under den

hårt belastade kvittningsperioden otvivelaktigt skulle öka om förslaget i

denna del genomfördes. Kronofogden i Karlskrona avstyrker under påpekande,

att iakttagande av beneficium regelmässigt förutsätter att förrättn*nS

§örs hos gäldenären, varigenom man får kännedom om dennes förhållanden.

Även kronofogden i Västerås avstyrker förslaget om beneficium och uttalar,

att de skattskyldiga i regel inte känner till att de skall erhålla skatteåterbäring

och därför inte är beroende därav på samma sätt som av kontant

likvid vilken uppbärs vid fixerat datum. Vidare påpekas att minst en

till två månader förflyter från det utmätning av skatteåterbäring ägt rum

och tills utbetalningen sker, varför utmätningsmannen ofta saknar möjlighet

att vid utmätningstillfället pröva behovet av undanskiftande. Kronofogden

— som föreslagit att skatteåterbäring under 200 kr. inte bör få utmätas

anser att 200 kr. av återbäringen skall förbehållas den skattskyldige

och ges formen av ett nytt slags beneficium utan behovsprövning. Som

skäl härför anförs.

Anledningen till att överskjutande skatt uppstår beror i regel, som utredningsmännen

också framhåller, på en viss ofullkomlighet i uppbördsregleringen.

Då skattetabellernas uppbyggnad medför ett visst meruttag av källskatt

är det tilltalande från rättvisesynpunkt att dämpa den effekt härav

som de snabbt accelererande utmätningarna utgör, oberoende av en behovsprövning

hos gäldenären. Det bör erinras om att möjligheten att i mera

kvalificerade fall få återbetalning av för mycket erlagd källskatt, före avräkningsförfarandet

hos uppbördsmyndigheten, står öppen för alla skattskyldiga,

nämligen möjligheterna till jämkning enligt 45 § uppbörds förordningen.

Ett förbehåll bör förekomma, därför talar klara praktiska skäl och

det förhållandet att vid smärre överskjutande skattebelopp detta helt eller

till stor del tas i anspråk för utsökningsavgiften.

Förslaget om beneficium avstyrks även av uppbördsdirektören i Stockholm,

med hänsyn till den knappa tid som står till buds för utmätning av

överskjutande skatt, samt av Tjänstemannaföreningen vid Kronofogdemyndigheten,

som bl. a. upplyser att enligt vad erfarenheten visat påyrkar flertalet

gäldenärer undantagande av medel från utmätning.

Lagberedningen har i sin promemoria redogjort för vissa egendomliga

resultat av gällande bestämmelser om utsökningsavgifter och framhållit,

att dessa egendomligheter skulle bortfalla om avgifter utgick endast när utmätning

kom till stånd. Exekutionsväsendets organisationsnämnd avråder

bestämt från en sådan ändring av bestämmelserna om avgifterna. Nämnden

anför, att om utsökningsavgift utgår blott när utmätning kunnat göras, kan

man förutse en avsevärd ökning av antalet ansökningar och ett ökat personalbehov

hos kronofogdemyndigheterna. Diarieföring, granskning av

handlingarna, utskrivning och expediering av underrättelse medför ett avsevärt

arbete. I många fall är underrättandet av gäldenären förenat med tids
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

ödande eftersökning och resor. Allt detta medför kostnader för statsverket.

Utsökningsavgiften bör därför enligt nämndens mening vara lika stor i dessa

som i övriga utsökningsmål, i synnerhet som de påtalade egendomligheterna

i praktiken inte behöver förekomma om man inför den föreslagna bestämmelsen

att utmätning må underlåtas, när det belopp som kan tagas

i mät understiger 200 kr.

Samtliga av nämnden hörda kronofogdar ställer sig avvisande till en sådan

reducering av exekutionsavgifterna som beredningen skisserat. Några

framhåller att en sådan reduktionsregel skulle motverka syftet med lagberedningens

författningsförslag. Även Tjästemannaföreningen vid Kronofogdemyndigheten

anser att avgifterna bör utgå med oförändrat belopp vid

utmätning av överskjutande preliminär skatt.

Övriga frågor

Kammarrätten antar att de föreslagna reglerna inte avses skola gälla för

preliminär allmän varuskatt, eftersom någon ändring av den i 60 § förordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt intagna hänvisningen

till vederbörande bestämmelser i UF inte föreslagits. Kammarrätten

ifrågasätter emellertid för sin del, om inte i varuskatteförordningen bör införas

en hänvisning till 69 a § UF och åberopar härför, att varuskatt återbetalas

vid samma tider och under liknande förhållanden som inkomstskatten

och att utmätning av överskjutande preliminär skatt f. n. torde förorsaka

myndigheterna samma slags olägenheter som de som påtalas i lagberedningens

promemoria. Riksrevisionsverket framför samma förslag som

kammarrätten.

De remissinstanser som uttalat sig i frågan huruvida de nya bestämmelserna

kräver civillags form, däribland SAF, Föreningen Sveriges häradshövdingar,

Föreningen Sveriges stadsdomare och Skånes handelskammare, har

samtliga ansett att så bör vara fallet. Svea hovrätt finner att de av hovrätten

framförda principiella invändningarna mot förslaget utvisar att det har

karaktär av allmän civillag. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att

om lagberedningens förslag enligt betänkandet »Utsökningsrätt III» genomförs

synes det vara naturligare att inarbeta de föreslagna bestämmelserna

i UL än alt uppta dem i UF. I varje fall borde bestämmelsen om beneficium

överflyttas till UL.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

Departementschefen

Allmän motivering

Det nuvarande källskattesystemet innebär bl. a. att preliminär A-skatt

uttas i samband med löneutbetalningarna. Det uttagna beloppet tillgodoräknas

den skattskyldige vid debiteringen året efter inkomståret. Om den slutliga

skatten understiger den preliminärt erlagda med mer än fem kr., skall

överskjutande preliminär skatt återbetalas till den skattskyldige. Dessförinnan

fråndras dock i vissa fall den skattskyldiges skatteskulder som omfattas

av UF:s bestämmelser eller som utgör sjömansskatt. I detta förfarande

medverkar utmätningsmännen. De kontrollerar därvid om skattskyldig,

vars kreditkort utvisar överskjutande preliminär skatt, har att betala sådan

skatt som kan kvittas mot den överskjutande skatten. För detta ändamål får

utmätningsmännen i varje distrikt disponera kreditkorten viss tid under

oktober—november taxeringsåret.

För att så långt möjligt undvika att den preliminära skatten kommer att

vara mindre än den slutliga har källskattetabellerna konstruerats så, att

skatteuttagen enligt tabellerna blir något högre än vad som direkt betingas

av lönens storlek. Ca hälften av alla löntagare har därför överskjutande

preliminär skatt. Återbäringen tillställs dem i regel i december med

återbetalningskort, som ingår i debetsedeln på slutlig skatt, och kan avhämtas

på postanstalt. Emellertid störs denna rutin i hög grad av ansökningar

om utmätning av den överskjutande skatten. Sådana ansökningar

sker i stort antal. I Stockholm var antalet ansökningar år 1964 ca 6 000.

Endast 2 000 ansökningar föranledde dock utmätning. Denna differens sammanhänger

med att borgenär som ansöker om utmätning i skatteåterbäring

inte kan få upplysning av lokal skattemyndighet huruvida gäldenären

har att vänta skatteåterbäring; ansökan görs alltså »på vinst och förlust».

Handläggningen av dessa ansökningar är mycket betungande för kronofogdarna.

Detta beror på ansökningarnas stora antal och vidare på att under

samma tid mängder av kreditkort skall gås genom för anteckning av restförd

skatt. Kronofogdarna eftersträvar att handlägga ansökningarna under

de dagar på hösten då kreditkorten är tillgängliga för dem, därför att

anteckning om utmätningen då kan göras på kreditkortet för beaktande

av den lokala skattemyndigheten. Om ansökan om utmätning inkommer

till kronofogden sedan han återsänt kreditkortet till den lokala skattemyndigheten,

måste han däremot särskilt meddela statsverket förbud att utge

eventuell skatteåterbäring, om han inte kan återfå kreditkortet (s. k. förbudsdelgivning).

Det säger sig självt att sådana utmätningar av skatteåterbäring

är i hög grad störande även på arbetet hos de lokala skattemyndigheterna.

Rutinen i arbetet bryts genom att kreditkort och färdigställda debetsedlar

måste plockas fram och justeras.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr ilo år 1966

1 någon utsträckning förekommer även överlåtelse av skatteåterbäring.

Sådan överlåtelse måste för att kunna beaktas vid utbetalning av återbäringen

anmälas till den lokala skattemyndigheten och iakttas av denna myndighet,

vilket tynger arbetet. Överlåtelse utgör hinder för utmätning för den

skattskyldiges skuld sedan anmälan om överlåtelsen inkommit.

Lagberedningen har föreslagit vissa bestämmelser som syftar till att råda

l>ot på de olägenheter som uppkommer till följd av överlåtelse och utmätning

av fordran på överskjutande preliminär skatt. De föreslagna bestämmelserna

innebär bl. a. att fordran på överskjutande preliminär skatt jämte ränta inte

får överlåtas innan beloppet kan lyftas. Beredningen uttalar att överlåtelse

av sådan fordran inte har någon beaktansvärd funktion att fylla. De överlåtelser

som förekommit har nämligen oftast utgjort ett slags pantsättning

till förmån för viss borgenär och vidare har skentransaktioner förekommit i

en del fall.

I fråga om rätten att erhålla utmätning i fordran på skatteåterbäring föreslår

lagberedningen följande. Utmätningsrätten bör i princip bibehållas men

begränsas. Utmätning av fordran på överskjutande skatt bör sålunda få

äga rum bara när kreditkort på slutlig skatt är tillgängligt för utmätningsmannen.

Detta innebär att utmätning inte kan företas om kreditkortet inte

kan tillhandahållas utmätningsmannen. Den som vill erhålla utmätning bör

enligt förslaget ansöka därom senast den 1 september eller annan dag under

taxeringsåret som Kungl. Maj :t bestämmer. Ansökan som inkommer

senare skall kunna lämnas utan åtgärd. Vidare får utmätningsmannen enligt

förslaget underlåta utmätning när det belopp som kan tagas i mät understiger

200 kr. Om gäldenären enligt UL:s bestämmelser påkallar undantag

från utmätning skall fordringen behandlas som tillgodohavande hos

bank. Detta innebär, att man även vid utmätning av fordran på överskjutande

skatt skall tillämpa eu bestämmelse i 65 § UL om undantagande i

visst fall av bankfordran från utmätning till så stort belopp som fordras

för underhåll av gäldenären och hans familj under en månad. F. n. har

gäldenär inte denna förmån (s. k. beneficium) vid utmätning av överskjutande

preliminär skatt.

De flesta remissinstanser bär ställt sig positiva till lagberedningens förslag.

Det uttalas bl. a. att vissa borgenärer numera utverkar betalningsförelägganden

även på småfordringar jämte sina kostnader i förvissning om

att gäldenärerna, som ju mestadels är fallet, förr eller senare har överskjutande

preliminär skatt att återfå. Det uppges vidare att genom den mycket

kraftiga ökningen under senare år av mål om utmätning av fordringar på

överskjutande skatt utmätningsmännen måste eftersätta andra arbetsuppgifter

med resultat att fatalietider inte kan hållas och hela ntmätningsorganisationen

brister i effektivitet. Beträffande överlåtelser av fordran på

skatteåterbäring uttalas bl. a., att deras sällsynthet torde bero på okunnighet

hos borgenärerna om möjligheten att den vägen vinna försteg framför

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1966

statsverket och andra utmätningssökande. Denna överlåtelseform torde

komma att anlitas i större utsträckning än f. n. om den blir allmänt känd.

Några remissinstanser, bland dem Svea hovrätt, har ställt sig kritiska

mot förslaget om överlåtelseförbud. Hovrätten utgår därvid från att enligt

rådande uppfattning skattskyldig för vilken preliminär skatt har inbetalts

anses erhålla en fordran mot det allmänna. Hovrätten erinrar om att

gällande rätt principiellt tillåter överlåtelse av fordringar och anser att det

inte finns särskild anledning att reagera mot pantsättning i överlåtelses

form och mot skentransaktioner just beträffande fordringar på skatteåterbäring.

Lagberedningens uttalande att överlåtelse av nämnda slag orsakar

olägenheter för de lokala skattemyndigheterna bemöter hovrätten med att

de besvär som överlåtelse kan medföra för gäldenär inte hindrat att möjlighet

att överlåta fordran införts i skuldebrevslagen. Kommerskollegium

anser att den skattskyldige bör få förfoga över fordran på skatteåterbäring

genom överlåtelse liksom över annan fordran, och Sveriges advokatsamfund

har uttalat att problemet med överlåtelser bör kunna lösas genom

att överlåtelse skall meddelas skattemyndigheten före viss dag för att den

skall beaktas. En remissinstans påpekar att frågan om de enskilda kan förorsakas

rättsförluster genom förslaget inte har utretts.

De av lagberedningen och vid remissbehandlingen redovisade förhållandena

gör det enligt min mening angeläget att de nuvarande olägenheterna

vid överlåtelse och utmätning av skatteåterbäring så långt möjligt undanröjs.

Lagberedningens förslag till regler på detta område synes därvid i princip

godtagbara. De problem som förslaget berör och mina synpunkter i det

följande avser egentligen preliminär A-skatt, dvs. preliminär skatt som erläggs

som källskatt. Det torde dock inte vara påkallat att vid bestämmelsernas

utformning göra skillnad på preliminär A-skatt och B-skatt. Lagberedningen

har inte heller ansett detta nödvändigt.

Det är uppenbart att kronofogdemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna

inte kan dimensioneras så att de jämsides med övriga löpande

ärenden utan stora olägenheter kan hinna med ens det nuvarande antalet

ärenden om överlåtelse och utmätning av fordringar på skatteåterbäring,

än mindre det ökade antal sådana ärenden som kan väntas om inte hinder

läggs härför. Det gäller därför att söka begränsa tillströmningen av sådana

ärenden och man har då att väga de enskildas intressen mot det allmännas.

Jag kan i detta avseende ansluta mig till vad som uttalats i SAF :s remissyttrande,

nämligen att den enskildes rätt att förfoga över sin egendom bör

gälla utan inskränkning där ej andra och för samhället högre intressen talar

i motsatt riktning. De överlåtelser av fordran på överskjutande skatt som

det nu är fråga om spelar utan tvivel liten roll i det ekonomiska livet eftersom

skatteåterbäringar vanligtvis uppgår till endast obetydliga belopp och

det kvittningsförfarande som tillämpas — och i viss mån även risken för utmätning

— gör det i princip ovisst vilket belopp som till slut kommer att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1966

utbetalas. Detta torde vara anledningen till att, såsom lagberedningen konstaterat,

de överlåtelser som förekommer i huvudsak är ett slags pantsättning

till borgenär som vill skaffa sig en förmån framför andra borgenärer

eller skentransaktioner på initiativ av den skattskyldige. Han kan nämligen

genom överlåtelsen undgå att fordringen utmäts för t. ex. skatt som inte kan

kvittas mot skatteåterbäringen, böter eller underhållsbidrag. Med hänsyn

till det anförda anser jag att förbud mot överlåtelse av fordran på skatteåterbäring

inte kan anses åsidosätta något enskilt intresse av så stor vikt

att det kan väga tyngre än angelägenheten av att underlätta berörda myndigheters

arbete.

Bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge har ifrågasatt om inte fordran på

skatteåterbäring borde helt undantas från utmätning. Hovrätten erinrar om

att återbäringen i de flesta fall beror på att ett tvångsmässigt löneavdrag

visat sig vara för stort samt att exekutiva åtgärder inte borde få förekomma

gentemot skatteåterbäring i vidare mån än som är möjligt beträffande

lön. Hovrätten anser att man kan överväga att medge införsel i överskjutande

skatt och uttalar vidare att rätten att överlåta och möjligheten att utmäta

skatteåterbäring bör följas åt. Lagberedningens förslag skulle nämligen

innebära att den skattskyldige är förhindrad att frivilligt överlåta skatteåterbäringen

medan en borgenär likväl skulle med eller utan hans goda

minne kunna få återbäringen utmätt..

Ett par remissinstanser uttalar sig för utmätningsförbud främst av det

skälet att skatteåterbäring uppfattas som en del av lönen. Även riksrevisionsverket

förordar utmätningsförbud och vill samtidigt utvidga möjligheten

till kvittning mellan överskjutande skatt och det allmännas fordringar.

Kvittningsrätten skulle enligt verket avse skatter och böter.

I detta sammanhang vill jag erinra om att avlöning f. n. inte kan utmätas

förrän den är tillgänglig för lyftning. Lagberedningen har emellertid i betänkandet

»Utsökningsrätt III» (SOU 1964: 57) föreslagit bl. a. att löneutmätning

skall få ske under vissa villkor även medan lönen innestår hos arbetsgivaren.

Beredningen uttalar som skäl härför bl. a., att vid utmätning i

lön verkställigheten inte är förenad med några realisationskostnader eller

med någon realisationsförlust såsom fallet oftast är med utmätning av lösöre,

som kan medföra betydande värdeförstöring för gäldenären. Denna

principiella fördel med utmätning av fordran på kontanter gäller givetvis

även vid utmätning av skatteåterbäring. De synpunkter som hittills varit

avgörande för att innestående lön inte kunnat utmätas har dock inte ansetts

ha relevans beträffande utmätning av fordran på skatteåterbäring. Anledning

till ändrad uppfattning härutinnan torde knappast föreligga. F. ö.

uppkommer den överskjutande preliminära skatten ofta genom att den anställde

hos arbetsgivaren begär, att skatteavdrag skall ske med större belopp

än skattetabellerna anger. Med hänsyn till den tidigare redovisade vanligaste

karaktären av överlåtelse av fordran på skatteåterbäring — gynnande av

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1966

viss borgenär eller skentransaktion — anser jag det inte principiellt betänkligt

att utmätning av sådan fordran får ske även om överlåtelseförbud

införs.

Jag anser alltså att avgörande invändningar inte kan riktas mot lagberedningens

mening att fordran på överskjutande preliminär skatt bör kunna

få utmätas även om sådan fordran ej får överlåtas. Ej heller anser jag att

utmätningsförbud är påkallat eller tillrådligt av andra hänsyn. Jag vill dock

förorda vissa avvikelser från beredningens förslag i detta hänseende. Jag

återkommer till frågan härom i det följande.

Specialmotivering

Överlåtelse

Jag anser liksom lagberedningen och Svea hovrätt, att direkt förbud mot

överlåtelse av fordran på överskjutande skatt är att föredra framför alternativet

med en bestämmelse om att sådan överlåtelse inte påverkar återbetalningsärendets

gång. Jag finner det däremot onödigt att särskilt förbjuda

pantsättning av skatteåterbäring, vilket hovrätten föreslagit. Man

torde kunna utgå från att egendom som ej kan överlåtas ej heller kan pantsättas.

Utmätning

Flera remissinstanser har anmärkt på lagberedningens förslag att utmätningsman

skall själv få avgöra om ansökan om utmätning skall föranleda

utmätning i fordran på skatteåterbäring eller lämnas utan avseende när den

inkommit efter viss dag. Det påpekas bl. a., att en sådan bestämmelse kan

leda till olika praxis, vilket lätt kunde uppfattas som godtycke. Även enligt

min mening uppnås större klarhet och enkelhet om ansökan som inkommer

efter visst datum inte kan föranleda utmätning i fordran på överskjutande

skatt. Beträffande valet av tidpunkt ansluter jag mig till lagberedningens

förslag. Om annan dag än den 1 september skulle vara lämpligare

efter ADB-systemets införande på uppbördsområdet får bestämmelsen ändras

i samband med den allmänna översyn av uppbördsförfattningarna som

ADB-systemet kommer att föranleda. Denna sista tidpunkt gäller givetvis ej

för sådana utsökningsmål, som inte anhängiggörs genom ansökan.

Beredningens förslag innebär att utmätning av skatteåterbäring skall få

ske bara när kreditkortet är tillgängligt för utmätningsmannen. Detta innebär

att utmätning med s. k. förbudsdelgivning enligt 75 § 2 mom. UL inte

skall tillåtas. Med förbudsdelgivning avses i dessa fall att utmätningsmannen

i stället för att anteckna beslutet om utmätning på kreditkortet under
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Ma j.ts proposition nr 115 år 19(ili

rättar statsverket att det utmätta skattebeloppet inte får utbetalas till den

skattskyldige. Av beredningens förslag följer att, om utmätning sker sedan

utmätningsmannen redan återställt kreditkorten till den lokala skattemyndigheten,

kreditkorten måste begäras tillbaka.

Förslaget har i denna del kritiserats. Det har framförts att utmätning

genom förbudsdelgivning bör få ske även framdeles. Andra remissinstanser

har ansett att utmätning inte bör vara beroende av en sådan omständighet

som svårigheter för lokal skattemyndighet att avvara kreditkorten.

Om såsom jag förordat ansökan om utmätning alltid skall komma in senast

den 1 september, kommer i regel utmätning att ske medan kreditkorten

är tillgängliga för utmätningsmannen. Såsom tidigare nämnts översänder

nämligen den lokala skattemyndigheten till utmätningsmannen kreditkorten

för alla sådana skattskyldiga, vilka har överskjutande preliminär skatt. Detta

översändande sker när debetsedlar och kreditkort för uppbördsdistriktet utskrivits,

dvs. i regel någon gång under oktober. Det naturliga är att utmätningsmannen,

när han på detta sätt har tillgång till kreditkorten, behandlar

alla de ärenden om utmätning i överskjutande skatt som han då har liggande.

Fråga om utmätning i skatt vid senare tidpunkt kan uppkomma blott i

allmänna mål, t. ex. för böter, som aktualiseras utan ansökan, sedan kreditkorten

återställts, och därför är oberoende av den föreslagna sista dagen för

ansökans ingivande. Det torde här inte röra sig om något större antal fall och

anledning synes inte föreligga att för dessa vidhålla den av lagberedningen

förordade ordningen att förbudsdelgivning inte skall få ske. Vad som däremot

synes nödvändigt för att den eftersträvade rationaliseringen skall uppnås

är en bestämmelse att utmätning i överskjutande preliminär skatt ej får

vidtas förrän kronofogden undersöker om gäldenären har att erlägga restförd

skatt, dvs. inte förrän i samband med att kronofogden granskar kreditkorten.

Även frågan, om utmätning av överskjutande skatt bör kunna ske genom

förbudsdelgivning, kan komma i annat läge sedan ADB-systemet införts

inom uppbördsväsendet.

I fråga om lagberedningens förslag att utmätningsman skall få underlåta

utmätning om det belopp som kan utmätas understiger 200 kr. har olika

meningar framförts. En remissinstans avstyrker införandet av en sådan

beloppsgräns. Andra föreslår att gränsen höjs och ett par instanser anser

att den bör göras ovillkorlig. För sistnämnda förslag bar åberopats all

eu beloppsgräns efter diskretionär prövning kan leda till olikformig praxis

och tillämpningen kan komma att te sig godtycklig.

För egen del föreslår jag att beloppsgränsen görs ovillkorlig och bestäms

till 300 kr. Detta förslag betingas av praktiska hänsyn men har även visst

samband med frågan om s. k. beneficium samt till den påtalade omständigheten,

att överskjutande skatt oftast uppkommer genom att källskalteuttaget

är för högt. Jag har avvisat förslaget att fordran på skatteåter
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1966

bäring görs utmätningsfri bl. a. av det skälet, att gäldenärer i så fall skulle

genom att inbetala preliminär skatt till för högt belopp kunna undandra

tillgångar från utmätning. Emellertid finns det skäl för att den utmätningsmöjlighet

som skapats genom källskatteuppbörden begränsas till fall där

den överskjutande skatten är av någon betydelse.

Den föreslagna beloppsgränsen bör, såsom två remissinstanser särskilt

betonat, inte gälla vid utmätning av skatter, böter och andra på indrivning

beroende medel utan endast i enskilda mål. Från dessa fall bör dock även

utmätningsmål rörande underhållsbidrag undantas. De undantagna typerna

av mål är i stort sett sådana, i vilka införsel i gäldenärs avlöning f. n.

kan begäras. För mitt förslag i denna del talar samma skäl som ligger till

grund för införselinstitutet. Jag vill erinra om att utsökningsavgift normalt

inte utgår i mål om utmätning för fordringar som sist berörts (se 3 § kungörelsen

den 4 december 1964, nr 861, om vissa avgifter i utsökningsmål

in. in.). Ett par remissinstanser har förordat en utvidgning av nuvarande

kvittningsförfarande så att det skulle omfatta alla skatter och även böter.

Förfarandet skulle därigenom närma sig vad som civilrättsligt gäller om

kvittning. Med det förslag jag nu framlagt är emellertid en utvidgning av

kvittningsförfarandet inte påkallat.

Även beredningens förslag att skattskyldig vid utmätning av skatteåterbäring

skall få åtnjuta visst beneficium kommer i annat läge om vad jag

här förordat genomförs. Som flera remissinstanser uttalat är det inte

lämpligt att föreskriva beneficium vid sådan utmätning. Om ett belopp av

300 kr. undantas från utmätning i de flesta enskilda mål, torde emellertid

de intressen lagberedningen velat tillgodose med ett beneficium i tillräcklig

grad bli beaktade.

I de flesta enskilda utsökningsmål utgår särskild exekutionsavgift. Denna

är 30 kr. om utmätning inte kommer till stånd och eljest 60 kr. Såväl

från det allmännas som parternas synpunkt ter sig en utmätning meningslös,

om det utmätta beloppet helt åtgår för att täcka avgiften och inte

reducerar gäldenärens skuld. Detta förhållande bör föranleda en bestämmelse

om att utmätning av överskjutande skatt inte får ske om det utmätta

beloppet inte täcker kostnaderna i målet.

Övriga frågor

De förordade reglerna om överlåtelse och utmätning bör gälla även överskjutande

preliminär varuskatt. Om samme skattskyldig har såväl överskjutande

skatt enligt UF som överskjutande allmän varuskatt kommer åtgärder

för utmätning av skatteåterbäringarna i regel att ske vid olika tidpunkter.

Av praktiska skäl måste i dessa fall utmätningsfritt belopp avräknas

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

från båda skattebeloppen. Vid den senare utmätningen kan alltså hänsyn

inte tas till att utmätningsfritt belopp avräknats vid den tidigare verkställda

utmätningen.

I fråga om den författningsmässiga utformningen av de förordade reglerna

vill jag framhålla följande.

Lagberedningen har uttalat att man kan se bestämmelserna som ett led

i regleringen av uppbördsförfarandet. De bör då ha sin plats i UF. Beredningen

anser dock att det kan diskuteras, om bestämmelserna inte kräver

civillags form, dvs. om lagrådet skall höras över förslaget eller ej. De remissinstanser

som uttalat sig i frågan har närmast ansett att bestämmelserna

bör ha karaktären av allmän civillag. I ett yttrande förordas att bestämmelserna

får sin plats i UL.

Jag vill i denna fråga till att börja med erinra om bestämmelsen i 67 §

3 mom. UL, att om eljest -— dvs. för andra fall än dem som berörs i paragrafen

— i lag eller författning är stadgat att viss egendom ej må utmätas

detta skall lända till efterrättelse. UL synes alltså förutsätta att särbestämmelser

rörande utmätning kan meddelas i annan form än civillag.

Många gällande utmätningsförbud har tillkommit i annan ordning än

den som gäller för allmän civillag. Motsvarande bör uppenbarligen gälla

i nu förevarande sammanhang, särskilt som fråga är om en i huvudsak

av uppbördstekniska hänsyn betingad reglering av förfarandet vid utmätning

av skattefordran. Även förbud mot överlåtelse finns i några författningar,

som inte är allmän civillag.

De av mig föreslagna bestämmelserna beträffande överskjutande preliminär

skatt betingas av uppbördsförfarandet. Bestämmelserna bör därför ha

sin plats i UF.

I UF bör de nya bestämmelserna placeras i 68 §, lämpligen i ett nytt,

sjätte moment. I förordningen om allmän varuskatt berörs 60 § 4 mom.

Författningsändringarna bör träda i kraft den 1 juli i år och kommer då

att gälla i fråga om överskjutande skatt på grund av 1966 års taxering.

Förslag till dessa författningsändringar har utarbetats inom finansdepartementet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om undrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272) samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1966

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1966

39

Bilaga 1

Lagberedningens förslag

till

Förordning angående tillägg till uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 skall,

näst efter 69 §, införas en ny paragraf, betecknad 69 a §, med följande lydelse.

69 a §.

Sådan fordran på överskjutande preliminär skatt, som avses i 68 § 1

mom. första stycket, jämte ränta må ej särskilt överlåtas innan beloppet

kan lyftas.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må utmätning äga rum, när

kreditkort på slutlig skatt är tillgängligt för utmätningsmannen. Den som

vill erhålla utmätning bör göra ansökan därom senast den 1 september eller

annan dag under taxeringsåret som Kungl. Maj :t bestämmer, vid äventyr

att ansökan må lämnas utan åtgärd.

Utmätningsmannen äger underlåta utmätning, när det belopp som kan

tagas i mät understiger tvåhundra kronor. I övrigt skall fordringen, om

gäldenären påkallar undantag från utmätning enligt vad i utsökningslagen

sägs, behandlas som tillgodohavande hos bank.

Utmätning antecknas på kreditkortet. Anteckningen gäller som delgivning

enligt 75 § 2 mom. utsökningslagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1966

Lagberedningens förslag

till

Kungörelse om ändrad lydelse av 45 § 1 mom. uppbördskungörelsen

den 16 oktober 1953 (nr 628)

Härigenom förordnas, att 45 § 1 mom. uppbördskungörelsen den 16 oktober

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45

1 mom. Sedan debetsedlar---

Kronofogdemyndighet skall skyndsamt

undersöka om skattskyldig som

anges på inkommet kreditkort häftar

för obetald skatt eller är försatt i

konkurs. Om så är fallet, skall anteckning

om förhållandet göras på

kreditkortet, över kreditkort på vilka

antecknats obetald skatt skall

upprättas förteckning i tre exemplar.

Kreditkorten återställas därefter till

den lokala skattemyndigheten. Därvid

bifogas två exemplar av nyssnämnda

förteckning och särskild

uppgift på skattskyldiga som äro försatta

i konkurs.

Länsstyrelsen skall------

§•

— -—- böra undersökas.

Kronofogdemyndighet skall skyndsam

t undersöka om skattskyldig som

anges på inkommet kreditkort häftar

för obetald skatt eller är försatt i

konkurs. Om så är fallet, skall anteckning

om förhållandet göras på

kreditkortet. Om anteckning angående

utmätning stadgas i uppbördsförordningen.

över kreditkort, på vilka

anteckning gjorts om obetald skatt

eller om verkställd utmätning, skall

upprättas förteckning i tre exemplar.

Kreditkorten återställas därefter till

den lokala skattemyndigheten. Därvid

bifogas två exemplar av nyssnämnda

förteckning och särskild

uppgift på skattskyldiga som äro försatta

i konkurs.

0 november.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1965.

Lagberedningens förslag

till

Kungörelse angående upphävande av 34 § kungörelsen den 27 november

1964 (nr 846) med vissa bestämmelser om handläggning

hos utmätningsman

Härigenom förordnas, att 34 § kungörelsen den 27 november 1964 med

vissa bestämmelser om handläggning hos utmätningsman skall upphöra

att gälla med utgången av juni månad 1965.

1 Ang. kungörelsens rubrik och senaste lydelse av 45 § 1 mom. se SFS 1964: 887.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660220

Doktrin (1)

  1. Ulf Lundvik, Svensk rättspraxis Exekutionsrätt 1960—1964, SvJT 1966 s. 645, på s. 652 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 68 § uppbörds för ordning en den 5 juni 1953 a1 i texten
  2. BevU 1966:41 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953 s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1966 s. 645 Ulf Lundvik, Svensk rättspraxis Exekutionsrätt 1960—1964 s. 652 i texten