Angående viss utbildning av läkare med utländsk medicinsk examen m. m
1966-03-25 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1966:116, Angående viss utbildning av läkare med utländsk medicinsk examen m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966
1
Nr 116
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss utbildning
av läkare med utländsk medicinsk examen m. m.; given
Stockholms slott den 25 mars 1966.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Aspling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att viss tilläggsutbildning av läkare med utländsk
medicinsk examen anordnas fr. o. m. budgetåret 1966/67. Härigenom beräknas
svensk sjukvård årligen kunna tillföras ytterligare 30—60 läkare.
1-—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 116
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 mars
1966.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss utbildning
av läkare med utländsk medicinsk examen m. m. och anför.
I prop. 1966: 1 (bil. 7 s. 275) har jag vid anmälan av förslagsanslaget
Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare m. m., som upptagits till
ett belopp av 100 000 kr., anfört att om behov under budgetåret 1966/67
skulle uppkomma av anordnande av särskilda, ej förutsebara efterutbildnings-
eller omställningskurser för bl. a. utländska läkare, kostnaderna
härför borde enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande bestridas från
sagda anslag.
Medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare har i en särskild framställning
den 22 mars 1966 lagt fram förslag om vidareutbildning av vissa
läkare med utländsk medicinsk examen. Universitetskanslersämbetet har
tillstyrkt nämndens förslag.
Inledning
Innan jag lämnar en redogörelse för nämndens förslag synes det lämpligt
att i detta sammanhang erinra om de grundläggande bestämmelserna i
lagen den 30 juni 1960 (nr 408) om behörighet att utöva läkaryrket jämte
tillämpningsföreskrifter i vad de avser efterutbildning av läkare med utländsk
medicinsk examen.
Enligt 1 § nämnda lag tillkommer behörighet att utöva läkaryrket den
som erhållit legitimation som läkare samt den som är förordnad att uppehålla
statlig eller kommunal läkartjänst eller att tjänstgöra som extra
läkare eller som amanuens vid klinik eller poliklinik, där medicinsk undervisning
bedrivs. Därjämte kan begränsad behörighet att utöva läkaryrket
meddelas av Kungl. Maj :t, eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av medi
-
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1966
cinalstyrelsen. Legitimation som läkare kan enligt 2 § meddelas den som
inom riket avlagt medicine licentiatexamen, liksom den som utom riket
avlagt läkarexamen och härstädes genomgått föreskriven efterutbddning.
Kungl. Maj :t äger dock meddela legitimation åt utomlands examinerad
läkare, som äger framstående skicklighet och särskild klinisk erfarenhet,
utan att han genomgått sådan efterutbildning.
I kungörelsen den 25 november 1960 (nr 653) med tillämpningsföreskrifter
till lagen om behörighet att utöva läkaryrket meddelas bestämmelser
angående efterutbildning av läkare med utländsk medicinsk examen. Dessa
föreskrifter skiljer i fråga om efterutbildning mellan tre olika grupper av
läkare med utländsk medicinsk examen, nämligen a) läkare som innehar
obegränsad auktorisation såsom läkare i Danmark, Finland eller Norge,
b) läkare som avlagt medicinsk slutexamen i Danmark eller Norge men
ej fullgjort i dessa länder för obegränsad auktorisation föreskriven praktisk
tjänstgöring samt c) övriga läkare.
De läkare, som avses under a) och b), skall för rätt att erhålla legitimation
genomgå kurs i svenska medicinalförfattningar. Läkare, som avses
under b) skall dessutom under minst ett år tjänstgöra i sluten eller öppen
vård, varvid tid fullgjord i Danmark eller Norge får tillgodoräknas. Annan
läkare (c) skall fullgöra den läkartjänstgöring och genomgå den läkarutbildning,
som medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare finner erforderlig
med hänsyn till beskaffenheten av hans examen och hans tidigare utbildning
i övrigt. Dessutom skall han genomgå den nämnda kursen i svenska
medicinalförfattningar samt visa erforderliga kunskaper i svenska språket.
Nämndens framställning
Nuvarande praxis. Som bakgrund för sitt förslag redogör nämnden
för de principer som f. n. är vägledande för nämnden i dess verksamhet.
Av nämndens redogörelse framgår i huvudsak följande.
Läkare med isländsk utbildning behandlas som nordiska läkare med obegränsad
auktorisation och har i allmänhet endast att genomgå kurs i
svenska medicinalförfattningar. Fullständig läkarutbildning i Holland,
Schweiz, Tyskland, Österrike eller Storbritannien är enligt nämndens mening
av så god standard att den kan accepteras utan vidare teoretisk utbildning.
Utbildningen i dessa länder är uppdelad i eu teoretisk och en praktisk
del. Obegränsad auktorisation meddelas först efter fullgjord praktisk del.
Läkarutbildningen i Rumänien, Polen, Jugoslavien, Tjeckoslovakien, lurkiet,
Iran, Egypten, Kina, Korea, Grekland, Italien, Spanien in. fl. länder
har av nämnden bedömts i regel vara otillräcklig för att läkare med examen
från något av dessa länder skall kunna — utan en omfattande teoretisk efterutbildning
— utöva läkaryrket i Sverige.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 116
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966
I allmänhet har det visat sig mycket svårt att erhålla utbildningsplatser
för utländska läkare vid de svenska medicinska lärosätena. Nämnden har
heller inte hittills haft möjligheter att på annat håll inom landet ordna teoretisk
eller praktisk läkarutbildning. Av detta skäl har nämnden i regel
varit tvungen att avvisa läkare från sistnämnda länder liksom personer
med läkarutbildning men utan fullständig auktorisation från sådana länder
som Holland, Schweiz, Tyskland, Österrike och Storbritannien.
De läkare, som nämnden bedömt ha tillräcklig teoretisk utbildning, har
antagits till provtjänstgöring sedan de företett intyg om nöjaktiga kunskaper
i svenska språket. Efter genomgången provtjänstgöring med godkända
vitsord fastställer nämnden den efterutbildning som bör krävas för erhållande
av legitimation, i allmänhet ett års väl vitsordad tjänstgöring som
vikarierande underläkare förutom kursen i svenska medicinalförfattningar.
Under perioden den 15 april 1959—den 30 juni 1965 har nämnden behandlat
629 ansökningar. Av dessa har 245 avslagits, varav 50 från läkare
med utbildning i något av länderna Tyskland, Österrike, Storbritannien,
Schwreiz och Holland. 559 utländska läkare har under perioden erhållit
generell behörighet eller legitimation, varav 280 icke-nordiska läkare.
Svenska medicine studerande vid utländska läroanstalter.
Nämnden beräknar att det i november 1965 fanns ca 160
svenskar som studerade medicin vid utländska läroanstalter, främst i Tyskland,
Österrike och Schweiz. Enligt en nyligen genomförd enkät bland 130
av dessa »utlandsmedicinare» beräknas tre avlägga medicinsk ämbetsexamen
år 1966 och två under år 1967. Under åren 1968—72 beräknas 10—20
årligen avlägga sådan examen. Av enkäten framgår vidare att drygt 80 %
önskar efter läkarutbildningen utöva läkaryrket i Sverige.
De svenska utlandsmedicinarna har vid flera tillfällen hos nämnden
uttalat önskemål om att få möjlighet att återvända till Sverige efter avlagd
medicinsk ämbetsexamen men innan förskriven praktisk tjänstgöring fullgjorts
samt att genomgå efterutbildning i Sverige för att erhålla svensk
legitimation.
Förslag till utvidgad tilläggs utbildning. Den efterfrågan
på läkare som f. n. råder i Sverige gör det enligt nämndens mening
angeläget att ta till vara den arbetskraftsförstärkning, som kan erhållas genom
att läkare med utländsk examen bereds möjlighet till yrkesverksamhet
i Sverige. Av den tidigare framställningen har framgått att många läkare
med utländsk examen måst avvisas av nämnden. Detta har i ett stort antal
i all orsakats av att utbildningsplatser inte kunnat anvisas.
I syfte att förbättra möjligheterna för läkare med utbildning utomlands
alt ägna sig åt svenskt sjukvårdsarbete föreslår nämnden en utvidgad kursverksamhet
för efterutbildning av läkare i medicinalstyrelsens regi. En
sådan anordning synes enligt nämnden motiverad med hänsyn även till de
svenska utlandsmedicinarnas behov av efterutbildning.
Kungl. Maj.ts proposition nr it (i år W66 5
Tilläggsulbildning för läkare med utländsk examen bör enligt nämndens
uppfattning anordnas dels för svenska, danska, finska, isländska och norska
medborgare, som avlagt medicinsk ämbetsexamen vid vissa utom-nordiska
universitet, och dels för icke-nordiska medborgare med sådan utländsk
läkarexamen, vilken enligt nämndens bedömande kräver en kombinerad
teoretisk och praktisk vidareutbildning. Vidareutbildningen bör bestå
av en teoretisk och en praktisk del. Den teoretiska delen föreslås omfatta
vissa centrala ämnen, som kan utbytas eller utökas med ytterligare ämnen.
De ämnen som föreslås ingå i tilläggsutbildningen är svenska medicinalförfattningar,
invärtes medicin med pediatrik, kirurgi med anestesiologi,
psykiatri, röntgendiagnostik, oftalmiatrik och oto-rhino-laryngologi ävensom
blodgruppsbestämning, närmast knuten till kirurgikursen.
Beträffande innehållet i de olika ämnena anför nämnden bl. a.
Utbildningen i svenska medicinalförfattningar bör omfatta följande avsnitt.
1. den allmänna samhällsorganisationen,
2. hälso- och sjukvårdens organisation,
3. allmän samhällshygien,
4. socialvårdens organisation och arbetsformer med särskild hänsyn till
läkares samarbete med sociala myndigheter,
5. socialförsäkringarna med särskild hänsyn till läkarnas medverkan,
såsom sjukförsäkringsbestämmelser, förtidspensionering, yrkesskadeförsäkring
m. in.,
6. statsmedicin — medicinalförfattningar.
Utbildningen i de olika kliniska ämnena bör främst avse praktiska undersöknings-
och behandlingsmoment. Vid uppläggningen av utbildningen måste
hänsyn särskilt tas till det förhållandet, att läkare med enbart ämbetsexamen
från Tyskland, Österrike och Schweiz saknar kunskaper i och färdigheter
från praktiskt sjukvårdsarbete. Utbildningen i de kliniska ämnena kan lämpligen
meddelas i konferens- eller demonstrationsform.
Samtidigt med den teoretiska utbildningen skall enligt nämnden viss praktisk
utbildning meddelas, omfattande fyra veckors tjänstgöring under handledning
vid vardera en invärtesmedicinsk och kirurgisk klinik samt eu
veckas tjänstgöring vid vardera en ögon- och en öronklinik. Den praktiska
tjänstgöringen vid den invärtesmedicinska kliniken bör under eu vecka
kombineras med deltidstjänstgöring vid en barnklinik.
Vidareutbildningen, som beräknas omfatta tre månader, föreslås bli avslutad
med kunskapsprov i svenska medicinalförfattningar samt i åtminstone
ett av ämnena invärtesmedicin med pediatrik och kirurgi med anestesiologi.
Förberedelserna till kunskapsprövningen beräknas kräva ungefär en månad.
Till varje vidareutbildningskurs av föreslagen art beräknar nämnden
kunna ta in 30 läkare med utländsk examen. För den i kursen ingående
praktiska tjänstgöringen vid invärtesmedicinska och kirurgiska kliniker
räknas med eu gruppstorlek av 15 läkare och för den praktiska tjänstgöringen
vid öron- och ögonklinikerna en gruppstorlek av 7—8 liikare.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966
Nämnden föreslår vidare att efter vidareutbildningskursen skall följa
praktisk utbildning i form av tjänstgöring vid sjukhus, i allmänhet under
ett och ett halvt år. Nämnden räknar med att utbildningen till sin huvuddel
skall kunna kombineras med vikariatstjänst som läkare. Nämnden utgår
ifrån att huvuddelen av den praktiska utbildningen skall ligga inom ämnesområdena
medicin, kirurgi och psykiatri.
Språkutbildning. Nämnden föreslår, att de icke-svensktalande
läkare som skall genomgå den skisserade efterutbildningen skall genomgå
även en intensiv språkundervisning. Denna undervisning bör enligt nämndens
mening stå öppen även för andra utländska läkare. Språkundervisningen
bör omfatta två månader. Deltagarantalet beräknar nämnden till 30, fördelat
på tre grupper med vardera tio deltagare. Kursen bör avslutas med
slutförhör.
Enligt nuvarande bestämmelser skall icke-svensktalande utländska läkare
för att få legitimation visa sig äga kunskaper i svenska språket. Detta har
hittills skett genom att vederbörande företett intyg om språkkunskaper, vilket
förfarande emellertid visat sig mindre tillfredsställande. Nämnden har
därför försöksvis anordnat särskilda språkprov, som inneburit en säkrare
bedömning av vederbörandes språkkunskaper. Nämnden finner att dessa
språkprov bör förekomma även i fortsättningen.
Tilläggs utbildningens organisation och kostnader.
Nämnden finner det angeläget, att den skisserade tilläggsutbildningen åtminstone
i viss utsträckning kan sättas i gång redan under budgetåret
1966/67. Nämnden räknar med att vidareutbildningen skall förläggas till
för läkarutbildning redan ianspråktaget sjukhus eller annat relativt högspecialiserat
sjukhus och nämner därvid Södersjukhuset i Stockholm, Danderyds
sjukhus, Linköpings och Örebro regionsjukhus samt centrallasarettet
i Borås. Hinder bör inte föreligga att på en och samma plats anordna mer
än en kurs per år.
För vidareutbildningsverksamheten torde enligt nämndens mening inga
särskilda byggnads- eller utrustningsåtgärder behöva vidtas vid det sjukhus,
som blir aktuellt för detta ändamål. Nämnden utgår ifrån att man för utbildningen
skall kunna utnyttja vid sjukhuset befintliga resurser i form
av föreläsningssalar, demonstrationsrum, omklädningsrum etc.
Nämnden räknar med att för varje kurs utses en kursledare med uppgift
att leda utbildningsverksamheten. Som sådan bör lämplig lärare eller läkare
vid vederbörande utbildningssjukhus kunna fungera. Vidare bör på utbildningsorten
finnas ett kollegium för samråd om olika utbildningsfrågor,
bestående av huvudlärarna i de ämnen, som ingår i utbildningen. En ledamot
av nämnden för utländska läkare föreslås bli utsedd som inspektor för
utbildningen.
För utbildningen räknar nämnden med att som lärare kunna mot arvode
anlita vid vederbörande sjukhus tillgängliga lärare eller läkare liksom even
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966
tuellt lärare från annan ort, t. ex. anknutna till ett medicinskt lärosäte. För
de handledande uppgifterna i samband med den praktiska tjänstgöringen
måste doek, anser nämnden, särskild lärarförstärkning på underläkarnivå
tillföras utbildningsorganisationen.
Vidareutbildningskur serna föreslås bli organiserade och administrerade
av nämnden för utländska läkare. Med hänsyn härtill finner nämnden att
dess kansliorganisation behöver viss förstärkning.
Kostnaderna för varje kurs beräknar nämnden enligt följande.
För kursledare samt för lärarkollegium och inspektor beräknas ett anslagsbehov
av ca 10 000 kr. Kostnaderna för föreläsningar och demonstrationer
beräknas till 15 700 kr. (136 timmar å 115 kr.) samt för ersättning för
kunskapsprövningar till ca 5 500 kr. (60 timmar å 85 kr.). För handledning
av de utländska läkarna under den praktiska tjänstgöringen torde
erfordras medel motsvarande lön för åtta underläkarmånader eller ca 23 000
kr. Vidare erfordras särskilt anslag för skrivhjälp, för reseersättning till
lärare samt för övriga expenser, beräknat till 10 000 kr. Nämnden har härutöver
inte räknat med några särskilda kostnader för utnyttjandet av vederbörande
sjukhus för utbildningsändamål. Utbildningskostnaderna per kurs
beräknas sålunda till ca 65 000 kr.
För språkkursen erfordras en särskild kursledare. Arvodet till denne
beräknar nämnden till ett belopp svarande mot två månadslöner i högst
lönegrad A 23 — ca 5 700 kr. För utarbetande av studieplan erfordras 2 400
kr. Kostnaderna för en kursamanuens beräknar nämnden till V* månadslön
i lönegrad A 17 — ca 1 100 kr. Nämnden beräknar att ca 175 föreläsningstimmar
ägnas helt åt språkundervisning och 25 åt föreläsningar i ämnen
rörande svenskt samhällsliv, svenskt sjukhusväsende in. in. Arvode för
språkundervisning beräknas till högst 60 kr. per timme. Till övriga föreläsningar
beräknas arvode med högst 115 kr. per föreläsningstimme. Sammanlagt
utgör kostnaderna för föreläsningsarvoden i runt tal 14 000 kr. För
genomförande av prov vid kursens slut jämte rättning av detta erfordras
9 000 kr. Kostnader för arbets- och studiematerial beräknas till 4 500
kr.; för hyra och skötsel av kurslokaler räknas med ett anslagsbehov av
högst 1 000 kr.
Sammanfattningsvis beräknar nämnden kostnaderna för en språkkurs
under två månader med högst 30 deltagare till avrundat 38 000 kr.
Härtill kommer kostnaderna för de tidigare nämnda språkproven, vilka
beräknas äga rum fyra gånger årligen med ca 18 deltagare i varje prov.
För genomförande av provet, som är såväl muntligt som skriftligt, beräknas
eu tid av fem timmar. Arvodet beräknas efter 60 kr. per timme. Kostnaderna
blir då 18 000 kr.
Nämnden kan i och för sig finna det motiverat, alt under vidareutbildningen
och språkkursen utgår stipendier till de studerande, motsvarande
den ersättning, som f. n. tilldelas utländska läkare under provtjänstgöring
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1966
vid svenska sjukhus (600 kr. per månad). För utbildning av 30 utländska
läkare under sammanlagt sex månader (tre månaders kurs jämte en månads
förberedelse till förhör samt två månaders språkutbildning) skulle
således föreligga ett anslagsbehov av 108 000 kr.
De sammanlagda kostnaderna för en vidareutbildningskurs för utländska
läkare och en språkkurs jämte stipendier till deltagarna i dessa samt för
särskilda prov i svenska språket beräknar nämnden således till avrundat
230 000 kr. Härutöver bör för nu oförutsedda behov, som kan komma att
uppstå i samband med ifrågavarande kursverksamhet, beräknas ett belopp
av förslagsvis 50 000 kr.
Om under ett år anordnas två vidareutbildningskurser och två språkkurser
blir den sammanlagda årskostnaden för angivna utbildningsverksamhet
ca 440 000 kr., vartill kommer kostnader för oförutsedda utgifter.
Departementschefen
Utbildningskapaciteten vid de medicinska läroanstalterna har utökats
väsentligt under de senaste åren. Läsåret 1960/61 intogs ca 450 nybörjare
till medicinsk utbildning. Antalet nybörjare under innevarande läsår uppgår
till drygt 700. Läsåret 1969/70 skall enligt beslut av 1965 års riksdag (prop.
1965: 140, SU 164, rskr 399) intagningen av studerande till de medicinska
nybörjarkurserna öka till över 900.
Denna starkt ökande utbildningskapacitet medför av naturliga skäl inte
omedelbart en ökning av antalet läkare. Det snabbaste sättet att tillmötesgå
efterfrågan på läkare är att söka intressera i utlandet utbildade läkare att
ta anställning inom svensk sjukvård. Detta har också i icke ringa utsträckning
visat sig möjligt. Under senare tid har i genomsnitt per år ca 90 i utlandet
utbildade läkare vunnit svensk legitimation eller i övrigt erhållit obegränsad
behörighet att utöva läkaryrket i Sverige. Kortare kurser i svenska
medicinalförfattningar och i svenska språket anordnas för dessa läkare.
Åtskilliga läkare med utländsk utbildning har emellertid måst avvisas
eftersom möjligheter hittills inte förelegat att ge dem den teoretiska och
praktiska vidareutbildning, som måste fordras för att de skall kunna beredas
anställning inom svensk sjukvård. Detta gäller en del läkare, som har
en från svensk synpunkt godtagbar teoretisk examen — ämbetsexamen —
men som saknar tillräcklig praktisk utbildning, och vidare läkare från länder
där läkarutbildningen inte är fullt jämförbar med den svenska. Svenskar
som avlagt utländsk medicinsk examen kan givetvis tillhöra dessa grupper.
Medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare har nu föreslagit, att en
särskild tilläggsutbildning skall anordnas för angivna kategorier av läkare.
Enligt förslaget skall man om möjligt med början läsåret 1966/67 årligen
anordna en eller två vidareutbildningskurser på tre månader jämte en må
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966
nads inläsningstid samt en eller två särskilda språkkurser på två månader.
Till varje kurs beräknas 30 läkare med utländsk examen kunna tas in.
Vidareutbildningskursen skall omfatta en teoretisk del, i vilken skall ingå
vissa centrala kliniska ämnen och undervisning om svenska medicinalförfattningar,
samt en praktisk del omfattande viss tids tjänstgöring vid medicinska
och kirurgiska m. fl. kliniker. Kursen, som skall avslutas med kunskapsprov,
avses bli förlagd till undervisningssjukhus eller annat högspecialiserat
sjukhus. Efter genomgången utbildning förutsätts läkaren
tjänstgöra under i allmänhet ett och ett halvt år vid sjukhus innan han
erhåller legitimation. Nämnden räknar med att han under denna tjänstgöring
i regel skall kunna få vikariat på underläkartjänst.
Kostnaderna för en vidare utbildningskurs uppskattar nämnden till ca
65 000 kr. Häri ingår kostnader för handledning av de utländska läkarna.
Språkkursen beräknas kosta 38 000 kr. Dessutom räknar nämnden med
vissa kostnader för oförutsedda behov.
Nämnden föreslår vidare, att språkprov för icke-nordiska läkare anordnas
fyra gånger årligen. Kostnaderna härför beräknas till sammanlagt
18 000 kr.
Med hänsyn till rådande efterfrågan på läkare i vårt land finner jag det
angeläget, att den av nämnden föreslagna utbildningsverksamheten snarast
kommer till stånd. Härigenom kommer enligt nämndens beräkningar svensk
sjukvård att årligen kunna tillföras ytterligare 30—60 läkare med utländsk
examen. I detta tal ingår ett antal svenskar som avlagt ämbetsexamen vid
utländska universitet. Fr. o. in. läsåret 1968/69 beräknas dessa uppgå till
10—20 per år.
Det årliga tillskottet till svensk sjukvård av läkare med utländsk medicinsk
examen skulle — vid oförändrad tillströmning — öka till 120—150.
Som jämförelse kan nämnas, att år 1965 legitimerades 343 läkare med svensk
med.lic.-examen.
Den av nämnden föreslagna vidareutbildningskursen synes mig väl avvägd
och föranleder i princip ingen erinran från min sida. Jag utgår från att
sådan kurs skall kunna förläggas till för ändamålet lämpat sjukhus inom
ramen för den av nämnden angivna kostnaden. Kungl. Maj :t bör i förekommande
fall äga träffa överenskommelse i frågan med vederbörande kommunala
sjukvårdshuvudmän.
Vad språkundervisningen beträffar vill jag erinra om att särskilda kurser
på en månad för icke-svensktalande läkare redan nu anordnas av nämnden.
Den väntade ytterligare tillströmningen av utländska läkare motiverar
emellertid en utökning av språkkurserna. Det är väsentligt att den utländske
läkaren behärskar svenska språket tillräckligt väl. Jag är dock f. n.
inte beredd att ta ställning till frågan om kursernas utformning.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1966
De av nämnden föreslagna språkproven synes mig fylla ett behov och bör
komma till stånd under nästa budgetår.
Nämnden finner det motiverat, att stipendier kan utgå till deltagarna i de
föreslagna kurserna. Till de läkare som deltar i av nämnden f. n. anordnade
kurser i svenska medicinalförfattningar och svenska språket utgår
stipendier med 800 kr. per månad. För egen del anser jag att deltagarna i
den av nämnden i förevarande sammanhang föreslagna kursverksamheten
i stället för stipendier bör erhålla studiemedel. Dessa läkare torde nämligen
tillhöra en annan kategori studerande än de som deltar i nuvarande kurser.
Det är ju här fråga om personer vilka ännu inte kan anses ha avslutat sin
fullständiga läkarutbildning. Jag vill erinra om att svenska medicine studerande
vid utländska universitet kan erhålla studiemedel. Kungl. Maj :t
äger meddela föreskrifter i denna fråga.
Jag räknar med, att den föreslagna utbildningsverksamheten skall kunna
ta sin början läsåret 1966/67. Kungl. Maj :t bör äga meddela närmare föreskrifter
om ifrågavarande kurser m. m. samt besluta om kostnaderna för
dem. Dessa kostnader — som jag uppskattar till ca 175 000 kr. årligen — bör
bestridas från förslagsanslaget Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare
m. m. Detta anslag är i årets statsverksproposition (prop. 1966: 1,
bil. 7, s. 275) upptaget med 100 000 kr.
Kursverksamheten bör organiseras och ledas av nämnden för utländska
läkare. Med hänsyn härtill bör nämndens kansli förstärkas. Jag beräknar
härför ett belopp av 15 000 kr., vilket jämväl bör utgå från nyssnämnda
anslag.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att
a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för tilläggsutbildning
av vissa läkare med utländsk medicinsk examen;
b) besluta att kostnaderna för utbildningen skall bestridas
från förslagsanslaget Kurser för vissa utländska läkare och
tandläkare m. m. under femte huvudtiteln för budgetåret
1966/67.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
ESSELTE AB, STKLM £C
614657
Ur protokollet:
Håkan M. Rohm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1966:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss utbildning av läkare med utländsk medicinsk examen m. m. a1 i texten
- SU 1966:112 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss utbildning av läkare med utländsk medicinsk examen m. m. s. 1 i texten