Sök i Ratio Lex

Angående viss utbildning av läkare med utländsk medicinsk examen m. m

1966-03-25 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:116, Angående viss utbildning av läkare med utländsk medicinsk examen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966

1

Nr 116

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss utbildning

av läkare med utländsk medicinsk examen m. m.; given

Stockholms slott den 25 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att viss tilläggsutbildning av läkare med utländsk

medicinsk examen anordnas fr. o. m. budgetåret 1966/67. Härigenom beräknas

svensk sjukvård årligen kunna tillföras ytterligare 30—60 läkare.

1-—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 116

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 mars

1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss utbildning

av läkare med utländsk medicinsk examen m. m. och anför.

I prop. 1966: 1 (bil. 7 s. 275) har jag vid anmälan av förslagsanslaget

Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare m. m., som upptagits till

ett belopp av 100 000 kr., anfört att om behov under budgetåret 1966/67

skulle uppkomma av anordnande av särskilda, ej förutsebara efterutbildnings-

eller omställningskurser för bl. a. utländska läkare, kostnaderna

härför borde enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande bestridas från

sagda anslag.

Medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare har i en särskild framställning

den 22 mars 1966 lagt fram förslag om vidareutbildning av vissa

läkare med utländsk medicinsk examen. Universitetskanslersämbetet har

tillstyrkt nämndens förslag.

Inledning

Innan jag lämnar en redogörelse för nämndens förslag synes det lämpligt

att i detta sammanhang erinra om de grundläggande bestämmelserna i

lagen den 30 juni 1960 (nr 408) om behörighet att utöva läkaryrket jämte

tillämpningsföreskrifter i vad de avser efterutbildning av läkare med utländsk

medicinsk examen.

Enligt 1 § nämnda lag tillkommer behörighet att utöva läkaryrket den

som erhållit legitimation som läkare samt den som är förordnad att uppehålla

statlig eller kommunal läkartjänst eller att tjänstgöra som extra

läkare eller som amanuens vid klinik eller poliklinik, där medicinsk undervisning

bedrivs. Därjämte kan begränsad behörighet att utöva läkaryrket

meddelas av Kungl. Maj :t, eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av medi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1966

cinalstyrelsen. Legitimation som läkare kan enligt 2 § meddelas den som

inom riket avlagt medicine licentiatexamen, liksom den som utom riket

avlagt läkarexamen och härstädes genomgått föreskriven efterutbddning.

Kungl. Maj :t äger dock meddela legitimation åt utomlands examinerad

läkare, som äger framstående skicklighet och särskild klinisk erfarenhet,

utan att han genomgått sådan efterutbildning.

I kungörelsen den 25 november 1960 (nr 653) med tillämpningsföreskrifter

till lagen om behörighet att utöva läkaryrket meddelas bestämmelser

angående efterutbildning av läkare med utländsk medicinsk examen. Dessa

föreskrifter skiljer i fråga om efterutbildning mellan tre olika grupper av

läkare med utländsk medicinsk examen, nämligen a) läkare som innehar

obegränsad auktorisation såsom läkare i Danmark, Finland eller Norge,

b) läkare som avlagt medicinsk slutexamen i Danmark eller Norge men

ej fullgjort i dessa länder för obegränsad auktorisation föreskriven praktisk

tjänstgöring samt c) övriga läkare.

De läkare, som avses under a) och b), skall för rätt att erhålla legitimation

genomgå kurs i svenska medicinalförfattningar. Läkare, som avses

under b) skall dessutom under minst ett år tjänstgöra i sluten eller öppen

vård, varvid tid fullgjord i Danmark eller Norge får tillgodoräknas. Annan

läkare (c) skall fullgöra den läkartjänstgöring och genomgå den läkarutbildning,

som medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare finner erforderlig

med hänsyn till beskaffenheten av hans examen och hans tidigare utbildning

i övrigt. Dessutom skall han genomgå den nämnda kursen i svenska

medicinalförfattningar samt visa erforderliga kunskaper i svenska språket.

Nämndens framställning

Nuvarande praxis. Som bakgrund för sitt förslag redogör nämnden

för de principer som f. n. är vägledande för nämnden i dess verksamhet.

Av nämndens redogörelse framgår i huvudsak följande.

Läkare med isländsk utbildning behandlas som nordiska läkare med obegränsad

auktorisation och har i allmänhet endast att genomgå kurs i

svenska medicinalförfattningar. Fullständig läkarutbildning i Holland,

Schweiz, Tyskland, Österrike eller Storbritannien är enligt nämndens mening

av så god standard att den kan accepteras utan vidare teoretisk utbildning.

Utbildningen i dessa länder är uppdelad i eu teoretisk och en praktisk

del. Obegränsad auktorisation meddelas först efter fullgjord praktisk del.

Läkarutbildningen i Rumänien, Polen, Jugoslavien, Tjeckoslovakien, lurkiet,

Iran, Egypten, Kina, Korea, Grekland, Italien, Spanien in. fl. länder

har av nämnden bedömts i regel vara otillräcklig för att läkare med examen

från något av dessa länder skall kunna — utan en omfattande teoretisk efterutbildning

— utöva läkaryrket i Sverige.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 116

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966

I allmänhet har det visat sig mycket svårt att erhålla utbildningsplatser

för utländska läkare vid de svenska medicinska lärosätena. Nämnden har

heller inte hittills haft möjligheter att på annat håll inom landet ordna teoretisk

eller praktisk läkarutbildning. Av detta skäl har nämnden i regel

varit tvungen att avvisa läkare från sistnämnda länder liksom personer

med läkarutbildning men utan fullständig auktorisation från sådana länder

som Holland, Schweiz, Tyskland, Österrike och Storbritannien.

De läkare, som nämnden bedömt ha tillräcklig teoretisk utbildning, har

antagits till provtjänstgöring sedan de företett intyg om nöjaktiga kunskaper

i svenska språket. Efter genomgången provtjänstgöring med godkända

vitsord fastställer nämnden den efterutbildning som bör krävas för erhållande

av legitimation, i allmänhet ett års väl vitsordad tjänstgöring som

vikarierande underläkare förutom kursen i svenska medicinalförfattningar.

Under perioden den 15 april 1959—den 30 juni 1965 har nämnden behandlat

629 ansökningar. Av dessa har 245 avslagits, varav 50 från läkare

med utbildning i något av länderna Tyskland, Österrike, Storbritannien,

Schwreiz och Holland. 559 utländska läkare har under perioden erhållit

generell behörighet eller legitimation, varav 280 icke-nordiska läkare.

Svenska medicine studerande vid utländska läroanstalter.

Nämnden beräknar att det i november 1965 fanns ca 160

svenskar som studerade medicin vid utländska läroanstalter, främst i Tyskland,

Österrike och Schweiz. Enligt en nyligen genomförd enkät bland 130

av dessa »utlandsmedicinare» beräknas tre avlägga medicinsk ämbetsexamen

år 1966 och två under år 1967. Under åren 1968—72 beräknas 10—20

årligen avlägga sådan examen. Av enkäten framgår vidare att drygt 80 %

önskar efter läkarutbildningen utöva läkaryrket i Sverige.

De svenska utlandsmedicinarna har vid flera tillfällen hos nämnden

uttalat önskemål om att få möjlighet att återvända till Sverige efter avlagd

medicinsk ämbetsexamen men innan förskriven praktisk tjänstgöring fullgjorts

samt att genomgå efterutbildning i Sverige för att erhålla svensk

legitimation.

Förslag till utvidgad tilläggs utbildning. Den efterfrågan

på läkare som f. n. råder i Sverige gör det enligt nämndens mening

angeläget att ta till vara den arbetskraftsförstärkning, som kan erhållas genom

att läkare med utländsk examen bereds möjlighet till yrkesverksamhet

i Sverige. Av den tidigare framställningen har framgått att många läkare

med utländsk examen måst avvisas av nämnden. Detta har i ett stort antal

i all orsakats av att utbildningsplatser inte kunnat anvisas.

I syfte att förbättra möjligheterna för läkare med utbildning utomlands

alt ägna sig åt svenskt sjukvårdsarbete föreslår nämnden en utvidgad kursverksamhet

för efterutbildning av läkare i medicinalstyrelsens regi. En

sådan anordning synes enligt nämnden motiverad med hänsyn även till de

svenska utlandsmedicinarnas behov av efterutbildning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr it (i år W66 5

Tilläggsulbildning för läkare med utländsk examen bör enligt nämndens

uppfattning anordnas dels för svenska, danska, finska, isländska och norska

medborgare, som avlagt medicinsk ämbetsexamen vid vissa utom-nordiska

universitet, och dels för icke-nordiska medborgare med sådan utländsk

läkarexamen, vilken enligt nämndens bedömande kräver en kombinerad

teoretisk och praktisk vidareutbildning. Vidareutbildningen bör bestå

av en teoretisk och en praktisk del. Den teoretiska delen föreslås omfatta

vissa centrala ämnen, som kan utbytas eller utökas med ytterligare ämnen.

De ämnen som föreslås ingå i tilläggsutbildningen är svenska medicinalförfattningar,

invärtes medicin med pediatrik, kirurgi med anestesiologi,

psykiatri, röntgendiagnostik, oftalmiatrik och oto-rhino-laryngologi ävensom

blodgruppsbestämning, närmast knuten till kirurgikursen.

Beträffande innehållet i de olika ämnena anför nämnden bl. a.

Utbildningen i svenska medicinalförfattningar bör omfatta följande avsnitt.

1. den allmänna samhällsorganisationen,

2. hälso- och sjukvårdens organisation,

3. allmän samhällshygien,

4. socialvårdens organisation och arbetsformer med särskild hänsyn till

läkares samarbete med sociala myndigheter,

5. socialförsäkringarna med särskild hänsyn till läkarnas medverkan,

såsom sjukförsäkringsbestämmelser, förtidspensionering, yrkesskadeförsäkring

m. in.,

6. statsmedicin — medicinalförfattningar.

Utbildningen i de olika kliniska ämnena bör främst avse praktiska undersöknings-

och behandlingsmoment. Vid uppläggningen av utbildningen måste

hänsyn särskilt tas till det förhållandet, att läkare med enbart ämbetsexamen

från Tyskland, Österrike och Schweiz saknar kunskaper i och färdigheter

från praktiskt sjukvårdsarbete. Utbildningen i de kliniska ämnena kan lämpligen

meddelas i konferens- eller demonstrationsform.

Samtidigt med den teoretiska utbildningen skall enligt nämnden viss praktisk

utbildning meddelas, omfattande fyra veckors tjänstgöring under handledning

vid vardera en invärtesmedicinsk och kirurgisk klinik samt eu

veckas tjänstgöring vid vardera en ögon- och en öronklinik. Den praktiska

tjänstgöringen vid den invärtesmedicinska kliniken bör under eu vecka

kombineras med deltidstjänstgöring vid en barnklinik.

Vidareutbildningen, som beräknas omfatta tre månader, föreslås bli avslutad

med kunskapsprov i svenska medicinalförfattningar samt i åtminstone

ett av ämnena invärtesmedicin med pediatrik och kirurgi med anestesiologi.

Förberedelserna till kunskapsprövningen beräknas kräva ungefär en månad.

Till varje vidareutbildningskurs av föreslagen art beräknar nämnden

kunna ta in 30 läkare med utländsk examen. För den i kursen ingående

praktiska tjänstgöringen vid invärtesmedicinska och kirurgiska kliniker

räknas med eu gruppstorlek av 15 läkare och för den praktiska tjänstgöringen

vid öron- och ögonklinikerna en gruppstorlek av 7—8 liikare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966

Nämnden föreslår vidare att efter vidareutbildningskursen skall följa

praktisk utbildning i form av tjänstgöring vid sjukhus, i allmänhet under

ett och ett halvt år. Nämnden räknar med att utbildningen till sin huvuddel

skall kunna kombineras med vikariatstjänst som läkare. Nämnden utgår

ifrån att huvuddelen av den praktiska utbildningen skall ligga inom ämnesområdena

medicin, kirurgi och psykiatri.

Språkutbildning. Nämnden föreslår, att de icke-svensktalande

läkare som skall genomgå den skisserade efterutbildningen skall genomgå

även en intensiv språkundervisning. Denna undervisning bör enligt nämndens

mening stå öppen även för andra utländska läkare. Språkundervisningen

bör omfatta två månader. Deltagarantalet beräknar nämnden till 30, fördelat

på tre grupper med vardera tio deltagare. Kursen bör avslutas med

slutförhör.

Enligt nuvarande bestämmelser skall icke-svensktalande utländska läkare

för att få legitimation visa sig äga kunskaper i svenska språket. Detta har

hittills skett genom att vederbörande företett intyg om språkkunskaper, vilket

förfarande emellertid visat sig mindre tillfredsställande. Nämnden har

därför försöksvis anordnat särskilda språkprov, som inneburit en säkrare

bedömning av vederbörandes språkkunskaper. Nämnden finner att dessa

språkprov bör förekomma även i fortsättningen.

Tilläggs utbildningens organisation och kostnader.

Nämnden finner det angeläget, att den skisserade tilläggsutbildningen åtminstone

i viss utsträckning kan sättas i gång redan under budgetåret

1966/67. Nämnden räknar med att vidareutbildningen skall förläggas till

för läkarutbildning redan ianspråktaget sjukhus eller annat relativt högspecialiserat

sjukhus och nämner därvid Södersjukhuset i Stockholm, Danderyds

sjukhus, Linköpings och Örebro regionsjukhus samt centrallasarettet

i Borås. Hinder bör inte föreligga att på en och samma plats anordna mer

än en kurs per år.

För vidareutbildningsverksamheten torde enligt nämndens mening inga

särskilda byggnads- eller utrustningsåtgärder behöva vidtas vid det sjukhus,

som blir aktuellt för detta ändamål. Nämnden utgår ifrån att man för utbildningen

skall kunna utnyttja vid sjukhuset befintliga resurser i form

av föreläsningssalar, demonstrationsrum, omklädningsrum etc.

Nämnden räknar med att för varje kurs utses en kursledare med uppgift

att leda utbildningsverksamheten. Som sådan bör lämplig lärare eller läkare

vid vederbörande utbildningssjukhus kunna fungera. Vidare bör på utbildningsorten

finnas ett kollegium för samråd om olika utbildningsfrågor,

bestående av huvudlärarna i de ämnen, som ingår i utbildningen. En ledamot

av nämnden för utländska läkare föreslås bli utsedd som inspektor för

utbildningen.

För utbildningen räknar nämnden med att som lärare kunna mot arvode

anlita vid vederbörande sjukhus tillgängliga lärare eller läkare liksom even
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966

tuellt lärare från annan ort, t. ex. anknutna till ett medicinskt lärosäte. För

de handledande uppgifterna i samband med den praktiska tjänstgöringen

måste doek, anser nämnden, särskild lärarförstärkning på underläkarnivå

tillföras utbildningsorganisationen.

Vidareutbildningskur serna föreslås bli organiserade och administrerade

av nämnden för utländska läkare. Med hänsyn härtill finner nämnden att

dess kansliorganisation behöver viss förstärkning.

Kostnaderna för varje kurs beräknar nämnden enligt följande.

För kursledare samt för lärarkollegium och inspektor beräknas ett anslagsbehov

av ca 10 000 kr. Kostnaderna för föreläsningar och demonstrationer

beräknas till 15 700 kr. (136 timmar å 115 kr.) samt för ersättning för

kunskapsprövningar till ca 5 500 kr. (60 timmar å 85 kr.). För handledning

av de utländska läkarna under den praktiska tjänstgöringen torde

erfordras medel motsvarande lön för åtta underläkarmånader eller ca 23 000

kr. Vidare erfordras särskilt anslag för skrivhjälp, för reseersättning till

lärare samt för övriga expenser, beräknat till 10 000 kr. Nämnden har härutöver

inte räknat med några särskilda kostnader för utnyttjandet av vederbörande

sjukhus för utbildningsändamål. Utbildningskostnaderna per kurs

beräknas sålunda till ca 65 000 kr.

För språkkursen erfordras en särskild kursledare. Arvodet till denne

beräknar nämnden till ett belopp svarande mot två månadslöner i högst

lönegrad A 23 — ca 5 700 kr. För utarbetande av studieplan erfordras 2 400

kr. Kostnaderna för en kursamanuens beräknar nämnden till V* månadslön

i lönegrad A 17 — ca 1 100 kr. Nämnden beräknar att ca 175 föreläsningstimmar

ägnas helt åt språkundervisning och 25 åt föreläsningar i ämnen

rörande svenskt samhällsliv, svenskt sjukhusväsende in. in. Arvode för

språkundervisning beräknas till högst 60 kr. per timme. Till övriga föreläsningar

beräknas arvode med högst 115 kr. per föreläsningstimme. Sammanlagt

utgör kostnaderna för föreläsningsarvoden i runt tal 14 000 kr. För

genomförande av prov vid kursens slut jämte rättning av detta erfordras

9 000 kr. Kostnader för arbets- och studiematerial beräknas till 4 500

kr.; för hyra och skötsel av kurslokaler räknas med ett anslagsbehov av

högst 1 000 kr.

Sammanfattningsvis beräknar nämnden kostnaderna för en språkkurs

under två månader med högst 30 deltagare till avrundat 38 000 kr.

Härtill kommer kostnaderna för de tidigare nämnda språkproven, vilka

beräknas äga rum fyra gånger årligen med ca 18 deltagare i varje prov.

För genomförande av provet, som är såväl muntligt som skriftligt, beräknas

eu tid av fem timmar. Arvodet beräknas efter 60 kr. per timme. Kostnaderna

blir då 18 000 kr.

Nämnden kan i och för sig finna det motiverat, alt under vidareutbildningen

och språkkursen utgår stipendier till de studerande, motsvarande

den ersättning, som f. n. tilldelas utländska läkare under provtjänstgöring

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1966

vid svenska sjukhus (600 kr. per månad). För utbildning av 30 utländska

läkare under sammanlagt sex månader (tre månaders kurs jämte en månads

förberedelse till förhör samt två månaders språkutbildning) skulle

således föreligga ett anslagsbehov av 108 000 kr.

De sammanlagda kostnaderna för en vidareutbildningskurs för utländska

läkare och en språkkurs jämte stipendier till deltagarna i dessa samt för

särskilda prov i svenska språket beräknar nämnden således till avrundat

230 000 kr. Härutöver bör för nu oförutsedda behov, som kan komma att

uppstå i samband med ifrågavarande kursverksamhet, beräknas ett belopp

av förslagsvis 50 000 kr.

Om under ett år anordnas två vidareutbildningskurser och två språkkurser

blir den sammanlagda årskostnaden för angivna utbildningsverksamhet

ca 440 000 kr., vartill kommer kostnader för oförutsedda utgifter.

Departementschefen

Utbildningskapaciteten vid de medicinska läroanstalterna har utökats

väsentligt under de senaste åren. Läsåret 1960/61 intogs ca 450 nybörjare

till medicinsk utbildning. Antalet nybörjare under innevarande läsår uppgår

till drygt 700. Läsåret 1969/70 skall enligt beslut av 1965 års riksdag (prop.

1965: 140, SU 164, rskr 399) intagningen av studerande till de medicinska

nybörjarkurserna öka till över 900.

Denna starkt ökande utbildningskapacitet medför av naturliga skäl inte

omedelbart en ökning av antalet läkare. Det snabbaste sättet att tillmötesgå

efterfrågan på läkare är att söka intressera i utlandet utbildade läkare att

ta anställning inom svensk sjukvård. Detta har också i icke ringa utsträckning

visat sig möjligt. Under senare tid har i genomsnitt per år ca 90 i utlandet

utbildade läkare vunnit svensk legitimation eller i övrigt erhållit obegränsad

behörighet att utöva läkaryrket i Sverige. Kortare kurser i svenska

medicinalförfattningar och i svenska språket anordnas för dessa läkare.

Åtskilliga läkare med utländsk utbildning har emellertid måst avvisas

eftersom möjligheter hittills inte förelegat att ge dem den teoretiska och

praktiska vidareutbildning, som måste fordras för att de skall kunna beredas

anställning inom svensk sjukvård. Detta gäller en del läkare, som har

en från svensk synpunkt godtagbar teoretisk examen — ämbetsexamen —

men som saknar tillräcklig praktisk utbildning, och vidare läkare från länder

där läkarutbildningen inte är fullt jämförbar med den svenska. Svenskar

som avlagt utländsk medicinsk examen kan givetvis tillhöra dessa grupper.

Medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare har nu föreslagit, att en

särskild tilläggsutbildning skall anordnas för angivna kategorier av läkare.

Enligt förslaget skall man om möjligt med början läsåret 1966/67 årligen

anordna en eller två vidareutbildningskurser på tre månader jämte en må
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1966

nads inläsningstid samt en eller två särskilda språkkurser på två månader.

Till varje kurs beräknas 30 läkare med utländsk examen kunna tas in.

Vidareutbildningskursen skall omfatta en teoretisk del, i vilken skall ingå

vissa centrala kliniska ämnen och undervisning om svenska medicinalförfattningar,

samt en praktisk del omfattande viss tids tjänstgöring vid medicinska

och kirurgiska m. fl. kliniker. Kursen, som skall avslutas med kunskapsprov,

avses bli förlagd till undervisningssjukhus eller annat högspecialiserat

sjukhus. Efter genomgången utbildning förutsätts läkaren

tjänstgöra under i allmänhet ett och ett halvt år vid sjukhus innan han

erhåller legitimation. Nämnden räknar med att han under denna tjänstgöring

i regel skall kunna få vikariat på underläkartjänst.

Kostnaderna för en vidare utbildningskurs uppskattar nämnden till ca

65 000 kr. Häri ingår kostnader för handledning av de utländska läkarna.

Språkkursen beräknas kosta 38 000 kr. Dessutom räknar nämnden med

vissa kostnader för oförutsedda behov.

Nämnden föreslår vidare, att språkprov för icke-nordiska läkare anordnas

fyra gånger årligen. Kostnaderna härför beräknas till sammanlagt

18 000 kr.

Med hänsyn till rådande efterfrågan på läkare i vårt land finner jag det

angeläget, att den av nämnden föreslagna utbildningsverksamheten snarast

kommer till stånd. Härigenom kommer enligt nämndens beräkningar svensk

sjukvård att årligen kunna tillföras ytterligare 30—60 läkare med utländsk

examen. I detta tal ingår ett antal svenskar som avlagt ämbetsexamen vid

utländska universitet. Fr. o. in. läsåret 1968/69 beräknas dessa uppgå till

10—20 per år.

Det årliga tillskottet till svensk sjukvård av läkare med utländsk medicinsk

examen skulle — vid oförändrad tillströmning — öka till 120—150.

Som jämförelse kan nämnas, att år 1965 legitimerades 343 läkare med svensk

med.lic.-examen.

Den av nämnden föreslagna vidareutbildningskursen synes mig väl avvägd

och föranleder i princip ingen erinran från min sida. Jag utgår från att

sådan kurs skall kunna förläggas till för ändamålet lämpat sjukhus inom

ramen för den av nämnden angivna kostnaden. Kungl. Maj :t bör i förekommande

fall äga träffa överenskommelse i frågan med vederbörande kommunala

sjukvårdshuvudmän.

Vad språkundervisningen beträffar vill jag erinra om att särskilda kurser

på en månad för icke-svensktalande läkare redan nu anordnas av nämnden.

Den väntade ytterligare tillströmningen av utländska läkare motiverar

emellertid en utökning av språkkurserna. Det är väsentligt att den utländske

läkaren behärskar svenska språket tillräckligt väl. Jag är dock f. n.

inte beredd att ta ställning till frågan om kursernas utformning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1966

De av nämnden föreslagna språkproven synes mig fylla ett behov och bör

komma till stånd under nästa budgetår.

Nämnden finner det motiverat, att stipendier kan utgå till deltagarna i de

föreslagna kurserna. Till de läkare som deltar i av nämnden f. n. anordnade

kurser i svenska medicinalförfattningar och svenska språket utgår

stipendier med 800 kr. per månad. För egen del anser jag att deltagarna i

den av nämnden i förevarande sammanhang föreslagna kursverksamheten

i stället för stipendier bör erhålla studiemedel. Dessa läkare torde nämligen

tillhöra en annan kategori studerande än de som deltar i nuvarande kurser.

Det är ju här fråga om personer vilka ännu inte kan anses ha avslutat sin

fullständiga läkarutbildning. Jag vill erinra om att svenska medicine studerande

vid utländska universitet kan erhålla studiemedel. Kungl. Maj :t

äger meddela föreskrifter i denna fråga.

Jag räknar med, att den föreslagna utbildningsverksamheten skall kunna

ta sin början läsåret 1966/67. Kungl. Maj :t bör äga meddela närmare föreskrifter

om ifrågavarande kurser m. m. samt besluta om kostnaderna för

dem. Dessa kostnader — som jag uppskattar till ca 175 000 kr. årligen — bör

bestridas från förslagsanslaget Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare

m. m. Detta anslag är i årets statsverksproposition (prop. 1966: 1,

bil. 7, s. 275) upptaget med 100 000 kr.

Kursverksamheten bör organiseras och ledas av nämnden för utländska

läkare. Med hänsyn härtill bör nämndens kansli förstärkas. Jag beräknar

härför ett belopp av 15 000 kr., vilket jämväl bör utgå från nyssnämnda

anslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för tilläggsutbildning

av vissa läkare med utländsk medicinsk examen;

b) besluta att kostnaderna för utbildningen skall bestridas

från förslagsanslaget Kurser för vissa utländska läkare och

tandläkare m. m. under femte huvudtiteln för budgetåret

1966/67.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

ESSELTE AB, STKLM £C

614657

Ur protokollet:

Håkan M. Rohm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss utbildning av läkare med utländsk medicinsk examen m. m. a1 i texten
  2. SU 1966:112 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss utbildning av läkare med utländsk medicinsk examen m. m. s. 1 i texten