Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)

1966-09-30 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:131, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966

1

Nr 131

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen

den 6 juni 1930 (nr 253); given Stockholms slott

den 30 september 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t

härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad

lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).

Under Hans Maj :ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i kommunala vallagen att kommunerna

får möjlighet att bidra till de politiska partiernas valsedelskostnader

vid kommunala val i den mån partierna inte får ersättning av staten. 1

1 — Biliang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 131

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av [60 a och 61 §§ kommunala vallagen [den 6 juni 1930

(nr 253)

Härigenom förordnas, att 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni

19301 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

60 a §.

I riksdagen---------för valet.

Kommun äger besluta att vid val

av fullmäktige i kommunen politiskt

parti, som är eller genom valet

blir representerat i fullmäktige, skall

erhålla ersättning av kommunen för

partiets kostnader för framställning

av valsedlar. Beslutet skall innehålla

att ersättning utgår till varje sådant

parti efter enhetliga grunder. Ersättning

får dock ej utgå i den mån gottgörelse

erhålles av statsverket.

61 §.

I fråga---------å municipalsamhället.

60 a § andra stycket äger motsvarande

tillämpning på landstingskommun

vid val av landstingsmän, på

municipalsamhälle vid val av municipalfullmäktige

och på församling

vid val av kyrkofullmäktige.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och äger tilllämpning

första gången i fråga om 1966 års kommunalval. 1

1 Senaste lydelse, se beträffande 60 a § 1964:129 och beträffande 61 § 1953: 756.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 30 september 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lundkvist fråga om ändring i kommunala vallagen och anför.

Genom beslut vid 1964 års riksdag (prop. 1964: 59, KU 11, rskr 188) ändrades

lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen och kommunala

vallagen den 6 juni 1930 (nr 253) så att de i riksdagen representerade

politiska partierna får ersättning av statsmedel för kostnader för valsedlar

till de s. k. riksvalen, dvs. val av ledamöter i andra kammaren, landstingsmän

och stadsfullmäktige i städer som inte deltar i landsting.

I anslutning till 1966 års kommunalval har åtskilliga kommuner beslutat

att bidra till de politiska partiernas valsedelskostnader i andra fall än dem

som avses med statsmakternas beslut år 1964. Ett sådant beslut har efter

besvär upphävts av regeringsrätten genom utslag den 21 april 1966. Innebörden

av utslaget är att kommun saknar befogenhet att ersätta partierna

för valsedelskostnaderna.

I en inom inrikesdepartementet i juni 1966 upprättad promemoria

(Stencil In 1966: 3) har föreslagits att kommunerna skall få rätt att bidra

till valsedelskostnaderna vid de kommunala valen. Efter remiss har yttranden

över promemorian avgetts av kammarkollegiet, statistiska centralbyrån,

länsstyrelserna i Jönköpings och Kopparbergs län, 1965 års valtekniska

utredning, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska

landstingsförbundet och Svenska pastoratens riksförbund. Länsstyrelserna

har bifogat yttranden av stadsfullmäktige i Borlänge, drätselkamrarna i

Jönköping, Nässjö och Tranås samt kommunalnämnderna i Norrahammars

köping, Mora köping, Krylbo köping och Gnosjö kommun.

Gällande bestämmelser

Lagen om val till riksdagen (ValL) innehåller bestämmelser om val till

riksdagens första och andra kammare. Kommunala vallagen (KVL) upptar

bestämmelser om kommunalval, dvs. val av landstingsman, kommunal
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966

fullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige och kyrkofullmäktige.

Vid val till riksdagens andra kammare och vid kommunalval skall blanketter

till valsedlar tillhandahållas i vallokalen. I anslutning till vallokalen

eller i denna skall vidare finnas ett särskilt utrymme där valsedlar kan

läggas ut. (60 § andra stycket ValL och 26 § andra stycket KVL.) Kuvert

till valsedelsförsändelse av äkta make eller av väljare som inte kan inställa

sig personligen på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder skall

kostnadsfritt tillhandahållas politiskt parti som är representerat i riksdagen.

Detsamma gäller beträffande de ytterkuvert som används vid röstning

på postanstalt eller utom riket. (96 § första stycket ValL och 60 §

tredje stycket KVL.) Politiskt parti som är representerat i riksdagen äger

få ersättning av statsverket för kostnader för de valsedlar som partiet har

låtit ställa i ordning för val till riksdagens andra kammare och för val av

landstingsmän och av stadsfullmäktige i stad som inte deltar i landsting

(97 § ValL och 60 a § KVL). Kungl. Maj :t skall bestämma i vilken omfattning

och ordning ersättningen skall utgå. Bestämmelser härom finns i

kungörelsen den 21 maj 1964 (nr 395) om gottgörelse för kostnader för

valsedlar. Ersättning utgår för kostnader för högst det antal valsedlar

som motsvarar fem gånger sammanlagda antalet vid valet röstberättigade

i de valkretsar i vilka val förrättas samtidigt. Ersättningen utgår med belopp

som motsvarar verkliga kostnaden, dock högst med sex kronor för

1 000 valsedlar. Ersättningsanspråk prövas av statskontoret.

Tidigare överväganden

I motion vid 1947 års riksdag väcktes frågan om det allmänna skulle

överta partiernas kostnader för valsedlar (1947:1:70). På hemställan av

konstitutionsutskottet beslöt riksdagen att motionen inte s<kulle föranleda

någon riksdagens åtgärd (KU 13).

Vid 1962 års riksdag väcktes motioner (1962:1:514 och 11:631) i vilka

hemställdes om utredning för att undersöka på vilket sätt statsverket och

kommunerna borde överta kostnaderna för valsedlar vid allmänna val.

I motionerna framhölls att stat och kommun under senare år har tagit på

sig nya uppgifter vid valen och övertagit vissa kostnader som tidigare vilat

på de politiska partierna. De valsedlar som de politiska partierna framställer

i förväg utgör med vårt valsystem en nödvändig förutsättning för att

valförrättningen skall kunna genomföras rationellt. De underlättar valförrättningen

i ännu högre grad än vad t. ex. röstkorten gör. Eftersom dessa

kort bekostas av allmänna medel, borde även valsedelskostnaderna ersättas

av statsverket. Detta borde gälla vid andrakammarvalen, landstingsmannavalen

och stadsfullmäktigvalen i de städer där representationen utser ledamöter

i första kammaren. Övriga primärkommuner borde ges rätt att själva

bekosta valsedlar för de partier som deltar i stads- eller kommunalfullmäktigvalen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966 5

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde statsutskottet (SU

1962:57) att de tryckta valsedlarna otvivelaktigt innebär en betydelsefull

serviceåtgärd för väljarna. De underlättar dessutom valnämndernas och

länsstyrelsernas arbete vid röstsammanräkningarna. Skäl kan därför anföras

för att kostnaderna för dessa valsedlar skall bestridas av allmänna

medel. Utskottet förklarade sig emellertid inte vara berett att ta någon

bestämd ståndpunkt i frågan men ansåg att den borde tas upp till förutsättningslös

prövning. Utskottet hemställde att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört i utlåtandet.

Prövningen av frågan uppdrogs åt valutredningen, som redovisade uppdraget

i sitt slutbetänkande »Några valfrågor» (SOU 1963:54). Valutredningen

konstaterar att ett allmänt val från organisatoiisk synpunkt är en

vidlyftig anordning som inte bara engagerar partiorganisationerna utan

även kräver insatser och kostnader från det allmännas sida. Huvudparten

av de kostnader som partierna lägger ned på ett val hänför sig naturligtvis

till de propagandistiska inslagen i valrörelsen. Partiernas kostnader i samband

med val är emellertid också sådana att de kan anses vara hänförliga

till den service som partierna bjuder väljarna vid valtillfället. Utvecklingen

har gått i den riktningen att partiernas verksamhet med åren har tilltagit

i omfattning. Någon principiell invändning kan inte resas mot en reform

av den innebörden att det allmänna övertar kostnaderna för valsedlarna.

Det allmänna svarar för kostnaderna för spaltade och ospaltade valsedlar

som tillhandahålls i vallokalerna. Dessa kostnader är visserligen obetydliga

men häri kan dock anses ligga ett erkännande av att kostnaderna för valsedlar

är en angelägenhet för det allmänna. Att partierna tillhandahåller

valsedlar är en ren serviceåtgärd. Det kan därför med fog göras gällande att

kostnaderna för valsedlar hänför sig till vad som har betecknats som »yttre»

anordningar för valet. Om man skall göra någon principiell skillnad mellan

olika slags valkostnader, torde man få dela in kostnaderna i sådana som har

med partiernas valpropaganda att göra och sådana som avser olika åtgärder

som behövs för att väljarna över huvud taget skall kunna utöva sin rösträtt.

Att tillhandahålla valsedlar är otvivelaktigt en nödvändig förutsättning

för alt valet skall kunna genomföras. Utredningen förordade därför att det

allmänna övertog kostnaderna för framställning av valsedlar men inte

kostnaderna för t. ex. distribution av dem till väljarna. Utredningen ansåg

vidare att åtagandet borde begränsas till val av rikskaraktär, dvs. andrakammarval,

landstingsmannaval och val av stadsfullmäktige i städer som

inte deltar i landsting. Vid övriga val brukar nämligen inte bara de gängse

partierna delta utan även allehanda andra, mer eller mindre löst sammanfogade

gruppbildningar. Sådana gruppbildningar bör inte ha rätt att

få valsedlar på det allmännas bekostnad. Förmånen borde begränsas till de i

riksdagen representerade partierna och kostnaderna bestridas av staten.

I prop. 1964:59 anförde föredragande departementschefen att det enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966

då gällande ordning formellt ankom på väljarna att själva upprätta valsedlarna.

I verkligheten ombesörjs detta av de politiska partierna som

låter trycka och sända ut valsedlar till väljarna. Sådana tryckta valsedlar

får också läggas ut i eller i anslutning till vallokalen. De tryckta valsedlarna

innebär otvivelaktigt en betydelsefull serviceåtgärd gentemot väljarna

och underlättar dessutom väsentligt valnämndernas och länsstyrelsernas

arbete vid röstsammanräkningen. Det allmänna har genom olika reformer

under de senaste åren tagit på sig allt fler kostnader för valen. Något principiellt

hinder möter därför inte att det allmänna övertar kostnaderna för

de valsedlar som behövs vid valen. Det allmännas medverkan bör emellertid

begränsas till sådana kostnader som enbart avser framställning av valsedlarna,

dvs. huvudsakligen pappers- och tryckningskostnaderna. Valutredningens

förslag att reformen skall begränsas till val av rikskaraktär och

att ersättning skall utgå endast till de politiska partier som är representerade

i riksdagen, vilket förslag i allmänhet har godtagits under remissbehandlingen,

fann departementschefen innebära en rimlig avvägning av de

intressen som gör sig gällande här.

Riksdagen antog de förslag till ändringar i ValL och IvVL som hade lagts

fram i propositionen (KU 1964: 11, rskr 188). Genom lagändringarna

berättigades politiskt parti som är representerat i riksdagen att erhålla ersättning

för kostnader för valsedlar vid andrakammarval, landstingsmannaval

och val av stadsfullmäktige i städer som inte deltar i landsting.

Kommunala beslut i samband med 1966 års val

Centerpartiet, Folkpartiet, Högerpartiet och Socialdemokratiska arbetarepartiet

hemställde gemensamt hos Svenska stadsförbundet att förbundet

skulle rekommendera sina medlemskommuner att utge ersättning för

tryckning av valsedlar vid val av kommunalfullmäktige och av stadsfullmäktige

i städer som deltar i landsting enligt samma principer som gäller

för statens bidrag till valsedlar vid val av rikskaraktär. Partierna framhöll

att samma skäl som motiverade det allmännas åtagande vid val av rikskaraktär

äger giltighet också vid de angivna kommunalvalen. Kostnaderna

hänför sig i båda fallen till sådana åtgärder av partierna som behövs för

att väljarna överhuvudtaget skall kunna utöva sin rösträtt. Att tillhandahålla

valsedlar är en nödvändig förutsättning för att valet skall kunna

genomföras, oavsett om valet är av rikskaraktär eller av rent kommunal

karaktär. Kostnaderna för tryckning av valsedlar bör därför åvila det

allmänna även vid de senare valen. Kostnaderna bör bestridas av berörda

kommuner.

Frågan om kommunala anslag till valsedelskostnaderna väcktes också i

många kommuner genom motioner eller på annat sätt.

Stadsförbundet uttalade i cirkulär till sina medlemmar att någon sakligt

befogad invändning inte torde kunna resas mot vad partierna har

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966

anfört till stöd för sin uppfattning. De skäl som motiverade statsmakternas

beslut om rätt till gottgörelse för valsedelskostnaderna vid val av rikskaraktär

äger även giltighet vid kommunalfullmäktigval och vid stadsfullmäktigval

i städer som deltar i landsting. Att tillhandhålla valsedlar utgör

i praktiken en förutsättning också för att man skall kunna genomföra

andra val än andrakammarval, landstingsmannaval och val av stadsfullmäktige

i de landstingsfria städerna. Enligt gällande bestämmelser

har kommunerna att svara för vissa kostnader i samband med kommunala

val. Med hänsyn härtill och till motiven för riksdagens beslut om gottgörelse

av statsmedel bör kommunerna äga befogenhet att efter eget åtagande

bestrida kostnaderna för tryckning av valsedlar vid andra val än

dem som omfattas av riksdagens beslut, dvs. vid val av kommunalfullmäktige

samt av stadsfullmäktige i städer som deltar i landsting. Detsamma

bör gälla för municipalsamhälle vid val av municipalfullmäktige och för

pastorat eller kyrklig samfällighet vid val av kyrkofullmäktige.

Stadsförbundet behandlade vidare kommunernas möjligheter att begränsa

beslutens giltighet och anförde härom.

Däremot synes med fog kunna ifrågasättas, om kommunerna lagligen

äger begränsa räckvidden av sådana frivilliga åtaganden på liknande sätt

som statsmakterna, nämligen till att avse antingen endast i riksdagen representerade

politiska partier eller — analogivis — endast de partier, som

är representerade i vederbörande fullmäktigförsamling. Det förefaller

sannolikt, att ett beslut innefattande begränsning av dylikt slag vid ett överklagande

skulle komma att betraktas såsom stridande mot den kommunala

likställighetsprincipen och på grund därav skulle bli upphävt. Uppmärksammas

bör även, att ett beslut om begränsning till i fullmäktige representerade

partier kan medföra särskilda komplikationer, när val äger rum i anslutning

till kommunsammanläggningar, om ett eller flera partier saknar

representation i den vidgade kommunens nuvarande fullmäktige. I konsekvens

härmed borde ett kommunalt beslut om ersättning för valsedelskostnader

principiellt omfatta alla partier och grupper, som kandiderar vid

ett val, och då alltså även de »mer eller mindre löst sammanfogade partier

eller gruppbildningar», som ej kan komma ifråga till erhållande av statsbidrag

och som kanske också blir utan representation i fullmäktige.

Emellertid torde ej heller ett kommunalt beslut utan varje begränsning

gå fritt från invändningar. Den ståndpunkt, som intogs vid 1964 års lagstiftning

om bidrag av statsmedel till valsedelskostnaderna, innebar ett

godtagande av valutredningens uttalande, att rätten att »på det allmännas

bekostnad» erhålla valsedlar icke skulle omfatta andra partier än de i riksdagen

representerade. Det kan visserligen göras gällande, att valutredningen,

till vars åsikt ju både departementschef och riksdag anslöt sig, i och .med

att utredningen föreslog, att den gjorda begränsningen borde få till följd,

att valsedelskostnaderna skulle bestridas av staten, icke direkt tog ställning

till frågan, huruvida kommunerna ägde ersätta andra partier deras

motsvarande kostnader, men kvar står likväl, att man avvisat tanken på

att partier och grupper utan representation i riksdagen skulle berättigas

att erhålla valsedlar på det allmännas bekostnad. Det kan emellertid här

anmärkas, att det icke vare sig av förarbetena till 1964 års lagändringar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966

eller av själva lagtexten klart framgår, att kravet på representation skall

vara uppfyllt vid valtillfället.

Om en kommun i fråga om sin ekonomiska medverkan vill åstadkomma

en begränsning i ersättningsrätten — något som av olika skäl förefaller

både naturligt och lämpligt —• synes en framkomlig väg vara, att kommunen

såsom förutsättning för anslag uppställer det kravet, att partiet eller

gruppbildningen vid valet har representation i fullmäktige eller genom

valet erhåller sådan representation. En dylik linje synes uppfylla kommunallagarnas

fordringar på likställighet och objektivitet på samma gång som

den skulle förhindra, att alla små partier eller grupper, som framträder

vid ett val, kommer i åtnjutande av den ifrågavarande förmånen, och ej

heller kan anses direkt strida mot den av statsmakterna i lagstiftningsärendet

uttalade uppfattningen.

Stadsförbundet rekommenderade slutligen kommunerna att beslut om

anslag skulle utformas så att ersättning utgår för kostnader för högst det

antal valsedlar som motsvarar fem gånger sammanlagda antalet vid valet

röstberättigade i valkretsen och att ersättning utgår med belopp som motsvarar

de verkliga kostnaderna, dock högst med åtta kronor för 1 000 valsedlar.

Svenska kommunförbundet har utfärdat en likalydande rekommendation

till sina medlemmar.

Enligt uppgift från stadsförbundet har 58 städer och sju köpingar beslutat

att utge ersättning för valsedelskostnader vid kommunala val. De

flesta besluten —- i 38 städer och sex köpingar — överensstämmer med

stadsförbundets rekommendation. I 20 städer och en köping har besluten

utformats på ett sätt som avviker från rekommendationen. Besluten avser

i 13 städer »i fullmäktige representerade partier», i en stad »de fyra i fullmäktige

nu representerade partierna», i en stad »S, H, Fp, Cp, K och KDS,

om partiet är eller blir representerat», i en stad »de vid valtillfället i fullmäktige

och riksdagen förekommande partierna», i en stad »lokalavdelning

för i riksdagen representerat parti», i en stad »i valet deltagande partier»,

i en stad »parti, som genom valet blir representerat», i en stad »samtliga

partier i staden» och i en köping »varje parti, som blir representerat».

Av de städer som inte deltar i landsting har Göteborg beslutat om bidrag

i överensstämmelse med stadsförbundets rekommendation. Från ersättningen

skall dock dras av vad partiet kan vara berättigat att få av staten.

Enligt vad Svenska kommunförbundet upplyst har 559 landskommuner

beslutat om bidrag till partiernas valsedelskostnader. Besluten ansluter sig

i 397 fall till förbundets rekommendation. I 162 fall förekommer avvikelser

som i stort sett är av samma art som de som har redovisats av Svenska

stadsförbundet.

Svenska pastoratens riksförbund har uppgivit att kyrkofullmäktige i

några fall har fattat beslut i överensstämmelse med kommunförbundens

r ek om mendati oner.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966 9

Några beslut av landsting om bidrag till valsedelskostnaderna torde inte

föreligga.

Regeringsrätten har prövat några beslut om kommunala bidrag till

partiernas valsedelskostnader. Det första beslutet som prövades hade fattats

av stadsfullmäktige i Tidaholm. Enligt beslutet skulle staden i fortsättningen

vid stadsfullmäktigval bekosta tryckning av valsedlar för i stadsfullmäktige

representerat politiskt parti. Regeringsrätten yttrade i sitt utslag

den 21 april 1966.

Genom lag den 21 maj 1964 angående ändring i lagen om val till riksdagen

och lag samma dag om ändring i kommunala vallagen har i dessa

lagar införts bestämmelser om att i riksdagen representerat politiskt parti

vid val till andra kammaren samt vid val av landstingsman och val av

stadsfullmäktige för stad, som ej deltager i landsting, äger att i den omfattning

och ordning Konungen bestämmer erhålla gottgörelse av statsverket

för kostnaderna för de valsedlar partiet låtit iordningställa för valet.

Enligt kommunala vallagen skall därjämte kommun bland annat bestrida

kostnaderna för de blanketter till spaltade och ospaltade valsedlar, som av

valnämnd skall tillhandahållas väljarna i vallokalen. I vallagarna har

sålunda meddelats uttryckliga bestämmelser om i vilken utsträckning statsverket

och kommunerna skall bestrida kostnaderna för valsedlar.

Med hänsyn härtill och då framställningen av tryckta valsedlar får anses

vara väsentligen en uppgift för de politiska partierna, kan det icke i vidare

mån än vad som framgår av bestämmelser i vallagarna anses utgöra en

kommunens angelägenhet att bekosta tryckning av valsedlar.

Enär stadsfullmäktige således genom klandrade beslutet överskridit sin

befogenhet,

prövar Kungl. Maj :t lagligt att, med ändring av länsstyrelsens utslag,

upphäva stadsfullmäktiges klandrade beslut.

Departementspromemorian

Stat och kommun har under de senare åren tagit på sig nya uppgifteT

vid de allmänna valen. Detta sammanhänger delvis med en medveten strävan

att underlätta för väljarna att delta i valen, delvis med en önskan att

valresultatet skall kunna offentliggöras så snart som möjligt efter det att

röstningen har avslutats. Om varje väljare själv skulle skriva sin valsedel

i vallokalen, skulle valförrättningen inte kunna genomföras på den tid

som nu anslås för denna. Risken för kassation av valsedlar skulle också

öka avsevärt. De tryckta valsedlarna är vidare en förutsättning för att den

preliminära röstsammanräkningen skall kunna ske med den snabbhet som

allmänheten fordrar och med så stor säkerhet att det preliminära valresultatet

kan läggas till grund för en bedömning av valutgången. De tryckta

valsedlarna är alltså ett nödvändigt element i arrangemangen vid de

allmänna valen. Detta förhållande har godtagits av statsmakterna i samband

med 1964 års beslut, varigenom staten åtog sig att ersätta de i riks
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966

dagen representerade partierna för deras kostnader för framställning av

valsedlar vid val av rikskaraktär. Principiella skäl bör därför inte hindra

att kommunerna får rätt att bidra till partiernas valsedelskostnader vid de

kommunala valen utöver de bidrag som staten lämnar.

Regeringsrätten har prövat lagligheten av beslut om kommunala bidrag

till de politiska partiernas valsedelskostnader och funnit att kommunerna

genom besluten har överskridit sin befogenhet. För att kommunerna skall

fa rätt att bidra till valsedelskostnaderna fordras en lagändring. Denna kan

lämpligen ske genom att en ny bestämmelse tas in i KVL.

Kommunernas bidragsrätt bör i första hand omfatta de val vid vilka

staten inte betalar någon del av valsedelskostnaderna, dvs. val av kommunalfullmäktige,

municipalfullmäktige, stadsfullmäktige i städer som deltar

i landsting och kyrkofullmäktige. Distributionen av valsedlar bör liksom

hittills bekostas av partierna som ett led i valpropagandan. Ersättningen

bör därför på samma sätt som den statliga ersättningen få omfatta endast

pappers- och tryckningskostnaderna. Det torde inte finnas anledning att på

annat sätt maximera den ersättning som får utgå från kommunerna. Det

kommunala beslutet om ersättning får fattas med ledning av den utredning

om tryckningskostnaderna som kan behövas vid varje särskilt tillfälle.

Av praktiska skäl bör kretsen av ersättningsberättigade begränsas. En

lämplig begränsning synes vinnas om beslutet får avse endast de partier

som vid valtillfället är eller genom valet blir representerade i fullmäktige.

Å andra sidan bör beslutet omfatta alla dessa partier. En lagbestämmelse

av sådant innehåll ansluter sig till kommunförbundens rekommendationer.

Även landstingskommuner och städer som inte deltar i landsting bör

vara berättigade att besluta om bidrag till valsedelskostnaderna för partier

som inte är representerade i riksdagen. På sätt som har skett i Göteborg

bör bidragsbesluten dessutom kunna avse belopp som överstiger den ersättning

som kan utgå från staten.

Lagändringen bör träda i kraft snarast möjligt och kunna tillämpas

i fråga om 1966 års kommunalval.

Det lagförslag som har upptagits i promemorian torde få fogas vid

statsrådsprotokollet i detta ärende som Bilaga.

Remissyttrandena

Det förslag som har lagts fram i departementspromemorian har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser. Svenska kommunförbundet

förutsätter att det inte skall föreligga något hinder att begränsa

ersättningen till visst högsta belopp eller till viss del av kostnaderna för

framställning av valsedlar. En sådan begränsning torde i regel behövas för

att hindra att bidrag utgår till orimligt stora valsedelsupplagor eller för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966

onödiga kostnader på grund av oförmånliga uppgörelser med tryckerier.

Svenska stadsförbundet anför liknande synpunkter. Stadsfullmäktige i

Borlänge finner å andra sidan att ersättning bör utgå för hela den styrkta

kostnaden för tryckning av valsedlarna.

Föredraganden

Frågan om det allmänna skall bekosta de tryckta valsedlar som används

vid de allmänna valen har diskuterats under många år. Genom statsmakternas

beslut år 1904 fick politiskt parti som är representerat i riksdagen

rätt till ersättning av staten för framställning av valsedlar vid val

av rikskaraktär, dvs. andrakammarval, landstingsmannaval och val av

stadsfullmäktige i städer som inte deltar i landsting. Mer än 600 kommuner

har beslutat att ersätta de politiska partierna deras valsedelskostnader vid

1966 års kommunalval. Besluten avser i allmänhet valsedelskostnaderna

vid val som inte är av rikskaraktär men det förekommer också beslut att

vid val av rikskaraktär lämna bidrag med högre belopp och till andra

partier än som avses med den statliga ersättningen. De skäl som anfördes

för att det allmänna skall bidra till valsedelskostnaderna vid valen av rikskaraktär

äger giltighet även vid de kommunalval som inte har denna

karaktär. De tryckta valsedlarna innebär en betydelsefull serviceåtgärd för

väljarna och är en nödvändig förutsättning för att valresultatet skall kunna

offentliggöras inom rimlig tid. Under senare år har det allmänna övertagit

allt fler kostnader för de allmänna valen. Något principiellt hinder

finns därför inte mot att det allmänna bekostar de tryckta valsedlarna vid

alla kommunala val.

De flesta kostnader för de yttre anordningarna vid kommunalvalen betalas

av kommunerna. Det ligger därför närmast till hands att kommunerna

får bekosta även de tryckta valsedlarna vid de val som inte är av rikskaraktär.

Det förslag härom som har lagts fram i departementspromemorian

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Det hinder som nu finns mot att kommunerna beslutar att bekosta

de tryckta valsedlarna bör undanröjas. I likhet med vad som har föreslagits

i departementspromemorian anser jag att detta lämpligen sker

genom en ändring i KVL.

De avgränsningar av kommunernas bidragsrätt som har föreslagits

i promemorian har godtagits under remissbehandlingen. Jag finner de föreslagna

avgränsningarna vara lämpliga och ansluter mig även i dessa delar

till förslaget. Eftersom förslaget inte innebär att kommunerna skall vara

skyldiga att besluta om bidrag till partierna för deras valsedelskostnader,

får kommunerna frihet att efter eget skön avgöra, om ersättningen skall

motsvara hela kostnaden eller begränsas till viss del därav eller till visst

högsta belopp. Däremot måste kommunens beslut tillgodose samtliga de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966

partier som är eller genom valet blir representerade i fullmäktige och ersättningen

måste utgå efter samma grunder till alla partierna.

Såsom har föreslagits i promemorian bör lagändringen träda i kraft

snarast möjligt och de nya bestämmelserna kunna tillämpas redan i fråga

om 1966 års kommunalval.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom inrikesdepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala

vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).

Som särskild motivering till de sålunda föreslagna ändringarna vill jag

anföra.

60 a §

Yttrandena. Svenska kommunförbundet uttalar att uttrycket politiskt

parti bör ges en så klar och entydig bestämning att tvekan inte behöver

uppkomma om vad som avses. Den föreslagna lagtexten tyder närmast på

att även mer eller mindre löst sammanfogade partier eller gruppbildningar

skall vara ersättningsberättigade, om de är eller genom valet blir representerade

i fullmäktige. En sådan tolkning överensstämmer också med den

rekommendation som förbundet har utfärdat och tillgodoser rimliga krav

på objektivitet och likställighet mellan kommunmedlemmar och mellan

grupper av kommunmedlemmar. Svenska stadsförbundet anser att det både

i motiven och i lagtexten bör anges att anslagsgivningen skall omfatta inte

bara partier som enligt gängse språkbruk betecknas som politiska partier

utan även partier eller gruppbildningar som är mer eller mindre löst sammanfogade.

Föredraganden. Med politiskt parti avses enligt förslaget liksom enligt

54 § 1 mom. ValL en förening med politiskt syfte. Om en sådan förening

har antagit stadgar och valt styrelse, är föreningen enligt fast rättspraxis

att anse som en juridisk person, dvs. den kan förvärva rättigheter och ikläda

sig skyldigheter. Är ett politiskt parti inte att anse som juridisk person,

kan partiet inte ha haft några egna kostnader för vilka det kan uppbära

ersättning. För rätt till ersättning bör krävas att partiet var en juridisk

person vid valtillfället. Om två eller flera partier samverkar vid ett val genom

att använda gemensam partibeteckning utan att skapa en särskild juridisk

person för denna samverkan, torde valsedlarna få bekostas av de samverkande

partierna. Det bidrag som kommunen kan ha beslutat om skall då utgå

till de partier som har haft utläggen för valsedlarna. Någon närmare bestämning

av begreppet politiskt parti synes inte behövas i detta sammanhang.

61 §

Uttrycket kommun används i KVL för att beteckna borgerliga primärkommuner.

60 a § andra stycket blir därför enligt sin ordalydelse inte

tillämpligt på andra kommuner än städer, köpingar och landskommuner.

I det nya andra stycket till 61 § föreslås att bestämmelserna skall gälla

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1966

även för landstingskommuner, municipalsamhällen och församlingar. Av

62 § första stycket följer att vad som är föreskrivet för församling gäller

även för kyrklig samfällighet.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår

riksdagen att antaga det inom inrikesdepartementet upprättade förslaget

till lag om ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni

1930 (nr 253).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Claes Djurberg

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966

Bilaga

Departementspromemorians förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930

(nr 253)

Härigenom förordnas, att 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni

19301 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

60 a §.

I riksdagen---------för valet.

Kommun äger besluta att politiskt

parti, som är eller genom valet blir

representerat i fullmäktige, skall erhålla

ersättning av kommunen för

partiets kostnader för framställning

av valsedlar vid val av fullmäktige i

kommunen. Beslutet skall innehålla

att ersättning utgår till varje sådant

parti, i den mån gottgörelse icke erhålles

av statsverket.

61 §.

I fråga---------å municipalsamhället.

Bestämmelserna i 60 a § andra

stycket äga motsvarande tillämpning

på landstingskommun vid val av

landstingsmän, på municipalsamhälle

vid val av municipalfullmäktige

och på församling vid val av kyrkofullmäktige.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och äger tilllämpning

första gången såvitt avser valsedelskostnader vid 1966 års kommunalval.

1 Senaste lydelse, se beträffande 60 a § 1964: 129 och beträffande 61 § 1953: 756.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1966:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad hjdelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen. s. 1 i texten