Med förslag till lag om ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)
1966-09-30 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1966:131, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966
1
Nr 131
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen
den 6 juni 1930 (nr 253); given Stockholms slott
den 30 september 1966.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t
härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad
lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).
Under Hans Maj :ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Svante Lundkvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås sådan ändring i kommunala vallagen att kommunerna
får möjlighet att bidra till de politiska partiernas valsedelskostnader
vid kommunala val i den mån partierna inte får ersättning av staten. 1
1 — Biliang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 131
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av [60 a och 61 §§ kommunala vallagen [den 6 juni 1930
(nr 253)
Härigenom förordnas, att 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni
19301 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
60 a §.
I riksdagen---------för valet.
Kommun äger besluta att vid val
av fullmäktige i kommunen politiskt
parti, som är eller genom valet
blir representerat i fullmäktige, skall
erhålla ersättning av kommunen för
partiets kostnader för framställning
av valsedlar. Beslutet skall innehålla
att ersättning utgår till varje sådant
parti efter enhetliga grunder. Ersättning
får dock ej utgå i den mån gottgörelse
erhålles av statsverket.
61 §.
I fråga---------å municipalsamhället.
60 a § andra stycket äger motsvarande
tillämpning på landstingskommun
vid val av landstingsmän, på
municipalsamhälle vid val av municipalfullmäktige
och på församling
vid val av kyrkofullmäktige.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och äger tilllämpning
första gången i fråga om 1966 års kommunalval. 1
1 Senaste lydelse, se beträffande 60 a § 1964:129 och beträffande 61 § 1953: 756.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966
3
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 30 september 1966.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lundkvist fråga om ändring i kommunala vallagen och anför.
Genom beslut vid 1964 års riksdag (prop. 1964: 59, KU 11, rskr 188) ändrades
lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen och kommunala
vallagen den 6 juni 1930 (nr 253) så att de i riksdagen representerade
politiska partierna får ersättning av statsmedel för kostnader för valsedlar
till de s. k. riksvalen, dvs. val av ledamöter i andra kammaren, landstingsmän
och stadsfullmäktige i städer som inte deltar i landsting.
I anslutning till 1966 års kommunalval har åtskilliga kommuner beslutat
att bidra till de politiska partiernas valsedelskostnader i andra fall än dem
som avses med statsmakternas beslut år 1964. Ett sådant beslut har efter
besvär upphävts av regeringsrätten genom utslag den 21 april 1966. Innebörden
av utslaget är att kommun saknar befogenhet att ersätta partierna
för valsedelskostnaderna.
I en inom inrikesdepartementet i juni 1966 upprättad promemoria
(Stencil In 1966: 3) har föreslagits att kommunerna skall få rätt att bidra
till valsedelskostnaderna vid de kommunala valen. Efter remiss har yttranden
över promemorian avgetts av kammarkollegiet, statistiska centralbyrån,
länsstyrelserna i Jönköpings och Kopparbergs län, 1965 års valtekniska
utredning, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska
landstingsförbundet och Svenska pastoratens riksförbund. Länsstyrelserna
har bifogat yttranden av stadsfullmäktige i Borlänge, drätselkamrarna i
Jönköping, Nässjö och Tranås samt kommunalnämnderna i Norrahammars
köping, Mora köping, Krylbo köping och Gnosjö kommun.
Gällande bestämmelser
Lagen om val till riksdagen (ValL) innehåller bestämmelser om val till
riksdagens första och andra kammare. Kommunala vallagen (KVL) upptar
bestämmelser om kommunalval, dvs. val av landstingsman, kommunal
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966
fullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige och kyrkofullmäktige.
Vid val till riksdagens andra kammare och vid kommunalval skall blanketter
till valsedlar tillhandahållas i vallokalen. I anslutning till vallokalen
eller i denna skall vidare finnas ett särskilt utrymme där valsedlar kan
läggas ut. (60 § andra stycket ValL och 26 § andra stycket KVL.) Kuvert
till valsedelsförsändelse av äkta make eller av väljare som inte kan inställa
sig personligen på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder skall
kostnadsfritt tillhandahållas politiskt parti som är representerat i riksdagen.
Detsamma gäller beträffande de ytterkuvert som används vid röstning
på postanstalt eller utom riket. (96 § första stycket ValL och 60 §
tredje stycket KVL.) Politiskt parti som är representerat i riksdagen äger
få ersättning av statsverket för kostnader för de valsedlar som partiet har
låtit ställa i ordning för val till riksdagens andra kammare och för val av
landstingsmän och av stadsfullmäktige i stad som inte deltar i landsting
(97 § ValL och 60 a § KVL). Kungl. Maj :t skall bestämma i vilken omfattning
och ordning ersättningen skall utgå. Bestämmelser härom finns i
kungörelsen den 21 maj 1964 (nr 395) om gottgörelse för kostnader för
valsedlar. Ersättning utgår för kostnader för högst det antal valsedlar
som motsvarar fem gånger sammanlagda antalet vid valet röstberättigade
i de valkretsar i vilka val förrättas samtidigt. Ersättningen utgår med belopp
som motsvarar verkliga kostnaden, dock högst med sex kronor för
1 000 valsedlar. Ersättningsanspråk prövas av statskontoret.
Tidigare överväganden
I motion vid 1947 års riksdag väcktes frågan om det allmänna skulle
överta partiernas kostnader för valsedlar (1947:1:70). På hemställan av
konstitutionsutskottet beslöt riksdagen att motionen inte s<kulle föranleda
någon riksdagens åtgärd (KU 13).
Vid 1962 års riksdag väcktes motioner (1962:1:514 och 11:631) i vilka
hemställdes om utredning för att undersöka på vilket sätt statsverket och
kommunerna borde överta kostnaderna för valsedlar vid allmänna val.
I motionerna framhölls att stat och kommun under senare år har tagit på
sig nya uppgifter vid valen och övertagit vissa kostnader som tidigare vilat
på de politiska partierna. De valsedlar som de politiska partierna framställer
i förväg utgör med vårt valsystem en nödvändig förutsättning för att
valförrättningen skall kunna genomföras rationellt. De underlättar valförrättningen
i ännu högre grad än vad t. ex. röstkorten gör. Eftersom dessa
kort bekostas av allmänna medel, borde även valsedelskostnaderna ersättas
av statsverket. Detta borde gälla vid andrakammarvalen, landstingsmannavalen
och stadsfullmäktigvalen i de städer där representationen utser ledamöter
i första kammaren. Övriga primärkommuner borde ges rätt att själva
bekosta valsedlar för de partier som deltar i stads- eller kommunalfullmäktigvalen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966 5
I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde statsutskottet (SU
1962:57) att de tryckta valsedlarna otvivelaktigt innebär en betydelsefull
serviceåtgärd för väljarna. De underlättar dessutom valnämndernas och
länsstyrelsernas arbete vid röstsammanräkningarna. Skäl kan därför anföras
för att kostnaderna för dessa valsedlar skall bestridas av allmänna
medel. Utskottet förklarade sig emellertid inte vara berett att ta någon
bestämd ståndpunkt i frågan men ansåg att den borde tas upp till förutsättningslös
prövning. Utskottet hemställde att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört i utlåtandet.
Prövningen av frågan uppdrogs åt valutredningen, som redovisade uppdraget
i sitt slutbetänkande »Några valfrågor» (SOU 1963:54). Valutredningen
konstaterar att ett allmänt val från organisatoiisk synpunkt är en
vidlyftig anordning som inte bara engagerar partiorganisationerna utan
även kräver insatser och kostnader från det allmännas sida. Huvudparten
av de kostnader som partierna lägger ned på ett val hänför sig naturligtvis
till de propagandistiska inslagen i valrörelsen. Partiernas kostnader i samband
med val är emellertid också sådana att de kan anses vara hänförliga
till den service som partierna bjuder väljarna vid valtillfället. Utvecklingen
har gått i den riktningen att partiernas verksamhet med åren har tilltagit
i omfattning. Någon principiell invändning kan inte resas mot en reform
av den innebörden att det allmänna övertar kostnaderna för valsedlarna.
Det allmänna svarar för kostnaderna för spaltade och ospaltade valsedlar
som tillhandahålls i vallokalerna. Dessa kostnader är visserligen obetydliga
men häri kan dock anses ligga ett erkännande av att kostnaderna för valsedlar
är en angelägenhet för det allmänna. Att partierna tillhandahåller
valsedlar är en ren serviceåtgärd. Det kan därför med fog göras gällande att
kostnaderna för valsedlar hänför sig till vad som har betecknats som »yttre»
anordningar för valet. Om man skall göra någon principiell skillnad mellan
olika slags valkostnader, torde man få dela in kostnaderna i sådana som har
med partiernas valpropaganda att göra och sådana som avser olika åtgärder
som behövs för att väljarna över huvud taget skall kunna utöva sin rösträtt.
Att tillhandahålla valsedlar är otvivelaktigt en nödvändig förutsättning
för alt valet skall kunna genomföras. Utredningen förordade därför att det
allmänna övertog kostnaderna för framställning av valsedlar men inte
kostnaderna för t. ex. distribution av dem till väljarna. Utredningen ansåg
vidare att åtagandet borde begränsas till val av rikskaraktär, dvs. andrakammarval,
landstingsmannaval och val av stadsfullmäktige i städer som
inte deltar i landsting. Vid övriga val brukar nämligen inte bara de gängse
partierna delta utan även allehanda andra, mer eller mindre löst sammanfogade
gruppbildningar. Sådana gruppbildningar bör inte ha rätt att
få valsedlar på det allmännas bekostnad. Förmånen borde begränsas till de i
riksdagen representerade partierna och kostnaderna bestridas av staten.
I prop. 1964:59 anförde föredragande departementschefen att det enligt
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966
då gällande ordning formellt ankom på väljarna att själva upprätta valsedlarna.
I verkligheten ombesörjs detta av de politiska partierna som
låter trycka och sända ut valsedlar till väljarna. Sådana tryckta valsedlar
får också läggas ut i eller i anslutning till vallokalen. De tryckta valsedlarna
innebär otvivelaktigt en betydelsefull serviceåtgärd gentemot väljarna
och underlättar dessutom väsentligt valnämndernas och länsstyrelsernas
arbete vid röstsammanräkningen. Det allmänna har genom olika reformer
under de senaste åren tagit på sig allt fler kostnader för valen. Något principiellt
hinder möter därför inte att det allmänna övertar kostnaderna för
de valsedlar som behövs vid valen. Det allmännas medverkan bör emellertid
begränsas till sådana kostnader som enbart avser framställning av valsedlarna,
dvs. huvudsakligen pappers- och tryckningskostnaderna. Valutredningens
förslag att reformen skall begränsas till val av rikskaraktär och
att ersättning skall utgå endast till de politiska partier som är representerade
i riksdagen, vilket förslag i allmänhet har godtagits under remissbehandlingen,
fann departementschefen innebära en rimlig avvägning av de
intressen som gör sig gällande här.
Riksdagen antog de förslag till ändringar i ValL och IvVL som hade lagts
fram i propositionen (KU 1964: 11, rskr 188). Genom lagändringarna
berättigades politiskt parti som är representerat i riksdagen att erhålla ersättning
för kostnader för valsedlar vid andrakammarval, landstingsmannaval
och val av stadsfullmäktige i städer som inte deltar i landsting.
Kommunala beslut i samband med 1966 års val
Centerpartiet, Folkpartiet, Högerpartiet och Socialdemokratiska arbetarepartiet
hemställde gemensamt hos Svenska stadsförbundet att förbundet
skulle rekommendera sina medlemskommuner att utge ersättning för
tryckning av valsedlar vid val av kommunalfullmäktige och av stadsfullmäktige
i städer som deltar i landsting enligt samma principer som gäller
för statens bidrag till valsedlar vid val av rikskaraktär. Partierna framhöll
att samma skäl som motiverade det allmännas åtagande vid val av rikskaraktär
äger giltighet också vid de angivna kommunalvalen. Kostnaderna
hänför sig i båda fallen till sådana åtgärder av partierna som behövs för
att väljarna överhuvudtaget skall kunna utöva sin rösträtt. Att tillhandahålla
valsedlar är en nödvändig förutsättning för att valet skall kunna
genomföras, oavsett om valet är av rikskaraktär eller av rent kommunal
karaktär. Kostnaderna för tryckning av valsedlar bör därför åvila det
allmänna även vid de senare valen. Kostnaderna bör bestridas av berörda
kommuner.
Frågan om kommunala anslag till valsedelskostnaderna väcktes också i
många kommuner genom motioner eller på annat sätt.
Stadsförbundet uttalade i cirkulär till sina medlemmar att någon sakligt
befogad invändning inte torde kunna resas mot vad partierna har
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966
anfört till stöd för sin uppfattning. De skäl som motiverade statsmakternas
beslut om rätt till gottgörelse för valsedelskostnaderna vid val av rikskaraktär
äger även giltighet vid kommunalfullmäktigval och vid stadsfullmäktigval
i städer som deltar i landsting. Att tillhandhålla valsedlar utgör
i praktiken en förutsättning också för att man skall kunna genomföra
andra val än andrakammarval, landstingsmannaval och val av stadsfullmäktige
i de landstingsfria städerna. Enligt gällande bestämmelser
har kommunerna att svara för vissa kostnader i samband med kommunala
val. Med hänsyn härtill och till motiven för riksdagens beslut om gottgörelse
av statsmedel bör kommunerna äga befogenhet att efter eget åtagande
bestrida kostnaderna för tryckning av valsedlar vid andra val än
dem som omfattas av riksdagens beslut, dvs. vid val av kommunalfullmäktige
samt av stadsfullmäktige i städer som deltar i landsting. Detsamma
bör gälla för municipalsamhälle vid val av municipalfullmäktige och för
pastorat eller kyrklig samfällighet vid val av kyrkofullmäktige.
Stadsförbundet behandlade vidare kommunernas möjligheter att begränsa
beslutens giltighet och anförde härom.
Däremot synes med fog kunna ifrågasättas, om kommunerna lagligen
äger begränsa räckvidden av sådana frivilliga åtaganden på liknande sätt
som statsmakterna, nämligen till att avse antingen endast i riksdagen representerade
politiska partier eller — analogivis — endast de partier, som
är representerade i vederbörande fullmäktigförsamling. Det förefaller
sannolikt, att ett beslut innefattande begränsning av dylikt slag vid ett överklagande
skulle komma att betraktas såsom stridande mot den kommunala
likställighetsprincipen och på grund därav skulle bli upphävt. Uppmärksammas
bör även, att ett beslut om begränsning till i fullmäktige representerade
partier kan medföra särskilda komplikationer, när val äger rum i anslutning
till kommunsammanläggningar, om ett eller flera partier saknar
representation i den vidgade kommunens nuvarande fullmäktige. I konsekvens
härmed borde ett kommunalt beslut om ersättning för valsedelskostnader
principiellt omfatta alla partier och grupper, som kandiderar vid
ett val, och då alltså även de »mer eller mindre löst sammanfogade partier
eller gruppbildningar», som ej kan komma ifråga till erhållande av statsbidrag
och som kanske också blir utan representation i fullmäktige.
Emellertid torde ej heller ett kommunalt beslut utan varje begränsning
gå fritt från invändningar. Den ståndpunkt, som intogs vid 1964 års lagstiftning
om bidrag av statsmedel till valsedelskostnaderna, innebar ett
godtagande av valutredningens uttalande, att rätten att »på det allmännas
bekostnad» erhålla valsedlar icke skulle omfatta andra partier än de i riksdagen
representerade. Det kan visserligen göras gällande, att valutredningen,
till vars åsikt ju både departementschef och riksdag anslöt sig, i och .med
att utredningen föreslog, att den gjorda begränsningen borde få till följd,
att valsedelskostnaderna skulle bestridas av staten, icke direkt tog ställning
till frågan, huruvida kommunerna ägde ersätta andra partier deras
motsvarande kostnader, men kvar står likväl, att man avvisat tanken på
att partier och grupper utan representation i riksdagen skulle berättigas
att erhålla valsedlar på det allmännas bekostnad. Det kan emellertid här
anmärkas, att det icke vare sig av förarbetena till 1964 års lagändringar
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966
eller av själva lagtexten klart framgår, att kravet på representation skall
vara uppfyllt vid valtillfället.
Om en kommun i fråga om sin ekonomiska medverkan vill åstadkomma
en begränsning i ersättningsrätten — något som av olika skäl förefaller
både naturligt och lämpligt —• synes en framkomlig väg vara, att kommunen
såsom förutsättning för anslag uppställer det kravet, att partiet eller
gruppbildningen vid valet har representation i fullmäktige eller genom
valet erhåller sådan representation. En dylik linje synes uppfylla kommunallagarnas
fordringar på likställighet och objektivitet på samma gång som
den skulle förhindra, att alla små partier eller grupper, som framträder
vid ett val, kommer i åtnjutande av den ifrågavarande förmånen, och ej
heller kan anses direkt strida mot den av statsmakterna i lagstiftningsärendet
uttalade uppfattningen.
Stadsförbundet rekommenderade slutligen kommunerna att beslut om
anslag skulle utformas så att ersättning utgår för kostnader för högst det
antal valsedlar som motsvarar fem gånger sammanlagda antalet vid valet
röstberättigade i valkretsen och att ersättning utgår med belopp som motsvarar
de verkliga kostnaderna, dock högst med åtta kronor för 1 000 valsedlar.
Svenska kommunförbundet har utfärdat en likalydande rekommendation
till sina medlemmar.
Enligt uppgift från stadsförbundet har 58 städer och sju köpingar beslutat
att utge ersättning för valsedelskostnader vid kommunala val. De
flesta besluten —- i 38 städer och sex köpingar — överensstämmer med
stadsförbundets rekommendation. I 20 städer och en köping har besluten
utformats på ett sätt som avviker från rekommendationen. Besluten avser
i 13 städer »i fullmäktige representerade partier», i en stad »de fyra i fullmäktige
nu representerade partierna», i en stad »S, H, Fp, Cp, K och KDS,
om partiet är eller blir representerat», i en stad »de vid valtillfället i fullmäktige
och riksdagen förekommande partierna», i en stad »lokalavdelning
för i riksdagen representerat parti», i en stad »i valet deltagande partier»,
i en stad »parti, som genom valet blir representerat», i en stad »samtliga
partier i staden» och i en köping »varje parti, som blir representerat».
Av de städer som inte deltar i landsting har Göteborg beslutat om bidrag
i överensstämmelse med stadsförbundets rekommendation. Från ersättningen
skall dock dras av vad partiet kan vara berättigat att få av staten.
Enligt vad Svenska kommunförbundet upplyst har 559 landskommuner
beslutat om bidrag till partiernas valsedelskostnader. Besluten ansluter sig
i 397 fall till förbundets rekommendation. I 162 fall förekommer avvikelser
som i stort sett är av samma art som de som har redovisats av Svenska
stadsförbundet.
Svenska pastoratens riksförbund har uppgivit att kyrkofullmäktige i
några fall har fattat beslut i överensstämmelse med kommunförbundens
r ek om mendati oner.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966 9
Några beslut av landsting om bidrag till valsedelskostnaderna torde inte
föreligga.
Regeringsrätten har prövat några beslut om kommunala bidrag till
partiernas valsedelskostnader. Det första beslutet som prövades hade fattats
av stadsfullmäktige i Tidaholm. Enligt beslutet skulle staden i fortsättningen
vid stadsfullmäktigval bekosta tryckning av valsedlar för i stadsfullmäktige
representerat politiskt parti. Regeringsrätten yttrade i sitt utslag
den 21 april 1966.
Genom lag den 21 maj 1964 angående ändring i lagen om val till riksdagen
och lag samma dag om ändring i kommunala vallagen har i dessa
lagar införts bestämmelser om att i riksdagen representerat politiskt parti
vid val till andra kammaren samt vid val av landstingsman och val av
stadsfullmäktige för stad, som ej deltager i landsting, äger att i den omfattning
och ordning Konungen bestämmer erhålla gottgörelse av statsverket
för kostnaderna för de valsedlar partiet låtit iordningställa för valet.
Enligt kommunala vallagen skall därjämte kommun bland annat bestrida
kostnaderna för de blanketter till spaltade och ospaltade valsedlar, som av
valnämnd skall tillhandahållas väljarna i vallokalen. I vallagarna har
sålunda meddelats uttryckliga bestämmelser om i vilken utsträckning statsverket
och kommunerna skall bestrida kostnaderna för valsedlar.
Med hänsyn härtill och då framställningen av tryckta valsedlar får anses
vara väsentligen en uppgift för de politiska partierna, kan det icke i vidare
mån än vad som framgår av bestämmelser i vallagarna anses utgöra en
kommunens angelägenhet att bekosta tryckning av valsedlar.
Enär stadsfullmäktige således genom klandrade beslutet överskridit sin
befogenhet,
prövar Kungl. Maj :t lagligt att, med ändring av länsstyrelsens utslag,
upphäva stadsfullmäktiges klandrade beslut.
Departementspromemorian
Stat och kommun har under de senare åren tagit på sig nya uppgifteT
vid de allmänna valen. Detta sammanhänger delvis med en medveten strävan
att underlätta för väljarna att delta i valen, delvis med en önskan att
valresultatet skall kunna offentliggöras så snart som möjligt efter det att
röstningen har avslutats. Om varje väljare själv skulle skriva sin valsedel
i vallokalen, skulle valförrättningen inte kunna genomföras på den tid
som nu anslås för denna. Risken för kassation av valsedlar skulle också
öka avsevärt. De tryckta valsedlarna är vidare en förutsättning för att den
preliminära röstsammanräkningen skall kunna ske med den snabbhet som
allmänheten fordrar och med så stor säkerhet att det preliminära valresultatet
kan läggas till grund för en bedömning av valutgången. De tryckta
valsedlarna är alltså ett nödvändigt element i arrangemangen vid de
allmänna valen. Detta förhållande har godtagits av statsmakterna i samband
med 1964 års beslut, varigenom staten åtog sig att ersätta de i riks
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1966
dagen representerade partierna för deras kostnader för framställning av
valsedlar vid val av rikskaraktär. Principiella skäl bör därför inte hindra
att kommunerna får rätt att bidra till partiernas valsedelskostnader vid de
kommunala valen utöver de bidrag som staten lämnar.
Regeringsrätten har prövat lagligheten av beslut om kommunala bidrag
till de politiska partiernas valsedelskostnader och funnit att kommunerna
genom besluten har överskridit sin befogenhet. För att kommunerna skall
fa rätt att bidra till valsedelskostnaderna fordras en lagändring. Denna kan
lämpligen ske genom att en ny bestämmelse tas in i KVL.
Kommunernas bidragsrätt bör i första hand omfatta de val vid vilka
staten inte betalar någon del av valsedelskostnaderna, dvs. val av kommunalfullmäktige,
municipalfullmäktige, stadsfullmäktige i städer som deltar
i landsting och kyrkofullmäktige. Distributionen av valsedlar bör liksom
hittills bekostas av partierna som ett led i valpropagandan. Ersättningen
bör därför på samma sätt som den statliga ersättningen få omfatta endast
pappers- och tryckningskostnaderna. Det torde inte finnas anledning att på
annat sätt maximera den ersättning som får utgå från kommunerna. Det
kommunala beslutet om ersättning får fattas med ledning av den utredning
om tryckningskostnaderna som kan behövas vid varje särskilt tillfälle.
Av praktiska skäl bör kretsen av ersättningsberättigade begränsas. En
lämplig begränsning synes vinnas om beslutet får avse endast de partier
som vid valtillfället är eller genom valet blir representerade i fullmäktige.
Å andra sidan bör beslutet omfatta alla dessa partier. En lagbestämmelse
av sådant innehåll ansluter sig till kommunförbundens rekommendationer.
Även landstingskommuner och städer som inte deltar i landsting bör
vara berättigade att besluta om bidrag till valsedelskostnaderna för partier
som inte är representerade i riksdagen. På sätt som har skett i Göteborg
bör bidragsbesluten dessutom kunna avse belopp som överstiger den ersättning
som kan utgå från staten.
Lagändringen bör träda i kraft snarast möjligt och kunna tillämpas
i fråga om 1966 års kommunalval.
Det lagförslag som har upptagits i promemorian torde få fogas vid
statsrådsprotokollet i detta ärende som Bilaga.
Remissyttrandena
Det förslag som har lagts fram i departementspromemorian har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser. Svenska kommunförbundet
förutsätter att det inte skall föreligga något hinder att begränsa
ersättningen till visst högsta belopp eller till viss del av kostnaderna för
framställning av valsedlar. En sådan begränsning torde i regel behövas för
att hindra att bidrag utgår till orimligt stora valsedelsupplagor eller för
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966
onödiga kostnader på grund av oförmånliga uppgörelser med tryckerier.
Svenska stadsförbundet anför liknande synpunkter. Stadsfullmäktige i
Borlänge finner å andra sidan att ersättning bör utgå för hela den styrkta
kostnaden för tryckning av valsedlarna.
Föredraganden
Frågan om det allmänna skall bekosta de tryckta valsedlar som används
vid de allmänna valen har diskuterats under många år. Genom statsmakternas
beslut år 1904 fick politiskt parti som är representerat i riksdagen
rätt till ersättning av staten för framställning av valsedlar vid val
av rikskaraktär, dvs. andrakammarval, landstingsmannaval och val av
stadsfullmäktige i städer som inte deltar i landsting. Mer än 600 kommuner
har beslutat att ersätta de politiska partierna deras valsedelskostnader vid
1966 års kommunalval. Besluten avser i allmänhet valsedelskostnaderna
vid val som inte är av rikskaraktär men det förekommer också beslut att
vid val av rikskaraktär lämna bidrag med högre belopp och till andra
partier än som avses med den statliga ersättningen. De skäl som anfördes
för att det allmänna skall bidra till valsedelskostnaderna vid valen av rikskaraktär
äger giltighet även vid de kommunalval som inte har denna
karaktär. De tryckta valsedlarna innebär en betydelsefull serviceåtgärd för
väljarna och är en nödvändig förutsättning för att valresultatet skall kunna
offentliggöras inom rimlig tid. Under senare år har det allmänna övertagit
allt fler kostnader för de allmänna valen. Något principiellt hinder
finns därför inte mot att det allmänna bekostar de tryckta valsedlarna vid
alla kommunala val.
De flesta kostnader för de yttre anordningarna vid kommunalvalen betalas
av kommunerna. Det ligger därför närmast till hands att kommunerna
får bekosta även de tryckta valsedlarna vid de val som inte är av rikskaraktär.
Det förslag härom som har lagts fram i departementspromemorian
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.
Det hinder som nu finns mot att kommunerna beslutar att bekosta
de tryckta valsedlarna bör undanröjas. I likhet med vad som har föreslagits
i departementspromemorian anser jag att detta lämpligen sker
genom en ändring i KVL.
De avgränsningar av kommunernas bidragsrätt som har föreslagits
i promemorian har godtagits under remissbehandlingen. Jag finner de föreslagna
avgränsningarna vara lämpliga och ansluter mig även i dessa delar
till förslaget. Eftersom förslaget inte innebär att kommunerna skall vara
skyldiga att besluta om bidrag till partierna för deras valsedelskostnader,
får kommunerna frihet att efter eget skön avgöra, om ersättningen skall
motsvara hela kostnaden eller begränsas till viss del därav eller till visst
högsta belopp. Däremot måste kommunens beslut tillgodose samtliga de
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966
partier som är eller genom valet blir representerade i fullmäktige och ersättningen
måste utgå efter samma grunder till alla partierna.
Såsom har föreslagits i promemorian bör lagändringen träda i kraft
snarast möjligt och de nya bestämmelserna kunna tillämpas redan i fråga
om 1966 års kommunalval.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom inrikesdepartementet
upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala
vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).
Som särskild motivering till de sålunda föreslagna ändringarna vill jag
anföra.
60 a §
Yttrandena. Svenska kommunförbundet uttalar att uttrycket politiskt
parti bör ges en så klar och entydig bestämning att tvekan inte behöver
uppkomma om vad som avses. Den föreslagna lagtexten tyder närmast på
att även mer eller mindre löst sammanfogade partier eller gruppbildningar
skall vara ersättningsberättigade, om de är eller genom valet blir representerade
i fullmäktige. En sådan tolkning överensstämmer också med den
rekommendation som förbundet har utfärdat och tillgodoser rimliga krav
på objektivitet och likställighet mellan kommunmedlemmar och mellan
grupper av kommunmedlemmar. Svenska stadsförbundet anser att det både
i motiven och i lagtexten bör anges att anslagsgivningen skall omfatta inte
bara partier som enligt gängse språkbruk betecknas som politiska partier
utan även partier eller gruppbildningar som är mer eller mindre löst sammanfogade.
Föredraganden. Med politiskt parti avses enligt förslaget liksom enligt
54 § 1 mom. ValL en förening med politiskt syfte. Om en sådan förening
har antagit stadgar och valt styrelse, är föreningen enligt fast rättspraxis
att anse som en juridisk person, dvs. den kan förvärva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter. Är ett politiskt parti inte att anse som juridisk person,
kan partiet inte ha haft några egna kostnader för vilka det kan uppbära
ersättning. För rätt till ersättning bör krävas att partiet var en juridisk
person vid valtillfället. Om två eller flera partier samverkar vid ett val genom
att använda gemensam partibeteckning utan att skapa en särskild juridisk
person för denna samverkan, torde valsedlarna få bekostas av de samverkande
partierna. Det bidrag som kommunen kan ha beslutat om skall då utgå
till de partier som har haft utläggen för valsedlarna. Någon närmare bestämning
av begreppet politiskt parti synes inte behövas i detta sammanhang.
61 §
Uttrycket kommun används i KVL för att beteckna borgerliga primärkommuner.
60 a § andra stycket blir därför enligt sin ordalydelse inte
tillämpligt på andra kommuner än städer, köpingar och landskommuner.
I det nya andra stycket till 61 § föreslås att bestämmelserna skall gälla
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1966
även för landstingskommuner, municipalsamhällen och församlingar. Av
62 § första stycket följer att vad som är föreskrivet för församling gäller
även för kyrklig samfällighet.
Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår
riksdagen att antaga det inom inrikesdepartementet upprättade förslaget
till lag om ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni
1930 (nr 253).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Claes Djurberg
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1966
Bilaga
Departementspromemorians förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930
(nr 253)
Härigenom förordnas, att 60 a och 61 §§ kommunala vallagen den 6 juni
19301 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
60 a §.
I riksdagen---------för valet.
Kommun äger besluta att politiskt
parti, som är eller genom valet blir
representerat i fullmäktige, skall erhålla
ersättning av kommunen för
partiets kostnader för framställning
av valsedlar vid val av fullmäktige i
kommunen. Beslutet skall innehålla
att ersättning utgår till varje sådant
parti, i den mån gottgörelse icke erhålles
av statsverket.
61 §.
I fråga---------å municipalsamhället.
Bestämmelserna i 60 a § andra
stycket äga motsvarande tillämpning
på landstingskommun vid val av
landstingsmän, på municipalsamhälle
vid val av municipalfullmäktige
och på församling vid val av kyrkofullmäktige.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och äger tilllämpning
första gången såvitt avser valsedelskostnader vid 1966 års kommunalval.
1 Senaste lydelse, se beträffande 60 a § 1964: 129 och beträffande 61 § 1953: 756.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- KU 1966:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad hjdelse av 60 a och 61 §§ kommunala vallagen. s. 1 i texten