Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr 40i)

1966-10-21 · 16 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:138, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr 40i)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966

1

Nr 138

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen

den 30 juni 1959 (nr 40i); given Stockholms

slott den 21 oktober 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen

den 30 juni 1959 (nr 404).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att principen om 42 1/2 timmars arbetsvecka inskrivs

i sjöarbetstidslagen och att lagen även i övrigt bringas i överensstämmelse

med huvudlinjerna för de arbetstidsförkortningar som avtalats vid

1966 års kollektivavtalsförhandlingar, övergången sker successivt. Den börjar

den 1 februari 1967 och är helt genomförd den 1 januari 1969.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 138

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen

den 30 juni 1959 (nr 404)

Härigenom förordnas, att 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den

30 juni 1959 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12

Överstiger den ordinarie arbetstiden
a)

45 timmar under loppet av en

vecka då fråga är om sjöman som

avses i 4 § och vars ordinarie arbetstid

till sjöss utgör högst 8 timmar

om dygnet eller

b) 90 timmar under loppet av två

veckor i följd då fråga är om annan

sjöman,

skall sjömannen -—• — -----

13

1 mom. Nyttjas fartyg vars bruttodräktighet

understiger 500 registerton

i lokalfart inom svensk hamn,

må ordinarie arbetstid ej överstiga

45 timmar i veckan, raster oräknade.

Arbetstiden må ej något dygn

överstiga 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden

skiftindelning, må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såframt

arbetstiden under en tidrymd av

högst tre veckor icke överstiger i genomsnitt

45 timmar i veckan.

§•

överstiger den ordinarie arbetstiden
a)

42 timmar 30 minuter under

loppet av en vecka då fråga är om

dagman eller sjöman som avses i 4 §

och vars ordinarie arbetstid till sjöss

utgör högst 8 timmar om dygnet eller

b) 85 timmar under loppet av två

veckor i följd då fråga är om annan

sjöman,

--stycket sjömanslagen.

§•

1 mom. Nyttjas fartyg vars bruttodräktighet

understiger 500 registerton

i lokalfart inom svensk hamn,

må ordinarie arbetstid ej överstiga 42

timmar 30 minuter i veckan, raster

oräknade. Arbetstiden må ej något

dygn överstiga 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden

skiftindelning, må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såframt

arbetstiden under en tidrymd av

högst tre veckor icke överstiger i genomsnitt

42 timmar 30 minuter i

veckan.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1967.

De i 12 § och 13 § 1 mom. angivna arbetstiderna för en vecka och två

veckor skola dock, i stället för 42 timmar 30 minuter och 85 timmar, utgöra

44 och 88 timmar under tiden den 1 februari 1967—den 31 januari

1968 samt 43 och 86 timmar under tiden den 1 februari—den 31 december

1968. För tiden till och med den 31 december 1968 får avsteg göras från

dessa tidsbestämningar i den ordning som föreskrives i 18 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S år 1960

3

Utdrag av protokoll över kommunikationsärenden hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den /4 oktober 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lindström, Lange, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring

i sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr Wi) och anför.

Inledning

Arbetstiden för anställda är i lag begränsad till i princip 45 timmar i

veckan. Vid 1966 års kollektivavtalsförhandlingar har uppgörelser träffats

om förkortning av arbetstiden.

Mot bakgrund härav har chefen för socialdepartementet efter förslag av

1963 års arbetstidskommitté (stencil S 1966: 4) tidigare i dag anmält fråga

om ändringar i arbetstidslagarna för anställda till lands. Jag anhåller att

få ta upp till behandling motsvarande fråga om ändringar i sjöarbetstidslagen

på grund av de nya kollektivavtalen. I ämnet har 1964 års sjöarbetstidsutredning1

den 22 juni 1966 avlämnat eu promemoria (stencil K 1966: 1)

jämte förslag till lagtext, vilket torde få fogas till protokollet som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över utredningens förslag avgetts av sjöfartsstyrelsen,

Svenska Sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska

Maskinbefälsförbundet, Svenska Stewardsföreningen, Sveriges redareförening,

Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp, Svenska träindustriarbetareförbundet

och Sågverksförbundet.

Gällande rätt

Sjöarbetstidslagen är enligt dess 1 kap. tillämplig på skeppstjänst. Med

skeppstjänst avses arbete som på svenskt fartyg anställd person för fartygets

räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på

fartyget eller annorstädes. Vissa anställda är dock undantagna från lagens

tillämpning.

1 Regeringsrådet Bengt Wieslander

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966

Lagen innehåller bestämmelser om två former av särskild arbetsersättning

utöver ordinarie lön, nämligen vederlag och övertidsersättning. Vederlag

utgår bl. a. i form av fritid som kompensation för ordinarie arbetstid,

i den mån denna överstiger 45 timmar i veckan eller 90 timmar under

två veckor, övertidsersättning är gottgörelse för visst arbete som utförs

utöver den ordinarie arbetstiden.

Den ordinarie arbetstiden är i 2 kap. bestämd till högst 8 timmar om

dygnet för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen. För dagman (sjöman

vilkens skeppstjänst inte är indelad i vakter och som ej tillhör radio- eller

ekonomipersonalen) är arbetstiden dessutom begränsad till 45 timmar i

veckan. För vaktindelad sjöman och för radiopersonal är arbetstiden begränsad

till 45 timmar i veckan endast under uppehåll i hamn. Särskilda

bestämmelser gäller för dygn då fartyget ankommer till eller avgår från

hamn. På fartyg med en bruttodräktighet som understiger 500 registerton

får, med undantag för vissa anställda, arbetstiden till sjöss i närtrafik

uppgå till 24 timmar för två dygn i följd och 112 timmar under två

veckor i följd. Denna bestämmelse möjliggör, att mindre fartyg i närtrafik

har s. k. tvåvaktsystem i stället för trevaktsystem.

Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid är begränsad till 8 timmar om

dygnet, i vissa fall med utsträckning till 9 timmar om dygnet på passagerarfartyg

och med inskränkning under lördagar. För ekonomipersonalen

är den ordinarie arbetstiden inte ytterligare begränsad per vecka.

Arbete under sön- och helgdagar är särskilt reglerat.

Om den ordinarie arbetstiden för trevaktindelad däcks- och maskinpersonal

och för radiopersonal med 8 timmars arbetsdag till sjöss överstiger

45 timmar under loppet av en vecka eller för annan sjöman vars ordinarie

arbetstid regleras i 2 kap. 90 timmar under loppet av två veckor i följd,

skall den anställde för överskjutande tid åtnjuta vederlag i form av fritid

i hamn eller på annat sätt enligt vad därom överenskommes i kollektivavtal

(12 §). I

I 3 kap. (13 §) ges särskilda bestämmelser för fartyg under 500 bruttoton

när dessa nyttjas i lokalfart, dvs. fart i vilken resan vanligen inte

kräver mer än 12 timmars gång från eller till svensk hamn. Om sådana fartyg

används i lokalfart inom svensk hamn, gäller bestämmelser som nära

ansluter till föreskrifterna för landanställda. Den ordinarie arbetstiden får

inte överstiga 9 timmar om dygnet och 45 timmar i veckan. Bedrivs arbetet

med regelbunden skiftindelning, får annan arbetstid dock tillämpas, om

arbetstiden under en treveckorsperiod inte överstiger i genomsnitt 45 timmar

i veckan. Används sådant fartyg i lokalfart utom svensk hamn, får

den ordinarie arbetstiden inte överstiga 12 timmar om dygnet och 56 timmar

i veckan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966 5

Lagens bestämmelser om vederlag gäller inte för sådan sjöfart som avses

i 3 kap.

Enligt 4 kap. får säkerhetstjänst, bl. a. skeppstjänst som krävs för att

avvärj a fara för sjöolyckor, åläggas sjöman utöver vad som föreskrivs i 2

och 3 kap. Övertidsarbete i form av annan skeppstjänst än säkerhetstjänst

får åläggas sjöman mot övertidsersättning. I regel är övertidsarbetet begränsat

till visst antal timmar per vecka och dygn.

I 5 kap. lämnas möjlighet att i vissa hänseenden genom kollektivavtal

göra avsteg från sjöarbetstidslagens regler. Denna möjlighet till avsteg

omfattar inte reglerna i 12 § om vederlag. Vidare stadgas att redare som

är bunden av kollektivavtal får tillämpa avtalet beträffande sjöman som

inte tillhör avtalsslutande arbetstagarorganisation. Slutligen ges regler som

gäller bl. a. lagens efterlevnad.

Sj öarbetstidsutredningen

Utredningen erinrar om att i direktiven för den utredning, som föreslog

45 timmars arbetsvecka, framhölls att man borde sikta på en normal arbetstid

om 40 timmar i veckan men att detta mål kunde uppnås endast i

etapper. Utredningen anför vidare.

I direktiven för sj öarbetstidsutredningen uttalas bl. a., att man bör undersöka

de frågor som hänger samman med en arbetstidsförkortning till

sjöss för att undvika att sjöfolket kommer att släpa efter i förhållande till

anställda i land, att de riktlinjer som drogs upp vid senaste sjöarbetstidsreform

bör följas och att man sålunda bl. a. bör söka bibehålla nuvarande

vaktsystem inom handelsflottan men fördjupa vederlagstiden.

Sjöarbetstidsutredningen avser att lägga fram sitt slutbetänkande i nära

anslutning till den tidpunkt då 1063 års arbetstidskommitté avlämnar sitt

slutbetänkande.

Vid senaste kollektivavtalsförhandlingar har Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen i Sverige överenskommit, att för arbetarkategorier

med eu avtalsenlig ordinarie arbetstid om minst 45 timmar

i veckan arbetstiden för vecka skall förkortas med 50 minuter fr. o. m. den

1 februari 1967, med ytterligare 50 minuter fr. o. m. den 1 februari 1968

och slutligen med 50 minuter fr. o. in. den 1 januari 1969, då arbetstiden

alltså kommer att bli 42,5 timmar i veckan. Motsvarande avtalsöverenskommelser

om arbetstidsförkortning har träffats för sjöfolket.

Arbetstidskommittén har föreslagit att arbetstidsförkortningar införs i

lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning, lantarbetstidslagen

den 4 juni 1948 (nr 281), arbetstidslagen den 18 juli 1942 (nr

652) för detaljhandeln och arbetstidslagen den 23 maj 1947 (nr 216) för

hotell, restauranger och kaféer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 dr 19(i(>

Oaktat den fackliga anslutningen inom sjöfarten är betydligt större än

bland de landanställda och det därför kan sägas vara mindre angeläget

att överföra avtalens arbetstidsförkortningar till sjöarbetstidslagen än till

arbetstidslagarna för de landanställda, synes det utredningen ändå lämpligt

att ändringarna kommer till uttryck i sjöarbetstidslagen.

Enligt de huvudavtal som redareföreningen träffat med de ombordanställdas

organisationer erhåller de anställda ytterligare vederlag i stället

för förkortad arbetstid. I särskilda avtal för bogserbåtar och pråmar har

arbetstiden minskats för hamnfart medan för annan fart den ordinarie

arbetstiden bibehållits och vederlaget fördjupats. Avtalsbestämmelserna är

lika för befäl och manskap med ett undantag, nämligen att maskinbefäl

och styrmän som dagmän efter sex månaders tjänst såsom förut får en

hel fri dag extra. Undantaget är till den anställdes förmån och behöver

därför liksom tidigare inte beaktas i lagen.

För trevaktindelad däcks- och maskinpersonal samt all radiopersonal

innebär de nya avtalen i princip att för tjänst till sjöss och under avgångsoch

ankomstdygn vederlag skall utgå för det antal timmar, som den ordinarie

arbetstiden per vecka överstiger 42,5 timmar i stället för tidigare 45

timmar. Liksom förut frånräknas vid denna beräkning intjänat vederlag

för arbete på sön- eller helgdag, för vilket arbete vederlag utgår särskilt.

Den ordinarie arbetstiden ändras däremot inte, och så kan ej heller ske

utan att det nuvarande vaktsystemet rubbas. Denna avtalsändring kan

överföras till lagen genom att i 12 § a) talet 45 utbytes mot 42,5. Vid arbete

till sjöss samt på avgångs- och ankomstdygn innebär detta endast

att vederlag börjar utgå redan för den del av det ordinarie arbetet per

vecka som överstiger 42,5 timmar eller — eftersom dessa sjömäns ordinarie

arbetstid enligt 4 § 1 mom. och 5 § första stycket i regel är 56 timmar

i veckan — med sammanlagt 13,5 timmar i stället för tidigare 11

timmar.

För ekonomipersonalen betyder det nya avtalet i princip att vederlag

skall utgå för det antal timmar, som den ordinarie arbetstiden för en tvåveckorsperiod

överstiger 85 timmar mot tidigare 90. Denna avtalsändring

kan överföras till lagen genom att i 12 § b) talet 90 utbytes mot 85.

Det nya avtalet betyder för tvåvaktindelad däcks- och maskinpersonal,

såvitt gäller tjänstgöring till sjöss och under avgångs- och ankomstdygn,

att det lasta vederlag om två dagar i månaden, som nu utgår, ökas successivt

så att det fr. o. in. den 1 januari 1969 uppgår till 4 1/2 dagar i månaden.

Denna skönsmässiga lösning av vederlagsfrågan överensstämmer inte

helt med veder lagsfördjupningen för de båda tidigare nämnda grupperna

och kan inte direkt överföras till lagen utan att denna kompliceras ytterligare.

Man torde därför enligt utredningen få nöja sig med att i lagen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1986

göra den ändring, som redan föreslagits för ekonomipersonalens del, nämligen

att vederlag börjar utgå för den del av den ordinarie arbetstiden för

en period av två veckor i följd, som överstiger 85 timmar mot tidigare 90.

Enligt lagen kan vaktindelad däcks- och maskinpersonal inte intjäna

vederlag i hamn. Detta beror på att deras ordinarie veckoarbetstid i hamn

är begränsad till 45 timmar (7 §). Ej heller kan dagman, vars ordinarie

arbetstid alltid är begränsad till 45 timmar i veckan, intjäna vederlag. Avtalsändringarna

innebär den principiella nyheten att dessa grupper sjömän

kompenseras med vederlag för den del av den ordinarie arbetstiden

som ligger mellan 42,5 och 45 timmar i veckan. Denna nyhet kan inte

införas i lagen genom att veckoarbetstiden i 7 och 8 §§ jämkas. Sådan

ändring skulle nämligen innebära att den ordinarie arbetstiden enligt dessa

lagrum minskades till 42,5 timmar i veckan. Vederlag skulle då ej kunna

utgå för ordinarie arbete i hamn eller för daginan, och för arbete mellan

42,5 och 45 timmar i veckan skulle utgå övertidsersättning i stället för nu

avdalat vederlag. En annan följd skulle bli att det totala arbetsuttaget minskade

med 2,5 timmar i veckan, eftersom övertidsarbete enligt 16 § är begränsat

till 18 timmar i veckan utöver den ordinarie arbetstiden. Det har

emellertid enligt vad avdalen utvisar inte varit de avtalsslutande parternas

avsikt att övertidsersättning skulle utgå för arbete mellan 42,5 och 45 timmar

i veckan eller att det totala arbetsuttaget skulle minska, utan dessa

grupper sjömän skall såsom kompensation i stället för förkortad arbetstid

få ytterligare fritid (vederlag). Med hänsyn till vad parterna avtalat anser

sig utredningen böra föreslå att vederlag nu intörs för arbete i hamn och

för dagman. Detta föreslås ske genom att i 12 § a) dels talet 45 ändras

till 42,5, vilket redan föreslagits för ekonomipersonalens del, dels orden

»dagman samt om» inskjuts etter orden »då fråga är om». Utredningen

anser sig härigenom inte bunden att i sitt slutbetänkande bibehalla den

sålunda föreslagna konstruktionen med vederlag för nu nämnda grupper

av sjömän.

För fartyg under 500 bruttoton, som gar i lokaltart inom svensk hamn,

utformades arbetstiden av förståeliga skäl såväl i de gamla kollektivavtalen

som i nuvarande sjöarbetstidslag i nära anslutning till bestämmelserna

för landanställda. I enlighet härmed har den ordinarie arbetstiden i hamnfart

enligt de nya bogscrbåtsavlalen minskats pa samma sätt som för landanställda,

nämligen ned till 42,5 timmar i veckan, raster oräknade. Inget

hindrar alt avtalsändringarna överförs till lagen, och utredningen föreslår

att så sker genom att talet 45 utbyts mot 42,5 i 18 § 1 mom. första och

andra styckena. Följden blir såsom parterna avtalat, att övertidsersättning

utgår för arbete utöver 42,5 timmar i veckan och att det totala arbetsuttaget

inberäknat övertidsarbete minskar med 2,5 timmar i veckan.

För fartyg under 500 bruttoton, som går i lokalfart i annan resa än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1966

inom svensk hamn, innebär avtalsändringarna att vederlag kommer att

börja utgå redan för den del av den ordinarie arbetstiden som för en

tvåveckorsperiod överstiger 85 timmar mot tidigare 90. Både de gamla och

nya avtalen innebär i denna del att parterna med stöd av 18 § sjöarbetstidslagen

avtalat om avsteg från den ordinarie arbetstiden på så sätt att

lagens begränsningsperioder ett dygn och en vecka utökats till två dygn

resp. två veckor. I gengäld har de anställda tillerkänts vederlag för en del

av arbetstiden. Redan tidigare har alltså i avdalen gällt andra regler än i lagen.

Avtalens avvikelser har inte förut ansetts behöva införas i lagen, och

detta bör ej heller vara nödvändigt nu. Utredningen föreslår därför, att

13 § 2 mom. inte ändras i detta sammanhang.

Utredningen berör vidare förhållandet mellan lagbestämmelserna om

övertidsersättning och ILO-konventionen nr 109 angående löner, arbetstid

och bemanning på fartyg.

Enligt 17 § 2 mom. sjöarbetstidslagen skall kontant övertidsersättning

lor timme räknat utgöra, när övertidsarbetet utförts på vardag, minst

1/150 och, när det utförts på helgdag, minst 1/75 av sjömannens kontanta

månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.

Konventionens artikel 18 punkt 1 lyder.

Grunderna för beräkning av övertidsersättningens storlek skola fastställas

genom nationell lagstiftning eller genom kollektivavtal; dock må ersättningen

i mtet fall understiga 125 % av grundlönen för timme räknat.

I konventionens artikel 4 d) definieras grundlön som »befäl eller manskap

tillkommande kontant lön, ej inräknat matersättning, övertidsersättning,

premier eller andra bidrag i penningar eller in natura».

Konventionen har ratificerats endast av Sverige, Mexiko, Guatemala och

Jugoslavien och har därför ännu inte trätt i kraft. Sveriges ratifikation

har skett med förbehåll att konventionen för Sveriges del skulle träda i

kraft först när den trätt i kraft även för Nederländerna och Förbundsrepubliken

Tyskland.

Lagrummets kvotregel för vardagsarbete kommer siffermässigt sett att

understiga konventionens krav, när den nu föreslagna arbetstidsförkortnmgen

helt genomförs. Om kvottalet bibehålls blir nämligen ersättningen

för övertidsarbete på vardag vid en arbetsvecka om

43 timmar = 124 % av timlönen

42,5 » = 122,7 % av timlönen

Nu ar emellertid enligt utredningen att märka att konventionens »grundlon»

betydligt understiger lagens »månadslön», som enligt huvudavtalen

med redareföreningen kan innefatta ett flertal tillägg. De föreslagna lagändringarna

kan därför, oberoende av frågan huruvida det för Sveriges de]

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1966 9

föreligger någon förpliktelse att iaktta konventionens regler, inte anses

medföra att konventionens krav åsidosätts.

Lagändringarna bör enligt utredningens förslag träda i kraft den 1 februari

1967, då det första steget tas i arbetstidsminskningen enligt kollektivavtalen.

Emedan den kortare arbetstid, som föreslås inskriven i lagen, enligt avtalen

skall gälla först fr. o. in. den 1 januari 1969, anser utredningen att

lagen bör förses med den övergångsbestämmelsen, att talen 42,5 och 85

skall vara 44 resp. 88 för tiden den 1 februari 1967—den 31 januari 1968

samt 43 resp. 86 för tiden den 1 februari—den 31 december 1968. Detta

överensstämmer med huvudavtalen med redareföreningen. Enligt de avtal

tör bogserbåtar och pråmar som träffats med arbetsgivareföreningens allmänna

grupp börjar emellertid förkortningarna åren 1967 och 1968 den

1 mars. Särskild övergångsbestämmelse på grund av sistnämnda avtal är

dock en onödig komplikation och kan undvaras. Parterna får nämligen

enligt utredningens mening i denna del anses ha använt sin avtalsfrihet

enligt 18 § sjöarbetstidslagen.

Remissyttrandena

De flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens förslag att

bringa sjöarbetstidslagen i överensstämmelse med 1966 års kollektivavtal.

Fartijgsbefälsföreningen finner förslaget väl motiverat, och träindustriarbetareförbundet

hälsar förslaget med tillfredsställelse. Redareföreningen

har intet att erinra mot förslaget, under förutsättning att kollektivavtalens

arbetstidsbestämmelser skall lagfästas, men anser att avtalens arbetstidsregler

inte borde lagfästas i detalj. Arbetsgivareföreningens allmänna grupp

anför, med hänsyn till att de nu aktuella arbetstidsförkortningarna ej

betingas av sociala skäl, att någon särskild lag om arbetstidens begränsning

ej synes erforderlig. Frågan om arbetstidens längd bör i stället avgöras

av de avtalsslutande parterna. Några nackdelar torde ej vara förknippade

med ett sådant förfarande med hänsyn till den normativa styrka

som kollektivavtalen har. För det fall att sjöarbetstidslagen behålles, uttalar

gruppen, att utredningen ej förebragt bärande skäl för en ändring av

lagen nu.

Utredningens förslag till ändringar i 12 § och 13 § 1 mom. har vid remissbehandlingen

lämnats utan erinran.

Träindustriarbetareförbundet delar utredningens uppfattning att någon

lagändring inte är påkallad av det förhållandet att förbundets avtal för

hamn- och bogserbåtar avviker från lagens bestämmelser (13 § 2 inom.:

lokalfart i annan resa än inom svensk hamn).

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1966

Sjöfartsstyrelsen finner att kollektivavtalens bestämmelser om arbetstider

för lokalfart utom hamn bör lagfästas. I de avtal för bogserflottan, som

träffades efter det att lagen antagits, infördes samma arbetstids- och vederlagsbestämmelser,

som enligt lagen gällde för närtrafiken. Bestämmelserna

har även införts i senare liknande avtal. Det torde vara företrädesvis

inom denna del av sjöfarten, som icke kollektivavtalsreglerade arbetstidsbestämmelser

kommer till användning. Till 13 § bör fogas ett nytt

moment av följande lydelse: »Överstiger den ordinarie arbetstiden 85 timmar

under loppet av två veckor i följd då fråga är om sjöman, som tjänstgör

å fartyg, som avses i 2 mom. ovan, skall sjömannen åtnjuta vederlag

enligt 12 § punkten b.»

Även fartygsbefälsföreningen föreslår, att det till 13 § 2 inom. fogas

en regel om vederlag. Sådant bör utgå för ordinarie arbetstid överstigande

42,5 timmar i veckan med hänsyn till att arbetstiden enligt 13 § 2 inom.

är bestämd inom en vecka.

Maskinbefälsförbundet framhåller att det finns kollektivavtal, i vilka

frågan om arbetstid i lokalfart utom hamn är oreglex-ad, och att enbart

lagens bestämmelser gäller inom området för dessa avtal. Förbundet anser

att det därför är nödvändigt, att arbetstiderna i 13 § 2 mom. minskas

på sätt som motsvarar de i övrigt föreslagna ändringarna.

Maskinbefälsförbundet hemställer vidare, att de i lagen angivna beräkningsgrunderna

för övertidsersättning ändras så, att förkortningen av arbetstiden

inte kominer att medföra en procentuellt minskad övertidsersättning.

Även enligt fartygsbefälsföreningen föreligger skäl att ändra bestämmelsen

om övertidsersättningens storlek. För ett stort antal ombordanställda

utgår lön endast enligt vad som avses med grundlön i ILO-konventionen

nr 109. Den stadgade minimiersättningen 125 % kommer därför att

underskridas. Att en ändrad ersättningsgrund kan vara motiverad framgår

av bl. a. att vid årets avtalsförhandlingar överenskommits, att vederlagsersättningen

skall höjas från nuvarande 1/195 av månadslönen i etapper

till 1/186 av månadslönen.

Sjöfartsstyrelsen finner det vara praktiskt att enligt utredningens förslag

skriva in den slutliga arbetstidsförkortningen i de särskilda bestämmelserna

i lagen och hänföra den stegvisa minskningen till en övergångsbestämmelse.

Arbetsgivareföreningens allmänna grupp delar inte utredningens uppfattning

att någon särskild övergångsbestämmelse ej behövs för bogserbåtar

och pråmar. I bogserbåtsavtalen finns en indelning i hamnfart och

annan fart. Med annan fart avses både lokalfart utom hamn (13 § 2 mom.)

och närtrafik (4 § 2 mom.). Enligt avtalen skall vederlag utgå även vid

lokalfart utom hamn. Lagens bestämmelser om vederlag (12 §) torde inte

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr i38 år t966

vara dispositiva. Den av utredningen föreslagna övergångsbestämmelsen

synes därför vara tvingande. Genom att arbetstidsförkortningarna åren 1967

och 1968 i avtalen för bogserbåtar och pråmar genomförs en månad senare

än utredningen föreslagit, kommer avtalens bestämmelser om vederlag i vad

gäller närtrafik under februari månader 1967 och 1968 att strida mot övergångsbestämmelsen.

För lokalfarten torde vederlagsbestämmelserna ej strida

mot den föreslagna övergångsbestämmelsen, eftersom vederlag i det fallet

skall utgå enligt kollektivavtalen och inte enligt lagen. På huvudsakligen

samma skäl anhåller Sågverksförbundet, att arbetsmarknadens parter ges

möjlighet att genom kollektivavtal successivt genomföra arbetstidsförkortningen

på annat sätt än det av utredningen föreslagna.

Departementschefen

Sjöarbetstidsutredningens förslag till ändring av sjöarbetstidslagen bygger

på arbetstidsförkortningar som avtalats vid 1966 års kollektivavtalsförhandlingar.

Förslaget innebär att arbetstidsförkortningen, för annan fart än

lokalfart enligt 13 §, kommer till uttryck genom att vederlag införs eller utvidgas

(12 §), att ingen ändring genomförs för lokalfarten utom hamn enligt

13 § 2 inom. och att bestämmelserna om ordinarie arbetstid ändras för

lokalfarten inom hamn (13 § 1 inom.). Utredningen kommer att avge sitt

slutbetänkande senare.

I remissyttranden har ifrågasatts om det är lämpligt, att sjöarbetstidslagen

innehåller så detaljerade regler för arbetstiden som nu är fallet, och

dessutom om lagen alls bör bibehållas.

Eftersom sjöarbetstidsutredningens arbete inte är avslutat, anser jag det

inte lämpligt att principiella frågor om sjöarbetstidslagen tas upp i detta

sammanhang.

Enligt min mening bör sjöarbetstidslagen enligt utredningens förslag, i

väntan på att utredningens arbete slutförs, nu bringas i överensstämmelse med

huvudlinjerna för arbetstidsförkortningarna enligt 1966 års kollektivavtal

på motsvarande sätt som chefen för socialdepartementet tidigare i dag förordat

i fråga om arbetstidslagarna för de landanställda.

Invändningar kan resas mot utredningens förslag att för de sjömän som

avses i 2 kap. bibehålla ordinarie arbetstider och ändra endast vederlagsreglerna.

Om den ordinarie arbetstiden minskades för vaktindelad personal,

skulle emellertid nuvarande vaktsystem brytas. Enligt utredningen

har ej heller arbetsmarknadens parter avsett att minska den ordinarie arbetstiden

för vare sig vaktindelad eller icke vaktindelad personal som avses

i 2 kap. Utredningens förslag alt såvitt gäller dessa arbetstagarkate
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1966

gorier låta en arbetstidsförkortning koinma till uttryck genom utökat vederlag

bör därför godtas.

I likhet med remissinstanserna anser jag, att förslaget till ändring i bestämmelserna

om lokalfart inom hamn bör godtas.

Såvitt gäller lokalfart utom hamn har vid remissbehandlingen framförts

förslag både om att den ordinarie arbetstiden enligt lagen skall

minskas och om att rätt till vederlag skall lagfästas. Skäl kan anföras för

att, med den konstruktion sjöarbetstidslagen har, arbetstidsförkortningen

på något sätt kommer till uttryck i lagen även i fråga om lokalfart utom

hamn. Frågan bör emellertid utredas ytterligare. Om de av sjöarbetstidsutredningen

föreslagna lagändringarna skall kunna genomföras till dess

arbetstidsförkortningarna börjar enligt kollektivavtalen, kan någon ytterligare

utredning inte avvaktas. Jag är därför inte beredd att nu föreslå ändring

av lagens regler för lokalfart utom hamn.

Utredningen har uppmärksammat, att sjöarbetstidslagens bestämmelser i

17 § 2 mom. om övertidsersättning för arbete under vardag siffermässigt

kommer att ligga något under de krav som ställs i ILO-konventionen nr 109.

Enligt konventionen får övertidsersättningen i intet fall understiga 125 % av

grundlönen räknat för en timme. Utredningen anmärker emellertid, att konventionens

»grundlön» understiger lagens »månadslön», på vilken övertidsersättningen

beräknas enligt lagen. De föreslagna ändringarna kan därför,

enligt utredningen, inte anses medföra att konventionens krav åsidosätts.

Enligt maskinbefälsförbundet och fartygsbefälsföreningen bör lagens bestämmelser

om övertidsersättning ändras. Föreningen uppger att för ett

stort antal ombordanställda lön utgår endast med vad som i konventionen

avses med grundlön.

Arbetsmarknadens parter har inte avtalat om annan övertidsersättning

än den som anges i lagen. Frågan om ändring i lagens regler om övertidsersättning

bör undersökas ytterligare i det fortsatta utredningsarbetet. Jag

är därför inte beredd att nu föreslå någon ändring av ifrågavarande lagregler.

Det första steget i arbetstidsminskningen enligt kollektivavtalen tas den

1 februari 1967. Ändringarna i lagen bör därför, så som utredningen föreslagit,

träda i kraft vid den tidpunkten.

Enligt kollektivavtalen skall arbetstiden minska stegvis så, att förkortningen

helt slår igenom först den 1 januari 1969. I likhet med utredningen

anser jag, att lagregler i anledning härav bör ges i form av övergångsbestämmelse.

Det bör anmärkas att de sjöanställdas huvudavtal med redareföreningen

skiljer sig från de landanställdas huvudavtal bl. a. därigenom

att arbetstiden stegvis förkortas två år med en timme och ett år med en halv

timme och inte med 50 minuter varje år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966

De av utredningen föreslagna tidpunkterna för lagregeln om den stegvisa

arbetstidsminskningen, den 1 februari åren 1967 och 1968, överensstämmer

med bestämmelserna i huvudavtalen mellan redareföreningen och

de ombordanställdas organisationer. Enligt de avtal som slutits med arbetsgivareföreningens

allmänna grupp har emellertid tidpunkterna för arbetstidsförkortning

under åren 1967 och 1968 förlagts en månad senare.

Sågverksförbundet har, enligt vad som inhämtats vid ärendets beredning,

ännu inte träffat alla avtal för bl. a. bogserflottan. Arbetsgivareföreningens

allmänna grupp och Sågverksförbundet anser med hänsyn till dessa förhållanden,

att en särskild övergångsbestämmelse behövs. De anser sig utan en

sådan bestämmelse inte ha möjlighet att avtala om avsteg från lagens bestämmelser

om vederlag.

I 18 § sjöarbetstidslagen har arbetsmarknadens parter getts möjlighet

att genom kollektivavtal göra avsteg från lagens bestämmelser om ordinarie

arbetstid och om arten av det arbete som får åläggas sjöman som

ordinarie arbete. Såvitt gäller vederlag kan parterna enligt 12 § avtala om

vederlagets form och storlek. Avsteg från tidsbestämningarna för vederlag

kan däremot förekomma endast efter dispens enligt 1 § 3 mom.

Eftersom här synes kunna bli fråga om endast begränsade avsteg under

en övergångsperiod, anser jag att lagstiftningen genom en särskild övergångsbestämmelse

bör ge parterna möjlighet att frångå tidsbestämningarna

i lagens vederlagsregler. Möjligheten bör anknyta till det sätt att avtala,

som anges i 18 §, och avse endast tiden till dess den nu föreslagna arbetstidsförkortningen

helt genomförs.

Hemställan

I överensstämmelse med det anförda föreligger förslag till lag om ändring

i sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr 505), vilket torde få fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga l.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte inhämtas

för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

• Ur protokollet:

Hans Ekberg

1 Bilagan, som har samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits

här.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1966

Bilaga 2

Sjöar be tstidsutredningens förslag

till

Lag

om ändring i sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr 404)

Härigenom förordnas, att 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den

30 juni 1959 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande Igdelse) (Föreslagen Igdelse)

12

överstiger den ordinarie arbetstiden
a)

45 timmar under loppet av en

vecka då fråga är om sjöman som

avses i 4 § och vars ordinarie arbetstid

till sjöss utgör högst 8 timmar

om dygnet eller

b) 90 timmar under loppet av två

veckor i följd då fråga är om annan

sjöman,

skall sjömannen------

13

1 mom. Nyttjas fartyg vars bruttodräktighet

understiger 500 registerton

i lokalfart inom svensk hamn,

må ordinarie arbetstid ej överstiga

45 timmar i veckan, raster oräknade.

Arbetstiden må ej något dygn

överstiga 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden

skiftindelning, må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såframt

arbetstiden under en tidrymd av

högst tre veckor icke överstiger i genomsnitt

45 timmar i veckan.

§•

Överstiger den ordinarie arbetstiden
a)

42 timmar 30 minuter under

loppet av en vecka då fråga är om

dagman samt om sjöman, som avses

i 4 § och vars ordinarie arbetstid till

sjöss utgör högst 8 timmar om dygnet,

eller

b) 85 timmar under loppet av två

veckor i följd då fråga är om annan

sjöman,

--stycket sjömanslagen.

§•

1 mom. Nyttjas fartyg vars bruttodräktighet

understiger 500 registerton

i lokalfart inom svensk hamn,

må ordinarie arbetstid ej överstiga

42 timmar 30 minuter i veckan, raster

oräknade. Arbetstiden må ej

något dygn överstiga 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden

skiftindelning, må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såframt

arbetstiden under en tidrymd av

högst tre veckor icke överstiger i genomsnitt

42 timmar 30 minuter i

veckan.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1967.

De i 12 § och 13 § 1 mom. angivna timtalen 42 timmar 30 minuter och

85 timmar skola dock ersättas med talen 44 och 88 för tiden den 1 februari

1967—den 31 januari 1968 samt 43 och 86 för tiden den 1 februari—den

31 december 1968.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966

15

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 20 oktober 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

Y. Söderlund,

Åbj örnsson,

Brunnberg.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över kommunikationsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 14 oktober 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och

13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr iOi).

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Gunnar Torgils.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 21 oktober

1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, lagrådets den

20 oktober 1966 avgivna utlåtande över det den 14 oktober 1966 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom.

sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr 404) och upplyser, att lagrådet

lämnat förslaget utan erinran.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Ahlberg

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660595

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:336 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 juni 1 a1 i texten
  2. 2LU 1966:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 s. 1 i texten