Med förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 415)
1966-01-03 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1966:14, Med förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 415)
Dokumentets text
Kungl. Maj:is proposition nr H år 1966
1
Nr 14
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 415); given Stockholms slott den 3 januari
1966.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12
september 1958 (nr 475).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås tullättnader för vissa varor av intresse för u-ländernas
export. Sålunda föreslås att tullen slopas på bl. a. dadlar, bananer,
tropiska frukter, kryddor och kakaobönor samt sänks kraftigt på bl. a.
kaffe och kakaopulver.
Tullättnaderna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1966. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 14
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1966
Förslag
till
Förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)
Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.1
Tulltaxa
Kap. 8. Ätbara frukter; skal av citrusfrukter eller melon
08.01 Dadlar, bananer, ananas, mango, mangostan, avokatofrukter
och guava samt kokosnötter, paranötter och kasjunötter,
färska eller torkade, även skalade.................. fri
Kap. 9. Kaffe, te, matte och kryddor
09.01 Kaffe, även rostat eller befriat från koffein; skal och hin
-
nor av kaffe; kaffesurrogat med tillsats av kaffe:
A. orostat kaffe .............................. 100 kg 20: —
B. rostat kaffe; kaffesurrogat med tillsats av kaffe 100 kg 25: —
09.04 Peppar (av släktena Piper, Capsicum eller Pimenta) ...... fri
09.05 Vanilj .............................................. fri
09.06 Kanel och kanelknopp ................................ fri
09.07 Kryddnejlikor, nejlikstjälkar och modernejlikor ........ fri
09.08 Muskot, muskotblomma och kardemumma .............. fri
09.10 Timjan, lagerblad, saffran och andra kryddor............ fri 1
1 Tidigare ändringar beträffande tuiltaxenr 08.01, 09.08 och 09.10 se 1962:673 och 686.
Kungl. Maj. ts proposition nr H är 1966
Kap. 18. Kakao och varor (lärav
3
18.01 Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade............ fri
18.03 Kakaomassa (härunder inbegripet kakaomassa i block),
även avfettad.................................. 100 kg 15: —
18.04 Kakaosmör (kakaofett) ........................ 100 kg 15: —
18.05 Kakaopulver, icke sötat ........................ 100 kg 15: —
Kap. 21. Diverse näringsmedel
21.02 Extrakter och essenser av kaffe, te eller matte; preparat på
basis av dylika extrakter eller essenser ................ fri
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Tullsatserna i denna förordning
skola, såvitt avser tulltaxenr 18.03, 18.04 och 18.05, utgöra utgångspunkt
vid tillämpning av förordningen den 13 maj 1960 (nr 243) angående
rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från tulltaxan m. m.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 44
4
Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1966
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
3 januari 1966.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Lundkvist, Gustafsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tullsänkningar
för tropiska produkter och anför.
Inledning
Inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) pågår
sedan flera år ett omfattande arbete med syfte att skapa bättre avsättningsförhållanden
för de ekonomiskt mindre utvecklade ländernas produkter.
Vissa om än begränsade resultat har också uppnåtts. På svensk sida har
man från början aktivt deltagit i detta arbete. Bland de åtgärder som vidtagits
i anslutning härtill kan nämnas avvecklingen häromåret av skatten
på kaffe och tullen på te.
Under den nu pågående allmänna tullförhandlingsomgången i GATT —- den s. k. Kennedy-ronden — föreslog på svenskt initiativ de nordiska länderna
en särskild förhandlingsordning, avsedd att underlätta en avveckling
av handelshindren för vissa varor från de tropiska länderna. Detta förslag
godtogs också i allt väsentligt av övriga deltagande länder och förhandlingserbjudanden
framlades i september 1965. Det svenska erbjudandet innebar
sänkning eller slopande av tullarna på bl. a. kaffe, tropiska frukter
och nötter, kryddor samt kakaobönor.
GATT-förhandlingarna och världshandelskonferensen
Inom GATT kom frågan om handelspolitiska åtgärder till förmån för
u-länderna att bli föremål för mer allmänt intresse i samband med de försök
som vid mitten av 1950-talet gjordes att skapa allmänna regler för utformningen
av prisstabiliserande avtal på råvaruområdet. Dessa förhand
-
5
Kuntjl. Muj.ts proposition nr M är l!)t>6
lingar ledde visserligen inte till några mer konkreta resultat, men enighet
förelåg om nödvändigheten att närmare undersöka u-ländernas handclsprohlem.
På GATT:s uppdrag utarbetade eu grupp internationella experter en
studie över deras frågor, den år 1958 publicerade s. k. Haberler-rapporten,
vari bl. a. sambandet mellan handel och bistånd (»trade and aid») närmare
behandlades. Rapporten blev av grundläggande betydelse lör de fortsatta förhandlingarna
i u-landsfrågan. I GATT institutionaliserades arbetet genom
inrättandet av en särskild kommitté för utvecklingsproblemen år 1959. Strävandena
har sedermera stegvis fullföljts och det senaste ledet har varit införandet
av ett nytt kapitel om handel och utveckling i GATT-avtalet. För
Sveriges del godkändes avtalsändringen hösten 1905 (prop. 19G5: 152, BevU
51, rskr 395).
Vid diskussionerna inom GATT har man varit överens om att sänkning
av tullarna och avskaffande av importrestriktioner in. in. för u-landsvarorna,
vid sidan av andra åtgärder, är av betydelse för dessa länders strävan
alt vidga sin handel och öka exportintäkterna. Vid ett möte på ministernivå
i samband med den nittonde sessionen med de avtalsslutande parterna i
GATT i november 1961 nåddes mellan de viktigaste handelsländerna enighet
om att en sådan avveckling av handelshindren borde eftersträvas i varje
fall för råvaror. Man var dock medveten om att det i praktiken skulle
komma att ta lång tid och stöta på stora svårigheter för industriländerna
att undanröja alla handelshinder för u-landsvarorna. Särskilt observerades
de problem som sammanhängde med önskemål om skydd lör industriländernas
egen produktion, kokurrensförhållanden dem emellan, fiskala
intressen och tekniska svårigheter att i tullnomenklaturen särskilja varor
av betydelse för u-länderna. överenskommelse nåddes emellertid — på
grundval av ett nigerianskt förslag — om att möjligheten att snabbt avveckla
handelshindren för sådana varor som enbart produceras i tropiska
länder närmare skulle undersökas.
Ett speciellt arbetsutskott tillsattes med uppdrag att utarbeta förslag i
frågan. Undersökningarna i utskottet koncentrerades till vissa varor som
u-länderna själva utvalt såsom särskilt betydelsefulla i deras export, nämligen
kaffe, te, kakao, bananer, tropiska oljeväxter och tropiska trävaror.
Det visade sig emellertid snart att stora svårigheter förelåg också inom detta
begränsade område. Olika preferensarrangemang mellan industriländer såsom
Storbritannien, Frankrike och Italien och tidigare kolonier bland u-länderna
gav ibland producenterna möjlighet att för varor såsom kaffe, kakao
och bananer ta ut priser vida överstigande världsmarknadspriserna. Om
tullarna avskaffades hos industriländerna skulle därför vissa u-länder gå
miste om vad de själva betraktade som betydande fördelar. Detta gällde inte
minst de tidigare franska kolonierna i Afrika som genom associationsavtalet
med EEC erhållit särskilda avsättningsmöjligheter inom sexstatsmarknaden.
En förlust av dessa förmåner bedömdes av de berörda länderna
6
Kungl. Maj.ts proposition nr H år 196(>
knappast kunna kompenseras genom tullättnader i andra industriländer,
antingen därför att varorna där redan förut var tullfria, såsom i USA, eller
därför att de nya marknader som kunde öppnas exempelvis i Storbritannien
och de skandinaviska länderna var för små för att erbjuda verkliga utvecklingsmöjligheter.
U-länderna inom det brittiska samväldet och i Latinamerika
var dock angelägna att få en större andel av marknaden i EECområdet
och kunde kanske också tänka sig att göra vissa uppoffringar för
att nå detta mål.
Ett ytterligare problem var att i flera länder, främst inom EEC, höga
skatter uttogs på de här aktuella varorna, bl. a. på kaffe. En avveckling av
dessa skatter stötte på svårigheter av finansiella skäl. En annan svårighet
erbjöd de tropiska oljeväxterna. Dessa, som har sitt främsta användningsområde
som råvaror vid margarintillverkningen, konkurrerar direkt med
produkter från industriländerna såsom soja, och raps samt valolja och
liknande oljor. Varje åtgärd på detta område måste därför bedömas med
hänsyn till sina verkningar bl. a. beträffande industriländernas jordbrukspolitik.
Arbetsutskottet presenterade våren 1963 sin rapport för GATT:s speciella
u-landskommitté. Vid ett ministermöte i maj 1963 nåddes — med vissa reservationer
från EEC-ländernas sida — principiell enighet om ett handlingsprogram
i u-landsfrågan, omfattande bl. a. handeln med tropiska produkter.
Handlingsprogrammet innebar för de tropiska varorna, att tullarna på
te och tropiska trävaror skulle avskaffas i alla industriländer senast före
utgången av år 1963. Beträffande kaffe och kakao framhölls att de internationella
råvaruavtal som ingåtts eller övervägdes för dessa varor skulle ge
möjligheter till gemensam aktion. I fråga om bananer och tropiska oljeväxter
ansågs ytterligare studier behövas för att man skulle kunna ta ställning
till vilka samfällda åtgärder som kunde komma i fråga. I övrigt innefattade
programmet vissa åtaganden om s. k. stand still för tullar på råvaror
och färdigvaror från u-länderna samt avskaffande av importregleringar
och interna skatter för sådana varor. Beträffande åtgärder på tullområdet
framhölls de möjligheter som de förestående tullförhandlingarna
inom Kennedy-ronden skulle komma att erbjuda.
Liberaliseringsåtgärderna med avseende på te och tropiska trävaror genomfördes
av industriländerna i stort sett i den takt man kommit överens
om. Vissa åtgärder för de övriga tropiska varorna vidtogs också. Bl. a. avskaffade
Norge sin förhållandevis låga tull på kaffe och EEC-länderna sänkte
tullsatserna för bl. a. kaffe och kakao i den nya gemensamma tulltaxan
med 40 % (beträffande kaffe från 16 % till 9,6 %). Däremot kom någon
reduktion av de höga konsumtionsskatterna på kaffe i Tyskland och Italien
inte till stånd, trots påtryckningar från u-länderna.
Från svensk sida hade man aktivt deltagit i GATT-arbetet rörande
u-landsproblemen såväl i det särskilda utskottet för tropiska produkter
7
Kungl. Maj:ts proposition nr Vv år 1966
som i andra GATT-organ. Efter handlingsprogrammets antagande avskaffade
Sverige i likhet med övriga industriländer tullen på te. Detta skedde
den 1 januari 1964. För tropiska trävaror rådde redan tidigare tullfrihet i
Sverige. Utöver de åtaganden som gjorts slopades dessutom den särskilda
beskattningen på kaffe. I den proposition i ärendet som förelädes riksdagen
(prop. 1963: 187, BevU 61, rskr 376) framhöll jag att insatser för undanröjande
av hindren för u-ländernas handel måste ha multilateral karaktär
om de skulle få någon egentlig effekt. Ensidiga åtgärder från enstaka länders
sida skulle vara ulan nämnvärt praktiskt värde, i varje fall om marknaden
som i Sverige är obetydlig från internationell synpunkt. I fråga om
den svenska kaffeskatten var situationen dock något annorlunda. En sådan
skatt förekom endast i ett fåtal länder, främst inom EEC. Då ett avskaffande
av den svenska skatten kunde ha ett visst om än till sina direkta verkningar
relativt begränsat värde såsom ett initiativ i enlighet med önskemål
som framförts från u-ländernas sida, ansåg jag skäl föreligga för en sådan
åtgärd.
Inom GATT kom huvudintresset emellertid snart att upptas av förberedelserna
till Kennedy-ronden, som formellt inleddes i maj 1964 och där de
viktigaste frågorna rörde nedbrytandet av tullmurarna mellan industriländerna,
medan åtgärder till förmån för u-länderna kom mer i bakgrunden.
Vid Förenta nationernas världshandelskonferens som ägde rum i Geneve
under våren 1964 enade man sig visserligen om en rekommendation enligt
vilken tullar och särskilda skatter hos industriländerna på tropiska produkter
skulle elimineras så snart som möjligt och beträffande tullarna i
varje fall till utgången av FN:s utvecklingsårtionde, dvs. före år 1970. Den
viktigaste uppgiften för konferensen kom emellertid att avse organisatoriska
problem och någon närmare diskussion om konkreta åtgärder kom
inte till stånd.
Det ansågs dock föreligga vissa möjligheter att få till stånd ytterligare
åtgärder för de tropiska produkterna, och i ett anförande soin från svensk
sida hölls vid världshandelskonferensens avslutning gjordes också ett förslag
med sådant syfte. I anförandet uttalades därvid bl. a.:
Den svenska regeringen är beredd att omedelbart ingå i förhandlingar
med u-länder och industriländer om avveckling av tullar på import av tropiska
produkter. Övriga hinder för en fri handel med dessa produkter bör
också omfattas av förhandlingarna. Om inte några konkreta resultat uppnåtts
inom ett år är vi villiga att gå vidare på den väg vi börjat genom
slopandet av tullen på te och den särskilda skatten på kaffe och överväga
en unilateral avveckling av tullarna på kaffe, kakao, bananer och kryddor
av alla slag.
Fullföljandet av detta förslag -— som även låg i linje med industriländernas
åtaganden i det nya GATT-kapitlet om handel och utveckling — upptogs
till diskussion med de nordiska länderna och inom EFTA och OECD.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1966
De nordiska länderna enade sig om ett gemensamt uppträdande och lade i
mars 1965 inom ramen för Kennedy-förhandlingarna fram ett förslag till
särskild procedur för förhandlingar om tropiska produkter. Vid presentationen
av förslaget framhöll man från svensk sida att man beträffande
en begränsad grupp varor som de tropiska produkterna borde kunna vidta
åtgärder snabbt och utan att vänta på de slutliga, mer omfattande resultaten
av Ivennedy-ronden.
Den förhandlingsordning som man slutligen enades om — och som i allt
väsentligt anslöt sig till det nordiska förslaget — innebar, att en indikativ
lista över tropiska produkter skulle upprättas av GATT-sekretariatet. De
i förhandlingen deltagande länderna skulle därefter ange för vilka varor
och i vilken omfattning de var beredda avveckla eller reducera förekommande
handelshinder, från vilken tidpunkt detta skulle ske och vilka möjligheter
som fanns att erbjuda GATT-bindningar för redan tullfria varor
eller göra särskilda åtaganden för varor som konkurrerar med jordbruksreglerade
produkter. Avsikten var att denna procedur skulle kompletteras
med någon form av samordning av förhandlingserbjlidandena industriländerna
emellan. Man tänkte sig att en sådan samordning borde ge möjlighet
att undersöka förutsättningarna för gemensamma bud från flera länders
sida för vissa varor och för en gemensam tidtabell för genomförandet av de
tullreduktioner man kunde komma överens om. Vid ett gemensamt uppträdande
borde förhandlingsbuden få större slagkraft och mer omfattande resultat
kunde kanske även uppnås. De erbjudanden som kunde komma i
fråga skulle framläggas den 16 september 1965 samtidigt med förhandlingsbuden
på jordbruksområdet.
Sedan procedurordningen fastställts förändrades emellertid förhandlingsläget
inom Kennedy-ronden genom att EEC-länderna inte kunde lägga fram
några förhandlingsbud i överenskommen ordning. De övriga industriländerna
beslöt sig dock för att så långt som möjligt iaktta proceduren och erbjudanden
av varierande innebörd för de tropiska produkterna framlades
sålunda den 16 september 1965 i Geneve av flertalet industriländer utanför
EEC, däribland Sverige. Buden är av förhandlingstekniska skäl inte möjliga
att redovisa. Det torde dock finnas anledning anta att erbjudandena på
många håll kommit att påverkas av att några erbjudanden på motsvarande
varor inte kunnat framläggas av EEC.
De svenska förhandlingserbjudandena innefattar en sänkning av tullen
på orostat kaffe från 45 till 20 öre per kg och på rostat kaffe från 60 till 25
öre per kg. För dadlar, bananer, ananas, tropiska frukter och nötter, för alla
slags kryddor, för kakaobönor samt för kaffe och teextrakt erbjuds tullfrihet.
Tullarna på dessa varor motsvarar i allmänhet upp till 10 %, i några fall
inemot 20 % av värdet. Beträffande kakaomassa, kakaosmör och kakaopulver
erbjuds reduktion av nu utgående tullar om 35 öre per kg till 15
öre per kg, vilket innebär att tullen minskas med den del som motsvarar
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr It är 1966
tullen på kakaobönor. De föreslagna tullreduktionerna torde motsvara ett
bortfall av tullintäkter med omkring 30 milj. kr., varav drygt 20 milj. kr.
på kaffe. Det svenska erbjudandet innebär vidare bindning av nu gällande
tullfrihet för vissa varor av betydelse för u-länderna, såsom te och matte,
ris, gummi arabicum, kapock och liknande fibrer som används för stoppning.
Vid utarbetandet av erbjudandena har hänsyn tagits inte endast till
GATT-sekretariatets lista över tropiska produkter utan även till andra listor
över livsmedel och råvaror för vilka u-länderna i GATT visat sig ha
exportintresse. Sedan de föreslagna tullreduktionerna genomförts kommer
sålunda, bortsett från kaffe, kakaomassa, kakaosmör och kakaopulver, frihet
från tullar och andra handelshinder att ha genomförts för alla varor
inom livsmedels- och råvaruområdena som är av intresse för u-länderna och
inte omfattas av jordbruksregleringen.
Vid presentationen av erbjudandena förklarades, att den svenska regeringen
hade för avsikt föreslå riksdagen ett genomförande av tullsänkningarna
den 1 juli 1966. Vidare framhölls att man i Sverige var beredd överväga
ytterligare tullsänkningar för kaffe samt för kakaomassa, kakaosmör
och kakaopulver mot bakgrunden av de erbjudanden för dessa varor som
gjordes av andra stora importländer.
För övriga varor som enligt svensk uppfattning bör behandlas som jordbruksvaror
i Kennedy-förhandlingarna framlades särskilda förhandlingsbud
den 16 september 1965. Vissa av dessa varor är upptagna på GATT-sekretariatets
lista över tropiska produkter. Endast för ett fåtal av dem har emellertid
något av u-länderna en ställning som huvudleverantör till Sverige.
Förhandlingsbuden har utformats med hänsyn såväl till den svenska jordbrukspolitiken
som till utvecklingen av Kennedy-förhandlingarna i stort.
När det gäller egentliga industrivaror som har intresse för u-länderna kan
i detta sammanhang påpekas att dessa omfattas av det generella svenska
erbjudandet i Kennedy-förhandlingarna. Detta siktar som bekant mot en
50-procentig tullreduktion i enlighet med den arbetshypotes som av deltagarländerna
lagts till grund för förhandlingarna. Det bör också nämnas att
förhandlingar om längre gående tullreduktioner för industrivaror av särskilt
intresse för u-länderna enligt de för Kennedy-ronden antagna riktlinjerna
kan upptas i ett senare skede. Sådana varor bör enligt dessa inte heller göras
till föremål för undantag från de generella tullsänkningarna. Det torde
emellertid ännu inte vara möjligt att närmare överblicka förhandlingsläget.
Departementschefen
Som i många sammanhang framhållits är det uppenbart, att frågan om
sänkning av tullar på u-landsprodukter och avskaffande av andra handelshinder
måste tillmätas stor betydelse i strävandena att förbättra u-ländernas
10
Kungl. Mcij.ts proposition nr 11 år 1966
ekonomi. Det har varit en självfallen sak för Sverige att direkt och aktivt,
ta del i det arbete som i denna fråga ägt rum på det internationella planet.
Vår uppfattning har också varit att samordnade insatser måste göras
av ett större antal viktigare industriländer om åtgärderna verkligen skall
kunna bidra till en ökad 1''ramstegstakt i u-länderna. Åtgärder av enskilda
stater synes i sin effekt på u-länderna vara utan nämnvärd betydelse, i varje
fall när det gäller ett land som i likhet med Sverige har en relativt liten
marknad att erbjuda och där tullarna som regel är så låga att de inte för
il-ländernas produkter utgör något faktiskt hinder för tillträde till marknaden.
Sverige kan göra en insats på detta område i första hand genom att
direkt delta i förhandlingar med industriländer och u-länder och, efter måttet
av sina möjligheter, söka bidra till en internationell utveckling i frihandelsvänlig
riktning till förmån för u-länderna.
Vid 1964 års världshandelskonferens framförde u-länderna ånyo krav på
konkreta åtgärder från industriländernas sida. Från svensk sida fann man
att i den föreliggande situationen mer omedelbara resultat borde vara möjliga
att nå beträffande de tropiska produkterna. Sverige föreslog därför att
GATT-förhandlingarna om dessa varor skulle återupptas. Man kan väl
också säga att de ansträngningar som gjorts efter konferensen att få i gång
förhandlingarna nått en viss framgång. Ett gemensamt nordiskt förslag om
särskild procedur inom Kennedy-ronden i GATT godtogs i allt väsentligt av
övriga länder. Ett stort antal industriländer har liksom Sverige iakttagit denna
procedurordning och lagt fram förhandlingsbud. Emellertid har förhållandena
inom EEC som bekant gjort det omöjligt för dessa länder att tills
vidare göra en positiv insats i förhandlingarna. Medvetandet om att några
betydande erbjudanden inte kunde väntas från EEC kan även ha påverkat
utformningen av förhandlingsbuden i andra industriländer.
De svenska erbjudandena innebär tullfrihet för flertalet av de råvaror
och livsmedel som är av särskild betydelse för u-ländernas export och som
indirekt konkurrerar med varor som ingår i j ordbruksregleringen i Sverige.
För kaffe — där f. ö. den svenska konsumtionen om drygt It kg per person
och år redan är högst i världen — erbjuds en sänkning med mer än hälften
av nu utgående tull.
Erbjudandena lades fram i den förhoppningen att andra industriländer
skulle förmås till motsvarande åtaganden. Flera länder har emellertid i det
rådande läget ännu inte kunnat ta ställning i frågan. För att inte onödigtvis
uppskjuta våra åtgärder beträffande de tropiska produkterna anser jag att
vi inte bör avvakta att Kennedy-ronden i övrigt slutförs. Jag föreslår därför
att de tullsänkningar som innefattas i de nu lämnade förhandlingserbjudandena
träder i kraft den 1 juli 1966.
Sverige bör självfallet verka för att de fortsatta förhandlingarna om tropiska
produkter når konkreta resultat. Från svensk sida bör man därför
under förhandlingarnas gång kunna förklara sig beredd till ytterligare tullsänkningar
på förevarande område.
11
Kungl. Muj.ts proposition nr It år li)C>C>
Jag förordar sålunda, all tullen på kaffe den 1 juli 1966 sänks på orostat
kaffe från 45 till 20 kr. per 100 kg och på rostat kaffe från 60 till 25 kr. per
100 kg samt att nu utgående tullar på dadlar, bananer, ananas, tropiska
frukter och nötter, kryddor, kakaobönor samt kaffe- och teextrakt slopas.
Jag förordar också att tullen på kakaomassa, kakaosmör och kakaopulver
sänks från 35 kr. per 100 kg till 15 kr. per 100 kg. Såvitt avser sistnämnda
tre varor bör de nya tullsatserna gälla som bastull vid tullavvecklingen
gentemot EFTA-länderna. De här förordade tullsänkningarna medför ett
inkomstbortfall på omkring 30 milj. kr.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t mätte
i proposition föreslå riksdagen antaga inom finansdepartementet upprättat
förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september WöS (nr
i7 5).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Göran Sellvall
MARCUS BOKTR. STHLM IH6 650350
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1966:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 a1 i texten
- BevU 1966:3 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 s. 1 i texten