Sök i Ratio Lex

Om vissa intrång i Stora Sjöfallets nationalpark

1966-11-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:152, Om vissa intrång i Stora Sjöfallets nationalpark

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

1

Nr 152

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen om vissa intrång i Stora

Sjöfallets nationalpark; given Stockholms slott den

i november 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställs om riksdagens medgivande till vissa begränsade

intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för att möjliggöra den s. k.

fjärde suorvaregleringen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 152

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

på Stockholms slott den 4 november 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om intrång

i Stora Sjöfallets nationalpark och anför.

Inledning

I skrivelse den 16 juni 1965 har Övre Norrbygdens vattendomstol — till

efterrättelse av Kungl. Maj :ts beslut den 11 februari 1965 med stöd av 4

kap. 13 § vattenlagen — hemställt om Kungl. Maj :ts prövning av fråga om

ytterligare reglering — den fjärde i ordningen — av Suorvasjöarna inom

Norrbottens län. Häröver har remissyttranden avgetts av kammarkollegiet,

länsstyrelsen i Norrbottens län efter hörande av vederbörande förste konsulent

inom lappväsendet och lappbyar samt Jokkmokks kommun och länsorganet

för vattenkraftfrågor, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen efter hörande

av lantbruksnämnden i Norrbottens län, fiskeristyrelsen efter hörande

av vederbörande fiskeriintendent, statens vatteninspektion, chefen

för försvarsstaben, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut (SMHI), riksantikvarieämbetet, statens naturvårdsnämnd,

Sveriges geologiska undersökning (SGU), renbetesmarksutredningen,

Lule älvs flottningsförening och Svenska samernas riksförbund.

Vidare har lantbruksstyrlsen avlämnat en särskild utredning om den

avsedda regleringens inverkan på renskötseln, vilken utredning varit föremål

för viss remissbehandling.

I skrivelse den 30 juni 1965 har statens vattenfallsverk hemställt om

Kungl. Maj:ts tillstånd att för berörda fjärde reglering av Suorvasjöarna

få göra det intrång i Stora Sjöfallets nationalpark m. m., som blivande

tillstånd enligt vattenlagen kan innebära, över skrivelsen har remissytt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

3

randen avgetts av kammarkollegiet, kommerskollegium, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen efter hörande av rennäringsnämnden, statens naturvårdsnämnd

efter hörande av Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté,

Svenska naturskyddsföreningen och Samfundet för hembygdsvård, länsstyrelsen

i Norrbottens län efter hörande av vederbörande förste konsulenter

vid lappväsendet och lappbyar, länets hushållningssällskap och naturvårdsråd

samt Jokkmokks kommun och länsorganet för vattenkraftfrågor,

fiskeristyrelsen efter hörande av sötvattenslaboratoriet och vederbörande

fiskeriintendent, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telestyrelsen,

riksantikvarieämbetet, SMHI, SGU, renbetesmarksutredningen och Svenska

samernas riksförbund.

Tidigare regleringar rörande Stora Sjöfallets nationalpark

Stora Sjöfallets nationalpark avsattes genom riksdagsbeslut år 1909 i

syfte att bevara ett liögnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd. Nationalparken

är belägen kring Stora Lule älvs översta lopp. I norr omfattar

den delar av sjöarna Satisjaure, Kakerjaure, Pätsats, Teusajaure, Suorkijaure

och Autajaure. Dessa tillhör nederbördsområdet för älven Vietasjokk.

Nationalparkens areal var ursprungligen 1 500 km2. Ett större område,

inneslutande främst sjöarna längs parkens mitt från Lilla Sjöfallet väster

ut — gemensamt benämnda Suorvasjöarna — jämte erforderligt byggnadsområde

undantogs emellertid från parken enligt beslut år 1919 för

att möjliggöra reglering av dessa sjöar.

Suorvasjöarna har hittills varit föremål för tre regleringar efter tillstånd

av vederbörande vattendomstol åren 1927, 1939 resp. 1963. Genom de första

och andra regleringarna av Suorvasjöarna tillkom dämningsgränser vid

+ 428,98 m resp. + 435,78 m. Genom den tredje Suorvaregleringen höjdes

dämningsgränsen till -j- 438,86 m.

I samband med sistnämnda reglering och reglering av sjön Satisjaure

medgav 1962 års riksdag (prop. 126, JoU 17, rskr 200) vissa intrång i nationalparken,

dock utan att någon ändring av parkens gränser tills vidare

skulle företas. Samtidigt bemyndigade riksdagen Kungl. Maj :t att, om så

senare kunde anses motiverat, medge intrång i nationalparken genom anläggande

av en kraftstation vid Vietas och därmed sammanhängande tilloch

avloppsleder in. m. Sedan övre Norrbygdens vattendomstol därefter i

deldom den 17 juni 1964 meddelat tillstånd för vattenfallsstyrelsen att anlägga

nämnda kraftstation har Kungl. Maj :t genom beslut den 27 juli samma

år medgett intrång i nationalparken i den mån det erfordrades för att

berörda tillstånd skulle kunna tas i anspråk. Såsom villkor för medgivandet

har Kungl. Maj:t föreskrivit, att från sjön Suorvajaure till Stora Sjöfallet

varje sommar skall ske en minimitappning av 100 milj. m3 vatten eller

lf liihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. AV 7,52

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

den större vattenmängd som Kungl. Maj :t för viss tid av särskilda skäl

kunde komma att föreskriva. I beslutet har uppdragits åt vattendomstolen

att efter ytterligare utredning inkomma till Kungl. Maj :t med förslag angående

handhavandet av tappningen till Stora Sjöfallet.

Till följd av utbrytningen år 1919 och den tredje Suorvaregleringen har

av nationalparken ca 100 km2 — varav övervägande delen utgörs av vattenområde

— tagits i anspråk.

För nationalparken gäller reglemente den 28 oktober 1960 (nr 662). I

fråga om det från parken år 1919 utbrutna området gäller av Kungl. Maj :t,

med stöd av riksdagens bemyndigande, i skrivelse till Vetenskapsakademien

den 26 september 1919 meddelade föreskrifter. Enligt dessa skulle

inom området få utföras de arbeten som erfordrades för då tillämnad reglering.

I övr igt skulle de för nationalparker gällande bestämmelserna i allt

väsentligt äga motsvarande tillämpning. Beträffande till byggnadsområde

för Satisjaure- och Vietasföretagen avsatta delar av nationalparken har

Kungl. Maj :t genom beslut den 18 maj 1962 resp. den 27 juli 1964 meddelat

vissa bestämmelser. Dessa innebär att intrång inte får ske i större

omfattning än vattendomstolen anser behövligt för att utföra nämnda företag

eller — i den mån behovet av intrång inte prövas av domstolen — vattenfallsverket

i samråd med domänstyrelsen bestämmer.

Förslag rörande ytterligare reglering m. m.

Vattenmålet. I den tidigare nämnda skrivelsen den 16 juni 1965 har övre

Norrbygdens vattendomstol underställt Kungl. Maj :t frågan om hinder möter

mot Suorvasj öarnas fjärde reglering.

Det begärda regleringstillståndet avser rätt för vattenfallsverket att dels

medelst tre dammar belägna strax nedströms nuvarande dammar uppdämma

Suorvasjöarna till höjden -j- 453,0 m och att sänka vattenståndet i sjöarna

till -f- 423,0 m, dels i Vietas kraftstation få tillgodogöra sig den genom

regleringen utökade fallhöjden, dels ock i vattenvägarna till Vietas kraftstation

få utföra de kompletteringsarbeten som är nödvändiga för utnyttjandet

av den högre fallhöjden. Regleringen är avsedd att bedrivas som års- och

flerårsreglering. Vattenfallsverket önskar att med iakttagande av vissa vattenhushållningsbestämmelser

variera vattenytan mellan nyss angivna höjder

och fritt handha tappningen från magasinet.

Vattenföringen i Stora Sjöfallet skall omfatta, förutom den lokala tillrinningen,

den genom Kungl. Maj :ts förenämnda beslut den 27 juli 1964

föreskrivna vattenmängden av 100 milj. m3 per år eller den större vattenmängd

som Kungl. Maj :t för viss tid och av särskilda skäl må komma att

föreskriva. Regleringsmagasinets bruttorymd blir 5 900 milj. m3.

Vattendomstolen beräknar bruttonyttan av regleringen till 275 milj. kr.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

Sedan byggnadskostnader, inberäknat kostnader för skadeförebyggande åtgärder,

samt skador på egendom frånräknats utgör nyttoöverskottet enligt

domstolens beräkning 198,8 milj. kr.

Vattendomstolen har funnit att bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket

vattenlagen inte utgör hinder mot regleringen.

Vid prövning av företagets tillåtlighet enligt andra stycket samma paragraf

har domstolen ansett, att företagets inverkan i annat avseende än på

rennäringen ej utgör hinder emot dess genomförande. De skador och olägenheter

som kan komma att drabba rennäringen, vilken enligt domstolens mening

måste anses utgöra näring av större betydelse, uppskattas till 3,5 milj.

kronor och bedömes vara av sådan omfattning att denna näring kommer

att lida väsentligt förfång. Domstolen har därför funnit hinder mot företaget

föreligga enligt 2 kap. 3 § andra stycket vattenlagen.

Enligt stadgande i 2 kap. 20 § 3 mom. vattenlagen skall vattendomstol,

som anser att tillämnad byggnad bör tillåtas trots att hinder möter enligt 2

kap. 3 § första och andra styckena vattenlagen, hänskjuta frågan om företagets

tillåtlighet till Kungl. Maj:t. Vattendomstolen har i skrivelsen till

Kungl. Maj :t åberopat stadgandet i 2 kap. 20 § 3 mom. vattenlagen. Domstolen

har därvid förklarat sig förutsätta, att företagets inverkan på nationalparken

löses och har vidare föreslagit, att domstolen ges befogenhet att tilllåta

resp. att ålägga vattenfallsverket att utföra åtgärder inom nationalparken

för att förebygga och minska skador på renskötseln.

Genom regleringen kommer enligt domstolen ytterligare 22,7 km2 av

Stora Sjöfallets nationalpark att överdämmas. Även områden ovan dämningsgränsen

kan behöva disponeras, tillfälligt eller permanent, för åtgärder

i skadeförebyggande syfte. På vissa ställen avser vattenfallsverket att

utta massor för utförande av regleringsanordningarna. Nämnda arbeten,

som är nödvändiga för att genomföra regleringsföretaget, är inte tillåtna enligt

det för nationalparken gällande reglementet.

Vid remissbehandlingen av vattendomstolens skrivelse angående

frågan om regleringsföretagets tillåtlighet enligt vattenlagen har

från vissa håll gjorts erinringar och framförts förslag om särskilda villkor

för företagets genomförande till skydd för nationalparksintresset.

Vetenskapsakademiens naturskijddskommitté framhåller att växt- och

djurlivet kommer att utsättas för total förstörelse inom elt mycket stort

område som inte eller endast obetydligt berörts av tidigare botaniska och

zoologiska undersökningar. Enligt kommittén bör eu mångsidig och grundlig

dokumentarisk undersökning av växt- och djurvärlden inom det nya

dämningsområdet företas före dämningens genomförande. Dessutom bör

dämningsområdets geologiska och naturgeografiska förhållanden undersökas.

På grund av områdets stora utsträckning måste dessa fältundersökningar

påbörjas i god tid före dämningen och fortgå under flera år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

Kommittén beräknar kostnaderna för undersökningarna till sammanlagt

260 000 kr. Liknande synpunkter har framförts av bl. a. statens naturvårdsnämnd

och kammarkollegiet, vilka förordar att som särskilt villkor

för företaget föreskrivs skyldighet för vattenfallsverket att bekosta nyssnämnda

undersökningar.

Svenska naturskyddsföreningen understryker bl. a. nödvändigheten av

att Stora Sjöfallet under turisttid får en så riklig vattenföring som möjligt

och att även under resten av året viss vattenmängd framgår genom fallet.

SGU finner det likaledes viktigt att i vattenhushållningsbestämmelserna för

suorvaregleringen föreskrivs en sådan minsta vattenframsläppning under

högsommartid till Stora Sjöfallet att fallets naturliga utseende i någon män

bevaras.

I en utredning i målet, vilken åberopats av lantbruksstyrelsen, anförs

bl. a., att den undersökning, som företagits om inverkan på rennäringen

inom Sörkaitums och Sirkas lappbyar, därest Suorvasjöarnas fjärde reglering

kommer till stånd, inte gett anledning till antagande att företaget

skulle orsaka väsentligt intrång i näringen som sådan. En skadereglering i

målet som tar sikte på ett stöd för en utveckling av rennäringen mot en mera

rationell och därmed även ekonomisk form torde i stor utsträckning

kunna eliminera befarat intrång.

Vattenfallsverkets framställning. I den i inledningen nämnda skrivelsen

den 30 juni 1965 har statens vattenfallsverk anhållit om Kungl. Maj :ts tillstånd

att för byggnadsarbeten, skadeförebyggande åtgärder samt för uppdämning

få göra det intrång i Stora Sjöfallets nationalpark resp. inom det

från nationalparken år 1919 utbrutna byggnadsområdet som föranleds av

den fjärde suorvaregleringen.

Regleringen medför enligt vattenfallsverket att ytterligare ca 23 km3 av

nationalparken överdäms. De avsedda regleringsanordningarna kommer

att ligga helt inom förenämnda byggnadsområde. För massuttag och vägar

till dessa kommer dock intrång att behöva göras i nationalparken på vissa

platser som inte omfattas av tidigare tillstånd till byggnadsarbeten för

Satisjaure- och Vietasföretagen.

I remissyttrandena över vattenfallsverkets framställning uttalas

i huvudsak att intrånget bör få komma till stånd under förutsättning

att det förenas med vissa villkor.

Domänstyrelsen framhåller, att i samband med 1961 års överenskommelse

mellan vattenfallsstyrelsen och naturvårdens representanter diskuterades

även frågan om en ökad reglering av Suorvasjöarna. I enlighet med

de överväganden som då gjordes vill domänst yreisen ej motsätta sig den

tjärde suorvaregleringen.

Statens naturvårdsnämnd framhåller, att regleringen genom överdämningen

av betydande arealer med nödvändighet medför en mycket menlig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

7

inverkan på landskapsbilden samt naturförhållandena i övrigt. Som särskilt

allvarliga framstår härvid skadorna till följd av flerårsregleringen. Under

tider då flerårsmagasinet utnyttjas torde området, innan magasinet på nytt

fyllts, bli ytterst svårtillgängligt och förfulat genom stora torrlagda strandplan

samt ha mycket litet att erbjuda en besökare. Enligt 1961 års överenskommelse

mellan naturvårdsdelegationen och vattenfallsstyrelsen tillhör

Suorvasjöarna den grupp av vattendrag mot vilkas exploatering för kraftändamål

naturskyddet ej skulle framställa erinran. Den nu föreslagna, ytterst

hårda regleringen av Suorvasjöarna innebär ett väsentligt krafttillskott.

Härtill kommer att regleringen drabbar vattendrag som till följd av tidigare

ingrepp i stor utsträckning förlorat sin ursprungliga karaktär. Därest

den föreslagna regleringen kommer till stånd bör detta enligt naturvårdsnämndens

mening öka möjligheterna att undantaga andra ännu ej utbyggda

sjöar och/eller delar av vattendrag från exploatering. Med hänsyn härtill

vill nämnden ej yrka att regleringen på grund av naturvårdsintresset skall

begränsas under förutsättning dock att ett tillstånd förenas med vissa av

nämnden angivna villkor. Enligt nämnden är den av sökanden föreslagna

röjningen inom uppdämningsområdet otillfredsställande. Röjningen bör göras

mera fullständig. Vidare bör medel ställas till förfogande för naturvetenskapliga

undersökningar inom nationalparken.

Några remissinstanser avstyrker massuttag från tre av de i framställningen

angivna täktområdena, betecknade A 25, B 2 och B 8. Området

A 25 är beläget på tröskeln till Stora Sjöfallet. Området B 2 ligger intill

gränsen för det år 1919 utbrutna byggnadsområdet i anslutning till det s. k.

skvalränneområdet. Området B 8 omfattar Rissajokks mynningsområde vid

Järtajaure.

Beträffande området A 25 erinrar statens natnrvårdsnämnd om att nämnden

i andra sammanhang, då fråga väckts om intrång i Stora Sjöfallets

nationalpark, strävat efter att i största möjliga utsträckning bevara miljön

kring falltröskeln, som utgör kärnan i nationalparken, fri från bebyggelse

och andra ingrepp. Härtill kommer enligt nämnden vissa geologiska synpunkter.

Området B 2 har ett betydande kvartärgeologiskt intresse. Vattenfallsverket

har genom beslut av Kungl. Maj :t den 13 november 1964

vägrats att utföra förberedande undersökningar för massuttag inom området.

Som en konsekvens härav bör enligt nämnden ej heller täkt få

förekomma där. Nämnden finner det mycket önskvärt att även området

B 8 undantas från täkt.

Då det ännu inte med större säkerhet kan avgöras om uttag inom angivna

områden verkligen kommer att behövas föreslår kammarkollegiet, att

framställningen vad gäller dessa täktplatser f. n. inte skall föranleda

någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Beträffande övriga täkter framhåller kammarkollegiet

önskvärdheten av att uttagen koncentreras till så få områden

som möjligt. Kollegiet föreslår, att domänstyrelsen får i uppdrag att i sam
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

råd med naturvårdsnämnden närmare bestämma i vilken ordning och

omfattning täktplatserna får tas i anspråk.

Vidare erinrar kammarkollegiet om att ifrågavarande marker omfattas

av 56 § lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till renbete i

Sverige (nr 309). Upplåtelse av grustäkt får därför ske endast mot avgift

som skall användas till förmån för lapparna eller verksamhet på den

mark upplåtelsen avser. Generellt bemyndigande att meddela upplåtelser

enligt renbeteslagen av bl. a. grustäkt har lämnats länsstyrelserna, varvid

intäkterna från upplåtelserna tillgodogörs statens lappfond. För nationalparkerna

gäller emellertid särskilda bestämmelser. Enligt 4 § kungörelsen

den 11 december 1964 om tillämpning av naturvårdslagen (nr 825)

skall intäkter av en nationalpark tillföras nationalparkens kassa. Enligt

kollegiets mening bör grustäktsavgifterna i förevarande fall lämpligen användas

till något renskötseln närliggande ändamål, t. ex. till anläggande

av en väg från Suorvadammen söderut till trakten av Niavve, vilket föreslagits

av Sirkas lappby. Kollegiet hemställer att Kungl. Maj :t — i samband

med att domänstyrelsen ges bemyndigande att meddela de grusupplåtelser

som erfordras — förklarar att medel som inflyter genom upplåtelserna

skall enligt de närmare bestämmelser som Kungl. Maj :t framdeles vill

meddela användas för att tillgodose utgifter inom parken som särskilt gagnar

renskötseln. Svenska samernas riksförbund hävdar likaså att nyss berörda

ersättningar bör tillföras samerna.

Kammarkollegiet föreslår, att som villkor för nationalparksin t rånget

föreskrivs att vattenfallsverket skall vara skyldigt att till Stora Sjöfallet

varje sommar framsläppa en vattenmängd av i genomsnitt 400 milj. m3.

Liksom skedde i Kungl. Maj :ts beslut den 27 juli 1964 angående Vietas

kraftstation är det enligt kollegiet lämpligt att det uppdrages åt vattendomstolen

att efter ytterligare utredning inkomma till Kungl. Maj :t med förslag

angående tappningen.

Ingen av remissinstanserna har ifrågasatt att de områden inom nationalparken

som påverkas av regleringsföretaget skall brytas ut ur parken.

Departementschefen

Stora Sjöfallets nationalpark avsattes genom beslut av 1909 års riksdag

i syfte att bevara ett högnordisk t fjällandskap i dess naturliga tillstånd. För

att göra det möjligt att reglera sjöarna längs nationalparkens mitt från Lilla

Sjöfallet väster ut —- de s. k. Suorvasjöarna — utbröts dessa sjöar jämte

vissa uppdämningsområden och erforderligt byggnadsområde ur nationalparken

enligt beslut av 1919 års riksdag. I anslutning härtill meddelade

Kungl. Maj :t vissa föreskrifter angående tillämpning av för nationalparker

gällande bestämmelser inom de utbrutna områdena.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 år 1H66

Suorvasjöarna har hittills varit föremål för tre regleringar enligt beslut

av vattendomstol åren 1927, 1939 och 1963. För att möjliggöra den tredje

suorvaregleringen — genom vilken dämningsgränsen höjdes över den nivå

som förutsatts vid utbrytningen år 1919 — och reglering av sjön Satisjaure

medgav 1962 års riksdag vissa intrång i nationalparken, dock utan att

någon ändring av parkens gränser tills vidare skulle företas. Vidare bemyndigade

riksdagen Kungl. Maj :t att, om så senare kunde anses motiverat,

medge intrång i nationalparken för en kraftstation vid Vietas och

därmed sammanhängande till- och avloppsleder samt för tillfartsvägar och

kraftledningar. Sedan övre Norrbygdens vattendomstol därefter genom deldom

den 17 juni 1964 lämnat vattenfallsstyrelsen tillstånd att på vissa

villkor anlägga Vietas kraftstation har Kungl. Maj :t genom beslut den

27 juli 1964 medgett intrång i nationalparken i den mån det erfordrades

för att tillståndet skulle kunna tas i anspråk. Såsom villkor för medgivandet

har Kungl. Maj :t föreskrivit bl. a., att det varje sommar skall ske en

minimitappning från Suorvajaure till Stora Sjöfallet av 100 milj. m3 vatten

eller den större vattenmängd som Kungl. Maj :t för viss tid av särskilda

skäl kan komma att föreskriva. I samband därmed har Kungl. Maj :t

uppdragit åt vattendomstolen att efter ytterligare utredning inkomma till

Kungl. Maj :t med förslag angående handhavandet av tappningen till Stora

Sjöfallet.

Till följd av utbrytningen år 1919 och den tredje suorvaregleringen har ca

160 km2 av nationalparkens areal om ursprungligen 1 500 km2 tagits i anspråk.

övervägande delen av den i anspråk tagna arealen utgörs av vattenområde.

På grund av Satisjaures reglering och anläggandet av Vietas kraftstation

samt därtill hörande väg och kraftledningar kommer enligt beräkningar

av vattenfallsverket ytterligare ca 32 km2 av nationalparken att tas i

anspråk förutom vattenområde.

Såsom förut framgått har vattendomstolen funnit, att den fjärde suorvaregleringen

bör tillåtas under förutsättning att frågan om intrång i nationalparken

löses. Vad som framkommit vid remissbehandlingen av domstolens

skrivelse föranleder inte annat bedömande av tillståndsfrågan än det

domstolen kommit till. Förutsättningar synes alltså föreligga att medge

regleringen, om frågan om intrång i nationalparken löses. Klart är emellertid

att ett medgivande måste förknippas med åtskilliga villkor, avsedda att

begränsa och kompensera de skador en reglering otvivelaktigt kan åstadkomma.

Vilka villkor som kan bli behövliga kan dock f. n. inte bedömas,

bl. a. emedan vattenfallsverket enligt uppgift ännu inte slutfört förhandlingar

om ersättningar till mer än den ena av de två samebyar, vilkas näringsutövning

berörs av regleringsföretaget. Då utformningen av villkoren för

ett tillstånd till regleringen bl. a. är direkt avhängig av resultatet av de pågående

förhandlingarna, är det inte lämpligt att nu gå in på frågan om vilka

villkor som bör knytas till ett regleringstillstånd. Något beslut av riksdagen i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

fråga om tillstånd till regleringen samt villkoren härför fordras emellertid

inte. Jag ämnar återkomma till Kungl. Maj :t i dessa frågor.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen kommer genom regleringen

intrång i Stora Sjöfallets nationalpark att behöva göras. Vattendomstolen

har förutsatt att frågan om regleringens inverkan på nationalparken löses.

Denna fråga bör enligt min mening redan nu underställas riksdagen.

Till följd av regleringen kommer enligt gjorda beräkningar ytterligare ca

23 km2 av nationalparken att överdämmas. Vidare fordras vissa skadeförebyggande

åtgärder inom nationalparken. Dessutom blir det nödvändigt att i

viss utsträckning utnyttja parken för uttag av massor som fordras för regleringsanordningarna

liksom att anlägga vägar till massuttagen. Regleringsanordningarna

kommer att ligga helt inom det år 1919 från nationalparken

utbrutna området.

Genom de av statsmakterna medgivna tidigare ingreppen i nationalparken

har Suorvasjöarna och Stora Sjöfallet i väsentlig mån redan förändrat sin

ursprungliga karaktär. Vid min bedömning av huruvida ytterligare intrång

bör få ske har jag tagit hänsyn till föreliggande behov av elektrisk kraft och

till att nyttoöverskottet av denna reglering beräknas vara osedvanligt stort,

omkring 200 milj. kr. I likhet med bl. a. naturvårdsnämnden och domänstyrelsen

anser jag, att naturvårdsintresset i föreliggande situation inte bör

utgöra hinder för regleringen. Jag förordar därför, att Kungl. Maj :t inhämtar

riksdagens bemyndigande att medge intrången. Någon ändring av nationalparkens

gränser anser jag ej behövas. Utöver vad i vattenmålet kan komma

att föreskrivas sjmes mig för företaget böra gälla följande.

Massuttag inom nationalparken bör begränsas till så få områden som

möjligt. Domänstyrelsen bör få i uppdrag att i samråd med statens naturvårdsnämnd

närmare besluta om i vilken ordning och omfattning täktplatserna

får tas i anspråk och om erforderliga vägar till dessa. Grustäktsavgifter

som uttas på grund av massuttagen bör enligt Kungl. Maj :ts närmare

bestämmande användas för att tillgodose utgifter inom nationalparken

som särskilt gagnar renskötseln.

Kammarkollegiet har föreslagit att minimitappningen i Stora Sjöfallet

höjs väsentligt. Med anledning härav får jag anföra följande. Kungl. Maj :t

har såsom villkor för anläggande av Vietas kraftstation redan föreskrivit

att minimitappningen i Stora Sjöfallet, 100 milj. m3, kunde komma att för

viss tid höjas om särskilda skäl härför ansågs föreligga. Vidare har Kungl.

Maj :t uppdragit åt vattendomstolen att efter utredning avge förslag om

hur tappningen i fallet skall handhas. Frågan om vattenframsläppningen i

Stora Sjöfallet kommer sålunda att prövas av Kungl. Maj:t. Den avvägning

mellan krattintressena, å ena sidan, och naturvårds- och turistintressena,

å den andra, som kan bli påkallad, bör emellertid anstå till dess domstolen

avgett sitt förslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att medge de intrång i Stora

Sjöfallets nationalpark som enligt vad som framgått av det

föregående föranleds av den fjärde suorvaregleringen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MABCUS BOKTB. STHLM 1966 660567

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1966:28 Jordbruksutskottets utlåtande nr 2H är 1966 s. 1 i texten