Sök i Ratio Lex

Angående avveckling av nuvarande rättsförhållanden beträffande granskogarna

21 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:46, Angående avveckling av nuvarande rättsförhållanden beträffande granskogarna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966

1

Nr 46

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avveckling av

nuvarande rättsförhållanden beträffande granskogarna;

given Stockholms slott den 25 februari 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en mellan domänstyrelsen

och nyttjanderättshavarna till gruvskogarna träffad principöverenskommelse

om avveckling av nuvarande rättsförhållanden för gruvskogarna. överenskommelsen

innebär att gruvskogarna uppdelas mellan staten och nyttjanderättshavarna

så att 40 % av den totala skogsproduktionen tillfaller

staten och 60 % nyttjanderättshavarna.

i

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

25 februari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om avveckling

av nuvarande rättsförhållanden beträffande gruvskogarna och anför.

Inledning

Den 11 november 1959 tillkallade dåvarande departementschefen justitierådet

Hugo Digman för att dels överse grunderna för beräkning av avgifterna

för gruvskogarna, dels därefter, efter verkställda undersökningar samt

överläggningar med nyttjanderättshavarna, avge förslag om hur en avveckling

av nuvarande ordning med upplåten nyttjanderätt till gruvskogarna

borde kunna komma till stånd. Utredningsmannen, som antog benämningen

gruvskogsutredningen, har avlämnat betänkandet »Gruvskogarna» (Stencil

Jo 1965: 9).

Principöverenskommelse om fördelning av skogarna, utbyte och vederlagsmark

samt om värdeförhållandet mellan rättigheterna har uppnåtts genom

förhandlingsdelegerade för domänstyrelsen och nyttjanderättshavarna. Vid

de delegerades förhandlingar, som ägt rum under år 1965, har domänstyrelsens

delegerade samrått med kammarkollegiet och kommerskollegium. överenskommelsen

torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende.

De båda huvudfrågor som fått sin slutliga lösning genom överenskommelsen

är dels bestämmande av värdeförhållandet mellan statens och nyttjanderättshavarnas

rätt i gruvskogarna, dels bestämmande av de områden som

skall tillfalla staten resp. nyttjanderättshavaren i varje särskilt fall.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarkollegiet,

riksrevisionsverket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,

kommerskollegium, länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands, Örebro, Kopparbergs

och Gävleborgs län, Jernkontoret samt Svenska gruvföreningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4G år 196(i

3

Nuvarande förhållanden

Under 1600- och 1700-talen uppläts som stöd för gruvdriften i Mellansveriges

bergslag ett antal s. k. gruvskogar. Dessa skogar, som fortfarande

tjänar nämnda ändamål, tillhör staten men avkastningen är med vissa villkor

upplåten till skilda gruvföretag enligt följande förteckning. F. n. finns

20 gruvskogar, omfattande sammanlagt ca 9 000 ha. Härav är 7 516 ha produktiv

skogsmark.

Namn och läge

Nyttjanderättshavare

Areal ha

produktiv impe- skogsmark diment

Taxeringsvärde

före 1965 års

taxering kr.

1. Torsåker, 3 mil öster

SKF och Sandviken

297

14

236 500

om Falun

2. Bispberg, 3 mil söder

Bispberg

259

15

287 300

om Falun

3. Nisshytte, 3,5 mil

Bispberg

173

31

195 300

söder om Falun

4. Östanberg, 4 mil

söder om Falun

Statsgruvor och Ulfs- hyttan (villkorligt)

239

25

415 500

5. Burängsberg, 2 mil

väster om Ludvika

Stora Kopparbergs

Bergslags AB och

Sandviken

473

34

486 400

6. Grängesberg, vid

Grängesberg

Grängesberg, Stora

Kopparbergs Bergs- lags AB, Björnbergs

gruvaktiebolag,

Kungsgruve gruv- aktiebolag (Sand- viken och Hofors)

325

36

442 300

7. Bredreven, 2,5 mil

nordväst om Hälle- fors

block I

Persberg (Uddeholm)

143

17

175 300

block II

Långban (Uddeholm)

135

22

120 100

8. Nordmark, 2 mil

Uddeholm

158

51

88 000

väster om Hällefors

9. Persbergs östra, 1 mil

väster om Hällefors

Persberg

(Uddeholm)

37

4

38 000

10. Hornkullen, 2 mil

sydväst om Hällefors

Persberg

(Uddeholm)

909

182

865 000

11. Ånsjö och Kalklint,

2,5 mil nordväst om

Stora Kopparbergs

Bergslags AB

151

6

130 700

Lindesberg

12. Stråssa, 1 mil norr

om Lindesberg

Grängesberg med

subsidiär rätt för

Stripa och

Guldsmedshyttan

889

31

746 900

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966

Nanm och läge

Nyttjanderättshavare

Areal ha

produktiv

impe- Taxeringsvärde

skogsmark

diment före 1965 års

13. Lomfly, 1,5 mil nord-

taxering kr.

Striberg

»

42

21

väst om Nora

14. Lönnbotten, 1,5 mil

Striberg

! ''267

56

358 400

väster om Nora

in, ir.-jn ;

»illlii Ar.u

15. Åsbobergs nya, 0,5

Striberg oe

18

1

mil väster om Nora

i <>0<i ''■ . - i i• • >:■ 1 • i

. i. ,. .

16. Pershytte, strax söder

Pershyttan

om Nora

a) Gyttorps södra

329

6]

och nya allmänning

b) Pershytte utmål

176

29

701 900

17. Dalkarlsberg

Striberg

a) Vederlagsmark

1—4 (Bengtstorps

öken, Mellantrakten,

Fagerbo, Kartela ö),

0,5 mil söder om Nora

333

; , I 1 •'' ; 1

72

252 500

b) Västra öken, 1,5 mil

sydväst om Nora

i tKo t\j

402

115

323 700

18. Kronoberg, 3 mil

Kronoberg (Hassel-

175

9

187 100

väster om Örebro

fors och Hellefors)

19. Guldsmedsboda, 4 mil

Hasselfors

169

20

266 300

sydväst om Örebro

20. Dannemora (norra,

Dannemora

1 417

193

1 253 600

västra och södra all- männingarna), mellan

•VI !!!<,■i 41/

Uppsala och östhammar

Summa

7 516 1

990

7 570 800

1 Härtill kommer sammanlagt 47 ha inägor, ca 400 ha utmålsareal på gruvskogarna samt ca

50 ha löst mark utom utmål.

Utredningen framhåller att några äldre författningsbestämmelser som på

ett allmängiltigt sätt reglerar nyttjanderätten till gruvskogarna inte lär finnas.

Man är därför hänvisad till att med ledning av de olika upplåtelserna,

i den mån de är kända, och senare avgöranden bilda sig en uppfattning om

vad nyttj anderätten till de särskilda gruvskogarna innebär. Av särskild betydelse

är härvid statsmakternas beslut år 1823, då samtliga nyttjanderättshavare

ålades att årligen betala rekognitionsavgift till staten.

Förvaltningen av gruvskogarna regleras genom förordningen den 27 maj

1898 (nr 55) angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd

anslagna skogar. Förordningen har utfärdats av Kungl. Maj :t i överensstämmelse

med grunder för förvaltningen som riksdagen godkänt. Den

innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

De skogar som staten anslagit till bergshanteringens understöd skall stå

under domänverkets omedelbara vård och förvaltning. Domänstyrelsen fast
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Mnj. ts proposition nr 46 år 1966

ställer hushållningsplaner, som skall innehålla upplysning om hur mycket

virke av olika slag som årligen får avverkas. Förvaltnings- och skogsvårdskostnader

skall bestridas av nyttjanderättshavarna. Dessa skall årligen anmäla

sitt virkesbehov för året hos bergmästaren, som har att bestämma de

slag och den mängd virke som i varje fall får avverkas. Jägmästaren skall

sända in utsyningsförslag till bergmästaren samt etter att ha mottagit bergmästarens

utsyningsbesked låta verkställa utsyning. Uppkommer skogstillgång

som inte behövs för att fylla nästa års behov, äger domänstyrelsen

förordna att överskottet säljs. Kungl. Maj :t förordnar vid försäljning av

virkesöverskott eller extra avverkning om och till vilket belopp influtna,

behållna medel får användas för att täcka förvaltnings- och skogsvårdskostnader.

Medel som inte används på sådant sätt skall tillgodoföras domänverkets

inkomster. Där den ordinarie avkastningen av skogen i sin helhet

under längre tid visar sig vara erforderlig för ändamålet med upplåtelsen,

kan Kungl. Maj :t medge nyttjanderättshavaren tillstånd att fritt disponera

virkesavkastningen för viss för varje fall bestämd tid. Befinns utsynat virke

till större fördel för nyttjanderättshavaren kunna avyttras för att ersättas

genom virket motsvarande vederlag, ankommer det på domänstyrelsen att

för varje fall medge att det utsynade virket avyttras eller utbyts. Slutligen

finns en bestämmelse om att mulbete och höslåtter, under iakttagande av

vad som är stadgat i 63 § i förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående

hushållningen med de allmänna skogarna i riket, tills vidare får

disponeras av nyttjanderättshavarna.

Frågans tidigare behandling

År 1932 anbefallde Kungl. Maj :t kammarkollegiet att i samråd med kommerskollegium

och domänstyrelsen inkomma med utredning och förslag,

huruvida och i så fall på vad sätt i avseende på de s. k. bergverksskogarna

den till visst bergverk upplåtna rätten kunde bringas att upphöra eller beläggas

med särskild avgift utöver vad då kunde vara fallet eller nyttjanderättshavaren

kunde beredas tillfälle att förvärva äganderätt till hela eller viss

del av den av honoin nyttjade skogen. (Av bergverksskogarna har numera

endast gruvskogarna betydelse).

Ämbetsverken fann att ändring i rättsläget inte lämpligen kunde åstadkommas

annat än genom frivillig överenskommelse. Förhandlingar inleddes

och resulterade sedermera i avtal, med förbehåll för Kungl. Maj :ts godkännande,

mellan kammarkollegiet och nyttjanderättshavarna om avveckling

av bestående rättsförhållanden. I det förslag till uppgörelse, som sedermera

underställdes 1943 års riksdag, (prop. 1943: 139, JoU 51, rskr 306)

uppskattades äganderätten till 40 % och nyttjanderätten till 60 % av gruvskogarnas

värde. Staten skulle inlösa nyttj anderätten till Nisshytte gruv
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 46

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966

skog och Kronobergs gruvailmänning samt efter ytterligare förhandling förvärva

Burängsbergs gruvallmänning genom byte med annan staten tillhörig

mark. Nyttjanderättshavarna skulle överta äganderätten till alla övriga gruvskogar

ävensom till Nissgruvornas och Kronobergsgruvornas utmålsområden.

I förenämnda proposition uttalade föredragande departementschefen bl. a.

att det syntes obestridligt att betydande fördelar stod att vinna genom en

avveckling av de bestående förhållandena. Frågan ansågs erhålla en tillfredsställande

lösning genom fullföljande av de uppgörelser som träffats.

Jordbruksutskottet delade departementschefens uppfattning att betydande

fördelar skulle stå att vinna genom att rättsförhållandet avvecklades men

kunde inte ansluta sig till att skogarna skulle överlåtas till nyttjanderättshavarna.

I dåvarande ovissa läge på det ekonomiska området ansågs det

inte tilltalande att staten avhände sig så avsevärda arealer värdefull skog,

i all synnerhet som förhållandena på gruvhanteringens område nu syntes

väsentligt annorlunda än när upplåtelserna ägde rum. Med hänsyn härtill

förordade utskottet avslag på propositionen. Samtidigt föreslog utskottet

att Kungl. Maj:t skulle utreda möjligheterna att återföra nyttjanderättshavarnas

rätt till skogarna i statens hand. Om förhandlingar med bolagen

inte skulle leda till resultat, borde det ankomma på Kungl. Maj :t att överväga

och utreda, om inte ett återförande till staten av bolagens rätt till avkastningen

kunde åstadkommas i andra former. Riksdagen biföll utskottets

hemställan.

År 1949 meddelade regeringsrätten vissa utslag av betydelse för frågan

om utsyningsrättens omfattning. I dessa fastslogs att understöd från skogarna

fick lämnas till de för olika tider växlande behov, vilkas tillgodoseende

är till gagn för gruvorna. Sålunda godtogs avverkning som vederlag

för elektrisk energi samt för uppvärmning av bostäder m. in.

Riksdagens revisorer anförde i sin berättelse för verksamhetsåret 1951

att de skäl som år 1943 kom en lösning av gruvskogarnas rättsförhållanden

att framstå som angelägen alltjämt gjorde sig gällande. Skälen framträdde

med ökad styrka i nuvarande läge, då rationell skogsvård på många håll

krävde inte obetydliga investeringar, exempelvis i vägar och arbetarbostäder.

Utsikterna alt vinna en uppgörelse med nyttjanderättshavarna, som till

alla delar tillgodosåg 1943 års riksdags syfte att återföra skogsavkastningen

till staten, ansågs ovissa. Revisorerna erinrade därvid bl. a. om det rättsläge

som uppkommit efter regeringsrättens utslag år 1949. Då man emellertid

i första hand borde eftersträva en uppgörelse på frivillighetens väg, ansåg

revisorerna att utredningen borde inriktas även på andra tänkbara alternativ

än att återföra rätten till avkastningen på samtliga dessa skogar i statens

hand.

Statsutskottet, som avgav utlåtande (SU 1952: 145) över revisorernas berättelse,

framhöll att den av 1943 års riksdag förordade utredningen nu bor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mnj.ts proposition nr 46 är 1906

de komma till stånd. I avvaktan på resultatet av eu sådan utredning borde

odisponerade nyttjanderätler inte upplåtas eller utsträckas. Riksdagen (islu

1952: 293) biföll utskottsutlåtandet.

Utredningen

Det allmänna rättsläget. Utredningen framhåller inledningsvis att den

uppfattning om rättsläget, som synes ha legat till grund för prop. 1943: 139,

är att söka i kammarkollegiets utlåtande den 31 mars 1941. Kammarkollegiet

yttrade härvid bl. a. att den rätt, som genom 1823 års beslut av Kungl. Maj .t

och riksdagen tillädes gruvorna beträffande dem anslagna eller av dem nyttjade

skogar, torde vara av konstitutiv betydelse för det nuvarande rättsläget.

Den förut i viss mån prekära skogsfångsrätten hade genom denna reglering

förvandlats till en särskild rätt för gruvägarna, men dess sakliga innehåll

hade inte förändrats. Genom gruvägares tysta godkännande av de nya villkoren

för innehavet hade tillskapats ett ömsesidigt rättsförhållande mellan

kronan och gruvägaren, vilken senare alltså vunnit en privaträttslig rätt till

skogen i fråga. Om man gav Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut år 1823 den

innebörden, att därigenom tillskapats ett privaträttsligt rättsförhållande

mellan staten och nyttj anderättshavarna, syntes därmed vara givet, att de

senares rätt till gruvskogarna inte annat än möjligen genom expropriatoriskt

förfarande, i så fall mot full ersättning, kunde bringas att upphöra

utan deras medgivande.

I huvudfrågan om den rättsliga karaktären av den till nyttjanderättshavarna

upplåtna rätten i allmänhet har enligt utredningen ingenting förekommit,

som ger anledning att frångå de synpunkter, som kom till uttryck

i nyssnämnda proposition. Utredningen påpekar att nyttj anderätten uppenbarligen

är av sådan natur, att den kan avvecklas endast mot full ersättning

till nyttjanderättshavarna. Rättens omfattning är enligt regeringsrättens avgöranden

år 1949 mer omfattande än man år 1943 var benägen att godta.

Att tvångsvis överföra gruvskogarna till kronan skulle väl vara möjligt

genom någon form av expropriationsförfarande. Ett sådant förfarande i ett

speciellt fall, där expropriationsändamål inte föreligger, anses dock knappast

stå i överensstämmelse med hittills tillämpade rättsprinciper. Skulle en avveckling

av gruvskogarna ske tvångsvis bör det ske i enlighet med de principer,

som gäller för utbrytning av servitut. Reglerna därom innebär i stort

sett att markägaren och innehavaren av den begränsade rätten får sina rättigheter

fastställda genom en delning av objektet efter värdet av vars och

ens rätt.

Utredningen framhåller att det är ett förstahandsintresse för såväl kronan

som nyttj anderättshavarna att förvärva skog. Med den nämnda metoden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966

tillgodoses dessa intressen i den utsträckning som motsvarar vardera partens

rätt. Kronan skall då visserligen avstå äganderätten till den andel som

tillkommer nyttjanderättshavarna, men kronans äganderätt är av ringa

praktiskt värde i de fall då nyttjanderättshavarna kan fullt utnyttja utsyningsrätten.

Nyttjanderättshavarna får avstå från betydande virkeskvantiteter

som nu tillkommer dem, men de förvärvar en äganderätt som de inte

har, vilket särskilt sett på längre sikt självfallet medför betydande fördelar.

Det är också efter nu anförda huvudlinje som en överenskommelse mellan

kronan och nyttjanderättshavarna slutligen kunnat komma till stånd. Framkomligheten

på denna linje har underlättats av att det i samband med en

sådan utbrytning av nyttjanderätterna visat sig möjligt att åstadkomma

förbättrad arrondering i åtskilliga fall genom byte av mark.

Värdeförhållandet mellan statens och nyttjanderättshavarnas rätt. Utredningen

bär som utgångspunkt för fördelningen sökt komma fram till ett

procenttal byggt på dels gängse värdering av markvärdet i förhållande till

totalvärdet av skogsmark med växande skog, dels en bedömning av de övriga

t aktörer som inverkar på värdet av kronans resp. nyttjanderättshavarnas

rätt till gruvskogarna. Dessa faktorer är värdet av inrösningsjord och av

mark för framtida bebyggelse, förhållanden vid gruvskogar som är anslagna

till gruvor som ej drivs, rekognitionsavgifter, annan avkastning från gruvskogarna

än virke samt nyttjanderättshavarnas kostnader för gruvskogarna.

Någon matematisk beräkning har det inte varit möjligt att med en sådan

metod genomföra i alla avseenden, utan man har måst nöja sig med en

uppskattning, där man kan ha olika uppfattning om de olika faktorernas

matematiska värde.

Markvärdets andel av skogarnas totalvärde har enligt allmänna värderingsregler

med en diskonteringsfaktor av 4 % beräknats ligga mellan 19,7

och 25,1 %, i fråga om rena granskogar sannolikt högre.

I det angivna värdet ingår inte det särskilda markvärde, som tillkommer

de 47,4 ha inrösningsjord samt sådan mark, som beräknas äga särskilt

värde genom utsikterna till framtida bebyggelse. Beträffande beräknad

framtida bebyggelse visar uppgifter från överlantmätarna att tätortsbebyggelse

huvudsakligen kan beräknas ifrågakomma vid Grängesberg och Gytlorp.

De försäljningar, som sedan 1950-talet skett och som lett till att avsevärda

belopp, som representerar skillnaden mellan köpeskilling och skogsavkastningsvärde,

tillförts domänfonden, ger vid handen att det kan vara

fråga om inte obetydliga övervärden. Å andra sidan får man av förhållandena

på 1950-talet inte dra alltför långtgående slutsatser. Sålunda har

t. ex. påvisats att folkmängden i Grängesberg de senaste åren varit sjunkande.

En faktor, som man nu mer än förr har att beakta, är den stigande efterfrågan

på mark för fritidsbebyggelse. Skogarnas läge torde dock i allmän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts proposition nr Mi är 1966 9

het vara sådant att man f. n. inte kan räkna med övervärden av större betydelse

i detta hänseende.

Beträffande värdet av nyttjanderätten till gruvskogar, som är anslagna

till gruvor som f. n. ej drivs, framhåller utredningen att varaktigheten av

nyttjanderätten är beroende av att gruvan »bearbetas». Hittills har den

principen tillämpats, att rätten kvarstår även under tid då gruvrätt försvaras

men ingen brytning sker. Utsyning till den försvarade gruvan ifrågakommer

då endast för vissa underhållsarbeten, stängsel och liknande och

avkastningen tillförs i stort sett statsverket. Det har ifrågasatts att i en sådan

situation skogens karaktär av gruvskog skulle kunna bringas att upphöra.

Detta skulle dock knappast stå i överensstämmelse med statsmakternas

beslut år 1823, enligt vilket vid gruvornas upphörande skogen skulle upplåtas

åt andra gruvor, som kunde vara i behov därav, tanken synes således

ha varit, att gruvskogarna för all framtid skulle användas till gruvdriftens

främjande och stöd. Utredningen påpekar att en sådan rätt väl dock svårligen

skulle kunna hävdas i rättslig ordning. Förutsättning för att ett visst

företag skall kunna göra gällande en rätt till utsyning torde vara, att företaget

kan till stöd för denna rätt åberopa att upplåtelsen och 1823 års beslut

ger företaget en sådan rätt. Men att en gruva, för vilken gruvrätten

försvaras, temporärt ej drivs medför inte att med gruvan förenade rättigheter

upphör. Det ligger i gruvdriftens natur, att den inte nödvändigt bedrivs

kontinuerligt. Driften bör på längre sikt kunna anpassas efter konjunkturerna

och andra förhållanden, som vid varje tidpunkt inverkar på

driften.

Vid tiden för 1943 års överenskommelse var fem gruvskogar anslagna till

gruvor som inte var föremål för verklig drift men till vilka gruvrätten

dock var försvarad. I dessa fall räknades kronans äganderätt vara värd dubbelt

så mycket som äganderätten till övriga gruvskogar. Den nu verkställda

utredningen visar att förutsättningarna för gruvdrift för nyttj anderättshavarna

till nämnda fem skogar ändrats, så att utsyning nu i större eller

mindre utsträckning sker. Den minskning i värdet av nyttjanderätterna,

som motiverades av att de fem nyssnämnda skogarna inte kunde utnyttjas,

är sålunda i och för sig mindre än som beräknades år 1943. Utredningen

framhåller att man emellertid får se även denna fråga mera allmänt och på

längre sikt. I framtiden kan sålunda gruvor som nu får utsyning från gruvskog

på längre eller kortare tid eller för alltid komma att nedläggas. En

beräkning av vad detta kan betyda i fråga om reduktion av nyttj anderätternas

värde är dock vansklig att göra. Uppfattningarna på den punkten måste

bli ganska subjektiva.

I statsmakternas beslut år 1823 ingick att vanlig rekognitionsavgift skulle

åsättas gruvskogarna, för att staten inte skulle sakna inkomst av dessa skogar.

Avgifterna, som bestämdes av bergskollegium, uppgår till sammanlagt

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966

endast 118:97 kr. årligen för samtliga gruvskogar. Gruvskogsutredningen

framhåller att dessa avgifter numera, såsom ersättning för nyttjanderätten,

är oskäligt låga och såsom sådan betydelselösa. Det har hittills ansetts att

det efter 1823 års beslut inte föreligger någon rättslig möjlighet att höja

avgifterna utöver vad som då bestämdes. Utredningen har också den uppfattningen,

att det i vart fall skulle strida mot innebörden av nämnda beslut

att genom större höjningar av avgifterna urholka den rätt, som tillkommer

nyttjanderättshavarna. Däremot skulle en viss höjning med hänsyn till

de numera väsentligt ändrade ekonomiska förhållandena i vart fall framstå

som rimlig. Några särskilda grunder, efter vilka en sådan ändring av avgifterna

skulle beräknas, är inte kända för utredningen. Ändringen skulle

därför bli godtycklig. Skulle frågan om rekognitionsavgifternas storlek bedömas

självständigt, måste man vara beredd på att ett beslut om höjning

skulle göras till föremål för rättslig prövning. Såsom ett led i en allmän uppgörelse

om gruvskogarna bör, utan ståndpunktstagande till beloppet av en

höjning, viss hänsyn tas till att den ersättning som kronan förbehållit sig i

nuvarande läge måste betraktas som oskäligt låg och att den numera inte

alls motsvarar syftet med avgifterna.

Utredningen framhåller vidare att det, om man inte anser sig kunna höja

rekognitionsavgifterna, måhända finns möjlighet att i form av skatt skaffa

kronan inkomster från gruvskogarna. Så gjordes på sin tid genom uttagande

av skogsfångsbevillning enligt förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128)

angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Bestämmelserna

om skogsfångsbevillning upphörde dock att gälla vid utgången

av år 1952. Att införa en specialskatt för gruvskogarna anser utredningen

knappast komma i fråga och skulle, i vart fall om den gavs större

omfattning, kunna vara att betrakta som ett kringgående av kronans privaträttsliga

bundenhet gentemot nyttjanderättshavarna.

I fråga om annan avkastning från gruvskogarna än virke framhåller utredningen

att innehavare av gruvskog har jordägares rätt i fråga om utmål,

som grundar sig på inmutning enligt äldre regler eller utvidgning av sådant

utmål. Däremot tillkommer, beträffande inmutning eller utmål enligt gruvlagen

den 3 juni 1938 (nr 314), denna rätt staten. Jordägareandelen har

nämligen i gruvlagen ersatts av kronoandel i fråga om inmutningar som

skett efter gruvlagens ikraftträdande.

Beträffande rätt till jakt har högsta domstolen i ett utslag år 1919, under

åberopande av förordningen angående förvaltningen av statens till bergshanteringens

understöd anslagna skogar förklarat att jakträtt på gruvskog

tillkommer kronan och ej nyttjanderättshavarna. Avgifter för jakt- och

fiskearrenden på gruvskog går till domänfonden. Inom domänstyrelsen

har gjorts en kalkyl rörande värdet av jakt och fiske på gruvskogarna, varvid

sammanlagda värdet för hela gruvskogsarealen har uppskattats till ca

650 000 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år

Vid markupplåtelser genom arrende delas arrendeavgiften oftast mellan

domänstyrelsen och nyttjanderättshavaren.

Enligt 13 § förordningen angående förvaltningen av statens till bergshanteringens

understöd anslagna skogar får mulbete och höslåtter tills vidare

disponeras av nyttjanderättshavarna.

Även i nu anförda hänseenden — utom jordägareandel i äldre utmål samt

mulbete och höslåtter på gruvskogarna — kan kronan räkna sig till tordel

vissa värden.

Nyttjanderättshavarnas kostnader för gruvskogarna är rekognitionsa\ - gift, fastighets- och vägskatt, kostnader för att upprätta hushållningsplaner,

kostnader för kronoskogvaktare, awerkningskostnader, skogsvårdskostnader

(kulturer, sådd, plantor, dikning, vägunderhåll) samt allmänna

omkostnader.

Enligt It § förordningen angående förvaltningen av statens till bergshanteringens

understöd anslagna skogar kan Kungl. Maj :t, på därom gjord

framställning, förordna om och till vilket belopp vid försäljning av virkesöverskott

eller extra avverkning influtna, behållna medel får an\ ändas för

att täcka kostnader för skogens förvaltning och vård. överskottet inflyter

till domänfonden. Vid de gruvor som är i drift åtgår emellertid numera

virkesavkastningen i dess helhet för att täcka gruvornas behov, varför medgivande

av nämnt slag endast kommer i fråga beträffande gruva som inte

drivs och där nyttjanderättshavaren likväl har vissa kostnader för allmänningen

utöver rekognitionsavgift och pålagor av garantiskatts natur. Då

gruva ej är i drift har mindre virkestilldelning beviljats nyttjanderättshavaren,

exempelvis för staket kring gruvhål, underhåll av bostäder på skogen

samt virke för magnetiska mätningar. I de fall kronan tar hand om virkestillgången

betalas avverkningskostnaderna av kronan.

Liknande synpunkter som beträffande rekognitionsavgifterna kan anläggas

på frågan om avgiftshöjningar i andra hänseenden. Enligt gruvskogsutredningens

uppfattning möter dock ej hinder att vidta sådana ändringar

som ifrågasatts av statsrevisorerna och ämbetsverken beträffande uttagande

av kostnader av nyttjanderättshavarna. Sådana ändringar förutsätter dock

viss omarbetning av förordningen angående förvaltningen av statens till

bergshanteringens understöd anslagna skogar. Med hänsyn till den uppgörelse

som kommit till stånd i huvudfrågan har gruvskogsutredningen inte ansett

sig böra framlägga förslag i sådant hänseende.

Vid behandlingen av gruvskogsfrågan år 1943 framfördes att möjligheterna

borde utrönas att använda skogarna till komplettering av ofullständiga

jordbruk på och invid skogarna. Gruvskogsutredningen har haft samråd

med lantbruksstyrelsen härom och yttranden har inhämtats från vederbörande

lantbruksnämnder.

Genom ändringar år 1947 i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation

har införts särskilda bestämmelser om expropriation av mark för stär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966

kande av ofullständigt jordbruk. Dessa bestämmelser har hittills inte varit

tillämpliga på gruvskogarna eftersom dessa ägs av kronan. Genom lagändringarna

har emellertid anvisats en väg för lantbruksnämnderna att skaffa

mark för ändamålet. Med hänsyn härtill och då förhandlingarna skulle ha

ytterligare komplicerats genom att ännu eu part inkopplats, har gruvskogsutredningen

funnit det lämpligast att frågan om att ta i anspråk mark för

ifrågavarande ändamål inte upptas i en uppgörelse mellan kronan och

nyttjanderättshavarna om avveckling av gruvskogarna.

Utredningen påpekar att några fixerade värden för kronans resp. nyttjanderättshavarnas

rätt i fråga om de nämnda faktorerna inte kunnat åstadkommas,

delvis beroende på rättigheternas natur. Meningarna har varit delade

om beräkningarna på olika punkter. Att man likväl kunnat komma

fram till en överenskommelse torde bero på att en avveckling av rättsförhållandet

mellan kronan och nyttjanderättshavarna framstått som önskvärd.

Det anses vara till gagn för en rationell skogshushållning och skogsvård att

samröret upphör. En del oklara rättsfrågor som är förknippade med det

nuvarande tillståndet skapar irritation och ovisshet, i synnerhet som den

allmänna synen på dessa frågor kan växla med under olika tider skiftande

syn på ekonomi och hushållning.

Förslag till överenskommelse. Gruvskogsutredningen föreslår, att överenskommelsen

mellan delegerade för domänstyrelsen och nyttjanderättshavarna

av den 3 november 1965 samt överenskommelsen mellan delegerade

för domänstyrelsen och Pershytte Grufvebolag den 17 december 1965 godkanns

av Kungl. Maj :t och riksdagen. Därefter bör särskilda avtal beträffande

envar av gruvskogarna upprättas och erforderliga lantmäteriförrättningar

komma till stånd.

Gruvskogsutredningen har på grundval av en av utredningens expert professor

Hagberg verkställd undersökning kunnat konstatera att överenskommelsens

innehall beträffande markfördelning medför att kronans andel i

gruvskogarnas totala skogsproduktion (areal multiplicerad med idealbonitet)

kommer att uppgå till 40 % - Därvid har även utmålsmarken medräknats.

Enligt anteckning i de delegerades protokoll förutsätter parterna att de

utsyningar på gruvskogarna som härefter kommer att beslutas för tiden till

dess nuvarande rättsförhållanden avvecklats skall förläggas på sådant sätt

att relationen mellan kronan och vederbörande nyttjanderättshavare tillförda

värden i växande skog såvitt möjligt ej rubbas. Utredningen framhåller att

detta uttalande i tillämpliga delar bör gälla även andra med parternas

rätt sammanhängande förhållanden. Med hänsyn till angelägenheten av

att de förhållanden, som ligger till grund för överenskommelsen, inte skall

i alltför hög grad rubbas innan slutliga avtal kommer till stånd och förhållandena

på marken fixeras är det önskvärt att ärendet behandlas skyndsamt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 4(> år 1 !))><>

13

Enligt grunderna för 4 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr

308) anser gruvskogsutredningen det skäligt att lagfartsstämpel inte utgår

för de förvärv nyttjanderättshavarna gör i förevarande sammanhang. Eftersom

författningstexten måhända inte ger direkt stöd för en sådan skattebefrielse,

föreslår utredningen att Kungl. Maj :t med stöd av 56 eller 57 §

i förordningen medger skattebefrielse i förevarande avseende.

Remissyttrandena

Ingen erinran har framförts mot att den träffade principöverenskommelsen

läggs till grund för avveckling av de s. k. gruvskogarna.

Lnntbruksstyrelsen framhåller att rådande förhållanden uppenbarligen

innebär att stora skogsmarksarealer disponeras på ett orationellt sätt. Gruvskogsfrågan

har vidare övervägts under så lång tid att en slutlig lösning

är mycket angelägen. Styrelsen bedömer utredningens förslag vara väl lämpat

som grund för reglering av förhållandena mellan staten och nyttjanderättshavarna

till gruvskogarna.

Styrelsen finner det tillfredsställande att fördelningen mellan parterna av

de olika berörda skogarna har skett efter i huvudsak de grunder som rationaliseringsorganen

brukar tillämpa vid intressearrondering, där den ledande

principen varit att i första hand eftersträva den mest rationella förvaltningen.

De värderingsregler som utredningen föreslagit finner styrelsen

ändamålsenliga i berörda sammanhang och värderingsförfarandet anses

borga för en neutral och med avtalets huvudsyfte överensstämmande värdefördelning.

Under utredningens gång har lantbruksnämnderna i berörda län uttalat

vissa begränsade önskemål att få använda gruvskogsmark för storleksrationalisering

av jordbruk. Lantbruksstyrelsen påpekar att utvecklingen under

de år, som förflutit sedan dessa yttranden avgavs, sannolikt medfört

ändringar i såväl berörda bygder som bedömningsgrunderna för strukturrationaliseringen.

Styrelsen anser gruvskogsfrågans snara lösning så

angelägen ur allmän synpunkt att frågan om eventuell förstärkning av ett

mindre antal jordbruk inte bör tillmätas sådan betydelse att den får inverka

hindrande på en samlande lösning av gruvskogsfrågan.

Kammarkollegiet anser att den ingångna överenskommelsen grundar

sig på en rimlig uppskattning av värdeförhållandet mellan kronans och

nyttjanderättshavarnas rätt. Det sätt varpå avvecklingen enligt överenskommelsen

skall genomföras anses också vara till fördel för båda parter.

Kollegiet vill endast beträffande en detalj i överenskommelsen göra ett påpekande,

nämligen i fråga om fastigheten Fräkenmyren l1 inom Dannemora

gruvskog. Den rätt som nyttjanderättshavaren i detta fall kan överlåta

till kronan är inte äganderätt utan besittningsrätt och det slutliga överlåtelseavtalet

bör utformas i enlighet härmed. Ur ekonomisk synpunkt är

ändringen utan praktisk betydelse i förevarande sammanhang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966

Kollegiet anser att det bör ankomma på domänstyrelsen att träffa de avtal

med de särskilda nyttjanderättshavarna, som förutsätts i överenskommelsen.

Härvid bör överenskommelsens stadgande att vederlagsmark i förekommande

fall skall »försäljas» till kronan inte hindra att de slutliga avtalen

mellan kronan och vederbörande nyttjanderättshavare utformas som

bytesavtal om så finnes lämpligt.

I likhet med utredningen anser kollegiet det skäligt att lagfartsstämpel

inte utgår för nyttj anderättshavarnas förvärv av gruvskogsmark. Eftersom

det är ovisst, om i det särskilda fallet 4 § stämpelskatteförordningen kommer

att anses tillämplig, tillstyrker kollegiet att Kungl. Maj :t medger befrielse

från stämpelskatt vid ifrågavarande förvärv jämlikt 56 § samma

förordning. Sådant medgivande anses kunna lämnas i samband med att

principöverenskommelsen godkänns.

Även domänstyrelsen anser det lämpligt att styrelsen bemyndigas träffa

erforderliga avtal med nyttj anderättshavarna om gruvskogarnas avveckling.

Styrelsen tillstyrker också förslaget om befrielse från lagfartsstämpel.

Riksrevisionsverket framhåller att ett genomförande av utredningens förslag

bör föranleda en uppskrivning av domänfondens kapital. Ämbetsverket

föreslår att domänstyrelsen får i uppdrag att lämna förslag till invärdering

på domänfonden av ifrågavarande tillgångar. Köp och försäljning i samband

med gruvskogarnas fördelning anses enligt gällande principer böra

regleras över domänverkets markfond.

Även Svenska gruvföreningen och Jernkontoret tillstyrker överenskommelsen.

Gruvföreningen framhåller att den föreslagna ordningen onekligen

ger möjligheter till praktisk arrondering och sammanläggning av enheter,

som är avpassade till modernt, tekniskt-ekonomiskt dimensionerat skogsbruk.

Vinsterna härav kommer de berörda parterna till godo samtidigt som

på sikt skogskapitalet kan utnyttjas på ett nationalekonomiskt riktigare

sätt.

Departementschefen

De s. k. gruvskogarna, som under 1600- och 1700-talen uppläts som stöd

för gruvdriften, omfattar ca 7 500 ha skogsmark med ett av utredningen

beräknat sammanlagt värde av ungefär 21 milj. ler. Nuvarande ordning

med upplåten nyttjanderätt till dessa skogar har länge framstått som otidsenlig.

Förhållandet har också i olika sammanhang uppmärksammats avstatsmakterna.

Således framlades, efter utredning av kammarkollegiet i samråd

med kommerskollegium och domänstyrelsen, till 1943 års riksdag förslag

till uppdelning av skogarna mellan staten och nyttjanderättshavarna.

Riksdagen godtog emellertid ej förslaget utan hemställde att Kungl. Maj :t

skulle utreda möjligheterna att återföra nyttj anderättshavarnas rätt till

skogarna i statens hand. Riksdagen uttalade vidare att om denna väg ej vi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Mnj:Is proposition nr \C> år 1906

sade sig framkomlig, det borde övervägas om inte ett återförande till staten

av bolagens rätt till avkastningen kunde åstadkommas i andra former. 1

anledning av vad riksdagens revisorer anförde i sin berättelse för verksamhetsåret

1951 i förevarande ämne framhöll statsutskottet i ett av 1952 års

riksdag godkänt utlåtande att den av 1943 års riksdag förordade utredningen

borde komma till stånd. En sådan utredning har numera verkställts.

Utredningen har, såsom i det föregående angetts, efter prövning av frågan

i hela dess räckvidd, resulterat i förslag till principöverenskommelse om att

gruvskogarna uppdelas mellan staten och nyttjanderättshavarna så att 40 %

av den totala skogsproduktionen tillfaller staten och 60 % nyttjanderättshavarna.

Sedan gruvskogsfrågan år 1943 prövades av riksdagen har förhållandena

väsentligt ändrats. Erinras må om den starkt ökade betydelsen av strukturrationalisering

inom skogsbruket. Vidare har rättsfrågan kommit i annat

läge genom de i det föregående omnämnda utslagen av regeringsrätten i

fråga om utsyningsrättens omfattning. De rättsförhållanden, som gäller för

gruvskogarna, utgör onekligen ett allvarligt hinder för ett rationellt skogsbruk.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att dessa rättsförhållanden

nu avvecklas. Den träffade principöverenskommelsen synes enligt min mening

innebära en såväl rättvis som rationell lösning av förevarande fördelningsproblem.

Som lantbruksstyrelsen i sitt remissyttrande framhållit

bör frågan huruvida eventuellt någon del av gruvskogarna bör användas för

yttre rationalisering av jordbruksfastigheter ej tillmätas sådan betydelse

att den får hindra en samlande lösning av gruvskogsfrågan. Jag tillstyrker

därför att principöverenskommelsen godkänns. Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, domänstyrelsen bör äga besluta om de köp,

försäljningar och byten, som erfordras för att genomföra nämnda överenskommelse.

Sedan avvecklingen slutförts bör Kungl. Maj :t upphäva förordningen

angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd

anslagna skogar.

Vederlagen vid statens köp och försäljningar i anledning av överenskommelse

rörande gruvskogarna bör enligt de principer som iakttas i liknande

fall regleras över domänverkets markfond. Vidare bör såsom riksrevisionsverket

framhållit överenskommelsens genomförande leda till en

uppskrivning av domänfondens kapital. Kungl. Maj :t äger närmare besluta

härom. Enligt vad jag inhämtat ämnar chefen för finansdepartementet

föreslå Kungl. Maj :t att med stöd av 56 § stämpelskatteförordningen medge

befrielse från stämpelskatt för nyttjanderättshavarnas förvärv.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

1) godkänna de överenskommelser om avveckling av nuvarande

rättsförhållande för gruvskogarna, som den 3 november

1965 och den 17 december 1965 träffats mellan staten

och nyttjanderättshavarna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966

2) medge, att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

domänstyrelsen beslutar om de köp, försäljningar

och byten som fordras för att genomföra överenskommelserna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Bo S. Hedström

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr M> år 1!)(>C>

17

Bilaga

överenskommelse om avveckling av nuvarande rättsförhållande

beträffande gruvskogarna

1. Kronan inlöser nyttjanderättshavarnas rätt till här nedan nämnda

gruvskogar mot vederlag, som motsvarar 60 % av det värde skogarna betingar

enligt i punkt 5 angivna värderingsregler.

Dessa gruvskogar är:

Nisshytte gruvskog

östanbergs gruvskog

Burängsbergs gruvskog

av Grängesbergs gruvskog den del, som är belägen väster om Gudmundberget

med undantag av det s. k. slamområdet med däri ingående utmålet

Sköttgruvan, samt den del, som är belägen öster om järnvägen GrängesbergBjörnhyttan

och norr om järnvägen Grängesberg-Klenshyttan

Lomfly gruvskog

av Dalkarlsbergs gruvskog Västra öken

av Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål så stora delar

som motsvarar 40 % av gruvskogens totala skogsproduktion (areal X

idealbonitet)

Kronobergs gruvskog

av Dannemora gruvskog Norra allmänningen.

2. Nyttjanderättshavarna övertar äganderätten till här nedan nämnda

gruvskogar mot vederlag, som motsvarar 40 % av det värde skogarna betingar

enligt i punkt 5 angivna värderingsregler.

Dessa gruvskogar är:

Torsåkers gruvskog

Bispbergs gruvskog

av Grängesbergs gruvskog de delar, som ej angivits i punkt 1

Bredrevens gruvskog

Nordmarks gruvskog

Persbergs östra gruvskog

Hornskullens gruvskog

Ånsjö och Kalklints gruvskog

Stråssa gruvskog

Lönnbottens gruvskog

Åsbobergs nya gruvskog

av Dalkarlsbergs gruvskog Vederlagsmark 1—4

av Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål så stora

delar som motsvarar 60 % av gruvskogens totala skogsproduktion (areal X

idealbonitet)

Guldsmedsboda gruvskog

av Dannemora gruvskog Västra och Södra allmänningarna.

3. Äganderätten till nedannämnda mark (inom eller i anslutning till utmål)

skall utan ersättning övergå till nyttjanderättshavaren,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr i6 år 1966

nämligen

på Bispbergs gruvskog: Gruvgården med tomt om ca 27 ha

på Nisshytte gruvskog: Broddgruvorna och Limuddgruvan

på Grängesbergs gruvskog: Norra Hammargruvan samt det s. k. slamområdet

med däri ingående utmålet Sköttgruvan till nyttjanderättshavaren

Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag

på Stråssa gruvskog: Bilbäcka-Furtenback, Blanka-Kärrgruvan och Kyrkväggsgruvan.

I övrigt skall mark inom eller i anslutning till utmål tillfalla den som erhåller

omgivande gruvskogsmark och behandlas på samma sätt som annan

gruvskogsmark.

Bestående gruvrättigheter, exempelvis de som är grundade på nyttj anderättshavares

rätt till jordägarandel i gruva, påverkas ej av denna överenskommelse.

4. Som principiell grund för fördelningen av äganderätten till gruvskogarna

enligt punkterna 1, 2 och 3 skall gälla att kronan till kronopark övertar

gruvskog eller tillföres nyttjanderättshavarna tillhörig skogsmark, som

motsvarar 40 % av skogsproduktionen för varje gruvskog, varmed avses

areal X idealbonitet, samt att nyttj anderättshavar na på liknande sätt av

gruvskog eller kronopark erhåller skogsmark som motsvarar 60 % av skogsproduktionen

för varje gruvskog. Vid denna fördelning skall hänsyn icke

tagas till i punkt 3 uppräknade områden. Nämnda fördelning har skett under

förutsättningen att skogarnas arrondering skall bli den bästa möjliga och

har av denna anledning icke kunnat till alla delar tillgodose det sålunda

överenskomna grundvillkoret. På grund härav är till komplettering av den i

punkterna 1, 2 och 3 fastlagda värdefördelningen nedannämnda markdispositioner

överenskomna. Eventuellt ytterligare erforderlig utjämning skall ske

i pengar.

Genom den i punkterna 1, 2 och 3 avtalade markfördelningen anses det i

föregående stycke nämnda grundvillkoret om likvidens utgörande, såvitt avser

markdisposition, vara helt uppfyllt beträffande följande gruvskogar,

nämligen:

Nisshytte och Bispberg;

Lomfly, Dalkarlsberg, Lönnbotten och Åsbobergs nya;

Gyttorps södra och nya allmänning med Pershytte utmål.

Beträffande Guldsmedsboda anses villkoret uppfyllt genom att nyttjanderättshavaren

avstår sin andel i Kronoberg.

Som delkompensation för Kronoberg försäljer kronan till Hellefors Bruks

Aktiebolag ett område med en skogsproduktion, som motsvarar 30 % av

gruvskogens produktion.

Beträffande Dannemora anses villkoret uppfyllt genom den i punkterna

1 och 2 avtalade markfördelningen med tillägg alt till kronan försäljes de

nyttjanderättshavaren tillhöriga fastigheterna Risön 1:2—3 och Fräkenmyren

1:1.

Beträffande Grängesberg och Stråssa anses villkoret, såvitt angår Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund, uppfyllt genom den i punkterna 1 och

2 avtalade markfördelningen med tillägg att till kronan försälj es fastigheten

387/1152 mtl Persbo Nedre av 1: 1 i Ludvika socken.

Som kompensation för Burängsberg avstår kronan till Stora Kopparbergs

Bergslags Aktiebolag dels äganderätten till Åns jo och Kalklint dels ett område

av Grängesberg om ca 50 ha öster om Gudmundberget, dels ock av kro
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr ht) dr 1966

nopark så stora områden, som tillsammans med ovannämnda områden motsvarar

60 % av förstnämnda gruvskogs produktion.

Som kompensation för T or såker försäljer nyttjanderättshavaren till kronan

områden med en skogsproduktion som motsvarar 40 % av gruvskogens

produktion.

Som kompensation för Bredreven, Nordmark, Hornkullen och Persbergs

östra försäljer Uddeholms Aktiebolag till kronan områden med en skogsproduktion

som motsvarar 40 % av gruvskogarnas produktion.

Beträffande Östanberg anses någon kompensation i mark icke skola ifrågakomma.

De vederlagsfastigheter, som enligt denna punkt skall lämnas av kronan

respektive nyttjanderättshavarna skall vara för mottagaren ur arronderingssynpunkt

välbelägna samt ur avsättningssynpunkt i stort sett jämförbara

med de gruvskogar, för vilka de utgör kompensation.

Fastigheterna skall överlämnas fria från penninginteckningar.

5. Värdering av gruvskogarna skall utföras enligt i bilaga till denna

överenskommelse angivna regler. De värdeberäkningar som utföres enligt

dessa regler skola framräknas till den 31 december 1965 utan jämkning för

senare inträffande förändringar.

För de delar av Grängesbergs gruvskog, som övertages av nyttjanderättshavarna,

erlägges till kronan som ersättning för vissa bebyggelsevärden

ett belopp om 35 000 kronor av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

och ett belopp om 10 000 kronor av Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag.

För de bebyggelsevärden, som förefinnas på den mark av Gyttorps södra

allmänning, som kan komma att tillföras nyttjanderättshavaren skall särskild

överenskommelse om ersättning träffas mellan kronan och nyttjanderättshavaren.

6. Vederlagsfastigheter enligt punkt 4 skall försäljas till fulla värdet enligt

i punkt 5 för värderingen av gruvskogarna fastlagda regler, såvitt ej

annat överenskommes mellan kronan och vederbörande företag.

7. I de fonder som avsatts för gruvskogsmedel ingår följande belopp, som

avser värden av växande skog, nämligen

Gyttorps nya gruvskog...................... 1 160 kronor

Dannemora gruvskog....................... 71 000 »

Grängesbergs gruvskog...................... 12 000 »

Dessa medel jämte därå eventuellt upplupen ränta skall tillgodoföras

ny tt j ander ättshavaren.

Övriga fondmedel, som förvaltas av domänstyrelsen, däri inräknade de

medel som nedsatts hos länsstyrelsen i Kopparbergs län enligt bergmästarförrättning

den 18 juni 1962 som lösen för viss gruvskogsmark, skall fördelas

med 40 % till kronan och 60 % till vederbörande nyttjanderättshavare.

8. Lagfartskostnader och övriga med nyttjanderättshavamas förvärv förenade

kostnader, som icke enligt beslut av Kungl. Maj :t eftergives, bestrides av

nyttjanderättshavarna. Kronan svarar för motsvarande kostnader för sina

förvärv. Alla avstyckningskostnader skall dock bestridas med hälften var

av kronan och vederbörande nyttjanderättshavare.

9. Kronan och nyttjanderättshavarna betalar envar sina kostnader i uppgörelsen.

Kostnaderna för taxering, värdering och andra gemensamma kostnader

betalas av parterna med hälften var.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966

10. Den som erhåller viss mark skall svara för marken åvilande förpliktelser

(servitut m. m.)

Beträffande förefintliga skogsfångs- och mulbetesservitut å Grängesbergs

gruvskog skall kronan svara för tillhandahållandet av servitutsförmånerna

för fastigheterna Björktorp 1: 5, Erik Svens torp 1: 1, Laritstorp 6: 10,

Lisselmågtorpet 1: 3 och 2: 8, Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

för Lisselmågtorpet 3:2 m. fl. (numera örntorp 1: 18), Skyttberget 19: 1,

19:2, 20:1 och 25:2 samt Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag för

Gudmundberget 1: 1, Skälkenstorp 1: 1 och 14: 4.

11. Beträffande envar gruvskog skall gälla att till dess avtal upprättats

och fastigheterna tillträtts hittills gällande rättsförhållanden tillämpas.

12. Tvister i anledning av den träffade överenskommelsen skall avgöras

enligt lagen om skiljemän.

Stockholm den 3 november 1965.

För Kungl. Maj :t och Kronan under För nyttjanderättshavarna enligt

förutsättning av Kungl. Maj :ts fullmakter

Sedan betänkandet färdigställts har överenskommelse den 17 december

1965 träffats mellan domänstyrelsens delegerade och Pershytte grufvebolag

angående Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål. Överenskommelsen

ersätter vad som upptagits i punkt 5 sista stycket i överenskommelsen

den 3 november 1965.

Överenskommelse mellan Kronan och Pershytte Grufvebolag angående gruvskogen

Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål

I överenskommelse, som den 3 november 1965 träffats mellan kronan och

nytt janderättsha var na till gruvskogama, bland dem undertecknat Pershytte

Grufvebolag, har under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande

i punkterna 1 och 2 stadgats att av gruvskogen Gyttorps södra och nya allmänning

jämte Pershytte utmål kronan skall inlösa så stora delar som

motsvarar 40 % av gruvskogens skogsproduktion (areal X idealbonitet)

under det att Pershytte Grufvebolag skall inlösa återstående delar eller 60 %

av samma gruvskogs skogsproduktion.

Till komplettering av nämnda överenskommelse avtalar Kungl. domänstyrelsen

för Kungl. Maj :t och kronan och Pershytte Grufvebolag att de

delar av nämnda gruvskog, som enligt överenskommelse den 3 november

1965 tillfaller kronan, skall bestå av de områden, som är belägna väster om

en linje dragen som förlängning av västra gränsen för fastigheten Gamla

Pershyttan 4: 16 (Gyttorps nya allmänning) till järnvägen, samt de delar

av Södra allmänningen, som är belägna norr och väster om järnvägen. Övriga

delar av gruvskogen skall tillfalla Pershytte Grufvebolag.

godkännande

Erik W. Höjer

Ragnar Nyström

Ingvar Lidskog

Göran Nilsson

/. Dahlberg

Folke Arkling

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Parterna överenskomma i anslutning härtill att ersättning till kronan enligt

punkt 5, sista stycket av nämnda överenskommelse för bebyggelsevärde,

som kan förefinnas å gruvskogen, icke skall utgå.

Stockholm den 17 december 1965.

PERSHYTTE GRUFVEBOLAG För Kungl. Maj :t och Kronan under

förutsättning av Kungl. Maj :ts

godkännande

Sven Dalhammar Erik W. Höjer

Ragnar Nyström

Ingvar Lidskog

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 460204

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1966:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avveckling av nuvarande rättsförhållanden beträffanfande gruvskogarna jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten