Sök i Ratio Lex

Angående ökat statligt stöd till barnstugor, m. in

1966-02-25 · 84 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 57 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:54, Angående ökat statligt stöd till barnstugor, m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

1

Nr 54

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat statligt

stöd till barnstugor, m. in.; given Stockholms slott den

25 februari 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redogörs för vissa av familjeberedningen framlagda förslag

angående samhällets barntillsyn. Det fastslås att en kraftig utbyggnad

av barntillsynen bör komma till stånd.

Förslag framläggs om en väsentlig ökning av det statliga stödet till barnstugeverksamheten.

Byggnadsbidraget föreslås fördubblat till 5 000 kr. per plats. Därutöver

skall kunna utgå ett nytt statligt lånestöd med 4 000 kr. per plats. Sammanlagt

kommer det statliga stödet därmed att uppgå till 9 000 kr. per plats.

Detta motsvarar i stort sett kostnaderna per plats för att bygga en serielillverkad

barnstuga.

Driftbidraget utformas på ett nytt sätt. Bidragsbeloppen föreslås höjda

från 1 200 kr. till 1 600 kr. per plats och år vid daghem och vid s. k. gemensamma

barnstugor samt från 500 kr. till 600 kr. per plats och år vid fritidshem.

Det nuvarande bidraget med 100 kr. per plats och år vid särskilda lekskolor

föreslås avvecklat i samband med att de nya bidragsreglerna införs.

Statens kostnader för nästa budgetår beräknas öka till 48 milj. kr. För

innevarande budgetår har för samma ändamål anvisats ca 20 milj. kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 5b år 1966

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 februari

1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Edenman, Hermanssson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lindström fråga om ökat statligt stöd till barnstugor, in. in. och

anför.

I årets statsverksproposition (bil. 7 s. 74 och 313) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1966/67 beräkna på driftbudgeten under punkten D 5 Bidrag till anordnande

av barnstugor ett reservationsanslag av 14 milj. kr. och under

punkten D 6 Bidrag till driften av barnstugor ett förslagsanslag av 24 milj.

kr. samt på kapitalbudgeten under punkten VI: 5 Lån till anordnande av

barnstugor ett investeringsanslag av 10 milj. kr. Beredningen av dessa frågor

är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra för dem närmare.

Inledning

Familjeberedningen har under år 1965 på Kungl. Maj :ts uppdrag företagit

en utredning av vissa frågor rörande den av samhället organiserade

barntillsynen. Resultatet av familjeberedningens undersökningar har i december

1965 redovisats i en promemoria angående utbyggnad av samhällets

barntillsyn (Stencil S 1965:3). Beredningens promemoria torde få fogas

vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Familjeberedningen har i sin promemoria bl. a. berört frågan om det statliga

stödet till barnstugeverksamheten och erinrat om att en betydande förstärkning

av statsbidragen genomfördes enligt beslut vid 1963 års riksdag

(prop. 1963: 62, SU 88, rskr 214). Enligt beredningens mening bör dock nu

övervägas en ytterligare förbättring av det statliga stödet till daghem och

fritidshem. I detta sammanhang vill jag anmäla, att socialstyrelsen i sin

anslagsframställning för nästa budgetår har framfört vissa förslag om höjning

av ifrågavarande statsbidrag. Styrelsen har därvid föreslagit att bidraget

till anordnande av barnstugor höjs från 2 500 kr. till 4 000 kr. per plats samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr ö''i år 196G 3

att driftbidragen till daghem, fritidshem och lekskolor — som nu utgår med

resp. 1 200, 500 och 100 kr. per plats och år — höjs till resp. 2 000, 850 och

150 kr. per plats och år. Därjämte har socialstyrelsen föreslagit införande

av ett statsbidrag till familjedaghemsverksamheten med 2 kr. per barn och

dag.

Frågan om det statliga stödets utformning och storlek när det gäller barnstugeverksamheten

bör naturligen bedömas mot bakgrunden av de förslag

rörande barnstugornas organisation m. m. som har lagts fram i familjeberedningens

promemoria. Dessa hidragsfrågor har därför i anslutning till beredningens

promemoria övervägts inom socialdepartementet. Ett förslag har

redovisats i en departementspromemoria av den 29 december 1965 angående

ökat statligt stöd till barnstugor (Stencil S 1965:4). Departementspromemorian

torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Över familjeberedningens promemoria och departementspromemorian har

efter remiss avgivits yttranden av socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska

arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges förskollärares riksförbund samt barnavårdsnämnderna

i Stockholm, Uppsala, Linköping, Norrköping, Malmö, Hälsingborg,

Göteborg, Borås, Örebro och Västerås. Därjämte har yttranden inkommit

från Svenska facklärarförbundet, Sveriges socialdemokratiska studentförbund,

Fredrika Bremerförbundet och Ensamma föräldrars förening.

Gällande bestämmelser

Med barnstugor avses i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97, ändrad

senast 1965: 134) barnavårdsanstalter, vilka regelbundet tar emot barn

för begränsad del av dygnet, såsom lekskolor, daghem och fritidshem. Förutom

dessa vårdformer finns familjedaghem, som inte omfattas av barnavårdslagens

bestämmelser. Många av dessa ordnas privat. I viss utsträckning

är familjedaghemmen dock organiserade av barnavårdsnämnderna,

som då utövar viss kontroll av hemmens lämplighet.

För lekskolor och daghem i barnstugor är lek och fostran under ledning

av utbildad personal en gemensam uppgift — det pedagogiska innehållet

skiljer sig inte åt. Skillnaden ligger i vårdtidens längd. Barnen i lekskolorna

tas emot ca tre timmar per dag, medan de vistas i daghemmen under en

större del av dagen och då också måste beredas tillfälle till måltider och vila

där. Vidare föreligger den skillnaden att lekskolorna inte tar emot barn under

3—4 års ålder, medan daghemmen står öppna för barn från ett halvt års

ålder och fram till skolåldern.

Det är i huvudsak kommunerna som är huvudmän för den del av barntillsynen

som sker i lekskolor, daghem och fritidshem.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Ilungl. Maj.ts proposition nr 54 dr 1966

De nuvarande bestämmelserna angående statsbidrag till barnstugor trädde

i kraft den 1 juli 1963. Statsbidrag till anordnande av daghem och fritidshem

utgår enligt kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 379) om statsbidrag till

barnstugor med 50 % av kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten,

dock högst med 2 500 kr. per plats. I fråga om lokal, vilken anordnas så att

den kan användas för såväl daghem som lekskola, beräknas platsantalet på

grundval av lokalens användning för daghemsändamål. Bidraget kan utgå

till landstingskommun, kommun, bolag, vari kommun äger ett bestämmande

inflytande, förening eller stiftelse. Av anordningsbidraget kan tre fjärdedelar

utbetalas som förskott under byggnadstiden.

För lekskolor utgår inte anordningsbidrag. Bidrag härtill kan dock sökas

från allmänna arvsfonden. Arvsfondsbidraget uppgår i regel till 1 400 kr.

per plats. Från allmänna arvsfonden kan också sökas bidrag till inventarier

för barnstugor. Sådant arvsfondsbidrag utgår i regel med halva anskaffningskostnaden.

Inom ramen för den statliga bostadslångivningen kan statligt bostadslån

enligt bostadslånekungörelsen den 5 oktober 1962 (nr 537, ändrad senast

1965: 83) beviljas till inbyggda eller fristående barnstugor, då dessa är belägna

inom område med bostadshus som finansieras med statslån. Barnstugorna

belånas då som s. k. lokaler. Vid beräkning av bostadslånet minskas

låneunderlaget med utgående bidrag till byggnadslcostnaderna. För

barnstugelokaler som anordnas på annat sätt än i anslutning till statsbelånade

bostadshus kan bostadslån inte utgå.

I de fall bostadslån utgår för barnstugor är den statliga kapitalinsatsen

— utöver anordningsbidrag — begränsad till den del av låneunderlaget vartill

statligt bostadslån kan beviljas, dvs. maximalt 30 %. För återstoden av

produktionskostnaderna står till buds de vanliga belåningsmöjligheterna

hos kreditinstitut i form av bottenlån upp till 70 % av låneunderlaget. För

ett 50-tal aktuella barnstugebyggen har bostadslån kommit i fråga i 15 fall.

Statsbidrag till driften av barnstugor utgår, för plats och år räknat, med

1 200 kr. vid daghem, 500 kr. vid fritidshem och 100 kr. vid lekskola. Bidraget

utgår för budgetår i efterskott. Förskott på bidrag kan lämnas med högst

hälften av det belopp, vartill bidraget beräknas uppgå för budgetåret. Bidraget

kan utgå till landstingskommun, kommun, bolag, vari kommun äger

ett bestämmande inflytande, förening, stiftelse eller industriföretag.

Bidrag till jordbruksdaghein utgår i särskild ordning med högst 60 % av

driftkostnaderna.

Till familjedaghem utgår inte statsbidrag.

Familjeberedningens undersökningar

Behovet av organiserad barntillsyn

Familjeberedningen framhåller att behovet av organiserad barntillsyn

grundas på flera faktorer. Dessa sammanfattas av beredningen i följande

punkter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj ris proposition nr 54 år 1966 ■>

För barn kan barntillsyn i grupp betyda att man tidigt grundlägger goda

samarbetsvanor och en riktig gruppgemenskap och genom tillämpning av

modern lekpedagogik och tillgäng på lämplig utrustning och material kan

också barnens individuella utveckling främjas.

För stora grupper kvinnor — och i viss mån även män är organiserad

barntillsyn en förutsättning för eu reell valfrihet mellan hemarbete och

yrkesarbete.

För ensamstående barnförsörjare är hjälp med barntillsynen en förutsättning

för försörjning genom egna yrkesinsatscr.

För samhället öppnar den organiserade barntillsynen möjlighet att utnyttja

de arbetskraftsresurser, som de gifta kvinnorna utgör.

Barnstugornas betydelsefulla funktion när det gäller att fostra förskolebarnen

till samarbete i grupp är ofta omvittnad. Allmänt understryks numera

vikten av att barnen så tidigt som möjligt under förskoleåldern får

en god social inlärning, inte bara i hemmet utan också i goda förskoleinstitutioner.

Daghem, lekskolor och fritidshem har den viktiga uppgiften att lära

barn att umgås med varandra och ta hänsyn till varandra, att i lekens form

åskådliggöra för barnen vad man får och inte får göra i gruppen och i samhället.

Förmågan till kontakter grundläggs i tidig ålder och redan i treårsåldern

anses barn ha behov av gruppsamvaro.

För ett barns harmoniska utveckling är grundstämningen i hemmet det

viktigaste. Härvid är betydelsefullt att föräldrarna har valfrihet att satsa

sina personliga resurser på arbetsuppgifter som de trivs med. Valet mellan

hemarbete och förvärvsarbete i något annat yrke bör så långt möjligt vara

fritt. Samhället bör inte påverka sådana avgöranden i den ena eller andra

riktningen. Men dess uppgift måste vara att försöka såvitt möjligt undanröja

hinder för ett fritt arbetsval. Då tillgång på ordnad barntillsyn utanför

det egna hemmet är en förutsättning för valfriheten bör samhället medverka

till att ordna sådan tillsyn.

De gifta kvinnornas ökade yrkesverksamhet har varit ett markant drag i

utvecklingen på arbetsmarknaden under 1950-talet. Av familjeberedningens

undersökningar framgår att denna utveckling har fortsatt hittills under

1960-talet. I de yngre åldersgrupperna har ökningen i första hand berört

gifta kvinnor med barn under sju år.

Den fortsatta arbetsmarknadsutvecklingen torde erbjuda ännu större

möjligheter för de gifta kvinnorna att förverkliga sina önskemål om yrkesarbete.

Att sådana önskemål föreligger hos ett stort antal hemarbetande

kvinnor har dokumenterats genom arbetskraftsundersökningarna och genom

erfarenheter från arbetsförmedlingar m. m. Beredningen framhåller

att det är en uppgift för familjepolitiken att skapa förutsättningar för de

gifta kvinnor, som vill förvärvsarbeta, att förverkliga detta önskemål.

Att precisera behovet av barntillsyn möter stora svårigheter. Man kan

visserligen mäta antalet ansökningar vid daghemmen, men detta ger själv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

fallet en ofullständig bild av verkligheten, då man därmed inte kommer åt

det latenta behovet och den efterfrågan som inte anmäler sig. Samtliga försök

till uppskattningar som gjorts har visat att behovet av daghemsplatser

överstiger det tillgängliga platsantalet och att behovet dessutom stadigt

ökar. Ett mått på skillnaden mellan tillgång och efterfrågan ger uppgiften

att det i dag finns daghemsplatser endast för vart femtonde förskolebarn

till förvärvsarbetande mödrar. Om familjedaghemmen medräknas kan vart

tionde barn erhålla plats. Utvecklingen skärper behovet. Det är realistiskt

att i planeringen för de närmaste åren räkna med den kombinerade effekten

av ökad yrkesverksamhet hos gifta kvinnor och höga födelsetal. Det talar

för nödvändigheten av att omedelbart vidta ytterligare åtgärder för att öka

tillgången på organiserad barntillsyn. Om samhället vill utnyttja de gifta

kvinnornas vilja till arbetsinsatser i produktionen — och detta blir med

varje år allt nödvändigare — krävs snabb planering, kraftfulla insatser och

fördomsfri prövning av alla kombinationer av barntillsyn. Därvid bör även

familjedaghemmen i lämpliga former inlemmas i systemet för den av samhället

organiserade barntillsynen.

Inriktningen av barnstugornas utbyggnad

Är 1964 stod ca 11 000 platser till förfogande på daghem där barn tas

emot för heldagsvård. I familjedaghem fanns ca 8 000 platser. För skolbarns

tillsyn främst på eftermiddagar och lovdagar fanns ca 2 500 platser på fritidshem.

Till detta kommer att i lekskolor kunde tas emot nära 50 000 barn

för vistelse 3 å 4 timmar dagligen.

Utvecklingen från år 1950 till år 1964 har karaktäriserats av en låg takt i

utbyggnaden av daghem och fritidshem, medan antalet lekskoleplatser ökat

mycket kraftigt. Under den allra senaste tiden har dock en ökad utbyggnad

av daghem gjort sig märkbar. Enligt kommunernas beräkningar, som de

redovisats i socialstyrelsens uppgifter till 1965 års långtidsutredning, skulle

daghemsplatserna uppgå till drygt 24 000 vid slutet av år 1970. Kommunerna

bedömer samtidigt platsbehovet under nämnda år till ca 32 500 platser.

I och med att de förvärvsarbetande mödrarna blivit allt fler har också

skiftningarna i arbetstidens längd skapat problem. Arbetskraftsundersökningar

visar, att det kvinnliga förvärvsarbetet fördelar sig ungefär jämnt på

hel- och deltidsarbete. Familjeberedningen understryker angelägenheten av

att möjligheterna till barntillsyn kan smidigt anpassas till det differentierade

behovet. Beredningen anser att man därför bör eftersträva en större

smidighet i utnyttjandet av barnstugorna, dvs. daghem, lekskolor in. m.

Förslagen tar bl. a. sikte pa att barntillsynen under en mindre del av dagen

lekskoleformen —- och barntillsyn under längre tid — daghemsformen

- i viss omfattning skall kunna föras samman i en gemensam barnstuga

för barn i åldrarna närmast under sju år. Samtidigt måste platsantalet utökas.

Någon risk för att utbyggnadstakten för dag- och fritidshemmen skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr Öl är tUiiti

bli för hög föreligger inte, eftersom efterfrågan på platser nära nog överallt

vida överstiger tillgången.

Det nu tillämpade systemet med en i allmänhet relativt tast uppdelning

i olika enheter för skilda verksamhetsformer inom barnstugeverksamheten

kan ofta inte tillgodose de krav på flexibilitet, som sålunda bör ställas pa

verksamheten. Möjlighet finns redan nu att låta befintliga institutioner betjäna

olika tillsynsbchov — i de fall då institutionerna från början utrustats

för att kunna användas både som daghem och lekskola eller genom kompletteringar

kunnat betjäna båda ändamålen. Beredningen förordar en mera

medveten inriktning av barnstugornas utnyttjande på ett sådant sätt. Bl. a.

bör ingående studeras och prövas möjligheterna att inom en begränsad tillläggsram

i fråga om särskilda utrymmen och utrustning göra lekskolelokaler

temporärt användbara även för daghemsändamål. Med rationaliserat

kosthåll, innebärande användning av djupfryst eller färdiglagad mat, bör

exempelvis ekonomiutrymmena inom en sådan institution kunna starkt begränsas.

En annan möjlighet erbjuder en typ av barnstuga, som beredningen

i sin undersökning redovisar som en integrerad eller gemensam barnstuga.

Den bygger på förutsättningen att man skall kunna tillgodose olika behov.

En gemensam barnstuga för kortare och längre tillsynstider

Möjligheterna att organisera en integrerad eller gemensam barnstuga har

i särskild mån varit föremål för intresse inom den delegation inom familjeberedningen,

som utfört det förberedande utredningsarbetet. De olika aspekterna

på denna typ av barnstuga har ingående diskuterats och ett antal

modeller har studerats. I sin promemoria lämnar familjeberedningen en relativt

utförlig beskrivning av delegationens huvudsynpunkter i denna fråga

och olika exempel på tillämpningen av principen om en gemensam barnstuga

redovisas.

Den gemensamma barnstugan bygger på förutsättningen att man skall

kunna tillgodose barnens och föräldrarnas olika behov av tillsynstider. Den

utformas primärt som ett daghem men utgår från som normalt att barn

särskilt i fem—sexårsåldern — skall kunna ta del av barnstugans verksamhet

oberoende av tillsynstidens längd. Rekryteringsunderlaget blir därigenom

större för varje enskild institution. Den främsta avsikten med integrationen

är, att den gemensamma barnstugan samtidigt skall kunna ta

emot dels barn vilkas föräldrar förvärvsarbetar och som därför är i behov

av tillsyn under hela dagen eller större del av dagen (heltids- eller deltidstillsyn),

dels barn vars ena förälder är hemarbetande men som ändå bör ges

tillfälle att deltaga i den pedagogiska verksamhet som bedrivs i barnstugorna

(korttidstillsyn).

Familjeberedningen anser att den gemensamma barnstugan i fortsättningen

bör vara ett alternativ till de nuvarande tillsynsformerna. Givetvis bör

kommunerna själva avgöra vilken form som de med hänsyn till de lokala

förutsättningarna föredrar. Beredningen betonar att de modeller som redo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:is proposition nr 54 år 1966

visas i promemorian är endast exempel på hur den önskvärda integrationen

kan åstadkommas. Redan de nuvarande typerna av barnstugor rymmer möjligheter

i detta avseende. I framför allt de största städerna med en relativt

stor utbyggnad av den samhälleliga barntillsynen är det också angeläget att

man tillvaratar möjligheterna till lokalmässiga och personella förändringar,

som oavsett verksamhetens ursprungliga funktion kan skapa en ökad tillgång

på exempelvis daghemsplatser i ett läge, där denna sektor är sämre

försörjd.

Beredningen framhåller att den gemensamma barnstugan i viss omfattning

bör kunna möjliggöra cn bättre service för enskilda föräldrars och

barns skiftande behov av olika tillsynstider. Även om en stor del av institutionens

kapacitet är bunden under hela tiden för institutionens öppethållande,

finns det möjlighet att låta ett mindre antal av de barn, som åtnjuter

mindre än heltidsvård, vid särskilda tillfällen stanna där längre tid. Familjebeiedningen

har vid sina beräkningar av personalbehovet förutsatt att de

barn, som vistas på barnstugan mindre del av dagen, i allmänhet skall komma

och gå vid bestämda tider. En undersökning från Stockholm beträffande

närvaron vid daghemmen visar dock, att utnyttjandegraden vid de traditionella

daghemmen under vissa tider är långt ifrån 100 % på grund av att

många föräldrar inte utnyttjar institutionerna under hela deras öppethållande.

Detta talar för att ledig kapacitet kommer att uppstå även i en gemensam

barnstuga och kommer att kunna tillåta relativt flexibla tider för de

barn, som vistas där mindre tid av dagen i tre- eller femtimmarsgrupper. Beredningen

understryker att personalen vid institutionerna och deras huvudmän

bor sträva efter ett sådant effektivt utnyttjande av institutionerna, som

en utbredd tillämpning av flexibla tider innebär. Naturligtvis kan detta inte

i praktiken drivas hur långt som helst. Det skulle ställa alltför stora krav

på personalen. En alltför utbredd tillämpning av olika tider för barnen skulle

också törs vår a det pedagogiska arbete som bygger på gruppsamvaro och

sammanhållna grupper. Därför måste tillämpningen av principen om flexibla

tider syfta till att i första hand hjälpa de föräldrar, som har mest behov av

att kunna få tillsyn under skiftande tidspass. Tillämpningen måste ske efter

den praxis som varje kommun anser mest lämplig.

Vad beträffar barnstugornas öppethållande rekommenderar familjeberedningen,

att de institutioner som tar emot barn till förvärvsarbetande bör

håUa öppet till kl. 19 måndagar—fredagar, medan beredningen inte finner

något skäl föreligga för en ändring av nuvarande stängningstider på lördagarna

liksom inte heller av öppningstiden på morgnarna.

Familjedaghemmen

Enligt familjeberedningens mening är det av största betydelse att en kraftig

utbyggnad av barnstugorna kommer till stånd. Detta bör vara grundvalen

i det system för en organiserad barntillsyn, som erbjuds av samhället.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 5 i är 1!)6(> !)

I detta system torde samtidigt familjedaghemmen under överskådlig tid

komma att utgöra en ofrånkomlig del, om behovet av barntillsyn skall kunna

tillgodoses genom samhällets försorg.

Mot bakgrunden härav har beredningen i sin promemoria redovisat en

förberedande undersökning av den nuvarande kommunalt organiserade

familjedaghemsverksamheten. I anslutning till redovisningen av denna

undersökning framhåller beredningen att det — vid sidan av en snabb utbyggnad

av daghemmen — är angeläget att vidta också andra åtgärder för

att skapa ökade möjligheter att klara barntillsynen för förvärvsarbetande

föräldrar. Redan nu sker en tredjedel av barntillsynen genom av samhället

organiserade familjedaghem. Även om vissa invändningar kan göras beträffande

familjedaghemsverksamheten, hl. a. dess brist på kontinuitet, kan det

i dagens läge knappast vara realistiskt att inte söka tillvarata och vidareutveckla

de tillsynsmöjligheter den erbjuder.

Familjeberedningen understryker att en förutsättning för att familjedaghemsverksamheten

skall kunna accepteras som en god ersättning för barnstugorna

är att den blir föremål för en kvalitativ upprustning så att verksamheten

kan fungera på ett för de omhändertagna barnen fullt tillfredsställande

sätt. Beredningen anvisar i detta avseende vissa förslag till konkreta

åtgärder. Målet bör vara att endast fullt godtagbara hem skall

komma i fråga när det gäller att ta hand om dagbarn. Bostadsstandarden

spelar en stor roll i detta sammanhang och man bör kunna sträva efter att

familjedaghemmen har bostäder, som helst inte är mindre än två rum och

kök. Hälsotillståndet i familjerna bör styrkas genom hälsointyg och fortlöpande

hälsokontroll ske av dagbarnen. Kommunerna bör sträva efter att

ge dagbarnsvårdarna möjligheter till utbildning och bör därför i samarbete

med länsarbetsnämnderna anordna kurser för dagbarnvårdare samt söka

stimulera nytillkommande och redan verksamma dagbarnvårdare att genomgå

utbildning. Kommunerna bör etablera ett fastare samarbete mellan barnstugor

och familjedaghem än vad som nu tycks vara fallet. De bör fortlöpande

anordna möten för dagbarnvårdare i barnstugelokaler och under

medverkan av barnstugornas personal. Kommuner som inte bedriver barnstugeverksamhet

bör kunna engagera förskollärare från annan ort till möten

med dagbarnvårdare. Viss förbrukningsmateriel som förekommer i barnstugornas

verksamhet bör också ingå i familjedaghemmens utrustning

och bör kunna utlämnas till familjedaghemmen i form av »lekpaket».

Möjligheten att bereda dagbarnsvårdarna avlösning genom hjälp av barnsamariter

eller hemvårdarinnor bör undersökas inte bara vid sjukdomsfall

o. d. utan också för att inte dagbarnsvårdarnas intresse för uppgiften

skall hämmas genom en alltför stor bundenhet. Komplementen i form av

lekskoleplatser och avlösningshjälp får ses som led i strävan att höja

familjedaghemsvårdens standard för barnens vidkommande men också som

ett led i strävandena att underlätta rekryteringen av nya familjedaghem. Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

kan anses troligt att familjedaghemsvården blir mer attraktiv både för vårdare

och föräldrar, om den får en ökad kontinuitet och genom andra åtgärder

i högre grad än nu kommer att likna institutionsvården. Om tillgången på

familjedaghemsplatser skall kunna öka, anser familjeberedningen det vara

ofrånkomligt att det sker en uppräkning av kommunernas ersättningar

till familjedaghemmen. Utan att ersättningsfrågan regleras torde det inte

vara möjligt att skapa förutsättningar för en ytterligare utbyggnad av verksamheten

och bibehålla urvalsprincipen eller skärpa kraven på familjedaghemmens

standard.

Familjeberedningen erinrar också om att frågan angående statsbidrag till

familjedagheinsverksamheten har diskuterats vid åtskilliga tillfällen under

senare år. Som ett skäl för att familjedaghemsverksamheten borde bli statsbidragsberättigad

har anförts att främst mindre kommuner, vilka saknar

underlag för daghemsinstitutioner och således inte kommer i åtnjutande av

statsbidrag till dessa, kan behöva ekonomiskt stöd till av dem bedriven

familjedaghemsverksamhet. Det visar sig emellertid att familjedaghemsverksamheten

i de flesta fall bedrivs i kommuner, som också har en betydande

andel av de befintliga platserna i daghemsinstitutioner, varför

det vid införande av statsbidrag skulle bli dessa som också kom i åtnjutande

av huvudparten av stödet. Vid kommunenkäten år 1964, som socialstyrelsen

företog för långtidsutredningens räkning, framkom att organiserad familjedaghemsverksamhet

förekom i 203 kommuner. Av de 8 474 platserna fanns

dock 7 282 i städer, medan köpingar och landskommuner svarade för endast

1 192 platser, över 6 000 av platserna fanns i tolv av rikets största städer.

Även om det kan beräknas att ett stort antal kommuner, som förut helt saknat

familjedaghemsverksamhet, kommer att anordna sådan, torde den

kvantitativt största ökningen fortfarande komma att ske i de orter som

redan har en stor andel av verksamheten i familjedaghem och vid daghemsinstitutioner.

Ett av de skäl, som har anförts mot ett statligt stöd till familjedaghemsverksamheten,

är att kommunernas kostnader för denna form av barntillsyn

är mycket blygsamma i förhållande till deras kostnader för verksamheten

vid daghemsinstitutioner. Om ett statligt bidrag till familjedaghemsverksamheten

infördes skulle det kanske medverka till att utbyggnaden av daghemsinstitutioner

ägnades mindre intresse och att den eftersläpning som

där föreligger kunde bli bestående. Ett eventuellt statsbidrag till familjedaghemsverksamheten

kan därför inte få medföra att kommunerna satsar

ensidigt på denna vårdform. Det skulle bli nödvändigt med garantier för att

avvägningen mellan utbyggnaden av daghemsinstitutioner och en utökning

av familjedaghemsverksamheten inte blev en fråga om ekonomi utan en

fråga om hur kommunerna skall kunna skapa tillräckligt stora tillsynsresurser

utan att kvalitets- och kontinuitetskraven blir eftersatta.

Beredningen erinrar om att socialstyrelsen i sin anslagsframställning för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 ur l!)0(i

11

budgetåret 19(56/67 har tagit upp frågan om statsbidrag till familjedaghemsverksamhet.

Styrelsen har därvid hänvisat till att verksamheten nuinera fått

en sådan omfattning, att den bör sanktioneras av statsmakterna genom att

man inför begreppet familjedaghem i barnavårdslagen och inför ett statsbidrag

till sådan verksamhet. Socialstyrelsen anser att en förutsättning för

att statsbidrag skall kunna utgå till familjedaghem är att denna vårdform

blir reglerad i författning. Detta bör enligt styrelsens mening ske genom att

man inför dels en anmälningsskyldighet i samband med mottagande av dagbarn

och dels en skyldighet för barnavårdsnämnden att ha tillsyn över denna

verksamhet. Statsbidrag för vården skulle utgå endast för de hem, som för

ändamålet godkänts av barnavårdsnämnden. Statsbidraget föreslås av styrelsen

till 2 kr. per barn och dag.

Utan att ta ställning till frågan om statsbidrag till familjedaghemsverksamheten

pekar familjeberedningen på några svagheter i detta förslag. Om

ett statsbidrag till familjedaghemsverksamhet skall kunna motiveras bör

det vara med sikte på att öka tillgången på barntillsyn genom att få flera

hem att erbjuda sig för familjedaghemsvård och för att påverka familjedaghemmens

standard, så att denna får en välbehövlig lyftning uppåt. Den

främsta anledningen till familjedaghemsverksamhetens ojämna standard

och brist på kontinuitet är emellertid den låga ersättning, som utgår till

dagbarnvårdare. Den skulle knappast förbättras av ett statsbidrag med 2

kr. per barn och dag, som skulle utgå utan villkor att familjedaghemmen

fick en höjning av sin ersättning, och inte heller skulle den särskilt sporra

de kommuner som nu självmant håller en högre ersättning att höja denna

ytterligare. Kommuner, som söker hålla en mera rimlig ersättning till familjedaghemsvårdarna

och en väl utbyggd inspektionsverksamhet, skulle inte

heller uppmuntras till ytterligare förbättringar på detta område. Bidragskonstruktionen

stämmer knappast med de förenklingsprinciper som under

senare år tillämpats vid utformningen av statsbidrag till olika kommunala

verksamheter. Det är svårt att värja sig mot intrycket av administrativt

krångel, när redovisningsskyldigheten för kommunerna skulle presenteras.

Ett eventuellt statsbidrag till familjedaghemsverksamhet måste alltså enligt

familjeberedningens mening bygga på andra administrativa förutsättningar

och kunna utlösa de bestämda effekter, som beredningen i sin promemoria

betecknat som eftersträvansvärda, nämligen en ökad tillgång på familjedaghem,

en större kontinuitet i den barntillsyn de utövar och en genomgående

högre kvalitet i vårdhänseende. Beredningen har inte för sin del tagit någon

ståndpunkt till frågan om statsbidrag. Den menar att för detta ändamål behövs

en mer penetrerande utredning än vad familjeberedningen för sin del

hunnit göra.

Beredningen påpekar också att mellan 180 000 och 190 000 småbarnsmödrar

befinner sig på arbetsmarknaden men att endast vart nionde eller

tionde av deras barn f. n. tas om hand på daghemsinstitutioner eller i av

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mnj. ts proposition nr 5i år 1966

kommunerna godkända familjedaghem. Enligt familjeberedningens undersökningar

»Hemarbete och servicekontakter» (SOU 1965:65) är motsvarande

siffra 9 %, vilket nära överensstämmer med den officiella statistiken.

Enligt samma undersökning av familjeberedningen skulle drygt dubbelt

så många barn tas om hand av betald hemhjälp eller av släkt och grannar.

Sammanlagt en tredjedel av alla barn är redovisade i och med detta. Men

hur återstående två tredjedelar, 120 000 barn, har det ordnat är inte utrönt.

Man kan anta att här förekommer en stor marknad av privat ordnade familjedaghem.

Hur denna marknad skulle komma att påverkas av ett statsstöd

till familjedaghemsverksamheten i kommunal regi har man f. n. ingen

föreställning om.

Familjeberedningen anser att det bör göras en närmare undersökning även

av den icke kommunalt ordnade familjedaghemsverksamhetens omfång och

kvalitet. Åtgärder för en ökad stabilitet i familjedaghemsverksamheten måste

vidare vägas mot ersättningsfrågan och denna i sin tur analyseras med hänsyn

till matkostnaderna för dagbarnen och den direkta arbetsersättningen,

vad som kan betraktas som utlägg och vad som är inkomst och eventuell

skattepliktig sådan. Dessa många utestående frågor kräver ytterligare utredning,

och familjeberedningen förordar att denna utredning anförtros en särskild

utredningsman som får för ändamålet nödvändiga resurser till sitt förfogande.

De statliga åtgärderna

Familjeberedningen framhåller att uppgiften att svara för den av samhället

organiserade barntillsynen är en kommunal angelägenhet. De statliga

åtgärderna bör därför ta sikte på att underlätta för kommunerna att bedriva

denna verksamhet på ett tillfredsställande sätt och i ökad omfattning.

Möjligheterna till en utbyggnad av barnstugorna är till stor del beroende

av i vilken omfattning det utbildas tillräckligt med förskollärare. Den betydande

utökning av förskoleseminariernas kapacitet, som skett under senare

år, kommer emellertid att medföra väsentligt ökad tillgång på förskollärare

redan inom de närmaste åren. Därigenom undanröjs ett avgörande hinder

för en utbyggnad av den barntillsyn som sker genom barnstugorna.

En eftersläpning i den kommunala planeringen för daghem och fritidshem

har varit en av de väsentligaste orsakerna till den hittills låga utbyggnadstakten

för dessa institutioner. Denna eftersläpning är ännu inte inhämtad,

även om planeringsläget i många kommuner har väsentligt förbättrats sedan

familjeberedningen gjorde sin förra undersökning i denna fråga år 1962.

Planeringen av barntillsynsinstitutioner är liksom övrigt byggande till

väsentlig del av långsiktig karaktär. Beredningen betonar därför betydelsen

av en långsiktig planering när det gäller barnstugebyggandet. Redan i det

första planeringsstadiet — vid utarbetandet av region- och generalplanerna

— bör mark reserveras för barnstugorna. Det är också nödvändigt att bestämmelser

utformas för att i stadsplanerna säkerställa markbehovet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

la

Kungl. Maj.ts proposition nr öi är 1006

barnstugorna. Familjeberedningen förordar att byggnadsstadgan kompletteras

i detta avseende. Därigenom skapas enligt beredningens mening garantier

för en långsiktigarc planering när det gäller barnstugebyggandet.

Som ett led i de statliga initiativen för att stimulera intresset hos de lokala

myndigheterna för en förbättrad planering av kommunala åtgärder för barntillsynen

inrättades år 1963 en central samarbetsgrupp för daghem och fritidshem.

Den består av representanter för socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

skolöverstyrelsen och bostadsstyrelsen. Genom samarbetsgruppens

tillkomst har getts möjligheter att jämsides med socialstyrelsens reguljära

rådgivningsverksamhet bedriva ett upplysningsarbete på bredare front. På

samarbetsgruppens tillskyndan har efter hand bildats regionala samarbetsgrupper

på länsplanet med representanter för olika statliga länsmyndigheter,

för de fackliga organisationerna och för arbetsgivarna. Länsgruppernas verksamhet

har numera fått en fastare form, och Kungl. Maj :t har ställt medel

till förfogande för verksamheten. Hittills har länsgrupper inrättats i 22 län.

Flertalet länsgrupper har vid detta laget informerat länets kommuner om

sitt arbete. På sina håll har denna information åtföljts av en begäran om

uppgifter rörande dagsläget och planering i fråga om daghem och fritidshem.

Några grupper har särskilt uppmanat kommunernas byggnadsnämnder att

bevaka daghemsbyggandet vid bostadsområdenas planering. I vissa fall har

länsgrupperna också verkställt utredningar om arbetskraftssituationen i

olika kommuner.

De statliga åtgärderna på utbildningssidan och i fråga om planeringen

kompletteras med en direkt ekonomisk insats i form av statsbidrag till barnstugeverksamheten.

Fn betydande förstärkning av dessa statliga bidrag

genomfördes år 1963. Enligt familjeberedningens mening bör nu övervägas

en ytterligare förbättring av det statliga stödet för daghem och fritidshem.

Departementspromemorian

Frågan om det statliga stödets utformning och storlek när det gäller barnstugeverksamheten

har i anslutning till familjeberedningens promemoria

övervägts inom socialdepartementet. Som redan inledningsvis nämnts har

förslagen i denna fråga redovisats i en departementspromemoria av den

29 december 1965. Riktpunkterna har varit dels att betydligt öka bidraget

till byggnadskostnaderna för att därigenom underlätta en snabb utbyggnad

av barnstugeverksamheten med nya institutioner, dels att göra en översyn

av driftbidragets utformning och i samband därmed åstadkomma en höjning

av driftbidragen till daghem och fritidshem.

Bidrag och lån till byggnadskostnaderna

I departementspromemorian föreslås att det nuvarande anordningsbidraget

på högst 2 500 kr. per plats fördubblas till högst 5 000 kr. per plats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mnj. ts proposition nr 54 år 1966

Detta kraftigt höjda anordningsbidrag bör kompletteras med ett särskilt

statligt lånestöd. Ett sådant statslån, bör regelmässigt kunna utgå med 4 000

kr. per plats. Därigenom kommer det statliga stödet till byggnadskostnader

för en barnstuga att totalt utgöra 9 000 kr. per plats. I de fall då den beräknade

kostnaden för anordnande av en barnstuga — exempelvis vid ombyggnad

■— understiger 9 000 kr. per plats, bör i första hand anordningsbidrag

utgå och vid behov lån kunna beviljas för den del av den beräknade byggnadskostnaden

som ligger mellan 5 000 och 9 000 kr. per plats. Anordningsbidrag

och lån till barnstugelokaler bör kunna utgå, då lokalerna är anordnade

på sådant sätt att de kan användas för barntillsyn hela dagen eller i

vart fall minst fem timmar per barn och dag.

Bidrag till driftkostnaderna

Bestämmelserna om bidrag till driftkostnaderna föreslås få en sådan

utformning, att de ger garantier för att ett visst minimiantal platser i en

barnstugeavdelning används för så lång tillsynstid per barn och dag att de

kan stå till förfogande för barn till förvärvsarbetande kvinnor. Samtidigt

bör bidragsreglerna inte hindra en kombination av kortare och längre tillsynstider

inom en och samma barnstuga. En lämplig avvägning har därvid ansetts

vara att i en bidragsberättigande barnstugeavdelning minst två tredjedelar

av antalet platser i avdelningen skall utnyttjas för heldagstillsyn eller för

tillsynstider på minst fem timmar per barn och dag.

Vid en sådan omläggning av bidragssystemet uppkommer frågan om det

finns tillräckliga skäl för att bibehålla det nuvarande driftbidraget till lekskolor.

Detta bidrag, som utgår med 100 kr. per plats och år, täcker endast

5—6 % av kostnaderna och är alltså av ringa ekonomisk betydelse. Eftersom

varje lekskoleplats i regel utnyttjas för två barn per dag, uppgår bidraget i

praktiken till 50 kr. räknat per barn och år. Ett bortfall av bidraget kan alltså

kompenseras med en så obetydlig avgiftshöjning som ca 5 kr. per månad.

I departementspromemorian föreslås det särskilda bidraget till lekskolor

därför avvecklat i sin nuvarande form i samband med att ändrade bidragsregler

införs för barnstugeverksamheten.

Samtidigt med en ändring av bestämmelserna om bidrag till driften av

barnstugor bör de nuvarande bidragsbeloppen i övrigt höjas. Det nuvarande

bidraget med 1 200 kr. per plats och år vid daghem föreslås därvid ökat till

1 600 kr. per plats och år och bidraget till fritidshem ökat från nuvarande

500 kr. till 600 kr. per plats och år.

Kostnaderna för det statliga stödet

För budgetåret 1966/67 skulle de i departementspromemorian framlagda

förslagen medföra ett anslagsbehov som — med hänsynstagande till utbetalningsbestämmelserna

— kan beräknas till 14 milj. kr. för anordningsbidraget,

10 milj. kr. för lånestödet och 24 milj. kr. för driftbidraget, dvs. tillhopa

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj.ts proposition nr 5i år 1966

48 milj. kr. De för innevarande budgetår anvisade anslagen utgör — förutom

1 å 2 milj. kr. för statliga bostadslån — 20 milj. kr. Statens kostnader

för stödet till barnstugeverksamheten blir alltså enligt förslaget mer än fördubblade.

Remissyttrandena

Familjeberedningens redovisning av de faktorer som bestämmer behovet

av organiserad barntillsyn vitsordas av remissinstanserna.

De barnavårdande och pedagogiska motiven betonas i bl. a. yttrandena

från barnavårdsnämnderna. Vid sidan av dessa motiv understryker flera

remissinstanser vad beredningen anfört i fråga om arbetsmarknadens behov

av barntillsyn för att kunna tillgodogöra sig de arbetskraftsresurser som de

gifta kvinnorna utgör. De arbetsmarknadsmässiga synpunkterna framhålls

särskilt av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, LO och SACO. Även

socialstyrelsen förklarar sig vara införstådd med de arbetsmarknadspolitiska

önskemålen och det behov av ökade möjligheter till barntillsyn som följer

därav. I några yttranden, bl. a. från Sveriges socialdemokratiska studentförbund,

framhålls även behovet av barnstugornas tjänster för studerande föräldrar.

Mot bakgrunden av det stora behovet av barntillsyn har remissinstanserna

i allmänhet liksom beredningen den uppfattningen, att familjedaghemmen

måste ingå i den av samhället organiserade barntillsynen jämsides

med en utbyggd barnstugeverksamhet.

Beredningens synpunkter på inriktningen av barnstugornas

utbyggnad möter också ett positivt gensvar i remissyttrandena.

Skolöverstyrelsen finner det i nuvarande utvecklingsskede rimligt att man

i första hand söker främja utbyggnaden av sådana institutioner som främst

tillgodoser behovet av barntillsyn för heltids- och deltidsarbetande föräldrar.

LO betonar särskilt att tillsynen av barn till ensamstående barnför sörj are

och förvärvsarbetande föräldrar bör prioriteras. Sveriges förskollärares riksförbund

anser att under de närmaste åren erfordras en snabb utbyggnad av

daghemmen men framhåller att lekskoleverksamheten därefter bör stödjas.

Socialstyrelsen förklarar att familjeberedningens synpunkter på den fortsatta

utbyggnaden av barnstugorna och inriktningen av deras framtida verksamhet

i stort sett sammanfaller med den uppfattning som styrelsen har i

dessa frågor. Några av remissinstanserna, bl. a. socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen,

understryker att även fritidshemmen för barn i skolåldern

behöver byggas ut.

Det av familjeberedningen framförda förslaget om en gemensam

barnstuga för kortare och längre tillsynstider tillstyrks i princip av i

stort sett samtliga remissinstanser.

Socialstyrelsen har principiellt samma inställning som beredningen till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år 1966

den föreslagna integrerade eller gemensamma barnstugan och påpekar att

ett sådant utnyttjande av barnstugorna med fördel redan visat sig möjligt

att realisera. Barnavårdsnämnden i Stockholm anför, att det allmänt och

principiellt finns anledning instämma i de tankegångar som varit vägledande

för beredningen i denna del, nämligen att de olika verksamheterna för

barn i förskoleåldern innehållsmässigt och organisatoriskt bör sammanföras.

LO tillstyrker förslaget och framhåller att av såväl principiella som

pedagogiska skäl någon uppdelning av barnen efter nuvarande grunder inte

bör ske. Enligt Svenska arbetsgivareföreningens mening bör den föreslagna

integreringen kunna bidra till en önskvärd ökning av antalet platser för att

tillgodose förvärvsarbetande föräldrars behov av barntillsyn.

Vissa av de exempel som beredningen redovisat för att illustrera den

praktiska tillämpningen av principen med en gemensam barnstuga föranleder

däremot invändningar i åtskilliga av remissyttrandena. I regel riktar

sig remissinstanserna därvid mot de alternativ som innebär att en grupp

med barn för heldagstillsyn vid två tillfällen under dagen skulle sammanföras

med olika korttidsgrupper. En sådan anordning anses medföra stora

trötthetsrisker för barnen i heldagsgruppen och anses också ha pedagogiska

nackdelar. Synpunkter i detta avseende framförs av bl. a. socialstyrelsen,

skolöverstyrelsen och Sveriges förskollärares riksförbund.

I några av remissyttrandena, bl. a. från socialstyrelsen, understryks beredningens

uttalande att den gemensamma barnstugan bör vara ett alternativ

till de nuvarande tillsynsformerna. Arbetsmarknadsstyrelsen önskar däremot

en klarare prioritering av den föreslagna tillsynsformen. Svenska

stadsförbundet delar beredningens uppfattning att det bör ankomma på

kommunerna som huvudmän för verksamheten att avgöra vilken form man

vill föredra. TCO betonar att den integrationstanke som ligger bakom beredningens

förslag bör kunna utformas på ett mera flexibelt sätt än vad som

framgår av de exempel beredningen redovisat. LO anser att förslaget bör

kunna motverka den nuvarande ojämna tillväxttakten mellan daghem och

lekskolor och framhåller att man i kommunerna bör undersöka vilka möjligheter

det finns att omändra nuvarande lekskolor till att fungera som integrerade

barnstugor.

I flera remissyttranden, bl. a. från socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och

Svenska stadsförbundet, understryks att den gemensamma barnstugan accentuerar

behovet av att verksamheten vid barnstugorna noga följs upp i

pedagogiskt och psykologiskt hänseende och blir föremål för barnpsykologisk

forskning. Flera av remissinstanserna tar också upp frågan om tillsyn

av sjuka barn och anser att denna verksamhet bör ingå i den organiserade

barntillsynen.

Beredningens rekommendation beträffande barnstugornas öppethållande

behandlas i några yttranden. Socialstyrelsen har inte något att erinra

mot beredningens uttalande och påpekar att de omnämnda tiderna för

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 19 ti (i

det dagliga öppethållandet finns angivna i styrelsens anvisningar beträffande

barnstugor. Arbetsmarknadsstyrelsen understryker betydelsen av att

barnstugornas öppethållande anpassas eller behov och krav från föräldrar

med oregelbunden arbetstid och skiftarbete. TCO anser det angeläget att

barnstugorna vid behov också kan ta emot barn för nattillsyn. Enligt barnavårdsnämnden

i Linköping och barnavårdsnämnden i Malmö bör barnstugorna

inte hållas öppna längre än till kl. 19.

Familj eberedningens uppfattning att familjedaghem in e n på

lämpligt sätt bör inordnas i systemet för den av samhället organiserade

barntillsynen delas i allmänhet av remissinstanserna.

De av beredningen anvisade möjligheterna att åstadkomma större stabilitet

och höjd kvalitet på familjedaghemmen mottas genomgående positivt i

yttrandena. SACO finner de av beredningen rekommenderade åtgärderna

vara väl ägnade att tillgodose dessa syften. Skolöverstyrelsen stöder förslaget

om kurser för dagbarnvårdare, bostadsstyrelsen betonar angelägenheten

av att familjedaghemmens bostadsstandard beaktas och Sveriges förskollärares

riksförbund framhåller att bestämmelser bör utarbetas rörande de

krav som skall ställas på familjedaghemmen. Ensamma föräldrars förening

och Fredrika Bremerförbundet anser det viktigt att ersättningen till dagbarnsvårdarna

höjs. Socialstyrelsen betecknar den nuvarande familj edaghemsverksamheten

som en vildvuxen företeelse utan önskvärd stadga och

anser att fainiljedaghemsverksamheten hör författningsmässigt regleras.

Barnavårdsnämnden i Stockholm anför att de av beredningen framförda

kraven på viss bostadsstandard, hälsokontroll, utbildningsmöjligheter för

dagbarnsvårdare, intensifierad inspektion och rådgivning, närmare samarbete

mellan barnstugor och familjedaghem m. m. från barnavårdande

synpunkter framstår såsom i princip riktiga och önskvärda. Barnavårdsnämnden

betonar emellertid, att det i nuvarande läge kan vara svårt att

realisera ett sådant utvecklingsprogram som helhet. Avgörande för familjedaghemmens

kvalitet är framför allt dagmammans personliga egenskaper

och förutsättningar för vårduppgiften. Det är därför enligt barnavårdsnämndens

mening viktigt, att kraven på t. ex. tillsynsmiljön och på dagbarnvårdare^

formella meriter inte fixeras genom alltför detaljerade föreskrifter,

som kan verka hämmande på rekryteringen av eljest kvalificerade och

lämpliga familjedaghem.

Beredningens synpunkter på frågan om statsbidrag till familjedaghem och

beredningens förslag om en mera ingående utredning av olika frågor rörande

familjedaghemmen behandlas i åtskilliga av remissyttrandena.

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anser i likhet med

beredningen att dessa spörsmål bör närmare utredas. De båda förbunden

delar därvid beredningens invändningar mot det av socialstyrelsen skisserade

förslaget om statsbidrag. LO instämmer i vad beredningen anfört som invändningar

mot ett statsbidrag till familjedaghemmen och Sveriges förskolor

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Xr 54

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Knngl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

lärares riksförbund avvisar tanken på statsbidrag till denna verksamhet.

SACO anser att statsbidragsfrågan bör särskilt utredas. Barnavårdsnämnden

i Norrköping och barnavårdsnämnden i Hälsingborg anser att statsbidrag

bör utgå, medan barnavårdsnämnden i Malmö ställer sig tveksam härtill.

Barnavårdsnämnden i Stockholm delar beredningens uppfattning att ytterligare

utredning av frågan bör komma till stånd. Barnavårdsnämnden framhåller

samtidigt att familjedaghemsverksamheten utgör ett komplement och

ett alternativ till institutionsvården och att det därför synes rimligt och

följdriktigt att familjedaghemmen liksom institutionsvården får åtnjuta

statligt stöd. Risken för att ett sådant statligt stöd skall hämma en önskvärd

utbyggnad av institutionsvården bör enligt barnavårdsnämndens uppfattning

utan större svårighet kunna undanröjas, t. ex. genom fastställande av

ett visst kvotförhållande mellan antalet tillgängliga daghemsplatser och antalet

bidragsberättigade familjcdaghemsplatser inom kommunerna. I flera

av remissyttrandena, bl. a. från socialstyrelsen, tillstyrks familjeberedningens

förslag att frågorna rörande familjedaghemsverksamheten görs till föremål

för särskild utredning.

Beträffande de statliga åtgärderna i fråga om barnstugeverksamheten

berör skolöverstyrelsen utbildningen av förskollärare och annan

personal. Skolöverstyrelsen framhåller att den år 1960 ökade och alltjämt

ökande utbildningskapaciteten vid förskoleseminarierna är beräknad så,

att tillgången på förskollärare — även med hänsyn tagen till avgången från

yrket — skall räcka för att möta den planerade utbyggda barnstugeverksamhetens

behov av personal. Innevarande år kommer 650 nyutbildade förskollärare

ut från seminarierna och redan om två år kan det årliga utsläppet

beräknas omfatta mer än 1 000 nya förskollärare. Likaså sker inom vårdvrkesutbildningen

en successiv utbyggnad av utbildningslinjer med inriktning

på andra personalkategorier med tjänstgöring vid barnstugor.

När det gäller de statliga åtgärderna i övrigt — frånsett det ekonomiska

stödet — uppehåller sig remissinstanserna i huvudsak vid de av beredningen

berörda planeringsåtgärderna. Flera remissinstanser, bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen

och LO, anser det angeläget att i byggnadsstadgan införs bestämmelser

som innebär att även institutioner för kollektiv barntillsyn skall omfattas

av stadsplaneringen. Byggnadsstyrelsen anser sig inte kunna tillstyrka

att sådana bestämmelser införs i byggnadsstadgan med hänsyn till att det

skulle innebära en återgång till en äldre ordning med detalj föreskrifter av

olika slag i byggnadsstadgan. Å andra sidan vill byggnadsstyrelsen starkt

understryka behovet av information till kommunerna i dessa frågor. Styrelsen

förklarar sig också beredd att i samråd med den centrala samarbetsgruppen

för daghem och fritidshem medverka till normer för den planeringsmässiga

behandlingen av barnstugeverksamheten. Bostadsstyrelsen påpekar

sambandet med de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen och erinrar

opaginerad Kontrollera mot PDF

It»

Kungl. Maj:Is proposition nr M år I!)(>!>

om att kommunerna då dessa program upprättas bl. a. skall beakta följdinvesteringar

till bostadsbyggandet i form av daghemsbyggande. Socialstyrelsen

menar att man borde överväga regler som skulle innebära skyldighet

för kommunerna att upprätta byggnadsprogram för barnstugor. Såväl bostadsstyrelsen

som socialstyrelsen anser det önskvärt att kunna bestämma

behovet av olika barnstugeplatser med hjälp av enkla schablonregler. Socialstyrelsen

uppger att styrelsen f. n. undersöker möjligheterna att få tram sådana

regler men att några konkreta förslag ännu inte föreligger.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget om ökat

statligt stöd till barnstugor behandlas ingående i remissyttrandena.

Behovet av en förbättring av det statliga stödet i syfte att underlätta

en snabb utbyggnad av barnstugeverksamheten vitsordas allmänt.

Remissinstanserna ansluter sig i regel principiellt till de i departementspromemorian

uppställda riktpunkterna för att öka det statliga stödet till

barnstugor. Endast SACO anför en principiellt avvikande uppfattning och

menar att barnstugeverksamheten, som är en kommunal angelägenhet, bör

helt finansieras av kommunerna. En gentemot SACO motsatt ståndpunkt

intas av bl. a. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet och barnavårdsnämnden i Stockholm. Kommunförbunden

framhåller att större valfrihet i fråga om hem- eller yrkesarbete och ett

tillskott av kvinnlig arbetskraft i produktionen inte enbart är ett kommunalt

intresse. Då samhället i sin helhet tillgodogör sig fördelarna härav, bör enligt

förbundens mening även kostnaderna bäras gemensamt. Barnavårdsnämnden

i Uppsala upplyser att 40 % av barntillsynsplatserna i staden beläggs

med barn till studerande.

Förslaget om bidrag och lån till byggnadskostnaderna

betraktas genomgående som tillfredsställande. Den närmare utformningen

av de för anordningsbidraget och lånet föreslagna reglerna behandlas i en

del av remissyttrandena. Bostadsstyrelsen anser att valmöjlighet bör föreligga

mellan en kombination av anordningsbidrag och särskilt lånestöd samt

anordningsbidrag och bostadslån. Som motiv härför anför styrelsen att daghem

kan förekomma i statsbelånad byggnad, varvid ett undantagande av

daghemslokalerna från bostadslån skulle medföra onödiga administrativa

besvärligheter. I sådana fall bör det enligt styrelsens mening vara enklare

att endast kombinera bostadslån och anordningsbidrag och inte begagna den

särskilda lånemöjligheten. Därvid bör en samordning mellan bostadsstyrelsens

och socialstyrelsens beslut ske på samma sätt som hittills tillämpats.

Socialstyrelsen önskar ett klarläggande om såsom säkerhet för lån till annan

än kommun bör godkännas endast handlingar, som utgör en betryggande

ekonomisk garanti för lånet, eller om mindre stränga krav skall

kunna ställas på säkerheten.

Flera remissinstanser, som i och för sig finner den föreslagna höjningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

K ung t. Mcij:ts proposition nr Ji ar 19(U>

av statsstödet till byggnadskostnaderna innebära en kraftig förbättring, påpekar

att den reella investeringskostnaden likväl torde komma att uppgå till

ett högre belopp. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller å andra sidan att avvägningen

av anordningsbidraget och lånestödet bör utgöra ett incitament

till kommunerna att utnyttja serietillverkade institutioner, vilket också kan

påskynda en snabb utbyggnad. Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

anser att prisutvecklingen gör det nödvändigt att kontinuerligt

ompröva såväl bidrags- som lånedelen. I yttrandena från bl.a. bostadsstyrelscn

och barnavårdsnämnden i Borås påpekas att det föreslagna anordningsbidraget

och lånestödet inte tar hänsyn till att byggnadskostnaderna

varierar mellan skilda platser i landet.

Flera remissinstanser uttalar att en ytterligare höjning av det föreslagna

bidraget till driftkostnaderna i och för sig skulle vara önskvärd,

om man därmed skall uppnå en stimulanseffekt av mer genomgripande

betydelse. Barnavårdsnämnden i Stockholm anför att vid en sannolik

driftkostnad av 7 000 kr. per daghemsplats och år i Stockholm staten skulle

svara för 1 600 kr., föräldrarna för maximalt 1 400 kr. och staden för minst

4000 kr. Förslaget att i samband med införandet av ändrade bidragsregler

för barnstugeverksamheten avveckla det nuvarande särskilda driftbidraget

till lekskolor föranleder erinringar från åtskilliga remissinstanser. Endast

LO uttalar ett direkt tillstyrkande av förslaget i denna del. Barnavårdsnämnden

i Norrköping framhåller att lekskolornas funktion är så viktig att staten

bör markera detta genom bidrag till verksamheten. Socialstyrelsen anser att

det särskilda lekskolebidraget tills vidare bör bibehållas och erinrar om det

i styrelsens anslagsframställning framförda förslaget att höja detta bidrag

från 100 kr. till 150 kr. per plats och år.

När det gäller den tekniska utformningen av det i departementspromemorian

föreslagna driftbidraget till barnstugor tar några remissinstanser

upp det i förslaget uppställda villkoret att i en bidragsberättigande barnstugeavdelning

minst två tredjedelar av antalet platser i avdelningen skall

utnyttjas för heldagstillsyn eller för tillsynstider på minst fem timmar per

barn och dag. Svenska stadsförbundet har inte något att erinra mot syftet

med en sådan bestämmelse men förordar att det ges möjlighet till avvikelser

från denna regel. Där ett fullt underlag för längre tillsynstider inte föreligger,

vilket kan gälla på mindre orter, skulle bestämmelsen kunna innebära

att statsbidrag till barnstugans drift helt bortfaller. Svenska kommunförbundet

anför liknande synpunkter och ifrågasätter om det över huvud taget är

erforderligt att statsbidraget görs beroende av en fixerad gräns med avseende

på omfattningen av barnstugornas utnyttjande för olika tillsynsformer.

Även barnavårdsnämnden i Stockholm anser att bidragsbestämmelserna bör

utformas så, att de ger möjligheter till avvikelser från den generella regeln.

Socialstyrelsen påpekar att det vid tillämpningen av denna regel kommer

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ls proposition nr 54 år 1966

att uppstå gränsfall där minst två tredjedelar av platsantalet rent faktiskt

inte kunnat utnyttjas minst fem timmar per barn och dag.

De nuvarande möjligheterna att erhålla bidrag från allmänna arvsfonden

för anordnande av lekskolelokaler och för inventarier till barnstugor förutsätts

av socialstyrelsen skola bibehållas.

Föredraganden

Frågan om den av samhället organiserade barntillsynen har under de

senaste åren kommit allt mer i förgrunden. Den ökade yrkesverksamheten

bland gifta kvinnor har i en helt annan omfattning än tidigare rest krav på

ökade samhällsinsatser på detta område. Från att ha varit enbart socialt

nödvändiga institutioner har daghemmen fått karaktär av serviceanordningar

för barnfamiljer med förvärvsarbetande föräldrar. Den fortsatta

utvecklingen på arbetsmarknaden kommer att erbjuda ännu större möjligheter

för de gifta kvinnorna att ta yrkesarbete. Att sådana önskemål finns

hos ett stort antal hemarbetande kvinnor har dokumenterats i olika sammanhang.

Det är en uppgift för samhället att skapa förutsättningar för

kvinnorna att förverkliga detta önskemål och att alltså bereda kvinnorna

valfrihet i fråga om arten av arbete. En av dessa förutsättningar är, att barnen

kan tas väl om hand under föräldrarnas frånvaro från hemmet. För att

göra detta möjligt behövs en avsevärd utbyggnad av samhällets barntillsyn.

Utbyggnadsbehovet har belysts av familjeberedningen i en promemoria,

som lades fram i slutet av förra året. Beredningen framhåller att

det krävs snabb planering, kraftfulla insatser och en fördomsfri prövning

av alla kombinationer av barntillsyn. Jag vill understryka, att en kraftig

utbyggnad av barnstugorna behöver komma till stånd och att den av samhället

organiserade barntillsynen därjämte bör omfatta en utbyggd familjedagshemsverksamhet.

Vad beträffar riktlinjerna för barnstugornas utbyggnad

har familjeberedningen lagt tyngdpunkten på sådana institutioner

som främst tillgodoser behovet av barntillsyn för heltids- och deltidsarbetande

föräldrar. Enligt beredningens mening bör man eftersträva en större

smidighet i utnyttjandet av barnstugorna, dvs. av daghem, lekskolor m. m.

Förslagen tar sikte bl. a. på att barntillsynen under en mindre del av dagen

— lekskoleformen — och barntillsyn under längre tid — daghemsformen —

i viss omfattning skall kunna föras samman i en gemensam barnstuga

för barn i åldrarna närmast under sju år. Det av beredningen framförda

förslaget om en sådan gemensam barnstuga har i princip godtagits vid

remissbehandlingen. Det bör därför kunna ge vägledning vid den framtida

utformningen av verksamheten vid såväl befintliga som planerade barnstugor.

Förslaget bör ses som ett alternativ till de nuvarande tillsynsformerna.

Som beredningen framhållit bör det ankomma på kommunerna som

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr öi år 1966

huvudmän för verksamheten att avgöra vilken form som i det enskilda fallet

befinns lämpligast.

I flera remissyttranden har rests invändningar mot vissa av de exempel

som beredningen redovisat för att illustrera tillämpningen av principen med

eu gemensam barnstuga. Remissinstanserna har därvid riktat sig mot de

alternativ som innebär att en grupp med barn för heldagstillsyn vid två tillfällen

under dagen skulle sammanföras med olika korttidsgrupper. En sådan

anordning anses medföra stora trötthetsrisker för barnen i heldagsgruppen

och anses också ha pedagogiska nackdelar. Denna fråga knyter an till behovet

av att följa upp verksamheten vid barnstugorna i pedagogiskt och psykologiskt

hänseende. Flera remissinstanser har också betonat vikten av

barnpsykologisk forskning. Hithörande frågor är avsedda att behandlas av

familjeberedningen i en andra utredningsetapp. Beredningen ämnar då återkomma

med en redovisning av frågor som äger sammanhang med barnstugornas

inre arbete, kontakten med hemmen osv. Jag vill i sammanhanget

också erinra om att barnpsykologiska forskningsinstitutet vid lärarhögskolan

i Stockholm genom Kungl. Maj :ts beslut den 14 januari 1966 har erhållit

bidrag för att slutföra en undersökning rörande trötthetssymtom hos barn

på daghem.

Beträffande barnstugornas öppethållande har familjeberedningen

rekommenderat, att de institutioner som tar emot barn till förvärvsarbetande

normalt bör hållas öppna till kl. 19 på måndagar—fredagar. Detta är

en något senare stängningstid än vad som nu i regel tillämpas. Beredningen

har inte haft någon erinran mot de nuvarande stängningstiderna på lördagar

och inte heller när det gäller öppningstiden på morgnarna. Däremot kan det

enligt beredningens mening finnas skäl för en speciell organisation på lördagar

med hänsyn till den allt vanligare lördagsledigheten. Dessa dagar kan

det sålunda vara motiverat att sammanföra barnen inom en barnstuga till

en grupp. Vid remissbehandlingen har bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen framhållit

betydelsen av att barnstugornas öppethållande anpassas efter behov

och krav från föräldrar med oregelbunden arbetstid och skiftarbete. Beredningen

har i sin promemoria uttalat, att det bör vara möjligt för den lokala

tillsynsmyndigheten, dvs. barnavårdsnämnden, att medge längre öppethållande

då en barnstuga betjänar yrkesgrupper med senare arbetstid. Enligt

min mening är det en viktig uppgift för de lokala organen att — med beaktande

av vad som kan vara lämpligt från barnens synpunkt — i sådana fall

anpassa barnstugornas öppethållande till de behov och omständigheter som

föreligger.

I anslutning härtill vill jag beröra en näraliggande fråga, som har tagits

upp i åtskilliga remissyttranden, nämligen tillsynsmöjligheterna för tillfälligt

sjuka barn. Hittills torde ett 30-tal kommuner ha anställt särskild

personal — barnvårdarinnor — för tillsyn av sjuka barn. Dessutom lämnas

i ungefär en tredjedel av kommunerna hjälp med sådan barntillsyn genom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr ö''i år 1966 23

hem vårdarinnorna. Denna verksamhet sker inom ramen för den sociala

hemhjälpen, vartill statsbidrag utgår i särskild ordning. Det bör finnas möjlighet

att bygga ut denna verksamhetsform och att vidareutveckla den. Hithörande

frågor torde komma att aktualiseras i samband med den utredning

rörande familjedaghemsverksamheten som jag kommer att beröra i det

följande.

Familjeberedningen har i sin promemoria också tagit upp familjedaghemsverksamheten

och redovisat en förberedande undersökning

i denna fråga. Även om vissa invändningar kan göras beträffande den

nuvarande familjedaghemsverksamheten, bl. a. den brist på kontinuitet som

ibland föreligger, kan det enligt beredningens mening i dagens läge knappast

vara realistiskt att inte söka tillvarata och vidareutveckla de tillsynsmöjligheter

den erbjuder. Remissinstanserna delar i allmänhet beredningens

uppfattning att familjedaghemmen därför på lämpligt sätt bör inordnas

i den av samhället organiserade barntillsynen.

I familjeberedningens undersökning bar anvisats olika möjligheter att

åstadkomma större stabilitet och höjd kvalitet på familjedaghemmen. Dessa

förslag har mött ett positivt gensvar vid remissbehandlingen. Jag vågar därför

utgå från att kommunerna vid utformningen av familjedaghemsverksamheten

kommer att ta fasta på de förslag till konkreta åtgärder som

beredningen har framlagt.

I sin promemoria har familjeberedningen erinrat om att frågan angående

statsbidrag till familjedaghemsverksamheten diskuterats vid åtskilliga tillfällen

under senare år. Beredningen har därvid också berört ett av socialstyrelsen

i dess anslagsframställning för nästa budgetår framlagt förslag om

ett sådant statsbidrag. Socialstyrelsens förslag innebär, att statsbidrag skulle

utgå till kommunerna med 2 kr. per barn och dag för de familjedaghem som

godkänts av barnavårdsnämnden. Styrelsens förslag innefattar också att

familjedaghemsverksamheten skulle regleras genom bestämmelser i barnavårdslagen.

Familjeberedningen har framfört vissa erinringar mot utformningen

av det av socialstyrelsen skisserade statsbidraget. Enligt beredningens

mening bör ett eventuellt statsbidrag till familjedaghemsverksamheten bygga

på andra administrativa förutsättningar. Det bör också kunna utlösa de

effekter, som beredningen vill eftersträva, nämligen en ökad tillgång på

familjedaghem, en större kontinuitet i den barntillsyn de utövar och en i

olika avseenden höjd kvalitet på familjedaghemmen. Beredningen har inte

tagit ställning till frågan om statsbidrag till familjedaghemsverksamheten.

Den har ansett att denna fråga liksom vissa andra frågor rörande familjedaghemmen

behöver närmare utredas. Beredningen har förordat att en

sådan utredning kommer till stånd i särskild ordning.

Vid remissbehandlingen har Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

förklarat sig dela familjeberedningens betänkligheter när det

gäller utformningen av socialstyrelsens statsbidragsförslag. De båda kom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

munföi bunden anser i likhet med beredningen att denna fråga bör närinare

utredas. Beredningens förslag om en mera ingående utredning av denna och

andra frågor rörande familjedaghemmen har tillstyrkts även i en råd andra

remissyttranden. Jag har därför med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den It februari 1966 tillkallat en särskild sakkunnig för att verkställa en

utredning rörande familj edaghemsverksamheten. Frågan om statsbidrag

till familj edaghemsverksamheten bör prövas när resultatet av denna utredning

föreligger.

Familjeberedningen har framhållit att uppgiften att svara för den av samhället

organiserade barntillsynen är en kommunal angelägenhet. När det

gäller de statliga åtgärderna i syfte att underlätta för kommunerna

att bedriva denna verksamhet är förskollärarutbildningen av väsentlig

betydelse. Möjligheterna till en utbyggnad av barnstugorna är till stor del

beroende av i vilken omfattning det utbildas förskollärare. Skolöverstyrelsen

har i sitt remissyttrande framhållit, att den ökande utbildningskapaciteten

vid förskoleseminarierna är beräknad så, att tillgången på förskollärare

skall räcka för att möta den planerade utbyggnaden av barnstugeverksamheten.

Innevarande år kommer 650 nya förskollärare ut från seminarierna,

och redan om två år kan den årliga examinationen beräknas omfatta över

1 000 förskollärare. Det ökade tillskottet av förskollärare bör i första hand

utnyttjas för att öka barnstugornas platsantal. Av socialstyrelsen angivna

normer om två förskollärare i varje daghemsavdelning måste fortfarande

uppfattas som en målsättning, som kan förverkligas först på längre sikt.

Frånsett det ekonomiska stödet bär de statliga åtgärderna i övrigt inriktas

på en förbättrad planering av barnstugeverksamheten. Det är därvid enligt

min mening viktigt att daghemsbehovet blir beaktat vid stadsplaneringen.

En av familj eberedningen ifrågasatt komplettering av byggnadsstadgan har

byggnadsstyrelsen inte ansett sig kunna tillstyrka. Styrelsen har i stället

förklarat sig beredd att utarbeta normer för den planeringsmässiga behandlingen

av barnstugorna och att informera kommunerna i dessa frågor. EnHgt

vad jag inhämtat avser byggnadsstyrelsen att inom kort ta itu med

denna uppgift. Avsikten är att detta skall ske i samråd med den centrala

samarbetsgrupp för daghem och fritidshem, som nu varit i verksamhet ett

pal år och som består av representanter för socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,

bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Denna samarbetsgrupp

har till uppgift att söka stimulera intresset hos de lokala myndigheterna för

en förbättrad planering av kommunala åtgärder för barntillsynen och bistå

kommunerna med råd och upplysningar. För att ge samarbetsgruppen möjligheter

att ytterligare utveckla sin verksamhet bör den nu tillföras representanter

även från byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsorganisationerna

och kommUnförbunden.

Jag övergår härefter till att behandla det förslag om ökat statligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr .34 ar 1 !)(!<> 25

stöd till barnstugor, som bär lagts fram i en departementspromemoria.

Riktpunkterna för detta förslag har varit dels att betydligt öka

bidraget till byggnadskostnaderna för att därigenom underlätta eu snabb

utbyggnad av barnstugeverksamheten med nya institutioner, dels att göra

en översyn av driftbidragets utformning och i samband därmed åstadkomma

en höjning av driftbidragen till daghem och fritidshem. Förslaget tar

sikte på att underlätta en snabb utbyggnad av de tillsynsformer som ger

möjlighet till barntillsyn för förvärvsarbetande föräldrar.

Den barnstugetyp, som är minst kostnadskrävande att uppföra och som

samtidigt är fullt godtagbar från användningssynpunkt, utgörs av en serietillverkad

barnstuga. Byggnadskostnaden för en sådan barnstuga uppgår

till ca 9 000 kr. per plats. Enligt gällande bestämmelser täcker det statliga

stödet drygt en fjärdedel av denna kostnad eller — om man vid sidan av det

direkta statliga bidraget också kan utnyttja möjligheten till lån vid den statliga

bostadslångivningen — ungefär hälften av kostnaden. Jag förordar att

det statliga stödet nu höjs väsentligt.

Liksom f. n. bör grunden i det statliga stödet bestå av ett direkt anordningsbidrag.

.lag förordar att det nuvarande bidragsbeloppet på högst

2 500 kr. per plats fördubblas till högst 5 000 kr. per plats. Detta kraftigt

höjda anordningsbidrag bör kompletteras med ett särskilt statligt

1 å n e s t ö d. Ett sådant statslån bör regelmässigt kunna utgå med 4 000

kr. per plats. Därigenom kommer det statliga stödet till byggnadskostnader

för en barnstuga att totalt utgöra 9 000 kr. per plats. Statsstödet kommer

alltså att i stort sett motsvara ett belopp som i dagsläget täcker kostnaderna

för att bygga en serietillverkad barnstuga. I de fall då den beräknade kostnaden

för anordnande av en barnstuga — exempelvis vid ombyggnad — understiger

9 000 kr. per plats, bör i första hand anordningsbidrag utgå och

vid behov lån kunna beviljas för den del av den beräknade byggnadskostnaden

som ligger mellan 5 000 och 9 000 kr. per plats.

Vid remissbehandlingen har bostadsstyrelsen föreslagit att valmöjlighet

bör föreligga mellan en kombination av anordningsbidrag och särskilt lånestöd

samt anordningsbidrag och bostadslån. .lag finner en sådan valmöjlighet

vara av praktiska skäl motiverad, när en barnstugelokal ingår i en byggnad,

för vilken statligt bostadslån beviljas. I sådana fall bör det således vara

möjligt att kombinera anordningsbidrag och bostadslån. Någon kombination

av statligt bostadslån och det särskilda lånestödet bör däremot inte förekomma.

Nuvarande anordningsbidrag utgår endast till lokaler, som kan användas

för daghem och fritidshem. Även den nya stödformen — anordningsbidrag

och särskilt lånestöd — bör avse sådana barnstugelokaler som ger möjlighet

till barntillsyn för förvärvsarbetande kvinnor. I enlighet härmed föreslår jag

att en förutsättning för anordningsbidrag och lån till barnstugelokaler skall

vara, att lokalerna är anordnade på sådant sätt, att de kan användas för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

barntillsyn hela dagen eller i vart fall minst fem timmar per barn och dag.

Som villkor för bidrag och lån bör också gälla, att den som anordnar barnstugan

lämnar förbindelse att minst två tredjedelar av antalet platser i

lokalen tills vidare skall utnyttjas för barntillsyn åtminstone fem timmar

per barn och dag. För fritidshem bör motsvarande villkor vara att lokalen

hålls öppen minst fem timmar per dag.

Anordningsbidraget och det särskilda lånestödet bör kunna beviljas kommun

och landstingskommun eller annan som anordnar barnstugelokal. Genom

en sådan utformning av bidragsreglerna kan det statliga stödet utgå

även om annan än kommunen, t. ex. en studentbostadsstiftelse, svarar för

byggnadsföretaget. När lokalerna anordnas av annan än kommun, bör det

åligga kommunens barnavårdsnämnd att skaffa sig garantier för att barnstugan

kommer att drivas enligt av barnavårdsnämnden godkända riktlinjer.

Lånet bör löpa med samma ränta som gäller för lån till lokaler inom

bostadslångivningen, dvs. f. n. 5 %. Amorteringstiden bör vara 30 år. Då

låntagaren är annan än kommun eller landstingskommun, bör för lånet ställas

inteckningssäkerhet eller därmed likvärdig säkerhet.

För lånestödet anvisade medel bör redovisas under särskild rubrik under

fonden för låneunderstöd, statskontorets delfond. Anordningsbidrag bör beviljas

och utbetalas av socialstyrelsen. Lån bör beviljas av socialstyrelsen

och utbetalas av statskontoret. Då byggnadsarbetena påbörjats bör som förskott

kunna utbetalas 90 % av beviljat anordningsbidrag. Återstoden av anordningsbidraget

samt hela lånebeloppet bör kunna utbetalas när byggnadsarbetena

är avslutade.

Kungl. Maj :t bör äga meddela de bestämmelser som erfordras för anordningsbidraget

och lånestödet. De nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m.

den 1 juli 1966 men kunna tillämpas redan på byggnadsföretag som påbörjats

efter den 31 december 1965.

För finansiering av byggnadskostnaderna för särskilda lekskolelokaler i

samband med bostadsbebyggelse kommer liksom hittills att finnas möjlighet

till bostadslån i form av lån för s. k. lokaler.

Till anordnande av lekskolor och för inventarier till barnstugor utgår i

regel bidrag från allmänna arvsfonden. Den år 1964 tillsatta arvsfondsutredningen

har till uppgift att ompröva de ändamål som allmänna arvsfonden

skall tillgodose. I vart fall i avvaktan på resultatet av denna utredning

är det avsikten att tills vidare bibehålla de nuvarande möjligheterna till

arvsfondsbidrag för lekskolor och för inventarier till barnstugor.

De av familjeberedningen framlagda förslagen rörande barnstugornas

organisation aktualiserar en delvis annan utformning av de nuvarande

driftbidragen till barnstugor. Som jag förut nämnt tar beredningens

förslag sikte bl. a. på att barntillsyn under kortare tid (den nuvarande lekskoleformen)

och barntillsyn under längre tid (den nuvarande daghems
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. proposition nr Öb år 19f>(> 27

formen) i viss omfattning skoll kunna sammanföras i eu gemensam barnstuga.

Beredningen eftersträvar med sina förslag en sådan smidighet i utnyttjandet

av barnstugorna, att platser i lekskolor skall kunna utnyttjas

även för längre tillsynslider, samtidigt som vissa platser i daghem skall

kunna användas för de kortare tillsynstiderna.

Vid tillämpningen av den barnstugeorganisation som förordats av familjeberedningen

utsuddas den nuvarande gränsen mellan daghem och lekskolor.

Det blir då önskvärt att söka åstadkomma ett bidragssystem som knyter an

till en sådan organisation av barnslugeverksamheten.

Ett sådant bidragssystem bör, liksom det hittillsvarande statsbidraget,

främst underlätta utbyggnaden av den barntillsyn som efterfrågas på grund

av föräldrarnas förvärvsarbete. Bidragsbestämmelserna bör därför ha en

sådan utformning, att de ger garantier för att ett visst minimiantal platser

i en barnstugeavdelning används för så lång tillsynstid per barn och dag att

de kan stå till förfogande för barn till förvärvsarbetande föräldrar. Samtidigt

bör bidragsreglerna inte hindra en kombination av kortare och längre

tillsynstider inom en och samma barnstuga. Som en lämplig avvägning i

detta hänseende har i departementspromemorian föreslagits, att barnstugeavdelning

skall vara bidragsberättigad om minst två tredjedelar av antalet

platser i avdelningen utnyttjas för heldagstillsyn eller för tillsynstider på

minst fem timmar per barn och dag. Den angivna regeln bör avse fördelningen

av de vid barnstugan inskrivna barnen. Jag biträder detta förslag

till utformning av bidragsbestämmelserna. Vid remissbehandlingen har

framhållits, att det i vissa fall kan vara befogat att kunna göra avvikelser

från den nämnda regeln beträffande platsantalet. Möjligheten till dispens

från denna regel bör inte vara utesluten. Kungl. Maj :t äger vid utarbetandet

av bidragsbestämmelserna ta ställning till formerna för ett sådant dispensförfarande,

vilket bör kunna avse även anordningsbidraget.

Samtidigt med den föreslagna ändringen av bidragsbestämmelserna bör

de nuvarande bidragsbeloppen för daghem och fritidshem höjas. Jag förordar,

att det nuvarande bidraget med 1 200 kr. per plats och år vid daghem

ökas till 1 600 kr. per plats och år och att hidraget till fritidshem ökas från

nuvarande 500 kr. till 600 kr. per plats och år. Bidragsbeloppet på 1 600 kr.

om året skall därvid utgå för varje plats i sådana barnstugeavdelningar där

minst två tredjedelar av antalet platser utnyttjas för heldagstillsyn eller för

tillsynstider på minst fem timmar per barn och dag. Som villkor för bidraget

på 600 kr. per plats och år vid en avdelning i fritidshem bör gälla att avdelningen

hålls öppen under minst fem timmar per dag.

Vid en omläggning av bidragssystemet på föreslaget sätt uppkommer frågan

om det finns tillräckliga skäl för att bibehålla det nuvarande driftbidraget

till lekskolor. Detta bidrag, som utgår med 100 kr. per plats och år, täcker

endast 5—6 % av kostnaderna och är alltså av ringa ekonomisk betydelse.

Eftersom varje lekskoleplats i regel utnyttjas för två barn per dag,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr öi år 1966

uppgår bidraget i praktiken till 50 kr. räknat per barn och år. Ett bortfall

av bidraget kan alltså kompenseras med en så obetydlig avgiftshöjning som

ca 5 kr. per barn och månad. I departementspromemorian har föreslagits,

att det särskilda bidraget till lekskolor avvecklas i sin nuvarande form i

samband med att ändrade bidragsregler införs för barnstugeverksamheten.

Vid remissbehandlingen har rests invändningar mot detta förslag. Det har

därvid framhållits, att lekskolornas funktion är viktig och att detta borde

markeras genom att bibehålla ett statligt bidrag till verksamheten. Att lekskolorna

fyller en viktig uppgift är enligt min mening ställt utom all diskussion.

Erfarenheten har emellertid också visat, att lekskoleverksamheten

kunnat utvecklas i snabb takt utan något statsbidrag av nämnvärd betydelse.

Det blir då naturligt att ifrågasätta, om det är rationellt att vid en omläggning

av bidragssystemet för barnstugorna bibehålla en bidragsform som

knappast har någon betydelse såsom stimulans för den verksamhet den avser.

Den föreslagna åtgärden ligger i linje med strävandena att förenkla

statsbidragssystemet. Förslaget skall ses mot bakgrunden av det ändrade bidragssystem

i fråga om barnstugeverksamheten som jag i det föregående har

dragit upp riktlinjerna för. Det därvid förordade driftbidraget med 1 600 kr.

per plats och år föreslås utgå för vax-je barnstugeavdelning där minst två tredjedelar

av platsantalet utnyttjas för barntillsyn som avser minst fem timmar

per barn och dag. Upp till en tredjedel av antalet platser i en bidragsberättigad

barnstugeavdelning kan alltså användas för de tillsynstider som tillämpas

i nuvarande lekskolor. Utnyttjas en barnstugeavdelning med 15 platser

på detta sätt — alltså som en för olika tillsynstider gemensam barnstuga

— kan bidrag utgå med 1 600 kr. för var och en av fem lekskoleplatser, dvs.

med sammanlagt 8 000 kr. Det nuvarande särskilda lekskolebidraget utgör

för samma antal platser sammanlagt endast 500 kr. Jag har med detta

exempel velat framhålla, att en avveckling av det speciella lekskolebidraget

bör ses mot bakgrunden av de väsentliga förbättringar som samtidigt föreslås

när det gäller det statliga stödet till barnstugeverksamheten och som

totalt innebär mer än en fördubbling av statens ekonomiska insatser. På de

nu angivna grunderna föreslår jag, att det speciella lekskolebidraget avvecklas

i samband med den förordade omläggningen av bidragssystemet.

Nuvarande regler angående driftbidrag till barnstugor i fråga om bidragsmottagare,

bidragets fastställande och utbetalning m. in. bör i huvudsak

kunna bibehållas. Kungl. Maj:t bör äga meddela de erforderliga bidragsbestämmelserna.

Statsbidrag till jordbruksdaghem bör utgå enligt oförändrade

grunder. De nya statsbidragsreglerna bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1966.

De nu framlagda förslagen till ökat statligt stöd till barnstugor kan för

budgetåret 1966/67 beräknas medföra ett anslagsbehov av 14 milj.

kr. för anordningsbidraget, 10 milj. kr. för lånestödet och 24 milj. kr. för

driftbidraget, dvs. tillhopa 48 milj. kr. De för innevarande budgetår anvisade

anslagen utgör — förutom 1 å 2 milj. kr. för statliga bostadslån — 20 milj.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21*

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 19l>(>

kr. Statens kostnader för det föreslagna stödet till barnstugeverksamlieten

blir alltså mer än fördubblade.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade grunderna för bidrag och

lån till anordnande av barnstugor samt för bidrag till driften

av barnstugor;

b) till Bidrag till anordnande av barnstugor för budgetåret

1966/67 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 14 000 000 kr.;

c) till Bidrag till driften av barnstugor för budgetåret

1966/67 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 24 000 000 kr.;

d) till Lån till anordnande av barnstugor för budgetåret

1966/67 på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd,

socialdepartementet, anvisa ett investeringsanslag av

10 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. P. Wieselgren

opaginerad Kontrollera mot PDF

. k

• -

'' |t> : eftMu.1\.>v. .h 8

,,ir .-''»b .ipbnp1 ».

liv''.''.» i . i.lw'';(VI i,u; , i . ; . Yt>.: .,''(8 ''i. • * i-rtfir :.‘>y

i i. S ''■ ! W.

- • ; , .

i > ■(.

■ S-.''''1. <ijv ’1V*. :''Yb i v • ■! i« ’

-i ''*v**i.l'' xtiiriU.. * Q''i ;j

1 not*

• liv.i liv . •: VI ii ..V. ivi

. • . ;? - ni j i i: i.*i; ’,’s ..... . ./.-.pi * r.n .

V. i ''.u* • v v ■ . v i •

''fiJui!,.- ! ■1 K''X''in> c V ;<>•; «'' >. .

/j; v:: .. . . > - <1 -i -i , !''» i i

(ap'' i

t S1 I rn i
-

ib v b, ■■ bit b

• «*•» . ■ i i nr ." i

K • ■ 1/ . i.H - •''!>;< -sAl J.!- •

v:>, :-M , . . i- ■ f ■''

i

: ?• ilivtc• i.;. ■;

)1 ''V'' ''

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr åk år 1966

31

Bilaga 1.

F amiljeberedningens

PM

angående utbyggnad av samhällets barntillsyn

Till KONUNGEN

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 22 januari 1965 fick familjeberedningen

i uppdrag att genomföra en undersökning av barnstugeverksamhetens utbyggnadsmöjligheter.

Familj eberedningen uppdrog åt en delegation inom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 är 1966

beredningen att förbereda utredningen. I delegationen har ingått skyddskonsulenten

Linnea Nyman, ordförande, fru Maj-Lis Landberg, avdelningschefen

Bertil Rehnberg samt överläkaren Bertil Söderling. Vidare har som

ledamöter i delegationen adjungerats sekreteraren Gustav Persson, Landsorganisationen,

redaktören Carl-Erik Sandblad, Tjänstemännens Centralorganisation,

och skolkonsulenten Karin Strömberg-Lind, Skolöverstyrelsen.

Ledamoten Söderling har på grund av sin arbetsbörda inte deltagit i delegationens

slutbehandling av ärendet.

Med hänsyn till utredningsuppdragets många pedagogiska, ekonomiska

och andra praktiska aspekter har delegationen i en första utredningsetapp

begränsat sig till en i huvudsak principiell utredning om barntillsynens

organisation samt därvid uppdragit riktlinjerna för en integrerad barnstugeinstitution,

som bör kunna tillgodose den i direktiven förordade flexibiliteten

beträffande daghemmens och lekskolornas verksamhet med hänsyn

till hemmens och arbetsmarknadens behov. Den organisationsform, som

delegationen förordat, torde inte tidigare ha prövats i vårt land. Delegationen

har därför betonat behovet av utökad barnpsykologisk forskning kring

problem — såsom lekgruppernas storlek, lekverksamhetens differentiering

etc. — som den nya organisationsformen kan föra med sig.

Familj eberedningen har sedermera studerat och prövat delegationens

arbetsresultat och sammanställt delegationens material och värderingar

med en för beredningens räkning utförd förberedande undersökning av

familjedaghemmen som komplement till barnstugeverksamheten. Denna

senare undersökning har utförts av riksdagsledamoten Gördis Hörnlund.

Familjeberedningens egna bedömningar och rekommendationer har koncentrerats

till föreliggande promemoria med hänsyn till behovet av underlag

för prövning av anslagsfrågorna för nästa budgetår vad barnstugevexksamheten

beträffar. Det är beredningens avsikt att återkomma med eu

redovisning av frågor som äger sammanhang med barnstugornas inre arbete,

kontakten med hemmen, föräldraavgifterna etc.

Stockholm i december 1965

För Familjeberedningen

ULLA LINDSTRÖM

/Billy Thorstenson

Anders Leion

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

33

1. Nuvarande förhållanden på den organiserade barntillsynens område

1.1. Olika verksamhetsformer

Begreppet barnstugor oinfattar tre olika slag av institutioner, nämligen

daghem, fritidshem och lekskolor. Samtliga dessa institutioner har till uppgift

att mottaga barn för tillsyn under längre eller kortare del av dagen. I

enstaka fall förekommer även viss nattservice. Förutom dessa institutionella

vårdformer finns familjedaghem, som i viss omfattning är organiserade av

och står under tillsyn av barnavårdsnämnderna.

Barnkrubborna, som daghemmen länge kallades, var från början avsedda

för barn vilkas föräldrar uteslutande av sociala skäl behövde få sina barn

omhändertagna under moderns bortovaro. De betjänade närmast de sämst

lottade grupperna i samhället. Numera kommer barn från alla socialgrupper

till daghemmen, vilkas standard successivt höjts till nuvarande goda och

jämna nivå. Även lekskolorna som från början — på grund av höga avgifter

in. in. — närmast rekryterades från välsituerade familjer har efterhand

blivit representativa för alla samhällsgrupper. I dag föreligger knappast

några sociala skillnader i rekryteringen av barn till daghem och lekskolor.

Emellertid svarar de för delvis olika funktioner. Leken och fostran

under ledning av utbildad personal är densamma i båda slagens institutioner

—- det pedagogiska innehållet skiljer sig inte åt. Men skillnaden ligger

i vårdtidens längd. Barnen i lekskolan tas emot ca tre timmar per dag,

medan de vistas i daghemmen större delen av dagen och då också måste

beredas tillfälle till måltider och vila där. Vidare föreligger den skillnaden

att lekskolan inte mottar barn under 3—4 års ålder, medan daghemmen

i princip står öppna för barn från ett halvt års ålder och uppåt.

Daghemmen är sålunda avsedda för tillsyn och omvårdnad av barn

från spädbarnsåldern till skolpliktig ålder (6 mån.—7 år) under den tid

då föräldrarna är borta från hemmet på grund av förvärvsarbete eller

studier.

Lekskolorna tar emot förskolebarn under företrädesvis 3 timmar

om dagen. De har som regel en förmiddags- och en eftermiddagsgrupp, varför

två barn kan mottagas på varje plats.

Fritidshemmen är avsedda för barn i den lägre skolåldern. De

skall ge tillsyn åt barn till förvärvsarbetande föräldrar under den skolfria

delen av dagen samt under lovdagar och ferier. Det bör observeras att för

fritidshemmen är den pedagogiska uppgiften densamma som för daghem

och lekskolor.

3—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 54

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

Familjedaghemmen ger vård och tillsyn i enskilda hem åt förskolebarn

och yngre skolbarn, dvs. de tillgodoser samma behov av barntillsyn

som daghem och fritidshem.

1.2. Barnstugeverksamheten

Det är i huvudsak kommunerna, som är huvudmän för den del av barntillsynen

som sker i institutionella former, dvs. daghem, fritidshem och

lekskolor. Ca 74 % av barnstugorna drivs av kommuner och ca 22 % av

föreningar. Följande tabell belyser fördelningen av huvudmän.

Tab. 1. Antal institutioner fördelade på huvudmän åren 1960—1964. För dr 1964

återges inom parentes även fördelningen av antalet platser

Huvudmän

1960

1961

1962

1963

1964

Kommuner......................

726

747

867

918

1 113

(28 290)

Landsting.......................

2

2

2

4

13

(212)

Föreningar......................

335

341

341

341

334

(8 764)

Industrier.......................

27

14

13

14

13

(277)

Privatpersoner...................

80

53

57

56

41

(753)

Summa

1 170

1 157

1 280

1 333

1 514

(38 296)

Antalet daghem med kommuner som huvudmän har ökat sedan 1960.

Industridaghemmen och daghem i privat regi har minskat. Däremot har

daghem i ökat antal inrättats vid sjukhus med landstingen som huvudmän.

I december 1964 uppgick antalet sjukhusdaghem till 38 med ca 500 platser.

Av dessa torde hälften ha startat under 1964. Antalet inskrivna barn vid

sjukhusdaghemmen uppgick till 624 i december 1964. Ytterligare fyra sjukhus

beräknades då komma att starta daghemsverksamhet. Vid slutet av

1966 torde antalet sjukhus med daghem uppgå till 52 med omkring 900

platser. En ytterligare expansion är att vänta.

Utvecklingen sedan början av 1950-talet

Aktuell statistik visar att utbyggnaden av daghemmen från början av

1950-talet fram till år 1963 varit mycket begränsad. Tabellen på sidan 35

belyser detta.

Det totala antalet platser vid daghemmen har mellan åren 1955 och 1963

ökat med netto endast lite över 300, medan antalet institutioner under

samma period har minskat, dvs. antalet platser per institution har blivit

genomsnittligt något högre. Sedan statsbidragen till anordnande och drift

av daghem höjdes fr. o. in. 1 juli 1963 har dock antalet daghemsplatser

ökat i betydligt snabbare takt. Från detta datum har således antalet daghemsplatser

stigit med i runt tal 2 000 fram till mitten av år 1965. Samtidigt

har skett en standardhöjning av daghemmen. Till denna utveckling har

utan tvivel bidragit — förutom den ökade och skarpare accentuerade efter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5h är 1066

3&

Tab. 2. Antal institutioner och platser åren 1950—1904

År1

Institutioner

Platser

Daghem

Lek-

skolor

Fritids-

hem

Summa2

Daghem

Lek-

skolor3

Fritids-

hem

Summa

1950..........

313

477

107

725

9 708

18 743

2 364

30 815

1951..........

313

538

in

788

9 713

21 167

2 442

33 322

1952..........

307

574

114

816

9 731

22 460

2 513

34 704

1953..........

310

593

115

836

9 869

23 256

2 528

35 653

1954..........

314

640

117

885

9 974

26 415

2 337

38 726

1955..........

314

671

118

915

10 015

27 769

2 340

40 124

1956..........

302

708

112

939

10 322

30 535

2 420

43 277

1957..........

309

760

121

995

10 510

31 911

2 615

45 036

1958..........

315

795

126

1 035

10 763

33 379

2 745

46 887

1959..........

304

861

121

1 104

10 035

35 086

2 450

47 571

1960..........

309

922

130

1 170

10 270

38 373

2 450

51 093

1961..........

289

946

117

1 157

9 900

39 779

2 062

51 741

1962..........

304

1 054

129

1 281

10 296

43 659

2 226

56 181

1963..........

310

1 107

126

1 333

10 340

45 203

2 151

57 691

1964..........

343

1 175

145

1 514

11 073

49 116

2 665

62 854

därav 1964

Stockholm.. .

127

221

76

370

4 660

8 856

1 594

15 no

Göteborg....

14

82

6

109

1 170

3 712

77

4 959

Malmö......

17

29

—

42

711

1 260

—

1 971

Övriga landet

158

843

63

993

4 532

35 288

944

40 814

1 Tabellen avser före år 1963 förhållandena den 31 december samt fr. o. m. år 1963 förhållandena

den 30 juni redogörelseåret.

2 Daghem, lekskola och fritidshem kan vara administrerade tillsammans såsom en institution,

varför summan av de separata enheterna kan överstiga antalet institutioner.

3 Avser antalet barn.

frågan på heldagstillsyn av barnen genom de gifta kvinnornas större förvärvintensitet

— den upplysningsverksamhet bland kommunerna till

förmån för mer daghemsservice, som bedrivits av den i samband med statsbidragshöjningen

1963 inrättade Centrala samarbetsgruppen.

För fritidshemmen kan man under senare delen av 1950-talet notera en

nedgång av det redovisade platsantalet. Ett antal fritidshem har lagts ned,

vilket motsvarar ungefär två tredjedelar av minskningen. Vidare hade en del

fritidshem tagit emot ett alltför högt antal barn i förhållande till sina

resurser och för att höja standarden har socialstyrelsen under den angivna

perioden godkänt ett mindre antal platser än tidigare vid vissa av dem.

Även beträffande fritidshemmen har dock höjningen av statsbidraget år

1963 haft en positiv effekt.

Lekskoleverksamheten har expanderat kraftigt. Under de senaste 5 åren

har ökningstakten för lekskolor i genomsnitt uppgått till drygt 1 000 platser

per år (motsvarande drygt 2 000 barn).

Stockholm svarar ensamt för ca 40 % av det totala antalet daghemsplatser

och för ca 60 % av platserna när det gäller fritidshemmen. Göteborg

och Malmö har tillsammans 20 % av daghemsplatserna. Resten — 40 % —

fördelar sig på omkring 80 orter, i huvudsak större och medelstora städer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1966

Fritidshemmen finns på 36 orter, medan lekskolorna är mera spridda och

förekommer på 284 orter. Stockholm svarar för omkring 20 % av lekskoleplatserna.

1.3. Familjedaghemsverksamheten

Den av kommunerna organiserade familjedaghemsvården började bedrivas

under senare hälften av 1940-talet. Enligt uppgifter som socialstyrelsen

inhämtade från barnavårdsnämnderna i städerna bedrevs under

budgetåret 1950/51 familjedaghemsverksamhet i 36 av de då 132 städerna.

Verksamheten omfattade drygt 1 500 barn placerade i omkring 1 300 hem.

Sedan år 1961 insamlas uppgifter i samband med den årliga statistiken över

barnavårdsnämndernas verksamhet om antalet familjedaghem under nämndernas

kontroll och om där placerade barn. Som nedanstående tabell visar

fördubblades familjedaghemsplatserna 1961—1963.

Tab. 3. Antal hem och barn i familjedaghemsverksamhet under barnavårdsnämndernas

kontroll enligt den årliga barnavårdsstatistiken

I slutet av år

Förskolebarn

Skolbarn

antal hem

antal barn

antal hem

antal barn

1961............................

3 538

3 692

695

775

1962............................

4 704

4 757

745

839

1963............................

6 617

6 795

1 298

1 400

86 % av familjedaghemsplatserna fanns i städer, medan köpingar svarade

för 5 % och landskommuner för 9 % av platserna. 101 städer, 36 köpingar

och 66 landskommuner redovisade, att familjedaghemsverksamhet bedrevs,

medan 32 städer, 60 köpingar och 698 landskommuner saknade sådan verksamhet.

Från 13 landskommuner hade inga uppgifter inkommit. Av undersökningar

som gjordes våren 1965 framgår att 12 av rikets största städer

svarar för drygt 6 000 av familjedaghemsplatserna. Enbart de tre största

städerna svarar för ca 3 550 platser eller drygt 40 % av det totala platsantalet.

Den övervägande delen av verksamheten bedrivs alltså i kommuner,

som samtidigt har en relativi stor andel av daghemsverksamlieten.

1964 var i hela riket 13 305 barn inskrivna vid daghem och 3 198 barn vid

fritidshem (antalet inskrivna barn överstiger det i tabell 2 angivna platsantalet

vilket är ett resultat av'' den s. k. överinskrivningen). 8 474 barn var

vid samma tid placerade i familjedaghem. Av ca 25 000 barn till förvärvsarbetande,

som under 1964 bereddes organiserad barntillsyn, var således

drygt en tredjedel hänvisade till den av kommunerna organiserade familjedaghemsverksamheten.

Vid sidan av denna kommunalt organiserade verksamhet

finns ett betydande antal familjedaghem utanför kommunernas

tillsyn. Någon statistik som belyser denna verksamhet finns dock inte.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ls proposition nr 54 dr 1066

1.4. Kostnader och finansiering

Enligt socialstyrelsens uppgifter till 1965 års långtidsutredning uppgick

de genomsnittliga investeringskostnaderna per plats i daghem till 12 300 kr.

år 1903. Härvid är att märka att kostnaderna skiljer sig avsevärt mellan

specialritade och standardiserade dag- och fritidshem. Den genomsnittliga

investeringskostnaden för de förra uppgick enligt socialstyrelsens petita år

1965 till 14 600 kr. och för de senare till 9 400 kr. Investeringskostnaderna

för fritidshem och lekskolor var 9 800 kr. resp. 7 300 kr.

Driftkostnaderna kan för år 1965 beräknas uppgå till i genomsnitt ca

5 800 kr. per plats och år för daghem och ca 2 450 kr. för fritidshem. Den

årliga driftkostnaden för lekskolor uppgår till i genomsnitt ca 1 800 kr. per

plats, dvs. per barn räknat 900 kr.

De nuvarande bestämmelserna för statsbidrag trädde i kraft 1 juli 1963.

Statsbidrag för anordnande av dag- och fritidshem utgår f. n. med 2 500

kr. per plats för ny-, till- eller ombyggnad samt i förekommande fall för

inköp av fastighet, dock högst med halva totalkostnaden. Vidare kan statligt

bostadslån beviljas till inbyggda eller fristående barnstugor inom bostadsområde,

som finansieras med statslån, medan däremot sådant lån inte kan

beviljas till barnstugor som anordnas på annat sätt.

För lekskolorna kan bidrag till anordnandet sökas från allmänna arvsfonden.

Bidraget uppgår i regel till 1 400 kr. per plats, dock högst halva

totalkostnaden.

Från allmänna arvsfonden kan vidare sökas bidrag för inventarier till

barnstugorna och detta utgår som regel med halva anskaffningskostnaden.

Det statliga bidraget till driftkostnaderna för daghem utgår med 1 200

kr. per år och plats, med 500 kr. till fritidshem och med 100 kr. till lekskolor.

Till familjedaghemsverksamheten utgår inte statsbidrag. 2

2. Behovet av organiserad barntillsyn

2.1. Allmänt

Behovet av organiserad barntillsyn grundas på flera faktorer. I korthet

kan dessa sammanfattas i följande huvudteser.

För barn kan barntillsyn »i grupp» betyda att man tidigt grundlägger

goda samarbetsvanor och en riktig gruppgemenskap och genom tillämpning

av modern lekpedagogik och tillgång på lämplig utrustning och material

kan också barnens individuella utveckling främjas.

För stora grupper kvinnor — och i viss mån även män — är organiserad

barntillsyn en förutsättning för en reell valfrihet mellan hemarbete och

yrkesarbete.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj ris proposition nr 5 i år 1966

För ensamstående barnförsörjare är hjälp med barntillsynen en förutsättning

för försörjning genom egna yrkesinsatser.

För samhället öppnar den organiserade barntillsynen möjlighet att utnyttja

den arbetskraftsresurs, som de gifta kvinnorna utgör.

Barnstugornas betydelsefulla funktion när det gäller att fostra förskolebarnen

till samarbete i grupp är ofta omvittnad. Allmänt understryks numera

vikten av att barnen så tidigt som möjligt under förskoleåldern får en

god social inlärning, inte bara i hemmet utan också i goda förskoleinstitutioner.

Daghem, lekskolor och fritidshem har den viktiga uppgiften att lära

barn att umgås med varandra och ta hänsyn till varandra, att i lekens form

åskådliggöra för barnen vad man får och inte får göra i gruppen och i samhället.

Förmågan till kontakter grundläggs i tidig ålder och redan i treårsåldern

anses barn ha behov av gruppsamvaro. Då ca hälften av alla svenska

barnfamiljer är enbarnsf amil jer saknas ofta syskonkontakt. Vistelsen bland

andra barn under pedagogisk ledning av utbildad personal har därför ur

uppfostringssynpunkt fått ett egenvärde.

Barnstugorna blir på detta sätt inte bara en plats där barn »parkeras»

under en viss del av dygnet utan ett värdefullt komplement till hemmen och

bostadsmiljön och en nyttig förberedelse för skolan med dess krav på barnet

att kunna anpassa sig till ett grupparbete. Erfarenheten visar att t. ex.

den språkliga utvecklingen hos förskolebarnen går fortare för dem som har

tillfälle att vistas i barnstuga.

Särskild betydelse får barnstugeverksamheten i nybebyggelseområden, där

det som regel sker en kraftig koncentration av barnfamiljer till en miljö

med svårigheter att tillgodose barnens naturliga aktivitetsbehov.

För ett barns harmoniska utveckling är grundstämningen i hemmet det

viktigaste. Härvid är betydelsefullt att föräldrarna har valfrihet att satsa

sina personliga resurser på arbetsuppgifter som de trivs med. Valet mellan

hemarbete och förvärvsarbete i något annat yrke bör så långt möjligt vara

fritt. Samhället bör inte påverka sådana avgöranden i den ena eller andra

riktningen. Men dess uppgift måste vara att försöka såvitt möjligt undanröja

hinder för ett fritt arbetsval. Då tillgång på ordnad barntillsyn utanför

det egna hemmet är en förutsättning för valfriheten bör samhället medverka

till att ordna sådan tillsyn.

Efterkrigstidens utveckling visar att det finns en uppenbar önskan hos

många gifta kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden eller komma tillbaka

till den efter en period av hemarbete och barnavård. Intresset för förvärvsarbete

synes större bland yngre gifta kvinnor än bland de medelålders

och äldre. Förutom den stora efterfrågan som välkomnar kvinnorna till

arbetsplatser med goda anställningsvillkor kan också den förbättrade skoloch

yrkesutbildningen, och möjligheterna till vidareutbildning och omskolning

ha ökat de gifta kvinnornas benägenhet att ta förvärvsarbete eller

återuppta förvärvsarbete. Urbaniseringsprocessen, de bättre bostäderna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 54 ur 1966 59

hemarbetets rationalisering, en förbättrad samhällsservice på olika områden

av familjens liv, möjligheter till standardhöjning genom två inkomster per

familj och den allmänna målsättningen om jämställdhet mellan könen har

säkerligen också bidragit till den ökade benägenheten. Men kvinnornas

möjligheter att förverkliga önskemålen om arbete som ger inkomst — på

heltid eller deltid — sammanhänger med möjligheten till barntillsyn. En

betryggande tillsyn av barnen är förutsättningen för deras insatser på arbetsmarknaden.

För samhället i sin tur är kvinnornas villighet att erbjuda arbetsmarknaden

sina tjänster en stor fördel med den knapphet på arbetskraft, som

råder inom de flesta verksamhetsområden såväl inom den offentliga som

den privata sektorn. Olika undersökningar ger vid handen att man under

den tid som kan överblickas inte kan räkna med något större annat inhemskt

arbetskraftstillskott till arbetsmarknaden. De arbetskraftsresurser som

finns bland de gifta kvinnorna tilldrar sig därmed ett mycket stort intresse.

Långtidsutredningen har gjort vissa beräkningar beträffande tillskottet av

kvinnlig arbetskraft under 1960-talet, vilka baserar sig på antagandet om en

betydande ökning av de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet. Särskilt räknar

man med en ökad yrkesverksamhetsgrad bland gifta kvinnor med barn

under sju år som fortsättning på den nuvarande trenden härvidlag.

Förekomsten av barn i förskoleåldern och den lägre skolåldern försvårar

av naturliga skäl för mödrarna att arbeta utom hemmet, så länge de inte

har hjälp med barntillsynen och en helt betryggande sådan. Om industrin,

sjukvården, servicenäringarna etc. skall få ett välbehövligt tillskott av arbetskraft

från gruppen gifta kvinnor, måste den organiserade barntillsynen

utbyggas i betydligt snabbare takt än hittills. Samhällets kostnader för en

sådan utbyggnad måste bedömas under jämförelse med de vinster i produktionsvärden

som uppnås genom tillskottet av den kvinnliga arbetskraften.

I en särställning befinner sig de ensamstående kvinnor med barn, som

inte har något annat val än förvärvsarbete för sin och barnets försörjning.

För denna grupp är det nödvändigt att ha tillgång till barntillsyn genom

samhällets medverkan. Där sådan barntillsyn inte finns tvingas de ensamstående

mödrarna till improvisationer, som medför ryckighet i deras möjligheter

att uppehålla förvärvsarbetet och som inrymmer stora problem för

både dem och barnen. Samma svårigheter drabbar givetvis en ensamstående

manlig förälder.

2.2. Den kvinnliga förvärsverksamhetens utveckling

Ett markant drag i utvecklingen på arbetsmarknaden under 1950-talet har

varit de gifta kvinnornas ökade förvärvsintensitet, vilket framgår av följande

tabell.1

1 Uppgifterna i detta avsnitt är huvudsakligen tagna ur Information i prognosfrågor, 1965: 5,

utgiven av Statistiska Centralbyrån.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1966

Tab. 4. Andelen förvärvsarbetande kvinnor och män av motsvarande befolkningsgrupper

i åldern 16—64 år åren 1950 och 1960

År

Kvinnor

Män

Totalt

ogifta

gifta

förut gifta

Summa

1950...............

67,0

60,3

15,6

26,3

52.3

57.3

33,3

37,9

92,9

85,1

63,0

61,8

1960.............

Tabellens uppgifter är hämtade ur folkräkningarna. Definitionen1 av förvärvsarbetande

har inte vid de två räknetillfällena varit helt densamma,

men siffrorna torde ändå kunna ge en god bild av utvecklingen.

Av tabellen framgår, att den totala andelen förvärvsarbetande av hela befolkningen

sjönk från 63,0 % till 61,8 %. Orsakerna till detta är den ökade

giftermålsfrekvensen och den förlängda utbildningstiden, vilket framgår av

den minskade förvärvsintensiteten bland männen och de ogifta kvinnorna

under 1950-talet. En del av nedgången härrör också från äldre personer,

som genom förbättrad pension fått möjlighet att tidigare upphöra med förvärvsarbete.

Den kraftigaste ökningen kommer på de gifta kvinnorna under

1950-talet med en ökning av 11 %-enheter.

Det är att märka att den kraftiga ökningen av andelen gifta kvinnor på

arbetsmarknaden även omfattade åldersgrupperna mellan 20—39 år. Många

av dessa kvinnor hade barn i förskoleåldern, ökningen synes framför allt

ha inträtt under senare delen av 1950-talet samtidigt som daghemsutvecklingen

stagnerade. Visserligen ökade antalet familjedaghem under denna

period. Men trots detta torde den samhälleliga barntillsynen vid ingången

av 1960-talet ha släpat efter och relativt sett haft mindre kapacitet i förhållande

till behovet än vid mitten av 1950-talet.

Tendensen till ökad kvinnlig yrkesverksamhetsgrad, som den kan noteras

för 1950-talet, synes fortsätta även under innevarande decennium. Utvecklingen

under 1960-talet kan belysas genom arbetskraftsundersökningarna.

Dessa möjliggör också ett studium av hur förvärvsverksamheten bland

gifta kvinnor med och utan barn under 7 år förändras, vilket är värdefullt

för en bedömning av barntillsynsbehovet.

Arbetskraftsundersökningarna2 under maj 1961—maj 1965 visar således,

att andelen yrkesverksamma gifta kvinnor med barn under 7 år i stort ligger

på samma nivå i alla åldersgrupper: ca 30 %. Lägsta talen redovisas för

de gifta kvinnorna i åldern 20—24 ar, men observationerna under senare

delen av perioden visar ungefär samma resultat för alla åldersgrupper. För

1 1950 avsåg definitionen förhållandena under en dag, medan definitionen 1960 utgick från

förhållandena under en vecka. I praktiken anses detta inte medföra någon skillnad i avgränsningen

av de förvärvsarbetande.

2 Tidigare av arbetsmarknadsstyrelsen, numera av statistiska centralbyrån genomförda

stickprovsundersökningar fyra gånger per år.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år t9(i6

gifta kvinnor utan barn är som väntat yrkesverksamhetsgraden högst i de

lägsta åldersgrupperna och avtar med stigande ålder.

Arbetskraftsundersökningarna ger alltså informationer om de gifta kvinnorna

på arbetsmarknaden, men vissa svårigheter föreligger att mer ingående

analysera och tolka förändringarna. För att ytterligare belysa utvecklingen

under 1960-talet bör också en uppskattning ske av läget 1965 enligt

folkräkningens definition. Uppskattningen har gjorts med ledning av inkomststatistiken.

Nedanstående tabell som bygger på detta material utgår från vissa antaganden.

Genom familjestatistiken i folkräkningen 1960 känner man fördelningen

mellan kvinnor med och utan barn under 7 år. För perioden 1960—

1965 kan endast skattas förändringen i medelantalet barn. Detta är inte

direkt översättbart till förändring i fördelningen mellan kvinnor med och

kvinnor utan barn. Antagandet görs här att förändringen i barnantal inte

är orsakat av att kvinnorna fått flera barn, när medelbarnantalet ökar, eller

färre när det minskar, utan att det är andelen kvinnor med och utan barn

som har förändrats. Vidare antas att förvärvsintensiteten för gruppen

20—24 år utan barn inte har höjts sedan år 1960. Den ökade andelen studerande

torde inverka på denna grupps förvärvsintensitet.

Tabellen nedan belyser flera intressanta förändringar under sista 5-årsperioden.

En jämförelse mellan de gifta kvinnorna med och utan barn under

7 år i åldersgrupperna 20—24 år och 25—34 år de båda åren 1960 och

1965 visar en ökning av andelen kvinnor med barn under 7 år inom båda

åldersgrupperna, medan vi kan notera en minskning av andelen kvinnor i

åldersgruppen 35—44 år med barn.

Den mest betydelsefulla upplysningen ur barntillsynsfrågans synpunkt

är den att förvärvsintensiteten bland de gifta kvinnorna i åldrarna 20—24

år med barn under 7 år synes ha ökat kraftigt (8,3 %-enheter), medan

den är oförändrad för dem utan barn. För åldersgruppen 25—34 år med

barn under 7 år är ökningen 8,1 %-enheter, medan de utan barn har ökat

med 2,7 %-enheter. Däremot är ökningen för dem utan barn under 7 år i

åldersgruppen 35—44 år något större — 10,6 %-enheter — än för dem med

barn, för vilka ökningen är 8,3 %-enheter.

Vid första påseendet kan denna utveckling förefalla märklig, men förklaringen

torde ligga i att de yngre gifta kvinnorna utan barn redan till stor

del finns på arbetsmarknaden. Redan 1960 var deras förvärvsintensitet relativt

hög, och därför blir också ökningen av yrkesverksamhetsgraden begränsad.

Sammanfattningsvis kan sägas att här redovisade uppgifter visar att den

ökning av de gifta kvinnornas förvärvsintensitet, som blev markant under

senare delen av 1950-talet, har fortsatt i oförminskad takt under första delen

av 1960-talet. I de yngre åldersgrupperna har ökningen i första hand berört

gifta kvinnor med barn under 7 år.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1966

Tab. 5. Antal gifta kvinnor med och utan barn under 7 dr och därav förvärvsarbetande

1960 och 1965

%

Antal

%

gifta kvinnor

med barn

arbetande

arbetande

1960

20—24 år med barn...............

65 700

68

11 200

17,0

utan barn ..............

30 900

22 100

71,3

totalt..................

96 700

33 200

34,2

25—34 » med barn...............

251 200

69

42 900

17,1

utan barn..............

112 800

61 900

55,0

totalt..................

364 000

104 800

28,8

35—44 » med barn...............

152 400

34

22 300

14,6

utan barn..............

295 900

105 900

35,8

totalt..................

448 400

128 200

28,6

45—54 » .......................

410 500

110 800

27,0

55—64 * .......................

281 600

43 900

15,6

Summa

1 601 100

421 000

Därav

20—44 * med barn...............

469 300

76 400

utan barn..............

439 600

189 900

45—64 » .......................

692 100

154 800

1965

20—24 år med barn...............

79 100

71

20 000

25,3

utan barn..............

32 300

23 000

71,3

totalt..................

111 500

43 000

38,6

25—34 » med barn...............

263 800

72

66 500

25,2

utan barn..............

102 600

59 200

57,7

totalt..................

366 400

125 700

34,3

35—44 » med barn...............

132 100

31

30 300

22,9

utan barn..............

294 000

136 300

46,4

totalt..................

426 100

166 600

39,1

45—54 » .......................

420 200

162 200

38,6

55—64 » .......................

318 900

78 800

24,7

Summa

1 643 000

576 200

Därav

20—44 » med barn...............

475 000

116 800

utan barn..............

428 900

218 500

45—64 * .......................

739 100

241 000

Det hittills redovisade behovet av barntillsyn i samband med de gifta

kvinnornas yrkesverksamhet har enbart avsett tillsynen av barnen i förskoleåldern.

En likaledes viktig fråga är enligt beredningens mening tillsynen

av barnen i de första skolåren under den skolfria delen av dagen.

Men enbart antalet barn under 7 år med förvärvsarbetande föräldrar innefattar

ett mycket stort och otillfredsställt behov. Deras antal uppgår f. n.

till 180 000—190 000. År 1970 beräknas de vara 250 000.

2.3. Behovet av utbyggd barntillsyn

Av det anförda framgår att yrkesverksamheten bland gifta kvinnor stadigt

ökat och nu har en mycket betydande omfattning. Den fortsatta arbetsmarknadsutvecklingen

torde erbjuda ännu större möjligheter för de gifta

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i är 1966 43

kvinnorna att förverkliga sina önskemål om yrkesarbete. Att sådana önskemål

föreligger hos ett stort antal liemarbelande kvinnor har dokumenterats

genom arbetskraftsundersökningarna och genom erfarenheter från arbetsförmedlingar

in. in. Att skapa förutsättningar för de gifta kvinnor, som vill

förvärvsarbeta, alt förverkliga detta önskemål är en uppgift för familjepolitiken.

Att precisera behovet av sådan barntillsyn möter dock stora svårigheter.

Man kan visserligen mäta köerna vid daghemmen, men detta ger självfallet

en ofullständig bild av verkligheten, då man därmed inte kommer åt det

latenta behovet och den efterfrågan, som inte anmäler sig, därför att den anser

det lönlöst. Samtliga försök till uppskattningar som gjorts har visat att

behovet av daghemsplatser överstiger det tillgängliga platsantalet och att behovet

dessutom stadigt ökar. Föräldrar, som inte personligen kommit i beröring

med daghemmet vare sig som begrepp eller praktiskt inslag i ortens

liv, räknar ofta inte med det som ett realistiskt alternativ. Erfarenheten

visar också att först när det skapas möjligheter att tillfredsställa ett behov

ger sig detta tillkänna med full kraft.

Ett mått på skillnaden mellan tillgång och efterfrågan ger uppgiften att

det i dag endast finns daghemsplatser för vart femtonde förskolebarn till

förvärvsarbetande mödrar. Om familjedaghemmen medräknas kan vart

tionde eller elfte barn erhålla plats. Utvecklingen skärper behovet; redan

vid oförändrad yrkesverksamhetsgrad betyder födelseöverskottet under 1964

en ökning av behovet av daghemsplatser med 7 %. Denna stegring i födelsetalet

torde inte vara tillfällig — prognoserna tyder på att födelsekullarna

inte kommer att minska under de närmaste åren, och man räknar också

med möjligheten av en ytterligare ökning. Det är därför realistiskt att i

planeringen för de närmaste åren räkna med den kombinerade effekten av

ökad yrkesverksamhet hos gifta kvinnor och höga födelsetal. Det talar för

nödvändigheten av att omedelbart vidtaga ytterligare åtgärder för att minska

den aktuella disproportionen mellan barntillsynsplatser och tillsynsbehov

och för att möta den utveckling som tenderar att göra den organiserade

barntillsynen till ett ännu större bristområde än den i dag är. Om samhället

vill utnyttja de gifta kvinnornas vilja till arbetsinsatser i produktionen

— och detta blir med varje år allt nödvändigare — krävs snabb planering,

kraftfulla insatser och fördomsfri prövning av alla kombinationer av barntillsyn.

Därvid bör även familjedaghemmen i lämpliga former inlemmas i

systemet för den av samhället organiserade barntillsynen.

Situationen är dock delvis annorlunda utanför tätorterna. Kvinnorna har

där begränsade möjligheter till förvärvsarbete, samtidigt som det naturligtvis

även på mindre orter finns behov av barnstugornas pedagogiskt motiverade

verksamhet.

Barn som växer upp på landsbygden har ofta mindre möjligheter till samvaro

med jämnåriga än barn i städerna. I och med att grundskolan ersätter

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 5i år 1966

folkskolan blir detta ett allvarligt problem. Det större kravet på elevunderlag

för grundskolan, dess centralisering och de längre skolvägar detta medför

för många barn, kan bereda omställningssvårigheter. Det blir svårt för

barnet att plötsligt sammanföras i stora kollektiv, om det före skolpliktsåldern

saknat alla möjligheter till anpassning i en grupp- och leksamvaro.

Behovet härav ökar alltså. Den i det följande beskrivna integrerade barnstugan

bör kunna öka möjligheterna att tillgodose dylika landsbygdsbehov,

eftersom dess organisationsform inte kräver så stort rekryteringsunderlag

av speciella kategorier barn utan kan sammanföra barn med olika långt

vårdbehov under dagen inom samma institution.

3. Inriktningen av barnstugornas utbyggnad

År 1964 stod ca 11 000 platser till förfogande på daghem där barn tas

emot för heldagsvård. I familjedaghem fanns ca 8 000 platser. För skolbarns

tillsyn främst på eftermiddagar och lovdagar fanns ca 2 500 platser

på fritidshem till förfogande. Till detta kommer att lekskolor tar emot nära

50 000 barn för vistelse 3 å 4 timmar dagligen.

Utvecklingen från 1950 till 1964 har som tidigare nämnts karaktäriserats

av en låg takt i utbyggnaden av daghem och fritidshem, medan antalet lekskoleplatser

ökat mycket kraftigt. Lekskolorna har under denna tid utbyggts

med 140 % och daghemmen med 14 %. Enligt kommunernas beräkningar,

som de redovisats i socialstyrelsens uppgifter till 1965 års långtidsutredning,

skulle daghemsplatserna uppgå till drygt 24 000 vid slutet

av år 1970. Kommunerna bedömer samtidigt platsbehovet under nämnda

år till ca 32 500 platser.

Under 1960-talet har man inriktat ansträngningarna på att stimulera till

en utbyggnad av samhällets barnservice. Från den 1 juli 1963 femdubblades

statsbidragen till institutioner för barntillsyn. Man har också sökt nå

en bättre balans i utbyggnaden genom att lägga huvudvikten på hel- och

halvdagstillsynen. I första hand har man sökt främja utbyggnaden av dagoch

fritidshemmen, som främst betjänar ensamma föräldrar och familjer

där båda föräldrarna förvärvsarbetar. Onekligen är det dessa grupper som

idag möter de största svårigheterna och representerar det mest trängande

behovet. Särskilt gäller detta de ensamstående föräldrarna, som ofta tvingas

till riskabla nödlösningar av barntillsynen, om inte samhället hjälper dem

därmed. I

I och med att de förvärvsarbetande mödrarna blivit allt fler har också

skiftningarna i arbetstidens längd skapat problem. Arbetskraftsundersök
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:tu proposition nr 54 är It)6(i

ningar visar, att det kvinnliga förvärvsarbetet fördelar sig ungefär jämnt

på hel- och deltidsarbete. Varje utökning av arbetstiden blir beroende av

möjligheterna alt trygga barntillsynen, samtidigL som denna behöver kunna

smidigt anpassas till det differentierade behovet.

En smidigare övergång mellan korttids- och lieltidsvård för barnen på

institutionerna för barntillsyn blir därför nödvändig. Samtidigt måste —

som redan tidigare starkt understrukits — platsanlalet utökas. Någon risk

för att utbyggnadstakten för dag- och fritidshemmen skulle bli för hög

föreligger inte, eftersom efterfrågan på platser nära nog överallt vida överstiger

tillgången. Flera dag- och fritidshemsplatser minskar — under överskådlig

tid — endast köernas längd, men avskaffar dem inte.

Behovet av barntillsyn är emellertid föränderligt. Detta förhållande illustreras

kanske tydligast i de expansiva områdena kring de stora städerna.

Under en första period utvidgas bostadsbyggandet för att kunna motsvara

den befolkningsökning som främst orsakas av inflyttande unga familjer.

Barnen utgör en relativt stor andel av befolkningen, vilket leder till ett

stort behov av bl. a. barnstugor. Så småningom upphör befolkningsökningen,

ålderssammansättningen inom kommunen förändras och därmed behovet

av barntillsyn. Tyngdpunkten förskjuts från spädbarnsavdelningar till avdelningar

för koltbarn och äldre, och behovet ökar kanske betydligt mer

än åldersförändringen i sig själv skulle föranleda, eftersom fler mödrar kan

antas välja att förvärvsarbeta när deras barn uppnår åldrarna närmast under

skolgränsen. Efter ytterligare några år kan behovet av daghem ha minskat

betydligt, medan samtidigt behovet av fritidshem för skolbarnen expanderar

kraftigt.

Detta är en förenklad beskrivning av situationen i en kommun; utvecklingen

är aldrig så entydig. Även när behovet av daghem är som störst

finns det naturligtvis barn som behöver fritidshemmens service och vice

versa. Men exemplet vill visa hur det lokala behovet av barntillsyn växlar

med befolkningsstrukturens förändringar i bostadsområden där boenderörligheten

numera är mindre än förr.

Det nu tillämpade systemet med en i allmänhet relativt fast uppdelning

i olika enheter för skilda verksamhetsformer inom barnstugeverksamheten

kan ofta inte tillgodose de krav på flexibilitet, som sålunda ställes på verksamheten.

När behoven förskjutes mellan olika tillsynsformer, kommer

visserligen ingen typ av barninstitution att stå outnyttjad, eftersom behovet

överstiger tillgången på varje form av tillsyn. Men om inte institutionsbeståndet

anpassas till ändringarna i efterfrågan, kommer köerna att

växa snabbare framför de institutioner, som skall svara mot det mest expanderande

behovet. Möjlighet finns dock redan nu att låta befintliga institutioner

betjäna olika tillsynsbehov — i de fall då institutionerna från

början utrustats för att kunna användas både som daghem och lekskola

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år i966

eller genom kompletteringar kunna betjäna båda ändamålen. Så har skett

exempelvis i Stockholm där lekskolor temporärt omvandlats till daghem

för att möta en efterfrågan som inte kunnat tillgodoses på annat sätt. Särskilt

i mindre orter, där institutionsbeståndet är begränsat, kan emellertid

det nuvarande systemet erbjuda svårigheter för en smidig anpassning av

verksamheten till ändringar i efterfrågan.

Det har i det föregående visats och är i praktiken övertygande dokumenterat,

att den stora uppgiften inom barnstugeverksamheten under åren

framöver är att kraftigt öka resurserna inom den sektor av verksamheten

som tillgodoser behovet av tillsyn för förvärvsarbetande föräldrars barn.

Den utveckling mot ökad utbyggnad av daghem och fritidshem, som kan

konstateras efter tillkomsten av det nya statsbidragssystemet från halvårsskiftet

1963, måste därför med olika medel ytterligare främjas. Jämsides

härmed bör en utveckling stimuleras, som syftar till en ökad flexibilitet

i fråga om barnstugornas användbarhet. Bland annat bör ingående studeras

och prövas möjligheterna att inom en begränsad tilläggsram i fråga

om särskilda utrymmen och utrustning göra lekskolelokaler temporärt

användbara även för daghemsändamål. Med rationaliserat kosthåll, innebärande

användning av djupfryst och/eller färdiglagad mat, bör exempelvis

ekonomiutrymmena inom en dylik institution kunna starkt begränsas.

I framförallt större, expanderande orter, där nya, koncentrerade och med

i främsta rummet unga familjer befolkade bostadsområden efter hand

uppföres, kan den här nämnda, flexibla användningen av resurserna vara

fördelaktig.

En annan möjlighet erbjuder en typ av barnstuga, som beredningen i det

följande redovisar som den integrerade barnstugan. Den bygger på förutsättningen

att kunna tillgodose olika behov. Barnstugan utformas primärt

som ett daghem men utgår från som normalt att barn — särskilt vad 5—6- åringarna beträffar — skall tas emot oberoende av tillsynstidens längd.

En sådan integrerad barnstuga bör vara fördelaktig framförallt på orter,

där underlaget för behovet av daghem är svårbedömt och kommunen därför

är tveksam om planeringen. Riskerna för misstag blir mindre om institutionen

kan användas för olika ändamål. Att uppskatta det arbetsmarknadsbestämda

framtidsbehovet inom en geografisk räjong, där näringslivets

utveckling och konjunkturkänslighet avgör sysselsättningsmöjligheterna

och därmed kvinnoarbetets förutsättningar, kan vara vanskligt. Det

har också medfört, att många kommuner i valet mellan att upprätta ett

dyrare daghem, för vilket man vid beslutstillfället inte haft garantier för

att det omedelbart skulle kunna fullbeläggas med barn som kräver heltidstillsyn

och en billigare lekskola, som de flesta barn kan ha glädje av, har

föredragit det senare. Mot de större kraven på yta, köksutrustning m. m.

i daghemmen står möjligheten att inrymma en lekskola i förhyrda lokaler

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr .74 år 1966

47

i ett bostadshus. Den ojämna tillväxttakten för daghem och lekskolor får

ses även mot denna bakgrund.

Den integrerade barnstugan -— den flexibla eller gemensamma vilken

beteckning man må välja — kan ge både kommunen och föräldrarna valmöjligheter

mellan olika alternativa arrangemang för barntillsynen i enlighet

med behovsutvecklingen. Rekryteringsunderlaget blir bredare. För

mindre orter med omgivande landsbygd kan den gemensamma barnstugan

representera den rationellaste lösningen dels på de behov av gruppsamvaro

som är rent pedagogiskt betingade och nu tillgodoses i lekskoleverksamheten

för de barn, som får denna chans, dels på behovet av heltidsvård för

barnen inom vissa familjer, som kanske inte är många nog att bilda underlag

för ett separat daghem. Om vidare en halvtidsgrupp med 5 timmars

tillsynstid kan inläggas i barnstugeorganisationen —- såsom framgår av

alternativen i det följande — får de deltidsarbetande mödrarna ett starkt

stöd.

Kostnaderna för anordnandet av en barnstuga med den nämnda utformningen

bör i princip inte skilja sig från dem för ett ordinarie daghem. Det

kan sägas, att korttidsvården inom barnstugan därmed får till sitt förfogande

en onödigt kostsam institutionsram. Om man anser eller inte, att

beredskapen för olika arbetsmarknadsmässiga behov är värd den merkostnaden

på anordningssidan, kan man å andra sidan våga antaga, att

vinster är möjliga på flera avsnitt av driftssidan, där man i dag experimenterar

med rationaliseringar i olika institutionsformer. Det beror på den storlek

av barnstugan, som är pedagogiskt och ekonomiskt optimal i varje lokalt

fall och på hur personalens tjänstgöring förlägges. Det beror vidare på

marktillgången och på om kommunen bestämmer sig för standardiserade

eller specialritade institutioner. Eftersom planeringen för den institutionella

barntillsynen ännu inte blivit så utvecklad, att det överallt blivit

självklart, att dess behov av utrymme tillgodoses redan i stadsplaneringen,

kan det ofta vara omöjligt för kommunerna att på någorlunda kort sikt frigöra

nödvändig tomtmark för en större institution. Den gemensamma barnstugan

kan dock ha även mindre format än i den exempelsamling, som

familjeberedningen framlägger i nästa kapitel.

Familj eberedningen anser, att den gemensamma barnstugan med integration

av lekskolebam i 5—6-årsåldern — såsom den skisseras i efterföljande

modeller — bör ha en framtid för sig som alternativ till de nuvarande

tillsynsformerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

4. En integrerad barnstuga

4.1. Integrationens innebörd

Den s. k. integrerade barnstugan har i särskild mån varit föremål för

intresse inom den delegation, som utfört det förberedande utredningsarbetet.

De olika aspekterna på denna typ av barnstuga har ingående diskuterats

och ett antal modeller har studerats. I det följande lämnar familjeberedningen

en relativt utförlig beskrivning av delegationens huvudsynpunkter

i denna fråga. De olika exemplen på tillämpningen av principen om

en integrerad barnstuga redovisas därjämte.

Tanken är att den nedan skisserade integrex-ade eller gemensamma barnstugan1

samtidigt skall kunna ta emot dels barn vilkas föräldrar förvärvsarbetar,

varför barnen är i behov av tillsyn under hela eller större delen

av dagen (i det följande kallat heltids- eller deltidstillsyn), och dels barn

vars ena förälder är hemarbetande men som ändå bör ges tillfälle att

deltaga i den pedagogiska verksamhet, som bedrivs i barnstugorna (benämnt

korttidstillsyn). Däremot anser beredningen det inte vara möjligt

att kombinera både de nuvarande daghemmens, fritidshemmens och lekskolornas

verksamhet i en enda organisationsform. Främsta anledningen till

detta är att den verksamhet, som bedrivs i fritidshemmen, skiljer sig från

den som förekommer i daghem och lekskolor. Detta hindrar givetvis inte

att lokalerna kan användas uteslutande som fritidshem, om behov av verksamhet

för barn i förskoleåldern ej längre föreligger.

Den gemensamma barnstugan förutsättes — liksom nuvarande daghem

— vara uppdelad i avdelningar för barn i olika åldrar. Vanligast är — och

mest önskvärt enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar — att det därvid

finns olika avdelningar för barn i åldern 0,5—2 år, för 2-åringar, för 3—4- åringar samt för 5—6-åringar. För närvarande bör man utgå från att integrationen

får begränsas till att omfatta avdelningar för de båda äldsta

åldersgrupperna, dvs. 5—6-åringarna. Endast i undantagsfall kan de kommuner

som i dag bedriver lekskoleverksamhet bereda barn under 5 år

plats.

Variationsmöjligheterna för korttidsbarnens vistelse i barnstugan är flera,

dels beroende av om barnen skall vistas där 3 timmar eller 5 timmar, dels

beroende av om en avdelning skall ta emot en eller två grupper med korttidsbarn.

Följande alternativ är därför tänkbara. Därvid förutsätts en

avdelning med 30 platser för barn i åldern 5—6 år, varav 20 platser är

reserverade för hel-/deltidstillsyn och 10 platser för korttidstillsyn (gäller

ej alt. 6). Varje korttidsplats kan i alternativen 1—3 användas för 2 barn

1 Benämningen »integrerad barnstuga» innebär, att daghemmens och lekskolornas verksamhet

sammanföres. Fritidshemmens verksamhet däremot avses ske på samma sätt som för närvarande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

per dag, varför fördelningen i avseende på antal barn blir 50 % 50 %•

Samma blir fördelningen också i alt. 6. På grund av det stora platsantalet

är dessa avdelningar uppdelade i två mindre avdelningar med 15 platser

vardera. Anledningen till att den integrerade delen av barnstugan kommer

att omfatta så många platser, är att platsbehovet för korttidstillsyn måste

läggas till platserna för hel-/deltidstillsyn. Dessa senare platser måste också

stå i rimlig proportion till platsantalet i avdelningarna för yngre åldersgrupper

och till den större förvärvsintensiteten bland mödrar med barn i den

äldre förskoleåldern. För att underlätta jämförelser mellan alternativen ha

i de följande exemplen föutsatts, att barnstugan omfattar avdelningar för

alla åldersgrupper. Ingenting hindrar dock att det byggs institutioner med

så litet platsantal, att det endast kan utnyttjas för det integrerade stadiet

Tab. 6. Beräkningarna grundas på förutsättningen att ett barn med heltidstillsyn genomsnittligt

vistas i avdelningen under 10 timmar per dag. Vidare bör uppmärksammas

att beräkningarna grundas på, när det gäller den föreslagna organisationen ett minimiarbetsschema1,

och när det gäller den nuvarande organisationen, det genomsnittliga antalet

vårdpersonal* per plats för hela riket 4

Antal

tillsynstimmar

Antal

vårdpersonal

Antal tills yns- timmar per varje

anställd

vårdpersonal

Föresl.

Nuv.

Föresl.

Nuv.

Föresl.

Nuv.

org.

org.

org.

org.

org.

org.

1 Avdelning med 10 platser för hel- tidstillsyn och 5 platser 3-tim- marstiflsyn i två grupper.......

130

130

2,5

2,5

52,0

59,1

2 Avdelning med 10 platser för hel- tidstillsyn och 5 platser i en 3- timmars och en 5-timmarstill- synsgrupp....................

140

140

3,0

(2,7}

46,7

(52,0)

3 Avdelning med 10 platser för hel- tidstillsyn och 5 platser i två 5- timmarstillsynsgrupper.........

150

150

3,0

(3,3)

50,0

(45,5)

4 Avdelning med 10 platser för hel- tidstillsyn och 5 platser i en 3- timmarstillsynsgrupp..........

115

115

2,5

1,9

46,0

57,5

5 Avdelning med 10 platser för hel- tidstillsyn och 5 platser i en 5- timmarstillsynsgrupp..........

125

125

2,5

(2,6)

50,0

(48,1)

6 Avdelning med 10 platser för hel- tidstillsyn och 10 platser för till- syn 3 timmar på förmiddagen...

130

130

2,5

2,1

52,0

59,1

1 Begreppet minimiarbetsschema innebär att det inte motsvarar den enligt socialstyrelsen

önskvärda personaltätheten, utan i stället i stort sett den nuvarande faktiska personaltätheten

i genomsnitt för hela landet. Vidare innefattas i arbetsschemat den del av en föreståndares

arbetsinsats som utförs i den integrerade avdelningen.

2 Förskollärare, barnsköterskor etc.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 54

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1966

eller för några yngre åldersgrupper, om detta bättre skulle svara mot det

lokala behovet.

1. 10 barn under hela dagen samt 5 barn under 3 timmar på förmiddagen

och 5 barn under 3 timmar på eftermiddagen;

2. 10 barn under hela dagen samt 5 barn under 5 timmar på förmiddagen

och 5 barn under 3 timmar på eftermiddagen;

3. 10 barn under hela dagen samt 5 barn under 5 timmar på förmiddagen

och 5 barn under 5 timmar på eftermiddagen;

4. 10 barn under hela dagen samt 5 barn under 3 timmar på förmiddagen;

5. 10 barn under hela dagen samt 5 barn under 5 timmar på förmiddagen;

6. 10 barn under hela dagen samt 10 barn under 3—5 timmar på förmiddagen.

Tabell 6 visar, att vilket av ovanstående alternativ man än väljer blir

antalet tillsynstimmar per anställd vårdpersonal i stort sett detsamma;

skillnaden ligger främst i hur många barn som kan beredas plats.

4.2. Exempel på en integrerad barnstuga

Beredningen har valt att i det följande närmare beskriva och kommentera

fyra olika modeller. De redovisade modellerna är avsedda som exempel för

att belysa hur tillämpningen av principen om en integrerad barnstuga kan

varieras.

Modell 1

60 platsers barnstuga, varav i de integrerade avdelningarna 66 % av

platserna reserveras för hel-/deltidstillsyn och 33 % för korttidstillsyn. Det

innebär att hela antalet barn som kan beredas vistelse i de integrerade avdelningarna

består till 50 % av barn på platser för hel-/deltidstillsyn och

till 50 % av barn på platser för korttidstillsyn.

Den nedre delen av cirkeln omfattar avdelningar för barn i åldern 6 mån.

—4 år. Dessa avdelningar berörs — som tidigare nämnts — inte av inte
-

6 år

10 beltidspl.

5 korttidspl

rsonal

Barn

10 heltidspl.

5 korttidspl.

5 vårdp

Barn 0,5—4 år

30 heltidsplatser

7 vårdpersonal

Personal:

1 föreståndare

5 förskollärare

6 barnsköterskor

1 ekonomipersonal

1 städerska

14 personal

För antal barn:

50 hel-/deltidsbarn

10 +10 korttidsbarn

Summa 70 barn

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1966

grationen, och skall därför enligt beredningens mening i alla avseenden

motsvara nuvarande daghemsavdelningar. Avdelningarna för 5—6-åringar

skiljer sig däremot från de nuvarande avdelningarna genom att endast 2/s av

platserna är avsedda för heltidstillsyn, medan Va är reserverad för korttidstillsyn.

Dessa avdelningar måste på grund av det stora platsantalet delas i

två mindre avdelningar med 15 platser vardera. Antalet närvarande barn

i dessa mindre avdelningar blir därför 10 hel-/deltidsbarn vid varje tillfälle

under dagen, samt 5 korttidsbarn under förmiddagen. Under eftermiddagen

kommer en ny grupp på 5 korttidsbarn att vara närvarande. Under större

delen av dagen kommer det således att finnas 15 barn vid en avdelning för

5—6-åringar, vilket överensstämmer med de normer för daghem, som

socialstyrelsen angivit i Råd och anvisningar.

Såsom framgår av modellen kommer vid en sådan avdelning att finnas

2,5 vårdpersonal. Beräkningar har gjorts som enligt beredningens mening

visar, att de integrerade avdelningarnas verksamhet med denna personal bör

kunna utföras på ett tillfredsställande sätt. Utgångspunkten har därvid

varit att i första hand täcka in de båda korttidsgrupperna med förskollärare

samt att se till att personalen är i tjänst under den del av dagen då närvarofrekvensen

i barnstugan är högst.

Modell II

60 platsers barnstuga, varav i de integrerade avdelningarna 66 % av platserna

reserveras för heltids-/deltidstillsyn och 33 % för en grupp med 5

timmars tillsyn under förmiddagen och en grupp med 3 timmars tillsyn under

eftermiddagen. Det innebär att hela antalet barn som kan beredas vistelse

i de integrerade avdelningarna består till 50 % av barn på platser för

heltids-/deltidstillsyn och till 50 % av barn på platser för korttidstillsyn.

Modellen innebär att på korttidsplatserna kan mottagas barn dels under

5 timmar på förmiddagen och dels under 3 timmar på eftermiddagen. Infö
-

jr Barn

5—6 år N.

/10 heltidspl.

10 heltidspl.\

/ 5 platser för

5 platser för \

/ tillsyn

tillsyn \

/ under 5 + 3

under 5 + 3

f timmar

timmar

6 våri

Ipersonal

Barn 0,5—4 år

30 heltidsplatser

7 vårdpersonal

Personal:

1 föreståndare

6 förskollärare

6 barnsköterskor

1 ekonomipersonal

1 städerska

15 personal

För antal barn:

50 hel-/deltidsbarn

10+10 = 20 korttidsbarn med tillsyn

under 5 resp. 3 tim.

Summa 70 barn

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 54 år 1966

randet av en 5-timmarsgrupp medför att personalen måste utökas för att

inte belastningen på densamma skall bli alltför stor. Angående behovet av

personal hänvisas i övrigt till vad som sagts under modell I. Även med

denna modell kommer antalet närvarande barn att vara 15, dvs. den gruppstorlek

som kan godkännas inom ramen för socialstyrelsens Råd och anvisningar.

Modell III

60 platsers barnstuga, varav i de integrerade avdelningarna 66 % av

platserna reserveras för heltids-/deltidstillsyn och 33 % för en grupp med

3—5 timmars tillsyn. I detta fall blir fördelningen mellan antalet barn som

får tillsyn i den ena eller andra formen inte som i modellerna I och II

%—50 % utan detsamma som fördelningen mellan antal platser, dvs.

66 %— 33 %.

Personal:

1 föreståndare

5 förskollärare

6 barnsköterskor

t ekonomipersonal

1 städerska

14 personal

För antal barn:

50 heb/deltidsbarn

10 korttidsbarn

Summa 60 barn

Denna princip skiljer sig från den förut redovisade genom att endast en

grupp barn med korttidstillsyn deltar under 3—5 timmar i barnstugans

verksamhet. Principen motsvarar alltså alternativen 4 och 5 i tabell 6.

Modell IV

70 platsers barnstuga, varav 40 platser i de integrerade avdelningarna för

barn i åldern 5—6 år. Av platserna i de integrerade avdelningarna är 50 %

avsedda för heltids-/deltidstillsyn och 50 % för korttidstillsyn i en grupp med

3—5 timmars tillsyn.

Denna modell innebär att endast en korttidsgrupp ingår i de integrerade

avdelningarna. Avsikten är att denna grupps barn deltar i förmiddagens

verksamhet. Eftersom korttidsplatserna utnyttjas av endast en grupp, blir

antalet korttidsplatser och korttidsbarn detsamma.

Denna modell kan sägas vara ett mellanting mellan de förut redovisade.

På samma sätt som i modell III ingår endast en korttidsgrupp, men i likhet

Barn 5 —6 år

10 heltidspl.

5 korttidspl.

10 heltidspl.

5 korttidspl

5 vårdp rsonal

Barn 0,5—4 år

30 heltidsplatser

7 vårdpersonal

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr oi ur 1''Jliti

53

Barn

10 heltidspl.

10 korttidspl.

10 heltidspl.

10 korttidspl.

5 vån Ipersonal

Barn 0,5—4 år

30 heltidsplatser

7 vårdpersonal

Personal:

1 föreståndare

5 förskollärare

6 barnsköterskor

1 ekonomipersonal

1 städerska

14 personal

För antal barn:

50 heltids-/deltidsbarn

20 korttidsbarn

Summa 70 barn

med modell I och II är antalet barn på platser för korttidstillsyn lika stort

som antalet barn på platser för heltids-/deltidstillsyn. Detta innebär, att

lokaler och utrustning i de integrerade avdelningarna måste dimensioneras

för ett samtidigt utnyttjande av 20 barn per avdelning under 3—5 timmar,

och får naturligtvis en viss kostnadsökning till följd.

Jämfört med den av socialstyrelsen rekommenderade gruppstorleken för

5—6-åringar i daghem innebär detta en ökning med 5 barn. Eftersom de

integrerade avdelningarnas verksamhet under förmiddagen till största delen

överensstämmer med lekskolornas, bör dock enligt beredningens mening

socialstyrelsens normer för lekskolor kunna tillämpas härvidlag. Dessa medger

att 20 barn vistas samtidigt i lekskolan. Dessutom bör observeras att

endast 10 barn vistas i de integrerade avdelningarna på eftermiddagen, vilket

bör ge utrymme för en verksamhet speciellt avpassad för dessa barns

behov.

4.3. Visea synpunkter på den integrerade barnstugan

Den pedagogiska sidan av barnstugornas verksamhet behöver inte direkt

påverkas om daghem och lekskolor förenas i en institution. En del sysselsättnings-

och lekmoment kan behöva förläggas till andra tider på dagen

med hänsyn till samordningen av verksamheten för olika barngrupper. Gemensamma

måltider för barnen, som även har en pedagogisk uppgift att

fylla, kan i en integrerad institution komma att omfatta även korttidsbarn,

särskilt i grupper med 5 timmars vistelse i barnstugan.

En viss stimulans kan behöva tillföras heldagsbarnen på eftermiddagarna,

om en ny korttidsgrupp av jämnåriga då skulle tillkomma (såsom i alternativen

1—3 i tablån på sid. 50). Farhågor för trötthet hos heldagsbarnen

i detta fall har framförts av delegationens skolexpert fru Strömberg-Lind,

som alltså haft betänkligheter mot modellerna I och II. Hennes synpunkter

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

delas av några ledamöter medan flertalet inte har övertygats om detta utan

menat att heldagsbarnen just bör ha avslutat sin sovstund och vara utvilade,

när de nya barnen anländer. De barn, som kommer på eftermiddagen, uppvisar

helt naturligt en större aktivitet än vad heltidsbarnen gör vid denna tid

på dagen, men kan i så fall också innebära ett tillskott av nytt intresse för

barnstugans verksamhet. Riskerna för trötthet hos heldagsbarnen måste

dock uppmärksammas av personalen och bör få bestämma uppläggningen

av dagens verksamhetsrytm. Familjeberedningen har enats om, att frågan

behöver bli föremål för fortsatt forskning inom barnpsykologiska forskningslaboratoriet,

där undersökningar f. n. pågår om trötthetsreaktioner

hos barn på barnstugor. Lekgruppernas storlek, differentiering av sysselsättningar

m. m. är också i behov av närmare studium.

Vad beträffar kostnaderna för de gemensamma barnstugorna varierar

de efter antalet barn, som kommer i åtnjutande av institutionsvården. Kostnaderna

per barn, som får tillsyn, blir sålunda lägre i modellerna I och II,

som båda räknar med två korttidsgrupper om dagen, en på förmiddagen

och en på eftermiddagen, än i modell III, eftersom de fasta kostnaderna

kommer att slås ut på ett större antal barn. Detta gäller även personalkostnaderna,

då personalen av schematekniska skäl inte kan minskas i proportion

till det minskade barnantalet i modell III. Enligt modell III får ett

mindre antal barn reguljära möjligheter till korttidstillsyn och eftermiddagarna

blir sämre utnyttjade, såvida man inte ger dessa korttidsbarn en

speciell service genom att tillåta dem att komma tidigare och gå senare än

vad som förutsättes i uppläggningen av det schemabundna pedagogiska

arbetet. Modell IV är den minst ekonomiska med en outnyttjad kapacitet på

eftermiddagarna, som emellertid kan tänkas bli utnyttjad för annan besläktad

verksamhet, t. ex. till rådgivningsverksamhet för familjedaghemmen

och deras skyddslingar enligt tankegångar som framförs längre fram i

denna promemoria, för träning av enstaka handikappade barn eller dylikt.

Familjeberedningen anser givetvis, att kommunerna själva bör avgöra

vilken form som de med hänsyn till de lokala förutsättningarna föredrar.

Det bör betonas, att de modeller, som presenterats ovan, endast är exempel

på den önskade integrationen. Utöver dessa finns det förvisso också andra

lösningar som möjliggör en integrerad verksamhet.

Lokaler

Av det föregående framgår, att lokalerna i den gemensamma barnstugan

måste vara planerade för de funktioner, som fordrar mest av lokalernas utrustning

och inredning dvs. de krav som måste ställas på hårt nyttjade och

hela dagarna nyttjade utrymmen. Därvid bör särskilt uppmärksammas, att

varje avdelning bör vara utrustad med tillräckligt utrymme för sekundärfunktionerna,

dvs. kök, kapprum, förrådsutrymmen etc. Utformningen kan

göras på olika sätt, antingen så att varje avdelning har primär- och sekundär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr öi är 1966

funktionernas utrymmen intill varandra i en enhet eller så att de olika avdelningarna

betjänas av eu gemensam »sekundärenhet». Huvudsaken är,

att varje avdelning har tillräcklig kapacitet för sekundärutrymmen, så att

inte en hrist på dessa medför, att en eller flera avdelningar endast kan utnyttjas

för korttidstillsyn.

Med en sådan utformning kan lokalerna också bli flexibla i den meningen,

att verksamheten kan ändra inriktning, så att samma lokaler kan övergå

från att användas för tillsyn av förskolebarn till att användas för de äldre

barnens behov under tider, då de är fria från skolan, dvs. som fritidshem.

Personal

Vad gäller personaltätheten rekommenderar socialstyrelsen två förskollärare

per avdelning och, frånsett ekonomipersonalen, totalt en anställd

på fem barn. Enligt beredningens mening bör denna rekommendation uppfattas

som en målsättning för en standardhöjning, som bör genomföras på

längre sikt. Under nuvarande förhållanden, som kännetecknas av en mycket

stor platsbrist, anser beredningen, att platsantalet bör ökas i första hand,

medan standardhöjningen bör genomföras efter det att platsbehovet blivit

någorlunda tillfredsställt. Beredningen har därför vid sin beräkning av

personalbehovet utgått från den nuvarande faktiska personaltätheten.

De anställningsvillkor för förskollärare som gäller i de nuvarande daghemmen,

får bli gällande också i den integrerade barnstugeinstitutionen.

F. n. arbetar en förskollärare i lekskola 30 timmar bland barnen mot 39

timmar på daghem. Lönen utgår efter lönegrad 9 i lekskola och efter lönegrad

12 på daghem. Förskollärare som arbetar i lekskola har tio veckors

ferier, medan de som arbetar på daghem har vanlig semester. För att den

integrerade barnstugan skall kunna täcka de behov, för vilka den är avsedd,

måste den fungera även på sommaren. Det innebär att institutionerna kan

stänga under sommaren endast under de tider då behovet av barntillsyn

minskar, främst under de allmänna semestrarna. I den mån det är möjligt

att minska barnstugornas öppethållande under somrarna, kan förskollärare

och annan personal som så önskar, erbjudas längre ledighet. Däremot kan

i den integrerade barnstugan inte ferier bli ett generellt anställningsvillkor

för en hel grupp av förskollärare som för närvarande. Inom den ram som

bestäms av den integrerade barnstugans syfte och verksamhet, vilken styrs

av behovet av barntillsyn under olika tider på dygnet och året, kan de individuella

anställningsvillkoren utformas olika. Den närmare utformningen av

dessa får naturligtvis regleras genom förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna.

Familjeberedningen vill framhålla nödvändigheten av att alla möjligheter

till rationalisering tillvaratas för att nedbringa behovet av ekonomi- och

städpersonal. Om antalet skilda lokaler minskas för ett givet platsantal, bör

större möjligheter ges att effektivt utnyttja städ- och ekonomipersonalen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Mnj.ts proposition nr 54 år 1966

Beredningen vill dessutom framhålla, att de möjligheter till rationalisering

av ekonomifunktionen i barnstugorna, som en centralisering av kosthållningen

kan medföra, bör tillvaratas. Ekonomipersonalens arbetsinsats torde

också kunna minskas genom ett ökat användande av djupfrysta livsmedel.

4.4. Organisatorisk flexibilitet

Beredningen har tidigare — i avsnittet om inriktningen av barnstugornas

utbyggnad — framhållit att den samhälleliga barntillsynen bör vara flexibel

i den meningen, att man snabbt skall kunna öka kapaciteten för en viss

tillsynsform. Det finns anledning understryka, att redan de nuvarande

typerna av barnstugor rymmer möjligheter i detta avseende. I framförallt de

största städerna med en relativt stor utbyggnad av den samhälleliga barntillsynen

är det angeläget att man tillvaratar möjligheterna till lokalmässiga

och personella förändringar, som oavsett verksamhetens ursprungliga funktion

kan skapa en ökad tillgång på exempelvis daghemsplatser i ett läge, där

denna sektor är sämre försörjd. Den integrerade barnstugan utgör ett sätt

att under den fortsatta planeringen och utbyggnaden tillgodose kravet på

flexibilitet i här berört avseende. Under förutsättning att lokal- och utrustningsfrågoma

ägnas ökat metodiskt och tekniskt studium bör emellertid

problemet rimligen kunna lösas även inom ramen för de traditionella typerna

av barnstugor. Det är viktigt att denna fråga beaktas, eftersom man

framförallt för de större städernas del av olika skäl får räkna med en fortsatt

utbyggnad även av nuvarande barnstugetyper.

Vad gäller önskemålet om att barnstugornas organisation skall tillåta ett

mindre stelt utnjitjande av institutionernas kapacitet, främst med avseende

på tiden för barnens vistelse, må följande anföras.

Den gemensamma barnstugan bör i viss omfattning kunna möjliggöra en

bättre service för enskilda föräldrars och barns skiftande behov av olika

tillsynstider. Även om en stor del av institutionens kapacitet är bunden under

hela tiden för institutionens öppethållande, finns det möjlighet att låta ett

mindre antal av de barn, som åtnjuter mindre än heltidsvård, vid särskilda

tillfällen stanna där längre tid. Familjeberedningen har vid sina beräkningar

av personalbehovet förutsatt, att de barn, som vistas på barnstugan mindre

del av dagen, i allmänhet skall komma och gå vid bestämda tider. En

undersökning från Stockholm beträffande närvaron vid daghemmen visar

dock, att utnyttjandegraden vid de traditionella daghemmen under vissa

tider är långt ifrån 100 %-ig på grund av att många föräldrar inte utnyttjar

institutionerna under hela deras öppethållande. Detta talar för att ledig

kapacitet kommer att uppstå även i en integrerad barnstuga och kommer

att kunna tillåta relativt flexibla tider för de barn, som vistas där mindre

tid av dagen i tre- eller femtimmarsgrupper. Beredningen vill understryka,

att personalen vid institutionerna och deras huvudmän bör sträva efter ett

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr öh år 1 !)(>!>

sådant effektivt utnyttjande av institutionerna, som eu utbredd tillämpning

av flexibla tider innebär. Naturligtvis kan detta inte i praktiken drivas hur

långt som helst. Det skulle ställa alltför stora krav på personalen. En alltför

utbredd tillämpning av olika tider för barnen skulle också försvåra det

pedagogiska arbete som bygger på gruppsamvaro och sammanhållna grupper.

Därför måste tillämpningen av principen om flexibla tider syfta till att

i första hand hjälpa de föräldrar, som har mest behov av att kunna få tillsyn

under skiftande tidspass. Tillämpningen måste ske efter den praxis som

varje kommun anser mest lämplig.

4.5. Barnstugornas öppethållande

Familjeberedningen rekommenderar, att daghemmen skall hålla öppet

till kl. 19.00 måndagar—fredagar för de barn, som inte kan hämtas tidigare

av föräldrar eller annan anhörig. Beredningen finner inte något skäl

föreligga för en ändring av stängningstiderna på lördagar liksom inte

heller av daghemmens nuvarande öppningstid på morgnarna. (Enligt uppgifter

lämnade till familjeberedningens kommunundersökning 1962 var den

helt dominerande öppningstiden kl. 6.30, medan stängningstiden på lördagar

i allmänhet var kl. 14.00 eller 15.00.) Däremot kan det finnas skäl för en

speciell organisation på lördagar. Av en undersökning som för familjeberedningens

räkning utförts av Stockholms stads barnstugebyrå framgår nämligen

att beläggningen på lördagar är mycket låg. Det torde därför vara

motiverat att dessa dagar sammanföra barnen inom en institution till en

familjegrupp. På detta sätt kan personalen i stor utsträckning ges lördagsledighet,

samtidigt som deras arbetsinsats koncentreras till veckans övriga

dagar.

I de fall då en barnstuga i huvudsak betjänar en viss eller vissa yrkesgrupper

med längre arbetstid, vilket kan vara fallet på orter med en dominerande

industri, bör det vara möjligt för den lokala tillsynsmyndigheten

att medge längre öppethållande. Även på orter med mera differentierat näringsliv

finns alltid vissa yrkesgrupper med arbetstider som kräver ett längre

öppethållande än vad som här föreslagits. Denna anpassning till lokala

förhållanden bör också innefatta överväganden angående eventuellt nattöppna

daghem. Av många skäl kan man anse det olyckligt, att föräldrar med

barn i förskoleåldern måste ha nattarbete, men det torde vara ett faktum,

som inte får förbises i en realistisk analys av situationen, att nattarbete

faktiskt förekommer och att även småbarnsföräldrar har sådant arbete. Då

valet av arbete är fritt och bör vara fritt, måste denna rätt också gälla för

de föräldrar, som väljer att arbeta på obekväm arbetstid. Såvitt möjligt bör

samhället försöka ge även kategorin föräldrar med obekväma arbetstider en

hjälp med barntillsynen som gör barnens tillvaro tryggare. I barnstugan kan

de sålunda få bättre tillsyn än vad många föräldrar själva har möjlighet att

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungt. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

ordna för dem, och deras fysiska och psykiska hälsa kan stå under kontroll

av barnstugans läkare. Längden av barnstugornas öppethållande är en avvägningsfråga

och bör kunna anpassas till lokala behov och omständigheter.

5. Familjedaghemmen — ett nödvändigt komplement

Enligt familjeberedningens mening är det av största betydelse att en kraftig

utbyggnad av barnstugorna kommer till stånd. Detta bör vara grundvalen

i det system för en organiserad barntillsyn, som erbjuds av samhället. I

detta system torde samtidigt familjedaghemmen under överskådlig tid

komma att utgöra en ofrånkomlig del, om det totala behovet av barntillsyn

skall kunna tillgodoses genom samhällets försorg.

Mot bakgrunden härav har beredningen företagit en förberedande undersökning

av den nuvarande kommunalt organiserade familjedaghemsverksamheten

och i anslutning därtill övervägt åtgärder för att åstadkomma

större stabilitet och en höjd standard i fråga om familjedaghemmen. Resultatet

härav redovisas i det följande.

5.1. Genomgång av den kommunalt organiserade familjedaghemsTerksamheten i fyra städer

Från barnavårdsnämnderna i Göteborg, Linköping och Hälsingborg samt

från familjenämnden i Borås har vissa uppgifter inhämtats beträffande

respektive orters familjedaghemsverksamhet. Kommunerna tillfrågades om

familjedaghemmens bostadsstandard och årsinkomst, antalet egna barn i

förskole- respektive skolåldern samt uppgifter om dagbarnsvårdarnas åldersfördelning.

Vidare efterfrågades vilken omsättning av familjedaghemmen

som förekommit under de första tre kvartalen 1965 och om möjligheter till

nyrekrytering.

Barnavårdsnämnden i Göteborg

I oktober månad var 555 dagbarn placerade i 489 av barnavårdsnämnden

godkända familjedaghem. Vid samma tidpunkt fanns det en ko om ca 200

barn, för vilka plats inte kunnat anskaffas. På grund av att det råder stor

omsättning av platser och eftersom det visat sig svårt att hålla en jämn nyrekrytering

av hem, har barnavårdsnämnden varit inne på tanken att begränsa

antalet platser för att på så sätt söka hålla en bättre kontinuitet.

Verksamheten är uppdelad på fyra distrikt. Sju befattningshavare, varav

tre med heltidstjänst och fyra med halvtidstjänst, sköter inspektions- och

administrationsuppgifterna. Befattningarna uppehålls av socionomer och

förskollärare. Följande uppgifter föreligger från ett urval av 200 familjedaghem

i Göteborg:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 dr 1966

59

Bostadens storlek:

Årsinkomster:

40

Under 5 000: —......................

11

93

5 000: ——10 000: —................

13

52

10 000:--15 000: —................

33

9

15 000:--20 000: —................

67

6

20 000:--25 000: —................

35

över 25 000: —.......................

27

Inkomstuppgift saknas................

14

200

Bostadstyp:

Dagbarnsvårdarnas medelålder: 36,5 år.

Modern lägenhet...................

. . 124

Antalet egna barn:

Halvmodern.......................

43

Förskolebarn........................

135

Omodern..........................

33

Skolbarn (7—16 år)..................

199

200

334

Borås stads familjenämnd

305 barn var placerade i 227 familjedaghem i oktober 1965. 450 barn står

i ko till de ca 480 redan upptagna daghemsplatserna och den övervägande

delen av föräldrarna efterfrågar daghemsplatser före plats i familjedaghem.

Omsättningen av familjedaghem är mycket stor. 115 av de 227 familjedaghemmen

hade tagit emot barn före 1965, 54 hem hade börjat med dagbarn

våren 1965 och 58 hem hade tillkommit under hösten 1965.

Antalet hem som slutat verksamheten under tiden januari—oktober 1965

var 142. Av dessa hade 14 hem haft dagbarn mer än 4 år, 22 hade haft dagbarn

i 2—3 år, 35 i 6 mån.—1 år, 19 i 4—6 män., 32 i 2—4 mån. och 20 hem

hade haft dagbarn under kortare tid än 2 månader.

Hälften av familjedaghemmen i Borås har således utbytts under 1965 och

av de under de tre första kvartalen nytillkomna hemmen har ca 100 hem

redan upphört med dagbarnsverksamheten.

Familjenämnden förfogar över ett 35-tal verkligt stabila hem, där nyplaceringar

kan göras så snart något barn slutar. Det finns också en typ av

familjedaghem, som omhändertar barn till vilka man står i ett speciellt

förhållande (barnbarn, släktbarn eller bekantas barn) och i vilka man ej

har möjlighet att kunna placera andra barn.

Att familjedaghemmen upphör efter ganska kort tid påverkas, enligt familjenämnden,

av dagbarnsvårdarnas benägenhet att själva söka få sina

barn placerade för att gå ut i förvärvsarbete, att dagbarnsvårdaren väntar

barn och således inte längre orkar med att ha dagbarn, att ersättningen

bedöms som alltför låg eller att det uppstår konflikter mellan dagvårdare—

föräldrar eller mellan dagbarn—dagvårdare.

Familj edaghemsverksamheten sköts av två befattningshavare, en familj edaghemsinspektris

och ett kanslibiträde.

Bostadens storlek:

1 rum och kök....................... 18

2 » * * 104

3 i • » 85

4 » * * 18

större än 4 rum och kök.............. 2

227

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr öi år 1966

Familjedaghemmens inkomstuppgifter har inte kunnat hållas aktuella

i familjenämndens registrering. För 82 av familjedaghemmen föreligger

dock för 1965 aktuella inkomstuppgifter vilka redovisas enligt följande:

Årsinkomster:

10 000:--15 000: —................ 18

15 000:--20 000: —................ 51

20 000:--30 000:—................ 11

över 30 000: —....................... 2

82

Dagbarnsvårdarnas ålder:

19—29 år........................... 49

30—39 »........................... 74

40—49 »........................... 47

50—59 *........................... 36

60—69 » ............ 21

227

Antal egna barn:

Förskolebarn........................ 128

Skolbarn (7—10 år).................. 73

201

Antalet skolbarn avser barn i åldrarna 7—10 år medan från övriga städer

har uppgivits antal skolbarn i åldrarna 7—16 år. Det får anses troligt att

dagbarnsvårdarna i Borås även har ett relativt stort antal barn i åldrarna

10—16 år.

Nio av dagbarnsvårdarna är helt barnlösa och av dessa omhänderhar endast

en mer än ett dagbarn.

Av de 227 dagbarnsvårdarna har 31 uppgivit tidigare yrke medan de övriga

uppgivit hemmafru. Bland dem som uppgivit yrke var en apotekstekniker,

en hörselvårdsassistent, två barnsköterskor, ett sjukvårdsbiträde, en

hemsyster och fyra kontorister medan de övriga hade uppgivit yrken inom

servicenäringarna eller inom den i orten dominerande sömnadsindustrin.

Barnavårdsnämnden i Linköping

239 barn var placerade i 210 familjedaghem i oktober 1965. Platsantalet

är klart otillräckligt och svårigheter att kunna rekrytera nya hem föreligger.

Familj edaghemsverksamheten är uppdelad på två befattningshavare, vilka

också har hand om dag- och fritidshemmen, sommarbarns- och koloniverksamhet

samt vissa barnavårdsärenden. På grund av arbetsuppgifternas

omfattning föreligger svårigheter att fullgöra inspektionen av familjedaghemmen

på ett tillfredsställande sätt. Avgången av hem är relativt stor, men

någon närmare precisering av antalet avgångna och nytillkomna hem har

inte lämnats. Erfarenhetsmässigt anförs dock, att hem med yngre dagbarnvårdare

är mindre stabila än hem med vårdare i litet högre ålder.

Från ett urval av 53 familjedaghem i Linköping föreligger följande uppgifter,

vilka enligt barnavårdsnämnden bör ge en rättvis bild av familjedaghemmens

struktur.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Knntjl. Maj:ts proposition nr 5A år 1966

61

Höstadens storlek:

1 rum och kök....................... 2

2 * * * ....................... 19

3 » » » ....................... 22

4 7

större än 4 rum och kök.............. 3

53

Beräknad medelinkomst per år: 18 000: —

Dagbarnsvårdarnas ålder:

20—30 år........................... 11

31—40 *........................... 25

41—50 *........................... 13

51—60 ............................ 4

53

Antal egna barn:

Förskolebarn........................ 28

Skolbarn (7—16 år).................. 61

89

Två av förskolebarnen och ett av skolbarnen är fosterbarn. I fyra fall är

dagbarnsvårdaren mormor till dagbarnet. Två av dagbarnsvårdarna är ensamstående

(änkor) och en vårdare är barnlös.

Barnavårdsnämnden i Hälsingborg

525 dagbarn var placerade i 429 familjedaghem. På grund av att den

månatliga statistiken ligger efter har inga statistiska uppgifter om omsättningen

av familjedaghemmen lämnats. Ca 100 familjedaghem avgick inför

semestrarna, men rekryteringsförhållandena är relativt goda och ungefär

samma antal har anskaffats under de första höstmånaderna. I oktober hade

man ett överskott på 131 familjedaghem, där ännu inga barn hade placerats.

Det fanns således ingen ko till familjedaghemsplatserna, medan ca 20—30

barn väntar på plats i daghem. De befintliga daghemsplatserna uppgår

till 86.

Två tjänster är avdelade för familjedaghemsverksamheten. Inspektionen

och vissa andra arbetsuppgifter sköts av en förste assistent, medan en kontorist

förutom löpande kontorsgöromål också sköter en del av återbesättningen.

Det föreligger inga statistiska uppgifter beträffande familjedaghemmens

bostadsförhållanden. Däremot har nämnden uppgivit, att man ställer relativt

höga krav och att man inte gärna godkänner hem med lägenheter, som

understiger 2 rum och kök som lämpliga familjedaghem. Endast i de fall

mödrarna själva skaffat familjedaghem åt sina barn har hem med 1 rum

och kök kunnat godkännas. Nämnden anser dock dessa anordningar som

mindre önskvärda.

Inkomstuppgifter från de 131 familjedaghem, som nytillkommit under

tiden 1/8—22/10 1965, visar en medelinkomst på 18 779 kronor per år.

Nämnden ifrågasätter, om uppgiften kan anses representativ för hela gruppen

familjedaghem och anser att alltför säkra slutsatser inte bör göras på

grundval av det ringa material som undersökts.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr oi år 1966

Tåb. 7. Dagbarnsvårdarnas ålder och antal egna barn i förskole- och skolåldern i familjedaghem

där barn var placerade under oktober 1965

Hem

Familj edagbarns- vårdarnas ålder

Egna barn

antal

%

förskolebarn

skolbarn

(7—16 år)

28

6,5

20—25

9

3

40

9,3

26—30

10

7

68

15,9

31—35

9

17

78

18,2

36—40

9

14

67

15,6

41—45

3

9

81

18,9

46—50

—

10

39

9,1

51—55

—

4

18

4,2

56—60

—

2

10

2,3

61—65

—

429

100,0

40

66

. ''• i!*’:t *; s-7 tf''.» o >5» . I• - j: i •». ; i!i»v

Tab. 8. Åldersfördelning och antalet egna barn för under tiden 1/8—22/10 1965 nytillkomna

familjedaghem

Hem

Familj edagbams- vårdarnas ålder

Egna barn

antal

J-M-5 ‘i!‘ *''«

%

förskolebarn

skolbarn

(7—16 år)

20

15,3

M : i, M tf- f: '' fV

20—25

.

4

_

18

13,7

26—30

9

5

14

10,7

31—35

''■> '' - 7 ''

5

19

14,5

36—40. ,

7

9

11

8,4

41—45

2

8

15

11,5

46—50 ! 1

» A f.

3

8

6,1

51—55

—

—

18

13,7

56—60

-‘ '' ''

—

8

6,1

61—65

—

-‘

131

100,0

29

30

)

Den första sammanställningen visar att 281 (65 %) av dagbarnsvårdarna

är i åldern 20—45 år. Denna grupp hade 40 egna förskolebarn och 50 egna

skolbarn att sköta, vilket visar att endast vart tredje familjedaghem i åldersgruppen

20—45 år har egna barn under 16 år.

294 dagbarnsvårdare (68,6 %) i åldern 31—50 år har 21 förskole- och 50

skolbarn, vilket betyder att endast vart fjärde familjedaghem i denna åldersgrupp

har egna barn att sköta. 138 dagbarnsvårdare i åldern 46—60 år har

16 egna skolbarn.

Av den andra sammanställningen framgår att barnantalet är ringa även

i de anmälda hemmen. 97 kvinnor i åldern 20—50 år har 29 förskole- och 30

skolbarn eller sammanlagt 59 egna barn att sköta.

Uppgifterna visar att i Hälsingborg sker rekryteringen av familjedaghem

i mycket stor utsträckning bland familjer utan barn eller redan vuxna barn.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 dr 1966

63

5.2* Familjedaghemmen från arbetsmarknadssynpunkl

Det är för närvarande över 8 000 kvinnor, som genom de kommunalt organiserade

familjedaghemmens medverkan kan tillgodogöras arbetsmarknaden.

Som ett av skälen mot denna verksamhet brukar anföras, att den inte

ger något egentligt nettotillskott till arbetskraften, eftersom varje förvärvsarbetande

binder en vårdare, som istället skidle kunna gå ut på arbetsmarknaden.

Resonemanget är riktigt, om man utgår ifrån att dagbarnsvårdarna

själva är benägna att ta förvärvsarbete, att de bär en utbildning/yrkesvana,

som motsvarar den arbetskraftsefterfrågan som råder på orten och att de

inte har egna barn i förskole- eller skolåldern att sköta. Ett av skälen till

att kvinnor påtar sig uppgiften att tillse andras barn i stället för att arbeta

utanför hemmet i något yrke är förekomsten av egna barn i förskole- eller

skolåldern. De kvinnor med egna barn, som väljer att vårda dagbarn, kan

tänkas göra detta av två olika skäl: antingen föredrar de att stanna hemma

under den tid de egna barnen är små eller också är anledningen, att de

själva helst vill förvärvsarbeta men inte kan ordna tillsynen för sina egna

barn. Med utgångspunkt från denna situation kan båda kategorierna — av

ekonomiska eller andra skäl — önska mottaga dagbarn.

200 undersökta familjedaghem i Göteborg hade 135 egna förskolebarn

och 199 skolbarn eller sammanlagt 334 egna barn. Om man förutsätter, att

det finns ett dagbarn i varje hem (i en del hem har man mer än ett dagbarn)

finner man, att de 200 dagbarnsvårdarna i Göteborg har 534 barn att sköta.

Visserligen har skolbarn upp till 16 år inräknats, men även om man borträknar

barnen i de högsta åldrarna kominer man fram till att varje vårdare

har två barn i förskole- och den lägre skolåldern att vårda. I de 227 familjedaghemmen

i Borås har man 128 egna förskolebarn och 73 egna barn i den

lägre skolåldern (7—10 år) att vårda. Samtidigt tar man omhand 305 dagbarn.

Efterfrågan på kvinnlig arbetskraft är mycket stor i Borås, men efterfrågan

på tillgängliga daghemsplatser är också mycket stor. Skulle de 227

dagbarnsvårdarna ställa sig i daghemskö (fritidshem finns inte), skulle

platsunderskottet om ca 450 daghemsplatser öka med ytterligare 128. I de

53 familjedaghem i Linköping, som undersökningen omfattar, finns 28 egna

förskolebarn och 61 skolbarn i åldern 7—16 år. Av dessa är tre fosterbarn i

familjerna. Av de 53 dagbarnsvårdarna är en barnlös, medan de övriga har

egna barn. Ett stort antal av familjerna i Linköping är flerbarnsfamiljer.

Med egna barn under 16 år inräknade har 53 dagvårdare 142 barn att sköta.

Familjedaghemmen i Hälsingborg har en annan struktur. 429 dagbarnvårdare

har endast 106 egna barn att vårda. 40 är i förskoleåldern och 66

i skolåldern (7—16 år). 281 vårdare i åldern 20—45 år svarar ensamma

för 40 förskolebarn och 50 skolbarn. Endast vart tredje familjedaghem i

åldersgruppen 20—45 år har egna förskole- eller skolbarn att sköta. 148 av

dagbarnsvårdarna är i åldersgruppen 46—65 år. Uppgifterna visar att re
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

kryteringen av familjedaghemmen i Hälsingborg i mycket stor utsträckning

sker bland familjer utan egna barn och/eller bland familjer med redan vuxna

barn. Vilka faktorer som spelar in för dels den större benägenheten att ta

dagbarn än i övriga orter och dels för att åldersfördelningen och förekomsten

av egna barn är annorlunda än i de övriga städerna är svårt att klargöra.

Ersättningsfrågan kan inte spela in, eftersom det knappast råder några

skillnader i fråga om ersättningen orterna emellan. Däremot råder det

ganska stora skillnader beträffande utbudet av arbetstillfällen för kvinnor i

exempelvis Hälsingborg och Borås. Enligt 1960 års folkräkning var 41,6 %

av de gifta kvinnorna i Borås förvärvsarbetande, medan motsvarande siffra

för Hälsingborg var 31,6 %. Men eftersom både Göteborg och Linköping

hade en ännu lägre förvärvsgrad bland gifta kvinnor (26,5 respektive 26,0 %,

och deras familjedaghemsstruktur mer liknar den som råder i Borås än i

Hälsingborg, kan inte heller frågan om förvärvsgraden vara förklaringen till

den annorlunda familjedaghemsstrukturen i Hälsingborg. Det är förmodligen

andra faktorer som spelar in. Tänkbart är att förklaringen kan sökas

i förhållandet att familjedaghemsverksamheten i Hälsingborg är av äldre

datum än verksamheten i de övriga städerna, att den redan tidigt fick en

relativt stor omfattning och att därför ett relativt stort antal dagbarnvårdare,

som tagit emot dagbarn under en lång följd av år, fortsätter med detta,

även när deras egna barn vuxit upp och de själva uppnått högre ålder.

Tab. 9. Den kvinnliga förvärvsgraden i de fyra undersökta städerna, enligt folkräkningen

1960

Stad

Förvärvsarbetande kvinnor

1960

Förvärvsarbetande kvinnor

i % av motsvarande

befolkningsgrupper

gifta

kvinnor

övriga

kvinnor

gifta

kvinnor

Övriga

kvinnor

26 101

35 699

26,5

32,8

6 777

7 917

41,6

40,8

4 164

5 283

26,0

30,2

Hälsingborg.....................

5 937

7 418

31,6

34,2

Uppgifterna från Göteborg, Borås och Linköping beträffande dagbainsvårdarnas

ålder och förekomsten av egna barn bekräftar att den övervägande

delen av familjedaghemmen har egna barn i förskole- eller skolåldern att

sköta, som således binder mödrarna i hemmen oavsett om de tar hand om

dagbarn eller inte. Om dagbarnsvårdarna också vill gå ut på arbetsmarknaden,

kommer de att tära på redan knappa tillsynsresurser. De får själva

ställa sig i daghemskö. Det är möjligt, att en del av dagvårdarna på grund

av att de inte själva lyckats erhålla hjälp med barntillsynen har valt att ta

emot dagbarn för att på så sätt erhålla en om även blygsam arbetsförtjänst.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5A år 1966 65

Andra åter skulle inte välja att gå ut i förvärvsarbete, även om den egna

barntillsynen kunde ordnas.

Vissa mödrar är och kommer att vara ovilliga att lämna bort sina barn i

andras vård annat än i tvångslägen. Många mödrar föredrar att stanna liemma

medan barnen är små, men räknar med att kunna gå ut i förvärvslivet

efter några år när barnen vuxit upp. Det finns heller inget belägg för att

dagbarnvårdare med egna barn skulle vara villigare att gå ut i produktionen,

om familjedaghemsverksamheten slopades. Den anspråkslösa ersättningen,

som utgår för dagbarnsvård, kan inte utgöra ett konkurrenskraftigt

hinder för ett eventuellt inträde på arbetsmarknaden. Däremot

skulle otvivelaktigt en god tillgång på daghems- och fritidshemsplatser kunna

medverka till att en del av mödrarna själva kunde välja att stanna hemma

och ha dagbarn eller att gå ut i förvärvslivet och anlita tillsyn för de egna

barnen. Arbetsmarknadsmässigt bör gruppen av dagbarnvårdare kunna

bedömas på samma sätt som annan arbetskraft.

Det behövs barntillsyn, i dagens läge kan den inte tillgodoses genom fasta

institutioner. Det krävs stora investeringsresurser i kapital, material och

byggarbetskraft för att åstadkomma det antal platser som skulle behövas

för att tillgodose efterfrågan på daghemsplatser. I detta läge får det anses

vara ett arbetsmarknadsintresse att en del av barntillsynen tillgodoses genom

att kvinnor med egna barn att vårda eller som av andra orsaker väljer

att stanna hemma också påtar sig uppgiften att sköta andras barn.

5.3. Ersättning för vård i familjedaghem

Den ersättning, som dagbarnsmammorna eller dagbarnsvårdarna erhåller,

varierar avsevärt mellan olika kommuner. Det förekommer en spridning

mellan 6 och 12 kr. per barn och dag. I 12 av landets största städer varierar

avgiften, från 7 till 12 kr. per barn och dag. Enligt socialstyrelsen kommer

några städer, som har den lägre avgiften, att höja ersättningen till 10 kr., i

Stockholm har nyligen avgiften höjts från 10 till 12 kr. per dag för heldagsvård

av förskolebarn. Borås har beslutat om en höjning från 7 till 11 kr. för

heldagsvård av sina förskolebarn, Göteborg och Hälsingborg om höjning

från 8 till 10 kr. Den vanligaste avgiften för heldagsvård skulle således i

de största städerna vara eller bli 10 kr., medan det är troligt att den genomsnittliga

avgiften i samtliga kommuner understiger detta belopp.

Eftersom ersättningen till dagbarnsvårdaren inkluderar ett lagat mål mat

per dag samt mellanmål är den direkta ersättningen för vård och tillsyn

blygsam. Om man antar att medelersättningen är 10 kr. och beräknar matkostnaden

till 3 kr. skulle den direkta ersättningen för vård för närvarande

utgå med 7 kr. per dag. Visserligen kan det invändas att dagbarnsvårdaren

i de flesta fall sköter ett eller ett par egna barn jämsides och att ordinarie

hemsysslor kan utföras under vårdtiden och att man slipper lämna sin bo5

— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 5i

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

stad för att gå ut på arbetsmarknaden. Det kan ändå konstateras, att ersättningen

för familj edaghemsvård är låg och knappast motsvarar den krävande

arbetsinsatsen, när ett barn blir ordentligt och kärleksfullt omhändertaget

på heltid. Kostnaden per barn och dag för löner och pensionsavgifter

för barn på daghem uppgick 1964 till ca 20 kr.

Utan tvivel är ersättningsfrågan av vital betydelse för den fortsatta utvecklingen

av familj edaghemsverksamheten. Benägenheten att ta om hand

barn för familjevård kommer självfallet att öka, om det ekonomiska utfallet

för arbetsinsatsen väsentligt skulle förbättras. Undersökningen av familjedaghemmens

inkomster i de fyra städerna visar att 15 000—20 000 kr. är

den vanligaste årsinkomsten i familjedaghemmen i dessa städer. Även om

undersökningsmaterialet är begränsat, bör det ge en relativt god bild av

i vilka inkomstlägen familjedaghemmen befinner sig. Inkomsterna är så

låga, att man kan förmoda att förekomsten av dagbarn oftast hänger samman

med intresset att skaffa extra inkomster. I dessa inkomstlägen kan en

relativt liten extra ersättning, som de hemmavarande kvinnorna kan skaffa

sig, vara av betydelse för familjeekonomin. Att extrainkomsten är skattefri

kan också medverka till, att man inte jämför den med andra arbetslöner

utan accepterar en så exceptionellt låg lönesättning. Man kanske inte heller

beräknar hur pass stora tilläggskostnader, som ytterligare någon person i

maten kan förorsaka.

Kommunerna har att svara för ersättningen till familjedaghemmen och

har också att bestämma om ersättningens storlek. Det har otvivelaktigt funnits

en önskan från kommunernas sida att kraftigt utbygga familj edaghemsverksamheten,

inte minst av den anledningen att familjedaghemmen ställt

sig billigare än daghemsvården. Tillgången på hem har också under uppbyggnadstiden

varit förhållandevis god, varför ersättningen ej behövt höjas.

Visserligen har det skett smärre justeringar uppåt, men storleken av medelersättningen

(eller 10 kr.) visar dock att några större höjningar inte har

skett. Om man i en situation med ökad konkurrens om den kvinnliga arbetskraften

skall kunna repliera på familjedaghem i måhända större utsträckning

än f. n. måste man räkna med en höjning av ersättningarna.

5.4. Fortsatt utbyggnad åt den kommunalt organiserade familjedaghemsverksamheten

De undersökningar, som verkställts under de senaste åren, bl. a. familjeberedningens

attitydundersökning, visar att det råder stor efterfrågan på

barntillsyn och främst på platser i fasta institutioner. De flesta föräldrar

väljer att placera barnen i daghem, om möjlighet föreligger. Endast i andra

hand eller som en tillfällig lösning väljer man familjedaghemsvård. Starka

skäl talar för att daghemmen även i fortsättningen bör prioriteras och att

kraftiga insatser måste ske för att öka utbyggnadstakten väsentligt.

Den starka efterfrågan på barntillsyn måste emellertid leda till att även

opaginerad Kontrollera mot PDF

()7

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1906

andra vägar prövas än institutionsvägen och att tillgängliga resurser tillvaratages

på bästa sätt. Den kommunalt organiserade familjedaghemsverksamheten

har redan stor omfattning och utgör en tredjedel av den samhälleligt

organiserade barntillsynen. Även om vissa invändningar kan göras beträffandet

verksamheten, kan det i dagens läge knappast vara realistiskt att

inte söka tillvarataga och vidareutveckla de tillsynsmöjligheter den erbjuder.

En förutsättning för att verksamheten skall kunna accepteras som en

god ersättning för daghemmen är dock att den blir föremål för en kvalitativ

upprustning. I första hand bör ett noggrant urval ske, så att endast de hem

som erbjuder möjligheter till god vård och tillsyn godtages som familjedaghem.

Bostadsstandarden spelar en stor roll i detta sammanhang.

För närvarande tycks inga preciserade krav ställas beträffande bostadens

beskaffenhet och lägenhetsyta. Från Stockholm har genom underhandskontakter

bekräftats, att familjer med ett enda rum eller med lägenheter om

ett rum och kök kan godkännas som familjedaghem. Det förekommer även,

att man placerar spädbarn i familjedaghem, där man bor så trångt. I Göteborg

godkänns familjedaghem med ett rum och kök, om friytan bedöms som

tillräcklig (dvs. lägenheten får inte vara övermöblerad) och om möjligheter

till utelek finns på nära håll. I så fall kan barn från tvåårsåldern placeras i

sådana hem. När det gäller spädbarn »ser man helst», att det finns ett avskilt

rum där de kan sova ostörda. Av de 200 familjedaghem i Göteborg, som

undersökningen omfattar, hade 40 familjer en bostad om 1 rum och kök. I

Hälsingborg, Linköping och Borås har man i allmänhet något högre krav

beträffande familjedaghemmens bostadsstandard. Men även i dessa städer

kan i vissa fall familjer, som bebor enrumslägenheter, få ta hand om dagbarn.

Från Hälsingborg har det uppgivits, att endast i de fall, när mödrarna

själva skaffat familjedaghem åt sina barn, har hem med 1 rum och kök

kunnat godkännas. Man anser dock att dessa anordningar är mindre önskvärda.

Av samtliga familjedaghem i Borås, eller 227, var det endast 18, som

hade enrumslägenheter, och av 53 undersökta familjedaghem i Linköping

fanns bara två med 1 rum och kök.

När det gäller daghemmen ställs vissa minimikrav på lokalerna. De skall

ligga i marknivå, ha tillfredsställande belysning, vara försedda med erforderlig

sanitär utrustning samt vara ändamålsenligt disponerade. Beträffande

utrymmesstandarden ställs rätt höga krav, och det framhålls att barnens

behov av aktivitet och rörelsefrihet bör bli väl tillgodosett. Det är naturligtvis

av stor vikt, att det ställs vissa minimikrav beträffande bostadsytan och

övrig bostadsstandard även när det gäller familjedaghemmen. Det bör ankomma

på kommunerna att genom sin inspektionsverksamhet söka höja

standarden på familjedaghemmen till åtminstone 2 rum och kök och se till

att boendestandarden f. ö. är fullt godtagbar.

Dagbarnsvårdarnas möjligheter och förutsättningar att fullgöra den

grannlaga uppgiften att ha hand om främmande barn bör mycket noga prö
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

vas i varje enskilt fall. De bör i inycket större utsträckning än vad soin nu

är fallet biträdas med handledning beträffande pedagogiska och psykologiska

spörsmål i samband med vårdaruppgiften. När det gäller daghemmen

anses det självklart, att den ansvariga personalen skall ha en särskild pedagogisk

utbildning. I Socialstyrelsens anvisningar anförs att »i daghemmet

är barnen hänvisade till personalens omvårdnad, ofta under en följd av år

och under en för dem mycket betydelsefull utvecklingsperiod. Härigenom

ökas daghemspersonalens ansvar för barnen och därmed även dess behov

av utbildning.» Man påpekar också hur viktigt det är »att all personal medverkar

till en glad och vänlig anda i institutionen och att barnen bör få möta

värme och förståelse från alla de vuxnas sida. Det är av stor vikt att personalen

har god hälsa, även i mentalt hänseende, och förmåga till samarbete.

Den bör dessutom ha ett allmänt intresse för barn i alla åldrar och särskilt

tycka om småbarn.» Utan tvivel kan de krav och önskemål, som ställs beträffande

daghemspersonal, också ställas på de dagbarnvårdare, som har

hand om andras barn i sina egna hem. Eftersom kommunerna inte gärna

vill ge avkall på, att utbildad och kompetent personal skall handha heldagsvården

på barnstugorna, bör de inte heller ge avkall på att urvalet av familjedaghem

sker med största noggrannhet och att vissa krav ställs på de personer

som skall omhänderha barnets fostran och vård. Att uppställa fasta

normer för hur rekryteringen av familjedaghem skall ske är naturligtvis

inte möjligt. Man kan uppställa vissa krav beträffande bostadsstandard,

hygien, hälsotillstånd, högsta antal barn, egna inräknade, som får vårdas i

samma hem osv. Däremot är det betydligt svårare att fastställa vilka egenskaper

de personer skall ha som anses lämpliga för uppgiften att vara dagbarnvårdare.

Uppgifterna från de fyra städerna visar, att dagbarnsvårdarna återfinns

i samtliga åldrar mellan 19 och 69 år. Från Göteborg föreligger endast uppgift

om medelåldern (36,5 år), medan de övriga städerna lämnat mer detaljerade

uppgifter. Av de 227 dagbarnsvårdarna i Borås var 113 under 40

år, men inte mindre än 21 var i åldern 60—69 år. Av 53 dagbarnsvårdare

i Linköping var 36 i åldern 20—40 år och i högsta åldersgruppen i Linköping,

51—60 år, återfanns endast 4 dagbarnsvårdare. I Hälsingborg var 215

(50 %) av dagbarnsvårdarna i de använda hemmen över 41 år och av dem

var 28 i åldern 56—65 år. De flesta dagbarnsvårdarna i Linköping och Borås

återfinns i åldersgruppen 31—40 år, medan grupperna 31—40 år och 41—50

år väger jämnt i Hälsingborg. Även om undersökningen omfattar ett mindre

material, bör man kunna utgå ifrån att majoriteten av dagbarnsvårdarna

befinner sig i åldrarna 30—45 år. Det är naturligtvis önskvärt, att rekryteringen

av familjedaghem i ännu större utsträckning än vad som nu tycks

vara fallet vänder sig till, om inte de allra yngsta, så dock till yngre vårdare.

Det är av utomordentligt värde att egna små barn finns i familjerna, dels

för gemensamma lekar och möjlighet till social gemenskap, men också för

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:Is proposition nr 5b år 1066

att dagbarnen inte i alltför hög grad skall komma att stå i känslomässigt

beroende till dagbarnsvårdarna. 1 de fall när dagbarnvårdare är helt barnlösa

eller har egna vuxna barn bör de helst ha två dagbarn att sköta. Å andra

sidan bör man, liksom nu sker i de flesta orter, eftersträva all antalet dagbarn

anpassas till förekomsten av egna barn i förskole- och skolåldern. Det

bör också vara möjligt att intressera dagbarnvårdare i lägre ålder (20—35

år) för att genomgå viss utbildning och på så sätt skapa ökade möjligheter

att få ett gott urval av dagbarnvårdare. Dagbarnvårdare, främst i de

yngre åldersgrupperna, bör vara mottagliga för handledning och kan förväntas

vara benägna att ställa sig till förfogande för utbildningsverksamhet

i samband med att nya barn anvisas dem. Det utesluter givetvis inte att

också vårdare i högre åldrar bör komma i fråga för utbildning, om de själva

är villiga att ställa sig till förfogande. Försöken på sina håll med särskilda

kurser anordnade i samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och

kommunen bör som närmare behandlas i det följande sålunda fullföljas.

Inspektionssidan får ses som ett viktigt led i familjedaghemsverksamlieten,

och det är nödvändigt, att det sker en kvantitativ förstärkning, om

familjedaghemsverksamlieten skall utvecklas med samhällets stöd. Genom

uppgifter från de fyra städerna och genom underhandskontakter med ett

antal andra kommuner har framkommit, att inspektionssidan ofta är underbemannad

och att möjligheter ofta saknas att tillfredsställande följa

verksamheten. Inspektriserna svarar ofta för rekrytering av nya familjedaghem,

för fortlöpande tillsyn, handledning och råd, vilket inte sällan blir

en för stor arbetsbörda med följd att en del uppgifter blir eftersatta. Enligt

de tillfrågade städerna skulle inspektionsverksamheten behöva förstärkas.

Från barnavårdsnämndernas sida råder en samstämd uppfattning om att

det krävs minst en heltidsanställd inspektris per 100 familjedaghemsplatser,

om inspektionen skall kunna skötas på ett tillfredsställande sätt. Inspcktrisen

bör då också ha biträde med administrations- och kontorsarbete.

Det bör dessutom av socialstyrelsen utfärdas anvisningar om hur en fortlöpande

tillsyn och kontroll av hemmen skall ske, och det bör därvid åvila

kommunerna att tillse att tillräckligt antal tjänster inrättas och att inspektionsverksamheten

fungerar på ett tillfredsställande sätt. Mycket noggranna

föreskrifter gäller redan för daghemmens vidkommande i avseende på

hälsovården för barnen. Liknande föreskrifter bör gälla för familjedaghemmen.

Enligt nu rådande praxis skall barnen ha genomgått läkarundersökning,

innan de placeras i familjedaghem. Däremot krävs det inte, att dagbarnsvårdaren

och dennes eventuella egna barn skall skaffa läkarintyg, innan

familjedaghemmet godkänns. Det brukar emellertid krävas ett dispensärintyg.

Uppgifter om dagfamiljernas hälsotillstånd bör dock föreligga, innan

hemmen godkänns, och en fortlöpande hälsokontroll bör upprätthållas. 6

6 — Bihong till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 5b

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1966

5.5. Samarbete mellan barnstugor och familjedaghem

Det samarbete, som socialstyrelsen förutsätter skall ske mellan daghem

och familjedaghem, praktiseras föga. För dagbarnens och dagbarnsvårdarnas

vidkommande skulle det emellertid vara av stort värde, om ett bättre

samarbete kom till stånd. Familjedagbarnen går miste om de pedagogiska

fördelar som ligger i barnstugevården genom den utbildade personal den

förfogar över. Utrustningsstandarden är där ofta mycket hög och lek- och

sysselsättningsmaterielen rikhaltig, medan dagbarnsvårdaren ofta saknar

möjlighet att sysselsätta och pedagogiskt leda barnen på det sätt som sker

i lekskolor, dag- och fritidshem. Genom den tidigare förordade utbildningen

och genom auskultation på barnstugan bör dagbarnsvårdarna få kännedom

om lek- och sysselsättningsmaterial och få värdefulla råd om barnens fostran.

Det uppstår givetvis en del organisatoriska problem. En kontinuerlig

kontakt mellan barnstugor och familjedaghem skulle också vara av värde,

och en sådan bör även, trots de organisatoriska problem, som kan uppstå,

prövas som en försöksverksamhet. Möten för dagbarnvårdare bör dessutom

kunna organiseras på samma sätt som de regelbundet återkommande föräldramötena

för daghems- och lekskoleföräldrar. Institutionernas personal

(förskollärare och barnsköterskor) bör medverka eller leda verksamheten.

De barn i familjedaghemmen, som uppnått fem- eller sexårsåldern, bör i

största möjliga utsträckning erbjudas lekskoleplats. Dels för att få möjligheter

till gruppsamvaro och pedagogisk ledning, dels för att avkorta familjedaghemsvården

och på så sätt göra uppgiften mer attraktiv för dagbarnsvårdarna.

Med daghemmet som centrum bör familjedaghemmet kunna bli en placeringsmöjlighet

inte bara för infektionskänsliga barn, blyga barn som har

svårt med stoj ig gruppsamvaro hela dagarna och barn till föräldrar, vilkas

arbetstider inte klaffar med daghemmens öppethållande, utan även för

barn som bor så långt från daghemmet, att ett närbeläget familjedaghem

är mera praktiskt och för barn som står i daghemskö utan chans att i nuvarande

läge få plats på daghem.

För yrkesgrupper med sådan arbetstidsförläggning att barntillsynen inte

kan lösas genom daghemsplacering, kan familjedaghemmen erbjuda en

lösning. De kan således tjänstgöra som kvälls- eller natthem i speciella fall

av obekväma arbetstider för föräldrarna.

Kort sagt — familjedaghemmet bör kunna bli ett erkänt betydelsefullt

komplement till daghemsinstitutionerna och en vårdform, som kommunen

använder inte bara som en möjlighet att avlasta institutionerna i ett beträngt

läge eller när barnets konstitution och familjens situation så kräver

utan även som en testmöjlighet, innan institutionerna har kommit till —

detta för att få en föreställning om det förefintliga, kanske mestadels latenta

behovet. Efter en sondering av barnavårdsnämnden eller av annan

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1!)<>6

71

huvudman offererade familjedaghem bör kommunen ha vunnit erfarenhet

av huruvida det finns eller ej ett stadigt behov av barntillsyn med samhällets

medverkan och kommunen kan — om detta konstateras genom efterfrågan

på familj edaghemsplatser — sätta igång ett daghemsbygge.

Genom överenskommelser mellan föräldrar, dagbarnsvårdare och ansvarigt

kommunalt organ, bör familjedaghemsvården kunna anpassas till

skilda tillsynsbehov och kunna erbjuda valmöjligheter beträffande arbetstidens

förläggning även för presumtiva dagbarnsvårdare.

5.6. Kurser för dagbarnsvårdare

Kurser för utbildning av hem- och barnsamariter bedrivs inom det ordinarie

yrkesskoleväsendet i samarbete med kommuner och länsarbetsnämnder.

Undervisningen sker enligt fastställda läroplaner. Kurserna kan ordnas

som heltids- eller deltidskurser och ingår numera i många yrkesskolors

utbildningsprogram. Enligt bestämmelser angående yrkesutbildningsverksamheten

för arbetslösa, hemmafruar m. fl. utgår vissa förmåner vid utbildningen.

Utbildningsverksamheten är av stort värde för rekryteringen av

kvalificerade medhjälpare i den öppna åldringsvården och för tillsynen av

sjuka eller handikappade barn. Eftersom det främst är hemmafruar, som

söker denna utbildning, kan man också säga att den utgör en möjlighet att

aktivera och återinpassa kvinnor på arbetsmarknaden. För att åstadkomma

ett allmänt höjande av familjedaghemsvårdens status och kunna nå ett

säkrare urval av goda hem skulle någon form av dagbarnsvårdarutbildning

behövas. I skilda sammanhang har önskvärdheten av en sådan utbildningsverksamhet

framhållits men den har knappast praktiserats. Eftersom frågan

om rekrytering av familjedaghem och utbildning av dagbarnsvårdare i

hög grad är en arbetsmarknadsfråga, bör det uppdragas åt arbetsmarknadsstyrelsen

att i samråd med socialstyrelsen och skolöverstyrelsen framlägga

förslag till kursverksamhet och läroplaner. De kursplaner, som används vid

utbildningen av barnsamariter och som f. n. omfattar 168 lektioner, bör i

sina huvuddrag kunna ligga till grund för denna utbildning. Det kan anses

betydelsefullt att dagbarnsvårdarutbildningen ansluter så mycket som möjligt

till samaritutbildningen, eftersom man kan påräkna att dagvårdare, när

de egna barnen vuxit upp, kan ha intresse av att gå över till hemhjälpsverksamhet

i andras hem. Utbildningen skulle då inte bara komma samhället

tillgodo under en relativt kort tidsperiod, utan kan i framtiden tillgodogöras

andra bristområden. De förmåner, som utgår till deltagare i samaritutbildning,

generella och behovsprövade, bör i princip också kunna utgå till

deltagare i dagbarnsvårdarkurser.

Det torde knappast vara möjligt att ålägga de redan fungerande vårdarna

att genomgå utbildning. Växlingen av familjedaghem är dock så pass stor

(en femtedel av familjedaghemmen i Hälsingborg och hälften av familjedag
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år i966

hemmen i Borås har bortfallit och nyrekryterats under 1965) att det inom

loppet av några år skulle vara möjligt att förfoga över ett relativt stort antal

dagbarnvårdare som genomgått utbildning och således knutits fastare

till verksamheten. En möjlighet att öka utbildningsverksamheten bland de

redan verksamma dagbarnvårdare är att de erbjuds en högre ersättning

efter genomgången kurs.

5.7. Sammanfattande synpunkter beträffande familjedaghemmens standard

Familj eberedningen vill sammanfatta sina överväganden beträffande familjedaghemmen

i följande synpunkter.

Det totala behovet av tillsynsplatser för barn till förvärvsarbetande är

mycket stöld. Barntillsynssituationen kännetecknas dels av eftersläpningen

på daghemssidan, dels av en förväntad ökning av antalet förvärvsarbetande

mödrar och dels av ett ökat barnantal genom högre födelsetal. För närvarande

skulle det behövas ca 20 000 nya platser för att tillgodose behovet. Även

om man räknar med en mycket snabb utbyggnad av daghem, kan det beräknas

att en betydande platsbrist kommer att kvarstå under de närmaste

åren. Ur arbetsmarknadssynpunkt är det väsentligt att daghemsutbyggnaden

sker så snabbt som möjligt och att tillräckliga resurser avsätts för detta

ändamål. Det är också angeläget att vidtaga andra åtgärder för att skapa

ökade möjligheter att klara barntillsynen för förvärvsarbetande föräldrar.

Redan nu sker en tredjedel av barntillsynen genom av samhället organiserade

familjedaghem. Man måste uppskatta denna form av barntillsyn, som

inte kräver investeringar i lokaler — nybyggda eller för ändamålet förhyrda

sådana — och som således inte tär på redan knappa resurser. Även om vissa

invändningar kan göras beträffande familjedaghemsverksamheten, bl. a.

dess brist på kontinuitet, kan det i dagens läge knappast vara realistiskt att

inte söka tillvarataga och vidareutveckla de tillsynsmöjligheter den erbjuder.

En förutsättning för att verksamheten skall kunna accepteras som en

god ersättning för daghemmen är att den blir föremål för en kvalitativ upprustning

så att verksamheten kan fungera på ett för de omhändertagna barnen

fullt tillfredsställande sätt. Målsättningen bör vara att endast fullt godtagbara

hem skall komma ifråga när det gäller att ta hand om dagbarn.

Bostadsstandarden spelar eu stor roll i detta sammanhang och man bör

kunna sträva efter att familjedaghemmen har bostäder, som helst inte är

mindre än två rum och kök. Hälsotillståndet i familjerna bör styrkas genom

hälsointyg och fortlöpande hälsokontroll ske av dagbarnen. Kommunerna

bör sträva efter att ge dagbarnsvårdarna möjligheter till utbildning och bör

därför i samarbete med länsarbetsnämnderna anordna kurser för dagbarnvårdare

samt söka stimulera nytillkommande och redan verksamma dagbarnvårdare

att genomgå utbildning. Kommunerna bör etablera ett fastare

samarbete mellan barnstugor och familjedaghem än vad som nu tycks vara

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr ö''i dr 1966

fallet. De bör fortlöpande anordna möten för dagbarnvårdare i barnstugelokaler

och under medverkan av barnstugornas personal. Kommuner, som

inte bedriver barnstugeverksamhet, bör kunna engagera förskollärare från

annan ort till möten med dagbarnvårdare. Vissa förbrukningsmaterial,

som förekommer i barnstugornas verksamhet, bör också ingå i familjedaghemmens

utrustning och bör kunna utlämnas till familjedaghemmen i form

av »lekpaket». Möjligheten att bereda dagbarnsvårdarna avlösning genom

hjälp av barnsamariter eller hemvårdarinnor bör undersökas inte bara vid

sjukdomsfall o. d. utan också för att inte dagbarnsvårdarnas intresse för

uppgiften skall hämmas genom en alltför stor bundenhet. Komplementen i

form av lekskoleplatser och avlösningshjälp får ses som led i strävan att

höja familjedaghemsvårdens standard för barnens vidkommande men också

som ett led i strävandena att underlätta rekryteringen av nya familjedaghem.

Det kan anses troligt, att familjedaghemsvården blir mer attraktiv

både för vårdare och föräldrar, om den får en ökad kontinuitet och genom

andra åtgärder i högre grad än nu kommer att likna vården i daghem.

Om tillgången på familj edaghemsplatser skall kunna öka, är det ofrånkomligt,

att det sker en uppräkning av kommunernas ersättningar till familjedaghemmen.

Utan att ersättningsfrågan regleras torde det inte vara

möjligt att skapa förutsättningar för en ytterligare utbyggnad av verksamheten

och bibehålla urvalsprincipen eller skärpa kraven på familjedaghemmens

standard.

5.8. Ersättningsprinciper

Kommunernas kostnader för daghemmen är trots statsbidragen betydligt

högre än deras kostnader för familjedaghem:.verksamhet. Medan som

nämnts kommunernas daghemskostnader per barn och dag kan beräknas till

20 kr., torde vården i familjedaghem kosta kommunen i genomsnitt 5: 50

kr. per barn och dag för heldagsvård. Familjedaghemmen fordrar — i

motsats till daghemmen — inte heller några investeringar. Detta kan ha

medverkat till att familjedaghemsverksamheten på åtskilliga orter utvecklats

snabbare än de institutionella formerna. Frågan om statsbidrag till

familjedaghemsverksamheten har diskuterats vid åtskilliga tillfällen under

senare år. Bl. a. har i ett antal riksdagsmotioner upptagits frågan om statsbidrag

till kommunernas familjedaghemsverksamhet. Familjeberedningen

behandlade frågan helt i förbigående i sin utredning 196,3 om ökat stöd till

barnstugor och i det förslag, som låg till grund för proposition till riksdagen,

anfördes följande: »Vid en höjning av det statliga stödet till daghem och fritidshem

uppkommer frågan om någon form av statsbidrag bör införas även

till den organiserade familjedaghemsverksamheten. Det får anses önskvärt,

att institutionsvårdens utbyggnad inte sker på bekostnad av familjedaghemsverksamheten.

En sådan utveckling förefaller emellertid osannolik eftersom

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 dr 1966

huvudmännens nettokostnader för daghem även efter den föreslagna höjningen

torde vara påtagligt större än deras kostnader för familjedaghem.

Det synes därför inte påkallat att införa statsbidrag till familj edaghemsverksamheten.

» Senare (1964) har en riksdagsskrivelse med begäran om

närmare utredning av hela det frågekomplex, som barntillsynen innebär —

familjedaghemmen inbegripna —, överlämnats till familjeberedningen för

beaktande. Detta gav beredningen anledning att inleda den förberedande

undersökning som har redovisats i det föregående. Därvid har beredningen

kunnat konstatera, att det fr. o. in. 1963 ökade daghemsstödet inte minskat

takten i jämväl familjedaghemsverksamhetens utbyggnad. De båda verksamheterna

har visat sig kunna växa parallellt. I varje fall finns inget som

tyder på att en utbyggnad av barnstugeverksamheten påverkat familjedaghemsverksamheten

oförmånligt. Frågan återstår om detta gäller även vice

versa gentemot barnstugorna.

I riksdagsmotionerna bär som ett skäl till att även familj edaghemsverksamheten

borde bli statsbidragsberättigad anförts att främst mindre kommuner,

vilka saknar underlag för daghemsverksamhet och således inte kommer

i åtnjutande av statsbidrag till sådan verksamhet, kan behöva ekonomiskt

stöd till av dem bedriven familjedaghems verksamhet. Det visar sig

emellertid att familjedaghemsverksamheten i de flesta fall bedrivs i kommuner,

som också har en betydande andel av befintliga daghemsplatser, varför

vid eventuellt införande av statsbidrag det skulle bli dessa som också komme

i åtnjutande av huvudparten av stödet. Vid kommunenkäten 1964, som

socialstyrelsen företog för långtidsutredningens räkning, framkom att organiserad

familjedaghemsverksamhet förekom i 203 kommuner. Av de 8 474

platserna fanns dock 7 282 i städer, medan köpingar och landskommuner

svarade för endast 1 192 platser. Över 6 000 av platserna fanns i 12 av rikets

största städer. Även om det kan beräknas, att ett stort antal kommuner, som

förut helt saknat familjedaghemsverksamhet, kommer att anordna sådan,

torde den kvantitativt största ökningen fortfarande komma att ske i de

orter som redan har en stor andel av daghems- och familj edaghemsverksamheten.

Ett av de skäl, som kan anföras mot ett statligt stöd till familj edaghemsverksamheten,

är just att kommunernas kostnader för denna form av barntillsyn

är mycket blygsamma i förhållande till deras kostnader för daghemsverksamheten.

Om ett statligt bidrag till familj edaghemsverksamheten infördes

skulle det kanske medverka till att daghemsutbyggnaden ägnades

mindre intresse och att eftersläpningen på daghemssidan bleve bestående.

Föräldrarnas efterfrågan, vilken i första hand gäller daghemsplatser, bör i

detta fall tillmätas stor betydelse. Familjedaghemmen kan inte ses annat än

som ett komplement — om än mycket betydelsefullt sådant — till dagheinsvården.

Ett eventuellt statsbidrag till familj edaghemsverksamheten kan därför

inte få medföra att kommunerna satsar ensidigt på denna vårdform och

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 54 år 1966 75

åsidosätter dagliemsutbyggnaden. Det bleve nödvändigt med garantier för

alt avvägningen mellan daghemsutbyggnaden och en utökning av familjedagheinsverksamheten

inte blev en fråga om ekonomi utan en fråga om hur

kommunerna ska kunna skapa tillräckligt stora tillsynsresurser utan att

kvalitets- och kontinuitetskraven blir eftersatta.

Socialstyrelsen upptar i sina riksdagspetita för nästa budgetår frågan om

statsbidrag till familjedaghemsverksamhet och hänvisar till att verksamheten

numera har en sådan omfattning, att den bör sanktioneras av statsmakterna

genom att man inför begreppet familjedaghem i barnavårdslagen och

inför ett statsbidrag till sådan verksamhet. Socialstyrelsen anser att en förutsättning

för att statsbidrag skall kunna utgå till familjedaghem är att denna

vårdform blir reglerad i författning. Detta bör enligt styrelsens mening ske

genom att man inför dels en anmälningsskyldighet i samband med mottagande

av dagbarn och dels en skyldighet för barnavårdsnämnden att ha tillsyn

över denna verksamhet. Statsbidrag för vården bör utgå endast för de

hem, som för ändamålet godkänts av barnavårdsnämnden, och styrelsen

framlägger också ett förslag om tillägg i barnavårdslagen i detta hänseende

och föreslår att kungörelsen om fosterbarnsvård görs tillämplig även på

familjedaghemsverksamheten. När det gäller statsbidraget föreslår styrelsen

att 2 kr. per barn och dag för heldagsvård skulle ges kommunerna. Man har

därvid utgått ifrån, att den vanligaste ersättningen till hemmen numera utgör

10 kr. per dag och barn, att föräldraavgifterna utgör 45 % av bruttokostnaden,

eller 4: 50 kr. och att den kommunala kostnaden således belöper

sig till 5: 50 kr. per barn och dag. Förslaget innebär att den vanligaste kommunala

kostnaden för familjedaghemsvård i fortsättningen skulle komma att

bli 3: 50 kr.

Utan att ta ställning till frågan om statsbidrag eller inte till familjedaghemsverksamheten

kan man peka på några svagheter i detta förslag. Om

ett statsbidrag till familjedaghemsverksamhet skall kunna motiveras bör det

vara med sikte på att öka tillgången på barntillsyn genom att få flera hem

att erbjuda sig för familj edaghemsvård och för att påverka familjedaghemmens

standard, så att den får en välbehövlig lyftning uppåt. Den främsta

anledningen till familjedaghemsverksamhetens relativt låga standard och

brist på kontinuitet är emellertid den låga ersättning, som utgår till dagbarnvårdare.

Den skulle knappast förbättras av en tvåkrona i statsbidrag,

som kommunerna skulle kunna inkassera utan villkor, att familjedaghemmen

fick en höjning av sin ersättning, och inte heller skulle den särskilt

sporra de kommuner, som nu självmant håller en högre ersättning, att höja

denna ytterligare. Ett statsbidrag av denna typ skulle sålunda kunna få till

följd att vissa kommuner inte finge några kostnader alls för familjedaghemsverksamhet

eller oproportionerligt låga sådana. Ett så billigt alternativ

till barnstugorna skulle också kunna — som man befarat — försvaga det

kommunala intresset för barnstugeverksamhet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Knngl. Maj.ts proposition nr ,54 år 1966

Kommuner, som söker hålla en mera rimlig ersättning till familjedaghemsvårdarna

och en väl utbyggd inspektionsverksamhet, skulle inte heller

uppmuntras till ytterligare förbättringar på detta område. Bidragskonstruktionen

stämmer knappast med de förenklingsprinciper som under senare år

tillämpats vid utformningen av statsbidrag till olika kommunala verksamheter.

Det är svårt att värja sig mot intrycket av administrativt krångel, när

redovisningsskyldigheten för kommunerna presenteras. Ett statsbidrag till

familjedaghems verksamhet måste alltså bygga på andra administrativa förutsättningar

och kunna utlösa de bestämda effekter, som familjeberedningen

i det föregående betecknat som eftersträvansvärda, nämligen en ökad

tillgång på familjedaghem, en större kontinuitet i den barntillsyn de utövar

och en genomgående högre kvalitet i vårdhänseende. Beredningen har inte

för sin del tagit någon ståndpunkt till frågan om statsbidrag eller inte. Den

menar att för detta ändamål behövs en mer penetrerande utredning än vad

familjeberedningen för sin del hunnit åvägabringa.

Såsom framhållits tidigare i denna promemoria torde f. n. mellan 180 000

och 190 000 småbarnsmödrar befinna sig på arbetsmarknaden, men endast

vart nionde eller tionde av deras barn omhändertages f. n. på daghem eller

i av kommunerna godkända familjedaghem. Enligt familjeberedningens

hemarbetsundersökning (SOU 1965:65) är motsvarande siffra 9 Ur, vilket

nära överensstämmer med den officiella statistiken. Enligt samma undersökning

av familj eberedningen skulle drygt dubbelt så många barn omhändertas

av betald hemhjälp eller av släkt och grannar. Sammanlagt en tredjedel

av alla barn är redovisade i och med detta. Men hur återstående 2/3,

återstående 120 000 barn, har det ordnat för sig är inte utrönt. Man kan

antaga att här förekommer en stor marknad av privat ordnade familjedaghem.

Hur denna marknad skulle komma att påverkas av ett statsstöd till

familjedaghemsverksamheten i kommunal regi har man f. n. ingen föreställning

om. Det kan ju tänkas att de privata familjedaghemmen skulle framträda

med anspråk på att bli auktoriserade för att erhålla en högre ersättning

och därmed komma att betunga kommunerna administrativt och ekonomiskt

i en utsträckning, som dessa är oförberedda på, utan att det inbringar

något nettotillskott av tillsynsplatser. Eller de skulle kunna anpassa sig som

en grå marknad till de kommunalt kontrollerade familjedaghemmen och ta

ut motsvarande högre avgifter av sina privata kunder.

Familjeberedningen menar, att här bör göras en närmare undersökning

av den icke kommunalt ordnade familjedaghemsverksamhetens omfång och

kvalitet. Åtgärder för en ökad stabilitet i familjedaghemsverksamheten

måste vidare vägas mot ersättningsfrågan och denna i sin tur analyseras

med hänsyn till matkostnaderna för dagbarnen och den direkta arbetsersättningen,

vad som kan betraktas som utlägg och vad som är inkomst och

eventuellt skattepliktig sådan. Dessa många utestående frågor kräver ytterligare

utredning, och familjeberedningen vill förorda, att denna utredning

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 5b är 1066

anförtros en särskild utredningsman som får för ändamålet nödvändiga

resurser till sitt förfogande.

6. De statliga åtgärderna

Uppgifterna att svara för den av samhället organiserade barntillsynen är

en kommunal angelägenhet. De statliga åtgärderna bör därför ta sikte på

att underlätta för kommunerna att bedriva denna verksamhet på ett tillfredsställande

sätt och i ökad omfattning.

Möjligheterna till en utbyggnad av barnstugorna är till stor del beroende

av i vilken omfattning det utbildas tillräckligt med förskollärare. Den betydande

utökning av förskoleseminariernas kapacitet, som skett under senare

år, kommer emellertid att medföra väsentligt ökad tillgång på förskollärare

redan inom de närmaste åren. Därigenom undanröjs ett avgörande hinder för

en utbyggnad av den barntillsyn, som sker genom barnstugorna.

En eftersläpning i den kommunala planeringen för daghem och fritidshem

har varit en av de väsentligaste orsakerna till den hittills låga utbyggnadstakten

för dessa institutioner. Denna eftersläpning är ännu inte inhämtad,

även om planeringsläget i många kommuner har väsentligt förbättrats

sedan familjeberedningen gjorde sin förra undersökning i denna

fråga år 1962. Planeringen av barntillsynsinstitutioner är liksom övrigt byggande

till väsentlig del av långsiktig karaktär. Beredningen vill därför betona

betydelsen av en långsiktig planering, när det gäller barnstugebyggandet.

Redan i det första planeringsstadiet — vid utarbetandet av region- och

generalplanerna — bör mark reserveras för barnstugorna. Det är också

nödvändigt att bestämmelser utformas för att i stadsplanerna säkerställa

markbehovet för barnstugorna. Familjeberedningen förordar alltså att byggnadsstadgan

kompletteras i detta avseende. Därigenom skapas enligt beredningens

mening garantier för en långsiktigare planering när det gäller barnstugebyggandet.

Som ett led i de statliga initiativen för att stimulera intresset hos de lokala

myndigheterna för en förbättrad planering av kommunala åtgärder för barntillsynen

inrättades år 1963 en central samarbetsgrupp för daghem och fritidshem.

Den består av representanter för socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

skolöverstyrelsen och bostadsstyrelsen. Genom samarbetsgruppens

tillkomst har getts möjligheter att jämsides med socialstyrelsens reguljära

rådgivningsverksamhet bedriva ett upplysningsarbete på bredare front. På

samarbetsgruppens tillskyndan har efter hand bildats regionala samarbetsgrupper

på länsplanet med representanter för olika statliga länsmyndigheter,

för de fackliga organisationerna och för arbetsgivarna. Länsgruppernas

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 är 1966

verksamhet har numera fått en fastare form, och Kungl. Maj :t har ställt

medel till förfogande för verksamheten. Hittills har länsgrupper inrättats i

22 län. Flertalet länsgrupper har vid detta laget informerat länets kommuner

om sitt arbete. På sina håll har denna information åtföljts av en begäran

om uppgifter rörande dagsläget och planering i fråga om daghem och fritidshem.

Några grupper har särskilt uppmanat kommunernas byggnadsnämnder

att bevaka daghemsbyggandet vid bostadsområdenas planering. I vissa

fall har länsgrupperna också verkställt utredningar om arbetskraftssituationen

i olika kommuner.

De statliga åtgärderna på utbildningssidan och i fråga om planeringen

kompletteras med en direkt ekonomisk insats i form av statsbidrag till barnstugeverksamheten.

En betydande förstärkning av dessa statliga bidrag genomfördes

år 1963. Enligt familjeberedningens mening bör nu övervägas en

ytterligare förbättring av det statliga stödet för daghem och fritidshem.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54- är 196(>

79

Bilaga 2.

Departementspromemoria

angående ökat statligt stöd till barnstugor

Familj eberedningen har i december 1965 i en promemoria lagt fram vissa

förslag i syfte att göra barnstugeverksamheten mera flexibel. Beredningen

har därvid bl. a. anvisat olika möjligheter att organisera en integrerad eller

gemensam barnstuga för barn i åldrarna närmast under sju år. I promemorian

har familj eberedningen också berört frågan om det statliga stödet

till barnstugeverksamheten och erinrat om den betydande förstärkning av

statsbidragen som genomfördes år 1963. Enligt beredningens mening bör

dock nu övervägas en ytterligare förbättring av det statliga stödet för daghem

och fritidshem.

De berörda bidragsfrågorna har i anslutning till familj eberedningens promemoria

övervägts i socialdepartementet. Riktpunkterna har därvid varit

dels att betydligt öka bidraget till byggnadskostnaderna för att därigenom

underlätta en snabb utbyggnad av barnstugeverksamheten med nya institutioner,

dels att göra en översyn av driftbidragets utformning och i

samband därmed åstadkomma en höjning av driftbidragen till daghem och

fritidshem.

Bidrag till byggnadskostnaderna

Gällande bestämmelser

Statsbidrag till anordnande av daghem och fritidshem utgår med 50 %

av kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten, dock högst med 2 500 kr.

per plats. I fråga om lokal, vilken anordnas så att den kan användas för

såväl daghem som lekskola, beräknas platsantalet på grundval av lokalens

användning för daghemsändamål. Bidraget kan utgå till landstingskommun,

kommun, bolag, vari kommun äger ett bestämmande inflytande, förening

eller stiftelse. Av anordningsbidraget kan tre fjärdedelar utbetalas som

förskott under byggnadstiden. De gällande bidragsbestämmelserna fastställdes

år 1963.

Inom ramen för den statliga bostadslångivningen kan statliga bostadslån

beviljas till inbyggda eller fristående barnstugor inom bostadsområde, som

finansieras med statslån. Barnstugorna belånas då som s. k. lokaler. Vid

beräkning av bostadslånet minskas låneunderlaget med utgående anord
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 ur 1966

ningsbidrag. För barnstugelokaler som anordnas på annat sätt än i anslutning

till statsbelånat bostadsområde kan bostadslån inte utgå.

I de fall bostadslån utgår för barnstugor är den statliga kapitalinsatsen

— utöver anordningsbidrag — begränsad till den del av låneunderlaget vartill

statligt bostadslån kan beviljas, dvs. maximalt 30 %. För återstoden av

byggnadskostnaderna står till buds de vanliga belåningsmöjligheterna hos

kreditinstitut i form av bottenlån upp till 70 % av låneunderlaget. För sammanlagt

ett 50-tal aktuella barnstugebyggen bär bostadslån beviljats i 15

fall.

För lekskolor utgår inte anordningsbidrag. Bidrag härtill kan dock sökas

från allmänna arvsfonden. Arvsfondsbidraget uppgår i regel till 1 400 kr.

per plats. Från allmänna arvsfonden kan också sökas bidrag till inventarier

för barnstugor. Sådant arvsfondsbidrag utgår i regel med halva anskaffningskostnaden.

Förslag

Det statliga stödet till barnstugor bör vara så utformat, att det underlättar

en snabb utbyggnad av de tillsynsformer, på vilka råder den största

knappheten f. n., nämligen barntillsyn för förvärvsarbetande kvinnor i daghem

och fritidshem. En förstärkning av statsstödet bör främst sättas in på

investeringssidan.

Den barnstugetyp, som är minst kostnadskrävande att uppföra och som

samtidigt är fullt godtagbar ur användningssynpunkt, utgörs av en serietillverkad

barnstuga. Byggnadskostnaden för en sådan barnstuga uppgår

f. n. till ca 9 000 kr. per plats. Det nuvarande statliga stödet täcker drygt

en fjärdedel av denna kostnad eller — om man vid sidan av det direkta

statliga bidraget också kan utnyttja möjligheten till lån vid den statliga

bostadslångivningen — ungefär hälften av kostnaden. Riktpunkten bör i

fortsättningen vara att det statliga stödet i stort sett täcker byggnadskostnaden

för en barnstuga av denna typ.

Liksom nu bör grunden i det statliga stödet bestå av ett direkt anordningsbidrag.

Det nuvarande bidragsbeloppet på högst 2 500 kr. per plats

bör fördubblas till högst 5 000 kr. per plats. Detta kraftigt höjda anordningsbidrag

bör kompletteras med ett särskilt statligt lånestöd. Ett sådant

statslån bör regelmässigt kunna utgå med 4 000 kr. per plats. Därigenom

kommer det statliga stödet till byggnadskostnader för en barnstuga att

totalt utgöra 9 000 kr. I de fall då den beräknade kostnaden för anordnande

av en barnstuga — exempelvis vid ombyggnad — understiger 9 000 kr. per

plats, bör anordningsbidrag utgå i första hand och lån vid behov kunna

beviljas för den del av den beräknade byggnadskostnaden som ligger mellan

5 000 och 9 000 kr. per plats.

Nuvarande anordningsbidrag utgår endast till lokaler som kan användas

för daghem och fritidshem. Även den nya stödformen — anordningsbidrag

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:Is proposition nr Öl ur 1966

och särskilt lånestöd — bör avse sådana barnstugelokaler som ger möjlighet

till barntillsyn för förvärvsarbetande kvinnor. 1 enlighet härmed

bör anordningsbidrag och lån till barnstugelokaler utgå, då lokalerna är

anordnade på sådant sätt, alt de kan användas för barntillsyn hela dagen

eller i vart fall minst fem timmar per barn och dag. Den som anordnar

barnstugan bör lämna förbindelse att minst två tredjedelar av antalet

platser i lokalen tills vidare skall utnyttjas för barntillsyn åtminstone fem

timmar per barn och dag. För fritidshem bör motsvarande villkor vara att

lokalen hålls öppen minst fem timmar per dag.

För finansiering av byggnadskostnaderna för särskilda lekskolelokaler

finns liksom hittills möjlighet till bostadslån i form av lån för s. k. lokaler.

Anordningsbidraget och det särskilda lånestödet bör kunna beviljas kommun

och landstingskommun eller annan som anordnar barnstugelokal. Dä

lokalerna anordnas av annan än kommun bör kommunens barnavårdsnämnd

skaffa sig vissa garantier för att barnstugan kommer att drivas

enligt av barnavår dsnämnden godkända riktlinjer.

Lånet bör från den dag det i sin helhet utbetalats löpa med ränta. Denna

bör anknytas till den ränta som gäller för lån till lokaler inom bostadsiångivningen,

dvs. f. n. 5 %. Från det årsskifte som infaller närmast efter

utbetalningsdagen bör lånet årligen amorteras med en trettiondel. Då låntagaren

är annan än kommun eller landstingskommun bör för lånet ställas

inteckningssäkerhet eller därmed likvärdig säkerhet.

För lånestödet anvisade medel bör redovisas under särskild rubrik under

fonden för låneunderstöd, statskontorets delfond.

Anordningsbidrag och lån bör beviljas av socialstyrelsen.

De föreslagna bestämmelserna om anordningsbidrag och särskilt lånestöd

bör kunna tillämpas på byggnadsföretag som påbörjats efter den 1

januari 1966.

Bidrag till driftkostnaderna

Gällande bestämmelser

Statsbidrag till driften av barnstugor utgår, för plats och år räknat, med

1 200 kr. vid daghem, 500 kr. vid fritidshem och 100 kr. vid lekskola. Bidraget

utgår för budgetår i efterskott. Förskott på bidrag kan lämnas med

högst hälften av det belopp, vartill bidraget beräknas uppgå för budgetåret.

Bidraget kan utgå till landstingskommun, kommun, bolag, vari kommun

äger ett bestämmande inflytande, förening, stiftelse eller industriföretag.

De gällande bidragsbestämmelserna fastställdes år 1963.

Bidrag till jordbruksdaghem utgår i särskild ordning med högst 60 %

av driftkostnaderna.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

Förslag

De av familjeberedningen framlagda förslagen i syfte att göra barnstugeverksamheten

mera flexibel aktualiserar en delvis annan utformning av

de nuvarande driftbidragen til barnstugor. Beredningens förslag tar bl. a.

sikte på att barntillsyn under kortare tid (den nuvarande lekskoleformen)

och barntillsyn under längre tid (den nuvarande daghemsformen) i viss

omfattning skall kunna integreras. Beredningen eftersträvar med sina förslag

en sådan smidighet i utnyttjandet av barnstugorna, att platser i lekskolor

skall kunna utnyttjas även för längre tillsynstider, samtidigt som

vissa platser i daghem skall kunna användas för de kortare tillsynstiderna.

Vid tillämpningen av det flexibla system som förordas av familjeberedningen

utsuddas den nuvarande gränsen mellan daghem och lekskolor.

Det blir då önskvärt att söka åstadkomma ett bidragssystem som knyter

an till en sådan flexibilitet i barnstugeverksamheten.

Ett sådant bidragssystem bör liksom det hittillsvarande statsbidraget

främst underlätta utbyggnaden av den barntillsyn som efterfrågas på grund

av moderns förvärvsarbete. Bidragsbestämmelserna bör därför ha en sådan

utformning, att de ger garantier för att ett visst minimiantal platser i en

barnstugeavdelning används för så lång tillsynstid per barn och dag att de

kan stå till förfogande för barn till förvärvsarbetande kvinnor. Samtidigt

bör bidragsreglerna inte hindra en kombination av kortare och längre tillsynstider

inom en och samma barnstuga. En lämplig avvägning synes därvid

vara att i en bidragsberättigande barnstugeavdelning minst två tredjedelar

av antalet platser i avdelningen skall utnyttjas för heldagstillsyn eller för

tillsynstider på minst fem timmar per barn och dag.

Vid en sådan omläggning av bidragssystemet uppkommer frågan om det

finns tillräckliga skäl för att bibehålla det nuvarande driftbidraget till lekskolor.

Detta bidrag, som utgår med 100 kr. per plats och år, täcker endast

5—6 % av kostnaderna och är alltså av ringa ekonomisk betydelse. Eftersom

varje lekskoleplats i regel utnyttjas för två barn per dag, uppgår bidraget

i praktiken till 50 kr. räknat per barn och år. Ett bortfall av bidraget

kan alltså kompenseras med en så obetydlig avgiftshöjning som ca 5 kr.

per månad.

Det särskilda bidraget till lekskolor föreslås avvecklat i sin nuvarande

form i samband med att ändrade bidragsregler införs för barnstugeverksamheten.

Samtidigt med en ändring av bestämmelserna om bidrag till driften av

barnstugor bör de nuvarande bidragsbeloppen i övrigt höjas. Det nuvarande

bidraget med 1 200 kr. per plats och år vid daghem bör därvid ökas

till 1 600 kr. per plats och år och bidraget till fritidshem ökas från nuvarande

500 kr. till 600 kr. per plats och år.

De föreslagna statsbidragsreglerna för driften av barnstugor innebär sammanfattningsvis

följande.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Knngl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

1. I barnstuga anordnad tillsyn av barn under skolåldern (daghem eller

kombinerat daghem/lekskola): bidrag utgår med 1 600 kr. om året för varje

plats i sådana avdelningar där minst två tredjedelar av antalet platser utnyttjas

för barntillsyn som avser minst fem timmar per barn och dag.

2. I barnstuga anordnad tillsyn av barn i skolåldern (fritidshem): bidrag

utgår med 600 kr. om året för varje plats i sådana avdelningar som hålls

öppna under minst fem timmar per dag.

Nuvarande regler i fråga om bidragsmottagare, bidragets fastställande

och utbetalning m. m. torde i huvudsak kunna bibehållas.

Statsbidrag till jordbruksdaghem bör utgå enligt oförändrade grunder.

De nya statsbidragen bör tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1966.

Kostnaderna för det statliga stödet

Om man utgår ifrån att ca 2 500 nya bidragsberättigande platser anordnas

per år, kan årskostnaden för det föreslagna anordningsbidraget beräknas

till ca 13 milj. kr. Kostnaderna för det föreslagna särskilda lånestödet kan

enligt samma beräkningsgrunder uppskattas till ca 10 milj. kr. per år. Årskostnaden

för det föreslagna driftbidraget utgör ca 29 milj. kr. vid det antal

bidragsberättigande platser som förutsätts finnas under nästa budgetår.

Den totala årskostnaden uppgår enligt nämnda beräkningsgrunder således

till drygt 50 milj. kr.

För budgetåret 1966/67 skulle de framlagda förslagen medföra ett anslagsbehov

som — med hänsynstagande till utbetalningsbestämmelserna

— kan beräknas till 14 milj. kr. för anordningsbidraget, 10 milj. kr. för lånestödet

och 24 milj. kr. för driftbidraget, dvs. tillhopa 48 milj. kr. De för

innevarande budgetår anvisade anslagen utgör — förutom 1 å 2 milj. kr.

för statliga bostadslån — 20 milj. kr. Statens kostnader för stödet till barnstugeverksamheten

blir alltså mer än fördubblade.

Stockholm i socialdepartementet den 29 december 1965.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1966

IN NEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning............................................................ 2

Gällande bestämmelser................................................ 3

Familjeberedningens undersökningar.................................... 4

Behovet av organiserad barntillsyn................................... 4

Inriktningen av barnstugornas utbyggnad............................. 6

En gemensam barnstuga för kortare och längre tillsynstider............. 7

Familjedaghemmen................................................. 8

De statliga åtgärderna.............................................. 12

Departementspromemorian............................................ 13

Bidrag och lån till byggnadskostnaderna ............................. 13

Bidrag till driftkostnaderna.......................................... 14

Kostnaderna för det statliga stödet .. ................................. 14

Remissyttrandena................................... 15

Föredraganden.......... 21

Hemställan.......................................................... 29

Bilaga 1. Familjeberedningens promemoria angående utbyggnad av samhällets

barntillsyn.........................i........................ 31

Bilaga 2. Departementspromemoria angående ökat statligt stöd till barnstugor 79

ESSELTE AB. STHLM 66

614506

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat statligt stöd till barnstugor rrv. m. a1 i texten
  2. SU 1966:76 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ökat statligt stöd till barnstugor m.m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten