Med förslag till lag angående ändring i lagen den 2G februari 19G0 (nr 22) om statlig krigsförsäkring, m. in
18 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1966:6, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 2G februari 19G0 (nr 22) om statlig krigsförsäkring, m. in
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.is proposition nr 6 år 19GG
1
Nr 6
Kumjl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 2G februari 19G0 (nr 22)
om statlig krigsförsäkring, m. in.; given Stockholms
slott den 17 december 1965.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den
26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring,
dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Som ett led i beredskapsplaneringen föreslås att statens rätt att i krig
och liknande krissituationer meddela återförsäkring får omfatta bl. a. verksamhetsgrenen
allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring.
Detta innebär att återförsäkringsområdet vidgas något samtidigt som det
anpassas till de modernare redovisningsbestämmelser som numera gäller
för försäkringsbolagen.
Vidare föreslås nya riktlinjer för de beredskapsavtal på återförsäkringsområdet
som statens krigsförsäkringsnämnd avser att ingå med stöd av
tidigare beslut av statsmakterna. Detta förslag är dels föranlett av det nyss
nämnda förslaget om vidgning av statens rätt att meddela återförsäkring,
dels betingat av ett önskemål att kunna tillämpa en annan återförsäkringsmetod.
1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. År 6
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1966
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig
krigsförsäkring
Härigenom förordnas, dels att 2 § lagen den 26 februari 1960 om statlig
krigsförsäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att
i 3 och 4 §§ samma lag orden »riksförsäkringsanstalten» och »anstalten»
skola utbytas mot orden »riksförsäkringsverket» och »verket».
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
Staten äger------till
Staten må ock åt svenskt försäkringsbolag
eller sammanslutning av
sådana bolag meddela återförsäkring
av försäkring, varom i första stycket
förmäles, av transportförsäkring i
övrigt samt av brand-, maskin-, trafik.
och ansvarighetsförsäkring.
Med avseende------äg
Staten må ock åt svenskt försäkringsbolag
eller sammanslutning av
sådana bolag meddela återförsäkring
av försäkring, varom i första stycket
förmäles, av transportförsäkring i
övrigt, av allmän egendoms-, inkomst-
och ansvarighetsförsäkring
samt av trafikförsäkring.
tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 2 § se 1961: 614.
Kungl. Maj:ts proposition nr (i år 1966
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 19 november 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Gustafsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss ändring i
krigsförsäkringslagstiftningen, m. m., och anför.
Statens krigsförsäkringsnämnd har i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt
dels att området för statlig återförsäkringsverksamhet under krig och liknande
förhållanden vidgas, dels att Kungl. Maj:t hos riksdagen begär bemyndigande
att uppdra åt nämnden att ingå s. k. beredskapsavtal för återförsäkring
i överensstämmelse med vissa, av nämnden närmare angivna riktlinjer.
över framställningen har efter remiss yttranden avgetts av försäkringsinspektionen,
sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, kommerskollegium, överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap, statens krigsskadenämnd,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Sjöassuradörernas förening
och Sveriges allmänna exportförening.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskaimrarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle samt från Sveriges industriförbund.
Gällande lagstiftning m. m.
Lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring (i det följande
benämnd krigsförsäkringslagen) är en beredskapslag, vars bestämmelser
kan tillämpas under vissa närmare angivna förutsättningar. När lagen
tillämpas avses att staten skall kunna träda in som försäkringsgivare
i vissa fall.
Betingelserna för lagens tillämpning anges i 1 §. Kommer riket i krig, tilllämpas
lagen automatiskt. Dessutom kan Kungl. Maj:t vid krigsfara, vari
riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
förordna att bestämmelserna skall tillämpas. Sådant förordnande
lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 6
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1966
skall underställas riksdagens prövning inom en månad eller, om riksdagssession
inte pågår, inom en månad från början av nästkommande session,
vid äventyr att förordnandet annars förfaller.
I 2 § första stycket (gällande lydelse se SFS 1961: 614) ges bestämmelser
om statens rätt att meddela direkt försäkring. Sådan direkt försäkring får
omfatta transport- och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk och vissa
andra därmed jämförliga risker såsom risk att egendom läggs under embargo
eller uppbringas. Staten kan också meddela försäkring mot samma
risker såvitt avser egendom som lagrats i utlandet för införsel till riket. Som
framgår av tredje stycket skall lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal
inte äga tillämpning på nu angivna försäkringsformer.
Enligt 2 § andra stycket har staten rätt att meddela åter för säkring åt
svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag. Återförsäkring
får avse dels sådan försäkring mot krigsrisk och jämförliga risker som
nyss nämnts, dels försäkring av vissa civilrisker, nämligen transportförsäkring
i övrigt samt brand-, maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring.
Möjlighet för staten att meddela återförsäkring av brandförsäkring infördes
redan i den tidigare gällande lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig
krigsförsäkring. Detta skedde år 1954 (prop. 1954: 21, L''11 6, rskr 70, SFS
1954: 166). År 1961 vidgades statens återförsäkringsmöjligheter att omfatta
även maskinförsäkring, trafikförsäkring och ansvarighetsförsäkring
t prop. 1961: 172, L2U 70, rskr 391, SFS 1961:614).
I övrigt innehåller krigsförsäkringslagen bl. a. bestämmelser om olycksfallsförsäkring
för personal, som tjänstgör på transportmedel.
Enligt 5 § kan Kungl. Maj :t meddela tillämpningsföreskrifter. Så har
skett genom kungörelsen den 15 december 1961 (nr 615) med föreskrifter
angående tillämpningen av lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig
krigsförsäkring.
När krigsförsäkringslagens bestämmelser är i tillämpning handläggs och
avgörs ärenden rörande den statliga försäkringsverksamheten av statens
krigsförsäkringsnämnd (jfr prop. 1960: 3 s. 11, L2U 1, rskr 64). Nämnden
har även till uppgift att vidta förberedelser för lagens tillämpning. Nämndens
åligganden har reglerats ytterligare i nyss nämnda tillämpningsföreskrifter.
Staten är emellertid bunden av såväl direktförsäkrings- som återförsäkringsåtaganden
avseende krigsförhållanden även utanför krigsförsäkringslagens
ram. Det har nämligen, i fråga om sjöfarten, sedan länge ansetts viktigt
ur beredskapssynpunkt att man redan på förhand har visshet om att
fartyg och varor liksom befäl och besättning blir skyddade vid ett plötsligt
krigsutbrott genom en av staten garanterad försäkring. Redan före det senaste
kriget bemyndigades därför krigsförsäkringsnämnden att sluta vissa
återförsäkringsavtal, bl. a. rörande kasko-, intresse- och varuförsäkring. Så
-
Kanyl. Maj:ls proposition nr (i år UKUi 5
dant återförsäkringsavtal, vanligen benämnt krigsutbrottsavtal, slöts år 1939
rörande kasko-, intresse- och varuförsäkring. Det upphörde att gälla i och
med att krigsförsäkringen i dessa hänseenden övertogs av staten.
I samband med att den statliga krigsförsäkringsverksamheten efter kriget
upphörde, bemyndigades krigsförsäkringsnämnden att träffa nytt avtal,
avsett att ersätta 1939 års krigsutbrottsavtal (se prop. 1946: 338, SU 277,
rskr 497). Detta avtal kom sedermera till stånd i december 1946 och skulle
gälla fr. o. m. den 1 januari 1947. Enligt avtalet skulle staten i händelse av
krig, ägnat att i väsentlig grad beröra svensk handel och sjöfart, automatiskt
överta hela ansvaret för de av försäkringsgivaren tecknade krigsförsäkringarna
med retroaktiv verkan från fientligheternas öppnande. Staten
skulle enligt detta avtal vid krigsutbrott träda in som direkt försäkringsgivare.
Som ett led i krigsförsäkringsnämndens beredskapsplanläggning hemställde
nämnden år 1961 hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att vidta ändringar
i 1946 års krigsutbrottsavtal och att komplettera detsamma. Nämndens
hemställan bifölls av statsmakterna i stort sett (prop. 1961: 172, L2U
70, rskr 391). Nämnden har därefter, i enlighet med de riktlinjer som dragits
upp i prop. 1961: 172, ingått nya krigsutbrottsavtal för transportförsäkring
med flertalet svenska sjöassuradörer. Allteftersom avtalen kommit till stånd
har 1946 års krigsutbrottsavtal upphört att gälla enligt särskild överenskommelse
mellan nämnden och medkontrahenten. Även de nya krigsutbrottsavtalen
kan träda i tillämpning automatiskt, nämligen vid öppnandet
av fientligheter vilka betecknar utbrott av krig som är ägnat att i väsentlig
grad beröra svenskt näringsliv. I avtalen räknas upp vissa krig som sålunda
skall föranleda deras tillämpning. Vidare föreskrivs i avtalen att de skall
träda i tillämpning om Kungl. Maj :t i anledning av annat krig än de uppräknade
förordnar att 2 § krigsförsäkringslagen skall äga tillämpning.
Vid sidan av krigsutbrottsavtalen har krigsförsäkringsnämnden, med stöd
av de riktlinjer som angavs åren 1954 och 1961 (prop. 1954: 21 s. 10, L1U
6 s. 5, rskr 70 samt prop. 1961: 172 s. 18, L2U 70, rskr 391) träffat överenskommelser
om övertagande av ciuilrisker i återförsäkring. Det gäller här
dels sjö- och annan transportförsäkring av gods, dels försäkring av sjökasko
(exklusive yachter), dels också protection- och indeinnityrisker. Dessa
överenskommelser skall, enligt särskild klausul i återförsäkringskontrakten,
träda i tillämpning vid utbrott av ett krig, som är ägnat att i väsentlig
grad beröra svenskt näringsliv och medföra avbrott av återförsäkringsförbindelser
med utlandet. Det finns emellertid ytterligare en betingelse för att
överenskommelserna skall träda i tillämpning, nämligen att de särskilda
beredskapsavtal vilka träffats mellan berörda direktförsäkringsgivare inom
den för beredskapsändamål bildade Svenska Transportförsäkringspoolen
skall träda i tillämpning. Dessa beredskapsavtal avses träda i tillämpning
6
Kungl. Dtaj.ts proposition nr 6 år 1966
vid utbrott av ett krig, som är ägnat att medföra avbrott av återförsäkringsförbindelser
med utlandet och då därjämte antingen Kungl. Maj :t i enlighet
med beredskapskungörelsen den 3 juni 1960 (nr 515) förordnat om intagande
av högsta beredskapsgraden eller krigsförsäkringsnämnden och poolen
träffat överenskommelse om centralisering av sjö- och transportförsäkringsverksamheten
i riket. Den exakta tidpunkt då avtalen i enlighet härmed
skall anses ha trätt i tillämpning fastställs av nämnden.
Krigsförsäkringsnämndens framställning
Krigsförsäkringsnämndens framställning behandlar två särskilda frågor.
Den första frågan avser ytterligare vidgning av statens rätt att
meddela återförsäkring beträffande civilrisker till att omfatta
allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring. Den andra frågan
gäller rätten för Kungl. Maj :t att bemyndiga nämnden att ingå återförsäkringsavtal,
s. k. beredskapsavtal, beträffande nyss nämnda försäkringsgrenar.
Statens rätt att meddela återförsäkring
Inledningsvis erinrar krigsförsäkringsnämnden om statens år 1961 lagfästa
rätt att vid krig och liknande förhållanden meddela återförsäkring åt
svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag bl. a. såvitt
gäller brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkring. Denna återförsäkring avser
civilrisk. Nämnden har, påpekas det, haft ett flertal överläggningar med
representanter för de försäkringsbolag som driver verksamhet på detta område.
De överläggningar och utredningar som företagits i samband därmed
har lett till en preliminär överenskommelse mellan parterna. Genom överenskommelsen
har dragits upp riktlinjer för återförsäkringar i vad avser
den återförsäkringsmetod och de avtalsförhållanden i övrigt som enligt
nämndens uppfattning lämpligen bör tillämpas i statlig återförsäkringsverksamhet.
Krigsförsäkringsnämnden framhåller att den i överenskommelsen föreslagna
lösningen inte torde ha täckning i gällande lag och dessutom avviker
från de principförslag och uttalanden som utgjort grundval för riksdagens
särskilda beslut i ämnet och Kungl. Maj:ts bemyndiganden i tidigare
avgjorda avtalsfrågor inom nämndens beredskapsområde. Förevarande
framställning från nämnden avses leda till att nämnden får möjlighet att
träffa återförsäkringsavtal med försäkringsbolagens beredskapsorgan.
Krigsförsäkringsnämnden och försäkringsbolagen sägs ha under förberedelserna
för de nu aktuella överenskommelserna beaktat den tolkning av
2 § tillämpningskungörelsen till krigsförsäkringslagen [motsvarar 3 § kungörelsen
den 3 september 1939 (nr 596) med närmare föreskrifter angående
tillämpningen av lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäk
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Kungl. M<i j:ts proposition nr Ii dr Wfifi
ring in. in. i dess lydelse efter ändringar, SFS 1939: 748 oeh 1943: Sill] som
gjorts i prop. 1954:21 (s. 11). 1 enlighet därmed bör statlig återförsäkring
av civila risker meddelas endast om de svenska försäkringsbolagen till följd
av avbrott i utlandsförbindelserna inte kan få fullt betryggande återförsäkringar
för sina förpliktelser i annan ordning. I sylte att tillgodose dessa krav
genom åtgärder som står närmast till buds i en krigssituation, nämligen att
först så långt det är möjligt utnyttja de svenska försäkringsbolagens sammanlagda
täckningskapacitet har riksbolagen på skadetörsäkringsområdet
bildat ett antal konsortier. De konsortier som nu fungerar som beredskapsorgan
har grundats på erfarenheterna från andra världskriget och utvecklats
med de tre då existerande s. k. krigskonsortierna för brandförsäkring
som förebilder (jfr prop. 1959:52 s. 14—15). Nämnden uppger att ett av
dessa konsortier, »Äterförsäkringskonsortium av år 1960», har företrätt försäkringsbolagen
som förhandlingsorgan och avtalsslutande part i förhållande
till nämnden. Nämnden sammanfattar konsortiets funktion såvitt gäller
förevarande fråga på följande sätt.
Utländska försäkringsbolag driver i Sverige försäkringsrörelse genom
sina generalagenter. Skulle krigsförhållanden medföra att förbindelserna
mellan ett utländskt försäkringsbolag och dess generalagent i Sverige avbryts,
kan det utländska bolagets affär i Sverige komma att övertas av
konsortiet, sedan det utländska bolaget framställt begäran därom.
I ett läge då svenska försäkringsbolags återförsäkringsförbindelser med
utländska försäkringsbolag på grund av krigsförhållanden avbrutits inträder
konsortiet på därom gjord framställning i de utländska bolagens ställe
såsom återförsäkringsgivare. Skulle en sådan krigssituation uppkomma att
de svenska försäkringsbolagen finner sig nödsakade att i återförsäkring
avge hela sitt försäkringsbestånd i de av konsortieavtalen berörda försäkiingsgrenarna,
övertas även detta av konsortiet.
Den affär som sålunda kan komma att övertas av konsortiet omfattar
också utomlands belägen egendom. Den i det följande föreslagna statliga
återförsäkringen berör emellertid endast den del av affären som avser i
Sverige belägna risker samt svenska risker i utlandet.
Genomförs de av krigsförsäkringsnämndens framställning omfattade åtgärderna
kommer, upplyser nämnden, konsortieavtalet att ändras, bl. a. såvitt
avser definitionen av den rörelse avtalet omfattar. I samband härmed
kommer konsortiet att få beteckningen »Äterförsäkringskonsortium av år
1965».
Krigsförsäkringsnämnden framhåller i sin framställning att bland de i 2 §
andra stycket krigsförsäkringslagen nämnda försäkringsgrenar som kan
återförsäkras, brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkringsgrenama bildar
en grupp för sig, i det att dessa tre grenar dels i koncessionshänseende
vanligen återfinns i ett och samma bolag och dels enligt kungörelsen den
27 april 1962 (nr 118) angående försäkringsbolags balansräkning samt
vinst- och förlusträkning (i det följande benämnd redovisningskungörelsen)
ingår som delar — dock inte särredovisade — i verksamhetsgrenen »All
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 dr 1966
män egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring». Nämnden tar därför
upp frågan om äterförsäkringsbehovet inom den angivna gruppen såsom
en med hela verksamhetsgrenen sammanhängande angelägenhet. Till
verksamhetsgrenen hör, uppger nämnden, enligt redovisningskungörelsen
utöver brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkring — grenarna skogs-,
vattenledningsskade-, glas-, husbocks-, stormskade-, inbrotts-, stöld- och
rån-, garanti-, hagel- samt regnförsäkring. Dessutom ingår diverse småbranscher
i verksamhetsgrenen.
Krigsförsäkringsnämnden anser det viktigt att hänsyn tas till de faktiska
förhållandena på den svenska försäkringsmarknaden vid bedömandet
av frågan vilka försäkringsgrenar som en statlig återförsäkring bör omfatta.
Skadeförsäkringar tillhandahålls numera i betydande utsträckning i
form av s. k. paketförsäkringar. Försäkringstagaren får därigenom på
grundval av ett och samma avtal ett försäkringsskydd som är lämpat för
hans speciella behov, t. ex. för hemmet, företaget, lantbruket eller bostadsfastigheten.
Premier, skador och förvaltningskostnader för dessa försäkringar
redovisas gemensamt i den större verksamhetsgrenen »Allmän egendoms-,
inkomst- och ansvarighetsförsäkring» och splittras inte upp i de olika
delbranscher som en paketförsäkring kan omfatta, heter det i nämndens
framställning.
I fortsättningen påpekar krigsförsäkringsnämnden att redovisningsbestämmelserna
enligt redovisningskungörelsen, som således anpassats till
radande praxis, fått sin nuvarande utformning efter den senaste ändringen
av 2 § krigsförsäkringslagen. Därigenom har inträtt en ny situation, vilket
enligt nämndens uppfattning bör inverka på den statliga återförsäkringens
omfattning och komma till uttryck i krigsförsäkringslagen. Nämnden framhåller
att en vidgning av återförsäkringsområdet till att omfatta hela verksamhetsgrenen
»Allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring»
inte medför någon egentlig riskökning för staten. Den statliga återförsäkringen,
anförs det, kommer nämligen alltjämt huvudsakligen att avse
sådana risker för vilka försäkringsbolagen redan nu kan få återförsäkringsskydd
genom nämndens försorg. De större möjligheterna till återförsäkring
anses i stället böra inverka på valet av återförsäkringsmetod, vilket kommer
att beröras i det följande. Den begärda vidgningen av återförsäkringsområdet
har från både nämndens och försäkringsbolagens synpunkt betraktats
som ett nödvändigt led i en rationell utbyggnad av det samhälleliga
återförsäkringsskyddet, heter det i nämndens framställning.
Frågan om det statliga återförsäkringsskyddets omfattning har ytterligare
aspekter. Krigsförsäkringsnämnden tar upp en sådan aspekt, nämligen
frågan om svenska risker i utlandet. Nämnden upplyser att försäkringsinspektionen
enligt sina tillämpningsföreskrifter till redovisningskungörelsen
och lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse samlar in sär
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts proposition nr G är 19GG
skilda uppgifter från försäkringsbolagen om svensk direkt tecknad affär
med fullständig fördelning av intäkter och kostnader på alla i vinst- och
förlusträkningen förekommande huvudrubriker. Även vid denna indelning
utgör »Allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring» en särskild
gren.
Försäkringsbolagen inordnar däremot, enligt krigsförsäkringsnämndens
uppgift, vanligen i sina återförsäkringskontrakt under rubriken »svensk
affär» även svenska risker utomlands. Med svenska risker utomlands avses
sådana försäkringsobjekt som antingen ägs direkt av ett svenskt företag
eller av ett lokalt företag som i sin tur är nära knutet till svenska intressen.
Försäkringsbreven för svenska risker av detta slag utfärdas normalt av vederbörande
bolags huvudkontor i Sverige. Premier och skador medräknas
i sådana fall av praktiska skäl i bolagens redovisning av svensk direkt atfär,
och enligt nämndens upplysning har försäkringsinspektionen inte ansett sig
ha anledning att ändra på detta förhållande.
För krigsförsäkringsnämnden utgör, påpekas det, försäkringsbolagens
redovisningspraxis när det gäller svenska risker utomlands en komplikation.
Nämnden och försäkringsbolagen är ense om att nämndens åtagande
får omfatta endast risker som tillhör den svenska delen av återförsäkringskonsortiets
affärer. Försäkringsbolagen behöver emellertid återförsäkringsskydd
även för de svenska utlandsriskerna, framhåller nämnden. Om
återförsäkring inte kan meddelas, synes bolagen i stället behöva skydda sig
genom en klausul i försäkringsavtalen som innebär rätt att omedelbart häva
avtalen i händelse av krig. Följden av en sådan klausul skulle enligt nämnden
bli att den svenska exportindustrien skulle förlora intresset av att försäkra
sina utlandsrisker i svenska bolag. Dessa risker utgör, anför nämnden,
en försvinnande liten del av den verksamhet som redovisas som direkt
affär i Sverige. Försäkringsobjekten utomlands är i allmänhet moderna,
och nämndens återförsäkringsbestånd anses inte försämras till sin
kvalitet om dessa objekt inordnas däri. Det rör sig därför inte heller i dessa
fall om någon nämnvärd riskökning för statens del, framhåller nämnden.
De bedömanden som i det föregående redovisats har, framgår det av
krigsförsäkringsnämndens framställning, övertygat nämnden om att den
statliga återförsäkringen skulle få den mest ändamålsenliga utformningen
om den kunde bringas att omfatta hela verksamhetsgrenen »Allmän egendoms-,
inkomst- och ansvarighetsförsäkring», dock med begränsning till i
Sverige direkt tecknade försäkringar, inklusive svenska risker utomlands
som redovisningsmässigt hänförs till denna försäkringsgrupp.
Beredskapsavtalet
Krigsförsäkringsnämnden framhåller att nämnden i tidigare sammanhang
använt uttrycket »krigsutbrottsavtal» i fråga om avtal som rörde
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1966
nämndens automatiska inträdande som direkt försäkringsgivare i transportförsäkring
mot krigsrisk men uttrycken »återförsäkringsavtal» eller
»beredskapsavtal» i övriga sammanhang. Uttrycken har inte särskilt definierats.
Enligt nämndens uppfattning finns det en väsentlig skillnad i betydelsen.
Nämnden finner anledning erinra om att det i prop. 1961: 172 talas
endast om bemyndiganden att teckna krigsutbrottsavtal även när det är
fråga om återförsäkring av civilrisker. Nämnden önskar i dessa sammanhang
närmare precisera belydelseskillnaden. Enligt nämndens uppfattning
bör uttrycket krigsutbrottsavtal användas endast i det fall avtalet utgör förberedelse
till att staten skall som direkt försäkringsgivare automatiskt överta
varje töre krigsutbrottet tecknad och vid detsamma ännu löpande försäkring
av visst slag mot krigsrisk och jämförliga risker. Uttrycket beredskapsavtal
anser nämnden böra komma till användning i fråga om avtal som
reglerar ett övertagande av återförsäkring av civila risker i fall då direktförsäkrarens
normala återförsäkringsförbindelser med utlandet blir avbrutna.
Ett sådant avbrott kan i vissa fall ske vid en senare tidpunkt än den som
besklivs i ett krigsutbrottsavtal, heter det vidare i nämndens framställning.
Det statliga äterförsäkringsskydd som fordras vid avbrottet måste dock
även i detta fall vara planerat i förväg och i form av ett godkänt avtal finnas
i beredskap. Den avtalstyp som berörs av nämndens aktuella framställning
är helt av karaktären beredskapsavtal.
Vid de överläggningar med återförsäkringskonsortiets representanter som
ägt rum i krigsförsäkringsnämndens regi har efter hand vunnits klarhet
beträffande de egenskaper som bör känneteckna det beredskapsavtal som
nämnden skulle anse sig kunna överlämna till Kungl. Maj:t för vidare
prövning. Bland de villkor som därvid förekommer skall här i korthet beröras
valet av återförsäkringsmetod.
Krigsförsäkringsnämnden påpekar alt det i förarbetena till 1954 och 1961
års lagändringar (prop. 1954: 21 s. 10 och prop. 1961: 172 s. 20) uttalats att
staten borde medverka till »täckande av toppriskerna» under krigstid. Vid
överläggningarna mellan återförsäkringskonsortiet och nämnden i frågan
har man utgått från att dessa uttalanden närmast har syftat till att medge
tillämpning av endera eller bådadera av de två metoderna för toppriskavtäckning
som vanligen förekommer i rent kommersiella återförsäkringskontrakt,
nämligen riskexcedent- resp. skadeexcedent- (»Excess of Loss»-)
metoderna. Om dessa metoder anför nämnden.
Riskexcedentmetoden är den av de tva nämnda metoderna som närmast
svarar mot kravet att återförsäkringen skall »täcka toppriskerna». Vid planeringen
av återförsäkringen bestämmer direktförsäkraren först det högsta
törsäkiingsbelopp, »självbehållet», som han efter teknisk bedömning av
risken anser sig kunna ansvara för å skilda slag av försäkringsobjekt. Vid
tillämpningen av metoden måste därför särskild registrering ske av alla de
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Ma j:ls proposition nr <> dr UHiti
11
objekt vilkas försäkringsvärde överstiger självbehållet och således icke helt
kan behållas »för egen räkning». Kvoten mellan det överskjutande beloppet
och hela försäkringsvärdet utgör beräkningsunderlag för fördelningen av
premier och skador mellan direktförsäkraren och återförsäkraren. Om den
senares andel utgör t. ex. en tredjedel av hela försäkringsvärdet, erhåller
han en tredjedel av nettopremien och deltar med en tredjedel av ersättningen
i varje skada som träffat objektet, således även i fråga om sådan
skada som underskrider gränsen för självbehållet.
Den kontorsmässiga fördelningen av ansvar, premier och skadekostnader
utförs primärt hos direktförsäkraren, vilken också helt svarar för att skaderegleringen
sker enligt god försäkringssed. Direktförsäkraren handhar sålunda
huvuddelen av det administrativa arbetet, men även återförsäkraren
belastas med detaljerat registrerings- och kontrollarbete.
Vid återförsäkring enligt skadeexcedentmctoden sker ingen detaljerad bedömning
av reassuransbehovet för enskilda risker. Det direkttecknande boiaget
bestämmer sig i stället för det högsta belopp som det vill betala per
skadefall inom det försäkringsbestånd som skall återförsäkras. Vid tillämpningen
av metoden står återförsäkringspremien i direkt relation till kända
frekvenser och medelvärden av sådana skador som överskridit den av direktförsäkraren
valda beloppsgränsen. Denna återförsäkringsmetod är relativt
enkel att administrera. Däremot är den för en affärsuppgörelse erforderliga
premiekalkylen mera komplicerad. Detta bär samband med att de i kalkylen
ingående riskantagandena måste avse ett skadeförlopp, som har stor
utsträckning framåt i tiden.
Krigsförsäkringsnämnden säger sig ha funnit riskexcedentmeloden
olämplig för krigsförhållanden, främst på grund av att den ställer alltför
stora krav i fråga om administration och tillgång på personal som är erfaren
i försäkringstekniskt avseende. För nämndens bedömande har vidare förelegat
skilda förslag till lösning av återförsäkringsproblemet genom tillämpning
av antingen en ren skadeexcedentmetod eller en kombinationsmetod
med skadeexcedentteknik som huvudingrediens. De föreslagna metoderna
har vid nämndens granskning med utgående från beredskapssynpunkter
emellertid befunnits olämpliga för det avsedda ändamålet. Gemensamt för
förslagen har sålunda varit att de vid den praktiska tillämpningen inte endast
ger direktförsäkraren det avsedda katastrofskyddet utan dessutom i
sig innefattar en möjlighet för denne att uppnå total rörelsevinst på återförsäkrarens
bekostnad. Detta förhållande skulle nämligen kunna inträda i det
fall att försäkringsbeståndet under löpande risktid visar låg frekvens av små
och medelstora skador men hög frekvens av excess-skador, som ställer anspråk
på betalning från återförsäkrarens sida. En sådan situation skulle
kunna vara acceptabel under fred i ett rent kommersiellt kontraktsförhållande,
som ger reassuradören möjlighet att efter hand erhålla täckning för
en liden initialförlust. Nämnden har emellertid funnit att den vid en beredskapsplanering
som tar sikte på eventualiteten av ett plötsligt inträdande
och måhända snabbt övergående krig inte kan förorda ett statligt risktagande
av nu angiven art.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1966
Den enda kommersiellt tillämpade metod som i möjligaste mån fyller de
ovan uppställda fordringarna och därmed har kunnat tjäna till förebild vid
planeringen benämns >Stop-Loss»-metoden, framhåller krigsförsäkringsnämnden
fortsättningsvis. Den fungerar så, att återförsäkraren helt eller
delvis täcker den del av direktförsäkrarens totala skadekostnader under en
given redovisningsperiod som överstiger ett visst i relation till premieintäkten
ställt belopp. Återförsäkraren meddelar med andra ord försäkring mot
risken att ett alltför stort underskott uppkommer i direktförsäkrarens rörelse.
Tillämpad i den nu föreslagna återförsäkringen innebär metoden att
statens åtagande aktualiseras först i den händelse ett extraordinärt underskott
redovisas i den del av de svenska försäkringsbolagens rörelse — betraktad
som en enhetlig affär inom ramen för konsortieavtalen — vilken
kan avgränsas såsom mest i behov av riskskydd. Metoden måste anses principiellt
riktig i förevarande sammanhang, bl. a. därför att den gör det möjligt
att med stöd av kontrollerbara redovisningsuppgifter direkt relatera det
statliga återförsäkringsskyddet till det direktförsäkrande kollektivets totala
täckningskapacitet.
Krigsförsäkringsnämnden är för sin del övertygad om att den preliminärt
överenskomna formen för och omfattningen av ståtligt återförsäkringsskydd,
till alla delar avseende svenskt intresse, ger utrymme för en optimal
riskutjämning inom gränserna för bolagens egna sammanlagda förmåga.
Därigenom blir också statens risktagande mindre än vad som skulle ha varit
fallet vid tillämpning av andra tänkbara metoder, heter det i nämndens
framställning.
Slutligen anför krigsförsäkringsnämnden att den version av Stop-Lossmetoden
som nämnden förordar har anpassats till de särskilda förhållanden
som kan förväntas råda vid en eventuell tillämpning i praktiken. Sålunda
har man med hänsyn till beredskapskraven och avtalsförhållandenas säregna
karaktär ansett sig på flera punkter böra frångå de kommersiellt betonade
riktlinjer som präglar motsvarande avtalstyp under fred. Det har t. ex.
befunnits lämpligt att utarbeta särskilda regler som tillgodoser bolagens behov
av likvida medel vid reglering av excess-skador under löpande redovisningsperiod.
Remissyttrandena
Krigsförsäkringsnämndens framställning lämnas utan erinran av samtliga
remissinstanser.
Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap framhåller vikten av att
ett tillfredsställande försäkringsskydd kan upprätthållas för att trygga folkförsörjningen
och näringslivets behöriga fortgång vid krigsförhållanden.
Från beredskapssynpunkt är det därför angeläget att redan i fredstider vidta
åtgärder soin i möjlig mån garanterar att det utan avbrott kommer att
opaginerad Kontrollera mot PDF
13
Kungl. Maj.ts proposition nr (i dr It) G G
finnas försäkringsskydd för sådana risker vilkas täckning är av väsentlig
betydelse för försvarsberedskapen och näringslivet. Genom tecknande av
beredskapsavtal enligt krigsförsäkringsnämndens förslag bör enligt överstyrelsens
mening skapas tillräckliga garantier för att försäkringsbolagen i fall
då bolagens normala återförsäkringsförbindelser med utlandet blivit avbrutna
skall få ett tillfredsställande återförsäkringsskydd genom statens medverkan.
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sjöassuradörernas förening
tillstyrker att frågan om de försäkringsgrenar som en statlig återförsäkring
bör omfatta löses så som krigsförsäkringsnämnden föreslagit. Den föreslagna
utvidgningen av återförsäkringsskyddet, som närmast är betingad
av strukturförändringen på skadeförsäkringsområdet, innebär inte bara en
formell anpassning till gällande redovisningsbestämmelser utan kan också
ses som en förbättring av bolagens möjligheter att under krigstid fullfölja
träffade försäkringsavtal med den utformning dessa numera regelmässigt
erhållit.
Krigsskadenämnden, som förutsätter att den statliga återförsäkringen inte
kommer att avse skador på sådan egendom som omfattas av det statliga
krigsskadeskyddet, anser det ändamålsenligt att riksdagens medgivande utverkas
till att krigsförsäkringsnämnden bemyndigas att i förväg — med
verkan tidigast från det krigsförsäkringslagen träder i tillämpning — ingå
även andra beredskapsavtal på krigsförsäkringsområdet än sådana, som avser
att staten automatiskt skall inträda såsom försäkringsgivare vid utbrott
av ett krig som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv.
Departementschefen
På försäkringsområdet finns särskilda bestämmelser för det fall att riket
kommer i krig eller att liknande krisartade situationer uppstår. Försäkringsbolagens
utländska försäkringsförbindelser kan i sådana situationer
bli avbrutna, och det är därför en bärande tanke bakom dessa bestämmelser
att statligt försäkringsskydd skall kunna lämnas åt intressen som är av väsentlig
betydelse för folkförsörjningen eller näringslivet.
Huvudreglerna finns upptagna i krigsförsäkringslagen. Enligt denna lag
kan staten när lagen äger tillämpning meddela dels direkt försäkring mot
krigsrisk o. d. på vissa områden, framför allt inom transportförsäkringsområdet,
dels återförsäkring bl. a. av brand-, maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring.
När det gäller sistnämnda försäkringsgrenar avses återförsäkringsskyddet
få omfatta endast civilrisker. Lagen tillämpas automatiskt om
Sverige kommer i krig men efter förordnande av Kungl. Maj:t vid krigsfara
eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Kungl.
Maj:ts förordnande skall underställas riksdagen för att bli giltigt.
På sjöfartsområdet har det ansetts angeläget att skapa garantier för att
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1966
löpande krigsförsäkringsskvdd inte avbryts genom ett krigsutbrott. Det
finns därför på detta område särskilda avtal, s. k. krigsutbrottsavtal, enligt
vilka staten under vissa förhållanden, som närmare angetts i avtalen, automatiskt
övertar ansvaret för hela den krigsrisk avseende svenska intressen
som är täckt av vederbörande försäkringsbolag genom då löpande, direkt
tecknade transportförsäkringar. Även andra intressen omfattas av krigsutbrottsavtalen,
så t. ex. nybyggnad på svenskt varv och egendom som lagrats
i utlandet för införsel till riket. Krigsutbrottsavtalen omfattar de försäkringsområden
som staten kan täcka genom meddelande av försäkring enligt
2 g krigsförsäkringslagen men utgör ett därutöver gående åtagande
såtillvida, att statens skyldigheter enligt avtalen kan automatiskt inträda
även innan förordnande meddelats att krigsförsäkringslagen skall äga tilllämpning.
Vidare förekommer andra avtal enligt vilka staten åtagit sig försäkringsansvar
under förhållanden, som inte direkt anknyter till förutsättningarna
för krigsförsäkringslagens tillämpning. Det gäller här återförsäkring av civilrisker
i vissa speciella försäkringsgrenar, som till omfattningen faller under
2 § andra stycket krigsförsäkringslagen. Även i dessa fall är det beredskapsskäl
som föranlett avtalens tillkomst. Emellertid torde, såsom tillämpningsklausulen
utformats i avtalen, dessa s. k. beredskapsavtal i praktiken
inte komma i tillämpning innan krigsförsäkringslagen kommit i tillämpning.
Under krigsförsäkringsnämndens beredskapsarbete har, såsom framgår
av redogörelsen för nämndens framställning, nämnden funnit anledning att
hemställa om ändring av krigsförsäkringslagen samt om möjlighet för
Kungl. Maj :t att bemyndiga nämnden att ingå visst slag av beredskapsavtal.
Nämndens framställning har inte föranlett erinringar under remissbehandlingen.
Ändringen av krigsförsäkringslagen avser vidgning av statens rätt att
meddela återförsäkring. Denna rätt omfattar nu — såvitt avser civilrisker
— transportförsäkring samt brand-, maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring.
Enligt krigsförsäkringsnämndens förslag bör återförsäkring kunna
meddelas, förutom av transport- och trafikförsäkring, även av allmän egendoms-,
inkomst- och ansvarighetsförsäkring. Verksamhetsgrenen allmän
egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring föreslås få omfatta de försäkringsgrenar
som f. n. hänförs dit i nu gällande redovisningskungörelse.
Till verksamhetsgrenen räknas, enligt nämnda kungörelse, vid sidan av
brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkring även skogs-, vattenlednings-,
glas-, husbocks-, storm-, hagel-, atom-, garanti-, inbrotts-, stöld- och rån-,
smycke- och diverse- samt rättsskyddsförsäkring. Vidare kommer återförsäkringsskyddet
att omfatta sådan resgodsförsäkring som inte innefattas
under redovisningskategorien transportförsäkring.
Kungl. Maj.ts proposition nr ti år 1''Jtiti
15
Den av nämnden föreslagna utvidgningen kommer såsom framgår av det
nyss anförda att utöver de försäkringsgrenar som nämnden uttryckligen
angett i sin framställning omfatta också atomförsäkring. Enligt vad jag
inhämtat från nämnden finns f. n. behov av att låta det statliga återförsäkringsskyddet
omfatta även sistnämnda försäkringsgren.
Krigsförsäkringsnämndens förslag om ändring i krigsförsäkringslagen
har godtagits vid remissbehandlingen. Även jag anser att möjligheterna för
staten att meddela återförsäkring enligt krigsförsäkringslagen skall förutom
redan upptagna verksamhetsgrenar omfatta allmän egendoms-, inkomst- och
ansvarighetsförsäkring. Den statliga återförsäkringens omfattning bör dock
f. n. begränsas till de försäkringsgrenar som faller inom denna verksamhetskategori
enligt nu gällande redovisningsbestämmelser. Om sålunda ytterligare
försäkringsgrenar i framtiden förs in under samma kategoribeteckning
bör riksdagens samtycke inhämtas för tillämpning av krigsförsäkringslagen
på dem.
Krigsförsäkringsnämnden uppehåller sig i sin framställning vid frågan
om återförsäkringsskydd för svenska risker i utlandet. Även i detta sammanhang
avses enbart civilrisker. Nämnden anger starka skäl för att även
dessa risker skall få omfattas av skyddet. Redan gällande bestämmelser
torde — på grund av att lagtexten inte innehåller någon inskränkning i
detta avseende — innebära rätt för Kungl. Maj :t att meddela återförsäkring
även för svenska intressen i utlandet. Frågan har emellertid inte varit
aktuell på området för brand-, maskin- eller ansvarighetsförsäkring, eftersom
nämnden hittills inte träffat några sådana avtal. Jag hyser i likhet
med nämnden den uppfattningen att återförsäkringsskyddet bör få omfatta
även svenska risker i utlandet. Ett av de skäl som nämnden anfört härtill
är dock inte fullt lika bärande som de övriga, nämligen att försäkringsobjekten
i allmänhet skulle vara moderna och att objektens inordnande i
nämndens återförsäkringsbestånd inte kan anses försämra dettas kvalitet.
När det gäller försäkringsobjekt i utlandet måste man förutsätta möjligheten
av stora variationer i beståndet, framför allt under olika tidsperioder.
Det bör därför åligga nämnden att följa utvecklingen av den svenska försäkringsverksamheten
på detta område med stor uppmärksamhet.
Beträffande krigsförsäkringsnämndens hemställan att Kungl. Maj :t skall
skaffa sig möjlighet att bemyndiga nämnden att ingå vissa beredskapsavtal
vill jag understryka vikten av att staten i görlig mån söker skapa garantier
för att inte plötsligt inträdande krigssituationer medför försäkringsavbrott
på områden av särskild betydelse för folkförsörjningen och näringslivet.
Ansvaret härför vilar närmast på krigsförsäkringsnämnden, som i detta
syfte upprättat och alltjämt förbereder upprättandet av särskilda avtal.
Den fråga rörande beredskapsavtalen som krigsförsäkringsnämnden nu
tagit upp gäller valet av återförsäkringsmetod. Enligt riksdagens tidigare
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1966
beslut skall statens återförsäkringsverksamhet enligt lagen om statlig krigsförsäkring
avse »täckande av topprisker», vilket enligt nämndens mening
närmast motsvarar de s. k. riskexcedent- och skadeexcedentmetoderna för
återförsäkring. Nämnden anser, som utvecklats närmare i det föregående, att
den s. k. Stop-Loss-metoden bör användas i stället. Syftet med denna metod
är i stort sett att återförsäkringsskyddet skall täcka risken för att ett alltför
stort underskott uppkommer i direktförsäkringsgivarens rörelse. Jag ansluter
mig helt till nämndens uppfattning i detta avseende.
Jag förordar alltså att beredskapsavtal skall ingås enligt de riktlinjer
krigsförsäkringsnämnden föreslagit. Detta kräver riksdagens medgivande.
Krigsförsäkringsnämnden har upprättat ett förslag till lag om ändrad lydelse
av 2 § krigsförsäkringslagen i enlighet med nämndens tidigare redovisade
uppfattning. Jag anser att förslaget bör godtas. Samtidigt bör uttrycket
»riksförsäkringsanstalten», som f. n. förekommer i 3 och 4 §§, utbytas
mot ordet »riksförsäkringsverket» (jfr SFS 1961: 263). De sålunda föreslagna
författningsändringarna ha lett till ett inom departementet upprättat
förslag till lag angående ändring i krigsförsäkringslagen. Förslaget torde få
fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.
Den föreslagna ändringen bör träda i kraft omedelbart efter det att lagen
därom utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Föredragande departementschefen hemställer att lagrådets utlåtande över
lagförslaget måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet*
Jan-Erik Torsell
1 Bilagan har uteslutits här. Frånsett några redaktionella jämkningar är den likalydande med
den bilaga som är fogad vid propositionen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1966
17
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 3 december 1965.
Närvarande:
f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet
Lind,
Y. Söderlund,
Åbjörnsson,
Brunnberg.
Enligt lagrådet den 26 november 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen
av Halland, i statsrådet den 19 november 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den
26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
kanslirådet G. Wahlgren.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1966
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 december
1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 3 december
1965 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 19 november 1965 remitterade
förslaget till lag angående ändring i lagen den 26 februari 1960
(nr 22) om statlig krigsförsäkring.
Föredraganden anför.
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Det torde efter vissa
mindre jämkningar av redaktionell karaktär få föreläggas riksdagen för antagande.
Föredraganden hemställer härefter att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
föreslå 1966 års riksdag att
dels antaga lagförslaget med de nyss angivna jämkningarna,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att uppdraga åt statens krigsförsäkringsnämnd
att ingå beredskapsavtal i överensstämmelse med vad som angives
i statsrådsprotokollet den 19 november 1965.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bo Josephson
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650668
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1966:64 Skrivelse till Styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning m. m. s. 1 i texten