Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 2G februari 19G0 (nr 22) om statlig krigsförsäkring, m. in

18 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:6, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 2G februari 19G0 (nr 22) om statlig krigsförsäkring, m. in

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 6 år 19GG

1

Nr 6

Kumjl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 2G februari 19G0 (nr 22)

om statlig krigsförsäkring, m. in.; given Stockholms

slott den 17 december 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den

26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring,

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Som ett led i beredskapsplaneringen föreslås att statens rätt att i krig

och liknande krissituationer meddela återförsäkring får omfatta bl. a. verksamhetsgrenen

allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring.

Detta innebär att återförsäkringsområdet vidgas något samtidigt som det

anpassas till de modernare redovisningsbestämmelser som numera gäller

för försäkringsbolagen.

Vidare föreslås nya riktlinjer för de beredskapsavtal på återförsäkringsområdet

som statens krigsförsäkringsnämnd avser att ingå med stöd av

tidigare beslut av statsmakterna. Detta förslag är dels föranlett av det nyss

nämnda förslaget om vidgning av statens rätt att meddela återförsäkring,

dels betingat av ett önskemål att kunna tillämpa en annan återförsäkringsmetod.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. År 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1966

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig

krigsförsäkring

Härigenom förordnas, dels att 2 § lagen den 26 februari 1960 om statlig

krigsförsäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att

i 3 och 4 §§ samma lag orden »riksförsäkringsanstalten» och »anstalten»

skola utbytas mot orden »riksförsäkringsverket» och »verket».

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Staten äger------till

Staten må ock åt svenskt försäkringsbolag

eller sammanslutning av

sådana bolag meddela återförsäkring

av försäkring, varom i första stycket

förmäles, av transportförsäkring i

övrigt samt av brand-, maskin-, trafik.

och ansvarighetsförsäkring.

Med avseende------äg

Staten må ock åt svenskt försäkringsbolag

eller sammanslutning av

sådana bolag meddela återförsäkring

av försäkring, varom i första stycket

förmäles, av transportförsäkring i

övrigt, av allmän egendoms-, inkomst-

och ansvarighetsförsäkring

samt av trafikförsäkring.

tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1961: 614.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr (i år 1966

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 19 november 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss ändring i

krigsförsäkringslagstiftningen, m. m., och anför.

Statens krigsförsäkringsnämnd har i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt

dels att området för statlig återförsäkringsverksamhet under krig och liknande

förhållanden vidgas, dels att Kungl. Maj:t hos riksdagen begär bemyndigande

att uppdra åt nämnden att ingå s. k. beredskapsavtal för återförsäkring

i överensstämmelse med vissa, av nämnden närmare angivna riktlinjer.

över framställningen har efter remiss yttranden avgetts av försäkringsinspektionen,

sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, kommerskollegium, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, statens krigsskadenämnd,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Sjöassuradörernas förening

och Sveriges allmänna exportförening.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskaimrarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle samt från Sveriges industriförbund.

Gällande lagstiftning m. m.

Lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring (i det följande

benämnd krigsförsäkringslagen) är en beredskapslag, vars bestämmelser

kan tillämpas under vissa närmare angivna förutsättningar. När lagen

tillämpas avses att staten skall kunna träda in som försäkringsgivare

i vissa fall.

Betingelserna för lagens tillämpning anges i 1 §. Kommer riket i krig, tilllämpas

lagen automatiskt. Dessutom kan Kungl. Maj:t vid krigsfara, vari

riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

förordna att bestämmelserna skall tillämpas. Sådant förordnande

lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 6

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1966

skall underställas riksdagens prövning inom en månad eller, om riksdagssession

inte pågår, inom en månad från början av nästkommande session,

vid äventyr att förordnandet annars förfaller.

I 2 § första stycket (gällande lydelse se SFS 1961: 614) ges bestämmelser

om statens rätt att meddela direkt försäkring. Sådan direkt försäkring får

omfatta transport- och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk och vissa

andra därmed jämförliga risker såsom risk att egendom läggs under embargo

eller uppbringas. Staten kan också meddela försäkring mot samma

risker såvitt avser egendom som lagrats i utlandet för införsel till riket. Som

framgår av tredje stycket skall lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal

inte äga tillämpning på nu angivna försäkringsformer.

Enligt 2 § andra stycket har staten rätt att meddela åter för säkring åt

svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag. Återförsäkring

får avse dels sådan försäkring mot krigsrisk och jämförliga risker som

nyss nämnts, dels försäkring av vissa civilrisker, nämligen transportförsäkring

i övrigt samt brand-, maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring.

Möjlighet för staten att meddela återförsäkring av brandförsäkring infördes

redan i den tidigare gällande lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig

krigsförsäkring. Detta skedde år 1954 (prop. 1954: 21, L''11 6, rskr 70, SFS

1954: 166). År 1961 vidgades statens återförsäkringsmöjligheter att omfatta

även maskinförsäkring, trafikförsäkring och ansvarighetsförsäkring

t prop. 1961: 172, L2U 70, rskr 391, SFS 1961:614).

I övrigt innehåller krigsförsäkringslagen bl. a. bestämmelser om olycksfallsförsäkring

för personal, som tjänstgör på transportmedel.

Enligt 5 § kan Kungl. Maj :t meddela tillämpningsföreskrifter. Så har

skett genom kungörelsen den 15 december 1961 (nr 615) med föreskrifter

angående tillämpningen av lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig

krigsförsäkring.

När krigsförsäkringslagens bestämmelser är i tillämpning handläggs och

avgörs ärenden rörande den statliga försäkringsverksamheten av statens

krigsförsäkringsnämnd (jfr prop. 1960: 3 s. 11, L2U 1, rskr 64). Nämnden

har även till uppgift att vidta förberedelser för lagens tillämpning. Nämndens

åligganden har reglerats ytterligare i nyss nämnda tillämpningsföreskrifter.

Staten är emellertid bunden av såväl direktförsäkrings- som återförsäkringsåtaganden

avseende krigsförhållanden även utanför krigsförsäkringslagens

ram. Det har nämligen, i fråga om sjöfarten, sedan länge ansetts viktigt

ur beredskapssynpunkt att man redan på förhand har visshet om att

fartyg och varor liksom befäl och besättning blir skyddade vid ett plötsligt

krigsutbrott genom en av staten garanterad försäkring. Redan före det senaste

kriget bemyndigades därför krigsförsäkringsnämnden att sluta vissa

återförsäkringsavtal, bl. a. rörande kasko-, intresse- och varuförsäkring. Så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ls proposition nr (i år UKUi 5

dant återförsäkringsavtal, vanligen benämnt krigsutbrottsavtal, slöts år 1939

rörande kasko-, intresse- och varuförsäkring. Det upphörde att gälla i och

med att krigsförsäkringen i dessa hänseenden övertogs av staten.

I samband med att den statliga krigsförsäkringsverksamheten efter kriget

upphörde, bemyndigades krigsförsäkringsnämnden att träffa nytt avtal,

avsett att ersätta 1939 års krigsutbrottsavtal (se prop. 1946: 338, SU 277,

rskr 497). Detta avtal kom sedermera till stånd i december 1946 och skulle

gälla fr. o. m. den 1 januari 1947. Enligt avtalet skulle staten i händelse av

krig, ägnat att i väsentlig grad beröra svensk handel och sjöfart, automatiskt

överta hela ansvaret för de av försäkringsgivaren tecknade krigsförsäkringarna

med retroaktiv verkan från fientligheternas öppnande. Staten

skulle enligt detta avtal vid krigsutbrott träda in som direkt försäkringsgivare.

Som ett led i krigsförsäkringsnämndens beredskapsplanläggning hemställde

nämnden år 1961 hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att vidta ändringar

i 1946 års krigsutbrottsavtal och att komplettera detsamma. Nämndens

hemställan bifölls av statsmakterna i stort sett (prop. 1961: 172, L2U

70, rskr 391). Nämnden har därefter, i enlighet med de riktlinjer som dragits

upp i prop. 1961: 172, ingått nya krigsutbrottsavtal för transportförsäkring

med flertalet svenska sjöassuradörer. Allteftersom avtalen kommit till stånd

har 1946 års krigsutbrottsavtal upphört att gälla enligt särskild överenskommelse

mellan nämnden och medkontrahenten. Även de nya krigsutbrottsavtalen

kan träda i tillämpning automatiskt, nämligen vid öppnandet

av fientligheter vilka betecknar utbrott av krig som är ägnat att i väsentlig

grad beröra svenskt näringsliv. I avtalen räknas upp vissa krig som sålunda

skall föranleda deras tillämpning. Vidare föreskrivs i avtalen att de skall

träda i tillämpning om Kungl. Maj :t i anledning av annat krig än de uppräknade

förordnar att 2 § krigsförsäkringslagen skall äga tillämpning.

Vid sidan av krigsutbrottsavtalen har krigsförsäkringsnämnden, med stöd

av de riktlinjer som angavs åren 1954 och 1961 (prop. 1954: 21 s. 10, L1U

6 s. 5, rskr 70 samt prop. 1961: 172 s. 18, L2U 70, rskr 391) träffat överenskommelser

om övertagande av ciuilrisker i återförsäkring. Det gäller här

dels sjö- och annan transportförsäkring av gods, dels försäkring av sjökasko

(exklusive yachter), dels också protection- och indeinnityrisker. Dessa

överenskommelser skall, enligt särskild klausul i återförsäkringskontrakten,

träda i tillämpning vid utbrott av ett krig, som är ägnat att i väsentlig

grad beröra svenskt näringsliv och medföra avbrott av återförsäkringsförbindelser

med utlandet. Det finns emellertid ytterligare en betingelse för att

överenskommelserna skall träda i tillämpning, nämligen att de särskilda

beredskapsavtal vilka träffats mellan berörda direktförsäkringsgivare inom

den för beredskapsändamål bildade Svenska Transportförsäkringspoolen

skall träda i tillämpning. Dessa beredskapsavtal avses träda i tillämpning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Dtaj.ts proposition nr 6 år 1966

vid utbrott av ett krig, som är ägnat att medföra avbrott av återförsäkringsförbindelser

med utlandet och då därjämte antingen Kungl. Maj :t i enlighet

med beredskapskungörelsen den 3 juni 1960 (nr 515) förordnat om intagande

av högsta beredskapsgraden eller krigsförsäkringsnämnden och poolen

träffat överenskommelse om centralisering av sjö- och transportförsäkringsverksamheten

i riket. Den exakta tidpunkt då avtalen i enlighet härmed

skall anses ha trätt i tillämpning fastställs av nämnden.

Krigsförsäkringsnämndens framställning

Krigsförsäkringsnämndens framställning behandlar två särskilda frågor.

Den första frågan avser ytterligare vidgning av statens rätt att

meddela återförsäkring beträffande civilrisker till att omfatta

allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring. Den andra frågan

gäller rätten för Kungl. Maj :t att bemyndiga nämnden att ingå återförsäkringsavtal,

s. k. beredskapsavtal, beträffande nyss nämnda försäkringsgrenar.

Statens rätt att meddela återförsäkring

Inledningsvis erinrar krigsförsäkringsnämnden om statens år 1961 lagfästa

rätt att vid krig och liknande förhållanden meddela återförsäkring åt

svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag bl. a. såvitt

gäller brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkring. Denna återförsäkring avser

civilrisk. Nämnden har, påpekas det, haft ett flertal överläggningar med

representanter för de försäkringsbolag som driver verksamhet på detta område.

De överläggningar och utredningar som företagits i samband därmed

har lett till en preliminär överenskommelse mellan parterna. Genom överenskommelsen

har dragits upp riktlinjer för återförsäkringar i vad avser

den återförsäkringsmetod och de avtalsförhållanden i övrigt som enligt

nämndens uppfattning lämpligen bör tillämpas i statlig återförsäkringsverksamhet.

Krigsförsäkringsnämnden framhåller att den i överenskommelsen föreslagna

lösningen inte torde ha täckning i gällande lag och dessutom avviker

från de principförslag och uttalanden som utgjort grundval för riksdagens

särskilda beslut i ämnet och Kungl. Maj:ts bemyndiganden i tidigare

avgjorda avtalsfrågor inom nämndens beredskapsområde. Förevarande

framställning från nämnden avses leda till att nämnden får möjlighet att

träffa återförsäkringsavtal med försäkringsbolagens beredskapsorgan.

Krigsförsäkringsnämnden och försäkringsbolagen sägs ha under förberedelserna

för de nu aktuella överenskommelserna beaktat den tolkning av

2 § tillämpningskungörelsen till krigsförsäkringslagen [motsvarar 3 § kungörelsen

den 3 september 1939 (nr 596) med närmare föreskrifter angående

tillämpningen av lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. M<i j:ts proposition nr Ii dr Wfifi

ring in. in. i dess lydelse efter ändringar, SFS 1939: 748 oeh 1943: Sill] som

gjorts i prop. 1954:21 (s. 11). 1 enlighet därmed bör statlig återförsäkring

av civila risker meddelas endast om de svenska försäkringsbolagen till följd

av avbrott i utlandsförbindelserna inte kan få fullt betryggande återförsäkringar

för sina förpliktelser i annan ordning. I sylte att tillgodose dessa krav

genom åtgärder som står närmast till buds i en krigssituation, nämligen att

först så långt det är möjligt utnyttja de svenska försäkringsbolagens sammanlagda

täckningskapacitet har riksbolagen på skadetörsäkringsområdet

bildat ett antal konsortier. De konsortier som nu fungerar som beredskapsorgan

har grundats på erfarenheterna från andra världskriget och utvecklats

med de tre då existerande s. k. krigskonsortierna för brandförsäkring

som förebilder (jfr prop. 1959:52 s. 14—15). Nämnden uppger att ett av

dessa konsortier, »Äterförsäkringskonsortium av år 1960», har företrätt försäkringsbolagen

som förhandlingsorgan och avtalsslutande part i förhållande

till nämnden. Nämnden sammanfattar konsortiets funktion såvitt gäller

förevarande fråga på följande sätt.

Utländska försäkringsbolag driver i Sverige försäkringsrörelse genom

sina generalagenter. Skulle krigsförhållanden medföra att förbindelserna

mellan ett utländskt försäkringsbolag och dess generalagent i Sverige avbryts,

kan det utländska bolagets affär i Sverige komma att övertas av

konsortiet, sedan det utländska bolaget framställt begäran därom.

I ett läge då svenska försäkringsbolags återförsäkringsförbindelser med

utländska försäkringsbolag på grund av krigsförhållanden avbrutits inträder

konsortiet på därom gjord framställning i de utländska bolagens ställe

såsom återförsäkringsgivare. Skulle en sådan krigssituation uppkomma att

de svenska försäkringsbolagen finner sig nödsakade att i återförsäkring

avge hela sitt försäkringsbestånd i de av konsortieavtalen berörda försäkiingsgrenarna,

övertas även detta av konsortiet.

Den affär som sålunda kan komma att övertas av konsortiet omfattar

också utomlands belägen egendom. Den i det följande föreslagna statliga

återförsäkringen berör emellertid endast den del av affären som avser i

Sverige belägna risker samt svenska risker i utlandet.

Genomförs de av krigsförsäkringsnämndens framställning omfattade åtgärderna

kommer, upplyser nämnden, konsortieavtalet att ändras, bl. a. såvitt

avser definitionen av den rörelse avtalet omfattar. I samband härmed

kommer konsortiet att få beteckningen »Äterförsäkringskonsortium av år

1965».

Krigsförsäkringsnämnden framhåller i sin framställning att bland de i 2 §

andra stycket krigsförsäkringslagen nämnda försäkringsgrenar som kan

återförsäkras, brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkringsgrenama bildar

en grupp för sig, i det att dessa tre grenar dels i koncessionshänseende

vanligen återfinns i ett och samma bolag och dels enligt kungörelsen den

27 april 1962 (nr 118) angående försäkringsbolags balansräkning samt

vinst- och förlusträkning (i det följande benämnd redovisningskungörelsen)

ingår som delar — dock inte särredovisade — i verksamhetsgrenen »All
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 dr 1966

män egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring». Nämnden tar därför

upp frågan om äterförsäkringsbehovet inom den angivna gruppen såsom

en med hela verksamhetsgrenen sammanhängande angelägenhet. Till

verksamhetsgrenen hör, uppger nämnden, enligt redovisningskungörelsen

utöver brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkring — grenarna skogs-,

vattenledningsskade-, glas-, husbocks-, stormskade-, inbrotts-, stöld- och

rån-, garanti-, hagel- samt regnförsäkring. Dessutom ingår diverse småbranscher

i verksamhetsgrenen.

Krigsförsäkringsnämnden anser det viktigt att hänsyn tas till de faktiska

förhållandena på den svenska försäkringsmarknaden vid bedömandet

av frågan vilka försäkringsgrenar som en statlig återförsäkring bör omfatta.

Skadeförsäkringar tillhandahålls numera i betydande utsträckning i

form av s. k. paketförsäkringar. Försäkringstagaren får därigenom på

grundval av ett och samma avtal ett försäkringsskydd som är lämpat för

hans speciella behov, t. ex. för hemmet, företaget, lantbruket eller bostadsfastigheten.

Premier, skador och förvaltningskostnader för dessa försäkringar

redovisas gemensamt i den större verksamhetsgrenen »Allmän egendoms-,

inkomst- och ansvarighetsförsäkring» och splittras inte upp i de olika

delbranscher som en paketförsäkring kan omfatta, heter det i nämndens

framställning.

I fortsättningen påpekar krigsförsäkringsnämnden att redovisningsbestämmelserna

enligt redovisningskungörelsen, som således anpassats till

radande praxis, fått sin nuvarande utformning efter den senaste ändringen

av 2 § krigsförsäkringslagen. Därigenom har inträtt en ny situation, vilket

enligt nämndens uppfattning bör inverka på den statliga återförsäkringens

omfattning och komma till uttryck i krigsförsäkringslagen. Nämnden framhåller

att en vidgning av återförsäkringsområdet till att omfatta hela verksamhetsgrenen

»Allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring»

inte medför någon egentlig riskökning för staten. Den statliga återförsäkringen,

anförs det, kommer nämligen alltjämt huvudsakligen att avse

sådana risker för vilka försäkringsbolagen redan nu kan få återförsäkringsskydd

genom nämndens försorg. De större möjligheterna till återförsäkring

anses i stället böra inverka på valet av återförsäkringsmetod, vilket kommer

att beröras i det följande. Den begärda vidgningen av återförsäkringsområdet

har från både nämndens och försäkringsbolagens synpunkt betraktats

som ett nödvändigt led i en rationell utbyggnad av det samhälleliga

återförsäkringsskyddet, heter det i nämndens framställning.

Frågan om det statliga återförsäkringsskyddets omfattning har ytterligare

aspekter. Krigsförsäkringsnämnden tar upp en sådan aspekt, nämligen

frågan om svenska risker i utlandet. Nämnden upplyser att försäkringsinspektionen

enligt sina tillämpningsföreskrifter till redovisningskungörelsen

och lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse samlar in sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr G är 19GG

skilda uppgifter från försäkringsbolagen om svensk direkt tecknad affär

med fullständig fördelning av intäkter och kostnader på alla i vinst- och

förlusträkningen förekommande huvudrubriker. Även vid denna indelning

utgör »Allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring» en särskild

gren.

Försäkringsbolagen inordnar däremot, enligt krigsförsäkringsnämndens

uppgift, vanligen i sina återförsäkringskontrakt under rubriken »svensk

affär» även svenska risker utomlands. Med svenska risker utomlands avses

sådana försäkringsobjekt som antingen ägs direkt av ett svenskt företag

eller av ett lokalt företag som i sin tur är nära knutet till svenska intressen.

Försäkringsbreven för svenska risker av detta slag utfärdas normalt av vederbörande

bolags huvudkontor i Sverige. Premier och skador medräknas

i sådana fall av praktiska skäl i bolagens redovisning av svensk direkt atfär,

och enligt nämndens upplysning har försäkringsinspektionen inte ansett sig

ha anledning att ändra på detta förhållande.

För krigsförsäkringsnämnden utgör, påpekas det, försäkringsbolagens

redovisningspraxis när det gäller svenska risker utomlands en komplikation.

Nämnden och försäkringsbolagen är ense om att nämndens åtagande

får omfatta endast risker som tillhör den svenska delen av återförsäkringskonsortiets

affärer. Försäkringsbolagen behöver emellertid återförsäkringsskydd

även för de svenska utlandsriskerna, framhåller nämnden. Om

återförsäkring inte kan meddelas, synes bolagen i stället behöva skydda sig

genom en klausul i försäkringsavtalen som innebär rätt att omedelbart häva

avtalen i händelse av krig. Följden av en sådan klausul skulle enligt nämnden

bli att den svenska exportindustrien skulle förlora intresset av att försäkra

sina utlandsrisker i svenska bolag. Dessa risker utgör, anför nämnden,

en försvinnande liten del av den verksamhet som redovisas som direkt

affär i Sverige. Försäkringsobjekten utomlands är i allmänhet moderna,

och nämndens återförsäkringsbestånd anses inte försämras till sin

kvalitet om dessa objekt inordnas däri. Det rör sig därför inte heller i dessa

fall om någon nämnvärd riskökning för statens del, framhåller nämnden.

De bedömanden som i det föregående redovisats har, framgår det av

krigsförsäkringsnämndens framställning, övertygat nämnden om att den

statliga återförsäkringen skulle få den mest ändamålsenliga utformningen

om den kunde bringas att omfatta hela verksamhetsgrenen »Allmän egendoms-,

inkomst- och ansvarighetsförsäkring», dock med begränsning till i

Sverige direkt tecknade försäkringar, inklusive svenska risker utomlands

som redovisningsmässigt hänförs till denna försäkringsgrupp.

Beredskapsavtalet

Krigsförsäkringsnämnden framhåller att nämnden i tidigare sammanhang

använt uttrycket »krigsutbrottsavtal» i fråga om avtal som rörde

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1966

nämndens automatiska inträdande som direkt försäkringsgivare i transportförsäkring

mot krigsrisk men uttrycken »återförsäkringsavtal» eller

»beredskapsavtal» i övriga sammanhang. Uttrycken har inte särskilt definierats.

Enligt nämndens uppfattning finns det en väsentlig skillnad i betydelsen.

Nämnden finner anledning erinra om att det i prop. 1961: 172 talas

endast om bemyndiganden att teckna krigsutbrottsavtal även när det är

fråga om återförsäkring av civilrisker. Nämnden önskar i dessa sammanhang

närmare precisera belydelseskillnaden. Enligt nämndens uppfattning

bör uttrycket krigsutbrottsavtal användas endast i det fall avtalet utgör förberedelse

till att staten skall som direkt försäkringsgivare automatiskt överta

varje töre krigsutbrottet tecknad och vid detsamma ännu löpande försäkring

av visst slag mot krigsrisk och jämförliga risker. Uttrycket beredskapsavtal

anser nämnden böra komma till användning i fråga om avtal som

reglerar ett övertagande av återförsäkring av civila risker i fall då direktförsäkrarens

normala återförsäkringsförbindelser med utlandet blir avbrutna.

Ett sådant avbrott kan i vissa fall ske vid en senare tidpunkt än den som

besklivs i ett krigsutbrottsavtal, heter det vidare i nämndens framställning.

Det statliga äterförsäkringsskydd som fordras vid avbrottet måste dock

även i detta fall vara planerat i förväg och i form av ett godkänt avtal finnas

i beredskap. Den avtalstyp som berörs av nämndens aktuella framställning

är helt av karaktären beredskapsavtal.

Vid de överläggningar med återförsäkringskonsortiets representanter som

ägt rum i krigsförsäkringsnämndens regi har efter hand vunnits klarhet

beträffande de egenskaper som bör känneteckna det beredskapsavtal som

nämnden skulle anse sig kunna överlämna till Kungl. Maj:t för vidare

prövning. Bland de villkor som därvid förekommer skall här i korthet beröras

valet av återförsäkringsmetod.

Krigsförsäkringsnämnden påpekar alt det i förarbetena till 1954 och 1961

års lagändringar (prop. 1954: 21 s. 10 och prop. 1961: 172 s. 20) uttalats att

staten borde medverka till »täckande av toppriskerna» under krigstid. Vid

överläggningarna mellan återförsäkringskonsortiet och nämnden i frågan

har man utgått från att dessa uttalanden närmast har syftat till att medge

tillämpning av endera eller bådadera av de två metoderna för toppriskavtäckning

som vanligen förekommer i rent kommersiella återförsäkringskontrakt,

nämligen riskexcedent- resp. skadeexcedent- (»Excess of Loss»-)

metoderna. Om dessa metoder anför nämnden.

Riskexcedentmetoden är den av de tva nämnda metoderna som närmast

svarar mot kravet att återförsäkringen skall »täcka toppriskerna». Vid planeringen

av återförsäkringen bestämmer direktförsäkraren först det högsta

törsäkiingsbelopp, »självbehållet», som han efter teknisk bedömning av

risken anser sig kunna ansvara för å skilda slag av försäkringsobjekt. Vid

tillämpningen av metoden måste därför särskild registrering ske av alla de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Ma j:ls proposition nr <> dr UHiti

11

objekt vilkas försäkringsvärde överstiger självbehållet och således icke helt

kan behållas »för egen räkning». Kvoten mellan det överskjutande beloppet

och hela försäkringsvärdet utgör beräkningsunderlag för fördelningen av

premier och skador mellan direktförsäkraren och återförsäkraren. Om den

senares andel utgör t. ex. en tredjedel av hela försäkringsvärdet, erhåller

han en tredjedel av nettopremien och deltar med en tredjedel av ersättningen

i varje skada som träffat objektet, således även i fråga om sådan

skada som underskrider gränsen för självbehållet.

Den kontorsmässiga fördelningen av ansvar, premier och skadekostnader

utförs primärt hos direktförsäkraren, vilken också helt svarar för att skaderegleringen

sker enligt god försäkringssed. Direktförsäkraren handhar sålunda

huvuddelen av det administrativa arbetet, men även återförsäkraren

belastas med detaljerat registrerings- och kontrollarbete.

Vid återförsäkring enligt skadeexcedentmctoden sker ingen detaljerad bedömning

av reassuransbehovet för enskilda risker. Det direkttecknande boiaget

bestämmer sig i stället för det högsta belopp som det vill betala per

skadefall inom det försäkringsbestånd som skall återförsäkras. Vid tillämpningen

av metoden står återförsäkringspremien i direkt relation till kända

frekvenser och medelvärden av sådana skador som överskridit den av direktförsäkraren

valda beloppsgränsen. Denna återförsäkringsmetod är relativt

enkel att administrera. Däremot är den för en affärsuppgörelse erforderliga

premiekalkylen mera komplicerad. Detta bär samband med att de i kalkylen

ingående riskantagandena måste avse ett skadeförlopp, som har stor

utsträckning framåt i tiden.

Krigsförsäkringsnämnden säger sig ha funnit riskexcedentmeloden

olämplig för krigsförhållanden, främst på grund av att den ställer alltför

stora krav i fråga om administration och tillgång på personal som är erfaren

i försäkringstekniskt avseende. För nämndens bedömande har vidare förelegat

skilda förslag till lösning av återförsäkringsproblemet genom tillämpning

av antingen en ren skadeexcedentmetod eller en kombinationsmetod

med skadeexcedentteknik som huvudingrediens. De föreslagna metoderna

har vid nämndens granskning med utgående från beredskapssynpunkter

emellertid befunnits olämpliga för det avsedda ändamålet. Gemensamt för

förslagen har sålunda varit att de vid den praktiska tillämpningen inte endast

ger direktförsäkraren det avsedda katastrofskyddet utan dessutom i

sig innefattar en möjlighet för denne att uppnå total rörelsevinst på återförsäkrarens

bekostnad. Detta förhållande skulle nämligen kunna inträda i det

fall att försäkringsbeståndet under löpande risktid visar låg frekvens av små

och medelstora skador men hög frekvens av excess-skador, som ställer anspråk

på betalning från återförsäkrarens sida. En sådan situation skulle

kunna vara acceptabel under fred i ett rent kommersiellt kontraktsförhållande,

som ger reassuradören möjlighet att efter hand erhålla täckning för

en liden initialförlust. Nämnden har emellertid funnit att den vid en beredskapsplanering

som tar sikte på eventualiteten av ett plötsligt inträdande

och måhända snabbt övergående krig inte kan förorda ett statligt risktagande

av nu angiven art.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1966

Den enda kommersiellt tillämpade metod som i möjligaste mån fyller de

ovan uppställda fordringarna och därmed har kunnat tjäna till förebild vid

planeringen benämns >Stop-Loss»-metoden, framhåller krigsförsäkringsnämnden

fortsättningsvis. Den fungerar så, att återförsäkraren helt eller

delvis täcker den del av direktförsäkrarens totala skadekostnader under en

given redovisningsperiod som överstiger ett visst i relation till premieintäkten

ställt belopp. Återförsäkraren meddelar med andra ord försäkring mot

risken att ett alltför stort underskott uppkommer i direktförsäkrarens rörelse.

Tillämpad i den nu föreslagna återförsäkringen innebär metoden att

statens åtagande aktualiseras först i den händelse ett extraordinärt underskott

redovisas i den del av de svenska försäkringsbolagens rörelse — betraktad

som en enhetlig affär inom ramen för konsortieavtalen — vilken

kan avgränsas såsom mest i behov av riskskydd. Metoden måste anses principiellt

riktig i förevarande sammanhang, bl. a. därför att den gör det möjligt

att med stöd av kontrollerbara redovisningsuppgifter direkt relatera det

statliga återförsäkringsskyddet till det direktförsäkrande kollektivets totala

täckningskapacitet.

Krigsförsäkringsnämnden är för sin del övertygad om att den preliminärt

överenskomna formen för och omfattningen av ståtligt återförsäkringsskydd,

till alla delar avseende svenskt intresse, ger utrymme för en optimal

riskutjämning inom gränserna för bolagens egna sammanlagda förmåga.

Därigenom blir också statens risktagande mindre än vad som skulle ha varit

fallet vid tillämpning av andra tänkbara metoder, heter det i nämndens

framställning.

Slutligen anför krigsförsäkringsnämnden att den version av Stop-Lossmetoden

som nämnden förordar har anpassats till de särskilda förhållanden

som kan förväntas råda vid en eventuell tillämpning i praktiken. Sålunda

har man med hänsyn till beredskapskraven och avtalsförhållandenas säregna

karaktär ansett sig på flera punkter böra frångå de kommersiellt betonade

riktlinjer som präglar motsvarande avtalstyp under fred. Det har t. ex.

befunnits lämpligt att utarbeta särskilda regler som tillgodoser bolagens behov

av likvida medel vid reglering av excess-skador under löpande redovisningsperiod.

Remissyttrandena

Krigsförsäkringsnämndens framställning lämnas utan erinran av samtliga

remissinstanser.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap framhåller vikten av att

ett tillfredsställande försäkringsskydd kan upprätthållas för att trygga folkförsörjningen

och näringslivets behöriga fortgång vid krigsförhållanden.

Från beredskapssynpunkt är det därför angeläget att redan i fredstider vidta

åtgärder soin i möjlig mån garanterar att det utan avbrott kommer att

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr (i dr It) G G

finnas försäkringsskydd för sådana risker vilkas täckning är av väsentlig

betydelse för försvarsberedskapen och näringslivet. Genom tecknande av

beredskapsavtal enligt krigsförsäkringsnämndens förslag bör enligt överstyrelsens

mening skapas tillräckliga garantier för att försäkringsbolagen i fall

då bolagens normala återförsäkringsförbindelser med utlandet blivit avbrutna

skall få ett tillfredsställande återförsäkringsskydd genom statens medverkan.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sjöassuradörernas förening

tillstyrker att frågan om de försäkringsgrenar som en statlig återförsäkring

bör omfatta löses så som krigsförsäkringsnämnden föreslagit. Den föreslagna

utvidgningen av återförsäkringsskyddet, som närmast är betingad

av strukturförändringen på skadeförsäkringsområdet, innebär inte bara en

formell anpassning till gällande redovisningsbestämmelser utan kan också

ses som en förbättring av bolagens möjligheter att under krigstid fullfölja

träffade försäkringsavtal med den utformning dessa numera regelmässigt

erhållit.

Krigsskadenämnden, som förutsätter att den statliga återförsäkringen inte

kommer att avse skador på sådan egendom som omfattas av det statliga

krigsskadeskyddet, anser det ändamålsenligt att riksdagens medgivande utverkas

till att krigsförsäkringsnämnden bemyndigas att i förväg — med

verkan tidigast från det krigsförsäkringslagen träder i tillämpning — ingå

även andra beredskapsavtal på krigsförsäkringsområdet än sådana, som avser

att staten automatiskt skall inträda såsom försäkringsgivare vid utbrott

av ett krig som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv.

Departementschefen

På försäkringsområdet finns särskilda bestämmelser för det fall att riket

kommer i krig eller att liknande krisartade situationer uppstår. Försäkringsbolagens

utländska försäkringsförbindelser kan i sådana situationer

bli avbrutna, och det är därför en bärande tanke bakom dessa bestämmelser

att statligt försäkringsskydd skall kunna lämnas åt intressen som är av väsentlig

betydelse för folkförsörjningen eller näringslivet.

Huvudreglerna finns upptagna i krigsförsäkringslagen. Enligt denna lag

kan staten när lagen äger tillämpning meddela dels direkt försäkring mot

krigsrisk o. d. på vissa områden, framför allt inom transportförsäkringsområdet,

dels återförsäkring bl. a. av brand-, maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring.

När det gäller sistnämnda försäkringsgrenar avses återförsäkringsskyddet

få omfatta endast civilrisker. Lagen tillämpas automatiskt om

Sverige kommer i krig men efter förordnande av Kungl. Maj:t vid krigsfara

eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Kungl.

Maj:ts förordnande skall underställas riksdagen för att bli giltigt.

På sjöfartsområdet har det ansetts angeläget att skapa garantier för att

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1966

löpande krigsförsäkringsskvdd inte avbryts genom ett krigsutbrott. Det

finns därför på detta område särskilda avtal, s. k. krigsutbrottsavtal, enligt

vilka staten under vissa förhållanden, som närmare angetts i avtalen, automatiskt

övertar ansvaret för hela den krigsrisk avseende svenska intressen

som är täckt av vederbörande försäkringsbolag genom då löpande, direkt

tecknade transportförsäkringar. Även andra intressen omfattas av krigsutbrottsavtalen,

så t. ex. nybyggnad på svenskt varv och egendom som lagrats

i utlandet för införsel till riket. Krigsutbrottsavtalen omfattar de försäkringsområden

som staten kan täcka genom meddelande av försäkring enligt

2 g krigsförsäkringslagen men utgör ett därutöver gående åtagande

såtillvida, att statens skyldigheter enligt avtalen kan automatiskt inträda

även innan förordnande meddelats att krigsförsäkringslagen skall äga tilllämpning.

Vidare förekommer andra avtal enligt vilka staten åtagit sig försäkringsansvar

under förhållanden, som inte direkt anknyter till förutsättningarna

för krigsförsäkringslagens tillämpning. Det gäller här återförsäkring av civilrisker

i vissa speciella försäkringsgrenar, som till omfattningen faller under

2 § andra stycket krigsförsäkringslagen. Även i dessa fall är det beredskapsskäl

som föranlett avtalens tillkomst. Emellertid torde, såsom tillämpningsklausulen

utformats i avtalen, dessa s. k. beredskapsavtal i praktiken

inte komma i tillämpning innan krigsförsäkringslagen kommit i tillämpning.

Under krigsförsäkringsnämndens beredskapsarbete har, såsom framgår

av redogörelsen för nämndens framställning, nämnden funnit anledning att

hemställa om ändring av krigsförsäkringslagen samt om möjlighet för

Kungl. Maj :t att bemyndiga nämnden att ingå visst slag av beredskapsavtal.

Nämndens framställning har inte föranlett erinringar under remissbehandlingen.

Ändringen av krigsförsäkringslagen avser vidgning av statens rätt att

meddela återförsäkring. Denna rätt omfattar nu — såvitt avser civilrisker

— transportförsäkring samt brand-, maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring.

Enligt krigsförsäkringsnämndens förslag bör återförsäkring kunna

meddelas, förutom av transport- och trafikförsäkring, även av allmän egendoms-,

inkomst- och ansvarighetsförsäkring. Verksamhetsgrenen allmän

egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring föreslås få omfatta de försäkringsgrenar

som f. n. hänförs dit i nu gällande redovisningskungörelse.

Till verksamhetsgrenen räknas, enligt nämnda kungörelse, vid sidan av

brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkring även skogs-, vattenlednings-,

glas-, husbocks-, storm-, hagel-, atom-, garanti-, inbrotts-, stöld- och rån-,

smycke- och diverse- samt rättsskyddsförsäkring. Vidare kommer återförsäkringsskyddet

att omfatta sådan resgodsförsäkring som inte innefattas

under redovisningskategorien transportförsäkring.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ti år 1''Jtiti

15

Den av nämnden föreslagna utvidgningen kommer såsom framgår av det

nyss anförda att utöver de försäkringsgrenar som nämnden uttryckligen

angett i sin framställning omfatta också atomförsäkring. Enligt vad jag

inhämtat från nämnden finns f. n. behov av att låta det statliga återförsäkringsskyddet

omfatta även sistnämnda försäkringsgren.

Krigsförsäkringsnämndens förslag om ändring i krigsförsäkringslagen

har godtagits vid remissbehandlingen. Även jag anser att möjligheterna för

staten att meddela återförsäkring enligt krigsförsäkringslagen skall förutom

redan upptagna verksamhetsgrenar omfatta allmän egendoms-, inkomst- och

ansvarighetsförsäkring. Den statliga återförsäkringens omfattning bör dock

f. n. begränsas till de försäkringsgrenar som faller inom denna verksamhetskategori

enligt nu gällande redovisningsbestämmelser. Om sålunda ytterligare

försäkringsgrenar i framtiden förs in under samma kategoribeteckning

bör riksdagens samtycke inhämtas för tillämpning av krigsförsäkringslagen

på dem.

Krigsförsäkringsnämnden uppehåller sig i sin framställning vid frågan

om återförsäkringsskydd för svenska risker i utlandet. Även i detta sammanhang

avses enbart civilrisker. Nämnden anger starka skäl för att även

dessa risker skall få omfattas av skyddet. Redan gällande bestämmelser

torde — på grund av att lagtexten inte innehåller någon inskränkning i

detta avseende — innebära rätt för Kungl. Maj :t att meddela återförsäkring

även för svenska intressen i utlandet. Frågan har emellertid inte varit

aktuell på området för brand-, maskin- eller ansvarighetsförsäkring, eftersom

nämnden hittills inte träffat några sådana avtal. Jag hyser i likhet

med nämnden den uppfattningen att återförsäkringsskyddet bör få omfatta

även svenska risker i utlandet. Ett av de skäl som nämnden anfört härtill

är dock inte fullt lika bärande som de övriga, nämligen att försäkringsobjekten

i allmänhet skulle vara moderna och att objektens inordnande i

nämndens återförsäkringsbestånd inte kan anses försämra dettas kvalitet.

När det gäller försäkringsobjekt i utlandet måste man förutsätta möjligheten

av stora variationer i beståndet, framför allt under olika tidsperioder.

Det bör därför åligga nämnden att följa utvecklingen av den svenska försäkringsverksamheten

på detta område med stor uppmärksamhet.

Beträffande krigsförsäkringsnämndens hemställan att Kungl. Maj :t skall

skaffa sig möjlighet att bemyndiga nämnden att ingå vissa beredskapsavtal

vill jag understryka vikten av att staten i görlig mån söker skapa garantier

för att inte plötsligt inträdande krigssituationer medför försäkringsavbrott

på områden av särskild betydelse för folkförsörjningen och näringslivet.

Ansvaret härför vilar närmast på krigsförsäkringsnämnden, som i detta

syfte upprättat och alltjämt förbereder upprättandet av särskilda avtal.

Den fråga rörande beredskapsavtalen som krigsförsäkringsnämnden nu

tagit upp gäller valet av återförsäkringsmetod. Enligt riksdagens tidigare

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1966

beslut skall statens återförsäkringsverksamhet enligt lagen om statlig krigsförsäkring

avse »täckande av topprisker», vilket enligt nämndens mening

närmast motsvarar de s. k. riskexcedent- och skadeexcedentmetoderna för

återförsäkring. Nämnden anser, som utvecklats närmare i det föregående, att

den s. k. Stop-Loss-metoden bör användas i stället. Syftet med denna metod

är i stort sett att återförsäkringsskyddet skall täcka risken för att ett alltför

stort underskott uppkommer i direktförsäkringsgivarens rörelse. Jag ansluter

mig helt till nämndens uppfattning i detta avseende.

Jag förordar alltså att beredskapsavtal skall ingås enligt de riktlinjer

krigsförsäkringsnämnden föreslagit. Detta kräver riksdagens medgivande.

Krigsförsäkringsnämnden har upprättat ett förslag till lag om ändrad lydelse

av 2 § krigsförsäkringslagen i enlighet med nämndens tidigare redovisade

uppfattning. Jag anser att förslaget bör godtas. Samtidigt bör uttrycket

»riksförsäkringsanstalten», som f. n. förekommer i 3 och 4 §§, utbytas

mot ordet »riksförsäkringsverket» (jfr SFS 1961: 263). De sålunda föreslagna

författningsändringarna ha lett till ett inom departementet upprättat

förslag till lag angående ändring i krigsförsäkringslagen. Förslaget torde få

fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

Den föreslagna ändringen bör träda i kraft omedelbart efter det att lagen

därom utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Föredragande departementschefen hemställer att lagrådets utlåtande över

lagförslaget måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet*

Jan-Erik Torsell

1 Bilagan har uteslutits här. Frånsett några redaktionella jämkningar är den likalydande med

den bilaga som är fogad vid propositionen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1966

17

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 3 december 1965.

Närvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

Y. Söderlund,

Åbjörnsson,

Brunnberg.

Enligt lagrådet den 26 november 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 19 november 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den

26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

kanslirådet G. Wahlgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 december

1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 3 december

1965 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 19 november 1965 remitterade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 26 februari 1960

(nr 22) om statlig krigsförsäkring.

Föredraganden anför.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Det torde efter vissa

mindre jämkningar av redaktionell karaktär få föreläggas riksdagen för antagande.

Föredraganden hemställer härefter att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå 1966 års riksdag att

dels antaga lagförslaget med de nyss angivna jämkningarna,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att uppdraga åt statens krigsförsäkringsnämnd

att ingå beredskapsavtal i överensstämmelse med vad som angives

i statsrådsprotokollet den 19 november 1965.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Josephson

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650668

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:64 Skrivelse till Styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning m. m. s. 1 i texten