Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m. i vissa städer, m. m

1966-03-18 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:67, Med förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m. i vissa städer, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

1

Nr 67

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande

av huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m. i

vissa städer, m. m.; given Stockholms slott den 18 mars

1966.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av

huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m. i vissa städer,

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623),

3) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

4) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551)

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän

försäkring,

5) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552)

angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås författningsreglering i anslutning till att staten

enligt principbeslut av 1964 års riksdag (prop. 1964: 157, SU 164, rskr 342)

den 1 januari 1967 övertar huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m.

i vissa städer. I lagförslaget, som knyter an till motsvarande bestämmelser

i anledning av förstatligandet av polisväsendet m. m., regleras stads skyldighet

att upplåta lokaler, överlåta inventarier och lämna bidrag till statsverkets

kostnader för lokal skattemyndighets verksamhet under en fem1—Bihang

till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 67

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

årig övergångstid. Ändringarna i taxeringsförordningen och uppbördsförordningen

samt förordningarna om beräkning av pensionsgrundande inkomst

och uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring grundas

främst på det förslag till ny organisation av de lokala skattemyndigheterna

som har lagts fram i prop. 1966: 66.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

3

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet

för uppbördsväsendet m. m. i vissa städer

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I anslutning till att staten den 1 januari 1967 övertager huvudmannaskapet

för uppbördsväsendet och den verksamhet i övrigt, som ombesörjes av

uppbördsförvaltningen i vissa städer, åligger det sådan stad att upplåta

lokaler, överlåta inventarier m. m. och bidraga till statsverkets kostnader

för lokal skattemyndighets verksamhet.

2 §•

I fråga om stads skyldigheter enligt 1 § äga föreskrifterna i lagen den

29 maj 1964 (nr 322) med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande

av huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. motsvarande tilllämpning

med följande avvikelser.

1. Bestämmelserna i 2 §, 3 § 1, 7 §, 8 § första stycket 3 och 9 § andra stycket

lagen den 29 maj 1964 skola hänföra sig till åren 1966 och 1967 i stället

för till åren 1964 och 1965.

2. Framställning enligt 2 § nämnda lag om upplåtelse av lokaler behöver

icke göras före viss dag. Begäran enligt 3 § 1 samma lag att sådan upplåtelse

skall bestå längre tid än fem år från den 1 januari 1967 skall göras

sist den 30 juni 1971.

3. Skyldigheten att överlåta inventarier och annan lös egendom omfattar

även sådan lös egendom som anskaffats för uppbördsförvaltningen jämte

annan kommunal verksamhet för vilken staten övertagit huvudmannaskapet

före den 1 januari 1967.

4. Grundbeloppet för varje bidragsskyldig stad skall motsvara hälften av

stadens sammanlagda kostnader för uppbördsförvaltningen åren 1963 och

1964.

5. De pensionskostnader som ingå i grundbeloppet skola anses utgöra

tjugo procent av kostnaderna för löner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§,50 § 1 mom., 61 § 3 mom. samt

129 § 1, 2 och 6 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §•

I län skola------särskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt------lokalt taxeringsdistrikt.

För varje------ — paragraf sägs.

I fögderi, så ock i stad med egen

uppbördsförvaltning skall finnas särskilt

taxeringsdistrikt, inom vilket

särskild taxeringsnämnd

verkställer taxering av fysiska personer,

dödsbon och familjestiftelser,

vilkas inkomstförhållanden med

hänsyn till förvärvskällans art eller

eljest äro av mera invecklad beskaffenhet.

I fögderi och stad som nu

sagts må ock inrättas flera sådana

särskilda taxeringsdistrikt.

I län skall-----— och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd —----—- kommunalt ändamål.

Taxering, som-----— särskilt taxeringsdistrikt.

I fögderi skall finnas minst ett särskilt

taxeringsdistrikt, inom vilket

särskild taxeringsnämnd

verkställer taxering av fysiska personer,

dödsbon och familjestiftelser,

vilkas inkomstförhållanden med

hänsyn till förvärvskällans art eller

eljest äro av mera invecklad beskaffenhet.

5 §•

Länsstyrelsen skall indela länet i

taxeringsdistrikt samt besluta om de

särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden.

Beslutet skall

Länsstyrelsen skall efter lokal

skattemyndighets hörande indela länet

i taxeringsdistrikt samt besluta

om de särskilda taxeringsnämnder
-

nas verksamhetsområden,

före taxeringsåret.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 dr 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Innan länsstyrelsen ändrar i stad

tillämpad distriktsindelning, skall

yttrande infordras från kommunens

styrelse ävensom, i stad med egen

uppbördsförvaltning, från den lokala

skattemyndigheten. Vad nu sagts om

inhämtande av yttrande från kommunens

styrelse skall dock icke gälla

beträffande Stockholm.

50

1 mom. Granskning av ------

Sakkunnig må ---------

Ordningsman i lappby och lappfogde

äga verkställa granskning av

självdeklaration, som lapp inom vederbörande

lappby eller lappfogdedistrikt

avgivit.

— — i prövningsnämnden.

--biträde påkallas.

Ordningsman i lappby och förste

konsulent inom lappväsendet äga

verkställa granskning av självdeklaration,

som lapp inom vederbörande

lappby eller förste konsulents verksamhetsområde

avgivit

Vid taxeringsarbete —-----arbetets utförande.

För innehållet-----— oundgängligen erfordras.

Självdeklaration skall------del därav.

Självdeklaration må, — —---— — sådan bearbetning.

Den som------för taxeringen.

Då besvär --— — —- — annan vederbörande.

I övrigt------ — medgivande därtill.

61 §.

3 mom. I de taxeringsdistrikt,

där taxering av inkomst av renskötsel

ifrågakommer, böra sammanträden

för förrättande av dylik taxering

hållas i god tid före den 15 april; och

åligger det taxeringsnämndens ordförande

att om tid och plats för sammanträdena

samråda med vederbörande

lappfogde. Lappfogden samt

ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet

skola särskilt kallas

till dylikt sammanträde.

Vid sådant sammanträde skall ord
-

3 m om. I de taxeringsdistrikt,

där taxering av inkomst av renskötsel

ifrågakommer, böra sammanträden

för förrättande av dylik taxering

hållas i god tid före den 15 april;

och åligger det taxeringsnämndens

ordförande att om tid och plats för

sammanträdena samråda med vederbörande

förste konsulent inom lappväsendet.

Förste konsulenten samt

ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet

skela särskilt kallas

till dylikt sammanträde.

Vid sådant sammanträde skall ord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ningsman, som nu nämnts, vara när- ningsman, som nu nämnts, vara när
-

varande, då fråga är om taxering av

lappar, som tillhöra ordningsmannens

lappby, med rätt för ordningsmannen

att deltaga i nämndens överläggningar

men ej i besluten. Ordningsmannen

skall till dylikt sammanträde

medföra det hos honom

förvarade exemplaret av senast upprättade

renlängd. Där så ske kan

skall jämväl lappfogden vara tillstädes

vid sådant sammanträde med

rätt att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten.

129

1 m o m. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena och

kronoombuden i taxeringsnämnderna,

2) gottgörelse för den medverkan

i taxering sarbetet, som enligt 16 §

1 mom. lämnas av lokal skattemyndighet

i stad med egen uppbördsförvaltning,

3) bidrag till kostnader, som kommun

åtagit sig för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande

av tjänstemän enligt 16 §

2 mom. eller annorledes, därest dessa

anstalter finnas äga särskilt värde

för det allmänna, samt

kostnader för taxeringen, vilka

omförmälas i 3 mom. samt 5—8

mom. här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen

att, enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj :t utfärdar, meddela

beslut om de ersättningar och

bidrag, som skola utgå enligt bestämmelserna

i 1 mom. vid 1)—3).

6 m o m. Ersättning till lappfogde

varande, då fråga är om taxering av

lappar, som tillhöra ordningsmannens

lappby, med rätt för ordningsmannen

att deltaga i nämndens överläggningar

men ej i besluten. Ordningsmannen

skall till dylikt sammanträde

medföra det hos honom

förvarade exemplaret av senast upprättade

renlängd. Där så ske kan

skall jämväl förste konsulenten vara

tillstädes vid sådant sammanträde

med rätt att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten.

§•

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena och

kronoombuden i taxeringsnämnderna,

2) bidrag till kostnader, som kommun

åtagit sig för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande

av tjänstemän enligt 16 §

2 mom. eller annorledes, därest dessa

anstalter finnas äga särskilt värde

för det allmänna, samt

3) kostnader för taxeringen, vilka

omförmälas i 3 mom. samt 5—8

mom. här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen

att, enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj :t utfärdar, meddela

beslut om de ersättningar och

bidrag, som skola utgå enligt bestämmelserna

i 1 mom. vid 1)—2).

6 mom. Ersättning till förste

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

(Nuvarande lydelse)

för inställelse vid sammanträde med

taxeringsnämnd enligt 61 § 3 mom.

utgår enligt allmänna resereglemente!.

(Föreslagen lydelse)

konsulent inom lappväsendet för inställelse

vid sammanträde med taxeringsnämnd

enligt 61 § 3 mom. utgår

enligt allmänna resereglementet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. De äldre bestämmelserna

i 129 § 1 mom. 2) skola dock även därefter tillämpas i fråga om gottgörelse

för medverkan i taxeringsarbete före utgången av år 1966.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 dr 1966

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, dels att 64 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953

skall upphöra att gälla, dels att 2 § 2 mom., 44 §, 53 § 1 mom., 56 § 3 mom.,

57, 59 och 63 §§, 68 § 1 mom., 73, 74 och 83 §§ samt rubriken närmast före

74 § förordningen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

2 mom. I denna----— — föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och uppbördsår: tiden från och

med mars månad ett år till och med med mars månad ett år till och med

februari månad nästföljande år; februari månad nästföljande år.

landet: jämväl stad eller del av

stad, som enligt förordnande av

Kungl. Maj:t tillhör fögderi;

stad: stad eller del av stad, som

icke tillhör fögderi; samt

lokal skattemyndighet:

på landet häradsskrivare och i stad

kronokamrerare.

44 §.

Länsstyrelsen skall —----enligt bestämmelserna i 39—43 §§.

Det åligger lokal skattemyndighet Det åligger lokal skattemyndighet

att med hjälp av exekutionsbiträden att biträda länsstyrelsen vid fullgöinom

myndighetens tjänstgörings- rande av ovannämnda övervakning.

område biträda länsstyrelsen vid

fullgörande av ovannämnda övervakning.

På begäran------av bestämmelserna i 39—43 §§.

1 Senaste lydelse se beträffande 2 § 2 mom. 1964:672, 53 § 1 mom. 1960:155, 56 § 3 mom.

1958:300 samt 73 § 1964:354.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

53 §.

1 mom. Debilerad skatt------52 § sägs.

Inbetalning, som — — ----— sista dag.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare

så ock annan arbetsgivare,

beträffande vilken länsstyrelsen eller

i stad den lokala skattemyndigheten

så förordnat, skall inbetala under

uppbördstermin förfallande skatt,

som innehållits å arbetstagares lön,

sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet

medelst inbetalningskort

eller girokort inbetalas eller överföres

till postgirokontot för skatteavdelningen

vid postkontoret i residensstaden.

Samtidigt skola skatteanvisningar

jämte summerad förteckning

över de olika skattebeloppen

insändas till skatteavdelningen.

Dock äger statlig myndighet efter

anmälan till skatteavdelningen vid

postkontoret i residensstaden, så ock

annan arbetsgivare, om han har

minst etthundra arbetstagare, efter

tillstånd av vederbörande länsstyrelse

insända skatteanvisningar avseende

preliminär A-skatt jämte

summerad förteckning över de olika,

vid varje uppbördstermin till

skatteavdelningen inbetalda skattebeloppen

allenast en gång om året

i samband med inbetalning av

skatt förfallande till betalning under

uppbördsterminen i januari månad.

I sist avsett fall skall arbetsgivaren

för varje arbetstagare insända

allenast en skatteanvisning på vilken

upptagits sammanlagda beloppet av

de för arbetstagaren gjorda skatteavdragen.

Arbetsgivare, varom i detta

stycke förmäles, må samtidigt med

inbetalning av arbetstagares skatt in
-

Arbetsgivare med minst två arbetstagare

så ock annan arbetsgivare, beträffande

vilken den lokala skattemyndigheten

så förordnat, skall inbetala

under uppbördstermin förfallande

skatt, som innehållits å arbetstagares

lön, sålunda att det sammanlagda

skattebeloppet medelst inbetalningskort

eller girokort inbetalas

eller överföres till postgirokontot

för skatteavdelningen vid postkontoret

i residensstaden. Samtidigt skola

skatteanvisningar jämte summerad

förteckning över de olika skattebeloppen

insändas till skatteavdelningen.

Dock äger statlig myndighet efter

anmälan till skatteavdelningen vid

postkontoret i residensstaden, så ock

annan arbetsgivare, om han har

minst etthundra arbetstagare, efter

tillstånd av vederbörande länsstyrelse

insända skatteanvisningar avseende

preliminär A-skatt jämte

summerad förteckning över de olika,

vid varje uppbördstermin till skatteavdelningen

inbetalda skattebeloppen

allenast en gång om året i samband

med inbetalning av skatt förfallande

till betalning under uppbördsterminen

i januari månad. I sist

avsett fall skall arbetsgivaren för

varje arbetstagare insända allenast

en skatteanvisning på vilken upptagits

sammanlagda beloppet av de

för arbetstagaren gjorda skatteavdragen.

Arbetsgivare, varom i detta

stycke förmäles, må samtidigt med

inbetalning av arbetstagares skatt

inbetala jämväl arbetsgivaren själv

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

(Nuvarande lydelse)

betala jämväl arbetsgivaren själv påförd

preliminär och kvarstående

skatt. För att inbetalning skall anses

verkställd under uppbördsterminen,

skall inbetalningskortet eller girokortet

ävensom i förekommande fall

försändelsen hava inkommit till postanstalt

senast den 18 i den månad,

under vilken terminen infaller.

Vid inbetalning--—----

(Föreslagen lydelse)

påförd preliminär och kvarstående

skatt. För att inbetalning skall anses

verkställd under uppbördsterminen,

skall inbetalningskortet eller girokortet

ävensom i förekommande fall

försändelsen hava inkommit till postanstalt

senast den 18 i den månad,

under vilken terminen infaller.

avräknas härå.

56

3 mom. Beträffande inbetalning —

Avser inbetalningen skatt, som innehållits

för arbetstagare, vars anställning

upphört före ingången av

månad, varunder nästföljande uppbördstermin

inträffar, skall inbetalningen

göras inom fjorton dagar från

det anställningen upphörde, dock att

annan arbetsgivare än som avses i

53 § 1 mom. tredje stycket icke må

verkställa inbetalningen senare än

å nämnda uppbördstermin. Länsstyrelsen

eller i stad den lokala skattemyndigheten

må medgiva anstånd

med inbetalningen till uppbördsterminens

sista dag eller, beträffande

arbetsgivare som avses i 53 § 1 mom.

tredje stycket, till den 18 i den månad

under vilken terminen infaller.

I annat —--senast den 18 i den

§•

------följande gälla.

Avser inbetalningen skatt, som innehållits

för arbetstagare, vars anställning

upphört före ingången av

månad, varunder nästföljande uppbördstermin

inträffar, skall inbetalningen

göras inom fjorton dagar från

det anställningen upphörde, dock att

annan arbetsgivare än som avses i

53 § 1 mom. tredje stycket icke må

verkställa inbetalningen senare än

å nämnda uppbördstermin. Länsstyrelsen

må medgiva anstånd med inbetalningen

till uppbördsterminens

sista dag eller, beträffande arbetsgivare

som avses i 53 § 1 mom. tredje

stycket, till den 18 i den månad under

vilken terminen infaller.

månad under vilken terminen infaller.

57

Penninginrättning, varom — — —

Skatteavdelning vid postkontor

eller, såvitt gäller skattskyldiga i

stad och Kungl. Maj. t ej annorlunda

förordnat, den lokala skattemyndigheten

i staden skall anteckna inbetald

skatt å uppbördskort samt upp
-

§•

---Kungl. Maj :t bestämmer.

Skatteavdelning vid postkontor

skall anteckna inbetald skatt å uppbördskort

samt upprätta restlängd

i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 ar J966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

råtta restlängd i den ordning Kungl.

Maj :t bestämmer.

59

Det åligger utmätningsman eller,

efter dennes uppdrag, utmätningsman

underställt exekutionsbiträde

att enligt av Kungl. Maj:t utfärdade

bestämmelser verkställa indrivning

av skatt och för sådant ändamål,

i den utsträckning detta är medgivet,

förrätta utmätning eller bevilja införsel.

63

I den omfattning och på det sätt

Kungl. Maj :t föreskriver skall utmätningsman

eller exekutionsbiträde utfärda

särskilt kvitto (indrivningskvitto)

å medel, som han

uppbär enligt denna förordning.

Kvitto utfärdat annorledes än i enlighet

med vad därom föreskrives är

icke gällande.

§•

Det åligger utmätningsman att enligt

bestämmelser som Kungl. Maj :t

meddelar verkställa indrivning av

skatt och restavgift och därvid förrätta

utmätning eller bevilja införsel

i den utsträckning det är medgivet.

§•

I den omfattning och på det

sätt Kungl. Maj :t föreskriver skall

särskilt kvitto (indrivningskvitto)

utfärdas å medel, som

utmätningsman uppbär enligt denna

förordning. Kvitto utfärdat annorledes

än i enlighet med vad därom

föreskrives är icke gällande.

68 §.

1 mom. överstiger erlagd------fem kronor.

Det åligger lokal skattemyndighet

i stad att skyndsamt tillhandahålla

länsstyrelsen erforderliga uppgifter

om skatt, som enligt första stycket

skall återbetalas till skattskyldiga i

staden.

Sedan beslut,---—--äger återbekomma.

Finner Kungl. Maj :t — —-----därom förordna.

73 §.

Häradsskrivare, kronokamrerare, Tjänsteman hos länsstyrelse eller

tjänsteman hos lokal skattemyndig- lokal skattemyndighet, ordförande

het eller hos länsstyrelse, ordförande och ledamöter i centrala folkbokföoch

ledamöter i centrala folkbokfö- rings- och uppbörd snämnden, hos

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

(Nuvarande lydelse)

rings- och uppbördsnämnden, hos

nämnden anställda tjänstemän samt

sakkunnig, som biträder nämnden,

ävensom, med motsvarande tillämpning

av bestämmelserna i 50 § 1 mom.

första, andra, tredje och fjärde styckena

taxeringsförordningen, taxeringsnämnd

och prövningsnämnd

äga taga del av preliminär självdeklaration

eller annan uppgift eller

handling, som avlämnats eller tillhandahållits

enligt bestämmelse i

denna förordning. Självdeklaration,

uppgift eller handling som nyss

sagts skall jämväl tillhandahållas

andra myndigheter än de förut

nämnda, därest dessa i och för sin

(Föreslagen lydelse)

nämnden anställda tjänstemän samt

sakkunnig, som biträder nämnden,

ävensom, med motsvarande tilllämpning

av bestämmelserna i 50 §

1 mom. första, andra, tredje och

fjärde styckena taxeringsförordningen,

taxeringsnämnd och prövningsnämnd

äga taga del av preliminär

självdeklaration eller annan uppgift

eller handling, som avlämnats eller

tillhandahållits enligt bestämmelse

i denna förordning. Självdeklaration,

uppgift eller handling som nyss sagts

skall jämväl tillhandahållas andra

myndigheter än de förut nämnda,

därest dessa i och för sin verksamhet

böra erhålla del därav.

verksamhet böra erhålla del därav.

Den, som -— --ledning vid årlig taxering.

Självdeklaration, uppgift---självdeklaration vid årlig taxering.

Vad i — ---stycket avses.

Ansvarighet för debitering, uppbörd,

indrivning och redovisning av skatt.

74

1 mom. Härads skrivare eller

kronokamrerare är ansvarig för den

debitering, som på honom ankommer.

Postverket ansvarar för den uppbörd

av skatt, som äger rum genom

verkets försorg.

Kronokamrerare är ansvarig för

den redovisning av skatt, som på

honom ankommer.

Utmätningsman ansvarar för indrivning

och den redovisning därav,

som på honom ankommer.

2 mom. Underlåter lokal skattemyndighet

eller utmätningsman att

inom föreskriven tid fullgöra vad på

Tillsyn över debitering, indrivning och

redovisning av skatt.

§•

Underlåter lokal skattemyndighet

eller utmätningsman att inom föreskriven

tid fullgöra sina åligganden

enligt denna förordning, skall länsstyrelsen,

när det blivit känt, omedelbart

vidtaga de åtgärder som förhållandena

kunna föranleda.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

(Nuvarande lydelse)

vederbörande enligt denna förordning

ankommer, skall länsstyrelsen,

då sådant blivit känt, omedelbart

vidtaga de åtgärder, vartill förhållandena

kunna föranleda.

83

Hörsammar icke-----—

Om uttagande av förelagt vite förordnar

länsstyrelsen efter anmälan

av vederbörande föredragande i uppbördsärenden

hos länsstyrelsen, kronokamrerare

eller häradsskrivare.

(Föreslagen lydelse)

§•

lämpligt vite.

Om uttagande av förelagt vite förordnar

länsstyrelsen efter anmälan

av vederbörande föredragande i uppbördsärenden

hos länsstyrelsen eller

av lokal skattemyndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.

Vad som föreskrives om kronokamrerare eller häradsskrivare i lag eller

annan författning eller särskild föreskrift skall avse lokal skattemyndighet.

Bestämmelserna i 64 § om rätt till andel i restavgifter äga alltjämt tilllämpning

i fråga om exekutiv förrättningsman som erhållit rätt att efter

den 1 januari 1965 uppbära andel i restavgifter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 är 1966

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 1, 5, 8 och 11 §§ förordningen den 18 december

1959 angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om

allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

För här i riket bosatt eller mantalsskriven

försäkrad skall pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om

allmän försäkring bestämmas av den

lokala skattemyndighet, inom vars

tjänstgöringsområde den försäkrade

taxerats till statlig inkomstskatt eller

skulle hava taxerats till sådan skatt,

därest han varit bosatt i riket eller

icke haft att erlägga sjömansskatt.

Vad nu sagts om lokal skattemyndighet

skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.

För annan försäkrad än som i

första stycket sägs skall den pensionsgrundande

inkomsten bestämmas

av överståthållarämbetet.

(Föreslagen lydelse)

§•

För här i riket bosatt eller mantalsskriven

försäkrad skall pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om

allmän försäkring bestämmas av den

lokala skattemyndighet, inom vars

tjänstgöringsområde den försäkrade

taxerats till statlig inkomstskatt eller

skulle hava taxerats till sådan skatt,

därest han varit bosatt i riket eller

icke haft att erlägga sjömansskatt.

För annan försäkrad än som i

första stycket sägs skall den pensionsgrundande

inkomsten bestämmas

av den lokala skattemyndigheten

i Stockholm.

5 §•

Efter anmaning av riksförsäkringsverket,

överståthållaräm betet eller

lokal skattemyndighet åligger det

försäkrad och hans arbetsgivare att

i den omfattning och inom den tid,

som i anmaningen angivits, meddela

Efter anmaning av riksförsäkringsverket

eller lokal skattemyndighet

åligger det försäkrad och hans

arbetsgivare att i den omfattning och

inom den tid, som i anmaningen angivits,

meddela de upplysningar, som

1 Förordningen omtryckt 1962:395.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

(Nuvarande lydelse)

de upplysningar, som finnas erforderliga

för beräkning av pensionsgrundande

inkomst för den försäkrade.

(Föreslagen lydelse)

finnas erforderliga för beräkning av

pensionsgrundande inkomst för den

försäkrade.

8 §

Har belopp---— — — stycket

Om pensionsgrundande — — —--

Pensionsgrundande inkomst som

överståthållarämbetet eller lokal

skattemyndighet bestämt senast den

20 november under taxeringsåret

skall, därest debetsedel å slutlig skatt

utfärdas för den försäkrade, angivas

å debetsedeln. Har pensionsgrundande

inkomst bestämts efter nämnda

tidpunkt, skall underrättelse härom

sändas till den försäkrade.

Har verkställd----— — h;

Underrättelse enligt---—- —

sägs.

--pensionsgrundande inkomsten.

Pensionsgrundande inkomst som

lokal skattemyndighet bestämt senast

den 20 november under taxeringsåret

skall, därest debetsedel å

slutlig skatt utfärdas för den försäkrade,

angivas å debetsedeln. Har pensionsgrundande

inkomst bestämts

efter nämnda tidpunkt, skall underrättelse

härom sändas till den försäkrade.

ör sändas till den försäkrade.

— över beslutet.

11 §•

över sådant------eller underrättelse.

över beslut, varigenom lokal skattemyndighet

ändrat verkställd beräkning

av pensionsgrundande inkomst,

må besvär anföras hos riksförsäkringsverket.

över beslut, varigenom överståthållarämbetet

eller lokal skattemyndighet

ändrat verkställd beräkning

av pensionsgrundande inkomst, må

besvär anföras hos riksförsäkringsverket.

Besvär skola---riksförsäkringsverket före besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverket äger, —--pensionsgrundande inkomst.

Klagan över---domstolen före besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverkets beslut — — — sådan prövning.

Riksförsäkringsverkets, överståthållarämbetets

och lokal skattemyndighets

beslut lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan. Lag samma

vare, där riksförsäkringsverket,

ändå att klagan icke förts, upptagit

ärende till prövning eller underställt

beslut försäkringsdomstolens provning.

Riksförsäkringsverkets och lokal

skattemyndighets beslut lända till

efterrättelse utan hinder av förd klagan.

Lag samma vare, där riksförsäkringsverket,

ändå att klagan icke

förts, upptagit ärende till prövning

eller underställt beslut försäkringsdomstolens

prövning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nt 67 år 1966

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.

I fråga om besvär över beslut som överståthållarämbetet före den 1 januari

1967 meddelat om beräkning av pensionsgrundande inkomst eller ändring

av sådan beräkning äga de äldre bestämmelserna fortfarande tillämpning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

17

Förslag

till

Förordning

om^ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, in. m.

Härigenom förordnas, att 6—9 §§ förordningen den 18 december 1959

angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Arbetsgivaruppgift skall av annan Arbetsgivaruppgift skall av annan

arbetsgivare än som i andra stycket arbetsgivare än som i andra stycket

sägs avlämnas till den lokala skatte- sägs avlämnas till den lokala skatte
myndighet,

inom vars tjänstgörings- myndighet, inom vars tjänstgöringsområde

han skall taxeras till statlig område han skall taxeras till statlig

inkomstskatt eller, om han icke skall inkomstskatt eller, om han icke skall

taxeras till sådan skatt, han bedrivit taxeras till sådan skatt, han bedrivit

sin huvudsakliga verksamhet. Vad sin huvudsakliga verksamhet.

nu sagts om lokal skattemyndighet

skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.

Redare, som — —-----till sjömansskattekontoret.

Arbetsgivaruppgift skall vara — —--— — efter utgiftsåret.

På ansökan-------—- vara avlämnad.

7 §•

Arbetsgivare, som------komplettera densamma.

Efter anmaning----—--för arbetsgivaren.

För kontroll---—- — --moment sägs.

Anmaning som avses i denna para- Anmaning som avses i denna paragraf

utfärdas av riksförsäkringsver- graf utfärdas av riksförsäkringsverket,

överståthållarämbetet, lokal ket, lokal skattemyndighet eller före
-

1 Förordningen omtryckt 1962:396.

2—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 67

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skattemyndighet eller föreståndaren

för sjömansskattekontoret.

I anmaning —-------

8

överståthållarämbetet, de lokala

skattemyndigheterna och sjömansskattekontoret

skola på sätt riksförsäkringsverket

närmare föreskriver

utöva kontroll av att uppgiftsskyldigheten

enligt denna förordning

fullgöres.

9

överståthållarämbetet, lokal skattemyndighet

och sjömansskattekontoret

åligger att till riksförsäkringsverket

inom tid och på sätt verket

bestämmer överlämna det ena exemplaret

av inkomna arbetsgivaruppgifter.

ståndaren för sjömansskattekontoret.

— vite föreläggas.

§•

De lokala skattemyndigheterna

och sjömansskattekontoret skola på

sätt riksförsäkringsverket närmare

föreskriver utöva kontroll av att uppgiftsskyldigheten

enligt denna förordning

fullgöres.

§•

Lokal skattemyndighet och sjömansskattekontoret

åligger att till

riksförsäkringsverket inom tid och

på sätt verket bestämmer överlämna

det ena exemplaret av inkomna arbetsgivaruppgifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.

Vid debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares preliminära

avgift för år 1967 eller år 1968 skall hänsyn tagas till ökning som avgiftsunderlaget

kan antagas komma att undergå till följd av ändring i 19 kap.

1 § lagen om allmän försäkring.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

19

Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

18 mars 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lindström,

Länge, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lundkvist lagstiftningsfrågor med anledning av förstatligandet

av uppbördsverken och omorganisation av de lokala skattemyndigheterna

samt anför.

Inledning

Magistratsstäderna har av ålder själva ombesörjt kronouppbörden medan

uppbörden i övriga delar av landet i princip har varit en statlig uppgift. Motsvarande

har med tiden kommit att gälla också mantalsskrivningen. Efter

hand har åtskilliga magistratsstäder emellertid befriats från ifrågavarande

skyldigheter. F. n. är det 29 städer som har egen uppbördsförvaltning. De

fullgör uppgiften genom att bestrida kostnaderna för den lokala skattemyndighetens

verksamhet i fråga om uppbörd och mantalsskrivning samt i viss

omfattning taxering.

Efter förslag av 1955 års stadsutredning och på grundval av en P. M. den

20 november 1963 angående avveckling av vissa av städernas särskilda

rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten beslutade statsmakterna

år 1964 (prop. 157, SU 164, rskr 342) bl. a. att staten skall överta

huvudmannaskapet för uppbördsväsendet i de städer som har egen uppbördsförvaltning.

Beslutet innefattade också vissa riktlinjer för genomförandet

av reformen. Genom beslut den 11 december 1964 uppdrog Kungl.

Maj:t åt centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) att verkställa

utredning och avge förslag i fråga om de organisatoriska förutsättningarna

och formerna samt tidpunkten för förstatligandet.

CFU har under hösten 1965 lämnat tre betänkanden (stencilerade) med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

förslag till formerna för huvudmannaskapsreformen samt ny organisation

för de lokala skattemyndigheterna.

I det första betänkandet, »Uppbördsverkens förstatligande», som avgavs

den 20 augusti 1965, föreslås att förstatligandet skall äga rum den 1 januari

1967 samtidigt som ny organisation för de lokala skattemyndigheterna

genomförs och att formerna för förstatligandet i allt väsentligt skall överensstämma

med vad som gällde vid förstatligandet av polis-, åklagar- och

exekutionsväsendet (se bl. a. prop. 1962: 148, SU 183, rskr 387 och prop.

1964: 101, L*U 28, rskr 291).

Remissyttranden över detta betänkande har avgetts av riksförsäkringsverket,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, statens nämnd

för förhandlingar med kommuner, exekutionsväsendets organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län utom Gotlands, Skaraborgs

och Kopparbergs län, länsstyrelsernas utbildningsnämnd, Civila statsförvaltningens

personalnämnd, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO),

Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Föreningen

Sveriges kronokamrerare. Överståthållarämbetet har bifogat yttrande

av Stockholms stad och länsstyrelserna yttranden av städerna Södertälje,

Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Jönköping,

Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Hälsingborg, Lund, Landskrona,

Halmstad, Göteborg, Uddevalla, Rorås, Karlstad, Kristinehamn,

Örebro, Västerås, Gävle, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå, dvs. de

29 städer där det f. n. finns kommunal uppbördsförvaltning.

Av CFU:s andra båda betänkanden avser det ena, som avgavs den 27

oktober 1965, »Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation»

och det andra, som avgavs den 16 december 1965, »den lokala skattemyndigheten

i Stockholm, dess arbetsuppgifter och organisation m. m.».

På grundval av CFU:s betänkanden har förut i dag på min hemställan

beslutats proposition till riksdagen (1966:66) angående förstatligandet av

uppbördsverken och omorganisation av de lokala skattemyndigheterna

m. m. Förslaget innebär bl. a. att staten den 1 januari 1967 övertar huvudmannaskapet

för uppbördsförvaltningen i de 29 städer som jag har nämnt

nyss och att personalorganisation och distriktsindelning ändras i samband

därmed.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 07 är 7906

21

Huvuddragen i furslaget om förstatligande och omorganisation av uppbördsför
valtningen
Innan

jag går in på CFU :s förslag i fråga om den lagstiftning som aktualiseras

av reformerna inom uppbördsväsendet skall jag lämna en kortfattad

redogörelse för huvuddragen i 1964 års principbeslut och de förslag som

läggs fram i prop. 1966:66. Beträffande den närmare utformningen av

förslagen hänvisas till propositionen.

Förstatligandet

Förstatligandet av de 29 kommunala uppbördsförvaltningarna skall äga

rum den 1 januari 1967. Staten skall då överta ansvaret för all verksamhet

som de kommunala uppbördsverken bedriver, alltså också verksamhet

som inte ankommer på lokal skattemyndighet inom den redan f. n. statliga

fögderiförvaltningen. Den omreglering av uppgifterna som bör ske för

att alla lokala skattemyndigheter skall få likartade uppgifter skall anstå

tills automatiskt databehandlingssystem (ADB-system) införs inom folkbokförings-

och uppbördsväsendet.

Staten skall vid huvudmannaskapsreformen överta all personal vid de

kommunala uppbördsverken som vill gå över till statlig tjänst inom uppbördsväsendet.

Från statens sida skall samma principer för övergången

tillämpas som gällde vid förstatligandet av polisväsendet m. m. De närmare

villkoren för övergången har fastställts vid förhandlingar med vederbörande

personalorganisationer.

Staten skall svara för lokaler för de lokala skattemyndigheterna även

i de städer som nu har kommunala uppbördsverk. Dessa städer skall emellertid

upplåta lokaler och överlåta inventarier till staten enligt i stort sett

samma regler som vid förstatligandet av polisväsendet in. m. Motsvarande

skall gälla städernas skyldighet att under en femårig övergångstid bidra till

statens kostnader för den verksamhet som uppbördsverken bedriver f. n.

Städerna skall också bidra till statens pensionskostnader för den personal

som går över från kommunal till statlig tjänst.

Den nya organisationen

Den nuvarande indelningen av landet i verksamhetsområden för lokala

skattemyndigheter — städer med egen uppbördsförvaltning och fögderier

i landet i övrigt — ersätts med en enhetlig fögderiindelning, som grundas

på fastställda planer för länens indelning i kommuner (SFS 1964: 162)

samt indelningen i polisdistrikt (SFS 1964: 113, ändrad 1964: 620) och kronofogdedistrikt

(SFS 1964: 366). Genom den nya indelningen minskar antalet

verksamhetsområden för lokal skattemyndighet och därmed antalet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

sådana myndigheter från 185 till ca 120. Inom varje fögderi skall finnas

endast en stationeringsort.

Lokal skattemyndighets uppgifter skall liksom hittills avse folkbokföring,

taxering, uppbörd och allmän försäkring. I fråga om folkbokföringen

skall lokal skattemyndighet ombesörja mantalsskrivning av fysiska personer

och fastigheter, föra register över befolkning och fastigheter samt

upprätta röstlängd. Huvuduppgiften på taxeringsområdet är att sortera

deklarationer och välja ut deklarationer som skall behandlas av särskild

taxeringsnämnd, föra längder och räkna ut beskattningsbar inkomst samt

i taxeringslängd anteckna uträknade skatter och avgifter samt motta, förvara

och tillhandahålla längder, längdavskrifter m. m. Bland uppgifterna

i fråga om uppbörd kan nämnas att verkställa preliminär taxering, debitera

preliminär B-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt,

lägga upp uppbördskort, föra debiteringslängd, utfärda debetsedlar och

pröva ansökningar om befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag och

om jämkning av preliminär skatt och anstånd med att erlägga debiterad

skatt. Till de mera väsentliga uppgifterna på försäkringsområdet hör

att kontrollera att arbetsgivare fullgör sina skyldigheter att lämna uppgifter

till ledning för beräkning av pensionsgrundande inkomst, fastställa

sådan inkomst och debitera vissa tilläggspensionsavgifter.

I Stockholm ankommer det f. n. på överståthållarämbetet i stället för på

lokal skattemyndighet att beräkna pensionsgrundande inkomst och att kontrollera

de uppgifter som arbetsgivare lämnar till ledning för beräkning

av underlaget för arbetsgivaravgift enligt lagen om allmän försäkring. Dessa

åligganden skall även i Stockholm ankomma på lokal skattemyndighet

efter organisationsreformen.

Genomförandet av ADB-system inom folkbokförings- och uppbördsväsendet,

vilket beräknas ske år 1968, medför att lokal skattemyndighet avlastas

vissa uppgifter särskilt i fråga om taxering och debitering. T. v. blir emellertid

lokal skattemyndighets uppgifter på dessa områden i stort sett oförändrade.

Lokal skattemyndighets medverkan i det lokala taxeringsarbetet skall

öka. Sålunda skall myndigheten fungera som kansli för lokal taxeringsnämnd

och handha längdföringen i fråga om den allmänna fastighetstaxeringen.

Den skall också utföra viss förberedande deklarationsgranskning

och eftergranskning av självdeklarationer. Vidare läggs ansvaret för skattedebiteringen

på lokal skattemyndighet, som även skall verkställa omräkning

av skatt på grund av beslut om ändrad taxering eller debitering.

Kontrollen att arbetsgivare fullgör skyldigheten att göra skatteavdrag

och redovisa innehållen skatt skall intensifieras. Kontrollen ankommer

främst på lokal skattemyndighet. Skärpt uppmärksamhet skall också ägnas

åt kontrollen att arbetsgivare fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt författningar

om allmän försäkring.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

Slutligen skall lokal skattemyndighet lämna allmänheten service inom

sitt verksamhetsområde, en uppgift som får större betydelse i och med att

myndighetens uppgifter växer.

I fråga om organisationen inom lokal skattemyndighet görs inga nämnvärda

ändringar f. n. För varje myndighet skall finnas en chef, en eller

flera kvalificerade medarbetare samt biträdespersonal. Den inre organisationen

sedan datareformen har genomförts skall utredas närmare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

U tr ed ningsf ör slaget

Lokaler

Efter att ha erinrat om de allmänna principer för statens övertagande

av huvudmannaskapet för de kommunala uppbördsverken som har lagts

fast i prop. 1964: 157 tar CFU först upp frågan om lokalhållningen för

de statliga myndigheter som träder i stället för uppbördsverken.

Enligt principbeslutet skall, anför nämnden, lokalhållningen vila på statsverket

efter förstatligandet. Städerna anses då böra i fråga om hyrda lokaler

åläggas att medverka till att hyresrätten får övergå till statsverket och att

nya hyresavtal träffas med fastighetsägarna. Upphördsverkslokaler i stads

egen fastighet bör upplåtas på liknande sätt. Statsverket bör ha rätt att

använda lokalerna för annan statlig myndighet än lokal skattemyndighet

om det behövs för att staten skall kunna anskaffa andra kontorslokaler

för den lokala skattemyndigheten i staden. Hyressättningen för lokaler

som det här är fråga om föreslås skola bestämmas enligt de regler som

gäller för lokaler åt polisväsendet m. m., alltså av en särskild nämnd.

Lokalerna bör upplåtas till kronan under en femårsperiod om annat inte

avtalas.

Nämnden påpekar, att kommun- eller privatägda fastigheter kommer

att på några håll helt eller till huvudsaklig del användas för lokal skattemyndighet

jämte andra statliga myndigheter. Frågor om statens förvärv

av sådana fastigheter torde enligt nämnden kunna lösas genom förhandlingar.

Det får ankomma på byggnadsstyrelsen att väcka frågor om eventuell

inlösen av fastigheter.

Inventarier m. m.

I fråga om inventarierna påpekar nämnden att principbeslutet innebär

att städerna utan ersättning skall överlåta de inventarier och den övriga

lösa egendom som har anskaffats för uppbördsverken. Polisberedningen,

vars riktlinjer sedermera har godtagits, har i sitt stencilerade betänkande

nr 10 om kommuns skyldigheter i samband med statens övertagande av

huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. behandlat vad som är att hänföra

till inventarier.

Nämnden erinrar om att lös egendom, som har anskaffats uteslutande

för polisväsendet m. m., redan har överlämnats till kronan enligt tidigare

bestämmelser, medan egendom som används gemensamt med andra kommunala

förvaltningar är kvar i kommunens ägo. I och med att också uppbördsverken

förstatligas kan sådan gemensamt använd egendom komma

att användas uteslutande för statlig verksamhet. Enligt nämndens förslag

bör i så fall äganderätten övergå på statsverket.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

25

B idrags skyldighet

De ekonomiska frågor som uppkommer i samband med huvudmannaskapsreformen

överensstämmer enligt nämnden i allt väsentligt med dem

som förekom vid de motsvarande tidigare huvudmannaskapsreformerna.

Städernas skyldighet att lämna övergångsbidrag till statsverket är redan

beslutad i princip och bör regleras på samma sätt som i fråga om det redan

förstatligade polis-, åklagar- och exekutionsväsendet och de numera statliga

rådhusrätterna. Därvid torde bestämmelserna också få i huvudsak motsvarande

innehåll.

Nämnden föreslår alltså att stad, som intill utgången av år 1966 är skyldig

att svara för uppbördsväsendet i staden, under fem år från den 1 januari

1967 skall lämna bidrag till statsverket för lokal skattemyndighets verksamhet.

Bidragen skall fastställas av myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer

(riksrevisionsverket). Första årets bidrag skall motsvara ett efter vissa

regler bestämt grundbelopp och bidragen för vart och ett av de följande

åren skall utgöra närmast föregående års bidrag minskat med en femtedel

av grundbeloppet. Uppbörden skall ombesörjas av vederbörande länsstyrelse.

Grundbeloppet bör enligt nämnden beräknas på följande sätt.

Om uppbördsverken förstatligas två år senare än polisväsendet och rådhusrätterna

för vilka åren 1961 och 1962 utgjorde basår, synes det enligt

nämnden naturligt att grunda övergångsersättningen beträffande uppbördsverken

på förhållandena under basår som ligger två år senare än de nyss

nämnda. Nämnden föreslår därför att grundbeloppet, som bör beräknas efter

samma principer som gällde vid tidigare förstatliganden, skall omfatta

hälften av stadens faktiska bidragsgrundande kostnader åren 1963 och

1964 för uppbördsverket, dvs. personalkostnader samt utgifter för lokaler

och övriga omkostnader för verksamheten. Det får ankomma på städerna

att enligt anvisningar som kommer att utfärdas ta fram underlaget för beräkningen

av bidragen ur sin bokföring.

Den största posten i bidragsunderlaget är kostnaden för personalens

avlöningsförmåner, framhåller nämnden. Huvudregeln bör vara att all personal

medräknas, inte bara kronokamrerare, assistenter och biträden utan

också telefonister, vaktmästare, städerskor m. fl. Ett särskilt problem är

personal som har arbetsuppgifter som inte omfattas av förstatligandet, t. ex.

medverkan i valnämndens arbete eller handläggning av rent kommunala

uppgifter. Att i detalj spalta upp tjänstemännens arbete på olika sådana

uppgifter som sysselsätter dem tidvis under året jämsides med övrigt arbete

skapar enligt nämndens mening svårigheter och påverkar dessutom frågan

om avdrag för lämnade statsbidrag m. m. Nämnden föreslår att man beaktar

avlöningsförmånerna för all personal med undantag för sådan personal

som huvudsakligen är sysselsatt med kommunala uppgifter. Lön till kommunal

taxeringsrevisor och biträde åt denne bör inte medräknas.

Nämnden anser att bruttolönekostnaderna för personalen bör enligt tidi
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

gare vedertagna principer räknas upp med hänsyn till löneutvecklingen

fram till förstatligandetidpunkten. Grunder för denna uppräkning skall

Kungl. Maj :t fastställa. Gränsdragningen mellan avlöningskostnader och

övriga personalkostnader träder då i förgrunden. Till avlöningskostnader

finner nämnden böra hänföras löner till löneplans- och arvodesanställd

personal, personliga lönetillägg eller avlöningsförstärkningar, ackords-,

semester-, vikariats- och övertidsersättningar, kallortstillägg m. m., arvoden

utöver lön för särskilda arbetsuppgifter, t. ex. åt särskilt förordnade biträdande

tjänstemän eller längdförare i taxeringsnämnder, samt löner, arvoden

och timersättningar åt tillfällig personal. Vidare bör i vissa fall till

avlöningskostnader räknas avlöning till annan personal än den som är

anställd vid uppbördsverket, t. ex. bidrag till avlöning av personal som är

gemensam med annan förvaltning för stansning, skötsel av telefonväxel,

budskickning etc.

I detta sammanhang anmärker nämnden att kompensation för förhöjda

folkpensionsavgifter enligt tidigare praxis över huvud taget inte skall ingå

i grundbeloppet. Detta bör enligt nämndens mening gälla också arvoden

till kommunala förtroendemän -— ledamöter i taxeringsnämnd, roteombud

m. fl. — vilka kostnader också efter förstatligandet kommer att åvila städerna.

Den på detta sätt beräknade avlöningskostnaden skall räknas upp till

lönenivån vid förstatligandetillfället. Om avlöning till tjänsteman som

tjänstgör även inom annan förvaltning ingår i uppbördsverkets lönekostnad

och uppbördsverket får ersättning för att bestrida dennes avlöning, bör

ersättningen enligt nämndens uppfattning frånräknas innan uppräkning

sker.

I fråga om pensionskostnaderna anmärker nämnden, att större delen av

avlöningskostnaderna skall utgöra underlag för städernas bidrag till statens

pensionskostnader som är hänförliga till tjänstetid efter förstatligandet.

Vid uträkningen av övergångsbidraget bör man, anför nämnden, enligt

vad som tidigare vedertagits bortse från de pensioner samt pensions- och

ATP-avgifter som städerna faktiskt har betalat ut och i stället grunda beräkningen

på en schablonmässigt beräknad pensionskostnad. »Pensionsunderlaget»

utgör därvid den del av de uppräknade avlöningskostnaderna

som består av tabellöner (grundlöner jämte rörligt tillägg) eller arvoden

till månadsavlönad personal. Pensionskostnaden föreslås utgöra 28 % av

nämnda underlag.

Härefter redogör nämnden för de övriga personalkostnader och expenser

m. m. som skall ingå i grundbeloppet men inte räknas upp till senare prisnivå,

samt hur kostnaden för hyra i stads egen fastighet under basåren skall

beräknas.

Till övriga personalkostnader, som skall ingå i grundbeloppet men inte

räknas upp till senare prisnivå, hänför nämnden ersättningar till tjänste
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

männen för utgifter i och för tjänsten, t. ex. resekostnads- och traktamentsersättningar,

vidare kostnader för sjukvård, yrkesskade- och sjukförsäkring,

personalutbildning, trivselförmåner och annan personalvård m. m.

Utöver personalkostnaderna skall i grundbeloppet i princip ingå stadens

samtliga utgifter för uppbördsverket med undantag av inventariekostnader,

yttrar nämnden. Kostnader för anskaffning och underhåll av inventarier

är alltså inte bidragsgrundande. Till inventariekostnader räknas också av

staden bokförda avskrivningar och intern ränta avseende egendom. Däremot

skall driftkostnader medräknas, t. ex. kostnader för elström och

abonnemangsavgifter för telefon. Detta gäller även inventarier och annan

utrustning som utan vederlag upplåtes till staten med nyttjanderätt.

Bland förut ej angivna bidragsgrundande kostnader anger nämnden alla

expens- och expeditionskostnader, t. ex. kostnader för blanketter, kontorsmateriel

och annan förbrukningsmateriel, bindning av böcker och handlingar,

inköp av tidskrifter, annonsering, tjänsteförsändelser, transporter

samt städning, rengöring och vakthållning, allt i den mån kostnaden belöper

på uppbördsverket och inte redan har medräknats som lönekostnad.

Vidare nämns telefonkostnader utom inträdesavgifter för nya abonnemang,

kostnader för hyra av maskiner o. d., tryckningskostnader m. m.

Har andra organ anlitats för viss del av den lokala skattemyndighetens

verksamhet skall enligt nämnden också kostnaden härför medräknas, t. ex.

ersättningen till postverket för dess bestyr med uppbörd åt staden och

ersättningen till statsverket för vissa tryckningsarbeten.

Av särskilt intresse i detta sammanhang finner nämnden förvaltningsoch

administrationskostnaderna vara. Vid förstatligandet av såväl polis- som

domstolsväsendet räknades dylika kostnader med endast när förvaltningen

hade handhafts av annat organ med huvudsaklig uppgift att ombesörja

de förstatligade verksamhetsgrenarnas förvaltning eller av särskild enhet

inom vederbörande verksamhetsgren. Kostnaderna fördelades på samma

sätt som övriga kostnader, dvs. på löner etc. Om emellertid administrationen

hade åvilat kommunalt organ med huvudsakligen andra arbetsuppgifter,

togs förvaltningskostnaderna med bara i den mån de hade belastat den

förstatligade verksamhetsgrenens räkenskaper. Bidrag till stadens finansförvaltning

ansågs därvid till ingen del utgöra avlöningskostnad. Nämnden

anser, att motsvarande principer bör tillämpas vid den nu aktuella beräkningen

av grundbelopp. Det innebär att man i vissa fall äger helt bortse

från t. ex. drätselkammarens medverkan.

Vid bestämmande av grundbeloppet bör enligt nämndens mening avdrag

göras för de ersättningar som har utgått för verksamheten under de angivna

basåren, i första hand ersättning från allmänna pensionsfonden för

uppbördsverkets handhavande av den allmänna försäkringen, gottgörelse

av statsmedel för medverkan i taxeringsarbete (129 § 1 mom. 2 taxeringsförordningen

den 23 november 1956, nr 623, och 84 § förordningen den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

1 december 1959, nr 507, om allmän varuskatt) samt ersättning till vissa

städer för länsbyråverksamhet. Avdrag bör också göras för andra bokförda

inkomster som hänför sig till verksamheten, bl. a. restavgifter, expeditionsavgifter

o. d. Att man vid beräkningen av avlöningskostnaderna skall bortse

från löner till kommunal taxeringsrevisor och biträden åt denne har tidigare

nämnts. I konsekvens härmed skall utgående statsbidrag härför inte

dras av. Redovisas kostnader för annan icke förstatligad verksamhet särskilt

i uppbördsverkets utgiftsstat, t. ex. valarbete och hundskatteuppbörd,

bör även sådana kostnader räknas ifrån, uttalar nämnden.

Nämnden behandlar sedan kostnaden för lokaler. Är verket inrymt i förhyrd

lokal, bereder det inga svårigheter att ange hyreskostnaden för basåren,

menar nämnden. Men i de fall då staden äger fastigheten måste man med

hänsyn till de olika redovisningsmetoder som förekommer bortse från den

bokförda kostnaden för hyra, bränsle, ränta, avskrivning m. m. och beräkna

hyran särskilt. Man kan då antingen söka räkna ut en normal marknadshyra

för nämnda år eller skaffa fram underlag för en ekonomisk kalkyl

över stadens faktiska kostnad för lokalerna eller tillämpa den nya hyra

statsverket skall betala för lokalerna första året efter förstatligandet. Från

riksrevisionsverket, som har haft uppdrag att fastställa den kommunala

bidragsskyldigheten i anslutning till förstatligandet av polisväsendet m. m.,

har nämnden erfarit att hyresberäkningen har berett stora svårigheter. Det

har i åtskilliga fall visat sig ogörligt att ange en normalhyra för den gångna

tiden. Kommunerna har då ansett sig kunna godta den nya hyran. Vad uppbördsverken

beträffar är det i ungefär halva antalet fall städerna som direkt

eller indirekt äger fastigheterna.

Varken poiisberedningen eller stadsutredningen har berört den situationen

att kostnaderna under något av basåren kan ha varit exceptionellt

höga eller låga och därför i fråga om någon kommun föga rättvisande som

utgångspunkt för bidragsberäkningen. I denna fråga uttalar nämnden att

man självfallet aldrig kan nå ett absolut rättvist och exakt bidrag hur noggrant

reglerna än utformas.

Avslutningsvis erinrar nämnden om att uppbördsverken i Stockholm

och Göteborg intar en särställning i förhållande till övriga lokala skattemyndigheter

i landet såtillvida, att uppbördsverken ifråga fullgör vissa

arbetsuppgifter som i landet i övrigt ankommer på pastor. Nämnden har

föreslagit att den lokala skattemyndigheten i respektive stad även fortsättningsvis

skall handha dessa uppgifter. Städernas årliga kostnader för denna

del av uppbördsverkens verksamhet torde kunna beräknas till totalt ca 3

milj. kronor. Nämnden anser att det visserligen kan ifrågasättas om staten

bör ta på sig kostnaden för denna särskilda verksamhet, som i landet

i övrigt i princip är en församlingarnas angelägenhet. Med hänsyn till att

även denna del av uppbördsverkens verksamhet skall förstatligas anser

sig nämnden emellertid inte böra förorda avsteg från huvudprincipen att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

uppbördsverkens hittillsvarande totalkostnader skall ligga till grund för

beräkningen av städernas bidrag.

Pensionskostnadernas fördelning

Förstatligandet bör enligt nämnden liksom förstatligandet av polisväsendet

och rådhusrätterna medföra att statsverket övertar ansvaret för pensionering

av den personal som vid reformen övergår till statlig tjänst men däremot

inte för redan utgående pensioner eller för blivande pensioner som

helt grundar sig på anställningstid före år 1967.

Till kostnaderna för pensionering av den övertagna personalen bör städerna,

anför nämnden, enligt reglerna för förstatligandet av polisväsendet

och rådhusrätterna vid varje särskilt pensionsfall lämna bidrag som avvägs

i förhållande till den pensionsnivå och det antal tjänsteår som har

uppnåtts närmast före förstatligandet. Bidraget bör erläggas fortlöpande så

länge pensionen utgår. Städernas bidrag till finansiering av de blivande

pensionerna bör utgå separat och har inte något samband med den övergångsersättning

som städerna skall erlägga under en femårsperiod från

förstatligandet.

Nämnden framhåller att frågan om avlösning under en kortare lid av

dylika pensionsbidrag, som eljest kommer att utgå lika länge som pensionerna,

lär övervägas såvitt gäller polisväsendet m. m. Huruvida det skall

åvila statens personalpensionsverk eller annat organ att träffa avtal med

kommunerna eller framlägga förslag till bestämmelser om dessa bidrag

är enligt vad nämnden vet inte beslutat för polisväsendet och rådhusrätterna.

Principerna vid bidragsgivningen bör emellertid bli desamma för

uppbördsväsendet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

Remissyttrandena

De förslag som CFU har lagt fram har lämnats utan erinran av praktiskt

taget alla remissinstanser. Man åberopar genomgående att förslaget nästan

helt ansluter till de principer som har godtagits i fråga om förstatligandet

av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet samt domstolsväsendet och

att det är naturligt att samma principer skall gälla för den förstatligandereform

som är aktuell nu. Denna ståndpunkt intar bl. a. Svenska stadsförbundet

och 28 av de städer som berörs av reformen. På särskilda punkter

anmäls dock i remissyttrandena vissa reservationer.

Lokaler

I fråga om anskaffning av lokaler för de lokala skattemyndigheterna är

utgångspunkten i betänkandet att denna uppgift skall läggas på byggnadsstyrelsen,

som har haft samma uppgifter vid omorganisationen av polisväsendet

m. m. Byggnadsstyrelsen framhåller med denna utgångspunkt att

styrelsen redan har börjat att planera arbetet att skaffa lokaler och att det

är angeläget att styrelsen snarast möjligt får teckna hyresavtal. Länsstyrelsen

i Uppsala län finner det lämpligt att förberedelsearbetet för lokalanskaffningen

anförtros tjänsteman på länsstyrelsens kameralsektion, som

då måste förstärkas. Samma uppfattning har länsstyrelsen i Västerbottens

län. Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län bör alla frågor som hänger

samman med förstatligandet handläggas av länsstyrelserna.

I yttrandena från Jönköpings, Borås och Örebro städer vänder man sig

mot CFU:s uttalande att staten skall ha rätt att hyra de kommunägda lokaler

som f. n. används för uppbördsverken för att använda dem för annan

statlig verksamhet än lokal skattemyndighets. Det påpekas att förslaget

i detta avseende skiljer sig från vad som föreskrevs vid förstatligandet av

polisväsendet m. m. Genomförs förslaget läggs ett nytt onus på de städer

som har egen uppbördsförvaltning, vilket inte anses vara godtagbart. Behöver

den lokala skattemyndigheten inte de nuvarande lokalerna, bör hela

rådigheten ligga hos vederbörande stad. Dessa synpunkter delas av länsstyrelserna

i Älvsborgs och Örebro län, medan länsstyrelsen i Jönköpings

län inte ansluter sig till vad Jönköpings stad har anfört i denna fråga.

Inventarier m. m.

Endast i två remissyttranden görs erinran mot att inventarier och annan

lös egendom hos uppbördsverken skall överlämnas till staten. Uppsala

stad kan inte godta att skriv- och räknemaskiner samt andra kontorsutensilier

överlåts utan vederlag. Det anses inte vara svårt att få denna egendom

värderad av ojäviga värderingsmän. Enligt Kristianstads stad finns

det risk att städerna iakttar restriktivitet i fråga om anskaffning av inven
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1!)66

tarier före förstatligandet. Städerna bör därför få ersättning för förslagsvis

sådana inventarier som har anskaffats efter den 1 oktober 1965. Denna

uppfattning delar inte länsstyrelsen i Kristianstads län, som hänvisar till

1964 års principbeslut.

Bidragsskyldighet

Statskontoret påpekar att frågan hur städernas bidrag skall beräknas har

lämnats öppen i 1964 års principbeslut. Erfarenheterna av de bestämmelser

som utfärdades vid förstatligandet av polisväsendet m. m. ger vid handen

att det har uppstått avsevärda tillämpningssvårigheter. Detta gäller bl. a.

beräkningen av hyra för lokaler i kommunernas egna fastigheter. Statskontoret

föreslår därför en förenklad bidragsberäkning. Förslaget går ut

på att man på grundval av en beräknad kostnad för alla ifrågavarande uppbördsverk

bestämmer kostnaden per invånare i de berörda städerna och

sedan fördelar totalkostnaden på städerna i förhållande till deras invånarantal.

Undantag bör dock göras för Stockholm, Göteborg och Malmö.

Borås stad anser det mindre tillfredsställande att man vid bidragsberäkningen

skall bortse endast från kostnader för personal som huvudsakligen

är sysselsatt med uppgifter som kommunen behåller. Enligt stadens mening

bör man uppskatta vilken tid som använts för uppbördsverket resp.

andra kommunala uppgifter och räkna med endast kostnaden för den

arbetstid som använts för uppbördsverksamheten. Tidsåtgången för de rent

kommunala uppgifterna beräknar staden till genomsnittligt D/2 kanslibiträde.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att stadens synpunkter bör

beaktas.

I och för sig är det en riktig princip att bidraget till den nya huvudmannen

reduceras successivt, anför statens nämnd för förhandlingar med kommuner.

Nämnden anmärker emellertid att en helt annan princip har valts

för att reglera det ekonomiska förhållandet mellan staten och landstingen

i samband med att landstingen tar över ansvaret för mentalsjukvården.

Svenska stadsförbundet hävdar att förslaget att beräkna städernas pensionskostnader

till 28 % av kostnaderna för löner är felaktigt i fråga om

uppbördsväsendet. Förbundet lämnar följande motivering för sin ståndpunkt.

Vid bestämmande av pensionskostnaden har nämnden utgått från en

schablonmässig beräkning och föreslagit att denna kostnad skall utgöra

28 % av löneposten vilket är samma procenttal som begagnats vid såväl

polisväsendets som rådhusrätternas förstatligande. För uppbördsverkens

del kan emellertid angivna procenttal icke vara rättvisande. Vid fastställandet

av procenttalet beträffande polisen utgick man från den i statsbidragskungörelsen

rörande statspolisen redovisade tabelluppställningen. Den angivna

procentsatsen grundas således bl. a. på antagandet att hela personalen

är manlig och att pensionsåldern är 60 år. Personalen vid uppbördsverken

är till övervägande delen kvinnlig. Enligt för stadsförbundet till
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

gängliga statistiska uppgifter utgöres denna personal till icke mindre än

ca 80 % av kvinnor. Vidare har i regel personal vid uppbördsverken pensionsåldern

65 år. Om man tar hänsyn till denna skillnad i fråga om könsfördelning

och pensionsålder men i övrigt räknar med samma antaganden

som ligger till grund för pensionskostnadsberäkningarna enligt nyssnämnda

statsbidragskungörelse blir pensionskostnaden ca 18 % av lönekostnaden.

Det kan nämnas att man i propositionen angående uppbördsverkens

förstatligande (157/1964) beräknat pensionskostnaderna och övriga försäkringskostnader

till 20 % av lönekostnaderna. Vidare har man vid bestämningen

av statsbidraget till det nya gymnasiet räknat med en pensionskostnad

av 20 % av lönerna.

Med hänvisning till dessa synpunkter anser Svenska stadsförbundet att

pensionskostnaden vid bestämmandet av grundbeloppet i fråga om uppbördsverken

rätteligen bör utgöra 18 % av lönekostnaderna. Under inga förhållanden

bör procenttalet överstiga 20.

Samma invändning som Svenska stadsförbundet gör städerna Göteborg,

Norrköping, Borås och Kalmar. Kalmar stad anser för övrigt att övergångsersättning

inte alls bör utgå.

övergångsersättningen blir inte helt rättvis med åren 1963 och 1964 som

basår hävdar Gävle stad, som uppger att uppbördsförvaltningen i staden

under år 1963 har belastats med kostnader för vissa tryckningsarbeten som

avser ett flertal år.

Stockholms stad yrkar i sitt yttrande, att övergångsersättningen för stadens

del skall jämkas. Under de båda basåren sägs uppbördsverket nämligen

ha haft extraordinära kostnader av engångsnatur i samband med

övergången till ADB. Dessa kostnader anses rimligen inte böra ingå i grundbeloppet

för femårsbidragen. Staden anför vidare.

Uppbördsverket tillämpar sedan några år ADB vid såväl folkbokföringen

(mantalslängden) som taxeringen och uppbörden. Då rikssystemet för

ADB på här ifrågavarande verksamhetsområde införes blir det därför i

Stockholm inte samma »igångsättnings-» och uppläggningsarbete som för

landet i övrigt utan endast en »omkoppling» från stockholmssystemet till

rikssystemet. Detta måste innebära betydligt lägre initialkostnader för

statsverket i vad angår Stockholm än de som eljest skulle ha uppkommit.

Med de kostnader som staden haft för uppläggning och kontroll kan kostnadsminskningen

uppskattas till omkring 1 milj. kr.

Staden finner det skäligt att den kostnad för staden på ca 1 milj. kr. som

samtidigt utgör en kostnadsbesparing för statsverket på något sätt beaktas

vid den ekonomiska uppgörelsen mellan staden och staten.

Såväl överståthållarämbetet som Svenska stadsförbundet ansluter sig till

Stockholms stads yrkande.

Förslaget att riksrevisionsverket skall fastställa bidragen har godtagits

av remissinstanserna. Riksrevisionsverket anser emellertid att övervägande

skäl talar för att CFU i stället för verket bör få detta uppdrag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 7966

Pensionskostnadernas fördelning

Mot förslaget på denna punkt invänder Norrköpings stad att staden på

visst sätt får erlägga dubbel pensionskostnad om man tar hänsyn till den

generella bidragsgivningen. Borås stad anser att uttrycket »pensionsnivå»

bör förtydligas.

Frågan om avlösning av de framtida pensionskostnaderna berörs av

exekutionsväsendets organisationsnämnd. F. n. undersöks möjligheterna att

inom polis-, åklagar- och exekutionsväsendet samt domstolsväsendet schablonmässigt

avlösa kommunernas skyldighet att i anslutning till varje inträffande

pensionsfall bidra till pensionskostnaderna för personal som har

övertagits av staten, anför nämnden. Kommer en sådan avlösning till stånd,

bör motsvarande avlösning ske av bidragsskyldigheten med anledning av

uppbördsverkens förstatligande. Detta bör i klarhetens intresse anges uttryckligen

när förslag läggs fram om reglering av denna fråga vid uppbördsverkens

förstatligande.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 67

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

Föredraganden

Enligt principbeslut av 1964 års riksdag skall statsverket överta huvudmannaskapet

för lokal skattemyndighets verksamhet i de 29 städer som

fortfarande har kommunala uppbördsverk. Tidigare i dag har Kungl.

Maj :t på min föredragning beslutat föreslå riksdagen att huvudmannaskapsövergången

skall äga rum den 1 januari 1967.

Liksom vid förstatligandet av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet

samt rådhusrätterna i vissa städer skall kommunerna bistå staten vid förstatligandet

av uppbördsverken. 1964 års principbeslut innebär i detta

avseende att stad som f. n. har kommunalt uppbördsverk skall medverka

vid anskaffningen av de lokaler som behövs för lokal skattemyndighets

verksamhet samt till staten utan vederlag överlåta inventarier och annan

utrustning som har ställts till förfogande för uppbördsverkets verksamhet.

Vidare skall sådan stad lämna ekonomiska bidrag till staten under en femårig

övergångstid. Dessa skyldigheter för ifrågavarande städer motsvarar

de skyldigheter som ålades kommunerna i samband med förstatligandet

av polisväsendet m. m.

Efter uppdrag av Kungl. Maj :t har centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

(CFU) på grundval av principbeslutet lagt fram förslag till

närmare reglering av städernas skyldigheter i samband med förstatligandet

av uppbördsverken. Förslaget överensstämmer praktiskt taget helt med

motsvarande reglering i fråga om förstatligandet av polisväsendet m. m.

Vid remissbehandlingen har förslaget lämnats utan erinran på alla väsentliga

punkter. Även enligt min mening bör bestämmelserna om kommuns

skyldigheter i anledning av förstatligandet av polisväsendet m. m. följas så

långt det är möjligt i fråga om städernas skyldigheter i anledning av den

nu aktuella huvudmannaskapsreformen. Att som statskontoret har förordat

använda en helt annan, mer schablonmässig metod för att bestämma bidragsskyldighetens

omfattning vid denna huvudmannaskapsreform anser

jag inte lämpligt. Det skulle för övrigt stämma mindre väl överens med

riksdagens principbeslut.

Bestämmelserna om kommuns skyldigheter i anledning av förstatligandet

av polisväsendet m. m. finns i lagen den 29 maj 1964 (nr 322) med vissa

bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet

för polisväsendet m. m. Jag hänvisar till bestämmelserna i denna lag och

till den utförliga redovisning av skälen för bestämmelserna som lämnas i

prop. 1964: 101 (s. 148—159 och 206—219) och har godtagits av riksdagen

(LHJ 28, rskr 291). Vad som sägs där bör i motsvarande mån gälla vid

förstatligandet av uppbördsverken. Jag inskränker mig därför i fortsättningen

till att ta upp de punkter där det skulle kunna komma i fråga att

göra avvikelser från vad som gällde vid polisväsendets förstatligande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 är 1666 Ii,''»

Staten skall enligt principbeslutet hålla lokaler för den förstatligade

verksamheten. Städernas medverkan vid lokalanskaffningen skall

bestå i att de ställer de lokaler som är upplåtna för uppbördsverken till

statens förfogande genom att antingen hyra id dem till staten, om lokalerna

är inrymda i städernas fastigheter, eller i annat fall medverka till att

staten får överta hyresrätten till lokalerna. CFU har föreslagit att skyldighet

att upplåta lokalerna skall föreligga även om staten vill använda dem

för annan verksamhet än den som nu förstatligas. Motivet för förslaget

är att staten kan behöva inrymma annat statligt organ i lokalerna för att

på så sätt bereda lokal skattemyndighet lämpliga lokaler. I likhet med

några av de städer som berörs av huvudmannaskapsreformen anser jag del

inte påkallat att ge upplåtelseskyldigheten så vidsträckt innebörd som CFU

har föreslagit. I de situationer som närmast har åberopats som motiv för

förslaget torde frågan om lokalanskaffningen kunna lösas genom överenskommelse

med vederbörande stad. Jag förordar därför att upplåtelseskyldigheten

får samma omfattning som den som har ålagts kommunerna med

anledning av förstatligandet av polisväsendet m. m.

I fråga om överlåtelsen av inventarier jn. m. erinrar CFU att

egendom, som hade anskaffats för polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet

eller rådhusrätterna jämte annan kommunal förvaltning, inte överlämnades

till staten i samband med förstatligandet av dessa verksamhetsgrenar utan

fortfarande är kvar i kommunens ägo med rätt för staten att nyttja egendomen.

Kommer sådan egendom genom förstatligandet av uppbördsverken

att användas uteslutande för statlig verksamhet, bör den enligt CFU :s

mening utan ersättning överlämnas till staten. Jag ansluter mig till denna

uppfattning.

Som framgår av vad jag har sagt förut skall städernas bidragsskyld

i gh et motsvara kommunernas bidragsskyldighet med anledning av förstatligandet

av polisväsendet m. m. Det innebär bl. a. att de ifrågavarande

städernas bidrag skall bestämmas på grundval av ett grundbelopp som för

varje stad motsvarar hälften av stadens sammanlagda kostnader för uppbördsverkets

verksamhet under två basår. I likhet med CFU, vars uppfattning

har godtagits av remissinstanserna, föreslår jag att åren 1963 och

1964 skall vara basår för beräkningen av grundbeloppen.

CFU har med ledning av föreskrifterna i 1964 års lag med vissa bestämmelser

i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet

m. m. och lagens motiv sammanfattat vad som bör gälla i fråga

om beräkningen av grundbeloppen för de städer som f. n. har kommunala

uppbördsverk. Jag har i stort sett ingen erinran mot denna sammanfattning.

På några punkter har invändningar emellertid gjorts vid remissbehandlingen

av CFU :s betänkande.

Den största post som ingår i grundbeloppet är avlöningskostnader för

personalen hos uppbördsverk. CFU anser att det skapar svårigheter om

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

man skall i detalj spalta upp tjänstemännens arbete på olika uppgifter som

sysselsätter dem tidvis under året jämsides med övrigt arbete. I enlighet

härmed föreslår nämnden att man beaktar avlöningsförmånerna för all

personal med undantag för sådan personal som huvudsakligen sysselsätts

med sådana kommunala uppgifter som staten inte övertar ansvaret för. En

stad anser förslaget vara mindre tillfredsställande och förordar att endast

den del av avlöningskostnaden för sådan personal räknas med som belöper

på uppbördsverkets verksamhet enligt en uppskattning av vilken

arbetstid som har använts för olika uppgifter. Enligt min uppfattning kan

det knappast komma i fråga att i detalj undersöka för vilka olika uppgifter

tjänstemännen använder sin arbetstid. Huruvida fördelningen sker enligt

den metod som CFU bär förordat eller efter en generell uppskattning av hur

många årsarbetskrafter som har använts för annan verksamhet än den

staten övertar synes ha underordnad betydelse. Resultatet lär bli i stort

sett detsamma vilken av de båda metoderna man använder för uppskattningen.

Det får ankomma på den myndighet som fastställer bidragen att

bedöma hur beräkningen lämpligen bör göras för varje särskild stad.

Vid förstatligandet av polisväsendet m. in. beräknades med visst undantag

den pensionskostnad som ingick i grundbeloppet till 28 % av kostnaden

för löner. Enligt CFU :s förslag skall motsvarande gälla vid beräkningen

av städernas pensionskostnader för uppbördsverkens personal. Svenska

stadsförbundet hävdar i sitt remissyttrande att förslaget ger felaktigt resultat

i fråga om uppbördsverken. Beräkningen av pensionskostnaden för polispersonal

m. m. grundade sig enligt vad förbundet anför på antagandena

att hela personalen är manlig och har pensionsåldern 60 år. Förbundet påpekar

att ca 80 % av uppbördsverkens personal är kvinnlig och att pensionsåldern

för personalen i regel är 65 år. Med hänsyn till dessa faktorer

beräknar förbundet pensionskostnaden för uppbördsverkens personal till

18 % av lönekostnaden. Pensionskostnaden bör därför enligt förbundets

mening anses utgöra 18 % eller under inga förhållanden mer än 20 % av

lönekostnaden, dvs. samma procentsats som har fastställts för att beräkna

pensionskostnaden vid bestämmande av statsbidrag till det nya gymnasiet.

Flera städer gör samma invändning på denna punkt som Svenska stadsförbundet.

Som Svenska stadsförbundet har framhållit bestämdes procentsatsen för

att beräkna pensionskostnaden för polispersonal på grundval av antagandet

att all personal var manlig och hade pensionsåldern 60 år. De beräkningar

som Svenska stadsförbundet har presenterat med utgångspunkt i att

personalen vid uppbördsverken är kvinnlig till 80 % och har pensionsåldern

65 år synes i stort sett kunna godtas. Polispersonalen utgjorde emellertid

en personalgrupp med huvudsakligen enhetlig löneställning. Här däremot

har man att göra med en personalkader som är lönemässigt oenhetlig. En

förhållandevis stor del av personalen har lägre löneställning än den övriga

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 67 ur 1666 87

personalen. Vid avvägning löneinässigt av andelen kvinnlig personal måste

andelen därför vid beräkningen av pensionskostnaden sänkas. Tar man

hänsyn härtill och till att pensionsåldern för uppbördsverkens tjänstemän

inte över lag är så hög som 65 år hör pensionskostnaden inte beräknas till

lägre belopp än 20 % av lönesumman. Delta procenttal synes å andra

sidan vara rimligt. Jag kan i detta sammanhang hänvisa till att beräkningen

i prop. 1964:157 (s. 21) av magistratsstädernas nettokostnader för uppbördsverken

grundades på antagandet att pensionskostnader och övriga försäkringskostnader

för personalen utgjorde 20 % av lönekostnaderna. Vidare

har man i fråga om kommunalanställd lärarpersonal räknat med att

pensionskostnaderna utgör 20 % av lönekostnaderna. Jag föreslår därför

att de pensionskostnader för uppbördsverkens personal som ingår i grundbeloppen

skall beräknas till 20 % av kostnaderna för löner till sådan personal.

Eftersom beräkningen av de bidrag som de här ifrågavarande 29 städerna

skall lämna till staten sker på grundval av endast två års kostnader för

uppbördsverkens verksamhet, kan det inträffa att bidraget i något fall blir

opåräknat högt eller lågt, om kostnaderna har varit högre eller lägre än

normalt ett av dessa år eller båda åren. Vid förra årets förstatligandereformer

godtogs dylika konsekvenser av bidragsberäkningen. Enligt min mening

finns inte skäl att i detta sammanhang välja en annan väg och gå in

på närmare undersökning av normalkostnaden för varje stad. Det skulle

möta stora svårigheter att avgöra vilka omständigheter som skulle medföra

att kostnaderna för basåren skulle anses för höga eller för låga. Jag

föreslår därför att de faktiska kostnader som varje stad har haft för uppbördsverken

under de båda basåren läggs till grund för bidragsberäkningen

även vid denna huvudmannaskapsreform. Låt mig tillägga att bidragens

storlek vid denna liksom vid de tidigare reformerna bör vara helt oberoende

av vilka kostnader staten får för verksamheten efter förstatligandet. Att

enligt vad som har antytts i ett remissyttrande reducera bidrag på grund

av att staten slipper utgifter för anordningar som en stad redan har bekostat

bör alltså inte komma i fråga.

Fördelningen av pensionskostnader för den personal vid

uppbördsverken som går över till statlig anställning vid lokal skattemyndighet

på grund av förstatligandet bör som CFU har föreslagit ske enligt samma

principer som i fråga om personal inom polisväsendet m. m. Inom inrikesdepartementet

undersöks möjligheterna att avlösa kommunernas skyldighet

att i anslutning till varje särskilt pensionsfall bidra till pensionskostnaderna

för den personal som staten övertog med anledning av förstatligandet

av polis-, åklagar-, exekutions- och domstolsväsendet samt stadshäktena.

Syftet är att beräknade engångsbidrag skall betalas under begränsad

tidrymd. Kommer avlösningen till stånd bör den omfatta även motsvarande

bidrag till pensionskostnaderna för uppbördsverkens personal.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

38

F ör fattningsf ör slag

Städernas skyldighet att i anledning av uppbördsverkens förstatligande

upplåta lokaler, överlåta inventarier m. in. och bidra till statsverkets kostnader

för lokal skattemyndighets verksamhet bör regleras i lag i enlighet

med de principer som jag har angett i det föregående.

Jag föreslår också vissa ändringar i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623) och uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) samt

förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkningen av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om allmän försäkring och förordningen

samma dag (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, m. m. Dessa ändringar, som jag skall behandla närmare

i det följande, hänför sig huvudsakligen till den omorganisation av

de lokala skattemyndigheterna som jag har nämnt inledningsvis.

Förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande

av huvudmannaskapet för uppbördsvåsendet m. m. i vissa städer.

Genom huvudmannaskapsreformen övertar staten ansvaret för all verksamhet

som uppbördsverken bedriver. Verksamheten avser inte bara uppbördsväsendet

utan i viss utsträckning också taxeringsväsendet och folkbokföringen.

Som framgår av vad jag har föreslagit förut skall städernas skyldigheter

i anledning av uppbördsverkens förstatligande praktiskt taget helt överensstämma

med kommunernas skyldigheter i anledning av förstatligandet av

polisväsendet m. m. Med hänsyn härtill finner jag det mest ändamålsenligt

att regleringen av städernas skyldigheter sker genom en generell hänvisning

till bestämmelserna i 1964 års lag med vissa bestämmelser i anledning

av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. Hänvisningen

bör kompletteras med de få avvikelser från föreskrifterna i nämnda

lag som betingas av formella eller sakliga skäl vid uppbördsverkens förstatligande.

1 §•

Liksom 1964 års nyssnämnda lag bör nu ifrågavarande lag inledas med en

allmän föreskrift om städernas åligganden i anledning av uppbördsverkens

förstatligande. Förstatligandet sker den 1 januari 1967, om förslaget därom

i prop. 1966: 66 godtas av riksdagen. Jag föreslår därför föreskriften att

det i anslutning till att staten den 1 januari 1967 övertar huvudmannaskapet

för uppbördsvåsendet och den verksamhet i övrigt, som ombesörjs

av uppbördsverken i vissa städer, åligger sådan stad att upplåta lokaler, överlåta

inventarier m. m. och bidra till statsverkets kostnader för lokal skattemyndighets

verksamhet. Att dessa skyldigheter åvilar de städer som f. n.

ansvarar för den verksamhet som förstatligas framgår av statsmakternas

beslut om förstatligandet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr t>7 år l!)ti(i 39

2 8.

I enlighet med vad jag har sagt nyss bör föreskrivas att bestämmelserna

i lagen den 29 maj 1964 med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande

av huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. äger motsvarande

tillämpning i fråga om stads skyldigheter i anledning av uppbördsverkens

förstatligande. Självfallet skall bara de bestämmelser i 1964 års lag tilllämpas

som är aktuella vid nu ifrågavarande reform.

De avvikelser som bör göras från regleringen i 1964 års lag hänför sig i

första hand till tidsangivelserna. Eftersom förstatligandet av uppbördsverken

äger rum två år efter förstatligandet av polisväsendet m. m. bör regleringen

av skyldigheterna genomgående förskjutas två år framåt i tiden.

Sålunda bör de bestämmeler i 1964 års lag som knyter an till tidpunkten

för polisväsendets m. m. förstatligande den 1 januari 1965 i stället hänföra

sig till tidpunkten för uppbördsverkens förstatligande den 1 januari 1967.

Detta gäller föreskrifterna i 2 § 1964 års lag om vilka lokaler som upplåtelseskyldigheten

omfattar, i 3 § 1 om upplåtelsetiden och i 7 § om bidragstiden.

Vad som sägs i 8 § första stycket 3 samma lag om uppräkning

av lönekostnaden till löneläget vid 1964 års utgång bör i stället avse löneläget

vid 1966 års utgång. Vidare bör nedsättning av första årets bidrag

enligt 9 § andra stycket kunna medges för stad, som under år 1967 betalar

ut pension till personal på grund av att den har varit anställd vid uppbördsverket,

och bedömas med hänsyn till stadens kostnader år 1966 för uppbördsverkets

verksamhet. I enlighet härmed föreslår jag att bestämmelserna

i 2 §, 3 § 1, 7 §, 8 § första stycket 3 och 9 § andra stycket 1964 års lag

skall hänföra sig till åren 1966 och 1967 i stället för till åren 1964 och 1965.

Enligt 2 § 1964 års lag gäller den kommunala upplåtelseskyldigheten

endast under förutsättning att kronan har gjort framställning om upplåtelse

sist den 30 september 1964. I likhet med CFU och samtliga remissinstanser

anser jag att denna föreskrift saknar betydelse i fråga om den

upplåtelseskyldighet som skall åvila de 29 städer som berörs av förstatligandet

av uppbördsverken. Jag föreslår därför att framställning om upplåtelse

av de lokaler som omfattas av upplåtelseskyldigheten inte skall behöva

göras före viss dag. Begäran från kronans sida om förlängning av upplåtelsetiden

utöver fem år från förstatligandetidpunkten skall enligt 3 § 1

1964 års lag göras sist den 30 juni 1969. Denna tidpunkt bör i fråga om

lokaler för lokal skattemyndighet förläggas två år framåt i tiden, dvs. till

den 30 juni 1971.

Kan avtal inte träffas om hyrans storlek för lokaler som omfattas av

upplåtelseskyldigheten, skall hyran enligt 3 § 2 1964 års lag bestämmas

av en nämnd som är gemensam för hela landet. Kungl. Maj :t förordnar ordföranden

och de två andra ledamöter som ingår i nämnden. Av sistnämnda

båda ledamöter förordnas en efter gemensamt förslag av styrelserna för

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Motsvarande bör

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

gälla den nämnd som tillsätts med anledning av uppbördsverkens förstatligande.

Den omständigheten att denna reform inte rör Svenska kommunförbundets

medlemmar synes inte göra det nödvändigt att avvika från lydelsen

av 3 § 2 1964 års lag. Det blir alltså möjligt att låta den nämnd som

har tillsatts på grund av 1964 års lag fungera som central nämnd också

för att bestämma hyror för lokaler som upplåts med anledning av uppbördsverkens

förstatligande.

I fråga om överlåtelse av inventarier och annan lös egendom bör enligt

vad jag har förordat i den allmänna motiveringen föreskrivas att överlåtelseskyldigheten

omfattar även sådan lös egendom som har anskaffats för

uppbördsförvaltningen jämte annan kommunal verksamhet för vilken staten

har övertagit huvudmannaskapet före den 1 januari 1967. Den verksamhet

som åsyftas är polis-, åklagar- och exekutionsverksamheten, stadshäktesverksamheten

och rättskipningen. I fråga om rådhusrätterna skall visserligen

stad med rådhusrätt fortfarande hålla möbler och andra dylika inventarier,

vilka alltså finns kvar i stadens ägo. Detta torde dock inte behöva

påverka regleringen av den nu aktuella överlåtelseskyldigheten. Den egendom

som har anskaffats för flera verksamhetsgrenar och därför kommer

att omfattas av överlåtelseskyldigheten enligt mitt förslag blir praktiskt

sett sådan egendom som telefonväxlar, kontorsmaskiner och liknande. Staten

har f. n. nyttjanderätt till denna egendom enligt föreskrifterna i 6 g

1964 års lag och 4 § sista stycket lagen den 20 november 1964 (nr 645) med

vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet

för rådhusrätterna. Den rätt kommun har enligt förstnämnda lagrum att

få ersättning för driftkostnader för sådan egendom upphör givetvis i den

mån egendomen nu i sin helhet skall överlämnas till kronan.

Som jag har angett i det föregående skall basåren vid beräkningen av

grundbeloppen vara åren 1963 och 1964 i stället för åren 1961 och 1962.

Denna avvikelse från 8 § första stycket lagen den 29 maj 1964 bör komma

till uttryck genom en föreskrift att grundbeloppet för varje bidragsskyldig

stad skall motsvara hälften av stadens sammanlagda kostnader för uppbördsförvaltningen

åren 1963 och 1964. Vidare bör den avvikelsen från 8 §

första stycket 4 samma lag föreskrivas att de pensionskostnader som ingår

i grundbeloppet skall anses utgöra 20 % av kostnaderna för löner. Motivet

för denna föreskrift har jag angett i det föregående.

I 11 § lagen den 29 maj 1964 åläggs länsstyrelserna att ha tillsyn över

att kommunerna fullgör sina skyldigheter att medverka till anskaffningen

av lokaler för polisväsendet m. m. och att överlåta eller upplåta inventarier

och annan lös egendom. Länsstyrelse kan i detta syfte förordna om rättelse

och om förordnandet inte följs förelägga vite och döma ut försuttet vite.

Även om sådan tillsynsverksamhet kan antas få ringa betydelse vid den begränsade

reform som nu förestår finner jag inte anledning att föreslå for
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

mellt undantag från tillsynsbestämnielserna vid regleringen av städernas

skyldigheter i anledning av reformen.

De närmare bestämmelser som behövs för tillämpningen av lagreglerna

om stads skyldigheter i anledning av reformen ankommer det på Kungl.

Maj :t att utfärda.

Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623)

4§.

I 4 § fjärde stycket föreskrivs att det i fögderi och i stad med egen uppbördsförvaltning

skall finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, inom

vilka särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av fysiska personer,

dödsbon och familjestiftelser vilkas inkomstförhållanden är av mera invecklad

beskaffenhet med hänsyn till förvärvskällans art eller av annan anledning.

Genom omorganisation av de lokala skattemyndigheterna försvinner

skillnaden mellan fögderi och stad med egen uppbördsförvaltning. Verksamhetsområdet

för lokal skattemyndighet blir fögderi även i städer som

f. n. har egen uppbördsförvaltning. Bestämmelserna i 4 § fjärde stycket

bör därför ändras att avse endast fögderi.

5 §.

Enligt 5 § taxeringsförordningen delar länsstyrelsen in länet i taxeringsdistrikt

och beslutar om de särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden.

Innan ändring beslutas i tillämpad distriktsindelning i stad skall

länsstyrelsen inhämta yttrande från kommunens styrelse och i stad med

egen uppbördsförvaltning även från den lokala skattemyndigheten. I fråga

om Stockholm behöver yttrande dock inte inhämtas från kommunens styrelse.

Anledningen till att stads styrelse skall höras före beslut om ändring i

distriktsindelningen är att andra indelningar, t. ex. indelningen i valdistrikt,

bör beaktas. Sådana indelningar torde emellertid praktiskt taget alltid vara

kända för länsstyrelsen. Så fastställs t. ex. indelningen i valdistrikt såväl i

stad som på landet av länsstyrelsen. Jag delar därför CFU :s och samtliga

remissinstansers uppfattning att kommunen inte behöver höras i ärende

om indelning i taxeringsdistrikt eller särskild taxeringsnämnds verksamhetsområde.

Däremot bör lokal skattemyndighet, vilken äger den ortskännedom

som har betydelse för hur indelningen lämpligen bör ske, få tillfälle

att yttra sig. Jag föreslår att sådan myndighet alltid skall höras i dessa ärenden.

Innan myndigheten yttrar sig är det givetvis ofta lämpligt att den rådgör

med vederbörande kommunala organ. Sådant samråd torde när det finns

skäl för det komma till stånd utan särskilda föreskrifter därom.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966

50 och 61 §§.

I 50 § 1 mom. tredje stycket föreskrivs, att ordningsman i lappby och

lappfogde äger granska självdeklaration som lapp inom vederbörande lappby

eller lappfogdedistrikt har avgett. Lappfogde har vissa funktioner också

enligt 61 § 3 mom. Sålunda skall taxeringsnämndens ordförande samråda

med vederbörande lappfogde om tid och plats för sammanträde för att förrätta

taxering av inkomst av renskötsel. Lappfogden skall kallas till sådant

sammanträde och han skall om möjligt vara närvarande vid sammanträdet

med rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten.

Tjänstebenämningen lappfogde har numera bytts ut mot tjänstebenämningen

förste konsulent inom lappväsendet. Beteckningen lappfogdedistrikt

för verksamhetsområdet förekommer inte heller längre. Lydelsen av de

förut nämnda författningsrummen bör ändras med hänsyn härtill.

129 §.

Enligt 1 mom. 2 bestrids av statsmedel gottgörelse för den medverkan

i taxeringsarbetet som författningsenligt lämnas av lokal skattemyndighet

i stad med egen uppbördsförvaltning. Grunden för denna bestämmelse är att

stadens skyldighet att svara för kostnaderna för uppbördsförvaltningen

inte omfattar taxeringsarbetet. Eftersom staten nu övertar huvudmannaskapet

för all verksamhet som uppbördsverken bedriver, bör ifrågavarande

bestämmelse utgå. Detta föranleder formell omdisposition av övriga bestämmelser

i momentet och ändring av den hänvisning till vissa punkter i

momentet som görs i 2 mom. i samma paragraf.

I 6 mom. regleras ersättning till lappfogde för inställelse vid sammanträde

med taxeringsnämnd enligt 61 § 3 mom. Som jag har anfört under 61 §

bör benämningen lappfogde ersättas med benämningen förste konsulent

inom lappväsendet.

Övergångsbestämmelse

Ersättning enligt 129 § 1 mom. 2 till stad med egen uppbördsförvaltning

bör självfallet utgå fram till förstatligandet. Ersättningsfrågan prövas först

efter utgången av det år som ersättningen avser. Jag föreslår därför en

övergångsbestämmelse att de äldre bestämmelserna i nämnda författningsrum

skall tillämpas även efter den 1 januari 1967 i fråga om gottgörelse för

medverkan i taxeringsarbete före utgången av år 1966.

Förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272)

2§.

2 inom. i denna paragraf innehåller definitioner av olika beteckningar

som används i förordningen. Bl. a. sägs att med landet förstås även

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 dr 1966

stad eller del av stad som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi.

Genom den nya fögderiindelningen försvinner skillnaden mellan land och

stad. Alla städer kommer att ingå i fögderiorganisationen. Bestämmelsen bör

alltså utgå. Motsvarande gäller den definition av stad som ges i momentet,

nämligen att med stad förstås i förordningen stad eller del av stad som

inte tillhör fögderi.

I momentet heter det vidare att med lokal skattemyndighet förstås på

landet häradsskrivare och i stad kronokamrerare. Även i fråga om tjänstetitlarna

kommer skillnaden mellan land och stad att upphöra. Det blir efter

omorganisationen emellertid inte möjligt att över huvud taget ha kvar

definition av lokal skattemyndighet. Lokal skattemyndighet blir då benämningen

på en myndighet inom den statliga förvaltningen och det finns

här lika litet som i fråga om flertalet andra statliga myndigheter anledning

att i en författning av ifrågavarande slag ange vem som är chef

för myndigheten eller vem som beslutar på myndighetens vägnar. Dessa

frågor hör hemma i myndighetens instruktion. Jag föreslår att definitionen

av lokal skattemyndighet utgår ur momentet.

44 §.

Enligt 44 § andra stycket åligger det lokal skattemyndighet att med

hjälp av exekutionsbiträden inom myndighetens tjänstgöringsområde biträda

länsstyrelsen vid fullgörande av länsstyrelsens övervakning av att

arbetsgivare fullgör sina skyldigheter i fråga om avdrag på arbetstagares

lön för gäldande av skatt.

Efter exekutionsväsendets förstatligande används inte längre benämningen

exekutionsbiträde. Dessutom är skyldigheten för tjänstemän inom exekutionsväsendet

att lämna lokal skattemyndighet biträde vid fullgörandet

av dess uppgifter reglerad i 9 § första stycket kronofogdeinstruktionen den

3 december 1965 (nr 687). I den mån rätten för lokal skattemyndighet att

få biträde av exekutiv personal behöver anges särskilt, bör regleringen ske

i administrativ ordning. Jag föreslår därför att föreskriften att lokal skattemyndighet

skall fullgöra sin ifrågavarande biträdesskyldighet med hjälp

av exekutionsbiträden inom tjänstgöringsområdet utgår ur uppbördsförordningen.

53 §.

53 § 1 mom. tredje stycket reglerar, hur arbetsgivare skall betala in skatt

som han har innehållit på arbetstagares lön. Bl. a. skall arbetsgivare med

minst två arbetstagare betala in sådan skatt medelst inbetalningskort eller

girokort till postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden.

Detsamma gäller även annan arbetsgivare beträffande vilken

länsstyrelsen eller i stad den lokala skattemyndigheten förordnat det.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

Arbetsgivarkontrollen åvilar i praktiken lokal skattemyndighet. Den nyss

angivna befogenheten för länsstyrelse och lokal skattemyndighet i stad

bör därför i stället tillkomma alla lokala skattemyndigheter.

56 §.

Länsstyrelse eller lokal skattemyndighet i stad kan enligt 56 § 3 mom.

andra stycket medge arbetsgivare anstånd med inbetalning av innehållen

skatt. Ärenden av detta slag är sällsynta. För enhetlig bedömning av ärendena

bör de avgöras på regionalt plan. Jag föreslår att fråga om medgivanden

enligt detta stycke skall avgöras av länsstyrelse.

57 §.

I denna paragraf ges bestämmelser om bl. a. anteckningar om inbetald

skatt på uppbördskort och upprättande av restlängd. Enligt paragrafen ankommer

detta på skatteavdelning vid postverket eller i fråga om skattskyldiga

i stad den lokala skattemyndigheten om Kungl. Maj :t inte har beslutal

annat. Sådant beslut har fattats beträffande alla städer, varför uppgifterna

ankommer på skatteavdelning vid postverket i fråga om alla skattskyldiga

i landet. Bestämmelserna i 57 § andra stycket bör ändras i enlighet härmed.

59 och 63 §§.

I 59 § åläggs utmätningsman eller efter hans uppdrag exekutionsbiträde

som är underställt honom att verkställa indrivning av skatt och för detta

ändamål förrätta utmätning eller bevilja införsel i den utsträckning som

det är medgivet. I 63 § föreskrivs att utmätningsman eller exekutionsbiträde

skall utfärda indrivningskvitto på medel som han uppbär enligt förordningen.

Som jag har sagt förut förekommer tjänstebenämningen exekutionsbiträde

inte längre. Den exekutiva personal som står till utmätningsmans

förfogande utgörs av kronokommissarier, förste kronoassistenter och kronoassistenter.

För att sådan tjänsteman skall kunna verkställa indrivningsåtgärder

på eget ansvar krävs att utmätningsman med stöd av 4 § utsökningslagen

har satt honom i sitt ställe som utmätningsman. I vilken utsträckning

detta får ske bestäms av Kungl. Maj :t. I enlighet härmed meddelas

närmare regler i detta avseende i 11 och 12 §§ kronofogdeinstruktionen.

I 13 § samma instruktion bemyndigas chef för kronofogdemyndighet

att uppdra åt tjänsteman vid myndigheten att på eget ansvar utfärda

bl. a. indrivningskvitto.

Bestämmelserna i 59 och 63 §§ uppbördsförordningen om åliggande för

utmätningsman underordnad personal bör därför utgå. Jag föreslår vidare

att föreskriften om skyldighet för utmätningsman att verkställa indrivning

av skatt skall omfatta också indrivning av restavgift. Bestämmelsen i 64 §

sista stycket om uttagande av restavgift blir då onödig.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Knngl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

64 §.

Underlåter arbetsgivare som har verkställt skatteavdrag eller skattskyldig

att betala in skatt i rätt tid och föreskriven ordning utgår restavgift. Föreskrifter

härom ges i 58 § uppbördsförordningen.

I 64 § förordningen regleras fördelningen av restavgifter mellan staten

och tjänsteman som har tagit befattning med indrivning av skatten. Vidare

meddelas bestämmelser om rätt för utmätningsman att få ersättning för

kungörelse- eller resekostnader vid utmätning av fast egendom för uttagande

av skatt. Restavgift och ersättning får enligt paragrafen tas ut utan

särskilt bemyndigande.

I samband med exekutionsväsendets förstatligande upphörde rätten för

exekutiv förrättningsman att få andel i restavgifter. Enligt förordningen

den 29 maj 1964 (nr 335) om upphävande av exekutiv förrättningsmans rätt

till andel i restavgifter tillfaller sådan andel i stället statsverket, om Kungl.

Maj :t inte föreskriver annat. Sådana föreskrifter har meddelats i fråga om

vissa tjänstemän, som hade rätt till andel i restavgifter före förstatligandet

av polis- och exekutionsväsendet den 1 januari 1965 och som efter anställning

inom det förstatligade exekutionsväsendet har anmält önskan att

behålla rätten till andel i restavgifter. I fråga om enskilds skyldighet att

betala kostnader för utmätning av bl. a. fast egendom gäller numera föreskrifterna

i kungörelsen den 4 december 1964 (nr 861) om vissa avgifter i

utsökningsmål m. m. Förrättningsmannen får ersättning för resekostnader

m. m. enligt de bestämmelser som gäller för statliga tjänstemän i allmänhet.

I fråga om uttagande av restavgift hänvisar jag till vad jag har anfört under

59 §.

Av det anförda framgår att bestämmelserna i 64 § uppbördsförordningen

är aktuella endast övergångsvis i fråga om vissa tjänstemäns kvarstående

rätt till andel i restavgifter. Jag föreslår att 64 § upphävs. I en övergångsbestämmelse

bör föreskrivas att de nuvarande bestämmelserna i paragrafen

om andel i restavgifter alltjämt skall gälla i fråga om exekutiv förrättningsman

som har erhållit rätt att efter den 1 januari 1965 uppbära andel i restavgifter.

68 §.

Uppbördsverk har hittills förvarat kreditkort som gäller skattskyldiga

i staden och gjort anteckningar på korten om inbetalningar m. m. I vissa

fall skall enligt 68 § 1 mom. första stycket erlagd skatt som överskjuter vad

den skattskyldige skall betala i skatt betalas tillbaka till honom. Återbetalningen

ombesörjs av länsstyrelsen. I andra stycket föreskrivs att lokal

skattemyndighet i stad skall tillhandahålla länsstyrelsen erforderliga uppgifter

om skatt som enligt första stycket skall betalas tillbaka till skattskyldiga

i staden. Uppgifterna lämnas med ledning av kreditkorten.

Den ordning som jag nu har redogjort för avses skola bestå tills data
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

reformen genomförs. För att emellertid redan nu mönstra ut alla särbestämmelser

för stad ur uppbördsförordningen föreslår jag i likhet med

CFU att 68 § 1 mom. andra stycket flyttas från uppbördsförordningen till

uppbördskungörelsen den 16 oktober 1963 (nr 628, ändrad senast 1964: 887).

73 §.

I första stycket av denna paragraf talas om rätt att ta del av vissa självdeklarationer

m. m. Rätten tillkommer bl. a. häradsskrivare, kronokamrerare

och tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Chefen

för lokal skattemyndighet är tjänsteman hos myndigheten. Orden häradsskrivare

och kronokamrerare kan alltså utgå utan att det innebär någon

ändring i sak. Jag föreslår att rätten att ta del av de handlingar som avses

i paragrafens första stycke skall tillkomma tjänsteman hos länsstyrelse

eller lokal skattemyndighet.

74 §.

I 1 mom. föreskrivs att häradsskrivare eller kronokamrerare är ansvarig

för den debitering som ankommer på honom. Vidare sägs att postverket

ansvarar för den uppbörd av skatt som äger rum genom verkets försorg

och att kronokamrerare är ansvarig för den redovisning av skatt som ankommer

på honom. Enligt sista stycket i momentet ansvarar utmätningsman

för indrivning och den redovisning därav som ankommer på honom.

Bestämmelserna i 1 mom. torde syfta till att klargöra vem som har redogöraransvaret

för olika åtgärder som har samband med uppbörd och indrivning

av skatt. Redogöraransvaret har emellertid upphört genom förordningen

den 2 juni 1961 (nr 313) om förfarandet i anmärkningsmål

och bestämmelserna i 74 § 1 mom. uppbördsförordningen torde i den mån

de avser att reglera redogöraransvaret ha upphävts genom övergångsbestämmelserna

till 1961 års förordning.

Anledning att av andra skäl behålla ifrågavarande bestämmelser synes

inte föreligga. Lokal skattemyndighets åligganden i fråga om debitering av

skatt framgår av främst 22 § uppbördsförordningen. Ansvaret för vederbörande

uppbördsmyndighet i fråga om uppbörd av skatt och redovisning

av uppburen skatt är också reglerat i andra bestämmelser i förordningen.

Att utmätningsman svarar för handläggning av de indrivningsuppdrag som

lämnas honom följer likaledes av andra föreskrifter än 74 § 1 mom. uppbördsförordningen.

Detsamma gäller hans redovisningsskyldighet för lämnade

indrivningsuppdrag. Jag föreslår därför att 74 § 1 mom. upphävs och

att paragrafen i övrigt ändras formellt med hänsyn härtill. Härvid bör

också rubriken till 74 § ändras. Rubriken ånger f. n. att 74 § reglerar ansvarighet

för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt. Paragrafen

bör i stället anges reglera tillsyn över debitering, indrivning och

redovisning av skatt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 dr 1966

83 §.

Enligt 83 § första stycket kan länsstyrelsen i vissa fall förelägga försumlig

arbetsgivare eller skattskyldig vite. Om uttagande av sådant vite förordnar

länsstyrelsen enligt andra stycket efter anmälan av vederbörande föredragande

i uppbördsärende hos länsstyrelsen, kronokamrerare eller häradsskrivare.

Av skäl som jag har redovisat förut bör orden kronokamrerare

och häradsskrivare bytas ut mot benämningen på den myndighet som det

är fråga om, dvs. lokal skattemyndighet.

övergångsbestämmelser

Tjänstebenämningarna kronokamrerare och häradsskrivare förekommer

i åtskilliga författningar eller andra föreskrifter. Även om de flesta kommer

att ändras i samband med förstatligandet av uppbördsverken och

omorganisationen av de lokala skattemyndigheterna torde det vara nödvändigt

att genom en generell föreskrift ange att vad som föreskrivs om

kronokamrerare eller häradsskrivare i lag eller annan författning eller

särskild föreskrift skall avse lokal skattemyndighet. Eftersom de grundläggande

bestämmelserna om kronokamrerares uppgifter finns i uppbördsförordningen

anser jag det lämpligt att nyssnämnda generella föreskrift

tas in i övergångsbestämmelserna till denna förordning i fråga om både

kronokamrerare och häradsskrivare.

Dessutom bör meddelas en övergångsbestämmelse om fortsatt tillämpning

i vissa fall av 64 § uppbördsförordningen. Motiveringen härför framgår

av vad jag har sagt under denna paragraf.

Förslag till ändringar i förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

och förordningen samma dag (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Enligt de nu angivna författningarna åligger det lokal skattemyndighet att

beräkna pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

och att utöva kontroll m. m. av de uppgifter som arbetsgivare skall lämna

till ledning för beräkning av underlaget för arbetsgivaravgift. I Stockholm

åligger dock dessa uppgifter i stället överståthållarämbetet.

Som jag har sagt inledningsvis föreslås i prop. 1966: 66 att de uppgifter

som sålunda åligger överståthållarämbetet skall föras över till den lokala

skattemyndigheten i samband med huvudmannaskaps- och organisationsreformen.

Förslaget föranleder ändringar i 1, 5, 8 och 11 §§ förordningen

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän

försäkring samt 6, 7, 8 och 9 §§ förordningen angående uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

På föredragning av chefen för socialdepartementet har förut i dag förslag

till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966

försäkring remitterats till lagrådet. Enligt förslaget skall bl. a. löneunderlaget

för beräkning av arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen höjas den

1 januari 1967. Det är önskvärt att de preliminära avgifterna redan fr. o. m.

år 1967 generellt anpassas efter det ändrade avgiftsunderlaget. Efter närmare

samråd med chefen för socialdepartementet föreslår jag att en övergångsbestämmelse

som möjliggör sådan anpassning tas in i förordningen

angående uppbörd av vissa arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring,

m. m.

I enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom inrikesdepartementet

upprättats förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning

av statens övertagande av huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m.

i vissa städer samt förordningar om ändring i taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623), uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272),

förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pen>

sionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring och förordningen

den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Förslagen till ändringar i taxeringsförordningen

och uppbördsförordningen har utarbetats i samråd med

chefen för finansdepartementet och förslagen till de båda andra förordningarna

i samråd med chefen för socialdepartementet. Jag föreslår att författningsändringarna

skall träda i kraft den 1 januari 1967.

Hemställan

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att anta förut nämnda förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av

huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m. i vissa städer,

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623),

3) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

4) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551)

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän

försäkring,

5) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552)

angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

ESSELTE AD. STHLM 66

614618

Ur protokollet:

Ingemar Reimer

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:224 Skrivelse till Konungen angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1966/67. a1 i texten
  2. BevU 1966:36 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för uppbö s. 1 i texten