Angående godkännande av överenskommelse mellan svenska regeringen och polska regeringen om reglering av vissa ekonomiska intressen avseende svensk fast egendom i Polen
1966-03-18 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1966:78, Angående godkännande av överenskommelse mellan svenska regeringen och polska regeringen om reglering av vissa ekonomiska intressen avseende svensk fast egendom i Polen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1966
1
Nr 78
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av överenskommelse mellan svenska regeringen och
polska regeringen om reglering av vissa ekonomiska
intressen avseende svensk fast egendom i Polen; given
Stockholms slott den 18 mars 1966.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt
12 § regeringsformen föreslå riksdagen att godkänna en överenskommelse
den 19 januari 1966 mellan svenska regeringen och polska regeringen
om reglering av vissa ekonomiska intressen avseende svensk fast egendom
i Polen.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en överenskommelse
mellan Sverige och Polen om reglering av vissa ekonomiska intressen avseende
svensk fast egendom i Polen. Överenskommelsen innebär i huvudsak,
att polska regeringen skall erlägga ett belopp av 725 000 kr. till svenska
regeringen som ersättning åt fysiska och juridiska personer för förluster
som drabbat dem på grund av polska åtgärder avseende deras fasta egendom.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 78
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 78 år 1966
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 18 mars 1966.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lindström, Länge,
Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
ministern för utrikes ärendena fråga om godkännande av överenskommelse
mellan svenska regeringen och polska regeringen om reglering av vissa ekonomiska
intressen avseende svensk fast egendom i Polen och anför.
Genom en polsk förordning den 8 mars 1946 föreskrevs dels att all egendom
som ägts av tyska fysiska eller juridiska personer omedelbart skulle
tillfalla polska staten, dels att annan s. k. övergiven egendom —- oavsett
ägarens nationalitet -—• skulle ställas under statlig eller kommunal förvaltning.
Särskilda organ skulle inrättas för att efter ansökan från rättsägare
pröva frågan om ägande- eller besittningsrätten till sålunda förvaltad
egendom. Rättsägare som anmält sina anspråk kunde beviljas restitution.
Efter en tioårsfrist, räknad från utgången av 1945, skulle övergiven
fast egendom, vars ägare inte avhörts eller inte fått sina anspråk erkända,
tillfalla staten.
Redan vid de förhandlingar som ledde till överenskommelsen den 16
november 1949 angående ersättning för de svenska intressena i Polen (prop.
1950: 187; UU 7; rskr. 262) uppmärksammades frågan om ett antal svenska
fastigheter som föll inom tillämpningsområdet för 1946 års polska förordning.
Dessa fastigheter, som vid tidpunkten för förhandlingarna uppgick
till ett sextiotal, kom inte att omfattas av överenskommelsen på grund
av de då alltjämt oklara äganderättsförhållandena och de principiella möjligheter
som fanns att återfå egendom till vilken äganderätt styrkts.
Under åren omkring 1949 års förhandlingar företogs från svensk sida
preskriptionsavbrytande åtgärder i ett fyrtiotal fall och i en del av dessa
meddelades beslut om restitution. På grund av olika omständigheter korn
emellertid de svenska rättsägarna i allmänhet inte att söka restitution i
den ordning förordningen föreskrev eller, i de fall där beslut om restitution
fattats, att begagna sig av sin rätt att tillträda fastigheterna. Förhållandena
efter andra världskriget hade nämligen helt förändrat förutsätt
-
Kungl. Maj:ls proposition nr 7S år 1960
3
ningarna för att utnyttja dessa. Ägarnas möjlighet att utöva sin rätt begränsades
eller försvårades genom olika åtgärder, och äganderätten förlorade
därför sitt ekonomiska värde. Advokat- och rättegångskostnader
för återställande av egendomen var höga. Vid restitution av en fastighet
uppställdes vanligen stora motkrav för reparationer och underhåll eller
förfallna skatter och andra avgifter. Hyrorna var vidare så låga att avkastningen
av ett hyreshus inte räckte till för omkostnaderna. Inför sådana
svårigheter tvingades de flesta av fastighetsägarna att avstå från
att utnyttja polska rättsmedel eller att ta fastigheterna i besittning om de
erhållit restitution. De omhändertagna fastigheterna kom därför ofta att
utnyttjas av statliga eller kommunala myndigheter, som satte dem i skick
eller uppförde nya byggnader.
Sedan polska regeringen gått med på att ta upp mellanstatliga förhandlingar
om ersättning för de svenska fastighetsintressena i Polen kom en
inledande förhandlingskontakt till stånd sommaren 1964 och förhandlingar
i sak har därefter ägt rum i Warszawa under försommaren 1965 och
under januari 1966 mellan regeringsdelegationer, den svenska under ordförandeskap
av f. d. ambassadören Gösta Engzell.
Förhandlingarna gällde i första hand den kategori svenska fastigheter
som varit föremål för uppmärksamhet vid de nämnda förhandlingarna i
slutet av 1940-talet. Dessa fastigheter var i svensk ägo redan vid ikraftträdandet
av den polska förordningen den 8 mars 1949. En annan kategori
svenska fastighetsanspråk har emellertid tillkommit. Huvudsakligen under
år 1965 anmäldes till utrikesdepartementet anspråk på ett hundratal fastigheter
i Polen. Med några få undantag har dessa fastighetsanspråk övergått
på svenska händer först under 1950- eller 1960-talen genom att intressenterna
— som regel till Sverige inflyttade polska medborgare — då upptagits
till svenska medborgare. Som laga fång åberopar dessa intressenter i allmänhet
arv efter släktingar, som omkommit under andra världskriget. I
flertalet fall har inga åtgärder vidtagits för att bevaka intressenternas rätt
och endast i enstaka fall kan denna rätt dokumenteras.
Under förhandlingarna intog den polska förhandlingsdelegationen den
principiella ståndpunkten, att någon ersättningsskyldighet inte föreligger.
Frånsett vissa fall, där utredningen visat att ägarna fortfarande har rätt
disponera över sina fastigheter, har ägarna enligt polsk uppfattning på
grund av sin passivitet förlorat rätten till fastigheterna enligt föreskrifter
i polsk lagstiftning. Det är, framhölls det, en i alla länder vedertagen
princip att fastighetsförhållandena bestäms av lagen i det land där fastigheterna
är belägna. För att få frågan ur världen var man på polsk sida
emellertid beredd utge ett ersättningsbelopp för sådana av de polska myndigheterna
övertagna fastigheter, för vilka anspråk framställts av svenska
intressenter före utgången av den preskriptionstid som fastställts i 1946
års förordning, dvs. den 1 januari 1956.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1966.1 saml. Nr 78
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1966
Det polska erbjudandet avsåg ett globalbelopp av omkring 500 000 kr. Betalningen
skulle ske genom att beloppet lades till den resterande polska
skulden enligt 1949 års avtal och 1964 års tilläggsavtal (prop. 1964: 203;
UU 13; rskr. 401) och skulle erläggas på samma sätt som den däri fastställda
summan.
Den svenska delegationen vägrade godtaga den polska argumenteringen
och hävdade, att polska regeringen är folkrättsligt ersättningsskyldig för
vad som visserligen inte formellt men väl reellt utgör en konfiskation av
svenskägd fast egendom. Den påyrkade vidare ett högre ersättningsbelopp
och krävde att detta skulle betalas på sådant sätt att det utan dröjsmål
kunde tillföras fastighetsägarna utan intrång på de betalningar som skedde
inom ramen för 1949 och 1964 års avtal.
De polska förhandlarna avvisade kategoriskt de nyanmälda svenska anspråken
— huvudsakligen tillkommande f. d. polska medborgare — i den
mån de inte anmälts som svenska krav före den 1 januari 1956.
Sedan det blivit klart, att ingendera parten var beredd frångå sina
principiella ståndpunkter ansåg man på svensk sida emellertid att meningsskiljaktigheter
därom inte borde få hindra den uppgörelse som låg
inom räckhåll. Utan att frångå den svenska inställningen i principfrågan
godtogs därför på svensk sida, efter enträgna försök att erhålla ett högre
belopp, ett slutligt polskt bud på 725 000 kr.
Den 19 januari 1966 undertecknades en överenskommelse, vars text torde
i fransk huvudskrift och svensk översättning få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga. Undertecknandet skedde för Sveriges del
med förbehåll för ratifikation med riksdagens godkännande.
Enligt överenskommelsen skall polska regeringen erlägga ett globalbelopp
av 725 000 kr. i syfte att slutgiltigt reglera alla svenska anspråk, som
inte reglerats genom överenskommelsen den 16 november 1949, med avseende
på fastigheter i Polen vilka varit föremål för polska åtgärder av
allmän art som inverkat på äganderätten (art. 1).
Som svenska fastigheter anses enligt överenskommelsen fastigheter vars
ägare framfört sina anspråk hos vederbörande polska myndigheter före den
1 januari 1956 och var svensk medborgare eller svensk juridisk person både
vid anspråkets framförande och vid överenskommelsens undertecknande
(art. 2).
Svenska regeringen förbinder sig att inte vidare gentemot polska regeringen
stödja eller göra gällande krav från svenska medborgare med avseende
på fastigheterna. Samtidigt befrias de förutvarande svenska ägarna
från varje förpliktelse som hänför sig till fastigheterna (art. 3).
Svenska regeringen skall till polska regeringen överlämna handlingar
som bekräftar äganderätten till de fastigheter överenskommelsen avser.
Vidare skall överlämnas till polska översatta och av svensk notarius pub
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 78 år 1966 5
licus bestyrkta överlåtelsehandlingar undertecknade av de svenska intressenterna
(art. 4).
Fördelningen av globalbeloppet ankommer uteslutande på svenska regeringen
(art. 5).
För att underlätta fördelningen av globalbeloppet skall polska regeringen
i den utsträckning så är möjligt tillhandahålla nödvändiga uppgifter
(art. 6).
Globalbeloppet skall läggas till det belopp, som återstår att betala enligt
överenskommelsen den 16 november 1949. Betalningen skall ske med
tillämpning av det betalningssätt som avtalades i 1949 års överenskommelse
i dennas genom tilläggsavtalet den 29 oktober 1964 ändrade form (art. 7).
Departementschefen
Överenskommelsen utgör resultatet av förhandlingar som karakteriserats
av parternas motsatta uppfattningar om de rättsliga principfrågorna
och av betydande svårigheter att få till stånd tillfredsställande utredningar
om de enskilda anspråk som förhandlingarna avsett. Den är en
utpräglad kompromissprodukt och bör ses som uttryck för en ömsesidig
vilja att eliminera ett sedan länge utestående problem som kunde oförmånligt
påverka de svensk-polska förbindelserna om det finge kvarstå olöst.
Liksom i de flesta liknande överenskommelser har ersättningen fått
formen av ett s. k. globalbelopp, dvs. en summa i ett för allt som skall
täcka alla de inom överenskommelsens ram fallande enskilda anspråken.
Värdet av de fastigheter som skall ersättas har av den svenska förhandlingsdelegationen
uppskattats till omkring 3,8 milj. kr. Denna uppskattning
innehåller flera osäkerhetsmoment. Om den visar sig någorlunda
hållbar skulle den procentuella utdelningen till de ersättningsberättigade
fastighetsägarna komma att röra sig om 15—20 %.
Utrikesdepartementet har under förhandlingarnas gång haft kontakt
med de fastighetsägare som anmält anspråk och som kan ifrågakomma för
ersättning ur globalbeloppet och dessa har skriftligen förklarat sig beredda
att godtaga den uppgörelse som kunde nås.
Beträffande sättet för ersättningsbeloppets erläggande innebär överenskommelsen
på grund av sin anknytning till betalningssystemet i 1949 och
1964 års avtal att intressenterna skulle komma att få vänta flera år innan
betalningen fullgjorts av polska regeringen. Emellertid har utrikesdepartementet
med Svenska tändsticksalctiebolaget träffat en uppgörelse som
möjliggör en snar fördelning av ersättningssumman. Tändsticksbolaget har
sålunda förklarat sig villigt att förskottera hela det här avsedda beloppet
ur sin andel av den avbetalning som polska regeringen har att erlägga enligt
1949 och 1964 års avtal under första halvåret 1966. Fördelningen bland
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1966
fordringsägarna enligt föreliggande överenskommelse torde därför kunna
ske under innevarande år.
Behandlingen av fordringsägarnas anspråk synes, såsom tidigare skett
i liknande fall, böra ankomma på en av Kungl. Maj :t tillsatt nämnd.
En viss kategori ersättningsanspråk avseende fastigheter i Polen har
inte kunnat regleras genom överenskommelsen. Detta gäller de anspråk
som framställts av relativt nyligen naturaliserade svenska medborgare
av polsk börd. Enligt mitt bedömande saknas i dessa fall folkrättsliga förutsättningar
att få till stånd en mellanstatlig överenskommelse om anspråkens
tillgodoseende.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen att
godkänna ifrågavarande den 19 januari 1966 undertecknade
överenskommelse mellan svenska regeringen och
polska regeringen om reglering av vissa ekonomiska intressen
avseende svensk fast egendom i Polen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl-Johnn Groth
Knngl. Maj:ts proposition nr 78 år IDOG
7
Bilaga
Översättning
Accord
entre le Gouvcrnement Royal de Suéde et
le Gouvcrnement de la République Populaire
de Pologne, concernunt le réglement
de certains iutcréts financiers, liés å la
propriété immobiliére suédoise en
Pologne
Le Gouvernement suédois et le
Gouvernement polonais sont convenus
de ce qui suit :
Article premier
Le Gouvernement polonais paiera
au Gouvernement suédois la somrne
globale et forfaitaire de couronnes
suédoises 725 000 (sept cent vingtcinq
mille) en vue du réglement
définitif par le présent Accord de
toutes les prétentions des intéressés
suédois, non réglées par 1’Accord
entre le Gouvernement suédois et
le Gouvernement polonais concernant
1’indemnisation des intéréts
suédois en Pologne conclu le 16
novembre 1949, quant å leurs immeubles
en Pologne touchés avant
la signature du présent Accord par
les mesures polonaises de caractére
général, affeetant les droits de propriété.
Ces mesures sont qualifiées
ci-aprés « les dites mesures polonaises
».
Article 2
Sont considérés comme immeubles
suédois, aux termes du présent
Accord, les immeubles situés en
Pologne, appartenant aux personnes
physiques ou morales suédoises qui
en cette qualité ont fait valoir leurs
droits de propriété auprés des
autorités polonaises compétentes
avant la date du ler janvier 1956
et qui ont la nationalité suédoise
överenskommelse
mellan Sveriges regering och Folkrepubliken
Polens regering om reglering av
vissa ekonomiska intressen avseende
svensk fast egendom i Polen
Svenska regeringen och polska regeringen
ha överenskommit om följande:
Artikel
1
Polska regeringen skall till svenska
regeringen erlägga ett globalbelopp
av 725 000 (sjuhundratjugofemtusen)
svenska kronor i syfte
att genom denna överenskommelse
slutgiltigt reglera alla svenska anspråk,
som icke reglerats genom
överenskommelsen den 16 november
1949 mellan svenska regeringen
och polska regeringen angående
ersättning för de svenska intressena
i Polen, med avseende på
fastigheter i Polen, vilka före undertecknandet
av denna överenskommelse
varit föremål för polska åtgärder
av allmän art som inverkat
på äganderätten. Dessa åtgärder benämnas
nedan »de nämnda polska
åtgärderna».
Artikel 2
Som svenska fastigheter anses enligt
förevarande överenskommelse i
Polen belägna fastigheter tillhörande
svenska fysiska eller juridiska
personer, vilka i denna egenskap
framfört krav på sina fastigheter
hos vederbörande polska myndigheter
före den 1 januari 1956 och som
ha svenskt medborgarskap respektive
äro svenska juridiska personer
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1966
respectivement le caractére suédois
aussi å la date de la signature du
présent Accord.
Articie 3
1. Dés l’entrée en vigueur du
présent Accord et pourvu que les
conditions de 1’Accord soient remplies
le Gouvernement suédois
s’engage å ne pas appuyer, ou faire
valoir auprés du Gouvernement
polonais les prétentions de ressortissants
suédois quant ä Ieurs immeubles
en Pologne définis å l’article
premier et å 1’article 2.
2. Les propriétaires antérieurs
suédois des immeubles qui ont été
1’objet des dites mesures polonaises
sont libérés de toute obligation se
rapportant aux dits immeubles
survenue avant ou apres la signature
du présent Accord.
Articie 4
Aussitöt qu’il sera possible au
Gouvernement suédois le Gouvernement
polonais sera mis en possession
des actes juridiques constatant
le droit de propriété des biens immobiliers
suédois dont il est question
dans le présent Accord ainsi que des
déclarations de cession le leurs
biens signées par les personnes
intéressées suédoises attestées par un
notaire suédois et traduites en
polonais. Tous les susdits documents
doivent étre légalisés par les autorités
compétentes.
Articie 5
La répartition de la somme globale
et forfaitaire entre les intéressés est
entiérement de la compétence du
Gouvernement suédois et n’engage
ni l’Etat polonais ni les institutions
ou personnes physiques ou morales
polonaises.
Articie 6
En vue de faciliter au Gouvernement
suédois la répartition de la
somme globale et forfaitaire, le Gou
-
även vid dagen för undertecknandet
av förevarande överenskommelse.
Artikel 3
1. Svenska regeringen förbinder
sig att från ikraftträdandet av denna
överenskommelse och under förutsättning
att i överenskommelsen
föreskrivna villkor uppfyllas icke
gentemot polska regeringen stödja
eller göra gällande krav från svenska
medborgare med avseende på
deras fastigheter i Polen, sådana de
definierats i artikel 1 och 2.
2. De förutvarande svenska ägarna
till de fastigheter, vilka blivit föremål
för de nämnda polska åtgärderna,
befrias från varje förpliktelse
som hänför sig till sagda fastigheter
och som uppkommit före eller efter
undertecknandet av denna överenskommelse.
Artikel 4
Svenska regeringen skall, så snart
detta är möjligt, till polska regeringen
överlämna juridiska handlingar,
vilka bekräfta äganderätten till den
svenska fasta egendom varom är
fråga i förevarande överenskommelse,
ävensom överlåtelsehandlingar
beträffande fastigheterna i polsk
översättning, undertecknade av de
svenska intressenterna och bestyrkta
av svensk notarius publicus. Alla
ovannämnda handlingar böra vara
legaliserade av behöriga myndigheter.
Artikel 5
Fördelningen av globalbeloppet
mellan intressenterna ankommer uteslutande
på svenska regeringen och
förpliktar inte polska staten, polska
institutioner eller polska fysiska eller
juridiska personer.
Artikel 6
I syfte att för svenska regeringen
underlätta fördelningen av globalbeloppet
skall polska regeringen, på
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1966
vernement polonais å la demande
du Gouvernement suédois fournira,
dans la mesure du possible, toutes
les informations nécessaires permettnnt
1’examen des requétes des intéressés
suédois.
Artide 7
1. La somme stipulée å 1’article
premier du présent Accord sera
ajoutée å la somme restant å payer
de 1’Accord entre le Gouvernement
suédois et le Gouvernement polonais
concernant 1’indemnisation des
intéréts suédois en Pologne, conclu
le 16 novembre 1949.
2. Le paiement sera effectué
d’aprés les modalités convenues dans
le susdit Accord du 16 novembre
1949, amendé par 1’Avenant sdgné
le 29 octobre 1964.
Article 8
Le présent Accord sera soumis å
1’approbation des autorités constitulionnellement
compétentes de
chaque pays. Il entrera en vigueur
le jour de 1’échange des notes constatant
1’accomplissement de cette condition.
Fait ä Varsovie, le 19 janvier 1966
en langue francaise en double
exemplaire.
POUR LE GOUVERNEMENT
DU ROYAUME DE SUÉDE
sous réserve de ratification avec
rassentiment du Riksdag
Gösta Engzell
POUR LE GOUVERNEMENT
DE LA RÉPUBLIQUE POPULAIRE
DE POLOGNE
F. Hofmokl
framställning av svenska regeringen,
i den utsträckning så är möjligt
tillhandahålla alla uppgifter som
äro erforderliga för att möjliggöra
prövning av de svenska intressenternas
anspråk.
Artikel 7
1. Det i artikel 1 av förevarande
överenskommelse fastställda beloppet
skall läggas till det belopp
som återstår att betala enligt överenskommelsen
den 16 november
1949 mellan svenska regeringen och
polska regeringen angående ersättning
för de svenska intressena i
Polen.
2. Betalningen skall verkställas
med tillämpning av det betalningssätt
som avtalats i den nämnda
överenskommelsen den 16 november
1949, ändrad genom tilläggsavtalet
den 29 oktober 1964.
Artikel 8
Denna överenskommelse skall för
godkännande underställas de konstitutionellt
behöriga myndigheterna i
vartdera landet. Den träder i kraft
den dag, då det genom noteväxling
konstaterats, att sagda villkor uppfyllts.
Som skedde i Warszawa den 19
januari 1966 på franska språket i
två exemplar.
FÖR KONUNGARIKET
SVERIGES REGERING
under förbehåll för ratifikation med
riksdagens godkännande:
Gösta Engzell
FÖR FOLKREPUBLIKEN
POLENS REGERING:
F. Hofmokl
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660239
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- UU 1966:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse mellan svenska regeringen och polska regeringen om reglering av vissa s. 1 i texten
- Rskr. 1966:164 Skrivelse till Konwngen i anledning av väckta motioner om flygutbildningen m. m. a1 i texten