Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391) m. m

1966-03-18 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:79, Med förslag till förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1966

1

Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj

1960 (nr 391) m. m.; given Stockholms slott den 18

mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr

391);

2) förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 24 maj

1928 (nr 124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning

hos tullverket.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. vissa ändringar i tulltaxeförordningen i

syfte att möjliggöra införande av ett frivilligt deklarationssystem vid tulltaxering.

Vidare förordas en jämkning i bestämmelserna rörande tullfrihet

för varuslag som inte tillverkas i landet. Dessutom föreslås en liberalisering

av reglerna om tull för varor som reparerats i utlandet. De nya bestämmelserna

avses träda i kraft den 1 juli 1966.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

Förslag

till

Förordning

om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391)

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§, 6 § 2 mom. samt 13 § tulltaxeförordningen

den 13 maj 1960 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3 §•

3 mom. Det åligger varuhavare

eller, i fråga om vara som införes för

annans räkning, denne att lämna de

uppgifter och förete de handlingar

som kunna erfordras för fastställande

av normalpriset.

4- mom. Till kontroll å riktigheten

av lämnade uppgifter är uppgiftslämnaren

skyldig att på anfordran

för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen

eller av styrelsen

för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman

handelsböcker, affärskorrespondens

och övriga för nämnda ändamål

erforderliga handlingar, härunder

inbegripna handlingar rörande

försäljning av den införda varan.

Enahanda skyldighet åligger ock annan,

som bedriver verksamhet av sådan

beskaffenhet att uppgifter av betydelse

för värdekontrollen kunna

hämtas av anteckningar eller andra

handlingar, som föras vid verksamhetens

bedrivande.

Granskningen skall såvitt möjligt

ske på sådant sätt och på sådan tid

att den icke förorsakar hinder i verksamheten

för den vars handlingar

äro föremål för granskning. Hava

handelsböcker eller andra handlingar

överlämnats för granskning, skola

de så snart ske kan återställas.

Den som verkställer granskningen

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Det åligger varuhavare eller, i fråga

om vara som införes för annans

räkning, denne att lämna de uppgifter

och förete de handlingar som

fordras för tulltaxeringen.

Till kontroll av de uppgifter som

lämnats för tulltaxeringen är uppgiftslämnaren

skyldig att på anfordran

för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen

eller av styrelsen

för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman

handelsböcker, affärskorrespondens

och övriga för nämnda ändamål

erforderliga handlingar, härunder

inbegripna handlingar rörande

försäljning av den införda varan.

Enahanda skyldighet åligger ock annan,

som bedriver verksamhet av sådan

beskaffenhet att uppgifter av betydelse

för kontrollen kunna hämtas

av anteckningar eller andra handlingar,

som föras vid verksamhetens

bedrivande.

Granskningen skall såvitt möjligt

ske på sådant sätt och på sådan tid

att den icke förorsakar hinder i verksamheten

för den vars handlingar

äro föremål för granskning. Hava

handelsböcker eller andra handlingar

överlämnats för granskning, skola

de så snart ske kan återställas.

Den som verkställer granskningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:Is proposition nr 79 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

må taga del av handlingar av betydelse

för granskningen utan hinder

därav att den, vars handlingar äro

föremål för granskning, har att iakttaga

tystnad om deras innehåll. Är

handlings innehåll av beskaffenhet

som nu sagts eller anser den, vars

handlingar skola granskas, att särskilda

omständigheter eljest kunna

åberopas för att handlingens innehåll

ej kommer till annans kännedom, må

dock länsstyrelsen i det län, där han

är bosatt, på framställning av honom,

när synnerliga skäl föranleda

det, förordna att handlingen skall

undantagas från granskningen. Mot

länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

5 mom. Underlåter någon att

fullgöra vad som åligger honom enligt

3 eller 4 mom. eller med stöd

därav meddelade föreskrifter, må generaltullstyrelsen

utsätta lämpligt

vite ävensom i förekommande fall

utdöma försuttet vite. Mot beslut att

förelägga vite må talan ej föras.

2 §•

Tull som utgår efter varas vikt

skall, där ej i fråga om visst varuslag

är annorlunda stadgat, beräknas

efter varans nettovikt.

3 §•

1 mom. Tull som utgår i förhållande

till varas värde skall beräknas

efter varans normalpris, varmed förstås

det pris som varan vid tiden för

anmälan till förtullning skulle betinga

vid försäljning i öppna marknaden

mellan av varandra oberoende

köpare och säljare.

Normalpriset skall---—--

2 mom. Har varan förvärvats

genom köp, skall såsom normalpris

anses det avtalade priset med de justeringar

som erfordras på grund av

att köpet avslutats under förutsättningar

vilka avvika från vad som

sägs i 1 mom.

It Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1

må taga del av handlingar av betydelse

för granskningen utan hinder

därav alt den, vars handlingar äro

föremål för granskning, har att iakttaga

tystnad om deras innehåll. Är

handlings innehåll av beskaffenhet

som nu sagts eller anser den, vars

handlingar skola granskas, att särskilda

omständigheter eljest kunna

åberopas för att handlingens innehåll

ej kommer till annans kännedom,

må dock länsstyrelsen i det

län, där han är bosatt, på framställning

av honom, när synnerliga skäl

föranleda det, förordna att handlingen

skall undantagas från granskningen.

Mot länsstyrelsens beslut må

talan ej föras.

Underlåter någon att fullgöra vad

som åligger honom enligt denna paragraf

eller med stöd därav meddelade

föreskrifter, må generaltullstyrelsen

utsätta lämpligt vite ävensom

i förekommande fall utdöma försuttet

vite. Mot beslut att förelägga vite

må talan ej föras.

3 §•

Tull som utgår efter varas vikt

skall, där ej i fråga om visst varuslag

är annorlunda stadgat, beräknas

efter varans nettovikt.

Tull som utgår i förhållande till

varas värde skall beräknas efter varans

normalpris, varmed förstås det

pris som varan vid tiden för anmälan

till förtullning skulle betinga vid

försäljning i öppna marknaden mellan

av varandra oberoende köpare

och säljare.

—--andra avgifter.

Har varan förvärvats genom köp,

skall såsom normalpris anses det avtalade

priset med de justeringar som

erfordras på grund av att köpet avslutats

under förutsättningar vilka

avvika från vad som sägs i andra

och tredje styckena.

samt. Nr 79

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

(Nuvarande lydelse)

6 §.

2 mom. Svensk eller

13 §.

I fråga om varuslag, som icke eller

endast i ringa omfattning är föremål

för tillverkning inom landet, äger

Konungen, där så prövas lämpligt,

för en tid av högst två år i sänder

förordna, att tull icke skall utgå.

(Föreslagen lydelse)

6 §.

för reparationen.

Efter tillstånd av generaltullstyrelsen

och på villkor som styrelsen bestämmer

må tull för vara, vilken

efter reparation i utlandet införs i

utbyte mot svensk eller i Sverige förtullad

vara av samma slag, beräknas

efter 10 % av ett belopp som svarar

mot reparationskostnaden.

13 §.

I fråga om varuslag, som icke eller

endast i ringa omfattning är föremål

för tillverkning inom landet, eller

vara av sådant slag äger Konungen,

där så prövas lämpligt, förordna, att

tull icke skall utgå. Förordnandet

skall såvitt avser varuslag avse en

tid av högst två år i sänder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

se)

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

Förslag

till

Förordning

nin ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 24 maj 1928 (nr 124)

angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket

f T '' *

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 24 maj 1928 angående

förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Har i--------tulltaxeringen avslutats.

Utrönes felet--------nämnda tid.

Har godset--------högre avgiftsbelopp.

Har varuhavaren infört godset för

annan, här i riket bosatt persons räkning

och har felet föranletts av uppgift,

som denne direkt eller genom

befullmäktigat ombud lämnat tull
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.9 år 1966

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

verket, skall vad ovan sagts om varuhavare

i stället avse den, för vars

räkning införseln ägt rum.

3 §•

Har av —-------- bort erläggas.

Har felet-------— nämnda tid.

Avser felet avgift för gods, som av

varuhavare införts för annan, här i

riket bosatt persons räkning och har

felet föranletts av uppgift, som denne

direkt eller genom befullmäktigat

ombud lämnat tullverket, skall vad

ovan sagts om den, som skolat gälda

avgiften, i stället avse den, för vars

räkning införseln ägt rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser gälla

dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före

ikraftträdandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 18

mars 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lindström, Länge,

Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i

tulltaxeförordningen, m. m., och anför.

Inledning

I skrivelse den 17 januari 1964 framlade generaltullstyrelsen förslag om

införande av ett särskilt deklarationsförfarande vid tulltaxering m. m. över

framställningen har, efter remiss, yttranden avgetts av riksåklagarämbetet,

statskontoret, mynt- och justeringsverket, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket,

kontrollstyrelsen, riksskattenänmden, poststyrelsen, järnvägsstyrelsen,

luftfartsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium,

Kooperativa förbundet, Svensk industriförening, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska handelsagenters förening, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska stadsförbundet, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges

industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Sveriges

speditör förbund, Landsorganisationen i Sverige, Statstjänstemännens

riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation.

I skrivelse den 14 februari 1966 har generaltullstyrelsen avgett förnyat

utlåtande i ärendet. Till skrivelsen har fogats ett från tullagstiftningskommittén

inhämtat yttrande.

Vidare har Sveriges mekanförbund i en framställning den 19 maj 1965

hemställt om ändring av 13 § tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr

391). över framställningen har yttranden avgetts av generaltullstyrelsen

och kommerskollegium.

Slutligen vill jag i anledning av en framställning från Aktiebolaget Scania-Vabis

anmäla fråga om ändring av bestämmelserna i 6 § 2 mom. tull
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 10GG

taxeförordningen rörande beräkningen av tull lör varor som undergått

reparation i utlandet. Häröver har yttranden avgetts av generaltullstyrelsen,

riksskattenämnden och kommerskollegium.

Deklaration vid tulltaxering

Gällande ordning

''Fullt axer ingen utgör ett led i förtullningen av varor som intörs till riket.

Genom tulltaxeringen fastställs dels till vilket tulltaxenummer en vara skall

hänföras dels det värde eller den vikt som skall ligga till grund för fastställandet

av tullen.

Enligt nu gällande bestämmelser (145 § tullstadgan den 7 oktober 1927,

nr 391) skall tulltaxeringen utföras med ledning av vad som utröns vid

undersökning av varorna. Beräkningen av varornas värde sker dock med

utgångspunkt från de uppgifter som varuhavaren (dvs. den som har förfoganderätten

till varorna) eller importören, dvs. den för vars räkning införseln

äger rum, är skyldig att förebringa (3 § tulltaxeförordningen).

Tulltaxeringen skall sålunda i princip verkställas på grundval av de

uppgifter tulltjänstemännen inhämtar vid undersökningen av varorna. Förfarandet

tillämpades tidigare så att allt importgods regelmässigt undersöktes.

Den ständigt växande importen i förening med trafikanternas krav

på snabb behandling av importgodset gör det emellertid svårt att strikt

tillämpa en så omständlig och tidskrävande procedur. Inom ramen för gällande

bestämmelser tillämpas därför numera, om tillräcklig säkerhet i tulltaxeringen

erhålls, mer och mer en förenklad tullprocedur. Denna innebär

att tulltaxeringen i viss utsträckning grundas på uppgifter i fakturor och

andra handlingar som ger upplysning om varorna.

Varor som förtullas utlämnas inte från tullverket förrän tull, införselavgift

och eventuella anståndspenningar betalats eller deponerats eller

också betryggande säkerhet ställts för det belopp som skall erläggas. Varuhavaren

skall utan anfordran inbetala tull och annan införselavgift

samt utan anmaning ombesörja att inkomna varor hämtas hos tullverket.

Avhämtningen får i princip inte uppskjutas längre än 30 dagar efter det att

varorna införts. Omhändertas inte varorna, skall de regelmässigt så snart

ske kan försäljas på tullauktion. Nu nämnda föreskrifter om betalning,

utlämning, anstånd och försäljning samt övriga bestämmelser av förevarande

slag är intagna i 152—169 §§ tullstadgan.

Som redan nämnts är varuhavare eller importör skyldig att för värdeberäkningen

vid tulltaxeringen förete fakturor och andra handlingar. Till

kontroll av riktigheten av uppgifterna är den som lämnat uppgiften skyldig

att på anfordran för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen

2f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 79

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

eller av styrelsen bemyndigad tulltjänsteman handelsböcker, affärskorrespondens

och övriga för ändamålet erforderliga handlingar — även handlingar

rörande försäljning av den införda varan. Samma skyldighet föreligger

också för var och en som bedriver sådan verksamhet att uppgifter för värdekontrollen

kan hämtas av anteckningar eller andra handlingar som förs i

hans verksamhet. Den som underlåter att fullgöra skyldighet att förete bokföringshandlingar

kan av generaltullstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra

skyldigheten. Försuttet vite utdöms av styrelsen.

Har på grund av oriktig tillämpning av tulltaxan tullbelagt gods utlämnats

tullfritt eller mot för låg tull, är varuhavaren skyldig att — om krav

riktas mot honom inom 60 dagar från det tulltaxeringen avslutats — till

tullverket inbetala det felande tullbeloppet jämte vad som i övrigt undanhållits

tullverket (1 § förordningen den 24 maj 1928, nr 124, angående förfarandet

i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket). Även om

60 dagar förflutit från tulltaxeringen har varuhavaren betalningsskyldighet

om felet upptäcks vid prövning av besvär eller om den oriktiga tulltaxeringen

föranletts av att varuhavaren eller hans ombud förfarit brottsligt

eller eljest inte varit i god tro. Har av annan anledning än oriktig tillämpning

av tulltaxan tull, annan införselavgift, anståndspenningar eller annan

statsverket tillkommande avgift inte uttagits eller uttagits med för lågt

belopp, skall avgiften erläggas, om krav härom framförs inom två år från

det avgiften bort erläggas (3 §). Är felet föranlett av att vederbörande

förfarit brottsligt eller eljest inte varit i god tro, föreligger betalningsskyldighet

även om krav inte anställts inom föreskriven tid. Har tull eller annan

avgift uttagits med för högt belopp föreligger skyldighet för tullverket att

återbetala sålunda för högt uttagen tull eller avgift (2 och 4 §§).

Förorsakar någon genom vilseledande uppgifter i samband med tullbehandling

av gods att tull eller annan avgift undandras statsverket, kan han

dömas till straff enligt lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för

varusmuggling.

Förslagen och remissyttrandena

I sin skrivelse den 14 februari 1966 hemställer generaltullstyrelsen i anslutning

till sitt tidigare förslag om införande av ett obligatoriskt deklarationssystem

bl. a. att ett fakultativt deklarationsförfarande vid tulltaxering

skall införas. I samband härmed önskar styrelsen också få rätt till utvidgad

bokföringskontroll hos varuhavare m. fl. Vidare föreslår styrelsen att

förordningen angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning

hos tullverket ändras så att den betalningsskyldighet som f. n. åvilar varuhavare

överflyttas till den verklige importören i de fall, då felet i en tulltaxering

föranletts av uppgift som importören lämnat tullverket direkt eller

genom varuhavaren såsom hans befullmäktigade ombud. Dessutom föreslås

ändringar i lagen om straff för varusmuggling innebärande bl. a. att

av grov oaktsamhet föranlett vilseledande som upptäcks i samband med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

K ii ii t/l. Maj:ts /iroposition nr 7!) nr li)<>(>

tullbehandling eller eljest innan vara utlämnas från tullverket skall kriminaliseras.

Ue nu angivna frågorna behandlas i del följande var för sig, varvid

redogörelse lämnas för såväl generaltullstyrelsens som remissinstansernas

uttalanden.

När det gäller deklaration stör farandet innebär som redan

nämnts 1964 års förslag i princip att en ovillkorlig deklaralionsplikt införs.

Enligt detta förslag om obligatoriskt deklarationsförfarande, som

grundas på en undersökning av en arbetsgrupp inom statskontoret, skall

samtliga uppgifter som krävs för tulltaxering, såsom uppgift om tulltaxenummer,

statistiskt nummer, tullsats, tullpliktig kvantitet eller tullpliktigt

värde samt upplupen lull eller annan avgift, under straffansvar lämnas till

tullverket av varuhavaren i varuanmälan eller, om importen sker för annans

räkning, av denne. Tulltjänstemännen granskar sedan dessa uppgifter och

grundar tulltaxeringen enbart på dem såvida de inte anser att en stickprovskontroll

eller — av särskilda skäl — särskild kontroll av inkomna varor

bör göras. All import omfattas dock inte av förslaget. Sålunda undantas

bl. a. privatimport och av postverket förtullade försändelser under visst

värde. För att göra kontrollen effektivare bör enligt förslaget tullverkets

efterkontroll utvidgas till att avse tulltaxeringen i dess helhet och sålunda

inte som f. n. är fallet omfatta enbart uppgifter om varornas värde.

Generaltullstyrelsen påpekar i sin motivering till förslaget att den ökade

importen och trafikanternas stigande krav på snabb tullbehandling gjort

det svårt att strikt tillämpa bestämmelsen om godsundersökning vid varje

importtillfälle. Utvecklingen efter kriget har, framhåller styrelsen, i överensstämmelse

med en allmän strävan att förenkla tullproceduren därför

gått därhän att tulltaxeringen i allt högre grad baseras på fakturor och

andra handlingar. Detta förfarande som populärt benämns avancerad tulltaxering

har möjliggjort en snabbare expediering av importen och har f. ö.

varit en nödvändig förutsättning för att utan en avsevärd personalökning

bemästra den starkt ökade trafiken.

Det nuvarande systemet med avancerad tulltaxering anses dock förenat

med sådana nackdelar att generaltullstyrelsen ifrågasätter om inte åtgärder

bör övervägas för att åstadkomma större säkerhet i tulltaxeringen. Återgång

till ett system med obligatorisk godsundersökning kan dock styrelsen inte

förorda. Däremot torde ett genomfört deklarationssystem enligt styrelsens

mening innebära stora fördelar. Styrelsen anför.

Tyvärr är det ofrånkomligt att antalet felaktiga tulltaxeringar — genom

att systemet med avancerad tulltaxering tillämpats — ökat, vilket innebär att

säkerheten i tulltaxeringen blivit lidande. Att rätta felaktigheter kräver avsevärt

arbete, inte minst för trafikanternas del. Vidare får man räkna med

att rättelse sker ganska ensidigt, eftersom varuhavaren icke har någon skyldighet

att anmäla om det gjorts fel till hans fördel. Tullverkets möjligheter

att i efterhand upptäcka felaktigheter är relativt begränsade. Följden har blivit

ökade risker för en inte minst ur näringslivets synpunkt beklaglig olikformighet

i tullbeskattningen. Åtgärder torde därför med hänsyn till'' såväl

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 dr 1966

tullverkets som näringslivets intresse böra övervägas för åstadkommande av

större säkerhet i tulltaxeringen.

Återgång till den mera strikta tillämpning av officialsystemet, som närmast

förutsättes i tullstadgan, skulle självfallet medföra olägenheter för

trafiken, bl. a. genom ökning av genomloppstiden för godset och ökade kostnader

för varuhanteringen, och bör därför inte komma i fråga, om man

kan komma till rätta med problemet genom andra åtgärder. Tvärtom bör

man tillvarataga de möjligheter som kunna finnas att ytterligare påskynda

och förenkla proceduren. För tullverkets del skulle en återgång till den tidigare

tulltaxeringsmetoden kräva en avsevärd förstärkning av den i tulltaxeringstjänst

sysselsatta personalen. I nuvarande arbetsmarknadssituation

skulle en sådan förstärkning möta svårigheter. Härtill kommer att en mera

omfattande europeisk integration å ena sidan får antas på längre sikt

medföra en betydande minskning av behovet av personal för ifrågavarande

arbetsuppgifter men å andra sidan under en övergångstid ställa ökade krav

på sådan personal. I betraktande av möjligheten av en sådan utveckling

skulle det vara mindre lämpligt att nu söka genomföra en ökad personalrekrytering,

men däremot synnerligen önskvärt med en ytterligare förenkling

av arbetsproceduren för att lättare kunna bemästra övergångstidens

svårigheter med befintlig personal.

I det läge som sålunda föreligger är det enligt styrelsen naturligt att uppmärksamheten

riktats på det i flertalet västeuropeiska länder tillämpade

systemet med tulltaxering baserad i första hand på uppgifter av importören.

Styrelsen fortsätter.

Detta system innebär att importören själv uppger de importerade varornas

tulltaxenummer, kvantitet och värde. Tulltjänstemannen har till uppgift att

granska de avgivna uppgifterna med ledning av faktura och andra handlingar

samt göra erforderlig stickprovskontroll. Huvudtanken bakom detta system

är att man vill utnyttja den kännedom importören har om sina varor

samt ålägga även honom ansvar för tulltaxeringen.

Införandet av ett deklarationssystem innebär en väsentlig omläggning av

tulltaxeringsförfarandet, som kan medföra många problem av såväl principiell

som praktisk art, framhåller generaltullstyrelsen. Att deklarationssystemet

är mindre omständligt och tidsödande än ett strikt tillämpat godskontrollsystem

är det emellertid enligt styrelsen ingen tvekan om. När det

gäller kraven på säkerhet i tulltaxeringen anser styrelsen att deklarationssystemet

är fullt tillfredsställande såväl för statsverket som för näringslivet.

Några tvivel beträffande importörernas förmåga att lämna erforderliga

uppgifter för tulltaxeringen behöver enligt styrelsen knappast hysas och den

övervägande delen av importvarorna är relativt lätt att klassificera, framhåller

styrelsen. Vidare rör sig varje importör i regel inom ett begränsat

varuområde, där han ganska lätt kan sätta sig in i även mera komplicerade

tulltaxeringsfrågor. Av betydelse vid bedömningen av frågan om importörernas

förmåga att lämna korrekta uppgifter är även att det oftast är fråga

om upprepad import av samma varuslag. Styrelsen anför.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:la proposition nr 7!) är 19(i(i ll

Klassificeringen kan ibland vara elt intrikat problem so in fordrar ingående

varunndersökning såväl som studium av författningar och prejudikat,

men har den en gång avgjorts på auktoritativ nivå, känner importören till

detta och kan begagna sig därav vid kommande införseltillfällen. Givetvis

finns det importörer som täcker en större del av varuområdet och som ofta

importerar nya varuslag. För dessa ställer sig saken svårare. Erfarenheten

har emellertid visat att sådana importörer ofta är väl insatta i tulltaxeringsfrågor.

Förutsättas måste vidare en effektiv informationstjänst i vad

gäller lämnande av såväl officiella upplysningar av generaltullstyrelsen som

underhandsbesked av lokala tullmyndigheter. 1 allmänhet bör det sålunda

vara möjligt för importören att utan större svårighet deklarera sina varor.

Styrelsen liar därför kommit till den uppfattningen att det inte med hänsyn

till importörens förmåga i nämnda hänseende kan anses föreligga något hinder

för övergång till ett deklarationssystem. Denna uppfattning stöds av

den omständigheten att systemet tillämpas i många andra länder.

I jämförelse med den avancerade tulltaxering som i vissa fall tillämpas är

deklaration ssystemets fördelar i fråga om enkelhet och snabbhet visserligen

inte lika påtagliga anser generaltullstyrelsen. 1 stort sett bör emellertid den

ytterligare minskning av godsundersökningen, som deklarationssystemet

kan möjliggöra, medverka til! att tullbehandlingen blir ännu enklare och

snabbare, även om det enligt styrelsen givetvis kan förekomma fall, då den

avancerade tulltaxeringen medfört så enkel och snabb expediering att en ytterligare

förbättring inte är möjlig.

Av särskild betydelse är emellertid att deklarationssystemet, genom att

man utnyttjar importörens kunskaper om godset och genom att man ålägger

importören ansvar för av honom lämnade uppgifter, från säkerhetssynpunkt

får anses ha ett klart försteg framför den avancerade tulltaxeringen,

vilken inte kan anses tillfredsställande i sådant hänseende, framhåller styrelsen.

Styrelsen fortsätter.

Deklarationssystemet torde även innebära större flexibilitet i tullbehandlingen

genom möjligheten att anpassa omfattningen av stickprovskontrollen

efter trafikintensitet och personaltillgång. Vidare kan man räkna med att

den enklare godshanteringen vid detta system medför ett minskat behov av

tulltaxeringslokaler. I betraktande av vad sålunda anförs har styrelsen funnit

att deklarationssystemet allmänt sett har avsevärda fördelar framför det

nu tillämpade förfarandet.

Fördelarna med deklarationssystemet är ur importörernas synpunkt att

väga mot en viss ökning av deras arbete med förtullningen. Förutom besväret

att hålla reda på varornas klassificering enligt tulltaxan rör det sig häi

främst om uträknandet av varornas tullvärden. Detta kan bli ett ganska omfattande

arbete, när det är fråga om flera varuslag i samma sändning. Flertalet

varusändningar har dock ensartat innehåll. Arbetet kan vidare underlättas

genom ändrade bestämmelser för värdeberäkningen, exempelvis rörande

fördelningen av gemensamma kostnader på olika varuslag. Många importörer

torde för övrigt även vid nuvarande system i kontrollsyfte utföra åtskilligt

av det arbete varom nu är fråga.

Enligt styrelsens uppfattning måste den ökning av arbetet, som en över«ån<>

till deklarationssystemet i vissa hänseenden medför för importörerna,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mcij. ts proposition nr 79 år 1966

som helhet uppvägas av fördelar i andra hänseenden. Främst erhålls snabbare

åtkomst av godset, enklare godshantering och minskad risk för skada

på godset i samband med tulltaxeringen. Vid utarbetande av 1964 års förslag

har generaltullstyrelsen även övervägt möjligheten av att göra deklarationsförfarandet

fakultativt men funnit att ett obligatoriskt system varit att

föredra.

Generaltullstyrelsens motiv i framställningen den 14 februari i år för att

nu införa ett fakultativt deklarationssystein redovisas i det följande efter

remissutlåtandena över förslaget om det obligatoriska systemet.

Generaltullstyrelsens ursprungliga förslag av år 1964 fick vid remissbehandlingen

stöd i åtskilliga yttranden, bl. a. i yttrandena från

statskontoret, riksrevisionsverket och kontrollstyrelsen. Flertalet remissinstanser,

bland dem de av näringslivets intresseorganisationer som närmare

yttrat sig i huvudfrågan, avstyrkte emellertid mer eller mindre klart. Åtskilliga

bland de sistnämnda remissinstanserna förordade dock att ett fakultativt

deklarationssystein skulle införas.

Kommerskollegium anser det för sin del tveksamt huruvida ett obligatoriskt

deklarationssystein kan vara ägnat att säkerställa en riktig och likformig

tullbehandling. Importörernas varukännedom torde, framhålls det, i

allt väsentligt vara inriktad på varornas tekniska eller kommersiella kvaliteter,

mindre på de egenskaper som är avgörande från tullsynpunkt. Inom

åtskilliga varuområden torde enligt kollegiet krävas ingående specialkunskaper

för en riktig tolkning av tulltaxan. På sådana områden torde inte oväsentliga

risker för felbedömningar från importörernas sida föreligga. I alla

händelser torde, anser kollegiet, en deklarationsplikt ofta medföra ett avsevärt

merarbete för åtskilliga importörer och i många fall ställa företagen

inför nödvändigheten att anställa eller anlita specialutbildad personal med

åtföljande ökade kostnader.

Det anförda hindrar emellertid inte, anför kollegiet, att många importörer

otvivelaktigt rör sig inom ett begränsat varuområde med återkommande varuslag

som gör att de sannolikt kan relativt lätt tillägna sig erforderliga tulltaxeringskunskaper.

I sådana fall får importörernas medverkan genom upprättande

av deklarationer antas bidra till säkerheten.

Beträffande det obligatoriska deklarationssystemet sett från samhällsekonomisk

synpunkt anför kollegiet.

Visst försök till beräkning av de statsfinansiella besparingar som kan ernås

genom ett deklarationsförfarande i jämförelse med nuvarande system

har gjorts i framställningen. Sålunda har enligt beräkningar av statskontoret

besparingen av tulltaxeringspersonal uppskattats till omkring 10 %. En

viss rationaliseringsvinst för statsverkets vidkommande beräknas sålunda

kunna uppnås. Generaltullstyrelsen ger i sin framställning dock inga närmare

kommentarer till dessa beräkningar.

Mot den eventuella statsfinansiella vinsten bör emellertid ställas de ökade

kostnaderna för näringslivet. Tullstyrelsen uttalar för sin del den uppfatt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is preposition nr i!) år 1 !)(>(> 13

ningen att näringslivets ökade arbete och kostnader i stort sett kan beräknas

uppvägas av fördelar i andra hänseenden, främst snabbare åtkomst av gödsel,

men även enklare hantering och minskade risker för skador. Från vissa

handelskammares sida ifrågasättes emellertid starkt huruvida någon tidsvinst

kan uppnås, beräknad från godsets ankomst, med hänsyn till importörers

eller speditörers ökade arbete med godset. Mycket tyder på, menar man,

att en omläggning totalt sett skulle medföra en ökning av de totala kostnaderna

för tullbehandlingen. 1 avsaknad av en mera ingående erfarenhet torde

en totalvägning ur kostnadssynpunkt enligt kollegiets mening bli mycket

osäker. Att den nuvarande ordningen centralt utnyttjar speciellt utbildad

personal synes emellertid få tillmätas väsentlig betydelse när det gäller att

bedöma effektiviteten hos de olika systemen. Det är därför tveksamt om någon

mera väsentlig vinning kan ernås genom övergång till ett deklarationssystem.

Kollegiet framhåller att åtskilliga företag utan tvekan torde ha förutsättningar

för och även vara betjänta av ett dektarationssystem. Kollegiet

anser därför att det skulle vara av värde om möjligheter kunde öppnas for

sådana importörer att frivilligt påta sig ifrågavarande uppgifter och ansvar.

Om ett frivilligt deklarationsförfarande införs förutsätter kollegiet emellertid

att ett registreringssystem måste komma till användning. Ett frivilligt

deklarationsförfarande synes enligt kollegiet kunna erbjuda tillfredsställande

garantier ur säkerhetssynpunkt och skulle också möjliggöra för företagen

att individuellt överväga för- och nackdelar, varigenom risken för en

påtaglig merbelastning eller annan försämring i enskilda fall skulle kunna

undvikas. Samtidigt som tullverkets arbete med tulltaxeringen skulle underlättas,

skulle erfarenheter vinnas för såväl myndigheter som näringsliv. En

säkrare grundval för bedömning av deklarationsförfarandets verkningar i

praktiken skulle härigenom också vinnas.

När det gäller önskemålet att få till stånd en snabb tullbehandling har

vissa av näringslivets intresseorganisationer anfört att det nuvarande förfarandet

från denna synpunkt är tillfredsställande och att några egentliga

fördelar med en övergång till ett deklarationsförfarande inte vinns.

Beträffande säkerheten vid tulltaxeringen anför Sveriges industriförbund,

Sveriges allmänna exportförening och Sveriges grossistförbund att enligt

deras erfarenhet säkerheten i stort sett är tillfredsställande vid nuvarande

system. Organisationerna anför.

Klagomål antydande bristande likformighet i tullbeskattningen har endast

i sällsynta fall framförts till organisationerna. Det är att beklaga, att tullstyrelsen

på denna väsentliga punkt inte förebragt någon utredning rörande

omfattningen och arten av de uppgivna felaktigheterna. Det förefaller organisationerna

för övrigt mindre sannolikt att —- därest redan nu ett större antal

felt ulltaxeringar eventuellt skulle förekomma — någon väsentlig förbättring

i detta avseende skulle kunna ske vid en överflyttning av tulltaxeringsarbetet

till importörerna.

Organisationerna anser vidare att det inte är rationellt och att det är

totalt sett mera kostnadskrävande att flytta över tulltaxeringsarbetet från

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

en mindre grupp specialister till ett mycket stort antal lekmän. De på detta

sätt till näringslivet överflyttade kostnaderna måste medföra prishöjningar,

vilka sannolikt i första hand kommer att tas ut på importvarorna. Enligt

organisationernas mening bör kostnaderna för tulltaxeringssystemet hållas

på lägsta möjliga nivå från samhällsekonomisk synpunkt. All sannolikhet

talar för att så blir fallet, om de även i fortsättningen åvilar det allmänna.

Det anförda utesluter enligt organisationerna emellertid inte, att det i vissa

fall kan föreligga särskilda omständigheter som kan göra det ändamålsenligt

att låta importörerna själva deklarera sitt gods. Men antalet fall, där

detta är fördelaktigt från allmänna synpunkter, torde vara mycket begränsat

och bör därför inte kunna motivera införandet av ett generellt, obligatoriskt

system.

När det gäller möjligheten för importörerna att överta ansvaret för att

rätta uppgifter läggs till grund för tulltaxeringen delar organisationerna inte

helt generaltullstyrelsens uppfattning. De anför.

Behovet av speciella kunskaper i tulltaxeringsfrågor hos importörerna har

starkt bagatelliserats. Det förekommer visserligen att importörer har ett ensartat

och ur alla synpunkter lättulltaxerat gods. Tulltaxeringen bereder dock

mycket ofta svårigheter, där mer djupgående kunskaper krävs. Detta kan

gälla såväl varuklassificering enligt tulltaxan som fastställande av tullvärde

men också tillämpningen av EFTA-reglerna och de olika skatte- och avgiftsförfattningar,

som kan aktualiseras vid import. Det mycket omfångsrika författningsmaterial,

som här kommer i fråga och för vars riktiga tillämpning

tullverkets tjänstemän har en grundlig utbildning, är ofta synnerligen svårtillgängligt

för lekmannen. En särskild svårighet, som skulle göra sig gällande

vid en överflyttning av arbetet till importörerna, är vidare att de kunskaper,

som krävs för avgivande av en fullständig deklaration, hos dessa ofta

är fördelade på ett flertal händer.

Generaltullstyrelsen framhåller, att importören bl. a. genom sin varukännedom

bör kunna bidra till en ökad säkerhet i tulltaxeringen. Givetvis känner

importören bättre och tidigare än någon annan till handelsbenämning,

inköpspris etc. på sina importvaror. Dessa uppgifter utgör emellertid endast

grundmaterial för tulltaxeringen. De rent tulltekniska kunskaper, som krävs

för att på grundval härav snabbt och säkert fastställa rätt statistiskt nummer,

tullvärde etc., torde i allmänhet icke förefinnas hos importören. Kommersiellt

betydelsefulla egenskaper hos varan har nämligen ofta inte någon

betydelse för tulltaxeringen, medan tulltekniska klassificeringsgrunder sällan

är av betydelse för varans handelsegenskaper.

Organisationerna ifrågasätter för sin del om ett frivilligt system i verkligheten

skulle innebära några mer påtagliga olägenheter för tullverket.

Även om flertalet företag finner ett obligatoriskt deklarationssystem enbart

vara en belastning, är det enligt organisationerna uppenbart, att skyldigheten

att deklarera knappast skulle medföra någon svårighet för importörer av

ett fåtal varuslag med ständigt återkommande sändningar av gods som är

lätt att tulltaxera. Större importörer har också sådan organisation och personal,

att deklarationer lätt kan upprättas. Tulltaxering på grundval av deklarationer

skulle också innebära vissa fördelar för dessa företag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1066

Med hänsyn till vad sålunda anförts bör enligt organisationernas mening

möjligheter finnas för vederbörande importörer att själva deklarera sina

varor, utan att för den skid! någon generell deklarationsplikt behöver aktualiseras.

De importörer, som önskar begagna sig av ett deklarationssystem,

bör enligt organisationerna registreras hos vederbörande lokala tullmyndighet.

Tullverket torde vidare enligt organisationerna givetvis i eget intresse

anordna förtullningen så, att den som frivilligt deklarerar tillförsäkras en

snabb åtkomst av godset. Där så befinns ändamålsenligt, bör deklarationer

även kunna avlämnas periodvis, t. ex. månatligen.

Organisationerna gör i sina remissyttranden följande sammanfattning av

de fördelar som är förenade med ett frivilligt deklarationssystem.

1. Man bör kunna räkna med ökad säkerhet i lulltaxeringen, eftersom endast

importörer, som behärskar tulltaxeringen av sitt sortiment, kan förmodas

åta sig att själva deklarera.

2. Med möjlighet till frivilligt deklarationsförfarande bör tullens arbete

minska, vilket kan förmodas bli fallet särskilt på vissa orter.

3. Såväl myndigheterna som importörerna får möjligheter att bedöma ett

deklarationsförfarande i praktiken, utan att man behöver vidta några genomgripande

förändringar.

4. Vid ett frivilligt system behöver importörerna icke åta sig merarbete

och merkostnader utan att i respektive fall vara övertygade om att fördelar

står att vinna. Ett obligatoriskt deklarationsförfarande medför däremot att

importören på det ena eller andra sättet tvingas köpa utomstående specialisters

tjänster.

Efter att ha tagit del av remissyttrandena har generaltullstyrelsen i sin

framställning den 14 februari i år anfört att styrelsen inte blivit övertygad

av de argument som vid remissbehandlingen anförts mot ett obligatoriskt

system, men styrelsen vill dock med hänsyn bl. a. till att utredning rörande

tullagstiftningen numera pågår inom tullagstiftningskommittén inte påyrka

genomförande av ett obligatorium. Enligt styrelsens uppfattning är det

dock av stor betydelse, inte minst för arbetet inom kommittén, att ett deklarationssystem

blir prövat i praktiken även i vårt land. Trots att ett fakultativt

deklarationssystem såsom tidigare framhållits av styrelsen är

förenat med olägenheter från arbetsorganisatorisk synpunkt är styrelsen

därför beredd att försöksvis tillämpa ett sådant förfarande.

Tullagstiftningskommittén — som består av sakkunniga från såväl näringslivet

som statsförvaltningen — anser i likhet med generaltullstyrelsen

att det skulle vara av stort värde om deklarationssystemet kunde prövas i

praktiken. Utfallet av en försöksverksamhet på detta område skulle kunna

ge kommittén erfarenheter av stor betydelse för det fortsatta utredningsarbetet.

Kommittén tillstyrker därför, att åtgärder vidtas för att under en

försökstid möjliggöra tillämpning av deklarationssystemet vid sidan av nu

gängse förfarande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

Generaltullstyrelsens förslag beträffande bokföringsgranskning

innebär i huvudsak att nuvarande skyldighet för varuhavaren att

underkasta sig sådan granskning utsträcks till att avse alla vid tulltaxeringen

lämnade uppgifter. En sådan ändring är enligt styrelsen en förutsättning

för att ett deklarationssystem skall kunna införas. Då tulltaxeringen även

enligt nuvarande system i stor utsträckning baseras på uppgifter i fakturor

och andra handlingar får ändringen emellertid enligt styrelsen anses påkallad

oavsett införandet av ett deklarationssystem. Erinringar mot förslaget

har inte framförts vid remissbehandlingen.

Ändringarna i förordningen angående förfarandet i vissa fall vid oriktig

avgiftsberäkning vid tullverket innebär att i de fall, då betalningsskyldigheten

åvilar varuhavaren, skyldigheten i regel överflyttas

från varuhavaren till den verklige importören om den oriktiga beräkningen

föranletts av uppgift som denne lämnat tullverket direkt eller via varuhavaren.

Generaltullstyrelsen framhåller att gällande regler för anställandet av

krav vid för låg debitering kan leda till mindre tillfredsställande konsekvenser

då varuhavaren — t. ex. en speditionsfirma — är endast ombud

för den verklige importören och varuhavaren inte kan få ut det efterdebiterade

beloppet av importören. I fråga om skatter och införselavgifter

åligger betalningsskyldigheten i allmänhet den för vars räkning införseln

sker, påpekar styrelsen. Man kan därför överväga att införa en liknande bestämmelse

även beträffande tullen. Emellertid skulle då erfordras en mera

omfattande utredning än som lämpligen kan företas i detta sammanhang.

Styrelsen är därför inte beredd att nu föreslå en generell överflyttning av

betalningsskyldigheten i fall av för låg debitering. Vid ett deklarationsförfarande

kommer emellertid tulltaxeringen att i väsentlig mån direkt baseras

på uppgifter som lämnas tullverket av importören direkt eller via

varuhavaren och för vilka varuhavaren inte har något ansvar. I den mån

feldebiteringen beror på sådana uppgifter bör enligt styrelsens uppfattning

betalningsskyldigheten om den eljest åvilar varuhavaren i princip överflyttas

från denne till importören. Enligt styrelsens mening talar dock övervägande

skäl för att betalningsskyldigheten vid för låg debitering fortfarande

bör åvila varuhavaren i fall då den för vars räkning varan införs är

bosatt utom riket.

Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening och Sveriges

grossistförbund anser, att det i och för sig torde kunna anses rimligt att

betalningsskyldigheten åläggs importören och inte varuhavaren, då importören

själv lämnat uppgifter till tullverket t. ex. i en tulldeklaration. Däremot

anses förhållandena mera svårbedömda i fall då varuhavaren på ett

mer aktivt sätt tagit del i upprättandet av en tulldeklaration. Att som nu

är fallet ålägga varuhavaren betalningsskyldighet då felaktigheten beror

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7i) är 1966

17

pa importörens uppgifter kan enligt organisationerna inte anses fullt tillfredsställande.

Importören kan dock med större säkerhet utgå från att

hans uppgifter används riktigt om varuhavarens ansvar kvarstår. Organisationerna

framhåller också att det i allmänhet torde uppstå betydande

svårigheter att fastställa i vad mån importören själv svarat för de av

fullmaktshavare lämnade uppgifterna. Vidare ifrågasätts om inte den som

gentemot tullverket svarar för erläggande av tullen vid importtillfället

också principiellt hör svara för eventuella kompletterande betalningar. Organisationerna

är därför inte beredda att nu ta slutlig ställning i frågan utan

föreslår att den görs till föremål för ytterligare överväganden.

Sveriges speditör förbund har i sitt remissyttrande uttalat att styrelsens

lörslag är välmotiverat och bör genomföras med det snaraste utan sammankoppling

med frågan om ett deklarationssystem. Förbundet riktar emellertid

invändningar mot de inskränkningar i denna överflyttning, som skulle

gälla enligt förslaget, särskilt om sådan överflyttning skulle ske endast då

importören är bosatt här i riket.

I anledning av remissbehandlingen framhåller generaltullstyrelsen att

den av Sveriges industriförbund m. fl. organisationer framförda synpunkten

att betalningsskyldighetens kvarblivande hos varuhavaren (i regel ett

spedilionsföretag) skulle ge större säkerhet för att uppgifter som lämnas

av importören till varuhavaren används på ett riktigt sätt inte kan motivera

ett bibehållande av nuvarande regler. Styrelsen framhåller vidare att

det här är fråga endast om betalningsansvar och inte om eventuellt straffansvar

för den händelse någon gjort sig skyldig till brott mot exempelvis

varu smugglingslagen.

Generaltullstyrelsen anser att behovet av den föreslagna ändringen inte

kan sägas vara lika stort vid ett fakultativt som vid obligatoriskt deklarationsförfarande,

eftersom det kommer att bli beroende på varuhavarens

eget avgörande, om han vill begagna sig av tulltaxering på basis av deklaration.

Gör han inte detta är han i fråga om betalningsansvar i samma läge

som f. n. Detta kan, framhåller styrelsen vidare, anföras som skäl för att

låta ändringen anstå till den mera omfattande översyn av ifrågavarande

lagstiftning som torde komma att ske inom tullagstiftningskommittén.

Ändringen är emellertid enligt styrelsens uppfattning så starkt motiverad,

oavsett vilket system som tillämpas vid tulltaxeringen, att övervägande

skäl tala för att den genomförs utan avvaktan på resultatet av kommitténs

arbete. Däremot torde ändringen inte utan att föregripa kommitténs utredningar

kunna ges mer generell räckvidd än som skett i styrelsens förslag.

Generaltullstyrelsens förslag till ändringar i lagen om straff för varusmuggling

innebär att vilseledande som åstadkoinmes av grov oaktsamhet

i samband med tullbehandling under vissa förutsättningar blir

straffbart. Vidare bör enligt styrelsen underlåtenhet att i efterhand göra

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

anmälan om att felaktig uppgift legat till grund för tulltaxering likställas

med varusmuggling.

Riksåklagarämbetet har inte något att erinra mot generaltullstyrelsens

förslag utom att ämbetet ifrågasätter om det finns tillräcklig anledning att

utvidga straffbarheten till varje slag av vilseledande.

Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening och Sveriges

grossistförbund avstyrker för sin del generaltullstyrelsens förslag.

Departementschefen

Den under de senaste årtiondena starkt ökade utrikeshandeln och förändrade

former för den kommersiella verksamheten har givetvis i hög grad

påverkat tullverkets arbete. Trafikanternas önskemål om snabb tullbehandling

har också accentuerats. För att möta utvecklingens krav har tullverket

övergått till att mer och mer basera tulltaxeringen enbart på de uppgifter

som finns i fakturor och andra liknande handlingar i stället för att undersöka

varje särskild vara. Betydande rationaliseringar i tullens arbete har

härigenom möjliggjorts. Importörerna har å sin sida fått godset snabbare

tillgängligt och kostnaderna för godshanteringen har självfallet också blivit

lägre.

När generaltullstyrelsen år 1964 efter samarbete med statskontoret lade

fram sitt förslag om obligatoriskt deklarationssystem för tulltaxeringen

skedde detta i syfte att skapa förutsättningar för ytterligare förenklingar i

förfarandet och en fortsatt minskning av tullbehandlingstiden. Samtidigt

ville man uppnå en större säkerhet och likformighet i tulltaxeringsarbetet.

Vid remissbehandlingen visade det sig emellertid att förslaget inte kunde

vinna anslutning hos en stor del av de i ärendet hörda instanserna. Med hänsyn

till vissa bl. a. från kommerskollegium och av näringslivet framförda

synpunkter har generaltullstyrelsen nu framlagt ett förslag till fri\ Iligt deklarationssystem.

Tullagstiftningskommittén i vilken ingår sakkunniga från

importörernas organisationer har inte haft något att erinra mot att det

föreslagna systemet prövas.

Även enligt min mening har förslaget om ett frivilligt deklarationstörfarande

betydande fördelar. Det är uppenbart att möjligheten att grunda

tulltaxeringen på kvalificerade uppgifter av importörerna kan bli av stolt

värde för generaltullstyrelsen i dess rationaliseringsarbete. Förfarandet

synes även bli till gagn för många importföretag. Upprättandet av deklarationerna

torde inte heller bli särskilt betungande för företag med en mera

omfattande importverksamhet. Ett flertal av dessa företag har otvivelaktigt

såväl organisatoriska som personella resurser att tillämpa ett deklarationsförfarande.

Om förfarandet, såsom avses, görs frivilligt blir det foretagen

själva som har att individuellt bedöma för- och nackdelaina med

en sådan ordning och möjligheterna att inordna det i sina egna arbetsru
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 19(i(i

tiner. Jag vill även framhålla att det för det pågående lagstiftningsarbetet

på området blir av stort värde att deklarationsförfarandet kan prövas i praktiken.

.lag anser därför att ett frivilligt deklarationsförfarande bör prövas. De

närmare bestämmelserna härom bör Kungl. Maj :t meddela i tullstadgan

bland övriga regler för tulltaxeringen. Vissa lättnader synes då också kunna

beredas de företag som begagnar sig av deklarationssystemet i fråga om

tidpunkten för erläggandet av tull m. m.

För deklarationssystemets genomförande synes det emellertid såsom generaltullstyrelsen

föreslår vara erforderligt att vidta vissa ändringar i tulltaxeförordningens

bestämmelser för att anpassa tullverkets kontrollbefogenheter

till deklarationssystemet. Samtidigt bör generaltullstyrelsens förslag

om överflyttning i vissa fall av betalningsansvaret från varuhavaren

till importören genomföras. Jag vill erinra om att importören enligt förslaget

kan göras ansvarig endast om tullverket kan visa att en eventuell feldebitering

beror på de uppgifter importören lämnat tullverket. Den tvekan

som vissa remissinstanser visat inför förslaget torde därför sakna grund.

Jag förordar att de ändringar sker i tulltaxeförordningen och förordningen

angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos

tullverket, som föranleds av vad jag nu sagt.

Generaltullstyrelsen har också föreslagit vissa ändringar i lagen om straff

för varusmuggling. De har inte direkt samband med frågan om ett frivilligt

deklarationsförfarande. De föreslagna ändringarna torde därför få prövas i

annat sammanhang.

Tullfrihetsfrågan

Gällande bestämmelser

Enligt 13 § tulltaxeförordningen kan Kungl. Maj :t, där så prövas lämpligt,

förordna att tull inte skall utgå för varuslag som inte alls eller endast

i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet. Förordnandet

skall avse högst två år i sänder.

Möjlighet att medge sådan tullfrihet tillskapades år 1960 i och med den

nya tulltaxeförordningen och grundar sig på ett förslag av 1952 års tulltaxekommitté.

I prop. 1960: 98 med förslag till tulltaxeförordning uttalades

i fråga om detta tullfrihetsinstitut bl. a., att tillämpningen av en sådan bestämmelse

kunde visa sig vara förenad med praktiska svårigheter och att

detta och andra skäl talade för en restriktiv tillämpning. Enbart den omständigheten

att ett varuslag inte tillverkades inom landet ansågs inte utgöra

något avgörande argument för att medge tullfrihet. Innebörden av bestämmelsen

fick sålunda närmast anses vara att i de fall, då Kungl. Maj :t

vid en prövning av en tullfråga finner tillräckliga skäl för tullbefrielse före
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

ligga, Kungl. Maj :t äger genomföra denna åtgärd utan att frågan föreläggs

riksdagen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande över propositionen (BevU 1960:

48, rskr 228) förklarade bevillningsutskottet att det inte hade något att invända

mot vad som anförts i propositionen.

Frågan om tillämpningen av 13 § avhandlades i riksdagen år 1961 i anledning

av en interpellation. Finansministern erinrade då om de av riksdagen

godtagna riktlinjerna för en restriktiv tillämpning av bestämmelsen.

Vidare framhölls att ställningstagandet till frågan om tullfrihet varit olika

för skilda branscher och att hänsyn bl. a. hade tagits till den ekonomiska

situation som förelegat för olika industrigrenar.

Tillämpningen av tullfrihetsinstitutet har i princip skett i överensstämmelse

med tulltaxekommitténs förslag. Medgivanden har sålunda lämnats

i generell form för varor av vissa slag och inte för visst varuparti. Framställningar

om tullfrihet har av praktiska skäl ansetts böra tas upp till avgörande

endast ett par gånger om året. över framställningarna har yttranden

inhämtats från generaltullstyrelsen och kommerskollegium som i sin

tur hört berörda industriorganisationer. En förteckning över de varuslag

för vilka tullfrihet medgetts har fogats som bilaga till en kungörelse den

30 juni 1960 (nr 520; ändrad senast 1966:70) med förordnande om tullfrihet

jämlikt 13 § tulltaxeförordningen.

Vid utgången av varje tvåårsperiod har behovet av tullfrihet prövats

på nytt för de i förteckningen upptagna varorna. Nu gällande medgivanden

gäller t. o. m. den 30 juni 1966.

Sedan bestämmelsen tillkom har t. o. m. år 1965 ca 250 framställningar

om tullfrihet prövats av Kungl. Maj :t. I ett åttiotal fall har tullfrihet medgetts.

Under de första åren bestämmelsen gällde medgavs tullfrihet i huvudsak

för vissa råvaror på kemikalieområdet samt för textilmaskiner. Tullfriheten

har på senare tid utsträckts även till andra maskinområden såsom

livsmedel smaskiner, maskiner för läderindustrin och vissa verktygsmaskiner.

Förslaget och remissyttrandena

Sveriges mekanförbund yrkar i sin framställning att tullfrihetsinstitutet

skall användas mindre restriktivt än f. n. och att därvid bl. a. möjlighet till

tullfrihetsmedgivanden in casu skapas.

Förbundet påpekar att svårigheten att åstadkomma tulltekniskt tillfredsställande

definitioner för de varuslag som avsetts för tullfri import i många

fall föranlett avslag. Tullfrihetsinstitutet har härigenom enligt förbundets

uppfattning ej kommit att bli så värdefullt för företagen som man en gång

ansåg sig ha skäl att förvänta. Tullfrihet i enskilda fall föreslås därför

böra kunna beviljas för en särskild leverans som är aktuell för det sökan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kanyl. Mnj:ts proposition nr 79 år 1966

de företaget och knytas såväl till företaget som till produkten. Vederbörlig

hänsyn vid bedömningen skulle dock liksom hittills tas till förekomsten

av tillverkning inom landet av motsvarande varor. Tullfrihet borde

också kunna medges om de importerade varorna uppvisar väsentlig och väl

dokumenterad överlägsenhet över motsvarande svenska varor. I fråga om

varuslag av beställningskaraktär anser förbundet att ett företag som anhåller

om tullfrihet skall visa att tillfälle getts den inhemska industrin

att lämna anbud. Tullfrihet borde kunna medges om industrin inom landet

inte kan leverera motsvarande utrustning eller kan leverera först efter en

tidsperiod som är väsentligt längre än den som den utländska tillverkaren

kräver. Förbundet framhåller slutligen att motsvarande tullfrihetsbestämmelser

i andra länder, bl. a. i Storbritannien, tillåter in casubehandling och

att detta visat sig fungera på ett smidigt sätt.

Generaltullstyrelsen ställer sig i sitt yttrande tveksam till ett genomförande

av mekanförbundets förslag.

Styrelsen understryker att formuleringen av 13 § tulltaxeförordningen

inte ger möjlighet till tullfrihetsmedgivande i enskilda fall. Om sådant

medgivande skall komma i fråga krävs ändring av författningsrummet.

Styrelsen erinrar om att man vid avvägningen av tullsatserna i den svenska

tulltaxan strävat efter en jämn tullstruktur. Härigenom ville man reducera

tullsystemets snedvridande inverkan på produktionen och nå bästa

möjliga användning av de produktiva resurserna. I överensstämmelse

härmed anses särskilda skäl böra föreligga för att tullfrihet skall beredas

en viss bransch. Ett medgivande härom bör ges en så generell utformning

som möjligt. Tullfrihetsmedgivanden in casu bör därför i allmänhet inte

komma i fråga och styrelsen avstyrker därför principiellt en författningsändring

som syftar till att göra sådana medgivanden möjliga.

Enligt styrelsens mening bör emellertid tillämpningen av 13 § tulltaxetörordningen

göras till föremål för en allmän översyn. Man bör därvid eftersträva

en mer restriktiv tillämpning. Det stöd som kan finnas motiverat

för vissa industribranscher skulle kunna lämnas genom att branschens

maskinutrustning får en mer generell tullfrihet eller befrias helt eller delvis

från allmän varuskatt.

Om en sådan revidering av tillämpningen av 13 § inte kommer till stånd

kan enligt styrelsen de administrativa svårigheterna med nuvarande anordning

bli så stora, att inrättande av möjligheter för tullfrihet i enskilda fall

bör övervägas trots de principiella skälen häremot.

Kommers kollegium motsätter sig inte att bestämmelserna i 13 § tulltaxeförordningen

kompletteras så att möjlighet att in casu medge tullbefrielse

och i förekommande fall återbetalning av erlagd tull skapas.

Kollegiet framhåller i sitt yttrande att en möjlighet till tullfrihetsmedgivande

i enskilda fall sannolikt skulle medföra en betydande ökning

av antalet ansökningar. Härigenom skulle även utredningsarbetet i samband

med behandlingen av ansökningarna öka och risk för minskad över
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

skådlighet uppstå. Större risk för olikformighet i tullbeläggningen skulle

föreligga, då medgivanden om tullfrihet inte på samma sätt som nu skulle

ges publicitet genom kungörelse. Det med nuvarande system förbundna

kravet på en från tullsynpunkt tillfredsställande varudefinition begränsar

emellertid enligt vad kollegiet anför möjligheterna till av andra skäl önskvärd

tullfrihet. En möjlighet till medgivanden in casu som komplettering

till det nu tillämpade systemet skulle därvid kunna utgöra en lösning och

i princip kunna bidra till en mer följdriktig tillämpning av tullfrihetsinstitutet.

Genom en sådan ordning anser kollegiet att även vissa andra olägenheter

med nuvarande ordning skulle kunna överbryggas, bl. a. i de fall

då tidsfristen med hänsyn till förestående leverans inte tillåter beslutets

intagande i författning.

Vid ett arrangemang som medger tullfrihet i enskilda fall torde med hänsyn

till den ökade mängden ansökningar tillståndsgivningen böra ankomma

på ett ämbetsverk och inte på Kungl. Maj :t. Därvid bör hänsyn tas

endast till förekomsten av svensk tillverkning och inte till andra faktorer

som nu beaktas vid bedömningen. Däremot bör enligt kollegiets mening

grundförutsättningarna för tnllfrihetsinstitutets tillämpning ej ändras. Den

av mekanförbundet föreslagna bedömningen med hänsyn till leveranstidens

längd anses därför inte böra komma i fråga. Kollegiet framhåller även att

in casumedgivanden inte utan särskilda skäl bör lämnas utanför området

maskiner och apparater.

Kollegiet har till sitt yttrande fogat yttranden från Sveriges industriförbund,

Sveriges kemiska industrikontor, Textilrådet samt handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle. Ett införande av möjlighet

till tullfrihetsmedgivanden in casu tillstyrks av näringsorganisationerna

liksom även av Sveriges grossistförbund som avgett särskilt yttrande i ärendet.

Departementschefen

Då den nuvarande tulltaxan utarbetades fann man det inte möjligt eller

ens lämpligt att i denna införa tullfrihet för alla varuslag som inte tillverkades

inom landet. Sålunda var det praktiskt taget omöjligt att få en total

överblick över de varuområden där svensk tillverkning inte förekom. Vidare

skulle en sådan tullfrihet strida mot uppställda önskemål om tulltaxans

allmänna utformning och skapa stora svårigheter av tullteknisk natur. Härtill

kom att särskilda problem kunde uppstå genom de successiva förändringarna

i den svenska industrins tillverkningsprogram. För att likväl skapa

en från allmänt ekonomiska synpunkter önskvärd möjlighet till tullfrihet

bemyndigades Kungl. Maj :t att i särskilda fall medge tullbefrielse för sådana

varuslag som inte tillverkas inom landet.

I enlighet med de riktlinjer som riksdagen fastställde har bemyndigandet

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Ktingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1966

begagnats med försiktighet och enbart den omständigheten att ett varuslag

ej tillverkas inom landet har inte varit avgörande. Tullfrihet har vidare

kommit i fråga endast för naturligt avgränsade varuslag av större ekonomisk

betydelse.

Någon allmän omprövning av grundprinciperna för medgivande av tullfrihet

finner jag inte nu motiverad. I vissa fall har emellertid, som också

mekanförbundet och kommerskollegium framhållit, de nuvarande normerna

försvårat den från olika synpunkter lämpligaste tillämpningen av tullfrihetsinstitutet.

Det har sålunda förekommit att framställningar om tullfrihet

måst avvisas, därför att det inte varit möjligt att tulltekniskt klart avgränsa

det åsyftade varuslaget, även om i övrigt uppställda villkor för tullfrihet varit

tillgodosedda. I andra fall har import redan ägt rum innan tullfrihetstrågan

hunnit slutbehandlas och det berörda företaget har därför gått miste

om tullfriheten. För att komma till rätta med sådana olägenheter är en jämkning

av de nuvarande bestämmelserna erforderlig. Jag förordar därför att

13 § tulltaxeförordningen ändras så att nu anförda synpunkter blir tillgodosedda.

Detta synes kunna ske genom att bemyndigandet att medge tullfrihet

utvidgas till att omfatta, icke blott såsom f. n. hela varuslag utan även viss

vara. I övrigt bör de allmänna riktlinjer som gäller för tillämpningen av

dispensregeln vara oförändrade.

Tull på reparerade maskiner

Förslaget och remissyttrandena

1 6 § 2 nio nr tulltaxeförordningen föreskrivs, att svensk eller i Sverige

förtullad vara, som i utlandet undergått reparation, får återinföras mot

tull, motsvarande 10 % av det belopp som betingats för reparationen. Härvid

krävs att identitet föreligger mellan den utförda och den införda varan.

Aktiebolaget Scania-\ abis hemställer att tull som för reparerad vara

(s. k. reparationstull) skall utgå även för renoverade bilmotorer som inkommer

från utlandet i utbyte mot förslitna motorer av motsvarande mängd.

Företaget som i stor utsträckning låter renovera bilmotorer i Tyskland framhåller,

att ett uppgivande av kravet på absolut identitet mellan utförda och

införda motorer skulle möjliggöra betydande kostnadsbesparingar såväl i

Sverige som vid den tyska fabriken.

I yttranden som avgetts över framställningen har varken generaltullstyrelsen

eller kommerskollegium ansett sig böra motsätta sig att bestämmelserna

om reparationstull efter särskilt medgivande skall kunna tillämpas

även utan krav på att identitet visas föreligga mellan utförd och införd

vara. En förutsättning härför anses dock vara att tillfredsställande

möjlighet föreligger till kontroll av att lämnade medgivanden inte missln

ukas. För att en sådan ordning skall kunna införas anses en ändring av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

6 § 2 mom. tulltaxeförordningen nödvändig. Riksskattenämnden ifrågasätter

om en ändring av 6 § 2 mom. tulltaxeförordningen kan aktualisera

ändring även av de bestämmelser som avser beräkning av allmän varuskatt

i samband med import vad gäller transaktioner av här avsedd art.

Departementschefen

Tullnedsättning enligt bestämmelserna om reparationstull i 6 § 2 mom.

tulltaxeförordningen kan f. n. medges då importören kan visa att den vara

han vill införa till landet är densamma som den som tidigare utförts av

honom för att repareras utomlands. Någon anledning att i normala fall

frångå denna ordning synes inte föreligga. Emellertid förekommer det i

vissa fall att företag i större skala låter reparationer och renoveringar utföras

av märkesfabriker i utlandet. Främst torde detta vara fallet i bilbranschen,

men även inom andra branscher kan liknande arrangemang

förekomma. Kravet på styrkt identitet mellan utförd och införd vara medför

i dessa fall uppenbarligen omotiverade kostnader för företagen. I likhet med

remissinstanserna är jag av den uppfattningen, att det här bör kunna vara

fullt tillräckligt att tullverket kan fastställa att mängden införda varor

överensstämmer med vad som tidigare utförts för reparation och att fråga

är om samma slag av vara. Jag förordar sålunda att den nu gällande bestämmelsen

ändras så att en förenklad ordning blir tillåten. Ändringen bör

ha den utformningen att det får ankomma på generaltullstyrelsen att medge

rätt att åtnjuta reparationstull utan att bevis om full identitet mellan införd

och utförd vara företes. Sådant medgivande bör i regel lämnas endast

företag som i större omfattning låter reparationer och renoveringar av maskiner

och maskinutrustning ske vid märkesfabriker utomlands. Givetvi

måste det tillses att fullt tillfredsställande kontrollmöjligheter står till

buds.

En författningsändring med den utformning som här förordats torde inte

aktualisera någon ändring av bestämmelserna angående allmän varuskatt.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t i proposition

föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr

391),

2) förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 24 maj

1928 (nr 124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning

hos tullverket.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan-Erik Torsell

WARCUS BOKTR. STHLM 1966 660260

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förordning om rätt för resande m. fl. att införa varor tulloch skattefritt, m. m. a1 i texten
  2. BevU 1966:45 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i tullltaxeförordningen den 13 maj 1960 s. 1 i texten