Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19iO (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg

1966-04-01 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:97, Med förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19iO (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

1

Nr 97

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni

1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse

eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21

mars 19iO (nr 176) med vissa bestämmelser om

fraktfart med svenska fartyg; given Stockholms slott

den 1 april 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag till

lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om

förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av

lagen den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med

svenska fartyg.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1939 och 1940 års beredskapslagar på sjöfartsområdet

skall kunna tillämpas även då Förenta Nationernas säkerhetsråd

i överensstämmelse med Förenta Nationernas stadga fattat beslut eller

antagit rekommendation som påkallar ingripande på svensk sida. 1

1 Hihang till riksdagens protokoll 190(1. 1 samt. Nr 97

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1960

Förslag

till

Lag

angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud

i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen

den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med

svenska fartyg

Härigenom förordnas som följer.

I den mån det påkallas i anledning av beslut som fattats eller rekommendation

som antagits av Förenta Nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse

med Förenta Nationernas stadga, äger Konungen förordna, att

2—4 §§ lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse

eller upplåtelse av fartyg m. m.1 samt 2 och 3 §§ lagen den 21 mars

1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg1

skola tillämpas.

Förordnande i anledning av rekommendation av säkerhetsrådet förfaller,

om det icke inom en månad underställes riksdagen för prövning av

frågan huruvida det skall bestå och om det icke inom två månader från

det underställningen skett gillas av riksdagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1968. 1

1 Lagarna ändrade se 1957: 289 och 290.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

3

Utdrag av protokollet över kommnnikationsärenden hållet inför

Hans Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 25 februari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Länge, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, fråga om lagstiftning

för att kunna genomföra sanktioner i överensstämmelse med Förenta

Nationernas stadga och anför.

Förevarande lagstiftningsfråga har aktualiserats genom att FN :s säkerhetsråd

—- efter det att Rhodesias regering den 11 november 1%5 förklarat

Rhodesia självständigt utan att överenskommelse därom träffats med Storbritannien

— i en resolution den 20 samma månad uppmanat FN:s medlemsstater

att genomföra vissa sanktioner mot Rhodesia (i resolutionen kallat

Sydrhodesia). I resolutionen, som är att anse som en rekommendation,

har säkerhetsrådet uppfordrat alla stater att avhålla sig från varje handling

som kan hjälpa och uppmuntra den olagliga regimen i Rhodesia, och

i synnerhet att inte förse den med vapen, utrustning eller krigsmateriel,

samt att göra sitt yttersta för att avbryta alla ekonomiska förbindelser

med Rhodesia, inbegripet en spärr för handel med olja och oljeprodukter

oljeembargo).

Enligt artikel 25 i FN-stadgan är stat som är medlem i FN förpliktad att

godta och verkställa säkerhetsrådets beslut i överensstämmelse med stadgan.

I stadgans artikel 48 sägs att åtgärd, som erfordras för att verkställa

säkerhetsrådets beslut för upprätthållande av internationell fred och säkerhet,

skall vidtas av samtliga medlemmar av FN eller av vissa bland dem,

allt efter säkerhetsrådets bestämmande.

Beträffande rekommendationer av säkerhetsrådet innehåller FN-stadgan

inga bestämmelser motsvarande dem i artiklarna 25 och 48. Det ankommer

således på medlemsstaterna att själva avgöra om en rekommendation

skall följas eller inte. Då en rekommendation av rådet är underbyggd av

en allmänt omfattad, politisk och moralisk förväntan bör medlemsstaterna

självfallet följa rekommendationen. En sådan rekommendation föreligger

i fallet Rhodesia och jag vill erinra om att regeringen i detta fall funnit

It Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr fn

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

läget vara sådant att säkerhetsrådet skulle ha grund för ett bindande beslut

om sanktioner.

I Rhodesiafrågan har Kungl. Maj :t vidtagit de åtgärder som stått till

buds för att genomföra de av säkerhetsrådet förordade sanktionerna. Kungl.

Maj:t har sålunda den 22 november 1965 lagt importen från Rhodesia till

Sverige och exporten härifrån till Rhodesia under licenstvång. Härigenom

har allt varuutbyte med Rhodesia kunnat avbrytas. Vidare har ministern

för utrikes ärendena och jag i skrivelse till Sveriges redareförening den 23

januari 1966 rörande oljeembargot meddelat, att regeringen ansluter sig till

den uppfattning säkerhetsrådets resolution i Rhodesiafrågan ger uttryck

för, att förslag till erforderlig lagstiftning snarast kommer att föreläggas

riksdagen samt att regeringen det oavsett vill understryka angelägenheten

av att oljeembargot — såsom hittills synes ha varit fallet — strikt respekteras.

I skrivelsen har vi anhållit att redareföreningen måtte vidta de åtgärder

som må vara möjliga för att undvika att svenska fartyg deltar i transport

av olja och oljeprodukter till Rhodesia. -— Någon motsvarande åtgärd

beträffande luftfarten har inte varit aktuell då inget svenskt luftfartyg går

i trafik på Rhodesia.

Redareföreningen har i cirkulärskrivelse till sina medlemmar den 26 januari

1966 rekommenderat dessa att handla i överensstämmelse med det

framförda önskemålet. Det är min övertygelse att rekommendationen kommer

att följas.

I artikel 41 i FN-stadgan anges de sanktioner som i första hand kan ifrågakomma

då säkerhetsrådet beslutar eller rekommenderar sådana åtgärder.

Där talas om fullständigt eller partiellt avbrytande av ekonomiska förbindelser,

järnvägs-, sjö-, luft-, post-, telegraf- och radioförbindelser samt

av annan samfärdsel.

En undersökning av möjligheterna att med stöd av gällande lag och författning

på svensk sida genomföra av säkerhetsrådet beslutade eller rekommenderade

sanktioner visar följande. Ekonomiska sanktioner kan vidtas

genom att Kungl. Maj:t — såsom skett i fallet Rhodesia — i kraft av sin

ekonomiska lagstiftningsmakt inför licenstvång för import och export.

Kungl. Maj :t har också befogenhet att ingripa beträffande järnvägs-, post-,

tele- och radioförbindelser. På luftfartens och sjöfartens område liksom

på andra områden av samhällslivet som torde kunna beröras av beslut om

sanktioner har Kungl. Maj :t emellertid inte samma möjligheter.

Det kan inte anses tillfredsställande att bristande korrespondens föreligger

mellan säkerhetsrådets möjligheter att besluta eller rekommendera

olika åtgärder och möjligheterna att på svensk sida genomföra besluten

eller rekommendationerna. Man bör genom lagstiftning söka åstadkomma

bättre förhållanden härvidlag. Mest konsekvent synes vara att i en särskild

FN-lag meddela bestämmelser som ger befogenhet att utan tidsutdräkt

vidta erforderliga ingripanden på skilda områden av samhällslivet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

Frågan om en sådan FN-lag har tagits upp till diskussion med representanter

för regeringarna i Danmark, Finland och Norge. Dessa har visat ett

positivt intresse för frågan. Som framgår av vad chefen för justitiedepartementet

anfört tidigare denna dag vid anmälan av fråga rörande utredning

om en FN-lag, är avsikten att de överläggningar som sålunda inletts skall

fortsätta för att om möjligt resultera i en enhetlig nordisk FN-lagstiftning.

Det är uppenbart att ett förslag till FN-lag fordrar ett omfattande och

tidskrävande förberedelsearbete. I avvaktan på en sådan lag bör därför undersökas

om inte på de områden där möjligheterna att med stöd av lag genomföra

sanktioner nu är begränsade, större möjligheter därtill kan erhållas

genom provisorisk lagstiftning.

Behovet av sådan lagstiftning gör sig gällande främst på sjöfartens område

därför att legalt stöd för ingripanden här saknas. Jag vill därmed inte

ifrågasätta sjöfartsnäringens beredvillighet att också i framtiden lojalt

vidta de åtgärder och ålägga sig de restriktioner som visar sig erforderliga

i anledning av beslut eller rekommendationer av säkerhetsrådet. Från

principiella synpunkter är det emellertid önskvärt att man, när fråga uppkommer

om att genomföra sanktioner, inte enbart skall vara hänvisad till

frivilliga åtaganden utan också skall kunna handla med stöd av i lag givna

befogenheter. En lagstiftning av denna art står dessutom i samklang med

vår allmänna strävan till lojalitet mot FN.

På sjöfartsområdet kan den erforderliga lagstiftningen komma till stånd

genom att tillämpningsområdet för de båda beredskapslagar som reglerar

sjöfarten vid krig eller krigsfara vidgas att gälla även de situationer som

uppkommer, då säkerhetsrådet beslutat eller rekommenderat sanktioner

som berör sjöfarten. De lagar jag åsyftar är lagen den 22 juni 1939 (nr 299)

om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. (ändrad

1957: 289) och lagen den 21 mars 19b0 (nr 176) med vissa bestämmelser

om fraktfart med svenska fartyg (ändrad 1957:290). Lagarna är så

utformade att de inte behöver ändras för att fylla det ändamål som här är

avsett.

Den förstnämnda lagen innehåller förbud mot att utan tillstånd av Konungen

eller den Ivonnngen därtill bemyndigat överlåta svenskt fartyg eller

andel däri till utlänning. Motsvarande förbud gäller för upplåtelse av

svenskt fartyg till utlänning genom tidsbefraktning eller till nyttjande. Enligt

den senare lagen äger Konungen i den mån det prövas erforderligt förordna

att resa med svenskt fartyg får företagas endast med tillstånd av Konungen

eller den Konungen därtill bemyndigat och under iakttagande av

de villkor som kan ha uppställts för tillståndet. Båda lagarna äger tillämpning

utan särskilt förordnande om riket kominer i krig. De kan dessutom

sättas i kraft genom förordnande av Kungl. Maj:t vid krigsfara, vari riket

befinner sig, eller vid utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Förordnande

härom skall inom en månad underställas riksdagen. Om riksda
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

gen ej inom två månader från underställandet gillat förordnandet är det

förfallet. Överträdelse av lagarna straffas med böter eller fängelse i högst

ett år. Dessutom kan vissa former av förverkande ifrågakomma. Enligt

övergångsbestämmelserna till de båda lagarna bryts inte ingångna avtal om

tidsbefraktning då lagarna sätts i kraft.

Som tidigare antytts föreligger även på luftfartens område ett visst behovav

lagstiftning motsvarande den nu angivna beträffande sjöfarten. Jag avser

att senare ta upp fråga om utredning rörande sådan lagstiftning.

Med hänvisning till det anförda förordar jag, att genom en särskild lag

möjlighet öppnas att tillämpa angivna båda beredskapslagar, då säkerhetsrådet

i överensstämmelse med FN-stadgan fattat beslut om åtgärd som berör

sjöfarten eller antagit rekommendation om sådan åtgärd.

Det ligger i sakens natur att de i lagen givna befogenheterna inte skall

utnyttjas i större omfattning än förhållandena kräver.

Sverige kan som medlem i FN inte undandra sig att genomföra bindande

beslut av säkerhetsrådet. Som villkor för att nämnda beredskapslagar skall

äga tillämpning då säkerhetsrådet fattat beslut av sådan karaktär torde

med hänsyn härtill endast behöva uppställas att Kungl. Maj :t förordnar

därom. Föreligger endast en rekommendation av rådet torde däremot böra

gälla, att Kungl. Maj :t får förordna om tillämpning av lagarna och att förordnandet

skall underställas riksdagen för godkännande.

Ett inom kommunikationsdepartementet i enlighet med det anförda upprättat

förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni

1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg

m. m. och av lagen den 21 mars 19W (nr 176) med vissa bestämmelser

om fraktfart med svenska fartyg torde få fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende som bilaga.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte för det i

87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande avstatsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bo Holmquist

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

7

Bilaga

Förslag

till

Lag

angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud

i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen

den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med

svenska fartyg

Härigenom förordnas som följer.

I den mån det påkallas i anledning av beslut som fattats eller rekommendation

som antagits av Förenta nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse

med Förenta nationernas stadga, äger Konungen förordna, att

2—4 §§ lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse

eller upplåtelse av fartyg m. m. samt 2 och 3 §§ lagen den 21 mars

1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg

skola tillämpas.

Förordnande i anledning av rekommendation av säkerhetsrådet förfaller,

om det icke inom en månad underställes riksdagen för prövning av

frågan huruvida det skall bestå och om det icke inom två månader från

det underställningen skett gillas av riksdagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 11 mars 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

Y. Söderlund,

ÅBJÖRNSSON,

Brunnberg.

Enligt lagrådet den 8 mars 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll över

kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 25 februari 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22

juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av

fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19A0 (nr 176) med vissa bestämmelser

om fraktfart med svenska fartyg.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Sven Heurgren.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

Det lagförslag varom nu är fråga har föranletts av att FN:s säkerhetsråd

uppmanat organisationens medlemsstater att genomföra vissa sanktioner.

Förslaget innebär att en för krigsförhållanden avsedd lagstiftning görs tilllämplig

även för andra situationer. Enligt vad departementschefen upplyst

har åtgärder vidtagits för att utreda spörsmålet om en särskild FN-lag med

bestämmelser som ger befogenhet att i anledning av beslut eller rekommendationer

av säkerhetsrådet vidta erforderliga ingripanden på skilda områden

av näringslivet. Uppenbarligen måste under en sådan utredning frågan

om åtgärder på sjöfartens område göras till föremål för ingående överväganden.

Nu förevarande lagstiftning får därför, såsom departementschefen

ock anmärkt, förutsättas vara av provisorisk karaktär. Med hänsyn till det

anförda bör, såsom i andra jämförbara fall skett, lagens giltighetstid begränsas.

Då emellertid förhållandevis lång tid kan beräknas förflyta, innan

den ifrågasatta FN-lagstiftningen kan genomföras, bör vid bestämmande

av giltighetstiden tillses att den inte görs alltför kort. Lämpligen synes den

nu kunna begränsas till och med den 30 juni 1968. Skulle en definitiv lagstiftning

i ämnet komma att träda i kraft dessförinnan bör i denna föreskrivas

att den provisoriska lagen samtidigt skall upphöra att gälla.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

Lagrådet förordar därför att till föreskriften om lagens ikraftträdande

fogas en bestämmelse om att lagen skall gälla till och med den 30 juni 1968.

I övrigt föranleder lagförslaget icke någon erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 1 april 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Kling

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 14

mars 1966 avgivna utlåtande över det den 25 februari 1966 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22

juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av

fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19i0 (nr 176) med vissa bestämmelser

om fraktfart med svenska fartyg.

Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden.

Lagrådet förordar att till föreskriften om lagens ikraftträdande fogas en

bestämmelse om att lagen skall gälla t. o. m. den 30 juni 1968. Med tanke

på lagens provisoriska karaktär förordar jag att lagrådets förslag godtas.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

anta lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Holmquist

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660243

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition nr 71 med förslag till lag angående ändring i lagen om val till riksdagen m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1966:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 s. 1 i texten