Med förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19iO (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg
1966-04-01 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1966:97, Med förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19iO (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966
1
Nr 97
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni
1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse
eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21
mars 19iO (nr 176) med vissa bestämmelser om
fraktfart med svenska fartyg; given Stockholms slott
den 1 april 1966.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag till
lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om
förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av
lagen den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med
svenska fartyg.
GUSTAF ADOLF
Olof Palme
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att 1939 och 1940 års beredskapslagar på sjöfartsområdet
skall kunna tillämpas även då Förenta Nationernas säkerhetsråd
i överensstämmelse med Förenta Nationernas stadga fattat beslut eller
antagit rekommendation som påkallar ingripande på svensk sida. 1
1 Hihang till riksdagens protokoll 190(1. 1 samt. Nr 97
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1960
Förslag
till
Lag
angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud
i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen
den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med
svenska fartyg
Härigenom förordnas som följer.
I den mån det påkallas i anledning av beslut som fattats eller rekommendation
som antagits av Förenta Nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse
med Förenta Nationernas stadga, äger Konungen förordna, att
2—4 §§ lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse
eller upplåtelse av fartyg m. m.1 samt 2 och 3 §§ lagen den 21 mars
1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg1
skola tillämpas.
Förordnande i anledning av rekommendation av säkerhetsrådet förfaller,
om det icke inom en månad underställes riksdagen för prövning av
frågan huruvida det skall bestå och om det icke inom två månader från
det underställningen skett gillas av riksdagen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 30 juni 1968. 1
1 Lagarna ändrade se 1957: 289 och 290.
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966
3
Utdrag av protokollet över kommnnikationsärenden hållet inför
Hans Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 25 februari 1966.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lindström, Länge, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, fråga om lagstiftning
för att kunna genomföra sanktioner i överensstämmelse med Förenta
Nationernas stadga och anför.
Förevarande lagstiftningsfråga har aktualiserats genom att FN :s säkerhetsråd
—- efter det att Rhodesias regering den 11 november 1%5 förklarat
Rhodesia självständigt utan att överenskommelse därom träffats med Storbritannien
— i en resolution den 20 samma månad uppmanat FN:s medlemsstater
att genomföra vissa sanktioner mot Rhodesia (i resolutionen kallat
Sydrhodesia). I resolutionen, som är att anse som en rekommendation,
har säkerhetsrådet uppfordrat alla stater att avhålla sig från varje handling
som kan hjälpa och uppmuntra den olagliga regimen i Rhodesia, och
i synnerhet att inte förse den med vapen, utrustning eller krigsmateriel,
samt att göra sitt yttersta för att avbryta alla ekonomiska förbindelser
med Rhodesia, inbegripet en spärr för handel med olja och oljeprodukter
oljeembargo).
Enligt artikel 25 i FN-stadgan är stat som är medlem i FN förpliktad att
godta och verkställa säkerhetsrådets beslut i överensstämmelse med stadgan.
I stadgans artikel 48 sägs att åtgärd, som erfordras för att verkställa
säkerhetsrådets beslut för upprätthållande av internationell fred och säkerhet,
skall vidtas av samtliga medlemmar av FN eller av vissa bland dem,
allt efter säkerhetsrådets bestämmande.
Beträffande rekommendationer av säkerhetsrådet innehåller FN-stadgan
inga bestämmelser motsvarande dem i artiklarna 25 och 48. Det ankommer
således på medlemsstaterna att själva avgöra om en rekommendation
skall följas eller inte. Då en rekommendation av rådet är underbyggd av
en allmänt omfattad, politisk och moralisk förväntan bör medlemsstaterna
självfallet följa rekommendationen. En sådan rekommendation föreligger
i fallet Rhodesia och jag vill erinra om att regeringen i detta fall funnit
It Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr fn
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966
läget vara sådant att säkerhetsrådet skulle ha grund för ett bindande beslut
om sanktioner.
I Rhodesiafrågan har Kungl. Maj :t vidtagit de åtgärder som stått till
buds för att genomföra de av säkerhetsrådet förordade sanktionerna. Kungl.
Maj:t har sålunda den 22 november 1965 lagt importen från Rhodesia till
Sverige och exporten härifrån till Rhodesia under licenstvång. Härigenom
har allt varuutbyte med Rhodesia kunnat avbrytas. Vidare har ministern
för utrikes ärendena och jag i skrivelse till Sveriges redareförening den 23
januari 1966 rörande oljeembargot meddelat, att regeringen ansluter sig till
den uppfattning säkerhetsrådets resolution i Rhodesiafrågan ger uttryck
för, att förslag till erforderlig lagstiftning snarast kommer att föreläggas
riksdagen samt att regeringen det oavsett vill understryka angelägenheten
av att oljeembargot — såsom hittills synes ha varit fallet — strikt respekteras.
I skrivelsen har vi anhållit att redareföreningen måtte vidta de åtgärder
som må vara möjliga för att undvika att svenska fartyg deltar i transport
av olja och oljeprodukter till Rhodesia. -— Någon motsvarande åtgärd
beträffande luftfarten har inte varit aktuell då inget svenskt luftfartyg går
i trafik på Rhodesia.
Redareföreningen har i cirkulärskrivelse till sina medlemmar den 26 januari
1966 rekommenderat dessa att handla i överensstämmelse med det
framförda önskemålet. Det är min övertygelse att rekommendationen kommer
att följas.
I artikel 41 i FN-stadgan anges de sanktioner som i första hand kan ifrågakomma
då säkerhetsrådet beslutar eller rekommenderar sådana åtgärder.
Där talas om fullständigt eller partiellt avbrytande av ekonomiska förbindelser,
järnvägs-, sjö-, luft-, post-, telegraf- och radioförbindelser samt
av annan samfärdsel.
En undersökning av möjligheterna att med stöd av gällande lag och författning
på svensk sida genomföra av säkerhetsrådet beslutade eller rekommenderade
sanktioner visar följande. Ekonomiska sanktioner kan vidtas
genom att Kungl. Maj:t — såsom skett i fallet Rhodesia — i kraft av sin
ekonomiska lagstiftningsmakt inför licenstvång för import och export.
Kungl. Maj :t har också befogenhet att ingripa beträffande järnvägs-, post-,
tele- och radioförbindelser. På luftfartens och sjöfartens område liksom
på andra områden av samhällslivet som torde kunna beröras av beslut om
sanktioner har Kungl. Maj :t emellertid inte samma möjligheter.
Det kan inte anses tillfredsställande att bristande korrespondens föreligger
mellan säkerhetsrådets möjligheter att besluta eller rekommendera
olika åtgärder och möjligheterna att på svensk sida genomföra besluten
eller rekommendationerna. Man bör genom lagstiftning söka åstadkomma
bättre förhållanden härvidlag. Mest konsekvent synes vara att i en särskild
FN-lag meddela bestämmelser som ger befogenhet att utan tidsutdräkt
vidta erforderliga ingripanden på skilda områden av samhällslivet.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966
Frågan om en sådan FN-lag har tagits upp till diskussion med representanter
för regeringarna i Danmark, Finland och Norge. Dessa har visat ett
positivt intresse för frågan. Som framgår av vad chefen för justitiedepartementet
anfört tidigare denna dag vid anmälan av fråga rörande utredning
om en FN-lag, är avsikten att de överläggningar som sålunda inletts skall
fortsätta för att om möjligt resultera i en enhetlig nordisk FN-lagstiftning.
Det är uppenbart att ett förslag till FN-lag fordrar ett omfattande och
tidskrävande förberedelsearbete. I avvaktan på en sådan lag bör därför undersökas
om inte på de områden där möjligheterna att med stöd av lag genomföra
sanktioner nu är begränsade, större möjligheter därtill kan erhållas
genom provisorisk lagstiftning.
Behovet av sådan lagstiftning gör sig gällande främst på sjöfartens område
därför att legalt stöd för ingripanden här saknas. Jag vill därmed inte
ifrågasätta sjöfartsnäringens beredvillighet att också i framtiden lojalt
vidta de åtgärder och ålägga sig de restriktioner som visar sig erforderliga
i anledning av beslut eller rekommendationer av säkerhetsrådet. Från
principiella synpunkter är det emellertid önskvärt att man, när fråga uppkommer
om att genomföra sanktioner, inte enbart skall vara hänvisad till
frivilliga åtaganden utan också skall kunna handla med stöd av i lag givna
befogenheter. En lagstiftning av denna art står dessutom i samklang med
vår allmänna strävan till lojalitet mot FN.
På sjöfartsområdet kan den erforderliga lagstiftningen komma till stånd
genom att tillämpningsområdet för de båda beredskapslagar som reglerar
sjöfarten vid krig eller krigsfara vidgas att gälla även de situationer som
uppkommer, då säkerhetsrådet beslutat eller rekommenderat sanktioner
som berör sjöfarten. De lagar jag åsyftar är lagen den 22 juni 1939 (nr 299)
om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. (ändrad
1957: 289) och lagen den 21 mars 19b0 (nr 176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg (ändrad 1957:290). Lagarna är så
utformade att de inte behöver ändras för att fylla det ändamål som här är
avsett.
Den förstnämnda lagen innehåller förbud mot att utan tillstånd av Konungen
eller den Ivonnngen därtill bemyndigat överlåta svenskt fartyg eller
andel däri till utlänning. Motsvarande förbud gäller för upplåtelse av
svenskt fartyg till utlänning genom tidsbefraktning eller till nyttjande. Enligt
den senare lagen äger Konungen i den mån det prövas erforderligt förordna
att resa med svenskt fartyg får företagas endast med tillstånd av Konungen
eller den Konungen därtill bemyndigat och under iakttagande av
de villkor som kan ha uppställts för tillståndet. Båda lagarna äger tillämpning
utan särskilt förordnande om riket kominer i krig. De kan dessutom
sättas i kraft genom förordnande av Kungl. Maj:t vid krigsfara, vari riket
befinner sig, eller vid utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Förordnande
härom skall inom en månad underställas riksdagen. Om riksda
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966
gen ej inom två månader från underställandet gillat förordnandet är det
förfallet. Överträdelse av lagarna straffas med böter eller fängelse i högst
ett år. Dessutom kan vissa former av förverkande ifrågakomma. Enligt
övergångsbestämmelserna till de båda lagarna bryts inte ingångna avtal om
tidsbefraktning då lagarna sätts i kraft.
Som tidigare antytts föreligger även på luftfartens område ett visst behovav
lagstiftning motsvarande den nu angivna beträffande sjöfarten. Jag avser
att senare ta upp fråga om utredning rörande sådan lagstiftning.
Med hänvisning till det anförda förordar jag, att genom en särskild lag
möjlighet öppnas att tillämpa angivna båda beredskapslagar, då säkerhetsrådet
i överensstämmelse med FN-stadgan fattat beslut om åtgärd som berör
sjöfarten eller antagit rekommendation om sådan åtgärd.
Det ligger i sakens natur att de i lagen givna befogenheterna inte skall
utnyttjas i större omfattning än förhållandena kräver.
Sverige kan som medlem i FN inte undandra sig att genomföra bindande
beslut av säkerhetsrådet. Som villkor för att nämnda beredskapslagar skall
äga tillämpning då säkerhetsrådet fattat beslut av sådan karaktär torde
med hänsyn härtill endast behöva uppställas att Kungl. Maj :t förordnar
därom. Föreligger endast en rekommendation av rådet torde däremot böra
gälla, att Kungl. Maj :t får förordna om tillämpning av lagarna och att förordnandet
skall underställas riksdagen för godkännande.
Ett inom kommunikationsdepartementet i enlighet med det anförda upprättat
förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni
1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg
m. m. och av lagen den 21 mars 19W (nr 176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg torde få fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga.
Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte för det i
87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande avstatsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Bo Holmquist
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966
7
Bilaga
Förslag
till
Lag
angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud
i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen
den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med
svenska fartyg
Härigenom förordnas som följer.
I den mån det påkallas i anledning av beslut som fattats eller rekommendation
som antagits av Förenta nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse
med Förenta nationernas stadga, äger Konungen förordna, att
2—4 §§ lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse
eller upplåtelse av fartyg m. m. samt 2 och 3 §§ lagen den 21 mars
1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg
skola tillämpas.
Förordnande i anledning av rekommendation av säkerhetsrådet förfaller,
om det icke inom en månad underställes riksdagen för prövning av
frågan huruvida det skall bestå och om det icke inom två månader från
det underställningen skett gillas av riksdagen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 11 mars 1966.
Närvarande:
f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet
Lind,
Y. Söderlund,
ÅBJÖRNSSON,
Brunnberg.
Enligt lagrådet den 8 mars 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll över
kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 25 februari 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22
juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av
fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19A0 (nr 176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Sven Heurgren.
Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.
Det lagförslag varom nu är fråga har föranletts av att FN:s säkerhetsråd
uppmanat organisationens medlemsstater att genomföra vissa sanktioner.
Förslaget innebär att en för krigsförhållanden avsedd lagstiftning görs tilllämplig
även för andra situationer. Enligt vad departementschefen upplyst
har åtgärder vidtagits för att utreda spörsmålet om en särskild FN-lag med
bestämmelser som ger befogenhet att i anledning av beslut eller rekommendationer
av säkerhetsrådet vidta erforderliga ingripanden på skilda områden
av näringslivet. Uppenbarligen måste under en sådan utredning frågan
om åtgärder på sjöfartens område göras till föremål för ingående överväganden.
Nu förevarande lagstiftning får därför, såsom departementschefen
ock anmärkt, förutsättas vara av provisorisk karaktär. Med hänsyn till det
anförda bör, såsom i andra jämförbara fall skett, lagens giltighetstid begränsas.
Då emellertid förhållandevis lång tid kan beräknas förflyta, innan
den ifrågasatta FN-lagstiftningen kan genomföras, bör vid bestämmande
av giltighetstiden tillses att den inte görs alltför kort. Lämpligen synes den
nu kunna begränsas till och med den 30 juni 1968. Skulle en definitiv lagstiftning
i ämnet komma att träda i kraft dessförinnan bör i denna föreskrivas
att den provisoriska lagen samtidigt skall upphöra att gälla.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966
Lagrådet förordar därför att till föreskriften om lagens ikraftträdande
fogas en bestämmelse om att lagen skall gälla till och med den 30 juni 1968.
I övrigt föranleder lagförslaget icke någon erinran.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 1 april 1966.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Kling
Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 14
mars 1966 avgivna utlåtande över det den 25 februari 1966 till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22
juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av
fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19i0 (nr 176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg.
Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden.
Lagrådet förordar att till föreskriften om lagens ikraftträdande fogas en
bestämmelse om att lagen skall gälla t. o. m. den 30 juni 1968. Med tanke
på lagens provisoriska karaktär förordar jag att lagrådets förslag godtas.
Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
anta lagförslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bo Holmquist
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660243
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1966:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition nr 71 med förslag till lag angående ändring i lagen om val till riksdagen m. m. a1 i texten
- 1LU 1966:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 s. 1 i texten