Sök i Ratio Lex

Med förslag till virkesmätningslag

1966-03-25 · 33 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 27 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:98, Med förslag till virkesmätningslag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

1

Nr 98

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till virkesmätningslag;

given Stockholms slott den 25 mars

1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag till

virkesmätningslag.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny virkesmätningslag ersätter den nuvarande

lagen om virkesmätning från år 1947. Enligt förslaget skall, liksom

hittills gällt, både kvantitets- och kvalitetsmätning av köpvirke utföras efter

skogsstyrelsens föreskrifter. I övrigt föreslås åtskilliga förenklingar i

regleringen av virkesmätningen. Bestämmelserna avses gälla endast i fråga

om sågtimmer av barrträd samt massaved. En långtgående liberalisering

föreslås för att underlätta mätningsreglernas anpassning till olika branschintressen.

Det nuvarande systemet med statlig auktorisation av virkesmätningsorgan

föreslås upphävt liksom det officiella besvärsinstitutet med

kontrollnämnder.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 98

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Förslag

till

virkesmätningslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Virkesmätning, som avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som

är ämnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, skall utföras

enligt föreskrifter som skogsstyrelsen meddelar.

Konungen äger förordna att visst slag av virke skall undantagas från tilllämpningen

av denna lag eller att lagen skall omfatta även virke av annat

slag än som anges i första stycket.

2 §•

Med virkesmätning avses i denna lag bestämmande av virkets stycketal,

dimensioner, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet och

lämplighet för avsedd användning.

3 §.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot 1 §, dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1967, då lagen den 20 juni 1947

(nr 270) om virkesmätning skall upphöra att gälla. I fråga om klagan över

auktoriserad mätning som verkställts före den nya lagens ikraftträdande äga

äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1966

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

4 mars 1966.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Länge,

Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om lagstiftning

angående virkesmätning och anför.

Inledning

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 21 oktober 1960 erhöll skogsstyrelsen i

uppdrag att göra en översyn av gällande bestämmelser och organisation

inom virkesmätningens område. Med skrivelse den 20 maj 1965 har styrelsen

framlagt resultatet av översynen i betänkandet »Lagstiftningen om

virkesmätning och dess tillämpning» (Stencil Jo 1965: 5).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret,

riksrevisionsverket, domänstyrelsen, kommerskollegium, skogshögskolan,

skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands

och Kopparbergs län, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Svenska

pastoratens riksförbund, Svenska Lasttrafikbilägareförbundet, Skogs- och

Lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF),

Svenska Skogsarbetareförbundet, Svenska sågverksföreningars riksförbund

och Träindustrins branschorganisation (TIBO), Svenska Propsexportörernas

Förening samt virkesmätningsrådet, till vars yttrande anslutit sig

Skogsindustriernas Samarbetsutskott, Sveriges Skogsägareförbund, Sveriges

Skogsägareföreningars riksförbund, Föreningen Skogsbrukets Arbetsgivare,

Sydsvenska virkesföreningen, Nordsvenska virkesföreningen samt Svenska

Plywoodföreningen (i det följande gemensamt betecknade virkesmätningsrådet

m. fl.). Kommerskollegium har bifogat yttranden av flertalet handelskammare.

Jag anhåller nu att till behandling få ta upp de frågor i betänkandet som

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 98

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

berör lagstiftningen om virkesmätning. I betänkandet framlagda förslag dels

till omorganisation i skogsstyrelsen dels i vissa frågor om tillsyn och undervisning

m. m. avser jag inte att beröra i detta sammanhang.

Gällande bestämmelser

Mätning av virke innebär i regel att man med särskilda redskap bestämmer

yttermåtten på avverkat virke och med ledning av erhållna värden beräknar

kubikinnehållet exempelvis i ett antal stockar eller en trave massaved

(kvantitetsmätning). Mätningen innefattar tillika ett bedömande av

virkets beskaffenhet (kvalitetsmätning).

Försäljning av avverkat virke sker här i landet sedan länge i stor utsträckning

på det villkor att köpeskillingen utgår i förhållande till virkets

mängd och kvalitet. Vid försäljningen avtalas då att virket senare skall inmätas

för fastställande av köpeskillingens belopp.

Under tiden före sekelskiftet och årtiondena närmast därefter företogs

mätning av försålt virke mera sällan av säljare och köpare gemensamt eller

av mätare som representerade dem båda. Mätningen kom efter hand alltmera

att ombesörjas av särskilda sammanslutningar av trävarubolag och

andra större virkesköpare, s. k. virkesmätningsföreningar. En sådan förenings

främsta uppgift var att verkställa mätning av virke som inköpts av

föreningens medlemmar (köpvirke). Medlemmarna ägde genom föreningen

erhålla mätning även av sådant virke som de avverkat på egna fastigheter

eller på skog där de förvärvat avverkningsrätt (eget virke). Virkessäljama

var emellertid inte representerade inom virkesmätningsföreningarna eller

deras styrelser. Detta förhållande väckte med tiden allt större missnöje,

eftersom prisbildningen på virke har samband med mätningsförfarandet

och det ansågs att även säljarna av virket borde ha inflytande på mätningen.

Med anledning av dessa förhållanden stadgades i lagen den 20 juni

1935 (nr 369) om virkesmätning, att Kungl. Maj :t ägde förordna att viss

mätning fick ombesörjas endast av virkesmätningsnämnd, bestående av lika

antal representanter för virkessäljare och virkesköpare samt opartisk ordförande.

Under de närmaste åren efter tillkomsten av denna lag ändrade virkesmätningsföreningarna

sin organisation så att företrädare för virkessäljama

och virkesköparna blev lika representerade i föreningarnas styrelser. Eftersom

huvudsyftet med lagstiftningen härigenom nåddes, blev lagen inte satt

i tillämpning.

De grundläggande bestämmelserna om virkesmätning är nu meddelade i

lagen den 20 juni 19^7 (nr 270) om virkesmätning. Denna lag ersatte såväl

1935 års virkesmätnmgslag som den av kristidsförhållandena under andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

världskriget föranledda lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser

om mätning av ved och annat virke.

Den nu gällande virkesmätningslagen är liksom sina föregångare en fullmaktslag.

Enligt lagen äger Kungl. Maj :t på särskilda skäl förordna, att

mätning av virke skall utföras enligt föreskrifter som meddelas av Kungl.

Maj :t eller skogsstyrelsen. Förordnande kan avse hela landet eller del därav

och gäller endast i fall, där mätningen är avsedd att ligga till grund för

bestämmande av vederlag för virket eller där den som driver verksamhet

för virkesförädling låtit avverka virket på grund av avverkningsrätt för att

använda det i denna verksamhet. Om förhållandena föranleder det, äger

Kungl. Maj :t även förordna att mätningen skall utföras av virkesmätare

som erhållit tillstånd — auktorisation — av Kungl. Maj :t eller skogsstyrelsen

(auktoriserad mätning). Om visst slag av virke bör undantas från

förordnande eller andra inskränkningar behövs, skall förordnandet begränsas

i motsvarande mån. I särskilda fall kan skogsstyrelsen medge undantag

från förordnande (1 § första och andra styckena).

Med mätning av virke förstås i lagen dels bestämmande, genom räkning

och mätning, av virkets stycketal och dimensioner eller, om virket mäts i

travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller vältor

vari virket upplagts, dels bedömande om och i vad mån virket är behäftat

med fel och vilken hänsyn skall tas därtill samt av virkets beskaffenhet i

övrigt (1 § tredje stycket).

Auktorisation som virkesmätare får meddelas endast virkesmätningsförening

eller annan sammanslutning med liknande syfte, vars stadgar innehåller

föreskrift bl. a. om att virkessäljar- och virkesköparintressena skall

vara lika företrädda inom sammanslutningens styrelse och att hos sammanslutningen

skall finnas en på föreskrivet sätt sammansatt kontrollnämnd

med uppgift att pröva besvär över auktoriserad mätning. Auktorisation kan

begränsas att avse visst område eller på annat sätt inskränkas och kan när

som helst återkallas (2 §).

Skriftlig handling (mätbesked) skall upprättas över vad som förekommit

vid auktoriserad mätning. Besvär över sådan mätning förs hos kontrollnämnd

inom tio dagar efter förrättningens slut. Kontrollnämndens beslut

får ej överklagas (6 och 7 §§). Vidare innehåller lagen vissa föreskrifter

om mätningspersonal för auktoriserad mätning samt straffbestämmelser

(5 och 10 §§).

Uppsikt över mätning varom stadgas i lagen utövas av skogsstyrelsen

(9 §). Föreskrifter i fråga om kostnader för auktoriserad mätning meddelas

av Kungl. Maj :t. Närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigt av lagen

meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, av skogsstyrelsen

(8 och 11 §§).

Virkesmätningslagen öppnar även möjlighet för Kungl. Maj :t att förordna

om auktoriserad mätning genom en på visst sätt sammansatt virkesmät
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

ningsnämnd, för vilken Kungl. Maj :t äger utfärda reglemente. Lagens bestämmelser

om auktoriserad mätning gäller även mätning som utförs av

sådan nämnd (1 § första stycket och 3 §). Har förordnande om auktoriserad

målning meddelats, skall även annan mätning av virke än som omfattas

av förordnandet verkställas såsom auktoriserad mätning, om det påfordras

(4 §).

Något förordnande om att mätning skall ske genom virkesmätningsnämnd

har hittills inte meddelats. Däremot har samtliga virkesmätningsföreningar

i landet, f. n. tolv till antalet, erhållit auktorisation enligt lagen.

Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 271) med förordnande jämlikt

lagen den 20 juni 1947 om virkesmätning, m. m. (förordnandekungörelsen)

har Kungl. Maj :t förordnat att mätning av vissa angivna virkesslag skall

ske enligt skogsstyrelsens föreskrifter, dels i fråga om köpvirke, när mätningen

är avsedd att ligga till grund för bestämmande av vederlag för virket,

dels i fråga om virke som virkesförädlare avverkat på grund av avverkningsrätt,

när mätning erfordras för att bestämma avverknings- eller transportkostnad

eller därmed jämförlig kostnad. I kungörelsen stadgas vidare

att mätningen skall, med visst undantag för brännved, ske såsom auktoriserad

mätning, om det begärs av någon vars rätt berörs av mätningen.

I övrigt upptar kungörelsen bestämmelser om kostnader i anledning av

auktoriserad mätning samt bestämmelser om att närmare föreskrifter angående

tillämpningen av virkesmätningslagen meddelas av skogsstyrelsen

och att styrelsen även äger meddela vissa undantag från kungörelsen.

Skogsstyrelsens utredning

Nuvarande förhållanden

Inledningsvis nämner skogsstyrelsen att den årliga avverkningen i landet

av gagnvirke, huvudsakligen sågtimmer och massaved, numera uppgår till

omkring 50 milj. skogskubikmeter, representerande ett värde av inemot 3,4

miljarder kr. Omkring två tredjedelar av denna virkesmängd inmäts genom

de förutnämnda virkesmätningsföreningarna. Återstående tredjedel utgörs

av köpvirke, som är föremål för mätning genom parternas försorg (privat

mätning), samt av virke från industriföretagens egna skogar och avverkningsrätter

där föreningsmätning inte påkallas. Den virkesmätning som föreningarna

ombesörjer motsvarar över 220 000 mätningsuppdrag varje år.

Huvuddelen härav utgörs av s. k. frivillig föreningsmätning medan den

auktoriserade mätningen upptar en obetydlig andel, under perioden 1957—

1963 endast 25 uppdrag per år. Med ledning av statistiska uppgifter från

virkesmätningsföreningarna beräknar styrelsen att säljares och köpares

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

sammanlagda totala kostnader för virkesmätningen uppgår till mellan 6

och 10 % av försäljningspriset för virket.

De parter på virkesmarknaden som berörs av bestämmelserna om virkesmätning

är, fortsätter styrelsen, på sälj arsidan i första hand det störa antalet

privata skogsägare och de över hela landet förekommande skogsägarföreningarna,

vilka tillsammans representerar den övervägande delen av

det saluförda virket. Härtill kommer domänverket och andra skogsförvaltningar

av mer eller mindre allmän typ. På köparsidan uppträder i begränsat

antal de stora virkesförädlande bolagen samt en mängd företag av

mindre format i ett flertal branscher med produktionen baserad på virke.

Köpare av skogsprodukter som inte i någon form förädlas, exempelvis stolpar,

pålar o. d., tillhör många förbrukarkategorier. Vissa specialsortiment

har i inte ringa utsträckning utländska avnämare.

På den skogliga arbetsmarknaden gäller enligt styrelsen att nära nog

allt arbete med avverkning och transport av virke betalas efter utförd arbetsmängd.

Växlande metoder används härvidlag, men i betydande utsträckning

frikopplar man numera i skogsavtalen, i synnerhet i Norrland,

arbetsmätningen från den egentliga virkesmätningen.

I betänkandet redogörs för virkesmätningsföreningarna och deras verksamhet.

För flertalet föreningar gäller att till medlem kan antas fysisk eller

juridisk person som driver handel med skogsprodukter. Samtliga föreningar

är auktoriserade enligt lagen om virkesmätning. Styrelserna består sålunda

av lika antal representanter för köpare och säljare samt av en opartisk

ordförande. Mätningspersonalen antas av föreningens styrelse och har i regel

såväl formell som reell kompetens att utföra även auktoriserad mätning.

Enligt sina stadgar skall föreningarna fortlöpande kontrollera sin mätningsverksamhet.

Dessutom kan särskild kontroll utföras på begäran av köpare

eller säljare. I den för detta ändamål upprättade interna organisationen hos

varje förening ingår i regel ett antal särskilda kontrollanter. Kontrollverksamheten

tillmäts inom föreningarna stor betydelse och den utgör även en

förutsättning för att skogsstyrelsen kunnat bedriva sin inspektionsverksamhet

i relativt begränsad omfattning. Den personal för intern inätningskontroll

som föreningarna sålunda tillhandahåller bör, framhåller styrelsen,

inte förväxlas med de kontrollnämnder som enligt lagens auktorisationsvillkor

skall finnas hos varje förening för att pröva besvär over auktoriserad

mätning. Dessa nämnder träder ytterst sällan i funktion, enligt styrelsen

endast i två fall sedan år 1947.

Av föreningarna utförd mätning har, som nämnts, karaktären antingen

av frivillig mätning eller i ett fåtal fall av auktoriserad mätning. Mellan de

båda mätningstyperna föreligger endast smärre formella skillnader. Sjalva

mätningsförfarandet vid auktoriserad mätning följer samma regler som vid

vanlig mätning och den auktoriserade mätningen har främst den betydelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

att det endast är sådan mätning som kan överklagas genom hänvändelse

till kontrollnämnd.

Virkesmätningsrådet som bildades år 1941 är ett enskilt organ för vidgat

samarbete mellan mätningsföreningarna och andra intressenter på

virkesmatningens område. I en redogörelse för rådets sammansättning och

funktioner meddelar styrelsen att varje virkesmätningsförening i rådet har

företrädare for köpare och säljare. I rådet ingår även representanter för

domänstyrelsen, skogsindustrin, skogsägarföreningarna och sågverken. Rådet

har under de gångna åren bedrivit en omfattande verksamhet för att

bl. a. främja ändamålsenlig virkesmätning och stimulera en god virkesvård

och är särskilt inriktat på att därvid beakta de krav som utvecklingen inom

skogsbruket och skogsindustrin föranleder. Rådet utför eller medverkar i

utredningar och undersökningar av betydelse för virkesmätningen samt representerar

virkesmätningens intressen inför myndigheter och organisationer.

Bland skogsstyrelsens huvuduppgifter på virkesmätningens område ingår

främst att utfärda nya eller ändrade mätningsföreskrifter. De föregås

enligt styrelsen i regel av ingående utredningar och andra förberedelser såsom

överläggningar med representanter för köpare och säljare, provmätningar,

provsågningar, försökskokningar av massaved och andra tekniska

undersökningar. Mätningsföreskrifterna publiceras i tryckta cirkulär som

distribueras till myndigheter och enskilda intressenter. Föreskrifterna omarbetas

tid efter annan, i allmänhet efter förslag av virkesmarknadens parter.

Undantag från bestämmelserna om virkesmätning får i viss utsträckning

meddelas av skogsstyrelsen. Dispensverksamheten betingas enligt styrelsen

i regel av köpares eller säljares speciella önskemål i fråga om virket.

Dispensärendena brukar tillfälligt öka i antal i samband med att nya mätningsföreskrifter

utfärdas. Antalet dispensärenden är i genomsnitt omkring

60 per år.

Behovet av mätningsregler

I betänkandet redovisar skogsstyrelsen det huvudsakliga utfallet av två

brett upplagda enkäter i frågor om virkesmätningslagstiftningen och dess

tillämpning. I den ena har ett stort antal av virkesmätningen berörda myndigheter,

organisationer och övriga intressenter uttalat sig med anledning avförfrågningar

som gjordes av 1955 års skogsvårdsutredning. I den andra har

skogsstyrelsen under åren 1962—63 ånyo inhämtat upplysningar från huvudparten

av dessa intressenter.

Inledningsvis erinrar skogsstyrelsen om att det i förarbetena till den nuvarande

virkesmätningslagen betonas att mätningen är av intresse inte en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

bart för den direkta uppgörelsen enskilda parter emellan utan också for

handeln med virke i övrigt. Vidare uttalas där följande.

Enhetlig och korrekt utförd mätning underlättar en sund prisbildning

och är därigenom ägnad att öka möjligheterna till en fördelaktig avsättning

av virket. Överläggningar om virkespriser samt upprättande av prisoch

värdekalkyler kan ske betydligt enklare, om virket inmats pa ett likartat

sätt. I den mån större enhetlighet kan åstadkommas pa detta område,

försvåras också möjligheterna att bedriva illojal konkurrens genom att begagna

ett svåröverskådligt prissättningssystem. „

Ett ändamålsenligt organiserat virkesmätningsförfarande har aven direkt

nationalekonomisk betydelse. Väl avvägd mätning utgör en förutsättning

för ändamålsenlig aptering av virket. En förbättring av inatningssystemet

kan också bidraga till ett större uttag av gagnvirke ur skogen Genom

ett rationellt mätningssystem undviks vidare ett onödigt slöseri med skogstillgångarna

som består i att värdefullare virkessortiment kommer till användning

när mindre värdefulla sådana bör utnyttjas. Vinsterna harav

framträder för skogsägaren i form av ökat rotvärde, för skogsindustrin

genom bättre sortering av råvarutillgångarna samt för landet i dess helhet

genom stigande avkastning av skogen.

I fråga om betydelsen av en central reglering av virkesmätningen sammanfattade,

enligt styrelsen, 1955 års skogsvårdsutredning resultatet av

sina förfrågningar hos berörda intressenter sålunda.

Eftersom större delen av skogarna inte ägs av den virkesförädlande industrin

kommer virkesmätningen även framgent att vara ett betydelsefullt

led i produktionskedjan. Så är fallet inte bara genom att mätningen ligger

till grund för den ekonomiska uppgörelsen mellan skogsägarna och mdustrin

utan också därför att mätningsbestämmelserna tillsammans med prissättningen

i viss mån styr produktionsinriktningen i skogsbruket. En önskvärd

jämn och god avsättning för skogsbrukets olika produkter framjas

om industrin och andra konsumenter får virket tillrett med hänsyn till

dess användning och om leverantörerna vet att virket blir inmätt och bedömt

på ett allmänt känt, i möjligaste mån likartat sätt. Liksom i fråga

om andra varor bör mätningen av skogsprodukter såvitt möjligt vara likartad

och rättvis och konkurrensen yttra sig i prissättningen. Detta kan

man nå genom att tillämpa mätningsregler som med hänsyn till virkets användning

är väl avvägda, rättvisa och enkla så att varje leverantör forstai

dem och rättar sin skogsvård och aptering därefter. Stora värden kan därigenom

vinnas. Det är vidare viktigt att bestämmelserna är stabila och inte

alltför mycket svänger med förändringar i virkeskonjunkturerna. För skogshushållningen

är det av värde att åtminstone de viktigaste sortimenten sa

långt möjligt standardiseras genom likformiga mätningsregler. Samtidigt

måste de smidigt kunna anpassas efter klara tendenser till lörändrade krav,

som inte är betingade av enbart tillfälliga förhållanden.

Skogsstyrelsen nämner vidare att skogsvårdsutredningen fann de uttalade

önskemålen i stort sett tillgodosedda genom den gällande virkesmätningslagstiftningen.

Utredningen avgav även det generella omdömet att lagstift
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

ningen hade säljarnas, köparnas och arbetstagarnas förtroende. Flertalet

instanser hade betonat att lagregleringen i avsevärd grad bidragit till att

skapa ordning och reda på virkesmätningens område. Utredningen påpekade

även att vissa undersökningar och ändringar av mätningsmetoderna som

skogsstyrelsen verkställt medfört att industrin kunnat tillföras avsevärda

kvantiteter fullgod råvara som på grund av olämpliga mätningsregler tidigare

blivit liggande kvar i skogen.

Materialet i den av skogsstyrelsen år 1962—63 genomförda enkäten utvisar

enligt styrelsen att de av virkesmätningen direkt berörda intressegrupperna

genomgående anser att ordning och reda på ifrågavarande område

även i fortsättningen befrämjas av att det existerar gemensamma, i

görligaste mån enkla mätningsregler. Dessa bör gälla landet i dess helhet

eller delar darav, omfatta de viktigaste virkessortimenten samt anpassas till

utvecklingen inom skogsbruk och skogsindustri och till parternas behöriga

intressen. Lämpligt utrymme för överenskommelser i mätningshänseende

mellan parterna anses emellertid böra finnas.

Skogsstyrelsen uttalar att den för egen del i det väsentliga ansluter sig

till den uppfattning som dels framförts av 1955 års skogsvårdsutredning

och dels kan utlasas i de senaste enkätsvaren. De i förarbetena till den

nuvarande virkesmätningslagstiftningen gjorda uttalandena om nyttan i

skilda avseenden av ordnade mätningsförhållanden finner styrelsen alltjämt

i huvudsak vara aktuella. Styrelsen anser sålunda att mätningsregler av i

huvudsak den allmänna innebörd som anförts bör vara ägnade att befordra

och vidmakthålla tillfredsställande förhållanden på virkesmarknaden till

gagn för både de närmaste intressenterna och det allmänna. En återgång

till gamla tiders fria matning kan inte försvaras med några bärande skäl.

Reglerande enhetliga mätningsbestämmelser hör således enligt styrelsens

mening alltjämt finnas.

Behovet av fortsatt lagstiftning

Mot bakgrunden av nyssnämnda uttalanden och de resultat som ifrågavarande

enkäter gett diskuterar skogsstyrelsen i betänkandet behovet &av

en fortsatt lagstiftning på virkesmätningens område. I betänkandet anförs

därvid i huvudsak följande.

Tiden efter tillkomsten av 1947 års lag om virkesmätning kännetecknas

av att både skogsbruket och skogsindustrin genomgått en mycket stark utveckling.

Skogsbruket har genom mekaniseringen trätt in i en fas som alltmer

skiljer sig från tidigare förhållanden. De mindre skogsägarnas intresse

för och kunskap om skogsvård, avverkning och virkesaffärer har avsevärt

förbättrats samtidigt som organisationssträvandena inom skogsbruket tagit

sig uttryck i en alltmer utbredd samverkan över ägogränserna. Skogsindustrin

har varit föremål för en genomgripande rationalisering och produk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

tionsutvidgning. Virkesmarknaden präglas av en viss koncentration, även

om antalet säljare och vissa kategorier köpare alltjämt är mycket stort. De

särskilda virkespartier som fors ut och omsätts på marknaden förefaller att

bli större. Härtill kommer att mätning genom virkesmätningsföreningarna

efter hand ökar avsevärt, framför allt i landets södra delar där denna mätningsform

är en relativt sen företeelse. Den genom föreningarna organiserade

opartiska mätningen har utvecklats och den fria mätningen förbättrats.

Föreningarna har arbetat synnerligen effektivt för att i mätningshänseende

åstadkomma stadga inom virkesmätningen. Föreningarna och deras funktioner

är en nödvändig förutsättning för ett gott resultat av statsmakternas

dispositioner på virkesmätningens område.

Skogsstyrelsen framhåller att virkesmätningen inte undgått att röna inflytande

av de ändrade förhållandena. Tid efter annan har styrelsen visserligen

meddelat reviderade eller nya föreskrifter i syfte att vinna erforderlig

anpassning. Den aktuella situationen och den väntade utvecklingen inom

området motiverar emellertid en omprövning av den nuvarande virkesmätningsregleringen.

I frågan om behovet av fasta virkesmätningsregler även i fortsättningen

bör tillgodoses genom lagstiftningsåtgärder eller om uppgiften att skapa

sådana regler skall lämnas öppen för enskilt initiativ anför styrelsen i

huvudsak följande.

Ekonomisk verksamhet bör principiellt vara fri från statlig eller annan

reglering i största möjliga utsträckning. Virkesmätningslagstiftningen, som

år 1935 kom till för att avhjälpa särskilda missförhållanden, har successivt

fått en allt vidare innebörd och verkningskrets. Den nuvarande virkesmätningslagen

bygger på tankegångar och erfarenheter från 1940-talet och påverkades

av kristidshushållningen i vårt land och en del andra mera särpräglade

omständigheter under och omedelbart efter andra världskriget.

Situationen är således numera i många avseenden en helt annan än vid

utgångsläget för såväl 1935 års lag som 1947 års lag. Det kan mot denna

bakgrund övervägas att avveckla lagstiftningen.

Av svaren i de enkäter som skogsstyrelsen redogjort för i sitt betänkande

kan enligt styrelsen klart utläsas att den förhärskande uppfattningen bland

olika intressentgrupper är att en statlig reglering på detta fält alltjämt tillgodoser

ett viktigt behov. Från ansvarigt håll bland de av mätningen direkt

berörda grupperna har inte satts i fråga annat än att det alltjämt behövs

en lagstiftning för att åtminstone i stort reglera villkoren för virkesmätningsverksamheten.

Något förslag att på annat sätt effektivt möta behovet

av fasta mätningsregler har inte förts fram. Av i huvudsak samma skäl

som vid senaste lagstiftningstillfälle anses vidare det allmännas intresse av

vissa garantier för ordnade virkesmätningsfunktioner fortfarande stå kvar.

För en sådan ordning talar enligt styrelsen även den omständigheten alt de

härmed förenade, nationalekonomiskt betydelsefulla virkesliushållnings- och

2f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 98

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mcij. ts proposition nr 98 år 1966

virkesvårdsmomenten framdeles kan komma att få väsentligt ökad angelägenhetsgrad

med hänsyn till råvarubasens begränsning samt skogsindustrins

produktionsutvidgningar och växande virkesbehov. Rationell virkesmätning

befrämjar såväl en ekonomiskt och tekniskt riktig framställning av

skilda sortiment som en lämplig behandling av virket vid transport och

lagring.

På grund av det anförda och med hänsyn till egna erfarenheter under en

lång följd av år uttalar skogsstyrelsen som slutsats att virkesmätningsverksamheten

i landet även i fortsättningen bör beredas den fasthet som vinns

genom särskilda lagstiftningsåtgärder.

Omfånget av fortsatt lagreglering

Skogsstyrelsen utgår från att det huvudsakliga innehållet i nuvarande

lag alltjämt bör kunna tjäna syftet att upprätthålla ett väl avvägt och utformat

system av såvitt möjligt stabila och ändamålsenliga regler för virkesmätning.

Enligt styrelsen bör lagen alljäint ha karaktär av en fullmaktslag

med befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna att virkesmätning skall

utföras i enlighet med föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t eller skogsstyrelsen.

Lagen bör avse endast sådan mätning som skall ligga till grund

för bestämmande av vederlag för virket. Den nuvarande bestämmelsen om

att från avverkningsrätt härrörande virke som är avsett för egen förädling

skall mätas enligt utfärdade föreskrifter har på grund av utvecklingen kommit

att sakna nämnvärd praktisk betydelse. Styrelsen föreslår därför att

denna bestämmelse i lagen utgår. Definitionen av mätningsbegreppet bör

moderniseras men mätningen liksom enligt nuvarande lag fortfarande avse

bestämmande av såväl kvantitet som kvalitet. Möjligheten för Kungl. Maj :t

att under vissa omständigheter föreskriva obligatorisk mätning genom auktoriserad

mätare eller särskilt tillsatt virkesmätningsnämnd anser styrelsen

inte längre erforderlig. Auktorisationsinstitutet bör dock enligt styrelsens

förslag bibehållas och begreppet auktoriserad mätning utvidgas. Vidare bör

möjligheten att överklaga sådan mätning finnas kvar medan helt nya, av

statsmedel bekostade organ bör inrättas för att pröva besvären.

De många ändringar som skogsstyrelsen sålunda anser bör göras i gällande

lagstiftning har styrelsen närmare redovisat i förslag till en ny lag

om virkesmätning samt till en ny kungörelse i ämnet. Dessa författningsförslag

torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Som framgår av styrelsens författningsförslag avses att styrelsen liksom

hittills skall bemyndigas utfärda de närmare reglerna om hur virkesmätningen

skall utföras. Oaktat den föreslagna lagtexten har en sådan utformning

att Kungl. Maj :ts bemyndigande omfattar allt slags virke, föreslås i betänkandet

en begränsning av de virkessortiment för vilka reglerna

skall gälla. Styrelsen anför.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr !)8 år 1966

Enligt nu gällande ordning är mätningen reglerad inte bara i fråga om

de stora huvudsortimenten sågtimmer och massaved utan också beträffande

ett betydande antal andra gagnvirkesslag av särskilt lövträd. För dessa senare

sortiment företer kraven på virket en så rik variation att det enligt

styrelsen inte torde vara nödvändigt att upprätthålla mätningsregleringen.

Inte heller handeln med brännved synes under nuvarande förhållanden vara

i behov av mätningsföreskrifter. Tvingande mätningsbestämmelser bör sålunda

behållas endast för huvudsortimenten av barrträd (sågtimmer och

massaved) samt massaved av lövträd. Sistnämnda virkesslag ökar i betydelse

för cellulosaindustrin och mäts f. ö. efter liknande regler som tilllämpas

för massaved av barrträd. Med tanke på det behov av en utsträckt

mätningsreglering som kan föreligga vid en krissituation bör dock även

kluvet virke och flis kunna i förekommande fall bli föremål för reglering i

mätningshänseende. Sågat virke avses däremot inte alls falla in under lagstiftningen.

Med valet av virkessortiment sammanhänger grundprinciperna för

mätningsreglernas omfång. De riktlinjer som skogsstyrelsen

därvid är beredd att följa anger styrelsen sålunda.

Föreskrifter av tvingande natur för huvudsortimenten bör gälla blott

grundreglerna för mätningen samt vissa detaljer av mera ingripande betydelse

från allmän synpunkt eller för de av mätningen närmast berörda.

Föreskrifterna bör innehålla nödvändiga bestämmelser om hur visst sortiment

bör vara beskaffat, hur det skall uppräknas, mätas, kvalitetsbedömas,

volymberäknas och redovisas; vågning bör också uppmärksammas. Inom

ramen för lagstiftningens huvudprinciper bör parterna i lämplig utsträckning

kunna träffa överenskommelse om mätningsregler. Detta förutsätter

att de utfärdade mätningsföreskrifterna inte är strängare eller mera detaljerade

än nödvändigt. Noggrannhetskraven skall anpassas till ändamålet.

Föreskrifterna bör inte heller omfatta annat än vad som är oundgängligt

för mätningsarbetets behöriga genomförande. Allmän riktpunkt i tekniskt

hänseende för bestämmelserna bör vara förhållandena vid moderna förädlingsverk

och användningsmetoderna. Föreskrifterna bör fortlöpande omarbetas

i den mån de inte automatiskt kan anpassa sig till mera påtagliga

och allmänna förändringar inom skogsbruket och skogsindustrin eller till

utvecklingen inom teknik och metodik för virkesmätning.

Ordningsregler och bestämmelser av mindre vikt vid mätning av huvudsortimenten

samt mätningsregler över huvud taget i fråga om andra virkesslag

än som ingår i huvudsortimenten bör enligt styrelsen i lämplig utsträckning

kunna meddelas av mätningsföreningarna i samarbete med virkesmätningsrådet.

Det är emellertid av vikt att även sådana regler i möjligaste

mån blir enhetliga. Det kan vara av betydelse för virkeshandeln att det dessutom

finns centralt utfärdade mätningsregler av normerande och rekommenderande

art som vid behov kan tjäna till vägledning för parterna och i

viss utsträckning styra utvecklingen.

Till närmare motivering av förslaget alt mätningsreglerna skall vara

tvingande för parterna även i fråga om kvalitetsbedömningen anför

styrelsen i huvudsak följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

Förutom bestämmelser om måttagning och volymberäkning har mätningsföreskrifterna

hittills innehållit regler även i fråga om kvalitetsbedömning.

Fastställande av virkets beskaffenhet, vari som en viktig del ingår kvalitetsbedömning

och kvalitetsbehandling, torde vara en virkesmätares svåraste

uppgift. Att med hjälp endast av yttre tecken på en stock eller i vissa fall

genom borrning kunna någorlunda tillförlitligt avgöra utbredning och konsistens

av invändiga fel ställer störa krav på mätarens kunnighet och erfarenhet

särskilt i fråga om sågtimmer. Man kan därför inte begära lika god

säkerhet i denna bedömning som i måttagningen. Emellertid är en stocks

kvalitet till betydande del avgörande för dess värde som råvara. Kvalitetsbedömning

av massaved är i allmänhet lättare än i fråga om sågtimmer.

Proceduren är där mindre tidskrävande och verkar knappast fördyrande på

mätningen. Det är enligt styrelsen således nödvändigt att behålla kvalitetsbedömningen

med dess ofullkomligheter som en del av virkesmätningen.

Styrelsen anser vidare att övervägande skäl principiellt talar för att tilllämpa

kvalitetsbedömning på allt saluvirke för vilket mätningsbestämmelser

utfärdas. I enkätsvaren och i andra sammanhang har emellertid från

flera håll uttalats att det är onödigt kostsamt med en ingående kvalitetsbehandling

av sågtimmer när kvalificerade parter kommit överens om en ersättning

för virket som grundar sig på förenklad kvalitetsbedömning. Skogsstyrelsen

anser dock att även reglerna om kvalitetsbedömning i princip bör

vara tvingande. Liksom f. n. måste möjlighet till individuell dispensgivning

finnas. För att enklare kunna tillmötesgå nyssnämnda önskemål bör dock

styrelsen för hela eller delar av landet kunna medge generella undantag

från föreskrivna regler i fråga om kvalitetsbedömning av sågtimmer. Som

förutsättning härför bör gälla att parterna dels uttryckligen avtalat om ett

enklare förfarande dels fyller andra kvalifikationsvillkor som det kan finnas

skäl att uppställa.

Skogsstyrelsens förslag innefattar, som tidigare framgått, även ett upphävande

av möjligheten för Kungl. Maj :t att förordna om obligatorisk v i rkesmätning

genom auktoriserat organ. Styrelsen konstaterar

till en början att Kungl. Maj :t hittills inte funnit anledning att påbjuda

sådant obligatorium i vidare mån än som följer av 3 § förordnandekungörelsen,

där det stadgas att virkesmätning enligt skogsstyrelsens föreskrifter

skall ombesörjas av auktoriserad virkesmätare, om det påfordras

av den vars rätt berörs av mätningen. Med sistnämnda undantag föreligger

således, påpekar styrelsen, full frihet för vem som helst att utföra virkesmätning

enligt gällande mätningsregler. Det skulle, säger styrelsen, rimma

illa med strävandena att förenkla mätningslagstiftningen att nu slopa

denna frihet och förordna om ett ovillkorligt obligatorium. Någon formlig

framställning om sådant förordnande har inte gjorts sedan lagens tillkomst

och det finns, framhåller styrelsen, sannolikt inte inom intressentkretsen

något underlag för en så omvälvande reform. Med hänsyn härtill bör det

enligt styrelsens uppfattning inte heller längre vara nödvändigt att bibehålla

möjligheten till obligatorisk auktoriserad mätning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Om sålunda nämnda bestämmelse i lagen slopas såsom obehovlig bor,

fortsätter styrelsen, i stället vissa åtgärder vidtas för att utveckla och stödja

den ordnade, frivilliga mätningen. Med hänsyn till den betydelse virkesmätningsföreningarna

kan beräknas fa i framtiden for att vidmakthålla och utveckla

en god ordning på virkesmätningens område och det angelägna i att

virkesmätning utförs av opartiska organ i största möjliga utsträckning anser

styrelsen att dessa föreningar alltjämt bör beredas stöd från det allmanna

via ett fortsatt statligt auktoriseringsförfarande. Auktorisationsinstitutet

torde nämligen vara en värdefull tillgång för att bevara stadga och förtroende

på virkesmarknaden. Bland villkoren för auktorisation bör då enligt

styrelsen ingå bl. a. skyldighet att i fråga om de sortiment som berörs av

regleringen utföra virkesmätning på begäran av envar vars ratt berörs av

mätningen.

Såvitt styrelsen kan bedöma finns det inte längre anledning att upprat - hålla nuvarande ordning med den av auktoriserad förening utförda föifattningsmässigt

reglerade mätningen uppdelad i två typer, frivillig resp.

auktoriserad. Varje slags mätning genom föreningen bör självfallet utföras

med samma sakkunskap, omsorg och oväld. Styrelsen föreslår därför

att all virkesmätning som utförs av auktoriserat organ och som måste

följa författningsenligt utfärdade mätningsföreskrifter skall betecknas som

auktoriserad. Enligt förslaget är sålunda mätning som utförs av auktoriserat

organ inte att anse som auktoriserad, om mätningen avser virkessortiment

eller virke från virkespost som inte omfattas av lagstiftningen.

Redan tidigare har nämnts att virkesmätningsföreningarna utövar egen

kontroll av mätningar utförda av deras personal. Denna kontroll- och tillsynsverksamhet

torde enligt skogsstyrelsen i det väsentliga fungera tillfredsställande.

Styrelsen anser att verksamheten får ökad betydelse om all

författningsreglerad föreningsmätning skall utgöra auktoriserad mätning.

Oaktat en mätningsförrättning i regel berör motstående intressen och ofta

innebär avgöranden av stor ekonomisk räckvidd har, som redan nämnts, enligt

redogörelsen i betänkandet auktoriserad mätning kommit till användning

i relativt sett mycket liten utsträckning och antalet fall av klagan över

dylik mätningsförrättning varit så få att besvarsinstitutet i realiteten

upphört alt fungera. Bland orsakerna härtill framhålls i betänkandet

dels att klagoproceduren är väl omständlig och alltför tidskravande dels att

den förutnämnda interna kontrollen inom virkesmätningsföreningarna är

rätt ingående. Virkesmätning är, fortsätter styrelsen, en i och för sig sa

pass krävande uppgift alt inte ens påtagliga fel alltid kan undvikas. Härtill

kommer alt felmöjligheterna ökas genom att mätarna måste bedriva sitt

arbete i raskt tempo för att hålla kostnaderna nere samt att arbetsplatserna

i regel är mycket spridda. Tillgång till en besvärsmöjlighet bör därför

finnas. Skogsstyrelsen, som på anförda skäl avvisar tanken att återgå till

den i 1943 års lag föreskrivna ordningen med skogsstyrelsen som fullföljds
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

instans, framlägger i betänkandet ett förslag om att ombilda kontrollnämnden

och ge den en rörligare form. På sätt närmare framgår av de till betänkandet

togade författningsförslagen skall all mätning som auktoriserat

organ utför enligt föreskrifter grundade på lagen, dvs. all auktoriserad mätning,

få överklagas till en särskild s. k. skiljenämnd. De nuvarande kontrollnamnderna,

en vid varje auktoriserad förening, ersätts med fyra över

landet fördelade fristående skiljenämnder, varje nämnd sammansatt efter

ärendets beskaffenhet i det enskilda fallet. Rätt att föra talan mot auktoriserad

mätning skall enligt förslaget tillkomma envar utan begränsning

och klaganden skall inte behöva visa att han har ett rättsligt intresse i saken.

Styrelsen anser att det inte föreligger någon risk för att klagorätten ändock

skall missbrukas. Rätten att föra talan är däremot, som nämnts, inskränkt

till auktoriserad mätning. Besvär skall således inte få föras över

mätningsförrättning som annan än auktoriserad virkesmätare utfört eller

som avser virkessortiment eller virkespost som inte skall inmätas efter de

tvingande regler som utfärdats med stöd av virkesmätningslagstiftningen.

Bevärstiden töreslås bli tio dagar efter förrättningens avslutande. Liksom

enligt nuvarande lag skall enligt förslaget s. k. mätbesked upprättas över

auktoriserad mätning. Besvärstiden skall räknas från det sådant mätbesked

utfärdats och avsänts till sakägarna från den auktoriserade sammanslutningen.

I fråga om kostnaderna för besvärsförfarandet anför

styrelsen följande.

Med hänsyn till att den föreslagna s. k. skiljenämndens arbete avser

att utgöra en kontroll över uppdrag som enskilt organ utfört på beställning

av virkesköpare eller virkessäljare skulle det ligga nära till hands att

nämndens kostnader i huvudsak bestreds av den som påkallat prövning.

Kostnaderna, som omfattar arvoden, dagtraktamenten och reseutgifter m m

kan emellertid många gånger beräknas uppgå till belopp som inte står i rimlig

proportion till det inmätta virkespartiets värde och framför allt inte till

vad den klagande avser att vinna genom besvären. Skulle klaganden kunna

bli skyldig till att svara för dessa kostnader, finns det anledning anta att

overklagningsmöjligheten inte skulle utnyttjas av dem som är intresserade

av resultatet av dylik mätning. Särskilt gäller detta virkespartier som inte

representerar ett större värde. Styrelsen anser med hänsyn härtill och till

svårigheten att vinna en praktiskt lämplig lösning av frågan om parts ansvar

för skiljenämndens kostnader och möjligheten att av motparten erhålla

ersättning för utgifter att skiljenämndens kostnader bör bestridas av

statsmedel. En sådan lösning synes också ligga i linje med det allmännas intresse

av att opartisk mätning utförs i största möjliga utsträckning. Styrelsen

räknar dock inte med att något mera betydande antal besvär är att

emotse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

17

Remissyttrandena

Behovet av mätningsregler med stöd av lagstiftning

Skogsstyrelsens bedömning att förhållandena på virkesmarknaden kräver

reglerande enhetliga bestämmelser om virkesmätning ar enligt remissinstansernas

samstämmiga uppfattning riktig. Även i frågan om atl-dessa reg;er

bör utfärdas med stöd av lagstiftning samt att skogsstyrelsen skall anfortros

uppgiften att utfärda reglerna är remissinstanserna enhälligt av samma

mening som den som redovisas i betänkandet. Sveriges Skogsagareforeningars

Riksförbund understryker dock i sitt yttrande svårigheterna att

långsiktigt bedöma behovet av den föreslagna lagstiftningen och anser att

denna kan komma att behöva ånyo övervägas om nagra ar.

De grundläggande förslagen i betänkandet omfattas i de allra flesta - missyttrandena med allmänt gillande. Särskilt hälsas med tillfredsställelse

att förslagen innefattar en liberalisering av gällande virkesmatningsreglering

En dylik Liberalisering anses stå i god samklang med den fortlöpande

snabba rationaliseringen inom skogsbruket och skogsindustrin. Svens a

sågverksföreningarnas riksförbund anser att vissa skal talar för en längre

gående liberalisering men biträder förslaget som en övergångsform, doc

med det förbehållet att skogsstyrelsen får i uppdrag att utan rojsm

reda bl. a. mätningsväsendets framtida organisation. Ytterligare lättnader

efterlyser skogsvårdsstgrelsen i Blekinge lån som anser att det bor övervägas

om inte virkesmätningsföreningarna (med besvarsinstans) samt

parnas och säljarnas egna organisationer med lag och tillampmngsforeskn

L som grund själva bör kunna lösa alla eventuellt uppkommande problem

utan övervakningsmyndighet.

Omfånget av fortsatt lagreglering

Förslaget att i den nya lagen lämna mätning av virke från egen skog och

virke från avverkningsrätt (rotköpt virke) utanför tillämpningsområdet

tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Vissa erinringar har dock

förts fram. Sålunda anser skogshögskolan att tvingande allmanna bestämmelser

rörande kvantitetsbestämning bör utfärdas för all virkesmätning. Li - “ande uppfattning uttalar Svenska LastleatikMlägaeeférbundet SkagsvärdsstJLn

i Kronatergs län önskar författningsenligt befästa regler aven

för volymmätning av rotstående skog. Frågan om rotposterna har uppmärksammats

även av Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund som noterar

att frågan om bestämmande av kvantitet och kvalitet i fråSa 0I" r° P°S*

nu liksom tidigare lämnats utanför lagstiftningen. Det kan enligt förbundet

konstateras att huvudparten av virkesforsaljnmgarna sker i form av

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

somehrifrahdM""r “V FÖr deSSa StOI“ virkesoverlätelser finns inga

som helst enhetliga regler ens för bestämmande av den ungefärliga kuhik
massan.

Mättagningen sker pi ef, ej kontrollerbar, sa„ och sälånda “e

säkerhet som pa något sätt motsvarar mätningen vid överlåtelser

enl etefTslV1 t" fFOrblmdert Ullägger d°Ck att det 1 0ch med en lagstiftning

gt förslaget finns en försäljningsform som ger trygghet för korrekt

matnmg, nämligen leveransvirkesalternativet. Det är enligt förbundet samtidi

t angelaget att tillämpningen av lagen inte påverkar eller snedvrider

valet av leveransform.

Begränsningen av antalet virkessortiment, för vilka tvingande

vTt2 rn terf,Ska11 UtfärdaS’ tm sågtimmer av barrträd samt massaved

tillstyrks av de flesta remissinstanserna. För att förhindra kringgående

v vir esma mngslagstiftningen anser virkesmätningsrådet m. fl. det emellertid

nödvändigt, att de avsedda sortimenten klar" definiera/ i lagtexten

och att därvid lagstiftningens räckvidd bl. a. utsträcks något utöver de tratrJHr

gTanfSerna for Begreppet sågtimmer. Även ULF och Svenska LastdennieraT

^ UnderStryker vikten - «« berörda sortiment klart

mening 1 frå«a om kvalet av virkessortiment.

Skånes handelskammare anser, med instämmande av kommers
för

ZUm’ aatt ,tVmgande föreskrifter för kvantitetsbestämning bör gälla

Z t t/Ti nar volymen ligger till grund för bestämmande av veder
laget.

Detta skulle förhindra oreda inom virkeshandeln samt fördyring och

ZrgZlniZa °T ™keSredovisning- Skogsvårdsstyrelsen i Krono
rundvirke

och f ^ ^ ^ ^ tiU nytta bäde för handeln med

undv rlre och för alla som skall erlägga eller motta ersättning för avverk
g

eller transport av rundvirke, om det fanns vissa grundläggande regler

för volymmatnmg av allt rundvirke vilka hade en genom författning befäst

stallning. Svenska Propsexportörernas Förening anser att enhetlig mätning

ar av största vakt vid export, eftersom den utländske köparen förväntar sig

att likartade sortiment är inmätta efter samma principer, oavsett från vilket

thstnk, varorna skeppas. Mätningsföreskrifterna nL,e därför uZpas

oggrant och enhetligt inom hela landet vid mätning även av exportvirke

Skånes handelskammare föreslår däremot med hänsyn till de skilda mät''

nmgssystem som förekommer i olika länder att exportmätning helt undantas

från lagens tillämpning. ö

.Vorrft0»e/!s och Västerbottens läns handelskammare anser att möjlighet

till utökning av sortimenten hör tilläggas skogsstyrelsen,

över de riktlinjer som i betänkandet dragits upp för mätningsreger

nas omfång uttalas stor tillfredsställelse från de flesta remist

s anseina. I nagra fall betonas därvid vikten av vad styrelsen även an

fort om att nya eller ändrade regler utformas i nära samarbete med intressentgrupper

pa virkesmarknaden.

Svenska sågverksföreningars riksförbund föreslår att skogsstyrelsen ut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

foimar normativa regler för de sortiment, som inte omfattas av tvångsreglering,

i all den utsträckning representativa parter så önskar. Tekniskt

bör, anser förbundet, normreglerna utformas så att de träder i kraft om

parterna i enskilt avtal inte bestämt annorlunda. Även Svenska Propsexportörernas

körening anser det vara av värde för virkeshandeln om skogsstyrelsen

utfärdar normerande mätningsregler för andra sortiment av betydelse

för branschen.. Samma uppfattning har skogsvårdsstyrelsen i Värmlands

län.

I fråga om kvalitetsbedömningen vid virkesmätningen framhåller

Svenska sågverksföreningars riksförbund, som endast yttrat sig om

sågtimmerbestämmelserna, att skäl redan nu kan anföras för att utesluta

kvalitetsbedömningen från de tvingande bestämmelserna och låta normerande

regler träda i dessas ställe. Skälen för att bibehålla även kvalitetsregleringen

i föreslagen utsträckning synes dock förbundet alltjämt böra tillmätas

större vikt, varför förbundet ansluter sig till utredningens förslag.

Förbundet framhåller dock att det av lagtextens formulering klart bör framgå

att de tvingande bestämmelserna skall gälla endast i den mån mätningen

är avsedd att ligga till grund för vederlagsberäkning.

Virkesmätningsrådet m. fl. ställer sig tveksamma till skogsstyrelsens uttalanden

om undantag från reglerna för kvalitetsbedömning och anför.

Det är överraskande att styrelsen inte anser sig böra räkna med generella

undantag från föreskrivna regler beträffande massaved under i vart

fall samma betingelser som i fråga om sågtimmer. De svåra spörsmål om

vilka förutsättningar som skall stipuleras för att undantag skall kunna

medges är inte tillräckligt belysta i betänkandet. Detta gäller t. ex. frågan

om vilka parter som i sammanhanget kan anses som kvalificerade. _ En
hetliga

och tvingande kvalitetsföreskrifter bör utfärdas endast för sådana

sortiment som blir föremål för privat mätning i större utsträckning, såsom

sågtimmer. Beträffande massaved, som i fråga om vederlagsmätning nära

nog hundraprocentigt inmäts genom mätningsföreningarna, bör det vara

naturligt att i de fall enighet i kvalitetsfrågorna föreligger mellan virkesmarknadens

parter inom ett större område kvalitetsföreskrifterna utformas

i enlighet med parternas mening.

Skogsindustriernas samarbetsutskott ansluter sig till detta yttrande men

betonar nödvändigheten av enhetliga regler inom pris- och mätningsområden.

Virkesmätningsrådets m. fl. uppfattning delas av Skånes handelskammare

och, i fråga om massaveden, även av Svenska sågverksföreningars

riksförbund. Skogshögskolan erinrar om att enligt förslaget generella tillstånd

till en enklare kvalitetsbedömning bör kunna ske beträffande sågtimmer.

Högskolan tillägger att det, med den utformning kvalitetsbeslämmelserna

nu har för massaveden, med fog kan hävdas alt dispens skall

kunna ges även beträffande kvalitetsbestämmelserna för massaved. Kvalitetskravet

på ved råvaran kan nämligen vara helt olika för skilda typer av

massainduslrier.

Norrbottens och t Österbottens låns handelskammare anser det önskvärt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

att närmare föreskrifter om befrielse från kvalitetsbedömning intas i författningstexten

så att man undviker systemet med generella tillstånd eller

dispenser. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län förordar att de tvingande reglerna

för kvalitetsbestämning ersätts av normerande bestämmelser och

skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län anser att ett slopande av de tvingande

kvalitetsreglerna bör övervägas.

I fråga om virkes mätning genom auktoriserat organ

görs ingen invändning mot skogsstyrelsens förslag att slopa den nuvarande

bestämmelsen om obligatorisk auktoriserad mätning. Likaså är tanken att

ändock behålla rätten för främst virkesmätningsföreningarna att även framgent

vinna auktorisation bedömd som riktig på de flesta håll. Även det därmed

nära sammanhängande förslaget att all föreningsmätning enligt författningsenligt

utfärdade mätningsföreskrifter skall betecknas som auktoriserad

mätning godtas av huvuddelen av remissinstanserna. Kommerskollegium

avstyrker dock förslaget och anför.

Utvecklingen inom skogsbruket till koncentration av avverkningar, ökad

mekanisering samt den allt allmännare övergången till lastbilstransport av

virket medför att tiden för mätningar blir allt knappare. Det kan svårligen

undvikas att felaktigheter uppkommer vid mätningsförrättningar. Ofta

är felen bagatellartade. Då felaktigheter i auktoriserad mätning kan tillrättas

endast efter överklagande hos skiljenämnd, innebär förslaget att

utvidga denna mätning en försämring i förhållande till nu gällande ordning.

Möjligheten att i första hand anlita frivillig mätning samt därefter i

förekommande fall auktoriserad sådan anser kollegiet smidigare än det i

betänkandet förordade systemet.

Svenska sågverksföreningars riksförbund påpekar att förslaget i denna del

innebär att större krav måste ställas på förrättningens utförande främst i

fråga om den kvalitativa sågtimmerklassificeringen, där förbundet anser att

en genomgripande ändring av kvalitetsindelningen är nödvändig för att nå

tillfredsställande samstämmighet med sågningsresultatet. Handelskammaren

i Göteborg finner att förslaget innebär en uppklassning av föreningsmätningen

i förhållande till den privata mätningen. Utan att ta ställning

till frågan om en sådan, åtminstone formellt ökad kvalitetsdifferentiering

mellan de olika slagens mätning är befogad eller ej, understryker handelskammaren

vikten av att föreningsmätarnas kompetens ägnas speciell uppmärksamhet

efter ett genomförande av den föreslagna lagstiftningen. En

liknande uppfattning uttalar Svenska Propsexportörernas Förening. Föreningen

ifrågasätter om inte formella krav på mätningspersonalens kompetens

bör införas.

Den i betänkandet gjorda uppdelningen mellan auktoriserad virkesmätning

utförd av auktoriserat organ och annan mätning utförd av sådant organ

ogillas av handelskammaren i Karlstad, skogshögskolan, skogsvårdsstyrelsen

i Kronobergs län samt Svenska sågverks föreningarnas riksförbund.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Dessa remissinstanser förordar att all virkesmätning som auktoriserat organ

faktiskt ombesörjer skall anses som auktoriserad mätning. Därmed

vinner man, tillägger nämnda handelskammare och högskola, att besvärsförfarandet

undantagslöst blir tillämpligt på dylik mätning.

Förslaget att som besvärsinstitut inrätta ett antal s. k. skiljenämnder

tillstyrks eller lämnas utan erinran av många remissinstanser.

Domänstyrelsen uttalar dock viss tveksamhet över förslaget. Med hänsyn

till att skiljenämnderna knappast kommer att anlitas mera än kontrollnämnderna,

att systemet med skiljenämnder blir något billigare än nuvarande

system samt att ett besvärsinstitut från rättssäkerhetssynpunkt måste

finnas, säger sig domänstyrelsen emellertid kunna biträda förslaget.

I ett antal remissyttranden framförs direkt kritik mot styrelsens förslag.

Sålunda anser skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län skiljenämndsförfarandet

vara tungrott och onödigt kostsamt för staten. Styrelsen erinrar om den

administrativa aktivitet som sätts i gång så snart någon ledamot i en nämnd

skall ersättas eller nämnden till äventyrs måste tråda i funktion. En betydligt

smidigare och mindre kostnadskrävande behandling av besvärsärenden

får man enligt skogsvårdsstyrelsen om skogsstyrelsen blir högsta besvärsinstans.

Kommerskollegium anser det tveksamt om de föreslagna skiljenämnderna,

med hänsyn till det sätt på vilket de tillsätts, kan betraktas som skiljenämnder

i vedertagen mening. Kollegium föreslår därför att ordet skiljenämnd

byts ut mot kontrollnämnd eller dylikt. Virkesmätningsrådet m. fl.

och Skånes handelskammare vänder sig mot den obegränsade klagorätten.

Handelskammaren har svårt att inse behovet av att vid ett mätningsförfarande,

som enbart syftar till en privaträttslig reglering, en utomstående skall

ha möjlighet att få en mätning hänskjuten till skiljenämnd. Genom en sådan

åtgärd kan sakägare åsamkas onödigt arbete och extra kostnader. Handelskammaren

förordar därför att klagan skall få föras endast av den vars rätt

berörs av mätningen. Svenska sågverksföreningars riksförbund påpekar att

övergången till s. k. industrimätning reducerar möjligheterna att överklaga

auktoriserad mätning.

Virkesmätningsrådet m. fl. framhåller att man kan utgå ifrån att mätningsföreningarnas

egen kontrollverksamhet skall fortgå i oförminskad omfattning.

Genom denna bör, liksom hittills, förelupna fel i stor utsträckning

kunna rättas till utan alt formligt överklagande behöver ske. Rådet anser

det påkallat att föreskriva att den som är missnöjd med auktoriserad mätning

och inte vunnit önskad rättelse vid begärd kontrollmätning genom mätningsorganet

äger föra klagan hos skiljenämnd inom tio dagar efter kontrollmätningens

avslutande. Liknande uppfattning redovisar Svenska sågverksföreningars

riksförbund och Smålands och Blekinge handelskammare.

Handelskammaren tillägger att kontrollmätning bör kunna påfordras

oberoende av hur lång tid som förflutit efter den första mätningen. Handelskammaren

anser vidare den föreskrivna tiden för klagan hos skilje
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kangl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

nämnd, tio dagar efter förrättningens avslutande, vara alltför knappt tilltagen

och i praktiken innebära att en köpare endast i undantagsfall har möjlighet

att klaga. Svenska Lasttrafikbilägareförbundet framhåller att klagotiden

tio dagar ur transportintressenternas synpunkt är för kort med hänsyn till

att i mätningsförrättning även ingår bedömning och ställningstagande till

upplags- och vägfrågor. Uppdagas missförhållanden, sker det nästan undantagslöst

minst tio dagar efter mätningsförrättningens avslutande, ofta

intill ett halvt år eller mera efter mätningens avslutande, och vid helt skilda

klimatiska förhållanden än när denna ägde rum. Förbundet vill med skärpa

understryka behovet av att hos skiljenämnd få föra klagan, vilken skall

upptas till behandling beträffande uppläggning av virke samt klassning av

transportväg till och från upplagsplats, oaktat klagan ej framförts inom

föreskrivna tio dagar. Svenska sågverksföreningars riksförbund anser att

det i Götaland behövs minst två skiljenämnder eller en skiljenämnd med

flera divisioner för att inte handläggningen skall fördröjas i onödan. Förbundet

förordar vidare att vid avgörande i ärende, där köparen är ett sågverksföretag,

som huvudsakligen baserar sin fångst på köpt skogsråvara,

en ledamot i nämnden skall representera denna köparkategori.

I fråga om den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet av en ny lag, den

1 juli 1967, framhålls i yttrandet från virkesmätningsrådet m. fl. att alla nödiga

förberedelser för genomförande av en under år 1966 beslutad ny lagstiftning

inte med säkerhet kan hinnas med till denna tidpunkt. I varje fall

anser rådet det principiellt riktigast att den nya lagen träder i kraft vid början

av nytt räkenskaps- och arbetsår för mätningsföreningarna, eller den 1

september.

Departementschefen

Virkesmätningen har sedan länge varit föremål för särskild lagstiftning.

Denna har vid olika tillfällen omarbetats i anslutning till den fortgående utvecklingen

inom skogsnäringen. F. n. gäller lagen den 20 juni 1947 (nr

270) om virkesmätning.

Expansionen inom näringslivet under senare år har i hög grad omfattat

även skogsbruket och skogsindustrin. Dessa svarar tillsammans för ett årligt

bruttoproduktionsvärde som överstiger 10 miljarder kr. och för omkring en

tredjedel av landets hela export. Huvuddelen av allt avverkat virke blir föremål

för mätning i en eller annan form. Enhetlig och korrekt mätning har

stor betydelse för en sund prisbildning på skogsprodukter. Inom skogsbruket

pågår en intensiv utveckling och rationalisering, som till stor del berör

avverkningsmetoderna. I takt därmed har även teknik och metoder för virkesmätningen

utvecklats. Det har mot denna bakgrund befunnits lämpligt

att ompröva även lagstiftningen på området.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Skogsstyrelsen liar efter utredning lagt fram förslag till ny lag om virkesmätning.

Under utredningsarbetet har samråd skett med företrädare för olika

intressenter på skogsbrukets och skogsindustrins område. Enligt samstämmig

uppfattning bör ordning och reda inom virkesmätningen upprätthållas

genom enhetliga regler för mätningens utförande. Den allmänna meningen

är att tillämpningen av sådana regler all jämt bör äga stöd i lag.

Med hjälp av frivilliga krafter, främst virkesmätningsföreningarna har

byggts upp ett vitt förgrenat och väl fungerande system för virkesmätningsverksamheten.

Det är allmänt omvittnat att en väsentligt bidragande faktor

därvid varit det stöd som lagstiftningen på området genom åren kunnat ge.

Med hänsyn härtill och till nyssnämnda uppfattning inom skogsnäringens

egna led anser jag att virkesmätningen fortfarande bör regleras genom bestämmelser

utfärdade med stöd i lag.

Mätning företas av såväl köpvirke som virke från egen skog eller avverkningsrätt.

Lagen ger möjlighet att reglera dels virkesmätning som är avsedd

att ligga till grund för bestämmande av vederlag för köp virke, dels

mätning av virke som förädlare avverkat på grund av avverkningsrätt. Det

har inte satts i fråga annat än att den förra möjligheten alltjämt bör finnas.

Enligt skogsstyrelsens förslag slopas däremot bestämmelsen i fråga om

virke som avverkats med avverkningsrätt. Detta gillas av de flesta remissinstanserna.

Även jag biträder förslaget i denna del.

Enligt nuvarande lag äger Kungl. Maj :t förordna att mätning av virke i

de fall som lagen anger skall utföras enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t

eller skogsstyrelsen meddelar. Sådant förordnande har gällt alltsedan lagens

tillkomst. För framtiden torde lämpligen kunna direkt i lagen utsägas att

mätningen skall utföras enligt särskilda föreskrifter. Mätningsreglerna har

i alla år utfärdats av skogsstyrelsen, och samtliga remissinstanser biträder

förslaget att så alltjämt skall ske. Ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att

meddela föreskrifter synes inte längre fylla någon uppgift.

Avgörande för verkningarna i praktiken av en reglering av virkesmätningen

är urvalet av de virkessortiment på vilka mätningsreglerna skall tillämpas.

F. n. gäller att ett fyrtiotal olika sortiment skall mätas enligt skogsstyrelsens

föreskrifter. Styrelsen föreslår, med instämmande från de flesta

remissinstanserna, att urvalet begränsas till de ojämförligt vanligaste sortimenten,

nämligen dels sågtimmer av barrträd och dels massaved av barrträd

eller lövträd. Mot detta förslag har jag intet att erinra. Den precisering

av sortimenten som begärts från remisshåll kan med fördel göras i föreskrifterna

för mätningen.

I enlighet med vad jag nu anfört förordar jag att en ny virkesmätningslag

antas och inleds med en bestämmelse av innehåll att virkesmätning, som

avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som är ämnad att ligga till

grund för beräkning av vederlag för virket, skall utföras enligt föreskrifter

som skogsstyrelsen meddelar. Det torde inte behöva utsägas att styrelsens

beslut om föreskrifter efter besvär kan omprövas av Kungl. Maj :t.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Som skogsstyrelsen framhållit kan regleringen i en krissituation behöva

utvidgas till att avse även andra virkessortiment än de nyssnämnda. Å andra

sidan kan utvecklingen inom virkesmätningen också föranleda behov aA

begränsningar. Genom särskild bestämmelse i lagen bör Kungl. Maj :t därföi

få befogenhet att förordna om ändring i fråga om sortimenten.

Liksom gällande lag bör den nya lagen vidare innehålla en definition as

begreppet virkesmätning. Skogsstyrelsens förslag i denna del har inte mött

några invändningar vid remissbehandlingen. I nära anslutning till förslagei

förordar jag en bestämmelse av innehåll att med virkesmätning avses bestämmande

av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt samt bedömande

av virkets beskaffenhet och lämplighet för avsedd användning.

I frågan huruvida virkesmätning alltid måste omfatta även bedömande av

virkets kvalitet är meningarna delade. Vissa företrädare för bl. a. sågverksindustrin

hävdar att reglerna i detta hänseende bör vara dispositiva och således

träda i tillämpning endast i den mån kvaliteten på ett virkesparti enligt

köpeavtal skall ligga till grund för beräkningen av priset på virket. Från

andra håll påyrkas stor frihet för branschens egna organisationer att inom

större pris- och mätningsområden själva bestämma i vad mån avtalsfrihet

bör råda i fråga om kvalitetsmätningen. Den meningen har även framförts

att tvingande kvalitetsmätningsregler skall gälla endast för sortiment som

till stor del brukar mätas även utom virkesmätningsföreningarna.

Skogsstyrelsen har i sitt betänkande dragit upp de huvudprinciper som

styrelsen anser sig böra följa när den fastställer nya eller ändrade föreskrifter

för virkesmätningen. Styrelsen har därvid bl. a. funnit det möjligt att

lämna större spelrum för enskilda överenskommelser. Över dessa riktlinjer

har remissinstanserna undantagslöst uttalat sin stora uppskattning. Även

enligt min mening är tiden nu inne att genomföra en rätt långt gående liberalisering.

Styrelsen kan därvid givetvis bl. a. föreskriva att mätningsreglerna

i viss omfattning inte är tvingande för parterna. En sådan lättnad bör,

som påpekats från branschhåll, komma i fråga särskilt i fall när tillämpning

av bestämmelser om kvalitetsbedömning är obehövlig med hänsyn till innehållet

i avtalet mellan säljare och köpare. Jag vill också med hänsyn till de

betydande kostnaderna för virkesmätningen understryka angelägenheten av

att föreskrifterna inte framtvingar användning av mer komplicerade mätningsmetoder

än som är oundgängligen nödvändigt. I likhet med ett antal

remissinstanser anser jag att sådana undantagsbestämmelser inte bör meddelas

som anknyter till speciella kvalifikationer hos de enskilda parterna.

Enligt gällande lag äger Kungl. Maj :t förordna att virkesmätning skall utföras

av auktoriserat organ. Lagen upptar vidare regler för meddelande av

auktorisering och om klagorätt över auktoriserad mätning. Med stöd av bemyndigandet

har Kungl. Maj :t förordnat att virkesmätning skall utföras av

auktoriserat organ, om det påfordras av den vars rätt är beroende av mätningen.

Samtliga virkesmätningsföreningar har auktoriserats. Den helt över
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

vägande mätningsverksamheten inom föreningarna är emellertid inte den

auktoriserade utan den s. k. frivilliga virkesmätningen. Antalet fall då någon

begärt auktoriserad mätning är ringa och har under perioden 1963

1965 varit endast tre. Överklagande har sedan år 1947 skett i blott två fall,

det senare år 1954.

I likhet med skogsstyrelsen och de flesta remissinstanserna anser jag ifrågavarande

bemyndigande för Kungl. Maj :t numera ha fyllt sin egentliga uppgift,

nämligen att på frivillighetens väg åstadkomma en över hela landet

verksam organisation för korrekt, enhetlig och opartisk mätning. Virkesmätningsföreningarna

har vunnit respekt och stadga inom sitt verksamhetsfält.

Det synes därför inte längre finnas anledning att bibehålla ett statligt

auktoriseringsförfarande. I den mån auktorisering alltjämt anses böra förekomma

synes förfarandet lämpligen böra handhas av branschen själv så

som sker på andra håll inom näringslivet. Om det med auktoriseringen sammanbundna

fullfölj dssystemet anses böra bibehållas, synes även detta med

fördel kunna organiseras av branschen själv. Jag är inte beredd att tillstyrka

skogsstyrelsens förslag att låta kostnaderna för ett fullföljdssystem bestridas

med statsmedel.

I anslutning till önskemål från remisshåll förordar jag att den nya lagen

får träda i kraft den 1 september 1967.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till virkesmätningslag. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 1.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

J. Sehlstedt

s. 1 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Bilaga 1

Förslag

till

virkesmätningslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Virkesmätning, som avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som

ar amnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, skall utloras

enligt föreskrifter som skogsstyrelsen meddelar.

2 §•

Med virkesmätning avses i denna lag bestämmande av virkets stycketal,

dimensioner, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet och

lämplighet för avsedd användning.

3 §.

Konungen äger förordna att visst slag av virke skall undantas från tilllampnmgen

av denna lag eller att lagen skall omfatta även virke av annat

slag an som anges i 1 §.

4 §.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot bestämmelsen i 1 8

domes till dagsböter.

Denna lag trader i kraft den 1 september 1967, då lagen den 20 juni 1947

(nr 270) om virkesmätning skall upphöra att gälla. I fråga om klagan över

auktoriserad matnmg som verkställts före ikraftträdandet äga äldre bestammelser

alltjämt tillämpning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

27

Bilaga 2

Skogsstyrelsens förslag

till

lag om virkesmätning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen äger då särskilda skäl därtill äro förordna, att inom riket eller

viss del därav mätning av virke skall, där mätningen är avsedd att ligga till

grund för bestämmande av vederlag för virket, utföras i enlighet med föreskrifter

som meddelas av Konungen eller skogsstyrelsen. Finnes visst slag

av virke böra undantagas från förordnande eller påkallas eljest av förhållandena

inskränkningar, skola därav föranledda begränsningar i förordnandet

göras.

Undantag från meddelat förordnande må för särskilt fall medgivas av

skogsstyrelsen.

Mätning av virke enligt denna lag omfattar bestämmande av virkets

stycketal, dimension, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet

och lämplighet för avsedd användning.

2 §•

Virkesmätningsförening eller annan sammanslutning med syfte att åstadkomma

betryggande och opartisk mätning av virke må av Konungen eller

efter Konungens bestämmande av skogsstyrelsen meddelas auktorisation

som virkesmätare.

Auktorisation kan begränsas att avse visst område eller på annat sätt inskränkas

samt må när som helst återkallas.

Av auktoriserad sammanslutning utförd mätning, som avses i 1 §, är auktoriserad

mätning.

3 §•

över vad vid auktoriserad mätning förekommit skall upprättas skriftlig

handling (mätbesked).

4 §.

Den som är missnöjd med auktoriserad mätning äger däröver föra klagan

hos skiljenämnd inom tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt

han icke vid avslutandet eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen

godkänt förrättningen.

över skiljenämnds beslut må klagan ej föras.

5 §•

Skiljenämnd skall bestå av ordförande och två andra ledamöter.

Ordförande och ersättare för honom tillsättas av Konungen.

Skogsstyrelsen förordnar för tjänstgöring i skiljenämnd lämpligt antal

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

personer, vilka företräda virkessäljar-, virkesköpar-, skogsarbetar- och

transportintressena.

Ordföranden utser bland de sålunda förordnade för varje särskilt ärende,

med hänsyn till partsställningen och ärendets beskaffenhet samt övriga

förhållanden, dem som skola inträda i nämnden.

Om omröstning i nämnden skall gälla vad i lag finnes stadgat rörande omröstning

beträffande tvistemål i rådhusrätt.

Ledamöterna och av nämnden anlitad sakkunnig skola åtnjuta ersättning

av statsmedel enligt grunder, som Konungen bestämmer.

6 §•

Uppsikt över mätning, varom stadgas i denna lag, utövas av skogsstyrelsen.

7 §.

Åsidosätter någon vad på honom ankommer till fullgörande av mätningsregel,

som meddelats med stöd av denna lag, eller ombesörjer någon sådan

i lagen avsedd mätning som han icke är berättigad verkställa, straffes med

dagsböter.

Med dagsböter straffes ock den som visar vårdslöshet eller försummelse

vid utförande av mätning enligt lagen.

Vad här stadgats skall icke äga tillämpning å gärning, som är straffbar

enligt brottsbalken.

8 §•

Bestämmelser om antalet skiljenämnder, skiljenämnds verksamhetsområde

samt närmare föreskrifter i övrigt angående tillämpningen av denna

lag meddelas av Konungen eller efter Konungens bestämmande av skogsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967, då lagen den 20 juni 1947 (nr

270) om virkesmätning upphör att gälla.

Skogsstyrelsens förslag

till

kungörelse med förordnande jämlikt lagen om virkesmätning, m. m.

Med stöd av lagen den om virkesmätning förordnas som

följer.

1 §•

De bestämmelser om mätning av virke, som meddelas i denna kungörelse,

avse sågtimmer av barrträd samt massaved.

2 §•

Mätning av sådant virke, som omförmäles i 1 §, skall utföras i enlighet

med av skogsstyrelsen meddelade föreskrifter där mätningen är avsedd att

ligga till grund för bestämmande av vederlag för virket. Finnes så påkallat,

må skilda föreskrifter utfärdas för olika delar av riket.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

29

3 §■

Auktorisation som virkesmätare må av skogsstyrelsen meddelas i 2 §

lagen om virkesmätning omförmäld sammanslutning vars stadgar innehålla

föreskrift därom,

att sammanslutningen inom sitt verksamhetsområde ombesörjer mätning,

som avses i 2 § denna kungörelse, åt envar vars rätt beröres av mätningen,

att virkessäljar- och virkesköparintressen skola vara lika företrädda inom

sammanslutningens styrelse,

att sammanslutningens mätningspersonal antages av styrelsen,

att av sammanslutningen ombesörjd mätning, som avses i 2 § denna

kungörelse, skall utföras av mätningspersonal, som är anställd vid sammanslutningen

eller av denna särskilt förordnats därtill samt

att den som verkställer av sammanslutningen ombesörjd mätning, som avses

i 2 § denna kungörelse, skall ha avgivit skriftlig försäkran att efter bästa

förstånd och samvete med oväld och redlighet utföra anförtrodda uppdrag

angående mätning och att icke för obehöriga yppa förhållanden som avse

mätningen.

4 §•

I riket skola finnas fyra skiljenämnder, varav en i övre Norrland, en i

nedre Norrland, en i Svealand och en i Götaland.

Under skiljenämnderna skola höra,

under skiljenämnden för övre Norrland: Västerbottens och Norrbottens

län;

under skiljenämnden för nedre Norrland: Västernorrlands och Jämtlands

län samt landskapet Hälsingland;

under skiljenämnden för Svealand: Svealand och landskapet Gästrikland;

samt

under skiljenämnden för Götaland: Götaland.

5 §•

Den som vill föra klagan hos skiljenämnd skall före klagotidens utgång

hos nämnden nedsätta en avgift å 300 kronor. Har någon nedsatt belopp,

som nu sagts, gälle det ock för annan som vill föra talan i målet.

Medför klagan hos nämnden ändring till klagandens fördel av lägst fem

procent av virkespartiets värde, skall nämnden förordna att klaganden äger

återbekomma avgiften. Gives ej sådant förordnande tillfaller avgiften statsverket.

6 §•

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen om virkesmätning

meddelas av skogsstyrelsen, vilken jämväl äger medgiva undantag från bestämmelserna

i 2 § denna kungörelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1967.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 21 mars 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Y. Söderlund,

regeringsrådet Åbjörnsson,

justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 16 mars 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

4 mars 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till virkesmätningslag.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

kanslirådet P. K. Hildebrand.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

1 §•

Enligt 1 § är lagen direkt tillämplig endast beträffande sågtimmer av

barrträd eller massaved. I 3 § har emellertid KungL Maj :t tillagts befogenhet

att förordna om ändring i fråga om sortimenten, bl. a. så att lagen

skall omfatta virke även av annat slag än som omnämns i 1 §. Enligt straffbestämmelsen

i 4 § skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter

mot bestämmelsen i 1 § dömas till dagsböter. Uppenbarligen är avsikten att

när Kungl. Maj :t meddelat förordnande enligt 3 § den ändring av sortimenten,

som därigenom gjorts, även skall beaktas vid tillämpning av 4 §. Enligt

lagrådets uppfattning skulle detta tydligare framgå om bestämmelsen i 3 §

överförs till 1 §. Förslagsvis kan bestämmelsen upptas som ett andra stycke

i 1 §. I det nya andra stycket skall hänvisningen avse första stycket. Vidare

skall 4 § erhålla beteckningen 3 §. Lagrådet hemställer att dessa ändringar

vidtas.

2 §•

Enligt 1 § skall virkesmätning, som avser närmare angivna virkesslag och

är ämnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, utföras enligt

meddelade föreskrifter. Innebörden härav synes vara att om över huvud

taget virkesmätning skall äga rum i samband med en överlåtelse, den skall

ske på föreskrivet sätt. Hinder torde däremot icke föreligga mot att verk
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

ställa bedömningen av kvantiteten av olika virkesposter helt genom fri uppskattning

utan användande av någon metod som brukas vid virkesmätning.

Vad nu sagts skulle komma till klarare uttryck om i definitionen i förevarande

paragraf, i anslutning till vad som är fallet i 1 § av nu gällande lag,

angavs att det bestämmande av stycketal, dimensioner, volym eller vikt som

avses är sådant som sker genom räkning, mätning eller vågning. Lagrådet

förordar att stadgandet ändras i enlighet härmed.

Ur protokollet:

Thomas Krook

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

25 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, lagrådets den 21

mars 1966 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 4 mars 1966 remitterade

förslaget till virkesmätningslag.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Enligt 1 § tredje stycket i gällande lag om virkesmätning förstås med virkesmätning

bl. a. bestämmande av virkets stycketal och dimensioner såvitt

det sker genom räkning och mätning. Dessa två metoder motsvarade vid

lagens tillkomst vad som då allmänt brukades när det gällde att bestämma

kvantiteten av olika virkesposter. De senaste årens snabba utveckling inom

skogsbruket och skogsindustrin har emellertid omfattat också metoderna

för virkesmätning. Ett intensivt arbete bedrivs f. n. inom branschen med

försök och utveckling av helt nya sådana metoder. Allteftersom dessa visar

sig ge godtagbara resultat för bestämmande av virkets kvantitet bör de få

komma i tillämpning. Likaväl som de konventionella metoderna bör de nya

tillämpas enhetligt och följa de föreskrifter skogsstyrelsen efter samråd

med berörda branschintressenter kan finna skäl att meddela. På grund härav

har såväl i skogsstyrelsens förslag som i det till lagrådet remitterade förslaget

begreppet virkesmätning i fråga om kvantiteten utformats så att därmed

förstås bestämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller

vikt, medan de metoder varigenom kvantiteten bestäms inte särskilt angetts

i lagtexten. Innebörden av det remitterade förslaget är således att, om

över huvud taget kvantiteten skall bestämmas i samband med en överlåtelse

av virke, detta bestämmande skall ske på föreskrivet sätt. Lagrådet har

emellertid uttalat, att enligt det remitterade förslaget hinder inte torde föreligga

mot att verkställa bedömningen av kvantiteten av olika virkesposter

helt genom fri uppskattning utan användande av någon metod som brukas

vid virkesmätning, samt förordat att metoderna mätning, räkning eller väg
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

ning skulle anges i lagtexten. Härvid är emellertid att märka att just uppskattning

ehuru enligt noggrant bestämda normer utgör ett viktigt inslag i

de moderna metoderna för kvantitetsbestämning. Det kan förväntas att detta

inslag kommer att öka i snabb takt under den fortsatta utvecklingen av virkesmätningstekniken

och därvid behöva kombineras också med andra metoder

än dem som nu brukas vid virkesmätning. Något behov av särskilt utrymme

för en helt fri uppskattning synes inte föreligga, och önskemål härom

har inte heller uttalats i lagstiftningsärendet. Jag är således inte beredd

att tillstyrka någon inskränkning av metodurvalet i enlighet med vad lagrådet

förordat. Den nyss angivna innebörden av det remitterade förslaget

kommer enligt min mening klart till uttryck i den föreslagna lagtexten.

I sammanhanget kan ånyo betonas vad skogsstyrelsen anfört om att styrelsens

nya tillämpningsbestämmelser skall omfatta endast grundreglerna

för mätningen och att de inte kommer att göras mera ingripande än som är

oundgängligen nödvändigt.

Lagrådets hemställan under 1 § om viss redaktionell jämkning kan jag

däremot biträda. Vidare bör viss redaktionell jämkning göras i den nya 3 §.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att anta

lagförslaget med den ändring som sålunda har angetts.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulf Lönnqvist

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660241

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:228 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tilläggsavtal rörande ändring i Ottawa den 6 april 1951 undertecknade a a1 i texten
  2. 3LU 1966:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till virkesmätningslag. s. 1 i texten